Sakramentens teologi

mellan Väst och Öst

P. Marc-Stephan Giese S.J.

Teserna

1. En sakrament är i Öst och Väst kyrkans handling i åminnelse av Kristusmysteriet. En

synlig tecken(symbol) gör en osynlig nåd närvarande och verksam. För sakramentets
giltighet behövs det både det synliga tecken (materia), det hänvisande ordet (form)
och en person som i Kyrkans och Kristi uppdrag utför symbolen och därmed
förmedlar nåden.

2. Begreppet sacramentum i väst och mysterion/raza i öst sammanfaller inte helt och
hållet. Det latinska begreppet med sin kultisk och militärisk etymologi betonar mer
den rättsliga ramen och tryggheten av nådens förmedling. Mysterion/raza betonar
däremot karaktären av Guds handling som synliggör Kristi närvaro i de livsgivande
hemligheter.

3. Efter skolastikens klargörande har sjutalet av sakramenten och differentiering mellan

sakramenten och sakramentalia för den latinska kyrkan avgörande karaktär: Genom
Kristi instiftelse och kyrkans definitiva lära står de sju sakramenten inte i förfogandet
av Kyrkan. Hon kan varken förändra sakramentens antal heller deras form eller
materia.

Katolska Kyrka Österns Assyriska Kyrka

Dop Prästvigning
Konfirmation Dop
Kommunion Smörjelsens olja
Bikt Offer (Eukaristin)
Sjukas Smörjelse Heliga Surdeg (Malka)
Prästvigning Syndaförlåtelse
Vigsel Korstecken

4. Den latinska kristendomen betonar nödvändigheten av Kristi instiftelse för att räkna
en handling som sakrament, den kristna Öst understryker att det måste finnas en
kontinuitet till apostlarnas tid. Ett exempel för det östkyrkliga förståelse är den Heliga
Surdeg i den östsyriska traditionen.

5. Sakramentaliteten är ett kännetecken för både västkyrkan och östkyrkorna. Den

latinska teologin har genom en djupare förståelse av den östkyrkliga traditionen
kommit fram till en bredare förståelse av sakramentbegreppet. Kyrkan själv förstås
på så sätt som grundsakrament.