Professional Documents
Culture Documents
A Skolan
---
--- Diagrammen har tagits bort och sidstorleken ökats. ---
Det finns mycket att njuta av i ett schackparti. En del älskar slutspel, andra posi-
tionellt manövrerande. Författaren till denna bok spelar ofta på kungsangrepp,
både som vit och svart. Det kan straffa sig ibland, men då och då skapas vackra
skönhetspartier. Det beror på att det är lättare att spela med ett övertag, som
uppstår t.ex i en gambit. Så är det ju! Därför vill jag slå ett slag för
angreppsspelet.
Ur min rika källa av förlust- och vinstpartier, har jag grävt fram sådana alster, som
innehåller typiska angreppsmetoder. Tack vare schackdatorn Rebel har optimala
anfallsvarianter extraherats ut.
Jag använder också det rika material, som finns från de gamla mästarna, såsom
Lasker, Tarrasch, Bronstein m fl.
Varje avsnitt avslutas med en Memoruta, som innehåller typiska drag, metoder och
tumregler. Memorutan är lämplig att läras in till nästa lektion.
Angreppsskolan - Avsnitt 1
Del 1 Det klassiska löparoffret på h7 med Sc3
Vi ska följa Internetpartiet Adnegorp - CokeHead, 7 aug 1997
1. e4 c5
2. Sf3 e6
3. c3 Sc6
4. d4 cxd4
5. cxd4 Lb4+
6. Sc3 d5
7. e5 a6
8. Ld3 Sge7
9. O-O O-O?
Hur många gånger har Du inte haft nästan denna ställning utan att våga offra på h7? Jag
har sett många blixtpartier med denna och liknande ställningar, där vit istället spelat
10.Lg5. Man blir så fruktansvärt ledsen. Alltså:
10.Lxh7+!
Här finns många teman som man bör känna till. De understrukna dragen är det som
kännetecknar själva poängen.
1 10. - Kxh7 11.Sg5+ Kg8 12.Dh5 Te8 13.Dh7+ Kf8 14.Dh8+ Sg8 15.Sh7+ Ke7
16.Lg5+ Sf6 17.Dxg7 (+-).
2 10. - Kxh7 11.Sg5+ Kg8 12.Dh5 Te8 13.Dxf7+ Kh8 14.Sxd5(!) exd5 (damen måste
gardera tornet) 15.e6! och sedan som tema 1
3 10. - Kxh7 11.Sg5+ Kg8 12.Dh5 Te8 13.Dxf7+ Kh8 14.Se2! Inget kan stoppa Sf4 -
Dh5+ - Dh7+ - Dh8+ - Sg6+ matt.
4 10. - Kxh7 11.Sg5+ Kg6 12.Dg4 f5 13.Dh4 Th8 14.Dg3 f4 15 Dg4 De8 16 Se2! Tf8
17.Sxf4+ (+-).
5 10. - Kxh7 11.Sg5+ Kg6 12.h4 Th8 13.Se2 Ibland går Dg4 här. (+=).
Har man en gång sett dessa varianter är det lättare att räkna nästa gång offermöjligheten
uppstår i ett verkligt parti eller som framgångsrik försvarare om offret inte håller.
1. e4 c5
2. Sf3 e6
3. c3 d5
4. e5 Sc6
5. d4 cxd4
6. cxd4 Lb4+
7. Sc3 Sge7
8. Ld3 a6
9. 0-0 Lxc3
10. bxc3 0-0?
11. Lxh7+! Kxh7
12. Sg5+ Kg6
13. Dg4
13. ----- f5
14. Dg3 f4
15. Dg4
Nu är det lugnt. Svart kan inte förstärka sin ställning. Minsta feldrag från svarts sida
slutar med katastrof. Vit däremot, kan förstärka sin ställning med Te1-e3-h3 eller h4-h5
och i rätt ögonblick inkassera kvalitet på f8 och få materiell fördel: torn och 3 bönder för
2 pjäser. I detta parti blev svart nervös och försökte rädda tornet på f8, varpå vit satte
matt i sju drag:
Hur vinner då vit om svart hade spelat t.ex 16. - Sd8, som avser att byta av den starka
springaren på g5? Jo, så här:
1. e4 e6
2. d4 d5
3. Sc3 Lb4
4. e5 Se7
5. Sf3 0-0
6. Ld3 c5?
Efter bara sex drag är svart förlorad, utan att till synes ha gjort något större fel.
Ställningen finns i allmänhet inte med i teoriverken. Värt att lägga på minnet således.
7. Lxh7+! Kxh7
8. Sg5+ Kg6
9. h4!
Här är detta drag effektivt, eftersom bonden understöds av Th1. På 9. - Th8 avgör
10.h5+. Damen är hotad genom h5+ + Sxe6+ och måste genast flytta.
9. ----- Da5!
På 9. - De8 vinner vit med följande minnesvärda tema: 10. Dg4 Sf5 11.h5+ Kh6
12.Sge4+! Kh7 13.h6 g6 14.Sf6+ och godnatt.
I boken kommer vi att ge läsaren en liten minnesruta efter varje avsnitt, sk Memoruta.
Ett typangrepp kan innehålla många olika teman. Här visar vi de 5 viktigaste efter
Lxh7+. Det kan vara bra att memorera dessa teman för att underlätta beräkningarna vid
brädet nästa gång.
Memoruta för teman efter Lxh7+
1) Dh7+,Dh8+,Sh7+,Lg5+
2) Dg4, Se2, Sf4++
3) h4, h5+
4) Dg4, Se6+, Dxg7++
5) Dd3+ etc…
Angreppsskolan - Avsnitt 2
Del 4 Lh6-angreppet utan motangrepp
Vi följer partiet Per Sörenfors - Håkan Willard, Kirsebergs SK, Malmö, 2 sept 1997:
1. e4 d6
2. Lc4 Sf6
3. d3 g6
4. Sc3 Lg7
5. f3!? 0-0?
Vem spelar inte detta självklara drag? Inte stormästarna i alla fall! Det korrekta är 5. - c6!
6.Lg5 d5! för att bestraffa vits lite tveksamma spel. Fischer hånade på sin tid svarts
uppställning.
6. Le3 e5
7. Dd2 Sbd7
Sju drag var och svart är redan i svårigheter. Det kanske inte syns direkt, men om 10
drag kommer det att framgå klart!
Detta är undertecknads specialvariant mot både 1. - g6 och 1. - d6 Idén är att spela h4-
angreppet med bonden kvar på d3. Svart får då svårare att genomföra motspel.
Observera nu att dragomkastningen 8.Lh6 är mindre bra för 8. - Sxe4!
8. h4! Sb6
9. Lh6 Sxc4
10. dxc4 Le6
11. h5 Sxh5
12. g4 Sf6
13. Lxg7 Kxg7
14. Dh6+ Kg8
15. Sge2! Lxc4?
Svart kunde ändå inte rädda partiet. På 15. - De7 följer: 16.Sg3 c6 17.g5 Sh5 18.Txh5!
gxh5 19.Sxh5 f5 20.gxf6ep Dd7 21.0-0-0 etc. (+-).
Efter textdraget fungerar 16.g5 direkt för att förhindra Te8: 16.g5 Sh5 17.Sg3 f5 18.exf5
Dd7 19.Sxh5 gxh5 20.f6 +-, men ännu starkare är:
Svart är förlorad, trots att han inte gjort något allvarligt fel. Ingen ofarlig öppning alltså! I
partiet spelade nu vit för tidigt 17.g5, men vann ändå.
17. 0-0-0!
17. ----- a5
18. Tdg1!! Le6
På 18. - Te6 följer 19.Sd5! (+-)
19. g5 Sd7
Värt att memorera om Du vill effektivisera räknearbetet! Men det kommer fler teman.
1. e4 d6
2. Lc4 Sf6
3. Sc3 g6 3. - Sxe4 4.Lxf7+
4. d3 Lg7
5. f3 !? 0-0?
6. Le3 c6
7. Lb3 b5
8. Dd2 a5
9. a4 b4
10. Sce2 Sbd7 Alternativet Te8 visas senare
11. Lh6 Sc5
12. h4 Sxb3
13. cxb3 Le6
14. h5! Lxh6
Eller 21. - gxh5 22.g6! hxg6 23.Dxg6+ Kh8 24.Dxh5+ Kg8 25.Dg6+ Kh8 26.0-0-0 Slut.
25. g6 Slut.
12. h4! e5
13. h5 Sxh5
14. g4 Sf6
15. Sh3 Sbd7
16. 0-0-0 c5?
- - -
- - -
- - 9) Sxf7
och hälsar välkommen nästa avsnitt, då vi skall se på ett typangrepp, där svart får det
riktigt hett om öronen.
1. e4 e6
2. Sf3 d5
3. Sc3 Sf6
4. e5 Se4
5. d4 Sxc3
6. bxc3 c5
7. Ld3 Le7
8. dxc5 Sc6
9. 0-0 Dc7
10. Te1 Ld7
11. De2 0-0?
Det hade varit bättre att rockera långt. Ställningen är nu mycket känslig för svart,
eftersom vit redan byggt upp en hotande angreppsställning.
Hur vinner man då en dylik ”vinstställning”. I partiet gjorde vit ett väntedrag för att locka
svart till en försvagning. Det följde 12.a4 h6 13.g4 Lxc5 14.g5? h5 och ställningen blev
blockerad. Vit ville efter svarts g6 offra på h5 eller g6 eller komma in på f6. Men vits
pjäser stod fel för detta. Bättre att förbereda g5 med h4 och h5.
Men den rätta metoden är istället att angripa med de lätta pjäserna: 12. Lg5!? eller
12.Sg5! Vi ska nu se närmare på dessa två typangrepp.
Här kunde vi hänvisat vi till Angreppsskolan del 1-3, men anger ändå: 14. - Kg6 15.Dg4
f5 16.Dg3 etc. eller 14. - Kh6 15.De3! Kg6 16.Dg3 osv.
Svart kan alltså inte slå löparen på g5. Vi försöker då med 12. - Lxc5?
14. - Sxe5 håller inte pga 15.Sxe5 Le7 16.Dh6 f5 17.Te3 etc.
15. Dh6 f5
16. Sg5
Det finns inget försvar mot Sxh7 plus Sf6+ och matt. Svart kunde alltså inte heller slå på
c5. Vi försöker då med 12. - f6! Detta drag öppnar spelet, så att olika kvävmattar
undvikes. Tack vare att svart är väl utvecklad klarar han sig.
med bara en liten fördel för vit. Svart bör nu spela 15. - Sb4, ty 15. - d4 faller på 16.De4
g6 17.Sxd4 Tf4? 18.Sxe6!
På 14. - g6? följer 15.Dd2 Kh7 16.Te3 med matt efter Th3.
Alltså:
13. f6
14. exf6 gxf6
15. Lh6 Tf7
16. Dg4+ Kh8
17. Dh5
med stark ställning för vit. Det gick alltså inte att slå springaren på g5. Vi hotar den då.
Efter 13. - f5 14.exf6 faller svarts centrumbönder med bibehållet vitt tryck.
1 e4 c5
2 Sf3 e6
3 b4!? cxb4
4 d4 d5
5 e5 Sc6
6 a3! bxa3
7 c3 Sge7
8 Lxa3 Sf5?
9 Ld3 Lxa3
10 Sxa3 g6?
En allvarlig försvagning! Svart borde ha spelat 0-0 eller f6! med lika chanser. Svart var
kanske orolig för att behöva slå tillbaka på f5 med e-bonden. Men vit ville ju inte alls
byta! Nu är svart faktiskt förlorad! Men hur ska vit sköta angreppet på bästa sätt?
Regeln är:
1. De lätta pjäserna skall framkalla försvagningar i bondekedjan.
2. Sedan behövs bönder för att öppna linjer.
3. Till sist kommer de tunga pjäserna med för att sätta matt.
13. g4 Sg7
14. h5 Ld7?
Bättre Se8 direkt. Svart hotar springaren, men den ska vi i alla fall sätta in på d6. Nu får
vi dessutom ett tempo på b7.
Mycket effektivt! Det hotar Dd6 och hxg6. Svart måste gardera h7 med damen och
förbereder det med Se8, som också hotar att ta bort inkräktaren på d6.
Vi ska nu visa det näst bästa draget för vit, som övning av typangreppet. Det starkaste
draget spelade vit i partiet. Det avslöjar vi först i nästa del!
Nu gäller det att dra undan damen någonstans för att få en bra avdragare. 21.De3!
vinner, men det finns en tjusig forcering:
Svart hinner inte slå på d6 pga Dh6. Finessen att vänta med Dh6 var att damen i
föregående avsnitt stod i vägen. Vår regel från förra avsnittet låter bönderna först öppna
och göra grovjobbet. Tala om billig arbetskraft!
I partiet spelade vit inte exakt, men fick ändå vinstposition efter 18. Dh6 De7 19.Sg5!
Det bästa nu är emellertid:
Samma sak här. Hotet Dh6 gör att svart inte hinner slå, varken på d6 eller g6.
Det blir faktiskt forcerad matt, även om kungen smiter till a7.
Nimzowitsch regel:
Ett hot är starkare än sitt genomförande
Vi återkommer strax med ett nytt spännande avsnitt om det sk dubbla löparoffret. Får du
chansen att utföra det, kan vi nästan garantera vinst. Det brukar alltid hålla!
Angreppsskolan - Avsnitt 5
Del 11 Det klassiska dubbla löparoffret och Mattföringsteknik.
Vi ska studera dels det sk dubbla löparoffret i två partier och dels mattföringsteknik,
som är nödvändig i de varianter, som uppstår efter offret.
1. e4 c5
2. Sf3 e6
3. d4 cxd4
4. Sxd4 Sf6
5. Sc3 Db6!?
Detta drag har uppfunnits av Rolf Martens. Det är mycket farligt både för vit och svart!
Den bästa fortsättningen är 6.e5! eller 6.Le3!, men komplikationerna, som uppstår, gör
att vit oftast spelar så här:
6. Sb3 Lb4
7. Ld3 d5
8. exd5 Sxd5
9. 0-0 Sxc3
10. bxc3 Lxc3!?
Ett svårt val. Vit får fina angreppslinjer, men svart har bonde mer. Säkrare är att retirera
med löparen till e7 följt av kort rockad. Då bör svart stå något bättre.
Ett avgörande fel! Nödvändigt var 15. – e5! samt 16. – Le6 med motchanser.
Vit spelade nu inte den klassiska metoden, som är först Dh5+ och sedan Lxg7, utan
vann ändå med: 17.Lxg7 Tg8 18.La1 f6 19.Tb3 Tg6 20.Dh5+ Kg7 21.Th3 Kf7 22.Tg3
uppgivet.
På 19. – Kf6 följer 20. Se4+ Ke5 21.Tb5+ Kd4 22.c3+ Kc4 23.De2# Och på 19. - Kh7
och 19. – Kh8 spelar vit 20.Tb3 osv
Svart försöker smita tillbaka bakom sin löpare. Men den lärorika fortsättningen visar att
det inte är så lätt.
Täpper instruktivt till kungens flyktväg! Visserligen vinner även 22.Dh5+ Kf6 23.Se4+
Ke7 24.Dxg5+ Ke8 pga av 25.Sf6+ Kd8 26.Td1+, men vi skall naturligtvis studera den
renodlade metoden att inte låta majestätet slinka ut på e7.
Här ser vi att styrkan i Td3 är att svart inte kan flytta damen, eftersom det täpper till
kungens flyktväg e7: 24. - De7 25.Sxg5 Kf6 26.Tf3+ Kg7 27.Dh7# Detta är ett utmärkt
exempel på självtilltäppning!
På det andra alternativet 24. – Ld7 följer det vackra 25.Sxg5 Kf6 26.Sh7+ Ke7 27.Dc5+
Ke8 28.Dxf8#
25. Txd4 Th8
Ett sista försök då 25. - Ld7 faller på 26.Sxg5 Dxg5 27.Tf4+! Kxf4 28.Df3#
Även 27. – Df6 28.Sxf6 Kxd4 slutar med matt i fem drag efter Te4+
Ett av de äldsta partierna med det klassiska dubbla löparoffret är spelat av Tarrasch 1914
i Peterburg. Hans motståndare var ärkefienden Nimzowitsch, som hånade Tarrasch för
hans gammalmodiga spelsätt. Men i detta parti visade Tarrasch att hans metod var
överlägsen. Han fick för detta ett skönhetspris.
Här kommer partiet. Vi skriver av artighetskäl ”Dr” i rubriken, ty det gjorde man alltid på
den tiden:
1. d4 d5
2. Sf3 c5
3. c4 e6
4. e3 Sf6
5. Ld3 Sc6
6. 0-0 Ld6
7. b3 0-0
8. Lb2 b6
9. Sbd2 Lb7
10. Tc1 De7
11. cxd5 exd5
12. Sh4 g6
Två skolor möts. Tarrasch vill kontrollera centrum. Nimzowitsch försöker försvaga sin
motståndare, och var säkert nöjd när han lockade fram g6.
Man vinner ett tempo genom att schacka fram damen innan nästa löpare offras.
Matthotet på h1 begränsar vits möjligheter. 22.Kxg2 förlorar nu för mycket material: 22. –
Dg4+ 23.Kh2 Td5 24.Dxc5 Th5+ 25.Dxh5 Dxh5+ 26.Kg3 Dg5+ samt 27. – Dxd2 och
angreppet bibehålles.
22. f3 Tfe8!
Här ser vi att redan 1914 behärskade man optimal mattföring. Kungens flyktvägar
skärs av. Om 23.Kxg2 så 23. - Te2+ med matt i tre drag. Det bästa Nimzowitsch kan
göra här är 23.Tfe1 Txe1+ 24.Txe1 Dxe1+ 25.Kxg2 De2+! 25.Kg3, men svart vinner
med hjälp av ”diagonalteknik” efter: 25. – Td5 26.f4 Th5 (hotar diagonalschack på e1)
27.Dc1 Dh2+ 28.Kf3 Th3+ 29.Ke4 Dg2+! (diagonalschackar med damen används för
att begränsa kungens flyktvägar!) 30.Ke5 Dc6! En näst sista avskärningsmanöver.
Efter det bästa 31.dxc5 sätter svart matt i fem drag med den slutliga avskäraren 31. –
Td3! t.ex 32.Dc4 De8+ 33.Kf6 Dd8+ (täcker g5!) 34.Ke5 De7+ 35.De6 Dxe6#.
Tjusigt! Löparen kan inte slås för Dh2+ med damvinst. Svart har alltså redan materiell
övervikt. Men det räcker inte med det. Vit kommer till slut att bli matt:
25. d5 f5!
26. Dc3
Detta dåliga drag vinner visserligen partiet, men förlorar första skönhetspriset! Partiet
belönades bara med andra skönhetspris pga detta usla förbiseende. Tarrasch blev arg på
domarna, men ska man ha första pris får man inte missa matt i tre drag!! Läsaren ser
naturligtvis att svart mattar med: Dg3+ - Df2+ - De2#.
Angreppsskolan - Avsnitt 6
Vi presenterar nu avsnitt 6 med de innehållsrika delarna 13 till 15 i boken. Vi har fem
nya teman, som är mycket viktiga att känna till.
1. e4 c5
2. Sf3 d6
3. b4 cxb4
4. d4 Sf6
5. Ld3 e6
6. 0-0 Le7
7. Te1 Sbd7
8. Lb2 Dc7
9. e5 Sd5
10. Dd2 S7b6
11. exd6 Dxd6?
På 11. – Lxd6 hade vit tänkt spela 12.Dg5 0-0 13.Dh4 h6 för att framkalla försvagningar
av svarts kungsflygel. Angrepp kan sedan byggas upp med: Se5 – Lc1 – Sd2 – S/Te4
varefter svart får se upp med hotet Lxh6!! Efter textdraget har vit kompensation för
bonden.
Alternativ: 12. – bxa3 13.Lxa3 Dc7 14.Lxe7 Sxe7 15.Sa3 a6 16.c4 0-0 Vit behärskar
centrum och kan nu bygga upp ett hotfullt angrepp med 17.De3 Ld7 18.De4 Sg6 19.Se5
+ Te3. På 12. – 0-0 kan vit spela 13.axb4 Sxb4 14.La3 S6d5 15.c4! (ej 15.c3! Sxd3! =)
Ett avgörande fel! Vit kan nu använda hoptryckningsteknik och få övervikt i centrum.
En sådan ställningsfördel är temporär. Efter en tid har svart organiserat om trupperna.
Den vunna tiden måste alltså användas av vit, för att skapa en angreppsställning.
17. b5!
Nyckeldraget! Ett drag med många syften! Det hotar La3, förstärker trycket mot a7 och
berövar svart fältet c6. Svart blir hoptryckt, dvs han får dålig kommunikation mellan
pjäserna, eftersom de står i vägen för varandra, när det finns för få rutor att använda.
Garderar c4. Springaren kan inte enkelt fördrivas från denna superposition. En
springare på 5:e raden, som inte enkelt kan fördrivas är en stark maktfaktor. 18. – Ld6?
strandar ju på 19.b6! Dxb6? 20.c5 Som vi ser, har också a-linjen betydelse.
18. ----- 0-0
19. Sc3 b6?
Svart verkar inte ha någon annan idé än att få bort springaren med Ld6 + Lxe5. Som
mina lärda läsare ser, så får nu vit ett intressant fält på c6, som kan komma till
användning senare. Bonden på a7 blir också ytterligare försvagad.
20. La3!
Ett drag med många syften, som min vän Christer Niklasson (IM) brukar säga. Svart ska
inte få byta av Se5 med löparen. Vits Lb2 är dålig, för att det knappast kan bli aktuellt
att flytta fram d4-bonden. Svarts Le7 är en god pjäs. Den ska alltså bort! Slutligen har
vit här chansen att med tempo få upp ett angreppstorn på tredje raden! Ett drag med
många syften är nästan alltid ett bra drag!
Svarts enda motspel ligger i att trycka mot vits centrala bönder. Nu är det rätt lugnt. Hur
ska nu denna vinstställning behandlas? Först ska vi se om det går att vinna a-bonden:
22.Tea1 Se8! 23.Da2 f6 24.Sxd7 Dxd7 25.c5 Sc7! Det gick inte så bra, även om vit står
bra efter 26.Dc4 Sd5 27.c6 (+=). Mer vill vi ha! Vi kollar 22.De3 Se8! 23.c5 Sf6! 24.c6
Le8 25.Se4 Sxe4! (=). Det gick inte heller. Men 22.Dg5 ser väl bra ut? Efter 22. – Dd6!
23.Sb1! Se8 24.Dh5 De7 har vit inte mycket angrepp, utan bara svagheter i centrum.
Rätt lösning är:
22. g4!!
Ett mycket starkt drag! Även erfarna stormästare missar ofta sådana möjligheter.
Sådana här drag ser man mest i korrsammanhang. Också detta drag har många
syften! Svarts enda välposterade pjäs ska fördrivas! Vit har tid till detta, eftersom svarts
motspel fordrar lite omplaceringar. Vit behöver billig arbetskraft för att riva upp svarts
kungs-ställning. Och slutligen vill vit eventuellt använda Te1 på g-linjen.
På 22. – Tac8 skulle nu vit kunna spela 23.Da2! Ta8 24.g5 Se8 25.Se4 samt Th3! Och på
22. – h6? får 23.g5 hxg5 24.Dxg5 Le8 25.Sd1! (med hotet Tg3) svåra konsekvenser.
Springaren kan inte gå till d7, eftersom vit då utnyttjar fältet c6 till en kvalitetsvinst!
Det finns här två angreppsfortsättningar: 24. De3! och 24.Se4! De får i varsitt avsnitt.
Först 24.De3! Vit vann partiet efter ett annat drag, men vi ska istället titta på den typiska
vinstföringen, eftersom detta är en angreppsskola!
Efter 25. – Sxf6 blir den viktiga e-bonden ett lätt byte efter 26.Se2 + Sf4 med bibehållet
tryck. Vit bör nu vinna lätt efter 26.Sc6 Lxc6 27.Dxe6+ Kf8 28.Dxc6 Dxc6 29.bxc6 Txd4
30.Sd5 (+-). Men då vore det inget typiskt kungsangrepp! Alltså offrar vi bonden på c4!
Det är klart att vi ska syna bondeoffret i en angreppsbok. Då blir det mer instruktivt!
Bättre var dock att gömma kungen: 28. – Kh8 29.Sexf6 Sxf6 30.Sxf6 Lg6 31.De5! (+-).
På 30. – Dc7 bör vit vinna tornslutspelet efter byte på e8 och schack på e5.
På 31. – Ke7 blir svart mattad med 32.Sf5+!! precis som i vår fortsättning nedan.
Som vi ser har vit en god springare på 5:e raden. Den kan inte bytas av. Därför är
svart tvungen att fördriva den. I det här fallet kommer den att inta in ännu häftigare
position. En springare på 6:e raden brukar vara ett tecken på avgörande fördel.
24. Se4! f6
24. – h6 är knappast spelbart. Efter 25.gxh6 f6 kan vit spela 26.Sc6 Lxc6 27.bxc6 Dxc6
28.hxg7 Td7 29.Dh6 Txg7+ 30.Kh1 och vit får g-linjen. Enda vettiga alternativet är 24. –
De7 för att hota tornet på a3 med tempo. Vit kan då aktivera tornet till det nyttiga fältet
f3: 25.Tf3 På 25. - f6 följer inte 26.Sc6 Lxc6 27.bxc6 f5 28.Txf5 Tac8 med motspel, utan
först 26.gxf6 gxf6 27.Sc6 Lxc6 28.bxc6 f5 29.Sg3! Hotet Sxf5 gör att svart måste slå på
g3, vilket ger vit ett förkrossande angrepp med Txg3+. Det kanske inte syns direkt, men
se här: 29.Sg3! Sxg3 30.Txg3+ Kh8 31.d5!! e5 32.Dc3!! Te8 33.f4 uppgivet.
Betydligt sämre är att släppa g3 med 25. – Sxf6 26.Sxf6+ gxf6 27.Tg3+ Kh8 28.Df4!!
26. Sc6!
Vi har redan påtalat att svart för lättvindigt upplät fältet c6 åt vit. Nu ser vi
konsekvenserna.
Bästa försvaret! Springaren får stå ostörd djupt inne i fiendeland. Svart har
misslyckats! På 26. – Lxc6? 27.bxc6 Dxc6 vinner vit bekvämt med 28.Th3 Sg7 29.Sxf6+
Kf8 30.Dh6!! Dxc4? 31.Tg3! (+-).
29. Dh6!!
Ett drag med många syften! Alltså bra! Det hotar h5. Det hotar f6. Det trycker på h7
och även g7. Mattrutan f8 inte att förringa. Efter f5 är även e6-bonden ömtålig. Dvs ett
verkligt kraftdrag!
Hotar tornet på h3, men det skulle vi ändå flytta till g3.
Det bästa var att gå tillbaka till h5, men vem gör det! På mellandragen Lxc6, bxc6
kommer det senare att saknas en välbehövlig gard av g6.
Om svart tar tornet följer Dxh7+ och Tg8 matt. På 32. – Df7 avgör 33.Dxg7 Txg7
34.Txg7 Kxg7 35.Txe8.
Detta oerhört starka drag gör slut på allt motstånd! Kungen måste sticka!
Den som går till angrepp utan centrumkontroll råkar ofta ut för bakslag, i form av att
fienden sätter en försvarspjäs i centrum eller gör en bondeframstöt där, som motoffer.
Vi följer partiet Sörenfors – Unmack, Malmö Open den 21 dec 1997. Det visar hur
hjälplös svart är när vit, tack vare full centrumkontroll, i lugn och ro bygger upp ett
kungsangrepp.
1. e4 e5
2. d4 exd4
3. Dxd4 Sc6
4. Da4 Sf6
Fördelen med 4.Da4 framför 4.De3 är just att svart får svårt att göra den befriande
bondeframstöten d7-d5.
5. Lg5 Le7
6. Sc3 0-0
7. 0-0-0 Te8
8. f3 d6
9. Lb5 Sd7
Svart inser att vits Lg5 är värdefullare än svarts Le7. Därför vill han byta. Vit skulle
gärna retirera till e3, men byter hellre för att tjäna tid.
Vits Lb5 är ingen bra angreppspjäs i denna öppning, eftersom vit har bönderna på e4 och
f3. Däremot har svarts Sd7 fina utsikter med många bra alternativa rutor att trava vidare
på. Alltså byter vit av den. God springare mot dålig löpare.
Var inte rädd för att byta av. Svart mister ju samtidigt en försvarspjäs. Ibland behöver
man inte ens damen i angreppet. Men i ställningar där försvararen står trångt är det
oftast olämpligt att byta av pjäser.
12. Dd4 Sc6
13. Dd2 f5
Vit behärskar 75% av centrum. Det tycker svart är för mycket, och försöker därför bryta.
På 17. - Txe4 hade vit 18.Dd5+ och Dxf5 med fördel. Vit har alltså tagit delvis kontroll
över även det fjärde centrumfältet! Svart får därför svårt att hitta aktiva drag. Vit kan
nu ostört bygga upp ett kungsangrepp, medan svart hjälplöst ser på. Man kan inte tro att
svart ska bli matt efter bara 10 drag!
Vits mäktiga springare på g5 kan inte fördrivas. På 18. – h6? drar vit tillbaka
springaren och spelar sedan h3, g4, g5 med den följd att svarts kungsställning rivs upp
och vits tunga pjäser kan arbeta på g-linjen. Då är det säkrare att utveckla sig.
19. h3 Tad8
20. g4 Lg6
Svart försöker här lura vit att göra 21.f5? Det är inte alls bra av den enkla anledningen
att vit släpper ett viktigt centrumfält! Svart skulle då kunna försvara sig genom att
placera en försvarspjäs på e5.
Det hotade faktiskt bondevandring ända till f7. På 21. – Se7? följer t.ex 22.f5 Lf7 23.Sxf7
Kxf7 24.f6 gxf6 25.Dh6 med starkt spel för vit.
Svart hade inga bra försvarsdrag. På 23. – h6? 24.Sxf7 Kxf7 läggs svarts ställning i
ruiner efter det lilla enkla 25.g5! Det hotade ju 24.h6 Lg6 25.f5 Det hotet klarades
visserligen upp med Dxg4, men det andra hotet var mycket värre!
Svart resignerar inför det faktum att det inte finns ett enda vettigt försvarsdrag. 24. –
Lxd5 leder till en känd kvävmatt och 24. – Kf8 25.Sxh7+ leder till damförlust.
Angreppsskolan - Avsnitt 7
Vi kommer att behandla ett intressant tema i följande två korta delar, nämligen
Löparoffret på f6! (eller för svart f3).
1. e4 Sc6
2. d4 d5
3. Sc3 e5
4. Lb5 dxe4
5. d5 a6
6. La4 b5
7. Sxb5 axb5
8. Lxb5 Se7
9. Lg5 f6
Vit vågade nu inte offra på f6. Det är dock chansrikt, men knappast korrekt.
10. Lxf6!?
Offret håller nästan alltid! I just detta fall är det dock på gränsen, som en bivariant
visar. Det är ju inte varje dag svart har en springare att sätta emellan.
På 11. – Sg6! klarar sig svart efter intressanta svängar: 12.Lxc6+ Ld7 13.Lxa8 Dxa8
14.Se2! Dxd5 15.0-0 Ld6! (15. – Dd2? 16.Tfd1! Dxc2 17.Tac1 Dxb2 18.Txc7 La4
19.Dh3!! +-) 16.Sc3! Db7 17.Dh6! Fortfarande skarpt. Bättre spel för svart faktiskt.
12. Df7!!
Vit missar naturligtvis inte detta pangdrag! På 12.dxc6? Ke6! 13.Lc4+ Sd5 14.0-0-0 Ta5
står svart illa, men ingen direkt förlust kan spåras. Ett hot (dxc6+) är alltså starkare än
sitt genomförande! Spelbart var 12.Td1! (Bara ett utropstecken!).
På 13. – Kc5? 14.Lxc6 är båda tornen hotade och 14. - Sxc6 faller på matt efter
15.Dxc6+ Kb4 16.a4 + Dc3#
Nu är det matt i fyra drag! Gissa hur? Hotet c4+ är starkare än sitt genomförande.
Därför täpper vi till kungens flyktväg över c5 först! Sedan c4+. Alltså:
1. e4 e5
2. d4 exd4
3. Dxd4 Sc6
4. Da4!? d5!?
5. Lb5 Ld7
6. Sc3 exd4
7. Sd5! Ld6
8. Dxe4+ Sge7
9. Lg5 f6
10. Lxf6!? gxf6
11. Sxf6+ Kf7
12. Sxd7
Svart är förlorad, eftersom han är fånge i centrum. Metoden att vinna är enkel: Den
heter kraftsamling! Det går ut på att dra fram alla stridskrafter innan vi slår till. Det gör
vit i de följande fyra dragen. Sen är det snabbt slut på svarts lidande!
Det hade varit trevligt att få rockera långt. Men det är dessvärre förbjudet! Kungen har ju
varit ute på vandring.
Det hade varit bättre med 16. – Df5, men det är ju inte speciellt kul att stå på
löpardiagonalen.
17. The1 Tg8
Var kommer alla starka drag ifrån? Detta är mycket typiskt! Vid kraftsamling finns det
nästan alltid goda drag!
Svart tappar sin löpare: 22. – Dg8 23.Txf4 Dxh7 24.Txf8+ (+-)
Del 18 Löparoffret på h6
Vi följer teorin över en öppning, som fortfarande är i ropet.
1. e4 e5
2. Sf3 Sc6
3. d4 exd4
4. Sxd4 Sf6
5. Sc3 Lb4
6. Sxc6 bxc6
7. Ld3 d5
8. exd5 cxd5
9. 0-0 0-0
10. Lg5 c6
11. Df3 Le7
12. Tae1 h6?
B) 14. – Le6 15.Dxh6 Ld6 (15. - Te8? 16.Te5! Se4 17.Sxe4 dxe4 18.Lxe4 Lf6 19.Lh7+
etc) 16.Dg5+ Kh8 17.f4 Te8 18.Tf3 Sg8 19.Dh5+! Kg7 20.Tg3+ Kf8 21.Txg8!! (Den
vackra förklaringen kommer strax!) Kxg8 22.Dh7+ Kf8 23.Dh6+ Kg8 (23. - Ke7
24.Txe6+! Kd7 25.Txd6+) 24.Lh7+ Kh8 25.Lf5+ Kg8 26.Dh7+ Kf8 27.Dh8+ Kf7
28.Txe6+! fxe6 29 Dg7# (Rublevsky Sergei – Novik M, Sochi 1990)
C) 14. – d4! 15.Dxh6 Dd6! (15. – dxc3? 16.Te5! +-) 16.Dg5+ Kh8 17.f4! (Det enda sättet
att spela på vinst nu! Remischackar fanns förstås med Dg5+, Dh6+) Sh7! (17. – Sg8
18.Txe7! / 17. – dxc3? 18.Dh6+ Kg8 19.Tf3 Lg4 20.Tg3 +Txg4) 18.Dh5! f5 19.Se4! Dd8
(19. – Dd5? 20.Sg5) 20.Sg3! Lh4! 21.Te5 Lxg3 22.hxg3 Df6 23.g4! med fördel för vit.
På 15. – Tb8 följer 16.Te3 Tb4 17.Tf3! Se4 18.Lxe4 dxe4 19.Tf6!!
Något annat fanns inte, eftersom det hotade Txf6 med matt.
20. - Dg5 är bättre, men räcker inte som försvar. Det följer naturligtvis 21.Dh3+ Kg7
22.Tf4 f5 23.Lxe4 dxe4 24.Sxe4 (+-).
Nu ska vi se hur det modiga spelet från vits sida lönar sig.
12. Tae1 h6
13. Dxh6 gxh6
14. Dxh6 Lxc3
15. Te3! Te8
Vit har faktiskt många bra drag nu. Det är typiskt för nakenställningar. Antalet
angreppsfortsättningar ökar ju mindre med kläder kejsaren har.
Hotar Th5. Sämre är 17. – Te6 18.Lf5! och på 17. – Tb7 följer 18.Lh7+! Kh8 19.Lf5+ osv.
1. e4 c5
2. Sf3 Sc6
3. b4 cxb4
4. d4 e6
5. a3 bxa3
6. c3 Sf6
7. Ld3 Le7
8. De2 0-0
9. h4! a6?
10. e5 Sd5
11. Lxh7+!
Detta känner vi igen från avsnitt 1. Offret kan inte antagas, pga forcerad matt, vilket
hände i partiet: 11. – Kxh7? 12.Sg5+ Kg8 13.Dh5 Lxg5 14.hxg5 f5 15.g6 uppgivet.
11. ----- Kh8
12. Sg5!?
Detta är det roligaste draget, men inte det bästa. Bättre är 12.Le4 Da5 13.Lxd5 exd5
14.Sg5 g6 15.h5! Kg7 16.hxg6 fxg6 17.Th7+ Kg8 18.Dd3 Tf5 19.Th8+!! och matt följer!
12. ----- g6
13. Sxf7+! Txf7
14. Lxg6 Tg7
15. Dh5+ Kg8
16. Lh6 Df8
17. Lxg7 Dxg7
18. Le4!
Svart är lamslagen, damflygeln låst, det hotar Lxd5 + Th3. Svart gör ett sista tappert
försök.
Hoppsan där förlorar vit en kvalitet! Men vad gör väl det. Det svarta majestätet fryser
utan sina kläder.
Svart väljer en död i skönhet, eftersom f-bonden inte kunde stoppas ändå.
I detta parti hade f-linjen stor betydelse. Mer om detta i nästa häftiga avsnitt.
Angreppsskolan - Avsnitt 9
En av de allra äldsta spelöppningarna sedan Columbus är Kungsgambit. Man ändrade
nämligen schackreglerna i slutet av 1400-talet, så att bönderna kunde gå två steg i sitt
första drag! Det firades alltså direkt, genom att utveckla denna tuffa öppning.
Kungsgambit är en aggressiv öppning, som på senare tid har fått en nytändning.
1. e4 e5
2. f4 exf4
Eftersom det nu hotar Dh4+, hinner vit inte bekvämt återta bonden på f4 med d4 och
Lxf4.
3. Sf3 g5
4. h4 g4
5. Sg5 h6
6. Sxf7 Kxf7
7. d4 d5
8. Lxf4 Sf6
9. Sc3 Lb4
10. Le5!?
Detta luriga drag är inte så känt. Det ger upphov till spel, som ingen dator klarar att
analysera! Vanligt är 10.Le2. Kanske är 10.Ld3(!) bäst: 10. – Lxc3 11.bxc3 Sxe4 12.0-0
Kg6 13.De2 Lf5 14.Le5 Tf8 15.Txf5! (+-). (Partiet Vidmar – Goldsand, Wien 1902).
Efter detta drag kommer vi att få beskåda det tema, som vi stiftade bekantskap med
redan i förra avsnittet, nämligen: f-linjens betydelse!
14. Dxe4!!
Ett praktfullt damoffer, som måste antagas. Det är typiskt för kungsgambitens
skönhetspartier att svarts pjäser är outvecklade, medan vit använder samtliga soldater i
slutoffensiven. Det är inte svårt med de fyra långskjutande pjäserna i behåll.
1. e4 e5
2. f4 exf4
3. Sf3 g5
4. h4 g4
5. Se5
Skillnaden mellan 5.Sg5 och 5.Se5 är, som synes att vit kan vänta med att offra på f7.
Draget 5.Se5 spelas oftare, men 5.Sg5 är mer i gambitörens smak och brukar också ge
bättre resultat.
5. ----- h5?
6. Lc4 Th7
7. d4 Lh6
8. Sc3 Sc6
9. Sxf7 Txf7
10. Lxf7+ Kxf7
11. Lxf4
19. e6!!
Ett mycket starkt drag som hotar både Dc3+ och Tf7+.
1. e4 e5
2. f4 exf4
3. Lc4 Dh4+
Att tillåta svart att schacka på h4 är inte så farligt som det ser ut, ty vit kör hem damen
igen med Sf3.
4. Kf1 Lc5
5. d4 Lb6
6. Sf3 De7
7. Sc3 Sf6?
8. e5! Sh5
9. Sd5 Dd8
10. g4!!
Ett mästardrag! Det kom lika oväntat, som en blixt från en klar himmel. Meningen är att
spela Lg5, varefter svarts kungsflygel läggs i spillror. På 10.Lxf4, som datorn Rebel
föreslog, får svart lika spel. Nu däremot är det helt slut!
Det bästa försöket, men svart har nog missat drag 17 nedan.
14. Dxh5 fxg5+
Nu är det svarts tur! En schack! Har vit missat det? Svart har två merbönder och en
schack! Ånej! Harrwitz missar ingenting!
Där strök hästen med. Men det gör ingenting. Vit har en till!
Angreppsskolan - Avsnitt 10
Vi skall avsluta Angreppsskolan med ytterligare ett typiskt offer, nämligen
kvalitetsoffret i fiendens kungsställning.
Del 24 Kvalitetsoffret på f6
Vi följer partiet Lasker – Pirc, Moskva 1935
1. e4 c5
2. Sf3 Sc6
3. d4 cxd4
4. Sxd4 Sf6
5. Sc3 d6
6. Le2 e6
7. 0-0 a6
8. Le3 Dc7
9. f4 Sa5?
Det är närliggande att föra över springaren till c4, men svart bör rockera först. Svart
fullföljer sin felaktiga idé och kommer därför inte att få rockera alls.
Med 12. – Lxe6 hade svart kunnat avstyra det värsta, men nu är det verkligen bäddat för
ett avgörande offer!
13. Txf6!
Kvalitetsoffer i kungsangrepp är ofta bra, eftersom en lätt pjäs har samma värde som
ett torn under själva attacken! Men man får hoppas att det inte blir slutspel. En
förutsättning för ett framgångsrikt kvalitetsoffer är att kungsställningen slås sönder.
På 14. – Ke7? följer det vackra 15.Sf5+ exf5 16.Sd5+ Kd8 17.Lb6+ Kd7 18.Df7+ etc.
Det bästa, eftersom 15. – Le7 strandar på 16.Sf5 Dc7 17.Sa4 Tf8 18.Dxh7 Ke8 19.Lb6!
Dd7 20.Dh5+ Tf7 21.Sg7+ Kf8 22.Dh8++ Obs att det hotade Sxe6+ + Lb6+
1. e4 c5
2. Sf3 Sc6
3. d4 cxd4
4. Sxd4 g6
5. Sc3 Lg7
6. Le3 Sf6
7. Le2 0-0
8. Dd2 d6
9. f3 Sxd4
10. Lxd4 Le6
11. 0-0-0 Da5
12. Kb1 Tfc8!
13. g4? Txc3! Så var ännu ett parti till ända. Vit kommer inte ur järngreppet.
Vit undviker ytterligare ett ”kvalleoffer”: 17.Lc3? Txc3!! 18.Dxc3 Lh6+ (-+). Det hade nog
blivit för mycket för den svårt sargade vitspelaren.
17. ----- e5
18. Lc3 d5!
19. cxb3
19.Lxe5 Sxe4 20.fxe4 Lxe5! eller 19.exd5 Sxd5 20.Dg5 Lf6! 21.Dh6 Sxc3 22.bxc3
Lxc2!!
19. ----- d4
20. Dd2?
Bättre motstånd bjöd visserligen 20.La2, men svart behåller då trycket efter 20. – Dxb3
21.Lc2 Da2 22.Lb1 Da4! och bör vinna lätt.
Då får jag tacka för mig. Komihåg att det är lättare att spela bra, om man har
kopplat greppet på sin motståndare, även om det har kostat en bonde.
Per Sörenfors