Gldjebudskap

Thomas Bay

Jesus sade: Den som sker skall inte sluta ska frrn han finner.
Nr han finner, blir han oroad, och nr han r oroad, blir han
frundrad och blir konung ver Alltet.

Thomasevangeliet, Logion 2

Jag r ingen tvivlare precis. Men jag undrar en hel del. Sker. Frsker frhlla
mig. Min kropp frundrar sig stndigt ver mig. Min sjl oroar sig oupphrligt.
Som om inte det var nog. Jag dms och bedms. Man sger mig vem jag r. Eller
borde vara. Smickrar mig med ansvar. Lastar mig tung med viktigheter. Frstter
mig i valsituationer och uppmanar mig att agera resolut. Stller frgor till mig och
krver precisa svar. Frsker positionera mig. F mig att ta stllning. Min undran:
Vad har detta med mig och mitt liv att gra? De svar jag lyckas producera upprr
mig men lmnar mig oberrd. Det har drmed blivit en viktig del av mitt liv att
frska undkomma mnniskor som vill statuera mig som exempel, som vill f mig
att reagera, som sker dra mig infr rtta. Ja, jag gr mitt bsta fr att fly undan
dessa ressentimentsmnniskor. Frsker finna en vg ut ur deras grepp, hitta en
ppning i deras system. Inte vgra eller sga nej. Inte heller bjuda dem motstnd.
n mindre g till attack. Men finna en flyktvg. S frsker jag leva mitt liv. Som
ett enda och stndigt upprepat flyktfrsk. Utan vgbeskrivning och destination. Ty
blott p en flyktlinje r erfarenheter nnu oformade, r man kapabel att skapa, blir
nya verkligheter till. Jag talar om levnadskonst. Om att lra sig sga ja. Om att bli
en ja-sgande ande; en bejakande kropp. Att gng p gng, stndigt och ter,
riskera sin frstelse, stta sitt liv p spel, skapa sig sjlv, forma sitt eget liv. En
svr konst. En hoppls uppgift. Att sga ja! ven nr det enda rimliga r att sga

1
nej! Begra det omjliga av sig sjlv. Frst det omjliga som det enda mjliga. Det
vsentliga blir mjligt blott som omjlighet. Och begra detsamma av andra. Kort
sagt, skapa sina egna begrnsningar. Leva ett Liv. Ett liv i vardande och verstrm-
mande mngfald. Dd t jaget. Jag r dd. ntligen. Vilken lttnad och befrielse.
Leva som redan dd. Leve de ja-sgande!

Jag tror inte p mycket. Tror jag. Jag vet inte srskilt mycket heller fr den delen.
Men s pass vet jag, att dr du r jag, dr blir jag mig sjlv. I ditt sllskap. Vid din
sida. Vart du n gr fljer jag efter. Ibland r jag steget fre. Jag tycker om att vara
dr du nnu inte r. Dr vntar jag p dig. Frbereder mig fr att frekomma dig.
Misslyckas naturligtvis. Misslyckandet som strategi! Blott och bar verraskning r
du. Lever i framtiden. Hr och nu. Redan men inte nnu. Du nrvarar i din
frnvaro, lever med mig som ett lfte om att tervnda som en annan. Stndiga
omvxlingar, transformationer. Var gng jag ser dig ser jag dig p nytt, som fr
frsta gngen. Talar med dig om obestmbarheter. Lyssnar till dina outsgligheter.
Ett lfte bryts om det hlls. Du lovar mig att bli den du aldrig kommer att vara. Att
stndigt befinna dig i rrelse. Steget bortom varje infriad frhoppning. Viskar i mitt
ra att du r min egen ofrutsgbara och ouppneliga framtid. S sg mig, du som
nnu inte r fdd, varfr alla dessa frvntningar? S mnga stllda
frhoppningar? Lsa ndar som ska mtas? Gtor som vntar p sin lsning?
Frgor som suktar efter svar? En cirkelns logik. Vrt stinkande lik i garderoben.
Det sammas frbannelse. Livet som kalkyl och nedrkning. Prediktion och
invntan. Och varfr brjar varje nedrkning nrmast undantagslst vid tio? Det
m vara hur det vill med den saken. Det bryr mig mindre. Inte alls. Men ett r dock
skert; innan den tionde dagen infaller den elfte. h, du min elva, min elfte dag,
min oberkneliga elfte timme, mitt outgrundliga intermezzo, mitt livs
middagsstund. Livet som mjlighet. Du r dagen fre varje mlsttning, program,
utstakad kurs; minutrarna strax innan avgrandena flls, innan domarna
frkunnas. Du r mitt uppskjutna beslut. Min personliga konkurs. Slutet p det
som r, brjan p det som nnu kommer. Jag r en lgnare. Av ndvndighet. Och
jag lskar dig som mig sjlv. Lita p mig. Jag sker. Frsker ndra mig. msa
skinn. Frbli ofrutsgbar. Och litar blint p att ocks du frsker bli ngon annan
n den du utger dig fr att vara.

Det brjade tidigt. Mina undflyenden. Men d frstod jag ingenting. Minst av allt
varfr. Det gr jag frvisso inte nu heller. Och kommer frmodligen aldrig att gra.
Vilket jag mrkt gr mig omttligt upprymd. r krleken till avstndet mellan dig
och mig mjlig att vidlivhlla? Jag gr en reva i ditt kroppshlje, trnger in i dig fr
att utforska ditt ktt. Smeker dig, ditt skinn, frn insidan. Vill lra knna, upptcka

2
dig med mina sinnen, knna efter om du finns, att du finns. Fr att kunna glmma
tanken p dig. Du r fljsam, bjuder inget motstnd, tar emot mig. Inte som jag r,
men som jag blir. Utan att gra om mig. Lter mig finna det utrymme i dig som
bringar mig ur fattningen, rubbar min balans. Du r det otnkbara, det otnkta
som fr mig att tnka. Anden svindlar. Ett gonblick av galenskap. Som vid en
avgrund. Du r erfarenheten av det omjliga, den enda mjliga erfarenheten.
Kroppen irrar, driver ivg, gr vilse. Jag frlorar mina sinnen. Tar av dig mindre n
du vill ge mig. Lmnar dig mer n jag frmr. Jag fldar ver. Ett verskott av
kraft. Inga reserver. Det r lttare att ge n att ta emot. S oerhrt svrt att sga ja.
Allfr privat. Jag r en idiot! En galning. Frmlingen i dig. Frmmande fr mig
sjlv. Hemma blott i vrlden. Den som knner allt men som inte lr knna sig sjlv
saknar allt. Lt mig vara fr guds skull! Du r fr mnga fr mig, fler n jag kan
uthrda. Jag kan inte bestmma mig. Det hrde ungdomen till. Det ena eller det
andra? Det ena OCH det andra. Barnet vaknar. Alltid i rrelse, p flykt. Begr mig.
Begr dig. Ren passion. R besatthet. Jag exploderar. ndlsa eruptioner!
Kaskader! Sger ja! ja! Till er alla.

Jaget uppflkt. Sprckt. ppet sr. Jag ser dig i mig sjlv. Alla de jag varit,
fortfarande r, och nnu r kapabel att bli. Alla andra mnniskor. Jag skiljer mig.
Inte ifrn dig. Men frn mig sjlv. Ingen motsttning. Relationsls relation.
Frmling infr mitt eget jag. Identitet som skiljer sig frn sig sjlv. Inre annanhet.
Jag r ngon annan n mig sjlv. En identitet ppen mot andra identiteter. Nr jag
talar om mig sjlv talar jag med dig. Jag r du. Blixten som klyver mrkret i din
individualitet. Nr jag r mig sjlv r jag du. Fdelsemrket stmplat i din panna,
spret i din sjl. Jag rymmer mngfalder, multipliciteter. Jag r en svrm. Ett
aggregat av olikheter. En serie utan brjan och slut. Ett de inneboende skillnader-
nas spel.

Mitt namn r Thomas, ty vi r mnga. Tvillingsjlar. Allierade kroppar. Ren

potentialitet. Jag r vi. Delar med mig genom att dela mig, falla samman, samman-
falla. Ett omnskligt undantagstillstnd, en mnniskans transformationsplats.
Mitten, mellanrummen, grnsen, trskeln, mngfalden mellan dig och mig. Snittet
som ppnar det samma fr dess annanhet, likheten fr skillnaderna. Som avbryter
cirkelrrelsen i steget. Upprotar varje fresats. Stoppar nedrkningen innan det r
fr sent. Elva dagar kvar. Den elfte timmen r redan slagen. Gott om tid. Det enda
vi har gott om. Ett sista omjligt flyktfrsk. Frska frammana det radikalt
annorlunda. Vra livsmjligheter. Nya stt att leva. Det monstrusa ja-sgandet i
vilket du och jag finner vra grnser. Dr du finner dig. Dr jag finner mig. Dr vi
finner oss. Odlar oss sjlva. Formar oss inifrn. Blir ngot annat n vi r.

3
Sjlvkonst. Livskonst. Ett Liv som producerar sina egna frutsttningar. I flykten.
Skapar, frstr, misslyckas, utmattas, lter vara, slpper taget, frlter, glmmer,
skrattar och grter. Rycker fram och drar sig tillbaka. Affekterar oss och lter sig
affekteras av oss. Sk och du skall finna denna levnadskonstens oroshrd. Vid
grnsen fr dina kapaciteter. Bliv drfr sdan som gr frbi. Och du kommer att
frundras ver ditt liv. JA! Bejakande orddhet upphjd till dygd. S lyder Thomas
evangelium, mitt gldjebudskap.