Scribd Logo
Upload

Welcome to Scribd!

  • Stulet Nyår

    Uploaded by

    Nastya Inozemtseva
    51 views6 pages

    Original Title

    Stulet nyår

    Copyright

    © © All Rights Reserved

    Available Formats

    PDF or read online from Scribd

    Did you find this document useful?

    Is this content inappropriate?

    Report this Document

    Copyright:

    © All Rights Reserved
    Download as PDF or read online from Scribd
    Flag for inappropriate content
    51 views6 pages

    Stulet Nyår

    Uploaded by

    Nastya Inozemtseva

    Copyright:

    © All Rights Reserved
    Download as PDF or read online from Scribd
    Flag for inappropriate content
    of 6
    AGNES VON KRUSENSTJERNA. Stulet nydr Nir Gerda Vasteson stod i begrepp att Sppna darren for att igi var det som frestelsen kom dver henne. Fétterna s6go sig fast som i gummi vid den mjuka, skéna mattan i hallen. Den Ijumma, parfymdoftande luften gjorde henne matt i alla leder, Hon sink med ett liter jimrande, kvalfulle lite ned i en av lan- stolarna ay japansk korgflitning som stodo under lampan. Hon satt dar liten, mager och slten, och de réda arbetshin- dderna fingrade som i feber pi kjolens nétta tyg. Hon hade ald- rig fSrut haft denna frestelse ~ den kom dver henne s8 plits- ligt att hon inte fOrmédde kimpa emot den, Hon tankte med en rysning pi sit lila kalla rum di nere pi andra sidan gir- den, Ttt intill avskridestunnorna lig det, Feta rittor kilade ‘med glada, makliga hopp omkring. Hon vigade inte Sppna fonstret av ridsla for att de skulle ta sig in. Men bir uppe i kkapten Gyllanders vining fanns det ingen risk for att rittorna skulle hoppa in genom nigot Oppet fnster. Familjen hade rest bort dver helgen, och Gerda, som brukade gi som hjilp vid storstidningar, hade fae i uppdrag att se will viningen och vatt- na alla blommorna, Hon hade girna itagit sig uppdraget. Alltid ‘kunde hon tina en liten slant, fastin frun hi i huset var kind for sin snilhet. En hogdragen snilhet som aldrig hade lust att {ge ett dre ver det som var alldeles rvunget och vilken nus kom- ‘mit henne att avskeda jungfrurna for at slippa betala dem jul- pengar. Gerda stirrade med bleka gon upp mot taklampan, Hon ville inte git Nej, hon ville inte hivfrdn! Den dir frestelsen som nyse stuckit vassa nalstyng i henne blev nu till ete par mma armar, som oemotstindligt och bedjande slingrade sig omring hhenne for at hilla henne kvar. 9 = Jas ja, mumlade hon trdtt, Tack, jag stannar! ‘Det var som om nigon bett henne stanna, helt enkele bjudit hhenne kvar i denna luxudsa vining av skinande mahogny, mju- ka mattor och glitrande Ijuskronor. = Tack, jag stannar vil di, sade hon pi nytt och for shop fr sin egen rost som om nigon slagit igen en doer. ‘Och i silva verket hade ocksi en dorr slagits igen: dérren till hennes fattiga, hirda lv, fyt av rittor, lukt frin avskrides- tunnor och kamp for fodan. ‘Hon markte inte sjalv att genase hon fallit for frestelsen att stanna kvar i viningen svillde alla hennes lemmar angenime ut i finstolen. Hon sate sig til rita iden, bekvime tillbakalutad 1med det ena benet ver det andra, hon Gerda, som nit familjen ‘och jungfrurna voro har placerade sig pi yeterstakanten av en trastol i koket och med ridda sidoblickarsorplade i sig Kaffet frdn fate, Inte ens nu nar hon gittensam i viningen och vatt- nat blommor och torkat damm hade hon vigat si signed i de fina rummen, Kanske var hon ridd for att hennes uslafattg- dom skulle sittaen ful flick pi det glansande sidentyget. Hon slumrade till liter dir hon halvlig mot stolens pérande kudde. Hon hade inga drommar under sina tunga, svidande ‘Sgonlock. Det var bara ett mérker hon halkade uti ~ ett mor ker utan andetag och utan viskningar, som var bra likt smnens syster, doden. ‘Men nir hon efter en stund vaknade upp med en liten spritt- ning i en skrimmande och van kinsla av att hon fSrsovit sig, och att den linga arbetsdagen nu ater skulle birja, blev hon rmedveten om den vackra omgivningen pi ctt nyet och behag- lige sit, Hon var varm och god i hela kroppen. I hennes gon sken taklampans Ijus. Nu nar hon sovit har tyckte hon att vi- ningen blivit hennes. Hon reste sig och gic ini rummen. Hon knappte pi otaliga clektriska knappar, och snart srilade alle ‘ext sagolikt blindande sken. Hon rdrde sig iver mattor som ‘Yoro som mossa under hennes kiumpiga Kingor. Men i speglar- na gled oupphérlgt bilden av hennes magra gestalt med den hhingande kjolen, som var en smula trasig ned, och det tunna hiret, som fli stripor kring dronen. Hon skakade otiligt ph Ihuvudet 4 denna spegelbild. Den passadeilla i omgivningen. * Den luktade ila av gamla skurtrasor. Den horde hemma pi bakgirden och inte inne i en slipad spegels gnistrande glas. Miste man si i sagans och Sverflidets Iyckliga land slipa med sig denna fula figur, markt av arbete och umbiranden? A, hon ville kasta den av sg 1 Gerdas lila tunna och frysande sl brasten Fingtan ut: hon ville bli fri, bli en annan. Under sin snare fyrodriga leynad hhade hon aldrig tt kina sg lyelig aldrig riktige mate, aldrig riktige varm. Inte ens denna stormande lingtan hon nu bran av hade hon erfarit.Tanig och liten hade hon slunkit omkring i livet. Till vad nytta? Ingen hade dlskat henne. Inte ens en kkyss hade snuddat vid henne. Hon hade varits4 objalplige utan- for. Med en hiilpl6s dtbérd Iyfte hon sina hinder. Det fanns smuts i skiromna, smuts som aldrig skulle kunna wattas bort. Naglarna voro nétt,filade av arbetet. Det var rysliga hinder. Forstorda, naggade som av rittors glupska bet. ‘Nu stod hon i herrskapets singkammare. Herregud, vad hr ‘indi var vackert! Hon slank fram till de breda singarna, som i lugn och ro stodo si tit inl varandra, Hon nép i cicken ‘och kuddar. Dun och siden! Och spetsar pd de rena lakanen,

    You might also like