TIDENS FULLBORDAN

MADELEINE OCH PETER WALLGREN

 Erkännande
Jag är imponerad av er djupa förankring i noga studier i Bibeln som
helhet, med beundransvärd förmåga att tränga in i grundtextens
innebörd och komplettera med citat från kända och okända teologer
genom historien.

Det ger förtroende och styrka i beskrivningen om försoningens

räckvidd och djup utifrån löftet om en total upprättelse till frälsning
för alla människor och hela skapelsen som då inte slutar i kaos, utan
blir efter alla kriser den fullkomliga verklighet Gud syftade till från
början.

Stanley Sjöberg

Vilket djupgående arbete ni har gjort! Vilket engagemang! Vilken

klarsyn!
Verkligt imponerande! Min första tanke när jag läste boken var:
Varför har inte fler upptäckt samma saker?
Den största orsaken tror jag är att traditionens rötter är så rotfasta
att det skall mycket till att ändra människors vanetänk. Det som
verkar vara nytt kan inte vara sant, och inom kristna kretsar fruktar
man för allt som man associerar till villoläror. Mitt motto, mitt livs
röda tråd och vägledning har alltid varit att ha kärlek till sanningen. Så
för alla som har samma önskan och vågar följa den helige Andes
ledning borde denna bok vara en trovärdig kompass.
Jag började läsa både med nyfikenhet och med entusiasm och
tyckte att den var lättläst med tanke på de svåra ämnen som
avhandlas. Det blev en hel del aha och så-är-det-upplevelser!
För att vara en bok innehållande ”ej-mjölkmat,” är den som helhet
mycket lättläst, inspirerande, uppmuntrande och framför allt
klargörande där man haft sina frågor. Många krokiga saker blir räta!
Bente Jarl
Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 1998 (SFB),
om inget annat anges.
1917 = 1917 års översättning
Egna kommentarer inom ett bibelcitat omges med [ ].
”ff” efter bibelreferens betyder ”och följande verser”.
”grt” betyder grundtext

Copyright: © Madeleine och Peter Wallgren 2017

Kopiering, helt eller delvis, utan skriftligt tillstånd förbjuden.

Omslag: Vingården
Tryckt på ScandBook, Falun, Sverige 2017

Utgiven på Vingårdens förlag

Lärkvägen 26
284 37 Perstorp
Telefon: 0435-35 705
Eventuell adressändring kan ses på vår hemsida

PG 29 60 87 – 0

E-postadress: post@vingarden.org
Hemsida: www.vingarden.org

ISBN: 978-91-89481-31-2
 Innehåll
Förord ........................................................................................ 6
1. Några inledande funderingar............................................... 8
2. Förutfattade meningar ........................................................ 13
3. Livet som det brukar te sig ................................................. 15
4. Före floden........................................................................... 20
5. Guds målsättning ................................................................ 29
6. Predestinationsläran............................................................ 57
7. Guds tålamods tid ............................................................... 63
8. Mark 16 - tro eller fördömelse?........................................... 70
9. Aion och ‛olam .................................................................... 75
10. Översättarnas traditionsbundenhet ................................. 92
11. Världens återupprättelse................................................. 104
12. Tidiga kyrkofäders uppfattning ..................................... 109
13. Fåren och getterna ........................................................... 120
14. Går världen mot katastrof? ............................................. 128
15. Guds tystnad om eviga straff.......................................... 134
16. Hur verkar försoningen?................................................. 141
17. Frälsning genom underordning?.................................... 149
18. Gudomligt medlidande................................................... 153
19. Guds kärlek – Guds vrede .............................................. 163
20. Frukter av helvetesläran ................................................. 169
21. Mellan döden och uppståndelsen .................................. 173
22. Lasarus och den rike mannen......................................... 209
23. Äger vi en fri vilja? .......................................................... 224
24. Alla knän ska böjas för Herren ....................................... 236
25. Besvarad eller obesvarad kärlek..................................... 247
26. Vem är förlorad?.............................................................. 250
27. Vad betyder förgås – förlorad?....................................... 253
28. Uppfattningar om Guds straff........................................ 264
29. Kan man bli frälst efter döden? ...................................... 285
30. Synden till döds............................................................... 297
31. Självmord ......................................................................... 301
32. Vad är helvetet? ............................................................... 308
33. Gehenna ........................................................................... 322
34. Vår Gud är eld ................................................................. 334
35. Eldsjön – Guds renande eld ............................................ 339
36. Vilken bibelbok avslöjar slutet?...................................... 359
37. Vad blir slutet för djävulen? ........................................... 363
38. Jubelåret ........................................................................... 368
39. Jesus återkomst................................................................ 370
APPENDIX ............................................................................ 388
Origenes................................................................................. 389
Augustinus ............................................................................ 396
Hur länge har vi existerat? ................................................... 404
 Förord
Det har länge funnits behov av en bok som kan sammanfatta
Bibelns lära om människors slutliga öden – en bok som tillfreds-
ställer teologer och bibeltrogna med svar på hur man får Guds
kärlek att gå ihop med Guds vrede. Denna bok hoppas vi är sva-
ret på denna önskan. För oss står det helt klart att det finns ett
underbart samband. Så bered dig på en spännande läsning!
Under mina teologistudier läste jag (Madeleine) grekiska och
hebreiska. Utöver språkterminen läste jag två betyg i vardera
Nya och Gamla testamentets exegetik. I Jerusalem på Svenska
Teologiska Institutet studerade jag sedan hebreiska under en
termin. Jag har självklart stor respekt för andra lärda i Bibelns
språk, men alla har inte specialstuderat just detta ämne, utan li-
tar på den tradition de står i. Så jag vill be dig att läsa boken
utan förutfattade meningar.
Nästan alla våra böcker är skrivna utifrån ett själavårdande
perspektiv. De handlar om problem som vi själva eller de som
sökt oss för hjälp brottats med. I förstone kan denna bok synas
skilja sig från övriga, men faktum är att den också tillkommit ut-
ifrån ett själavårdsperpektiv, nämligen frågan om hur en god
Gud förmodas kasta människor in i eviga plågor. Många sam-
vetsömma människor hindras att ta emot Guds erbjudande om
frälsning just på grund av denna gudsbild. Även kristna plågas
vid tanken på att en del av deras kära som dött utan tecken på
att ha tagit emot frälsningen nu skulle plågas i ett helvete utan
slut.
Vi förnekar inte behovet av omvändelse. Och det finns bara en
väg till Fadern, och den är genom Sonen, Joh 14:6. Den som väg-
rar att vända om och förnekar Jesus Kristus när Gud drar ho-
nom (Joh 6:44) har dömt sig själv till en tillvaro utanför Guds
rike – men för hur länge?
Den ene rövaren på korset hånade Jesus och missade sitt livs
chans. Men den andre rövaren uppvisade en annan attityd – och
fick följa med Jesus till Paradiset.1 Han uttalade inte någon
frälsningsbön. Han insåg bara där i sitt lidande att han faktiskt
var skyldig. Det enda han gjorde var att han bad Jesus tänka på
honom när han kom i sitt rike. Utan att ens reflektera på det, ut-
talade denne rövare en tro på att Jesus hade ett rike. Han trodde
på en fortsättning efter döden. Hans tro var inte en prestation,
den bara fanns där. Men hans attityd skilde honom från den
andre. Detta var allt som behövdes.
I dödsögonblicket verkar det hända mer i en människas liv än
de flesta är medvetna om. Alla nära-döden-upplevelser vi tar
del av i våra dagar vittnar om att många får en totalt annorlun-
da världssyn och verklighetsuppfattning på bara några få minu-
ter efter att hjärtat slutat slå. En del som kommit tillbaka från
döden återvänder med en genuin frälsningsupplevelse. Så till
exempel konstprofessorn Howard Storm som dog som ateist och
kom tillbaka som bekännande kristen,2 eller Crystal McVea som
också dog som ateist, men mötte Gud och kom tillbaka som tro-
ende. Kanske många fler än vi anar har den botfärdige rövarens
attityd i dödsögonblicket trots att de aldrig förstått evangeliet
under sin livstid. Det återstår att se. Men denna bok handlar inte
om spekulationer, utan om vad Skriften säger i dessa frågor, och
särskilt då den grekiska och hebreiska grundtexten.
För att ge en någorlunda komplett bild av Bibelns profetior
har vi också tagit med ett kapitel om Jesus återkomst och Israels
hösthögtider, trots att detta inte hör till bokens huvudtema.

1 När han fick löftet att vara med Jesus i Paradiset samma dag som Je-

sus dog, innebar det att han kom till dödsrikets avdelning för de saliga,
alltså Abrahams sköte, eftersom Paradiset flyttades och blev Himlens
förgård först när Jesus uppstod.
2Howard Storm: Så upplevde jag döden – en andra chans till liv. Vingår-
dens förlag
 1. Några inledande funderingar
Traditionen
Många menar att den samstämmiga uppfattningen inom både
katolsk och protestantisk teologi under tvåtusen år varit att
Guds straff är eviga. Som vi ska se stämmer inte detta. Under
kristenhetens första 400 år var den allmänna uppfattningen att
straffen var tidsbegränsade. Vi kommer att noggrant studera
orden som oftast är översatta med ”evighet” och ”evigt”. Vår
tolkning av dessa ord avgör hur vi uppfattar miljarder männi-
skors öden.
Sin trosinriktning kan kristna definiera i termer som klassisk
kristen tro, evanglisk-luthersk tro, evangelikal bibelsyn, pente-
kostal bibelsyn, karismatisk-evangelisk tro etc. På svenska sajter
och Facebook-sidor ser man inte så ofta någon som står för kal-
vinistisk eller augustinsk tro, trots att starka influenser av dessas
åsikter ligger till grund för flera moderna trosuppfattningar.
Den fria viljan
Den andra invändningen man ofta möter är den fria viljan.
Ingen ska behöva tvingas in i Guds rike som inte vill. Självklart
inte! Men jag är rätt övertygad om att de allra flesta, om än inte
alla, svarar ja på Guds inbjudan så snart de lär känna vem han
verkligen är. När de upplever sig inneslutna i hans kärlek, trots
att de ser sin egen synd och otillräcklighet, smälter de flesta. Vi
hungrar alla efter den villkorslösa kärleken, den som varken ho-
tar, mutar eller manipulerar oss, utan är ren agape – en utgivan-
de kärlek utan baktankar. Här i tiden har många fått en för-
vrängd uppfattning om Gud, kanske främst därför att en djupt
rotad och helt felaktig föreställning om Bibelns eld har spritts i
förkunnelsen, men också för att många ledare utnyttjat sina för-
samlingsmedlemmar för egna vinstsyften och maktbegär, mm.
Inte konstigt att så många vänder kristendomen ryggen.
Och är verkligen människans vilja helt fri? Om vi ska tro Bi-
beln är den knappast det, och ser vi på erfarenheten, får vi väl
medge att viljan påverkas av många saker som till exempel i vil-
ken kultur och familj vi föds. (Mer om vår vilja hittar du i kap
23.)
Getternas ”eviga straff”
”Men i Matt 25:46 sägs ju att getterna ska gå bort till evigt
straff och de rättfärdiga till evigt liv. Om straffet är tidsbeg-
ränsat, då blir ju också vårt eviga liv tidsbegränsat!”
Denna fråga behandlas ingående senare (se kapitel 13, sid 120
ff), men kort kan vi säga att det i Matt 25:46 handlar om en dom
som Herren ska avkunna mellan på jorden levande människor
vid sin ankomst. De som räknas som får, får då tidsålderligt liv i
tusenårsriket, alltså inte evigt liv, medan getterna får tidsålder-
lig tuktan. Just i denna dom finns inte de döda med.
Linjärt eller cirkulärt tänk i Skriften?
En viktig sak att tänka på när vi studerar detta ämne är att vi
tänker och uppfattar tiden linjärt. Vi uppfattar lätt 1 Mos 1:1
som början och Uppenbarelsebokens sista vers som slutet. Men
hos Gud finns varken början eller slut. Hos Gud finns ingen tid.
Gud avslutar inte sin verksamhet i och med Bibelns sista vers. Hans
universum expanderar hela tiden. Gud är Skaparen, och han
upphör aldrig att skapa nytt. Han har i Skriften avslöjat en del
av sin plan, men långtifrån allt. Menar vi att det tillstånd Up-
penbarelsebokens sista kapitel beskriver skulle vara något sta-
tiskt för all evighet tror vi man förminskar Gud och den under-
bara plan han har. Gud har mycket mer i beredskap för oss än vi
anar. I Skriften finns antydningar, men Gud har valt att inte up-
penbara allt om framtiden. Vi ser dock att slöjan lyfts av mer och
mer i denna sista tid. Apropå Uppenbarelseboken, så är det inte
där vi finner slutscenen (så långt Gud valt att uppenbara kom-
mande händelser för oss), utan istället hos Paulus.
Låt oss se att Skriften har mer att säga än vad vår tradition
brukar erbjuda! Läs och lyssna till ditt inre vittnesbörd och den
helige Andes viskningar!
5 Mos 29:29: Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det
uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi
skall följa alla ord i denna lag.
Vad händer när vi dör?
Om Jesus dröjer, kan vi vara säkra på att vi ska dö, det vill
säga vår kropp kommer att dö. Frågan är vad som händer då.
Många vill inte tänka på detta, och går oförberedda in i nästa liv.
Under de senaste decennierna har nära-döden-upplevelser
(NDU:er) blivit vanliga berättelser. Även om man naturligtvis
inte kan tillmäta dessa vittnesbörd samma tyngd som Skriften,
tjänar de som en väckarklocka. Många som inte vill närma sig
Herren via kyrkan läser sådana berättelser.
Vi ska dela några NDU:er och vill att du som läsare ska ha
några viktiga saker i minnet när du tar del av sådana vittnes-
börd:
Eftersom en NDU varar så kort stund, kan man inte dra slut-
satsen att det tillstånd den tillfälligt döde upplever kommer att
vara detsamma som han efter sin slutliga död kommer att be-
finna sig i under lång tid. En del hinner bara uppleva att de en
kort stund lämnar sin kropp och från ett hörn av innertaket ser
ner på den. Vanligt är att man ovanifrån ser läkarna operera och
att man i efterhand kan återge vad som sagts, något som natur-
ligtvis skulle varit omöjligt om medvetandet endast vore kopp-
lat till hjärnans funktion.
Andra, som varit över på andra sidan under lite längre period,
vittnar ofta om att de färdats genom en tunnel för att långt borta
se ett ljus. Somliga möter också ljusgestalten, som kristna identi-
fierar som Jesus, och får en kortare eller längre kommunikation
med honom. Samtliga NDU:er vittnar om att kommunikationen
sker genom tankeöverföring. Man kan inte dölja något, utan allt
man tänker uppfattas av omvärlden.
Några har upplevt både vad de kallar för helvetet och ett möte
med Jesus.
Nästa sak du bör hålla i minnet om du läser en skildring av en
NDU är att somliga är falsarier. De kan vara påhittade för att
man önskar få uppmärksamhet. Ibland har jag tänkt att det näs-
tan gått mode bland en del förkunnare att besöka Himlen. Allt
måste prövas utifrån Skriften och frukten i dens liv som delar
sin berättelse. Man bör också kräva att berättelser som publice-
ras ska gå att kontrollera med vittnen som åtminstone kan inty-
ga att personen ifråga varit kliniskt död. Ett exempel på en helt
igenom uppdiktad NDU är enligt vårt förmenande den som
skildras i boken Min tid i Himlen av Richard Sigmund. I denna
bok finns inga vittnen namngivna, och när man kontaktar förla-
get som publicerat den får man heller inga vittnesuppgifter. Vid
kontakt med originalförlaget i USA ges svepande och intetsä-
gande svar.
Syner är mer förrädiska än NDUer. En del är ingivna av fien-
den. Det kan tyckas märkligt att syner som har stort fokus på ett
brinnande helvete kan komma från lögnens herre, men det bor-
de inte komma som en överraskning att djävulen vill misskredite-
ra Gud. Låt dig inte vilseföras av aldrig så fruktansvärda syner,
utan läs noggrant vad Bibeln lär – och vad grundtexten säger!
Vi ska se hur felaktigt många kristna tolkat Skriften, då över-
sättare styrts av tradition och förutfattade meningar.
Diken att se upp med
Ibland möts vi av uppfattningen att det efter döden finns
himmel och helvete, och inget däremellan. Ofta har man försökt
skrämma människor till tro genom att måla ut helvetets fasor.
Och ja, de som medvetet med vett och vilja valt ondska upple-
ver antagligen detta. Men Guds metod är aldrig att skrämma män-
niskor in i sitt rike. Djävulen använder fruktan omväxlande med
smicker som drivmedel, men det gör aldrig Gud. För många som
hört avskräckande helvetesförkunnelse har effekten blivit den
motsatta. De har sagt att de inte vill ha med en sådan gud att
göra, en som kastar okunniga människor i helvetet.
Gud drar människor till sig genom kärlekens band, Hos 11:4.
Paulus betonar i Rom 2:4 vikten av att förstå att det är Guds
godhet som för oss till omvändelse – inte hotet om straff. I Tit
2:11 säger han att det är Guds nåd, inte hans lag och hot om
straff, som uppenbarats till frälsning för alla människor och som
även fostrar oss.
Om någon frågar ”vad händer när vi dör”, blir kanske den
troendes svar: ”Den som är frälst kommer till Himlen och de
andra kommer till helvetet.” Men när Jesus fick frågan svarade
han faktiskt inte så.
Luk 13:23, 24: Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få
som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in
genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka
komma in men inte kunna det.
Matt 7:21-23: Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till
mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske
Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Her-
re, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp
av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn
gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem san-
ningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
Är det inte anmärkningsvärt att de använde Jesus namn men
likväl inte kom in? Visserligen handlar ”himmelriket” om något
annat än Himlen, som vi senare ska se (kap 5 underrubrik Him-
len kontra himmelriket), men det är anmärkningsvärt att Jesus inte
svarade på frågan om hur många som blir frälsta. Frågan är ock-
så vad frågeställaren menade med att bli frälst, för det ordet kan
i grundtexten stå för olika saker.
Vi måste gå in genom den trånga porten, Matt 7:13, den pas-
sage där allt vårt eget måste dö. Det är bara det som är fött av
Ande som består i Himlen. Om agnarna (vår fallna natur) får
brinna upp här och nu, slipper vi elden på andra sidan. Här syf-
tar vi inte på skärselden, en katolsk lära, utan på 1 Kor 3:12-15 m
fl ställen.
Om köttet släpps in i Himlen, har vi där snart ett helvete fyllt
av äregirighet, konkurrenslystnad, jämförelser, förtal och arm-
bågsmentalitet, skryt, begär etc. De som fått besöka Paradiset
(Himlens förgård) har konstaterat att ingen där söker sitt eget,
utan alla upphöjer varandra, respekterar varandra och har sin
glädje i att hjälpa varandra. Ingen missunnsamhet existerar. Det-
ta är möjligt bara om Guds eld fått bränna bort all egoism.
Vi behöver förstå vad Skriften undervisar om olika tidsåldrar
och vad Gehennas eld egentligen består av, vilket denna bok
syftar till att klargöra.
 2. Förutfattade meningar
av Peter och Madeleine
Gud kunde ha gett oss ett uppslagsverk med alla uppslagsord
prydligt uppradade och sorterade efter ämneskategorier. Där
skulle man kunnat slå upp alla olika läror och få veta vilka som
är renläriga. Sedan behövde man inte grubblat mer på saken. De
som inte ville acceptera regelboken kunde man med gott samve-
te ha avfärdat som villolärare.
Men nu är det inte så Gud gjorde Bibeln. Han lät olika männi-
skor skriva ner den, och fastän den är inandad av Guds Ande
och felfri, färgar varje författare boken med sin egen personlig-
het. Skärskådar vi Bibeln kritiskt märker vi faktiskt att det finns
en hel del motsägelser i den – låt vara skenbara sådana. Om man
är riktligt ärlig så måste man erkänna att vi med vårt intellekt
inte kan ”få ihop” Skriften. Gud vet om detta. Varför har han
inte gjort det enklare för oss? Varför låter han liberalteologer
visa på alla ”brister” och därmed vinna motståndare till Bibeln?
Vi förstår Guds tanke med detta så, att Gud vill att vi ska lära
känna honom som person, inte som en lagbok eller lära. Är man fixe-
rad vid en lära blir man självgod och tror sig snabbt kunna be-
döma andra. Så omintetgörs nästankärleken, det bud som gäller
oss alla, oavsett vilken trosinriktning vi tillhör.
Låt oss därför närma oss detta ämne utan förutfattade me-
ningar. Många är blockerade och tvärsäkra på att de har alla
svaren. Ju mer vi har läst i Skriften, desto tydligare har vi sett att
det ännu finns hemligheter som Guds Ande uppenbarar, om
man bara öppnar sitt hjärta för dem. Det kan vara bibelställen
man ofta läst, men eftersom man inte sett dem i ljuset av ämnet
man behandlar har man ändå inte sett vad där står.
Fruktan för villfarelse
Vi måste förstå att vi befinner oss på olika nivåer i andligt av-
seende. Utifrån rädsla avfärdar vi ofta alltför snabbt allt som vår
tradition stämplar som villfarelse och ger det en etikett. I skri-
vande stund hamnar det kanske under New Age-begreppet.
Många kristna inkluderar nära-döden-upplevelsen i denna ka-
tegori. Självklart finns det sådant som är uppdiktat och som vi
kan bortse ifrån, men det är tråkigt att mångas fruktan för villfa-
relse gör att de missar mycket av det som Gud ville visa dem
genom andra människors liv och erfarenheter. Har vi glömt att
Gud gett oss den helige Ande för att leda oss in i hela sanning-
en, Joh 16:13? Han är den som varnar oss för det som är falskt.
Det är genom tro och förtröstan på Honom som vi kommer rätt i
livet, inte genom att vandra i fruktan för villfarelse.
Det är bra att vi har ”väktare” som påtalar avvikelser från
”den rätta läran”, men om konsekvensen blir snäva gränsdrag-
ningar utifrån fruktan att gå fel så befinner vi oss i samma fälla
som fariséerna. Deras snäva tolkningar av Bibeln gjorde dem
blinda för den Messias som de längtade efter. Han var i deras
mitt, och de bekämpade honom med alla medel, ja, de ville inget
hellre än att döda honom.
Ps 25:8, 9, 15: HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar
han syndare om vägen.
…Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Mina ögon ser alltid upp till HERREN, ty han drar mina fötter ur
nätet.
Han är mäktig att beskydda och bevara oss så länge vi vand-
rar i lydnad för hans maningar. Här gäller det att vara vis. För-
tröstan i kombination med vaksamhet är visdom.
 5. Guds målsättning
av Peter och Madeleine
Guds målsättning är att alla människor ska bli frälsta, 1 Tim 2:4
och att Gud ska vara allt i alla, 1 Kor 15:28. Han skapade jorden
och människan för att låta henne få njuta av hans nåd och kär-
lek, inte för att plåga henne i ett evigt helvete. Gud älskade värl-
den, inte bara de fromma, så mycket att utgav sin egen Son för
oss alla, Joh 3:16. Den stora frågan är förstås om Gud ska lyckas
med sin målsättning eller i slutändan måste erkänna sig över-
vunnen av människans motsträvighet.
Hebreiskan har flera ord för synd och att synda, och ett av
dem (châtâ') betyder ”att missa målet”3. Skulle verkligen Gud som
är allvetande kunna missa målet så totalt? Skulle han, som är kärle-
ken personifierad och i vilken inget ont finns, kunna skapa
människan för att sedan låta henne lida i all oändlighet? Detta
skulle ju göra Gud till en syndare, en som missar målet.
Genom hela historien ser vi att Gud på olika sätt försöker nå
fram till sin skapelse och att han aldrig ger upp sitt mål.
På något sätt som ännu inte är uppenbarat ska Jesus dra alla
till sig, Joh 12:32. Att Gud skulle låta kanske 90% av människor
hamna i ett evigt pinorum stämmer inte med Guds kärleks-
karaktär och hans kunskap om framtiden. För vilken gud skulle
i så fall inte hellre gjort slut på Adam och Eva innan de förmerat
sig till miljarder? Hans egen Son ömkade sig över skarorna som
var hungriga, sjuka och behövande och gav sitt liv för dem. Hur
skulle han med en axelryckning kunna lämna nästan alla åt ett
helvetiskt öde?
Vi har ofta ett alltför kortsiktigt perspektiv. Vår mänskliga be-
gränsning gör att vi ser allt utifrån vår jordiska tillvaro, medan
Gud har en plan som omfattar flera tidsåldrar. Och Gud ”är en
Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom lever alla”,

3Vine’s Complete Expositor Dictionary of Old and New Testament

Words, sid 232. Motsvarande grekiska ord är hamartia.
Luk 20:38. Var vi kom ifrån och vart vi går är ofta fördolt för oss,
så vi tänker lätt enbart utifrån vårt grodperspektiv. Guds plan är
oändligt mycket större. Han håller inte på att få ett nervöst
sammanbrott för att de flesta av hans barn vänt honom ryggen.
Han har allt i sin hand och allt under kontroll.
Att se och känna igen tidsåldrarna är en hemlighet till att lätta-
re greppa Guds handlande. Bortom de tidsåldrar som Gud up-
penbarat för oss kan ligga fler tidsåldrar. Vad Gud planerat där
är dolt för oss. Men det är orimligt att mena att Gud skapat uni-
versum och mänskligheten bara för att förlora det mesta.

Tidsepokerna
För att förstå något av Guds karaktär och hans arbete med en
motsträvig mänsklighet kan vi betrakta hans olika metoder att
arbeta med människan under olika tidsepoker. Varje epok er-
bjuder ett nytt sätt för människan att närma sig Gud. Gud ger
människan olika chanser att komma på rätt köl. Efter en tid in-
troducerar han en ny ”metod”. I Skriften kan vi urskilja sju så-
dana perioder. (Ibland kallas de för tidsåldrar, men de ska inte
förväxlas med grekiskans aion som också kan översättas med
tidsålder. Läran brukar kallas dispensationalism.) Varje period
innehåller lärdomar som vi bör ta till oss, 1 Kor 10:6.
Oskuldens epok varade från skapelsen av människan till
syndafallet. Gud umgicks personligt med Adam och Eva och
började undervisa dem om syftet med deras tillblivelse. Detta
var och är Guds längtan och själva syftet med att vi finns till.
Gud längtar efter en kärleksfull gemenskap med oss. Detta var
en frihetens tid.
När nu de första människorna sjabblade bort sitt liv i gemen-
skap med Gud – vad gjorde Gud? Här hade han ju chansen att
göra processen kort. Men Gud hade en plan att frälsa alla. Lop-
pet var inte kört. Han lät människorna se hur ett oskyldigt djur
dödades för att skyla deras nakenhet – en profetisk bild på
Lammet Jesus Kristus som blir slaktat för världens synd, Joh
1:29.
 Från Kain och Abel till syndafloden, himmelshavets samman-
brott, rådde samvetets epok. Människan var utdriven från Pa-
radiset och hänvisad till sitt samvete för att bedöma rätt och fel.
Gud gav alltså människan en ny möjlighet att välja – det som
behagar Gud eller det som behagar de egna lustarna. Abel sökte
Guds behag, Kain sitt eget.
Dessvärre var det bara enstaka människor som sökte Herren,
till exempel Hanok (1 Mos 5:22-24; Hebr 11:5, 6; Judas 14), me-
dan ondskan för övrigt tilltog. Kains mord var bara början på
böjelsen för brutalitet och mordiskt sinnelag. Lyssna till Lemeks
svärdssång i 1 Mos 4:23-24: ”En man har jag dödat för varje sår
och en ung man för varje blåmärke. Ja, sju gånger blir Kain
hämnad, men Lemek sjuttiosju gånger.”
Det är uppenbart att människan inte levde upp till förtroendet
hon fått av Gud. Slutet på denna epok blev syndafloden.
Guds nästa epok blev motsatsen till självbestämmande, näm-
ligen mänsklig auktoritet och kontroll. Den perioden sträcker
sig från floden fram till Guds utväljande av Abraham. Men ock-
så nu föll människan och missbrukade auktoritetsprincipen till
att försöka bygga ett världsrike med jaget i centrum. Babels torn,
1 Mos 11:3 ff, gav uttryck för människans tendens att skapa en-
het utan Gud.
Guds nästa drag blev att utvälja en enda man; Abraham, för
att den vägen i slutändan nå hela världen enligt löftet: ”I dig
skall alla släkter på jorden bli välsignade”, 1 Mos 12:3. Detta är
löftets epok. Så även om Gud nu bara uppenbarade sig för Ab-
raham och hans avkomlingar betydde det inte att hans plan att
vinna alla människor hade övergetts. Till Isak, Abrahams son,
sade han:
1 Mos 26:4: Jag skall göra dina efterkommande talrika som
stjärnorna på Himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge
alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens
hednafolk bli välsignade
Abrahams liv visar oss vad som krävs för att komma tillbaka
till gemenskap med Gud – omvändelse från avgudar och en tillits-
full tro på Guds ord.
 Tron på Guds löften leder till den rättfärdighet som är nöd-
vändig för att nalkas Gud: ”Och Abram trodde på HERREN,
och han räknade honom det till rättfärdighet”, 1 Mos 15:6. När
Jesus kom hade han samma budskap: Omvänd er och tro evange-
lium! (Mark 1:15 med parallellställen).
Men Israels folk kunde lätt ha glömt bort Gud om det inte
fanns något mer än historien om Abraham som förenade dem.
Så kom Lagens epok och sträckte sig från Mose till korset. La-
gen skapade en etnisk och nationell enhet. Lagen som gavs via
Mose var rik på profetiska förebilder på kommande händelser, t
ex livet i Kristus och tidens fullbordan, men också ett rättesnöre
som skulle hjälpa Israel att leva i harmoni med Gud och sina
landsmän. Lagen uppenbarade också för varje ärlig sökare att vi
faktiskt inte kan leva upp till Guds krav på helighet. Vi tvingas
erkänna att vi i oss själva är hjälplösa.
Nu var (och är) Israel ett motsträvigt folk som inte verkade
vilja vända om, men Gud visade profeten Jeremia hur han tänk-
te angående detta genom att be honom gå ner till krukmakarens
hus:
Jer 18:4-6: Och kärlet som han [krukmakaren] höll på att göra
av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och
gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: ”Skulle jag inte kunna
göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör?
säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni,
Israels hus, i min hand.
Varje gång det ser ut som om Guds plan misslyckas, börjar
han om igen.
Med Jesus började Nådens epok. Den sträcker sig från Andens
gåva på pingstdagen till Jesus återkomst. För att än en gång låta
oss se Gud ansikte mot ansikte, men i en form som inte bländar
och dödar oss, sände Gud sin Son Jesus Kristus. Men trots all
förberedelse kände inte ens egendomsfolket igen sin Gud. ”Han
kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom”, Joh 1:11.
Världen, universum, som skapats genom honom, kände inte hel-
ler igen honom, Joh 1:10.
 Men Gud ger fortfarande inte upp. I sin församling, Kristi
kropp, uppenbarar han sin härlighet. Han utrustar henne med
gåvor av olika slag för att hon ska lära känna honom (Ef 4:11; 1
Kor 12; etc). Ordet och den helige Ande är närvarande för alla
som vill lägga annat åt sidan och söka Guds rike.
Men också under denna period vänder sig många mot Gud
och lever sig själva till behag:
2 Tim 3:2-5: Människorna kommer att älska sig själva och vara
penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina
föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skval-
leraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska,
egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för
Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
Villfarelsen växer därför till ju närmare vi kommer Jesus åter-
komst.
1 Joh 2:18: Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har
hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikris-
ter trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kom-
mit.
2 Tess 2:3: Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste av-
fallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet
träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas
gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig
vara Gud.
Efter församlingens tidsålder kommer så tusenårsriket då Je-
sus upprättar sitt rike från Israel. När Jesus kommer tillbaka på
himlens sky, synlig för alla, blir satan fängslad i tusen år. Frids-
riket tar sin början och Jesus själv regerar tillsammans med
övervinnarna och ser till att inga orättvisor drabbar mänsklig-
heten. Alla mår bra och lever i fred med varandra. Till och med
djuren har slutit fred och varken jagar eller äter upp varandra,
Jes 11:6-7 och 65:25.
Jes 65:25: Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm
som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt
heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger HER-
REN.
 Man kunde ju tro att ingen mer skulle avfalla från Gud nu när
alla med egna ögon får se Jesus – får se hur underbar han är och
vilken fantastisk tillvaro vi har jämfört med tidigare generatio-
ner. Men något destruktivt i människan fortsätter att dra henne
mot fördärvet och till uppror mot Gud. När djävulen efter de tu-
sen åren åter släpps lös för att pröva människorna slutar det i ti-
dernas största uppror mot Gud – ett internationellt uppror, lett
av satan själv, Upp 20:7-10.
Men trots detta ger Gud inte upp sin plan. Han vill att alla männi-
skor ska bli frälsta. Har han inte gett upp under alla dessa epoker, var-
för skulle han ge upp i fortsättningen? Hans slutmål är och förblir
att ”Gud skall vara allt i alla”, 1 Kor 15:28 och att alla knän ska
böjas för honom och prisa hans namn. Detta blir inte en akt av
tvång i uppgiven underkastelse, för sådant behagar inte Gud.
Nej, det blir en akt av hjärtats hänförelse över Guds visdom.
Hur kan vi efter att ha studerat Guds olika grepp för att vinna tillba-
ka mänskligheten tro att han ger upp och kastar de flesta i ett evigt hel-
vete?
Ps 30:6: Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
Ps 103:9, 10: Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för
evigt.
Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
Jes 57:16: Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vred-
gas, ty då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som
jag själv har skapat.
Gud kan inte sluta älska människorna han skapat. Hans helig-
het kräver att dom avkunnas, men han går inte till rätta för evigt!
Han låter inte någons ande försmäkta, eftersom var och en är
skapad av honom.
Ps 78:38: Men han är barmhärtig och förlåter missgärning, han
vill inte förgöra [bättre översättning: han förgör inte].
Gud har uppenbarat dessa sju frälsningsepoker, men sedan är
fortsättningen ganska dunkel för oss. Uppenbarelseboken låter
oss dock få en hastig inblick i nästa frälsningsepok. ”Eldsjön” får
stå som symbol för ett reningsbad, ett elddop, där de motsträvi-
ga utsätts för Guds elds-natur som bränner bort slagget i deras
liv. Han låter oss också ana att fortsättningen blir en relation
mellan dem som är innanför och utanför den härliga Staden:
Upp 21:25-26: Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens
kungar skall föra in sin härlighet i den. Stadens portar skall ald-
rig stängas om dagen - natt skall inte finnas där - och folkens
härlighet och ära skall föras in i staden.
Upp 22:2-3: Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står
Livets Träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det
frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen för-
bannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i
staden, och hans tjänare skall tjäna honom.
De som hamnar utanför staden verkar alltså inte ständigt plå-
gas i elden, utan här ser vi dem bidra med något som de för in i
staden. Staden ska också ge ljus åt dem som är utanför och pro-
ducera läkemedel åt dem. Det är väl troligt att löven från Livets
Träd behövs för att ge dem vederkvickelse efter elddopet i sjön.
Mer om detta i kapitel 35, Eldsjön – Guds renande eld.
Låt oss betrakta hur Gud har tålamod med oss. Han är inte be-
gränsad till vårt jordeliv i sin iver att föra oss hem till sig. Utan
att kompromissa med sin helighet och sitt krav på omvändelse
och tro kommer han att lyckas med sin ursprungsplan. Alla
människor ska bli frälsta.

Alla ska se Guds frälsning

Luk 3:6: Och alla människor skall se Guds frälsning.
Luk 2:30-32: Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har
berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för
hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.
Hes 33:11: Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN,
jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att
den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om,
vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels
hus?
1 Joh 4:14: Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin
Son som världens Frälsare.
 1 Tim 1:15: Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas
emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa
syndare – och bland dem är jag den störste.
Luk 19:10: Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och
frälsa det som var förlorat.
Joh 1:29: Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se
Guds lamm, som tar bort världens synd.”
1 Tim 2:3, 4, 6a: ….Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor
skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen... som gav
sig själv till lösen i allas ställe.
1 Joh 2:2: Han är försoningen (ἱλασμός hilasmos) för våra syn-
der, och inte bara för våra utan också för hela världens.
1 Tim 4:10: Det är därför vi arbetar och kämpar (blir oförtjänt
förebrådda, skymfade, smädade), ty vi har satt vårt hopp till
Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och
främst för de troende.
I 1 Tim 4:10 talas det om två grupper; dels om de troende, men
även den andra gruppen som inte medvetet vänt om och bekänt
Jesus som sin frälsare inkluderas. Svart på vitt står det att Jesus
är frälsare också för dem.
Joh 12:47: Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dö-
mer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma värl-
den utan för att frälsa världen.
Joh 4:42: och de sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte längre bara
för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han
verkligen är världens [grundtext: κόσμος kosmos] Frälsare.”
Målet är att Gud i slutändan skall vara allt i alla, 1 Kor 15:28. Det
är inte så idag, men det är så det ska bli enligt Paulus.
Skulle Gud som är allvetande och har all makt varit ovetande
om att mänskligheten skulle vända honom ryggen? Skulle han
inte ha en plan för detta? Stod Gud handfallen och vred sina
händer i förtvivlan när Adam och Eva valde att bryta mot hans
enda bud? Var det moraliskt försvarbart av Gud att inte bara av-
sluta Adam och Eva-generationen och börja på ny kula istället
för att låta dem föröka sig och orsaka miljarder människors evi-
ga helvete? Har Gud stått handfallen när hans egendomsfolk i
historien gång på gång vänt honom ryggen och brutit mot alla
hans bud och följt avgudarna? Nej, han har ständigt gett dem
nya chanser.
Men hur går det då med vår fria vilja? Alla vill ju inte bli fräls-
ta, och vi vet att Gud aldrig våldför sig på vår vilja. Kapitlet om
vår fria vilja kommer att ge dig en del att tänka på. Stephen Jo-
nes bok ”Äger vi en fri vilja eller äger Gud oss?4” ger dig ännu mer
ljus i den frågan.
Värt att tänka på är att om straffet vore evigt, så hade Jesus behövt
försona synden i motsvarande evighet. Nu tog han straffet för hela
världens synder och fullbordade försoningen på korset – inte i
dödsriket, där han i stället förkunnade evangelium. All synd
som begåtts sedan mänsklighetens början och all synd som
kommer att begås inkluderades i hans lidande.
Återupprättelsen ligger i framtiden. I Guds plan ingår att all-
ting en dag ska återupprättas till sin ursprungliga ordning, men
det sker i etapper, Apg 3:21.

Den trånga porten och den smala vägen

Om Jesus skulle mena att enbart de som lämnat allt och lidit
för Kristi skull blir frälsta (i den bemärkelse vi oftast lägger in i
ordet) så skulle den skaran bli mikroskopiskt liten.
Matt 7:13, 14: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är
vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är
många som går fram på den. Och den port är trång, och den
väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Jesus fick frågan:
Luk 13:23, 24: Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få
som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in
genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka
komma in men inte kunna det.
Att porten är trång och vägen smal, betyder att stigen till livet
är exakt. Det är bara genom Jesus vi kan komma in i livet. Det

4 Utgiven på Vingårdens förlag

finns helt enkelt inga andra vägar. Det är inte sagt att stigen
därmed är svår att gå på. Faktiskt är den lätt, för Jesus sade ju
att vi skulle ta på oss hans milda ok i Matt 11:29.
Det står däremot att det bara är få som finner denna ljuvliga
stig. Men då bör vi förstå Jesus ord så, att det handlar om den
direkta vägen till livet, utan omvägar. Det handlar alltså om vä-
gen till första uppståndelsen in i det messianska riket, tusenårs-
riket – inte om slutet på allting. I denna mening är det bara en
kvarleva som ska bli frälst, Rom 9:27.
Dessa som blir förvandlade kommer antagligen att kunna väx-
la mellan en himmelsk och en jordisk ”klädnad”, liksom Jesus
kunde göra efter sin uppståndelse. När de gör tjänst i den him-
melska världen är de iklädda en himmelsk kropp. När de tjänst-
gör på jorden klär de om till en kropp som inte bländar de död-
liga människorna. Hes 44:17-19 tycks skildra denna dubbla
tjänst där linnekläderna symboliserar den himmelska kroppen.
Jesus svarade alltså varken ja eller nej på lärjungarnas fråga.
Han ville inte invagga dem i falsk trygghet. Orsaken till att så få
finner denna väg är främst för att den kräver försakelse. Den
kräver tillit till Guds löften och omsorg, så att man inte först
måste förse sig själv med detta livets goda. Jesus säger att hans
efterföljare varje dag måste ta sitt kors och följa honom.
Luk 9:23-25: Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig,
skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa
mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som
mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Vad hjälper det
en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv
eller själv går förlorad [tar skada, lider förlust]?
Se också liknande uppmaningar i Luk 14:26, 27; Matt 10:38, 39;
Matt 16:22-25; Mark 8:34-38; Joh 12:25, 26. Det är ofattbart att
något som Jesus betonar så starkt i sin undervisning så helt har
kommit i skymundan och nästan blivit bortglömt.
Men då verkar ju bara väldigt få bli frälsta?
Ja, det är nog inte många som får vara med om det som Bibeln
kallar Lammets bröllop och den första uppståndelsen. Det är
bara de som hör till övervinnarna, de som vinner ”segerkran-
sen” (1 Kor 9:24). För denna uppståndelse gäller att många är
kallade, men få är utvalda, Matt 22:14.
Matt 19:23-25: Jesus sade till sina lärjungar: ”Amen säger jag
er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag sä-
ger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett
synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” När lärjung-
arna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: ”Vem kan
då bli frälst?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det
omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”
Det är faktiskt omöjligt för oss att nå frälsningen, men Gud har
en lösning för alla. Dock får inte alla vara med och regera i tusen-
årsriket. Till lärjungarna som följt Jesus sade han:
Matt 19:28-30: ”Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när
Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också
ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv
stammar. Och var och en som för mitt namns skull har lämnat
hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller
åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv
[tidsålderligt liv]. Men många som är de första skall bli de sista,
och många som är de sista skall bli de första.
Jesus ställer höga krav på den som aspirerar på att få liv i den
närmast kommande tidsåldern. Om vi ärligt rannsakar oss inför
hans krav så inser nog de flesta av oss att vi inte platsar. Hur
många har ”lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar
eller barn för Guds rikes skull”, Luk 18:29? Hur många förnekar
sig själva och sina egna begär och dagligen tar sitt kors på sig
och följer Jesus? Luk 9:23. Hur många väljer att gå in genom den
trånga porten som är svår att finna och håller sedan stadigt ut
med att gå den smala vägen? Speciellt som alla andra i ens när-
het verkar välja den bekväma och breda vägen. Vi känner oss ju
lätt otrygga när vi inte får våra vänner med oss på vägen. Dess-
utom verkar dörren till Guds rike vara helt stängd för den som
är rik – och dit får väl de flesta i vårt land räkna sig. Så hur kan
vi bli frälsta?
Herren kommer att klä av oss allt eget när vi ser honom i hans
härlighet. Det kan ske här i livet genom att vi lär känna honom
och skådar hans härlighet i vår ande. Om vi inte här i jordelivet
förlorar allt för att gå upp i honom, kommer vi att göra det när
vi står inför honom och vårt liv uppenbaras som det verkligen
var. Hans eldsnatur kommer att bränna bort allt som inte äger
hans egen natur. Vi blir då frälsta som genom eld, 1 Kor 3:15.
Om vi får nåd att bli avklädda allt redan här i tiden, är även det
Guds gärning. För människor är det omöjligt, men för Gud är
allting möjligt.
Vi måste ha klart för oss att Gud inte missunnar oss något av
detta livets goda. När Jesus talade om att överge olika saker,
menade han att vi skulle vara fria i våra hjärtan. Guds rike skul-
le vara vår första prioritet. När det är så, kan vi älska också våra
anhöriga och även ta emot rikedom ur Guds händer. Det är bara
om vi älskar honom mer än allt annat som vi kan förvalta Guds
rika gåvor utan att fastna i dem. Men för att komma dithän mås-
te vi först ”överge” allt – och det måste ske i sann kärlek utan
fruktan. Detta är bara möjligt genom Guds verk i våra hjärtan.
Men alla som andligen somnat på vägen – vad händer med
dem?
De får vänta på den andra uppståndelsen, Upp 20:5. Den för-
sta uppståndelsen äger rum när Jesus kommer tillbaka för att
upprätta sitt rike här på jorden, det vi brukar kalla tusenårsriket.
De avsomnade, som bevarat tron och kämpat den goda kampen,
uppstår då och får, tillsammans med de övervinnare som lever
kvar, sin uppståndelsekropp. Dessa ska vara präster och kungar
och regera med Kristus under tusen år. Efter dessa år inträffar
den andra uppståndelsen, Upp 20:5. Först då får alla andra
människor, alltså både troende och icke-troende, sin uppstån-
delsekropp.
– Men jag trodde att alla troende skulle uppstå samtidigt och
få vara med om Lammets bröllopsmåltid?
Utifrån Jesus liknelse om de tio jungfrurna är det inte så, Matt
25:1-13. Alla tio väntade aktivt på brudgummen – de var alltså
troende – men bara fem fick komma in i bröllopssalen. Jung-
frurna med påfyllningsoljan ”fick liv igen och var kungar med
Kristus i tusen år,” Upp 20:4. De andra fick vänta utanför, då de
saknade påfyllningsolja till sina lampor. De var troende som
hade underlåtit att efterfölja Paulus uppmaning i Ef 5:18 om att
ständigt låta sig fyllas av Anden.
 Men inget säger att dessa är utestängda i evighet. De lever tro-
ligtvis efter viss tuktan hemma hos Herren i himlen utan sina
kroppar. Senare får de vara med om uppståndelsen samtidigt
med dem som inte tror: ”De andra döda fick inte liv förrän de tu-
sen åren hade gått” Upp 20:5. Vid denna andra uppståndelse
finns Livets bok med, så alla måste inte gå igenom ”eldsjön”,
Upp 20:12.
Paulus kämpade för att komma med i första uppståndelsen:
Fil 3:9 -14: Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har
funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus,
min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det
som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i
honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av
lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus,
rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och
kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom
att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram
till uppståndelsen [underförstått: första uppståndelsen] från de
döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått
det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv
har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag
redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som
ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och
jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till
himlen [höga kallelse] i Kristus Jesus.
SFB har översatt ”till himlen” i vers 14, men det är inte logiskt.
Paulus var inte osäker på sin frälsning, som ges av ren nåd. Där-
emot kunde han inte veta om han skulle nå fram till den första
(eller främsta) uppståndelsen, som bara ges dem som vinner se-
gerkransen. Det var denna uppståndelse han åsyftade när han
skrev att han jagade mot målet. Youngs literal translation har
översatt korrekt, för det handlar om kallelse till högre tjänst i det
kommande Gudsriket.

Himlen kontra Himmelriket

Att ärva eller komma in
Himmelriket eller Guds rike är inte samma sak som Himlen.
När Matteus talar om Himmelriket och de övriga evangelierna
istället använder begreppet Guds rike5, syftar detta ofta på det
messianska rike som Jesus ska upprätta på jorden vid sin an-
komst, men i vidare bemärkelse syftar det på att Gud till slut ska
bli allt i alla, 1 Kor 15:28. Vi ser att Paulus, liksom Jesus, inte ta-
lade så mycket om Himlen, utan mest om Guds rike. Jesus börja-
de sin offentliga verksamhet med att förkunna Guds rike.
Det har börjat redan i vår tidsålder genom alla som följer Je-
sus, men ska fullbordas när Jesus återvänder. Daniel 2:44 och
följande verser handlar om detta rike. För att få ärva (regera i)
detta rike måste man få del i första uppståndelsen. Bibeln gör åt-
skillnad på att komma in i Guds rike respektive att ärva Guds
rike. Att ärva handlar om att regera med Kristus i detta rike.
1 Kor 6:9, 10: Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds
rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare,
varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet
eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller gi-
riga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds
rike.
Gal 5:19-21: Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, oren-
het, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, av-
und, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri,
utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag re-
dan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Så finns det många som ska gå in i riket, men inte ärva det:
Matt 21:31 (1917): Jesus sade till dem: ”Ja, sannerligen säger
jag eder: Publikaner och skökor ska förr gå in [grt προάγω
proago: gå före, skrida före i processionen] i Guds rike än ni.
Alltså skulle även Jesus motståndare så småningom gå in i
Guds rike, men efter att publikanerna och de prostituerade
kommit in, och troligen då också med en lägre position i riket.

5Matteusevangeliet vände sig främst till judar och dessa uttalade

ogärna Guds namn. I stället användes omskrivningar som till exempel
”himlen”.
 ”Himlen” (utan tillägget -rike) syftar i Bibeln ibland på den fy-
siska himmel som vi kan se, men i NT också på den plats där
Kristus sitter på Faderns högra sida.
Hebr 8:1: Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en så-
dan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets
tron i Himlen
Hebr 9:24: Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord
med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedo-
men. Han gick in i själva Himlen för att nu träda fram inför
Guds ansikte för vår skull.
1 Pet 1:4: … till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller
vissna och som är förvarat åt er i Himlen.
I Uppenbarelseboken beskrivs en stad, det nya Jerusalem, som
vid tidens fullbordan kommer ner till jorden från Himlen. Ske-
endet betecknar att en förening mellan jorden och Himlen ska
äga rum.
Upp 21:2: Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem,
komma ner från Himlen, från Gud, redo som en brud, som är
smyckad för sin brudgum.
Johannes Döparen sade att Guds rike var nära: ”Tiden är full-
bordad och Guds rike är nära. Gör bättring och tro evangelium”,
manade han, Mark 1:15. När Jesus steg fram i rampljuset gick
han från stad till stad och från by till by och predikade evangeli-
et om Guds rike, Luk 8:1. Han sände ut sina lärjungar att predi-
ka Guds rike. Han sade också att Guds rike redan hade kommit
till dem, Luk 11:20. Men det var inte riktigt så judarna hade
tänkt sig Guds rike. Omväxlande talade han om Guds rike som
något närvarande och något som skulle komma.
Jesus åhörare förväntade sig Guds rike som en fysisk verklig-
het där och då. Men för att ge perspektiv på saken berättade Je-
sus liknelsen om mannen som for iväg till ett land långt bort för
att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka, Luk 19:11-27.
När riket upprättas i sin fullhet ska allt vad Gud skapat åter-
upprättas (ἀποκατάστασις, apokatastasis), Apg 3:21. Allt som fi-
enden förstört ska återställas till sitt ursprungliga skick. Den
gamla världen ska födas på nytt, Matt 19:28, och befrias från det
nuvarande slaveriet, Rom 8:19 f. De gammaltestamentliga profe-
tiorna om Israels återupprättande går i uppfyllelse.
I liknelser försökte han förklara Guds rikes lagar.
Han ställde fram små barn som föredömen, Luk 18:16. Han
sade att det är lättare att föra in en kamel genom ett nålsöga än
att föra en rik in i Guds rike, Matt 19:24. Vägen in i Guds rike
kantas av många lidanden, Apg 14:22. Summerar vi detta hand-
lar det om att mista all centrering kring ett livstillstånd man
själv byggt – vare sig det ter sig tryggt eller ångestfyllt – för att
finna tryggheten endast i Herren.
De flesta som läser dessa bibelsammanhang tänker nog på
Himlen, en plats dit de troende antas komma när de dör. Men
var det vad judarna på Jesus tid menade?
Knappast. De förväntade sig ett Messiasrike här på jorden. Det
skulle ledas av en ättling av Davids hus som skulle uppfylla
profetiorna och befria dem från romarrikets förtryck. De vänta-
de på att den nya tidsåldern skulle bryta in, då Messias ska döma
världen med rättvisa. Då ska det bli shalom i alla avseenden.
När den rike ynglingen ställde frågan om vad han skulle göra
för att få evigt (eoniskt/tidsålderligt) liv hade han knappast
Himlen i åtanke, utan det kommande fridsriket (Matt 19:16 ff).
När modern till lärjungarna Johannes och Jakob bad om att
hennes söner skulle få platserna närmast Jesus, tänkte hon inte
på Himlen (Matt 20:20). Hon tänkte på det kommande riket som
skulle upprättas här på jorden.
I Matteusevangeliet nämns ”himmelriket” (βασιλεια των
ουρανων, basileia ton ouranon) 32 gånger (1917 års översättning).
Det leder oss att tro att Jesus talade om landet ovan där, men för
judar var Guds namn heligt och man tog det ogärna i sin mun.
Himlen är en omskrivning för Gud. De andra evangelierna, vars
budskap mer vänder sig till icke-judar, använder termen ”Guds
rike” (basileia tou theou) istället.
Jesus introducerar ett dubbelt levande-begrepp
På Jesus tid trodde man på uppståndelsen, men tankar och fö-
reställningar om livet efter den fysiska döden var inte så utveck-
lade.
 När Lasarus hade dött väntade Jesus avsiktligt några dagar
innan han gick till Betania. När han mötte Marta som förebråd-
de honom för hans sena ankomst sade han: ”Din bror ska upp-
stå”, Joh 11:23. Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid
uppståndelsen på den yttersta dagen." I det här fallet talade Jesus
om en omedelbar uppståndelse på platsen. Martas teologi var
att han skulle uppstå på den yttersta dagen. Hade hon trott på
en himmelsk tillvaro som fanns tillgänglig direkt efter döden
hade hon säkert tröstat sig med den. Familjens vänner hade i
sådana fall säkert bidragit med tröst i liknande ordalag. Jesus
fortsatta utläggning var uppenbarligen en nyhet för henne:
Joh 11:25-27: Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den
som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som
lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son,
han som skulle komma till världen."
Jesus talade om ett evigt liv redan när vi går över gränsen.
Marta verkade inte förstå vad Jesus menade och svarade med att
bekänna sin tro på Messias. Tron på Messias var kopplad till det
messianska riket som ska upprättas på jorden.
Jesus talade både om tillvaron efter den fysiska döden och det
kommande messianska riket på jorden. Den som tror på Jesus
ska alltså leva som andevarelse i Guds närhet direkt efter den
fysiska döden. Men senare ska han också uppstå med en ny
kropp för att åter få vistas på jorden. I sin bok Inympad skriver
Göran Lennartsson:
”Begreppet Guds rike finns inte i Gamla testamentet i tek-
nisk mening, men förekommer framför allt i den rabbinska
litteraturen. Det beskriver Guds herravälde, tillståndet där
Guds vilja råder. I Jesus undervisning rymmer Guds rike den
dubbla aspekten av riket som närvarande – Guds rike har bru-
tit in och är närvarande i Jesus person och i dem som kom-
mer till honom. Dels har Guds rike en framtida aspekt, då det
skall manifestera sig synligt på jorden i Messias regering
med Jerusalem som centrum. Det framgår tydligt i Fader vår,
där bönen ’Låt din rike komma’ framför allt syftar på den
messianska tiden.”
Detta var en inledning och ett smakprov på boken! Hoppas det
väckt ditt intresse för att läsa mer!
Beställ din bok på Vingårdens webshop, www.vingarden.org eller i
din bokhandel!