I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Och jorden var de och tom, och mrker var ver djupet, och Guds
Ande svvade ver vattnet.
Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
Och Gud sg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset frn
mrkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mrkret kallade han natt. Och
det vart afton, och det vart morgon, den frsta dagen.

Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fste som skiljer vatten
frn vatten.
Och Gud gjorde fstet, och skilde vattnet under fstet frn
vattnet ovan fstet; och det skedde s.
Och Gud kallade fstet himmel. Och det vart afton, och det vart
morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: Samle sig det vatten som r under himmelen till
en srskild plats, s att det torra bliver synligt. Och det
skedde s.
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
hav. Och Gud sg att det var gott.
Och Gud sade: Frambringe jorden grnska, frbrande rter och
frukttrd, som efter sina arter bra frukt, vari de hava sitt
fr, p jorden. Och det skedde s;
jorden frambragte grnska, frbrande rter, efter deras arter,
och trd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr.
Och Gud sg att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus som skilja dagen
frn natten, och vare de till tecken och till att utmrka
srskilda tider, dagar och r,
och vare de p himmelens fste till ljus som lysa ver jorden.
Och det skedde s;
Gud gjorde de tv stora ljusen, det strre ljuset till att rda
ver dagen, och det mindre ljuset till att rda ver natten, s
ock stjrnorna.
Och Gud satte dem p himmelens fste till att lysa ver jorden,
och till att rda ver dagen och ver natten, och till att
skilja ljuset frn mrkret. Och Gud sg att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den fjrde dagen.

Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande

varelser; flyge ock fglar ver jorden under himmelens fste.
Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s ock alla
bevingade fglar, efter deras arter. Och Gud sg att det var
gott.
Och Gud vlsignade dem och sade: Varen fruktsamma och frken
eder, och uppfyllen vattnet i haven; frke sig ock fglarna p
jorden.
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras

arter, boskapsdjur och krldjur och vilda djur, efter deras
arter. Och det skedde s;
Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
boskapsdjuren, efter deras arter, och alla krldjur p marken,
efter deras arter. Och Gud sg att det var gott.
Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att
vara oss lika; och m de rda ver fiskarna i havet och ver
fglarna under himmelen och ver boskapsdjuren och ver hela
jorden och ver alla krldjur som rra sig p jorden.
Och Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild
skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Och Gud vlsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och
frken eder, och uppfyllen jorden och lggen den under eder;
och rden ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen
och ver alla djur som rra sig p jorden.
Och Gud sade: Se, jag giver eder alla frbrande rter p hela
jorden och alla trd med frbrande trdfrukt; detta skolen I
hava till fda.
Men t alla djur p jorden och t alla fglar under himmelen och
t allt som krlar p jorden, vad som i sig har en levande sjl,
t dessa giver jag alla grna rter till fda. Och det skedde
s.
Och Gud sg p allt som han hade gjort, och se, det var mycket
gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjtte
dagen.
S blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
hrskara.
Och Gud fullbordade p sjunde dagen det verk som han hade gjort;
och han vilade p sjunde dagen frn allt det verk som han hade
gjort.
Och Gud vlsignade den sjunde dagen och helgade den, drfr att
han p den dagen vilade frn allt sitt verk, det som Gud hade
gjort, nr han skapade.

Detta r berttelsen om den ordning i vilken allt blev till p

himmelen och jorden, nr de skapades, d nr HERREN Gud gjorde
jord och himmel.

D bar jorden nnu ingen buske p marken, och ingen rt hade

nnu skjutit upp p marken, ty HERREN Gud hade icke ltit regna
p jorden, och ingen mnniska fanns, som kunde bruka jorden;
men en dimma steg upp frn jorden och vattnade hela marken.
Och HERREN Gud danade mnniskan av stoft frn jorden och
inblste livsande i hennes nsa, och s blev mnniskan en
levande varelse.

Och HERREN Gud planterade en lustgrd i Eden sterut och satte

dri mnniskan som han hade danat.
HERREN Gud lt nmligen alla slags trd som voro ljuvliga att se
p och goda att ta av vxa upp ur marken, och livets trd mitt
i lustgrden, s ock kunskapens trd p gott och ont.
Och frn Eden gick en flod ut, som vattnade lustgrden; sedan
delade den sig i fyra grenar.
Den frsta heter Pison; det r den som flyter omkring hela
landet Havila, dr guld finnes,
och det landets guld r gott; dr finnes ock bdelliumharts och
onyxsten.
Den andra floden heter Gihon; det r den som flyter omkring hela
landet Kus.
Den tredje floden heter Hiddekel; det r den som har sitt lopp
ster om Assyrien. Den fjrde floden r Frat.
S tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgrd,
till att bruka och bevara den.
Och HERREN Gud bjd mannen och sade: Av alla andra trd i
lustgrden m du fritt ta,
men av kunskapens trd p gott och ont skall du icke ta, ty nr
du ter drav, skall du dden d.

Och HERREN Gud sade: Det r icke gott att mannen r allena. Jag
vill gra t honom en hjlp, en sdan som honom hves.
Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
himmelens fglar, och frde dem fram till mannen fr att se huru
denne skulle kalla dem; ty ssom mannen kallade var levande
varelse, s skulle den heta.
Och mannen gav namn t alla boskapsdjur, t fglarna under
himmelen och t alla markens djur. Men fr Adam fann han icke
ngon hjlp, sdan som honom hvdes.
D lt HERREN Gud en tung smn falla p mannen, och nr han hade
somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
ktt.
Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
av mannen, och frde henne fram till mannen.
D sade mannen: Ja, denna r nu ben av mina ben och ktt av
mitt ktt. Hon skall heta maninna, ty av man r hon tagen.

Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och
hlla sig till sin hustru, och de skola varda ett ktt.

Och mannen och hans hustru voro bda nakna och blygdes icke fr
varandra.

Men ormen var listigare n alla andra markens djur som HERREN
Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: Skulle d Gud hava
sagt: 'I skolen icke ta av ngot trd i lustgrden'?
Kvinnan svarade ormen: Vi f ta av frukten p de andra trden
i lustgrden,
men om frukten p det trd som str mitt i lustgrden har Gud
sagt: 'I skolen icke ta drav, ej heller komma drvid, p det
att I icke mn d.'
D sade ormen till kvinnan: Ingalunda skolen I d;
men Gud vet, att nr I ten drav, skola edra gon ppnas, s
att I bliven ssom Gud och frstn vad gott och ont r.
Och kvinnan sg att trdet var gott att ta av, och att det var en
lust fr gonen, och att det var ett ljuvligt trd, eftersom man
drav fick frstnd, och hon tog av dess frukt och t; och hon gav
jmvl t sin man, som var med henne, och han t.

D ppnades bdas gon, och de blevo varse att de voro

nakna; och de fste ihop fikonlv och bundo omkring sig.

Och de hrde HERREN Gud vandra i lustgrden, nr dagen begynte

svalkas; d gmde sig mannen med sin hustru fr HERREN Guds
ansikte bland trden i lustgrden.
Men HERREN Gud kallade p mannen och sade till honom: Var r
du?
Han svarade: Jag hrde dig i lustgrden; d blev jag frskrckt,
eftersom jag r naken; drfr gmde jag mig.
D sade han: Vem har ltit dig frst att du r naken? Har du
icke tit av det trd som jag frbjd dig att ta av?
Mannen svarade: Kvinnan som du har givit mig till att vara med
mig, hon gav mig av trdet, s att jag t.
D sade HERREN Gud till kvinnan: Vad r det du har gjort!
Kvinnan svarade: Ormen bedrog mig, s att jag t.
D sade HERREN Gud till ormen: Eftersom du har gjort detta,
vare du frbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
P din buk skall du g, och stoft skall du ta i alla dina
livsdagar.
Och jag skall stta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
mellan din sd och hennes sd. Denna skall sndertrampa ditt
huvud, och du skall stinga den i hlen.
Och till kvinnan sade han: Jag skall lta dig utst mycken
vedermda, nr du bliver havande; med smrta skall du fda dina
barn. Men till din man skall din tr vara, och han skall rda
ver dig.
Och till Adam sade han: Eftersom du lyssnade till din hustrus
ord och t av det trd om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
'Du skall icke ta drav', drfr vare marken frbannad fr din
skull. Med vedermda skall du nra dig av den i alla dina
livsdagar;
trne och tistel skall den bra t dig, men markens rter skola
vara din fda.
I ditt anletes svett skall du ta ditt brd, till dess du vnder
ter till jorden; ty av den r du tagen. Ty du r stoft, och
till stoft skall du ter varda.

Och mannen gav sin hustru namnet <sprr>Eva</sprr>, ty hon

blev en moder t allt levande.
Och HERREN Gud gjorde t Adam och hans hustru klder av skinn
och satte p dem.

Och HERREN Gud sade: Se, mannen har blivit ssom en av oss, s
att han frstr vad gott och ont r. M han nu icke rcka ut sin
hand och taga jmvl av livets trd och ta, och s leva
evinnerligen.
Och HERREN Gud frvisade honom ur Edens lustgrd, fr att han
skulle bruka jorden, varav han var tagen.
Och han drev ut mannen, och satte ster om Edens lustgrd
keruberna jmte det ljungande svrdets lgor, fr att bevaka
vgen till livets trd.

Och mannen knde sin hustru Eva, och hon blev havande och fdde
Kain; d sade hon: Jag har <sprr>ftt</sprr> en man genom
HERRENS hjlp.
Och hon fdde ter en son, Abel, den frres broder. Och Abel
blev en frherde, men Kain blev en kerman.
Och efter ngon tid hnde sig att Kain av markens frukt bar fram
en offergva t HERREN.
Ocks Abel bar fram sin gva, av det frstfdda i hans hjord, av
djurens fett. Och HERREN sg till Abel och hans offergva;
men till Kain och hans offergva sg han icke. D blev Kain
mycket vred, och hans blick blev mrk.
Och HERREN sade till Kain: Varfr r du vred, och varfr r din
blick s mrk?
r det icke s: om du har gott i sinnet, d ser du frimodigt
upp; men om du icke har gott i sinnet, d lurar synden vid
drren; till dig str hennes tr, men du br rda ver henne.
Och Kain talade med sin broder Abel; och nr de voro ute p
marken, verfll Kain sin broder Abel och drpte honom.

D sade HERREN till Kain: Var r din broder Abel? Han svarade:
Jag vet icke; skall jag taga vara p min broder?
D sade han: Vad har du gjort! Hr, din broders blod ropar
till mig frn jorden.
S vare du nu frbannad och frvisad ifrn kerjorden, som har
ppnat sin mun fr att mottaga din broders blod av din hand.

Nr du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin grda.
Ostadig och flyktig skall du bliva p jorden.
D sade Kain till HERREN: Min missgrning r strre n att jag
kan bra den.
Se, du driver mig nu bort ifrn kerjorden, och jag mste gmma
mig undan fr ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva
p jorden, och s skall ske att vemhelst som mter mig, han
drper mig.
Men HERREN sade till honom: Nej, ty Kain skall bliva hmnad
sjufalt, vemhelst som drper honom. Och HERREN satte ett
tecken till skydd fr Kain, s att ingen som mtte honom skulle
sl honom ihjl.
S gick Kain bort ifrn HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
Nod, ster om Eden.

Och Kain knde sin hustru, och hon blev havande och fdde Hanok.
Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
sons namn.
Och t Hanok fddes Irad, och Irad fdde Mehujael, och Mehujael
fdde Metusael, och Metusael fdde Lemek.
Men Lemek tog sig tv hustrur; den ena hette Ada, den andra
Silla.
Och Ada fdde Jabal; han blev stamfader fr dem som bo i tlt
och idka boskapssktsel.
Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader fr alla dem som
hantera harpa och pipa.
Men Silla fdde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
alla slags redskap av koppar och jrn. Och Tubal-Kains syster
var Naama.
Och Lemek sade till sina hustrur:
Ada och Silla,
hren mina ord;
I Lemeks hustrur,
lyssnen till mitt tal:
Se, en man drper jag fr vart sr jag fr,
och en yngling fr var blnad jag fr.
Ja, sjufalt hmnad bliver Kain,
men Lemek sju- och sjuttiofalt.

Och Adam knde ter sin hustru, och hon fdde en son och gav
honom namnet Set, i det hon sade: Gud har
<sprr>beskrt</sprr> mig en annan livsfrukt, till
ersttning fr Abel, eftersom Kain drpte honom.
Men t Set fddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
denna tid begynte man kalla HERRENS namn.

Detta r stycket om Adams slkt. Nr Gud skapade mnniskor,

gjorde han dem lika Gud.
Till man och kvinna skapade han dem; och han vlsignade dem och
gav dem namnet mnniska, nr de blevo skapade.

Nr Adam var ett hundra trettio r gammal, fdde han en son som
var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
Och sedan Adam hade ftt Set, levde han tta hundra r och fdde
sner och dttrar.
Allts blev Adams hela levnadslder nio hundra trettio r;
drefter dog han.

Nr Set var ett hundra fem r gammal, fdde han Enos.

Och sedan Set hade ftt Enos, levde han tta hundra sju r och
fdde sner och dttrar.
Allts blev Sets hela lder nio hundra tolv r; drefter dog
han.

Nr Enos var nittio r gammal, fdde han Kenan.

Och sedan Enos hade ftt Kenan, levde han tta hundra femton r
och fdde sner och dttrar.
Allts blev Enos' hela lder nio hundra fem r; drefter dog
han.

Nr Kenan var sjuttio r gammal, fdde han Mahalalel.

Och sedan Kenan ftt Mahalalel, levde han tta hundra fyrtio r
och fdde sner och dttrar.
Allts blev Kenans hela lder nio hundra tio r; drefter dog
han.

Nr Mahalalel var sextiofem r gammal, fdde han Jered.

Och sedan Mahalalel hade ftt Jered, levde han tta hundra
trettio r och fdde sner och dttrar.
Allts blev Mahalalels hela lder tta hundra nittiofem r;
drefter dog han.

Nr Jered var ett hundra sextiotv r gammal, fdde han Hanok.

Och sedan Jered hade ftt Hanok, levde han tta hundra r och
fdde sner och dttrar.
Allts blev Jereds hela lder nio hundra sextiotv r; drefter
dog han.

Nr Hanok var sextiofem r gammal, fdde han Metusela.

Och Hanok vandrade i umgngelse med Gud i tre hundra r, sedan
han hade ftt Metusela, och han fdde sner och dttrar.
Allts blev Hanoks hela lder tre hundra sextiofem r.
Sedan Hanok s hade vandrat i umgngelse med Gud, sg man honom
icke mer, ty Gud tog honom bort.

Nr Metusela var ett hundra ttiosju r gammal, fdde han Lemek.

Och sedan Metusela hade ftt Lemek, levde han sju hundra
ttiotv r och fdde sner och dttrar.
Allts blev Metuselas hela lder nio hundra sextionio r;
drefter dog han.

Nr Lemek var ett hundra ttiotv r gammal, fdde han en son.

Och han gav honom namnet <sprr>Noa</sprr>, i det han sade:
Denne skall <sprr>trsta</sprr> oss vid vrt arbete och
vra hnders mda, nr vi bruka jorden, som HERREN har
frbannat.
Och sedan Lemek hade ftt Noa, levde han fem hundra nittiofem r
och fdde sner och dttrar.
Allts blev Lemeks hela lder sju hundra sjuttiosju r; drefter
dog han.

Nr Noa var fem hundra r gammal, fdde han Sem, Ham och Jafet.
D nu mnniskorna begynte frka sig p jorden och dttrar
fddes t dem
sgo Guds sner att mnniskornas dttrar voro fagra, och de
togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
D sade HERREN: Min ande skall icke bliva kvar i mnniskorna
fr bestndigt, eftersom de dock ro ktt; s vare nu deras tid
bestmd till ett hundra tjugu r.

Vid den tiden, likasom ock eftert, levde jttarna p jorden,

sedan Guds sner begynte g in till mnniskornas dttrar och
dessa fdde barn t dem; detta var forntidens vldiga mn, som
voro s namnkunniga.

Men nr HERREN sg att mnniskornas ondska var stor p jorden,

och att deras hjrtans alla uppst och tankar bestndigt voro
allenast onda,
d ngrade HERREN att han hade gjort mnniskorna p jorden, och
han blev bedrvad i sitt hjrta.
Och HERREN sade: Mnniskorna, som jag skapade, vill jag utplna
frn jorden, ja, bde mnniskor och fyrfotadjur och krldjur och
himmelens fglar; ty jag ngrar att jag har gjort dem.
Men Noa hade funnit nd fr HERRENS gon.

Detta r berttelsen om Noas slkt. Noa var en rttfrdig man

och ostrafflig bland sitt slkte; i umgngelse med Gud vandrade
Noa.
Och Noa fdde tre sner: Sem, Ham och Jafet.
Men jorden blev alltmer frdrvad fr Guds syn, och jorden
uppfylldes av vld.
Och Gud sg att jorden var frdrvad, eftersom allt ktt
vandrade i frdrv p jorden.

D sade Gud till Noa: Jag har beslutit att gra nde p allt
ktt, ty jorden r uppfylld av vld som de va; se, jag vill
frdrva dem tillika med jorden.
S gr dig nu en ark av gofertr, och inred arken med kamrar,
och bestryk den med jordbeck innan och utan.
Och s skall du gra arken: Den skall vara tre hundra alnar
lng, femtio alnar bred och trettio alnar hg;
en ppning fr ljuset, en aln hg alltigenom, skall du gra
ovantill p arken; och en drr till arken skall du stta p dess
sida; och du skall inreda den s, att den fr en undervning, en
mellanvning och en vervning.
Ty se, jag skall lta floden komma med vatten ver jorden, till
att frdrva allt ktt som har i sig ngon livsande, under
himmelen; allt som finnes p jorden skall frgs.
Men med dig vill jag upprtta ett frbund: du skall g in i
arken med dina sner och din hustru och dina sners hustrur.
Och av allt levande, vad ktt det vara m, skall du fra in i
arken ett par av vart slag, fr att behlla dem vid liv med dig;
hankn och honkn skola de vara.
Av fglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
arter, av alla krldjur p marken, efter deras arter, skall ett
par av vart slag g in till dig, fr att du m behlla dem vid
liv.
Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sdant som kan
tas, och samla det till dig, fr att det m vara dig och dem
till fda.
Och Noa gjorde s; han gjorde i alla stycken ssom Gud hade
bjudit honom.

Och HERREN sade till Noa: G in i arken med hela ditt hus, ty
dig har jag funnit rttfrdig infr mig bland detta slkte.
Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
och hona, men av sdana fyrfotadjur som icke ro rena ett par,
hanne och hona,
sammalunda av himmelens fglar sju par, hankn och honkn, fr
att behlla deras slkten vid liv p hela jorden.
Ty sju dagar hrefter skall jag lta det regna p jorden, i
fyrtio dagar och fyrtio ntter, och jag skall utplna frn
jorden alla varelser som jag har gjort.
Och Noa gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit honom.

Noa var sex hundra r gammal, nr floden kom med sitt vatten
ver jorden.
Och Noa gick in i arken med sina sner och sin hustru och sina
sners hustrur, undan flodens vatten.
Och av fyrfotadjur, bde rena och orena, och av fglar och av
allt som krlar p marken
gingo tv och tv, hankn och honkn, in till Noa i arken, ssom
Gud hade bjudit Noa.
Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ver jorden.

I det r d Noa var sex hundra r gammal, i andra mnaden, p

sjuttonde dagen i mnaden, den dagen brto alla det stora
djupets kllor fram, och himmelens fnster ppnade sig,
och ett regn kom ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio ntter.
P denna samma dag gick Noa in i arken, s ock Sem, Ham och
Jafet, Noas sner, vidare Noas hustru och hans sners tre
hustrur med dem,
drtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
efter sina arter, och alla krldjur som rra sig p jorden,
efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
vad fglar heter, av alla slag.
De gingo in till Noa i arken, tv och tv av allt ktt som hade
i sig ngon livsande.
Och de som gingo ditin voro hankn och honkn av allt slags
ktt, ssom Gud hade bjudit honom.

Och HERREN stngde igen om honom.

Och floden kom ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet frkade
sig och lyfte arken, s att den flt hgt uppe ver jorden.
Och vattnet steg och frkade sig mycket p jorden, och arken
drev p vattnet.
Och vattnet steg mer och mer ver jorden, och alla hga berg
allestdes under himmelen vertcktes.
Femton alnar hgt steg vattnet ver bergen, s att de
vertcktes.
D frgicks allt ktt som rrde sig p jorden, fglar och
boskapsdjur och vilda djur och alla smdjur som rrde sig p
jorden, s ock alla mnniskor.
Allt som fanns p det torra omkom, allt som dr hade en flkt av
livsande i sin nsa.
S utplnade han alla varelser p jorden, bde mnniskor och
fyrfotadjur och krldjur och himmelens fglar; de utplnades
frn jorden, och allenast Noa rddades, jmte det som var med
honom i arken.
Och vattnet fortfor att stiga ver jorden i hundra femtio
dagar.
D tnkte Gud p Noa och p alla de vilda djur och alla de
boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lt en vind g
fram ver jorden, s att vattnet sjnk undan;
och djupets kllor och himmelens fnster tillsltos, och regnet
frn himmelen upphrde.
Och vattnet vek bort ifrn jorden mer och mer; efter hundra
femtio dagar begynte vattnet avtaga.
Och i sjunde mnaden, p sjuttonde dagen i mnaden, stannade
arken p Ararats berg.
Och vattnet avtog mer och mer intill tionde mnaden. I tionde
mnaden, p frsta dagen i mnaden, blevo bergstopparna synliga.
Och efter fyrtio dagar ppnade Noa fnstret som han hade gjort
p arken,
och lt en korp flyga ut; denne flg fram och ter, till dess
vattnet hade torkat bort ifrn jorden.
Sedan lt han en duva flyga ut, fr att f se om vattnet hade
sjunkit undan frn marken.
Men duvan fann ingen plats dr hon kunde vila sin fot, utan kom
tillbaka till honom i arken, ty vatten betckte hela jorden. D
rckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
Sedan vntade han nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan n
en gng flyga ut ur arken.
Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d hade hon ett
friskt olivlv i sin nbb. D frstod Noa att vattnet hade
sjunkit undan frn jorden.
Men han vntade nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan ter
flyga ut; d kom hon icke mer tillbaka till honom.

I det sexhundrafrsta ret, i frsta mnaden, p frsta dagen i

mnaden, hade vattnet sinat bort ifrn jorden. D tog Noa av
taket p arken och sg nu att marken var fri ifrn vatten.
Och i andra mnaden, p tjugusjunde dagen i mnaden, var jorden
alldeles torr.
D talade Gud till Noa och sade:
G ut ur arken med din hustru och dina sner och dina sners
hustrur.
Alla djur som du har hos dig, vad slags ktt det vara m, bde
fglar och fyrfotadjur och alla krldjur som rra sig p
jorden, skall du lta g ut med dig, fr att de m vxa till p
jorden och vara fruktsamma och frka sig p jorden.
S gick d Noa ut med sina sner och sin hustru och sina sners
hustrur.
Och alla fyrfotadjur, alla krldjur och alla fglar, alla slags
djur som rra sig p jorden, gingo ut ur arken, efter sina
slkten.

Och Noa byggde ett altare t HERREN och tog av alla rena
fyrfotadjur och av alla rena fglar och offrade brnnoffer p
altaret.
Nr HERREN knde den vlbehagliga lukten, sade han vid sig
sjlv: Jag skall hrefter icke mer frbanna marken fr
mnniskans skull, eftersom ju mnniskans hjrtas uppst r ont
allt ifrn ungdomen. Och jag skall hrefter icke mer drpa allt
levande, ssom jag nu har gjort.
S lnge jorden bestr, skola hrefter sdd och skrd, kld och
vrme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphra.
Och Gud vlsignade Noa och hans sner och sade till dem: Varen
fruktsamma och frken eder, och uppfyllen jorden.
Och m fruktan och frskrckelse fr eder komma ver alla djur
p jorden och alla fglar under himmelen; jmte allt som krlar
p marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
Allt som rr sig och har liv skolen I hava till fda; ssom jag
har givit eder grna rter, s giver jag eder allt detta.
Ktt som har i sig sin sjl, det r sitt blod, skolen I dock
icke ta.
Men edert eget blod, vari eder sjl r, skall jag utkrva. Jag
skall utkrva det av vilket djur det vara m. Jag skall ock av
den ena mnniskan utkrva den andres sjl;
den som utgjuter mnniskoblod, hans blod skall av mnniskor
bliva utgjutet, ty Gud har gjort mnniskan till sin avbild.
Och varen I fruktsamma och frken eder; vxen till p jorden
och frken eder p den.

Ytterligare sade Gud till Noa och till hans sner med honom:
Se, jag vill upprtta ett frbund med eder, och med edra
efterkommande efter eder,
och med alla levande varelser som I haven hos eder: fglar,
boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
hava gtt ut ur arken.
Jag vill upprtta ett frbund med eder: hrefter skall icke mer
ske att allt ktt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
mer komma och frdrva jorden.
Och Gud sade: Detta skall vara tecknet till det frbund som jag
gr mellan mig och eder, jmte alla levande varelser hos eder,
fr eviga tider:
min bge stter jag i skyn; den skall vara tecknet till
frbundet mellan mig och jorden.
Och nr jag hrefter lter skyar stiga upp ver jorden och bgen
d synes i skyn,
skall jag tnka p det frbund som har blivit slutet mellan mig
och eder, jmte alla levande varelser, vad slags ktt det vara
m; och vattnet skall d icke mer bliva en flod som frdrvar
allt ktt.
Nr allts bgen synes i skyn och jag ser p den, skall jag
tnka p det eviga frbund som har blivit slutet mellan Gud och
alla levande varelser, vad slags ktt det vara m p jorden.
S sade nu Gud till Noa: Detta skall vara tecknet till det
frbund som jag har upprttat mellan mig och allt ktt p
jorden.

Noas sner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
Ham var Kanaans fader.
Dessa tre voro Noas sner och frn dessa hava alla jordens folk
utgrenat sig.

Och Noa var en kerman och var den frste som planterade en
vingrd.
Men nr han drack av vinet, blev han drucken och lg blottad i
sitt tlt.
Och Ham, Kanaans fader, sg d sin faders blygd och berttade
det fr sina bda brder, som voro utanfr.
Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p sina skuldror,
bda tillsammans, och gingo s baklnges in och tckte ver sin
faders blygd; de hllo drvid sina ansikten bortvnda, s att de
icke sgo sin faders blygd.
Nr sedan Noa vaknade upp frn ruset och fick veta vad hans
yngste son hade gjort honom, sade han:
Frbannad vare Kanaan,
en trlars trl vare han t sina brder!
Ytterligare sade han:
Vlsignad vare HERREN, Sems Gud,
och Kanaan vare deras trl!
Gud utvidge Jafet,
han tage sin boning i Sems hyddor,
och Kanaan vare deras trl.

Och Noa levde efter floden tre hundra femtio r;

allts blev Noas hela lder nio hundra femtio r; drefter dog
han.
Detta r berttelsen om Noas sners slkt. De voro Sem, Ham och
Jafet; och t dem fddes sner efter floden.

Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
Gomers sner voro Askenas, Rifat och Togarma.
Javans sner voro Elisa och Tarsis, kitterna och dodanerna.
Frn dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslnder utbrett sig
i sina lnder, var efter sitt tungoml, efter sina slkter, i
sina folk.

Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.

Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
sner voro Saba och Dedan.

Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
vlde p jorden.
Han var ock en vldig jgare infr HERREN; drfr plgar man
sga: En vldig jgare infr HERREN ssom Nimrod.
Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
Kalne, i Sinears land.
Frn det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
och drtill Resen mellan Nineve och Kela; detta r den stora
staden.

Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,

patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
och kaftorerna.
Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
s ock jebuserna, amorerna, girgaserna,
hiverna, arkerna, sinerna,
arvaderna, semarerna och hamaterna. Sedan utgrenade sig
kananernas slkter allt vidare,
s att kananernas omrde strckte sig frn Sidon fram emot
Gerar nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
Seboim nda till Lesa.

Dessa voro Hams sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
lnder och folk.
Sner fddes ock t Sem, Jafets ldre broder, som blev stamfader
fr alla Ebers sner.
Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
Arams sner voro Us, Hul, Geter och Mas.
Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
Men t Eber fddes tv sner; den ene hette
<sprr>Peleg</sprr>, ty i hans tid blev jorden frdelad; och
hans broder hette Joktan.
Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
Hadoram, Usal, Dikla,
Obal, Abimael, Saba,
Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.
Och de hade sina boningsorter frn Mesa fram emot Sefar, emot
stra berget.
Dessa voro Sems sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
lnder, efter deras folk.

Dessa voro Noas sners slkter, efter deras ttfljd, i deras

folk. Och frn dem hava folken efter floden utbrett sig p
jorden.

Och hela jorden hade enahanda tungoml och talade p enahanda

stt.
Men nr de brto upp och drogo sterut, funno de en lgsltt i
Sinears land och bosatte sig dr.
Och de sade till varandra: Kom, lt oss sl tegel och brnna
det. Och teglet begagnade de ssom sten, och ssom murbruk
begagnade de jordbeck.
Och de sade: Kom, lt oss bygga en stad t oss och ett torn
vars spets rcker upp i himmelen, och s gra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda ver hela jorden.
D steg HERREN ned fr att se staden och tornet som
mnniskobarnen byggde.
Och HERREN sade: Se, de ro ett enda folk och hava alla enahanda
tungoml, och detta r deras frsta tilltag; hrefter skall
intet bliva dem omjligt, vad de n besluta att gra.
Vlan, lt oss stiga dit ned och frbistra deras tungoml, s
att den ene icke frstr den andres tungoml.
Och s spridde HERREN dem drifrn ut ver hela jorden, s att
de mste upphra att bygga p staden.
Drav fick den namnet Babel, eftersom HERREN dr
<sprr>frbistrade</sprr> hela jordens tungoml; drifrn
spridde ock HERREN ut dem ver hela jorden.

Detta r berttelsen om Sems slkt. Nr Sem var hundra r

gammal, fdde han Arpaksad, tv r efter floden.
Och sedan Sem hade ftt Arpaksad, levde han fem hundra r och
fdde sner och dttrar.
Nr Arpaksad var trettiofem r gammal, fdde han Sela.
Och sedan Arpaksad hade ftt Sela, levde han fyra hundra tre r
och fdde sner och dttrar.
Nr Sela var trettio r gammal, fdde han Eber.
Och sedan Sela hade ftt Eber, levde han fyra hundra tre r och
fdde sner och dttrar.
Nr Eber var trettiofyra r gammal, fdde han Peleg.
Och sedan Eber hade ftt Peleg, levde han fyra hundra trettio r
och fdde sner och dttrar.
Nr Peleg var trettio r gammal, fdde han Regu.
Och sedan Peleg hade ftt Regu, levde han tv hundra nio r och
fdde sner och dttrar.
Nr Regu var trettiotv r gammal, fdde han Serug.
Och sedan Regu hade ftt Serug, levde han tv hundra sju r och
fdde sner och dttrar.
Nr Serug var trettio r gammal, fdde han Nahor.
Och sedan Serug hade ftt Nahor, levde han tv hundra r och
fdde sner och dttrar.
Nr Nahor var tjugunio r gammal, fdde han Tera.
Och sedan Nahor hade ftt Tera, levde han ett hundra nitton r
och fdde sner och dttrar.
Nr Tera var sjuttio r gammal, fdde han Abram, Nahor och
Haran.

Och detta r berttelsen om Teras slkt. Tera fdde Abram,

Nahor och Haran. Och Haran fdde Lot.
Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fdernesland, i det
kaldeiska Ur.
Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
till Milka och Jiska.
Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
och de drogo tillsammans ut frn det kaldeiska Ur p vg till
Kanaans land; men nr de kommo till Haran, bosatte de sig dr.
Och Teras lder blev tv hundra fem r; drefter dog Tera i
Haran.

Och HERREN sade till Abram: G ut ur ditt land och frn din
slkt och frn din faders hus, bort till det land som jag skall
visa dig.
S skall jag gra dig till ett stort folk; jag skall vlsigna
dig och gra ditt namn stort, och du skall bliva en vlsignelse.
Och jag skall vlsigna dem som vlsigna dig, och den som
frbannar dig skall jag frbanna, och i dig skola alla slkter
p jorden varda vlsignade.
Och Abram gick stad, ssom HERREN hade tillsagt honom, och Lot
gick med honom. Och Abram var sjuttiofem r gammal, nr han drog
ut frn Haran.
Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
godelar som de hade frvrvat och tjnarna som de hade skaffat
sig i Haran; och de drogo stad p vg mot Kanaans land
och kommo s till Kanaans land.

Och Abram drog fram i landet nda till den heliga platsen vid
Sikem, till Mores terebint. Och p den tiden bodde kananerna
dr i landet.
Men HERREN uppenbarade sig fr Abram och sade: t din sd skall
jag giva detta land. D byggde han dr ett altare t HERREN,
som hade uppenbarat sig fr honom.
Sedan flyttade han drifrn till bergsbygden ster om Betel och
slog dr upp sitt tlt, s att han hade Betel i vster och Ai i
ster; och han byggde dr ett altare t HERREN och kallade
HERRENS namn.
Sedan brt Abram upp drifrn och drog sig allt lngre mot
Sydlandet.

Men hungersnd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
fr att bo dr ngon tid, eftersom hungersnden var s svr i
landet.
Men nr han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
Jag vet ju att du r en skn kvinna.
Om nu egyptierna tnka, nr de f se dig: 'Hon r hans hustru',
s skola de drpa mig, under det att de lta dig leva.
Sg drfr att du r min syster, s att det gr mig vl fr din
skull, och s att jag fr din skull fr leva.
D nu Abram kom till Egypten, sgo egyptierna att hon var en
mycket skn kvinna.
Och nr Faraos hvdingar fingo se henne, prisade de henne fr
Farao, och s blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
Och Abram blev av honom vl behandlad fr hennes skull, s att
han fick fr, fkreatur och snor, tjnare och tjnarinnor,
sninnor och kameler.
Men HERREN hemskte Farao och hans hus med stora plgor fr
Sarais, Abrams hustrus, skull.
D kallade Farao Abram till sig och sade: Vad har du gjort mot
mig! Varfr lt du mig icke veta att hon var din hustru?
Varfr sade du: 'Hon r min syster' och vllade s, att jag tog
henne till hustru t mig? Se, hr har du nu din hustru, tag
henne och g.
Och Farao gav sina mn befallning om honom, att de skulle
ledsaga honom till vgs med hans hustru och allt vad han gde.
S drog d Abram upp frn Egypten med sin hustru och allt vad
han gde, och Lot jmte honom, till Sydlandet.
Och Abram var mycket rik p boskap och p silver och guld.
Och han frdades ifrn lgerplats till lgerplats och kom s
frn Sydlandet nda till Betel, till det stlle dr hans tlt
frut hade sttt, mellan Betel och Ai,
dit dr han frra gngen hade rest ett altare. Och dr kallade
Abram HERRENS namn.

Men Lot, som drog med Abram, hade ocks fr och fkreatur och
tlt.
Och landet rckte icke till fr dem, s att de kunde bo
tillsammans; ty deras godelar voro fr stora fr att de skulle
kunna bo tillsammans;
och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
Tillika bodde p den tiden kananerna och perisserna dr i
landet.
D sade Abram till Lot: Icke skall ngon tvist vara mellan mig
och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi ro ju
frnder.
Ligger icke hela landet ppet fr dig? Skilj dig ifrn mig;
vill du t vnster, s gr jag t hger, och vill du t hger, s
gr jag t vnster.
D lyfte Lot upp sina gon och sg att hela Jordansltten
verallt var vattenrik. Innan HERREN frdrvade Sodom och
Gomorra, var den nmligen ssom HERRENS lustgrd, ssom Egyptens
land, nda fram emot Soar.
S utvalde d Lot t sig hela Jordansltten. Och Lot brt upp
och drog sterut, och de skildes s frn varandra.
Abram frblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i stderna p
Sltten och drog med sina tlt nda inemot Sodom.
Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt infr HERREN.

Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig frn honom:
Lyft upp dina gon och se, frn den plats dr du str, mot norr
och sder och ster och vster.
Ty hela det land som du nu ser skall jag giva t dig och din sd
fr evrdlig tid.
Och jag skall lta din sd bliva ssom stoftet p jorden; kan
ngon rkna stoftet p jorden, s skall ock din sd kunna
rknas.
St upp och drag igenom landet efter dess lngd och dess bredd,
ty t dig skall jag giva det.
Och Abram drog stad med sina tlt och kom och bosatte sig vid
Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde dr ett altare
t HERREN.
P den tid d Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ver Goim,
hnde sig
att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
Seboim, och mot konungen i Bela, det r Soar.
De frenade sig alla och tgade till Siddimsdalen, dr Salthavet
nu r.
I tolv r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
ret hade de avfallit.
S kom nu i det fjortonde ret Kedorlaomer med de konungar som
voro p hans sida; och de slogo rafaerna i Asterot-Karnaim,
suserna i Ham, emerna i Save-Kirjataim
och horerna p deras berg Seir och drevo dem nda till El-Paran
vid knen.
Sedan vnde de om och kommo till En-Mispat, det r Kades, och
hrjade amalekiternas hela land; de slogo ock amorerna som
bodde i Hasason-Tamar.
D drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
konungen i Seboim och konungen i Bela, det r Soar, ut och
stllde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ver Goim,
Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
konungar mot de fem.
Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i
Sodom och Gomorra mste fly och fllo d i dessa, och de som
kommo undan flydde till bergsbygden.
S togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
livsmedel dr, och tgade bort;
de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans godelar, nr
de tgade bort; ty denne bodde i Sodom.
Men en av de rddade kom och berttade detta fr Abram, hebren;
denne bodde vid den terebintlund som tillhrde amoren Mamre,
Eskols och Aners broder, och dessa voro i frbund med Abram.
D nu Abram hrde att hans frnde var fngen, lt han sina mest
beprvade tjnare, sdana som voro fdda i hans hus, tre hundra
aderton mn, rycka ut, och frfljde fienderna nda till Dan.
Och han delade sitt folk och verfll dem s om natten med sina
tjnare och slog dem, och frfljde dem sedan nda till Hoba,
norr om Damaskus,
och tog tillbaka allt godset; sin frnde Lot och hans godelar
tog han ock tillbaka, vensom kvinnorna och det vriga folket.

D han nu var p tervgen, sedan han hade slagit Kedorlaomer

och de konungar som voro p hans sida, gick konungen i Sodom
honom till mtes i Savedalen, det r Konungsdalen.
Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lt bra ut brd och vin;
denne var prst t Gud den Hgste.
Och han vlsignade honom och sade: Vlsignad vare Abram av Gud
den Hgste, himmelens och jordens skapare!
Och vlsignad vare Gud den Hgste, som har givit dina ovnner i
din hand! Och Abram gav honom tionde av allt.
Och konungen i Sodom sade till Abram: Giv mig folket; godset m
du behlla fr dig sjlv.
Men Abram svarade konungen i Sodom: Jag lyfter min hand upp
till HERREN, till Gud den Hgste, himmelens och jordens skapare,
och betygar
att jag icke vill taga ens en trd eller en skorem, n mindre
ngot annat som tillhr dig. Du skall icke kunna sga: 'Jag har
riktat Abram.'
Jag vill intet hava; det r nog med vad mina mn hava frtrt
och den del som tillkommer mina fljeslagare. Aner, Eskol och
Mamre, de m f sin del.
En tid hrefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
Frukta icke, Abram, jag r din skld, din ln skall bliva
mycket stor.
Men Abram sade: Herre, HERRE, vad vill du d giva mig? Jag gr
ju barnls bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frn
Damaskus, Elieser.
Och Abram sade ytterligare: Mig har du icke givit ngon
livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.
Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: Nej, denne skall
icke bliva din arvinge, utan en som utgr frn ditt eget liv
skall bliva din arvinge.
Och han frde honom ut och sade: Skda upp till himmelen, och
rkna stjrnorna, om du kan rkna dem. Och han sade till
honom: S skall din sd bliva.
Och han trodde p HERREN; och han rknade honom det till
rttfrdighet.

Och han sade till honom: Jag r HERREN, som har frt dig ut
frn det kaldeiska Ur fr att giva dig detta land till
besittning.
Han svarade: Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
besitta det?
D sade han till honom: Tag t mig en trerig kviga, en trerig
get och en trerig vdur, drtill en turturduva och en ung
duva.
Och han tog t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
fglarna.
Och rovfglarna slogo ned p de dda kropparna, men Abram drev
bort dem.

Nr nu solen var nra att g ned och en tung smn hade fallit p
Abram, se, d kom en frskrckelse ver honom och ett stort
mrker.
Och han sade till Abram: Det skall du veta, att din sd skall
komma att leva ssom frmlingar i ett land som icke tillhr dem,
och de skola dr vara trlar, och man skall frtrycka dem; s
skall ske i fyra hundra r.
Men det folk vars trlar de bliva skall jag ock dma. Sedan
skola de draga ut med stora godelar.
Men du sjlv skall g till dina fder i frid och bliva begraven
i en god lder.
Och i det fjrde slktet skall din sd komma hit tillbaka. Ty
nnu hava icke amorerna fyllt sin missgrnings mtt.

D nu solen hade gtt ned och det hade blivit alldeles mrkt,
syntes en rykande ugn med flammande lga, som for fram mellan
styckena.
P den dagen slt HERREN ett frbund med Abram och sade: t din
sd skall jag giva detta land, frn Egyptens flod nda till den
stora floden, till floden Frat:
kainernas, kenasernas, kadmonernas,
hetiternas, perissernas, rafaernas,
amorernas, kananernas, girgasernas och jebusernas land.
Och Sarai, Abrams hustru, hade icke ftt barn t honom. Men hon
hade en egyptisk tjnstekvinna, som hette Hagar;
och Sarai sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
s att jag icke fder barn; g in till min tjnstekvinna,
kanhnda skall jag f avkomma genom henne. Abram lyssnade till
Sarais ord;
och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjnstekvinna Hagar
och gav henne till hustru t sin man Abram, sedan denne hade
bott tio r i Kanaans land.
Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. Nr hon nu
sg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
D sade Sarai till Abram: Den ortt mig sker komme ver dig.
Jag sjlv lade min tjnstekvinna i din famn, men d hon nu ser
att hon r havande, ringaktar hon mig. HERREN dme mellan mig
och dig.
Abram sade till Sarai: Din tjnstekvinna r ju i din hand, gr
med henne vad du finner fr gott. Nr d Sarai tuktade henne,
flydde hon bort ifrn henne.

Men HERRENS ngel kom emot henne vid en vattenklla i knen, den
klla som ligger vid vgen till Sur.
Och han sade: Hagar, Sarais tjnstekvinna, varifrn kommer du,
och vart gr du? Hon svarade: Jag r stadd p flykt ifrn min
fru Sarai.
D sade HERRENS ngel till henne: Vnd tillbaka till din fru,
och dmjuka dig under henne.
Och HERRENS ngel sade till henne: Jag skall gra din sd
mycket talrik, s att man icke skall kunna rkna den fr dess
myckenhets skull.
Ytterligare sade HERRENS ngel till henne: Se, du r havande
och skall fda en son; honom skall du giva namnet Ismael,
drfr att HERREN har hrt ditt lidande.
Och han skall bliva lik en vildsna; hans hand skall vara emot
var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
strid med alla sina brder.
Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
hon sade: Du r Seendets Gud. Hon tnkte nmligen: Har jag
d verkligen hr ftt se en skymt av <sprr>honom som ser
mig</sprr>?
Drav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
och Bered.

Och Hagar fdde t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
hade ftt t honom namnet Ismael.
Och Abram var ttiosex r gammal, nr Hagar fdde Ismael t
Abram.

Nr Abram var nittionio r gammal, uppenbarade sig HERREN fr

honom och sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige. Vandra
infr mig och var ostrafflig.
Jag vill gra ett frbund mellan mig och dig, och jag skall
frka dig vermttan.
D fll Abram ned p sitt ansikte, och Gud talade s med honom:
Se, det frbund som jag min sida gr med dig r detta, att du
skall bliva en fader till mnga folk.
Drfr skall du icke mer heta Abram, utan
<sprr>Abraham</sprr> skall vara ditt namn, ty jag skall
lta dig bliva en fader till mnga folk.
Och jag skall gra dig vermttan fruktsam och lta folkslag
komma av dig, och konungar skola utg frn dig.
Och jag skall upprtta ett frbund mellan mig och dig och din
sd efter dig, frn slkte till slkte, ett evigt frbund, s
att jag skall vara din Gud och din sds efter dig;
och jag skall giva dig och din sd efter dig det land dr du nu
bor ssom frmling, hela Kanaans land, till evrdlig besittning,
och jag skall vara deras Gud.
Och Gud sade ytterligare till Abraham: Du ter skall hlla mitt
frbund, du och din sd efter dig, frn slkte till slkte.
Och detta r det frbund mellan mig och eder och din sd efter
dig, som I skolen hlla: allt mankn bland eder skall omskras;
p eder frhud skolen I omskras, och detta skall vara tecknet
till frbundet mellan mig och eder.
Slkte efter slkte skall vart gossebarn bland eder omskras,
nr det r tta dagar gammalt, jmvl den hemfdde tjnaren och
den som r kpt fr penningar frn ngot frmmande folk, och som
icke r av din sd.
Omskras skall bde din hemfdde tjnare och den som du har kpt
fr penningar; och s skall mitt frbund vara p edert ktt
betygat ssom ett evigt frbund.
Men en oomskuren av mankn, en vilkens frhud icke har blivit
omskuren, han skall utrotas ur sin slkt; han har brutit mitt
frbund.

Och Gud sade ter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke
mer kalla Sarai, utan <sprr>Sara</sprr> skall vara hennes
namn.
Och jag skall vlsigna henne och skall ocks med henne giva dig
en son; ja, jag skall vlsigna henne, och folkslag skola komma
av henne, konungar ver folk skola hrstamma frn henne.
D fll Abraham ned p sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
sjlv: Skulle barn fdas t en man som r hundra r gammal?
Och skulle Sara fda barn, hon som r nittio r gammal?
Och Abraham sade till Gud: Mtte allenast Ismael f leva infr
dig!
D sade Gud: Nej, din hustru Sara skall fda dig en son, och du
skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprtta
mitt frbund, ett evigt frbund, som skall glla hans sd efter
honom.
Men angende Ismael har jag ock hrt din bn; se, jag skall
vlsigna honom och gra honom fruktsam och frka honom
vermttan. Tolv hvdingar skall han f till sner, och jag
skall gra honom till ett stort folk.
Men mitt frbund skall jag upprtta med Isak, honom som Sara
skall fda t dig vid denna tid nsta r.
D Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp frn honom.

Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjnare, de
hemfdda och de som voro kpta fr penningar, allt mankn bland
Abrahams husfolk, och omskar p denna samma dag deras frhud,
ssom Gud hade tillsagt honom.
Och Abraham var nittionio r gammal, nr hans frhud blev
omskuren.
Och hans son Ismael var tretton r gammal, nr hans frhud blev
omskuren.
P denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
och alla mn i hans hus, de hemfdda tjnarna och de som voro
kpta fr penningar ifrn frmmande folk, blevo omskurna tillika
med honom.

Och HERREN uppenbarade sig fr honom vid Mamres terebintlund, dr

han satt vid ingngen till sitt tlt, d det var som hetast p
dagen.
Nr han lyfte upp sina gon, fick han se tre mn st framfr sig.
Och d han sg dem, skyndade han emot dem frn tltets ingng och
bugade sig ned till jorden
och sade: Herre, har jag funnit nd fr dina gon, s g icke
frbi din tjnare.
Lt mig hmta litet vatten, s att I kunnen tv edra ftter; och
vilen eder under trdet.
Jag vill ock hmta ett stycke brd, s att I kunnen vederkvicka
eder, innan I gn vidare, eftersom I nu haven tagit vgen frbi
eder tjnare. De sade: Gr ssom du har sagt.
Och Abraham skyndade in i tltet till Sara och sade: Skynda dig
och tag tre sea-mtt fint mjl, knda det och baka kakor.
Men sjlv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
ungkalv och gav den t sin tjnare, och denne skyndade sig att
tillreda den.
Och han tog grddmjlk och st mjlk och kalven, som han hade
ltit tillreda, och satte fram fr dem; och han stod sjlv hos
dem under trdet, medan de to.

Och de sade till honom: Var r din hustru Sara? Han svarade:
Drinne i tltet.
D sade han: Jag skall komma tillbaka till dig nsta r vid
denna tid, och se, d skall din hustru Sara hava en son. Detta
hrde Sara, dr hon stod i ingngen till tltet, som var bakom
honom.
Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hg lder, och
Sara hade icke mer, ssom kvinnor plga hava.
Drfr log Sara vid sig sjlv och tnkte: Skulle jag vl nu p
min lderdom giva mig till lusta, nu d ocks min herre r
gammal?
Men HERREN sade till Abraham: Varfr log Sara och tnkte:
'Skulle jag verkligen fda barn, s gammal som jag r?'
r d ngot s underbart, att HERREN icke skulle frm det? P
den bestmda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
tid nsta r, och d skall Sara hava en son.
D nekade Sara och sade: Jag log icke; ty hon blev frskrckt.
Men han sade: Jo, du log.

Och mnnen stodo upp fr att g drifrn och vnde sina blickar
ned mot Sodom, och Abraham gick med fr att ledsaga dem.
Och HERREN sade: Kan jag vl dlja fr Abraham vad jag tnker
gra?
Av Abraham skall ju bliva ett stort och mktigt folk, och i
honom skola alla folk p jorden varda vlsignade.
Ty drtill har jag utvalt honom, fr att han skall bjuda sina
barn och sitt hus efter sig att hlla HERRENS vg och va
rttfrdighet och rtt, p det att HERREN m lta det komma ver
Abraham, som han har lovat honom.

Och HERREN sade: Ropet frn Sodom och Gomorra r stort, och
deras synd r mycket svr;
drfr vill jag g ditned och se om de verkligen i allt hava
gjort efter det rop som har kommit till mig; om s icke r, vill
jag veta det.
Och mnnen begvo sig drifrn och gingo mot Sodom; men Abraham
stod nnu kvar infr HERREN.
Och Abraham trdde nrmare och sade: Vill du d frgra den
rttfrdige tillika med den ogudaktige?
Kanhnda finnas femtio rttfrdiga i staden; vill du d frgra
den och icke skona orten fr de femtio rttfrdigas skull som
finnas dr?
Bort det, att du skulle s gra och dda den rttfrdige tillika
med den ogudaktige, s att det skulle g den rttfrdige likasom
den ogudaktige; bort det ifrn dig! Skulle han som r hela
jordens domare icke gra vad rtt r?
HERREN sade: Om jag i Sodom finner femtio rttfrdiga inom
staden, s vill jag skona orten fr deras skull.
Men Abraham svarade och sade: Se, jag har dristat mig att tala
till Herren, fastn jag r stoft och aska.
Kanhnda skall det fattas fem i de femtio rttfrdiga; vill du
d fr de fems skull frdrva hela staden? Han sade: Om jag
dr finner fyrtiofem; s skall jag icke frdrva den.
Men han fortfor att tala till honom och sade: Kanhnda skola
fyrtio finnas dr. Han svarade: Jag skall d icke gra det,
fr de fyrtios skull.
D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag nnu talar ngot.
Kanhnda skola trettio finnas dr. Han svarade: Om jag dr
finner trettio, s skall jag icke gra det.
Men han sade: Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
Kanhnda skola tjugu finnas dr. Han svarade: Jag skall d
icke frdrva den, fr de tjugus skull.
D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag talar allenast
nnu en gng. Kanhnda skola tio finnas dr. Han svarade: Jag
skall d icke frdrva den, fr de tios skull.
Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
Abraham vnde tillbaka hem.
Och de tv nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d
i Sodoms port. Nr Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
dem och fll ned till jorden p sitt ansikte
och sade: I herrar, tagen hrbrge i eder tjnares hus och
stannen dr ver natten, och tvn edra ftter; sedan kunnen I i
morgon bittida fortstta eder frd. De svarade: Nej, vi vilja
stanna p gatan ver natten.
Men han bad dem s entrget, att de togo hrbrge hos honom och
kommo in i hans hus. Och han tillredde en mltid t dem och
bakade osyrat brd, och de to.

Men innan de hade lagt sig, omringades huset av mnnen i staden,

Sodoms mn, bde unga och gamla, allt folket, s mnga de voro.
Dessa kallade p Lot och sade till honom: Var ro de mn som
hava kommit till dig i natt? Fr dem ut till oss, s att vi f
knna dem.
D gick Lot ut till dem i porten och stngde drren efter sig
och sade: Mina brder, gren icke s illa.
Se, jag har tv dttrar, som nnu icke veta av ngon man. Dem
vill jag fra ut till eder, s kunnen I gra med dem vad I
finnen fr gott. Gren allenast icke ngot mot dessa mn,
eftersom de nu hava gtt in under skuggan av mitt tak.
Men de svarade: Bort med dig! Och de sade ytterligare: Denne,
en ensam man, har kommit hit och bor hr ssom frmling, och han
vill dock stndigt upphva sig som domare. Men nu skola vi gra
dig mer ont n dem. Och de trngde med vld in p mannen Lot
och stormade fram fr att sprnga drren.
D rckte mnnen ut sina hnder och togo Lot in till sig i huset
och stngde drren.
Och de mn som stodo utanfr husets port slogo de med blindhet,
bde sm och stora, s att de frgves skte finna porten.
Och mnnen sade till Lot: Har du ngon mer hr, ngon mg,
eller ngra sner eller dttrar, eller ngon annan som tillhr
dig i staden, s fr dem bort ifrn detta stlle.
Ty vi skola frdrva detta stlle; ropet frn dem har blivit s
stort infr HERREN, att HERREN har utsnt oss till att frdrva
dem.
D gick Lot ut och talade till sina mgar, som skulle f hans
dttrar, och sade: Stn upp och gn bort ifrn detta stlle; ty
HERREN skall frdrva staden. Men hans mgar menade att han
skmtade.

Nr nu morgonrodnaden gick upp, manade nglarna p Lot och sade:

St upp och tag med dig din hustru och dina bda dttrar, som
du har hos dig, p det att du icke m frgs genom stadens
missgrning.
Och d han nnu drjde, togo mnnen honom vid handen jmte hans
hustru och hans bda dttrar, ty HERREN ville skona honom; och
de frde honom ut, och nr de voro utanfr staden, slppte de
honom.
Och medan de frde dem ut, sade den ene: Fly fr ditt livs
skull; se dig icke tillbaka, och drj ingenstdes p Sltten.
Fly undan till bergen, s att du icke frgs.
Men Lot sade till dem: Ack nej, Herre.
Se, din tjnare har ju funnit nd fr dina gon, och stor r den
barmhrtighet som du gr med mig, d du vill rdda mitt liv; men
jag frmr icke fly undan till bergen; jag rdes att olyckan
hinner mig, s att jag omkommer.
Se, staden drborta ligger helt nra, och det r ltt att fly
dit, och den r liten; lt mig fly undan dit -- den r ju s
liten -- p det att jag m bliva vid liv.
D svarade han honom: Vlan, jag skall ock hri gra dig till
viljes; jag skall icke omstrta den stad som du talar om.
Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet gra, frrn du
har kommit dit. Drav fick staden namnet
<sprr>Soar</sprr>.

D nu solen hade gtt upp ver jorden och Lot hade kommit till
Soar,
lt HERREN svavel och eld regna frn himmelen, frn HERREN, ver
Sodom och Gomorra;
och han omstrtade dessa stder med hela Sltten och alla dem
som bodde i stderna och det som vxte p marken.
Och Lots hustru, som fljde efter honom, sg sig tillbaka; d
blev hon en saltstod.
Och nr Abraham bittida fljande morgon gick till den plats dr
han hade sttt infr HERREN,
och blickade ned ver Sodom och Gomorra och ver hela
Slttlandet, d fick han se en rk stiga upp frn landet, lik
rken frn en smltugn.

S skedde d, att nr Gud frdrvade stderna p Sltten, tnkte

han p Abraham och lt Lot komma undan omstrtningen, d han
omstrtade stderna dr Lot hade bott.
Och Lot drog upp frn Soar till bergsbygden och bodde dr med
sina bda dttrar, ty han fruktade fr att bo kvar i Soar; och
han bodde med sina bda dttrar i en grotta.
D sade den ldre till den yngre: Vr fader r gammal, och
ingen man finnes i landet, som kan g in till oss efter all
vrldens sedvnja.
Kom, lt oss giva vr fader vin att dricka och lgga oss hos
honom, fr att vi m skaffa oss livsfrukt genom vr fader.
S gvo de sin fader vin att dricka den natten, och den ldre
gick in och lade sig hos sin fader, och han mrkte icke nr hon
lade sig, ej heller nr hon stod upp.
Dagen drefter sade den ldre till den yngre: Se, jag lg i
natt hos min fader; lt oss ocks denna natt giva honom vin att
dricka, och g du in och lgg dig hos honom, fr att vi m skaffa
oss livsfrukt genom vr fader.
S gvo de ocks den natten sin fader vin att dricka; och den
yngre gick och lade sig hos honom, och han mrkte icke nr hon
lade sig, ej heller nr hon stod upp.
S blevo Lots bda dttrar havande genom sin fader.
Och den ldre fdde en son, och hon gav honom namnet Moab; frn
honom hrstamma moabiterna nda till denna dag.
Den yngre fdde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
frn honom hrstamma Ammons barn nda till denna dag.

Och Abraham brt upp drifrn och drog till Sydlandet; dr

uppehll han sig mellan Kades och Sur, och ngon tid bodde han i
Gerar.
Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D
snde Abimelek, konungen i Gerar, och lt hmta Sara till sig.
Men Gud kom till Abimelek i en drm om natten och sade till
honom: Se, du mste d fr den kvinnas skull som du har tagit
till dig, fast hon r en annan mans kta hustru.
Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade:
Herre, vill du d drpa ocks rttfrdiga mnniskor?
Sade han icke sjlv till mig: 'Hon r min syster'? Och likas
sade hon: 'Han r min broder.' I mitt hjrtas oskuld och med
rena hnder har jag gjort detta.
D sade Gud till honom i drmmen: Ja, jag vet att du har gjort
detta i ditt hjrtas oskuld, och jag har sjlv hindrat dig frn
att synda mot mig; drfr har jag icke tillstatt dig att komma
vid henne.
Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han r en profet.
Och han m bedja fr dig, s att du fr leva. Men om du icke
giver henne tillbaka, s vet att du skall dden d, du sjlv och
alla som tillhra dig.

D stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig

alla sina tjnare och berttade allt detta fr dem; och mnnen
blevo mycket frskrckta.
Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
Vad har du gjort mot oss! Vari har jag frsyndat mig mot dig,
eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg en s
stor synd? P otillbrligt stt har du handlat mot mig.
Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: Vad var din mening,
nr du gjorde detta?
Abraham svarade: Jag tnkte: 'P denna ort fruktar man nog icke
Gud; de skola drpa mig fr min hustrus skull.'
Hon r ocks verkligen min syster, min faders dotter, fastn
icke min moders dotter; och s blev hon min hustru.
Men nr Gud snde mig ut p vandring bort ifrn min faders hus,
sade jag till henne: 'Bevisa mig din krlek drmed att du sger
om mig, varthelst vi komma, att jag r din broder.'
D tog Abimelek fr och fkreatur, tjnare och tjnarinnor och
gav dem t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara
tillbaka.
Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger ppet fr dig; du m bo
var du finner fr gott.
Och till Sara sade han: Se, jag giver t din broder tusen
siklar silver; det skall fr dig vara en frsoningsgva infr
allt ditt folk. S har du infr alla ftt upprttelse.
Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
och hans tjnstekvinnor, s att de ter kunde fda barn.
HERREN hade nmligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
ofruktsamma, fr Saras, Abrahams hustrus, skull.
Och HERREN sg till Sara, ssom han hade lovat, och HERREN
gjorde med Sara ssom han hade sagt.
Sara blev havande och fdde t Abraham en son p hans lderdom,
vid den bestmda tid som Gud hade sagt honom.
Och Abraham gav den son som var fdd t honom, den som Sara hade
ftt t honom, namnet Isak.
Och Abraham omskar sin son Isak, nr denne var tta dagar
gammal, ssom Gud hade bjudit honom.
Och Abraham var hundra r gammal, nr hans son Isak fddes t
honom.
Och Sara sade: Gud har berett mig ett lje; var och en som fr
hra detta skall le mot mig.
Och hon sade: Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
barn di? Och nu har jag ftt honom en son p hans lderdom!

Och barnet vxte upp och blev avvant; och den dag d Isak
avvandes gjorde Abraham ett stort gstabud.
D fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
hade ftt t Abraham, leka och skmta;
och hon sade till Abraham: Driv ut denna tjnstekvinna och
hennes son, ty denna tjnstekvinnas son skall icke rva med min
son Isak.
Det talet misshagade Abraham mycket fr hans sons skull.
Men Gud sade till Abraham: Du m icke fr gossens och fr din
tjnstekvinnas skull lta detta misshaga dig. Lyssna till Sara
i allt vad hon sger dig; ty genom Isak r det som sd skall
uppkallas efter dig.
Men ocks tjnstekvinnans son skall jag gra till ett folk,
drfr att han r din sd.

Bittida fljande morgon tog Abraham brd och en lgel med vatten
och gav det t Hagar; han lade det p hennes rygg och gav henne
barnet med och lt henne g. Och hon begav sig stad och irrade
omkring i Beer-Sebas ken.
Men nr vattnet i lgeln hade tagit slut, kastade hon barnet
ifrn sig under en buske
och gick bort och satte sig ett stycke drifrn, p ett
bgskotts avstnd, ty hon tnkte: Jag frmr icke se p, huru
barnet dr. Och dr hon nu satt, p ngot avstnd, brast hon ut
i grt.
D hrde Gud gossens rst, och Guds ngel ropade till Hagar frn
himmelen och sade till henne: Vad fattas dig, Hagar? Frukta
icke; ty Gud har hrt gossens rst, dr han ligger.
G och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall gra
honom till ett stort folk.
Och Gud ppnade hennes gon, s att hon blev varse en
vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lgel med vatten
och gav gossen att dricka.
Och Gud var med gossen, och han vxte upp och bodde i knen och
blev med tiden en bgskytt.
Han bodde i knen Paran; och hans moder tog en hustru t honom
frn Egyptens land.

Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin hrhvitsman, och
talade med Abraham och sade: Gud r med dig i allt vad du gr.
S lova mig nu hr med ed vid Gud att du icke skall gra dig
skyldig till ngot svek mot mig eller mina barn och
efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land dr du
nu bor ssom frmling samma godhet som jag har bevisat dig.
Abraham sade: Det vill jag lova dig.
Dock gjorde Abraham Abimelek frebrelser angende en
vattenbrunn som Abimeleks tjnare hade tagit ifrn honom.
Men Abimelek svarade: Jag vet icke vem som har gjort detta;
sjlv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hrt ngot
drom frrn i dag.
D tog Abraham fr och fkreatur och gav t Abimelek; och de
slto frbund med varandra.
Men Abraham stllde sju lamm av hjorden avsides.
D sade Abimelek till Abraham: Vad betyda de sju lammen som du
har stllt dr avsides?
Han svarade: Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, fr att
detta m vara mig till ett vittnesbrd drom att det r jag som
har grvt denna brunn.
Drav kallades det stllet <sprr>Beer-Seba</sprr>, eftersom
de bda dr gingo eden.
Nr de s hade slutit frbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
hans hrhvitsman Pikol upp och vnde tillbaka till filisternas
land.

Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och kallade

dr HERRENS, den evige Gudens, namn.
Och Abraham bodde i filisternas land en lng tid.

En tid hrefter hnde sig att Gud satte Abraham p prov. Han
sade till honom: Abraham! Han svarade: Hr r jag.
D sade han: Tag din son Isak, din ende son, som du har kr,
och g bort till Moria land, och offra honom dr ssom
brnnoffer, p ett berg som jag skall sga dig.

Bittida fljande morgon lastade Abraham sin sna och tog med sig
tv sina tjnare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
snder ved till brnnoffer, brt han upp och begav sig p vg
till den plats som Gud hade sagt honom.
Nr nu Abraham p tredje dagen lyfte upp sina gon och fick se
platsen p avstnd,
sade han till sina tjnare: Stannen I hr med snan; jag och
gossen vilja g ditbort. Nr vi hava tillbett, skola vi komma
tillbaka till eder.
Och Abraham tog veden till brnnoffret och lade den p sin son
Isak, men sjlv tog han elden och kniven, och de gingo s bda
tillsammans.
D talade Isak till sin fader Abraham och sade: Min fader!
Han svarade: Vad vill du, min son? Han sade: Se, hr r
elden och veden, men var r fret till brnnoffret?
Abraham svarade: Gud utser nog t sig fret till brnnoffret,
min son. S gingo de bda tillsammans.

Nr de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
byggde han dr ett altare och lade veden drp, sedan band han
sin son Isak och lade honom p altaret ovanp veden.
Och Abraham rckte ut sin hand och tog kniven fr att slakta sin
son.
D ropade HERRENS ngel till honom frn himmelen och sade:
Abraham! Abraham! Han svarade: Hr r jag.
D sade han: Lt icke din hand komma vid gossen, och gr honom
intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d du icke har
undanhllit mig din ende son.
Nr d Abraham lyfte upp sina gon, fick han bakom sig se en
vdur, som hade fastnat med sina horn i ett snr; och Abraham
gick dit och tog vduren och offrade den till brnnoffer i sin
sons stlle.
Och Abraham gav den platsen namnet <sprr>HERREN utser</sprr>;
nu fr tiden heter den <sprr>Berget dr HERREN lter se
sig</sprr>.

Och HERRENS ngel ropade fr andra gngen till Abraham frn

himmelen
och sade: Jag svr vid mig sjlv, sger HERREN: Eftersom du
har gjort detta och icke undanhllit mig din ende son
drfr skall jag rikligen vlsigna dig och gra din sd talrik
ssom stjrnorna p himmelen och ssom sanden p havets strand;
och din sd skall intaga sina fienders portar.
Och i din sd skola alla folk p jorden vlsigna sig, drfr
att du lyssnade till mina ord.
Sedan vnde Abraham tillbaka till sina tjnare; och de stodo upp
och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i
Beer-Seba.

En tid hrefter blev s berttat fr Abraham: Se, Milka har ock

ftt barn t din broder Nahor.
Barnen voro Us, hans frstfdde, och Bus, dennes broder, och
Kemuel, Arams fader,
vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
Men Betuel fdde Rebecka. Dessa tta fddes av Milka t Nahor,
Abrahams broder.
Och hans bihustru, som hette Reuma, fdde ock barn, nmligen
Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

Och Sara blev ett hundra tjugusju r gammal; s gammal blev

Sara.
Och Sara dog i Kirjat-Arba, det r Hebron, i Kanaans land. Och
Abraham kom och hll ddsklagan efter Sara och begrt henne.

Drefter stod Abraham upp och gick bort ifrn den dda och
talade s till Hets barn:
Jag r en frmling och gst hos eder. Lten mig nu f en egen
grav hos eder, s att jag kan fra min dda dit och begrava
henne.
D svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
Hr oss, herre. Du r en Guds hvding bland oss; begrav din
dda i den frnmligaste av vra gravar. Ingen av oss skall
vgra att giva dig sin grav till att dr begrava din dda.
Men Abraham stod upp och bugade sig fr landets folk, Hets barn;
och han talade med dem och sade: Om I tillstdjen att jag fr
ut min dda och begraver henne, s hren mig och lggen eder ut
fr mig hos Efron, Sohars son,
s att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhr honom,
och som ligger vid ndan av hans ker. Mot full betalning i
eder krets m han giva mig den till egen grav.
Men Efron satt dr bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade
Abraham i nrvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
stadsport; han sade:
Icke s, min herre. Hr mig: Jag sknker dig kern; grottan
som finnes dr sknker jag dig ock; jag sknker dig den infr
mina landsmns gon; begrav dr din dda.
Men Abraham bugade sig fr landets folk;
och han talade till Efron i nrvaro av landets folk och sade:
Vrdes dock hra mig. Jag vill betala kerns vrde; tag emot
det av mig, och lt mig dr begrava min dda.
D svarade Efron Abraham och sade till honom:
Min herre, hr mig. Ett jordstycke till ett vrde av fyra
hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
Begrav du din dda.

Och Abraham frstod Efron och vgde upp t honom den summa som
Efron hade uppgivit i nrvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
silver, sdant silver som var gngbart i handel.
S skedde det att Efrons ker i Makpela, gent emot Mamre, sjlva
kern med grottan som fanns dr och alla trd p kern, s
lngt dess omrde strckte sig runt omkring, blev verlten t
Abraham till egendom
infr Hets barns gon, infr alla som bodde inom hans stadsport.

Drefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p kern i

Makpela, gent emot Mamre, det r Hebron, i Kanaans land.
kern med grottan som fanns dr blev s av Hets barn verlten
t Abraham till egen grav.
Abraham var nu gammal och kommen till hg lder, och HERREN hade
vlsignat Abraham i alla stycken.
D sade han till sin ldste hustjnare, den som frestod all
hans egendom: Lgg din hand under min lnd;
jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
Gud, att du icke till hustru t min son skall taga en dotter
till ngon av kananerna bland vilka jag bor,
utan att du skall g till mitt eget land och till min slkt och
dr taga hustru t min son Isak.
Tjnaren sade till honom: Men om s hnder, att kvinnan icke
vill flja mig hit till landet, mste jag d fra din son
tillbaka till det land som du har kommit ifrn?
Abraham svarade honom: Tag dig till vara fr att fra min son
dit tillbaka.
HERREN, himmelens Gud, som har frt mig bort ifrn min faders
hus och ifrn mitt fdernesland, han som har talat till mig och
svurit och sagt: 't din sd skall jag giva detta land', han
skall snda sin ngel framfr dig, s att du drifrn skall
kunna f en hustru t min son.
Men om kvinnan icke vill flja dig, s r du fri ifrn denna din
ed till mig. Allenast m du icke fra min son dit tillbaka.
D lade tjnaren sin hand under sin herre Abrahams lnd och
lovade honom detta med ed.
Och tjnaren tog tio av sin herres kameler och drog stad med
allahanda dyrbara gvor frn sin herre; han stod upp och drog
stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
Dr lt han kamelerna lgra sig utanfr staden, vid en
vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d kvinnorna
plgade komma ut fr att hmta vatten.
Och han sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, lt mig i dag f
ett lyckosamt mte, och gr nd med min herre Abraham.
Se, jag str hr vid vattenkllan, och stadsbornas dttrar komma
hitut fr att hmta vatten.
Om jag nu sger till en flicka: 'Hll hit din kruka, och lt mig
f dricka' och hon d svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
vattna', m hon d vara den som du har utsett t din tjnare
Isak, s skall jag drav veta att du har gjort nd med min
herre.

Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
Nahors hustru; och hon bar sin kruka p axeln.
Och flickan var mycket fager att skda, en jungfru som ingen man
hade knt. Hon gick nu ned till kllan och fyllde sin kruka och
steg s upp igen.
D skyndade tjnaren emot henne och sade: Lt mig f dricka
litet vatten ur din kruka.
Hon svarade: Drick, min herre och lyfte strax ned krukan p
sin hand och gav honom att dricka.
Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: Jag vill
ock sa upp vatten t dina kameler, till dess att de alla hava
ftt dricka.
Och hon tmde strax sin kruka i vattenhon och skyndade ter till
brunnen fr att hmta vatten och ste s upp t alla hans
kameler.
Men mannen sg p henne under tystnad och undrade om HERREN hade
gjort hans resa lyckosam eller icke.
Och nr alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en nsring
av guld, en halv sikel i vikt, och tv armband av guld, tio
siklar i vikt,
och frgade: Vems dotter r du? Sg mig det. Och sg mig om
vi kunna f natthrbrge i din faders hus?
Hon svarade honom: Jag r dotter till Betuel, Milkas son, som
av henne fddes t Nahor.
Och hon sade ytterligare till honom: Vi hava rikligt med bde
halm och foder; natthrbrge kan du ock f.
D bjde mannen sig ned och tillbad HERREN
och sade: Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
har tagit sin nd och trofasthet ifrn min herre! Mig har
HERREN ledsagat p vgen, hem till min herres frnder.
Och flickan skyndade stad och berttade allt detta i sin moders
hus.

Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade
stad till mannen drute vid kllan.
Nr han nmligen sg nsringen och armbanden som hans syster
bar, och nr han hrde huru hans syster Rebecka berttade: 'S
och s talade mannen till mig', d begav han sig ut till mannen,
dr denne stod hos kamelerna vid kllan.
Och han sade: Kom in, du HERRENS vlsignade; varfr str du
hrute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes fr
kamelerna.
S kom d mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
tog fram halm och foder t kamelerna, och vatten till att tv
hans och hans fljeslagares ftter.
Och man satte fram mat fr honom; men han sade: Jag vill icke
ta, frrn jag har framfrt mitt rende. Laban svarade: S
tala d.

D sade han: Jag r Abrahams tjnare.

Och HERREN har rikligen vlsignat min herre, s att han har
blivit en mktig man; han har givit honom fr och fkreatur,
silver och guld, tjnare och tjnarinnor, kameler och snor.
Och Sara, min herres hustru, har ftt t min herre en son p sin
lderdom, och t denne har han givit allt vad han ger.
Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru t
min son skall du icke taga en dotter till ngon av kananerna i
vilkas land jag bor,
utan du skall g till min faders hus och till min slkt och dr
taga hustru t min son.'
D sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill flja
med mig?'
Han svarade mig: 'HERREN, infr vilken jag har vandrat, skall
snda sin ngel med dig och gra din resa lyckosam, s att du t
min son fr en hustru av min slkt och av min faders hus;
i sdant fall skall du vara lst frn din ed till mig, nr du
har kommit till min slkt. Ocks om de icke giva henne t dig,
skall du vara fri ifrn eden till mig.'
S kom jag i dag till kllan, och jag sade: HERRE, min herre
Abrahams Gud, om du vill lta den resa p vilken jag r stadd
bliva lyckosam,
m det d ske, nr jag nu str hr vid vattenkllan, att om en
ung kvinna kommer ut fr att hmta vatten och jag sger till
henne: 'Lt mig f dricka litet vatten ur din kruka'
och hon d svarar mig: 'Drick du; t dina kameler vill jag ock
sa upp vatten' -- m hon d vara den kvinna som HERREN har
utsett t min herres son.
Och innan jag hade slutat att s tala fr mig sjlv, se, d kom
Rebecka ut med sin kruka p axeln och gick ned till kllan fr
att hmta vatten. D sade jag till henne: 'Lt mig f dricka.'
Och strax lyfte hon ned sin kruka frn axeln och sade: 'Drick;
dina kameler vill jag ock vattna.' S drack jag, och hon
vattnade ocks kamelerna.
Och jag frgade henne och sade: 'Vems dotter r du?' Hon
svarade: 'Jag r dotter till Betuel, Nahors son, som fddes t
honom av Milka.' D satte jag ringen i hennes nsa och
armbanden p hennes armar.
Och jag bjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p den rtta vgen, s
att jag t hans son skulle f min herres frndes dotter.
Om I nu viljen visa min herre krlek och trofasthet, s sgen
mig det; varom icke, s sgen mig ock det, fr att jag d m
vnda mig t annat hll, till hger eller till vnster.

D svarade Laban och Betuel och sade: Frn HERREN har detta
utgtt; vi kunna i den saken intet sga till dig, varken ont
eller gott.
Se, dr str Rebecka infr dig, tag henne och drag stad; m hon
bliva hustru t din herres son, ssom HERREN har sagt.
Nr Abrahams tjnare hrde deras ord, fll han ned p jorden och
tillbad HERREN.
Sedan tog tjnaren fram smycken av silver och guld, s ock
klder, och gav detta t Rebecka. Jmvl t hennes broder och
hennes moder gav han dyrbara sknker.
Och de to och drucko, han och hans fljeslagare, och stannade
sedan dr ver natten. Men om morgonen, nr de hade sttt upp,
sade han: Lten mig nu fara till min herre.
D sade hennes broder och hennes moder: Lt flickan stanna hos
oss ngra dagar, tio eller s; sedan m du fara.
Men han svarade dem: Uppehllen mig icke, eftersom HERREN har
gjort min resa lyckosam. Lten mig fara; jag vill resa hem till
min herre.
D sade de: Vi vilja kalla hit flickan och frga henne sjlv.
Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: Vill du
resa med denne man? Hon svarade: Ja.
D bestmde de att deras syster Rebecka jmte sin amma skulle
fara med Abrahams tjnare och dennes mn.
Och de vlsignade Rebecka och sade till henne: Av dig, du vr
syster, komme tusen gnger tio tusen, och m dina avkomlingar
intaga sina fienders portar.
Och Rebecka och hennes trnor stodo upp och satte sig p
kamelerna och fljde med mannen; s tog tjnaren Rebecka med sig
och for sin vg.

Men Isak var p vg hem frn Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i

Sydlandet.
Och mot aftonen hade Isak gtt ut p fltet i sorgsna tankar.
Nr han d lyfte upp sina gon, fick han se kameler komma.
D nu ocks Rebecka lyfte upp sina gon och fick se Isak, steg
hon med hast ned frn kamelen;
och hon frgade tjnaren: Vem r den mannen som kommer emot oss
dr p fltet? Tjnaren svarade: Det r min herre. D tog
hon sin slja och hljde sig i den.
Och tjnaren frtljde fr Isak huru han hade utrttat allt.
Och Isak frde henne in i sin moder Saras tlt; och han tog
Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
kr. S blev Isak trstad i sorgen efter sin moder.
Och Abraham tog sig nnu en hustru, och hon hette Ketura.
Hon fdde t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
Sua.
Och Joksan fdde Saba och Dedan, och Dedans sner voro
assurerna, letuserna och leummerna.
Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
dessa voro Keturas sner.
Och Abraham gav allt vad han gde t Isak.
Men t snerna till sina bihustrur gav Abraham sknker och
skilde dem, medan han sjlv nnu levde, frn sin son Isak och
lt dem draga sterut, bort till sterlandet.

Och detta r antalet av Abrahams levnadsr: ett hundra

sjuttiofem r;
drefter gav Abraham upp andan och dog i en god lder, gammal
och mtt p livet, och blev samlad till sina fder.
Och hans sner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
Makpela, p hetiten Efrons, Sohars sons, ker gent emot Mamre,
den ker som Abraham hade kpt av Hets barn; dr blev Abraham
begraven, svl som hans hustru Sara.
Och efter Abrahams dd vlsignade Gud hans son Isak. Och Isak
bodde vid Beer-Lahai-Roi.
Och detta r berttelsen om Ismaels slkt, Abrahams sons, som
fddes t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjnstekvinna.
Dessa ro namnen p Ismaels sner, med deras namn, efter deras
ttfljd: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare Kedar, Adbeel,
Mibsam,
Misma, Duma och Massa,
Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
Dessa voro Ismaels sner och dessa deras namn, i deras byar och
tltlger, tolv hvdingar efter deras stammar.
Och detta r antalet av Ismaels levnadsr: ett hundra trettiosju
r; drefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
fder.
Och de hade sina boningsplatser frn Havila nda till Sur, som
ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid
med alla sina brder.

Och detta r berttelsen om Isaks, Abrahams sons, slkt.

Abraham fdde Isak;
och Isak var fyrtio r gammal, nr han till hustru t sig tog
Rebecka, som var dotter till aramen Betuel frn Paddan-Aram och
syster till aramen Laban.
Och Isak bad till HERREN fr sin hustru Rebecka, ty hon var
ofruktsam; och HERREN bnhrde honom, s att hans hustru Rebecka
blev havande.
Men barnen sttte varandra i hennes liv; d sade hon: Om det
skulle g s, varfr skulle jag d vara till? Och hon gick
bort fr att frga HERREN.
Och HERREN svarade henne:
Tv folk finnas i ditt liv,
tv folkstammar skola ur ditt skte sndras frn varandra;
den ena stammen skall vara den andra vermktig,
och den ldre skall tjna den yngre.

Nr sedan tiden var inne att hon skulle fda, se, d funnos
tvillingar i hennes liv.
Den som frst kom fram var rdltt och ver hela kroppen ssom
en hrmantel; och de gvo honom namnet Esau.
Drefter kom hans broder fram, och denne hll med sin hand i
Esaus hl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio
r gammal, nr de fddes.

Och barnen vxte upp, och Esau blev en skicklig jgare, som hll
sig ute p marken; Jakob ter blev en fromsint man, som bodde i
tlt.
Och Isak hade Esau krast, ty han hade smak fr villebrd; men
Rebecka hade Jakob krast.

En gng, d Jakob hll p att koka ngot till soppa, kom Esau
hem frn marken, uppgiven av hunger.
Och Esau sade till Jakob: Lt mig f till livs av det rda, det
rda du har dr; ty jag r uppgiven av hunger. Drav fick han
namnet <sprr>Edom</sprr>.
Men Jakob sade: Slj d nu t mig din frstfdslortt.
Esau svarade: Jag r ju dden nra; vartill gagnar mig d min
frstfdslortt?
Jakob sade: S giv mig nu din ed drp. Och han gav honom sin
ed och slde s sin frstfdslortt till Jakob.
Men Jakob gav Esau brd och linssoppa; och han t och drack och
stod sedan upp och gick sin vg. S ringa aktade Esau sin
frstfdslortt.

Men en hungersnd uppstod i landet, en ny hungersnd, efter den

som hade varit frut, i Abrahams tid. D begav sig Isak till
Abimelek, filisternas konung, i Gerar.
Och HERREN uppenbarade sig fr honom och sade: Drag icke ned
till Egypten; bo kvar i det land som jag skall sga dig.
Stanna ssom frmling hr i landet; jag skall vara med dig och
vlsigna dig, ty t dig och din sd skall jag giva alla dessa
lnder, och skall hlla den ed som jag har svurit din fader
Abraham.

Jag skall gra din sd talrik ssom stjrnorna p himmelen, och

jag skall giva t din sd alla dessa lnder; och i din sd skola
alla folk p jorden vlsigna sig,
drfr att Abraham har lyssnat till mina ord och hllit vad jag
har bjudit honom hlla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.
S stannade Isak kvar i Gerar.

Och nr mnnen p orten frgade honom om hans hustru, sade han:

Hon r min syster. Han fruktade nmligen fr att sga att hon
var hans hustru, ty han tnkte: Mnnen hr p orten kunde d
drpa mig fr Rebeckas skull, eftersom hon r s fager att
skda.
Men nr han hade varit dr en lngre tid, hnde sig en gng, d
Abimelek, filisternas konung, blickade ut genom fnstret, att
han fick se Isak krligt skmta med sin hustru Rebecka.
D kallade Abimelek Isak till sig och sade: Hon r ju din
hustru; huru har du d kunnat sga: 'Hon r min syster'? Isak
svarade honom: Jag fruktade att jag annars skulle bliva ddad
fr hennes skull.
D sade Abimelek: Vad har du gjort mot oss! Huru ltt kunde
det icke hava skett att ngon av folket hade lgrat din hustru?
Och s hade du dragit skuld ver oss.
Sedan bjd Abimelek allt folket och sade: Den som kommer vid
denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med dden.

Och Isak sdde dr i landet och fick det ret hundrafalt, ty

HERREN vlsignade honom.
Och han blev en mktig man; hans makt blev strre och strre, s
att han till slut var mycket mktig.
Han gde s mnga fr och fkreatur och s mnga tjnare, att
filisterna begynte avundas honom.
Och alla de brunnar som hans faders tjnare hade grvt i hans
fader Abrahams tid, dem hade filisterna kastat igen och fyllt
med grus.
Och Abimelek sade till Isak: Drag bort ifrn oss; ty du har
blivit oss alltfr mktig.
D drog Isak bort drifrn och slog upp sitt lger i Gerars dal
och bodde dr.
Och Isak lt ter grva ut de vattenbrunnar som hade blivit
grvda i hans fader Abrahams tid, men som filisterna efter
Abrahams dd hade kastat igen; och han gav dem ter de namn som
hans fader hade givit dem.
Och Isaks tjnare grvde i dalen och funno dr en brunn med
rinnande vatten.
Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
Vattnet r vrt. D gav han den brunnen namnet
<sprr>Esek</sprr>, eftersom de hade kivat med honom.
Drefter grvde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
tvist; d gav han den namnet <sprr>Sitna</sprr>.
Sedan begav han sig drifrn till en annan plats och grvde ter
en brunn; om den tvistade de icke. Drfr gav han denna namnet
<sprr>Rehobot</sprr>, i det han sade: Nu har ju HERREN
givit oss utrymme, s att vi kunna frka oss i landet.

Sedan drog han drifrn upp till Beer-Seba.

Och HERREN uppenbarade sig fr honom den natten och sade: Jag
r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag r med dig,
och jag skall vlsigna dig och gra din sd talrik, fr min
tjnare Abrahams skull.
D byggde han dr ett altare och kallade HERRENS namn och slog
dr upp sitt tlt. Och Isaks tjnare grvde dr en brunn.

Och Abimelek begav sig till honom frn Gerar med Ahussat, sin
vn, och Pikol, sin hrhvitsman.
Men Isak sade till dem: Varfr kommen I till mig, I som haten
mig och haven drivit mig ifrn eder?
De svarade: Vi hava tydligt sett att HERREN r med dig; drfr
tnkte vi: 'Lt oss giva varandra en ed, vi och du, s att vi
sluta ett frbund med dig,
att du icke skall gra oss ngot ont, likasom vi vr sida
icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
annat n gott och hava ltit dig fara i frid.' Du r nu HERRENS
vlsignade.
D gjorde han ett gstabud fr dem, och de to och drucko.
Bittida fljande morgon svuro de varandra eden; sedan lt Isak
dem g, och de foro ifrn honom i frid.
Samma dag kommo Isaks tjnare och berttade fr honom om den
brunn som de hade grvt och sade till honom: Vi hava funnit
vatten.
Och han kallade den Sibea. Drav heter staden Beer-Seba nnu i
dag.

Nr Esau var fyrtio r gammal, tog han till hustrur Judit,

dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
Elon.
Men dessa blevo en hjrtesorg fr Isak och Rebecka.

Nr Isak hade blivit gammal och hans gon voro skumma, s att
han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin ldste son,
och sade till honom: Min son! Han svarade honom: Vad vill
du?
D sade han: Se, jag r gammal och vet icke nr jag skall d.
S tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din bge, och g ut i
marken och jaga villebrd t mig;
red sedan till t mig en smaklig rtt, en sdan som jag tycker
om, och br in den till mig till att ta, p det att min sjl m
vlsigna dig, frrn jag dr.

Men Rebecka hrde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan
Esau gick ut i marken fr att jaga villebrd till att fra hem,
sade Rebecka till sin son Jakob: Se, jag har hrt din fader
tala s till din broder Esau:
'Hmta mig villebrd och red till t mig en smaklig rtt, p det
att jag m ta och sedan vlsigna dig infr HERREN, frrn jag
dr.'
S hr nu vad jag sger, min son, och gr vad jag bjuder dig.
G bort till hjorden och hmta mig drifrn tv goda killingar,
s vill jag av dem tillreda en smaklig rtt t din fader, en
sdan som han tycker om.
Och du skall bra in den till din fader till att ta, p det att
han m vlsigna dig, frrn han dr.
Men Jakob sade till sin moder Rebecka: Min broder Esau r ju
luden, och jag r slt.
Kanhnda tager min fader p mig, och jag bliver d av honom
hllen fr en bespottare och skaffar mig frbannelse i stllet
fr vlsignelse.
D sade hans moder till honom: Den frbannelsen komme ver mig,
min son; hr nu allenast vad jag sger, och g och hmta dem t
mig.

D gick han och hmtade dem och bar dem till sin moder; och hans
moder tillredde en smaklig rtt, en sdan som hans fader tyckte
om.
Och Rebecka tog Esaus, sin ldre sons, hgtidsklder, som hon
hade hos sig i huset, och satte dem p Jakob, sin yngre son.
Och med skinnen av killingarna bekldde hon hans hnder och den
slta delen av hans hals.
Sedan lmnade hon t sin son Jakob den smakliga rtten och
brdet som hon hade tillrett.
Och han gick in till sin fader och sade: Min fader! Han
svarade: Vad vill du? Vem r du, min son?
D sade Jakob till sin fader: Jag r Esau, din frstfdde. Jag
har gjort ssom du tillsade mig; stt dig upp och t av mitt
villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
Men Isak sade till sin son: Huru har du s snart kunnat finna
ngot, min son? Han svarade: HERREN, din Gud, skickade det i
min vg.
D sade Isak till Jakob: Kom hit, min son, och lt mig taga p
dig och knna om du r min son Esau eller icke.
Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och nr denne hade
tagit p honom, sade han: Rsten r Jakobs rst, men hnderna
ro Esaus hnder.
Och han knde icke igen honom, ty hans hnder voro ludna ssom
hans broder Esaus hnder; och han vlsignade honom.
Men han frgade: r du verkligen min son Esau? Han svarade:
Ja.
D sade han: Br hit maten t mig och lt mig ta av min sons
villebrd, p det att min sjl m vlsigna dig. Och han bar
fram den till honom, och han t; och han rckte honom vin, och
han drack.
Drefter sade hans fader Isak till honom: Kom hit och kyss mig,
min son.
Nr han d gick fram och kysste honom, knde han lukten av hans
klder och vlsignade honom; han sade:
Se, av min son utgr doft,
lik doften av en mark,
som HERREN har vlsignat.
S give dig Gud
av himmelens dagg
och av jordens fetma
och sd och vin i rikligt mtt.
Folk tjne dig,
och folkslag falle ned fr dig.
Bliv en herre ver dina brder,
 och m din moders sner falla ned fr dig.
Frbannad vare den som frbannar dig,
och vlsignad vare den som vlsignar dig!

Men nr Isak hade givit Jakob sin vlsignelse och Jakob just
hade gtt ut frn sin fader Isak, kom hans broder Esau hem frn
jakten.
Drefter tillredde ocks han en smaklig rtt och bar in den till
sin fader och sade till sin fader: M min fader st upp och ta
av sin sons villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
Hans fader Isak frgade honom: Vem r du? Han svarade: Jag
r Esau, din frstfdde son.
D blev Isak vermttan hpen och sade: Vem var d den jgaren
som bar in till mig sitt villebrd, s att jag t av allt, frrn
du kom, och sedan vlsignade honom? Vlsignad skall han ock
frbliva.
Nr Esau hrde sin faders ord, brast han ut i hgljudd och
bitter klagan och sade till sin fader: Vlsigna ocks mig, min
fader.
Men han svarade: Din broder har kommit med svek och tagit din
vlsignelse.
D sade han: Han heter ju Jakob, och han har nu ocks tv
gnger bedragit mig. Min frstfdslortt har han tagit, och se,
nu har han ock tagit min vlsignelse. Och han frgade: Har du
d ingen vlsignelse kvar fr mig?
Isak svarade och sade till Esau: Se, jag har satt honom till en
herre ver dig, och alla hans brder har jag givit honom till
tjnare, och med sd och vin har jag begvat honom; vad skall
jag d nu gra fr dig, min son?
Esau sade till sin fader: Har du d allenast den enda
vlsignelsen, min fader? Vlsigna ocks mig, min fader. Och
Esau brast ut i grt.
D svarade hans fader Isak och sade till honom:
Se, fjrran ifrn jordens fetma
skall din boning vara
och utan dagg frn himmelen ovanefter.
Av ditt svrd skall du leva,
och du skall tjna din broder.
Men det skall ske, nr du samlar din kraft,
att du river hans ok frn din hals.

Och Esau blev htsk mot Jakob fr den vlsignelses skull som
hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sjlv:
Snart skola de dagar komma, d vi f srja vr fader; d skall
jag drpa min broder Jakob.
Nr man nu berttade fr Rebecka vad hennes ldre son Esau hade
sagt, snde hon och lt kalla till sig sin yngre son Jakob och
sade till honom: Se, din broder Esau vill hmnas p dig och
drpa dig.
S hr nu vad jag sger, min son: st upp och fly till min
broder Laban i Haran,
och stanna ngon tid hos honom, till dess din broders
frbittring har upphrt,
ja, till dess din broders vrede mot dig har upphrt och han
frgter vad du har gjort mot honom. D skall jag snda stad
och hmta dig drifrn. Varfr skall jag mista eder bda p
samma gng?

Och Rebecka sade till Isak: Jag r led vid livet fr Hets
dttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets dttrar, en
sdan som dessa, ngon bland landets dttrar, varfr skulle jag
d leva?

D kallade Isak till sig Jakob och vlsignade honom; och han
bjd honom och sade till honom: Tag dig icke till hustru ngon
av Kanaans dttrar,
utan st upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
morfaders, hus, och tag dig en hustru drifrn, ngon av Labans,
din morbroders, dttrar.
Och m Gud den Allsmktige vlsigna dig och gra dig fruktsam
och frka dig, s att skaror av folk komma av dig;
m han giva t dig Abrahams vlsignelse, t dig och din sd med
dig, s att du fr taga i besittning det land som Gud har givit
t Abraham, och dr du nu bor ssom frmling.
S snde Isak stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
till aramen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
Jakobs och Esaus moder.

Nr nu Esau sg att Isak hade vlsignat Jakob och snt honom

till Paddan-Aram fr att drifrn taga sig hustru -- ty han hade
vlsignat honom och bjudit honom och sagt: Du skall icke taga
till hustru ngon av Kanaans dttrar --
och nr han sg att Jakob hade lytt sin fader och moder och
begivit sig till Paddan-Aram,
d mrkte Esau att Kanaans dttrar misshagade hans fader Isak;
och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru t sig, utver de
hustrur han frut hade.

Men Jakob begav sig frn Beer-Seba p vg till Haran.

Och han kom d till den heliga platsen och stannade dr ver
natten, ty solen hade gtt ned; och han tog en av stenarna p
platsen fr att hava den till huvudgrd och lade sig att sova
dr.
D hade han en drm. Han sg en stege vara rest p jorden, och
dess vre nde rckte upp till himmelen, och Guds nglar stego
upp och ned p den.
Och se, HERREN stod framfr honom och sade: Jag r HERREN,
Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land dr du ligger
skall jag giva t dig och din sd.
Och din sd skall bliva ssom stoftet p jorden, och du skall
utbreda dig t vster och ster och norr och sder, och alla
slkter p jorden skola varda vlsignade i dig och i din sd.
Och se, jag r med dig och skall bevara dig, varthelst du gr,
och jag skall fra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
icke vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
dig.

Nr Jakob vaknade upp ur smnen sade han: HERREN r sannerligen

p denna plats, och jag visste det icke!
Och han betogs av fruktan och sade: Detta mste vara en helig
plats, hr bor frvisso Gud, och hr r himmelens port.
Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
hade haft till huvudgrd och reste den till en stod och gt olja
drovanp.
Och han gav den platsen namnet Betel; frut hade staden hetat
Lus.
Och Jakob gjorde ett lfte och sade: Om Gud r med mig och
bevarar mig under den resa som jag nu r stadd p och giver mig
brd till att ta och klder till att klda mig med,
s att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d skall
HERREN vara min Gud;
och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
tionde.

Och Jakob begav sig stad p vg till sterlandet.

Dr fick han se en brunn p fltet, och vid den lgo tre
frhjordar, ty ur denna brunn plgade man vattna hjordarna. Och
stenen som lg ver brunnens ppning var stor;
drfr plgade man lta alla hjordarna samlas dit och vltrade
s stenen frn brunnens ppning och vattnade fren; sedan lade
man stenen tillbaka p sin plats ver brunnens ppning.
Och Jakob sade till mnnen: Mina brder, varifrn ren I? De
svarade: Vi ro frn Haran.
D sade han till dem: Knnen I Laban, Nahors son? De svarade:
Ja.
Han frgade dem vidare: Str det vl till med honom? De
svarade: Ja; och se, dr kommer hans dotter Rakel med fren.
Han sade: Det r ju nnu full dag; nnu r det icke tid att
samla boskapen. Vattnen fren, och fren dem ter i bet.
Men de svarade: Vi kunna icke gra det, frrn alla hjordarna
hava blivit samlade och man har vltrat stenen frn brunnens
ppning; d vattna vi fren.
Medan han nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
faders fr; ty hon plgade vakta dem.
Nr Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
Labans, hans morbroders, fr, gick han fram och vltrade stenen
frn brunnens ppning och vattnade sin morbroder Labans fr.
Och Jakob kysste Rakel och brast ut i grt.
Och Jakob omtalade fr Rakel att han var hennes faders frnde,
och att han var Rebeckas son; och hon skyndade stad och
omtalade det fr sin fader.
D nu Laban fick hras talas om sin systerson Jakob, skyndade
han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och frde
honom in i sitt hus; och han frtljde fr Laban allt som hade
hnt honom.
Och Laban sade till honom: Ja, du r mitt ktt och ben. Och
han stannade hos honom en mnads tid.

Och Laban sade till Jakob: Du r ju min frnde. Skulle du d

tjna mig fr intet? Sg mig vad du vill hava i ln?
Nu hade Laban tv dttrar; den ldre hette Lea, och den yngre
hette Rakel.
Och Leas gon voro matta, men Rakel hade en skn gestalt och var
skn att skda.
Och Jakob hade fattat krlek till Rakel; drfr sade han: Jag
vill tjna dig i sju r fr Rakel, din yngre dotter.
Laban svarade: Det r bttre att jag giver henne t dig, n att
jag skulle giva henne t ngon annan; bliv kvar hos mig.
S tjnade Jakob fr Rakel i sju r, och det tycktes honom vara
allenast ngra dagar; s kr hade han henne.

Drefter sade Jakob till Laban: Giv mig min hustru, ty min tid
r nu frlupen; lt mig g in till henne.
D bjd Laban tillhopa allt folket p orten och gjorde ett
gstabud.
Men nr aftonen kom, tog han sin dotter Lea och frde henne till
honom, och han gick in till henne.
Och Laban gav sin tjnstekvinna Silpa t sin dotter Lea till
tjnstekvinna.

Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D sade han till
Laban: Vad har du gjort mot mig? Var det icke fr Rakel jag
tjnade hos dig? Varfr har du s bedragit mig?
Laban svarade: Det r icke sed p vr ort att man giver bort
den yngre fre den ldre.
Lt nu dennas brllopsvecka g till nda, s vilja vi giva dig
ocks den andra, mot det att du gr tjnst hos mig i nnu
ytterligare sju r.
Och Jakob samtyckte hrtill och lt hennes brllopsvecka g till
nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
Och Laban gav sin tjnstekvinna Bilha t sin dotter Rakel till
tjnstekvinna.
S gick han in ocks till Rakel, och han hade Rakel krare n
Lea. Sedan tjnade han hos honom i nnu ytterligare sju r.

Men d HERREN sg att Lea var frsmdd, gjorde han henne

fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
Och Lea blev havande och fdde en son, och hon gav honom namnet
Ruben, ty hon tnkte: HERREN <sprr>har sett till mitt
lidande</sprr>; ja, nu skall min man hava mig kr.
Och hon blev ter havande och fdde en son. D sade hon:
HERREN <sprr>har hrt</sprr> att jag har varit frsmdd,
drfr har han givit mig ocks denne. Och hon gav honom namnet
Simeon.
Och ter blev hon havande och fdde en son. D sade hon: Nu
skall vl nd min man <sprr>hlla sig till</sprr> mig; jag
har ju ftt honom tre sner. Drav fick denne namnet Levi.
ter blev hon havande och fdde en son. D sade hon: Nu vill
jag <sprr>tacka</sprr> HERREN. Drfr gav hon honom
namnet Juda. Sedan upphrde hon att fda.

D nu Rakel sg att hon icke fdde barn t Jakob, avundades hon

sin syster och sade till Jakob: Skaffa mig barn, eljest dr
jag.
D upptndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: Hller du
d mig fr Gud? Det r ju han som frmenar dig livsfrukt.
Hon sade: Se, dr r min tjnarinna Bilha; g in till henne,
fr att hon m fda barn i mitt skte, s att genom henne ocks
jag fr avkomma.
S gav hon honom sin tjnstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
gick in till henne.
Och Bilha blev havande och fdde t Jakob en son.
D sade Rakel: <sprr>Gud har skaffat rtt</sprr> t mig;
han har hrt min rst och givit mig en son. Drfr gav hon
honom namnet Dan.
ter blev Bilha, Rakels tjnstekvinna, havande, och hon fdde t
Jakob en andre son.
D sade Rakel: <sprr>Strider</sprr> om Gud har jag stritt
med min syster och har vunnit seger. Och hon gav honom namnet
Naftali.

D Lea nu sg att hon hade upphrt att fda, tog hon sin
tjnstekvinna Silpa och gav henne t Jakob till hustru.
Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en son.
D sade Lea: Till <sprr>lycka</sprr>! Och hon gav honom
namnet Gad.
Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en andre son.
D sade Lea: Till <sprr>sllhet</sprr> fr mig! Ja,
jungfrur skola prisa mig sll. Och hon gav honom namnet Aser.

Men Ruben gick ut en gng vid tiden fr veteskrden och fann d

krlekspplen p marken och bar dem till sin moder Lea. D sade
Rakel till Lea: Giv mig ngra av din sons krlekspplen.
Men hon svarade henne: r det icke nog att du har tagit min
man? Vill du ock taga min sons krlekspplen? Rakel sade: M
han d i natt ligga hos dig, om jag fr din sons krlekspplen.
Nr nu Jakob om aftonen kom hem frn marken, gick Lea honom till
mtes och sade: Till mig skall du g in; ty jag har givit min
sons krlekspplen ssom ln fr dig. S lg han hos henne den
natten.
Och Gud hrde Lea, s att hon blev havande, och hon fdde t
Jakob en femte son.
D sade Lea: Gud har givit mig min <sprr>ln</sprr>, fr
det att jag gav min tjnstekvinna t min man. Och hon gav honom
namnet Isaskar.
ter blev Lea havande, och hon fdde t Jakob en sjtte son.
D sade Lea: Gud har givit mig en god <sprr>gva</sprr>.
Nu skall min man <sprr>frbliva boende</sprr> hos mig, ty
jag har ftt honom sex sner. Och hon gav honom namnet Sebulon.
Drefter fdde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

Men Gud tnkte p Rakel; Gud hrde henne och gjorde henne
fruktsam.
Hon blev havande och fdde en son. D sade hon: Gud <sprr>har
tagit bort</sprr> min smlek.
Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: HERREN
<sprr>give</sprr> mig <sprr>nnu</sprr> en son.

D nu Rakel hade ftt Josef, sade Jakob till Laban: Lt mig

fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjnat dig fr,
och lt mig draga hem; du vet ju sjlv huru jag har tjnat dig.
Laban svarade honom: Lt mig finna nd fr dina gon; jag vet
genom hemliga tecken att HERREN fr din skull har vlsignat
mig.
Och han sade ytterligare: Bestm vad du vill hava i ln av mig,
s skall jag giva dig det.
Han svarade honom: Du vet sjlv huru jag har tjnat dig, och
vad det har blivit av din boskap under min vrd.
Ty helt litet var det som du hade, frrn jag kom, men det har
frkat sig och blivit mycket, ty HERREN har vlsignat dig,
varhelst jag har gtt fram. Men nr skall jag nu ocks f gra
ngot fr mitt eget hus?
Han svarade: Vad skall jag giva dig? Och Jakob sade: Du
skall icke alls giva mig ngot. Om du vill gra mot mig ssom
jag nu sger, s skall jag fortfara att vara herde fr din hjord
och vakta den.
Jag vill i dag g igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
sprckliga och brokiga svl som alla svarta djur bland fren,
s ock vad som r brokigt och sprckligt bland getterna; sdant
m sedan bliva min ln.
Och nr du framdeles kommer fr att med egna gon se vad som har
blivit min ln, d skall min rttfrdighet vara mitt vittne;
alla getter hos mig, som icke ro sprckliga eller brokiga, och
alla fr hos mig, som icke ro svarta, de skola rknas ssom
stulna.
D sade Laban: Vlan, blive det ssom du har sagt.
Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
alla sprckliga och brokiga getter -- alla djur som ngot vitt
fanns p -- och alla svarta djur bland fren; och detta lmnade
han i sina sners vrd.
Och han lt ett avstnd av tre dagsresor vara mellan sig och
Jakob. Och Jakob fick Labans vriga hjord att vakta.

Men Jakob tog sig friska kppar av poppel, mandeltrd och lnn
och skalade p dem vita rnder, i det han blottade det vita p
kpparna.
Sedan lade han kpparna, som han hade skalat, i rnnorna eller
vattenhoarna dit hjordarna kommo fr att dricka, s att djuren
hade dem framfr sig; och de hade just sin parningstid, nr de
nu kommo fr att dricka.
Och djuren parade sig vid kpparna, och s blev djurens avfda
strimmig, sprcklig och brokig.
Drefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s, att de
vnde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
svart i Labans hjord; s skaffade han sig egna hjordar, som han
icke lt komma ihop med Labans hjord.
Och s ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
kpparna framfr djurens gon i rnnorna, s att de parade sig
vid kpparna.
Men nr det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
Hrigenom tillfllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
S blev mannen vermttan rik; han fick mycken smboskap,
drtill ock tjnarinnor och tjnare, kameler och snor.

Men han fick hra huru Labans sner talade s: Jakob har tagit
allt vad vr fader gde; av det vr fader gde r det som han
har skaffat sig all denna rikedom.
Jakob mrkte ocks att Laban icke sg p honom med samma gon
som frut.
Och HERREN sade till Jakob: Vnd tillbaka till dina fders land
och till din slkt; jag skall vara med dig.
D snde Jakob och lt kalla Rakel och Lea ut p marken till sin
hjord;
och han sade till dem: Jag mrker att eder fader icke ser p
mig med samma gon som frut, nu d min faders Gud har varit med
mig.
Och I veten sjlva att jag har tjnat eder fader av alla mina
krafter;
men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gnger
frndrat min ln. Dock har Gud icke tillstatt honom att gra
mig ngot ont.
Nr han sade: 'De sprckliga skola vara din ln', d fick hela
hjorden sprcklig avfda; och nr han sade: 'De strimmiga skola
vara din ln', d fick hela jorden strimmig avfda.
S tog Gud eder faders boskap och gav den t mig.
Ty nr parningstiden kom, lyfte jag upp mina gon och fick se i
drmmen att hannarna som betckte smboskapen voro strimmiga,
sprckliga och flckiga.
Och Guds ngel sade till mig i drmmen: 'Jakob!' Jag svarade:
'Hr r jag.'
D sade han: 'Lyft upp dina gon och se huru alla hannar som
betcka smboskapen ro strimmiga, sprckliga och flckiga. Jag
har ju sett allt vad Laban gr mot dig.
Jag r den Gud som du sg i Betel, dr du smorde en stod, och
dr du gjorde mig ett lfte. St nu upp och drag ut ur detta
land, och vnd tillbaka till ditt fdernesland.'
D svarade Rakel och Lea och sade till honom: Hava vi numera
ngon lott eller arvedel i vr faders hus?
Blevo vi icke av honom aktade ssom frmlingar, nr han slde
oss? Sedan har han ju ock frtrt vad han fick i betalning fr
oss.
Ja, all den rikedom som Gud har avhnt vr fader tillhr oss och
vra barn. S gr nu allt vad Gud har sagt dig.
D stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p
kamelerna
och frde bort med sig all boskap och alla godelar som han hade
frvrvat, den boskap han gde, och som han hade frvrvat i
Paddan-Aram, och begav sig p vg till sin fader Isak i Kanaans
land.
Men Laban hade gtt bort fr att klippa sina fr; d stal Rakel
sin faders husgudar,
och Jakob stal sig undan frn aramen Laban, s att han icke lt
denne mrka att han mnade fly.
S flydde han med allt sitt; han brt upp och gick ver floden
och stllde sin frd mot Gileads berg.

Men p tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
D tog han med sig sina frnder och satte efter honom sju
dagsresor och hann upp honom p Gileads berg.
Men Gud kom till aramen Laban i en drm om natten och sade
till honom: Tag dig till vara fr att tala ngot mot Jakob, vad
det vara m.
Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d slagit upp sitt tlt p
berget, och Laban med sina frnder hade ock sitt tlt uppslaget
p Gileads berg.
D sade Laban till Jakob: Vad r detta fr ett tilltag, att du
har stulit dig undan frn mig och frt bort mina dttrar,
likasom vore de tagna med svrd?
Varfr dolde du din flykt och stal dig undan frn mig?
Drigenom att du icke lt mig veta ngot drom hindrades jag att
ledsaga dig till vgs med jubel och sng, med pukor och harpor.
Du frunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
dttrar. Du har handlat draktigt.
Det stode nu i min makt att gra eder ont; men eder faders Gud
sade till mig i natt: 'Tag dig till vara fr att tala ngot mot
Jakob, vad det vara m.'
Och d du nu ntligen ville fara, eftersom du lngtade s mycket
till din faders hus, varfr skulle du stjla mina gudar?
D svarade Jakob och sade till Laban: Jag fruktade fr dig, ty
jag tnkte att du skulle med vld taga dina dttrar ifrn mig.
Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f behlla
livet. I vra frnders nrvaro m du se efter, om ngot r ditt
av det jag har i min go, och i s fall taga det. Ty Jakob
visste icke att Rakel hade stulit dem.
D gick Laban in i Jakobs tlt, drefter i Leas tlt och i de
bda tjnstekvinnornas tlt, men fann intet. Och nr han hade
kommit ut ur Leas tlt, gick han in i Rakels tlt.
Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
satt sig drovanp. Och Laban skte igenom hela tltet, men
fann dem icke.
Och hon sade till sin fader: Vredgas icke, min herre, ver att
jag ej kan stiga upp fr dig, ty det r med mig p kvinnors
vis. S skte han efter husgudarna, men fann dem icke.

D blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
sade till Laban: Vari har jag d frbrutit mig eller syndat,
eftersom du s hftigt frfljer mig?
Nu har du genomskt allt mitt bohag; vad har du dr funnit av
bohagsting som tillhra dig? Lgg det fram hr infr mina
frnder och dina frnder, s att de f dma mellan oss bda.
I tjugu r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
hava icke ftt i otid, och av vdurarna i din hjord har jag icke
tit.
Intet ihjlrivet djur frde jag till dig; jag mste sjlv
erstta det; du utkrvde det av mig, evad det var stulet om
dagen eller stulet om natten.
Sdan var min lott: om dagen frtrdes jag av hetta och om
natten av kld, och smnen flydde mina gon.
I tjugu r har jag nu varit i ditt hus; jag har tjnat dig i
fjorton r fr dina bda dttrar och i sex r fr din boskap,
men du har tio gnger frndrat min ln.
Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
ock Isak fruktar, s hade du nu skert ltit mig fara med tomma
hnder. Men Gud sg mitt lidande och min mda, och han fllde
domen i natt.
D svarade Laban och sade till Jakob: Dttrarna ro mina
dttrar, och barnen ro mina barn, och hjordarna ro mina
hjordar, och allt det du ser r mitt; vad skulle jag d nu kunna
gra mot dessa mina dttrar eller mot barnen som de hava ftt?
S kom nu och lt oss sluta ett frbund med varandra, och m det
vara ett vittne mellan mig och dig.

D tog Jakob en sten och reste den till en stod.

Och Jakob sade till sina frnder: Samlen tillhopa stenar. Och
de togo stenar och gjorde ett rse och hllo mltid dr p
rset.
Och Laban kallade det <sprr>Jegar-Sahaduta</sprr>, men Jakob
kallade det <sprr>Galed</sprr>.
Och Laban sade: Detta rse vare i dag vittne mellan mig och
dig. Drav fick det namnet Galed;
men det kallades ock <sprr>Mispa</sprr>, ty han sade:
HERREN vare vktare mellan mig och dig, nr vi icke mer se
varandra.
Om du behandlar mina dttrar illa eller tager andra hustrur
jmte mina dttrar, s vet, att om ock ingen mnniska r
tillstdes, s r dock Gud vittne mellan mig och dig.
Och Laban sade ytterligare till Jakob: Se, detta rse och
stoden som jag har rest mellan mig och dig --
detta rse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
icke skall draga till dig frbi detta rse, och att icke heller
du skall draga till mig frbi detta rse och denna stod, med ont
uppst.
Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
vare domare mellan oss. Och Jakob svor eden vid honom som hans
fader Isak fruktade.
Och Jakob offrade ett slaktoffer p berget och inbjd sina
frnder att hlla mltid med sig. Och de to och stannade sedan
p berget ver natten.
Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
sina barnbarn och sina dttrar och vlsignat dem, for han sin
vg hem igen.

Men nr Jakob drog sin vg fram, mtte honom Guds nglar;

och d Jakob sg dem, sade han: Detta r Guds skara. Och han
gav den platsen namnet <sprr>Mahanaim</sprr>.

Och Jakob snde budbrare framfr sig till sin broder Esau i
Seirs land, p Edoms mark;
och han bjd dem och sade: S skolen I sga till min herre
Esau: Din tjnare Jakob lter sga: Jag har vistats borta hos
Laban och drjt kvar dr nda till nu;
och jag har ftt oxar, snor, fr, tjnare och tjnarinnor. Och
jag har nu velat snda bud fr att lta min herre veta detta, p
det att jag m finna nd fr dina gon.

Nr sedan budbrarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: Vi

trffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
hundra man.
D blev Jakob mycket frskrckt och betogs av ngest; och han
delade sitt folk och fren och fkreaturen och kamelerna i tv
skaror.
Ty han tnkte: Om Esau verfaller den ena skaran och slr den,
s kan dock den andra skaran undkomma.

Och Jakob sade: Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
HERRE, du som sade till mig: 'Vnd tillbaka till ditt land och
till din slkt, s skall jag gra dig gott',
jag r fr ringa till all den nd och all den trofasthet som du
har bevisat din tjnare; ty jag hade icke mer n min stav, nr
jag gick ver denna Jordan, och nu har jag frkats till tv
skaror.
Rdda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
kommer och frgr mig, utan att ens skona mdrar och barn.
Du har sjlv sagt: 'Jag skall gra dig mycket gott och lta din
sd bliva ssom havets sand, som man icke kan rkna fr dess
myckenhets skull.'
Och han stannade dr den natten.

Och av det han hade frvrvat tog han ut till sknker t sin
broder Esau
tv hundra getter och tjugu bockar, tv hundra tackor och tjugu
vdurar,
trettio kamelston som gvo di, jmte deras fl, drtill fyrtio
kor och tio tjurar samt tjugu sninnor med tio fl.
Och han lmnade detta i sina tjnares vrd, var hjord fr sig,
och sade till sina tjnare: Gn framfr mig och lten ett
mellanrum vara mellan hjordarna.
Och han bjd den frste och sade: Nr min broder Esau mter dig
och frgar dig: 'Vem tillhr du, och vart gr du, och vem
tillhra djuren som du driver framfr dig?',
d skall du svara: 'De tillhra din tjnare Jakob; de ro
sknker som han snder till min herre Esau, och sjlv kommer han
hr efter oss.'
Och han bjd likaledes den andre och den tredje och alla de
vriga som drevo hjordarna: Ssom jag nu har sagt eder skolen I
sga till Esau, nr I kommen fram till honom.
Och I skolen vidare sga: 'Ocks din tjnare Jakob kommer hr
efter oss.' Ty han tnkte: Jag vill blidka honom med de
sknker som g fre mig; sedan vill jag sjlv komma infr hans
ansikte; kanhnda tager han d ndigt emot mig.
S kommo nu sknkerna fre honom, medan han sjlv den natten
stannade i lgret.

Men under natten stod han upp och tog sina bda hustrur och
sina bda tjnstekvinnor och sina elva sner och gick ver
Jabboks vad.
Han tog dem och frde dem ver bcken och frde tillika ver vad
han eljest gde.
Och Jakob blev ensam kvar. D brottades en man med honom, till
dess morgonrodnaden gick upp.
Och nr denne sg att han icke kunde vervinna Jakob, gav han
honom ett slag p hftleden, s att hften gick ur led, under
det han brottades med honom.
Och mannen sade: Slpp mig, ty morgonrodnaden gr upp. Men
han svarade: Jag slpper dig icke, med mindre du vlsignar
mig.
D sade han till honom: Vad r ditt namn? Han svarade:
Jakob.
Han sade: Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
<sprr>kmpat</sprr> med <sprr>Gud</sprr> och med
mnniskor och vunnit seger.
D frgade Jakob och sade: Lt mig veta ditt namn. Han
svarade: Varfr frgar du efter mitt namn? Och han vlsignade
honom dr.
Men Jakob gav platsen namnet <sprr>Peniel</sprr>, ty,
sade han, jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
mitt liv blivit rddat.
Och nr han hade kommit frbi Penuel, sg han solen g upp; men
han haltade p hften.
Frdenskull ta Israels barn nnu i dag icke hftsenan som
ligger p hftleden, drfr nmligen, att han gav Jakob ett slag
p hftleden, p hftsenan.

Och Jakob lyfte upp sina gon och fick se Esau komma med fyra
hundra man. D frdelade han sina barn p Lea och Rakel och de
bda tjnstekvinnorna.
Och han lt tjnstekvinnorna med deras barn g frmst, Lea med
hennes barn drnst, och Rakel med Josef sist.
Och sjlv gick han framfr dem och bugade sig sju gnger ned
till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och fll honom
om halsen och kysste honom; och de grto.
Och nr han lyfte upp sina gon och fick se kvinnorna och
barnen, sade han: Vilka ro dessa som du har med dig? Han
svarade: Det r barnen som Gud har beskrt din tjnare.
Och tjnstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
Drefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
Sedan frgade han: Vad ville du med hela den skara som jag
mtte? Han svarade: Jag ville finna nd fr min herres gon.
Men Esau sade: Jag har nog; behll du vad du har, min broder.
Jakob svarade: Ack nej; om jag har funnit nd fr dina gon, s
tag emot sknkerna av mig, eftersom jag har ftt se ditt
ansikte, likasom sge jag ett gudavsens ansikte, d du nu s
gunstigt har tagit emot mig.
Tag hlsningssknkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
varit mig ndig, och jag har allt fullt upp. Och han bad honom
s entrget, att han tog emot dem.

Och Esau sade: Lt oss bryta upp och draga vidare; jag vill g
framfr dig.
Men han svarade honom: Min herre ser sjlv att barnen ro
spda, och att jag har med mig fr och kor som giva di; driver
man dessa fr starkt en enda dag, s dr hela hjorden.
M drfr min herre draga stad fre sin tjnare, s vill jag
komma efter i sakta mak, i den mn boskapen, som drives framfr
mig, och barnen orka flja med, till dess jag kommer till min
herre i Seir.
D sade Esau: S vill jag tminstone lmna kvar hos dig en del
av mitt folk. Men han svarade: Varfr s? M jag allenast
finna nd fr min herres gon.
S vnde Esau om, samma dag, och tog vgen till Seir.

Men Jakob brt upp och drog till Suckot och byggde sig dr ett
hus. Och t sin boskap gjorde han <sprr>lvhyddor</sprr>;
drav fick platsen namnet Suckot.

Och Jakob kom p sin frd ifrn Paddan-Aram vlbehllen till

Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt lger utanfr
staden.
Och det jordstycke dr han hade slagit upp sitt tlt kpte han
av Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor.
Och han reste dr ett altare och kallade det
<sprr>El-Elohe-Israel</sprr>.

Men Dina, den dotter som Lea hade ftt t Jakob, gick ut fr att
beska landets dttrar.
Och Sikem, som var son till hiven Hamor, hvdingen i landet,
fick se henne, och han tog henne till sig och lgrade henne och
krnkte henne.
Och hans hjrta fste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
blev honom kr, och han talade vnligt med flickan.
Och Sikem sade till sin fader Hamor: Skaffa mig denna flicka
till hustru.

Och Jakob hade ftt hra att hans dotter Dina hade blivit
skndad. Men eftersom hans sner voro med hans boskap ute p
marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
S gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob fr att tala med
honom.
Men nr Jakobs sner kommo hem frn marken, sedan de hade ftt
hra vad som hade hnt, blevo de frbittrade och vredgades
hgeligen ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
Israel, i det han hade lgrat Jakobs dotter -- en otillbrlig
grning.
D talade Hamor med dem och sade: Min son Sikems hjrta har
fst sig vid eder syster; given henne t honom till hustru.
Och befrynden eder med oss; given edra dttrar t oss, och
tagen I vra dttrar till hustrur,
och bostten eder hos oss, ty landet skall ligga ppet fr eder;
dr mn I bo och draga omkring och frvrva besittningar.
Och Sikem sade till hennes fader och hennes brder: Lten mig
finna nd fr edra gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
Begren av mig huru stor brudgva och sknk som helst; jag vill
giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
hustru.
D svarade Jakobs sner Sikem och hans fader Hamor med listiga
ord, eftersom han hade skndat deras syster Dina,
och sade till dem: Vi kunna icke samtycka till att giva vr
syster t en man som har frhud; ty sdant hlla vi fr
skamligt.
Allenast p det villkoret skola vi gra eder till viljes, att I
bliven ssom vi, drigenom att allt mankn bland eder omskres.
D skola vi giva vra dttrar t eder och sjlva taga edra
dttrar till hustrur; och vi skola d bo hos eder och bliva med
eder ett enda folk.
Men om I icke viljen lyssna till oss och lta omskra eder, s
skola vi taga vr syster och draga bort.
Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
begrde.

Och den unge mannen drjde icke att gra s, ty han hade ftt
behag till Jakobs dotter. Och han hade strre myndighet n
ngon annan i hans faders hus.
S trdde d Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
talade till mnnen i staden och sade:
Dessa mn ro fredligt sinnade mot oss; m vi allts lta dem
bo i landet och draga omkring dr; landet har ju utrymme nog fr
dem. Vi vilja taga deras dttrar till hustrur t oss och giva
dem vra dttrar.
Men allenast p det villkoret skola mnnen gra oss till viljes
och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankn
bland oss omskres, likasom de sjlva ro omskurna.
Och d bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
dragare vr tillhrighet. M vi frdenskull allenast gra dem
till viljes, s skola de bo kvar hos oss.
Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
inom hans stadsport; allt mankn, s mnga som bodde inom hans
stadsport, lto omskra sig.

Men p tredje dagen, d de voro sjuka av sren, togo Jakobs tv

sner Simeon och Levi, Dinas brder, var sitt svrd och
verfllo staden ofrtnkt och drpte allt mankn.
Ocks Hamor och hans son Sikem drpte de med svrdsegg och togo
Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vg.
Och Jakobs sner kommo ver de slagna och plundrade staden,
drfr att deras syster hade blivit skndad;
de togo deras fr och fkreatur och snor, bde vad som fanns i
staden och vad som fanns p fltet.
Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor frde
de bort ssom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

Men Jakob sade till Simeon och Levi: I haven dragit olycka ver
mig, d I nu haven gjort mig frhatlig fr landets inbyggare,
kananerna och perisserna. Mitt folk r allenast en ringa hop;
man skall nu frsamla sig mot mig och sl mig ihjl; s skall
jag med mitt hus frgras.
Men de svarade: Skulle man d f behandla vr syster ssom en
skka?
Och Gud sade till Jakob: St upp, drag till Betel och stanna
dr, och res dr ett altare t den Gud som uppenbarade sig fr
dig, nr du flydde fr din broder Esau.
D sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
honom: Skaffen bort de frmmande gudar som I haven bland eder,
och renen eder och byten om klder,
och lt oss s st upp och draga till Betel; dr vill jag resa
ett altare t den Gud som bnhrde mig, nr jag var i nd, och
som var med mig p den vg jag vandrade.
D gvo de t Jakob alla de frmmande gudar som de hade hos sig,
drtill ock sina rringar; och Jakob grvde ned detta under
terebinten vid Sikem.
Sedan brto de upp; och en frskrckelse ifrn Gud kom ver de
kringliggande stderna, s att man icke frfljde Jakobs sner.
Och Jakob kom till Lus, det r Betel, i Kanaans land, jmte allt
det folk som var med honom.
Och han byggde dr ett altare och kallade platsen
<sprr>El-Betel</sprr>, drfr att Gud dr hade uppenbarat
sig fr honom, nr han flydde fr sin broder.
Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfr Betel,
under en ek; den fick namnet Grtoeken.

Och Gud uppenbarade sig ter fr Jakob, nr han hade kommit

tillbaka frn Paddan-Aram, och vlsignade honom.
Och Gud sade till honom: Ditt namn r Jakob; men du skall icke
mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn. S fick han
namnet Israel.
Och Gud sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige; var
fruktsam och frka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
komma av dig, och konungar skola utg frn din lnd.
Och det land som jag har givit t Abraham och Isak skall jag
giva t dig; t din sd efter dig skall jag ock giva det landet.
Och Gud for upp frn honom, p den plats dr han hade talat med
honom.
Men Jakob reste en stod p den plats dr han hade talat med
honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer drp och gt
olja ver den.
Och Jakob gav t platsen dr Gud hade talat med honom namnet
Betel.
Sedan brto de upp frn Betel. Och nr det nnu var ett stycke
vg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnd, och barnsnden blev
henne svr.
D nu hennes barnsnd var som svrast, sade hjlpkvinnan till
henne: Frukta icke; ty ocks denna gng fr du en son.
Men nr hon hll p att giva upp andan, ty hon skulle nu d, gav
hon honom namnet <sprr>Ben-Oni</sprr>; men hans fader kallade honom
<sprr>Benjamin</sprr>.
S dog Rakel, och hon blev begraven vid vgen till Efrat, det r
Bet-Lehem.
Och Jakob reste en vrd p hennes grav; det r den som nnu i
dag kallas Rakels gravvrd.

Och Israel brt upp drifrn och slog upp sitt tlt p andra
sidan om Herdetornet.
Och medan Israel bodde dr i landet, gick Ruben stad och
lgrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hra det.

Och Jakob hade tolv sner.

Leas sner voro Ruben, Jakobs frstfdde, vidare Simeon, Levi,
Juda, Isaskar och Sebulon.
Rakels sner voro Josef och Benjamin.
Bilhas, Rakels tjnstekvinnas, sner voro Dan och Naftali.
Silpas, Leas tjnstekvinnas, sner voro Gad och Aser. Dessa
voro Jakobs sner, och de fddes t honom i Paddan-Aram.
Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
r Hebron, dr Abraham och Isak hade bott ssom frmlingar.
Och Isak levde ett hundra ttio r;
drefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
fder, gammal och mtt p att leva. Och hans sner Esau och
Jakob begrovo honom.

Detta r berttelsen om Esaus, det r Edoms, slkt.

Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans dttrar: Ada, hetiten
Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
hiven Sibeon,
s ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
Och Ada fdde Elifas t Esau, men Basemat fdde Reguel.
Och Oholibama fdde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus
sner, vilka fddes t honom i Kanaans land.

Och Esau tog sina hustrur, sina sner och dttrar och allt sitt
husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
som han hade frvrvat i Kanaans land och drog till ett annat
land och skilde sig s frn sin broder Jakob.
Ty deras godelar voro s stora att de icke kunde bo
tillsammans; landet dr de uppehllo sig rckte icke till t
dem, fr deras boskapshjordars skull.
Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det r densamme
som Edom.

Och detta r berttelsen om Esaus slkt, hans som var stamfader

fr edomerna, i Seirs bergsbygd.
Dessa ro namnen p Esaus sner: Elifas, son till Ada, Esaus
hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
Men Elifas' sner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, fdde Amalek
t Elifas. Dessa voro sner till Ada, Esaus hustru.
Men Reguels sner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
Dessa voro sner till Basemat, Esaus hustru.
Men sner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon fdde t Esau: Jeus,
Jaelam och Kora.

Dessa voro stamfurstarna bland Esaus sner: Elifas', Esaus

frstfddes, sner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
fursten Sefo, fursten Kenas,
fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de
furstar som hrstammade frn Elifas, i Edoms land; dessa voro
Adas sner.
Och dessa voro Reguels, Esaus sons, sner: fursten Nahat,
fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de
furstar som hrstammade frn Reguel, i Edoms land; dessa voro
sner till Basemat, Esaus hustru.
Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, sner: fursten Jeus,
fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som
hrstammade frn Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
Dessa voro Esaus sner, och dessa deras stamfurstar. Han r
densamme som Edom.

Dessa voro horen Seirs sner, landets frra inbyggare: Lotan,

Sobal, Sibeon, Ana,
Dison, Eser och Disan. Dessa voro horernas, Seirs sners,
stamfurstar i Edoms land.
Men Lotans sner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
Timna.
Och dessa voro Sobals sner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
Onam.
Och dessa voro Sibeons sner: Aja och Ana; det var denne Ana som
fann de varma kllorna i knen, nr han vaktade sin fader
Sibeons snor.
Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
Och dessa voro Disans sner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
Och dessa voro Esers sner: Bilhan, Saavan och Akan.
Dessa voro Disans sner: Us och Aran.
Dessa voro horernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
fursten Sibeon, fursten Ana,
fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro
horernas stamfurstar i Seirs land, var furste fr sig.

Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
ngon israelitisk konung var konung dr:
Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
honom.
Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
honom.
Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
Nr Samla dog, blev Saul frn Rehobot vid floden konung efter
honom.
Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
Nr Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.

Och dessa ro namnen p Esaus stamfurstar, efter deras slkter

och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
Jetet,
fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar,
efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
-- hans som ock kallas Esau, edomernas stamfader.
Men Jakob bosatte sig i det land dr hans fader hade bott ssom
frmling, nmligen i Kanaans land.

Detta r berttelsen om Jakobs slkt. Nr Josef var sjutton r

gammal, gick han, jmte sina brder, i vall med fren; han fljde
d ssom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
sner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
dem.
Men Israel hade Josef krare n alla sina andra sner, eftersom
han hade ftt honom p sin lderdom; och han lt gra t honom
en fotsid livkldnad.
D nu hans brder sgo att deras fader hade honom krare n alla
hans brder, blevo de htska mot honom och kunde icke tala
vnligt till honom.
Drtill hade Josef en gng en drm, som han omtalade fr sina
brder; sedan hatade de honom nnu mer.
Han sade nmligen till dem: Hren vilken drm jag har haft.
Jag tyckte att vi bundo krvar p fltet; och se, min krve
reste sig upp och blev stende, och edra krvar stllde sig runt
omkring och bugade sig fr min krve.
D sade hans brder till honom: Skulle du bliva vr konung, och
skulle du rda ver oss? Och de hatade honom nnu mer fr hans
drmmars skull och fr vad han hade sagt.

Sedan hade han nnu en annan drm som han frtljde fr sina
brder; han sade: Hren, jag har haft nnu en drm. Jag tyckte
att solen och mnen och elva stjrnor bugade sig fr mig.
Nr han frtljde detta fr sin fader och sina brder, bannade
hans fader honom och sade till honom: Vad r detta fr en drm
som du har haft? Skulle d jag och din moder och dina brder
komma och buga oss ned till jorden fr dig?
Och hans brder avundades honom; men hans fader bevarade detta i
sitt minne.

D nu en gng hans brder hade gtt bort fr att vakta sin

faders fr i Sikem,
sade Israel till Josef: Se, dina brder vakta fren i Sikem;
gr dig redo, jag vill snda dig till dem. Han svarade honom:
Jag r redo.
D sade han till honom: G och se efter, om det str vl till
med dina brder, och om det str vl till med fren, och kom
tillbaka till mig med svar. S snde han honom stad frn
Hebrons dal, och han kom till Sikem.
Dr mtte han en man, medan han gick omkring villrdig p
fltet; och mannen frgade honom: Vad sker du?
Han svarade: Jag sker efter mina brder; sg mig var de vakta
sin hjord.
Mannen svarade: De hava brutit upp hrifrn; ty jag hrde dem
sga: 'Lt oss g till Dotain.' D gick Josef vidare efter
sina brder och fann dem i Dotan.
Nr de nu p avstnd fingo se honom, innan han nnu hade hunnit
fram till dem, lade de rd om att dda honom.
De sade till varandra: Se, dr kommer drmmaren.
Upp, lt oss drpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
vi sga att ett vilddjur har tit upp honom. S f vi se huru
det gr med hans drmmar.
Men nr Ruben hrde detta, ville han rdda honom undan deras
hnder och sade: Lt oss icke sl ihjl honom.
Ytterligare sade Ruben till dem: Utgjuten icke blod; kasten
honom i brunnen hr i knen, men bren icke hand p honom. Han
ville nmligen rdda honom undan deras hnder och fra honom
tillbaka till hans fader.
D nu Josef kom fram till sina brder, togo de av honom hans
livkldnad, den fotsida kldnaden som han hade p sig,
och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
tom, intet vatten fanns dri.
Drefter satte de sig ned fr att ta. Nr de d lyfte upp sina
gon, fingo de se ett tg av ismaeliter komma frn Gilead, och
deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
ladanum; de voro p vg med detta ned till Egypten.
D sade Juda till sina brder: Vad gagn hava vi drav att vi
drpa vr broder och dlja hans blod?
Nej, lt oss slja honom till ismaeliterna; m vr hand icke
komma vid honom, ty han r ju vr broder, vrt eget ktt. Och
hans brder lydde honom.
D nu midjanitiska kpmn kommo dr frbi, drogo de upp Josef ur
brunnen; och de slde Josef fr tjugu siklar silver till
ismaeliterna. Dessa frde s Josef till Egypten.

Nr sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d fanns Josef

icke i brunnen. D rev han snder sina klder
och vnde tillbaka till sina brder och sade: Gossen r icke
dr, vart skall jag nu taga vgen?
Men de togo Josefs livkldnad och slaktade en bock och doppade
kldnaden i blodet;
drefter snde de den fotsida livkldnaden hem till sin fader
och lto sga: Denna har vi funnit; se efter, om det r din
sons livkldnad eller icke.
Och han knde igen den och sade: Det r min sons livkldnad;
ett vilddjur har tit upp honom, frvisso r Josef ihjlriven.
Och Jakob rev snder sina klder och svepte scktyg om sina
lnder och srjde sin son i lng tid.
Och alla hans sner och alla hans dttrar kommo fr att trsta
honom; men han ville icke lta trsta sig, utan sade: Jag skall
med sorg fara ned i ddsriket till min son. S begrt hans
fader honom.

Men medaniterna frde honom till Egypten och slde honom till
Potifar, som var hovman hos Farao och hvitsman fr drabanterna.
Vid den tiden begav sig Juda stad bort ifrn sina brder och
slt sig till en man i Adullam, som hette Hira.
Dr fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
och han tog henne till sig och gick in till henne.
Och hon blev havande och fdde en son, och han fick namnet Er.
ter blev hon havande och fdde en son och gav honom namnet
Onan.
Och hon fdde nnu en son, och t denne gav hon namnet Sela; och
nr han fddes, var Juda i Kesib.
Och Juda tog t Er, sin frstfdde, en hustru som hette Tamar.
Men Er, Judas frstfdde, misshagade HERREN; drfr ddade
HERREN honom.
D sade Juda till Onan: G in till din broders hustru, kta
henne i din broders stlle och skaffa avkomma t din broder.
Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
egen, lt han, nr han gick in till sin broders hustru, det
spillas p jorden, fr att icke giva avkomma t sin broder.
Men det misshagade HERREN att han gjorde s; drfr ddade han
ocks honom.
D sade Juda till sin sonhustru Tamar: Stanna ssom nka i din
faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen. Han
fruktade nmligen att annars ocks denne skulle d, likasom hans
brder. S gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

En lng tid drefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter
sorgetidens slut gick Juda med sin vn adullamiten Hira upp till
Timna, fr att se efter dem som klippte hans fr.
Nr man nu berttade fr Tamar att hennes svrfader gick upp
till Timna fr att klippa sina fr,
lade hon av sig sina nkeklder och betckte sig med en slja
och hljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p vgen
till Timna. Ty hon sg, att fastn Sela var fullvuxen, blev hon
likvl icke given t honom till hustru.
D nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skka; hon
hade ju nmligen sitt ansikte betckt.
Och han vek av till henne, dr hon satt vid vgen, och sade:
Kom, lt mig g in till dig. Ty han visste icke att det var
hans sonhustru. Hon svarade: Vad vill du giva mig fr att f
g in till mig?
Han sade: Jag vill snda dig en killing ur min hjord. Hon
svarade: Ja, om du giver mig pant, till dess du snder den.
Han sade: Vad skall jag d giva dig i pant? Hon svarade: Din
signetring, din snodd och staven som du har i din hand. D gav
han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
genom honom.
Och hon stod upp och gick drifrn och lade av sin slja och
kldde sig ter i sina nkeklder.
Och Juda snde killingen med sin vn adullamiten, fr att f
igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
Och han frgade folket dr p orten och sade: Var r
tempeltrnan, hon som satt i Enaim vid vgen? De svarade: Hr
har ingen tempeltrna varit.
Och han kom tillbaka till Juda och sade: Jag har icke funnit
henne; drtill sger folket p orten att ingen tempeltrna har
varit dr.
D sade Juda: M hon d behlla det, s att vi icke draga
smlek ver oss. Jag har nu snt killingen, men du har icke
funnit henne.

Vid pass tre mnader drefter blev s berttat fr Juda: Din

sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
havande. Juda sade: Fren ut henne till att brnnas.
Men nr hon frdes ut, snde hon bud till sin svrfader och lt
sga: Genom en man som r gare till detta har jag blivit
havande. Och hon lt sga: Se efter, vem denna signetring,
dessa snodder och denna stav tillhra.
Och Juda knde igen dem och sade: Hon r i sin rtt mot mig,
eftersom jag icke har givit henne t min son Sela. Men han kom
icke mer vid henne.

Nr hon nu skulle fda, se, d funnos tvillingar i hennes liv.

Och i fdslostunden stack den ene fram en hand; d tog
hjlpkvinnan en rd trd och band den om hans hand och sade:
Denne kom frst fram.
Men nr han drefter ter drog sin hand tillbaka, se, d kom
hans broder fram; och hon sade: Varfr har du trngt dig fram?
Och han fick namnet <sprr>Peres</sprr>.
Drefter kom hans broder fram, han som hade den rda trden om
sin hand, och han fick namnet Sera.

Och Josef frdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
hos Farao och hvitsman fr drabanterna, en egyptisk man, kpte
honom av ismaeliterna som hade frt honom ditned.
Och HERREN var med Josef, s att han blev en lyckosam man. Och
han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
och hans herre sg att HERREN var med honom, ty allt vad han
gjorde lt HERREN lyckas vl under hans hand.
Och Josef fann nd fr hans gon och fick betjna honom. Och
han satte honom ver sitt hus, och allt vad han gde lmnade han
i hans vrd.
Och frn den stund d han hade satt honom ver sitt hus och ver
allt vad han gde, vlsignade HERREN egyptierns hus, fr Josefs
skull; och HERRENS vlsignelse vilade ver allt vad han gde,
hemma och p marken.
Drfr verlt han i Josefs vrd allt vad han gde, och sedan
han hade ftt honom till sin hjlp, bekymrade han sig icke om
ngot, utom maten som han sjlv t.

Men Josef hade en skn gestalt och var skn att skda.
Och efter en tid hnde sig att hans herres hustru kastade sina
gon p Josef och sade: Ligg hos mig.
Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: Se,
alltsedan min herre har tagit mig till sin hjlp, bekymrar han
sig icke om ngot i huset, och allt vad han ger har han lmnat
i min vrd.
Han har i detta hus icke strre makt n jag, och intet annat har
han frbehllit sig n dig allena, eftersom du r hans hustru.
Huru skulle jag d kunna gra s mycket ont och synda mot Gud?
Och fastn hon talade sdant dag efter dag till Josef, hrde han
dock icke p henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
henne.
Men en dag d han kom in i huset fr att frrtta sina sysslor,
och ingen av husfolket var tillstdes drinne,
fattade hon honom i manteln och sade: Ligg hos mig. Men han
lmnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
D hon nu sg att han hade lmnat sin mantel i hennes hand och
flytt ut,
ropade hon p sitt husfolk och sade till dem: Sen hr, han har
frt hit till oss en hebreisk man, fr att denne skulle locka
oss till lttfrdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos
mig; men jag ropade med hg rst.
Och nr han hrde att jag hov upp min rst och ropade, lmnade
han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.
Och hon lt hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
kom hem;
d berttade hon fr honom detsamma; hon sade: Den hebreiske
tjnaren som du har frt hit till oss kom in till mig, och
ville locka mig till lttfrdighet.
Men d jag hov upp min rst och ropade, lmnade han sin mantel
kvar hos mig och flydde ut.
Nr nu hans herre hrde vad hans hustru berttade fr honom,
nmligen att hans tjnare hade betett sig mot henne p detta
stt, blev hans vrede upptnd.
Och Josefs herre tog honom och lt stta honom i det fngelse
dr konungens fngar sutto fngslade; dr fick han d vara i
fngelse.
Men HERREN var med Josef och frskaffade honom ynnest och lt
honom finna nd hos frestndaren fr fngelset.
Och frestndaren fr fngelset lt alla fngar som sutto i
fngelset st under Josefs uppsikt; och allt vad dr skulle
gras, det gjordes genom honom.
Frestndaren fr fngelset tog sig alls icke av ngot som Josef
hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
det lt HERREN lyckas vl.
En tid hrefter hnde sig att den egyptiske konungens munsknk
och hans bagare frsyndade sig mot sin herre, konungen av
Egypten.
Och Farao blev frtrnad p sina tv hovmn, verste munsknken
och verste bagaren,
och lt stta dem i frvar i drabanthvitsmannens hus, i samma
fngelse dr Josef satt fngen.
Och hvitsmannen fr drabanterna anstllde Josef hos dem till
att betjna dem; och de sutto dr i frvar en tid.

Medan nu den egyptiske konungens munsknk och bagare sutto

fngna i fngelset, hade de bda under samma natt var sin drm,
vardera med sin srskilda betydelse.
Och nr Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
voro bedrvade.
D frgade han Faraos hovmn, som med honom sutto i frvar i
hans herres hus: Varfr sen I s sorgsna ut i dag?
De svarade honom: Vi hava haft en drm, och ingen finnes, som
kan uttyda den. Josef sade till dem: Att giva uttydningen r
ju Guds sak; frtljen drmmen fr mig.

D frtljde verste munsknken sin drm fr Josef och sade till

honom: Jag drmde att ett vintrd stod framfr mig;
p vintrdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
s slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
Och jag hade Faraos bgare i min hand, och jag tog druvorna och
pressade ut dem i Faraos bgare och gav Farao bgaren i handen.
D sade Josef till honom: Detta r uttydningen: de tre rankorna
betyda tre dagar;
om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och stta dig ter
p din plats, s att du fr giva Farao bgaren i handen likasom
frut, d du var hans munsknk.
Men tnk p mig, nr det gr dig vl, s att du gr
barmhrtighet med mig och nmner om mig fr Farao och skaffar
mig ut frn detta hus;
ty jag r med ortt bortfrd frn hebrernas land, och icke
heller hr har jag gjort ngot varfr jag borde sttas i
fngelse.

D nu verste bagaren sg att Josef hade givit en god uttydning,

sade han till honom: Ocks jag hade en drm. Jag tyckte att
jag bar tre vetebrdskorgar p mitt huvud.
Och i den versta korgen funnos bakverk av alla slag, sdant som
Farao plgar ta; men fglarna to drav ur korgen p mitt
huvud.
D svarade Josef och sade: Detta r uttydningen: de tre
korgarna betyda tre dagar;
om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och taga det av
dig; han skall upphnga dig p tr, och fglarna skola ta ditt
ktt.

P tredje dagen drefter, d det var Faraos fdelsedag, gjorde

denne ett gstabud fr alla sina tjnare. D upphjde han, bland
sina tjnare, svl verste munsknkens huvud som verste
bagarens.
Han insatte verste munsknken ter i hans mbete, s att han
fick giva Farao bgaren i handen;
men verste bagaren lt han upphnga, ssom Josef hade sagt dem
i sin uttydning.
Men verste munsknken tnkte icke p Josef, utan glmde honom.
Tv r drefter hnde sig att Farao hade en drm. Han tyckte
sig st vid Nilfloden.
Och han sg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
de betade i vassen.
Sedan sg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
floden; och de stllde sig bredvid de frra korna p stranden av
floden.
Och de fula och magra korna to upp de sju vackra och feta
korna. Drefter vaknade Farao.
Men han somnade ter in och sg d i drmmen sju ax, frodiga och
vackra, vxa p samma str.
Sedan sg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
stanvinden;
och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
Drefter vaknade Farao och fann att det var en drm.

D han nu om morgonen var orolig till sinnes, snde han ut och

lt kalla till sig alla spmn och alla vise i Egypten. Och
Farao frtljde sina drmmar fr dem; men ingen fanns, som kunde
uttyda dem fr Farao.
D talade verste munsknken till Farao och sade: Jag mste i
dag pminna om mina synder.
Nr Farao en gng var frtrnad p sina tjnare, satte han mig
jmte verste bagaren i fngelse i drabanthvitsmannens hus.
D hade vi bda, jag och han, under samma natt en drm, och vra
drmmar hade var sin srskilda betydelse.
Och jmte oss var dr en ung hebr, som var tjnare hos
hvitsmannen fr drabanterna. Fr honom frtljde vi vra
drmmar, och han uttydde dem fr oss; efter som var och en hade
drmt gav han en uttydning.
Och ssom han uttydde fr oss, s gick det. Jag blev ter
insatt p min plats, och den andre blev upphngd.

D snde Farao och lt kalla Josef till sig; och man skyndade
att fra honom ut ur fngelset. Och han lt raka sig och bytte
om klder och kom infr Farao.
Och Farao sade till Josef: Jag har haft en drm, och ingen
finnes, som kan uttyda den. Men jag har hrt sgas om dig, att
allenast du fr hra en drm, kan du uttyda den.
Josef svarade Farao och sade: I min makt str det icke; men Gud
skall giva Farao ett lyckosamt svar.
D sade Farao till Josef: Jag drmde att jag stod p stranden
av Nilfloden.
Och jag sg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
betade i vassen.
Sedan sg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett ngra s fula
som dessa.
Och de magra och fula korna to upp de sju frsta, feta korna.
Men nr de hade svljt ned dem, kunde man icke mrka att de hade
svljt ned dem, utan de frblevo fula ssom frut. Drefter
vaknade jag.
ter drmde jag och sg d sju ax, fulla och vackra, vxa p
samma str.
Sedan sg jag sju andra ax skjuta upp, frtorkade, tunna och
svedda av stanvinden;
och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade
jag fr spmnnen; men ingen fanns, som kunde frklara det fr
mig.

D sade Josef till Farao: Faraos drmmar hava en och samma

betydelse; vad Gud mnar gra, det har han frkunnat fr Farao.
De sju vackra korna betyda sju r, de sju vackra axen betyda ock
sju r; drmmarna hava en och samma betydelse.
Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
sju r, s ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
stanvinden; sju hungerr skola nmligen komma.
Detta menade jag, nr jag sade till Farao: Vad Gud mnar gra,
det har han ltit Farao veta.
Se, sju r skola komma med stor ymnighet ver hela Egyptens
land.
Men efter dem skola sju hungerr intrffa, sdana, att man skall
frgta all den frra ymnigheten i Egyptens land, och
hungersnden skall frtra landet.
Och man skall icke hava ngot minne av den frra ymnigheten i
landet, fr den hungersnds skull som sedan kommer, ty den skall
bliva mycket svr.
Men att Farao har haft drmmen tv gnger, det betyder att detta
r av Gud bestmt, och att Gud skall lta det ske snart.
M nu allts Farao utse en frstndig och vis man, som han kan
stta ver Egyptens land.
M Farao gra s; m han ock frordna tillsyningsmn ver landet
och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
sju ymniga ren.
M man under dessa kommande goda r samla in allt som kan tjna
till fda och hopfra sd under Faraos vrd i stderna, fr att
tjna till fda, och m man sedan frvara den,
s att dessa fdomnen finnas att tillg fr landet under de sju
hungerr som skola komma ver Egyptens land. S skall landet
icke behva frgs genom hungersnden.

Det talet behagade Farao och alla hans tjnare.

Och Farao sade till sina tjnare: Kunna vi finna ngon i vilken
Guds Ande s r som i denne?
Och Farao sade till Josef: Eftersom Gud har kungjort fr dig
allt detta, finnes ingen som r s frstndig och vis som du.
Du skall frest mitt hus, och efter dina befallningar skall
allt mitt folk rtta sig; allenast dri att tronen frbliver min
vill jag vara frmer n du.
Ytterligare sade Farao till Josef: Jag stter dig nu ver hela
Egyptens land.
Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p Josefs hand
och lt klda honom i klder av fint linne och hngde den
gyllene kedjan om hans hals.
Och han lt honom ka i vagnen nrmast efter sin egen, och man
utropade framfr honom <sprr>abrek</sprr>. Och han satte
honom ver hela Egyptens land.
Och Farao sade till Josef: Jag r Farao; utan din vilja skall
ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.
Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On. Och Josef
begav sig ut och besg Egyptens land.

Josef var trettio r gammal, nr han stod infr Farao, konungen i

Egypten. Och Josef gick ut ifrn Farao och frdades omkring i
hela Egyptens land.
Och landet gav under de sju ymniga ren avkastning i verfld
och under dessa sju r som kommo i Egyptens land samlade han in
allt som kunde tjna till fda och lade upp det i stderna. I
var srskild stad lade han upp de fdomnen som man hmtade
ifrn flten dromkring.
S hopfrde Josef sd i stor myckenhet, ssom sanden i havet,
till dess man mste upphra att hlla rkning p den, eftersom
det var omjligt att hlla rkning p den.

Och t Josef fddes tv sner, innan ngot hungerr kom; de

fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On.
Och Josef gav t den frstfdde namnet
<sprr>Manasse</sprr>, ty, sade han, Gud har ltit mig
frgta all min olycka och hela min faders hus.
Och t den andre gav han namnet <sprr>Efraim</sprr>, ty,
sade han, Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.

Men de sju ymniga ren som frst hade kommit i Egyptens land
gingo till nda;
sedan begynte de sju hungerren, ssom Josef hade frutsagt.
Och hungersnd uppstod i alla andra lnder; men i Egyptens land
fanns brd verallt.
Och nr hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
Farao efter brd, sade Farao till alla egyptier: Gn till
Josef, och gren vad han sger eder.
Nr nu allts hungersnd var ver hela landet, ppnade Josef
alla frrdshus och slde sd t egyptierna. Men hungersnden
blev allt strre i Egyptens land;
och frn alla lnder kom man till Josef i Egypten fr att kpa
sd, ty hungersnden blev allt strre i alla lnder.

Men nr Jakob frnam att sd fanns i Egypten, sade han till sina
sner: Varfr stn I s rdlsa?
Och han sade vidare: Se, jag har hrt att i Egypten finnes sd;
faren ditned och kpen drifrn sd t oss, fr att vi m leva
och icke d.
D foro tio av Josefs brder ned fr att kpa sd i Egypten.
Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob snd stad med
sina brder, ty han fruktade att ngon olycka kunde hnda honom.
S kommo d, bland de andra, ocks Israels sner fr att kpa
sd; ty hungersnd rdde i Kanaans land.

Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
slde sd t allt folket i landet. D nu Josefs brder kommo
dit, fllo de ned till jorden p sitt ansikte infr honom.
Nr d Josef fick se sina brder, knde han igen dem; men han
stllde sig frmmande mot dem och tilltalade dem hrt och
frgade dem: Varifrn kommen I? De svarade: Frn Kanaans
land, fr att kpa sd till fda t oss.
Och fastn Josef knde igen sina brder, knde de icke igen
honom.
Men Josef tnkte p de drmmar som han hade drmt om dem. Och
han sade till dem: I ren spejare, I haven kommit fr att se
efter, var landet r utan skydd.
De svarade honom: Nej, herre, dina tjnare hava kommit fr att
kpa sd till fda t sig.
Vi ro alla sner till en och samma man; vi ro redliga mn,
dina tjnare ro inga spejare.
Men han sade till dem: Jo, I haven kommit fr att se efter, var
landet r utan skydd.
De svarade: Vi, dina tjnare, ro tolv brder, sner till en
och samma man i Kanaans land; men den yngste r nu hemma hos vr
fader, och en r icke mer till.
Josef sade till dem: Det r ssom jag sade eder: I ren
spejare.
Och p detta stt vill jag prva eder: s sant Farao lever,
I skolen icke slippa hrifrn, med mindre eder yngste broder
kommer hit.
En av eder m fara och hmta hit eder broder. Men I andra
skolen stanna ssom fngar, fr att jag s m prva om I haven
talat sanning. Ty om s icke r, d ren I spejare, s sant
Farao lever.
Drefter lt han hlla dem allasammans i fngelse under tre
dagar.

Men p tredje dagen sade Josef till dem: Om I viljen leva, s

gren p detta stt, ty jag fruktar Gud:
ren I redliga mn, s m en av eder, I brder, stanna ssom
fnge i huset dr I haven suttit fngslade; men I andra mn fara
eder vg, och fra hem med eder den sd som I haven kpt till
hjlp mot hungersnden hemma hos eder.
Fren sedan eder yngste broder hit till mig; om s edra ord visa
sig vara sanna, skolen I slippa att d. Och de mste gra s.
Men de sade till varandra: Frvisso hava vi dragit skuld ver
oss genom det som vi gjorde mot vr broder; ty vi sgo hans
sjls ngest, nr han bad oss om misskund, och vi ville dock
icke lyssna till honom. Drfr hava vi sjlva kommit i denna
ngest.
Ruben svarade dem: Sade jag icke till eder: 'Frsynden eder
icke p gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, drfr
utkrves nu hans blod.
Men de visste icke att Josef frstod detta, ty han talade med
dem genom tolk.
Och han vnde sig bort ifrn dem och grt. Sedan vnde han sig
ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
krets och lt fngsla honom infr deras gon.

Och Josef bjd att man skulle fylla deras sckar med sd, och
lgga vars och ens penningar tillbaka i hans sck, och giva dem
kost fr resan. Och man gjorde s med dem.
Och de lastade sden p sina snor och foro drifrn.
Men nr vid ett vilostlle en av dem ppnade sin sck fr att
giva foder t sin sna, fick han se sina penningar ligga verst
i scken.
D sade han till sina brder: Mina penningar hava blivit lagda
hit tillbaka; se, de ro hr i min sck. D blevo de utom sig
av hpnad och sgo frskrckta p varandra och sade: Vad har
Gud gjort mot oss!

Nr de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berttade

de fr honom allt vad som hade hnt dem och sade:
Mannen som var herre dr i landet tilltalade oss hrt och
behandlade oss ssom om vi ville bespeja landet.
Men vi sade till honom: 'Vi ro redliga mn och inga spejare;
vi ro tolv brder, samma faders sner; en r icke mer till, och
den yngste r nu hemma hos vr fader i Kanaans land.'
Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Drav skall jag
veta att I ren redliga mn: lmnen kvar hos mig en av eder, I
brder; tagen s vad I haven kpt till hjlp mot hungersnden
hemma hos eder, och faren eder vg.
Sedan mn I fra eder yngste broder hit till mig, s kan jag
veta att I icke ren spejare, utan redliga mn. D skall jag
giva eder broder tillbaka t eder, och I skolen fritt f draga
omkring i landet.

Nr de sedan tmde sina sckar, fann var och en sin penningpung

i sin sck. Och d de och deras fader fingo se penningpungarna,
blevo de frskrckta.
Och Jakob, deras fader, sade till dem: I gren mig barnls;
Josef r borta, Simeon r borta, Benjamin viljen I ock taga
ifrn mig; ver mig kommer allt detta.
D svarade Ruben sin fader och sade: Mina bda sner m du
dda, om jag icke fr honom ter till dig. Anfrtro honom t
mig, jag skall fra honom tillbaka till dig.
Men han svarade: Min son fr icke fara ditned med eder. Hans
broder r ju dd, och han r allena kvar; om nu ngon olycka
hnde honom p den resa I viljen fretaga, s skullen I bringa
mina gr hr med sorg ned i ddsriket.
Men hungersnden var svr i landet.
Och nr de hade frtrt den sd som de hade hmtat frn Egypten,
sade deras fader till dem: Faren tillbaka och kpen litet sd
till fda t oss.
Men Juda svarade honom och sade: Mannen betygade hgtidligt och
sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte, med mindre
eder broder r med eder.'
Om du nu lter vr broder flja med oss, s skola vi fara ned
och kpa sd till fda t dig.
Men om du icke lter honom flja med oss, s vilja vi icke fara,
ty mannen sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte,
med mindre eder broder r med eder.'
D sade Israel: Varfr gjorden I s illa mot mig och berttaden
fr mannen att I haden nnu en broder?
De svarade: Mannen frgade noga om oss och vr slkt; han sade:
'Lever eder fader nnu? Haven I ngon broder?' D omtalade vi
fr honom huru det frhll sig. Kunde vi veta att han skulle
sga: 'Fren eder broder hitned'?
Och Juda sade till sin fader Israel: Lt ynglingen flja med
mig, s vilja vi st upp och begiva oss stad, fr att vi m
leva och icke d, vi sjlva och du och vra kvinnor och barn.
Jag vill ansvara fr honom; av min hand m du utkrva honom. Om
jag icke fr honom ter till dig och stller honom infr ditt
ansikte, s vill jag vara en syndare infr dig i all min tid.
Sannerligen, om vi icke hade drjt s lnge, s skulle vi redan
hava varit tillbaka fr andra gngen.
D svarade deras fader Israel dem: Mste det s vara, s gren
nu p detta stt: tagen av landets bsta frukt i edra sckar och
fren det till mannen ssom sknk, litet balsam och litet
honung, dragantgummi och ladanum, pistacientter och mandlar.
Och tagen dubbla summan penningar med eder, s att I fren
tillbaka dit med eder de penningar som I haven ftt igen verst
i edra sckar. Kanhnda var det ett misstag.
Tagen ock eder broder med eder, och stn upp och faren tillbaka
till mannen.
Men Gud den Allsmktige lte eder finna barmhrtighet infr
mannen, s att han tillstdjer eder andre broder och Benjamin
att tervnda med eder. Men skall jag bliva barnls, s m det
d ske.

D togo mnnen de nmnda sknkerna och togo med sig dubbla

summan penningar, drtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
ned till Egypten och trdde infr Josef.
D nu Josef sg att Benjamin var med dem, sade han till sin
hovmstare: Fr dessa mn in i mitt hus; och lt slakta och
tillreda en mltid, ty mnnen skola ta middag med mig.
Och mannen gjorde ssom Josef hade sagt och frde mnnen in i
Josefs hus.
Och mnnen blevo frskrckta, nr de frdes in i Josefs hus; de
sade: Det r p grund av penningarna vi fras hitin, de
penningar som frra gngen kommo tillbaka i vra sckar; ty han
vill nu strta sig p oss och verfalla oss och gra oss sjlva
till trlar och taga ifrn oss vra snor.
Och de trdde fram till Josefs hovmstare och talade med honom
vid ingngen till huset
och sade: Hr oss, herre. Nr vi frra gngen voro hrnere fr
att kpa sd till fda t oss
och sedan kommo till ett vilostlle och ppnade vra sckar, d
fann var och en av oss sina penningar verst i sin sck,
penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu frt tillbaka
med oss.
Och vi hava tagit andra penningar med oss fr att kpa sd till
fda t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vra
sckar.
D svarade han: Varen vid gott mod, frukten icke; det r eder
Gud och eder faders Gud som har ltit eder finna en skatt i edra
sckar; edra penningar har jag ftt. Sedan hmtade han Simeon
ut till dem.
Och han frde mnnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
tv sina ftter och gav foder t deras snor.
Och de stllde i ordning sina sknker, till dess Josef skulle
komma hem om middagen; ty de hade ftt hra att de skulle ta
dr.

Nr sedan Josef hade kommit hem, frde de sknkerna, som de hade

med sig, in till honom i huset och fllo ned fr honom till
jorden.
Och han hlsade dem och frgade: Str det vl till med eder
fader, den gamle, som I taladen om? Lever han nnu?
De svarade: Ja, det str vl till med vr fader, din tjnare;
han lever nnu. Och de bugade sig och fllo ned fr honom.
Och nr han lyfte upp sina gon och fick se sin broder Benjamin,
sin moders son, frgade han: r detta eder yngste broder, den
som I taladen om med mig? Drp sade han: Gud vare dig ndig,
min son.
Men Josef brt av sitt tal, ty hans hjrta upprrdes av krlek
till brodern, och han skte tillflle att grta ut och gick in i
sin kammare och grt dr.
Drefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han ter ut
och betvang sig och sade: Stten fram mat.
Och de satte fram srskilt fr honom och srskilt fr dem och
srskilt fr de egyptier som to tillsammans med honom; ty
egyptierna f icke ta tillsammans med hebrerna; sdant r
nmligen en styggelse fr egyptierna.
Och de fingo sina platser mitt emot honom, den frstfdde frmst
ssom den frstfdde, sedan de yngre, var och en efter sin
lder; och mnnen sgo med frundran p varandra.
Och han lt bra till dem av rtterna p sitt bord, och Benjamin
fick fem gnger s mycket som var och en av de andra. Och de
drucko sig glada med honom.
Drefter bjd han sin hovmstare och sade: Fyll mnnens sckar
med sd, s mycket de kunna rymma, och lgg vars och ens
penningar verst i hans sck.
Och min bgare, silverbgaren, skall du lgga verst i den
yngstes sck, tillika med penningarna fr hans sd. Och han
gjorde ssom Josef hade sagt.
Om morgonen, d det blev dager, fingo mnnen fara med sina
snor.
Men nr de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
till sin hovmstare: St upp och stt efter mnnen; och nr du
hinner upp dem, s sg till dem: 'Varfr haven I lnat gott med
ont?
Det r ju just den bgaren som min herre dricker ur, och som han
plgar sp med. Det r en ond grning I haven gjort.'

Nr han nu hann upp dem, sade han detta till dem.

D svarade de honom: Varfr talar min herre s? Bort det, att
dina tjnare skulle gra sdant!
De penningar som vi funno verst i vra sckar hava vi ju frt
tillbaka till dig frn Kanaans land. Huru skulle vi d kunna
vilja stjla silver eller guld ur din herres hus?
Den bland dina tjnare, som den finnes hos, han m d; drtill
vilja vi andra bliva min herres trlar.
Han svarade: Ja, vare det ssom I haven sagt; den som den
finnes hos, han skall bliva min trl. Men I andra skolen vara
utan skuld.
Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin sck p jorden,
och ppnade var och en sin sck.
Och han begynte att ska hos den ldste och slutade hos den
yngste; och bgaren fanns i Benjamins sck.
D revo de snder sina klder och lastade ter var och en sin
sna och vnde tillbaka till staden.

Och Juda och hans brder gingo in i Josefs hus, dr denne nnu
var kvar; och de fllo ned till jorden fr honom.
D sade Josef till dem: Vad haven I gjort! Frstoden I icke
att en man sdan som jag kan sp?
Juda svarade: Vad skola vi sga till min herre, vad skola vi
tala, och huru skola vi rttfrdiga oss? Gud har funnit dina
tjnares missgrning. Se, vi ro min herres trlar, vi andra
svl som den som bgaren har blivit funnen hos.
Men han sade: Bort det, att jag skulle s gra! Den som
bgaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trl. Men I
andra mn i frid fara hem till eder fader.

D trdde Juda fram till honom och sade: Hr mig, herre; lt

din tjnare tala ett ord infr min herre, och m din vrede icke
upptndas mot din tjnare; ty du r ssom Farao.
Min herre frgade sina tjnare och sade: 'Haven I eder fader
eller ngon broder nnu drhemma?'
Och vi svarade min herre: 'Vi hava en ldrig fader och en son
till honom, en som r fdd p hans lderdom och nnu r ung; men
en broder till denne r dd, s att han allena r kvar efter sin
moder, och hans fader har honom kr.'
D sade du till dina tjnare: 'Fren honom hitned till mig, s
att jag kan lta mitt ga vila p honom.'
Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lmna sin fader,
ty om han lmnade sin fader, s skulle denne d.'
Men du sade till dina tjnare: 'Om eder yngste broder icke
fljer med eder hitned, s fn I icke mer komma infr mitt
ansikte.'
Nr vi drefter hade kommit hem till din tjnare, min fader,
berttade vi fr honom vad min herre hade sagt.
Och nr sedan vr fader sade: 'Faren tillbaka och kpen litet
sd till fda t oss',
svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p det
villkoret vilja vi fara, att vr yngste broder fljer med oss;
ty vi f icke komma infr mannens ansikte om vr yngste broder
icke r med oss.
Men din tjnare, min fader, sade till oss: 'I veten sjlva att
min hustru har ftt t mig tv sner,
och den ene gick bort ifrn mig, och jag sade: frvisso r han
ihjlriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
Om I nu tagen ocks denne ifrn mig och ngon olycka hnder
honom, s skolen I bringa mina gr hr med jmmer ned i
ddsriket.'
Om jag allts kommer hem till din tjnare, min fader, utan att
vi hava med oss ynglingen, som vr faders hjrta r s fst vid,
d bliver det hans dd, nr han ser att ynglingen icke r med;
och dina tjnare skulle s bringa din tjnares, vr faders, gr
hr med sorg ned i ddsriket.
Ty jag, din tjnare, har lovat min fader att ansvara fr
ynglingen och har sagt, att om jag icke fr denne till honom
igen, s vill jag vara en syndare infr min fader i all min tid.
Lt nu drfr din tjnare stanna kvar hos min herre ssom trl,
i ynglingens stlle, men lt ynglingen fara hem med sina brder.
Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
ynglingen med mig? Jag frmr icke se den jmmer som d skulle
komma ver min fader.
D kunde Josef icke lngre betvinga sig infr alla dem som stodo
omkring honom. Han ropade: M alla g ut hrifrn. Och ingen
fick stanna inne hos Josef, nr han gav sig till knna fr sina
brder.
Och han brast ut i hgljudd grt, s att egyptierna hrde det;
ocks Faraos husfolk hrde det.
Och Josef sade till sina brder: Jag r Josef. Lever min fader
nnu? Men hans brder kunde icke svara honom, s frskrckta
blevo de fr honom.
D sade Josef till sina brder: Kommen hitfram till mig. Och
nr de kommo fram, sade han: Jag r Josef, eder broder, som I
slden till Egypten.
Men varen nu icke bedrvade och grmen eder icke drver att I
haven slt mig hit: ty fr att bevara mnniskors liv har Gud
snt mig hit fre eder.
I tv r har nu hungersnd varit i landet, och nnu terst fem
r under vilka man varken skall plja eller skrda.
Men Gud snde mig hit fre eder, fr att I skullen bliva kvar p
jorden och behllas vid liv, ja, till rddning fr mnga.
S haven nu icke I snt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
till Faraos hgste rdgivare och till en herre ver hela hans
hus och till en furste ver hela Egyptens land.
Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sgen till
honom: 'S sger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
ver hela Egypten; kom ned till mig, drj icke.
Du skall f bo i landet Gosen och vara mig nra, du med dina
barn och barnbarn, dina fr och fkreatur och allt vad som
tillhr dig.
Jag vill dr frsrja dig -- ty nnu terst fem hungerr -- s
att varken du eller ditt hus eller ngon som hr dig till skall
lida nd.
I sen ju med egna gon, ocks min broder Benjamin ser med egna
gon, att det r jag, som med egen mun talar till eder.
Bertten nu fr min fader om all min hrlighet i Egypten och om
allt vad I haven sett, och skynden eder att fra min fader
hitned.
S fll han sin broder Benjamin om halsen och grt, och Benjamin
grt vid hans hals.
Och han kysste alla sina brder och grt i deras armar. Sedan
samtalade hans brder med honom.

Nr nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs brder hade

kommit, behagade detta Farao och hans tjnare vl.
Och Farao sade till Josef: Sg till dina brder: 'Detta skolen
I gra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
hmten s eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s
skall jag giva eder det bsta som finnes i Egyptens land, och I
skolen f ta av landets fetma.'
Allts bjuder jag dig nu att sga: 'Detta skolen I gra: tagen
eder vagnar i Egyptens land fr edra spda barn och edra
hustrur, och hmten eder fader och kommen hit.
Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bsta som finnes i
hela Egyptens land skall hra eder till.'
Israels sner gjorde s, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
befallning, och gav dem kost fr resan.
Och han gav t dem alla var sin hgtidsdrkt, men t Benjamin
gav han tre hundra siklar silver och fem hgtidsdrkter.
Och till sin fader snde han likaledes gvor: tio snor, lastade
med det bsta Egypten hade, och tio sninnor, lastade med sd
och brd och andra livsmedel t hans fader fr resan.
Drefter lt han sina brder fara, och de begvo sig stad; och
han sade till dem: Kiven icke p vgen.
S foro de upp frn Egypten och kommo till sin fader Jakob i
Kanaans land;
och de berttade fr honom och sade: Josef lever nnu, och han
r en furste ver hela Egyptens land. D greps hans hjrta av
vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
Men nr de omtalade fr honom allt vad Josef hade sagt till dem,
och nr han sg vagnarna som Josef hade snt fr att hmta
honom, d fick deras fader Jakobs ande ter liv.
Och Israel sade: Det r nog; min son Josef lever nnu. Jag
vill fara och se honom, frrn jag dr.
Och Israel brt upp med allt vad honom tillhrde. Och nr han
kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer t sin fader Isaks
Gud.
Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: Jakob!
Jakob! Han svarade: Hr r jag.
D sade han: Jag r Gud, din faders Gud; frukta icke fr att
draga ned till Egypten, ty dr skall jag gra dig till ett stort
folk.
Jag skall sjlv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
fra dig ter upp drifrn; och Josefs hand skall tillsluta dina
gon.

Och Jakob brt upp frn Beer-Seba; och Israels sner satte sin
fader Jakob och sina spda barn och sina hustrur p vagnarna som
Farao hade snt fr att hmta honom.
Och de togo sin boskap och de godelar som de hade frvrvat i
Kanaans land och kommo s till Egypten, Jakob och alla hans
avkomlingar med honom.
Sina sner och sonsner, sina dttrar och sondttrar, alla sina
avkomlingar, frde han med sig till Egypten.

Dessa ro namnen p Israels barn som kommo till Egypten:

Jakob och hans sner. Jakobs frstfdde var Ruben,

och Rubens sner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son.
Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
Judas sner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' sner voro Hesron och
Hamul.
Isaskars sner voro Tola, Puva, Job och Simron.
Sebulons sner voro Sered, Elon och Jaleel.
Dessa voro Leas sner, de som hon fdde t Jakob i Paddan-Aram;
tillika fdde hon t honom dottern Dina. Sner och dttrar
utgjorde tillsammans trettiotre personer.
Gads sner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
och Areli.
Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera; men Berias sner voro Heber och Malkiel.
Dessa voro sner till Silpa, som Laban hade givit t sin dotter
Lea, och dessa fdde hon t Jakob, sexton personer.
Rakels, Jakobs hustrus, sner voro Josef och Benjamin.
Och de sner som fddes t Josef i Egyptens land voro Manasse
och Efraim; de fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
prsten i On.
Och Benjamins sner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
Dessa voro Rakels sner, de som fddes t Jakob, tillsammans
fjorton personer.
Dans sner voro Husim.
Naftalis sner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
Dessa voro sner till Bilha, som Laban hade givit t sin dotter
Rakel, och dessa fdde hon t Jakob, tillsammans sju personer.
De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgtt frn
hans lnd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, frutom
Jakobs sonhustrur.
Och Josefs sner, vilka fddes t honom i Egypten, voro tv. De
personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
tillsammans sjuttio.

Och han snde Juda framfr sig till Josef, fr att denne skulle
visa honom vgen till Gosen. S kommo de till landet Gosen.
Och Josef lt spnna fr sin vagn och for upp till Gosen fr att
mta sin fader Israel. Och nr han kom fram till honom, fll
han honom om halsen och grt lnge vid hans hals.
Och Israel sade till Josef: Nu vill jag grna d, sedan jag har
sett ditt ansikte och sett att du nnu lever.

Drefter sade Josef till sina brder och sin faders folk: Jag
vill fara upp och bertta fr Farao och sga till honom: 'Mina
brder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
land, hava kommit till mig.
Och dessa mn ro frherdar, ty de hava idkat boskapssktsel;
och sina fr och fkreatur och allt vad de ga hava de frt med
sig.'
Nr sedan Farao kallar eder till sig och frgar: 'Vad r edert
yrke?',
skolen I svara: 'Vi, dina tjnare, hava idkat boskapssktsel
frn vr ungdom nda till nu, vi svl som vra fder.' S
skolen I f bo i landet Gosen; ty alla frherdar ro en
styggelse fr egyptierna.
Och Josef kom och berttade fr Farao och sade: Min fader och
mina brder hava kommit frn Kanaans land med sina fr och
fkreatur och allt vad de ga; och de ro nu i landet Gosen.
Och han hade bland sina brder tagit ut fem mn; dem stllde han
fram infr Farao.
D frgade Farao hans brder: Vad r edert yrke? De svarade
Farao: Dina tjnare ro frherdar, ssom ock vra fder hava
varit.
Och de sade ytterligare till Farao: Vi hava kommit fr att bo
ngon tid hr i landet; ty dina tjnare hade intet bete fr sina
fr, eftersom hungersnden r s svr i Kanaans land. S lt nu
dina tjnare bo i landet Gosen.
D sade Farao till Josef: Din fader och dina brder hava allts
nu kommit till dig.
Egyptens land ligger ppet fr dig; i den bsta delen av landet
m du lta din fader och dina brder bo. M de bo i landet
Gosen, och ifall du vet om ngra bland dem att de ro dugande
mn, s stt dessa till uppsyningsmn ver min boskap.

Sedan hmtade Josef sin fader Jakob och frde honom fram infr
Farao, och Jakob hlsade Farao.
Men Farao frgade Jakob: Huru hg r din lder?
Jakob svarade Farao: Min vandringstid har varat ett hundra
trettio r. F och onda hava mina levnadsr varit, de n icke
upp till antalet av mina fders levnadsr under deras
vandringstid.
Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrn honom.
Men Josef lt sin fader och sina brder bo i Egyptens land och
gav dem besittning dr, i den bsta delen av landet, i landet
Rameses, ssom Farao hade bjudit.
Och Josef frsrjde sin fader och sina brder och hela sin
faders hus, och gav var och en underhll efter antalet av hans
barn.

Men ingenstdes i landet fanns brd, ty hungersnden var mycket

svr, s att Egyptens land och Kanaans land frsmktade av
hunger.
Och fr den sd som folket kpte samlade Josef till sig alla
penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
Josef lt fra penningarna in i Faraos hus.
Men nr penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
land, kommo alla egyptier till Josef och sade: Giv oss brd;
icke vill du vl att vi skola d i din syn? Vi hava ju inga
penningar mer.
Josef svarade: Fren hit eder boskap, s skall jag giva eder
brd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven ngra
penningar.
D frde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem brd i
utbyte mot deras hstar, fr, fkreatur och snor. S underhll
han dem det ret och gav dem brd i utbyte mot all deras boskap.
S gick detta r till nda. Men det fljande ret kommo de ter
till honom och sade till honom: Vi vilja icke dlja det fr
min herre: penningarna ro slut, och den boskap vi gde har
kommit i min herres go; intet annat finnes nu kvar att giva t
min herre n vra kroppar och vr jord.
Icke vill du att vi skola frgs infr dina gon, vi med vr
kerjord? Kp oss och vr jord fr brd, s vilja vi med vr
jord bliva Faraos trlar; giv oss allenast utsde, fr att vi m
leva och icke d, och fr att jorden icke m lggas de.
D kpte Josef all jord i Egypten t Farao; ty egyptierna slde
var och en sin ker, eftersom hungersnden s svrt tryckte dem.
S blev jorden Faraos egendom.
Och folket frflyttade han till stderna, frn den ena ndan av
Egyptens omrde till den andra.
Allenast prsternas jord kpte han icke, ty prsterna hade sitt
bestmda underhll av Farao, och de levde av det bestmda
underhll som Farao gav dem; drfr behvde de icke slja sin
jord.
Och Josef sade till folket: Se, jag har nu kpt eder och eder
jord t Farao. Dr haven I utsde; besn nu jorden.
Och nr grdan kommer in, skolen I giva en femtedel t Farao;
men fyra femtedelar skolen I sjlva hava till utsde p kern
och till fda fr eder och dem som I haven i edra hus och till
fda fr edra barn.
De svarade: Du har behllit oss vid liv; lt oss finna nd fr
min herres gon, s vilja vi vara Faraos trlar.
S gjorde Josef det till en stadga, som nnu i dag gller fr
Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen t Farao.
Allenast prsternas jord blev icke Faraos egendom.

S bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo

sina besittningar dr och voro fruktsamma och frkade sig
storligen.
Och Jakob levde sjutton r i Egyptens land, s att hans
levnadslder blev ett hundra fyrtiosju r.
D nu tiden nrmade sig att Israel skulle d, kallade han till
sig sin son Josef och sade till honom: Om jag har funnit nd
fr dina gon, s lgg din hand under min lnd och lova att visa
mig din krlek och trofasthet drmed att du icke begraver mig i
Egypten;
fastmer, nr jag har gtt till vila hos mina fder, skall du
fra mig frn Egypten och begrava mig i deras grav. Han
svarade: Jag skall gra ssom du har sagt.
Men han sade: Giv mig din ed drp. Och han gav honom sin ed.
D tillbad Israel, bjd mot sngens huvudgrd.
En tid hrefter blev det sagt till Josef: Din fader r nu
sjuk. D tog han med sig sina bda sner, Manasse och Efraim.
Och man berttade fr Jakob och sade: Din son Josef har nu
kommit till dig. D tog Israel styrka till sig och satte sig
upp i sngen.
Och Jakob sade till Josef: Gud den Allsmktige uppenbarade sig
fr mig i Lus i Kanaans land och vlsignade mig
och sade till mig: 'Se, jag skall gra dig fruktsam och frka
dig och lta skaror av folk komma av dig, och skall giva t din
sd efter dig detta land till evrdlig besittning.'
Dina bda sner, som ro fdda t dig i Egyptens land, innan jag
kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
Men de barn som du har ftt efter dem skola vara dina; de skola
bra sina brders namn i dessas arvedel.
Se, nr jag kom frn Paddan, dog Rakel ifrn mig i Kanaans land,
under resan, d det nnu var ett stycke vg fram till Efrat; och
jag begrov henne dr vid vgen till Efrat. Stllet heter nu
Bet-Lehem.

D nu Israel fick se Josefs sner, sade han: Vilka ro dessa?

Josef svarade sin fader: Det r mina sner, som Gud har givit
mig hr. D sade han: Fr dem hit till mig, p det att jag m
vlsigna dem.
Och Israels gon voro skumma av lder, s att han icke kunde se.
S frde han dem d fram till honom, och han kysste dem och tog
dem i famn.
Och Israel sade till Josef: Jag hade icke tnkt att jag skulle
f se ditt ansikte, men nu har Gud ltit mig se till och med
avkomlingar av dig.
Och Josef frde dem bort ifrn hans knn och fll ned till
jorden p sitt ansikte.
Sedan tog Josef dem bda vid handen, Efraim i sin hgra hand,
till vnster framfr Israel, och Manasse i sin vnstra hand,
till hger framfr Israel, och frde dem s fram till honom.
Men Israel rckte ut sin hgra hand och lade den p Efraims
huvud, fastn han var den yngre, och sin vnstra hand p
Manasses huvud; han lade allts sina hnder korsvis, ty Manasse
var den frstfdde.
Och han vlsignade Josef och sade: Den Gud infr vilken mina
fder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
herde frn min fdelse nda till denna dag,
den ngel som har frlossat mig frn allt ont, han vlsigne
dessa barn; och m de uppkallas efter mitt och mina fders,
Abrahams och Isaks, namn, och m de frka sig och bliva talrika
p jorden.
Men nr Josef sg att hans fader lade sin hgra hand p Efraims
huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
och ville flytta den frn Efraims huvud p Manasses huvud.
Och Josef sade till sin fader: Icke s, min fader; denne r den
frstfdde, lgg din hgra hand p hans huvud.
Men hans fader ville icke; han sade: Jag vet det, min son, jag
vet det; ocks av honom skall ett folk komma, ocks han skall
bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva strre n
han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.
S vlsignade han dem p den dagen och sade: Med ditt namn
skall Israel vlsigna, s att man skall sga: Gud gre dig lik
Efraim och Manasse. S satte han Efraim framfr Manasse.

Och Israel sade till Josef: Se, jag dr; men Gud skall vara med
eder och fra eder tillbaka till edra fders land.
Och utver vad jag giver dina brder giver jag dig en srskild
<sprr>hjdstrcka</sprr> som jag med mitt svrd och min
bge har tagit frn amorerna.

Och Jakob kallade sina sner till sig och sade: Frsamlen eder,
p det att jag m frkunna eder vad som skall hnda eder i
kommande dagar:

Kommen tillhopa och hren, I Jakobs sner;

hren p eder fader Israel.

Ruben, min frstfdde r du,

min kraft och min styrkas frstling,
frmst i myndighet och frmst i makt.
Du sjuder ver ssom vatten,
du skall icke bliva den frmste,
ty du besteg din faders lger;
d gjorde du vad skndligt var.
Ja, min bdd besteg han!

Simeon och Levi ro brder;

deras vapen ro vldets verktyg.
Min sjl inlte sig ej i deras rd,
min ra tage ingen del i deras samkvm;
 ty i sin vrede drpte de mn,
och i sitt verdd stympade de oxar.
Frbannad vare deras vrede, som r s vldsam,
och deras grymhet, som r s hrd!
Jag skall frstr dem i Jakob,
jag skall frskingra dem i Israel.

Dig, Juda, dig skola dina brder <sprr>prisa</sprr>;

din hand skall vara p dina fienders nacke,
fr dig skola din faders sner buga sig.
Ett ungt lejon r Juda;
frn rivet byte har du dragit ditupp, min son.
Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon,
ssom en lejoninna -- vem vgar oroa honom?
Spiran skall icke vika ifrn Juda,
icke hrskarstaven ifrn hans ftter,
till dess han kommer till Silo
och folken bliva honom hrsamma.
Han binder vid vintrdet sin sna,
vid dla rankan sin sninnas fle.
Han tvr sina klder i vin,
sin mantel i druvors blod.
Hans gon ro dunkla av vin
och hans tnder vita av mjlk.

Sebulon skall bo vid havets strand,

vid stranden, dr skeppen ligga;
sin sida skall han vnda mot Sidon.

Isaskar r en stark sna,

som ligger i ro i sin inhgnad.
Och han sg att viloplatsen var god,
och att landet var ljuvligt;
d bjde han sin rygg under brdor
och blev en arbetspliktig tjnare.

Dan skall <sprr>skaffa rtt</sprr> t sitt folk,

han svl som ngon av Israels stammar.
Dan skall vara en orm p vgen,
en huggorm p stigen,
en som biter hsten i foten,
s att ryttaren faller baklnges av.
HERRE, jag bidar efter din frlsning!

Gad skall trngas av <sprr>skaror</sprr>,

men sjlv skall han trnga dem p hlarna.

Frn Aser kommer fetma, honom till mat;

konungsliga lckerheter har han att giva.

Naftali r en snabb hind;

han har skna ord att giva.

Ett ungt frukttrd r Josef,

ett ungt frukttrd vid kllan;
dess grenar n upp ver muren.
Bgskyttar oroa honom,
de skjuta p honom och anstta honom;
dock frbliver hans bge fast,
 och hans hnder och armar spnstiga,
genom dens hnder, som r den Starke i Jakob,
genom honom som r herden, Israels klippa,
genom din faders Gud -- han skall hjlpa dig.
genom den Allsmktige -- han skall vlsigna dig
med vlsignelser frn himmelen drovan,
vlsignelser frn djupet som utbreder sig drnere,
vlsignelser frn brst och skte.
Din faders vlsignelser n hgt,
hgre n mina frfders vlsignelser,
de n upp till de eviga hjdernas hrlighet.
De skola komma ver Josefs huvud,
ver dens hjssa, som r en furste bland sina brder.

Benjamin r en glupande ulv;

om morgonen frtr han rov,
och om aftonen utskiftar han byte.

Alla dessa ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta r

vad deras fader talade till dem, nr han vlsignade dem; t var
och en av dem gav han sin srskilda vlsignelse.

Och han bjd dem och sade till dem: Jag skall nu samlas till
mitt folk; begraven mig bredvid mina fder, i grottan p hetiten
Efrons ker,
i den grotta som ligger p kern i Makpela, gent emot Mamre, i
Kanaans land, den ker som Abraham kpte till egen grav av
hetiten Efron,
dr de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, dr de ock
hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och dr jag sjlv
har begravit Lea,
p den kern som jmte grottan dr kptes av Hets barn.
Nr Jakob hade givit sina sner denna befallning, drog han sina
ftter upp i sngen; och han gav upp andan och blev samlad till
sina fder.

D fll Josef ned ver sin faders ansikte och grt ver honom
och kysste honom.
Och Josef bjd lkarna som han hade i sin tjnst att de skulle
balsamera hans fader; och lkarna balsamerade Israel.
Drtill tgingo fyrtio dagar; s mnga dagar tg nmligen fr
balsamering. Och egyptierna begrto honom i sjuttio dagar.

Men nr grtodagarna efter honom voro frbi, talade Josef till

Faraos husfolk och sade: Om jag har funnit nd fr edra gon,
s framfren till Farao dessa mina ord:
Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Nr jag r dd,
begrav mig d i den grav som jag har ltit grva t mig i
Kanaans land.' S lt mig nu fara ditupp och begrava min fader;
sedan skall jag komma tillbaka igen.
Farao svarade: Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
som han har tagit av dig.
D for Josef upp fr att begrava sin fader, och med honom foro
alla Faraos tjnare, de ldste i hans hus och alla de ldste i
Egyptens land,
drtill allt Josefs husfolk och hans brder och hans faders
husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina fr och
fkreatur lmnade de kvar i landet Gosen.
Och med honom foro ditupp bde vagnar och ryttare; och det var
en mycket stor skara.
Nr de nu kommo till Goren-Haatad, p andra sidan Jordan, hllo
de dr en mycket stor och hgtidlig ddsklagan, och han
anstllde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
Och nr landets inbyggare, kananerna, sgo sorgefesten i
Goren-Haatad, sade de: Det r en hgtidlig
<sprr>sorgefest</sprr> som <sprr>egyptierna</sprr> hr
hlla. Drav fick stllet namnet Abel-Misraim; det ligger p
andra sidan Jordan.

Och hans sner gjorde med honom ssom han hade bjudit dem:
hans sner frde honom till Kanaans land och begrovo honom i
grottan p kern i Makpela, den ker som Abraham hade kpt till
egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
Och sedan Josef hade begravit sin fader, vnde han tillbaka till
Egypten med sina brder och alla dem som hade farit upp med
honom fr att begrava hans fader.

Men nr Josefs brder sgo att deras fader var dd, tnkte de:
Kanhnda skall Josef nu bliva htsk mot oss och vederglla oss
allt det onda som vi hava gjort mot honom.
Drfr snde de bud till Josef och lto sga: Din fader bjd
oss s fre sin dd:
'S skolen I sga till Josef: Kre, frlt dina brder vad de
hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s illa mot
dig.' Frlt allts nu din faders Guds tjnare vad de hava
brutit. Och Josef grt, nr de lto sga detta till honom.
Sedan kommo ock hans brder sjlva och fllo ned fr honom och
sade: Se, vi vilja vara tjnare t dig.
Men Josef sade till dem: Frukten icke. Hllen I d mig fr
Gud?
I tnkten ont mot mig, men Gud har tnkt det till godo, fr att
lta det ske, som nu har skett, och s behlla mycket folk vid
liv.
Frukten drfr nu icke; jag skall frsrja eder och edra kvinnor
och barn. Och han trstade dem och talade vnligt med dem.

Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
blev ett hundra tio r gammal.
Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks av Makir,
Manasses son, fddes barn i Josefs skte.
Och Josef sade till sina brder: Jag dr, men Gud skall
frvisso se till eder, och fra eder upp frn detta land till
det land som han med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob.
Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: Nr nu Gud ser
till eder, fren d mina ben hrifrn.
Och Josef dog, nr han var ett hundra tio r gammal. Och man
balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.