BRYT 7

by

Henrik Virta

Ditt namn Agent’s address and phone

Din adress: number
Ditt telefonnummer
Din e-post-adress
 1

AKT [1] ANSLAG

Tomas på scen. Intromusik: “Both sides now”

Loop 3 - Avslutas innan textstart.Tre Regissörer

I vars en ljusbubbla.

ROBERT: De tänkte att jag skulle vara lite rolig” Stå uppmonolog, tack!”.

ANCI: : Det syns. Allt syns, känns. Jag ser män som böjer sina själar för att
passa in. I allt. Jag ser kvinnor som öppnar hela sig för kärleken men
ingen lägger sig i deras famn.

ROBERT: : Jag är... jag är... jag är vilse...

HENRIK: : Jorden är omgiven av en blå aura, sa Gagarin. Han hette något annat
vet jag, det stod i nedre delen av TV-rutan. Jacobs stege.

ANCI: : Jag ser längtor med små himmelsblå mössor som ingen lyssnar på.
Ingen hör. Jag ser längtor som tappats i golvet med en skräll och aldrig
hittat vägen ut.

In menar jag.

ROBERT: Ursäkta, jag har inte... manus. Har tappat...tråd...

HENRIK: Den där kosmonauten hade aldrig riktigt kommit tillbaka. Han hittade
hem därute, i omloppsbana. I den där blicken, alltså...

ROBERT: Jag är en val. En kaskelot eller nåt. Djupdyker. Jag dyker djupt... förlåt
jag har tappat mitt manus. Simmat så långt. Förlåt, det här är ju inte
alls kul.

ANCI:: Jag ser ögon som döljer så mycket … gråt … det simmar liksom…
hajar där. Det går att… lätt nudda vid pannor, rikta blicken upp, in.

Så allt formuleras. Blir sång. Det är så mycket information som jag tar
emot. Hur de har det med sig själva...

HENRIK: En blå planet. Där är vi. Vi vet i alla fall var vi är. Vi är i den där blå
pricken.

ROBERT: Bryt! Det här funkar inte.

HENRIK/ANCI: ?
 2

Öppningsscenen som inte blev av

Härifrån leks texten med inslag av musik. Vi testar scener, läser mejlade manus för varandra
och kastar bort dem efter att de är färdiga, eller halvfärdiga.

PRESENTATION

Loop 3 – Tomas startar den igen.

ROBERT: Nämen det blir ju så fragmentiserat, flummigt. Skådespelarmässigt.

HENRIK/ANCI: ?

ROBERT: Jomen, vi är ju tre regissörer. Vi har ju valt bort skådespelarna för att
slippa... Ja ni vet ... drama!

HENRIK/ANCI: Jo, ja...

ROBERT: Det hade ju varit kul att få se hur min öppningsscen hade fungerat…

HENRIK/ANCI: ?

ROBERT: Öppningsscenen jag mejlade. Ni har väl fått den…?

Tar fram ett pappersmanus.

HENRIK/ANCI: Jaaa...

ROBERT: Jo, men den börjar ju så här:

SCEN 2

Det här är vi. I improvisatorisk anda.

ROBERT: Hej, och välkomna! Jag heter Robert, och det här är…

ANCI: : Vad?

ROBERT: Å, sen...

ANCI: Vaddå?

ROBERT: Ja, du ska säga ”Va? Ja, oj… vänta lite, vaddå?... Jaha. Anci. Hej.” Det
står i manus.

ANCI: Jaha…”Va? Ja, oj… vänta lite, vaddå?... Jaha. Anci. Hej.”
 3

ROBERT: Bra! ”Ja, hej. Och det här är…”

HENRIK: ”Henrik. Hej.”

De får syn på Tomas, allt stannar upp, de tittar på honom, han på dem.

ROBERT: ”Ja… Och det är vi som är…”

HENRIK/ANCI: Replik Anci...!

ANCI: Va! Jaha oj. Jaha...

ROBERT: Henrik?

HENRIK: Jag är klar.

ROBERT: Bra. ”Och det är vi som är...”

ALLA: De tre regissörerna!!!

Tomas gör en” fanfar”

Anci, Henrik och Robert tittar på Tomas, under tystnad. Vem är han?

ROBERT: Nåväl. Vi är alla regissörer och tänker bjuda på en fantastisk

föreställning ikväll.

ANCI: Hallå...

HENRIK: Det här funkar inte...

ROBERT: Nähä. Jaha, men då steker den vi då. Min öppningstext… så, vad går vi
vidare med?

Letar i manus.

ANCI: Ta en öl! Jag regisserar!

Loop 3 Slutar.

FÖRDJUPNING

Ta en öl
 4

ROBERT: (Till publiken) Jag försöker att inte tänka på det. Hålla det på avstånd.
Det där ni vet, Jag pratar helst inte om det Men att vara regissör måste
nog vara det ensammaste yrket på jorden. Lyckas man är man osynlig
och ensemblen får stå där med all uppståndelse och fantastiska
recensioner, misslyckas man är det regissören som får stå där och ta
smällen. Så jag bestämmer mig för att aldrig, aldrig misslyckas.
Aldrig...

Direktregi Anci som höjer Henrik & sänker Robert.

HENRIK: Jag har kommit på att jag vill hjälpa. Du kan ju behöva något sätt att ta
dig ur din depression och det.

ROBERT: Jaha. Vad är det för fel med helt vanlig vänskap.

HENRIK: Pröva, så här: Säg Jag är ... fascinerande.

ROBERT: Jag är ... fascinerande.

HENRIK: Du måste säga det innerligt, på riktigt. Pröva.

ROBERT: Jag är fascinerande. Men du kan vi inte gå och ta en drink i stället

jag…

HENRIK: Andas med magen, säg; Jag är unik

ROBERT: Jag är unik, en öl kanske?

HENRIK: Nej inga substantiv. Det blir så konstigt. Ta mer abstrakta positiva
saker, egenskaper.

ROBERT: Jag är... diffust glad.

HENRIK: Det där är synonymer, var lite medgörlig nu. Försök lite, för min skull.

ROBERT: Jag är en maräng för helvete, sluta, kan vi göra något annat nu?

HENRIK: Väldigt konkret, ägg och socker. Som vi försöker undvika. Kan du vara
lite mer abstrakt?

ROBERT: Jag är fluff! Jag är jävlar anamma. Jag är hungrig. Kan vi gå och äta
nu?

HENRIK: Jag har gått en kurs i vegetarisk matlagning, Ayurveda. Jag kanske kan
hjälpa dig med din dåliga mage?

ROBERT: Det låter ju jättebra. Fint att du har hittat din nisch

ANCI: Till Henrik: ”Du är för härlig!”, ”Du är genial!”

 5

Till Robert:

”Stå still!”, ”Får jag prata med dig”

ROBERT: Vi får slänga den också…

Impromonolog Henrik.Alt.

HENRIK: I ett läge... Nära soluppgången är det som värst. Nånstans vi

fyratiden.Vankandet. Jag går från sängen till diskbänken. Dricker
vatten, tänker att jag kanske inte behöver gå på toaletten för jag har ju
inte riktigt vaknat än och sängen är fortfarande varm när jag lägger
mig. Det är som att någon annan har legat där. När jag tänker så blir
jag helt klarvaken och bara måste gå på toaletten. När jag kommer
tillbaka låtsas jag att det är så. Att någon annan är där...

ROBERT: Bryt! Vad säger du Anci?

ANCI: Vi steker den Henrik…

HENRIK: Jaha. Då får du göra nåt nu…

ANCI: Jag? Om vaddå?

Tomas startar Running /Rusar.

HENRIK: Gör nåt på Bråttom…

ANCI: Jaha. Å när ska det utspela sig…?

HENRIK: Mellan Hägg och syren…

Fågelbegravning

Med ”En vänlig grönskas dräkt” inbakad.

ANCI: Maj. bråttom. försenad. flera kassar. olika saker till olika möten.
instrument. böcker. ryggsäck. på väg att gå hela tiden. ihjälstressad
men behärskad. ”det måste gå, en sak i taget”. bristningsgräns.
kommer på nya saker som måste med. äntligen ut ur huset. solen lyser.
obarmhärtigt vackert. mellan hägg och syrén. glitter i lövverken.
 6

Rusar

ANCI: Tvärstannar. Död fågel på trappan.

liten koltrast

skit!

måste ju begravas.

jag kan ju inte bara gå förbi.

ser mig omkring. ser liten plastbarnspade.

var kan jag gräva liten grav? fort.

trögt att gräva. plastspaden böjer sig. hämtar fågeln. läskigt med den
döda lilla kroppen på spaden. rädd för att tappa den. ner i jorden.

får begravningstvångstankar.

nu kan den ju inte andas om jag vräker jord över den, förlåt!

Rusar

ANCI: Tittar bort medan jag fortsätter ösa på mer jord.

var finns blommor?

börjar sjunga ”en vänlig grönska” i absurt snabbt tempo, allt medan jag
letar blommor, plattar till jorden, bankar med spaden, hittar två fula
blommor, sen en fin, gör ett kors av torrt björnbärsris, sticker mig på
en tagg.

aj!!!

Rusar

ANCI: Tre blommor på. Två blå. En gul

halva sången kvar när snabb-begravningen är klar.

kan ju inte sluta sjunga en sång mitt i.

fortsätter sjunga, tar kassarna, in i bilen, rivstart, sjunger starkare och

starkare, håller på att köra på några fåglar som flaxar upp.

bilen kör iväg… musiken dånar.... ”nu smeeeker viinden ljuuuma fläkt
de faaagra öörtesängar…
 7

Rusar

ROBERT: Du!

ANCI: Ja? Ja...

ROBERT: Hallå!

ANCI: Ja, ja, ja...

ROBERT: Här du tid?

ANCI: Ja, om en stund

ROBERT: Du är bra.

ANCI: Ja, ja, ja ... Aj? Va?

ROBERT: Du är bra.

ANCI: Ja, ja, ja ... Aj? Va?

Det syns. Allt syns, känns. Jag ser män som böjer sina själar för att
passa in. I allt.

Jag ser kvinnor som öppnar hela sig för kärleken men ingen lägger sig
i deras famn. Jag ser längtor med små himmelsblå mössor som ingen
lyssnar på. Ingen hör. Jag ser längtor som tappats i golvet med en
skräll och aldrig hittat vägen ut.

In menar jag. Jag ser ögon som döljer så mycket … gråt … det simmar
liksom… hajar där. Det går att… lätt nudda vid pannor, rikta blicken
upp, in. Så allt formuleras. Blir sång. Det är så mycket information
som jag tar emot. Hur de har det med sig själva... De behöver det,
människorna. De står runt omkring mig med slocknade blickar och jag
lyfter dem till solen. De behöver det. Jag ser det. Känner. Blåser på
dem tills de kiknar. Jag ser det. Känner. Ger det. Lyfter upp dem.
Blåser på dem. Som maskrosbollar. De kiknar, hisnar och skrattar. Jag
ser att de passar i varann, de kan sjunga varann till liv. Väckas. De...
Blir sig. Efteråt, i tomheten, förstår jag att det är mig… jag försöker…
väcka.

Musiken slutar.
 8

POINT OF NO RETURN

Färdig

HENRIK: Önskar att jag var färdig.

Musikstart Air d-dur

Att jag var en del av de människor som lyckats bli färdiga. De där som
kan säga ”nu är jag färdig”.

ANCI: Färdig.

HENRIK: Jag kunde få vara med. Stå där i veckotidningsparadiset och tänka
”färdig”.

ANCI: Färdig.

HENRIK: Sen skulle tidningen Land också bjuda in mig på te. Jag skulle berätta
hur det var att vara färdig…

ANCI: Färdig.

HENRIK: Enkelt skulle det vara. Som på film. Sju sorters kakor och tapas, man
fick välja vilket som. Och jag skulle inte vara som alla andra och välja
snittar, för det var jag först med. Liksom. Otroligt fina vänner med
jackett och kravatt. Och jag skulle säga, javisst herr Darcy och skratta
lite med munnen full med kaka och snittar och han skulle tycka att jag
var söt på mitt speciella sätt. Och förstå att jag var, färdig,

ANCI: Färdig.

HENRIK: …liksom. Sedan skulle jag svepas bort och bli alldeles upp över
öronen förälskad och aldrig skulle jag ha diskhandskar mer. Alltid
skulle jag fnissa och springa. Aldrig mer snubbla och få munnen full
med lera. Vi skulle shoppa ekologiskt på Manhattan och ta hans
privatjet hem. Som magi skulle jag bli upptagen i samma krets som
Ernst Billgren och vara konstnär så där elegant vid sidan av och alltid
vara glad och i tv. Hihi skulle jag säga och dansa så jäkla fräckt. Sen
skulle jag föda barn som hette Andromeda och Åke. Sen skulle jag
säga ”Nu är jag färdig,

ANCI: Färdig.

HENRIK: …eller hur mister Darcy.”

 9

Musikstopp.

Tomas sätter igång Henrik genom att starta Satumaa.

Introtext med Henrik om hur viktig denna tango är för finska folket...

Satumaa

Finsk tango, på finska – Sway-Mambo. E-moll. Henrik.

I Satumaa:

ROBERT: Henrik, Sjung på svenska.

Henrik fortsätter med improviserad svensk gibberish

Efter Satumaa:

ROBERT: Jag fattar ingenting. vi steker den också, henrik.

ANCI: Vad händer nu?

ROBERT: Trångt. Henrik regisserar.

HENRIK: Ja, men om ni kör den scenen nu då…

Trångt

Henrik regisserar. Anci sugen på Robert. Det går sådär. Anci tar över och vi byter roller.
Undersöka könsroller, krossa patriarkatet. Slutar med att Anci tar över och stöter på Robert.

HENRIK: Jag gjorde ett sånt där test. ”Få en konkret beskrivning av vem du är
och varför du agerar som du gör.” Fan vad bra. För jag vet inte hur jag
ska kunna beskriva mig själv konkret för någon annars.
 10

HENRIK (cont'd): Och kanske borde man veta konkret vem man faktiskt egentligen är om
ska kunna umgås med någon annan. Alls.

ANCI: A: Vad trångt det är här.

ROBERT: tycker du det?

ANCI: väldigt trångt.

ROBERT:: det kanske det är.

ANCI: titta här bara.

ROBERT: var menar du?

ANCI: här, märker du inte?

ROBERT: jojo, snävt på något sätt.

ANCI: jag sade ju det.

ROBERT: det gjorde du kanske.

ANCI: just det

Mellanscen

ROBERT: Det här funkar ju inte, det blir inte roligt.

HENRIK: Gör nåt själv då…

ROBERT: Som vad då?

ANCI: Stå-uppmonolog, tack!

ROBERT: Jaha…

HENRIK: Bara det är kul!

Musikstart Samba Brazil – ligger bakom Ståupp-försök…

Ståupp-försök.

I ett furiöst tempo. Pom-Poms på Henrik & Anci?

ANCI: Stopp! Ta en mikrofon. Det har alla ståuppare…

 11

ROBERT: Hejsan, jag heter Robert, är 56 år, och har precis börjat med ståupp.

Å då är det ju bra om man ser lite skojig ut och har en rolig dialekt.

Eftersom jag ser ut som jag gör och har bott över fyrtio av mina år i
Stockholm,

så är det ju kört.

Det finns ju så många medelålders, lönnfeta, o-roliga

Stockholmsståuppare,

å dryga är vi oxå.

Dryg, det kan inte en stockholmare säga trovärdigt, men det kan en
göteborgare.

E du dryg elle? - Ja. Förlåt.

Så jag tänkte, jag har ju flyttat runt en del, är född i Småland,

Oskarshamn.

Lite ödmjukare, lite snällare, lite snålare. Lite smalare.

Gudda, Gudda, jag heter Robert, är 56 år, å har precis börjat me

ståupp...

Kan fungera, men jag vet inte. Lite mesigt kanske. Lite mycke
Lönneberga.

Sen flyttade vi till Norrköping.

Hej, va kul å sej er, jag heter Vobett, är 56, å tänkte va lite volig...

Närkingska och Östgötska låter likadant, förutom att Närkingarna är

mer gnälligt nasala.

Hijj, jag hiter Vobett, 56, å ingenting ä volit...

Så bar det av till Dalarna. Mora.

Hejsan, jag heter Rååbert, å har preciiis börjat mä ståupp-polska...

 12

ROBERT (cont'd): Jo, men ni fattar. Det blir knätofs, Rättvik och fjällfil direkt. Kalle
Moreus en gång till.

Är de nån från Dalarna här? Inte? Jo där! Jo du, hu funkar mitt dalmål,
tycker du? -inge vidare? Nä. Jag fattar.

Tydligt musikslut.

Mittpunkt i föreställningen

Musikstart ”Nu har jag fått den jag vill ha”.

Henrik med trumpet. En gång utan repriser. Med intro.

Mejlat & Tända Ljus

Robert läser texten.

ROBERT: R: Nu har jag mejlat dom jag ska

dom jag lovat att kontakta

som väntat sig ett svar

facebookat, instagrammat

men inte dammat

det är det enda jag har kvar

skulle nog vilja ha en man

eller kvinna eller någon

att prata med ibland

twitter och chatt på nätet

är det förmätet
 13

ROBERT (cont'd): att vilja hålla nån i hand

en timme och fyra år idag

sedan jag såg nån

någon som såg på mig tillbaks

allt jag hinner

är skärmbildsflimmer

och vara nån till lags

långt borta kan jag minnas människor som möttes

och en kärlek som fanns och sen försvann

prata

när slutade vi möta varandra

det är det vackraste jag vet

Tända ljus

Pågår mimiskt i bakgrunden till Mejlat.

ANCI: A: Går in i den vackra katedralliknande kyrkan. Vacker orgelmusik.

som filmmusik…

några olika människor sitter utspridda i kyrkbänkarna…

alla i sitt.

öppen kyrkport…

hon går runt. tittar på nå´n helgonbild... ser en annan. tycker om dem.
försöker likna en helgonpose hon ser. en till.

ser platsen för ljuständning. går dit.

tänker en stund. tänder ett ljus. vet för vem hon tänder det.
 14

ANCI (cont'd): kommer att tänka på en till. tänder ett ljus...

blir stående.

jo han ska också ha ett ljus…

går därifrån.

vänder efter några steg...

musiken slutar.

a: just det ja. hon också.

tänder ett till.

suckar.

känner hur en massa människor vill ha ett ljus. börjar tända fler, ett till,
två, tre, fem till…

tio....

fler och fler …trött… suckar,

arg,

a: fan vad alla behöver mig.

ja ja du också!!

sluta….

Härifrån bryts scener inte längre. Ett allvar uppstår. Innerlighet, inte bara corny…

Musikstart:

Spoils

Ligger bakom ”Gagarin”.

Sjungs i Prime unison av H&A i alt-läge. Colorbeat 68bpm.

Gagarin
 15

HENRIK: Jorden är omgiven av en blå aura, sa Gagarin. Han hette något annat
vet jag, det stod i nedre delen av TV-rutan. Jacobs stege. den där
kosmonauten hade aldrig riktigt kommit tillbaka. han hittade hem
därute, i omloppsbana. i den där blicken, alltså...en blå planet. där är
vi. vi vet i alla fall var vi är. vi är i den där blå pricken. vad var det för
en röst som fick mig att ta just den här vägen? google maps? varför
körde jag inte bara rakt fram? den blå pricken står still, jag har tydligen
stannat. en liten blå sfär i ett gytter av vägar, sattelitfotograferade
skogar och sjöar, hus. en liten blå prick i en korsning. nånstans...man
verkar göra om samma resor. man stannar. tar av i fel korsning.
Övergång

Till Andas du…

Andas du

Anci i allvarligt, vilande mood.

HENRIK: Andas du?

ANCI: ja, herregud vad tror du?

HENRIK: jag blev rädd att du hade slutat

ANCI: slutat med vad?

HENRIK: andas.

ANCI: det kan man väl inte?

HENRIK: nej, det var ju det jag menade.

ANCI: trodde du att jag...

HENRIK: just det. det verkade så.

ANCI: det skulle jag aldrig göra, det vet du väl.

HENRIK: skönt att höra.

ANCI: vad?

HENRIK: skönt.

ANCI: jaså.

MUSIKSLUT.
 16

The here and after

Pina Bausch - Anci sång med Henrik som dubblar.

Använda groovet och undertexten.

Loop som Tomas gör. ”Självbrinna” ligger över loopen.

Självbrinna

Anci ensam på scen, Henrik & Robert ute hos publiken.

ANCI: (skriker ut) I see frieeends shaking hands, saying hooow do you
doooo?

they reeeally saaay l looove youuuu!

(vrålar ännu högre)

and i saaaay to myseeeeelf ”what a wondeful woooorld…

(börjar kasta saker)

and i saaay to myseeelf… what a wonderfuuuul wooooooorld…

HENRIK: tycker du verkligen det? du skriker väldigt högt… och övertygande…

ANCI: jag tycker den är irriterande. världen. just irriterande…

tror jag retar mig på nåt varje dag nuförtiden.

HENRIK: håller med, men varför är du så arg?

ANCI: vet inte. trött på att dras in i saker jag inte vill vara med i. trött på att
sätta gränser. trött på gränser... trött på allt man ska veta, allt man ska
kunna, inte får glömma...vad man får äta, vad man inte får äta, hur gör
man?

HENRIK: med vad?

ANCI: med allt…

HENRIK:: men du...

ANCI: kommer ju att brinna upp om jag inte kommer på nåt snart.

HENRIK: akta dig för självantändning! skrattar.

 17

ANCI: på fullt allvar. jag vet. såg ett program om det när jag var liten. från
England. handlade om det. om människor som brann upp! bara sådär!

HENRIK: sluta. jag bara skojade. vi består ju av över 70 procents vatten så det är
nog ingen risk...

ANCI: en stod vid en spis och lagade mat och så…bara. borta!

nej, det gick inte så fort, men jag visste direkt när jag såg programmet
att hon liksom var jag. jag visste hur det kändes. som om jag har varit
med om det... eller ska...

sedan berättade de om flera andra. man fick se platserna där de brann

upp. det var ett riktigt program. det har hänt på riktigt!

människorna hette olika saker och det fanns årtal och datum. så det var
sant!

det kommer att hända mig.

HENRIK: (sjunger) you are my fire, the one desire….

ANCI: t.o.m. backstreet boys känner till det…

Loopen slutar

Dra i snöret

Text Robert:

ROBERT: när jag var åtta åkte jag buss själv hem från skolan till Hentorp. varje
dag.

jag skulle kliva av ett par hållplatser innan slutstationen, dit de flesta
andra skulle. ibland skulle någon annan av på samma hållplats som jag,
och drog i snöret. då klev jag också av.

Musikstart: ”A little drop of poison”

Ibland drog ingen i snöret. Inte jag heller. Ville inte att de andra på
bussen skulle behöva komma fram senare. Bara för att jag skulle kliva
av.
 18

A LITTLE DROP OF POISON

Sång Robert. C-moll. Habanera 102bpm.

I like my town with a little drop of poison

Nobody knows, they're lining up to go insane

I'm all alone, I smoke my friends down to the filter

But I feel much cleaner after it rains

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

Did the Devil make the world while God was sleeping

You'll never get a wish from a bone

Another wrong goodbye and a hundred sailors

That deep blue sky is my home

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

A rat always knows when he's in with weasels

Here you lose a little every day

Well, I remember when a million was a million

They all have ways to make you pay

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

 19

ROBERT (cont'd):

Musikslut.

KLIMAX

Skav 2

HENRIK: En konkret beskrivning.... Jag är inte introvert, inte extrovert.

Stämmer, stämmer inte... Jag har lätt för att slappna av även om jag
utsätts för viss press.... Stämmer stämmer inte. Japp. Precis så... Jag
bjuder inte ofta in till samtal, men väldigt ofta. Jag har en mellan
personligheter-kris. Det är ju inte rimligt. Alla andra har ju ganska
fasta personligheter men jag lyckas liksom inte kunna välja om jag är
det ena eller andra. Det enda jag vet är att jag behöver vila. Jag
behöver vila hos någon. Jag vet inte om det är tillåtet ens, om man inte
har en Konkret personlighet även om man utsätts för viss press. Jag är
vanligtvis mycket motiverad och energisk... Wow. Svårt med beslutet
där också, är lite av varje mest. Men när jag varit motiv för något
energiskt behöver jag bara luta mig lite mot någon. Lite bara. Så här..

Med ”Feel it still” i jass-version

ROBERT: Jag är... jag är... jag är vilse...

Ursäkta, jag har inte... manus. Har tappat...

Jag är en val. En kaskelot eller nåt. Djupdyker. Jag dyker djupt... förlåt
jag har tappat mitt manus.

Simmat så långt. Förlåt, det här är ju inte alls kul. Tjolahopp!

Neeeehh...

Forskarna har sonder som spelar in under vattnet, valarna och hur de
sjunger. De hör hur de sjunger till varann, svarar. De hör varann från
hav till hav och möts, nära, nuddar och sjunger duett. Sedan skiljs de
åt. Forskarna har hört en som inte sjunger i samma tonart som någon
annan val. Den sjunger som de andra, men ingen svarar. Den hörs från
ett hav till ett annat. Men inga svar. En annan sort. Som om de andra
inte kan höra, inte sjunga stämman. Forskarna har hört den i atlanten ,
indiska oceanen, ishavet... överallt. Ingen sjunger tillbaka. Ingen
svarar.

Hej jag heter Robert och är femtiofem...

 20

ANCI: Jag hör musik.

Allt vatten i ögonen är där direkt.

Slår sig ner precis i mynningen,

fylls till bredden och börjar långsamt ta sig över kanten.

Ska ni rinna nu igen?

Räckte det inte igår?

Då tog ni ju över i flera timmar och bara rann.

Det sägs att det är bra när det rinner. Det ska ut.

När jag var liten och ofta fick näsblod,

tröstade alltid pappa mig.

Va bra, sa han, och såg glad ut:

”Det renar blodet när man har näsblod”

Är det samma med gråten? Att det renar.

Jag är rädd. Men jag är inte rädd för näsblod.

Jag är inte rädd för ögonvattnet

Jag är rädd för framåt.

Vill dra ihop mig. Hålla för öronen.

Nästan gå bakåt.

Så mycket runt signalerar fara.

Så, jag vill inte gå framåt.

Inte idag.
 21

ANCI (cont'd):

Jag vet ingenting,

Mer än att vattnet rinner och rinner.

Inga frågor. Inga svar.

Så kommer kanske nytt. Ljusgrönt.

Hittar nya öppningar.

Och jag vilar i vattenmusiken

Musikstart:

Take on me

Roberts fridans till Henrik & Ancis sång.

PERIPETI

Musikstart:

Skav 3

HENRIK: trött på att åka exakt. google maps. ett gytter av parallella verkligheter
som lika gärna kunde ha varit. det händer att man tar dem alla ett kort
ögonblick. jag skulle hellre vara lite vägvill ett tag. hänga lite med
kosmonauter. ohitta lite. jag hemma i mig själv, tänker jag och lutar lite
mot någon när jag behöver
 22

Få vara i skörheten. Musikidé Halo, Firework.

Musikalisk bakgrund till ”Inte adjö” startar: Delar av ”Both sides” och den musik vi hittar
till Henriks nummer innan…

Inte adjö

HENRIK: Jag gillar inte avsked. Det är som om ett rum i ett hus försvinner.

– Adjö, och dörren stängs. Taket och väggarna faller långsamt

samman, tapeterna bleknar och färgen flagnar i taket.

ROBERT: Till en början är minnet tydligt och man kan erinra sig varje ögonblick
tillbringat i rummet, vin som druckits, ord som yttrats och scener som
utspelats.

Sedan vittrar minnena i kapp med väggarna.

ANCI: Jag gillar vi ses i morgon bättre, det är inte så drastiskt som adjö. Som
när man var liten, på väg mot större. När leken i trädkojan var klar för
dagen och sommarlovet varade i en evighet så sade man aldrig adjö.

ROBERT: Vi jagade,

HENRIK: …fiskade…

ANCI: …och rökte rullcigaretter.

ROBERT: Vi sade,

HEN/AN/ROB: …ses i morgon.

HENRIK: Adjö är inte ett alternativ. Det är för drastiskt, för evigt.

ANCI: Farväl kan väl funka, för det är ju en resa som alltid pågår.

ROBERT: En slags bön om ljus på vägen, ett skimmer över stigen där man går.
 23

HENRIK: En önskan att själva benen i kroppen alltid leder dig till vårt
gemensamma ljus.

ANCI: Det är lättare att skiljas om man tänker sig att man ses i morgon.

ROBERT: Att det mellanrum som uppstår är en sommarnatt.

ANCI: Nästa gång man ses är det självklart fest med allt skört och tramsigt!

ROBERT: Äntligen skratt igen.

Vattnet i sjön kommer att kallna,

HENRIK: skogens musik tystnar.

ANCI: Solbrännan kommer att försvinna

ROBERT: och vi återgår till att bli blekansikten.

HENRIK: Men i evighet kommer jag alltid vara shaman,

ROBERT: …jägare…

ANCI: …och kärlekens krigare.

ROBERT: Det är sommar.

HENRIK: Ljuset kommer alltid att slippa in.

ANCI: Tillsammans med dig.

HENRIK: Du

HEN/AN/ROB: ... Vi ses imorgon

Ljus ner…

HENRIK: Det funkade ju…

Musikstart: Extranummer - slutlåt.

Both sides now

 24

HENRIK (cont'd):

R: Sockervadd och änglahår

Bomullstroll med hundra tår

Sagoslott och rosa får

Så såg jag moln igår

Idag är allt av aska smort

Blött och kallt och illagjort

Så mycket som jag borde gjort

Genom alla år

Men alla moln de drar förbi

En dag ser man inga alls

Och så här i perspektiv om

Molnen vet jag inget alls

H: Karneval med hög musik

Cirkustält med stor publik

Ibland bara logistik

Livet är en öppen hand

En sprallig clown på sin estrad

Liljor som stå rad i rad

Vild berusning kalla bad

Allt flyr iväg som sand

 25

HENRIK (cont'd): Lyckan är väl relativ

Men jag sjunger och ger hals

För så här i perspektiv

Om livet vet jag inget alls

A: Som när stjärnor slocknat ut

Tomheten når allt till slut

Bästföredatumet gått ut

Skratten vänds till hån

Det att gruvligt att ångra sig

Att inte våga säga hej

Eller att jag älskar dig

Bara stå där som ett fån

//Jag har älskat i mitt liv

Som en öm och vacker vals

Men så här i perspektiv om

Kärlek vet jag inget alls//

Tack!
 26

FORM 5. 22 september 2018

Henriks karaktär kommer att förtydligas.

Vi tänker oss att skriva två till fyra korta texter eller sång med minnes/förväntansbilder för
fördjupning och kanske en avslutande tanke/uppenbarelse i oneliner-form mellan ”inte adjö”
och ”Both sides.

AKT 1

Tomas på scen.

Intromusik. Stämning

Loop 3 - Avslutas innan textstart.

Tre Regissörer

I vars en ljusbubbla.

R: Jaha, de tänkte att jag skulle vara lite rolig. ”Stå uppmonolog, tack!” Hej jag heter
Robert och är femtiosex...

A: Det syns. Allt syns, känns. Jag ser män som böjer sina själar för att passa in. I allt.

Jag ser kvinnor som öppnar hela sig för kärleken men ingen lägger sig i deras famn.

R: Jag är... jag är... jag är vilse...

H: Jorden är omgiven av en blå aura, sa Gagarin. Han hette något annat vet jag, det stod i
nedre delen av TV-rutan. Jacobs stege.
 27

A: Jag ser längtor med små himmelsblå mössor som ingen lyssnar på. Ingen hör. Jag ser
längtor som tappats i golvet med en skräll och aldrig hittat vägen ut.

In menar jag.

R: Ursäkta, jag har inte... manus. Har tappat...tråd...

H: Den där kosmonauten hade aldrig riktigt kommit tillbaka. Han hittade hem därute, i
omloppsbana. I den där blicken, alltså...

R: Jag är en val. En kaskelot eller nåt. Djupdyker. Jag dyker djupt... förlåt jag har tappat mitt
manus. Simmat så långt. Förlåt, det här är ju inte alls kul.

A: Jag ser ögon som döljer så mycket … gråt … det simmar liksom… hajar där. Det går att…
lätt nudda vid pannor, rikta blicken upp, in.

H: En blå planet. Där är vi. Vi vet i alla fall var vi är. Vi är i den där blå pricken.

A: Så allt formuleras. Blir sång. Det är så mycket information som jag tar emot. Hur de har
det med sig själva...

R: Forskarna har sonder som spelar in under vattnet, valarna och hur de sjunger. De hör hur
de sjunger till varann, svarar. De hör varann från hav till hav och möts, nära, nuddar och
sjunger duett.

H: Vad var det för en röst som fick mig att ta just den här vägen? Google maps? Varför körde
jag inte bara rakt fram?

A: De behöver det, människorna. De står runt omkring mig med slocknade blickar och jag
lyfter dem till solen. De behöver det. Jag ser det. Känner. Blåser på dem tills de kiknar.

R: Forskarna har hört en som inte sjunger i samma tonart som någon annan val. Den sjunger
som de andra, men ingen svarar. Den hörs från ett hav till ett annat. Men inga svar. En annan
sort. Som de andra inte kan höra, inte sjunga stämman.

H: Den blå pricken står still, jag har tydligen stannat. En liten blå sfär i ett gytter av vägar,
sattelitfotograferade skogar och sjöar, hus. En liten blå prick i en korsning. Nånstans...

A: Jag ser det. Känner. Ger det.

H: Man verkar göra om samma resor.

R: Forskarna har hört den i atlanten

H: Man stannar. Tar av i fel korsning.

A: Lyfter upp dem. Blåser på dem. Som maskrosbollar.

R: Indiska oceanen, ishavet... överallt.

A: De kiknar, hisnar och skrattar.

 28

H: Trött på att åka exakt. Google maps.

A: Jag ser att de passar i varann, de kan sjunga varann till liv. Väckas.

H: Ett gytter av parallella verkligheter som lika gärna kunde ha varit. Det händer att man tar
dem alla ett kort ögonblick.

R: Ingen svarar. Hej jag heter Robert och är femtiofem...

A: De... Blir sig

R: Ingen sjunger tillbaka.

H: Jag skulle hellre vara lite vägvill ett tag. Hänga lite med kosmonauter. Ohitta lite.

A: Efteråt, i tomheten, förstår jag att det är mig… jag försöker… väcka.

Öppningsscenen som inte blev av

Härifrån leks texten med inslag av musik. Vi testar scener, läser mejlade manus för varandra
och kastar bort dem efter att de är färdiga, eller halvfärdiga.

Loop 3 – Tomas startar den igen.

R: Jaha, det gick ju bra det där.

H Ja, visst gjorde det…?

A: Jättebra!

R: Det hade ju varit kul att få se hur min öppningsscen hade fungerat…

H&A: …?

R: Öppningsscenen jag mejlade. Ni har väl fått den…?

H&A: …jaaa…

R: Jo, men den börjar ju så här:

 29

Det är vi

R: Hej, och välkomna! Jag heter Robert, och det här är…

A: Va…?

R: Å sen…

A: Vaddå?

R: Ja, du ska säga ”Va? Ja, oj… vänta lite, vaddå?... Jaha. Anci. Hej.” det står i manus.

A: Jaha…”Va? Ja, oj… vänta lite, vaddå?... Jaha. Anci. Hej.”

R: Bra! Ja, hej. Och det här är…

H: …Henrik. Hej.

De får syn på Tomas, allt stannar upp, de tittar på honom, han på dem.

R: Ja… Och det är vi som är…

Anci, Henrik… Replik.

Anci!

A: …va? Ja, oj… Jaha.

Robert: Henrik?

Henrik: Jag är klar.

Robert: Bra. Och det är vi som är…

Alla: De Tre Regissörerna!!!

Tomas: På cymbaler: Tadamtadam.

Anci, Henrik och Robert tittar på Tomas, under tystnad. Vem är han?
 30

R: Nåväl. Vi är alla regissörer och tänker bjuda på en fantastisk föreställning ikväll.

A: Hallå.

H: Det här funkar inte.

R: Nähä. Jaha, men då steker den vi då. Min öppningstext… så, vad går vi vidare med?

Letar i manus.

A: Ta en öl. Jag regisserar!

Loop 3 Slutar.

Ta en öl

Anci regisserar, bryter av, byter status på H&R samt roller då & då.

H: Jag har kommit på att jag vill hjälpa. Du kan ju behöva något sätt att ta dig ur din
depression och det.

R: Jaha. Vad är det för fel med helt vanlig vänskap.

H: Pröva, så här: Säg Jag är ... fascinerande.

R: Jag är ... fascinerande.

H: Du måste säga det innerligt, på riktigt. Pröva.

R: Jag är fascinerande. Men du kan vi inte gå och ta en drink i stället jag…

H: Andas med magen, säg; Jag är unik

R: Jag är unik, en öl kanske?

H: Nej inga substantiv. Det blir så konstigt. Ta mer abstrakta positiva saker, egenskaper.

R: Jag är... diffust glad.

H: Det där är synonymer, var lite medgörlig nu. Försök lite, för min skull.

R: Jag är en maräng för helvete, sluta, kan vi göra något annat nu?

H: Väldigt konkret, ägg och socker. Som vi försöker undvika. Kan du vara lite mer abstrakt?
 31

R: Jag är fluff! Jag är jävlar anamma. Jag är hungrig. Kan vi gå och äta nu?

H: Jag har gått en kurs i vegetarisk matlagning, Ayurveda. Jag kanske kan hjälpa dig med
din dåliga mage?

R: Det låter ju jättebra. Fint att du har hittat din nisch

R: Vi får slänga den också…

A: Vad händer sen?

Tomas startar Running /Rusar

Fågelbegravning

Med ”En vänlig grönskas dräkt” inbakad

A: Maj. Bråttom. Försenad. Flera kassar. Olika saker till olika möten. Instrument. Böcker.
Ryggsäck.

På väg att gå hela tiden. Ihjälstressad men behärskad. ”Det måste gå, en sak i taget”.
Bristningsgräns. Kommer på nya saker som måste med. Äntligen ut ur huset.

Solen lyser. Obarmhärtigt vackert. Mellan hägg och syrén. Glitter i lövverken.

Rusar

Tvärstannar. Död fågel på trappan.

Liten koltrast

Fan!

Måste ju begravas.

Alternativet att bara gå förbi finns inte.

Ser sig omkring. Ser liten plastbarnspade.

Gräva grav fort. Tar beslut om var.

 32

Trögt att gräva. Plastspaden böjer sig. Hämtar fågeln. Läskigt med den döda lilla kroppen
på spaden. Rädd för att tappa den. Ner i jorden.

Begravningstvångstankar.

Nu kan den ju inte andas om jag vräker jord över den.

Fan!

Rusar

Tittar bort medan jag fortsätter ösa på mer jord.

Var finns blommor?

Börjar sjunga ”En vänlig grönska” i absurt snabbt tempo, allt medan jag letar blommor,
plattar till jorden, bankar med spaden, hittar två fula blommor, sen en fin, gör ett kors av
torrt björnbärsris, sticker mig på en tagg.

Fan…

Rusar

Tre blommor på. Två blå. En gul

Halva sången kvar när snabb-begravningen är klar.

Kan ju inte sluta sjunga en sång mitt i.

Fortsätter sjunga, tar kassarna, in i bilen, rivstart, sjunger starkare och starkare, håller på
att köra på några fåglar som flaxar upp.

bilen kör iväg… Musiken dånar.... ”nu smeeeker viinden ljuuuma fläkt de faaagra
öörtesängar…

Rusar
 33

Du är bra

R: Du!

A: Ja, ja.

R: Hallå!

A: Ja, ja, ja.

R: Har du tid?

A: Ja, ja, ja, ja, om en stund.

R: Du är bra.

A: Ja, ja, ja... Va?

Musiken slutar.

Färdig

H: Önskar att jag var färdig.

Musikstart Air d-dur

Att jag var en del av de människor som lyckats bli färdiga. De där som kan säga ”nu är jag
färdig”.

A: Färdig.

H: Jag kunde få vara med. Stå där i veckotidningsparadiset och tänka ”färdig”.

A: Färdig.

H: Sen skulle tidningen Land också bjuda in mig på te. Jag skulle berätta hur det var att vara
färdig…

A: Färdig.

H: Enkelt skulle det vara. Som på film. Sju sorters kakor och tapas, man fick välja vilket som.
Och jag skulle inte vara som alla andra och välja snittar, för det var jag först med. Liksom.
 34

Otroligt fina vänner med jackett och kravatt. Och jag skulle säga, javisst herr Darcy och
skratta lite med munnen full med kaka och snittar och han skulle tycka att jag var söt på mitt
speciella sätt. Och förstå att jag var, färdig,

A: Färdig.

H: …liksom. Sedan skulle jag svepas bort och bli alldeles upp över öronen förälskad och
aldrig skulle jag ha diskhandskar mer. Alltid skulle jag fnissa och springa. Aldrig mer
snubbla och få munnen full med lera. Vi skulle shoppa ekologiskt på Manhattan och ta hans
privatjet hem. Som magi skulle jag bli upptagen i samma krets som Ernst Billgren och vara
konstnär så där elegant vid sidan av och alltid vara glad och i tv. Hihi skulle jag säga och
dansa så jäkla fräckt. Sen skulle jag föda barn som hette Andromeda och Åke. Sen skulle jag
säga ”Nu är jag färdig,

A: Färdig.

H: …eller hur mister Darcy.”

Musikstopp.

Tomas sätter igång Henrik genom att starta Tangon.

Satumaa

Finsk tango, på finska – Sway-Mambo. E-moll. Henrik.

Robert bryter Henrik mitt i låten.

R: Jag fattar ingenting.

R: Vi steker den också, Henrik.

A: Vad händer nu?

R: Trångt. Henrik regisserar.

 35

H: Ja, men om ni kör den scenen nu då…

Trångt

Henrik regisserar. Anci sugen på Robert. Det går sådär. Anci tar över och vi byter roller.
Undersöka könsroller, krossa patriarkatet. Slutar med att Anci tar över och stöter på Robert.

A: Vad trångt det är här.

R: Tycker du det?

A: Väldigt trångt.

R: Det kanske det är.

A: Titta här bara.

R: Var menar du?

A: Här, märker du inte?

R: Jojo, snävt på något sätt.

A: Jag sade ju det.

R: Det gjorde du kanske.

A: Just det

R: Det här funkar ju inte, det blir inte roligt.

H: Gör nåt själv då…

R: Som vad då?

A: Stå-uppmonolog, tack!

R: Jaha…

H: Bara det är kul!

Musikstart Samba Brazil – ligger bakom Ståupp-försök…

 36

Ståupp-försök.

I ett furiöst tempo. Pom-Poms på Henrik & Anci?

R: Hejsan, jag heter Robert, är 56 år, och har precis börjat med ståupp.

Å då är det ju bra om man ser lite skojig ut och har en rolig dialekt.

Eftersom jag ser ut som jag gör och har bott över fyrtio av mina år i Stockholm,

så är det ju kört.

Det finns ju så många medelålders, lönnfeta, o-roliga Stockholmsståuppare,

å dryga är vi oxå.

Dryg, det kan inte en stockholmare säga trovärdigt, men det kan en göteborgare.

E du dryg elle? - Ja. Förlåt.

Så jag tänkte, jag har ju flyttat runt en del, är född i Småland, Oskarshamn.

Lite ödmjukare, lite snällare, lite snålare. Lite smalare.

Gudda, Gudda, jag heter Robert, är 56 år, å har precis börjat me ståupp...

Kan fungera, men jag vet inte. Lite mesigt kanske. Lite mycke Lönneberga.

Sen flyttade vi till Norrköping.

Hej, va kul å sej er, jag heter Vobett, är 56, å tänkte va lite volig...

Närkingska och Östgötska låter likadant, förutom att Närkingarna är mer gnälligt nasala.

Hijj, jag hiter Vobett, 56, å ingenting ä volit...

Så bar det av till Dalarna. Mora.

Hejsan, jag heter Rååbert, å har preciiis börjat mä ståupp-polska...

 37

Jo, men ni fattar. Det blir knätofs, Rättvik och fjällfil direkt. Kalle Moreus en gång till.

Är de nån från Dalarna här? Inte? Jo där! Jo du, hu funkar mitt dalmål, tycker du? -inge
vidare? Nä. Jag fattar.

Det bästa med att vara ståuppare är att man får generalisera. Det är roligast att säga på
närkingska.

”Di bästa mid att vira ståuppare är att man får generalisera.”

Man kan vara specifik också. Det är också roligast att säga på närkingska. Eller östgötska.

”Man kan vira spicifik också.” Närkingska får det bli... eller östgötska.

Tydligt musikslut.

Mittpunkt i föreställningen

Musikstart ”Nu har jag fått den jag vill ha”.

Henrik med trumpet. En gång utan repriser. Med intro.

Mejlat

Robert läser texten.

R: Nu har jag mejlat dom jag ska

Dom jag lovat att kontakta

Som väntat sig ett svar

Facebookat, instagrammat

Men inte dammat

Det är det enda jag har kvar

 38

Skulle nog vilja ha en man

Eller kvinna eller någon

Att prata med ibland

Twitter och chatt på nätet

Är det förmätet

Att vilja hålla nån i hand

En timme och fyra år idag

Sedan jag såg nån

Någon som såg på mig tillbaks

Allt jag hinner

Är skärmbildsflimmer

Och vara nån till lags

Långt borta kan jag minnas människor som möttes

Och en kärlek som fanns och sen försvann

Prata

När slutade vi möta varandra

Det är det vackraste jag vet

Tända ljus

Pågår mimiskt i bakgrunden till Mejlat.

A: Går in i den vackra katedralliknande kyrkan. Vacker orgelmusik.

Som filmmusik…
 39

Några olika människor sitter utspridda i kyrkbänkarna…

Alla i sitt.

Öppen kyrkport…

Hon går runt. Tittar på nå´n helgonbild... Ser en annan. Tycker om dem. Försöker likna en
helgonpose hon ser. En till.

Ser platsen för ljuständning. Går dit.

Tänker en stund. Tänder ett ljus. Vet för vem hon tänder det.

Kommer att tänka på en till. Tänder ett ljus...

Blir stående.

Jo han ska också ha ett ljus…

Går därifrån.

Vänder efter några steg...

Musiken slutar.

A: Just det ja. Hon också.

Tänder ett till.

Suckar.

Känner hur en massa människor vill ha ett ljus. Börjar tända fler, ett till, två, tre, fem till…

tio....

Fler och fler …trött… suckar,

Arg,

Fan vad alla behöver mig.

A: JA JA du också!!

Sluta….

Härifrån bryts scener inte längre. Ett allvar uppstår. Innerlighet, inte bara corny…
 40

Musikstart:

Spoils

Ligger bakom ”svarta rosor”

Sjungs i Prime unison av H&A i alt-läge. Colorbeat 68bpm.

Svarta rosor

(delar av med nyskrivet material)

H: Kan du andas? Jag lägger ditt huvud i min hand. Är det bättre?

Du gjorde så där när jag var liten. Tog mitt huvud i dina händer.

Det var det tryggaste stället jag kunde vara på. Tyst, varma händer.

Nu håller jag dig. Konstigt.

Vi har aldrig riktigt pratat, har vi det? Jag borde ha sagt saker.

Det var ändå aldrig riktigt tyst, du hittar alltid på någonting att göra i stället. Sätta upp
gardinstänger, lampor eller bära en byrå. Jag kan själv, sa jag, det blev snett. Du gjorde om
det. Rakt.

Jag är väl lite mer som mamma skulle jag tro, pratig.

Eller kanske inte. Gud vad hon kunde prata om ingenting, ”jo så var det Ingegärd som hade
hämtat ägg hos grannen som är så himla barsk men snäll egentligen och har ju så mycket
ägg det var ju bra för vi skulle göra socker kakakkakka”.

Du sa inget.

Du behöver inte sitta upp. Vill du ha något att dricka? Här, terpentin?

Förlåt. Du gick skämtade alltid bort allvaret när jag ville prata, eller så gick du ned i
källaren för att fixa något.
 41

Jag gjorde väl något slags uppror.

Som när jag hade druckit persikolikör, en halv liter som stått i källaren i flera år. Mamma
hade väl glömt den eller så skulle hon bjuda på den när det passade men det gjorde det inte
och då tog jag den.

Du hämtade mig med Opeln, den stod ytterst på parkeringen och jag kräktes över vindrutan,
sätet och i ditt knä.

Du sa inget.

Inte när jag hade tatuerat mig på höften heller.

Dina ögon blev som kol, sedan tapetserade du hela hallen och grävde en ny rabatt. Där de
svarta rosorna växer nu. Jag bara ruskade på huvudet när jag såg dem, varför väljer man
svarta rosor? Det är bara min färgblinda farsa som gör sådant, sa jag till mina vänner.

De är de finaste rosorna i hela villaområdet.

Sedan när jag rymde hemifrån med Patrik, var borta i två månader utan ett ord.

Jag kom hem för att han hade varit otrogen. Ingenting kvar.

Då tog du mitt huvud i dina händer. Tyst. Varma händer, jag somnade hos dig så stor jag var.

När jag vaknade stod en bukett svarta rosor på sängbordet. De finaste i hela området.

Jag har ställt några här, pappa.

Jag har ställt några här.

Andas du

Anci i allvarligt, vilande mood.

H: Andas du?

A: Ja, herregud vad tror du?

 42

H: Jag blev rädd att du hade slutat

A: Slutat med vad?

H: Andas.

A: Det kan man väl inte?

H: Nej, det var ju det jag menade.

A: Trodde du att jag...

H: Just det. det verkade så.

A: Det skulle jag aldrig göra, det vet du väl.

H: Skönt att höra.

A: Vad?

H: Skönt.

A: Jaså.

R: till H Genialt

Till A Jag pratar med dig sen...

Musikslut.

(The here and after)

(Pina Bausch - Anci sång med Henrik som dubblar.)

Använda groovet och undertexten. Kanske en loop som Tomas gör.

De två kommande texterna ligger över loopen.

Musikalisk förhöjning/Intensifiering av loopen.

Självbrinna
 43

A: (skriker ut) I see frieeends shaking hands, saying hooow do you doooo?

They reeeally saaay l looove youuuu!

(vrålar ännu högre)

And I saaaay to myseeeeelf ”WHAT A WONDEFUL WOOOORLD..

(börjar kasta saker)

AND I SAAAY TO MYSEEELF… WHAT A WONDERFUUUUL WOOOOOOORLD…

H: Tycker du verkligen det? Du skriker väldigt högt.. Och övertygande..

A: Jag tycker den är irriterande. Världen. Just IRRITERANDE..

Tror jag retar mig på nå´t varje dag nuför tiden.

H: Håller med, men varför är du så arg?

A: Vet inte. Trött på att dras in i saker jag inte vill vara med i. Trött på att sätta gränser. Trött
på gränser.. Trött på allt man ska veta, allt man ska kunna, inte får glömma ..vad man får äta,
vad man inte får äta, Hur gör man?

H: Med vad?

A: Med allt…

H: Men du...

A; Kommer ju att brinna upp om jag inte kommer på nå´t snart

H: Akta dig för självantändning! (skrattar)

A: (på fullt allvar) Jag vet. Såg ett program om det när jag var liten. Från England.
Handlade om det. Om människor som brann upp! Bara sådär!
 44

H: Sluta. Jag bara skojade. Vi består ju av över 70 procents vatten så det är nog ingen risk...

A: En stod vid en spis och lagade mat och så…bara. Borta!

Nej, det gick inte så fort, men jag visste direkt när jag såg programmet att hon liksom var jag.
Jag visste hur det kändes. Som om jag har varit med om det... eller ska...

Sedan berättade de om flera andra. Man fick se platserna där de brann upp. Det var ett
RIKTIGT program. Det har hänt PÅ RIKTIGT!

Människorna hette olika saker och det fanns årtal och datum. Så det var sant!

Det kommer att hända mig.

H: (sjunger) You are my fire, the one desire….

A: T.o m Backstreet Boys känner till det…

Loopen slutar.

Dra i snöret

Text Robert:

När jag var åtta åkte jag buss själv hem från skolan till Hentorp. Varje dag.

Jag skulle kliva av ett par hållplatser innan slutstationen, dit de flesta andra skulle. Ibland
skulle någon annan av på samma hållplats som jag, och drog i snöret. Då klev jag också av.

Musikstart:”A little drop of poison”

Ibland drog ingen i snöret. Inte jag heller. Ville inte att de andra på bussen skulle behöva
komma fram senare. Bara för att jag skulle kliva av.
 45

A little drop of poison.

Sång Robert. C-moll. Habanera 102bpm.

I like my town with a little drop of poison

Nobody knows, they're lining up to go insane

I'm all alone, I smoke my friends down to the filter

But I feel much cleaner after it rains

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

Did the Devil make the world while God was sleeping

You'll never get a wish from a bone

Another wrong goodbye and a hundred sailors

That deep blue sky is my home

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

A rat always knows when he's in with weasels

Here you lose a little every day

Well, I remember when a million was a million

They all have ways to make you pay

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

And she left in the fall, that's her picture on the wall

She always had that little drop of poison

 46

Musikslut.

Danmark

Med ”Feel it still” i jass-version. Anci.

(Strykningsförslag i Kursivt, kommit halvvägs…)

Lantgård. Stor fest. På danska ön. Sommar

Människor vid långbord. Massa mat på olika fat.

Mycket storväxt kvinna med Felliniskt osymmetriskt utseende pratar för högt och delar
skrattandes och övertygande ut kött på allas fat. Hon går hela tiden och fyller på mer från
den stora grillen där ett lamm grillats.

Olika typer av människor sitter vid långborden; sommargäster, bybor, kulturpersonligheter

blandas med kacklande hönor, katter och kaniner och nån hund

Några barn springer omkring, några äldre ser på.

Alla verkar va där. Och känna varandra

Jag kommer körandes långsamt i bil. Ser mig omkring. Är jag rätt? Stannar till, hittar slags
parkering på en gräsplan.

Går ur bilen, ser roat på alla vid borden, kollar in dem.

Får syn på honom.

Han står i dyr Armanikostym med ett drinkglas på gårdsplanen, skiljer sig från mängden och
konverserar en vackert klädd lite äldre dam. Hör att de pratar om hans konst. Hon
berömmer och berömmer. Han ler som att han redan vet hur bra han är.

Jag retar mig direkt på honom och blir plötsligt obegripligt förbannad. Han röker och njuter
självupptaget av damens uppmärksamhet.

Jag går en stor runda för att slippa gå förbi honom. Han (som sett när jag kom körandes)
registrerar detta.
 47

Slår mig ner vid ett bord där några vinkar åt mig att komma. Festen är bra igång.

Lite senare, uppmanad av de vid mitt bord, reser jag mig upp och sjunger en sång. En sorglig
historia om två som inte får varandra.

Alla applåderar och jag får sjunga en sång till, en gladare, nån dyker upp med gitarr och
börjar spela med, många andra börjar spela på koppar, bestick mm

Partynivån stegras om möjligt ännu mer.

Han går förbi mig. Stannar till, säger hej o något om att han tycker jag har en mycket
speciell och intressant röst.

Jag retar mig enormt mycket på hans recenserande stil, tackar besvärat, vänder mig bort
avvisande och fortsätter prata med min bordsgranne. Han går.

Festen fortskrider.

Han går förbi mig ännu en gång. Noggrann med att jag ska upptäcka honom. Denna gång
med en bergsprängare i handen. Armanikavajen är av och skjortärmarna uppkavlade. Han
har nåt nytt i blicken. Fokus. Riktning.

Jag registrerar det, men inte mer. Häller upp ett glas vin till.

En bra stund senare tröttnar jag på att sitta vid borden, jag har egentligen aldrig mer än lite
småtrevligt artigt kommit in i festen.

Går en sväng runt gården.

Stannar när jag en bit bort på ängen ser en stor studsmatta. Armani-mannen är där ensam
och hoppar lyckligt. Upp o ner. Upp o ner.

Bergsprängaren han nyss bar förbi, slags billig version från SuperBrugsen vräker ut Bachs
H-mollmässa på hög volym över de älvdansdimmiga sommarängarna.

Några kor idisslar och ser lite förstrött på hur han hoppar på studsmattan.

Skjortan är nu helt uppknäppt och hänger dessutom utanför byxorna.

Nästan besatt, euforiskt lycklig skriker han till mig genom musiken
 48

- Det var molnigt när jag började. Sen började jag hoppa...

Så kom en stjärna fram, sen en till. ...

Fattar du...jag har hoppat fram dem.… en efter en

Och se! Det är helt stjärnklart nu!

Jag prövade först med svensk gammal folkmusik, men det gick inte alls...

H-mollmässan å Bach är grejen!

Kom upp!

Han saktar in lite i hoppandet, vinkar åt mig att komma närmare och räcker mig sen en
hand. Jag har under tiden han skrek börjat le, roat. Han är ju inte klok. Vad hände med den
korrekte självgode divan? Allt är så totalt oväntat

Jag ser sig omkring och lyssnar.

Sommarnatten är komiskt motsägelsefull. Korna som just har börjat bröla med massa
underliga låga ljud stämmer sådär med musiken av Bach. Jag skrattar till:

-Äh, va fan, ok då...

Tar hårt i hans hand och svingas med hans hjälp upp på studsmattan, kastar av mig min
långkofta och börjar hoppa. Det är svårt och jag kommer direkt i otakt med honom. Det är
på gränsen att vi kan balansera och hålla oss upprätt. Min håruppsättning löses snabbt upp
och det långa håret flyger omkring runt hans väldigt snaggade frisyr.

Jag skrattar och hoppar. Han börjar skratta och hoppar

Vi blir alldeles rusiga när hoppen synkroniseras och hamnar i takt med musiken.

Skrattar, skrattar, hoppar, skrattar.

Som att ett alltför länge tillstängt rum och förslutet utrymme plötsligt öppnats utan
förvarning och massa oplanerade ljud fullständigt väller ut.

Han blir plötsligt allvarlig, storögd, ivrig och skriker ut

 49

- och det bästa av allt med detta, det... är att.... man här...helt ... kan.... tappa
kontrooooolleeeeeen!...

Musikslut.

Dunk!

Musikstart:

Take on me

Roberts fridans till Henrik & Ancis sång.

Kan också användas musikaliskt/mimiskt för fördjupning hos Henriks karaktär.

”Take on me” ligger kvar lite snyggt bakom ”ögonvatten”

Ögonvatten.

A: Jag hör musik.

Allt vatten i ögonen är där direkt.

Ögonvattnet

Slår sig ner precis i mynningen,

fylls till bredden och börjar långsamt ta sig över kanten.

Ska ni rinna nu igen?

Räckte det inte igår?

Då tog ni ju över i flera timmar och bara rann.

Och rann.

Finns det ännu mer vatten där?

 50

Det sägs att det är bra. Bra när det rinner. Det ska ut.

Men vart?

När jag var liten och ofta fick näsblod,

tröstade alltid pappa

Va bra, sa han, och såg glad ut:

”Det renar blodet när man har näsblod”

Är det samma med ögonvatten? Att det renar.

Renar vad?

Jag är rädd. Men jag är inte rädd för näsblod.

Jag är inte rädd för ögonvattnet

Jag är rädd för framåt.

Vill dra ihop mig. Hålla för öronen.

Nästan gå bakåt.

Allt pratar om fara. Så mycket runt signalerar fara framåt.

Överallt hör jag det. Sen är lika med fara.

Så, jag vill inte gå framåt.

Inte idag.

Vet ingenting,

bara att vattnet rinner och rinner.

och hör hur musiken är snäll och vill trösta

och berätta om väven.

Om att andas igenom.

 51

Att vatten är rörligt.

Flyta och följa med - inte drunkna.

Ja vattnet behöver bara röra på sig lite

Precis som i ögonen. Ingen fara. Åt alla håll. Inte bara framåt.

Röra sig lite när det berör. Kanske för att det suttit fast länge vill det rinna mer.

Röra om lite. I tankarna. Beröra kinderna.

Inga frågor. Inga svar.

Så kommer kanske nytt. Ljusgrönt.

Hittar nya öppningar.

Och jag vilar i vattenmusiken

Musikslut.

Musikstart:

(Rains in me, Tom Waits)

Eller en text till Henrik om att fastna i sin konstnärlighet i sökandet efter att få till det.
Strävandet efter att lyckas och försöka passa in sina verk i befintliga former funkar inte.
Först när konstnärligheten får stå själv – fungerar den…

Gör det du ska.

Konsten är sig själv nog.

True colours. Hitta vägen in.

Få vara i skörheten. Musikidé Halo, Firework.

Musikalisk bakgrundtill ”Inte adjö” startar: Delar av ”Both sides” och den musik vi vi hittar
till Henriks nummer innan…

Inte adjö

Jag gillar inte avsked. Det är som om ett rum i ett hus försvinner.
 52

– Adjö, och dörren stängs. Taket och väggarna faller långsamt samman, tapeterna bleknar
och färgen flagnar i taket.

Till en början är minnet tydligt och man kan erinra sig varje ögonblick tillbringat i rummet,
vin som druckits, ord som yttrats och scener som utspelats.

Sedan vittrar minnena i kapp med väggarna.

Jag gillar vi ses i morgon bättre, det är inte så drastiskt som adjö. Som när man var liten, på
väg mot större. När leken i trädkojan var klar för dagen och sommarlovet varade i en evighet
så sade man aldrig adjö.

Vi jagade, fiskade och rökte rullcigaretter.

Vi sade, ses i morgon.

Jag lovade dig att för alltid vara shaman, jägare och kärlekens krigare.

I vissa fall rasar rummet, i andra fall är det som om rummet alltid finns och alltid kommer att
finnas.

Som med de människor som betytt mest.

De där som flyttar till Norge, Stockholm eller Vara.

New York.

De som bryter upp, bryter ihop och flyttar ihop.

 53

Från, av och med kärleken.

De är trots det alltid där, som om det där rummet man stängde för länge sedan bara slöts till
en springa där ljuset alltid slipper in. Det blir till ett ställe mörkret aldrig kan lägga sin
mantel över, utan till ett skymningsland. Som en sommarnatt,

en fest där man alltid är välkommen.

Ett gästabud där man är en självklarhet.

Där det är ok att vara skör, tramsig och trasig.

Den gemensamma musiken blir mer kontrastrik, kontrapunktisk och dynamisk. Rummet som
blir återupplyst är ännu vackrare, mer sinnrikt patinerat och värt att återupptäckas.

Det är de gånger man förstår att avskedet som en gång var, egentligen bara var ett vi ses i
morgon.

Adjö är inte ett alternativ. Det är för drastiskt, för evigt.

Farväl kan väl funka, för det är ju en resa som alltid pågår. En slags bön om ljus på vägen,
ett skimmer över stigen där man går.

En önskan att själva benen i kroppen alltid leder dig till vårt gemensamma ljus.

Det är lättare att skiljas om man tänker sig att man ses i morgon. Att det mellanrum som
uppstår är en sommarnatt. Nästa gång man ses är det självklart fest med allt skört och
tramsigt!

Äntligen skratt igen.

 54

När man står där vid vägkorset med röda kinder och vet, att det är sommarlovets sista dag,
sista dagen med fransiga shorts, midnattsbad och rullcigaretter i fred, tittar man som vanligt
i ögonvrån på varann och fnissar hemligheter.

Vattnet i sjön kommer att kallna,

skogens musik tystnar.

Solbrännan kommer att försvinna

och vi återgår till att bli blekansikten.

Men i evighet kommer jag alltid vara shaman, jägare och kärlekens krigare.

Det är sommar.

Ljuset kommer alltid att slippa in. Tillsammans med dig.

Du, vi ses i morgon…

Ljus ner…

Henrik: Det funkade ju… slutord

 55

Extranummer - slutlåt.

Musikstart:

Both sides now

H: Sockervadd och änglahår

Bomullstroll med hundra tår

Sagoslott och rosa får

Så såg jag moln igår

Idag är allt av aska smort

Blött och kallt och illagjort

Så mycket som jag borde gjort

Genom alla år

Men alla moln de drar förbi

En dag ser man inga alls

Och så här i perspektiv om

Molnen vet jag inget alls

R: Karneval med hög musik

Cirkustält med stor publik

Ibland bara logistik

Livet är en öppen hand

En sprallig clown på sin estrad

Liljor som stå rad i rad

 56

Vild berusning kalla bad

Allt flyr iväg som sand

Lyckan är väl relativ

Men jag sjunger och ger hals

För så här i perspektiv

Om livet vet jag inget alls

A: Som när stjärnor slocknat ut

Tomheten når allt till slut

Bästföredatumet gått ut

Skratten vänds till hån

Det är gruvligt att ångra sig

Att inte våga säga nej

Eller att jag älskar dig

Bara stå där som ett fån

Jag har älskat i mitt liv

Som en öm och vacker vals

Men så här i perspektiv om

Kärlek vet jag inget alls

Tack!
57