§ 429

§§ 429 - 430

§ 429 ingen, inget, inga, ingenting

j/lgen, inget, inga, ingenting kan man aldrig använda i objektsställning
vid lost sammansatta verb (se Verb § 537- 539) eller vid verb + preposition
A. ingen, inget, inga, ingenting använder man bade attributivt (färenat med - även om huvudsatsen har enkelt tempus.
ett substantiv eller substantiverat adjektiv) och självständigt. Som subjekt
kan man använda ingen etc. (Iiksom inte ndgon etc.) i bade huvudsats och
bisats och vid bade enkelt och sammansatt tempus. (Se Verb § 506.) Exempel: Jag tycker inte om nägra bocker av den fOrfattaren.

ingen (utrum) Jämfär: Jag gillar inga bäcker av den fOrfattaren.

inget (neutrum)
inga (plural is) Erik sysslar inte med nägonting särskilt just nu.
ingenting (neutrum)
Jämfor: Erik gor ingenting särskilt just nu.

§Angaende
216. bojningen av adjektiv och substantiv efter ingen, se Adjektiv
Alim. 1: Vid verb + J)reposition (ei. vid lost sammansatta verb) använder man i
abjektsställning ach liknande även ingen, inget, inga etc., när dessa ard
är starkt betanade.
Exempe/: Huvudsats Bisats
Exempel: Han tänkte pa ingenting.
Ingen sag honom.
Han säger, att ingen sag honom.
Ingen har sett honom. Alim. 2: Jngendera, ingetdera, nagondera, vardera, vartdera, endera, ettdera,
Han säger, att ingen har sett
honom. Mdadera använder man báde självständigt ach forenat. Den abäjliga
Ingenting nytt har hänt. efterleden -dera är ursprungligen genitiv pluralis av de ach betyder
Han säger, att ingenting nytt "av dem": nagandera = nagan av dem: nagotdera = nagat av dern: etc.
har hänt.
Exempel: Jag viii inte ha nagondera.
Ettdera maste vara fei.
Han kammer endera dagen.
B. Pronomina ingen, inget, inga, ingenting (och adverbet ingenstans) kan i Ingendera parten kunde lämna nagat besked.
objektsstä/lning (e/ler liknande position) som regel bara finnas i en hu- ViII du ga pa bia eller pa restaurang? _ Jag viII gora
bfldadera.
vudsats
upp dem med enkelt tempus.
pa fäljande sätt: (Se Verb § 506.) I andra fail maste man läsa

ingen: inte nägon

§ 430 man (ens, en, sin, sitt, sina)
inget: inte nägot
inga: inte nägra manbetyder "en eller flera personer", "vem eller vilka som helst". (Jfr Adjek-
tiv § 204 anm. 4.)
ingenting: inte nägonting
(ingenstans: inte nägonstans)
Subjektsform: man
Exempel: Huvudsats Objektsform: en
Bisats
Genitiv: ens resp. sin, sitt, sina

Jag har ingen bil. Jag säger, att jag inte har nägon
- bil. a) Användningen av man och en

= =
Jag har inte haft nägon bil. Jag säger, att jag inte har haft
nägon bil. mawkan man bara använda som subjekt. Objektsformen tiji man heter en.

Observera hur man placerar adverbet intel Exempel: Man far inte ga mot rott Ijus.
Om pol isen ser en, stoppár han en, och man far bäta 15 kr-onor.

76
77
 § 431
§ 430

b) Användningen av man, ens resp. sin, sitt, sina III ((Ll, aW, aLLa, aWing

Till man finns tva olika possessiver: ens eller sin, sitt, sina.
1\IIIIhutivt (färenat med substantiv) all (utrum)
.~in, sitt, sinaanvänder man, när pronomenet star i objektsställning (eller
I iknande position, t. ex. prepositionsuttryck) och när detta objekt syftar
(pekar) pa subjektet i satsen. (Se ocksa Pronomina § § 407 och 408.) 1,llv:;tändigt och attributivt (färenat med
1I1"lllIltiv och substantiverat adjektiv) allt (neutrum)
Fär att lättare färsta de olika formerna av man, kan man jämfära med
bäjningen av det person liga pronomenet han: IIlrÍlvständigt och attributivt (färenat med
1I1t·.lantiv) alla (pluralis)
man han
en honom "'lilvständigt och ibi and attributivt (färenat
ens hans 111""substantiverat adjektiv) allting (neutrum)
sin - sin

Exempel: Subjekt: M/lII élnvänder aLL, aW, aLLa och aWing bade som subjekt och objekt.
Man maste deklarera i februari. ,iiI. ((Lli använder man tillsammans med substantiv som betecknar ämne e.dyl.
Ens deklaration maste vara färdig den 15 februari. 1111' Substantiv § 101.)

Objekt, som syftar pa subjektet: 'I.'ilvständigt aLLt = aLLting

Man maste lämna sin deklaration färe den 15 februari. "Itilvständigt aLLa = aLLa männniskor

Prepositionsuttryck, som syttar pa subjektet: /Illu betecknar minst tre.

Man kan ga med sin deklarationsblankett till närmaste

bank. 1\11111. 1: Om tva använder man bada eller bägge.

Objekt, som inte syftar pa subjektet: Exempel: AII mat tog slut under julen.
Han käpte allt br od sam fanns kvar i affären.
Hon diskade alla koppar som stod i käket.
Pa banken tar de emot ens deklarationsblankett. Han kan gära allting.
Hon vet allt om manen.
Alla var näida med sin semester iar.
Obs! I svenskan kan man aldrig ersätta man med han. Allt roligt tar slut fort.
Allting vackert färstärde de.
Exempel: När man är färdig med sin deklaration, kan man lämna in den
I\nm. 2: allm är ett färstärkande adverb (eg. genitiv av aHa).
pa en bank.
Exempel: Hon gjorde sitt allra bästa.
Han kom allra sist.
Anm. 1: I talspraket använder man ofta man i stället fär.jag.
I\nm. 3: hel (helt, hela) är ett adjektiv.
Exempel: Kan man fä sitta här? = Kan jag fä sitta här?
hel (helt, hela) använder man vid substantiv som kan ha obestämd arti·
kel. ,.
Anm. 2: I ledigt sprak undviker (TIan ofta passivformer ay verben. Man använ-
der i stället man + aktiv form av verbet. Betydelsen bl ir ungefär den· aH (aHt) använder man vid substantiv som betecknar ämne och som
samma. inte har obestämd artikel. (Se Substantiv § 101.) Jämfär: Vi drack
upp en hel fiaska vin. Vi drack upp allt vin.
Exempel: Frimärken kan vanligen kopas i tidningskiosken =
Frimärken kan man vanligen kopa i tidningskiosken. Exempel: Hon at en hel melon.
Hon har bott et! helt ar i Paris.
Se även Verb § 533 a. Han var här hela dagen.

79
78
§ 432 §§ 433-434

Obs! Vid he!a i bestämd form singularis och pluralis använder man § 433 var och en, vart och ett
ingen bestämd framfärställd fristaende artikel (den, det, de) .. (Se Sub-
stantiv § 112 d.)
var och en (självständigt) vart och ett (självständigt) - (pluralis)

§ 432 var, va rt, vQ1je, varenda, var och en, etc. a) var och en + huvudord (substantiv eller pronomen)

Neutrum Om var och en (vart och ett) star tillsammans med sitt huvudord, använ-
Utrum Pluralis
der man konstruktionen var och en+ av + substantiv eller pronomen i plu-
ralis.
var (attributivt och vart (attributivt)
självständigt)
Exempel:
varje (attributivt) varje (attributivt) var och en av flickorna = {alla
varje flickorna
fl ic ka (i den gruppen)

varenda (attributivt) vartenda (attributivt) Var och en av er maste hjäl pa ti II.

b) När var och en, genitiv vars och ens, star självständigt betyder det unge-
fär detsamma som "varje människa".
a) Attributivt var, varje och varenda har samma betydelse. varje är det van-
ligaste ordet, specielit i talsprak. varenda är ett starkt betonat ord.
Exempel: Var och en som onskar stanna en Iängre tid i ett främmande
Exempel: Det gor jag var dag. land maste ha uppeha IIsti listand.
Det gor jag varje dag. Jag anser att detta är vars och ens ensak.
Det gor jag varenda dag.
Varje människa har rätt tiji fri sjukvard.
Hon cyklade tiji arbetet varje dag utom da det snoade. § 434 varannan etc.
Maten blir dyrare for vart ar.
Hon städade huset varenda dag och dammsog vartenda rum
mycket noggrant.
vartannat
varannan (attributivt
(attributivt och självständigt)
och självständigt) } singularis

varandra (självständigt) pluralis

b) Självständigt var betyder ungefär "per person"

var (vart) ingar ocksa i de distinktiva (särskiljande) uttrycken varannan

Exempel: Barnen at en smorgas var. (vartannat) och var (vart) + ordningstal, t. ex. var(t) tredje, var(t) fjärde.
(Se Räkneord § 308 c.)

Samma betydelse har de possessiva uttrycken var sin, var sitt, var sina: Pluralformen varandra (talsprak: varann) använder man bara i reciprok be-
tydelse. Se även Verb § 535.

Exempel: Barnen at en smärgas var = Barnen at var sin smärgas.

Exempel: Varannan bi I korde for fort.
Flickorna fick ett äpple var = Flickorna fick var sitt äpple.
Vartannat hus var blatt och vartannat rott.
De lanade tva bäcker var = De lanade var sina tva bäcker.
Var femte invanare i samhället är over 70 ar.
De väljer president vart fjärde ar.
Angaende bojningen av adjektiv och substantiv efter varje, se Adjektiv § 216. De älskar varandra och träffar varandra varenda dag.

80 81
(j. Grammatik
§§ 435-436 § 437

§ 435 annan, annat, andra REFLEXIVA PRONOMINA

annan
singularis § 437 DEFINITION och FORTECKNING
annat (attributivt
(attributivt och självständigt)
och självständigt) }
andra (attributivt och självständigt) pluralis Reflexiva pronomina syftar'(pekar tillbaka) pa satsens subjekt. Se även Pro-
nomina, §§407 och 408.

Exempel: Har du nagon kudde? - Jag har bara en här. sa du far hämta Vissa verb star alltid tillsammans med ett reflexivt pronomen. Sadana verb
en annan till dig. kallas reflexiva verb. (Se Verb § 536)
Den här bananen är rutten. Jag viII ha en annan.
- Jag har inga andra bananer, men du viII kanske ha
nagot annat att äta istället. Person I iga pronomina Reflexiva pronomina
Varfär maste jag komma hem klockan tio? Alla andra far
vara ute tiji klockan elva. jag mig
du dig
han sig
Angaende bäjningen av adjektiv och substantiv efter annan, se Adjektiv § 216. hon sig
den. det sig
vi oss
§ 436 vem som helst, vad som helst ni er
de sig

vem som helst

Självständigt vad som helst (neutrum) Exempel: Jag tvättar mig i varmt vatten.
(om personer)} singularis
Maste du kamma dig femton ganger om dagen?
Attributivt vilken som helst Han rakar sig varje morgan.
eller vilket som helst (neutrum)
(utrum)} singularis Hon ska gifta sig pa fredag.
vilka som helst pluralis Jag har en vit katt. Den tvättar sig manga ganger varje dag.
självständigt
Vi satte oss i soffan och väntade pa Karl.
Nu maste ni skynda er!
De känner sig inte riktigt bra idag.
Självständigt vem som helst använder man i betydelsen "det spelar ingen
roll vem", "alla".

Självständigt vad som helst använder man i betydelsen "det spelar ingen roll Anm.: själv (självt, själva) är inte ett reflexivt pronomen utan ett färstärknings-
"vad", "aIIt". ord som kan sta antingen a) som predikativt attribut eller b) direkt ef-
ter sitt huvudord.
Forenat vilken/vilket, vilka) + substantiv + som helst använder man i bety-
delsen "det spelar ingen roll vilken (vilket, vilka)" + substantiv. Exempel: a) Li IIa Eva har gjort det själv.
b) Barnen ~Jalva fick bestämma.

Exempel: Är det nagon här i klassen som kan äversätta den här texten?
- Javisst, det kan vem som helst gära. eftersom texten är sa lätt.

Han kunde gära vad som helst fär sin fru.

Jag maste ha en ny klänning till festen pa lärdag, men jag viII

inte ha vilken klänning som helst.

82 83
 ~i
III'
§§ 501 - 504
§ 504

III
VERa
ii
"II rnodalt hjälpverb eller ett verb med samma funktion som ett modalt
I
IiIFilpverb.
§ 501 DEFI NITION

111 I.xempel: Han ska flyga tiji Käpenhamn.

Ett verb De kan komma nästa vecka.
el/er uttrycker
tillstand). vad nagon gor eJ/er vad som händer (verksamhet, foränd.
II
ring
Du behover int€ diska.
'II

I
Vi brukar titta pa TV-nytt.

:/1
§ 502 Verbets TEMA
1111111. 1: Angaende bruket av att i tva-verbs·konstruktioner, se Verb § § 544--547.
AlIIII. 2: En konstruktion kallad "objekt med infinitiv" färekommer vid vissa
Ett svenskt verb har manga o/ika former. Med hjälp av tre former av ver- verb, specielit vid färnimmelseverben; infinitiven star utan att i den-
bet
verbets
kan tema.
man bilda al/a andra former. Dessa tre former bildar tillsammans na konstruktion.

Exempel: Jag härde henne sjunga.

Vi sag dem komma.
Exempel: tala talade Jag bad honom slä sig ned.
ta/at
springa sp ra ng sprungit

"tala" - "springa" kallar man in fin it i v.

II. Substantivisk användning
"talade" - "sprang" kallar man pre t e r i t u m.
"talat" - "sprungit" kallar man s up; n u m. Infinitiven kan ha nästan alla substantivets funktioner. Man skulle kunna
ka IIa infin itiven verbets substantivform, men tiji sk illnad fran ett substantiv
kan infinitiven inte ha artikel eller fa -s i genitiv.
§ 503 INFINIT/V
a) Infinitiven kan vara subjekt.

Infinitiv kan man kalia verbets uppslagsform. Det är infinitiven som man Star infinitiv-subjektet färst i satsen kan man utelämna att.
utgar fran i ordlistor och lexikon. Infinitiven kan man inte boja.

Exempel: taJa, stäJ/a, bo, springa. Exempel: Sova är skänt.

Att sova är skänt.
Det är skänt att sova. (,det är formelIt subjekt.)

Framfär en infinitiv sätter man ibiand ett s. k. infinitivmärke _ att.

Infinitiv-subjektet kan ha ett objekt.
Exempe/: att tala, att ställa, att bo, att springa.

Exempel: Att spela piano är roligt.

§ 504 Användningen av INFINIT/V

b) Infinitiven kan vara objekt.

Infinitiven har bade verbal och substantivisk användning. att kan man da i de fiesta fail utelämna.
l. Verbal användn ing

Exempel: Han fortsatte att läsa.

Infinitiven färekommer i tva-verbs-konstruktioner. Det färsta verbet är Eller: Han fortsatte läsa. (= Han fortsatte läsningen.)

84
85
11I1
§§ 504-506
§§ 507-508
c) Infinitiven kan foregas av preposition.
"111 PRESENS

Exempel: Jag funderar pä att gä pa bio. ",on'HIS far man genom att lägga ändelsen - r eller - er tiji verbets stam. (Se
Genom att hoja skatten (=hojning ," l> ~ 505.)
av skatten) fick sta ten
in pengarna till de nya utgifterna.
M•• presens uttrycker
oI man att:

Illdll{ol händer nu
d) Infinitiven kan sta som bestämning till substantiv och adj.ektiv.

Exempel: Arbetarna är villiga att forhandla. I xempel: Jag talar svenska nu.
lusten att resa är stor. (infinitivattribut)
l,) IlIan upprepar nagot regelbundet
§ 505 Verbets STAM

kallar man den del av verbet till vilken man lägger I:::xempel: J ag talar svenska varje dag.

a) ände/ser, b) suffix och c) prefix.

l) l1agot händer i framtiden, om det framgar av textsammanhanget eller av
cti tidsadverbial att man avser framtid

l : a k on jug a I ion en: baka (stammen = infinitiven)

Exempel: Jag reser till Uppsala i morgon.
(Stammen pa obetonat - a, som ofta faller
s/utar bakning.)
t. ex. talande, framfor ändelser och suffix,

I\nm.: Man kan ocksa använda presens i stället fär preteritum (se Verb § 508) i
livlig framställning. Detta kallar man historiskt presens.
2: a k o n jug a tio las
n e n:{~~äng} (stammen infin itiven m inus - a)

3 : e k o n jug a tio n e n: § 508 PRETERITIJM (l MPERFEKTI.JM)1)

sy (stammen = infinitiven)
Preteritum far man genom att lägga lill en ändelse till verbels stam (1: a.
(stammen 2: a och 3: e konjugationerna) eller genom atl ändra verbels stamvokal (4: e
gä infinitiven minus - a)
4: e k o n jug a I ion e n:{spring (stammen konjugationen). (Se Verb § § 50S, 51~519.)
infinitiven)

Preteritum är etl berättande tempus. Med preleritum ultrycker man atl en

Verbets olika TlDSFORMER, TEMPUS handl ing är avslutad, och salsen innehaller oftast etl tidsuttryck for forfJuten
tid, vani igen bestämt. Detta bestämda tidsutlryck kan vara underforstatl i en
§ 506 lopande berätlelse.
ENKEL Tresp. SAMMANSATT TEMPUS

Tidsformerna bildar man genom att boja verbet ~Ch genom att använda Exempel: Väckarklockan ringde klockan sex i morse.
hjälpverb. Man kan ha a) enkelt tempus (t. ex. presens och preteritum) och Jag kände mig mycket somnig, men jag steg i alla fail upp och
b) sammansatt tempus (t. ex. perfektum och pJuskvamperfektum) jfr § 509. klädde pa mig.

Exempe/: a) Han ser henne. 1) Detta tempus kallar man ibi and preteritum, ibi and imperfektum. Da den la-
b) Han har sett henne. tinska termen i mperfektum betyder att hand I ingen inte är avslutad, anser vi
att termen preteritum är bättre fär en avslutad handling.

86
87
 §§ 511 - 512
§ § 509 - 511

PERFEKTlJM och PLlJSKVAMPERFEKTlJM I ,,"npel: När han hade badat drack han en ol.

§ 509 Definition l',,: liven Tempusharmoni, Verb § 513.)

Med hjälp av supinum och en form av hjälpverbet att ha bildar man tidsfor·
merna perfektum och pluskvamperfektum.
I1II II ~í12 F1.JT1.JR1.JM
I
Obs! I en bisats utelämnar man i skriftspräk ofta har/hade vid perfektumj framtiden.
pl uskva mperfek tum. l, Futurum är en tidsform som anger att nägot händer
Futurum bildar man

III
Exempel: Om hon (har) kommit, ringer jag. a) med kommer att + infinitiv
När han (hade) badat. drack han en ol.

Exempel: Jag kommer att vara I 1.Jppsala i nästa vecka.

§ 510 Perfektum

har + supinumformen av ett verb kallar man perfektum. Perfektum uttryc- b) med ska (ska ll) + infinitiv
ker en handling som oftast är forlagd tiji det forflutna men som har anknyt-
ning tiji närvarande tid. Perfektum kan ocksä ange en handling som har an- dag.
knytning tiji framtid. nämligen om man viii uttrycka tidsrelationen mel Ian Exempel: Jag ska (skall) diska efter middagen
(Jfr Verb § § 544-547.)
tva handlingar i framtiden.

Om man har ett tidsuttryck i en sats med perfektum, uttrycker detta vanligen
en obestämd tidslängd. II. Att nägot inträffar i framtiden uttrycker man dock oftare pä annat sätt:

a) med presens + ett tidsuttryck som visar att man avser framtid
Exempe/: Det har snoat mycket den sista veckan, och det fortsätter att
snoa.
Jämfor: Det snoade mycket den sista veckan. Exempel: Han reser tiji Goteborg i morgon bitti.
(Nu snoar det inte längre.)
Hon ska resa utomlands när hon har slutat skolan.
(Se även Tempusharmoni, Verb § 513.)
b) med tänker (ämnar) + infinitiv

april.
Exempel: Vi tänker (ämnar) resa tiji London
Perfektum uttrycker ofta en avslutad hand/ing (exempel l) el/er en
upprepad handl ing (exempel 2):
Anm.: Med hjälp av skulle + infinitiv bildar man:

Exempel: l) Jag har läst tidningen. a) det färflutnas futurum (futurum preteriti)
2) Jag har läst tidningen varje dag den här veckan. b) konditionalis
Exempel: a) Jag skulle just gä, när hon kom. "
b) Han skulle resa till Paris, om han hade pengar.
§ 511 Pluskvamperfektum (Jfr Verb § § 544-547.)

hade + supinumformen av ett verb kallar man pluskvamperfektum. Pluskvam-

perfektum uttrycker en handling som är forlagd till det forflutna och som
ligger fore den handling som är uttryckt med preteritum. (Se även Tempusharmoni. Verb § 513.)

89
88
 ~"
IIII

§ § 513 - 514
§ § 515 - 516
§ 513 TEMP!JSHARMONI
AI:I\ VERB
:1
Det existerar en viss harmoni me/Ian de olika tidsformerna. Man kan säga att
~ vi har tva tidsplan: nu-planet och dd·planet: (Man kan ocksa taJa om presens- 'ti', Forsta konjugationen
familjen resp. preteritum-fami/jen.)

I lill ',Iii konjugationen är stammen = infinitiven. Till denna stam lägger man
Till nu-p/anet hor presens,
pluskvamperfektum, futurumperfektum,
preteriti. futurum, och ti II dd-planet preteritum, I 1"1'<;I!I1Sändelsen - T, i preteritum ändelsen - de och i supinum ändelsen - t.
III
Iii I li'i!'sta konjugationen hor drygt hälften av alla verb, bland annat alla ny-
nu 1'lldllil1gar av typen jobbq (bildat av substantivet jobb).
\ har gatt gar
ska ga 1 " konjugationen
dd
hade gatt gick skulle ga Infin itiv: att baka
Presens: jag bakar vi bakar
du bakar etc. ni bakar etc.
Exempel: Preteritum: jag bakade vi bakade
nu-planet du bakade etc. ni bakade etc.
Han gar aIJtid när hon har kommit. Perfektum: vi har bakat
I~] (presens-
familjen) a) I
Han
Han
Han
ska
gar,
ska
(skaIJ) ga när hon har kommit.
när hor,
(skall) kommer.
skriva när han kommer fram. Pluskvamperfektum:
jag
du
jag
du
hal' bakat
har bakat etc.
hade bakat
hade bakat etc.
ni
vi
ni
har bakat etc.
hade bakat
hade bakat etc.
Exempel: b)
dd-planet
(preteritum-
familjen) I
Han gick när
Han skul/e ga
Han han
Om gick,hade
när
hon hade kom mit.
när hon kom.
honskul/e
tid kom. han skriva.
" 516 Andra konjugationen

ill1dra konjugationen bestar stammen av infinitiven minus - a.

xempel: stängja
Man bor inte blanda former frim de olika t,dsplanen i samma mening.
Detta är huvudregeln, men det finns naturl igtvis undantag.
I\l1dra konjugationen indeiar man i tva grupper . a och b.
KONJUGATlONER
1\. I grupp a är ändelserna i presens - eT, i preteritum - de och i supinum - t.

§ 514 INLEDNING
2: a konjugationen (grupp a)

Det ugationer.
konj finns fyra alika sätt att boja verb. Dessa alika sätt kallar man verbets Infinitiv: att stänga
Presens: jag stänger vi stänger
du stänger etc. ni stänger etc.
Man skiljer4). mellan svaga verb (konjugationerna
jugation l, 2, 3) och starka verb (Kon. Preteritum: jag stängde vi stängde
du stängde etc. ni stängde etc.
Perfektum: jag har stängt vi hal' stängt
De svaga verben bi Idar preteritum med ändelser. de starka ver ben bi Idar du hal' stängt etc. ni har stängt etc.
preteritum utan ändelser men de har i stäIJet oftast olika stamvokal i ol ika Pluskvamperfektum: jag hade stängt vi hade stängt
tidsformer.
du hade stängt etc. ni hade stängt etc.

90
91
 § § 516 - 518
§ 516

Till grupp a hor de fiesta verb vilkas stam slutar pá tonande konsonalII l: Verb vilkas stam slutar pä konsonant + t, färlorar t i preteritum och
1\11111.
supinum.
Exempel: vältja, smältja, Iyftja.
Anm. l: Om verbstammen slutar pä - r eller - r efter läng vokal. sakl1:11 Preteritum: välte, smälte, Iyfte.
verbet i andra konjugationen ändelse i presens. Supinum: vält, smält, Iyft.

Exempel: kär. här, täl, mal. I\llIn. 2: Vissa verb kan man i preteritum och supinum bäja antingen efter
forsta eller andra konjugationen, grupp b.
Anm.2: Verb vi Ikas stam slutar pä - nd, färlorar d i preteritum och i supl.
num. Exempel: koka, läna, spara, spela, tala.
preteritum: kokade. kokte.
Exempel: användja. sändja, tändja
preteritum: använde. sände, tände Supinum: kokat. kokt.
supinum: använt, sänt. tänt
Anm. 3: I verb. vilkas stam slutar pä vokal + d, overgär detta d framfär
supinumändelsen till t. l, 517 Tredje konjugationen
Exempel: räda. rädde, rätt
fäda. fädde, fäU
I tredje konjugationen är stammen = infinitiven.

B. I grupp b är ändelserna presens - er, preteritum - te och i supinum - t. I iii denna stam lägger man i presens ändelsen - r, i preteritum ändelsen - dde.
och i supinum ändelsen - tt.
Till grupp b hor
3: e konj ugationen
1. de verb vilkas stam slutar pá de tonlasa konsonanterna k, p, t, s.
Infinitiv: att sy
vi syr
Presens: jag syr ni syr etc.
Exempel: aka, kopa, mata, läsa du syr etc.
vi sydde
Preteritum: jag sydde ni sydde etc.
du sydde etc.
2. nágra fá verb, vilkas stam slutar pa n eller l vi har sytt
Perfektum: jag har sytt ni har sytt etc.
du har sytt etc.
vi hade sytt
Pluskvamperfektum: jag hade sytt
Exempel: rona, krana, begynna, synas, genmäla nihade sytt etc.
du hade sytt etC.

2: a konj ugationen (grupp b)

STARKA VERB

I nfin itiv:
Perfektum: vi
ni
ni att
vijag
vi
jag Iäsa
läser
har
ha
hade
läste
jag de
läser
har etc.
läst
läst
etc.
läste
hade Iästetc.
lästetc.
du läser etc.
§ 518 Fjärde konjugationen

Om infinitiven slutar pa _ a bestar stammen av infinitiven minus - a. Till den-

na stam lägger man ändelsen - er i presens.

Om infinitiven slutar pa annan vokal - ga., se - är stammen = infinitiven

och ti II denna stam Iägger man i presens ändelsen - r.

Det typiska fär fjärde konjugationens verb är vokalväxlingen. (Se Verb

§ 521.)
93
92
 § 520

§§ 518 - 519
II 520 Schematisk äversikt äver VERBBOJNINGEN
Obs! Preteritum av fjärde konjugationens verb bildar man inte genom iii I
lägga till en ändelse! i\ONJlJGATIONERNA 1- 4 sa mt OREGELBlJNDNA VE RB

Supinum slutar oftast pa . it, i nagra fail pa - tt. (Se den alfabetiska listilll
äver svara verb. Verb § 522.) springja
läsja
bakaj
gärja
syj
stängja
Preteritum
sprungjit
presens
syjr
kläsjt
ärjtt
stängjde
bakajde
stängjt
Supinum
springjer
kärjde
stängjer
kär
läsjer
läsjte
sprang
gjorsy
bakajt
gjor
syjdde
bakajr
gajr
gajtt
gick
gärj jtjt
j jde
Infinitiv
Konjugation

Iia.
IV.
Ilb. kär
gaj /a
4: e konjugationen oreg.
1 \l .

l.
Infinitiv: att springa
Presens: jag springer vi springer
du springer etc. ni springer etc.
Preteritum: jag sprang vi sprang
du sprang etc. ni sprang etc.
Perfektum: jag har sprungit vi har sprungit
du har sprungit etc. ni har sprungit etc.
Pluskvamperfektum: jag hade sprungit vi hade sprungit
du hade sprungit etc. ni hade sprungit etc.
..
.. part.
syjende
sePerf.
äsjande
bakjande
gajende
gär
kär Verb
Pres.
jande § 529
part.
stängjande
springjande
1

I mperativ
Anm.: Om stam men slutar pä - r eller - t, saknar verb i fjärde konjugatiorien än· gaj
kärj
springj
gärj
läsj stängj
syj
delse ,i presens.
bakaj
Exempel: bär. stjäl.

§ 519 Bäjning av OREGELBtJNDNA VERB

De s. k. oregelbundna verben har olika vokal i infinitivjpresens och preteri·

tumjsupinum. I ävrigt bäjer man dem som svaga verb.
Snedstrecket betecknar slutet pa verbstammen.

a) genom en romersk
I nfin itiv: vi gär
vi
ni
ni
jag
att har
hade
hade
har gjort
gjorde
hade etc.
gjorde
gära
gär gjort
gjort
gjort etc.
etc.etc. Anm. l: Man markerar vanligen konjugationstillhärighet
ens:
ade
är
ar gjort
etc.
gjort
orde etc.
etc.etc. siffra eller b) genom att sätta ut ändelserna.

Exempel: a) stänga II a
b) stäng/a, -de, -t

Anm.2: Mänga markerar l:a konjugationen pä fäljande~sätt: bak/a. -ade. -at.

(Se ocksa den alfabetiska listan äver svara verb. Verb § 522.)
95

94
 ~raven -'
haft
hetat
drivit
flflugit
frusen
fail
fatt
farit
buritedd
utit
brutit §
§ 521 Grammatik
~i22
522 bärhunnit
druck
-fl
bort
bund
bitit
fallen
frusit
dold
faren
funnit
färsvunnit
bruten
flburen
brusten
bl
gett
hunnen
dugt
driven
drucken
där
Preteritum
biten
far
bär dótt
funn
finns
finner
g(fann
färsvunnen
funnen
bett
bad
dolt
gripit
brót
bliven
brunnen
heter
hinner
hann
hette
-havd
driver
drdrev
drack
dragit
dvaits
Presens
borde
gatt
binder
biter
faband
bet
bunden
fórsvinner
for
bar
fanns
begravde
brinner
brister
brann
brast
hade
duger
dvaldes
fryser
flyger
flyter
fläg
dóljer
gal
gjSupinum
dväljts
glatt
gjuter ic
gjutit
gjort
dvälj(e)s
dragen
Perf.
Alfabetisk be(de)r
frós lista
färsvann
flót
dolde
fick
fäll
bjuden
blev
given
dra(ge)r
drog
ha(ve)r
gjord
dugde
dog
bjuder
begraver itititits
uten
brunn
brustit
iv
iv)er
ker
ller
S(ravd
ugen
gratit
bjudit
gnidit
gal
glidit
begrav(i)t
bli(ve)r
bryter
glider
gled
-graten
bjäd
griper
gripen
gniden
gläd(j)er
gol
gnider
gay
gót
gjorde
gar
gängen
grater
grep
gladde
gned
gär
gick
grät uten itit
itpart.
äver v
SVARA VERB givit
heta
falla
grata
gripa
ha(va)
bita
fara
finnas
finna hinna
gnida
dólja
färsvinna
flyga beg rov
dväljas dväljdes
däg
'l, dr
gära
ga
bära
bära
fa
br
brista
driva
binda
bli
fbryta
rysa
fly
bjuda
duga
glidaic
innaka
(va)
ta
begrava
gala
giva dra(ga)
dó
ge
gjuta
glädja
§ 521 Schema óver vani igabe(dja)
VOKALVÄXLlNGAR INOM DEN 4:e
IjKONJlJGATIONEN Infinitiv 97

-
va
oou
a
u
sov
ib
kom
vu
sovit
a
aoskriven
forar gen
io )u.Infinitiv
ä stal frusen
skrev
frusit
blev
(ja ä T
togsóp
drack
frós
skrivit
druck
kommen
kommit
Preteritum
bliven
i-Iaten
latit
blivit
buren
faren
fick
tagenburit
stul
farit
bjuden
supit
fatt
stulen
tagit
sprang
sprungit
drucken
-su
bjód
bjudit
Perf.
Supinum
gangen
lät
sprungen
fan
gick Ó pen
gatt
Y it
it part. u
skr iva
Grupp

1)

1) Vokalväxling enligt grupperna 1 - 3 är vanligast.

96
 tär
skj
star--
svider
sätter
sover
slutar
slkan
stryk
skär
skälver
halier
slar
skola
maste
städ sl uta
svald
sviken
sovit
sov
stadd
städd
tamd
svur
struken
stul
-stadd
strider
sticker
stuckit
satt
strukit
sk
skar
stulen
statt
tigit
kliver
Presens
-stridd
stridit
rivit
rev
runn
tvingar
super
svälter
ser red
svulten
svuren
svält
torde
sv
lett
stucken
svalde
lidit
said
slutat
leverslutade
nyser
skä
slutit
siet
skälvde
iter
snuten
tjstigersnät
stigit
sprungit
sviker
kommer
tiger
tämjer rann
lätsvek
svalt
spunn
stätt
smord
smort
smorde
svalt
-supen
tagit
säp
tamt
svultit
sa
sväljd
sam
satte
svor
svält
uter
städ(j)er
spärjer
simmar
säger sträk
stod
slutad
hallit
kunnat
lev(a)t
sluten
sl
kslät ured
Ivt
Preteritum
itit
snutit
Iägger
slass
riverlade
-stigen
rinner
kommit
svidit
smyger
lerkl
svikit
latit
tvingad
tvungen
tvungit
spord
lider
pipit
skrev
ta(ge)r
säljersagd
tjutit
skät
-tegen
skild
skilt
njuter
knät
knutit iten
stadde
stred
ttivit
smäg
stack
städde
skrivit
rät
summit
salde
knuten
levde
nigerstal
nyste
nigit
kluvit
klingat
sluppit
kunde
kläv
Presens
svä slapp
Perf.
sprang
maste
skulle
mast
kom
skolat
skrik
kvalt
later
-Iaten
-skriden
tvingat
nusit
sk
skinit
skridit
riden
sport
ly
skriver
ridertäm(j)d
led
täm(j)t
tagen
svär(jer)
sitter
sagt
simmat
sedd
suttit
sag
skrät
skrutit
Ijudit red
Ijer
(j) itit
iter
Ituppen iter
ititpart.
part. -
sova
smyga
tvinga
tiga
svida
sluta
slita
slass
sla
smärja
svälta
sätta
skära
~;käIva
str ida
svälja
sälja
säga
tjuta
städj
svär(j)a sluter
svika
- spridde
sväljde
skalv
tvang
tamge tegat
svälte §
§
522 kl tjät
skiide
knyter
stjäl skuren
slipper
klyver
kryper
Supinum
-sl
häll
krupit
slagits
hallen
springer
Ijuger Iuven
teg
Ijugit
skriker spann
-skriken
hägg
skrek
kiev
huggit
-kliven
kvalde
smugit
Iyder
skrider
skiner kvald
supit
sken
ridit
riven
skriven
piper
sväljt
rutit
ruten
ligger
liden
spruck
-sutten
Ijudersa(de)
spridd
spritt
spred
-skruten
klungit
njutit
njät
slagen
slagit
slog
lagt
lagd
Supinum
neg
nys(i)t
spinner
hugger
snyter slogs
kom
kväljer
ryterlog
-smugen
kväljt
smärjer
sprider
sj tvingade
spunnen
tog
legat
sprucken
sprack
sett
simmad
skjutit
klang
njuten
-klingad
ska(lI)
kräp
Ijäg
sprungen
huggen
Iydde
pep
spricker
skryter
lag
sjunger ingar
steg
sporde
täm(j)de
uder
sjänk
sjunken
Ijäd
sjäd
sj
sjudit
skj
skiljer
skjuter uden
-klungen
-l ev(
-Iydd
-Iegad
sjunker
sjäng
sjungit
sjunkit
sjungen
krupen
-Ijugen uten men
a) dit spinna
springa
Infinitiv
slippa
sta
spär
stiga
stjälá jaa
tämja
spricka
ta(ga)
sprida sny ta a
stryka
supa
städ(j) sticka 99
~xit
§
vikt
522 -
är vviken
var
orden
vunnit
vant
valt
vridit·
ätervU>(en
äten
växt
vald
val)d
VUl)nen
viinit
vart
vet
växer
ätit
vriden
vqrit
viII
tars
vrider
viner
visste
vek
vänjer
at
vred
ven
varder
tordes
vinner
vann
ville
v,eJat
Presens
vivjk(i)t
ker part.
växte
väljer
vande
valde
Preteritum
Pet-fo
Sdpinum
torts
vftat
Jnfinitiv §§ 523 - 524

tj 523 VERBETS PLURALFORMER

ricJigare använde man i svenskan en speciell pluralform av verbet vid pluralt

subjekt. Iforsta, andra och tredje konjugationen gällde detta presens, i fjärde
Iwnjugationen presens och preteritum.

I presens var denna form lika' med infinitiv.

Exempel: vi tala, vi stänga, vi sy, vi springa.

Preteritum av fjärde konjugationen fick ändelsen - o. Ibiand hade pluralfor-

men samma stamvokal som preteritum singularis, ibiand samma som supinum.

Exempel: vi bjodo(av springa)

komma)
lata)
bära) (av bjuda)
vi sprungo
kommo
läto
buro

Änm.: Dessa pluralformer slutade man i talspräket att använda redan pä 1300-
talet, medan de i skriftspräket har levt kvar tiji mitten av 1900-talet.

§ 524 IMPERATIV

Imperativformen av verbet är densamma som verbstammen. Se även Verb

§ § 505 och 520.

att stängl Ibaka

kor
läs
läs/a a (a) gor
stäng
sy
spring
gamperativ
att
att I
Infinitiv
spring/a
gorla
sy
bakal
4: aee konjugationen
3:
2: konjugationen
Oregelbundna verb (b) att kor/a
gal
1: a konjugationen

'III!
I
I mperativ använder man for att uttrycka en tillsägelse eller en befallning.

Exempel: Tala hogre!.

Kor langsamt!
Gä I ite fortare!
100

101
r
 §§ 527-528
§ § 524 - 527

Anm.: Man kan uttrycka en artig uppmaning pa alika sätt. I,) (Inde till ävriga verbstammar (l: a, 2: a och 4: e konjugationerna)
(JlJs! 1: a konjugationens verbstam slutar pä 'obetonat - a, som faller bort
Exempel: Var snäll och oppna därren, Eva! Ir«mfär - ande (tala - ande).
Var vänliga och kom in, medan ni väntar pa mig!
Var sa god och sitt, herr Karlssan!
Svara, är du snäll!
Exempel: talande l. lekande Ilb, sjungande IV.

Se även Ordfäljd § 902 III.

§ 525 KONJUNKTIV ~i 528 Användningen av PRESENS PARTICIP

I modern svenska använder man mycket sällan konjunktiv. Presens konjunk- IJresens particip har fyra användningsomräden
tiv forekommer i lagspräk och i vissa staende fraser.
a) som adjektiV

Exempel: "Vittne äge rätt till ersättning" (= Vittne skall äga eller ha rätt
till ersättning; Rättegangsbalken 1962). Exempel: ett lekande barn
Leve konungen! (= Ma konungen leva!) en leende natur

Preteritum konjunktiv använder man i en del onskesatser och konditionala b) som substantiv
satser.

Exempel: ett fortroende (4:e deklinationen)

Exempel: Jag onskar att han toge (= skulle ta) med sig nagon riktigt god ett pastaende (4:e deklinationen)
ost idag. en studerande (5: e deklinationen)
Om jag vo re (var) ledig nu, skulle jag resa till Rom. en gaende (5:e deklinationen)

seSubstantiv § 104
PRESENS PARTICJP och PERFEKT PARTICIP

c) som adverb
§ 526 DEFI NITI ON

Presens particip och perfekt particip kan man kalia verbets adjektivformer, Exempel: .Hon var stralande vacker.
da man oftast använder dem som adjektiv. Han bor fortfarande i Gäteborg.

§ 527 PRESENS PARTICIP d) efter ver ben komma och go. i uttryck som:

presens particip bildar man genom att lägga till Hon kom cyklande.
Hon kommer springande.
.111

:11:

a) - ende till verbstam som slutar pa betonad vokal (3: e konjugationen och De gar sjungande.
vissa verb i 4: e konjugationen) Hon gick leende genom livet.

Exempel: troende III, gaende IV.

103

102
 §
--
I::J""'""'::J> l.- -~~
529

-< ., ""' "'"

3"'" 'ti+
-U
~§ 529
p3
5' 0"0
CD 'JO
3
o,
~""'"'"~
v>
""'
O
""'
O
v
::J
v>
Cao
::J
v>
g-
o:
::1, ;:>"
o;- CD
~CD
;:>
o>
o
o>
:T
C >D
:T
o>
CD
0>.
:T
o>
:T
o> c: <
Ô
""'
o"
CD""'
::J
0>,
'JO
o>
0>,
CD ::J :T o"
::J c:
~
o I'"rfckt particip har alltsa alltid samma stamvokal som supinum.
- ~ao-3~. »A()NII
-c::
c::,
-1
::o
ul
::o
ol<.D
L(Y)
-o

3 ~-
-, .-+
(l-,
(l) -O
ITl
ITl
aJ
o' :T
"o-1
~(l)
aJ·
aJ
a.
-a'
"o
cr'
aJ
"o
a
v>
CD
CD
J
CD
CD
aJ

/111111. l: Verb av 4:e konjugationen, vilkas supinum har ändelsen - tt bildar

perfekt particip som 3:e konjugationen (t. ex. missforstatt - missfor-
stadd etc.)

I\llIn. 2: Oregelbundna verb, vilkas supinum slutar pa - t, bildar perfekt parti-

cip enligt 2:a konjugationen (t. ex. gjort - gjord etc.)

1\11111. 3: I oregelbundna verb och ve rb i 2: a konjugationen, grupp b, vilkas su-

pinum sJutar pa o tt, hor ett t tiJI stammen (t. ex. oversätta (infinitiv)
oversatt (supinum) - oversatt, oversatt, oversatta).

I\lIm. 4: Verb i 2:a konjugationen, grupp a, vilkas supinum slutar pa - tt (verb·

stammen slutar pa vokal + d) far i perfektum particip '0 dd, - tt, o dda
(t. ex. foda (infinitiv) fctt (supinum) - fodd, fctt, fOdda). (Se Verb
§ 516 A anm. 3!)
r»r [JJ[JJ[JJ [JJ[JJ[JJ
","","-
v> v> "A [JJI[JJ 0010 V>IV> -U
I\nm. 5: Användningen av particip i stället for bisatser
0>; '""
X o"
0>:
X
o>
""'
o>
""'
O
"'"
o: , o
n CD "'" Q): 0>: 0>:
_. t: _. o: o: o:
""' ::J ""' ~~~ ...,
Q)(/)CD CD

a.
O
;
CD o>
ro ::l
:::l

::J-
CD
:J (ti
CD ::J
","<CD
CD
..., -
CD ::J
..., ""' ::J
1J1J::J
([)
::J ro_::J_ .
""'
::J
CD
-
::J ""'
o>
""'
::J
v>
-
""'
ro
""'
ro
::J
o> ro ro
""'-::J ""
~
Typiskt for sven sk fackprosa är att den mycket ofta använder particip,
bade presens och perfekt particip, i attributiv ställning. i ledigare stil
Q) ••••• CI):
tU: l. Q): ~:
O>.

.•.•
\ ~ ~:~: Q):
co)
ro:
Q):~:
"'" 111 ••••• Q): ~ ~:~: <
0): , 0,): ~
A;1;". 0>: .., ersätter man dessa particip med bisatser, vanJigen relativsatser. (Se
""' ao
ao ~. ~ 3 ~. \,,~
Q): (/) en ""' ""' ::J """l

~: -, ~ ~' 3 3 ~ Meningsbyggnad § 1007,)

ao~·
o O,
•..... (J)
"< (f) Q)'
'< ..,,' &-8:~
O ""' a.
a.'
""' - _~.~.
o:
~
- O·
o:
(/)

~~. ~
_ .•..•.
<, ::s
"""l. _

.
•

a.::::
a.'
'<
v>
"'O.~
O;
•
VJ

00)::::1

ao ao
::J
~
••••. 0>:
0>:
::l
O'CI
a.
3~~
Q)•••••• il)
-'
o>
a.
'
0>:

::J Perfekt particip av transitiva verb har som rege\ passiv betydelse, medan pre-
""'t' o>
a. _. a. 5' sens particip och perfekt particip av intransitiva verb vaniigen har'aktiv bety-
o> ""' ""'
v> v>_
••••.••••. [l)o
v>
::J a. a.' ~ ao
Q)oQ)< C.
o> o> delse.
c.::::a.
a.'
?' Exempel: Det av byggnadsfirman X·Bygg uppforda bostadskomplexet
har vid en nyligen gjord besiktning visat sig vara behäftat
med aiivariiga br ister == Bostadskomp\exet, som har upp-
forts av byggnadsfirman X-Bygg, har vid en besiktning. som
<~ o o:;'
-
- CD CD
<~ro < - ::J <~(t) ro <~ro <~ro :;-
00)0:J ••••• 0>'- 00)0 ••••• ::l OJo ••••• :J Q)o ••••• :::l Q)o ••••• ::l ~Q~
'JO
3s.""'a.
tt! ""'
c:
fg .0>:
3~.
..,
a<'
ar:
•.• ao
nyligen gjorts, visat sig vara behäftat med aiivarIiga brister.
~
CD

< < < ii"

o' 'JO

~ ~. ~
v> v> v> .VJ VJ (f) "'""'""'" v> v> v>
333 ?:
Q):~

§"~. ~
0"0 o'
~
vl
v>
ä:Q;Q;
(/) u')
v> v>
"'""'""'"
""'
:;::. :;::.
::J CD
""' ""'
:;::
CD
,<'<'<
a.::::c.
a. a.
o> "'""'"
v>
---
o: 0:,0:
1J1J"O
o>
:TO"
~~~
::J
ao ao ao
a.-a.
::J ::J
000 t:\)o

ä)il)ä)
a.-a.
OJ· Inom kvarteret
otcrdrcj Iigen uppscka
Katthavet boende personer
den i huset Nybrogatan
uppmanas
II belägna
att

""' ""' ""'

a.-a. ""' ""' ""' o> _::J CD :T vaccinationscentralen == personer som bor inom kvarteret
o> o> -
v> v> v>
...•....•.....•.
ag-cro x ....
V'I
,,: Q)' -
C.J: g~= Q)Q;c.
c. :::l o: ~~8'
v>

Katthavet uppmanas att ofordrcjligen uppscka den vaccina-

ili"
_,
cr x
C.J:
QJ ••
a.-a.
Q.) ••
o: CD ~:"tJ
1J
5::J_. o>
..., O'
...•
(f)
( •..•.l.
..., o tionscentral som är belägen (== ligger) i huset Nybrogatan ll.
Q)'
x' eu
a.-a. ~ < ~ ao ""' ro o>
CD
o> o"
o> o" CD
""'
o>
""'
""' ""'
~ CD 0""",0
o> ::J "'"
""'
::J

e.e.e.
ct) ro· ro
e.e.e.
g-g-g.
e.e.e. e.e.e. e.e.e. a.e.e.
< -::J (1) ~ ~
::J
CD
-::Jro
CD ro ro ro
-::J
ro ro ro
-::J CD
-::Jro
CD

3 v> -
&x"
< <
0>'
-= 0>: Q):
ao--
0-· ao
Vi' ~. 3
(l) CI) _. <
","V>
-.
"",,,,"v>

- .....•
""" " ~
a.'<,<
(f)

a. a. a.
(/)
"'c O: o: ~~~
:::l ~. 0,): ~~.~
O •....
O·
•.•••• OQ _
o:"'"
v>v>
< _. o> a. a. ar"S-g Q) _
""' ti)
., o:-+.
::J
< o> o> o> o> ~~~ CI)

a. a. o>
a. ..., ""'
o>a.a.
VI
-
"""l

v>
o:
""'
o>

o"
::J
o> ::J
o>
~V'Jx ~::rcr e._ g-
ti) CI) CD CD it
Q):
><
OO"X
o>
Q.)

...,
o>
-

Q):
""_v>
o.. Q)o •••••
C. C. Q)o
o> a.
o> a.a.
o: cr
n""'O"
","CD
CD
o
< "'"
~:
1J ""'
CD 1J
:::l ro
~

-::J
ä>:
::J
::J
_.
;~~
Q)"t:_

o>
o:
..•••
""'
o>
o:
:::l
v>
_""'
a.
o:
""'
~~(/)
0<::_
-
o>
""'
v> o
CD
_
-
ro
""' CD CD ::J ::J
- ::J _::J
o> ""' ""' ro
""'
::J -::J
CD
o" o> :ro ::J CD ::J o>
o> CD
o> o" o> ro o> -
..., o> o" ::J
::J ""' O
CD ::J "'"
::J _::J
CD CD

105
104
 .~
111

§§ 530 - 531
l'lljf
§§ 532-533
, § 530 PERFEKT PARTICIP och SUPINUM
PASSIVUM
II

Man använder perfekt particip efter verben vam och bli (predikativt, se § 532 s-PASSIVUM
Adjektiv § 203). Man kan ocksa använda perfekt particip attributivt (for.
enat med ett sUbstantiv, se Adjektiv § 202). Se äVen Verb § 534.

Exempel: Bilen var parkerad paObs! -

Stortorget i tva timmar.
sys - 1-
--
Passivum kan man bilda genom tillägg av ändelsen - s enligt foljande schema:
"""-
L---
stäng(e)s
L..- --- """"" """"
Verb TIsom
II
"hade
Pluskvam-
syddes
Perfektum
har sytts
äppnas
skriv(e)s
hade
harhage skrivits
skrivits
stängdes käpts
oppnats
stängts
kopts
läs/a,
käp(e)s
hade
äppnades vilkas stam slutar pa - s, har alltid ändelsen
oppnats
sytts
stängts
Dorrarna
Bockerna
Blusarna Fonstret
DorrarnaBrevet
Fonstret
Häftet
Skärpet Blusen- es i perfektum
presens. skrevs
käptes
Preteritum
Flickan blev forvanad over presenten. III
Dorren Dorren
Boken Presens
Herr Berg hade en nykoptBoken
f

skjorta pa sig.
Det hembakade brôdet smakade bra. l.
Po/isen hittade de stulna bilarna i Ma/mo.

Man använder alltid supinum efter verbet att ha (har, hade eller ha). Iia.

Exempel: Han har parkerat bi len pa StortOFget.

Hon hade kopt skjortan igar.
" b.
Om en timme ska hon väJ ha ätit färdigt.
Jag skulle ha bakat kakor, om jag hade haft mjol hem ma.

Obs! Supinum s/utar alltid pa _ t (ib/and _ tt).

III.
§ 531 SAMORDNING av TvA VERBFORMER

Svenskan samordnar ofta tva verbformer:

IV.
a) fOr att uttrycka en samtidig handling

ExempeJ: Pappa satt och läste en bok.

Jag lag pa soffan och rokte. Anm.: Tillsammans med modala hjälpverb använder man Infinitivform
Han häller pa och lagar mat. äppnas, stängas, käpas, sys, skrivas.
Exempel: Posten kan lämnas hos portvakten.
F onstren ska stängas pä natten.
Anm.: Han holi pä att drunkna = Han var nära att drunkna.

b) for att uttrycka en avsikt

§ 533 Nagot om ANVÄNDNI NGEN av PASSIVUM

a) Passivum använder man framfär allt i satser där det är oklart eller
oväsentligt vem som utfor en handling. Ofta är sadana 'satser I ikvärdiga
Exempe/: Vi gar oftahem
Hangick ut och
och roar oss
lade sig. (= Vi gar ofta ut for att roa oss). med aktiva satser där man är subjekt.

(Se äVen Diverse § 1112.)

Exempel: Dorrarna äppnas klockan nio.
(Jämfor: Man oppnar dorrarna klockan nio.)
106

107

-==-=~----~~-~--------------
 §§ 535-536
§§ 533-535
Vi träffas om en stund = Vi träffar varandra om en stund.
b) Passivum kan man använda även när man anger vem som utfär hand·
lingen.
I\nm.: Man behover ett pluralt subjekt for att fa reciprok betydelse.

Exempel: LJpplysningar lämnas av sekreteraren.

l) Verbet är ett s. k. deponens-verb. (Det slutar alltsa pa - s som om det hade
passiv form, men det har aktiv betydelse.)
sekreteraren kallas här agent. Satser med agent färekommer framfär all!
i skriftspraket.
Exempel: Han hoppades, att jag skulle kunna komma.
Hon minns ingenting av olyckan. (= kommer ihag)
De har Iyckats klara sin examen.
§ 534 PASSIVLJM med former av bH eller vara + PERFEKT PARTICIP

Man kan ocksa bilda passivum med former av bli + perfekt particip eller Exempel pa deponensverb: andas (l), hoppas (l), Iyckas (l), latsas (l),
vara+ perfekt particip. aldras (l), minnas (Iia), skämmas (IIa), trivas (Iia), synas (lIb), tyckas
(1Ib), finnas (IV).

Exempel: Han blev utnämnd tiji professor.

Sängen är inte bäddad. Obs! Reciproka verb och deponens-verb bäjer man pa samma sätt som verb
i s-passivum. (Se Verb § 532.)

Passivum med bli + perfekt particip framhäver händelsefórloppet, själva

óvergangen fran ett tillstand till ett annat, medan passivum med vara +
perfekt particip framhäver resultatet av hand 1ingen. § 536 REFLEXIVA verb

(Se även pronomina § 437.)

Exempel: Bilen blev stulen, medan jag var inne pa banken.
När hon kom ut pa gatan, upptäckte hon, att bilen var stulen. Ett verb är reflexivt när subjektet och objektet i satsen är samma person.

Exempel: Jag tvättar mig i varmt vatten.

§ 535 VERBENS s-FORMER Han rakar sig varje morgan.
Jämfär: Han rakar honom varje morgon.
Verbformer som slutar pa - s kan man indela grupper: (= A rak ar B varje morgan)
(Se pronomina § 407.)
a) Verbet star i passiv form

Exempel pa reflexiva verb:

Exempel: Därren stängs kl.0ckan sju.
Han har utnämnts ti II professor.

gifta. sig (Dessa verb star utan objekt eller predikatsfyllnad,

b) Verbet har reciprok betydelse lägga sig se Adjektiv § 203.)
roa sig
sätta sig
a) färlova sig \
Exempel: Vi ska mätas klockan atta = Vi ska mäta varandra
klockan atta. (Detta verb star med predikatsfyllnad /adjektivj.)
b) känna sig
De sags i Vened ig = De sag (= träffade) varandra i Venedig.

109

108
-"---
§§ 536-537 §§ 538-540

c) lära sig § 538 FAST eller Läs SAMMANSÄTTNI NG

ha pa sig
klä pa sig Vissa verb är än fast, än lost sammansatta, t. ex. känna igen, igenkänna.
(Dessa verb kan ha objekt.)
klä av sig Los sammansättning är vanligare i talsprak och ledig stil.
ta pa sig
ta av sig
Exempel: J ag kände igenhenne genast.
Han igenkände omedel bart sina fiender.
Exempel: a) Vi forlovade oss forra aret.
b) Vi kände oss glada.
c) Vi tog pa oss kläderna. Los sammansättning ger ofta verbet en mer konkret betydelse.

Exempel: Han brot av en kvist.

Hon avbrot samtalet.

\
FAST och LOST SAMMANSATTA VERB

§ 539 OLI KA BETYDELSE vid FAST och Läs SAMMANSÄTTNING

§ 537 DE FIN IT ION
Ibiand har ett verb helt olika betydelse vid fast resp. los sammansättning.

Ett sammansatt verb bestar av ett verb plus en partikel som är fogad som
prefix till alla eller nagra former av verbet.
Exempel: Hon avgick med pension (slutade sitt arbete).
Bordsbenet gick av (gick son der) .
Vissa verb är fast sammansatta, d. v. s. man kan inte skilja prefixet fran Hon gick forbi järnvägsstationen (passerade).
verbet utan att det sammansatta verbet forlorar sin mening.
De forbigick henne vid prisutdeln ingen (negl igerade, hoppade
over) .
Fast sammansatta verb har ett oskiljbart prefix, t. ex. ano, be-, er-, fär-,
här-, miss-, samo, umo, und-, van- och a-.
Obs! Partikeln i lost sammansatta verb är nästan alltid betonad.
Verb med obetonat prefix är alltid fast sammansatta.
Exempel pa fast sammansatta verb:

anställa missforsta
beta Ia samarbeta
erhalla
§ 540 äversikt over placeringen av "VANDRANDE" ADVERB vid LäsT
umgas SAMMANSATTA VE RB
forklara vantolka
(Angaende "vandrande" adverb, se Ordfoljd § § 906 - 908.)

Vissa verb är lost sammansatta, d. v. s. partikeln star som prefix i presens 1. a) Huvudsats med rak ordfoljd och enkelt tempus (Se Verb § 506 a.)
particip och perfekt particip och är i andra verbformer fristäende.

I huvudsatser med rak ordfoljd placerar man det "vandrande" adver-

Exempel: Hon är mycket omtyckt pa arbetet. betefter det forsta verbet.
(Jämfor: Man tycker mycket om henne pa arbetet.)
Han log igenkännande mot henne ..
(Jämfor: Han kände igen henne och log mo(nenne.) Exempel: De tycker i n te om sno.

110 111
 §§ 542 - 543
§§ 540 - 541

TRANSITIVA och INTRANSITIVA VERB

b) Huvudsats med rak ordfäljd och sammansatt tempus

Exempel: Han har a I lti d tyckt om äl. § 542 DEFI NITI ON

Ett transitivt verb är ett verb som kan ha objekt, medan ett intransitivt
verb inte kan ha nagot objekt.
2. a) Huvudsats med omvänd ordfoljd och enkelt tempus
Ett verb kan vara 1) enbart transitivt, t. ex'. käpa, 2) enbart intransitivt,
I huvudsatser med omvänd ordfOljd placerar man det "vandrande" ad-
t. ex. dä, eller 3) bade transitivt och intransitivt, t. ex. sLuta.' Det finns
verbet efter subjektet.
manga verbpar med gemensam eller besläktad stam, där det ena verbet är
transitivt och det andra är intransitivt, t. ex. bränna och brinna

Exempel: Tycker hon i nt e om kaffe?

Honom känner jag i n t eigen.

§ 543 Nagra TRANSITIVA och INTRANSITIVA VE RB (en jämfärelse)

b) Huvudsats med omvänd ordfoljd och sammansatt tempus
Transitiva verb slockna
sta
sitta
brinna
kallna
dä
falla
sova,
I ntransitiva
blekna
drunkna
märk
vaka,
tystna räka
väcka
säva
strätta
ställa
sätta
trättn sänka
asomna
släcka
Intransitiva
ryka
ligga
sluta
dräja tysta
na
Transitiva
sjunka
spricka präcka verb
vakna verb
verb

Exempel: Har ni al dr i g bleka

tyckt aom att dansa?
färmärka
bränna
dränk
däda
fälla
färdräja
kyla
lägga
Nu har jag ä n t (av)sluta
I i gen kort om den där lastbilen.

3. Bisatser med enkelt och sammansatt tempus

I bisatser star det "vandrande: ' adverbet alltid fo re det fOrsta verbet.

Exempel: Han fragar om de i n te tycker om snä.

De viII veta om ni a I d r i g har tyckt om att dansa.

De tva delarna av ett sammansatt verb star alltid tillsammans utom

i huvudsatser med enkelt tempus och "vandrande" adverb. I dessa Observera skillnaden mellan
satser är de skiida av ett "vandrande" adverb (rak ordfäljd) eller sätta, stäLLa, Lägga (transitiva) och
av subjekt + "vandrande" adverb (omvänd ordfäljd). sitta, sta., liggá (intransitiva).

Exempel: Hon lägger boken pa bordet.

Boken ligger pa bordet.
§ 541 ADJEKTIVETS PLACERING vid uttrycket se ... ut Han ställer cykeln pa garden.
Cykeln star pa garden.
I uttrycket se ... ut placerar man adjektiv (eller particip använda som
Han sätter sig i soffan.
adjektiv) mel Ian se och uto Färstärkande adverb som mycket, oerhärt Han sitter i soffan.
m fl. sätter man omedel bart färe adjektivet. Hon sätter blomman ivasen.
Men: Blomman star ivasen.
Exempel: Han ser trevi ig ut.
Han sag trätt och utarbetad ut.
Du ser mycket Iyckl ig uto
sätta har ofta betydelsen "placera", medan stälia och lägga har kvar sin
Hon har alltid sett frisk ut. egentl iga betydelse.

113
112
8. Grammatik
 § 546
§§ 544-546

( MODALA HJÄLPVERB c) nagot som sägs eller pastas av nagon annan än subjektet

§ 544 DEFI NITION Exempel: Han ska vara mycket trevlig (. sägs det). Jfr lär!

Modala hjä/pverb star tillsammans med infinitiven av ett annat verb. Del
modala hjälpverbet modifierar det andra verbet pa nagot sätt, d. v. s. dcl d) sannolikhet
uttrycker subjektets inställning till satsinnehallet eller den talandes mening.

Obs! Efter modala hjälpverb sätter man aldrig ut att framfär infinitiven av
Exempel: Det ska bli regn i
morgon. (= Det är troligt, sannolikt,
att det blir regn i morgan.)
det andra verbet.

§ 545 Färteckning äver MODALA HJÄLPVERB 2. skul!e uttrycker ocksa:

Fäljande verb kallar man modala hjälpverb:

a) artighet
bära bär kunde
borde
kunnat
ville
maste
skulle
matte
bort
skolat
velat
mast
kan
ma
viII
lär torde
kunna
ska(ll) maste
Exempel: Jag skulle vilja ha en kopp kaffe.
Skulle du vilja hjälpa mig?

skola
vi/ja b) tvekan, osäkerhet

Dessa hjälpverb bildar presens utan ändelse. Samma hjälpverb kan ha flera
Exempel: Jag skulle knappast tro det. (= Det är osäkert om
jag tror det.)
ol ika betydelser.

c) nagot blott tänkt eller änskat

§ 546 äversikt äver de MODALA HJÄLPVERBEN och deras OLI KA
BETYDELSER
c_,~mpel: Jag skulle absolut resa, om jag hade rad.

l. 1. ska och skul!e uttrycker:

d) sannol ikhet
a) avsíkt, dock endast i färsta person (i fragor även i andra person)

Exempel: Han sade att det skulle bli regn. (Jfr Verb § 546 I 1 d.)
Exempel: Jag ska ga pa bio j kväll. (= J ag tänker ga pa bio
i kväll.)
II. maste uttrycker plikt, nädvändighet.
(Jfr Futurum, Verb § 512.)

b) plikt och skyldighet

maste betyder i
detta fail detsamma som "ärjvar tvungen", "det ärj
var nädvändigt".
Exempel: Du skall icke stjäla. (= Det är färbjudet att stjäla.)
Det är jag som ska diska idag. (= Det är bestämt att
jag diskar idag.) Exempel: Jag maste tyvärr ga nu.

115

114

~
 § 546 §§ 546 - 547

Anm. l: Om nodvändigheten negeras, använder man i stället verbet VII. lär uttrycker antagande grundat pa rykte.
behäver.

Exempel: Du behiiver inte gora det. (Jfr slippa.)

Exempel: Han lär vara mycket trevlig.
Anm. 2: maste kan nagan gang i pasitiva uttryck innebära sannalikhet. (= Det sägs att han är mycket trevlig.) Jfr ska!
Exempel: Det maste vara Erik som kommer där barta.
(= Det är sannalikt Erik som kommer där borta.)
VIII. ma uttrycker:

III. bära uttrycker lämplighet, mäjlighet, antagande. a) änskan, färhoppn ing

Exempel: Du bär (borde) se den här filmen. Exempel: Ja, ma han leva.
(= Det är lämpligt att du ser den här filmen.) (= Jag hoppas att han ska leva länge.)
Det borde ga att ävertala honom.
(= Det är nog mäjligt att ävertala honom.)
Det bär vara han som kommer nu. Anm.: Presensformen ma är i denna betydelse mycket ovanlig.
(= Det är antagligen han som kommer nu.)
b) uppmaning
IV. vilja uttrycker alltid subjektets onskan.

Exempel: Ingreppma ej (= far inte) utfäras utan vederbärandes

Exempel: Jag viII gärna fälja med pa bio. tillstand.

Obs! vilja har i svenskan aldrig futura I betydelse. Anm.: Man använder endast presensformen i denna betydelse ach da
kanslistil.

V. kunna uttrycker mäjlighet, formäga.

Exempel: Jag kan komma klockan atta. § 547 VERB som konstrueras som MODALA HJÄLPVERB
(= Det är mäjligt for mig att komma klockan 8.)
Han kunde inte cykla. Som modala hjälpverb konstruerar man ofta även fäljande verb:
(= Han hade inte lärt sig att cykla.)
behäva (II), bmka (l), fd (IV), lata (IV), nika (I), tänka (II), ämna (I),
färsäka (II),- orka (I), slippa (lV), täras (oreg.), vaga (l).
;"1 VI. torde uttrycker den talandes anldgande.
Dessa hjälpverb bildar presens med ändelser. De uttrycker ofta liksom ver ben
i § § 545 och 546 en modalitet.
Exempel: Han torde vara här snart.
(= Han är antagligen här snart.) l. fd uttrycker:

II
a) tillätelse
torde ger samma betydelse som adverben nog, kanske, antagligen,
III1 färmodligen, visst. Exempel: I den här kupén far man inte räka.

116 117
 § 547
§ 547

b) nodvändighet V, tänka och ämna uttrycker avsikt. (Jfr ska.)

Exempel: Han fick betala. 50 kronor i parkeringsboter. Exempel: Jag tänker (ämnar) ga klockan sex.
(= Han var tvungen att betala 50 kronor i parkerings-
boter. )
VI. raka uttrycker en tillfällighet, slump.

c) inträdande hand ling i uttrycken fa hära, fa känna, fa se och fa veta

Exempel: Jag rakade se hans porträtt i tidningen.
(= Jag sag händelsevis hans porträtt tidningen.) i
Exempel: Plotsligt fick jag se henne.

VII. orka uttrycker fysisk eller psykisk kraft, formaga.

d) impuls, päverkan

Exempel: Jag orkar inte arbeta längre nu.

Exempel: Jag fick honom att skratta. (= Jag gjorde sa att han (= Jag har inte kraft att arbeta längre nu.)
skrattade.)

VIII. sLippa betyder detsamma som inte behäva. (Jfr maste, anm. 1.)
Anm.: 1 momenten c och d har fa ingen rent modal betydelse.

Exempel: Du slipper gora det.

II. Lata använder man: (= Du beh over inte gora det.)

a) for att uttrycka att man tillater nagon (objektet) att gora nagot Vaga
IX. täras

morkret.
Exempel: Foräldrarna lät pojken vara uppe tiji midnatt.
Exempel: Han tOrs inte (= vagar inte) ga hem ensam

b) fOr att uttrycka att nagon (subjektet) fOrmar nagon att gora nagot

Exempel: Han lät verkstaden reparera bilen. Anm.: Mänga av dessa hjälpverb kan ocksä var a självständiga verb, t. ex.
behäva, fa, kunna, tänka, raka.

III. bruka uttrycker en vana.

Exempel:
Jag behiiver en ny kappa.
Du behiiver inte hjälpa mig. Du fär den här boken av mig.
Exempel: Jag brukar dricka te pa morgnarna. Ou fär inte gä ännu. Han kan engelska.
Han kan inte svara just nu.
Hon tänker resa till LJppsala. Jag tänker ofta pä dig. "
J ag räkade (= träffade) honom pä gatan.
J ag räkade se honom pä gatan.
IV. behäva uttrycker nodvändighet. (Jfr maste.)

Exempel: Pa den restaurangen behover (= maste) man alltid beställa

bord langt i fOrväg.
119
118
 § § 602 - 603
§ § 601 - 602

ADVERB d) o r s a k s a dve r b - svarar pa fragan varfor

Exempel: (Varfär gar du sa langsamt?) Jag har ont i foten.

§ 601 DEFI NITI ON Därfor (av den orsaken) gar jag sa langsamt.

T ermen adverb betyder egentl igen nagot som här ti II verbet. Adverbet är
alltsa en bestämning till ett verb. Emellertid kan adverbet ocksa vara en be- e) g rad a dve r b - svarar pa fragan ivilken grad, ivilken utsträckning
stämning till ett adjektiv, ett annat adverb eller tiji en hej sats. och dylikt (hur mycket, hur lite)

Obs! Adverb är oboj liga och paverkar inte efterfäljande adjektiv, particip
eller substantiv. Exempel: (l vilken utsträckning arbetar du med statistiska problem?)
Jag arbetar ganska lite med sadant.

Exempel: Han kom sent ti II taget. (bestämning till ett verb)

Han är ganska trevlig. (bestämning tiji ett adjektiv)
Hon kom ovanligt tidigt
till sammanträdet. (bestämning till ett ann at adverb) INDELNING av ADVERBEN enligt FUNKTION
Han dricker vani igen
äl ti II maten. (bestämning ti II en hej sats)
§ 603 PRONOM I NELLA adverb
Anm.: Adverbet kan ocksa v.ara en bestämning tiji ett räkneord.
Adverbens exakta betydelse kommer fram färst da de star i ett sammanhang.
Exempel: Det var omkring (cirka) 2000 människor pa ishockey·matchen. (Jämfär pronomina! Dessa star i stället fär substantiv.)

De pronominella adverben ersätter prepositionsuttryck av olika slag.

Observera att eftersom adverben är indelade dels efter betydelse och
dels efter funktion, sa färekommer ett och samma adverb ofta i bada De pronominella adverben kan man indela i fäljande grupper:
avdelningarna, t. ex. där (rumsadverb, relativt adverb), aUtid (ti ds-
adverb, indefinit adverb).
a) dem o n str a t i v a (= utpekande) adverb:

där, dit, här, hit, da, nu, sedan, därefter, därom m. fl.
§ 602 I NDELNI NG av ADVERBEN enligt BETYDELSE Exempel: Här bor j ag (= i det här huset) .
Där bor han.
a) t i d s a dve r b - svarar pa fragan när De viII inte flytta dit (= till den där staden).
Hon cyklade hela vägen hit.
Han har tidigare aldrig talat därom (= om det där).
Exempel: (När gick de?) De gick tidigt.

Angaende demonstrativa adverb sammansatta av här el'ler där + prepo-

b) rum s a dve r b - svarar pa fragorna var, vart, varifran sition, se Adverb § 608 II.

Exempel: (Var star paketet?) Det star där borta.

(Vart gick han?) Han gick hem. b) rei at i va (= tillbakasyftande) adverb:

där, dit, varifran, varefter, vari m. fl.

c) s ä tts a dve r b- svarar pa fragan hur, pä vilket sätt
Exempel: Bokhandeln, där jag alltid brukar handla, hade inte den nya
Exempel: (Hur mar du?) Tack, jag mar ganska bra. grammatiken. (= Bokhandeln, som jag alltid brukar hand la i,

121
120
§ 603 § 604

hade inte den nya grammatiken.) Jfr Relativa pronomina, § 604 SATSADVERB
§ § 409 och 410.
Satsadverbet är ett slags omdome om satsens innehall- (o)sannol ikhet, (o)sä-
Familjen Nord bor i .ett hus pa landet, dit man inte kan kom- kerhet, färmodan, färsäkran, färnekande och dylikt. Satsadverbet kan man
ma fram med bil. (= Familjen Nord bor i ett hus pa landet, ganska of ta by ta ut mot en hej sats. där det ursprungl iga adjektivet eller ad-
som man inte kan komma fram till med bil.) verbet ingar. (Se Ordfäljd § 906.)

Den del av landet, varifran han kommer, är glest befolkad.

(= Den del av landet, som han kommer (i)fran, är glest be- II) a I I m ä n n a s a t s a dve r b:
folkad.)
1. adverb bi Idade av adjektiv som sl utar pa - Ug med adverbsuffixet - en,
Angaende relativa adverb sammansatta av var + preposition, se Adverb eller t+vis, t. ex mäjligen, naturUgtvis, vanligen. Se vidare Adverb
§ 609. § 607, 2.

c) i n te r rog a t i va (= fragande) adverb: Exempel: De dricker vanligen äl till maten.

var, vart, vaTifran, när, hur, varfär m. fl.

2. adverb som är bildade pa annat sätt, t. ex. ju, oog, väl, kanske, tyvärr,
(o)gärna, absolut m. fl.
De interrogativa adverben inleder bade direkta och indirekta frage-
satser.
Exempel: Mina skor är tyvärr fär tranga.
Exempel: Var bor du? (= pa vilken plats)
Han undrar var du bor.
Vart tog solen vägen? h) n e gat ion e r:
Vi undrade vart solen tog vägen.
Hur mycket är klockan?
Hon viII veta hur mycket klockan är . inte, icke, ej, samt knappt, knappast
..Varifran kommer det här vackra ty get?
Alla undrar, varifran det här vackra tyget kommer.
Exempel: Man kan knappast andas i det här rum met.
Jag färstar inte folk som räker äverallt.
Observera ski Ilnaden i ordfOljd mellan direkta och indirekta fragor!

Angaende interrogativa adverb sammansatta av var + preposition, se G) k o n j u 11 k tio n e I I a a dve r b:

Adverb § 609.

Manga adverb är ett slags bindeord mell an den sats där de star och en
d) ind ef i n i ta (obestämda) adverb: sats som kommer fore eller efter denna sats. Dessa adverb kallar man
konjunktionella adverb, eftersom de har nästan samma funktion som kon-
ndgonstans, ingenstans, nagorlunda, ndgonsin,'alltid. (= vid alla tilltällen), junktioner. (Se Konjunktioner § 802.) I motsats tiji konjunktionerna pa-
aldrig (= vid inga tillfällen) m. fl. verkar emellertid de konj unktionella adverben ordfoljden? Man har näm-
Iigen omvänd ordfoljd i en huvudsats som borjar med ett konjunktionellt
adverb.
Exempel: Var är han nagonstans?
De har ingenstans att bo (= inte nagot ställe att bo pa).
Jag har aldrig nagonsin gillat blodpudding. De konjunktionella adverben kan - motsats till konjunktionerna -
Det är alltid skänt att sova. ocksa sta inne i
en sats.

122 123
 §§ 606-607
§ 605

~ I'OG FäRSTÄRKANDE adverb

§ 605 Indelning av de konjunktioneJla adverben i grupper enligt betydels.'"
I /',!'stärkande adve rb är oftast en bestämning ti II ett adjektiv eJler ett annat
rodverb t. ex. mycket, helt, alldeles, oerhärt, ganska, lagom, rätt, (allt)fär,
a) (foljd eJler slutsats): a Utsd, sdledes, sdlunda, därfór, fóljaktligen m. JI, III,'. inte alls, aUt (framfär komparativer).

Exempel: De har däliga kunskaper i svenska. Foljaktligen har de svärt 1111

Hon var oerhort deprimerad äver resultatet.
fä ett bra arbete. I xempel:
Jag känner mig ganska trätt i kväll.
Säsen var lagom kryddad.
Han bl ir allt feta re fär varje är.
b) (motsats): dock, emellertid, ändd m. fl.

Exempel: Svenssons ville flytta utanfär staden. I talspräk och ledigare stil använder man som färstärkningsord ofta adverb
Restiderna tiJi arbetet blev emeJlertid for länga . hi Idade av adjektiv som ger uttryck for en subjektiv uppfattn ing, t. ex.
.limtastiskt, enormt, hemskt, fórskräckligt m. fl.

c) (sammanhang eller overensstämmelse: man kan säga att de har ungefär Exempel: Han ser fantastiskt bra ut.
samma betydelse som och men att de är starkare): ocksa, även, dessutom, Hon är enormt begävad.
likasd m. fl. John lagar hemskt god mat.

Exempel: Kalle har hjälpt oss att tvätta bilen.

Dessutom har han lovat att gä igenom motorn I morgan. OLlKA sätt att BILDA ADVERB

d) (forklaring): ju, nämligen (dessa bäda adverb kan inte stä torst I me· § 607 Adverb bildade av ADJEKTIV
ningen)
1. a) Man 'kan bilda adverb av adjektiv genom att lägga tiji suttixet - t
(= neutrumformen av adjektiv).
Exempel: Jag tycker att en resa skaJl vara välplanerad.
Den blir nämligen mycket trevligare dä.
(Jfr den samordnande konjunktionen fór, Konjunktioner § 808.) Exempel: Studenterna är otroligt intelligenta.
Han gick färvänansvärt fort.
Kom inte for sent ti II lektionen!
e) (fortsättning): slutligen, vidare m. fl. Jämfär: Hon fick ovanligt vackra blommor av sin fäs~man.
(adverb) (adjektiv)
Hon fick ovanliga, vackra blommor av sin fästman.
Exempel: Statsrädet talade länge om situationen pä arbetsmarknaden. (adjektiv) (adjektiv)
Slutligen framhäJl han vikten av en färbättrad information
tiJi den invandrade arbetskraften.

b) Man kan ocksä använda presens particip och neutrumformen av perfekt

. particip som adverb.

Anm.: I tväledade konjunktionella uttryck, bride, , . och, antingen, . , eLter, m. fl .• Exempel: Det är strälande vackert väder idag.
är det färsta ordet ett konjunktionellt adverb ocn det andra ordet en sam· Han vägrade bestämt att skriva pä papperet.
ordnande konjunktion. (Se Kon.iunktioner § 809.)
125
124
§§ 607-608 § 608

2. Av adjektiv som slutar pa - Lig kan man bilda adverb pa fäljande MIli
l"I,;i I uhem
ut
in hit ma
borta
hem
bort
nere
ner,
upp
ppe
dit ned dock
d)
nogju
II1111":
"th t.~ lelle'II emellertid m. fl.
l) lille
a) genom att lägga tiji suffixet - t

Exempel: Han talar tydligt.

b) genom att lägga till suffixet - en

Exempel: Har ni mäjligen färska räkor? II Sammansatta cadverb

Han kommer trol igen med nästa tag. (tmkelt adverb + preposition eller adverb)
Han talar tydligen med nagon.
II) adverb + i:Fran:

c) genom att lägga tiji suffixet t+vis härifran ifran här (= den här platsen )
norrifran ifran norr
varifran ifran var (=vilken plats)
Exempel: Hon kommer vanligtvis fär sent.
Kan ni mäjligtvis hjälpa mig med väskorna?
( = den
b) adverb + a..t
här =
platsen
itill
till,
tiji
mot ) där
yad
mot
i riktning
riktning
det
hemmet mot
härbort
hitat här
därtill
vartill
bortat
hemat
härat
härtill
}
Adverb som slutar pa -ligt är vanligen sättsadverb. (Se Adverb § 602 c.)
c) adverb + till

Exempel: Han talar tydligt (= pa ett tydligt sätt).

Han uppträder naturligt (= pa ett naturligt sätt).

Adverb som slutar pa - ligen eller - ligtvis är satsadverb. (Se Adverb § 604.)

Exempel: Han talar tydligen med nagon (= det är tydligt att han talar med
nagon).

Man far naturligtvis inte spotta pa golvet (= det är naturligt, d) adverb + "Ltt
självklart, att man inte far spotta pa golvet).
nor-rut till, mot norr
soderut ti II, mot soder
västerut ti II, mot väster
osterut ti II, mot oster
§ 608 Nagra vaniiga adverb som INTE. är bildade av ADJEKTIV
l. Enkla adverb e) adverb + .'Uti eller - i
a) aldrig nu snart häruti eller häri det här
alltid ibi and sällan däruti eller däri det där
genast of ta redan varuti eller vari vilket, i yad

126 127
 §§ 610 - 611
§ § 608 - 609
därom
därvid
härvid
härom
f) adverb + om ~ ()IO Adverb bildade med SUFFIXEN - Ledes, - Lunda, -t+vis, - stans och
g) adverb + vid - städes
om det här
om det där 1\. I\dverbsuffixen - Ledes, - Lunda, - t+vis uttrycker ofta sättet:

saledes
salunda
nagorlunda
fraga om det här annorl unda
fraga om det där ingalunda
naturl igtvis
mäj Iigtvis
h) adverb + tins (preposition )
Exempel: Det gar nagorlunda (= ganska) bra fär honom i arbetet.
hittills ti II den här tidpunkten Har ni moj Iigtvis färska räkor?
dittills tiji den där tidpunkten
I\llm.: annorlunda använder man ocksä som adjektiv, t. ex. en annorlunda män-
n iska = en männ iska som är ol ik andra.
Samma mänster använder man när man bildar en mängd andra sammansatta
adverb, t. ex. varigenom, härmed, därav.
13. Adverbsuffixen - stans OCll - städes uttrycker platsen, rummet:
Angaende adverb sammansatta av dess + preposition, se Possessiva pronom ina.
§ 406 anm. 2. nagonstans
ingenstans
annorstädes
ingenstädes
därstädes
härstädes
§ 609 Schematisk äversikt äver nagra RELATIVA, I NTERROGATIVA och
Adverb med suffixet - städes är. mer formeIIa än de med suffixet - stans.
DEMONSTRATIVA adverb

Angaende ingenstans, se även Indefinita pronomina, § 429 B.

Relativa adverb Interrogativa adverb Demonstrativa adverb
Exempel: Han har ingenstans att bo.
Han har aldrig haH nagonstans att bo.
där var där Hon utävade länge sitt yrke a T eleverkets huvudkontor.
dit vart dit Under sin verksamhetstid därstädes ränte hon stor uppskatt-
varifran varifran därifran n ing fran saväl äverordnade som underordnade.
varfär varfär därfär

Exempel: Varifran (interrogativt adverb) kommer du? § 611 ADVERBETS KOMPARATION

Den stad varifran (relativt adverb = som ... ifra.n) jag kommer
ligger i norra Sverige. 1. Adverb som är bildade av adjektiv har samma komparativ- och superlativ-
Anders kommer ocksa därifran. former som adjektivet (se Adjektiv § 210): "
sena re senast
Varfor (interrogativt adverb) kom John inte ti II sammanträdet?- sent
Han var mycket upptagen, varfor (relativt adverb = av 'l.j.iLken längre längst
orsak) han inte kunde komma. Iänge (rum)
langt (tid) }
Han var mycket upptagen. Därfor (demonstrativt adverb = av
den orsaken) kunde han inte komma. ' Obs! Suffixet -t faller bort framfär komparativ- och superiativändelserna.

129
128
9. Grammatik
 § § 611 - 612

§ 612
2. Nagra av de andra adverben kan man ocksa komparera:
värst
mest 1IIlIpp A (var?, Mr, där,etc.) använder man vid verb som vara, bo, sit ta, stä,
närmast
bäst
oftast
närmare
helst
otta
hellre
mer(a)
forta rere
fortast
varre fort { bättre
s~.mre Iljl!lcL. Dessa verb uttrycker befintlighet, d. v. s. att nagot sker (händer) pa en
bra} { sämst i>,,:;lämd plats. Detta symboliseras av den stara punk ten och mannen som star
IIv;lIlfär grupp A.

I xempel: Han star där.

Eva är hemma.
Olle bor här.

Anm.·
mycket (mer, mest) använder man altributivt i stället fcr manga (f/,',.,
flest) framfcr kollektiva substantiv. (Se Substantiv § 101.)
Grupp B (van?, hit, dit, etc.) använder man vid verb som spring a, äka, gä,
Exempel: Det var mycket folk (= manga människor) pa matchen. Iwmma, längta, ringa, telegrafera.Dessa verb uttrycker rärelse, verklig eller
Det finns mänga folk (= folkslag) i Afrika.
liinkt, tiji en plats. Detta symboliseras av pilen och mannen som springer
ovanfär grupp B.

3. Perfekt particip och presens particip, använda Som adverb, kompareri11

man med mer(a) och mest. (Jfr Adjektiv § 210.)
Exempel: Han springer dit.
Observera att man bara kan komparera adverb som är bildade av adjektiv Lars kommer hem.
(t. ex. sent) eller som har nagot slags adjektivisk betydelse (t. ex. länge). Anders gar bort.

-
Hon längtar hit.
dVRIGT

§ 612
Adverb som betecknar BEFINTLlGHET resp. RDRELSE Anm. 1:. Jämfcr exemplen "Eva gär dit" och "Lars gar där barta i parken" .
hit
va
in . rt?
dit
ut
B
bort
hem
upp
fram
ner (ned) Det senare exemplet ultrycker rorelse inom elt bestämt omräde och
~-~/
man betraktar delta som befintl ighet.

f; * Exempel: Hon gar hemma (i huset) och städar.

Men: Hon gar hem och städar.

Anm. 2: Jämfcr exemplen "Lägg boken här!" och "Lägg hit boken! ".
I det fcrsta exemplet tänker man pa platsen där boken ska ligga. I det
andra exemplet är det rorelsen som är huvudsaken.

Anm. 3: Jämfär exemplen "De bor 5 trappor upp" och "De bor däruppe pa 5:e
(femte) vaningen" . I det fcrsta exemplet tänker man antagligen pä
alt man maste ga eller äka upp ti II femte vaningen.

Anm. 4: I talsprak och ledig stil säger man alta "Han bor längst ut vid havet"
i stället fcr "Han bor längst ute v/d havet". Pa samma sält använder
man hägst upp i stället fcr hägst uppe, och Längst bort i stället fcr
Längst barta (d. v. s. superlativ + rumsadverb).

131
 § 613 §§ 701 - 702

§ 613 ANVÄNDNINGEN av adverben var - vart resp. där - dit l' HE P O S I T ION E R
1. var - vart är interrogativa (fréJgande) adverb
/111 DEFINITION

'" dlll;Issen prepositioner bestar av obojliga smaord, i regel obetonade, som

Exempel: Direkt fraga Indirekt fraga "'"'' ocksa skulle kunna kalia "relationsord" (eller "färhallandeord"). Pre-
IIO, llionen star i regel framfOr sitt huvudord (vanligen ett substantiv, ett
••
Var bor du? Han undrar, var du bor. !'''''lUmen i objektsform eller en infinitiv) och uttrycker en relation - ett
Vart gick han? Eva fragade, vart han gick. lIi,li;'illande _ mel Ian huvudordet och and ra ord i satsen. I meningen "Boken
II',I-:,;r pä bordet" uttrycker man färhallandet (relationen) meiian "boken"
'lO l, "bordet" .

2. där - dit är
l', '~positionerna kan vara

l) nnkla (av, pd) eller sammansatta (framfär, omkring)

a) demonstrativa adverb (se Prepositioner § 702 - 728)
/) sammanställda av flera ord sa att de bildar en ordgrupp
(i stäHet for, med anledning av) (se Prepositioner § 729)
Exempel: Lars sitter där.
De gar dit. l) former av verb, adjektiv eller substantiv
(angaende, enligt, medelst) (se Prepositioner § 730)

b) relativa adverb

ALFABETISK FORTECKNING over vaniiga ENKLA och SAMMAN-

Exempel: Här är huset där jag bor. SATTA PREPOSITIONER och deras ANVÄNDNING
L-..J
Jag tänker resa tiji ett h~t
Karin ocksa kommer. § 702 av
l. Agent: Tavlan är malad av min bror.

2. Material: Stolen är av trä.

Observera att man vani igen kan byt a ut det relativa adverbet där mot som Hon skakade av käld/rädsla/vrede.
... pa, i eller
vid (rumspreposition som visar befintlighet) och att man vanIi-
3. Orsak:
Han led av/dog av denna sjukdom.
gen kan by ta ut det relativa adverbet dit mot som ... ti!! (rumspreposition Hon njot av konserten.
som visar rorelse). Se Prepositioner § 736 samt Relativa pronomina § 410. Han var rod av i Iska.
Han blev tratt av den ansträngande pro me-
naden. (Jfr även pa.)
Exempel: vilket jag bor).
Här är h~set. s~m jag bor i (= i 4. a) Efter vissa adj.: Det var vänligt/snällt/ofarskämt av dig att.
komma.
Jag tänker resa till ett hoteli, som Karin ocksa kommer till
L-:.---i (= till
Det var typiskt av dig att gära sa. (Jfr for.)
vilket Karin ocksa kommer). Hon är intresserad/road av konst. (Jfr fär.)
l'

133
132
 §§ 702 - 707
§§ 708 - 710

b) Efter vissa verb: Läxan bestod av tva sidor text.

'l 108 fran
Jag fick/kopte/lanade boken av henne.
(Jfr fran.)
I\nger ursprung i Det här tyget är fdm Kina.
rum eller tid: Han kommer fran Schweiz.
c) Framfor vissa subst.: Jag läste brevet av en hände/se/av gammal Vi fick ett brev fran var mor. (Jfr av.)
vana/av misstag.
Bordet är fran l700-talet.

§ 703 bakom i. Ovrigt: Avsta fran att roka - lev längre!

Rum:
Han sitter bakom dig. (:f.framfor.)

:/ 709 for
§ 704 bland
d) Efter vissa subst.: Hennes intresse for konst är stort. (jfr av.)
1. Rum:
Min bil star bland de andra bilarna pa 1» Efter vissa adj. och Hon är rädd for ormar. (Jfr om.)
parker ingspl atsen. particip: Han var orol ig for oss.
2. Ovrigt: De är kända for sitt goda humor.
bland annat (= bl. a.) Mannen blev anhallen/anklagad/domd/.
bland andra (= b/. a.) misstänkt for sabotaget.
Läxan var for lätt (jsvar) for dem.
Det är bra/nyttigt/viktigt for honom aH vila.
Det är typiskt for henne att al It id säga emot.
§ 705 enLigt
(Jfr av.)
Han är glad for det. (Jfr over.)
Enligt min asi kt är detta en god idé.
c) Efter vissa verb: Jag ska berätta/forklara/tala om det for
henne.
§ 706 efter Vi oroade oss for dig.
Han presenterade sig for mig.
1. Rum:
Vi rakade ut for en olycka.
B i larna korde efter bussen. (:f. framfor.)
2. Tid: J ag varnar d ig for honom.
Kom efter k lockan tre! (:f. färe.) J ag intresserar mig for konst.
(Jfr intresserad av nagot.)
3. Efter v issa verb:
Jag har fragat (jfr äVen om )/Ietat/längtat (jfr
även tW)/ringt/sokt efter dig hela dagen.

Anm.: efter är en preposition. medan efter det att och sedan är tidskonjunk- § 710 fore
tioner. (Se Konjunktioner § 814 och Diverse § 1103.)
1. Rum: Han gick fare mig och visade vägen. (* efter.)

§ 707 framfor 2. Tid: Hon gick hem fare klockan tre idag. (* efter.)
De är fare sin tid pa deHa omrade.
l. Rum:
Han star framfor oss. (:f. bakom.)
2. Ovrigt:
Framfor alft ska ni skota er hälsa.
Jag foredrar kaffe framfor te. Anm.: färe är preposition och innan är tidskonjunktion. (Se Konjunktioner
§ 816 och Diverse § 1101.)

134
135
 §§ 711 - 715

§§ 716 - 718
§ 711 genom

'1 /16 med

1. Rum:
De kärde genom staden.
Medel: Han malade tavlan med en tjock penseI.
2. Mede/:
Hon betalade med en check.
Genom att ligga ti" sängs en vecka blev han
fr isk igen. Vi reste dit med biljbussjbatjflygjspar-
vagnjtag.
§ 712 hos ( < hus) i. = tillsammans mect: De kom hit med färäldrarna.
1. Rum:
Han arbetar jbor hos sin syster. l. il) Efter vissa adj.: Hon är bekantjforlovadjgiftjsläkt med honom.
2. ävrigt: b) Efter vissa verb: Han ska forlova sigjgifta sig med henne.
Hos Pär Lagerkvist finner man en del exempel Vad menar han med det?
pa dialektala uttryck.
Kan jag fa pratajtala med dig ett tag?
§ 713 i
1. Tid: § 717 mellan
Se Tidsprepositioner §§ 732, 734, 735.
,. Rum: Eva satt me"an herr och fru Blom.
2. Rum:
Han bor iStockholm. Taget gar mellan Gäteborg och Stockholm.
Han satte sig i fMäljenjgräset.
2. Tid: De kom natten mellan torsdag och fredag.
3. a) Efter vissa adj.:
Han är brajduktigjdäligjfortjustjtokig
svenska.
Anm.: 1bland använder man emet/an j stä"et fär met/an av rytmiska e"er
J ag har ont i halsenjhuvudetjmagenjryggen. stilistiska skäl. emet/an kan man placera efter huvudordet ("oss vänner
Hon var kär i honom. emellan") .
b) Efter vissa verb:
Vi gar alla i skolan.
c) Framfär vissa subst.:
De Iigger sj uka i inffuensa. § 718 mat
Vad har de i Ion?
Alla hus kommer att färlora i värde. 1. RUim: Vi akte i riktning mot staden.
Han deladejskar apelsinen i fyra delar. Tag mot Malmo. (Jfr till.)
Hon kom i bärjanjmittenjslutet av september.
(Jfr vid och pa, anm. 2.) 2. Tid: Mot slutet av april brukar varen komma till
De gar iskoi an fortfarande. (Jfr till.) Sverige.

§ 714 inom 3. a) Efter vissa adj.: Hon är a Iltid artigjelakjhovligjsnälljsträngj

styggjuppriktigjvänligjärlig mot 055.
1. Rum:
Han kom inom härhalljsynhall. (Jfr utom.) b) Efter vissa verb: Studen terna demonstrer adejk ämpadej proteste-
2. 'Tid: rade mot refor men.
Ni maste aka inom en vecka.
Han bytte sin gamla bil mot ,en ny.

§ 715 längs

RUm:
De pramenerade längs fl.oden. Anm Otta kan man använda emot i stället fär mot. Man kan alltid använda
mot; ibi and är det en stilistisk skillnad mellan mot och emot.

136
137
 §§ 719 - 721
§§ 721 - 722

§ 719 om
b) Efter vissa verb: Jag blev bjuden pä lunch/middag/kaffe/
en c igarrett/fest/dans.
1. Tid:
Se T idsprepositioner § § 733 och 735. De väntar pä mig.
Vi trar pä yad du säger.
2. ävrigt: Han hor/lyssnar/ser pä nyheterna.
a) Kroppsdelar: Jag litar pä yad du säger.
Vi var kalla/varma/väta/torra/rena/smutsiga
om händerna. Hon svarar pä brevet.
Vi fros om fotterna. Han ropade/visslade pä hunden.
Katten slickade sig om nosen. Det beror pä vädret.
De klagade pä den dä I iga maten. (Jfr over.)
b) Vissa adverbiella Stockholm ligger norr om Malmo. Hon ska kade pä huvudet.
uttryck:
Hedersgästen sitter ti" vänster om värd innan. Han ryckte pä axlarna.
Vi hal' tio minuter pä oss, innan bussen gär.
c) Efter vissa adj.: Hon är rädd om sin son. (Jfr for.)
Han är medveten/ovel"tygad om svarig- c) Framfär vissa subst.: De är pä flykt/resa/väg.
heterna. Jag gor det pä ett villkor.
Han gbr det pä uppdrag av sin chef.
d) Efter vissa verb: Han bad/fl"ägade om rad. Molnen I igger pä 500 meters hojd.
Boken handlaI" om dagens samhälle. Rummet är 7 m pä längden och 4 m pa
Han dl"omde om henne. bredden.

Hon hal' en väning pä tre rum och kbk.

§ 720 omkring Han hal' en son pä fem ar.
Hal' du nagot bra exempel pä ordfoljdsproblem?
1. Rum:
Det stod tio äppelträd (runt) omkring huset.
2. = cirka, ungefär: Han stannade i London omkring en vecka.
Anm. 1: Prepositionen d använder man I formeli stll i stället for pd sa mt i vissa
staende uttryck:

§ 721 pä ä ena sidan .•• ä andra sidan

Lämna saken ä sldo! (Se även Prepositioner § 741.)
l, Tid: Hon talade ä hans vägnar.
Se Tidsprepositioner § § 732, 734 och 735.
2. Rum: Anm. 2: Talsprakets "i borjanjmittenjslutet pä september" borjar bli vanligt
Lampan star pä golvet/bordet.
ocksa i skriftspraket. (Se av och i.)
Hon bor pä Drottninggatan/landet/ett hoteli.
Vi gar pä bio/teater /opera/konsert/restaurang/
sa'mmanträde. (Jfr tiU.)
Han arbetar pä apotek/fabrik/kontor/sjukhus.
Hon läser pä universitetet. (Jfr vid.) § 722 till
3. a) Efter vissa adj.: Jag är säker/osäker pä saken. 1. Tid: Vi stannar till den femtonde.
Han är trott pa att hora dina rad ständigt. Vänta till i morgon!
(Jfr av.)
Läxan till idag är inte lätt.
Hon var arg pä sin man som alltid kom for Finns det nagra biljetter till i kväll?
sent tiji middagen. Han kom fbI' sent till middagen.
Han är rik/fattig pä idéer. Han kom till sist.
Han är blind pa ena ogat. De ska flytta till hbsten/vintern/varen/som-
Han är dov pä ena orat. maren/julen/pasken.

138 139
 §§ 722 - 723
§ § 724 - 727

2. Rum:
Vi ska resa tiJI Skane/Stockholm. ij /24 utan
Det här är vägen tiJI Uppsala.
TiJI vem kan jag vända mig fär att fa veta der! Han kom utan sin hund idag. (::;t med.)
Hon akte tag tiJI Malmä. (Jfr mat.) Vi är alltid utan pengar i slutet av manaden.
De promenerade tiJI teatern. (= byggnaden).
(Jfr pd.)
De akte buss till skolan. (Jfr i.)
Du kan skriva/ringa/hälsa tiJI Anderssons.
~ 725 utom
3. a) Efter vissa verb:
Yad kan den här produkten användas tiJI?
Hon har utvecklats tiJI en stor artist. l. Rum: Han var utom härhilil/synhall. (Jfr inam.)
Här forvandias strämmen tiJI liksträm.
Han valdes tiJI ordfärande. ? = med undantag av: Alla utom han hade kommit. (Obs! Subjekts-
Barnet doptes tiJI Anna. form efter utom.)
De längtade tiJI Italien. (Jfr efter.)

b) Framfär vissa subst.: Detta har varit tiJI fordel/glädje/hjälp/nyttal

bekymmer/nackdeljskada for mig.
Yad är han tiJI yrket? § 726 vid
Jag känner honom tiJI namnet/utseendet.
Jag viII dit tiJI varje pris. l. Rum: Västervik Iigger vid Ostersjän.
Vi mäts vid stationen!
TiJI lands tar resan fyra dagar. e aven Hon läser vid universitet. (Jfr pd.)
Jag gar
De har tillfattbords/fots/sängs/sjoss.
den till skänks. (S"§ 741.
2. Tid: Kom vid tiotiden!
c) Ovrigt: Det är en bekant/kusin/släkting/vän tiJI mig. Vid 40 ars alder blev han statsminister.
Han, tog till orda. (Se även Prepositioner § 741.) Vid den tiden var han frisk.
Olyckan hände vld bärjan/slutet av resan.(Jfr i.)
4. Indirekt objekt: Käp boken till mig! (Jfr at.) Han reste hem vid ett olämpligt tillfälle.

3. a) Efter vissa adj.: Han var van/avan vid bi len.

b) Efter vissa verb: Du vänjer dig snart vid hennes da Iiga humär.
§ 723 under

1. Tid:
Det ägde rum under l700-ta let.
Under dagen är han aldrig hemma.
Det hände under kriget. § TP at
Det var under Gustav III:s regering.
De levde heJt isolerade där under tva manader. 1. Rum:
Under julen var han tv ungen att arbeta.
2. Rum:
Hunden lag/lade sig under sängen.
Det är under noll idag. fär det är tre minus-
grader. (Jfr äver.) 2. Indirekt objekt:
Det är under hans värdighet att gära det.
3. Ovrigt: 3. Efter vissa verb:
Jag ska bara ringa till kontoret; under tiden
kan du väl ta ut bilen ur garaget.

140
141
 §§ 729 - 730
§§ 728 - 729

§ 728 Over Grupp b

1. Rum: Han bor ivaningen over oss. l. Sammanställda prepositioner uppbyggda av enkel preposition + substantiv
Barnen sprang over gatan. + enkel preposition:
Det är over noll idag. (Jfr under.)
i stället fär
2. = mera än: Huset är over 300 ar gammalt. med anledning av
Klockan är over elva. pa grund av
De var inte over 50 personer. ti II fäljd av
vid sidan av
3. a) Efter vissa adj.: Hon blev glad over presenten. (Jfr for.) i fraga om
Jag är fortvivladjforvanadjledsenjstolt over med hänsyn ti II
ditt beteende. tiji häger om
ti II vänster om
b) Efter vissa verb: Flickan gladde sig over betyget. (Jfr at.) med undantag av
Hela ti den klagade han over sin tandvärk.
(Jfr pd.) 2. tillsammans med
tack vare

3. i och med
Änm.: Det finns en mängd sammansatta prepositioner (adverb + preposition) fran och med (= fr. o. m.)
färutom de ovan nämnda. Dessas betydelse behäver oftast ingen fär- till och med (= t. o. m.)
klaring.

Exempel: innanfär, utanfär, ovanfär, nedanfär, ovanpd, bredvid,

bortifrdn, m. fl. Exempel: Hon kom hit med anledning av bräl1opet.
Joakim hann läsa fem bäcker i stället for en pa grund av att
han läste mycket fort.
Bokhy!!an star till hoger om skrivbordet.
Hon klarade provet tack vare sin stora ambition.
Du skall läsa till och med sidan 125.

§ 729 SAMMANSTÄLLDA PREPOSITIONER

§ 730 PREPOSITIONER bildade av VERB, ADJEKTIV eller
SUBSTANTIV
Grupp a

fär sedan En del vaniiga prepositioner är ursprungligen former av verb, adjektiv eller
fär skul11) substantiv, t. ex.

l. angaende
beträffande
Exempel: Familjen Borg kom hit fOr tva ar sedan.
oavsett
ViII du gära det här for min skull.
Han kom fOr Evas skull. rärande
enl igt
jämte
medelst

2. bortsett fran (verbform + enkel preposition)

1) Har som huvudord genitivformen av ett substantiv eller pronomen. oberoende av

143
142
 §§ 730 - 732

I
l,
§§ 732 - 733

Exempe/: Man gjorde en utredning angaende behovet av dag hem i stadell,

Observera skillnaden mellan "Han läste boken pa tva timmal''' och "Han
Enligt väderrapporten skal/ det b/i fint väder i morgan.
läste boken (i) tva tímmal''' . Det färsta exemplet talar om att han använ-
TV-programmet
drag. iga l' var utmärkt bortsett fr an ett trakigt fän,
rl de, behävde tva timmar fär att läsa färdigt boken; det andra exemplet
lalar om att han läste iboken under tva timmal', men vi vet inte, om han
var färdig med den eller ej.
II

TlDSPREPOSITlONER
C. Negation + tidslängd
J § 731 DEFJNITION Sval' pa fragan pa hur läng tid + inte = hur lang tid gick/har gatt o. s. v.
utan att ... : pd

Svenskan skiljer mycket noga mel Ian tidslängd (tidsperiod) och tidpunkt.
Fär att färsta skillnaden mel/an de alika användningarna av tidsprepositio. Exempel: Jag hal' inte sett henne pa tre ar = Tre ar hal' gatt utan att
tidpunkt.
ner är det viktigt, att man tal' red a pa om det är fraga om tidslängd elle,. jag hal' sett henne.
Han far inte ga upp Ul' sängen pa en vecka = En vecka mäste
ga utan att han far ga upp Ul' sängen.
§ 732 TIDSLÄNGD

A. Tidslängd Alla tempus av verbet är användbara, presens dock bara om framtid.

Sval' pa fragan hur länge:

§ 733 TIDPUNKT
Exempe/: Hon hal' bott här
en periOd av tva ar.
i
tva ar = Hon hal' bott här under
A. Sval' pa fragan när + presens (futurum):
om
Prepositionen i kan man ute/ämna i detta fal/.

AI/a
bara tempus av verbet
om framtid. är mäj Iiga vid denna preposition, presens dock
Exempel: Vi reser om en vecka.

Exempel: Hon hade bott/ska bo o. s. v. här (i) tva ar. B. Sval' pa fragan när + preteritum (pluskvamperfektum):
efter

B. Tidslängd + avslutad handling

Exempel: De kom till oss den 15 juli och reste (hade rest) efter en vecka.
Sval' pa fragan pa hur lang tid
for att ... : pa hur lang tid behovel', använder man

C. Sval' pa fragan när + preteritum (pluskvamperfektum):

for - sedan
Exempel: Hantimmal'
tre lagade fär
bilenattpalaga
tre bilen.
timmal' = Han använde, behovde tre
Exempel: Han kom (hade kommit) hit for tre ar sedan.

Man tänker
tempus sig en
av verbet är prestation,
användbara. ett resultat, nagot som är färdigt. AI/a
D. Som svar pa fragan när använder man ocksa uttryck av typen igar,
i morgan, pd morgonen, i
fredags.' Se nedanstaende schema!
144

145
10. Grammatik
§ 734 Schema äver TIDSUTTRYCK

Iiivar
paFramtid
allmänhet
jul Nutid
i ju I ;ii varas
ivar
varen
julen
sändagarna julas
sändags pa
pa vararna
jularna
pa sändag
vinter,
fred ag on, vintrar
m;dsommar,
torsdag
onsdag
lärdag
t;sdag -en, -somrar F ärfl uten ti d
jul,
var, -en,
sändag, -ar
-en, -en,
-ar -ar
Helger
Dagar

Delar av dagen i morgon bitti

i morse pa morgonen
morgon, -en, morgnar
pa morgnarna
pa mandag morgon
i mandags morsei pa mandagsmorgonen
färm iddag, -en, ar i eftermiddag i efterm iddag
eftermiddag, -en, -ar i efterm iddags II pa
pa natten
eftermiddagen
kvällen
kvällarna
pa nätterna
efterm iddagarna
i natt
i gar kväll i kväll i kväll
kväll, -en, -ar

i natt i natt
natt. -en. nätter

i gar natt
natten tiji i gar

Áret och manaderna nästa ar

iar
januari i fjol
februari färra aret
mars
april i januari i januari i januari i januari
maj >

juni
juli
augusti
september
oktober
november
december
 §§ 735 - 736
§§ 734 - 735

Anm: l: i gar och i dag kan man ocksa skri va igar och idag. r:xempel: Det är andra gangen pa en vec ka som han kommer fär sent.
1 2 3 4 5 6
Anm. 2: Vid datum och artal använder man ingen preposition. Det här var det dummaste jag har härt pa flera veckor .
1 2 3 5 6
Exempel: Han är fädd den 3 juli 1947.
Vi ska träffas den 24 februari igen. Det var färsta gang en pa länge som vi sags.
Hon reste fr im hemlandet (ar) 1970. 1 2 3 4 5 6
J ulen 1959var jag i Helsingfors.
Anm. 3: Specielit i "kommunikésvenska", t. ex. tidningsreportape, nyhetsuppläs· Däremot:
ningar o. s. v. använder man otta i stället fär mandags uttryckel i Det var den bästa film (som) jag har sett i hela mitt liv.
pa mandagen. Pa samma sätt: i
eftermiddags - 'pa eftermiddage1l, 1 2 3 4
i
mandags marse -pa mandagsmarganen, o. s. v.
pa mandagen kan i sadan stil även betyda den mandag som kommer. i + bestämd tidsperiod.

Exempel: Pa mandagen bevistar de bada statsäverhuvudena en färe-

ställning pa Nationaloperan. Observera att det vid dessa uttryck är fraga om ett slags emfatisk omskriv-
Anm. 4: När man anger en bestämd tid pa dagen, eller dag, arstid eller helg ning, se Diverse § 1109.
under en bestämd tidsperiod använder man vanligen pa, 1. ex. pä
mändagen, pa varen, pd ju!en.

Exempel: Pa kvällen (den dagen) läste han tidningen. § 736 RUMSPREPOSITIONER

Pa mändagen under den färsta semesterveckan reste vi.
Pa varen 1969 var vi utomlands. Svenskan sk i Ijer mel Ian tre slags rumsprepositioner: 1. prepositioner som ut-
Pä j ulen det aret var de i fj äIIen. trycker riktn ing, 2. prepositioner som uttrycker befintl ighet, och 3. preposi-
Se även under, Prepositianer § 723. tioner som ibi and uttrycker riktning och ibi and befintlighet. (Se även Adverb

\ t\
§ 612.)
LJ • framfär
hos i 2
efter
under
inom äver
bakom
Grupppa
Grupp 3
mellanl)
längs vid
tiatII
mot
Grupp 1 fran
LJ :-' eller
~
1.1111

"

§ 735 PERIODICITET

Svar pa fragan hur otta:

Exempel: en gang i sekunden, i timmen, i veckan, i manaden o. s. v.

Undantag: en gang om dagen, om dygnet, om aret.

Alla tempus av ver ben är användbara.

Exempel: Grupp 1: De kärde mot stationen.

Anm.: Superlativ eller ordningstal + pd + tidsperiodjtidsuttryck Hon reser till Madagaskar i morgon.
i obestämd form.

det (här, där) + vara + superlativ eller ordningstal + (subst. +) pa + tidsut.

l 2 3 4 5 l) "De promenerade längs floden" uttrycker inte riktning utan talar om var de
tryckjtidsperiod (i obestämd form). promenerade. Jämfär "De promenerade i parken" med "De promenerade tiji
6
parken" .

149
148
 §§ 736 - 738

§§ 738 - 740

Grupp 2: Jag arbetar hos Andersson & Soner.

Per satt bakom Lisa. M:IIII~a prepositionér kan fungera som konjunktioner e/ler kan vara en del av
"""jllnktioner, t. ex for, for att, sedan, eftersom, trots att, pd grund avatt,
Grupp 3: Hon sitter pa stolen. ""." anledning avatt, m. fl.
Han kom pa festen.
Hunden ligger under bordet.
Hunden krop in under bordet. I x'1lnpel: Han kunde inte kom ma, fär han hade inga pengar. (konjunktion)
De kom trots regnet. (preposition)
De kom trots att det regnade. (konjunktion)
Forestä/lningen var inställd pa grund av sjukdom. (preposition)
Anm.· Relativpronomenet som + rumsprepositionerna i, vid, pd kan man of ta by'" Foreställningen var inställd pa grund av att primadonnan blivit
ut
ut mot det re/at/va
mot dit. (Se Adverbadverbet 2 b.) som + til!
§ 613. där; kan man pa samma sätt byl" sjuk. (konjunktion)

li 739 PREPOSITIONER som uttrycker GENITIVFäRHALLANDE

äVRIGT
Ett genitivfärha/lande uttrycker man ofta i svenskan med hjälp av en prepo-
:;it ion, vani igen pd,for, till, i, vid eller over. Observera att prepositionen av är
§ 737 ADVERB + PREPOSITIONER ovanlig i sadana genitivuttryck.

Det finns manga uttryck som bestar av ett adverb + en preposition. Exempel: Herr Blomsträm malade taket pa sitt hus.
Vi är nu framme vid malet fär var resa.
Exempel: ga in i *- Barbro är en god vän ti/l mig.
ut ur affären/rummet Hans kunskaper i svenska är ännu inte sa stora.
ga/titta in genom *-
resa/längta hem ti/l ut genom därren/fonstret Den svenske kungen Gustav II Adolf stupade i slaget vid UHzen
*-
ga in pa bort fran Kiruna/familjen 1632.
*- ut fran apoteket Vi tittade pa en karta äver Sverige.
Drottningen av England heter Elizabeth.

Anm Ganska manga ord kan vara bäde preposition och adverb.
Anm. l: I stället for en genitivkonstruktion med - s (se Substantiv § § 101 O och
Exempe/: Han sitter bakom mig. (preposition) 114) eller ett genitivuttryck med preposition använder man oftaett
Han sitter bakom. (adverb) sammansatt substantiv. Exempel: hustak, resmal, svenskkunskaper.
Hon har varit här sedan midsommar. (preposition) Anm.2: En genitivkonstruktion med - s har oftas.t samma betydelse som ett
Hon reste hem sedan. (adverb) Se äVen Diverse § 1103.
genitivuttryck med preposition. Huvudordet bl ir dock i regel mer be-
tonat om man använder en genitivkonstruktion med - s Denna "kon-
struktion är ocksa mer formel!.
§ 738 PREPOSITION + INFINITIV och PREPOSITION + BISATS Exempel: Landets invanare är kända for sin gästtrihet.
Prepositioner Invanarna i landet är kända for sin gästtrihet.
II
bisats. kan i svenskan styra (hära ihop med) en infinitiv el/er en hej

§ 740 Olika fal/ da PREPOSITIONEN star SKILD fran SITT HUVUDORD

I Exempel:
Är du intresserad a v att ga med oss?
1. i relativsatser som bärjar med vad el/er som.
II
Hon var rädd for att träffa okända människor.
Han blev forvanad ä ver att se henne.
Är du intresserad a v att han kommer?
Exempel: Färst om en manad kan jag visa dig vad (= det som) jag nu
Hon var rädd for att hon maste träffa okända mélnniskor. arbetar med.
Han blev forvanad ä ver att hon var där.
Stolen som han sitter pa är gron.

150
151
 §§ 740 - 741
§§ 801 - 802
2. vid infinitivuttryck
KONJUNKTIONER

Exempel: De har manga trevi iga grammofonskivor att lyssna pä.

Hon har ett svart problem att brottas med. § 801 DEFINITION

Konjunktioner är ord som binder eller fogar samman. De är obojIiga och van-
3. i frägesatser Iigen obetonade.

Exempel: Vem gay du brevet tHl? § 802 OLI KA SLAG AV KONJUNKTIONER

Vad kan man använda den här maskinen till?
Hon undrade, vem du gay brevet tijI.
Han fragar, yad man kan använda den här maskinen till. l. I Samordnande konjunktioner (bindeord)

binder samman satser eller satsdelar av samma sort.

4. vid emfas

Det finns bara nagra fa samordnande konjunktioner:

Exempel: Det bor man tänka pä. och, samt (formelit), . eHer, men, utan,for, ty (formelIt), m. fl.
Sädana svärigheter är du inte ensam om.

Anm.: huvudordet.
, fallen 3 och 4 är. det ocksä mäjligt
Exempel: Per och Stina gick pa bio. I (och binder samman tva subjekt)
att placera prepositionen framfär Han sitter och läser. (tva predikat)
Kommer du eller kommer du inte? (tva fragande huvudsatser)
Vi bjod dem, men de ville inte komma. (tva huvudsatser)
De hoppades, att resan skulle ga bra och att vi
skulle komma fram fore kvällen. (tva bisatser)

§ 741 PREPOSITION + rest av gammal KASUSSäJNING

Observera att en samordnande konjunktion inte päverkar ordfoljden I en
Efter nagra prepositioner, specielIt tiU och i, kan man i vissa uttryck ännu se huvudsats! Se Ordfoljd § 902 l.
gam la kasusformer av substantiv, adjektiv och pronomen.

Exempel: till bords, till sängs, till fots, till dods, II. I Underordnande konjunktioner (fogeord)
utomlands, inomlands fogar samman huvudsats med bisats. De inleder bisatsen (den
till dess, sedan dess underordnade satsen).
till godo, till salu
till hands, till väga, till orda

allt i allo, forvisso Man kan dela in de underordnande konjunktionerna i grupper efter
skämt asido, ga man ur huse deras betydelse.

iforstone, pa sistone 1. Det all mänt underordnande att.

2. Temporala konjunktioner (tidskonjunktioner):
pa nader när, dd, tins, (inte) forrän, innan, medan, sedan.
3. Kausala konj unktioner (orsakskonj unktioner):
i rättan tid, igodan ro eftersom, därfor att, for att (i ledig stil i stället for därjor att), dä,
emedan (formelIt), som (formelIt).

152
153
 §§ 803 - 805 \

§§ 806 - 809

4. Konditionala konjunktioner (vi/lkorskonjunktioner): § 806 eUer

am, ifail.
5. Koncessiva konj unktioner (medgivande-, motsatskonj unktioner): dier star ofta mel Ian tva alternativ.
fastän, fast (Iedig stil), trots att, även am, ehuru (forme/lt).
6. Finala konjunktioner (avsiktskonjunktioner):
for att, sa att (Iedig stil). Exempel: Ska han eller du gora det?
7. Konsekutiva konjunktioner (foljdkonj unktioner): ViII du sitta e/ler sta?
sa att, sa (i huvudsatsen) ... att. Han undrar om du viii sta eller om du hell re viII sitta.
8. Komparativa konjunktioner (jämforelsekonjunktioner):
sam, sasom, än, ju (i bisatsen) " . ju eller desto (i huvudsatsen).
9. Interrogativa konjunktioner (fragekonjunktioner): § 807 men ac h utan
om, huruvida (formelit), ifa II (taisprak).
men och utan uttrycker en motsats eller en invändning. men är vanligare än
Se även Konj unktionella adverb § 604 c. utan, eftersomutan kräver en negation iforsta ledet och en klar motsats i det
andra.

SAMORDNANDE KONJUNKTIONER
Exempel: Han steg upp klockan sju men kom ända for sent.
Lars äter aldrig fisk utan bara kott.
§ 803 I NLEDNI NG

I samma satsled som men kan man ofta tänka sig ordet ända, och pa samma
De samordnande konjunktionerna maste alltid sta me/lan de ord och uttryck sätt kan man tänka sig bara i samma satsled som utan.
som de binder samman.

Exempel: De vi Ile gärna ga, men de hade ingen moj Iighet att gora det.
§ 808 for och ty

for och ty betyder samma sak, men for använder man mest i ledigare stil,
medan ty är typiskt for skriftsprak, specielit for fackprosa.
§ 804 och

och är sällan betonat och uttalas vanligen "a". När och binder samman flera Exempel: Han kunde inte bjuda sin flicka pa bio, for han hade inga pengar.
satsdelar av samma sort, sätter man i regel bara ut och mel Ian de tva sista. Gotland har of ta stora vattenproblem sommartid, ty nederbor·
den är ringa.

Exempel: iHon packade ner trojor,

väskan. byxor, skor, kjolar, blusar och klänningar Anm. 1: Satser inledda med fór och ty är visserligen huvudsatser, men de kan
ändä inte stä ensamma i matsats till óvriga huvudsatser. Därfór tycker
man alta at! dessa satser är bisatser av samma typ som satser inledda
med de underordnande konjunktionerna eftersom, därfór att, asv.
§ 805 samt
Anm. 2: fór och ty kan bara binda samman huvudsatser.

samt betyder detsamma som och. Man använder det i mera formelI stil och Anm. 3: fór är mycket vanligt i talspräket. Exempel, se Meningsbyggnad
även när man viII betona bindeordet. samt kan inte binda samman tva full', § 1009 I c artm. 1.
ständiga huvudsatser men däremot tva fullständiga bisatser.

§ 809 bade och, antingen dier, varken eller

Exempel: Ni papekar flera felaktigheter i utredningen, bl. a. att den yngre
personalen vid flera tillfällen blivit forbigangen samt att även Man kan forstärka konjunktionerna och och dier genom att lägga till ett kon·
andra liknande oegentligheter fOrekommit. junktionellt adverb (se Adverb § 604 c) i det forsta ledet pa foljande sätt:

154 155
 § § 811 - 815

§ § 809 - 811

bade... och I\nm. 2: Man utelämnar ofta att, specielIt efter karta huvudsatser.
antingen eller Exempel: Jag tro,:jag gar nu.
'III
varken eller

11,1
Exempel: Hon viII bade ga pa bio och pa restaurang. § 812 när
Hon viII antingen ga pa bio eller pa restaurang.
III
Hon viii varken ga pa bio eller pa restaurang. när kan vara bade konjunktion och fragande adverb.
II

I Man kan säga attbdde ... Iochvisar att tva alternativ av tva gäller, antingell Exempel: När taget kom, stod chauffären och väntade. (konjunktio:l)
I
... eller att ett alternativ av tva gäller och varken ... eller att inget alternativ Chauffären fragar: "När kommer taget?" (fragande adverb)
av tva gäller. (Se Adverb § 603 c.)
III

UNDERORDNANDE KONJUNKTIONER § 813 dä

dä kan vara bade temporal och kausal konjunktion; dessutom kan dd vara
I adverb med betydelsen "vid den tidpunkten", se Diverse § § 1104 och 1105.
§ 810 INLEDNING

De underorc;:lnandekonjunktionerna inleder bisatser. Bisatsen kan antingen
sta efter eller färe huvudsatsen. Om bisatsen star fare huvudsatsen. far
huvudsatsen omvänd ordfaljd. (Se Ordf61jd § 902 II.)
I
Exempel: Da jag var liten, bodde vi pa landet. (temporal konjunktion)
Myndigheterna besl6t att f6rpassa mannen, da han saknade giltigt
uppehallstillstand. (kausal konjunktion)
Vi gick samtidigt i skoian, men jag kände honom inte da. (adverb)

§ 811 att
I

att star oftast efter sägeverb (t. ex. säga, berätta, tycka) och har med ti- § 814 sedan
den fatt ett slags mellanställning mel/'an konjunktion och skiljetecknet :. och preposition. (Se Diverse § § 1103
li Därf6r har man efter att ibi and bisatsordf61jd och iQland huvudsatsordf61jd, sedan kan vara konjunktion. adverb
särskilt i ledigt sprak: (Se vidare objektsbisatser, Meningsbyggnad § 1004 A.) och 1105.)

Exempel: Hon säger, att han in te har tid. Exempel: Sedan (= efter det att) de ätit middag, gick de pa bio. (konjunktion)
Hon säger, att han har i nte tid. (Iedigt sprak) De at middag (färst). Sedan (= därefter) gick de pa bio. (adverb)
Han har inte träffat henne sedan pask. (preposition)

Anm. 1: Denna mellanställning mellan konjunktionoch skiljetecken märker

man ocksa i fraga om placeringen av adverbial och objekt. Dessa place-
rar man ofta, specielIt i ledigt sprak, direkt efter att. Ocksa ordfäljden
paverkas: man far omvänd ordfiiljd. § 815 inte ... färrän

Exempel: I Spanien träffade han Eva.
Han sade, att han träffade Eva Spanien.i
Han sade, att i Spanien träffade han Eva. (Iedigt sprak)
Sjiiresor tycker hon i n t e om.
Hon säger;-aIT hon i nt e tYcKer om sjiiresor.
Hon säger, att sjiiresor tycker hon in t e om. (Iedigt sprak)
Jämfär: De undrade. om han träffade Eva i Spanien.
Han viii veta, om hon inte tycker om sjiiresor.
inte star i huvudsatsen, som maste sta fare bisatsen. I stället f6r inte kan
man ha eU annat negerande ord, t. ex. knappt, knappast.
Exempel: Vi träffade ingen bekant pa hela dagen, forrän vi nästan var hem-
ma igen,
Han hade knappt hunnit innanfär d6rren, forrän telefonen ringde.
157

156
 § § 819 - 823
§ § 816 - 819

§ 816 innan I\llgaende ordfäljden frageformade konditionalsatser, se Ordfäljd § 904.

innan kan vara konjunktion och preposition. Som preposition betyder i1WIIII
samma sak som färe. (Se Diverse § 1l0l.) ti 820 fastiin

./ilstiin har i ledig stil formen fast. Man kan fär att fa fram en motsats meiian
Exempel: Kom ·hem, innan det blir märkt! (konjunktion) Iva satser färena dessa antingen l) med den underordnande konjunktionen
Kom hem innan (= färe) kfockan sju. ./ilstiin eller 2) med den samordnande konjunktionen men. I det färra fallet
Iar man da huvudsats + bisats, i det sena re fail et huvudsats + huvudsats.

innan som preposition är fedig stil.

Exempel: Han gick till arbetet, fastän han var sjuk.
Han var sj uk, men han gick ändä ti II arbetet.
§ 817 därfär att (Se men, Konjunktioner § 807.)

därfär att-bisatsen star i regel efter huvudsatsen. I talsprak använder milll

ofta en fristaende därfär att·bisats som svar pa en fraga inledd med varfiil'. § 821 fär att
I talsprak och ledig stil använder man ofta fär att i stället fär därfär (lU.
(Jämfär den final a konjunktionen fär att.) jär att är den vaniigaste finala konjunktionen. (Se ocksa därfär att.)

Exempel: Varfor kommer du fär sent? - Därfor att (For att) min väckar· Exempel: Han kom tiji Sverige for att han skulle träffa sin syster.
klocka inte ringde.
Hon viII ga ut därfor att (= eftersom) solen skiner.
talspräk använder man ofta sa att som final konjunktion.

Da konj unktionen därfär att ofta medfär svar igheter, kan man rekommende-
ra användandet av eftersam i stället.
§ 822 sa. att
Angaende skillnaden mellan därfär och därfär att, se Diverse § 1l0l. huvudsatsen och att som inledan-
sa att konstruerar man vani igen med sa
de ord i bisatsen.
§ 818 da

Den kausala konj unktionen dd använder man mest i formelI sti l. Exempel: Hon arbetade sa hart, att hon maste sjukskriva sig.

Exempel: Dä hon inte visste att hennes man skulle komma hem just denna § 823 än och sam
dag, blev hennes häpnad obeskrivlig.
De bada konjunktionerna än och sam uttrycker en jämfärelse. än använder
(Se Diverse § 1l04.) man bara efter en komparativform (av adjektiv eller adverb) eller en form av
ordet annan eller efter ett ord som är bildat av annan, t. ex. annorlunda.,
annanstans.
§ 819 om

am är den vaniigaste konditionala konjunktionen. Exempel: Eva sjunger bättre än Olle.

Han är äldre än sin fru.
Han hade inga andra vänner än de tva. Stockholm.
Exempel: Om jag far tid, kommer jag. Han har aldrig bott nagon annanstans än

159
158
 §§ 901 - 902

§§ 823 - 825

I and ra fail använder man sam. ORDFOLJD

Exempel: Olle sjunger inte lika bra som Eva. § 001 INLEDNING
Han är lika gammal som sin fru.
De bor pa samma gata som vi.
Svens k an h ar I" jam are Ise me d manga
... f"" od' an ra, ICk e-germans •••
1/ GhlV sprak
mycket bestämda regler for ordfoljden . ./
Angaende "sin fru", "sam vi", se Pronomina § 408, anm. 1.

o o o k tt substantiv
§ 824 ju.". desto (ju) ?etta ~eror bl. a. pa att man inte pa nagan ändelse an se om ~. r man inte
ar subjekt, objekt eller nägon annan satsdel. Predikatsverbet boJ# utan man
efter den '/person" (Se pronomina § 402) som utfor handlinge(l,f h I
ju ... des to har ju i bisatsen och desto i huvudsatsen. Man kan ocksa användaju i anvander samma f'arm fór 1:a, 2 :a och 3:e person, baod'e slngu Iarl?'
u . "'"kt
ac och
p ura-
re-
bisatsen. Oftast star ju och desto framfär komparativformer av adjektiv eller adverb. lis. (Dessutom uttrycker man oftast fraga enbart genom att subJt'! h II Pt
d"l,
I"atsverb kommer iannan ordningsfäljd.) Därfär k an man .In t..4<
~4 eoch er M
u e--
lämna subjektet utom i
nagra fa undantagsfall. (Se Verb § 5r
e
ningsbyggnad § 1009 I anm. 2.)
Exempel: Ju mer han drack, desto (ju) fullare blev han.

§ 825 am
ORDFDLJDEN I HUVUDSATS
Det interrogativa am inleder en indirekt fragesats utan frageord. I talsprak
använder man ofta ifall i stället fär om.
§ 002 REGLER fär ORDFäLJDEN i HUVUDSAíS
Exempel: Han fragade mig, om (ifall) jag ville ga. E n hd" en an I rege I stao ensam, o b eroe ndeuppma
uvu sats ar sJa vstan d'19: dk"
.001 .. av andra
in
satser. Huvudsatsen kan vara 1) ett pastaende, 2) en fraga, 3) en n g.

Exempel: 1) Han kommer nu.

2) Kommer han nu?
3) Kom nu!

Huvudsatsen har

ibiand rak ordfoljd (subjektet kommer fo re Q!edikatsverbeJ)'

ibiand omvänd ordfoljd (subjektet kommer efter ~).

l. Ohm uvu d satsen ar

u o o d e, h ar den an t'Ingen ra k '"""ller
ett pastaen d omvänd
ordfäljd. Ordfäljden är omvänd om huvudsatsen bärjar rTl e en annan
satsdel än subjektet.

161
160
11. Grammatik
 § 902

§§ 902 - 903

Ett tidsadverbial star otta forst, men rumsadverbiaJ, sättsadverbial Ol II

fo/jd § 913.) blem med rak eller omvänd ordfoljd. Om imperativen riagon gäng har
objekt endast Om de är betonade eller star i motsats till nagot. (Se O,'tI
ett subjekt, sätter man detta efter imperativen (omvänd ord-
fQljd) .
Observera att en samordnande konjunktion (och, men, fär, utan, m. II
-vänd
se ordfQljd.
Konjunktioner. § 802) kan stä fo re Subjektet utan att satsen far 0111
Exempel: Kom nu!

Exempe/: = ---
K/ockan sju äter jag frukost.
Sätt dig pä stolen!

Sätt du dig här och lugna ner dig!

~ äter frukost klockan sju.

Vi bjod dem, men de ~ inte komma.

Anm.: Observera att ordfäljden i en huvudsats är omvänd ocksä när hUVUd-

bisats
satsen elJer
bärjaren direkt
med ettanfäring.
adverbiaJ elJer ett objekt som bestär av en
§ 903 Schematisk oversikt over ORDFäLJDEN HUVUDSATS
Exempel: (bs) När kloCkan var sju, ~ ~. (hs)

(hs) ~ ~, när klockan var sju. (bs)

\. Hon ska träffa honom I morgon ska hon träffa
(direkt anfäring) "Klockan är sju", ~ b..!!!:!. (hs)

(hs) t:@D~: "Klockan är Sju". (direkt anfäring) i morgon. (tidsadverbial) honom _

Han koper Exoressen Expressen koper han pa

I l. Om huvudsatsen är en fräga, har den van/igen omvänd ordfoJjd.
(objekt) pa hemvägen. hemvägen.
Exempe/: Kommer bQn?

Varfor -=--
kommer hon? ~

där.
viII inte bo

(rumsadverbial) Där ~ ~ inte bo.

(Jndantag: jekt, fragan

Om är ordfoljden
borjar rak.
med ett frägeord SOm samtidigt är sub. (hs) :!..9.g stannar _hemma. (bs) Om du viII, stannar jag
om du viII. (bs) hemma. (hs)
Exempel: ~ kommer där borta?

~ ska hända i morgon? (hs) .::@g ska stanna hemma, (bs) Om du viII, ska jag

om du viiI. (bs) stanna hem ma. (hs)

Han fragade: "Kan du "Kan du komma?" , fragade

",. En huvudsats SOm innehäller en imperativ (UppmaningSform av verbet)
har vanI igen inget subjekt. Därfor har man ; detta fail heller inga pro- komma? " han.
162

163

--.---.-::: I
 § 904

§§ 903 - 904

Exempel: (hs) ~ gick.

II' III. Pästäende Fräga
(hs) Karl gick. när klockan var sju. (bs)
III
Han bor här.

Här bor han. Bor han här? B isatsen ger vanligen närmare upplysningar om det som händer i huvudsat-
sen. I exemplet talar bisatsen om tidpunkten när Karl gick.

Han bor inte här. Jämfor: Karl gick klockan sju.

Här bor han inte. Bor han inte här?
Bisatsen har som rege\ rak ordfaljd (subjektet kommer fare predikats-
Han ska komma idag. verbet.) I en bisats star subjektet direkt efter det bisatsinledande ordet (se
Idag ska han komma. Ska han komma idag? Meningsbyggnad § 1008) utom där detta är subjekt (som, vem som etc.).

- ---
Han ska inte komma idag. lJndantag 1: Konditionala (vi Ilkors-) bisatser av typen

Idag ska han inte komma. Ska han inte komma idag? Hade jag tid. skulle jag gora det = Om jag hade tid. skulte jag

gora det.
---
VarfOr kommer hon?

Vem kommer där barta? Dessa bisatser kallar man frägeformade konditionalsatser. eftersom de har
samma ordfoljd som en fraga. De är mycket vanIiga i svenskan.
Yad ska hända i morgan?
En frägeformad konditionalsats star alltid fare sin huvudsats. For "vandran-
de" adverb i sadana satser gäller samma regler som for "vandrande" adverb
III. Uppmaning i huvudsatser. (Se Ordfoljd § 906.) For de indefinita pronomina ingen, inget
o. s. v. gäller samma regler i denna typ av satser som i huvudsatser. (Se Pro-
Kom nu! nomina § 429.) Man kan därfär säga att de frageformade konditionalsatser-
na har en mellanställning mellan huvudsatser och bisatser.
Sätt dig pa stolen!
Jfr: Hinner jag inte idag.
Sätt du dig här och lugna ner dig! Exempel: Om jag inte ~ idag.
gor j ag det i morgon.
gor jag det i morgon.

Undantag 2: att-satser. (Se Konjunktioner § 811 anm. 1.)

ORDFOLJDEN I BISATS

Angaende olika typer av bisatser. se Men ingsbyggnad § § 1003 - 1007.

§ 904 REGLER for ORDFDLJDEN i BISATS

En bisats (i skriftspräk) mäste vara sammanbunden med en huvudsats. Bi-

satsen kan inte existera ensam. Den är en del av huvudsatsen: ett s/ags be-
stämning eller forklaring till huvudsatsen.
165
164
 § 905
§§ 906-907
§ 905 Schematisk oversikt over ORDFäLJDEN B, SATS
I\OVERBETS PLATS
l. (hs) Hon sade,
1i 906 "VANO RANDE" ADVERB
att de ~r. (bs)
En del mycket van liga adverb har ol ika plats i forhällande tiji predikatsver-
(hs) Hon säger, i
bet huvudsats och bisats_ I en huvudsats star dessa adverb efter det forsta
verbet, i en bisats star de fare detta. Man kan därfär kalia dem "vandrande"
att de ska komma. (bs) adverb.
'l

Dessa adverb star ottast som bestämning till hela satsen. Man kallar dem da
II
II. (hs) Jag stannar hemma, satsadverbial. (Adverb är en ordk Iass: adverbial är en satsdel.) Satsadverbia-
(bs) Om du vil/,
let är ett slags omdäme om satsens innehall - sannolikhet, osäkerhet, färmo-
om du \dl.J. (bs)
dan, färsäkran, färnekande o. dyl. Satsadverbia let kan man ganska otta by ta ut
stannar jag hemma. (hs)
mot en hel sats, där det ursprungl iga adjektivet eller adverbet ingar.
III
1/:
(hs) Han kommer,
(bs) När han kan,
när han kan. (bs)
kommer han. (hs) § 907 Forteckning over "VANDRANDE" ADVERB

A. Foljande adverb "vandrar" i regel (är rorliga):

III. (hs) Boken, (bs) som jag läser,
absolut knappast
är mycket träk igo (hs)
aldrig knappt
a/ltid med viss sannolikhet
(hs) Han akte till landet,
a II tsa mojligen
där han stannade en vecka. (bs) antagl igen mojligtvis
bara naturl igtvis
blott nog (= antagligen)
I V. (hs) Oskar fragar, egentl igen ogärna
ej sannol ikt
vem du viII träffa. (bs) endast saledes (= alltsa)
faktiskt säkerl igen
färmodl igen säkert
forvisso slutl igen
Observera skillnaden i
ordfoljd mellan direkt och indirekt
fraga är huvudsats och en indirekt fraga är bisats.
fraga. En direkt givetvis trol igen
troj igtvis
gärna (he/lre, helst)
i själva verket tydl igen
ic ke vani igen
Oirekt fraga inte vani igtvis
'ndirekt fraga
ingalunda verkligen
Var bor han? ju väl = (antagligen)
kanske äter
Var ska han bo?

Vem träffar

Vem viII du träffa?

du?
De fragar,

De fragar,

Oskar fragar,
var ~

-
bor.

var lliw ska bo.

vem du träffar.
Exempel:
kanhända

(hs) 'Fräken Andersson arbetar

ätminstone
även m. fl.

ogärna pä overtid.
Oskar fragar, vem Q.!dviII träffa.
Froken Andersson maste by ta arbete,
När ~r du?
Han fragar, när du kommer.
eftersom hon ogärna arbetar pä overtid. (bs)
166
167
 §§ 907-908
§ 908

B. Andra adverb "vandrar" bara ibiand och är dä vanligen obetonade. Anm. 3: ocksd - inte heller
dagl igen
strax Adverbet ocksd kan bara sta i en jakande sats. I satser med negation
egentl igen
fo rr ständigt (inte, a!drig m. flo) använder man i stället heller.
forut sä smäningom
säJlan Exempel: (hs)
härom dagen 1. Karin kan läsa. Hon kan ocksll skriva.
inom kort särskilt 2. Lisa kan inte läsa. Hon kan Inte heller skriva.
längsamt tidigare 3. Sten kan läsa. Han kan skriva ocksll.
tidigt 4. Dag kan inte läsa. Han kan inte skriva heller.
länge 5. Johan har ingen regnrock. Han har inget paraply heller.
ocksä ti" och med
ti" sist (l exempel 3, 4 och 5 är ocksd och inte· heller mer beto-
ofta nade.)
nu ti" slut
sakta tiJI stor del (bs)
sent tyvärr 1. Gustav talar om att Karin kan läsa och att hon ocksll
änyo kan skriva.
snabbt 2. Testresultatet visar att Lisa inte kan läsa och att hon
än(nu) inte heller kan skriva.
over huvud (taget) m. fl. 3. Fru Ek talar om att Johan inte har nagon regnrock och
att han inte har nllgot paraply heller.
Anm. 4: ti!! och med - inte ens
Angäende inte ... heller, inte ... ens, se Ordfoljd § 908 anm. 3 och 4:
Adverbet t ti!! och med (t. o. m.) kan bara sta i en jakande sats. I satser
med negation (inte m. flo) använder man i stället ens.
Exempel: (hs) Hon kor ofta bil.
Exempel: De forlorade allt vid branden, t. o. m. sina kläder.
De har ingenting kvar efter branden, inte ens sina kläder.
Han talar om att hon ofta kor bil. (bs)
Anm. 5: Inbordes placering av "vandrande" adverb
Men: (hs) Hon kor bi I ofta. Om inte + ett annat av dessa "vandrande" adverb finns samma sats,
placerar man vanligen inte efter det andra adverbet.
Han talar om att hon kor bil ofta. (bs)
Exempel: (hs) (bs)
Han viII kanske inte Hon säger. att han kanske
§ 908 Anmärkningar om de "vandrande" adverben
komma. inte viII kom ma.
Anm. 1: Olika typer av "vandrande" adverb
Man far naturligtvis Hon papekar, alt ~ na·
De "vandrande" adverben kan vara
inte spotta pa golvet. turligtvis inte far ,spotta
a) negationer och liknande (knappast, omoj ligen), se Adverb § 604 b
b) obestämda tidsadverb (ofta, forr), se Adverb § 602 a pa golvet.
c) sättsadverb (snabbt, sakta) , se Adverb § 602 c
d) Adverb § 602gradadverb
och ibiand d och e. (verkligen) och orsaksadverb (därjor), se Anm.6: inte som bestämriing till ett specielÚ ord eller uttryck
Adverbet inte kan ocksa vara en bestämning till ett specielIt ord eller
Anm. 2: "Vandrande" adverb i borjan av huvudsats uttryck i satsen. Man placerar inte direkt framfor detta ord (uttryck).
som da blir starkt be~onat.
I en huvudsats kan man placera dessa adverb _ med undantag av bio a. Exempel: (hs) (bs)
bara, b!ott, endast, forstds, ju" ocksd, verkligen, vät, även _ i satsens
borjan. I det fa liet far huvudsatsen omvänd ordfOljd. Om man sär. -=
De har inte otta lust
l-.-JO
att arbeta.
Han säger. att de inte ofta
har lust att arbeta.
~
skilt viII betona ocksd eller även, far man byta ut dessa ord mat
dessutom. Detta ord kan man placera forst satsen.i
(Jämtor: De har otta Han säger. alt de otta inte
Exempel: Hon har reparerat sitt rum själv.
Dessutom har hon ma/at det. inte lust att arbeta. har lust att arbeta.)
(= Hon har málat det ocksll.)
Jag viii gärna aka. om inte hon toljer med.
'-~ ====
168
169
 §§ 909 - 910
§ 908

Även andra adverb än inte kan bestämma ett specielIt ord eller ut- § ~9 Placeringen av BESTÄMDA TIDSADVERB och en del
tryck. RUMSADVERB
(hs) (bs)
--
De har bara sällan
~
Iust att arbeta.
Han talar om, att_~
bara sällan har lust
Andra adverb, t. ex. bestämda tidsadverb och en del rumsadverb, har vanIi-
gen samma plats i huvudsats och bisats.
~=
att arbeta. (bs)
Exempel: (hs) Anna undrar, om katten är ute.
Katten är ute.
Anm.7: Placeringen av inte, aUtid, atdrig, m. fl. i konditionala bisatser
Katten gick ut i morse.
Eva svarar, att katten gick ut
i morse.
I en bisats (vani igen en konditional bisats, se Konjunktioner § 819 och
Ordfoljd § 904) kan inte, alltid, aldTig, m. fl. och subjektet ibi and byta
plats.

Exempel: "Om vädret inte blir bätlre, reser vi hem i morgon" § 910 SYNONYMER BLAND DE "VANDRANDE" ADVERBEN
IU! kan man ändra ti II
Bland de "vandrande" adverben finns det mänga synonympar, d. v. s. adverb
"Om inte vädret blir bättre, reser vi hem i morgon". som har ungefär samma betydelse. Skillnaden mellan dem är oftast bara en
stilskillnad.
Anm.8: Placeringen av "vandrande" adverb vid infinitiv Fäljande adverb använder man
Fäljande adverb använder i formelI stil eller när adverbet
Framfor en infinitiv placerar man dessa adverb mellan infinitivmär- man mest i ledig stil:
ket att och infinitiven. är betonat:

Exempel: Han bad mig att inte gora det. endast, blott
Hon lovade aU alltid komma i tid. bara icke, ej
inte även
Anm.9: Ordfoljden vid kanske ocksä änyo
När kanske stär forst i en huvudsats, kan man ha bäde rak och om- äter, igen ständigt
vänd ordfOljd. alltid färvisso
säkert
Exempel: l) Kanske hon kommer i morgon = Det kan ske (det är

mojligt) atl hon kommer i morgon.

2) Kanske kommer hon i morgon.

kanske har i exempel 2 bl ivit enbart eU adverb, där man har glomt
den ursprungl iga betydelsen.

Anm. 10: Placeringen av tyvärr

tyvärr är ol ikt andra adverb genom aU man ofia placerar det sist i
satsen med ett kommatecken framfOr. Det kan ocksä stä farst i sat-
sen eller vara ett "vandrande" adverb.

Exempel: Deras bil &!: sonder idag, tyvärr.

Tyvärr ~ deras bil sonder idag.

(hs) (bs)
Deras bi I ili tyvärr Han säger atl deras bil
sonder idag. tyvärr är sonder idag.

171
170
 §§ 912 - 913
§ 911

Oversikt over den INBORDES PLACERINGEN av OBJEKT och

§ 911 Schematisk äversikt äver DE "VANDRANDE" ADVERBENS
PLACERI NG i H,lJVUDSATS och BISATS ADVERBIAL

§ 912 INLEDNING
Huvadsats Bisats
Ett adverbial kan vara:
!::tan reste inte hem. Vi undrade. om han inte reste hem.

Hon har aldrig träffat dem. Hon viII inte komma. eftersom hon 1. ett adverb: igdr, hemrna, fort, därfor

pd samrnaren, i
nästa vedro,
aldrig har träffat dem. 2. ett adverbiellt uttryck:
i studen, med stor hastighet.

Han borde egentligen aka. Han stan nade. fastän han egentligen
Ett adverbial kan uttrycka tid, plats, sätt, orsak ,och grad (svara pa fragorna
borde aka. när, var, hur. varfor och hur mycket). Jfr Adverb § 602.
Pastaende: Har
Han du
Du har
Kommer inte
kommerhan Iäst
inte inte.
läst
inte? Hon säger, att han inte kommer.

Pastaende:
raga: boken.
boken? Hon fragar, om han inte kommer. § 913 HUVUDSATS med rak ordfoljd

Hon sade, att du inte har läst

1. Subjekt + predikatsverb + objekt + adverbial
boken.

Hon fragade. om du inte har läst Exempel:

Predikatsverb Objekt Adverbial

boken. Subjekt

Vi äter ärtsoppa pa torsdagarna.

Pastaende: De ~ aldrig komma Han säger, att de aldrig viii komma i käket.
Han ska dricka kaffe
besäker släktingar iStockholm under sommaren.
hit. hit. Hon

Fraga: '{jJJ Qi! aldrig komma Han fragar. om de aldrig viII komma

hit? hit.

Man far naturl igtvis inte spotta Hon papekar. aH man naturl igtvis inte
Anm. l: Om man har ett adverbial som uttrycker plats (rumsadverbial) och
ett som uttrycker tid (tidsadverbial), placerar man vanligen rums-
pa golvet. far spotta pa golvet. adverbialet fare tidsadverbialet.

Exempel: Elsa och Erik träffade Anderssons pa landet i somras.

" i maj.
De bada arbetskamraterna reser tHl Rom

Anm. 2: Om rumsadverbialet är mycket langt kan man placera tidsadver-

bialet fore detta.

Exempel: Elsa och Erik träffade Anderssons i somras pa eU under-

bart hoteli i Rhendalen.

173
172
 § § 913 - 914
§ 914

2. J subjekt + predikatsverb + direkt objekt +{ F:~l~~i:i~~j~t}+ adverbial Rumsadverbial, sättsadverbial, orsaksadverbial och objekt däremot placerar
man forst endast om de är betonade eller star i motsats till nagot. (Se nedan
moment 1 b.)
'l)
Exempel:
1a tidsadverbial + predikatsverb + subjekt + objekt + adverbial
II
I
Subjekt Preposition +
Predikatsverb Direkt objekt indirekt obj. AdverbiaJ

I
'd~
Han
Jag
gay
lämnade
blommor
boken till värdinnan
till honom
igar
pa biblioteket
i mandags.
Exempel:

Pred.- (Pred.-
Tidsadverbial ve rb Subjekt verb) Objekt Adverbial
Anm. 1: Direkt objekt kallar man ocksa ackusativobjek't.
Indirekt objekt kallar man ocksa dativobjekt. somras träffade de Anderssons pa landet.
maj ska de resa till Rom.
Anm. 2: Beträffande
fäljd § 913, 1den
anm.inbärdes
1 och 2.ordningen mellan olika adverbial se Ord.

Anm. 3: det
Om färe
det det
indirekta
direkta objektet
objektet. inte har nagon preposition (dt, till) star
EXempel: 1 b sättsadverbial
Subjekt
i mandags.
lärnnade
gaypa
igar,värdinnan
boken
biblioteket
Predikatsverb
blommor
Adverbial
honom
Direkt obj.obj.
Indirekt
orsaksadverbial + predikatsverb + subjekt + { objekt eller
eller objekt
rumsadverbial } adverbial
--
Exempel: en gar
vacker
AdverbialPredikatsverb
sitter
Pred
jordatmosfären.
Objekt
Subjekt
jag
rymdkapseln
närmade
Subjekt
langsamt. flicka.
ikatsverb
Predikatsverbsig

Därfär Bredvid honom

Med stor hastighet Rumsadverbial
Orsaksadverbial Sättsadverbial
3. I sUbjekt+ predikatsverb + "vandrande" adverbial + objekt + adverbjal
ipa
verb
inte
viII
Exempel:adverbial
kaffe
äter
Objekt
koket.
aldrig
Adverbial
(Pred.-
"Vandrande"
dricka
verb)
torsdagarna.ärtsoppa
Pred.-

§ 914 HUVUDSATS med omvänd ordfoJjd

ordfoljd.
Om huvudsatsen borjar med en annan satsdeJ än subjektet har den omvänd
(Pred.·
Objekt Predikatsverb Subjekt verb) Adverbial
Ett tidsadverbial star ofta forst i en IJUvudsats,specielIt Omsubjektet är kort,
t. ex. ett personligt pronomen. (Se nedan moment 1 a.)
Den tyngsta väskan har han ställt bakom bilen.
174

175
 § 914
§ 915

2.
'i 915 BISATS
adverbi~1
eller objekt }+ predikatsverb + subjekt +jdi~ekt
10bjektf'+ jj Indlrekt
preposition ,+
objekt

Exempel: l, subjekt + predikatsverb + objekt + adverbial

Adverbial Direkt Exempel:

Predikatsverb Subjekt objekt Indirekt objekt Bisats
Huvudsats
Igar gay hon blommor till sin man. Subjekt Predikatsverb Objekt Adverbial

vi pä
han viII
Han de äter
var
säger,pä
-
landet
att
i käket.
kaffemel/an
om
dricka i inbordes
somras.
torsdagarna,
ärtsoppa olika adverbial. se Ordfoljd
ordningen
Hon fragade,
Han undrar. § 913 l, anm, 1 och 2,
Anm.: det
Omfiire
det det
indirekta objektet inte
direkta objektet. har
Anm.: nágon preposition (dt, till) , stár
Angáendeden

Adverbial Predikatsverb Indirekt

Subjekt objekt Direkt objekt
Jgár gay hon sin man bJommor,
2.
sub·je kt + pred'k
I at sver b + d'Irekt ob'je k t + {preposition +
indirekt objektf+ l ad ver b'la I

I
adverbial}.
3. eller 'j"vandrande'"
objekt + predlkatsverb + subjekt + 1adverbial f+j j eller
adverbial
objekt Exempel:
Huvudsats Bisats
Exempel: Pred.- Prep. +
Subjekt verb Dir. obj. ind. obj. Adverbial
Pred.-
Objekt verb "Vandrande" (Pred.- Hon undrade. om vi blommor till värdinnan
Subjekt gay pä festen.
adverbial verb) Adverbial
Kyckling äter vi Indirekt objekt utan preposition:se Ordfäljd § 913 2, anm. 3,
aldrig
pa vardagarna
Exempel: Hon undrade, om han gay värdinnan blommor pä festen.

Tidsadverbia' "Vandrande"
Predikatsverb Subjekt adverbial
(Predikatsverb)
Idag kan de
3, Isubjekt + "vandrande" adverbial + predikatsverb + objekt + adverbial
inte komma,
Exempel:

Huvudsats Bisats
"Vandr." Pred.-
Subj. adverbial verb Objekt Adverbial

Hon undrar, om vi aldrig äter ärtsoppa pä tors-

dagarna.
176
177
12, Grammatik
 § § 915 - 916

Huvudsats § § 1001 - 1002

Bisats
"Vandr." Pred.- MENINGSBYGGNAD
Subj. adverbial verb Objekt Adverbial
Vi fragade, om han inte ville dricka kaffe käket § 1001 INLEDNING
morgon. En sats kan inga som en satsdel i en annan sats. Satsen att han kom ingar i
Vi sade, att vi otta ta/ade satsen Jag säg att han kam. att han kam fungerar där som objekt till säg
om vädret med vara pa ungefär samma sätt som hanom i satsen jag säg hanom. I satsenJag hade
grannar pil oomligen inte somnat oor han kam utgär oor han kam adverbial pa ungefär
sändagarrlll , samma sätt som om det i dess ställe hade statt dd.

OVRIGT Man säger att en sats är underordnad den sats den ingar i. Satsenatt han kam
är underordnad satsen Jag säg att han kam. Man säger ocksa att en sats
är äverordnad den sats som ingar i den. SatsenJag säg att han kam är äver-
§ 916 PLACERINGEN av OBETONAT PRONOMEN som OBJEKT ordnad satsen att han kam.

Personliga och reflexiva pronomina (se Pronomina § § 402, 403, 404 och En sats som inte är underordnad nagon annan kallar man huvudsats. And-
437) som objekt är i regel obetonade. I en huvudsats med enkelt tempus (se ra satser kallar man bisatser. Bisatser kan därfär inte färekomma en-
Verb
ett § 506 a) placerar
"vandrande" adverb. man ett obetonat pronomen i objektsställning fare samma.

Se även Bisatsinledande ord. Meningsbyggnad § 1008.

Exempel: Jag träffar aldrig herr Ek.
Han sag inte biJen.
Hon gay inte sin man pengarna morse. § 1002 HUVUDSATSER
Men: Jag träffar honom aldrig.
Hon gay honom inte pengarna i morse. En huvudsats kan vara
Han tvättar sig sällan. (reflexivt pronomen)
.-----.
Anm. l; 1) ett pastaende
Om ett personligt eller reflexivt pronomen som objekt nägon gäng är 2) en fraga
betonat är det vanligen fräga om motsatsbetoning. 3) en uppmaning
Exempel; Vi känner inte henne (men honom).
(Jfr Ordfoljd § 908 anm. 6.)
I Exempel; 1) Hon kommer hit i kväll.
Anm.2: Hon kommer kanske inte.
l' Dennapä.regel
sätta gäller§ §inte
(Se Verb 537 _lost539.)
sammansatta verb av typen tycka om, 2) Kommer du i kväll?
J
3) Kom hit i kväll!
Exempel: Eva tycker inte om Adam.
Jämfor: Eva tycker inte om honom.
I~' Anm.3:
l' Angaende ordfäljden i huvudsats se Ordfäljd § § 902och 903.
I
I en hUvUdsats med sammansatt tempus (se Verb § 506 b) har ett obe-
I tonat pronomen i objektsställning samma plats som ett vanligt objekt.
En eller flera huvudsatser kan utgära en mening. När en mening innehaller
Exempel; Hon har aldrig träffat Peter.
flera huvudsatser, färenar man dessa vanligen med en samôrdnande konjunk-
Jämfor; Hon har aldrig träffat honom. tion. Se Konjunktioner § 802.
Ij

li Angaende ordfaJjden vid sammansatta verb, se Verb § 540. Anm. l; Uttryck som han säger, hon tyckte, jag undrar m. fl. är inte hela sat-
I
I
ser utan bara delar av satser. Verben säger, tyckte, undrQr' o. s. v.
~ 178
179
li
 § § 1004 - 1005
§ § 100'2 - 1004
D. En subjektsbisats (vanligen en att-sats) är ofta det egentliga subjektet
mäste alltid ha ett objekt. Objektet brukar bestä av en direkt an· till ett opersonligt uttryck.
färing, av en objektsbisats (vanligen en att ~sats) eller av pronomenet
det.
Exempel: "Kom nu!" sa(de) han. Exempel: Det är säkert att han ska gora det.
Hon vet aU han ska komma. Säkert är att han klarar sig.
De undrade om vi kunde kom ma.
Det var konstigt att han kom sa sent.
Jag tycker det.
Jag undrar det.

Anm. 2: Huvudsatser inledda med for och ty har samma funktion' som bisatser
inledda med eftersom och därfor att. Dessa huvudsatser kan inte stä Indelning av bisatserna efter deras INRE UPPBYGGNAD
ensamma. (Se Konjunktioner § § 808 och 817.)
Exempel: Han kundeinle kommaidag, Ilir han hade i nie lid.
Han kundeinle kommaidag, därtlir alt han i nie hada lid.
§ 1005 K o n jun k tio n s bis a t s e r (se Konjunktioner § §802, 810-825)

a) att-satser

BISATSER Exempel: Hon säger att han inte har tid.

§ 1003 INLEDNING b) Temporala bisatser (tidsbisatser)

Bisatserna kan man dela in pa tva olika sätt: 1) efter deras funktion Exempel: När taget kom stod hans taxi och väntade.
i den overordnade satsen, och 2) efter deras inre uppbyggnad.
c) Kausala bisatser (orsaksbisatser)

§ 1004 Indelning av bisatserna efter deras FUNKTION i den overordnade Exempel: Hon viII ga ut därfor att (eftersom) solen skiner.
satsen

A. En objektsbisats är objekt till predikatsverbet i huvudsatsen. Dessa bisat- d) Konditionala bisatser (vi IIkorsbisatser)
ser är vanligen att'satser eller indirekta fragesatser.

Exempel: Hon vetatt vi ska komma. Exempel: Om jag far tid kommer jag.
De undrade om vi kunde komma.

B. En adverbialsbisats utgor adverbial i huvudsatsen. De fiesta bisatser inledda e) Koncessiva bisatser (medgivande bisatser)
med en underordnande konjunktion är adverbialsbisatser.
Exempel: Han gick till arbetet fastän han var sjuk.
Exempel: Klockan var sju, när han kom hem.
Hon kom inte till arbetet, eftersom bilen hade gatt sonder.
f) Finala bisatser (avsiktsbisatser)
C. En attributsbisats är en bestämning till ett substantiv i huvudsatsen. Att-
ributsbisatsen är vani igen en relativsats.
Exempel: Tant Elsa gav den gratande fl ickan en chokladbit for att
hon skulle bli glad igen.
Exempel: De bor i ett hus som är gront.
181
180
 § § 1007 - 1008
§ § 1005 - 1006

g) Konsekutiva bisatser (fäljdbisatser) § 1007 Rei a t i v a bis at ser

En relativ bisats kan bärja med

Exempel: Hon arbetade sa hart att hon maste sjukskriva sig.
a) ett relativt pronomen: sam, vars, vilken, vilket, vilka, vod;
h) Komparativa bisatser (jämfärelsebisatser) b) ett relativt adverb: där, dit, m. fl.

Exempel: Eva sjunger bättre än Olle. Exempel: Boken som jag läser just nu är verkl igen intressant.
Olle sjunger inte lika bra som hon. Hotellet dit vi ska resa i sommar är välkänt.

i') Interrogativa bisatser (fragebisatser) (Se Relativa pronomina § § 410- 412och Relativa adverb § 613, 2 b.)

Exempel: Han fragade mig om jag ville ga med honom. Anm.: Om det relativa pronomenet i n t e är subjekt i bisatsen kan man uteläm-
na det.
Exempel: Filmen vi säg igär var dälig.
(Se även Meningsbyggnad § 1006.)

§ 1008 Oversikt over nagra vani iga BISATSINLEDANDE ORD

§ 1006 Ind i r e k t a f r age s.a t s e r •

A. Underordnande konjunktioner
En indirekt fragesats kan bärja med
att
a) ett interrogativt (fragande) pronomen: vem, vad, vilken, vilket, vilka; när, dd, sedan
därfär att, eftersam, dd
b) ett interrogativt (fragande) adverb: när, var, van, hur, varfär, varifrdn; am (konditionalt)
fastän, trots att
c) en interrogativ (fragande) konjunktion: am, hUTUvida,ifall; fär att
sd att
(Se även Meningsbyggnad § 1005i.) än, sam
am (interrogativt) Se vidare Konjunktioner § § 810 - 825.

B. Frageord
Anm. 1: Om en direkt fräga borjar med ett frägande pronomen eller adverb,
forenar detta ord huvudsatsen med bisatsen. när man gor frägan indi-
rek t. vem, vod
vilken, vilket, vilka
Exempel: Vad viII du? (direkt fräga) när, var, van, hur, varfär, varifrdn,
Han frägar yad du viiI. (indirekt fräga, rak ordfoljd)
Var bor han? (direkt fräga) am, hUTUvida,ifall
De viII veta var han bor. (indirekt fräga. rak ordfoljd)
C. Relativa ord
Anm. 2: Om en direkt fräga i n t eborjar med ett frägande pronomen eller
adverb, forenar man huvudsatsen med bisatsen med en interrogativ
(frägande) konjunktion, när man gor frägan. indirekt. sam, vars
vil~, vilket, vilka, vad
Exempel: Har de varit här? (direkt fräga)
Hon undrar om de har varit här. (indirekt fräga. rak ordfoljd) där, dit

183
182
 § 1009

§ 1009

§ 1009 Nägra vani iga MENINGSTYPER d) huvudsats med inbäddad bisats

aldrig.
Observera huvudsatsernas ordfOljd i fäljande exempel. En huvudsats IInl
Exempel:
omvänd ordfäljd om den bärjar med (en konjunktion omedelbart fOljd "V)
en annan satsdel än subjektet. (Se Ordfäljd § 902.) Detta gäller ocksä 011' HOppeiatt han skulle bl i frisk \ "do<od. "'"
den bärjar med en bisats som är adverbial eller objekt.

l. a) huvudsats + huvudsats v,,,nd' onIsom bor i huset\"jäIP" ti"

lilll

--+ --
Exempel: Solen sken och det fanns inte ett moln pä himlen.
.,omm,,",\ (som) hon aldrig fiek \ bl.v dy<o fo' honom.

b) huvudsats som slutar med bisats

Hon gjo,d. '''i han kunde \,0' ,ti bil popolä'-
Exempel: Alla ~
heml när kloek~~ M fem.
e) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som slutar med
adverbial
e) huvudsats som bärjar med bisats
torsdags. och
Exempel: Herr Karlsson fiskade i Lillsjän
+
Exempe'l:
!lill1 fiek myeket fisk dä.
När klockan är fem 1~ ~ hem.

f) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med

adverbial

Lillsjän, och
Anm. 1: I ledig stil och talspräk är det vanligt att man gär länga me· Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson
+
ningar med manga huvudsatser sammanbundna med samordnande
Konjunktioner.
han ~ myeket fisk dä.
Exempel: De ringde och bjäd honom komma ut pä landet
och han ville gärna äka men han kunde inte äka just dä,
+ +
for han hade for mycket arbete.
+ g) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som borjar med
altverbial
Anm. 2: I en mening med tvä samordnade huvudsatser som har sam·
ma subjekt kan man utelämna subjektet i den andra huvud-.
satsen (dock endast vid konjunktionerna och, men, ell.er och
Lillsjän i torsdags och
+ dä
utan). Exempel: Herr Karlsson fiskade

=--
Exempel: Till slot kom solen fram och värmde
+ =- OSS alla. fiek !lill1 myeket fisk.
185

_ 1--------==--------·
184
 § 1009

§ 1009

§ 1009 Nägra vani iga MENINGSTYPER d) huvudsats med inbäddad bisats

Observera huvudsatsernas ordfäljd i fäljande exempel. En huvudsats hIll

omvänd ordfoljd om den bärjar med (en konjunktion omedelbart fäljd /Iv)
en annan satsdel än subjektet. (Se Ordfäljd § 902,) Detta gäller ocksa 0111 Exomp'" HOPP'iatt han skulle bti fr isk\ f."ocad' "'" ,Id,ig.
den bärjar med en bisats som är adverbial eller objekt.

l. a) huvudsats + huvudsats v",nd' 'nl ~ bor i huset\"iäIP" ti"

--+ --
Exempel: Solen sken och det fanns inte ett main pa himlen.
Blommo'"l (som) hon aldrig fiek \ bl,v dyca W honom

b) huvudsats som slutar med bisats

H,n gjo,d' '''i bE.!l kunde \'.' ,tt bil POP"'ä'.

Exempel: Alla ~
heml när kloek~!:! ~ fem,
e) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som slutar med
adverbial
e) huvudsats som borjar med bisats
torsdags. och
Exempel: Herr Karlsson ~ i Lillsjän +
Exempe'l: hem.
bE.!l fiek myeket fisk dä.
När klockan är fem 1~~

f) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med

adverbial

Anm. 1: I ledig stil och talspräk är det vanligt att man gär länga me-
ningar med mänga huvudsatser sammanbundna med samordnande
Koniunktioner.
-
Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson
han fiek myeket fisk da.
Lillsjän, och
+

Exempel: De ringde och bjäd honom komma ut pil landet

och han ville gärna Ilka men han kunde inte Ilka just dä,
+ +
for han hade fär mycket arbete.
+ g) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som borjar med
a&verbial
Anm, 2: I en mening med tvl! samordnade huvudsatser som har sam·
ma subjekt kan man utelämna subjektet i den andra huvud·, torsdags och da
satsen (dock endast vid konjunktionerna och, men, eller och Lillsjän +
utan) . Exempel: Herr Karlsson fiskade

=-- =-
Exempel: Till slot kom solen fram och värmde oss alla.
+
fiek bE.!l myeket fisk.

185

184
 § 1009
§ 1009
Anm.: Detta är ett slags inbäddade bisatser.
h) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som borjar III"tI
adverbial
ti) huvudsats som bärjar med bisats + konjunktion + bisats
Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson Li IIsjän och dä
+
fick han mycket fisk.
Exempel l'
hela familjen ännu
-=
När jag var barn och (när)
+
II~
l,
(Se även Ordfäljd § 902.) utflykter till den

bodde hemma\gjOrde ~ ofta

II. a) huvudsats + huvudsats som slutar med bisats
närbelägna slottsruinen.
Exempel: Han bad dem komma pa middag, men de kunde inte
- + 2:

- =
AU han själv gjort rätt och
+ aU alla andra bara

komma I eftersom de inte hade nagon barnvakt.

\var !lill1 helt ävertygad om.
ville missfärsta honom
b) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med
bisats
Anm.: De fiesta underordnande konjunktioner upprepar man of t a
och art upprepar man nästan a I lti d efter den samordnande -kon-
.iunktionen.
Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson Lillsjän och han
+-
e) huvudsats som slutar med bisats + konjunktion + bisats
fick mycket fiSk,! när.han var där.

Exempel 1: Konduktären meddelade\att taget inte var särskilt

c) huvudsats + huvudsats med "inkilad" l1,isats

Man kan "kila in" bisatsen i den andra av tva sammanbundna hu- mycket färsenat och aU passagerarna mycket väl
+
vudsatser, direkt efter den samordnande konjunktionen. I det fal/et
far den andra huvudsatsen omvänd ordfoljd. Detta är en vani ig skulle hinna med färjan.
konstruktion i svenskan.

Exempel: Hon bad dem komma pa -+

2: Herr persson Undrar\vem som U!Jger och vem

middag, m:nl eftersom de g>J!! talar sanning.

inte hade nagon barnvakt I kunde

-- de inte komma. Anm. 1: Man upprepar i regel frägande adverb och frägande pronomi-
na efter den samordnande konjunktionen.
187

186
 !l:
§ 1009

§ § 1101 - 1102

DIVERSE
3: !::@DM heIt fortrollad av fjällenlIdit han ofta reser

+ dit ~
och forresten ska resa nu pa lordag. § 1101 Användningen av fare och innan

fare är en preposition och hor ihop med, styr,

Anm. 2: Man Upprepar otta relativa adverb och re'ativa pronomina eftcl 1. substantiv, även egennamn
den samordnande konjunktionen. Detta gäller trämst där och dit. 2. pronomen i objektsställning
3. räkneord (oftast klockslag)

tion + bisats
f) huvudsafs som borjar med adverbial och slutar med bisats + konjunk.
Exempel: Jag maste läsa tidningen fare middagen.
Kan jag fa lana boken fare Eva?
Han läste tidningen fare mig.
Kan du komma fare tolv?
Ex_mp_l, 19" mo"_ ~ Eval
~ nyss hade kommit hem tran

+ (som)
Paris och =
- inte hade nagra pengar kvar. innan är en konjunktion och inleder en bisats.

g) huvudsats som bade barjar och slutar med en bisats Exempel: Jag maste läsa tidningen, innan vi äter middag.

Exempel;
Anm. 1: I talsprák och ledig stil använder man ofta innan som preposition och
När jag ~ till I =-
Australien ska jag flyga/
=/eftersom det
fore som konjunktion.

Anm. 2: fOTe är en preposition, medanforr (= forut, tidigaTe1})är eU adverb.

gar fortast.

I II. huVudsats som slutar med en bisats som slutar med en bisats § 1102 Användningen av under och medan

Exempel l; Hon berättade ständigt om Omar. under är en preposition och hor ihop med, styr,

1. substantiv, även egennamn

!som hon hade träffat 2. pronomen i objektsställning

i paris/ Exempel: Han var i Sverige under sommaren.

Idär hon hade varit hembiträde. Hunden Iigger under bordet.
Under Bergs bor familjen Lind.
Familjen Berg bor i lägenheten under oss.

2: ~~ sin fästmo en bukett blommol

Isom han
Observera att under är bade tidspreposition och rumspreposition. (Se Prepo-
sitioner § 723.)
hade Plockat/
-=
Inär han gick genom parken.
1) komparativ av adverbet tidigt.
188

189
 § § 1102 - 1103
§ § 1103 - 1105

medan är en konjunktion och inleder en bisats. Änm.: färst kan ocksä betyda inte .. färrän.
Exempel: De kom färst pä kvällen (= inte färrän pä kvällen). fastän
de hade lovat att komma pä färmiddagen.
Exempel: Lars var pä sitt arbete, medan hans fru reste amk ring i Europa.

3. en preposition aLltsedan
§ 1103 Användningen av efter och sedan

efter är en preposition oc h här i hop med, styr, Exempel: Han har inte träffat henne sedan semestern .
1. sUbstantiv, även egennamn Sedéjn dess (se Prepositioner § 741) har han däremot studerat
mycket fl itigt.
2. pronomen i objektsställning
3. räkneord (oftast klockslag)
4. att ha + supinum (se Verb § 502)
§ 1104 Olika betydelser av dd
Exempel: Han kom efter middagen.
Han kom efter henne. 1. dd kan vara en temporal konjunktion (se Konjunktioner § 802, II 2) och
har dä samma betydelse som när.
Han kom efter att ha träffat henne.

sedan kan vara Exempel: Da (= när) familjen Kvist kom hem frän semestern, var deras
si Iverskedar färsvunna.

1. a) en konjunktion (= när, efter det att) och inleder en bisats.

2. dd kan vara en kausal konjunktion (se Konjunktioner § 802, II 3) och har
dä samma betydelse som eftersom.
Exempel: Han kom hit sedan han sagt godnatt till henne.

Exempel: Da (= eftersom) silverskedarna var mycket dyrbara, anmäldes

b) en konjunktion (= alltsedan) och inleder en bisats.
stälden genast till polisen.

Exempel: Hon är sig inte lik sedan olyckan hände.

3. dd kan vara adverb och betyda a) vid den tiden, vid den tidpunkten
b) i sd fall, om det är sd.
2.
ett adverb. Man kan i regel tänka sig adverbet sedan som en matsats
tiji adverbet färst, om man talar om flera saker som har hänt i fäljd. Exempel: Herr och fru Kvist hade fätt skedarna i färlovningspresent.
Adverbet sedan kan man vanI igen byt a ut mat adverben därefter eller
efterdt. Skedarna var da (= vid den tidpunkten) 150 ar gamla.
Har du tandvärk? Da (= i sä fail) bär du genast ga till tandlä-
karen.

Exempel: Han äkte (färst)

tionen. buss till torget. Han gick sedan tiji sta:

Eller: Han äkte (färst) buss till torget. Sedan gick han § 1105 Användningen av tidsadverben sedan och dd
ti II stationen.
Adverbet sedan kan man vani igen by ta ut mat adverben därefter eller efter-
at, medan man kan använda vid den tidpunkten eller vid den tiden i stället
Observera ordfäljden om adverbet kommer färst i huvudsatsen! fär dd. Se även D iverse § § 1103 oc h 1104.

190
191
 § 1108
§ § 1105 - 1107

Exempel: Forst tvättade han bilen. Sedan (= därefter) ställde han in d"" I • 1108 Användningen av tro, tycka och tänka
garaget.
11 Hon kom hem klockan halv sex. Da (= vid den tidpunkten) 1111Ih
,~ hennes barn redan lagat middagen. ""
11
,l

II l, t.ro = inte veta säkert, anta

li § 1106 Användningen av trots och trots att

Exempel: Jag har inte läst bok en ännu, men jag tror att den är intressant.
trots är en preposition och hor ihop med, styr, (Innan jag har erfarenhet av boken.)

l. substantiv, även egennamn

2. pronomen i objektsställning 7.. tro = Lita pa, veta att det som nagon säger är sant

Exempel: Han kom hem trots ovädret och stormen. Exempel: Jag trodde henne, när hon forklarade varfor hon kom sa sent
Det gick bra trots allt. som hon gjorde.
Han korde ensam hela vägen trots Karins protester.

3. tro pc"t

trots att är en konjunktion (= fastän) och inleder en bisats.

Exempel: Hon har alltid trott pä en personlig gud.

Exempel: Han korde ensam hela vägen, trots att Karin protesterade mycket De trodde pa det godas seger.
mat detta.

§ 1107 Användningen av därfär och därfär att

därfär är ett adverb och betyder ungefär detsamma som "av den orsaken", tycka
"av den anledningen".
l. tycka = mena, anse, ha en asikt
därfär att är en konjunktion (= eftersom) och inleder en bisats.

Exempel: Nu har jag läst boken, och jag tycker att den är mycket in-
Exempel: Det är kallt. Därfor (= av den orsaken) fryser jag om händerna. tressant. (Sedan jag har fatt erfarenhet.)
t ,
Jag fryser om händerna, därfor att det är kallt.
I t 2. týc ka om = ha en asikt om

Obst Om man har en mening med huvudsats och bisats, sa kan man i regel
Exempel: Yad týc ker du om bok en? - Den är urträkig.
inte borja meningen med därfär att. Man maste använda nagon av konjunk-
tionerna eftersom, emedan eller da, om man viII placera bisatsen forst. (Se
Konjunktioner § 817.)
3. tycka óm = gULa, älska, vara färtjust i
Som svar pa en fraga inledd med varfärkan man, särskilt i talsprak, använda
endast bisatsen inledd med därfär att. (Obs! Bisatsordfoljden har man
kvar.) Se även Emfatisk omskrivning, Diverse § 1109. Exempel: Han tycker óm choklad.

193

192
13. Grammatik
 § § 1108 -- 1109

tänka § 1109

1. tänka = använda hjärnan, fundera Sch~ma over användningen av emfatisk omskrivning

A. Det framhävda ordet är subjekt. Relativsatsen mäste borja med sorn.

Exempel: Jag kan inte tänka när jag är trott. --
'Ir' Presensfamilj:
I 2. tänka pd (se Verb § 513)

--
I

II
I
Han gor det. Det ~ han som ~ det.
1

Exempel: Adam tänker aldrig mera pä Eva.

Han har gjort det. -- Det 1!! han som har gjort det.

3. tänka = planera, ämna, ha fär avsikt att (se Verb § 547 V)

Han ska gora det. -- Det är han som ska gora det.

Preteritumfami Ij:
ExempeJ: Anna tänker äka till Flen pa sondag. (se Verb § 513)

Han gjorde det. -- Det ~ han som gjorde det.

Observera att man inte har nagot infinitivmärke (att) efter tänka.
Han hade gjort det. -- Det var han som hade gjort det.

Han skulle gora det. -- Det var han som skulle gora det.
§ 1109 EMFATISK OMSKR/VN/NG
Observera färhallandet mellan verbens tidsformer!

När man viII rikta särskild uppmärksamhet pa ett ord, "framhäva" det, kan
man "Iyfta fram" det genom en s. k. emfatisk omskrivning. Det innebär
att man bor jar med det dr/det var.+ det ord som man viII betona, och sedan B. Det framhävda ordet kan även vara en annan satsdel än subjektet.
ordet.
tillfogar en reJativsats som ta/ar om Yad man viII ha sagt om det framhävda I det fallet brukar relativsatsen inte ha nagot som.

Exempel: Anna spelar.

Han älskar biff. -- Det är biff (som) han älskar.

! --
(Man viII betona att just Anna och ingen annan spelar:) Hon har arbetat (som) hon har
Det är Anna som spe/ar.
en vecka. här j arbetat
Det J!! här.vecka
en

Nikom pä hosten. -- Det var pä hosten (s~m) ni kom.

De skulle komma

lordagen. Pä!
-- )~skujte
Det varkomma.
pä lordagen
(som) de

194

195
 § § 1110 - 1111

§ 1109
§ l110 Användningen av som och att

Observera den mycket vani iga konstruktionen: som kan vara

-------------_/ 1. relativpronomen (se Pronomina § 410)
~ET ÄR/VAR DÄRFDR (SOM) ...

Aor sent._ Exempel: Hunden som ligger där heter Fido.

Exempel: B i len hade gatt sonder . Därftir kom han l,í1t. ViiI du ge mig tidningen som ligger pa bordet?
- Det var därfor (som) han kom for ser" hade gatt son der .
Jämfor: Han kom for sent därfär att bilen ,_--------'

2. jämforande konjunktion (= sasom). se Konjunktioner § 823.

Se även Diverse § l107 och Konjunktioner § 817.

J<empel är subjek- Exempel: De bor i samma hus som Petterssons.

C. Man kan ocksa framhäva ett ord i en fraga. I foljande ef Hon är lika fattig som jag.
tet betonat.

I
-- Jí I att kan vara
G or han det? Ar det han som gQ!f' det?

Har han gjort det? -- -

, Är det han som ~
/: gjort det?
1. en underordnande
§ 8l1)
konjunktion som inleder en bisats (se Konjunktioner

Ska han gora det? -- ~

Är det han som ~ gora det?

Gjorde han det?' -- - Iorde det?

Exempel: Jag vet att han inte kommer I dag heller.
Var det han som ~

Hade han gjort det? -- -

Var det han som ~
~de giort det? 2. infinitivmärke (star framfor en infinitiv). se Verb § 503

Skulle han gora det? -- -

Var det han som
ulle gora det?
~=~::::_-_-
~
_ Exempel: Har du lust att ga pa bio ikväll?

Obs! J ämfor foljande tva exempel:

än subjektet.
D. Även i en fraga kan man framhäva en annan satsdel 1. Hon är glad därfor att solen skiner.
Ocksa här brukar man utelämna som. 2. Solen skiner. Det är därfor (som) hon är glad.

-l
Älskar
-----------------------/n
han biff? -- Är det biff (som) h'
/ =
älskar?
m) hon har
I I det andra exemplet har vi s. k. emfatisk omskrivning. (Se Diverse § 1109)

Har
en vecka?
hon arbetat här ~
-- (so
I

§ l1l1 Användningen av mycket i jakande och nekande satser

~arbetat
~Är det en
här?vecka
A. Aaverbet mycket + ett substantiv (kollektiv. se Substantiv § 101. Adverb
pam) ni kom?

Kom ni pa l,
-- jvar (~~m) de --
kom-
§ Gl1 anm.) använder man bade i jakande och nekande satser.

Kommer dehosten?
pä lor- ~ Är det
det pApä lordag
hosten (scr
Exempel: Erik har mycket pengar.
Johan har inte mycket pengar.
dag? ~?
197

196
 § § 1113 - 1114
I

: § § 1111 - 1113 Exempel: 1) De hal' aldrig hälsat pa oSS.

Jag hal' of ta träffat dem.
I!I B. Adverbet mycket + adjektiv, adverb, presens particip eller perfekt particip Hur manga lägenheter finns det i de husen?
2 a)
använder man bara i jakande meningar. en nekande mening maste
1
I 2 b) Jag vet inte hur manga det finns i dem, men i det här huset
man by ta ut mycket'mot sd, (sd) särskilt eller (sd) speciellt. finns det tolv.
3 a) Känner du de människor som bor ivaningen ovanfär?
3 b) Känner du dem som bor ivaningen ovanfär?
I Exempel: Fru Persson sjunger mycket vackert.
Fräken Persson sjunger inte sa vackert. 4) De sista dikterna i boken är finast.
'''l
Herr Persson är mycket rik men han är inte särskilt vacker. Jag tycker bäst om de sista dikterna.
I Han är mycket intresserad av ishockey.
Hon är inte (sa) specielIt road av ishockey.

§ 1112 Användningen av att och for att framfär en infinitiv § 1114 STAVNINGEN av m- och n-LJUDEN

A. Stavningen av m·ljudet
Exempel: 1) Hon tycker mest om att ligga och lata sig.
2) Han kom nog for att hälsa pa dig. Regel: Dubbelt m kan man bara ha meiian tva vokaler, och den färs·
ta vokalen maste da vara kort. (Undantag: damm, tamm - jfr dam,
tam.) ,m dubbeltecknas alltsa inte i ord som rum trots att vokalen är kort.
I exempel 1 är infinitiven objekt till predikatet tycker om och svarar alltsa Angaende kort och lang vokal, se LJttal U 1.
pa fragan v a d. (Se ocksa Verb § 504, II.)

I exempel 2 talar
kom.
man om var f ä l' han kom, i v i I ken a v s i k than
Vokal med v betyder kort vokal, t. ex. a i glass: cr
§

o
1113 Schema äver användningen av de och dem

de och dem finns i flera ol ika pronomengrupper. de kan dessutom vara fri-
staende bestämd artikel. Vokal med _ betyder lang vokal, t. ex. ä i glas:

dem
de
de
dem
Objektsform
111.) de de
de de
a) (Se Pronomina § 422.)
Attributivt 416.) Subjektsform
2. Demonstrativt pronomen Exempel: (en) d II m (fraga) (tva) du m m a (fragor)
(ett) d ~ mt (sval') (tva) d II m m a (sval')
(ett stort) l' 'ú m l' um met (är stort)
(tva stora) l' U m l' tí mme n (är stora)
(Herr Ek) gi '6 mme l' (alltid pengarna)
(Han) gi '6 md e (dem igar)
(Han hal') gi 6 mt (dem manga ganger)

(tvá) be k v a m a (stolar)
Anm.: (en) be k v a m (stol) (tvá) b e k v a m a (badrúm)
(ett) be k v ä m t (badrum) pro b lem e t (šr stort)
(ett stort) pro b , e m

ä och e är här betonade och lánga.

199

198
 § § 1114 - 1115
§ 1116
II
B. Stavningen av n-Ijudet
II § 1116 Användningen av STOR resp. LlTEN BEGYNNELSEBOKSTAV

Regel: Dubbelt n kan man ha me/Jan tvä vokaler. och den färsta vokalel1 Man skriver a/Jtid det forsta ordet i en mening med stor begynnelsebokstav.
i/I

maste
en kort davokal
varakommer
kort. Dubbelt i
färe. n kan man ocksa ha slutet av ett ord, onI Inne i meningen skriver man vissa ord med stor begynnelsebokstav.
il

II
Exempel: (en) s ann (historia) Aridersson
Ett nationalitet:
midsommar
Volvo
fräken dockhem
Blomstermala
muhammedan
Ro utan
Amerika
AtlantenLund
Likasa
Mälaren
Gotland
gäteborgare,
professor
gotlänning
som aror
manader:
geografisk
svensk,
yrke:
som
onsdag
centerpartist
april ord
dal1sk.
har
anknytning:
rang,
veckodagar:
helger:
Gäteborg
Sverige
Klarälven Berg som
viss
tillhär
social italienska
betecknar
(visst)
viss en mening
grupp.
Liten
namn den
harden
t. eX.
begynnelsebokstav
pa inne i
(ett) s a n t (svar) städer:
oar:
foretag:
teaterpj
personer:äser: (tva)floder
världsdelar:
bäcker: hav:
s ann
Iänder:
Peter
sjoar:
har ocha (historier)
alltid orter:
parti:
religion: Stor begynnelsebokstav
alvar:
stä/Jning:
il
(Erik) k lf nn e r (henne) (tva)namns annpa a (svar)
(Han) k ~ n de (henne inte da)
(Han har) k g n t (henne länge)
~
'l

Anm. l: I migra mycket vani iga ord skriver man enkelt n efter kort vokal
II i slutet fl.av ordet,
en, m.
t. ex. man (Substantiv och pronomen).vän, han, hon,
(en stor) man
(tva stora) m ij n rn ann en (är stor)
(en) v ij n (är här) m ;j nn en (är stora)
vl{nnen (är här) !tva) v 'jj nn e r (är här)
v ;; n n ern a (är här)
Anm. 2: (en) f In (stol)
(ett) fin t (bord) (tva) fT n a (stolar)
(ett langt) ben (tva) fin a (bord)
(tva langa) b iFn ben e t (är langt)
ben en (är langa)

i och e är här betonade och langa.

Anm.3:
Jämfär g I ä m! - g I ä m d e _ g I ä m t
känn! - kände - känt

§ 1115 AVSTAVNING

Man kan avstava ord i svenskan efter tva principer:
1. mellan stave/ser sa att en konsonant kommer till nästa rad;
Exempel: mat-ta poj-ke sit-ta
Adjektiv inne i en mening skrivs alltid med liten begynnelsebol<stav. Det
gäller även nationalitetsadjektiv: svensk, tysk, amerikansk. Ord som är
sammansatta eller avledda av namn brukar skrivas med Iiten begynnelse-
bokstav: uppsalabo, parisresa.

2. mellan ordets olika morfem (morfem kallar man varje del av ett ord Som
har nagon betYde/se, t. ex. vissa prefix, suffix, ände/ser).

Exempel: fär-ord-et be-kant-skaps-krets_en

Anm.:
Man far aldrig dela pa fasta bokstavskombinationer som betecknar ett
reg-na.
Ijud, t. ex. ng i tung-a, ck i tack-a, sch i dusch-av-del-ning. Däremot:

200

201

--·--------=-~-=-=------.JI --------------
, I
U 2
Ul
II U 2 KONSONANTER
UTTAL
I

\. De svenska konsonanttecknen är: bc dfg h j k I m n prs tv x. I nagra utländska ord

och i vissa namn forekommer q, W, z.
UTTAL - STAVNING

LJ.l VOKALER 1\. Dubbeltecknad konsonant visar, att foregaende vokal är kort. I stället for "kk"
använder man ck.

l. Svenskan har 9 olika vokaler.

III. Uttalet av de olika konsonanttecknen när de inte ingar i konsonantsammansätt-
ningar är:
II. I betonad ställning skiljer man mellan läng och kort vokal. Dessa är inte bara
kvantitativt utan ocksa kvalitativt olika.
b rb] be
d [dl da
III. Obetonad vokal är alltid kort. Exempel: "tä-Ia". "Han tä-r den". Men: "Han tar út den".
f rf] fin
Vokalerna representeras av 9 vokaltecken. Star det i samma stavelse mer än en
g framfore,
konsonantbokstav efter vokalen ska vokalen uttalas kort. Exe,mpel: "hat" [ha:t],
i,y, ä, ä
"hatt"[hat], "hand"[hand], "hasch"[ha~].
i samma
stavelse [j] ge, gilla, gymnastik, gäst, gora
IV. De olika vokaltecknen representerar foljande uttal:
efter -l, -r
i samma
[a:] hat [j] älg, berg
stavelse
a -==:::::::= [a] h a tt 19] gro, gren, dag, stig, gata, god, Gud, ga
annars
le:] het h [hl han
e -==:::::::= [ e ] tt I
he
[i:] rit
i [j] ja

(i manga
i -==:::::::= [i] ri tt laneord) [~] journalist
[u:] rot ibiand [o:] kol k framfor e,
0-=::::::::::::[:> ] bo II' ibiand [u] rott' i,y,ä, ä
[u:) Rut i samma
u -==:::::::= [e] ru tt stavelse' [G] kemi, Kina, kyrka, känna, kok
ry:] byt annars [k] klass, klen, kall, koka, kung, kal, tak, lek
y~[y] by tt [l] le
[o:] bat m [m]min
a-=:::::::::::: [ :>] ratt n [nl nu
[E:) rät [re:] här p' [ph] [pJ pa
ä -==:::::::= [E] rätt' fore-r:-<::::::::::[re] herr' r' [rl [R] ro
[o:] rot [re:] for s [s] se
o -==:::::::= [o) ro tt fore ·r:-<::::::::::[a:] forr rt] ta
v [v] vit
I Korte uttalas ibiand [E]. Exempel: "fem" [fEm].
'Det framgar inte av stavningen om o skall uttalas [u:] eller[o:] resp. [u']eller [:>].
'Pluraländelsen -or uttalas vanligen [-;Ir] eller [-cr].
, I stora delar av landet har uttalet av kort [e] och kort [E] sammanfallit. Exempel: "sett"
II vissa laneord samt i nagra andra undantagsfall uttalar man k[khJtrots att det star
framfore, i, y, á, ä, t.ex. [kho] "ko",[khile]"kille". Jämfor käk, Kina.
[set] och "sätt" [SEt]. Särskilt Stockholm är dessutom bekant for sammanfallet mellan
'Of ta uttalar man p, t, k med stark aspiration. Ex.: [phapha]
langt [e:] och langt [E:]. Exempel: [ne:sa] for[nE:sa]"näsa". Dessa sammanfaIl gäller inte
framfor r. 'l storre delen av Sverige uttalar man rd som ett Ijud. Pa samma sätt gor man med rl,
m, rs och rt. Se nedan punktV.
'Kort eframfor·r harocksa uttalet [a:].
203

202

____
------.l----~'--------------
 U2

c framfbre,
U2-U3
i,y, ä, rj
i samma VI. Nagra vaniiga fail av bortfail av konsonant (reduktion) i obetonad stavelse

stavelse [s] centrum

a) den fristaende bestämda artikeln det [de(:)]
annars [k] Carlsson
b) .g i adjektivändelsen .;g: rolig [rú:li] och roligt [rÚ:lit]
q (mycket sällsynt) [k] Qvist
c) ·k i fórbindelsen ·skt: hem skt [hemst]
W [v] Wahlstróm
d) vaniiga ord:jag[ja(:)]. vad[vaj, dag [da: 1m. fl.
x [ks] yxa
e) ·t i neutrum singularis bestämd form: huset [hÚ:se]
z [s] Zon (su:n)
f) -de i preteritum av l:a konjugationen: ropade [rÚ:pa]
g) ·t i supinum av l:a och 4:e konjugationerna i ropat [rÚ:pä] och kommit[k:':>mi]
IV. Konsonantsammansättningar
ch'
[6] [~] ch ef
ng Anm.: Bortfallet av konsonanter skiftar i olika delar av lande!. Det gäller särskilt fallen e, f och g.
[l)] hänga
gn
[I)n] regna
sk framfór e,
i,y,ä, rj Se även Pronomina §§ 403, anm. 2a och b, 418 anm., 428, Räkneord § 305, anm. 3,
i sam ma sa mt Konjunktioner § 804.
stavelse
annars [6] [~] sked, skina, sky, skär, skór

sj' [sk] skriva, ska, skola, skul/e, skal, mask, fisk

[6] [~] sju
skj BETONING
[6] [~] skjuta
stj
[6J [~] stjärna
sch
m]~] sChack,dusch LJ 3 ALLMÄNNA REGLER
·sion'
[6] [~] mission
·tion
[6] [~] station
1. Da ett ord star betonat inom satsen färdelar sig trycket inom ordet pa
olika sätt hos olika ord. Hos somliga ord samlas nästan allt tryck till en
V. r-fórbindelser (assimilationer av .r) enda stavelse. Vi säger att ord av den typen har accent 1. Hos andra ord
rd har en stavelse, oftast ordets färsta stavelse, ett markerat huvudtryck
[(U bord samtidigt som en fäljande stavelse har ett starkt bitryck. De bada ty-
rl
[l] härlig perna av ord har ocksa var sin typiska "melodi" . Ord av den senare
rn
[11] barn typen sägs ha accent 2.
rs
[~] fors
rt
[tj bo rt 2. Reglerna fär färdelningen mel Ian de tva accenttyperna är manga och
svaräverskadl iga. AII a enstaviga ord har naturl igtvis accent 1. Nästan
alla flerstaviga ord, vilkas färsta stavelse är betonad har accent 2.
Fórbinde/sen (assimi/ationen) sträcker sig ocksa mel/an olika ord.
3. S u bst an t i v, ad je kt i v, r ä k neo r d; h u v u dve r b och vissa
Exempel:
d, /, n, s, t. "Han tvättar
Ex.: [b:), sig" [hantvÉta~ejJ; assimilationen
t~e:] "bortse". omfattarocksa nästfóljande
ver b par tik I a r är ofta betonade i satsen.

Art i k I a r, h j ä I pv erb, k o n jun k tio n e r, pre p o sit i 0-

ner, vissa verbpartiklar och pronomen (dock ej de-
monstrativa pronomirta) är regeli obetonade i läpande tal. Skillnaden
mel Ian betonade och obetonade ord är i svenskan mycket stor och
I sammansättningar.
Särskilt i Mellansverige fórekommer uttalet [6] (ett blasljud) fór dessa konsonant- paverkar starkt ordets utta l.

'l manga utländska ord harocksa g ochj uttalet[~].

Nedan fäljer en äversikt äver accentfärdelningen i nagra ordklasser
Ex. "[6eni:], [~eni:]"geni",mu:r], [~u:r] "jour".
som norma It är tryckstarka inom satsen. Observera specielit de ordklas-
ser där bäjningsändelser kan färändra accenten!
204

205
 U4
u 4
LJ 4 SLJ8STANTIV
!i) Fär 3:e deklinationens substantiv. som har ändelsen - er
i obestämd form pluralis gäller fäljande:
1. Accent l
saknar betoning.
har al/a tvä· och flerstaviga SUbstantiv, vilkas färsta stavuhu
a) de fiesta flerstaviga utländska substantiv har accent 1
b) substantiv med omljud i pluralis har accent 1.
Exempel: kostým, bes6k.

LJndantag: són - sbner.

nagra pä - ska.
LJndantag: sUbstantiv, som slutar pa ände/serna _ essa, _ inna, _or sa 111 I
c) ävriga substantiv har i regel accent 2

Exempel: prinséssa, lärari;'na, réktor.

Exempel: a) kostýmer, restauránger;
b) städer, b6cker;
c) kátter, fllmer.
2.a) Alla enstaviga substantiv har accent 1.

Exempel: stól, bárn. 6) 4: e och 5: e dekl inationerna med ändelsen - n eller ingen pluraländelse
har samma accent i obestämd form singularis och pluralis.

b) De fiesta tvä· och flerstaviga substantiv har accent 2. Exempel: äpple - äpplen, kn~ - knän;
bárn - bárn, bágare - bágare, léjen - léjen.

Exempel: filcka, bágare.

7) När man lägger till de bestämda pluraländelserna - a, - na eller - en

till en pluralform med accent 2, har substantivet fortfarande accent 2,
3) form
Substantivens men bitrycket (se LJttal LJ 3, 1) flyttas tiji den sista staveisen.
singularis. accent i obestämd form singularis finns kvar bestämd

Exempel: blómmor - blómmorna, húndar - húndarna,

kátter - kátterna, äpplen - äpplena,
Exempel: stól - stálen, bárn - bárnet, fllcka _ flickan
bágaré - bágaren. bágare - bágarna, léjon - léjonen.

Anm.: léjon
Bitrycket tfyttas till sista staveisen
- léjonét. i ord av typen Substantiv med accent 1 i obestämd form pluralis har kvar accent 1 även
i bestämd form pluralis.

Exempel: kostýmer - kostýmerna, skór - skórna,

knän - knäna, hús - húsen.
4) Substantiv med ände/serna
(1: a och 2: a dek/inationerna)
- or och - ar obestämd
far accent 2.
i form pluralis

ExempeJ: f/fckor, rósor, gúbbar, húndar.

206
207

---- __ L
 U5~U7

U4~U5
Anm.: Perfekt particip, vilkas grundform har accent 2, har i bestämd form
SChema äver accentfärdeln ingen vid substantiv och i pluralis fortfarande accent 2 men' bitrycke~ flyttas till den sista
staveisen.
Dekl.
Exempel: bádäd, bádade.
-na
-r
-a
-er
-or
-ar
-br
-n
-en
-en
-n
-n
-et-na -na
-en
blámma -t
-( e)t

U 6 ADJEKTIV
2

Adjektiven betonar man enl igt huvudreglerna. (Se Uttal, U 3.)

Accent 1 färekommer dock alltid i:
3
1. Adjektiv pä -isk.

4 Exempel: týpisk.

5 2. Adjektiv pä - eL och - er i obestämd form singularis.

Exempel: énkel, máger.

U 5 VE RB
3. Komparativformer pä - re.
1. Verb, vilkas färsta stavelse är obetonad, har accent 1

Exempel: kontrollérar, betá Iar, färnékar. (Se även Uttal lJ 7, 4.) Exempel: h6gre.

2. Presensformer av enkla verb som slutar pä - er har accent 1. (Se även

Verb § § 537 - 539.)
SAMMANSÄTTNINGAR och
U 7 Nägot om accent och betoning
3. Ôvriga flerstaviga verbformer har accent 2.
AVLEDNINGAR

Schema äver accentfärdelningen vid verb

1. De fiesta sammansatta ord har accent 2.

-aPresens
-e Preteritum
bádar
bádade
trór
bádad
bádat
tródd
Supinum
Perf.
skrívenpart.
skr(vlt
tródde
stängde
trótt
skdver
skrév
läser
läste
stänger
läst
Konj. Infinitiv -a
-a stängt
stiingd Exempel: h5ghus, ji'Írnv~g, järnvägsstatibn, kórtlek,
sýnskadad, fi'Írdigsdilla.
l.
Iia. 2. Avledda ord med obetonade suffix har accent 2.

II b. Obetonade suffix är bl. a. fäljande: - aktig, - are, - artad, - bar, - dom,

o erska, _faLdíg, _fuH, _fär, - haftig, - het, - ig, - ing, - Ling, - ning, - Lek,
III. _ Líg, _ Läs, - mässig, - sam, - skap.

IV
Exempel: bágare, drickbar, ki'Írleksful1, énhet, älskl\ng.
209

208
 U 7

3. Avledda ord med betonade suffix har accent 1.

LITTERATUR
Betonade
- tet. suffix är bl. a. fo/jande:
- ant, . ent, - eri, - ·ion, . sion, . tion,
Beckman, Natanael: Svensk spraklära for den hogre elementarundervis-
ningen, 9. uppl. 2 tr., 1952
Exempel: intressánt. kompetént, statión. kvalitét. Beite-Englund m. fl.: Basie Swedish Grammar, 1966
Bjorkhagen, Im.: Modern Swedish Grammar, 1965
Collinder, Bjorn: Svenska, va rt spraks byggnad, 1971
Anm.: Orden i grupp 3 är läneord. Durovie, Lubomir: Nagra svarigheter i svensk grammatik for tjeckisk- och
slovakisktalande, 1971
Elert, Claes-Christian: Allmän och sven sk fonetik, 1966
4. Avledda ord med obetonade prefix har accent 1.
Elert, Claes-Christian: Morfofonematiska typer bland svenska substôntiv
i Forhandlingar vid sammankomst for att dryfta
Obetonade prefix är bl. a. foljande: be. och jor _. fragor rorande svenskans beskrivning, II, 1966
Elert, Claes-Christian: Ljud och ord i svenskan, 1970
Englund, Gertie: Nägra svarigheter i svensk grammatik for fransktalande,
Exempe/: betála (jämfor tá/a, accent 2), forständ. 1970
Hedin, Lars Magnus: Nagra svarigheter i svensk grammatik for spanskta-
lande, 1971
5. Avledda ord med betonade prefix har accent 2. Holm, Gosta, red.: Sven skt talsprak, 1967
Betonade prefix är bl. a. foljande: Kiefer, Ferenc: Swedish Morphology, 1970
under -, ut·, äter., over .. an " av., er·, m·iss ., om., till., KVAL (Hammarberg, Bjorn): Maskinell generering av bojningsformer och
identifi.kation av ordklass i Forhandlingar
vid sammankomst for att dryfta fragor
rorande svenskans beskrivning, III, 1966
Exempe/: ántal, úndersÓka, úttala, 6verrock.
Malmberg, Bertil: Uttalsundervisning, 1966
Mervel, Frans: Nagra svarigheter i svensk grammatik for ungerskta lande,
Anm.: 1971
Vid ortnamn och familjenamn
Sammansatta
färekommer bäde accent
mansnamn har betoning pä andra Jedet.
l och 2. Pettersson, N ils-Owe: Nagra svarigheter i svensk grammatik for japansk·
talande, 1970
Exempe/: Lars-Érlk, Nils-Óve, Bengt-Gbran. Saanila, Kai A.: Nägra svarigheter i sven sk grammatik fOr finsktalande, 1971
Soderbergh, Ragnhild: Svensk ordbildning (= Skrifter utg. av Nämnden fOr
Kvinnonamn däremot har oftast huvudtryck pä färsta ledet. svensk sprakvard 34), 1968
ExempeJ: Ánn-Marie. Teleman, Ulf: Om svenska ord
Trevisani, Margareta: Nagra svarigheter i sven sk grammatik for italiensk·
talande, 1970
Wessén, El ias: SVensk spräkhistoria:
II Ordbildningslära, 1958
I I I Grundi injer tiji en historisk syntax, 1956
Wessén, Elias: Va rt svenska sprak, 1968

210

211
deskri ptiv
svensl<
grammatik
Utarbetad av
LÄRARE VID lES, STOCKHOLMS UNIVERSITET

Redigerad av
BRITTA HOLM och ELIZABETH NYLUND

Boken är en sammanställning av den svenska

grammatiken. Scheman med kommentarer be-
skriver och forklarar de grammatiska reglerna.
Grammatiken är iforsta hand avsedd for invand-
rare men kan ocksa användas av svenskar som
viII ha en oversiktlig beskrivning over svenskans
grammatiska monster.

Almqvist&WIksell Best. nr 21-15048-6

Tryck. nr 21-21574-X

II
9"789121150481
III