Stockholms Universitet

Fretagsekonomiska institutionen
Thomas Bay / Januari 1993

I Daudis galleri

En lsning av Philippe Daudi

Makt, diskurs och handling

Studentlitteratur, 1984

M.C. Escher, Print Gallery, Litografi, 1956

Eschers litografi pryder framsidan av Daudis svarta, 387-sidiga avhandling; under bilden
och ver frfattarens vita och smstilta inskription r den blodrda titeln inristad: Makt,
diskurs och handling. I baksidestexten kan man lsa:

Denna bok tillgnas den unge mannen i galleriet. Han r fngad i den struktur inom
vilken han befinner sig: dr str han, vertygad om att han beskdar en tavla utan att
veta om att han i sjlva verket, r en del av den. Han r den tavla vilken Du, som hller
boken i handen, beskdar. Du ser det som den unge mannen inte ser. Men var finns Du
sjlv? Vem beskdar Dig och ser det Du inte ser? Och vem beskdar den som beskdar
Dig? Vrt sprk och vra diskurser, liksom galleriet, omsluter och bemstrar vrt
tnkande och avspeglas i vra handlingar. Att analysera makt innebr hr att intresset,
bortom det omedelbara och det synliga, riktas mot galleriets yttre territorium; mot
diskursens grnser. Det r kanske s att den utmanande, den befriande kunskapen om
oss sjlva inte gr via vr vetskap, utan via det vi inte vill veta.

Min avsikt med freliggande skrift r i frsta hand att skissartat och fragmentariskt
gestalta Daudis galleri och dess grnshorisonter p ett sdant vis att det ger Dig ngra
illustrativa bilder av de tankar han textualiserar och strukturerar i sin doktorsavhandling;
men ocks av det stt p vilket han gr detta (strategi och metod). Bilder som genom sina
enkla och outvecklade silhuetter lmpar sig eller hller fr att lyftas fram och diskuteras
gemensamt i dialogseminariets form. Min uppmaning till Dig r drfr: ls texten, skriv
ner de bilder som kommer till Dig och kasta ut dem till beskdan p seminariet.

Daudi brjar sin avhandling med att lgga fram en tes1 fr vilken han sedan
argumenterar - svl teoretiskt som empiriskt - genom hela den efterfljande texten.
Tesen r framstlld i diskursens2 form; med det menar jag att den studerade freteelsen
(makt) och forskningsproblemet (Hur kommer det sig att vi tnker p makt p det sttet
vi gr?) uttrycks i och genom diskursbegreppet. Detta innebr, om jag fortstter min
tankegng, att budskapet i Daudis avhandling vilar i en nyanserad frstelse av begreppet
diskurs och den filosofiska grund det vilar p. Resonemanget torde inte vara frmmande i
sammanhanget, ty i sitt metodavsnitt har Daudi anvnt sig av Sartres tanke att metoden

1 Daudi skriver i en fotnot: Jag anvnder begreppet tes i den klassiska bemrkelsen, dvs en samling utsagor fr
vilka man avser att argumentera. Argumentationen skall antingen visa p logiken i utsagorna eller ocks skall
den visa p krafter i dessa: i vilken utstrckning utsagorna kan sgas kasta nytt ljus ver knda fenomen eller
belysa helt nya sdana, vilka nya perspektiv de kan sgas ppna osv.
2 Daudi skriver i en fotnot: Begreppet diskurs (engelska discourse) betecknar en samling utsagor, begrepp,
teser och teorier i tal och skrift, vilka tillsammans konstituerar en artikulerad frestllning om ngonting. I
denna texts bemrkelse anvnder jag mig av begreppet diskurs fr att tala om den samlade artikulerade
frestllningen om freteelsen makt, men ocks fr att beteckna, p ett allmnt stt, att alla former av samlade
(och interrelaterade utsagor) uttalar sig (deskriptivt och normativt) om ngonting.

2
r en filosofisk frga dr forskningen uttrycker sig.3 Denna tanke tycker jag vl
illustrerar Daudis frhllningsstt till forskningsarbete; hur han ser p sitt hantverk.

Den tes som Daudi fr fram kan inrymmas i fljande citat: En diskurs producerar inte
bara kunskap om ett visst objekt, den producerar och reproducerar sjlva objektet men
framfr allt producerar den och sprider (kanske ptvingar) en viss frestllning om
objektet. Objektet r allts makt; det ger oss begreppet maktdiskurs eller maktens
diskurs: den artikulerade frestllningen om makt. Daudi menar att vr kunskap om
makt r primitiv och instrumentell; den grundas p arbitrra och en-sidiga antaganden
som med tiden tas fr givna och legitimeras som universella sanningar. Makt studeras
som ett tinglikt attribut, en egendom, en konkret realitet och anvnds till att betvinga
natur och mnniskor, dvs till att behrska forma och styra fremlen (mnniskor
inkluderade) i tillvaron.

Den primitiva maktdiskursen konceptualiserar makt som ett koercivt eller manipulativt
medel fr dominans, kontroll och repression. Diskursen producerar och sprider en
frestllning, en mentalitet om makt som dikterar ett frhllningsstt till den. Denna
frestllniing om makt tas fr sjlvklar i diskursen, dvs makten reproducerar sig sjlv,
lever vidare av egen kraft och legitimeras dels av maktforskarna vilka utgr frn denna
frestllning d de studerar makt och dels av medlemmarna i fretag och organisationer
som agerar och handlar i enlighet med den i sina interaktioner med varandra. Det senare,
menar Daudi, innebr att makten som fenomen betraktat, kan ses som en vsentlig, om
inte central regleringsmekanism i organisationer.

Vad Daudi gr med sin tes r att peka p missfrhllandena i maktens diskurs samt p
effekterna av dessa. Den primitiva maktdiskursens ofta reduktionistiska modeller har ett
lgt frklaringsvrde fr maktens empiriska manifestationer, fr mnniskors handlingar.
Detta, frklarar Daudi, beror p att den primitiva maktdiskursen vilar p en ideologisk
uteslutningsprincip som knnetecknar hela vstvrlden: uppdelning och frkastelse;
frnuft och vansinne. Men de dimensioner som utesluts ur diskursen och stlls t sidan
r, paradoxalt nog, just de som verkar vara meningsfulla fr de aktrer som r
engagerade i maktrelationerna; dvs den bild av makt som den bestende (primitiva)
diskursen producerar och visar upp, maskerar eller dljer aspekter som den anser
patologiska. Diskursen tillter inte ngon insyn och frstelse bortom det givna. Detta
betyder att om makt, som Daudi skriver, manifesteras i aktrernas handlingar, s
kommer diskursens producenter att tillverka modeller om hur aktrerna antas och br
bete sig, medan dessa handlar utan att ta hnsyn till modellerna.

3 Text inom citationstecken (. . . ) r hmtad ur Philippe Daudis bok.

3
Aktrerna frstr och konceptualiserar makt p det vis den primitiva diskursen dikterar
som koerciv, repressiv och arbitrr maktutvning men de verordnade aktrerna
ignorerar (eller handlar som om de ignorerade) de inbrdes beroendefrhllanden som
relaterar dem till de underordnade. I sin interaktion gentemot dessa utvar de frra en
koerciv makt med som frmsta syfte att kontrollera och frutse de senares beteende samt
att begrnsa deras utrymme fr handling. Mot detta svarar de underordnade genom att
utveckla kontrakoerciva strategier fr att skydda sig mot vad de uppfattar som repressiv
och arbitrr maktutvning. Medan de frsta utvar sin koerciva makt, utvecklar de
andra kontrakoerciva skyddsmekanismer som tar sig uttryck i olika strategiska
handlingar. Med andra ord kan man sga att makten framtrder i relationer, i
handlingspraktiker; och den utvas inte enbart av de verordnade, de dominerande, utan
ven av och genom de underordnade, de dominerade. Detta resulterar, enligt Daudi, i ett
lgt frtroende mellan ver- och underordnade, mellan olika intressen; det utvecklas en
negativ dynamik i organisationen, som fr med sig energifrluster i form av olika
pseudoaktiviteter. Dessa syftar till att stndigt ska begrnsa motstndarens
handlingsutrymme. Organisationsaktrerna handlar efter den primitiva diskursens
dikterade frestllning om makt, eller snarare enligt sina egna tolkningar av denna
frestllning. Tolkningarna kan drfr sgas avspegla denna frestllning. Aktrernas
frstelse av makt blir sledes avgrande fr handlingarnas karaktr.

Daudi lgger allts stor vikt vid att maktens egentliga manifestationer konstitueras i och
konstituerar mnniskans handlingar. Ett sdant frslag implicerar naturligtvis ngon
form av handlingsfilosofi. Denna lnar Daudi av den unge Sartre; frn dennes
existensialistiska handlingsfilosofi. Den absoluta frutsttningen fr all handling r den
handlandes frihet. Mnniskan r dmd till frihet, till att vara fri; vi r inte fria att
upphra att vara fria eller att inte uppleva vr frihet - vi r frihet. Vi r alltid fria att vlja
(att inte vlja r ocks ett val), endast vra val begrnsar vr frihet. Mnniskan formar sig
sjlv genom sina val och sin medvetenhet. Att vara medveten r att vlja och vlja p nytt,
i varje gonblick. Genom att vlja att handla p ett visst stt, vljer mnniskan vad hon
ska bli. Vi mste vlja fr att vara medvetna, likvl mste vi vara medvetna fr att kunna
vlja. Det finns inga omedvetna val, ingen determinism. Nr vi vljer att handla br vi
ocks ansvaret fr dessa handlingar. Vi vljer utifrn det vi uppfattar som Intet, det vi
saknar i den situation vi befinner oss; vr existens befinner sig drfr alltid bortom vr
essens. Essensen r vad vi r eller vad vi har varit; vr existens projekterar vi mot det som
inte finns. Mnniskan r ett oskrivet blad p vilket hon skriver sin historia. Att vara r att
vlja det man r, det r vi sjlva som gr oss till det vi r.

Dessa fragmentariska Sartreska skrvor har jag plockat upp fr att visa hur Daudi
motiverar den tolkningsram han anvnder p sin empiri fr att kunna se en organisations

4
aktrer som fria, medvetet vljande (beroende p intentionalitet, finalitet, motiv) i och
genom handling. Han troliggr att aktrernas handlingar r uteslutande strategiska eller
politiska, dvs de r bortom alla former av determinism medvetet valda och uttryck fr
deras maktkonceptioner.

Den plats Daudi tagit oss till s lngt ser, som jag tolkar den, ut ungefr s hr: den
primitiva maktdiskursen konceptualiserar makten som om den vore ett attribut eller en
egendom, dvs den rycks ur sin kontext, bortfrs frn den situation dr den upptrder och
terfrs i dikterad form som konkret realitet. Mot denna uppfattning stller Daudi makt
som beteckning p en komplex strategisk situation (Foucault), som en abstrakt id och
som en kvalitet hos en relation. Organisationsmedlemmarna handlar inte enligt den
primitiva maktdiskursens modeller, utan efter sina frestllningar om makt (dikterade av
den primitiva maktdiskursen) och sina tolkningar av de situationer i vilka de befinner sig.
Det finns sledes en komplex realitet bortom modellerna, dr makten uttrycks i olika
handlingspraktiker, som avspeglingar av vra frestllningar om den.

Daudi njer sig nu inte med att konstatera att den nuvarande maktkonceptualiseringen
r primitiv, har negativa effekter fr organisationerna och frsvrar vr frstelse av
makten som fenomen. Det Daudi syftar p r en slags avmystifiering eller
medvetandegring av maktbegreppet, att lyfta fram och visa p dess dolda sidor, bakom
diskursens ideologiska dimrider. Det r fljaktligen mot diskursens grnstrakter, mot
galleriets yttre territorium vi nu beger oss; fr att stlla frgor till frestllningarnas
frestllningar: Hur kommer det sig att vi tnker p det viset vi gr om makt? r det
mjligt att kliva ur den primitiva maktdiskursen och se p sina egna frestllningar? r
det mjligt fr den unge mannen i galleriet att bli medveten om att han sjlv r en del av
den tavla han beskdar? Vi kan se att han r det, vi ser vad han inte ser, men kan vi f
honom att se det?

Daudi menar att vi mste frska: Den intellektuelle forskarens privilegium r kanske i
likhet med konstnrens, att kunna se vad andra inte ser, och genom att peka p detta ka
insikten om det fenomen han/hon avhandlar. Forskarens uppgift r inte att fresl
lsningar utan istllet fra diskussionen och debatten vidare: genom att producera
diskurser om diskurser. Att producera en diskurs om en diskurs frutstter att man kan
lyfta ut det studerade objektet ur sin befintliga diskurs, att kunna lsgra maktfenomenet
ur den primitiva maktdiskursen, att kunna befria sig frn diskursens makt, dess
dikterade frestllningar. Precis som den unge mannen i galleriet mste frigra sig frn
den tavla han r en del av. Vi mste sledes verge vrt av diskursen bemstrade
tnkande fr att kunna se ett fenomen p ett nytt stt.

Daudis frigrelse erbjuder naturligtvis ingen mirakuls lsning p ett tidigare olsligt
filosofiskt problem eller dilemma, utan snarare handlar det om att bli medveten om

5
problemets natur: mnniskans (subjektet mnniska) frhllande till diskursen om sig
sjlv (objektet mnniska). Med andra ord gller det kanske att bli medveten om att
diskursens subjekt och objekt r en och samma: mnniskan sjlv. Bildligt kan man sga
att hon omsluts av den diskurs som hon producerar om sig sjlv, p samma stt som den
unge mannen omsluts av tavlan som omsluter galleriet. Daudi pekar p, vad han kallar,
det paradoxala i vr kunskap och i det som vi, av vana, tar fr givet. Han menar att
Escher, i litografin Print Gallery, fngar kunskapens dilemma eller paradox. Att bli
medveten om denna paradox r att frst att man sjlv r en del av den tavla man
studerar. S drfr: nr vi uttalar oss om eller kritiserar en tavla, kan vi aldrig vara skra
p att vi gr det frn en annan tavla (ideologi annan ideologi; diskurs annan
diskurs). Vi kanske, likt den unge mannen, tror att vi studerar en tavla i ett galleri....

Nietzsche skriver: Den synliga vrlden uppenbarar sig fr vra gon genom vra egna
vrderingar. Den r ordnad och vald p grund av dessa. Den osynliga vrlden r sledes
viktigare n den synliga, ty den fregs av och konstitueras i den frra. Det frefaller
drfr som om vr ideologi och vra diskurser hrstammar frn det uteslutna, frn
marginalerna, frn det vi inte vill veta om oss sjlva och om vra diskurser. Att studera
det farliga och drfr tabubelagda r att se p ett fenomens motsatta bild, det som r fr
viktigt fr att vi ska f frst, det som diskursen frkastar, avvisar; och principerna fr
detta. Det r genom att passera det accepterades grns som man lr sig ngot om det.
Pongen r att vansinne, galenskap och brott mot godtagna normer, sger mer om det
tilltna n det etablerade sjlv. Detta eftersom den viktigaste kulturella skiljelinjen alltid
gr mellan det normala och det patologiska.

Men diskursens makt, maktens ideologi maskerar detta grnsdragande, dljer diskursens
arbitraritet, dess ambiguitet och ger den dess skenbara legitimitet, dess sanningar och
osanningar. Diskursens makt hindrar oss frn att se sanningen om diskursen, inte
diskursens sanning. Diskursens budskap framstr fr oss som-om det vore sant i kraft
av den ideologi inom vilken den konstitueras men samtidigt ocks bidrar till att
konstituera. Ideologin maskerar det paradoxala frhllandet mellan diskursens subjekt
och diskursens objekt genom uppdelning och uteslutning; genom distinktioner: frnuft
och icke-frnuft, normalt och patologiskt, sant och falskt. Nr den ursprungliga
komplexiteten suddas ut, nr ideologin utvar sin makt att styra den inom diskursen
producerade kunskapen, tar vi diskursen fr given, fr en brare av sanningen. Att
studera maktens diskurs lter sig drfr inte gras utan att man samtidigt dekonstruerar
diskursens makt.

Varfr nskar sig mnniskorna sanningen? frgar Foucault. Han menar att bakom
denna nskan dljer sig en vilja att n sanningen, en vilja som ingalunda r oskyldig
(neutral eller objektiv). Denna vilja r ett viktigt instrument i vetandets disciplin [...] en

6
regleringsmekanism fr styrningen av diskursens artikulering, produktion och
spridning. Diskursen producerar kunskaper och frvaltar eller innesluter detta vetande
samtidigt som det avvisar andra, alternativa kunskapsformer. Diskursen kan ses som ett
vrdesystem som ordnar vrt vetande om ett visst objekt, den auktoriserar, legitimerar
och uniformerar vrt stt att tnka om ngot genom att dra och frsvara en grns kring
sig sjlv. Att utva makt, skriver Daudi, innebr att skapa objekt fr vetande, lta dem
framtrda, ackumulera information och anvnda sig av den. Makt och vetande r
sledes intimt sammankopplade, de rent av frutstter eller innehller varandra; det
finns inga maktrelationer utan ett motsvarande vetande (om dem mot vilka
maktutvandet riktas) och omvnt, dvs det finns inte ngot vetande utan en motsvarande
maktrelation. En diskursiv analys avtcker det probematiska (men till synes
oproblematiska) i diskursens formation, produktion och spridning. Diskursens skenbara
objektivitet och dess sanning ses sledes mot bakgrund av de villkor som mjliggr den.
Ty det avgrande r inte om en diskurs r sann eller osann utan om den r (eller
framstr som) legitim eller illegitim i frhllande till srskilda maktrelationer.

S avslutar Daudi sin avhandling, med en anspelning p vrt frhllande till sanningen.
Vad han indirekt kanske pekar p r ndvndigheten av att vi frsker kasta oss utanfr
oss sjlva fr att p s vis f en mjlighet att ge vrt eget tnkande, vra egna
frestllningar en kritisk blick. ven om vi inte, som Robert Broberg, kan pst att: mitt
galleri finns det inga galler i, s kan vi tminstone stlla oss frgan: vad beror det p att
gallren i mitt galleri sitter just dr de sitter?