En kulturtidskrift om film

DUBBEL
NUMME -
MED D
R
VD

Klassuppvisning
Vi gör en inventering av den svenska filmens klasspyramid

Videobutikens Ny Lars von Trier– Kristian Petris

sista suck film medföljer Ond tro -stad

Nr. 9/10 – Sept 2010 – 79 Kr – flm.nu

29.
 P R E S E N T E R A R
P RP ER SE ES NE TN ET RE AR RA R SEXIGA KLASSIKER
SEXIGA
AVSEXIGA
KLASSIKER
KLASSIKER
ALFONSO CUARÓN
ÅRETS
ÅRETS
ÅRETS GALNASTE
GALNASTE
GALNASTE
OCHOCH
OCH
AV ALFONSO
AV ALFONSO
CUARÓN
CUARÓN
ROLIGASTE
ROLIGASTE
ROLIGASTE ÄVENTYRSKOMEDI!
ÄVENTYRSKOMEDI!
ÄVENTYRSKOMEDI!
”Spänning
ingg s-
stnnin
”Späntill”Sgbri
nin pän
nsen.”
grä
bris-stnings-
tilling
till bristn News of the World
gränsen.” gränsen.”
Worlsdof the World
News of the New
”Spännande och hel
t
”Spännan
”Sdebankrånarthriller!”galen
pän nanSpin
och deMag
hel toch hel
bankrånar
banthr azineen t galen
gal
kråille
narr!”thriller!”
Spin Magazine
Spin Magazine

”Kan mycket väl

”ALLT SOM DEN välnyt t liv i
”Kan my”K antsamy
blå
cke cke
gentren
t väl
!”
SENASTE
”ALLT
”ALLTINDIANA
SOM SOM
DENDENJONES blåsa nyt skr
blåt äck
liv
sa inyt livomi
ilm.c
BORDE HA VARIT.” skräckgen skrrenäckgen
tureF
MoviePic!” ren!” “EN BORTGLÖMD PÄRLA OCH
SENASTE INDIANA
SENASTE INDIANA
JONES
JONES ilm.comtureFilm.com ETTBORTGLÖMD
AV ÅRETS BÄSTA SLÄPP!”
BORDE
BORDE
HA VARIT.”
HA
MTV VARIT.” MoviePictureF
Movi ePic “EN BORTGLÖMD
“EN PÄRLA PÄRLA
OCH OCH
DVD TALK
ETT AV
ETT
ÅRETS
AV ÅRETS
BÄSTA BÄSTA
SLÄPP!”
SLÄPP!”
MTV MTV
UTE NU PÅ OCH UTE NU DVD
PÅ TALK DVD TALK OCH

HÖSTENS FETASTE FILMER!

UTE NU PÅUTE NU PÅ OCH OCH UTE NU PÅUTE NU PÅ OCH OCH

HÖSTENS
HÖSTENSFETASTE
FETASTEFILMER!
FILMER! Studio S är
stdioi värSlde n
Studioför är
SStu är
me
först i vär
förlde att
std ni For ldeutns
ge
värma n
med attMilgeos
me dutatt ge ut!
fi lm på dvd
Milos For ma
Mil osnsFormans
”Kungen av
film på dvdfilm! på dvd!
”Kungenkultfi
av lmer!”
”Kungen
DVD Verdict
av
kultfilmer!”
kultfilmer!”
DVD Verdict DVD Verdict
Utsedd till en
Storsuccén av
Utseddavtillhisedd
Uts toriens 50
enfilm till en nus aven
fatntar
avförccé
bäs ta
av historavienhis ieners 50
i Storsumaccé
Stonrsu
thers.
htta&torSou
s 50 till tares
Blu enBro
fattaren
bästa fiSig
bäs
lmer i filmer nd!
i
manusför mafatnus för
. thers.
Sight & Sig till BluestillBro esrsBro
Bluthe
Souhtnd!& Sound!

Storfilm från
skaparen av
StorfilmOsc
Sto nrfiinn
fråarv lm från
are
skaparenska
av
Patpar en. avn
ton
Oscarvinn
Osc
arearv inn
n aren
★★★★★ Patton. Patton.
”En
★★★★ av historiens
★★
bästa★fi★ ★
lmer!★
”En av his
”Entoravienhis ” Censurerad
Stardsusttoriens
bästa film
bäser!
ta”film er!” Censurme
era
Cen
min
dd9sur dr
eraute
på bio. Nu Stjärnspäckad
Stardust Stardust
med 9 min d 9rmin
meute uter
t!
på bio. Nu bioipp
påokl . Nu western, för första
Stjärnsgån
Stjä
päc rnsi päckad
kad
gen original-
oklippt!oklippt! western,weförste
förrn,
staför
gången igån ver sio nenför
! sta
origgen
inal-i original-
versionen ver
! sionen!
W W W. N J U TA F I L M S . N U W W W. S T U D I O S E N T E R TA I N M E N T. S E
W W W.
WW N JW.
U TA
N JFUITA
L MFSI .LNMUS . N U W W W.
WW S TW.
UD S ITOUSDEIN
O TSE R
NTA
T EIRNTA
M EI N
NMT.ESNET. S E

UNIK NÄTBUTIK! FÖR DIG SOM GILLAR FILM BORTOM MAINSTREAM!

UNIKUNIK
NÄTBUTIK!
ÖVER NÄTBUTIK!
18.000 FÖR FÖR
DIGI LAGER
TITLAR SOM
DIG SOM
GILLAR
FÖRGILLAR
FILMFILM
BORTOM
LEVERANS BORTOM
MAINSTREAM!
SAMMA MAINSTREAM!
DAG!
18.000
ÖVERBESÖK
ÖVER 18.000
ÄVEN TITLARTITLAR
VÅR BUTIK II STOCKHOLM:
LAGER
I LAGER
FÖR FÖR
LEVERANS
DAVID LEVERANS
BAGARESSAMMA
GATASAMMA
24,DAG! DAG!
TEL 08 440 04 60.
BESÖKBESÖK
ÄVEN VÅR
ÄVEN
BUTIK
VÅR IBUTIK
STOCKHOLM: DAVIDDAVID
I STOCKHOLM: BAGARES
BAGARES
GATA GATA
24, TEL
24,08
TEL
440
0804
440
60.04 60.
(LEDARE) (INNEHÅLL – FLM NR.9/10 2010)

Produkter
i arbete
INGENTING VARAR för evigt.
Det är till och med svårt att
få något att fortgå i 30 år.
Därför finns det något nästan
arrogant eller bångstyrigt
med långkörarprojekt som
Lars von Triers Dimension.
En underfundig thriller som
började spelas in 1991 och
premiärsattes till regissörens
68-årsdag, den 30 april 2024,
och med andra ord hade en
beräknad inspelningsperiod
på drygt 30 år.
Tiden läker alla ambitioner
och von Trier tappade intres-
set 1997. Ett lika ironiskt som
poetiskt öde för en film tänkt
att fånga tidens obarmhärtiga
gång.
Istället får Dimension,
1991-1997, världspremiär på
den dvd som följer med det
här numret av FLM. En dvd
som rymmer tidiga kortfilmer
från några av dagens nordiska
långfilmsregissörer och som vi
har tagit fram i samarbete med
de nordiska filmtidskrifterna
Ekko, Episodi och Rushprint.
(Läs mer på s. 80.)
Dimension är inte minst
intressant som en stilstudie i
90-talets danska film och von
Triers egen utvecklingskurva.
När projektet inleddes gick
Europa upp på bio, när det av-
slutades hade redan Breaking
the waves haft premiär.
Ofärdiga filmer och have-
rerade projekt har en speciell
plats i giriga filmhjärtan.
Kanske hade just den där
filmen om Don Quijote som
Orson Welles aldrig blev klar
med blivit hans bästa.
I dokumentären Brun�-
nen reser Kristian Petri
runt i Spanien och spårar
resterna av Welles avbrutna
Innehåll
Nr.9/10
Cervantes-filmatisering. Just PROLOG
reseskildringen är något av
Petris specialitet, men till sin S. 6 Fotosyntes, Anders Annikas
nya film, Ond tro, ville han S. 7 Stilla i slummen, Arash Kermanshahani
skapa en tidlös stad som inte S. 7 Incest och insekter, Kristoffer Noheden
finns (s. 36). S. 8 Ondskan, Elin Broman
Till skillnad från Lars von S. 9 Med klassisk dramaturgi, Jonas Holmberg
Trier, som med Dimension S. 10 På drift, Jacob Lundström
skulle fånga tidens tand, vill S. 12 Leende grimaser, Mattias Löwhagen
inte Kristian Petri att tiden S. 13 Heterohatiska instruktioner, Jonas Holmberg
för produktionen ska märkas S. 13 Digital Doinel, Maja Bergeå
över huvud taget. Tillfälligt
moderiktiga axelvaddar skulle
riskera att datera filmen i DIALOG
förtid. Medan von Trier vill
manifestera förgängligheten S. 14 Cornelis kurvor, Cecilia Björk
vill Petri kringgå den. S. 16 Flattaktik, Ingrid Ryberg
Filmkameran är en tids-
maskin för alla perspektiv på
evigheten. BERÄTTELSE
S. 18 Klassamtal, Hynek Pallas
S. 34 Petriplatser, Jonas Holmberg
S. 46 Kritikerns konster, Nils Petter Sundgren
S. 54 Videobutikens sista suck, Anders Annikas
S. 72 Under en fatsuit, Karoline Östman

DVD
FLM Nr. 9 /10 Medverkar i detta nummer Webb
Anders Annikas, Jon Asp, Maja Bergeå, Elin www.flm.nu
Redaktörer Broman, Maria Domellöf-Wik, Mandi Ga-
S. 78 Gränsöverskridanden
Jonas Holmberg (ansvarig utgivare) vois, Elise Karlsson, Arash Kermanshahani, Utgivare
jonas@flm.nu  Andreas Lübeck, Mattias Löwhagen, Måns Flm Media AB
Månsson, Kristoffer Noheden, Hynek Pallas, c/o Lundström
Jacob Lundström Ingrid Ryberg, Jakob Smedhagen, Nils Petter Tomtebogatan 3
EFTERTEXTER
jacob@flm.nu Sundgren, Charlotte Wiberg 113 39 Stockholm
S. 88 En sovande man, Elise Karlsson
Grafisk form Stort tack till Tryck
the Apartment  Krister Collin och Sonny Mattsson på Bildarkivet Trydells tryckeri  S. 90 Från Björck till Hassel, Måns Månsson
SFI, Daniel Holmberg, Sven Eric Lundström S. 92 Känslolivets encyklopedi, Jon Asp
Marknad  ISSN
Cecilia Björk  Omslagsbild 1654-711X 
S. 95 Adèle Hugos revansch, Charlotte Wiberg
cecilia@flm.nu  Illustration: Beata Boucht /NU Agency S. 97 Säkert bland plastblommor, Maria Domellöf-Wik
ISBN
Medarbetare Prenumerationer 978-91-978590-2-8
Karoline Östman  prenumeration@flm.nu Vi ansvarar ej för insänt obeställt material.

4. 5.
(PROLOG)
Känslor
=) Mari Kanstad Johnsens
blandtekniska bläckfiskunder
i Octopus på Konstfacks vårutställ-
ning och Axel Peterséns The tracks of
my tears, om Saddam Husseins
mytiska röda testarossa, på Kungliga
konsthögskolans dito. Två utexam-
inerade konstnärer i rörlig bild som
imponerar. Vi längtar efter mer ur
Kanstad Johnsens drömfabrik,
Petersén arbetar redan med sin
långfilmsdebut.
=(
I vissa områden i den engelska
kuststaden Plymouth röker
fler än hälften av invånarna – drygt
dubbelt så mycket som det nationella
genomsnittet. Lokalpolitikerna skyller
på filmiska rökslingor och vill höja
åldersgränsen till 18 för alla filmer
som visar rökning. Tjusiga Cruela de
Vil från Pongo och de 101 dalmati-
nerna får stila med sitt cigarettmun-
stycke någon annanstans.
=O På 50-talet var Café Valand
i Stockholm ett tillhåll för
poeter. Sedan dess har ingenting för-
ändrats. Ägaren Stellan Åströms
egendesigande teakinredning är
intakt, Åström finns kvar bakom kas-
san, poeterna vid borden och äppel-
kakan på menyn. Men när Alexander
Skarsgård besöker caféet i Johan
Klings Puss är det mycket som inte
stämmer. En ung tjej tar emot hans
beställning av en – cheesecake.
Skarsgårds sällskap gör det enda
rätta och trycker ner det malplacerade
bakverket innanför skjortan på honom.
=/
Sveriges just nu mest utsatta
yrkesgrupp på vita duken?
Bilskollärare. Efter Jesper Ganslandts
Apan förra året, där Olle Sarri fick
spel på en stackars elev, är nu Björn
Runge i färd med att göra Happy end,
en vuxensaga om en medelålders
trafikpedagog. Prov på bilismens
dödsryckningar?
6.
Fotosyntes
Klarröda uniformer i Becky Sharp.
NÄR WILLIAM Eggleston
1976 blev först genom
tiderna att ställa ut färg-
fotografier på MoMA i New
York var det en milstolpe
inom konsten. ”The accep-
tance of colour photography
by the highest validating
institution”, för att citera
bildredaktören Mark
Holborn.
Filmvärlden var mindre
knusslig. 1935, för jämnt 75
år sedan, kom Becky Sharp
– världens första långfilm
i färg. Redan till den första
Cannes-festivalen fyra
år senare var två färgfil-
mer uttagna till tävlan:
Trollkarlen från Oz och De
fyra fjädrarna. På grund av
andra världskrigets utbrott
blev det ingen festival, men
året efter möttes de två
igen, i den nya Oscarskate-
gorin bästa färgfoto. Ingen
av dem vann, det gjorde
Borta med vinden, som
också blev första färgfilm
att ta hem priset för bästa
film. Oavsett om man räk-
nar Cannesfestivalen eller
Oscarsakademien som den
högsta validerande institu-
tionen inom filmen, ter sig
processen smärtfri.
Oscarsakademien
delade ut parallella priser
till färg- och svartvitt foto
(även inom kategorierna
scenografi och kostym)
ända fram till 1968. Ungefär
samtidigt slutade Cannes
att premiera svartvita
filmer – när Det vita bandet
vann Guldpalmen förra
året var det första gången
på 43 år som en helt svart-
vit film tog hem toppriset.
Det vita bandet var även
nominerad till bästa foto
vid årets Oscarsgala, men
förlorade där mot Avatar
– en film som spelats in för
projicering i tre dimensio-
ner. Kanske kan man räkna
det som ”the acceptance of
3D cinematography by the
highest validating institu-
tion”. Kanske kommer
Akademien om några år
att dela ut separata Oscars
till bästa 3D-foto och bästa
2D-foto. Att en klassiskt
svartvit dramafilm och en
spektakulär effektfilm i
3D kan konkurrera med
varandra i en filmfoto-
tävling visar hur som helst
att det är rätt högt i tak i
biosalongen 2010.
Anders Annikas
Tålmodig blick på Vanda.
MÄNNISKOR I samhällets
lägsta skikt syns sällan.
Pedro Costas poetiska
och politiska filmer är ett
undantag: de utspelar sig i
slumområdet Fontainhas
utanför Lissabon, främst
befolkat av immigranter
från den forna kolonin Kap
Verde. Vi möter knarkare,
fattiga och andra människor
i marginalen. Även Costa
själv rör sig i filmvärldens
Incest och insekter
Mytologisk tunglek i Profound
desires of the gods.
NYA VÅGEN-regissören
Shôhei Imamura kallades
en gång för ”det moderna
Japans entomolog”. Med
en blick lika sarkastiskt
vaken för människans
inre frustande djur som
någonsin Luis Buñuel,
satte han gång på gång
efterkrigstidens samhälle
Stilla i slummen
utkanter. Efter att ha gjort
sina första filmer inom den
portugisiska filmindustrin,
valde han i och med In
Vanda’s room från 2000 att
övergå till en mer småskalig
produktion. Han bytte till
en billig dv-kamera som
han skötte själv och kunde
komma människornas
närmare. För Colossal youth
från 2006 filmade han
människorna i Fontainhas
sex dagar i veckan under
ett och ett halvt år (vilket
resulterade i 340 timmar
råmaterial).
Här får vi se de utsattas
kroppar och gester, vi får
höra dem berätta historier
och drömmar de en gång
haft. Filmerna visar inte så
mycket fattiga personers
under luppen och fokuse-
rade irrationella rester i de
insektslika irranden som
framträdde.
Hans mest ambitiöst
utforskande film blev en
ekonomisk katastrof för
studion Nikkatsu och har
påståtts vara orsaken till
den japanska nya vågens in-
somnande. Profound desires
of the gods från 1968 är ett
tre timmar långt epos som
utspelar sig på en soldränkt
primitiv ö i närheten av
Okinawa nedanför Japans
södra spets. Imamura skild-
rar som vanligt djurlivet
och invånarnas ännu myto-
logiskt färgade leverne
med med samma nyfikna
saklighet. Grisar offras,
(FLM NR.9/10 2010)
förtvivlan och hopplöshet
utan mer ett litet samhäl-
les motstånd mot sin svåra
levnadsvillkor. Costa själv
jämför det med motstån-
det han känner inför den
etablerade idén om hur de
nya digitala kamerorna ska
användas. Både teknik-
industrin och andra samtida
filmskapare förespråkar en
mycket rörlig och skakig
estetik. Costas tagningar
däremot är långa och oftast
helt stilla. Hans kamera
registrerar tålmodigt en viss
person, plats och tid. Crite-
rions utgivning av trilogin
Ossos, In Vanda’s room och
Colossal youth är en av årets
stora filmhändelser.
Arash Kermanshahani
fiskar stirrar in i kameran,
shinto-religionens skapelse-
myter åkallas genom två
syskons incestuösa förhål-
lande. Den accelererande
moderniteten tränger dock
in också här, och reklam-
skyltar ersätter heliga träd.
Sammantaget blir effekten
ett ambivalent skildrande
av ett förmodernt leverne,
vars strukturer lever kvar i
spöklika mönster i den nya
civiliserade ordningen.
Profound desires of the gods
har länge varit så gott som
omöjlig att få se i väst. Fram
till nu. I juni gav cinefileti-
ketten Masters of Cinema
ut filmen – om än tyvärr
bara på blu-ray.
Kristoffer Noheden
7.
(PROLOG) (FLM NR.9/10 2010)

Jag befann mig i Ku Klux Klan-landet, på väg mot den berömda Sunset Boulevard. Det
3X BAZIN
What is cinema? – André Bazin Ondskan var ett grotestkt ställe i Hieronymus Bosch-stil. De hade hyst in mig i Chateau Mar-
mont, ett ställe där Garbo bodde ibland, och mittemot låg Allahs Trädgård, som var
ännu mer känd och älskad av alla stora författare... Det var den klassiska platsen att
ha baksmälla på.
– Mai Zetterling är i Hollywood 1954 för att göra en roll i Danny Kaye-filmen Ta i trä. Ur självbiografin Osminkat från 1984.

Kritikern och teoretikern Bazin fung-

Med klassisk
erade som en fadersgestalt för hela
franska nya vågens band av kritiker-
goes-förnyare-av-filmkonsten.
Tidskriften Sight & Sound utsåg i våras
essäsamlingen om filmbildens onto-

dramaturgi
logi till den femte viktigaste filmboken
genom alla tider. Nu i nyöversatt,
rättad, och lika tänkvärd utgåva. ”Men Margareta, ska du
verkligen vara så ond?”

François Truffaut : Interviews
– Ronald Bergan (red.)
Truffaut dedikerade De 400 slagen till
Bazin, som dog dagen innan inspel-
ningen började. Bazin var Truffauts
läromästare, men fick aldrig se sin
adepts mästerverk. I den underhål-
lande intervjusamlingen från 2008
påpekar Truffaut dock att Bazin min-
sann överskattade Kvinna utan nåd.
What cinema is! –
Dudley Andrew
Den amerikanske professorn Andrew
diskuterar varför Bazins tänkande om
relationen mellan film och verklighet –
som länge betraktats som antikverat
– får förnyad relevans i ett digitalt
millennium, samt förklarar varför
fransmannen skulle avfärdat Amelie
från Montmartre men uppskattat 4
månader, 3 veckor & 2 dagar.
JAG HAR SAKNAT ondskan.
Inte ondska som i ondska,
utan ondska i bemärkelsen
att genom totalt hänsyns-
lösa och lömska strategier
uppnå ett mål med enbart
egoistisk prägel. Ondska
som skapar intriger och
levereras av någon som
inte är rädd för att såra.
Äkta gammal hederlig
”såpaondska” helt enkelt.
Den ondska som JR
Ewing spred till Sverige
i början av 80-talet och
som sedan anammades
av oförglömliga kvinnliga
svenska motsvarigheter
som Margareta Öhman,
Renate Dahlén och Rebecka
Bovallius. De var ytliga och
självgoda och manipule-
rade alla som kom i deras
väg. Deras liv gick ut på att
bli så rika och mäktiga som
möjligt. Av publiken var
de älskade och hatade på
samma gång. De engage-
rade.
Men vad hände sen?
Var Linn Westin i TV4:s
Nya tider den sista svenska
riktiga såpabitchen? De
dramaserier som efterträd-
de såporna på 2000-talet
talade för det, men under
2010-talet har hon fått
sin efterlängtade renäs-
sans. För säga vad man
vill om serier som Svenska
Hollywoodfruar och Anna
Anka söker assistent, men
är inte den flitigt omdebat-
terade karriärskvinnan
Anna Anka ett lysande
exempel på en modern
såpabitch? Åtminstone
så som hon framställs för
tv-publiken.
Hon är ytlig, rik, mäktig
och smart. Hennes mål
är makt och pengar och
på vägen dit är hon totalt
hänsynslös. Helt enkelt en
modern Margareta Öhman,
men med skillnaden att
hon i stället för att styra
ett varuhus vill styra hela
världen. Eller åtminstone
göra politisk karriär inom
Kristdemokraterna. Såpan
har blivit reality och såpa-
bitchen finns ”på riktigt”,
mer extrem än någonsin.
Elin Broman
Förförisk Fröler dirigerar ung
kvinna i Till det som är vackert.
DEN BILDADE mannen som
inviger den yngre kvinnan i
nya kulturella universum är en
ofta berättad historia, senast
charmfullt repeterad i Lone
Scherfigs An education, där
sextonåriga Jenny bjuds på
Ravelkonsert av en dubbelt
så gammal solochvårare. Hon
hänförs av musiken, livsstilen,
förfiningen.
Den annars smeksamma
An education slutar med en
kolsvart replik – när Jenny
träffar en ny kille känner hon
att hon måste låtsas att hon
aldrig varit i Paris, så att han
enligt attraktionens regler ska
kunna erbjuda bildningsresan
på nytt.  emblematiska scenen i
Också i Lisa Langseths
debutfilm Till det som är
vackert (premiär 22/10) är det
den klassiska musiken som
får symbolisera finkulturell
fernissa. Visserligen har
Alicia Vikanders tjugoåriga
arbetarklasstjej Katarina redan
snubblat över Mozart på
Youtube, men det är en äldre
man, Samuel Frölers sensuella
dirigent, som på allvar intro-
ducerar henne till musikens
hela djup – bland annat genom
att låta henne ljuda ”Bordjö”
innan han ligger med henne i
sin minimalistiskt inredda villa
när frun är på Italiensemester.
Men till skillnad från
Jenny suddar inte Katarina ut
allt hon lärt sig när dörrarna till
konserthuset stängs igen. Hon
går till stadsbiblioteket, lånar
en skiva med Rachmaninov
”och nåt av Kierkegaard”.
Hon lyssnar i läsesalen och
den bärbara cd-spelaren ser
antikverad ut, men hennes
kulturella kapital fortsätter att
ackumuleras.
Ett halvsekel efter den
Widerbergs Barnvagnen, där
Thommy Berggrens intellek-
tuelle snygging tar med Inger
Taubes fabriksarbetare  till
biblioteket för att lyssna på
Vivaldi, påminner Lisa Langseth
åter om vikten av folkhem-
mets kulturinstitutioner.
Jonas Holmberg

8. 9.
(PROLOG)
På drift
KINAS sjättegenerationsfilm-
are fortsätter sina företrädares
segertåg över världens filmfesti-
valer. Det är dock tveksamt om
Jia Zhangke likt femte genera-
tionens affischnamn Zhang
Yimou sedermera kommer att
regissera exakt koreograferade
blockbusters eller OS-invigningar.
Människorna i Jias filmer
driver omkring, men inte i tidlösa
landskap som i Zhangs Det röda
fältet, utan genom dagens indu-
10.
striella spökstäder. Alla de platser
som varken är modern storstad
eller fattig landsbygd, utan helt
enkelt de bortglömda prole-
tära provinsstäder där flertalet
kineser bor och arbetar. Hans fö-
delsestad, Fenyang, är skådeplats
för såväl debutfilmen Pickpocket
som Platform. En hemstad som
saknar både historiska landmär-
ken och modern kitsch.
Zhang Xudong sammanfattar
i New left review Jias arbete som
(FLM NR.9/10 2010)
ett slags ”poetics of vanishing”,
som synliggör skuggsidorna av
Kinas omvandling, människor
som hamnar i kläm mellan
hänsynslös byråkrati och
global kapitalism.
Hans senaste film, I wish I
knew (bilden), är däremot en
dokumentär om Shanghai. Den
visades på Cannesfestivalen i
våras och har Sverigepremiär på
Cinemateket i september.
Jacob Lundström
11.
(PROLOG)
2X Kort
Unplay
Filmbasen, Stockholm läns
talangutvecklingscentrum för unga
filmare, har sammanställt en dvd
med 16 kortfilmer från de senaste
två åren. Det är en frisk blandning av
genreövningar, utrikesreportage och
animerade sköldpaddor.
Ifjol tittade Amanda Kernell
närmare på relationsanarki, det som
kallades ”öppna förhållanden” innan
det blev en ideologi, i sin prisade
kortfilm Att dela allt. Joanna Rytels
Unplay är ett filmexempel på den
radikala ärlighet som förespråkas av
polykärlekens vänner. Med kameran i
handen konfronterar hon sin kille med
upplysningen att hon har haft sex med
hans kompis. Han fnissar och verkar
inte veta hur han föväntas reagera.
Sexy times
Pella Kågermans träffande Sexy
times visar också prov på villrå-
diga relationsexperiment. På en
fritidsbåt i Riddarfjärden pågår en
swingersträff som inte riktigt vill ta
fart. Ett par har sökt ett annat par
men får kalla fötter inför den sexg-
lada och brunbrända duon bakom
kontaktannonsen. Fler filmer som
uppdaterar bilden av den svenska
synden är nog att vänta.
12.
Leende grimaser
Krook kommer in på
livet i Persona.
I PERSONA kretsar två
kvinnor kring varandras
identiteter på nära håll. Bibi
Anderson och Liv Ullman
är i bild mer eller mindre
konstant. Det är stort
skådespeleri. Ändå är det
Margaretha Krook jag alltid
fastnat för. Hennes läkare
är inte fullt lika imponerad
av Ullmans rollgestaltning:
”Varje tonfall en lögn, varje
gest en förfalskning, varje
leende en grimas.”
När jag första gången
stötte på Krooks monolog
var det något av en uppen-
barelse. Jag gillade film,
men inte skådespeleri. Mina
hjältar brann på duken, på
riktigt. Men det var få förun-
nat, särskilt i Sverige. Vi hade
inga riktiga filmskådespe-
lare, bara teatermänniskor
som ibland gjorde film. Alla
dessa repetitioner, dessa
dagliga innötningar av gester
och fraseringar, förstörde nå-
got. Det blev manér. Det blev
bekvämt och inövat. Det blev
något jag inte var ute efter.
Den sista förhoppningen
om en ren konstupplevelse,
som jag definierat den, slogs
undan av filmvetenskapen.
Allt var förfalskning, allt
styrde blicken och satte
osynliga ramar. Så fort
man satte på en kamera
var det en lögn.
Min epistemologiska kris
gav nya perspektiv. I Fuck-
ing Åmål är det återigen två
kvinnor som studeras på
nära håll. Lukas Moodysson
jobbar med amatörer och
hade tjuvlyssnat på repliker
i kollektivtrafiken. Det lyfter
filmen, men det är en ny
biroll jag inte kan släppa.
Ralph Carlssons välme-
nande pappa famlar sig
fram i far-dotter-relationen
med ett återhållet uttryck
som kräver stor precision.
Erfarenhet kan också vara
att göra mycket med lite.
Egentligen hade Krook
svaret hela tiden: ”Men
ser du, verkligheten jävlas.
Ditt gömställe, det är inte
tillräckligt tätt. Överallt
sipprar det in livsyttringar.
Du tvingas reagera. Det är
ingen som frågar efter om
det är äkta eller oäkta, om
du är sann eller förljugen.”
Skådespeleriet kan lika lite
gömma sig från verklig-
heten som tvärtom. Mot de
sipprande livsyttringarna,
oavsett hur de uttrycks, kan
man aldrig värja sig.
Mattias Löwhagen
Förortsunge pekar finger i
uppfostrande musikal.
SEDAN Kniven i hjärtat
och Förortsungar har den
medvetna musikalen varit
en genre i dvala. Tills nu.
Leo Palmeståls och Lasse
Långströms Heterohatisk
filmproduktion ligger
bakom Sedelärande instruk-
tionsmusikal i revolutionärt
uppförande, en 25-minuters
lågbudgetproduktion om,
av och med queeraktivister.
Det börjar med terapi-
session på spikmattor i
Antoine Doinel som föredömlig
bråkstake i De 400 slagen.
I en framtid då smattret
från biografprojektorn
tystnat finns det en poäng
i att cinematek och film-
arkiv agerar museum och
förmedlar 1900-talets film-
historia i dess ursprungliga
analoga format. Samtidigt
var filmen aldrig tänkt
som ett exklusivt original
tillgängligt för en liten
storstadspublik. Filmen
Heterohatiska
instruktioner
gymmet där en aktivist
i Che Guevara-utstyrsel
och mascaramustasch
bekänner sin radikala
vilsenhet.Den introspek-
tiva inledningen är dock
kortvarig. Huvuddelen av
filmen ägnas åt praktiska
motståndsstrategier för
HBTQ-personer.
Mot den störige vän-
stermannen som frågar hur
könsöverskridarna gör när
de har sex rekommenderas
självupptagen poesi och
gitarr, och mot den lång-
håriga ”Bengt Alsterlind-
mannen” som undrar
vilket kön queeraktivisten
Digital Doinel
har snarare definierats
av reproducerbarhet och
massdistribution – egen-
skaper som digital teknik
excellerar i. Kanske krävs
det bara lite politisk vilja
och filmhistorisk entu-
siasm för att få till stånd
ett mer kreativt bruk av
digitala distributionsmedel.
Tack vare fransk
filmiver får tusentals
ungdomar i Frankrike snart
uppleva digitala versioner
av bland annat Den stora
illusionen, Citizen Kane
och De sju samurajerna.
Initiativet Ciné Lycée ingår
i utbildningsminister Luc
Chatels senaste reform,
och ska förse 4 500 franska
gymnasieskolor med
(FLM NR.9/10 2010)
egentligen har är medici-
nen att tejpa för hans mun
med en binda och hänga
tamponger i hans öron.
Tyvärr saknar filmens
enda musikalnummer,
trots en svängig låt med
bitvis fyndig text (”Min
strap-on har börjat få
morgonerektioner”),
kamerakoreografisk finess.
Egentligen är trailern, där
numret korsklipps med
dokumentära dansbilder
från en queermanifestation,
mer intressant än original-
uppförandet.
Jonas Holmberg
ett digitalt arkiv på 200
filmer gjorda innan 1980.
Projektet ska inte bara
stärka filmkonsten utan
också utjämna kulturella
orättvisor mellan skolor i
innerstaden och förorter
och motverka dominansen
av nyare skräpkultur.
Luc Chatel anordnade i
våras en stor konferens för
att hitta en lösning på det
utbredda våldet i franska
skolor. Frågan är om en
digitaliserad fransk film-
historia fylld av upproriska
ungar i filmer som De 400
slagen och C i uppförande
inte riskerar att fungera
kontraproduktivt.
13.
(DIALOG – CORNELIS KURVOR)
Foto: Andreas Lübeck
Cornelis
kurvor
Musikerbiografin har nått Sverige. Dramatiska rockliv ska översättas till bra drama.
Manusförfattaren Antonia Pyk fick i uppdrag att följa svängarna i Cornelis Vreeswijks
VAR BÖRJAN MAN?  över hans liv. Han var ju ändå
Redan tidigt pratade vi om
80-talet, när Cornelis bott
bland annat i Danmark i några
år och kom tillbaka hit till
Stockholm 1985. Han hade
fått diabetes och var ganska
bortglömd. Han bodde på
Länkarna i ett litet rum. Det
var en skarp kontrast mot
60- och 70-talet när han var en
sådan jätte i svenskt musikliv.
Så fick han ju cancer och hade
en ganska utmätt tid kvar. I
manuset lade jag det som ett
slags nu, med nedslag i ett då
som har flera olika tidplan.
Och nuet var att han gick från
att vara en dammtuss i folks
ögon till att han faktiskt hittade
tillbaka till publiken. Han hann
få känna det och sen dog han,
hösten 1987.
CORNELIS LEVDE ETT
INTENSIVT LIV.
Ja, det finns hundra filmer där.
Man hade kunnat fokusera på
hans liv som skådespelare eller
missbrukare, eller en enda av
hans relationer. En film om
Cornelis och Fred Åkerström,
eller de där två veckorna då han
spelade in Poem, ballader och
Antonia Pyk har tidigare skrivit manus lite blues. Men det är roligt att
till tv-produktionerna En uppstoppad ha det episka perspektivet. Det
hund och Kvalster samt Jens Jonssons är nästan lite Fassbinderkänsla
kortfilm K-G i nöd och lust.
14.
livsbana och få ner dem på papper.
bara 50 när han dog. Att han
hunnit göra så fruktansvärt
mycket. Inte bara musik. Det
visste i alla fall inte jag.
HUR HAR DU GJORT FÖR
ATT FÖRSTÅ HONOM SOM
PRIVATPERSON?
Jag vet att regissören Amir
Chamdin har träffat folk i hans
närhet, men jag har valt att
inte göra det. Jag tror det hade
hämmat skrivandet. Det är ju
lite så, först får man ta reda på en
massa saker, sen får man försöka
glömma. Det är inte en rapport
man ska skriva, utan ta fasta på
vad det är som drabbar en. Som
författare var det varken svårt att
känna för honom eller komma
honom nära. Det blev nästan
som en kärleksrelation. Han har
väldigt tydliga smärtpunkter i
sitt liv. Osäkerheten och rädslan
för att bli övergiven går hand
i hand med den arrogans som
man kan se ibland. Och hela
tiden den här otroliga ensam-
heten. Den tycker jag är ett
grundackord i manuset.
NÄR MAN SKA TÄCKA IN
ETT HELT LIV MÅSTE MAN
HANTERA ÅLDRANDE, EXEM-
PELVIS GENOM FLERA OLIKA
SKÅDESPELARE FÖR SAMMA
ROLL. HUR SER DU PÅ DET?
(FLM NR.9/10 2010)
Ja, man riskerar att ryckas ur
känslan. Brokeback mountain
köpte man ju rakt av, fastän
de åldras, vadå, 30 år i den
där filmen? Men det ligger
också i berättelsens karaktär,
att de aldrig kunde glömma
varandra, att de var kvar i det
där som hände då. Det var nog
därför man köpte att de såg så
unga ut när de var farbröder.
Men det kanske inte skulle
funka att ställa in en 37-åring,
eller hur gammal Hans-Erik
nu är, om han ska föreställa 80.
Nu blev han förvisso inte så
gammal, Cornelis.
De har förresten en årlig
minneskonsert i Katarina kyrka.
Jag var där ifjol. Det var häftigt
att sitta där, att se publiken som
var där. Det var både unga, or-
dentliga par och mer tilltufsade
människor från Cornelis gene-
ration. Jag minns att jag tänkte,
alla de här kommer ju i alla fall
se filmen. Garanterad publik på
minst tusen personer.
Cecilia Björk
Cornelis av Amir Chamdin, med
Hans-Erik Dyvik Husby i huvudrol-
len, har premiär på Cornelis Vrees-
wijks dödsdag, den 12 november.
15.
(DIALOG – FLATTAKTIK)
Hammers senaste film A horse is not a
metaphor, som vann queerpriset Teddy
på Berlins filmfestival, skildrar hur
regissören går igenom en cancerbe-
handling från hästryggen.
16.
Flattaktik
När hennes naturromantiska nudistfilm Dyketactics fick premiär 1974 kallades den
världens första lesbiska film. Men hennes experimentella anslag har fått andra att kalla
henne fascist. Queerfilmsveteranen Barbara Hammer har alltid splittrat publiken.
VARIFRÅN KOM INSPIRA-
TIONEN OCH MODET ATT
GÖRA DYKETACTICS?
Till viss del var jag influerad
av hippierörelsen och jag
uppfostrades utan religion så
jag har aldrig varit sexuellt
hämmad. Jag tänkte att kläder
handlade om seder och var
mer konstruerade än kroppen.
Eftersom den lesbiska inte
blivit representerad så ville
jag gå bortom konstruktioner
och förklädnader. Vi fick också
tillgång till att filma på mark
som ägdes av en självutnämnd
häxa i norra Kalifornien, så
vi hade inga restriktioner när
det gällde kläder. Jag ville visa
en mångfald av kvinnokrop-
par – i Double strength också
den åldrande kroppen. En
vän i San Francisco visade
och förklarade den kvinnliga
sexuella responscykeln för mig
och det var en viktig bakgrund
till Multiple orgasm.
DINA 70-TALSFILMER
HAR FÖRKNIPPATS MED
KULTURFEMINISM OCH
ESSENTIALISM. HUR
TÄNKER DU KRING DET?
Jag tycker inte om att bli
kallad för essentialist för det
förminskar helhetsidén bakom
mitt arbete som inte handlar
om att kvinnan bara är en del
av naturen, bara biologisk. Men
jag var en del av feminismen
som sökte efter förhistoriska
kvinnliga symboler och tecken,
efter kvinnors kultur. Jag hade
en kort flört med gudinnekul-
ten och de filmerna kommer
att visas på mina retrospektiv
så jag såg nyligen om dem efter
40 år – och de är inte dåliga!
Jag tycker att vi behöver om-
värdera den rörelsen.
SAMTIDIGT FÖRKNIPPAS
70-TALET OCH KULTURFEMI-
NISMEN MED PORRMOTSTÅND.
Jag har aldrig varit emot porr.
Jag försökte en gång. Jag deltog
i en demonstration mot Story of
O, men insåg att jag inte visste
vad jag protesterade mot så
jag gick in i biografen och såg
filmen istället. Men jag har
alltid sagt att mina filmer är
erotiska – inte pornografiska.
Skillnaden är att mina filmer
handlar om att väcka åskådaren
till liv i sin kropp, taktilt, genom
en kinestetisk medvetenhet som
du inte hade innan du såg de här
bilderna. Min intention var inte
att skapa medel för sexuell upp-
hetsning, filmerna kan så klart
användas så, men jag har svårt
att tro att det kan funka – såvida
du inte älskar montage.
I SIN BOK OM DEN FEMI-
NISTISKA FILMRÖRELSEN
NOTERAR B RUBY RICH
ATT KVINNOR UNDVEK
(FLM NR.9/10 2010)
ATT SKILDRA SEX UNDER
70-TALET – MED UNDANTAG
FÖR I DINA FILMER. TROR
DU DET ÄR PÅ GRUND AV
SEXET SOM DINA FILMER
INTE HAR UPPMÄRKSAM-
MATS SÅ MYCKET FÖRRÄN
NU MED RETROSPEKTIVEN
I NEW YORK OCH LONDON?
Jag tror det. Vid flera tillfällen
när mina filmer var på väg
att uppmärksammas stort så
ställdes det in. Det kändes som
ett tomrum. Jag tänker på mig
själv som en lesbisk ensamvarg.
Jag har alltid fått rättfärdiga
och förklara mina filmer och
publiken har varit väldigt
splittrad. En gång när jag
visade Superdyke i en kvin-
nobar skrev någon ”fascist” på
afischen. Men det var inte bara
representationen av nakenhet
utan också det experimentella.
De lesbiska ville hellre ha en
spelfilm med romantiskt slut.
Ingrid Ryberg
Barbara Hammers självbiografi
Hammer! Making movies out of sex
and life kom i våras. Under 2010
visas hennes filmer i stora retro-
spektiv på Museum of Modern Art
i New York, Tate Modern i London
och Reina Sofía i Madrid.
17.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL) (FLM NR.9/10 2010)

Klassamtal Överklassen är kall, underklassen består av ensamstående mammor och

–Vi har levt väldigt länge i tron att
det inte finns några klasskillnader
medelklassen har ångest. Eller hur skildras klass i svensk film egentligen? Hynek
i Sverige, och att det inte funnits så
Pallas leder ett samtal mellan Anneli Jordahl, Per Gudmundson och Babak Najafi.
mycket att problematisera.
Text: Hynek Pallas. Illustration: Jakob Smedhagen

HUR TYCKER NI ATT KLASS av Bo Widerberg på 1960-talet, som är en bra klasskildring

SKILDRAS I DAGENS
SVENSKA SPELFILM?
Anneli: Jag läser mycket
svensk litteratur och där är
klasskildringarna många och
omfattande. Var och varan-
nan roman som kommer ut
behandlar klassamhället. Jag
är förvånad att det i filmen,
som är ett mycket snabbare
medium, förekommer så sällan
och är så outforskat. Men så
kommer filmer som [Johan
Klings] Darling, och din film
Babak [Sebbe], som inte är
dokumentärer. Då blir man all-
deles chockad. Så jag tycker att
det görs väldigt lite, och när det
görs är det ytligt, flamsigt och
flabbigt. Förutom då Darling
och Sebbe.
Per: Jag tror att vår önskan
i det här gänget att se film som
behandlar klass säger något om
oss också. Vi har en förförståel-
se av hur filmer som behandlar
klass ska se ut, som är präglad
eller vad det nu må vara. Men
att vi därmed också missar när
klass behandlas i bred folklig
film. För jag tror att klass
alltid finns och har funnits
närvarande i våra stora svenska
berättelser. Fast det kanske är
klyftan mellan landsbygd och
stad som behandlas istället. I
allting från Åsa-Nisse till [Co-
lin Nutleys] Änglagård, och i
den dimensionen inbäddas nog
klassproblematiken. Den stora
revolutionen på 1900-talet var
hur svenskarna gick från att
vara bönder till att vara stads-
bor. Och det finns jättemycket
filmer som behandlar den här
skiljelinjen, och det är där som
klasskildringarna har hamnat.
  Men idag så är det schab-
lonartat naturligtvis, och inte
kanske då så intellektuellt eller
ingående som vi kring det här
bordet vill ha det.
  Anneli: Men det kan vara
typ [Colin Nutleys] Black Jack,
tycker jag. Där är stad och land
tydligt. Men det man saknar är
problematiseringen av klass.
Den finns i belgisk, fransk och
brittisk film.
  Min stora favorit är
Laurent Cantet, för han
skildrar klass lite bakifrån.
Han problematiserar arbete. I
Överflödiga människor blir det
klassresedrama. Sen kom-
mer Time out, då är det en
välbeställd företagarkille som
inte vill sorteras in i sitt fack. I
Mot södern är det prostitutio-
nen, de här kvinnorna som är
i underläge i sina länder men
som utnyttjar män på resor.
Sen Mellan väggarna, där kom-
mer klass in bakvägen. Han
synar arbetes värde, hur slaveri
ser ut inom själva arbetet. Då
kommer klass med på köpet.
  Jag gillar den nya brittiska
regissören Andrea Arnold
också, med Red road och Fish
tank. Hon har ett otroligt
(FORTS. FÖLJER)

18. 19.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL) (FLM NR.9/10 2010)

är så mycket annat som måste klassamhälle. Jag menar inte   Anneli: Du sa något intres-
stämma för att en produktion att överklassen inte har något sant i en intervju apropå det,
ANNELI JORDAHL: FÖRFATTARE TILL BLAND AN- ska bli av. Och tyvärr finns det att berätta, men jag tror många att det är svårare att vara fattig
NAT BOKEN KLASS – ÄR DU FIN NOG. LITTE- en mall för hur en film ska vara gånger att välfärden skapar en i ett rikt land än i fattiga länder. 
RATURKRITIKER. BÖRJADE SKRIVA OM FILM I kommersiell. Kommer du med bekvämlighet. Jag känner det   Babak: Ja, precis.
CHAPLIN PÅ 90-TALET OCH PÅ EXPRESSEN KUL- historier som inte passar in i ofta själv, man har det ordnat.   I slutändan så handlar det
TUR. ”TILL HUSGUDARNA HÖR MAI ZETTERLING”. den… Man tvingas inte möta män- om att det görs så få produktio-
  Anneli: Jag är förvånad att niskor från andra situationer.  ner och folk är så måna om att
du fick göra din film. Man lever isolerat. När man de ska gå hem kommersiellt.
  Babak: Jag fick inte det reser i andra länder, där klas�- Kommer du med ett manus
PER GUDMUNDSON: JOURNALIST OCH LEDARSKRI-
från början, det var nej. skillnaderna är större, så blir som inte passar in… Det finns
BENT PÅ SVD SEDAN 2007. LÄSTE FILMVETEN- Jag pratade med en kompis det mer av en kamp, mer av en några namn i Sverige som
SKAP I 3 TERMINER I MITTEN PÅ 90-TALET, om det här, som hade läst en kollision. Det är så mycket mer kan göra vad som helst. Som
SAMT NÅGON SOMMARKURS OM INGMAR BERGMAN. artikel om kinesisk film. De är påtagligt. Moodysson.
”SKRIVER EN DEL OM KULTUR, FÖRSÖKER GÖRA så många filmare och det har   Det är också för att man   Per: Men är inte klass en
LEDARTIKLARNA LITE ANNORLUNDA MED POPU- gått så bra för dem. Men den vill blunda för det, man vill inte väldigt väl fungerande motor?
LÄRKULTURELLA REFERENSER SOM INGÅNG TILL äldre generationen är orolig för tro att det är så stora skillnader. Jag tänker på Bröllopsfotogra-
POLITISKA PROBLEM”. att det nu mest är välbärgade När jag gör dokumentärer är fen av Ulf Malmros. Malmros
ungar som har en kamera och det en annan sak. Då får man är kanske vår mest effektive
tycker det är ballt, sticker till komma hem till folk. Man har berättare: det går klaff klaff
Shanghai och börjar filma. Och inte rätt att vara där, men tar klaff när han berättar. I Bröl-
det börjar komma ut mycket man fram en kamera så får man lopsfotografen fungerar klass
skit som inte berättar något. det. Plötsligt ser man saker mer som en motor i berättelsen
BABAK NAJAFI: REGISSÖR. UTBILDAD I FILM-   Det har delvis att göra med som ”Wow, det här är Sverige”. än det är ett perspektiv på
REGI VID DRAMATISKA INSTITUTET. SENAST AK- filmen. Darling är däremot en
TUELL MED LÅNGFILMEN SEBBE. ”JUST NU TILL- betraktelse över klass som fen-
BAKA PÅ RUTA ETT, FÖRSÖKER HITTA LUSTEN”. –Om man tar 60-talets politiska filmrevolution omen. I Bröllopsfotografen är
så har man en berättarteknik som är snudd det en dramaturgisk struktur
på marxistisk i sin uppbyggnad, som i Sven helt enkelt.
Om man tar 60-talets poli-
Klangs kvintett där varje aktör representerar ett tiska filmrevolution så har man
klassintresse. en berättarteknik som är snudd
smart sätt att skildra klass på, Mike Leighs Hemligheter och DEN SVENSKA LITTERATU- på marxistisk i sin uppbygg-
i synnerhet i Red road, där lögner, där en svart ung tjej REN? VARFÖR DÅ INTE I nad, som i Sven Klangs kvintett
det dåliga området har flest från urban medelklass ska FILMEN? där varje aktör representerar
övervakningskameror. Huvud- söka upp sin mor och hamnar   Anneli: Jag antar att det ett klassintresse.
personens ser på arbetare som i ett arbetarklassområde och har med finansiering att göra.   Jag tycker det var roligt när
fysiska, smutsiga och vulgära modern är vit. Plötsligt börjar Att alla är skiträdda, att det Mikael Marcimain och Peter
människor. Och huvudperso- det hända saker som blir spän- måste vara en mustig historia. Birro skulle återuppliva hela
nen är hela tiden rädd för att nande att bena ut. Men här i Jag tänkte på Aki Kaurismäkis 60- och 70-talets revolution-
bli nedslagen när hon åker till Sverige blir det så förenklat. Moln på drift som på pappret ära rörelse i sin tv-serie Upp
det här området, men filmen Jag tror det har att göra med måste ha sett ut som en astrå- till kamp. Där man då också
vänder på det helt. att vi har levt väldigt länge i kig film. [Skratt]. Som säkert de återupplivade den här berät-
tron att det inte finns några flesta av hans filmer ser ut på tarstrukturen med dekadent
BRITTERNA HAR EN RÄTT klasskillnader i Sverige, och att pappret – de skulle inte ha fått överklasspojke i livslång envig
OBRUTEN ARBETARFILMS- det inte funnits så mycket att en spänn i Sverige. mot mustig arbetargrabb. Det
TRADITION. NYLIGEN problematisera.   Babak: Anneli har en poäng är en helt marxistisk uppbygg-
SLÄPPTES TONY RICHARD-   där. Det är en skillnad mot att nad av berättelsen, ett sätt att
SONS EN DOFT AV HONUNG SAMTIDIGT SÅ PEKAR DU vara författare eftersom man använda klass som dramatur-
FRÅN 1966 PÅ SVENSK DVD. PÅ ATT DET FINNS EN som regissör är i behov av så giskt grepp. Jag tror att det är
  Anneli: Eller om man tar KLASSMEDVETENHET I många andra människor. Det ett väldigt intellektuellt sätt att
(FORTS. FÖLJER)

20. 21.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL)
använda klass, och det går inte
hem i breda folklager.
 
OM MAN FÖRSÖKER PLACERA
IN DANIEL ESPINOSAS
SNABBA CASH PÅ DEN SKA-
LAN. DEN ANVÄNDER BÅDE
GROVA KLASSTEREOTYPER
SOM STÅR EMOT VARANDRA,
MEN HAR KLASS SOM EN
MOTOR.
  Babak: I Snabba cash så
är det lite samma sak som i
Darling, för det är så enkla
elementära behov som många
har, och det går hem. Det är
smart gjort.
  Anneli: Det som var nytt
med Darling är att den skildrar
den sociala rörelse som pågår
nu, med klassresor neråt. Det
var helt genialt att de möts på
McDonalds, ingenjören som
har tappat allt och överklass-
flickan som sjunker. Det gör
den filmen väldigt modern.
  Jag hade lite svårt för
Bröllopsfotografen, det blir för
flamsigt. Det enda som bröt
mot klichéerna där, det var att
den enda vettiga människan
22.
–Är överklassens kvinnor alltid kalla, underklassens
kvinnor alltid ensamstående mödrar?  ett exempel.
–Ja, och medelklassen har ångest.
var överklassflickan. Annars är
klichén att alla från överklas-
sen är fullständigt omänskliga,
iskalla. Även i Darling var det
så. I övrigt var det bara karika-
tyrer i Bröllopsfotografen. Han
borde ha dragit det ett varv till,
så den blev ännu mer absurd.
 
ÄR STEREOTYPERNA LITE
FÖR TYDLIGA? ÄR ÖVER-
KLASSENS KVINNOR ALLTID
KALLA, UNDERKLASSENS
KVINNOR ALLTID ENSAM-
STÅENDE MÖDRAR?  här på Södermalm. Här är det
  Anneli: Ja, och medelklas-
sen har ångest. Arbetarklassen
är alltid väldigt fysisk, och sen
super de.  syns ju.
  Per: Men har ett hjärta av
guld.
  Anneli: Nej, det behöver de
inte ha.
  Per: Jag tycker att arbetar-
klassen har en form av äkthet
som medelklassen inte har, för
att medelklassen är ängsliga
och lite avmaskuliniserade och
lite Lilla Fridolf-aktiga. Och så
är överklassen ond eller kall.
  Anneli: Hm, det kan
stämma med arbetarklassen,
lite som bilmekanikern i
Black Jack.
 
FINNS DET INTE EN ÄKT-
HETSPROBLEMTIK I BILDEN
AV ÖVERKLASSEN OCKSÅ,
ATT MAN INTE KAN KÖPA
SIG IN, VILKET ÅTERKOM-
MER I BÅDE BRÖLLOPS-
FOTOGRAFEN OCH SNABBA
CASH.
  Per: Ja, fast är det äkthet?
  Babak: Det syns tydligt
många från överklassen som
springer omkring och försöker
tillhöra något annat. Men det
  Anneli: Ja, det syns tydligt.
När jag intervjuade David
Lagercrantz för min klassbok
så pratade han om hur han
ville vara ett med arbetargrab-
barna i de blå husen i Solna,
och kämpade och kämpade i
sina trasiga jeans. Men han var
för evigt den där veklingen.
Det var för alltid något ord som
avslöjade honom. Och det är ju
ett tacksamt filmgrepp. Woody
Allen har tagit till det, för att ta
  Per: Jag lurade min sambo
som tillhör en övre medelklass,
eller överklass, från Stockholm
att se Darling. För mig som
är övre medelklass men från
landet, är den här Östermalms-
skildringen klockren. Men hon
blev så jävla kränkt. Hon vär-
–Hur man än vrider och vänder på det så innehåller
varje historia klass. Ser man på Bergman så ser man
var hans dramer utspelar sig.
nar om innehåll och kultur och
handlar inte bara på Nathalie
Schutermann hela dagarna.
Jag kom att tänka på en
klasskildring som har nått
massorna. Det är Torsk på Tal-
linn. Där Robert Gustafssons
rollfigur nu har blivit larger
than life och är ute och turne-
rar med dansband på riktigt.
Trots att det är en ganska elak
skildring av en ordfattig och
intellektuellt förödande miljö.
Mia Skäringers olika hårfri-
sörskor, hur tas de emot? Som
karikatyrer av arbetarklassen?
  Anneli: Hon säger att det
är kvinnor hon vuxit upp med.
Det är vissa som blir jättepro-
vocerade, att det blir elakt.
Men de är gjorda med ett gott
hjärta. Kvinnorna är komiska,
men inte bara. De får visa flera
sidor under seriens gång.
  Babak: Hur man än vrider
och vänder på det så innehåller
varje historia klass. Ser man på
Bergman så ser man var hans
dramer utspelar sig. Eller Ken
Loach – samma sak.
  Men i slutändan är det
viktiga att det alltid handlar
om människorna. Den absolut
bästa klasskildringen är [Vitto-
rio de Sicas] Cykeltjuven, men
den tänker vi inte på som en
klassfilm. Man glömmer bort
det när man pratar om klass.
När man pratar om min film
talar man ofta om fattigdom.
Men för mig är det inte i första
hand det Sebbe handlar om,
utan om relationen mellan mor
och son.
  Det är så påtagligt, man gör
en film om en kriminell – då
är det kriminaliteten som är
det intressanta, det som ger
(FLM NR.9/10 2010)
näring till människan. Eller
om man gör en film om en
slipssnubbe på Östermalm.
Man använder sig av det som
näring till dramatiken. Det
finns många karaktärer som
man är nyfiken på.
  Anneli: Det blir lite som en
moralitet och då har man rätt
att förstärka de där klyschorna.
Mina favoritklassfilmer är
dansfilmer. Saturday night
fever är en enormt bra klass-
film, oj, oj, oj. Billy Elliot, Dirty
dancing…
SER DU NÅGOT SAMBAND?
Anneli: Jag vet inte varför…
ofta är det väl någon utveck-
lingshistoria – man växer upp
i helvetet och blir intresserad
av balett. Jobbar i gruvan och
sedan blir man mobbad.
  Per: Är det inte för att
dansfilmer är ytterligare
schabloniserade? Du måste
använda schabloner för att
komma snabbt in i hjärtat
på folk. I ett medium som
film måste du göra det ännu
enklare, särskilt i musikfilm.
Och du har en ännu tydligare
schablon.
  Anneli: Samtidigt är det
fantastiska klassamtal hemma
hos familjen i Saturday night
fever. Och övertydlig symbolik
(FORTS. FÖLJER)
23.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL) (FLM NR.9/10 2010)

–Men efter andra världskriget hade det kommit

så mycket yttre tryck på det svenska samhället så
då slutade allting i försoning istället. Disponenten
håller tal och arbetartjejen gifter sig med
disponentens son, och alla omfamnar varandra
lyckligt för detta är det svenska gemensamma.

i och för sig, med den här bron
över till Manhattan som de
balanserar på…
  Per: Men betraktar vi
överhuvudtaget våra stora
klasskildringar som sådana?
Tänk Alf Sjöbergs Fröken Julie
från 1951? Ser vi det som en
klasskildring eller är det som
att gå till historiska museet?
  Anneli: Absolut, det gör vi.
Det är den bästa klasskildring
som har gjorts och kommer
alltid att vara det när det gäller
relationen mellan klass och
kön. Den kampen – klasskam-
pen och könskampen i Fröken
Julie… Man kan se den om och
om igen.
  Per: Men en ungdom som
tvingas iväg till biografen idag
för att se Fröken Julie kanske
inte kan förstå den, för att det
är så avlägset?
  Anneli: Det tror jag inte.
Dramaten fick ju ett uppsving
när de satte upp Fröken Julie.
Fast då dog Julie med splatter
på slutet förstås.
 
HUR SER UTVECKLINGEN
UT, HUR HAR KLAS�-
SKILDRINGARNA PÅ SVENSK
FILM FÖRÄNDRATS TYCKER
NI? KAN MAN PEKA PÅ
MILSTOLPAR?
  Anneli: Idag är social
tillhörighet mer individualise-
rad. Ser man på Bo Widerberg
så var det mer politisk kamp,
klass mot klass och otäcka
pampar. Så det har gått mer
och mer mot individens egen
kamp. Jag försökte tänka på det
här, men vilka har vi haft efter
Widerberg? Nutley har snud-
dat vid det, Moodysson en del.
  Per: Jag drabbades av
tvivel inför den här frågeställ-
ningen och plockade fram Leif
Furhammars bok Folklighets-
fabriken som beskriver Svensk
Talfilms verksamhet. De var
ett ultrakommersiellt bolag. De
gjorde alla Åsa Nisse-filmerna
och så där. Furhammar går
igenom mycket analytiskt och
professionellt vad filmerna
innehåller för yrkesgrupper
och konflikter och så.
  Det visar sig att si och så
många filmer handlar om just
klassmottsättningar. Och att
före andra världskriget, då
skildrar man klassmotsätt-
ningar som inte fick någon
förlösning. Men efter andra
världskriget hade det kom-
mit så mycket yttre tryck på
det svenska samhället så då
slutade allting i försoning
istället. Disponenten håller
tal och arbetartjejen gifter
sig med disponentens son,
och alla omfamnar varandra
lyckligt för detta är det svenska
gemensamma. Det är ett stort
problem om man betraktar
film som massmedium om alla
vill ha försoning på slutet. Då
kan vi inte ha klasskonflikten
som bärande idé, för den slutar
inte i försoning.
  Anneli: På 50-talet sa man
väl att nu slutar vi med det här
med klass mot klass, för nu har
alla ett materiellt välstånd. Nu
måste vi skildra andra saker.
 
DET SLÅR MIG ATT GÖ-
RAN GENTELES VERSION
AV VÄRMLÄNNINGARNA
FRÅN 1957 BÅDE ÄR EN
MUSIKFILM OM KLASS OCH
HAR JUST DETTA MYCKET
SVENSKT FÖRSONANDE
DRAGET.
  Per: Jag tror att det är
ett nationaldrag i vår film,
att försoning är lösningen på
alla problem.
  Anneli: Återigen ett mys-
terium hur du har kunnat göra
din film, Babak.
 
HADE DU NÅGRA FÖREBIL-
DER I SVENSK FILM NÄR
DU GJORDE SEBBE?
  Babak: Widerberg, främst.
 
VAD ÄR UNIKT MED HANS
FILMER?
        Babak: Det finns en form
av ärlighet i dem. Han jiddrar
inte och är rakt på sak. Det
finns mycket idag som görs för
att det är någon slags exotism
– det är spännande. Man
använder verkligheten bara för
att krydda på dramatiken lite.
Jag saknar den här direktheten
i svensk spelfilm. Det finns
istället i det mer dokumentära.
  Det är som att det finns en
överenskommelse med pub-
liken, om att man får skildra
vissa saker dokumentärt. Men
skulle man göra exakt samma
spelfilm, om mods till exempel,
så är det plötsligt ett helt annat
startläge.
  Men det ska vara feelgood,
man ska vara lycklig när man
kommer ut från salongen.
Och jag tror framförallt att det
handlar om dem som distribu-
erar och finansierar, att de vill
erbjuda eskapism.
 
NI HAR TAGIT UPP MÅNGA
INTERNATIONELLA EXEMPEL
PÅ FILMER SOM MER IN-
TELLEKTUALISERAR KLASS-
PROBLEMATIKEN. KAN MAN
KONSTATERA ATT DET ÄR
SVÅRARE ATT GÖRA SÅDANT
I SVERIGE?
  Per: Du menar för att vi
har ett mer egalitärt samhälle?
Britterna är mer besatta av
klass än vi helt enkelt.
  Anneli: Och det är ju för
att det har varit ett tydligare
klassamhälle.
  Babak: Jag tycker att
problemet kanske snarare är
att man har ett intellektuellt
utgångsläge: du ska förstå dig
på känslorna, du ska förstå dig
på reaktionerna. Varför gör kar-
aktärerna si eller så? Men om
du tar en film som [Fernando
Meirelles] Guds stad så finns
det inget logiskt intellektuellt
det bara är, snap, impulsivt, det
bara händer.
  Det tycker jag är rikedom.
Du dras med bara. Man ska
inte förstå sig på varje reak-
tion, man blir bara träffad.
Jag saknar det här när allt är
(FORTS. FÖLJER)

24. 25.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL)
–Man blir helt knäckt av den. Och jag
tycker om att bli knäckt när jag går på bio.
Helst ska man behöva sjukskriva sig.
logiskt, som om det handlade
om matematik.
  Jag kommer ihåg när jag
såg bröderna Dardennes film,
Barnet. Varför lämnar han
ifrån sig barnet? När det går
lite tid så förstår du det, men
inte först.
  Anneli: Jag tänkte på
Dardenne-bröderna när jag såg
din film, för att man kommer
väldigt nära. Personerna är
sammansatta. Deras Rosetta är
också en fantastisk klasskild-
ring. Man blir helt knäckt av
den. Och jag tycker om att bli
knäckt när jag går på bio. Helst
ska man behöva sjukskriva sig.
  Per: Problemet är att det vill
inte de flesta biobesökare, de
vill ha folklustspel. Där du har
en sentimentalisering av klas�-
samhället, du har Majorskan…
  Babak: Det är klart att det
är svårt att uttrycka sig om
vad den stora massan vill. Men
jag tror det handlar om någon
form av uppfostran om man
får kalla det så. En av de första
frågorna jag hade till Sebastian
26.
som spelar i min film var om
han hade sett Fucking Åmål.
  Då, när jag frågade, var han
15 år. Han kände inte till den.
Det tyckte jag var spännande;
för tio år sedan när filmen
kom – vad betydde den inte för
15-åringar? Och idag finns det
15-åringar som inte vet vad det
är för film. Det som görs, det
som visas, det påverkas konsu-
menterna så att säga. Så det är
ett visst ansvar: man skapar en
linje med den slags film man
visar på bio, och det är den
filmen publiken ser och väljer
och utpekar som kvalitet.
 
VAD SÄGER NI OM LUKAS
MOODYSSONS MAMMUT, SOM
VÄL ÄR DET ENDA SVENSKA
FÖRSÖKET TILL EN MER
INTERNATIONELL SKILD-
RING AV KLASSPROBLEMA-
TIK?
  Babak: Jag tycker att den
saknar ärlighet i berättelsen.
Det är spännande politiskt, du
visar 20 par skor för att visa
på överflöd, och klipper till
gatubarnen i Asien. Men det är
så rakt på sak.
  Anneli: Men vad menar du
med ärlighet?  DÄR BERÖR DU RELATIONEN
  Babak: Med karaktärerna.
Det är så mycket mer komplext
än 20 par skor, klipp. Det
handlar om att man inte ska
gå rakt på sak. Ta slutscenen i
Cykeltjuven, i ögonblicket när
pappan möter sin son – allt
som finns mellan dem. Det är
det som är det viktiga, inte att
de är så fattiga.
  Anneli: Det finns sådana
scener i Widerbergs filmer.
Där hela klassproblematiken
finns i någon replik, som
den klassiska Vivaldiscenen
i Barnvagnen. Flickan från
arbetarklassen fattar inte att
man kan gå på bibliotek och
låna saker gratis och pojken
försöker få henne att lyssna på
Vivaldi och hon tycker bara det
låter fördjävligt.
  Per: I Mammut är mitt
problem att han gör filip-
pinskorna för mycket till offer
och för lite till aktörer. Jag
skulle nog ha känt mer med
den filmen om global migra-
tion och handel inte bara var
ett problem som skapade offer,
utan också var en möjlighet
för de här personerna som kan
göra en ekonomisk resa som
aldrig tidigare i världshistorien
–När man vill skildra överklassen, handlar
det om att visa för underklassen: ”kolla
vilka svin de är”? Eller tvärtom, ska jag sitta
i min soffa bekvämt och kolla på någon
annans misär?
har varit möjlig. Moodyssons
målsättning är väl att proble-
matisera, men det är svårt att
känna med när de bara blir
offer för en utveckling.
  I Widerbergs filmer så är
det väldigt drivna människor.
Thommy Berggren ska ditåt.
Och han är inte bara offer.
Även om han hålls tillbaks. Jag
tror man måste skildra männis-
kor som aktörer.
  Babak: Widerberg går
inte rakt på sak. Det är som
när farsan och sonen sitter och
super i köket i Kvarteret Korpen.
Scenen handlar rent intellek-
tuellt om någonting annat men
känns på ett visst sätt. Alla vet
att det finns en politisk dim-
ension av till exempel USA:s
handel med resten av världen.
  Per: Men man behöver inte
bokstavera det.
 
VARFÖR HAR VI INTE DEN
HÄR MER GLOBALA BILDEN
AV KLASSFRÅGOR I SVENSK
FILM?  SER NI NÅGRA
TECKEN PÅ FÖRÄNDRINGAR
KRING DETTA – MIGRA-
TION ÖVER GRÄNSERNA OCH
KLASS TILL EXEMPEL?
  Per: Ja, vi har väl haft gen-
ren invandrarfilm i sådär en 30
år. [Johan Bergenstråhles] Jag
heter Stelios…
 
JAG HETER STELIOS… VAR
EN FILM SOM BERÖRDE
ARBETE OCH ARBETSMIGRA-
TION, MEN PÅ 90-TALET
ERSATTES KLASSKILD-
RINGAR MED SKILDRINGAR
AV INVANDRARE SOM EN
TYDLIG SOCIAL GRUPP IS-
TÄLLET FÖR INDIVIDER.
  Babak: På ett sätt är det
en självklarhet, Sverige är
inte Frankrike eller USA. Det
kommer att ta sin tid innan
Sverige börjar behandla det
här på ett annat sätt. Det är
fortfarande exotiskt.
 
BABAK, DU GJORDE DEN
(FLM NR.9/10 2010)
FÖRSTA FILMEN SOM
KOMPLICERADE DET HÄR,
NOVELLFILMEN ELIXIR.
MELLAN ICKE-VIT SVENSK-
HET, KLASS OCH BOENDE-
SEGREGATION.
  Babak: Jag saknade det
själv i svensk film. Att det inte
bara skulle vara exotiskt och
handla om stereotyper.
  Så är frågan också vilka
man gör filmen för. Alltså när
man pratar om klass, vilka är
det man vänder sig till?
  Jag tycker att det är svårt
att tänka på publiken man
vill nå. När man vill skildra
överklassen, handlar det om
att visa för underklassen:
”kolla vilka svin de är”? Eller
tvärtom, ska jag sitta i min
soffa bekvämt och kolla på
någon annans misär?
  Det var någon som blev
skitsur på mig för att jag sa att
jag inte gjorde Sebbe för dem
som läser kultursidorna.
 
NÄR JAG INTERVJUADE DIG
FÖLJDE DU UPP DET DU
SA OM KULTURSIDOR MED
ATT DU VILLE NÅ DEM SOM
LÄSER SLITZ.
  Babak: Vad jag menar är att
det är lätt att hamna i ett visst
fack, man har en viss gemen-
skap i vissa tankar och så. En
(FORTS. FÖLJER)
27.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL) (FLM NR.9/10 2010)

sanna Alakoskis Svinalängorna.
Där de blir så glada när de får
flytta in i miljonprogramområ-
det; det är som att flytta in i ett
slott och där börjar tryggheten.
 
ÄR FILM MEDELKLASSENS
KONSTUTTRYCK?
  Anneli: Det tycker jag.
Och jag har länge saknat till
exempel seriösa överklas-
skildringar. Det vore jätte-
–Någon sa att överklassen och spännande om det kom fler
sådana filmer. Sammansatta
underklassen är alldeles för lika: De drar filmer, där arbetarklassen inte
bara super och slåss och är
billiga skämt och dricker mycket sprit.
prostituerade och överklas-
Men medelklassen, den känner sig otydlig sen inte bara är iskalla.  inte kommit ut.
  Per: Ja, men vi har ju värl-
och diffus. den bredaste medelklass.
 
JAG TÄNKER PÅ APPA-
RATEN BAKOM FILMSKA-
PANDET. BABAK, DU HAR
GÅTT IGENOM HELA DET
MASKINERIET OCH DET ÄR
EN LÄNGRE PROCESS ÄN
ATT BLI LÄKARE. VILKA
VÄLJER DET YRKET?
  Babak: Jag tror att det är de
som har det tryggt eller de som
gör det på grund av dårskap.
  Det är svårt, det som krävs
för att en film ska bli gjord.
Men det har kommit fram en
helt ny generation idag som
skiter i systemet och kör sitt
eget race. Fast än så länge lig-
ger det ändå i distributörernas
händer. Jag vet flera filmer som
  Jag tror att det är en svår
övergångsperiod. Om 10-15
år kommer alternativen för
distribution vara flera och då
kommer mer att komma ut.
  Anneli: Varför tror du det?
  Babak: Idag finns det fler
alternativ än för 10 år sedan.
Ska du nå ut till den stora mas-
san krävs en viss apparat. Det
är en hel vetenskap bara det.
Jag springer på många på gatan
som inte ens vet att min film
existerar. Då kan man börja
analysera det och fundera…
 
VI HADE ETT SAMTAL OM
ETNICITET I FLM FÖR
TVÅ ÅR SEDAN. DÅ SA
FÖRFATTAREN HASSAN LOO
SATTARVANDI SÅHÄR:
  ”Jag tror det handlar
om vilka som ser konst som
tillgänglig. De samhällsklasser
som aldrig syns inom filmfältet
vet i stort sett inte att det finns,
eller så har de ingen aning
om hur man ska ta sig dit. När

intressant grej som hände mig
på en av mina visningar var att
det kom fram en person och
frågade: ”Är det här en bra
film?”. ”Det vet jag inte, det
får du avgöra.” ”Ja, men är det
några kända skådisar. Är det
några jag känner igen.” ”Nej”.
  Det var intressant för då
tänkte jag, att i hans värld är
en bra film när det är kända
ansikten. Det säger en hel del
om vad man har för inställning
till det man konsumerar.
  Det ser lite annorlunda ut
på kultursidorna, man har ett
annat utgångsläge. Det är vik-
tigt att komma ihåg. Vilka gör
man filmen för. Visst, det är kul
att se den korta tjocka lustiga
blatten, men inte lika kul att
åka ut till förorten och se och
konfrontera verkligheten.
 
VAD KAN MAN SÄGA OM
MEDELKLASSEN I SVENSK
FILM?
  Anneli: Ångest.
  Per: Nja, Bergmans bildade
borgerlighet, där är det ångest.
Medelklassen, då tänker jag
mer ängslighet. Måns och Felix
Herngren och Fredrik Lind-
ström, deras filmer skildrar väl
en slags medelklass som inte är
helt bekväm med situationen.
  Anneli: Ängslan är ett
bra ord. Men också ångest.
Tänk Farväl Falkenberg. Och
litteraturen på 90-talet och i
början på 2000-talet handlade
mycket om radhusen och
hur man får akut existentiell
ångest framför grillen.
  En fantastisk medelklass-
skildrare är Noah Baumbach.
Fast han är inte svensk, shit.
  Per: The squid and the
whale… Jag gick ifrån den.
  Anneli: Särskilt Margot at
the wedding, när de spionerar
på hardcore-arbetarklassgran-
narna genom häcken.
  
ÄR DET EN FRÅGA OM ATT
SOM MEDELKLASS TILL-
HÖRA ”FEL”? VI TALADE OM
UNDERKLASSEN OCH ÖVER-
KLASSEN HÄR SOM TYDLIGA
IDENTITETER, MED TYDLIGA
TILLHÖRIGHETER. SÅ ÄR
DET EN ÄNGSLAN AV ATT
INTE TILLHÖRA NÅGOT SOM
KÄNNS GENUINT OCH EGET?
  Anneli: Jag tror det, många
uttrycker det. Någon sa att
överklassen och underklassen
är alldeles för lika: De drar bil-
liga skämt och dricker mycket
sprit. Men medelklassen, den
känner sig otydlig och diffus.
 
DEN ENDA FILM JAG KAN
KOMMA PÅ FRÅN SENARE
ÅR DÄR RADHUS OCH KÄRN-
FAMILJ UTMÅLAS SOM NÅGOT
LYCKLIGT ATT STRÄVA
EMOT, ÄR ELLA LEMHAGENS
PATRIK 1,5 DÄR MEDEL-
KLASSEN BLIR EN TRYGG
TILLHÖRIGHET. HUR KAN
MAN SE PÅ DET?
  Anneli: Det finns annars i
klassresenärskildringar. I Su-

28. 29.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL)
jag sa till mina vänner att jag
hade blivit antagen med mitt
romanmanus på Albert Bon-
niers förlag, så var reaktionen
märklig. Först trodde ingen på
mig, sedan var det som att alla
väntade på att jag skulle slå mig
för låren och skrika ”Jag skäm-
tar ju, era idioter” och till slut,
när mina vänner förstod att jag
menade allvar, undrade alla
”Hur är det möjligt”. De undra-
de inte hur jag skrev den, utan
30.
sorts miljö och det var så att
man till och med skämdes för
att prata om det. När man väl
gjorde det var det mycket ”Du
ska bli filmstjärna, du ska bli
Michael Jackson”. Det var den
reaktionen man fick.
  Regissörsambitionerna har
inget med den verkligheten
att göra. Men när jag sa det i
en annan miljö var det ”Å vad
spännande!” Och nu, idag, har
jag varit i miljöer där det är
intressant för min del att jag
blir bemött på ett helt annat
sätt bara för att jag håller på
med det jag gör. Det sätts inte
en etikett på mig trots att de
vet var jag kommer ifrån,
att jag inte är med i den här
samhörigheten.
 
hur jag hade kommit i kontakt VI TALADE OM DOKUMENTÄR
med ett bokförlag. För många OCH FIKTION, OCH WIDER-
finns inte den tanken, att man BERG PÅ 60-TALET. DÅ VAR
kan skriva ett romanmanus DET MYCKET DEN TEKNISKA
eller ett filmmanus och sedan UTVECKLINGEN SOM GJORDE
skicka in det till ett bokförlag ATT MAN KUNDE LÄMNA
eller SFI och få sitt verk till en STUDIOMILJÖER OCH KOMMA
roman eller en film. För många UT ”BLAND FOLK”. IDAG
i förorten är inte SFI Svenska KAN MAN KANSKE TALA MER
Filminstitutet, utan enbart OM EN DISTRIBUTIONS-
Svenska för invandrare.” REVOLUTION, ATT ANDRA
  Babak: För mig var det BILDER ÄN DE GÄNGSE
så. Jag är uppvuxen i en viss KOMMER ATT NÅ UT.
–Ett problem med samhällsanalysen är att
man istället för att prata om arbetarklass
länge har pratat om invandrare.
  Babak: Kolla på Youtube. Vi
kan kliva in i folks vardagsrum
som man aldrig skulle ha sett
förut. Folk som vill exponera
sig själva men som aldrig hade
fått göra det. Det kommer bara
bli mer av den varan.
 
KOMMER DET ATT PÅVERKA
SPELFILMER TROR NI?
  Babak: Absolut.
  Per: Ja, eller så hamnar de
bara i ett gruvhål i Gräng-
esberg med svenska folkets
Super 8-filmer. Men ja, jag tror
att den vanliga medborgaren
växer upp med helt andra
filmmöjligheter. Men jag är
inte säker på att vi kommer
att tillmäta dessa filmer någon
större betydelse. Vi kommer
kanske fortsätta att betrakta fil-
mer som är gjorda på institutet
eller skolorna som den riktiga
filmen.
  Babak: Det intressanta är
att det inte är filmarbetarna
som uppfunnit Youtube.
 
SAMTIDIGT SOM PÅVERKAN
PÅ DEM TYCKS OMÄTBAR.
RUBEN ÖSTLUND ÄR BARA
ETT FÖRSTA FRÖ. OM MAN
PRATAR MED UNGA FILM-
ARBETARE IDAG SÅ TYCKS
ALLA VARA INTRESSERADE
AV DET HÄR UTTRYCKSSÄT-
TET. DET KOMMER KANSKE
INTE PÅVERKA ALL SPEL-
FILM, MEN MAN VERKAR HA
EN AUTENTICITETSTÖRST.
DET KÄNNS SOM ATT DET
KOMMER ATT GE LIKNANDE
EFFEKTER SOM PÅ 60-TALET.
  Babak: Ja, se på filmer av
amerikanska soldater i Irak.
Det gjordes massor av filmer
om Vietnam. Men de var ändå
en viss distributörs tolkning av
det som skedde. I dag är vi där.
Vi kan se rakt upp och ner. Och
då ställs andra krav på de som
gör film. Publiken blir van vid
något helt annat.    Babak: Absolut. Men tar
  Det glädjer mig att vi är på
väg dit. Förut så var det en viss
klass som kunde utnyttja det
här mediet, och en njutning
hos andra att bryta emot det.
Idag finns det så många fler
sanningar.
 
BABAK OCH JAG GICK I
HÖGSTADIET TILLSAM-
MANS. JAG TRÄFFADE
NYLIGEN EN PERSON FRÅN
DE HÄR KRETSARNA SOM
JAG MISSTÄNKER SKULLE
KUNNA MISSA EN FILM SOM
SEBBE PÅ REPERTOAREN.
(FLM NR.9/10 2010)
MEN HAN VAR SÅ OERHÖRT
STOLT OCH GLAD FÖR ATT
DU HADE GJORT DEN OCH
FÖR ATT DU SYNTES, OCH
HANS SÄTT ATT TALA OM
DET HANDLADE MYCKET OM
VAR DU KOM IFRÅN. LITE
”TÄNK ATT…”
  Per: Lämnar du din bak-
grund och ditt ursprung? Om
du kommer hem till dina gamla
kvarter med din kamera? Är du
Babak, eller säger de ”Åh här
kommer stjärnan på besök”?
  Babak: Det är lite både och.
  Per: För det är lite av en
klassresa bara att formulera sig
konstnärligt.
man arbetarklassen: Det finns
två saker man satsar på, man
blir läkare eller ingenjör.
  Anneli: Läkare är väl inget
vanligt?
  Babak: Jo, särskilt tand-
läkare.
  Anneli: Intressant, hos
svensk arbetarklass är det
ingenjör, men inte läkare enligt
statistiken.
  Ett problem med samhälls-
analysen är att man istället för
att prata om arbetarklass länge
har pratat om invandrare. Och
sett en stor grupp som om den
31.
(BERÄTTELSE – KLASSAMTAL)
vore i stort underläge i Sverige.
Det är helt fel och blir helt
galet. Där finns människor
som är helt utsatta, ja, men där
finns politikerna, författarna,
regissörerna.
  Babak: Jag pratade om
det här med Stefan Jarl. Och
han sa att de miljöerna han
brukade skildra på 60- och
70-talet, och människorna som
bodde där, de har ersatts av
folk med utländskt påbrå. Men
de finns ju, gruppen som bodde
där då: de finns bara någon an-
nanstans. Bortglömda. Och de
hamnar mest i dokumentärer.
Så där finns det ett helt annat
utgångsläge.
32.
  Och det var många som
hade som förslag att Sebbe
skulle ha utländskt påbrå.
  Anneli: Det är det som är så
bra, att det inte är det.
  Babak: Då har man
återigen en förväntan om ett
helt annat utgångsläge, och en
självklarhet som jag inte ville
ha. Vi har en viss sorts förutfat-
tad mening antar jag.
Det är därför det är så synd
att de som skapar och distribu-
erar inte uppfostrar folk i vad
de kan konsumera. Ger andra
möjligheter.
  Anneli: När man vänder på
klichén om social utsatthet: vill
man verkligen känna på hur ut-
–Det må låta cyniskt och elakt, men jag tror
inte att det folkliga genomslaget för en film
om somalisk invandring skulle bli så stort.
– Det låter ju skitspännande.
satt man blir som prostituerad
då ska man se [Paul Schraders]
American gigolo. När en man är
prostituerad. Då känner man
plötsligt –oj. Kvinnor vet vi
liksom, det är som det är.
 
ÄR DET DÄRFÖR SEBBE
FUNGERAR SÅ BRA, OCH
KLASS SYNS BÄTTRE I
FILMEN? FÖR ATT VI
SER UTSATTHETEN SÅ
MYCKET TYDLIGARE NÄR
DET INTE ÄR PERSONER
MED UTLÄNDSK PÅBRÅ I
ROLLERNA? ATT VI BLIR
ÖVERRASKADE?
  Anneli: För många är det
nog så. Inte för mig, för jag vet
precis hur den etniskt svenska
fattigdomen ser ut.
Babak: Det handlar om
bekvämlighet. Vi bor i ett
land som i många avseenden
är fantastiskt, men man vill
inte känna av det här. Det är
enklare och bekvämare.
Det är mycket svårare att vara
fattig i Sverige eftersom man
måste tillhöra en viss norm.
  Anneli: Då är det något fel
på dig personligen.
 
HUR LÅNG TID KOMMER DET
DÅ ATT DRÖJA INNAN VI
FÅR SE EN FILM SOM OM
JAG VÄNDER MIG OM - DÄR
BJÖRN RUNGE GJORDE ETT
TVÄRSNITT AV SVENSKAR
MED OLIKA KLASSBAKGRUND
- MEN MED BARA SVENSKAR
MED UTLÄNDSK BAKGRUND?
  Babak: Inte så länge. När
jag tänker på svenskar med
utländskt påbrå så tänker jag
på svarta i USA och vad de har
gjort för resa. Vad de hade för
utgångsläge och var de är idag.
På gott och ont. När jag var i
New York nyligen för första
gången var jag som iranier rätt
orolig. Men inte en enda gång
frågade någon mig om mitt
konstiga namn.
  Per: Men så är det inte här,
Fortfarande är 81 procent av
befolkningen etniska svenskar.
Och film är fortfarande ett
massmedium som kommuni-
cerar med den stora befolk-
ningen. Så naturligen kommer
man vilja ha referenspunkter
som många vill ha. Det förse-
nar en process av integrations-
film eller vad man ska kalla det.
  Men den process vi såg
under 1900-talet när folk flyt-
tade till staden och de filmer
som speglade det, den kommer
att motsvaras av filmer som
(FLM NR.9/10 2010)
speglar det som händer idag. att gå ifrån stereotyperna. Man
Därmed inte sagt att jag och får nog gå tillbaka i historien
mina polare hemma i Leksand för att se det. Och då tänker
vill se sådana filmer. Det må jag på Sommaren med Monika.
låta cyniskt och elakt, men jag Arbetarklasskvinnorna är alltid
tror inte att det folkliga genom- kropp, blir sexuellt utnyttjade
slaget för en film om somalisk och så dör de på slutet. Men
invandring skulle bli så stort. här är någon som är kropp och
  Anneli: Det låter ju skit- som är så drivande, som är ett
spännande. subjekt. Det är en intressant
  person som inte är ett offer.
JOSEF FARES STORA PUB- Det tycker jag är jättespännan-
LIKDIPP VAR ZOZO… de, att det är Ingmar Bergman
  Per: Som kritikerna älskade. som har gjort en sådan film.
  Hon ligger inte våldtagen,
VAD SÄGER VI DÅ AVSLUT- halvdöd, försupen och
NINGSVIS: FLER KOMPLEXA misshandlad på slutet. Hon går
FILMER OCH KLASSKILD- vidare. Det är lite häftigt.
RINGAR, ELLER SPELFIL-  
MER SOM BARA VEVAR PÅ
SAMMA SCHABLONER? Hynek Pallas
  Per: I och med att det Filmkritiker
blir fler filmer blir det fler
perspektiv. Men de riktigt stora
publiksuccéerna kommer att Den 10 december får regidebute-
vara schablonmässiga stereo- rande Pernilla Augusts filmatisering
typer och skrattmaskiner. Vi av Susanna Alakoskis kritikerrosade
kommer få leva med Major- arbetarklasskildring Svinalängorna
skan och Lille Fridolf hur länge svensk premiär.
som helst. Men precis som vi
har folklustspelens typer så
kommer den glada kurden, Özz
Nûjen, att fungera. Eller det
kanske är det den arga kurden.
  Anneli: Men det här med
33.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER) (FLM NR.9/10 2010)

Bild: St Paul Film

Petrip latser
Kristian Petri är en resande filmare. Brunnen letar spår efter Hemingway i
Spanien, Tokyo noise fångar den japanska huvudstaden och för närvarande
arbetar han på ett filmprojekt om hotell. För Jonas Holmberg berättar Kristian
Petri varför han ville skapa en stad som inte finns i nya filmen Ond tro.

Text: Jonas Holmberg

34. 35.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER)
TITTA PÅ den här servitören!
Hans rörelser är livliga och
markerade, han rör sig lite
för noggrant, lite för fort, han
kommer till gästerna med lite
för snabba steg, han böjer sig
mot dem med något överdriven
omsorg, hans röst och ögon
uttrycker ett alltför angeläget
intresse att passa upp på gästen.
Hela hans sätt att uppträda ter
sig som en lek, ett spel. Men
vad är det han spelar? Man
behöver inte iaktta honom
länge för att inse det: han
spelar att vara servitör.
På Konstnärsbaren i Stock-
holm är servitörerna nästan
lika omsorgsfullt korrekta
som den parisiske garçon som
existentialisten Jean-Paul
Sartre beskriver i Varat och
intet. I välstrukna vita skjortor
rör de sig rakryggat genom
lokalen. Sartre var kritisk mot
den nitiske servitörens försök
att undkomma varat-för-sig .
36.
Själv tycker jag  att den mjukt
formella artigheten är ganska
trivsam. Vår bordsbeställning
har försvunnit i bokningssys-
temet, men på ett par minuter
har de ordnat ett hörnbord vid
plyschsofforna längst in i
lokalen. Utanför är det sommar.
Kristian Petri  har precis varit
på sin sons skolavslutning.
Från början var planen att
hans nya film Ond tro skulle
gått upp på bio redan i vintras,
men under klippningen blev
Kristian Petris pappa svårt
sjuk. Ett tag pendlade Petri
mellan klipprummet och
radiumhemmet, innan han
bestämde sig för att göra ett
uppehåll. I mars blev den
mörka skräckisen ändå klar. Nu
hoppas Petri att den ska festi-
valvisas i Toronto eller Venedig
innan den svenska premiären
i oktober. Servitören kom-
mer till bordet. Kristian Petri
beställer råbiff med lök.
HUR KÄNNS DET ATT VARA
KLAR MED EN FILM OCH
VÄNTA PÅ MOTTAGANDET?
– Jag känner ingen nervositet.
Jag har gjort min film, och
nu lever den sitt eget liv. Men
det är klart att det skulle vara
tråkigt om den inte fungerade.
Jag hoppas att det finns ett
antal människor som förstår
den och tycker om den, även
om den har en tröskel i sitt
berättande. Det tycker jag
är bra. När man tittar på en
film av Antonioni eller Béla
Tarr kostar det någonting
att komma in i den. Du får
koncentrera dig lite grann och
fokusera. Det kan stöta bort en
del. Jag kan tänka mig att den
kommer reta många som tycker
den är mystisk och konstig och
svårgenomtränglig.  Dahlström, som har skrivit
VARFÖR TROR DU DET?
- Jag är pessimistisk. Vi måste
fejsa att film är en industri-
produkt på en underhåll-
ningsmarknad som är ganska
korkad. Sen är det en konstart
också. Det är som Truffaut
sa, att alla människor har två
yrken och det ena är filmkri-
tiker. Alla har en synpunkt,
och tror sig vara experter
på just film. Vilket nivån på
många filmkritiker talar om.
Men det är jättesvårt att veta
något om publiken. Det blir
så hypotetiskt att vända sig
till någon. Jag tror att jag gör
film för mig själv och mina
vänner och några till som
man respekterar och hoppas
ska kunna förstå. Sen vad den
stora mystiska massan tycker,
det har jag ingen aning om.  som man behöver veta, säger
NÄR JEAN-PAUL Sartre skrev
Varat och intet var det mot bak-
grund av massans obehagliga
rörelser under fyrtiotalet. Som
meteorolog i armén tillfånga-
togs han och läste Heidegger i
det tyska fånglägret. Åren efter
sitt frisläppande skrev han
Varat och intet. I boken betonar
Sartre människans fria vilja. I
en värld utan gud är människan
själv ansvarig för de val hon
vara jobbigt, kan hon inte
förneka det.
Den överdrivet omsorgs-
fulle servitören som helt går
in i rollen som servitör tar
inte ansvar för sin frihet, utan
retirerar till att bara uppfylla
vad hans specifika roll i sam-
hället kräver. När servitören
agerar utifrån premissen ”jag
är servitör” snarare än ”jag är
en fri existens som måste ta
ansvar för min frihet” lever
han förljuget – i ”ond tro”.
Att dramatikern Magnus
manuset till Ond tro, valde ett
av Sartres nyckelbegrepp som
titel gör det lätt att betrakta
huvudpersonen Mona (spelad
av Sonja Richter) som ett
existensfilosofiskt exempel.
Hon är en nyinflyttad danska
som blir vittne till ett mord,
men snarare än skrämd blir
hon extremt fascinerad av
mördaren. Samtidigt inleder
hon ett förhållande med den
märklige mannen Frank (Jonas
Karlsson). Handlar hon i ond
tro? Hur förhåller hon sig till
varat-i-sig och transcenden-
sen? Kristian Petri tycker inte
att man måste ha fördjupat sig
i fransk efterkrigsfilosofi för att
kunna tillgodogöra sig filmen.
– Man ska inte slaviskt
följa det där, det är ingenting
Petri. Men en stor del av
filmens subtematik är ju hur
människor betraktar varandra.
Allt det här gamla som Sartre
skriver om hur man ser på en
annan människa. Att helvetet
är de andra. Att vara objekt
i någon annans ögon, och
subjekt i sina egna, det är
helvetet. Det finns hela tiden i
filmen. Mona handlar i ond tro
i början, men så småningom
blir hon autentisk.
SARTRE MÅSTE ÄNDÅ BE-
TYTT EN DEL FÖR FILMEN?
– För Magnus har det funnits
där. Han använder ofta myto-
logiska eller filosofiska bak-
grunder. Det som är bra med
honom är att han aldrig skriver
en på näsan. Att han arbetar
in det i en genre eller i en
vardaglighet. Ond tro är en film
där du inte ska veta. Ett tag
hade vi alla möjliga idéer om
hennes backstory men det blev
alldeles för tydligt. Det hade
blivit banalt om man hade haft
med hennes bakgrund som ett
slags lösning. Men det finns
en brutal pappa där, jag tänker
mig en efterbliven dansk
bondgård någonstans.
(FLM NR.9/10 2010)
KRISTIAN PETRI är uppvuxen
i Uppsala. Han föddes 1956. Hans
pappa var chef på Utbildnings-
radion. Som helt ung ville han
bli skådespelare, men bestämde
sig sedan för att bli regissör.
VAR DINA FÖRÄLDRAR
FILMINTRESSERADE?
– Nej, inte direkt. 
ÄNDÅ VISSTE DU SOM
15-ÅRING ATT DU SKULLE
BLI FILMREGISSÖR?
– När jag var 15 hade jag
precis flyttat till Stockholm.
Min mamma tog livet av sig i
Uppsala. Jag bodde hos min
bästa vän i New York i tre
månader, sen flyttade jag till
Stockholm och kände ingen.
Jag var ensam ett tag. En av de
första sakerna jag gjorde var
att jag började gå på Cinema-
teket. Jag gick dit nästan varje
dag i två års tid, bara för att
jag älskade att vara där. Jag
tog tåget in till stan och såg
en föreställning, ibland två
föreställningar. Så såg jag alla
klassiker. Och jag älskade film-
världen, och kände att jag ville
bli en del av den. 
VAD TÄNKTE DU DÅ ATT DU
VILLE GÖRA FÖR FILM?
– Ja, vad hade jag för tidiga
drömmar? En av de första
idéer jag hade var att göra en
film om Majakovskijs sista
natt i livet. Han var hemma
hos Veronika Polonskaja, och
sedan tog han livet av sig. Han
spelade rysk roulette, sköt sig i
hjärtat. Väldigt romantiskt.
SAMTIDIGT SOM tonåringen
Kristian Petri filade på sitt
manus om den ryske poetens
sista ordväxlingar med sin
älskarinna extrajobbade han
som maskinist på biografen
Sergel, och jobbade gratis på
film- och tv-inspelningar.  En
gång sökte han till filmregilin-
(FORTS. FÖLJER)
37.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER) (FLM NR.9/10 2010)

KRISTIAN PETRI:
FÖDD: 19 MAJ 1956 I ÄRTEMARK, DALSLAND
BOR: STOCKHOLM
FILMPROJEKT JUST NU: FILOSOFISKA THRILLERN OND TRO,
ESSÄFILMEN HOTELLET, OCH LITTERÄRA ZOMBIERULLEN
HANTERINGEN AV ODÖDA.
PRIS: TILLDELADES 1996 GULDTACKAN SOM GÅR TILL FILMSKAPARE
SOM PREMIERAR ETT KVINNLIGT PERSPEKTIV.
ÖVRIGT: FIGURERAR SOM EN KARAKTÄR I CHARLIE
CHRISTENSENS SERIER OM ARNE ANKA OCH HAR REGISSERAT
NÅGRA AVSNITT AV SKÄRGÅRDSDOKTORN.

”Film är inte ett speciellt intellektuellt

medium egentligen. Det är mer ett
emotionellt medium.”

jen på Dramatiska institutet.
Som sista prov gjorde han en
film om Hitler som biktar sig.
Lösmustaschen ramlade hela
tiden av, och Petri kom inte in.
Istället fick han jobb som produ-
cent på SVT, och gjorde en rad
kortdokumentärer. Hans första
fullängdsdokumentär för tv
hette Aska och jordgubbar och
var ett mediekritiskt vänpor-
trätt av den kontroversielle
Stig Larsson, en av få svenskar
som liksom Petri framgångs-
rikt verkat i såväl filmens som
litteraturens fält.
HUR HAMNADE DU PÅ SVT?
– När jag var 19 eller  20
gjorde jag en beställningsfilm
för ABF som handlade om
gruvarbetare på Jamaica. Det
var skitkul. Genom den filmen
blev jag anställd på SVT, och
gjorde ett helt gäng dokumen-
tärfilmer där. Dokumentärfil-
mare hade sjukt stark ställning
då. Det var några som var
jävligt coola. Den jag tyckte
bäst om var Eric M Nilsson,
men han var ju frilans, han
hade redan slutat då.  sagt ganska taffliga och inte
VAD VAR DET I HANS FIL-
MER SOM DU TYCKTE OM?
– Det var lekfullheten, frihe-
ten och ett slags torr humor.
Det känns som en människa
som är just lekfull och fri
tycker jag. Ett slags intellektu-
ell nyfikenhet.
SER DU DIG SOM EN IN-
TELLEKTUELL FILMARE?
– Det låter så pretentiöst när
man pratar så här... är jag det,
haha?
JAG VET INTE, JAG FRÅ-
GAR DIG!
– Jag vet inte. Film är inte ett
speciellt intellektuellt medium
egentligen. Det är mer ett emo-
tionellt medium. Men det är
klart, vissa filmer som jag kan
uppskatta är ju onekligen mer
intellektuella. Chris Markers
filmer till exempel. De är mer
som litteratur nästan, det är
nästan lite fusk.  skildringar. Hans senaste bok,
HUR MENAR DU DÅ?
– Ja, bilderna är uppriktigt-
så intressanta. Det är texten,
litteraturen, som är intressant.
Jag är en sucker på att det ska
vara fint och att det ska vara
snyggt. Jag tycker Ond tro är
väldigt snygg. Men jag gillar
ju Chris Marker. Och jag har
alltid tänkt att det är synd,
varför kan man inte, i den
bästa av världar, göra en film
som är både och? Som har
kvalitet i berättandet men
som dessutom är visuell,
gripande och spännande. Det
borde gå att göra, tänker jag.
VARFÖR GÖRS DET
INTE DÅ?
– Jag kan tycka att många
fotografer, det låter ju hemskt
det här, men de är så väldigt
tekniska. Många av dem är
inga riktiga cineaster.
Kristian Petri har skrivit
romaner, noveller och rese-

(FORTS. FÖLJER)

38. 39.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER) (FLM NR.9/10 2010)

”Vi ville ha en ren spelplats.

Rena miljöer som inte skulle
vara belastade, som en känd
stad. Vi ville skapa ett Ond
KRISTIAN PETRI FILMOGRAFI:
OND TRO (2010) tro-universum.”
BRUNNEN (2005)
DETALJER (2003)
TOKYO NOISE (2002, MED JAN RÖED
OCH JOHAN SÖDERBERG)
FYREN (2000, MED JAN RÖED OCH
MAGNUS ENQUIST)
KÖNIGSBERG EXPRESS (1996, MED
JAN RÖED OCH BJÖRN CEDERBERG)
ATLANTEN (1995, MED JAN RÖED
OCH MAGNUS ENQUIST)
SOMMAREN (1995)
SPRICKAN (1992)

den historiska kortromanen
Jag ska dundra, skrev han till-
sammans med Peter Englund,
nu ständig sekreterare för
Svenska akademin.
SER DU DIG SOM FILMARE
ELLER SOM FÖRFATTARE I
FÖRSTA HAND?
– Jag ser mig verkligen som
både och. Den stora skillnaden
är att filmandet är så socialt.
Det kräver att man måste
kommunicera med många
människor för att genomföra
din vision, medan du är helt
ensam när du skriver. Båda har
ju sina fördelar, och jag tycker
om att växla. Det är otroligt
förmånligt. Skriva är lätt. Att
filma är mycket svårare. Man
måste entusiasmera folk att
satsa massa pengar, och så
måste man kompromissa. Man
får inte det perfekta vädret.
Hur stark konstnärssjäl du än
är kan du inte kräva det perfekta
vädret varje inspelningsdag.
Ibland får du hacka i dig att
det ser lite sämre ut. Det är
alltid något som skiter sig. Det
handlar väldigt mycket om att
göra rätt kompromisser och att
kunna leva med dem. Att inte
hata dig själv allt för mycket
när du går och lägger dig.
VAD KAN DU GÖRA MED
FILM SOM DU INTE KAN
GÖRA MED LITTERATUR
OCH VICE VERSA?
– Litteraturen är gränslös.
Det finns ingenting man inte
kan göra i litteratur. Men när
filmen är som bäst kan den
innehålla både litteratur och
musik. Och bild. Som filmare
skulle jag vilja använda frihe-
ten jag känner när jag skriver.
Jag skulle vilja att den var
mer möjlig. Det är ju mina
egna begränsningar, men det
är ett problem att man styrs
av andra människors rädslor
och förväntningar. Speciellt
när man ska sälja in något.
VARFÖR SPECIELLT DÅ?
– Det är jävligt tråkigt när man
pratar om film för ofta hamnar
man i ekonomin, men det är
sån stor skillnad från littera-
turen. Tänk dig att Gunnar
Ekelöf går upp på Bonniers och
ska pitcha Non serviam, för att
kunna få pengar för att sitta
och göra den. ”Ja, vem tänker
du ska köpa den här diktsam-
lingen?” Det är ju så det ser
ut i filmvärlden. Det är bitvis
väldigt förödmjukande, och det
gör att man blir mycket mera
defensiv. Du lägger dig där du
tror att du blir förstådd.
Undantaget är dokumen-
tärer. Där är det mindre kom-
mersiella krav, och jag kan
känna en större frihet. Det är
konstigt att dokumentärfil-
mare inte är mer avancerade
berättarmässigt. Dokumentär-
filmen borde vara filmens poesi.
Jag fattar inte varför den
för det mesta är så otroligt
konventionell. Att spelfilmen
är det, det förstår jag, den har
andra spelregler.
KAN MAN BRYTA MOT
SPELREGLERNA?  gällande filmrättigheterna till
– Delvis. Förutom att någon
som Tarkovskij var ett geni,
så hamnade han i ett system
där det var tillåtet att göra den
typen av poesi. Hans manus
var ju bara några A4-sidor.
Han skrev inte ens manus,
utan improviserade fram de
här drömlika bilderna och
fick någon att betala för det.
Skulle han komma in med sina
manus på Svenska filminstitu-
tet skulle de skratta åt honom.
Det finns inte på världskartan.
Om han inte redan var känd
då, som han var mot slutet.
DAGARNA INNAN middagen
har Petri ägnat åt Träsket, en
kortroman till Rönells anti-
kvariat som fyller 80 år. Han
tycker att det är ”skitkul”
att skriva den. Det enda som
verkar störa honom är den
pågående rättstvisten med
produktionsbolaget Tre vänner
John Ajvide Lindqvists zombie-
roman Hanteringen av odöda.
Tre vänner vill sälja optionen
till USA, men både Petri och
Lindquist vill, och ska, filmati-
sera den i Sverige nästa som-
mar. Kristian Petri lockas av
att gjuta nytt liv i en föraktad
genre – han beskriver zombie-
filmen som skräckfilmens
arbetarklass. Bara splatterfilmen
befinner sig eventuellt ett snäpp
lägre i hierarkin. Han vill att
filmen ska bli ”emotionellt
brännbar”.
DINA DOKUMENTÄRFILMER
ÄR VÄLDIGT SÖKANDE
OCH ESSÄISTISKA, MEDAN
SPELFILMERNA ÄR MER
RAKT DRAMATISKA. VAD
BEROR DET PÅ?
– I dokumentärfilmerna är jag
mycket närmare min litteratur.
De andas ett subjekt på ett
annat sätt. Det betyder inte
att det inte finns ett subjekt i
spelfilmerna, men det är inte
lika uppenbart. Det finns inte
en lika tydlig berättare. Även
om jag skulle säga att de också
ingår i mitt universum.
VART ÄR DITT UNIVERSUM
PÅ VÄG?
– Jag håller på med en doku-
mentär som heter Hotellet,
som är ett slags självbiografisk
essä om hotellrum över hela
världen. Tematiskt påminner
den om Atlanten och Fyren och
Brunnen, och den ska kännas
som Brunnen sönderslagen
med Tokyo noise. Jag vill skapa
något som är gränslöst.
HUR GÖR MAN NÅGOT
GRÄNSLÖST?
– Jag har lärt mig att börja
klippa, så jag sitter och klipper
själv. Så jag kan göra film på
samma sätt som när jag skapar

(FORTS. FÖLJER)

40. 41.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER)
litteratur. Men jag klipper inte
så bra, så jag får ta in en klip-
pare sen som kan hjälpa mig
att sätta en finish.  KRISTIAN PETRI är en resenär.
DU HAR FILMAT REDAN?
– Inte allt, men en hel del. På
flera hotell.  romaner om fjärran platser.
SOM DU HAR BOTT PÅ?
– En del, en del inte.
ETT PAR DAGAR efter mid-
dagen publicerar Dagens
Nyheter en essä av Kristian
Petri. I essän sitter Petri på
Hotel Pan Pacific i Singapore,
läser en antologi om littera-
turens hotell och funderar på
det särskilda bandet mellan
författaren och hotellet. Han
berättar om Herman Hesse
och badhotellet Verenahof,
om Marcel Proust och Grand
Hôtel Cabourg, och om Joseph
Roth som kallade sig ”en hotell-
medborgare, en hotellpatriot”.
VAD ÄR DET SOM INTRES-
SERAR DIG MED HOTELL?
– Det är ju allt möjligt, det är
en lek med identiteter. Du kan
betala för en natt och så kan du
vara vem du vill. En gång i tiden
var det den framväxande
borgarklassens sätt att försöka
bli adelsmän. De skapade Grand
hotel, så att de skulle kunna
leva i ett slott för en natt, även
om de inte hade råd med det
resten av året. Det är samma
sak nu. Du kan leva som en
rockstjärna eller en dokusåpa-
kändis för en kväll. Eller en
författare om det är det du vill.
Du kan köpa dig in för en kort tid.  – Vi ville skapa en stad i
KÖPER DU EN IDENTITET
NÄR DU BOR PÅ HOTELL?
– För mig är hotellet framför
allt en underbar arbetsplats.
Jag älskar att sitta och skriva
där, som Simenon, som tog in
på nya hotell hela tiden och
skrev alla sina böcker på hotell.
Det är min perfekta arbetsplats.
42.
Ibland undrar jag om det är
mitt perfekta hem också.
Han har gjort reseskildringar
för radio och tidningar, skrivit
Borneos djungler, den sibiriska
ön Sachalin, Sydafrikas ”sin
city”, den egyptiska byn El
Alamein. För att nämna några.
Med filmkameran har Petri
bland annat rest till öar i Syd-
atlanten (i den vackert funder-
samma Atlanten), Tokyo (i det
pulserande stadsporträttet
Tokyo noise) och för dokumen-
tären Fyren reste filmteamet
till hela nio olika länder.
Det är uppenbart att Kristian
Petri mer än de flesta intres-
serar sig för platser. Hur de ser
ut, hur de låter och vad de gör
med dem som bor där. Men
Ond tro utspelar sig inte någon
särskild stans. När Mona
vandrar runt i en mörk stad
går det inte att känna igen
sig alls. Filmen utspelar sig
i mellanrum, baksidor och
öde platser som tillsammans
skapar upplevelsen av ett
slags ickeplats.
I EN AV DE ALLRA FÖRSTA
BILDERNA I OND TRO ÄR DET
EN SPÅRVAGN SOM ÅKER FÖRBI.
DÅ BLIR MAN SÅDÄR ”JAHA
ÄR DET HÄR I GÖTEBORG
ELLER NORRKÖPING?”.  som man aldrig har sett förut.
– Men sen så ser du att det finns
en tunnelbana i den också.
JA, EXAKT.
Sverige som inte finns. Så
vi byggde upp en. Vi byggde
upp en karta över staden,
för de olika scenerna. Här
ritade vi upp ett kvarter, här
är finanscentrum, här är en
slags överklassvillaförort och
här bor Mona och här ser det
ut så här och här är kyrkan
och här är hamnkvarteren. Vi
ritade upp hela staden, och så
hade vi en stad där vi gick in
i kvarter som inte finns med i
filmen och tänkte ut hur dom
såg ut och hur dom ledde till
varandra när dom åkte bil. Till
slut så hade vi en spelplan för
den här fiktiva staden. 
HUR PÅVERKADE DET TÄN-
KANDET KRING FILMEN?
– Det var jävligt skönt. Vi
ville inte att det skulle vara
Göteborg eller Stockholm,
men det ska vara en stor
svensk stad som har spårvagn
och tunnelbana. Merparten
är inspelad i Göteborg, men
jag tror att även göteborgare
tycker att det är jävligt svårt
att känna igen. Vi filmade inte
på några landmärken.
NEJ, MAN KÄNNER JU INTE
GÖTEBORG I FILMEN.
– Nej, det tror jag inte att
man gör, och det är en hel del
Trollhättan och Uddevalla
och Stockholm också för den
delen. Det är en mischmasch.
DET ÄR VÄLDIGT MYCKET
BAKSIDOR OCH ÖDE PLATSER
I FILMEN.
– Vi ville ha en ren spelplats.
Rena miljöer som inte skulle
vara belastade, som en känd
stad. Vi ville skapa ett Ond
tro-universum. Ett eget
universum. En svensk stad
Som inte finns men som finns,
en Ond tro-stad.
VILKA ÄR DE TYPISKA
STÄLLENA I OND TRO-
STADEN?
– Jag älskar till exempel
stället där hon bor. Det är ett
jättekonstigt bostadsområde
i Örgryte som vi hittade, och
har en hiss som går rakt ner
till utgången. Du går in via
parkeringshuset, där ett
konstigt träd växer.  när vi hittade den.  EUROPEISK TRADITION, OCH
OND TRO ÄR EN SPÄNNINGS-
FILM. MEN NÄR MONA GÅR
RUNT I MÖRKRET OCH
MÖRDAREN ÄR NÄRA HADE
MAN OFTA KUNNAT GÖRA
DET MYCKET MER LÄS-
KIGT. VARFÖR ANVÄNDE
NI INTE FLER KLASSISKA
SPÄNNINGSGREPP?
– Alltså vi tittade mest på
Antonioni. Den största stilistiska
förebilden var Den röda öknen
mer än någon skräckfilm. Det
kanske avspeglar sig på nåt sätt.
Men det finns uppenbara spän-
ningsmoment i huset i slutet.
JA, DET ÄR EGENTLIGEN
FÖRST DÄR SOM DET BÖRJAR
ANVÄNDAS.  de vissa kläder som sen känns
– Ja, innan dess så är det mer
en freaky känsla av att det ska
kunna hända någonting, men
det händer ingenting.
VAD VAR DET HOS ANTONIONI
SOM INSPIRERADE DIG?  här filmen utspelar sig. Det är
- En viss atmosfär som jag
hittade i den konstiga fabriks-
staden i Den röda öknen. Och
vissa färger. Hans gröna och
gråa. Den där kappan som
Mona har, vi var väldigt nöjda
DEN ÄR VÄLDIGT FIN.
– Den har en mystiskt blålila
nyans.
DEN HÄR 60-TALSKAPPAN
GÖR ATT MONA SER UT
MYCKET SOM EN FILMPERSON.
VAR DET MENINGEN?
– Ond tro är överhuvudtaget
inte samtida. Sådant som kap-
pan och den här tunnelbane-
vagnen som är från tidigt 60-tal
gör att den inte är samtida.
Och hon lyfter en gammal
60-talstelefon. Det finns hela
tiden sådana markörer som är
ganska offade, just för att bryta
sönder tiden. Det är plågsamt
när man gör en film och så har
omoderna. Om de har fel axel-
vaddar känns en film på en gång
väldigt gammal. Jag ville trasa
sönder det redan från början.
Det är inte så intressant när den
kanske just nu, det kanske är för
tio eller tjugo år sedan eller i en
snar framtid, vad vet jag.  MAN KANSKE FÖRHÅLLA SIG
DU KÄNDE INTE ATT DET
FANNS NÅGON FARA I DET?
FILMEN FINNS I EN VISS
(FLM NR.9/10 2010)
DU HÄMTAR VISSA YTTRE
SYMBOLER FRÅN EN TID DÄR
DE STORA MÄSTERVERKEN
GJORDES. DET FANNS INTE
EN RISK ATT DET SKULLE
BLI PASTISCH?
– Nej, jag känner att den är så
stark i sig själv. Man kan kosta
på sig det. Jag skäms inte för att
jag har förebilder, utan jag kan
leka lite med det. Det behöver
inte förstöra den här berät-
telsens egen kraft, utan snarare
gör det att det blir uppriktigt.
Det är inget jag försöker dölja
eller vara smart med. Jag ville
göra den tidlös. Den kanske är
otroligt samtida på ett sätt, men
på ett sätt drar den sig undan.
DET INTRESSANT ATT MAN
TÄNKER PÅ  ANTONIONI NÄR
MAN PRATAR OM TIDLÖSHET.
MYCKET AV DEN FILMKONSTENS
EVIGA VERK KOM JU UNDER
50- OCH 60-TALEN. NU
UPPFATTAS DE SOM TIDLÖSA,
OCH SOM FILMARE MÅSTE
TILL DEM. NÄR DU SÄGER
ATT DU VILL GÖRA EN TIDLÖS
FILM SÅ ANVÄNDER DU EN
VISS STIL OCH VISSA
(FORTS. FÖLJER)
43.
(BERÄTTELSE – PETRIPLATSER)
KRISTIAN PETRI BIBLIOGRAFI:
JAG SKALL DUNDRA (2005,
MED PETER ENGLUND)
FYREN (1999)
NATTBOKEN (1999)
ARV (1998)
DEN STULNA NOVELLEN (1996)
DEN SISTA ÖN (1994)
RESAN TILL SACHALIN (1992)
DJUNGELN (1990)
FÖRSTA RUMMET (1988)
ATTRIBUT HÄMTADE FRÅN när han var chef på Riksteatern.
JUST DEN TIDEN. LIKASÅ Då träffades vi några gånger
ALLT DET HÄR MED ALIENA- och jag sa att jag oerhört gärna
TION, OCH SARTRES EXISTEN- skulle vilja göra en film på något
TIALISM, DET VAR JU OCKSÅ han skrivit. Men han sa att han
IDÉER SOM VERKLIGEN avskyr filmvärlden för att den är
LEVDE DÅ. HOS ANTOINONI så korkad. Ja, jag håller med sa
FINNS JU DE IDÉERNA... jag, den är otroligt korkad. Sen
JA, JAG VET INTE OM DET snackade vi inte mer om det. Ett
HÄR BLEV EN FRÅGA RIKTIGT. halvår senare ringde han mig
– Det låter som att du skriver en fredagskväll och sa att han
din artikel. hade ett manus. ”Har du tid kan
du få det nu. Kan du läsa det till
SOM FIKTIONSFILMARE är söndag?” Jag gick och hämtade
inte Kristian Petri särskilt det, vi bodde inte så långt ifrån
produktiv. Ond tro är hans varandra. Det var tjockt som en
tredje långfilm på 15 år. Efter telefonkatalog. Men jag tyckte
debuten Sommaren, där Gunilla att det fanns en film där, så jag
Röör förlorar sitt barn och sa att det vore jätteroligt att
börjar gråta under en porr- göra något på. Bra, sa han.  du av filmen, och så tar du ut
filmsinspelning, dröjde det åtta I SVENSK FILMHISTORIA
år innan Detaljer gick upp på STICKER DETALJER UT. ÄVEN
svenska biografer. Precis som OM TEMATIKEN ÄR VÄLBEKANT,
Sommaren blev Detaljer en SÅ ÄR SPELET OCH FORMEN
kritikerframgång. Lars Noréns ANNORLUNDA. SER DU DET
manus utspelar sig i Stockholms SOM EN SPECIELL FILM?
kulturborgerlighet. Michael – Jag har gjort den själv så jag
Nyqvists förläggare är gift med vet inte. Men jag tittade ju inte
Pernilla Augusts läkare, men på någon annan svensk film.
blir kär i Rebecka Hemses förfat- Men det har jag aldrig gjort.
tarprospekt som snart blir ihop Det finns väl ingen liknande
med Jonas Karlssons drama- svensk film. Den här Closer
tiker. Sen kastas allt om. påminner kanske lite om en
HUR KOM DU I KONTAKT lite ofarligare Detaljer. Någon
MED LARS NORÉN? liknande svensk film har jag
– Han beställde en pjäs av mig inte sett. Men jag har inte sett
44.
någon svensk film som Ond
tro heller. Möjligtvis Låt den
rätte komma in då.
Det är såhär vi fungerar, vi
letar efter referenser. Det gör
jag också. Samtidigt är det en
underbar tanke att man skapar
ett eget litet universum som
ingen har gjort tidigare. Och
då gäller det ju att kunna ladda
sitt universum med något. Vad
det nu är.
Om man ställer in ett föremål
i en Tarkovskijfilm, det skulle
kunna vara den här kaffekop-
pen, och ger den tillräckligt
mycket uppmärksamhet och
rätt ljus och rätt kärlek så blir
den magisk. Och så stänger
den. Då är det bara en tråkig
espressokopp, ingenting.
DETALJER ÄR VÄLDIGT
TEATRAL, VILKET OFTA
SES SOM ETT SKÄLLSORD.
VAR DU RÄDD FÖR DET?
- Nej, jag tycker ju om det.
Jag kan se en viss typ av
teatralitet i vissa Bergman-
filmer, som Nattvardsgästerna
och Såsom i en spegel, och
fullkomligt älskar den. Det
stör mig inte alls. Det finns
något som gränsar till littera-
turen där. Jag tycker att det
finns en poesi och musikalitet
och intelligens i den där
dialogen så jag kände inte
någon skräck för det. Sen
råkar jag känna människor
som pratar precis så där,
som en viss typ av littera-
tur. Så egentligen är den
mer realistisk än vad folk
tror. Men man kan ju inte
övertyga kritiker om att
sådana människor faktiskt
existerar. De rör sig i andra
kretsar.
DEN ÄR ANNARS MYCKET
MUMMEL I DEN SVENSKA
SAMTIDSFILMEN.
– Jag uppskattar Farväl
Falkenberg-gänget och
Ruben Östlund, men de ser
inte dialogen som att den
har ett litterärt egenvärde.
Jag ser den som något i sig,
och det beror kanske på att
jag har en litterär bakgrund.
Men det finns en ganska
stor tolerans för olika typer
av personligheter i svensk
film idag. Det är så jag
tycker att det ska vara. Man
behöver inte slå det ena i
huvudet på det andra.
SAMTIDIGT SOM sällskapet
vid bordet intill börjar
skratta hejdlöst säger
Kristian Petri att Hoyte van
Hoytema nu är på väg till
oss. Van Hoytema är film-
fotograf och har fotogra-
ferat Ond tro. Bildsättnin-
gen av Lasermannen,
Flickan och framför allt
Låt den rätte komma in
har de senaste åren gjort
holländaren till Sveriges
just nu mest eftertraktade
fotograf.
HUR BÖRJADE DU OCH
HOYTE VAN HOYTEMA
ARBETA TILLSAMMANS?
– Ett år innan vi började
spela in Ond tro samlades
jag och Hoyte med var sin
laptop. Han hade 50 filmer
på sin och jag hade 50 filmer
på min. Och så började vi visa
scener för varandra som hade
betytt något för oss. Långsamt
närmade vi oss ämnet. Först
började vi bara: vad älskar du?
Ungefär som ett kärlekspar
som möts på en middag. Sen
benade vi oss ner genom film-
historien och blev mer konkreta.
Till slut så klippte vi fram en
mood reel på tio minuter med
allt från Bresson till Wong
Kar-wai och bröderna Dardenne.
Den hade vi i ryggmärgen sen
när vi gjorde filmen.
NÄR HOYTE van Hoytema dyker
upp märks det direkt att de
båda männen känner varandra
väl. Jargongen skvallrar om
många långa dagar tillsammans
på inspelningsplats. Precis som
Kristian Petri är Van Hoytema
klädd i blått och svart, men de
är ganska olika. Petri pratar tyst,
Van Hoytema bullrar varmt
ironiskt på engelska blandat
med svenska och lutar fötterna
mot en stolskant. Kristian Petri
berättar att vi just pratade om
när de satt och visade filmer
för varandra.
– Ja, och så brukade vi gå
till en konstig dvd-butik, säger
Hoyte van Hoytema. Vi käkade
lunch på Nalen, och efter smet
vi dit och Kristian höll upp
den ena sjuka filmen efter den
andra. När jag kom hem efter
att vi varit där hade jag mycket
att förklara för min fru.
REGISSÖREN OCH fotografen
skämtar hela tiden. Men de har
också animerade diskussioner
om filmberättande med vid-
vinkelobjektiv, om Ola Billgren
och en ”Bergmanbild” som Van
Hoytema älskade (”De håller
(FLM NR.9/10 2010)
om varandra och talar om
kärlek”) men som Petri valde
bort i klipprummet (”Det blev
för tydligt”). Jag lyssnar mest.
När jag går på toaletten stänger
de av mikrofonen.
Efter ett tag kommer servi-
tören fram och tillrättavisar
Van Hoytema. Han måste ta
ner fötterna från stolen. Van
Hoytema är lite långsam, och
servitören visar ett litet tecken
på irritation. Sartre skulle gilla
det, att han för några sekunder
slutar spela sin roll så prickfritt.
Jag blir lite generad. Vi dricker
ett sista glas vin och hoppar in
i en taxi. St Paul, produktions-
bolaget som har producerat
Ond tro, har fest på Södermalm. 
”Lars Norén sa att han
avskyr filmvärlden för att
den är så korkad. Ja, jag
håller med sa jag, den är
otroligt korkad.”
I taxin sitter jag och Van
Hoytema i baksätet. Han pratar
om The fighter, sitt första Holly-
woodäventyr, med Christian
Bale och Mark Wahlberg i
huvudrollerna. Om ett par da-
gar ska han åka till USA och
överse färgkorrigeringen.
Kristian Petri sitter i framsätet,
men när vi åker över Central-
bron vänder han sig bakåt.
Han tittar på den sena sommar-
himlen över staden. ”Det är
nästan för vackert. Det skulle
inte gå att filma.”
Jonas Holmberg
Redaktör FLM
Ond tro har svensk premiär den
10 september.
45.
(BERÄTTELSE – KRITIKERNS KONSTER)
Bild: Norstedt
Den kulturella scenen är en tvåringscirkus
med fribrottning som stående attraktion.
Eller för att tala med Ingmar Bergman:
”Jag gör mina konster för publiken och
kritikerna gör sina.”
Ge mig en fast punkt utanför
jorden och jag skall rubba hela
universum.
– Arkimedes
HALLÅ, DET ÄR Lars Forssell.
Din jävel!!! Du har ingen själ!!
Så lät det när telefonen väckte
mig klockan fem en morgon
för många år sedan. Jag
svarade att detta var mycket
möjligt och att jag redan hade
misstänkt att så var fallet, men
att beskedet gärna fick dröja
några timmar. Att Lars Fors-
sell var förbannad berodde på
att jag hade skrivit en kritisk
recension av hans nya pjäs.
Det här är varken första
Kritikerns eller sista gången det skurit
sig mellan en konstnär och en
kritiker. Många bonmot har
präglats – främst då av bitska
konstnärer som ger igen.
”Kritiker är som eunucker i ett
konster
I sina memoarer, Inte bara bio, skildrar Nils Petter Sundgren en kritikers
harem. De vet hur det görs, ser
hur det görs varenda dag men
är oförmögna att själva göra
det”, skrev Brendan Behan.
John Osborne var lika sarkas-
tisk när han sade ”att fråga en
författare vad han tycker om
kritiker är som att fråga en
uppväxt och yrkesbana. FLM publicerar kapitlet ”Om filmkritik”, där han lyktstolpe vad den tycker om
hundar”. Tonen är ofta rå men
formulerar sina lärdomar från drygt 40 år på skansen. sällan hjärtlig.
Text: Nils Petter Sundgren
46.
Kritikern arbetar för
publiken, men minst lika
mycket för sin egen makt och
härlighet. Konstnärerna anser
sig sällan ha något att lära
av kritiken. Den kulturella
scenen är en tvåringscirkus
med fribrottning som stående
attraktion. Eller för att tala
med Ingmar Bergman: ”Jag
gör mina konster för publiken
och kritikerna gör sina.”
Ingmar Bergman knuffade
på Dramaten omkull Dagens
Nyheters teaterkritiker Bengt
Janzon, som därmed hindra-
des från att recensera fler
Bergmanföreställningar. Att
skicka begagnade toalettpap-
per till misshaglig kritiker är
ovanligt, men Ingela Lindh på
DN lär ha råkat ut för det. Jag
undrar om detta gav henne
löneförhöjning. Själv har jag
bara fått sårade ögonkast
och snäva eller uteblivna
hälsningar, men aldrig ett
brunfläckigt papper.
Om en kritiker vill bli ihåg-
kommen av eftervärlden skall
han utföra offentliga avrätt-
ningar. Stig Ahlgrens elakhe-
ter mot Ingrid Bergmans och
Roberto Rossellinis fiasko med
Jeanne d'Arc på Stockholms-
operan gjorde Ahlgren nästan
(FLM NR.9/10 2010)
lika världsberömd som hans
offer, åtminstone i Stockholm.
Signaturen Filmson i Afton-
bladet var en usel filmkritiker,
men han har gått till film-
historiens kuriosakabinett
med de odödliga orden: ”Jag
vägrar att okularbesiktiga den
uppkastning Ingmar Bergman
lämnat efter sig.” Detta apropå
Gycklarnas afton, ett av Bergmans
allra bästa verk.
Av egen erfarenhet vet jag
att redaktionschefer gillar
brutala tag och skarpa formu-
leringar. Verbala lustmord har
ersatt offentliga avrättningar
som katharsis för de kulturella
massorna. När jag dök upp på
Nyhetsmorgon i TV4 på torsdags-
morgnarna för att leverera
veckans filmkritik möttes jag
ibland av ett förväntansfullt
”blir det några kalkoner i dag?”
När jag som oftast måste svara
nej, kändes det som att neka
ett barn den förväntade godis-
påsen. Andras motgångar blir
ju ofta en hemlig njutning. I
all estetisk kritik kan finnas
ett sadistiskt element – detta
kan jag inte förneka om jag
uppriktigt rannsakar mig själv.
När jag började recensera
i Bonniers Litterära Magasin
bad Åke Runnquist mig att
(FORTS. FÖLJER)
47.
(BERÄTTELSE – KRITIKERNS KONSTER)
undvika lustmord. Åt sådana
ägnade jag mig först när jag
blev äldre och elakare. Vill
man nu begå lustmord är det
viktigt att välja värdiga offer,
kulturella tolvtaggare och
inte små möss. Jane Magnus-
sons sågning av det TV4-gäng
som gjorde bort sig på Berns
scen i höstas var meningslös,
eftersom offren inte hade
konstnärlig status. Vill man
väcka uppseende och starka
känslor skall man riskera
någonting, som Stig Ahlgren
gjorde. Att påpeka att TV4:s
nyhetsfolk inte är kompetenta
artister fordrar inget som
helst kurage utan är som att
slå in en öppen dörr.
VAD KRÄVS DÅ av en bra
kritiker? Främst kärlek till
filmen, menade Robin Hood
alias Bengt Idestam-Almquist,
som har kallats den svenska
filmkritikens fader. Han växte
upp i Petersburg och Helsing-
fors, men studerade i Uppsala.
Robin Hood var en filmhisto-
risk lärdomsbjässe, som skrev
banbrytande böcker framför
allt om Sjöström och Stiller och
rysk stumfilm.
Robin Hood var en
mångsysslare, för en större
allmänhet mestkänd som
När jag dök upp på Nyhetsmorgon i TV4 på torsdags-
morgnarna för att leverera veckans filmkritik möttes
jag ibland av ett förväntansfullt ”blir det några kalkoner
i dag?” När jag som oftast måste svara nej, kändes det
som att neka ett barn den förväntade godispåsen.
tidningsman och kritiker i
Stockholms-Tidningen. Han
skrev spänstigt och passio-
nerat. Älskade film gjorde han
med besked, ibland till över-
mått. Robin Hood hade lätt att
48.
överskatta samtida svensk film,
inte minst Arne Mattssons
femtiotalsproduktion. Ordet
mästerverk dök upp lite väl
ofta i hans kritik. När man var
tillsammans med Robin Hood
kände man smittsam glöd och
entusiasm. Jag träffade honom
några gånger på SVT på sextio-
talet, då han gjorde tv-porträtt
på Greta Garbo.
Robin suckade lite grann
över att en yngre generation
var så kritiskt inställd till
några av hans favoriter. Vi var
i vår tur ganska kritiska mot
Robin Hood – han var ju en
auktoritet från en annan tid
och skulle ifrågasättas. En
gång lät jag Jan Aghed gå till
angrepp mot Robin Hood i
en filmkrönika. Tiden har sin
gång och nu är det min tur att
angripas av unga kritiker. Om
några årtionden är det deras
tur att devalveras. Mönstret
upprepas. Men Robin Hoods
krav att en filmkritiker skall
älska film gäller fortfarande,
oberoende av generations-
strider. En kritiker skall ju
vara både kall och varm och
liksom Runebergs Kulneff
kyssa och slå ihjäl med samma
varma, glada själ. Samtidigt
skall han eller hon kunna
se igenom och avslöja bluff
och manipulation i filmens
cirkusvärld.
Det sägs ibland att kritik är
en vetenskap, men det håller
jag inte med om, snarare då
den sjunde konstarten, som
behöver de andra sex för att
finnas till. En bra filmkritiker
skildrar och värderar det han
eller hon hör och ser på ett
kunnigt och medryckande
sätt. Detta fordrar känslighet,
iakttagelseförmåga och stilis-
tisk känsla. Det handlar om
konsten att fånga något lika
subtilt som spindelnätet eller
fjärilsflykt. De bästa biostun-
derna inträffar när man helt
går i upp i ögonblicket och allt
annat försvinner.
Kritiken vill gärna plocka
sönder de här ögonblicken
och avslöja tricken bakom.
Dekonstruktionsmetoden kan
vara nyttig men har sina faror
– den blåser gärna guldstof-
fet av fjärilsvingen och inte
mycket blir kvar utöver
dekonstruktörens självbelåtna
briljans. Den bästa kritiken
förenar intellektuell skärpa,
inlevelse och engagemang.
Det gäller att i ord fånga och
återge det man ser, hör och
upplever och förmedla det
till publiken på bästa sätt. De
stora ögonblicken har ofta
mystisk laddning.
JAG TROR ATT vi alla har
filmminnen som ger ekon
djupt ner. Just nu kommer jag
att tänka på en scen ur Ettore
Scolas En alldeles särskild dag.
Hitler är på statsbesök i Rom.
Marschmusik, parader med
stridsvagnar och upphetsade
radioröster. Borta från bullret
men ändå nära utspelas en
laddad scen mellan två män-
niskor, spelade av Marcello
Mastroianni och Sophia Loren.
De rör sig som i kurragömma-
lek bland fladdrande lakan.
Spänningen mellan dem stiger
fram till dess han bekänner att
han är homosexuell och hela
atmosfären förändras. Men inte
(FLM NR.9/10 2010)
NAMN: NILS PETTER SUNDGREN
FÖDD: 24 FEBRUARI 1929 I STOCKHOLM.
KARRIÄR
I URVAL: EXPRESSEN, FILMKRÖNIKAN
(1963-1991), KRITIKER I TV4.
BOK: THE NEW SWEDISH CINEMA (1970).
PRIS: HEDERSGULDBAGGE (2007).
FAVORITFILM: DE SJU SAMURAJERNA (1954).
ÅNGRAR: INGET (ORDET ”ÅNGER” FÖREKOMMER
NOLL GÅNGER I INTE BARA BIO).
bakgrunden, Mussolini liv och villkor rik på innebörd. Det roligaste med filmkritik
skriker i högtalarna och När jag ser och ser om den är att försöka det som egent-
marschmusiken skräller. här scenen, vet jag precis vad ligen är omöjligt – att i ord åter-
Även andra regissörer har som kommer att hända, men skapa och suggerera det som
skapat scener med magisk upplevelsen är ständigt ny, som aldrig låter sig slutgiltigt
kraft. Fellini är en av dem. i den bästa musiken. beskrivas. Liksom musiken är
Jag tänker på två scener i La Ett sätt att mäta en films filmen ett ständigt flöde. Det är
dolce vita, först inledningen värde är att se hur länge därför det mesta som skrivs och
där Mastroianni sitter i en intrycken och känslan stannar sägs om film handlar om det
bil, medan ett krucifix seglar kvar. Det händer ju inte sällan enkla och handfasta, handling
förbi uppe i luften, buren att allt är bortblåst så fort man och moral. Särskilt bekvämt
av en helikopter. Den andra lämnat salongen. I andra fall är att prisa eller fördöma just
scen jag tänker på är finalen kan en film ha längre effekt moralen. Då är det inget handi-
där Mastroianni i den bleka än man anat. Som med The kapp att vara tondöv.
gryningen följer festfolket ner wrestler, som jag till en början
till stranden och ser en iland- stötte bort, eftersom jag tyckte JAG TYCKER ILLA om att
driven jättefisk. Här skapas att den var obehaglig och behöva sätta sifferbetyg som
en väldig känsla som i alla spekulativ. Men den stannar en annan skolfux. Påhittet
fall jag inte kan beskriva i ord kvar i huvudet. Intensiteten med poängbetyg är en olycka.
på ett meningsfullt sätt. Det i skildringen av den självplå- Siffrorna gör att själva tex-
är ingen tillfällighet att just gade brottarens martyrium får terna kommer i skymundan.
Mastroianni gör rollen. För filmen att växa, helt oberoende Jag hör ibland folk säga att
mig var han en av de största av att den inte har ett skvatt den här filmen måste vara bra
skådespelarna. med mitt eget universum att för den har fått fyra plus, solar,
En filmscen jag ofta tänker göra. Stort skådespeleri har stjärnor, getingar eller annat.
på är den där den unge pojken i en förmåga att bränna sig fast. Vad som motiverar betygen är
Tarkovskijs Den yttersta domen Att värdera filmer efter deras det ingen som frågar efter. När
gjuter den väldiga kyrkklockan. effekt på känslolivet kan dock man skriver kritik sker en in-
Han har aldrig gjort något lik- vara förrädiskt. Kitsch och tressant intellektuell process.
nande tidigare och är medveten känslopjunk är mäktiga känslo- Upplevelsen både klarnar och
om att ett misslyckande kom- skapare men har ingenting nyanseras i och med att man
mer att kosta honom livet. För att göra med konstnärliga formulerar den. Så är det i alla
mig är detta en av de mest om- kvaliteter. Att Kay Pollaks Så fall för mig, antingen jag skri-
tumlande scenerna i filmkon- som i himmelen fick många vit och pratat om film, teater,
stens historia. Spänningen och att gråta hindrar inte att skönlitteratur eller konst. Det
skönheten är mäktig, metaforen det handlar om emotionell är först i skrivandet som jag
om konsten och konstnärens våldtäkt på publiken. själv kommer till klarhet om
(FORTS. FÖLJER)
49.
(BERÄTTELSE – KRITIKERNS KONSTER)
Liksom musiken är filmen ett ständigt flöde.
Det är därför det mesta som skrivs och sägs
om film handlar om det enkla och handfasta,
handling och moral. Särskilt bekvämt är att
prisa eller fördöma just moralen. Då är det
inget handikapp att vara tondöv.
mitt omdöme. Så blir det i alla
fall när man är en Gutenberg-
människa.
Filmen är en oren konstart,
en syntes av opera, drama,
musik, bildkonst och mycket
annat. Den som bedömer film
bör därför ha kunskap om alla
dessa konstformer. I varje fall i
dagskritiken blir det lätt så att
film bedöms mycket summa-
riskt, ofta med generella om-
dömen och handlingsreferat.
Bekvämast är att ha facit
i hand, det vill säga prisa de
rättrådiga och fördöma filmer
med fel åsikter. Detta innebär
inte att man helt kan avstå
från moraliska kriterier. En
film kan som Leni Riefenstahls
Viljans triumf vara lysande
kinematografi men ändå ett
ondskans verktyg. Från att
konstatera detta till att fördöma
allt man med större eller mindre
orsak finner opassande är steget
långt. Sökandet efter förgripliga
undertexter kan bli parodiskt.
I Sverige och många andra
länder är just nu kvinnosynen
en måttstock på filmens värde.
Jag blev inte förvånad när pro-
fessor Maaret Koskinen sa att
studenterna överraskats av att
jag inte tog upp det feministiska
perspektivet, när jag för något
50.
år sedan gästföreläste om film-
kritik på Stockholms universitet.
Den ena måttstocken kan vara
precis lika vilseledande eller
relevant som den andra. För
så där trettio, fyrtio år sedan
gällde den socialistiska. Om hur
morgondagens värderingar ser
ut har jag förstås ingen aning.
Men energiska trendspecia-
lister spanar säkert nyfiket
och oroligt. Det gäller att ligga
i framkant och inte sitta kvar
med svarte-petter. Det är alltid
bekvämt och lockande att falla
in i kören och på det viset vinna
kollegernas bifall.
OCH HUR ÄR det med filmkri-
tiken i Sverige? Jag skall inte
bedöma kolleger och framför
allt inte säga att det var bättre
förr, för det var det inte alls.
Det räcker att säga att det
fanns och finns en handfull
bra kritiker över hela landet.
Jag följer bara Stockholms-
tidningarna och kan kon-
statera att Dagens Nyheter
och Svenska Dagbladet har
kompetenta filmkritiker.
Jag har knappast haft någon
förebild eller läromästare i
filmkritik. Jag är hemma i
filmhistorien men måttligt
intresserad av filmteorier även
om jag känner till dem. När-
mast ligger jag liksom många i
min generation den så kallade
auteurteorin, som innebär att
man håller just regissören som
konstverkets centrum. Naturligt-
vis vet jag att det finns undantag,
där filmstjärnan, producenten
eller någon annan är intressan-
tast. Andra filmteorier har inte
engagerat mig, varken marxis-
tiska, postmodernistiska eller
feministiska. Även när jag
sysslat med litteratur, konst
eller historia har jag överlåtit
studierna av de stora teoribyg-
gena åt andra. Det roliga har
varit att läsa skönlitteratur, se
på konst och gå på bio. Jag har
lärt mig mycket genom att köra
film i klippbordet Där kan man
i lugn och ro begrunda struktur,
redigering och rytm på ett mer
detaljerat sätt än på bio.
NÄR JAG började i branschen
för nästan femtio år sedan var
man tvungen att ha tillgång till
både klippbord och filmkopia
för att studera film på detta
sätt. I dag räcker det med en
dvd-spelare för att analysera
all världens mästerverk. Dess-
utom har jag förstås pratat
film med flera generationer
kolleger och naturligtvis följt
och deltagit i filmdebatten.
Det självklart antingen man
sysslar med konst, musik,
teater eller litteratur. Samtal
är alltid den bästa skolan – det
visste redan Sokrates. Det
viktigaste är att lära sig skilja
mellan äkta och falskt. Det
gör man inte på kurser. Utan
en väl fungerande bullshit
detector kommer man ingen-
stans. Denna egenskap har med
personlighet att göra men
kan utvecklas och skärpas
av erfarenhet. Jazzmusiker
jag träffade i min ungdom
använde ofta ordet uppfatt-
ning. Vissa musiker hade
uppfattning, andra inte.
Det handlade inte bara om
musikalitet utan om känsla,
intuition i musiken – kort sagt
uppfattning. Förvånansvärt
många filmälskare saknar just
denna gåva och inte så få av
dem blir just filmkritiker.
ATT VÄRDERA konst mot betal-
ning är naturligtvis besynnerligt,
men det tänker man inte på så
länge verksamheten pågår. När
ljuset tänds efter förhandsvis-
ningen rusar alla ut i verklig-
heten utanför biografen. Många
annars pratglada kritiker för-
vandlas till musslor för att inte
tvingas bjuda på de briljanta
I tjugosju år gjorde jag den svenska
televisionens enda filmrecensionsprogram och
det är svårt att tänka sig att det som sades och
visades inte skulle haft något inflytande alls.
formuleringar de slipat på
i biomörkret. Förhandsvis-
ningar är nödvändiga, men jag
går helst inte på dem utan ser
hellre filmerna tillsammans
med vanlig biopublik, som
betalar för att få en upplevelse
den har sett fram emot. Även
när det är tyst i salongen känns
atmosfären. På pressvisningar
däremot finns det sällan någon
stämning. Kritikerna sitter mest
och antecknar och distanserar
sig gärna från filmupplevelsen.
Tydligast upplevde jag
skillnaden vid två olika före-
ställningar av Fucking Åmål.
På pressvisningen kändes det
positivt, men det fanns ingen
laddning. Några veckor senare
såg jag om samma film, nu med
betalande publik, mest tjejer.
Det blev en av de häftigaste
föreställningar jag varit med
om i hela mitt liv, minst lika liv-
lig som barndomens matinéer.
Den unga publiken var enormt
entusiastisk. Den applåderade
och hurrade under filmens
gång. När slutscenen kom blev
det stormande applåder.
Nu skall en film inte värderas
efter publikens reaktioner.
Men det har ett värde att
uppleva den. Film är en publik
konst på samma sätt som cirkus
och teater. Framför allt gäller
detta vissa genrer, kanske i
första hand komedier. Detta
är orsaken till att så många
bra filmer faller platt när de
visas i tv. Med andra filmer
kan det vara tvärtom – där
blir publiken snarast i vägen
för upplevelsen. Detta gäller
framför allt inåtvända filmer,
inte minst i den nya svenska
vågen. Nu är det ingen större
risk att publiken skall störa
betraktandet av Man tänker
sitt, Flickan, Apan och många
(FLM NR.9/10 2010)
andra nyare svenska filmer. Det
kommunicerar mer med den
enskilde än med kollektivet.
HUR ÄR det, hade jag eller
andra kritiker någon makt i
filmlivet? I så fall för mycket
eller för litet? Utövade vi den
på ett godtagbart sätt? Den
som har makt avvisar gärna
ordet. Omvänt blåser andra
upp sig fast de är fullkomligt
betydelselösa. Det inflytande
jag haft eller inte haft sam-
manhänger förstås med Film-
krönikan. I tjugosju år gjorde
jag den svenska televisionens
enda filmrecensionsprogram
och det är svårt att tänka sig
att det som sades och visades
inte skulle haft något infly-
tande alls. På detta har jag fått
talrika bevis. Filmkrönikan
fick kritik, ofta besk, men var
för många en auktoritet. För
mig var det viktigaste att jag
kunde presentera nya filmer,
nya filmskapare och mer eller
mindre okända filmländer. Jag
väckte uppseende genom att
en gång säga att det egentligen
inte var så viktigt att recensera
James Bond, eftersom alla
visste vad filmerna handlade
om och skulle gå och se den
vad jag än sade. Dessutom sa
jag någon gång att Maurice
Binders förtexter var mycket
bättre än själva filmen. Ser
man till det praktiska infly-
tandet tror jag att publiken
ofta tog mer intryck av det jag
visade än vad jag sade.
Mitt paradexempel är
filmen 37:an Löken blåser på,
en dum och tarvlig lumpar-
fars av Ragnar Frisk med
Lasse Kühler i titelrollen. Jag
visade en extra tarvlig scen,
där Janne Carlssons rollfigur
nöp Berit Bogg i ändan. Sedan
kommenterade jag med några
(FORTS. FÖLJER)
51.
(BERÄTTELSE – KRITIKERNS KONSTER)
föraktfulla ord om, inte Boggs
ända, men väl om filmen. Ett
halvår senare ringde 37:ans
distributör och tackade mig
varmt. När jag presenterade
filmen i Filmkrönikan var den
trekvartsdöd på biograferna,
men efter min insats hade
den levt upp igen och spelat
in ytterligare en miljon till
distributören. Så kan det gå.
Omvänt gäller att kritiker
både i tv och andra medier kan
skrika sig hesa för att övertyga
publiken om en films förträff-
lighet – förgäves. Publiken har
en instinktiv känsla för vad den
vill ha och inte ha och handlar
därefter. Kritikens makt är
alltså begränsad. I motsatt fall
hade Göta kanal-filmerna blivit
praktfulla publikfiaskon. Jag
har träffat personer som säger
att de alltid gör tvärs emot vad
filmkritiken rekommenderar.
De undviker filmer som kriti-
kerna berömmer och rusar till
de mest utskällda. Filmkritiken
får då effekt, men inte den
avsedda. Detta betyder inte att
filmkritiken skulle sakna seriös
betydelse, tvärtom, i första hand
genom att skapa intresse för
filmer som annars inte skulle
få tillräcklig uppmärksamhet.
Är kritiken tillräckligt stimu-
lerande och insiktsfull öppnar
den också för djupare förståelse
både för nyare och äldre film.
Jag har hela tiden sett mig
som en introduktör och väg-
visare bland andra. Den stora
skillnaden är att jag alltsedan
1963 arbetat i tv-mediet, vilket
har gett mitt arbete en speciell
karaktär.
När man talar om film-
kritiken får man inte glömma
inflytandet på kulturpolitiken.
Det är i första hand kritiker
som skapar filmers och filma-
res anseende, både inom och
52.
utom Sverige. Utan festivaler
och kritikerstöd hade varken
Ingmar Bergman eller Bo
Widerberg fått internationellt
genombrott. Inte heller hade
vi i Sverige fått se klassiska
regissörer som Antonioni,
Kurosawa eller på senare tid
koreanen Chan-wook Park
eller Michael Haneke. Att bli
filmkritiker är inte särskilt
svårt. I varje fall om man nöjer
sig med att blogga. Att försörja
sig på denna hobby är vansk-
ligare. Till nytta och uppbyg-
gelse för blivande filmkritiker
vill jag därför ge dessa råd. Ta
dem för vad de är värda.
RÅD TILL en blivande
filmkritiker:
1. Förbered dig på ett
asketiskt och spartanskt liv.
Annars måste du se till att ha
ett så kallat riktigt yrke i bak-
fickan. Försörjningsmöjlig-
heterna är obetydliga. Till-
fällena till gratisätning är
trots allt som sägs och skrivs
mycket begränsade. Dagens
Nyheter och Svenska Dag-
bladet har varsin fast anställd
kritiker, övriga är frilansar.
Så även de flesta kollegerna i
övriga svenska tidningar. Även
SVT och TV4 anlitar frilansar.
2. Bli inte kompis med folk
i filmbranschen. Svårt att
undvika i en tid då intervjuer
tycks viktigare än recen-
sioner. I ett tidigare skede
umgicks jag en hel del med
folk i filmvärlden, i dag gör
jag det inte längre. På detta
sätt undviker jag risken för
vänskapskorruption. Nu är
det inte bara vänskap som kan
förvilla omdömet utan minst
lika mycket ovänskap eller
brustna vänskaper.
3. Håll klassikerna levande.
Försök undvika skräpet. Som
kritiker kommer du att tvingas
se enorma mängder likgiltig-
heter och tonvis med smörja,
eftersom medierna ser sig
tvungna att recensera all film
på repertoaren. Så är ju inte
fallet med litteratur och konst.
Risken finns att smaknerverna
blir bedövade och du blir upp-
rymd så snart en film höjer sig
en tum över medelmåttan. Se
bara hur mycket försumbart
som får fyror och femmor på
tidningarnas listor. Det gäller
att kunna skilja på Mount Eve-
rest och Floras Kulle i Humle-
gården. Se och se om de bästa
filmerna, så har du något att
jämföra med. Klassiker från
olika tider finns i butiker och
på nätet, liksom samtidsfilm
som aldrig får biografdistri-
bution i Sverige. Bedöm svensk
film med samma måttstock som
utländsk.
Överpatriotiska filmkriti-
ker undergräver sin auktoritet
samtidigt som de vilseleder
publiken. En kritiker skall inte
vara lojal mot något annat än
sitt eget omdöme. Lyckas du
inte är det lika bra att ta jobb
på ett filmbolags marknads-
avdelning eller i en video-
butik. Dessutom förmodligen
både säkrare och bättre betalt.
Och lika samhällsnyttigt.
NEJ, JAG tror inte att man
blir en bättre människa av att
gå på bio, lika litet som av att se
på konst, lyssna till musik eller
läsa skönlitteratur. Många bra
människor jag träffat varken
läser eller lyssnar. Adolf Hitler
älskade film och det är ingen
nyhet att kommendanter i
koncentrationsläger kunde
lyssna till Mozart samtidigt
som judar gasades ihjäl ett
par hundra meter längre bort.
Konstens nytta är diskutabel.
Jag kan inte tänka mitt liv utan
konst av olika slag. Men jag
tror inte att jag blivit vare sig
bättre eller sämre än män-
niskor som lever helt utan
konstupp-levelser eller inte
uppskattar samma saker som
jag. Likväl, film, litteratur,
musik, teater och bildkonst
har givit mig – och ofantligt
många andra – stimulans,
starka känslor och estetisk
njutning. Jag har sett det som
min uppgift att öppna dörrarna
till filmupplevelser som skulle
vara lätta att missa utan en
fingervisning. Dessutom har
jag velat ge sammanhang och
kritiskt perspektiv. Ibland har
jag lyckats men långtifrån alltid.
Det är viktigt att inte bli en upp-
blåst magister Chronschough.
Nyligen läste jag i Dagens
Nyheter en intressant text
av Mårten Blomkvist där
han hävdar att så kallade feel
good-filmer, som ofta får dålig
kritik, kan ge människorna
mer tröst än mer surmulna
kritikerfilmer. Den slutsats
jag drar blir då att feel good-
filmerna skulle vara nyttigare,
om man anlägger John Stuart
Mills perspektiv att målet
för all verksamhet bör syfta
till största möjliga lycka för
(FLM NR.9/10 2010)
Förbered dig på ett asketiskt och
spartanskt liv. Annars måste du se till att
ha ett så kallat riktigt yrke i bakfickan.
Försörjningsmöjligheterna är obetydliga.
Tillfällena till gratisätning är trots allt som
sägs och skrivs mycket begränsade.
största möjliga antal människor. pessimism och undergång? Ja,
Bara någon vecka senare stod kanske menar vi kritiker att
likaledes i DN en intervju med denna bild av människan är
Göran Greider, där han berät- sannare än den man möter i
tade att skräck- och science idylliska komedier.
fiction-filmer botar honom Människan blir så att säga
från stress. Han kan se tre fyra i visare och bättre av att inse
rad för att tillfriskna. Hur skall att livet ofta är tragiskt och
en filmkritiker förhålla sig till att man på ett eller annat sätt
detta? Är det rätt att fördöma måste ta spjärn mot olyckan.
filmer som gläder människorna Här går tankarna förstås
och lindrar deras kval? Kan film till Aristoteles och hans
ha andra önskvärda effekter på resonemang om den tragiska
publiken? Kan man verkligen reningen, katharsis. För övrigt
fördöma pornografi, om den kan tilläggas att en kritiker
har en önskad, sexuellt stimule- inte får vara allt för relativis-
rande effekt på tittaren, vilket ju tisk och beskedligt acceptera
faktiskt är avsikten? Skall film- andras åsikter. Risken finns
kritikern vara psykoterapeut att bli menlös. Hellre köra på
på amatörbasis? Eller ska man så långt det går, sedan må det
helt enkelt bortse från konstens bära eller brista. Var det inte
eventuella nytta och värdera den Herbert Tingsten som sade
på dess egna villkor? Sådana här att han skrev till hundratjugo
och liknande frågor är faktiskt procent även om han bara var
inte lätta att snabbt och katego- övertygad till åttio? Sedan får
riskt besvara. Däremot är det andra säga emot.
inte så att man i varje ögonblick
måste se filmen ur ett nyttopers- Nils Petter Sundgren
pektiv. De filmer som kritiker Filmkritiker
föredrar är ofta ganska dystra
historier, präglade av vemod
och hopplöshet. Inte sällan Inte bara bio utkommer i september
handlar det om människans på Norstedts förlag. Texten är en
något kortad bearbetning av kapitlet
ofullkomlighet och ensamhet,
”Om filmkritik”.
ibland även om ondska. Hur
kommer sig denna förkärlek för
53.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

Videob utikens
sista suck
Först langare av videovåld till minderåriga, sedan av studiematerial till
filmintresserade. Numera står lösgodiset för en lika stor del av omsättningen
som hyrfilmen. Anders Annikas tar farväl av videobutiken och Mandi Gavois
dokumenterar de videouthyrare som ännu finns kvar i Göteborg.

Text: Anders Annikas. Foto och enkät: Mandi Gavois

54. 55.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

1912 Glödlampans och fonogra-
fens uppfinnare Thomas Alva
Edison lanserar ett kineto-
skop för hemmabruk, till
vilket han också tillhanda-
håller kortfilmer för uthyr-
ning. 1927 John Logie Baird
uppfinner Phonovision, världens
”Man hyrde ju ut allt som fanns”, säger
första videoinspelningssystem.
Janne Haglund. ”Det var rätt så taskigt
urval i början, men folk tyckte ändå att
det var bättre än vad som visades på tv.”
1956 Ampex lanserar VR-1000,
den första videobandspelaren
som bygger på principen med
elektroniska signaler överförda
till magnetband. 1969 CBS
lanserar evr (electronic
video recording), den första
videobandspelaren för hemmabruk.
1970 Staten, Svenska kommun-
förbundet och Kooperativa
förbundet bildar Svenska
tv-kassett AB för att bevaka
utvecklingen på videoområdet.
1973 Den tionde upplagan av
Svenska akademiens ordlista
introducerar de nya orden
”videoband”, ”videoband-
spelare” (särsk. apparat för

DET ÄR TIDIGT 80-tal.
Skjutjärnsradiojournalisten
Janne Josefsson kliver in
på Video No. 1 i Borås för
att göra ett reportage om
den nya videoboomen. Han
rekognoscerar butikslokalen
och tycker att någonting
saknas. ”Kan du sätta på en
skräckfilm?” frågar han killen
i kassan. ”Så att man hör lite
skrik i bakgrunden?”
Knappt 30 år senare skulle
skriket kunna vara videobu-
tikens eget dödsvrål.
VI SPOLAR tillbaka till 1976.
Vhs:en kommer till världen.
Videoskivor och Betamax-
kassetter slåss också om
utrymmet. Kommersen tar
fart, under året säljs det
10 000 videobandspelare i
Sverige. Regeringen inser att
den nya tekniken kommer att
förändra förutsättningarna
för medielandskapet och
tillsätter 1977 den så kallade
videogramutredningen. Tid-
ningarna skriver allt oftare
om videon och i annonser
från radio- och tv-handlarna
dominerar videoapparaterna
1979 öppnar den första svenska
hyrvideobutiken och snart
följer fler.
Och så slår bomben ned,
den 2 december 1980. TV1:s
samhällsmagasin Studio S
sänder ett program med rub-
riken ”Vem behöver video?”.
Man visar klipp från filmer
som Motorsågsmassakern,
The Boogeyman och Dödens
mannekänger och program-
ledaren Göran Elwin (vars
dotter numera är vd för
Svenska Filminstitutet)
ondgör sig över det sadistiska
våldet. Reportrar skickar ut
tolvåringar till videobutiker-
na och visar att de utan knot
kan hyra filmer som heter A
taste of hell eller Psychic killer
Föräldrar, barnläkare och
politiker i studion är eniga:
någonting måste göras!
Vad som framför allt
händer är dock att video-
våldsdebatten på allvar drar
igång svenskarnas intresse för
video. Folk blir nyfikna och
vill ha tag på filmerna som
visats i Studio S-programmet.
Vid årets slut finns det 140
000 videobandspelare i de
svenska hemmen och snart
är Sverige ett av världens
videotätaste länder.
Det är boråsaren Janne
Haglund som berättar anek-
doten om namnen Josefsson.
Haglund var en tidig video-
användare och efter ett besök
hos en bekant till en bekant
som öppnat videobutik i
Västerås, bestämde han
sig för att göra detsamma.
Hösten 1980 slog då 24-årige
Haglund och kollegan Alf
Fast upp dörrarna till Video
no. 1 i Folkets Hus i Borås.
”Vi hade 96 filmer i butiken
första dagen, av väldigt
blandad kvalitet”, berättar
Haglund. ”Vi öppnade vid tio
och klockan tolv var 93 filmer
uthyrda.” Det var bara Dra-
cula vs. Frankenstein och två
italienska giallo-filmer som
ingen ville se.
Janne Haglund är fort-
farande kvar i branschen.
På Bangatan i Göteborg öppnades 1979 Videospecialisten,
Sveriges första videobutik.
Jag träffar honom på hans
kontor i centrala Borås, där
han jobbar som etablerings-
ansvarig för videobutiksked-
jan Hemmakväll. I väntan på
att flytta till nya lokaler sitter
Haglund och några kollegor
tillfälligt i katakomberna
under en av stadens butiker.
Väggarna pryds av diplom
från olika branschgalor,
stillbilder från filmer och
en fejkad filmaffisch med
texten ”Rumble in Borås”. I
Haglunds eget rum hänger en
Sverigekarta med knappnålar
som visar i vilka städer det
ligger Hemmakväll-butiker,
samt ett diplom från Video-
galan 1994, då han utsågs till
”årets videopersonlighet”.
Janne Haglund minns hur
videobranschen i bakvattnet
av det där Studio S-program-
met kom att betraktas som
en fulkultur. ”Vi kände oss
påhoppade. Videobutiken
fick en oseriös stämpel och
det höll i sig i tio–femton år.
Video var inte lika fint som
bio eller teater.”
I efterhand har det kom-
mit fram att argumentationen
i Studio S var osaklig, att ur-
valet av intervjuade barn inte
var representativt och att en
av intervjuerna dessutom var
helt och hållet konstruerad.
Det har rentav antytts att det
hela var ett försök från SVT
att försöka kväva ett konkur-
rerande medium i lindan.
Men även om presentationen
var manipulativ hade pro-
grammet rätt i sak: den tidiga
videomarknaden bestod till
stor del av vålds- och porr-
filmer. Det var helt enkelt de
som var lättast att få loss rät-
tigheterna till. De välkända
storfilmerna låg på bolag som
(FORTS. FÖLJER)

56. 57.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

inspelning av teveprogram)
och ”videosignal”. 1975 Sony
lanserar Betamax på de
amerikanska och japanska
marknaderna. 1976 JVC lanserar
vhs (video home system) i
Europa och formatkriget mot
Betamax inleds. Den sydkoreanska
filmen Cheongchun gyosa blir
världens första film att
släppas kommersiellt på vhs.
1977 Regeringen tillsätter
den så kallade videogram-
utredningen, för att undersöka
konsekvenserna av videogrammens
utbredning. 1978 Philips och
MCA lanserar laserdisc, till
en början under namnet disco-
vision. 1979 Hemvideo blir
Sveriges första videofilms-
distributör och den första
filmen som ges ut är Roger
Moore-rullen Blåst på tjugo
miljoner. Strax därefter
öppnar Tommy Högenberg
Sveriges första videobutik,
Videospecialisten, i Göteborg.
På öppningsdagen finns det tio
filmer i sortimentet och de går
att hyra för 35 kronor per dygn
samt en deposition på 400 kronor
per film. De första fyra dagarna
hyr han ut fyra filmer.
1980 En omfattande strejk
leder bland annat till att
svensk tv under drygt två
veckor endast sänder nyheter,
varvid videoförsäljningen får
en skjuts. Samhällsmagasinet
Studio S sänder senare samma
år ett program med rubriken
”Vem behöver video?” och
inleder den svenska video-
våldsdebatten. 1981 Riksdagen
antar en lag om förbud mot
spridning av filmer och video-
gram med våldsinslag. Sveriges
videodistributörer träffar

SARAH THYLÉN, ANSTÄLLD PÅ FILMTAJM,

MÖLNDALSVÄGEN 17

VILKEN ÄR ER INRIKTNING?
ALLA ÅDERSGRUPPER OCH GENRER. STOR DEL
GODIS, NÄSTAN 50% AV BUTIKSYTAN ÄR GODIS.
HUR SER FRAMTIDEN UT?
LJUS, DET GÅR BÄTTRE EFTER IPRED.
avvaktade videomarknadens
utveckling innan de vågade ge
sig in på banan.
”Man hyrde ju ut allt som
fanns”, säger Janne Haglund.
”Det var rätt så taskigt urval
i början, men folk tyckte
ändå att det var bättre än
vad som visades på tv. Man
kunde hyra ut vilken skit
som helst.” Och när utbudet
breddades och han började ta
in kvalitetsfilmer var det ändå
b-rullarna som gick bäst. ”Det
kändes som att folk såg det
här som ett rent tidsfördriv.
Man ville inte fördjupa sig
utan se action, komedier,
karate – ganska banal, enkel
underhållning. Publiken idag
är mycket mer kvalitetsmed-
veten, de har lärt sig att tycka
om bra film.”
En annan orsak till att all
sorts film blev uthyrd var att
det oftast bara fanns ett exem-
plar av varje film. Kassetterna
var nämligen dyra, det kostade
bortemot 1 500 kronor att
köpa in en vhs-kassett för ut-
hyrning. ”Om de inte lämnade
tillbaka filmerna blev det ju
panik”, minns Haglund med
ett leende. ”Vi fick åka runt
och ringa på hemma hos folk
och hämta de populäraste
filmerna.”
VAD SOM skiljer Sverige
från resten av världen är att
tillväxten efter 1981–1982 års
videoboom mattades av. An-
ledningen var att medelklas-
sen tvekade. Moralpaniken
som uppstod med videovålds-
debatten satte djupa spår och
det dröjde flera år innan
tjänstemannaföräldrarna
vågade låta sina barn titta på
videofilm i hemmen. Videon
blev i stället en lågstatussymbol,
det låg närmast prestige i att
inte ha någon. På sätt och vis
kan man därför säga att videon
blev den första klasslösa teknik-
innovationen – ett medium
för verklighetens folk.
Ett alternativ för video-
lösa var under många år
den så kallade movieboxen
– en väska med inbyggd
videobandspelare som
hyrdes tillsammans med
filmen. Det var först i slutet
av 80-talet som videon till
sist etablerades i de svenska
hemmen – 1989 stod det en
videobandspelare i hälften av
de svenska hushållen. Janne
Haglunds Video No. 1 fick en
systerbutik, också i Borås och
1994, samma år som Haglund
blev ”årets videopersonlighet”,
slog han sig samman med fyra
andra västsvenska butiks-
ägare och startade den så
kallade Videomix-gruppen.
Fler butiker i Syd- och Väst-
sverige anslöt och 2004 gick
dessutom in på Stockholms-
marknaden. 2007 köpte Video-
mix konkurrenten Hemma-
kväll och blev då Sveriges
största videobutikskedja.
Namnet Hemmakväll ansågs
mindre daterat än Videomix
och idag har Hemmakväll-
kedjan 89 butiker, från
Trelleborg till Luleå.
MEN DÄR kollegor har kommit
och gått har Janne Haglund
stannat kvar. I slutet av 90-
(FORTS. FÖLJER)

58. 59.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK)
en överenskommelse om själv-
sanering av programinnehållet
på video och inför ansvariga
utgivare för videofilmer.
Videogramutredningen presen-
terar sitt slutbetänkande, där
man bland annat förespråkar
förhandsvisning av videogram
som ska visas offentligt, video-
60.
distribution via biblioteken Hajen på Video 2000 i tron proggmusikern Ragnar Borgedahl
samt statligt understödda att det är en naturfilm och öppnar Sveriges idag mest kända
videoverkstäder. 1982 Tid- lägger grunden till Säfströms videobutik Casablanca i
ningarna Aktuell Video och livslånga rädsla för öppet Stockholm. 1984 The Criterion
Videotime lanseras i Sverige. vatten. 1983 En kvinna i Åhus Collections laserdisc-utgåva
”Rock-rysaren” Blödaren blir blir först i Sverige att dömas av King Kong innehåller
Sveriges första långfilm som för brott mot videovåldslagen, världens första kommentator-
släpps direkt till video. då hon hyrt ut Cannibal Ferox spår. USA:s högsta domstol
Orvar Säfströms mormor hyr till en 14-årig pojke. Den gamle slår med fem röster mot fyra
NICOLE HORVATH, ANSTÄLLD PÅ GALLERIAN
VILKEN ÄR ER INRIKTNING?
TOPPLISTA OCH NYHETER KOMBINERAT MED
GYM OCH SOLARIUM.
HUR SER FRAMTIDEN UT?
NEDLÄGGNING. VI GÅR BACK. DET LÖNAR
SIG INTE MED VIDEOBUTIKER. talet lämnade han butiksgolvet
och har efter det jobbat som
inköpsansvarig och nu alltså
som etableringsansvarig. Han
berättar att det är svårare att
ge sig in i branschen idag. ”På
80-talet kunde vem som helst
öppna videobutik, det ställdes
inga större krav på dig som
företagare. Det var som att
öppna en pizzeria idag. Inget
ont om pizzerior men … det
var många som drev rörelser
då som inte alls var intresserad
av film, utan bara av pengarna.
Däremot, för att öppna en
Hemmakväll-butik idag,
krävs det investeringar på
en och en halv miljon.”
När jag frågar om han
saknar att stå i butik tvekar
han inte, det är klart att han
gör. När han visar mig den
anslutande butiken efter att
vi har pratat klart är det också
tydligt att han rör sig i en van
miljö. Det händer fortfarande
att okända människor hälsar
på honom på gatan, bara för
att de känner igen honom
från åren på Video no. 1 och
fast att möjligheten att spela
in TV-program på video inte
är ett brott mot upphovsrätten.
1985 Regeringen tillsätter
den så kallade våldsskild-
ringsutredningen, för att
undersöka möjligheterna att
införa obligatorisk förhands-
granskning av videogram.
Bland de kulturpolitiska mål som videogram-
utredningen satte upp fanns att videon skulle
kunna användas till att integrera marginaliserade
samhällsgrupper – invandrare, handikappade och
småstadsbor.
Videomix. ”Då jobbade man
ju enbart med film också, då
hade man tid och möjlighet
att prata med kunderna,
man följde med ut i butiken
och visade och berättade om
filmerna. Det hinner man inte
med idag, man måste alltid
göra annat: skylta om, eller
fylla på godis.”
Precis som vid alla
förändringar som inte äger
rum i biografsalongerna fick
Hollywood stora skälvan
när videon dök upp. Disney
och Universal stämde tidigt
Betamax-tillverkaren Sony
för upphovsrättsbrott – men
förlorade. Ganska snart insåg
emellertid de stora studi-
orna att hemvideobranschen
var minst lika lukrativ som
biografmarknaden. Storsäl-
(FLM NR.9/10 2010)
Quentin Tarantino börjar jobba
på Video Archives i Manhattan
Beach. David Cook öppnar den
första Blockbuster-butiken i
Dallas. Inom några år är
Blockbuster världens största
hyrvideokedja. 1986 Den elfte
upplagan av Svenska akademiens
ordlista innehåller 17 nya
jarna gick bra också på video
och filmer som gick dåligt på
bio fick en ny chans, med ny
marknadsföring och ibland
även en ny titel. Idag kan
man argumentera för att bio-
visning av en film egentligen
bara är en påkostad reklam-
kampanj för den betydligt
mer inkomstbringande dvd-
utgåvan.
I takt med videons
genomslag blev förhands-
försäljning av videodistribu-
tionsrättigheter en central
del av Hollywood-filmernas
finansiering och det började
även produceras billiga filmer
direkt för hemmarknaden.
Framför allt var det b- och
c-filmer som gick direkt till
video (och senare direkt till
dvd), men det innebar också
(FORTS. FÖLJER)
61.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

ord som börjar med ”video”,
däribland ”videobutik”,
”videofilm” och ”videovåld”.
Antalet videobutiker är för
första gången större än
antalet biografdukar i USA.
1987 Hollywood tjänar mer
pengar på video än på biograf-
intäkter. 1988 Sony börjar
marknadsföra egna vhs-spelare
och erkänner därmed att
Betamax har förlorat format-
kriget. Våldsskildringsu-
tredningen presenterar sitt
slutbetänkande och kommer i
opposition mot den allmänna
opinionen fram till att
förhandsgranskning av
videogram inte är försvarbart,
med hänvisning till yttrande-
friheten. Micke Dubois och
Hans Crispin träffas av en
slump i en videobutik i Solna
och bildar kort därefter duon
Angne & Svullo. 1989 Som en
konsekvens av Michail Gorbatjovs
perestrojka startar Julia
Tymosjenko, sedermera premiär-
minister i Ukraina, en video-
butik i Dnepropetrovsk.
Videouthyrningen når sin
ekonomiska höjdpunkt i Sverige.
1992 Stockholmspolisen spanar
efter Lasermannen John Ausonius
utanför en videobutik han
ofta besöker och får på så
vis reda på var han bor. Detta
leder till att han senare
grips. 1993 Leif ”Blomman”
Blomberg, nyligen avskedad
Metall-ordförande, hyr Kathryn
Bigelows Blue steel i en video-
butik i Stockholm.
1994 Mediekonglomeratet Viacom
köper Blockbuster och med
videobutikskedjans resurser
i ryggen lägger man strax
därefter även vantarna på

CLAUDYA DANHO, EXTRAKNÄCKER I SIN MAMMAS BUTIK

HJÄLLBO VIDEO, BERGSGÅRDSGÄRDET 80

att independentregissörer
fick en chans att sprida sina
filmer även om de inte lycka-
des få biografdistribution.
Det enskilt viktigaste argu-
mentet för videons genom-
slag var också att det var
åskådaren som övertog kon-
trollen. Man bestämde själv
vad man ville se, och man
bestämde när, var och hur det
skulle gå till. Det gjorde inte
längre något att tv-utbudet
var tråkigt, med videon kunde
man välja sitt eget medium,
konsumenten fick större
makt. Man skulle kunna
gå så långt som att säga att
videon gjorde filmen till en
demokratisk rättighet. Bland
de kulturpolitiska mål som
videogramutredningen satte
upp fanns att videon skulle
kunna användas till att inte-
grera marginaliserade sam-
hällsgrupper – invandrare,
handikappade och småstads-
bor skulle med videon kunna
få ”stimulans och möjlighet
att delta i åsiktsutbyte och
andra aktiviteter”. I viss mån
infriades detta, det såldes
till exempel fler videoband-
spelare på landsbygden än i
storstäderna de första åren.
Ur ett storpolitiskt perspektiv
var också videon en viktig del
i uppluckringen av mindre
demokratiska samhällen än
det svenska – som när öst-
européer i kommuniststater
plötsligt kunde se västerländ-
ska filmer på insmugglade
videoapparater.
Men framför allt tog
videon hem filmen till svenne
banan och blev någonting
som alla relaterade till. Den
blev en referenspunkt i var-
dagen, inte bara ett special-
intresse. Branschens rädsla
(som ekar än idag) för att bio-
besöken skulle minska var på
sätt och vis felriktad – videon
förde i stället upp filmtittan-
det på nivå med guldåren på
60-talet, skillnaden var bara
att man tittade hemma i stäl-
let för på biograf.
VIDEON FICK också en väldigt
tydlig social funktion. När jag
VILKEN ÄR ER INRIKTNING?
TOPPLISTAN.
HUR SER FRAMTIDEN UT?
VI SKA BYTA LOKAL NU OCH PRÖVA ETT TAG MED HYRFILM
DÄR. GÅR DET INTE BRA SÅ LÄGGER VI NER DEN DELEN AV
har berättat för folk att jag VERKSAMHETEN. JUST NU ÄR DET MEST EN FÖRLUSTAFFÄR.
ska skriva den här artikeln
har alla haft en videobutiks-
anekdot att komma med. De
handlar dock inte så mycket
om själva filmerna, utan snarare
om omständigheterna. Det
är tjejgänget som betade av
närbutikens alla skräckfilmer
för att äta popcorn och skrika
tillsammans. Eller videoband-
spelaren som hyrdes med en
lapp från mamma som intygade
att det var i sin ordning. Själv
minns jag mellanstadie-
kalasen i början av 90-talet,
där höjdpunkten var att vi
satt och kollade på Den nakna
pistolen 2 ½, hyrd dagen till ära.
Forskning kring video
visar hur videotittandet ända
från början just har varit ett
socialt medium för många,
inte minst för ungdomar.
Man tittar i grupp, gärna på
något läskigt, som ett slags
initiationsrit och som en
flykt undan vuxnas kontroll.
Quentin Tarantino talar om
”the hangout movie”, filmer
som man ser i stora gäng,
(FORTS. FÖLJER)

62. 63.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

MUSTAFA ”MIKE” SAADEDDINE, ÄGARE

AV VIDEOHUSET, VASAGATAN 21

VILKEN ÄR ER INRIKTNING?
ALLT PÅ MARKNADEN, MED EXTRA FOKUS PÅ
STUDENTER, DOKUMENTÄRER OCH ”SPRÅKFILM”,
ALLTSÅ TILL EXEMPEL FRANSKT OCH ASIATISKT.
HUR SER FRAMTIDEN UT?
DET ÄR EN MYCKET TUFF BRANSCH. VI FÖRSÖKER
SÅ LÄNGE DET GÅR. HADE VI HAFT SAMMA NED-
LADDNINGSLAGAR SOM TILL EXEMPEL FRANKRIKE
HADE DET GÅTT BÄTTRE.

28.
64. 65.
29.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

Hollywoodstudion Paramount.
Jafars återkomst blir Disneys
första uppföljare som släpps
direkt till video. 1995 En
videobutik i Halmstad bränns
ned av tre skinnskallar, med
motiveringen att den drivs av
en invandrare. Ingången till
en videobutik i Umeå sprängs
av en feministisk aktions-
grupp, med motiveringen att
den hyr ut porrfilm. ”Video-
ligan” grips efter att under
kort tid ha utfört ett stort
antal grova rån mot video-
butiker och taxichaufförer i
Stockholm. 1996 Dvd (digital
versatile disc) lanseras,
efter att ett konsortium av
teknikföretag och filmstudior
enats om en gemensam standard
för att undvika ett nytt format-
krig. 1997 Boxman börjar sälja
filmer via internet. Jan de
Bonts Twister blir världens
första film att släppas
kommersiellt på dvd. Elva år
senare blir den även den
sista filmen som släpps på
hd-dvd. 1998 Filmkrönikan i
SVT inför programpunkten
”Videotipset”. 1999 Darren
Aronofskys Pi blir världens
första film som går att hyra
för strömning via internet.
Den inspelningsbara dvd-
spelaren lanseras, men slår
aldrig igenom. 2000 Motion
Pictures Association of
America stämmer peer-to-peer-
sajten Scour för att ha gjort
nedladdning av upphovsrätts-
skyddade filmer tillgängliga
på sajten. Filmvianet blir
först i Sverige med att erbjuda
laglig nedladdning av hyrfilm
via internet. 2001 Motorsågs-
massakern släpps på dvd i

”Det jag verkligen har lärt mig och tagit

med mig är att man inte ska vara rädd
för att göra korta filmer. När jag jobbade
i videobutiken valde jag ofta film utifrån
längd. 1,40 var helt okej, men om en film
var 2,20 gick den bort.”

gång efter gång, samtidigt
som man högljutt kommen-
terar vad som sker på skärmen.
Tarantino, ja. Varje gång
han släpper en film påminns
det i tidningsartiklar om att
han jobbade i videobutik
innan han slog igenom. Och
kanske är det också det enk-
laste sättet att sammanfatta
videons betydelse. Om 60-
och 70-talets New Hollwood-
regissörer skolades genom
att hänga på biogrferna i New
York, var det när Tarantino i
början av 80-talet arbetade på
Video Archives i Manhattan
Beach i Kalifornien som han
lade grunden till sin referens-
tyngda regissörsgärning. Utan
de där åren i videobutiken
hade han helt enkelt inte haft
någon karriär.
EN SVENSK Tarantino i
sammanhanget är Maria
Blom. Regissören till bland
annat Masjävlar jobbade i
början av 90-talet i två olika
Filmtajm, Mölndalsvägen 17
butiker i kedjan Videobutiken
i Stockholm. Precis som Janne
Haglund ser hon tillbaka på
de där åren med värme. ”Det
var väldigt kul på det viset att
det var en så bra stämning i
butiken”, minns hon. ”Hela
grejen att hyra videofilm var
ju någonting positivt. Sedan
var det också det att man kol-
lade mycket på film. Man fick
ta hem två filmer varje dag.”
Och det gjorde man. Jobbade
Maria Blom dagtid såg hon en
film på kvällen, och jobbade
hon kvällstid såg hon en film
på småtimmarna, för att varva
ned. ”Den uppdatering man
fick då kan jag sakna. Under
de där åren hade jag väldigt
bra koll på film, jag blev väl-
digt bred i min filmkunskap.”
Hon försöker fortfarande
hålla sig uppdaterad och åt-
minstone se allt svenskt som
ges ut på dvd – särskilt som
biografrepertoaren i Falun,
där Blom bor, är begränsad.
Men är hon med i någon film-
quiz är det oftast början av
90-talet hon är bäst på. ”Det
som också fortfarande händer
när man pratar om film är att
det kommer upp omslag, att
jag tänker i omslag”, berättar
Blom, som därför också har
varit engagerad i hur dvd-
omslagen till hennes egna
filmer har utformats.
Men annars då? Hur har
åren i videobutiken påverkat
det egna regissörsskapet?
”Det jag verkligen har lärt
mig och tagit med mig är att
man inte ska vara rädd för att
göra korta filmer. När jag job-
bade i videobutiken valde jag
ofta film utifrån längd. 1,40
var helt okej, men om en film
var 2,20 gick den bort. En his-
toria måste ha väldigt mycket
på fötterna för att hålla i över
två timmar – det har jag varit
hård med när jag har klippt
mina filmer.” Blom är också
medveten om att den största
delen av publiken kommer att
se filmerna i vardagsrummet.
”Det får man respektera och
därför måste man se till att
det rent filmiskt fungerar på
en tv-skärm också, inte bara i
biosalongen.”
(FORTS. FÖLJER)

66. 67.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK)
Sverige. 2002 En 7-Eleven-
butik i Lund blir först i
Sverige med att hyra ut film
via en obemannad automat.
Martin Kellerman myntar i sin
serie Rocky begreppet ”video-
butiksironi”, vilket innebär
att hålla upp en dålig film
och säga till sin kompis:
VIDEOBUTIKEN SOM fenomen
har då och då bearbetats av
filmvärlden själv. I Kevin
Smiths Clerks arbetar en av
huvudpersonerna i en video-
butik och möter en strid
ström av kunder som ställer
korkade frågor. Michael
Hanekes Bennys video
kontemplerar videovåldet,
när den videofilmsbesatte
huvudpersonen mördar en
jämngammal tjej som han
plockar upp utanför en video-
butik. I Frankie & Johnny  Videobutikens död har utropats flera gånger.
köper Michelle Pfeiffer en
videobandspelare eftersom
hon är trött på meningslösa
förhållanden: ”Send out for
a pizza, rent a film. That’s
dinner and a movie. And I
don’t have to deal with some
schmuck trying to put his
tongue in my ear.”
Ett typiskt metaskämt
dyker upp i Mel Brooks Det
våras för rymden, när Rick
Moranis lokaliserar sina anta-
gonister genom att tjuvtitta
på Det våras för rymden på
vhs. Förklaringen: ”There’s
68.
”Var det inte den här du
letade efter?” 2003 Det hyrs
för första gången ut fler
filmer på dvd än vhs i USA.
17-årige aspirerande filmaren
Mohammed El Assir åker till
Örebro och går runt i stadens
videobutiker för att fråga
hur han kan få tag på Josef
been a new breakthrough
in the home video market:
instant cassettes. They’re out
in stores before the movie
is finished.” Så nyss som i
Kommissarie Späck drivs
handlingen framåt av jakten
på en piratkopieringsliga
med rötter i 80-talet (och
med Ulf Malmros i en cameo
som ljusskygg videobutiks-
ägare). Och så har vi förstås
Michel Gondrys nostalgiska
Statistiken som finns tillgänglig är inte helt lättolkad,
eftersom den bara berättar om omsättningen i
grossistledet. Men det är tveklöst så att de tre stora
videobutiksåren var 1987, 1988 och 1989.
videobutikskomedi Be kind
rewind från 2008, som liksom
den här artikeln både fungerar
som en kärleksförklaring till
och som ett bokslut över en
svunnen tid.
MEN ÄR DÅ verkligen video-
grammet en förlegad teknik?
(FLM NR.9/10 2010)
Fares. Så småningom får han
adressen till Fares föräld-
rar. 2004 Joachim Posener,
Arkivbild: SFI
internationellt efterlyst som
misstänkt för ekonomisk
brot-tslighet i Trustor-här-
van, ger ut en bok där han
hävdar att han under sina år
på flykt bland annat drivit en
Ja och nej. Videobutikens död
har utropats flera gånger. Stati-
stiken som finns tillgänglig är
inte helt lättolkad, eftersom
den bara berättar om omsätt-
ningen i grossistledet (alltså
hos distri-butörerna, inte
hos själva videobutikerna).
Men det är tveklöst så att de
tre stora videobutiksåren var
1987, 1988 och 1989. I början
av 90-talet slog köpvideon
igenom, men framför allt
kom kabel-tv. Med ett ökat
tv-utbud, inte minst av
filmkanaler, var det enligt HELEN TAK, ANSTÄLLD PÅ MARIAS VIDEO,
många bara en tidsfråga VÄRMLANDSGATAN 19
innan hyrvideobranschen VILKEN ÄR ER INRIKTNING?
helt skulle dö ut. När sedan TOPPLISTAN, NYHETER, LITE SMALFILM
dvd:n kom lyfte branschen OCH GODIS.
HUR SER FRAMTIDEN UT?
igen. Bildkvalitén förbätt- NEDLADDNINGEN GÖR ATT DET BLIR SVÅRT
rades och dvd:erna kunde ATT FORTSÄTTA I DEN HÄR FORMEN I DET
LÅNGA LOPPET.
69.
(BERÄTTELSE – VIDEOBUTIKENS SISTA SUCK) (FLM NR.9/10 2010)

videobutik i Buenos Aires.
2005 Den första svenska
fildelningsrättegången inleds
och en man i Västerås döms i
tingsrätten för att ha delat
ut Teresa Fabiks Hip hip
hora!, men frias i hovrätten.
Östersunds-Posten avslöjar
att det är upp till 20 procent
dyrare att hyra film i Östersund
än i resten av Sverige.
2006 Diskussionstråden
”Videobutik – är det döfött?”
dyker upp på Flashback. Hd-dvd
och Blu-ray lanseras och ett
nytt formatkrig inleds. Två
år senare segrar Blu-ray.
2007 För första gången har fler
svenskar tillgång till dvd än
video. Strejk utbryter i tre
videobutiker i Skåne, då kedjan
Videomix vägrar teckna
kollektivavtal för sina anställda
trots att facket uppmärksam-
mar bristen på lönetillägg
för obekväm arbetstid. 2008
Telia Sonera drar igång digital-
tv-kampanjen ”Sveriges största
videobutik”. Satirsajten The
onion sänder ett fiktivt nyhets-
inslag om ”The Blockbuster Tour”,
ett museum där besökarna får
uppleva hur man förr i tiden
hyrde film i butik. 2009 Grundarna
av The Pirate Bay döms till
ett års fängelse vardera samt
ett skadestånd på 30 miljoner
kronor för medhjälp till upp-
hovsrättsbrott. Riksdagen
antar Ipred-lagen, som medför
att rättighetsinnehavare kan
begära ut ip-adresser till
personer misstänkta för olaglig
nedladdning. 2010 Blockbuster
stänger alla sina 17 butiker
i Portugal. Förhandlingar
pågår om ett nytt filmavtal,
grunden för svensk filmproduk-
tions finansiering. Stöteste-
nen är huruvida video-, dvd-
och bredbandsföretagen ska
vara med och betala på samma
villkor som biografdistribu-
törerna och tv-kanalerna.

Haglund har till skillnad från personalen

på Hemmakväll i Göteborg sett Clerks.
Det råder ingen tvekan om att han kan sin mötesplats för filmintres- den. När jag berättar det för där hade Clerks stått om de
videofilmhistoria. Men det finns liksom serade. ”För att det verkligen Janne Haglund kollar han upp hade haft den inne. Haglund
ska kunna funka tror jag att den i sin databas. Det visar sig berättar att ”favoriterna” står
ingen plats för den kunskapen längre. personalen måste ha mer att den aldrig har funnits på för ungefär tio procent av
kunskap. Om man vet att det hyr-dvd och om den fanns på intäkterna. När de har stått
är ett ställe där man kan få vhs har den rensats ut. ”Ja, i hyllan ett tag utan att bli
hjälp att hitta saker man inte det finns ju en del jävligt bra uthyrda hamnar de i ”outlet-
skulle kunna hitta annars. scener i den”, säger han och lådan”, där de säljs som
  Folk älskar ju att prata om myser lite bakom sitt skrivbord. begagnade.
innehålla extramaterial med men trenden är nedåtgående JANNE HAGLUND är dock film, älskar att bli rekommen- ”När den här barnfamiljen ska Haglunds och Hemma-
ett mervärde utöver själva sedan några år tillbaka. Och optimistisk. Den drastiska derade något som man inte hyra film och han ringer upp kvälls tidsperspektiv sträcker
filmerna. Uthyrningen tog det som framför allt talar för minskningen av ungdomar kände till. Det där personliga och beställer en massa porr- sig tio år framåt. ”Och är det
fart och ökade till och med att videobutiken på sikt är som hyr film hos Hemmakväll och unika. Kanske om man filmer.” Haglund har till skillnad så att folk hellre vill konsumera
några år kring millennieskif- utrotningshotad är att ung- har vänt uppåt igen, efter att öppnade en cafékedja i från personalen i Göteborg film i något annat format, så
tet. Å andra sidan fick dvd:n domarna inte längre bryr sig. man har infört en särskilt anslutning till butiken, så att sett Clerks. Det råder ingen får vi väl anpassa oss efter
ett samlarvärde, många köpte Folk över 25 hyr film i ungefär ungdomsrabatt. Dessutom den blev ett ställe att hänga tvekan om att han kan sin det”, säger han osentimentalt.
filmerna och ställde dem i samma utsträckning som förr innebar Ipred-lagen ett på.” Blom hyr sina filmer på videofilmhistoria. Men det För att ha varit en så
hyllan i stället för att hyra (Hemmakväll-kundens snitt- uppsving för uthyrningen. just Hemmakväll i Falun, men finns liksom ingen plats för betydelsefull och älskad del
dem. Och när folkbiblioteken ålder är till exempel 36 år), När jag frågar vad Hemma- den butiken uppfyller egent- den kunskapen längre. av filmkulturen har video-
på allvar byggde upp dvd- men tonåringarna går till video- kvälls affärsidé för 10-talet är ligen inte hennes krav. ”Jag Vi går upp i butiken och butiken få närmast sörjande.
samlingar och började låna butiken tre gånger så sällan blir han dock lite osäker och kan bli så oerhört provocerad, Janne Haglund förklarar
ut film gratis var det ett nytt som för tio år sedan. Genera- bläddrar på sin dator, innan när jag frågar någon ganska Hemmakvälls upplägg: en
Anders Annikas
dråpslag mot videobutikerna. tionen som växte upp på 2000- han levererar några standard- enkel, självklar filmfråga och lång vägg med nyheter, där Filmskribent
Men det stora hotet idag talet behöver inte hyra film för fraser: ”Moderna butiker för så kan de inte svara …” det gärna får finnas 100
är förstås internet. Vi tittar att ta avstånd från sina föräldrar. den moderna människan. Själv försökte jag inför den kopior av till exempel
på nedladdad och strömmad Deras initiationsriter går inte Alltid tillhandahålla det här artikeln hyra ovan nämnda Avatar. Bredvid nyheterna I år är det tio år sedan dvd-spelaren
film, lagligt eller olagligt, ut på att titta på hyrvideo kunden vill ha.” Clerks i en av Hemma-kväll- en avdelning med äldre film, utsågs till årets julklapp av Handelns
eller så hyr vi fysiska filmer i grupp, de har tillgång till Maria Blom tror att video- butikerna i Göteborg. ”Är det som kallas ”favoriter”. Där utredningsinstitut.
via nätet. Branschen tappar förbjudna rörliga bilder i andra butiken har en framtid om en ny film eller?” frågade hamnar filmerna när de är
– inte katastrofalt mycket, format än på vhs eller dvd. den odlar sin identitet som personalen, som inte hittade mer än ett halvår gamla och

70. 71.
(BERÄTTELSE – UNDER EN FATSUIT)
Under en
fatsuit För att slippa handskas med tjocka skådespelare sätter Hollywood
gummivalkar på smala stjärnor. Karoline Östman granskar det
tunga i filmerna och frågar sig om inre skönhet existerar.
EN SCEN I en sitcom: En för-
väntansfull kille väntar på sin
blind date. Han har tagit fram
en fantombild utifrån tjejens
beskrivning av sig själv: 1,68
lång, långt brunt hår och blåa
ögon. Bilden föreställer en
filmstjärna. Han flabbar och
gör high five med sin kompis
samtidigt som dörrklockan
ringer. Han öppnar dörren.
Där står en tjej. Publiken skrattar.
Och skrattar. Och skrattar.
SCENEN KOMMER från förra
årets succéfilm Prinsessa. Fil-
men är en ovanligt smart och
rolig kritik av hur fetma gärna
reduceras till komisk effekt
på film och tv. 18-åriga Maja
när skådespelardrömmar, men
hennes extrakilon står hela
tiden i vägen för att hon ska
bli sedd som hon verkligen är.
Alla ser bara en tjock tjej när
de öppnar dörren.
Jag träffar regissören
72.
Text: Karoline Östman
Teresa Fabik på ett fik i
Skärholmen utanför Stock-
holm. För tillfället bor hon
hemma hos mamma i Söder-
tälje, men nästa vecka bär
det av till Hollywood. ”Idén
till Prinsessa föddes när jag
satt och slökollade på en
amerikansk sitcom”, säger
hon. ”Och det var just den
här situationen: en kille som
hade en blind date och tror att
tjejen ska vara smal och snygg.
Så kommer hon och är fet och
då är det synd om honom. Jag
tänkte på den tjejen. Hon som
förmodligen gått en skådespelar-
utbildning och haft sina dröm-
mar – och så var det det här
som hon fick göra.”
Ändå håller Teresa Fabik
inte riktigt med om att Prinsessa
är en film om fetma. ”Jag tycker
framförallt den handlar om
att följa sina drömmar, trots
hinder. Och nu var övervikten
hennes hinder.”
(FLM NR.9/10 2010)
”OM DU SLÅR på tv:n är
knappast tjockhet ett hinder
bland andra. Det krävs inga
doktorandstudier för att se att
tjocka människor på tv är fast
i entonigt negativa skildringar.”
Orden är filmforskaren
Katariina Kyröläs som har
ägnat åskilliga timmar de
senaste åren åt tv-utbudets
tyngre sida. I sin avhandling
som nyligen blivit färdig
granskar hon hur fetma visas
upp i tv och film.
Vi träffas på hennes kontor
på Filmhuset. Jag sätter mig
i en säng som fortfarande
står kvar efter den tidigare
innehavaren som led av
narkolepsi. ”Det mest centrala
kännetecknande draget är att
fetma i tv visas upp enbart för
att avlägsnas. I samma sekund
som fetma blir synligt formu-
leras ett krav på att undanröja
det”, säger hon frankt. ”Tjocka Eddie Murphy som den översexuella
kroppar existerar bara som Rasputa i Norbit.
(FORTS. FÖLJER)
73.
29.
(BERÄTTELSE – UNDER EN FATSUIT)
Moa Silén kollar in Zandra Andersson
på ett bröllop i Prinsessa.
något som ska fixas.”
På film finns det inte
samma bantningkrav, där är
istället tjocka ofta korrupta
och saknar moral, vare sig
de kommer från underklas-
sen eller överklass. De är
lata och saknar förmåga att
kontrollera sitt matintag. Ofta
härbergerar de ett trauma.
”Men hur tjocka skildras på
Film och tv-industrierna
har alltid föredragit att ha
smala människor i bild.
film är väldigt könsbetingat”,
påpekar Katariina Kyrölä.
Tjocka män kommer oftare
undan med att vara lite vem
som helst. Men en helt omöj-
lig roll för en tjock skulle
vara hjälterollen i en action-
eller science fiction-film. ”I
actionfilmer är feta sidekicks,
men inte hjältar. Jag vill
egentligen inte säga att det är
74.
omöjligt, men just nu, om du
skulle ha en fet karaktär som
actionhjälte i en mainstream-
film så är det definitivt en
komedi”, konstaterar hon.
FILM OCH tv-industrierna har
alltid föredragit att ha smala
människor i bild. Men de
senaste tio åren har reality-
tv:n fört med sig fler tjocka
människor i tv-rutan. Och de
blir bara fler. Det är Tjock-
holmen, Du är vad du äter,
Generation Fett och Supersize
vs superskinny. En ny säsong
av viktförlustdokun Biggest
loser spelades in i sommar och
ska gå på Tv4 under hösten.
Huge, en dramaserie om ett fat
camp hade premiär i sommar
i USA med Nikki Blonsky
från Hairspray i huvudrollen.
8 000 personer sökte för att
få banta med Anna Ankas i
hennes nya program i höst.
Tjockisprogrammen är en
del av en fy skäms-våg där
oekonomiska, ohygieniska,
tjocka och allmänt odiscipli-
nerade människor ska skämmas
offentligt. Trots att fetma del-
vis har genetiska orsaker, att
lite övervikt inte är hälsovåd-
ligt och att skräpmat äts av
var och varannan så läxar
programledarna upp deltagarna.
Anna Skipper och hennes
kollegor äcklas demonstrativt
samtidigt som de verkar njuta
av att rota runt i kylskåpen
och sedan fördöma: ska du
äta det där?
”Varför är det alltid den
feta som ska ändra sig och inte
samhällets attityder?” frågar
Katariina Kyrölä märkbart
upprörd. Hon jämför med
mobboffer: ”Där är de flesta
ändå överens om att det är
mobbarna och inte mobb-
offren som borde ändra sig.”
Egentligen är kanske föraktet
och fördomarna det amora-
liska. Kanske är det Skipper
och Anka som borde skämmas.
Och alla vi andra, som tittar
och njuter av att äcklas.
JAG TÄNKER PÅ det kropps-
liga äckel som infunnit sig
instinktivt varje gång jag tittat
på Du är vad du äter eller
något av dess syskonprogram
– den släng av ätstörning som
kommer varje gång. Jag skäms
över det. Men enligt Katariina
Kyrölä kan skamkänslor ändå
vara bra, när de bubblar upp
i den egna kroppen och inte
förläggs utanför, hos de andra.
Även om hon är noga med
att inflika att ilska är bättre.
”Mycket av det som i media
kopplas till fetma handlar
egentligen om oönskade käns-
lor kring kroppslighet och
kroppar generellt – som kan
appliceras på alla kroppar,
men som en säkerhetsstrategi
reserveras de till den feta
kroppen. Och då slipper vi andra
jobbiga känslor av skam och
kontrollöshet”, fortsätter hon.
På samma sätt som Jesu
korsfästelse var ett ställföre-
trädande offer för mänsklig-
hetens synder så har den
tjocka kroppen blivit en
ställföreträdande slasktratt
för kroppslighetens mörka
sidor av skam och äckel. Detta
är inte rationella eller intel-
lektuella mekanismer, utan
emotionellt verksamma – rakt
på kräkreflexen. ”Trots att du
är kritisk på en rationell nivå
så skapas den här yiuuu-
reaktionen genom olika audio-
visuella strategier som de här
realityserierna använder, hur
de kombinerar feta kroppar
med junkfood, känslor av
skam och själväckel och det är
ju där som deras inflytande är
obehagligt, eftersom det fung-
erar rent kroppsligt.” Bilden
av Anna Skipper som i slutet
av programmet håller fram en
bricka med svål, fett, falukorv
eller något annat motsvarande
deltagarnas förlorade kilon
stannar kvar på näthinnan.
”Det är intressant att många komedier
inkluderar en karaktär – den skamlösa
kvinnan – en riktigt fet kvinna som inte
har det sunda förnuftet att vara skamfull
över sin kropp.”
Samtidigt som feta kroppar
visas upp i tv:ns skamvrå så
har också en medvetenhet och
kritik av skönhetsideal popu-
lariserats under de senaste
åren. How to look good naked
är en brittisk tv-produktion
där tjocka kvinnor som är miss-
nöjda med sina kroppar får
genomgå en peppkurs för själv-
förtroendet istället för att få
sina matvanor skärskådade och
äckelexponerade. Programmets
ideolog, stylisten Gok Wans
säregna metod går ut på att
exponera kvinnorna halvnakna
på bilder som sedan projiceras
på offentliga platser där förbi-
passerandes positiva omdömen
sedan återges Snygg naken
hette den svenska versionen
som kom på Kanal 5 2007.
PÅ FILM LOCKAR den tjocka
istället till frigörande skratt,
ibland verkar själva åsynen av
en tjock person i fel samman-
hang – som drömtjejen på en
date – räcka som komisk
effekt. Men ofta skapas effekten
av tjockisar som inte har
den goda smaken att gömma
undan alla de där kilona. Utan
dansar, hoppar i poolen eller
romantiskt springer på en
(FLM NR.9/10 2010)
strand – som när Big Momma
i Big Momma’s house i slow
motion springer på stranden i
gul baddräkt och flätorna och
fläsket samstämmigt fladdrar.
”Det är intressant att
många komedier inkluderar
en karaktär – den skam-
lösa kvinnan – en riktigt fet
kvinna som inte har det sunda
förnuftet att vara skamfull
över sin kropp, någon som
bara är kaxig och går omkring
i sin bikini och tolkar elaka
blickar som bekräftelse”, säger
Katariina Kyrölä och nämner
Rasputa i filmen Norbit som
det tydligaste exemplet. Det
är Eddie Murphy i en fatsuit
– precis som vi såg honom i
Den galna professorn-filmerna.
Rasputa är översexuell
och kväver nästan sin man
(som också spelas av Eddie
Murphy) och sjunger med i
låttexter som ”don’t you wish
your girlfriend was hot like
me”. ”Hon görs ju till åtlöje,
men är samtidigt helt skamlös.
Ihärdigt tolkar hon varje
ögonkast som beundran”,
säger Katariina Kyrölä och
skrattar.
Hon menar att tjockis-
skämt fungerar terapeutiskt,
som en frigörelse från all den
kulturella rädsla och oro för
kroppen och kroppslighet som
vi alla har. Fetma har ju blivit
som ett ständigt hotande moln
(FORTS. FÖLJER)
75.
(BERÄTTELSE – UNDER EN FATSUIT)
som svävar över de väster-
ländska människorna.
”Många komedier är
gjorda på ett väldigt listigt
sätt, man ska man skratta åt
fetman genom extremt lama
skämt som den tjocka killen
som hoppar i poolen och töm-
mer den på vatten, samtidigt
som man försöker appellera
till folk som är pro-fat eller
helt enkelt inte har lust att
skratta åt fetma genom att på
ytan ha ett kritiskt budskap”.
Hon nämner den romantiska
komedin Min stora kärlek som
det tydligaste exemplet. Min
stora kärlek handlar om Hal
(som spelas av Jack Black)
som är uttalat ytlig när det
gäller det motsatta könet. Han
kan helt enkelt inte se djupare
än fysiska attribut. En dag
Gabourey Sidibe i Precious, en av få
Hollywoodfilmer om feta utan fatsuits.
blir han således hypnotiserad
av en livsstilscoach till att
enbart kunna se inre skönhet
– ja, filmens sensmoral är att
insidan är viktigast. Snart blir
han kär i Rosemary, en jätte-
tjock kvinna, men vars inre ser
ut som Gwyneth Paltrow. ”Ja,
det går inte att visualisera inre
skönhet utan att det blir yttre
Gwyneth Paltrow-skönhet”,
stönar Katariina Kyrölä.
76.
ATT HA EN vacker insida på
film innebär, stick i stäv med
själva definitionen av insida,
helt enkelt att vara snygg.
Sen döljs den här snyggheten
antingen av nördighet, lathet
eller fett. Vi känner igen Majas
sorg i Prinsessa över att vara
någon annan än den man ser
ut som, någon annan än den
tjocka som syns. Det vill säga
någon smal och vacker, på
insidan.
Teresa Fabik tvekar lite när
jag frågar varför Majas hinder
ändå blev fetma. ”Jo, men jag
har tänkt mycket på det, det är
svårt att formulera sig för man
är rädd att såra någon eller
låta okänslig på något sätt”,
säger hon, och poängterar att
det är ett känsligt ämne. ”Jag
har väl i likhet med många
andra känt att man är någon
annan inuti än den man ser
ut som, att man har den här
vackra lilla späda varelsen
inuti sig och sen så konfron-
teras man med verkligheten
att omvärlden inte alls upp-
fattar en som sådan.”
Katariina Kyrölä instäm-
mer lite bekymrat i att idén
om att kroppen skymmer den
man verkligen är är vanligt
förekommande, och förmo-
dligen en väldigt reell upp-
levelse. ”Å ena sidan tänker
jag, varför skulle det riktiga
jaget vara nånting annat än
fet? Varför kan inte fetman
vara en del av jaget? Det är ett
tankesätt som implicerar att
det riktiga jaget är någonstans
under och om du bara karvar
ut det så kan det blomstra.”
Men hon menar samtidigt att
det är förståeligt ”när allting
du är och gör definieras
genom att du är fet”.
I FILMVÄRLDEN är det också
ofta en bokstavligen smal
person som finns under det
feta yttre. Den filmiska fetman
består nämligen sällan av kött,
istället så är det allt oftare en
vadderad dräkt, en så kallad
fatsuit med en smal skådis
inuti. Riktiga tjockisar i stora
roller inom mainstreamfilmen
är till och med ovanliga.
Vi har Nikki Blonsky och
Gabourey Sidibe, som i fjol
filmdebuterade som Precious
i filmen med samma namn.
Men annars är det fatsuits
som gäller. Katariina Kyrölä
är fundersam över den typen
av casting, hon menar att en
förklaring kan vara att man
slipper handskas med en fak-
tisk person, eftersom filmerna
ofta skapar mycket komik i
att håna fetman. Precis som
den scenen som rörde Teresa
Fabik i tv-soffan och som
sedermera blev en nyckelscen
i hennes egen film.
Teresa Fabik tror inte alls
att det är därför man har
fatsuits. ”Det är helt enkelt
svåra att hitta överviktiga
skådespelare eftersom det
finns så få. Som överviktig
kanske man inte har det själv-
förtroendet och den inre
John Travolta i fatsuit och
Nikki Blonsky utan i Hairspray.
tryggheten som krävs. Nu
hade jag en sån himla tur att
hitta en skådis som hade det”,
säger hon och öser beröm
över huvudrollsinnehavaren
Zandra Andersson. ”Jag tror
att folk försöker hitta en bra
skådis och så hittar de nån
som tyvärr inte är överviktig
och då måste de ha på sig
fatsuits. Jag tror inte det
har att göra med att de inte
vill konfronteras med en fet
person. När man läser annon-
”Men när man kollar på
amerikanska castingannonser
så är de verkligen rakt på
sak: du ska vara en ful tönt.”
ser i Sverige så är de väldigt
försiktiga med att benämna
någon som ful, klumpig eller
överviktig. Men när man kollar
på amerikanska casting-
annonser så är de verkligen
rakt på sak: du ska vara en ful
tönt. Det är verkligen rakt på,
de är hänsynslösa.”
I PRINSESSA slits dokumen-
tärfilmaren Erika mellan
att skildra Maja såsom hon
har lärt känna henne – den
Maja ingen annan ser – och
produktionsbolaget som vill
stapla upp dråpliga tjockis-
skämt och döpa filmen till
”Fett”. Jag frågar Teresa Fabik
om hon kan känna igen sig i
Erikas kval. ”Nej”, svarar hon
säkert, ”jag var inte rädd för
det, för jag tycker någonstans
att det är okej att skratta. Jag
tycker snarare att Sverige är
så otroligt politiskt korrekt att
det nästan är tvärtom, alla sit-
ter och är jätterädda: tänk om
nån skrattar. Kom igen det är
ju underhållning, det är klart
man får skratta! Jag är kanske
den som är minst rädd för att
göra folk upprörda.”
Men när jag slutligen frågar
Katariina Kyrölä vad hon
(FLM NR.9/10 2010)
önskar sig få se när hon slår på
tv:n i framtiden så får Teresa
Fabiks ord en annan klang:
”Mindre politisk korrekthet,
vi behöver fler mer media-
bilder som vågar ta risken
att förolämpa och samtidigt
skakar om många människor”,
säger Katariina Kyrölä. ”Serier
som Biggest loser och Du är
vad du äter borde stoppas.”
Karoline Östman
Medarbetare FLM
Katariina Kyröläs avhandling The weight
of images. Affective engagements with
fat corporeality in the media public-
erades tidigare i år.
77.
(DVD – GRÄNSÖVERSKRIDANDEN)
Gränsöverskridanden
FLM presenterar 12 nordiska kortfilmer
Intervjuer: Jannie Dahl Astrup
Tillsammans med våra nordiska filmtidskriftskollegor
Ekko, Episodi och Rushprint har FLM satt samman
en dvd med korta pärlor av etablerade nordiska
filmskapare.
För svenska filmtittare innebär de svenska
bidragen knappast några nya bekantskaper, men
förhoppningsvis ett par okända goda grannar. Ofta
tycks det nämligen som att den svenska publiken
inte vet vad som händer på andra sidan gränsen.
(Hittills i år har en enda icke-svensk nordisk film haft
biopremiär: den norska Stellan Skarsgård-rullen En
ganska snäll man.) Är det inte meningen att vi ska
bry oss om vad grannen har för bil? (Stellan Skarsgård
blir omkringkörd i en gammal Mercedes.)
Samtidigt som den nordiska filmens finansiering
alltmer präglas av gränsöverskridanden, tycks det
inte finnas någon särpräglad nordisk film.
Inte heller under stumfilmsåren, när den nordiska
filmens internationella avtryck var som störst. Då
prisades de svenska guldåldersfilmerna för sitt
naturnära berättande där det karaktäristiskt nordiska
lanskapet spelade stor roll. Titelkaraktärerna i Victor
Sjöströms Berg-Ejvind och hans hustru frös ihjäl på
ett snöigt berg. I samma regissörs Ibsenfilmatisering
78.
Terje Vigen står Terje vid havsbrynet och förbannar
naturens hänsynslöshet. Den danska stumfilmens
guldålder några år tidigare präglades däremot inte
av landskapsskildringar – danskarna excellerade
istället i urbana, erotiska melodramer.
Idag är många av de nordiska filmerna visserligen
mer likartade, kanske framför allt för att de – som
Ruben Östlund påpekar i intervjun på sida 85 –
främst är imitationer av ett framgångsrikt amerikanskt
filmberättande. Men flera andra intervjuade
regissörer identifierar en gemensam tungsinthet,
som den spekulative kanske kan spåra till nordiska
erfarenheter av korta somrar, långa avstånd
mellan människor och en dramatisk tradition av
depressionsskildringar.
Det finns förvisso en del urblekt välfärdsmelankoli
i filmerna på dvd:n, men framför allt ger de prov
på en mångfald som inte låter sig till reduceras till
nordistiska floskler.
På de följande sidorna presenteras filmerna.
Jonas Holmberg och Jacob Lundström
Procter
Joachim Trier, hur kom Procter till?
Jag dricker vin och försöker minnas. Jag hade just
gått ut filmskolan och tittade mycket på Bresson,
Tarkovskij och Michael Bay. Plötsligt saknade ett
examensfilmprojekt från året under en regissör.
Vad ville du göra?
Som alltid, någonting vackert.
Vad var den största utmaningen?
Tekniskt var det att göra en stor pyroteknisk scen
med en brinnande bil och en stor regnmaskin med en
minimal budget. Men eftersom jag hade bestämt mig
för att göra en film där jag ville undersöka relationen
mellan det traumatiska och det sublima fanns det
inget sätt att komma runt den scenen.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Ärligt talat har jag inte sett den på flera år.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Filmen fick mig att inse att jag inte kunde fly min
egen estetik. I mina tidigare kortfilmer hade jag
experimenterat med olika stilar, men med Procter
(FLM NR.9/10 2010)
Norge, 2002, 18 minuter
Regi: Joachim Trier
En labyrintisk thriller där en
affärsman spiller kaffe på sina
byxor och sedan snubblar på ett
självmordsoffer i en brinnande
bil. Joachim Trier, avlägset släkt
med danska regissörskollegan
Lars, gjorde stor succé med
sin långfilmsdebut från 2006,
debutförfattarskildringen Reprise.
upptäckte jag att det finns aspekter hos mig och mitt
sätt att se på saker som jag inte kan komma ifrån.
Om det är bra eller dåligt? Jag vet inte, men att acceptera
sig själv är bestämt en del av att växa upp.
Vad betydde filmen för din karriär?
Den vann några priser och gjorde mig känd bland
filmbyråkrater, så den gjorde det möjligt för mig att
fortsätta arbeta.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har
en speciell stämning eller ton?
Jag är säker på att ljuset här har speciella egenskaper,
men jag är mer intresserad av skillnaderna än
likheterna.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Victor Sjöströms Körkarlen känns väldigt samtida.
Lars von Trier har aldrig gjort något ointressant. Roy
Andersson är en stor filosof och har en så distinkt stil
att hans mise-en-scène överglänser de flesta av hans
lärjungar i ”scandio-static-post-Tardi”-skolan.
79.
(DVD – GRÄNSÖVERSKRIDANDEN)
Byrackan
Norge, 2006, 29 minuter
Regi: Marius Holst
En parafras på Ibsens Ett dockhem, i vilken äktenskapsbanden
får utstå slitningar när mannen en dag tar hem en gammal
hund. Marius Holst är mest känd för triangeldramat
Gryningsland och hans senaste film Mirush, om en 15-årig
pojke från Kosovo som åker till Oslo för att hitta sin pappa.
Marius Holst, hur kom Byrackan till?
En kortare version av manuset skickades till mig av
Bjørn Olaf Johannessen, som aldrig hade skrivit förut
och som på den tiden hade ett riktigt jobb utanför
filmindustrin. Filmen spelades in på en vecka med ett
litet men fantastiskt team.
Vad ville du göra?
Jag ville visa upp några av äktenskapets hemskheter
på ett sanningsenligt och humoristiskt sätt.
Vad var den största utmaningen?
Att spela in filmen trots att hundar inte alltid gör
jämnbra prestationer.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Med en sällsynt brist på förlägenhet.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Att en bra hund ibland kan vara överlägsen rutinerade
skådespelare och att jag behövde få den här
manusförfattaren att lämna sitt andra jobb.
80.
Dimension
Danmark, 1991-97, 27 minuter
Regi: Lars von Trier
Monumentalt projekt med bland andra Ernst-Hugo Järegård,
Udo Kier och Jean-Marc Barr som inleddes 1991 och var
tänkt att fortgå i drygt 30 år, men avbröts i förtid 1997. Det
ofärdiga resultatet har aldrig tidigare visats. I somras tog Lars
von Trier Kirsten Dunst och Kiefer Sutherland till Trollhättan
för att spela in science fiction-filmen Melancholia.
Vad betydde filmen för din karriär?
Jag och Bjørn Olaf Johannessen började samarbeta
och vi jobbar fortfarande ihop.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har
en speciell stämning eller ton?
Vi är alla olika, men många filmer är bisarra och
dystra, vilket jag är säker på att den här dvd:n
kommer att visa. Jag är en typisk nordisk regissör.
Ibland drömmer jag om att vara en italiensk regissör,
men till slut kommer jag veta min plats och återvända
till mina barndomsrädslors Munch och Ibsen.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Jan Troells första två filmer fick mig att vilja göra film.
Redeemer
Finland, 1998, 5 minuter
Regi: Saara Saarela
Guds sändebud glider in från ovan och besöker ett kafé.
Desillusionerad stiluppvisning filmad i en tagning. Saara
Saarela har bland annat regisserat långfilmen Stripping, om
en neurotisk serietecknare som dumpar sin man.
Saara Saarela, hur kom Redeemer till?
1997 hade jag just börjat på filmskolan i Helsingfors. Jag
lade märke till en annons på skolans anslagstavla om en
kortfilmstävling från tv-kanalen Arte. Två dagar senare
skickade jag mitt manus till Arte och de antog det.
Vad ville du göra?
Just då läste jag Henry Louis Menckens satiriska
texter och använde ett citat som utgångspunkt för
Redeemer: ”Det tar tid för en troende man att vänja
sig vid idén att Gud inte kommer hjälpa honom trots
allt.” Jag ville leka med idén om ett av Guds sändebud
som ser människor med ångest som behöver hjälp,
men hellre dricker en kopp kaffe än hjälper dem.
Vilken var den största utmaningen?
Såväl konstnärligt som tekniskt var den största
utmaningen att göra en enda rörlig tagning utan klipp.
Jag var tvungen att repetera och tajma alla rörelser
så att allt skulle hinnas med. Vi gjorde tagningen åtta
gånger och använde den sjätte tagningen.
(FLM NR.9/10 2010)
Bror min
Sverige, 2001, 11 minuter
Regi: Jens Jonsson
Ett klaustrofobiskt och kvävande intensivt porträtt av två
tonårsbröder och deras skilda föräldrar. Jens Jonsson var
länge inofficiell svensk mästare i kortfilm, men har också
regisserat tv-serien God morgon alla barn och långfilmen
Ping-pongkingen.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag tycker inte att filmens idé blev så bra som den kunde
ha blivit, eftersom vi använde vidvinkel. Jag ville inte
använda zoom eller peka ut karaktärer eftersom det var
tänkt att vara en ängels synvinkel som inte fokuserar på
någon särskild, utan ser en allmän bild av ett gathörn
och liksom förbiser livet.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Jag var en oerfaren student, så det viktigaste var att
jag lärde mig om filmisk tid, om vikten av rätt objektiv
och den rörliga bildens dynamik i allmänhet.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har
en speciell stämning eller ton?
Absolut. Jag kan inte specificera det exakt, men vi har
ett liknande sätt att se på livet. Finländare använder
dock mer av den slaviska melankolin.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck på dig?
Susanne Biers Bröder, Lars von Triers Breaking the
waves och Lukas Moodyssons Fucking Åmål.
81.
(DVD – GRÄNSÖVERSKRIDANDEN)
Pojken som gick baklänges
Danmark, 1994, 37 minuter
Regi: Thomas Vinterberg
En pojke förlorar sin bror i en bilolycka, och blir besatt av
tvångstankar som kanske kan vrida tiden tillbaka. Thomas
Vinterberg slog igenom 1998 med Festen. Hans senaste film
är brödradramat Submarino.
Bo hr. Hansen, hur kom Pojken som gick baklänges till?
Thomas Vinterberg ringde mig en dag. Han hade en
kortfilmsidé om en pojke som led av vissa besattheter
och tvångstankar. Varken jag eller Thomas hade
avslutat våra utbildningar på Danska filmskolan än.
Han ville spela in filmen på sommarlovet, men det tog
oss lång tid att skriva manus så vi väntade tills han
var klar med sin utbildning.
Vad ville du göra?
Berätta en poetisk, spännande och underhållande
historia om besatthet och sorg. En pojke saknar sin
döda bror och vill vrida tiden tillbaka.
Vilken var den största utmaningen?
I skrivprocessens början hade inte pojken – Andreas
– förlorat sin bror. Döden fanns inte med i historien.
Historien var enklare: en pojke saknar sitt gamla
hus och vill flytta tillbaka. Men Thomas och jag
kom på en ganska dramatisk bakgrundshistoria åt
pojken: Andreas äldre bror hade dött i en tragisk
olycka. Bakgrundshistorien kändes mer intressant
och spännande än den ursprungliga berättelsen.
82.
Härlig är jorden
Sverige, 1991, 16 minuter
Regi: Roy Andersson
En dystopisk satir som i kafkaeska tablåer kritiserar Sveriges
byråkratiska välfärdsstat och fascistiska krav på normalitet. I
inledningsscenen gasas nakna människor ihjäl i en lastbil. Roy
Andersson har förutom internationellt hyllade långfilmer och
ketchupreklam också gjort Någonting har hänt, en kortfilm
om HIV som drogs tillbaka av beställaren Socialstyrelsen
på grund av påståendet om att viruset skulle ha utvecklats i
amerikanska laboratorier.
Så den största utmaningen var att kombinera
bakgrundshistorien om den döde brodern med
historien om pojken som lever med tvångstankar.
Hur ser du på filmen i efterhand?
På den tiden fokuserade vi på allt som inte fungerade.
Men i efterhand tycker jag att vi lyckades, det göra jag.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Att ha tålamod. Den korta berättelsen tog år att skriva.
Vad betydde filmen för din karriär?
Innan den här filmen visste jag inte att jag kunde
skriva historier om barn.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har
en speciell stämning eller ton?
Kanske finns det något slags nordisk melankoli. Men
humorn i nordiska filmer är inte likadan.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Joachim Triers Reprise.
Sniffer
Bobbie Peers, hur kom Sniffer till?
Jag var inställd på att bli manusförfattare, men åren
gick och jag tröttnade på att skriva manus som aldrig
blev film. Jag bestämde mig för att det enda sättet att
filmatisera manusen var att göra det själv. Då gjorde
jag Sniffer.
Vad ville du göra?
Min sanna målsättning var bara att göra vad jag
tycker om mest, att berätta en historia, och historien
om individen kontra massan vill jag berätta om och
om igen. Det finns något fascinerande med de här
fritänkarna som plötsligt bryter sig loss från massan
och ”flyger iväg”.
Vilken var den största utmaningen?
Den största utmaningen var att skapa ett samhälle
med flytande människor med en liten budget. Vi
bestämde oss för att göra så mycket som möjligt
på inspelningsplats och inte förlita oss på green
screen och postproduktion. Det valet var vad som
slutligen fick filmen att se ut och kännas som den
gör. Jag lade också ner mycket tid på att beskriva
den här världens regler, och skrev sida efter sida
(FLM NR.9/10 2010)
Norge, 2006, 10 minuter
Regi: Bobbie Peers
En grå och vardaglig film, så när som
på att den utspelar sig i en värld där
människorna är tyngdlösa. För att
behålla fötterna på jorden tvingas de
ha på sig otympliga järnboots – till
och med på löpbandet. 2006 vann
Sniffer guldpalmen i Cannes för bästa
kortfilm. Sedan dess har Bobbie
Peers bland annat gjort kortfilmerna
Spandexmann och Krokketmatchen.
med bakgrundshistorier om både samhället och
huvudkaraktären.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Att vara ärlig och inte försöka göra vad du tror att
folk vill ha, utan vad du vill berätta för dem.
Vad betydde filmen för din karriär?
Det var självklart en stor händelse i mitt liv och i min
karriär. Efter vinsten i Cannes visste alla vem jag var.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har en
speciell stämning eller ton?
Ja, många filmer har det, och ibland undrar jag varför.
Många nordiska filmer tenderar att vara långsamma
och reserverade. Speciellt norska filmer.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Jag älskar verkligen Låt den rätte komma in. Jag tycker
att de har lyckats kombinera långsamt berättande och
spänning utan att förlora dramatiken.
83.
(DVD – GRÄNSÖVERSKRIDANDEN)
Wrestling
Island, 2007, 21 minuter
Regi: Grimur Hákonarson
Ett handgripligt porträtt av kärleken mellan två trikåklädda
män som famlar efter närhet i den isländska natonalsporten
”glima”, folkbrottning. Grimur Hákonarson har förutom
brottare intresserat sig för toalettstädare i Slavek the shit
och gatumusikanter i Vardi goes Europe.
Grimur Hákonarsson, hur kom Wrestling till?
Wrestling var min första kortfilm efter filmskolan i
Prag. Jämfört med mina andra kortfilmer hade den
hög budget. Jag jobbade med filmen hela 2007.
Vad ville du göra?
En film om två homosexuella brottare som har en hemlig
relation på landsbygden; en lantlig bögbrottarfilm.
Vad var den största utmaningen?
Att inte få filmen att se töntig ut. Att visa kärleken
mellan de två karaktärerna genom att använda
brottningen som metafor. Att undvika klichéer och
pretentioner som man ofta ser i sådana filmer. Min
målsättning var att göra en originell kärlekshistoria
med ett isländskt humör.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag tycker att jag lyckades göra en ärlig och rörande
film om det här ämnet.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Att det är svårare att filma på landet än jag trodde.
84.
Rocky VI
Finland, 1986, 8 minuter
Regi: Aki Kaurismäki
Musikvideoparodi på Sylvester Stallones Rocky IV.
Huvudkaraktären spelas av en av medlemmarna i rockbandet
Leningrad Cowboys. Den melankoliske arbetarklassskildraren
Aki Kaurismäki har sedan dess bland annat regisserat Moln på
drift, Flickan från tändsticksfabriken och Mannen utan minne.
Och dyrare än jag kunde föreställa mig. Det tog nio
dagar att filma den här korta filmen!
Vad betydde filmen för din karriär?
Wrestling vann 25 festivalpriser och såldes till
många länder så den öppnade dörrar åt mig. Jag fick
erbjudanden om att göra fler filmer. Nu håller jag på
att avsluta min första långfilm, Summerland.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har
en speciell stämning eller ton?
Den klassiska skandinaviska smärtan. Det finns sådan
smärta i mina filmer, människor måste lida. Men jag
tror att skandinaviska filmer är mer deprimerande
än livet i Skandinavien. Kanske är filmskaparna
deprimerade?
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Breaking the waves av Lars von Trier och Nói albínói
av Dagur Kari. Men många av mina favoritregissörer är
nordiska: Kaurismäki, Bent Hamer och Jens Jonsson.
Scen nr: 6882 ur mitt liv
Sverige, 2005, 9 minuter
Regi: Ruben Östlund
En våghalsig yngling vid ett broräcke. En typiskt vardaglig
scen i en av Östlunds filmer, som fångats med statisk kamera
enligt hans dokumentära metod. Ruben Östlund är mest
känd för långfilmerna Gitarrmongot och De ofrivilliga. Hans
senaste film är kortfilmen Händelse vid bank.
Ruben Östlund, hur kom Scen nr: 6882 ur mitt liv till?
Jag var intresserad av en situation jag såg på tv.
En amatörfilmare hade filmat en lavin från säkert
avstånd på en restaurangs soldäck. I bakgrunden
kunde man höra hur restauranggästerna glatt hejade
på. Lavinen växte sig större och större och plötsligt
nådde den en sluttning nära restaurangen. På några få
sekunder förvandlades de glada utropen till panikvrål.
Den plötsliga förändringen ville jag återskapa.
Vad ville du göra?
Förutom att lyfta fram ett specifikt mänskligt
beteende var mitt mål att göra en prisvinnande film.
Vad var den största utmaningen?
Teamet lade ner en halv inspelningsdag på att bygga
ett sex meter högt torn, där vi placerade en kran med
kameran. När allt var klart och jag till slut kunde se hur
bilden såg ut i monitorn förstod jag omedelbart att den
var helt fel. Det krävdes mycket energi för att övertala
fotografen Tibor Gent och teamet att vi skulle plocka ner
tornet utan att filma en enda bild. Tibor var mycket arg
och tråkigt nog har vi aldrig arbetat tillsammans efter det.
(FLM NR.9/10 2010)
Hunger
Finland, 1993, 13 minuter
Regi: Auli Mantila
En mörk och absurd vampyrfilm som utspelar sig djupt inne
i de finländska vinterskogarna. Auli Mantila har bland annat
regisserat den feministiska organisationsfilmen Rädslans
geografi.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag såg om den nyligen och blev ganska förvånad över
hur intelligent och rolig den faktiskt är.
Vad var det viktigaste du lärde dig?
Att jag måste kunna omvärdera mina egna beslut i
varje steg av processen.
Tycker du att filmer från de nordiska länderna har en
speciell stämning eller ton?
Nej, precis som filmer i allmänhet tycker jag att
nordiska filmer mestadels imiterar stämningar och
toner från framgångsrika amerikanska filmer. Det
finns såklart undantag.
Vilken samtida nordisk film har gjort störst intryck
på dig?
Jag skulle hellre säga en regissör än en särskild
film: Roy Andersson, utan tvekan. Men faktiskt inte
hans stil. Vad jag verkligen inspireras av är hans
förhållningssätt till sitt arbete.
85.
NORDISK FILM & TV FOND HighFive PRESENTERAR STOLT

Nordiska
NOMINERADE FILMER

Rådets
DANMARK FINLAND ISLAND NORGE SVERIGE
SUBMARINO DEN NAKNA MANNEN THE GOOD HEART UPPERDOG METROPIA

REGI REGI REGI REGI REGI

Thomas Vinterberg Joonas Berghäll Dagur Kári Sara Johnsen Tarik Saleh
Mika Hotakainen
VISAS VISAS
16 okt – kl. 16.00 VISAS VISAS VISAS 17 okt – kl. 14.00
18 okt – kl. 18.00 18 okt – kl. 14.00 17 okt – kl. 16.00 16 okt – kl. 14.00 19 okt – kl. 18.00

Filmpris
20 okt – kl. 14.00 19 okt – kl. 16.00 19 okt – kl. 14.00 18 okt – kl. 16.00 20 okt – kl. 16.00

Vi visar årets alla nominerade filmer på Klarabiografen i Kulturhuset vid Sergels torg. Ett antal av visningarna kommer
att följas av en frågestund och diskussion med upphovspersonerna bakom filmerna. Se Kulturhusets hemsida för
mer information www.kulturhuset.stockholm.se

Läs mer om Nordiska Rådets Filmpris www.nordiccouncilfilmprize.com

2010
FILMVISNINGAR

Kulturhuset Klarabiografen
16–20 oktober
Biljetter kan köpas i Kulturhusets biljettkassa och via
Kulturhusets hemsida www.kulturhuset.stockholm.se Nordic Council
(EFTERTEXTER)
En sovande
man
– Un homme qui dort (1974)
En namnlös man i Paris
vill stänga omvärlden
ute och göra livet inne-
hållslöst. Men Bernard
Queysannes George
Perec-adaption visar att
det är en omöjlig uppgift.
EN MAN SITTER ensam på
sängen i en minimal fransk
lägenhet. Han kokar pulver-
kaffe. Han stirrar ut i tomma
intet. Ibland ger han sig ut i
staden, ensam i dess mitt. En
enda man som går längs öde
boulevarder, tomma vägar.
Ibland återfinner vi honom i
biografens mörker, vi ser aldrig
vad som sker på skärmen,
bara hur ljuset flimrar över
ansiktets tomma duk.
88.
Un homme qui dort (”En
sovande man”), regisserad av
Bernard Queysanne, är en film
om att reducera existensen
till ett absolut minimum. Att
avsäga sig sådant som kan
leda till något betydelsefullt.
Studier, arbete, mellanmän-
skliga relationer – allt det gör
sig den namnlöse mannen i
Un homme qui dort av med.
Han ignorerar kurskamratens
ihärdiga knackningar på dör-
ren. Det meddelande som en
vän skickar in under dörren
läser han inte, liksom han inte
längre läser sina böcker eller
lyssnar på sina skivor. Det
enda han tillåter sig är patien-
sens monotoni. Frustrerade
slag mot pinball-maskinen.
Rörelse berövad mening.
Un homme qui dort utkom
1974. Idén hade tagit form
redan 1971 men av finansierings-
skäl hade man inte haft möjlig-
het att börja filma förrän 1973.
I januari det året fick man
äntligen igång projektet, och
Queysanne och författaren
Georges Perec som skrivit
boken som utgjorde filmens
förlaga gav sig ut i Paris för att
filma. För utöver den klaustro-
fobiska lilla kammare som den
”sovande” mannen bebor, är
detta en film om Paris. Staden
har en minst lika viktig roll
som filmens enda karaktär,
spelad av Jacques Spiesser.
Det är mellan de två den
lågmälda dramatiken i filmen
utspelar sig.
Inte bara försöker filmens
namnlösa huvudperson av-
säga sig världen, också filmen
arbetar efter reduktionens
principer, utan dialog, hand-
ling. Enbart denne ensamme
man, hans rum, stadens rum,
ett övergivet lanthus. Liksom
ljudet: berättarens monotona
kvinnoröst, musiken som
flätas samman med stadens
vibrerande hotfulla sorl.
Som bok är Un homme qui
dort en betraktelse över en
människa (tilltalad som Du)
som en dag väljer att helt gå
över till den melankoliska väg
som alltid följt hans vanliga liv
som en skugga. Istället för det
produktiva och målinriktade
reducerar han steg för steg sin
tillvaro tills den består av nära
nog ingenting. Rent tekniskt
är mycket av boken uppbyggd
av citat ur andra författarskap,
så att den mycket tydligt
förhåller sig till grubblandets
kanon av unga vilsna män.
Citatgreppet blir mindre
väsentligt i filmen. Snarare än
den unga mannen är det alltså
själva rumsligheten som står
i centrum. På så sätt är Un
homme qui dort en film som
passar perfekt in i en annan
del av Perecs estetiska univer-
sum: Här liksom i böcker som
Espèce d’espace, succén Livet
en bruksanvisning och debuten
Les choses får tingen stor
betydelse. Affischerna i den
namnlöse huvudpersonens
rum, den söndriga spegeln,
Jacques Spiesser är
solo i stan.
butiksskyltarna och de föremål
som syns på skräphögarna i
rivningskvarteret mot slutet
av filmen. Allt bär på en dold
symbolik som Perecs egen
bakgrund, såsom han kon-
struerar den i sina texter, ger
ledtrådar till.
VAR KOMMER denna impuls
till avstannande ifrån, detta
försvinnande mitt i staden? I
W eller minnet av barndomen,
Perecs delvis självbiografiska
roman från 1975 återkommer
han vid ett par tillfällen till fil-
men Un homme qui dort. Han
nämner att slutscenen spelats
in vid Rue Vilin, inte det Place
Clichy som berättarrösten och
boken anger. Rue Vilin är den
gata där Perec tillbringade
sina allra första år, de år han
fick med sina föräldrar innan
fadern dog i strid under andra
världskriget och mamman
(FLM NR.9 2010)
Istället för det produktiva
och målinriktade reducerar
han steg för steg sin tillvaro
tills den består av nära nog
ingenting.
deporterades till koncentra-
tionslägret Auschwitz. Själv
bodde han under krigsåren i
Alperna under antaget namn;
här grundlades det intresse
för falska identiteter och
identitetslöshet som skymtar
i flera av hans verk.
I slutscenen av Un homme
qui dort återvänder Perec och
hans ställföreträdare Jacques
Spiesser alltså till ursprunget.
Till en tid innan det menings-
lösa livet dök upp som en
skugga till det dagliga produk-
tiva livet, och innan den upp-
delningen blev nödvändig för
att förklara världen.
I W eller minnet av barn-
domen citeras David Roussets
(FORTS. FÖLJER)
89.
(EFTERTEXTER)
bok om koncentrationslägrens
värld. Rousset menar att
det som särskiljde dem från
arbetsläger var att arbete här
ansågs som fusk, flykt. Det
enda som fick förekomma var
”idrott”, de meningslösa, me-
ningstömda rörelserna fram
och tillbaka. Meningslösheten
som tortyr. Precis som duet
i Un homme qui dort enbart
Precis som duet i
Un homme qui dort
enbart tillåter sig själv
patiensen, gåendet,
springandet. En
självpåtagen tortyr,
den överlevandes
självbestraffning.
tillåter sig själv patiensen,
gåendet, springandet. En
självpåtagen tortyr, den över-
levandes självbestraffning.
I TEXTEN ”Rue Vilin”, en del
av det större projektet Lieux,
återkom Perec mellan 1969
och 1975 till sin barndoms
gata, och skildrade den detal-
jerat. För honom var detta
ett sätt att närma sig tillvaron
och försöka se den ”som den
är”, något han tänkte sig bara
kunde uppnås genom språket.
Det som skildras i ”Rue Vilin”
är ett gradvist förfall, fler och
fler små butiker som stängs,
ett gammalt judiskt kvarters
försvinnande. De rivningslot-
ter som beskrivs påminner
mycket om de som förekom-
mer i filmen Un homme qui
dort, i ett antal drömlika
scener mot slutet. Efter att
tempot i klippning och musik
skruvats upp, accelererat,
90.
dras det plötsligt ned igen
när vi befinner oss i det för-
fallna kvarteret. Spiessers
skräckslagna ansikte syns mot
bakgrund av bråten (”du är
rädd, du väntar på att allt ska
avstanna”); Spiesser springer
mellan husens delvis nedrivna
fasader; en surrealistisk eld
brinner i ett handfat som står
mitt i allt.
Texten ”Rue Vilin” skildrar
hur nummer efter nummer av
gatan rivs, förstörelsen tycks
röra sig närmre och närmre
hemmet och moderns gamla
frisörsalong på nummer 24.
1975 noterar Perec formellt:
”Nästan hela sidan med udda
gatunummer har täckts av ett
betongstängsel.” Denna plats
har varit ett levande minne för
Perec, ett som han har försökt
bevara genom projektet Lieux,
genom filmen Un homme qui
dort. Denna plats som visar
honom att han har ett jag
bortom identitetslekarna,
klyvningen och känslan av att
vara en bedragare. Samtidigt
som den platsen gradvis
försvinner, liksom Eiffeltornet
som framför kameran upplöses
i intet i motljuset.
Men nej, Eiffeltornet
återkommer, och den sovande
mannen vaknar, där, vid Rue
Vilin. För att Rue Vilins
existens, oavsett hur den
gestaltar sig, är en påminnelse
om att tiden fortsätter, världen
fortsätter, och att vi är en del
av den – att våra försök att
ställa oss vid sidan om den är
dömda att misslyckas.
Den namnlöse går nedför
Rue Vilins trappa, försvinner in
i mörkret, men blir synlig igen
en bit längre bort. Fortsätter
framåt, in i Paris. ”Nej. Du är
inte längre världens namnlöse
härskare, den som historien
förlorat sitt grepp om, den
som inte längre kunnat känna
regnet falla, som inte märkt av
att natten nalkas. Du är inte
längre den oåtkomlige, genom-
skinlige, transparente. Du är
rädd, du väntar. Du väntar vid
Place Clichy, på att regnet ska
sluta falla.”
Elise Karlsson
Författare och kritiker
Från Björck
till Hassel
För ett par år sedan
blommade Måns Månsson
ut som långfilmsregissör
med H:r Landshövding,
en svartvit dokumentär
om Anders Björck. Nu
förklarar han varför
han vill göra den sista
Hasselfilmen.
ROY ANDERSSON driver för
närvarande något av en
hatkampanj mot nyfilmati-
seringarna av Åsa-Nisse. Jag
är heller inget stort fan men
samtidigt är jag övertygad om
att det är precis tack vare filmer
som Åsa-Nisse som Roy är den
han är. Ingen Mandela utan de
Klerk så att säga. Istället för att
försöka stoppa filmerna borde
kanske Roy producera en egen
Åsa-Nisse?
Så resonerade i alla fall
jag efter att ha insett att den
svenska polisfilmen aldrig
Lars-Erik Berenett i väntan
på nästa Hassel-film.
kommer att avindu-
strialiseras. Mina abso-
lut starkaste tv-minnen
är Lars-Erik Berenetts
gestaltning av kriminalin-
spektör Roland Hassel som
Kanal 1 sände mellan 1986
och 1992. Jag minns alla
lik och de svarta läder-
handskarna. Jag minns
insatsstyrkan med riddar-
liknande gjutjärnshjälmar
som från ett framtidens
Birka och jag minns en
ensam och frusen Hassel
utanför biograf Rigoletto
stirrandes in i en Goonies-
affisch. För oss tidiga
åttiotalister blev Hassel ett
hårt och kallt första möte
med vuxenvärldens Stock-
holm. Vi hade inget val, vi
var den sista generationen
som växte upp utan andra
kanaler än SVT och i all sin
enkelhet suddades grän-
serna ut och vi lockades in
i den mörka polisfilmens
värld. Helt plötsligt kunde
Robert Sjöblom från barn-
programmet Lördagsgodis
– ni kanske minns den fan-
tastiska studion full med
engelsk konfekt – dyka
upp som streetsmart spa-
nare i en mordjakt. Samma
Lördagsgodis som brukade
visa Jonas ark, och
(FORTS. FÖLJER)
(FLM NR.9 2010)
3 av JL
Big fan (2009)
Komikern Patton Oswalt spelar en
trogen fotbollssupporter som ringer
in till den lokala sportradiostationen
om kvällarna och reciterar vad han
plitat ned under arbetsdagen i
parkeringsgaraget. Strålande om
den sårbara kärleken till ett lag av
manusförfattaren till The wrestler.
Underjordens hemlighet
(1991)
Efter Miraklet i Valby ifjol kommer nu
ännu en fantastisk svensk barnfilm
från samma tid på dvd. Underjordens
hemlighet rymmer visserligen inga
fantastiska element såsom tids-
resor, men väl en elaborerad plan
på att bygga en zeppelinare.
Gösta Berlings saga (1986)
Det var en gång när klassikerna
filmatiserades om och om igen.
Värmlänningarna fem gånger
(senast 1957), Hemsöborna fyra
gånger (senast 1966). Efter Mauritz
Stiller vågade sig dock ingen på
Gösta Berlings saga igen förrän 1986.
Och Jonas Cornells tv-serie står sig.
Ute på dvd.
91.
(EFTERTEXTER)
i en oförglömlig scen ställs
Hassel öga mot öga med en
dödlig kobra från Skansen-
akvariet innan Jonas Wahl-
ström kommer till undsätt-
ning med giftserum.
Hassel själv var däremot
aldrig särskilt insmickrande.
Han var hårdare än Gunvald,
smartare än Van Veeteren och
ensammare än Wallander.
Författaren Olov Svedelid
berättade en gång för mig hur
han själv rollsatte Lars-Erik
Berenett efter att ha sett honom
spela en ovanligt otrevlig
skurk i en annan produktion,
och det går igen i alla filmerna.
”Rolle” var kanske inte den
helyllesnut som kollegorna
Björn Gedda och Allan Svensson
trodde, någonstans under
ytan bar han på ett tungt
och mörkt förflutet som inte
bara gjorde honom till den
fenomenala spanare han var,
men som också ledde honom
in i ständiga dödsfällor. Ofta
med samma stolta oförsiktig-
het som närmast för tankarna
till Rolandssången.
Sen var ju dessutom alla
med. Thorsten Flinck som ung
nyutexaminerad och läckande
aspirant, Johan Rabéus som
kvickfotad pundare på Maria-
torget, Reine Brynolfsson som
trollande ungersk hitman,
Gert Fylking som psykotisk
rymling, Börje Salming som
förvirrad rånmördare eller
varför inte Christer Pettersson
som slätrakad angivare på Plat-
tan, för att bara nämna några.
Det är klart att det är
mycket som har åldrats – Mi-
kael Håfströms effektsökeri
kanske allra mest – men mitt
enda egentliga problem med
Hasselfilmatiseringarna är
den outsinliga våg av svensk
92.
polisfilm den på allvar kickade
igång. Även om Lindstedt,
Von Brömssen och Wollter
redan satt sina spår så var det
var först efter framgångarna
med Hasselserien som man
direkt i början av nittiotalet
fortsatte med massproducerade
Beck och Wallander och helt
plötsligt står vi här idag då
till och med parodierna är
undermåliga.
Tillslut känner jag mig i
alla fall tvingad att ta saken i
egna händer och göra en egen
Hassel. Den sista.   led, utgör han ett slags
Filmregissör
Känslolivets
encyklopedi
– Les amours imaginaires (2010)
Med två filmer på två
år har kanadensaren
Xavier Dolan tagit
Cannes och filmvärlden
med storm. I nya Les
amours imaginaires gör
han en förteckning över
tresamheten.
FÖRRA ÅRET debuterade
Xavier Nolan med det
bitterljuva, självbiografiskt
färgade modersdramat I
killed my mother. I år kom
den stiliserade melodramen
Les amours imaginaires (”De
inbillade kärlekarna”), en av
få självklara höjdpunkter på
årets Cannesfestival.
I frånvaro av den snart
80-årige Godard, vars
senaste film i likhet med Les
amours imaginaires visades i
sektionen ”Un certain regard”,
upptog Xavier Dolan desto
större plats i rampljuset,
Då Dolan arbetar
med minimal budget
och är inblandad i
produktionens alla
sinnebild för Youtube-
generationens unga
innovatörer.
uppskattad av kritiker och
älskad av publiken. Sett över
ett halvsekels filmhistoria
skulle man kunna betrakta det
som ett symboliskt tronskifte.
För även om Dolan har vik-
tigare referenser än Godard,
förefaller det roande att se
den purunge pretendenten i
ljuset av den gamle legenden.
Om Godard var 60-talets mest
banbrytande filmskapare som
då snittade nästan två lång-
filmer om året, har Dolan alla
möjligheter att bli en 10-talets
motsvarighet, om än i mindre
revolutionerande anda – varje
tid har sina begränsningar.
Den blott 21 år fyllda
Dolan tycks ha naturaliserat
filmmediet från barnsben.
Han äger en sällsam lätthet i
allt som rör kompositionen;
en naturlig förmåga att förena
text och bild som inte står
Godards odogmatiska estetik
långt efter. I Les amours
imaginaires har den kvinnliga
hjälten dessutom Anna Karina
som modeideal. Filmen är
en lika frigjord som förtju-
sande film över kärlekens
flyktiga fantasier och all
dess neurotiska textur.
Till utseendet påminner
det om Wong Kar-wai,
humörmässigt såväl om
Almodóvar och Woody
Allen som Gus van Sant,
i respektlösheten om
Tarantino. Men framför
allt för Xavier Dolans oför-
vägna kreativitet tankarna
till just Godard.
Då Dolan arbetar med
minimal budget och är
inblandad i produktionens
alla led, utgör han ett slags
sinnebild för Youtube-
generationens unga innova-
törer. Klassisk och modern
på samma gång, inom
ramen för ett hyperstili-
serat populärkulturellt
lapptäcke, samplar Dolan
sig ogenerat fram mellan
Bachs fugor, House of
Pains Jump Around, några
stycken signerade syskonen
Dreijer och Dalidas
chansonversion av Bang,
Bang, i ljuset av kolorerad
Audrey Hepburn-vintage,
stroboskop, ryggtavlor i
slowmotion och uppbruten
klippning. Allt pepprat med
anspråksfulla litterära citat.
KOSMETISKT har filmen
jämförts med Jules och
Jim, men är mer en
uppdaterad filmversion av
Fragments d’un discours
amoureux, den franske se-
miotikern Roland Barthes
encyklopedi över känslo-
livets kultur. Filmen ritar
upp konturerna för ett tri-
angeldrama med motstri-
diga sexuella lynnen. En
tämligen trivial kärleks-
historia där två bästa
(FLM NR.9 2010)
3 av JH
vänner – en heterotjej och
en gaykille (Dolan själv) – Exit through the gift shop
faller pladask för samma (2010)
betvingande manliga
skönhet. De två älskande
sällar sig fort till kärlekens
absolutister, som föredrar
att tro på möjligheten att
bli älskad snarare än att
älska. ”Det finns män- I skruvade konstdokumentären
niskor som aldrig skulle Exit through the gift shop pekar den
ha blivit kära, om de aldrig hemlighetsfulla street art-ikonen
hade hört talas om kärlek”, Banksy finger åt en selloutsprejare
som La Rouchefoucauld han närt vid sin barm. Ett storögt
skriver. Då objektet för graffiti-fan förvandlas till mega-
deras åtrå visar sig vara en lomaniskt konstnärsego under
äkta Narcissus, som trots Banksys ovilliga vingar.
förförisk blick inte älskar
någon annan mer än sig
...men filmen är min
själv, blir denna provkarta älskarinna (2010)
över kärlekens patologi
– Fantasibilden enligt
Barthes – lika komisk som
lidelsefull. 
Villkoren för filmens
två älskande sammanfattas
bäst i Barthes historiska
fantasi över äventyret: Förra året kom Ingmar Bergman-
”Kärlekens förlopp tycks dokumentären Bilder från lekstugan
då omfatta tre etapper (tre som skildrade legendarens person-
akter): först, ögonblick- lighet, nu följer Stig Björkman upp
ligen, kommer fängslandet den med en ny personarkivarisk
( jag intas av en bild); så kompilationsfilm som siktar in sig
kommer en rad möten på yrkesmannen.
(avtalade sammanträffan-
den, telefonsamtal, brev,
If I want to whistle I whistle
utflykter), under vilka (2010)
jag berusat ’utforskar’
fullkomligheten hos den
älskade, det vill säga det
som så oförmodat helt
motsvarar mitt begär: detta
är begynnelsens ljuvhet,
den rätta tiden för idyll.
Denna lyckliga tid får sin Svensk-rumänsk samproduktion
identitet (sin avslutning) om en killes dramatiska väntan på
av det som (åtminstone för att bli frigiven från ett ungdoms-
minnet) står emot den i fängelse. Florin Serbans debut är
’fortsättningen’: ’fortsätt- likt många andra samtida rumänska
ningen’ är den långa räcka filmer långsam och lyhörd för
av plågor, obehag, ångest, maktutövandets mekanismer.
(FORTS. FÖLJER)
93.
(EFTERTEXTER)
Semiotiska sängkamrater i
Les amours imaginaires.
nöd, bitterhet, förtvivlan,
förvirring och fällor som jag
faller offer för.”
Adonis själv, en blond
version av Louis Garrel (ingen
slump att denne också gör en
cameo), kommer in och ställer
likt Terence Stamps unge
besökare i Pasolinis Teorema
vardagen på ända för de två
älskande, alarmerade av sin
svartsjuka. Som den franske
författaren Stendhal uttrycker
det: ”Före kärlekens upp
vaknande är skönheten nöd-
vändig som skylt. Den predispo-
nerar för denna passion ge-
nom att inspirera de kompli-
manger, som man har för
avsikt att skänka den, som
man kommer att älska.”  starka moderförhållandet
DET FINA med Dolan är att
han sällar sig till kategorin
utopiska filmskapare som
söker skapa harmonier som
endast filmen är förmögen till,
fast med uttryck från ett brett
medialt spektra: textskylten,
stillbilden, måleriet, färgglada
poplåtar från då och nu. I likhet
94.
med Godard har han förstått
att inga regler är heliga och
ryggar inte för att laborera på
tvärs med konventionerna.
Kanske inte narrativt banbry-
tande som en gång Tarantino,
men precis som Tarantino
är Dolan ett av barn av sin
tid, av sin filmhistoria. Med
passionerade ingivelser och
enerverande förkonstlingar,
med sin spelade nonchalans
och sin sminkade ärlighet, be-
kräftar Les amours imaginaires
även bilden av Dolan som en
filmskapare för vår tid, med
en helt egen röst. Känslig som
Koltès, poserande som Pasolini,
eklektiskt gränsöverskridande
som Genet. Och med det
som känslomässig drivkraft,
som hos en Proust, en Barthes
eller som hos så många andra
homosexuella konstnärer.
Inte så litet har Dolan
heller gemensamt med Wes
Anderson. Utifrån udda före-
ställningar och fetischer byg-
ger deras karaktärer sina egna
frånvända universum, som
svarar illa mot omgivningen.
Som sina hjältar konstruerar
filmskaparna världar utifrån
sina egna begär. Således kan
de inte annat än stöta sig med
den så kallade verkligheten,
och de som tror att endast en
existens är möjlig. Är det rent-
av nödvändigt att påminna om
att en låt med The Knife, hur
musikvideomässig gestalt den
än får i Dolans film, inte har
mindre med ”verkligheten” att
göra än en potatisåker.
I en seriöst menande film-
värld, som alltmer tenderar
att gå upp antingen i politiskt
prudentliga verk (tänk: Berlin)
eller i planlösa prövningar
med monotonin upphöjd till
kliché (tänk: Cannes), behövs
filmskapare som vågar vara
personliga, självupptagna och
högstämda. Dolan är inte rädd
för att göra stor sak av det lilla.
Apropå omgivningens syn
på en älskandes förment snäva
horisont, såsom självmords-
tankar efter ett uteblivet
telefonsamtal, skriver Barthes
att ”inget kan vara mer opas-
sande än en människa som blir
förkrossad därför att hennes
älskade satt upp en frånvarande
min – ’när det fortfarande finns
så många här i världen som
svälter ihjäl, så många som
kämpar hårt för sin frihet’”.
På fjärran avstånd från
sådana omvärldsperspektiv
framhärdar Dolans kvinn-
liga hjälte – resignerad och
kedjerökande – tillvaron med
mottot: ”röken döljer all skit,
cigaretterna håller mig vid
liv”. Och senare en över-
raskande finstämd förkun-
nelse om tvåsamhetens raison
d’être: ”att sova i sked”.
Karaktärerna i Les amours
imaginaires existerar kanske
bara på vita duken och endast i
den kontext som utgör filmens
asymmetriska kärlekstriangel.
Precis som Wes Anderson tän-
ker Xavier Dolan att männis-
kan inte bara är en konstgjord
varelse, utan att det är själva
konstgreppen som utgör dess
storhet. En belevad pose, en
vacker melodi, en välskräd-
dad pastellklänning eller ett
gymnasialt skämt kan vara nog
så nödvändiga, i det att de bär
en kropp eller ett liv, om så
bara för en kort stund. Barthes
skriver att ”kärlekens text
utgörs av små narcissismer,
av psykologiska futtigheter;
den saknar storhet – eller
också är dess storhet att inte
kunna kopplas till någon som
helst storhet”. Tillhörande en
sinande skara är Xavier Dolan
ett äkta bevis på att manierism
aldrig får misstas för ytlighet.
Jon Asp
Filmkritiker
Adèle Hugos
revansch
– Berättelsen om Adèle H (1975)
– twitter.com/adelehugo (2010)
För Truffaut var Adèle
Hugos ymniga skrivande
ett tecken på galenskap
snarare än på författar-
ambitioner. Konstnären
Peggy Nelson ger henne
återupprättelse på Twitter.
VAD INNEBÄR DET att vara
förälskad i någon på avstånd,
och tro sig vara älskad tillbaka?
Kanske är det en fantasi om
att någon tänker på en. Man
kan föra ändlösa inre konver-
sationer med sin tänkta partner,
i begär att tala och tala med
någon som aldrig upphör
att lyssna. Om man ska vara
riktigt cynisk: kanske är det
känslan av den egna viktig-
heten som är viktigast och så
oemotståndligt förförisk?
I François Truffauts Berät-
telsen om Adèle H blir Victor
Hugos dotter Adèle driven till
vansinne av sin obesvarade för-
älskelse i en engelsk löjtnant.
Hon åker ensam och oinbjuden
tvärs över Atlanten i akt och
mening att förlova sig med den
i Kanada stationerade Pinson.
Filmen visar hur Adèle,
spelad av Isabelle Adjani, köper
stora mängder skrivpapper
som hon om fyller om kvällarna,
ensam på sitt rum. En ändlös
kommunikation utan egentlig
mottagare. Samtidigt skriver
(FLM NR.9 2010)
hon brev till föremålet för sin
kärlek, lappar som hon till
hans stora besvär och förtret
fyller hans uniformsfickor
med. Efter resan till Halifax i
Kanada följer hon regementet
till Barbados, där hon vandrar
runt som ett spöke i trasiga
kläder, oförmögen att känna
igen föremålet för sin besatthet
då han söker upp henne för att
försöka förmå henne återvända
hem. Det är bara logiskt att hon
försvinner djupt inne i en plats
inuti sig själv. Ingen fanns att
ta emot hennes tankar; i själva
verket talade hon ju hela tiden
bara med sig själv.
I Truffauts film saknas den
aspekt av verklighetens Adèle
Hugo som handlar om hennes
konkreta brist på frihet som
kvinna. Hennes stora ambi-
tioner som författare eller det
inflytande en tidig kvinno-
sakskvinna som George Sand
hade på henne kommer inte
heller fram. I slutscenen ser
vi en vitklädd Adèle vid havet
uttala en mening som hon, har
vi fått veta av speakern, skrev
i sin dagbok femtio år före
sin död: ”Detta fantastiska
I Truffauts film
saknas den aspekt av
verklighetens Adèle
Hugo som handlar om
hennes konkreta brist
på frihet som kvinna.
att en ung flicka ska vandra
över havet, gå från den gamla
världen till den nya, det ska jag
åstadkomma.” Men närmare
bestämt skrev Adèle såhär:
”Det är en fantastisk sak för
(FORTS. FÖLJER)
95.
(EFTERTEXTER)
en ung kvinna att göra, någon
som kunnat hållas förslavad
till den grad att hon inte fått
gå ut ensam ens fem minuter
för att köpa lite skrivpapper,
att vandra över havet, flyga
över havet, för att återförenas
med sin älskade. Detta ska jag
åstadkomma.”
Filmen tar visserligen
upp Adèles aspirationer som
kompositör, och låter henne i
brev klandra sin far för att han
inte upplåter hennes noter till
en förläggare och därmed ger
henne möjlighet att tjäna egna
pengar. Hennes aspirationer
som författare tydliggörs
däremot inte. Det maniska
skrivandet framstår som just
det – maniskt – och kopplat till
fixeringen vid Pinson. När hon
skriver, och vid ett tillfälle talar,
om äktenskapet som förtryck-
ande och något hon tackat nej
till, så framstår detta som ett
Postmannen ringer aldrig
Adèle Hugo.
96.
uttryck för hennes patologiska
vägran att acceptera verklig-
heten. Trots allt försöker hon
ju tvinga Pinson till äktenskap
med en frenesi som till och
med  innefattar planer på att
låta hypnotisera honom och på
så sätt genomföra ceremonin.
Men verklighetens Adèle hade
faktiskt till att börja med tackat
nej till ett frieri från engels-
mannens sida, just på grund av
en vägran att låta sig fjättras i
ett äktenskap. Mannens käns-
lor visade sig dock vara av det
flyktiga slaget medan hennes
var absoluta och krävde allt.
Och här är vi förstås inne på
välkänd truffausk mark.  (oavsett om den nu verkligen
REGISSÖREN förmår inte fullt
ut ta hänsyn till den särskilda
situation Adèle som kvinna
befann sig i och försökte
revoltera mot – en paradox där
den enda friheten från fadern
Annette Insdorf menar i
sin bok François Truffaut
att Adèle skapar sig själv
i en ocean av ord som till
slut dränker henne.
bestod i en annan ofrihet,
äktenskapet, och där det där
att ”ge sig” till en man hade
helt andra konsekvenser än vad
löjtnant Pinsons hängivande
åt kvinnor hade för honom.
Men filmen blottlägger vad det
innebär att vara absolut offer
för ”Det förövarlösa brottet”;
det att bli fråntagen kärlek
funnits där till att börja med
eller inte). Adèle ”vägrar vara
offer” för detta brott. Det är en
vägran som är omöjlig.
Annette Insdorf menar
i sin bok François Truffaut
att Adèle skapar sig själv i
en ocean av ord som till slut
dränker henne. Hon förväntar
sig egentligen aldrig någon
respons av föremålet för sin
kärlek. Hon avgudar en bild,
inte en levande människa,
och har ur sin ensamhet och
utsatthet skapat ett osårbart
jag som den man hon älskar i
själva verket inte kan nå.
Adèle blir också mer och
mer likgiltig för Pinsons egent-
liga känslor, vilket planerna
på att hypnotisera honom
in i äktenskapet visar – och i
Barbados känner hon alltså
inte ens igen honom. Men
detta föregås av Pinsons vägran
att kommunicera. Han bryr
sig inte ens om att läsa hennes
brev. När Adèle påminner
honom om de kärleksbrev han
en gång skrivit till henne –
en kommunikation fasthållen
för evigheten – svarar han
nonchalant att han visserligen
haft känslor för henne tidigare
men att han helt enkelt ändrat
sig, och ”vad finns det för ont i
det”. För honom saknar orden
egentlig mening.
Adèle Hugo fascinerar och
intresserar fortfarande. Media-
konstnären Peggy Nelson
antog nyligen hennes virtuella
identitet för att återberätta
hennes liv på Twitter. Där
samsas inkännandet och ett
försök att införliva Adèle i
dagens intellektuella liv med
ironiska kommentarer till
hennes missriktade passion.  Precis så utlämnande,
Projektet består även av
rörliga bilder. Och här har
Adèle ändå fått sin revansch.
I två filmer berättar Nelsons
Adèle om sina drömmars man
framför glasmontrar med upp-
stoppade djur – en påfågel, en
gorilla som slår sig för bröstet,
en stor fisk med stort uttrycks-
löst fiskansikte. Vi förstår att
Löjtnant Pinson, den stumma
parten i historien, inte är något
annat än en själlös varelse.
Sådan framträder han också i
Truffauts film, en tennsoldat
med ett enda, lätt arrogant,
uttryck i sitt stiliga ansikte. Vi
är visserligen medvetna om
att det bara är hennes sida av
saken vi får kännedom om,
men frågan är hur pass intres-
serade vi är av hans.
Charlotte Wiberg
Filmvetare och kulturskribent
Säkert bland
plastblommor
– En säker plats för det vilda (2010)
Var finns den farliga
närheten? I En säker plats
för det vilda letar Hanna
Högstedt efter äkta
känslor bland kitcshig in-
redning och anarkistiska
schackbräden.
”TAKE IT! Take another little
piece of my heart now, baby…”
med samma omedelbarhet
och inlevelse som när Janis
Joplin sjunger, känns Hanna
Högstedts examensfilm från
Filmhögskolan i Göteborg, En
säker plats för det vilda.
Jag berörs alltid mest av
det personliga uttrycket när
det kommer lite farligt nära:
(FLM NR.9 2010)
P J Harveys övertygande
desperation när hon sjunger
”Rid of me”. Jobbiga Sweetie
i Jane Campions film. Joyce
Carol Oates totala inlevelse i
sina rollfigurer oavsett om det
nu rör sig om Marilyn Monroe
i Blonde eller tonårsdottern
Francesca i Vilda gröna ögon.
Sally Manns fotografier i olika
perioder, hur hon rättframt
och nyanserat porträtterar sina
barn. Virginia at 6 hänger på
väggen hemma, en av de bästa
bilder jag vet. Ett ögonblick
fångat i exakt rätt sekund.
Det är uttryck som inte
bara sådär lite vagt förmår
överföra något som ligger av-
sändaren nära, utan på ett mer
avgörande sätt besvärar och
tränger sig på. Som osäkrar
mottagaren, överraskar och
skakar om – egentligen helt
oavsett konstform.
I HAGABIONS lite muggiga
biograf ser jag sex examensfil-
mer av färska regissörer som
just gått ut filmhögskolan i
Göteborg. Några intensiva
timmar i biomörkret får mig
att känna mig omrörd och
imponerad av filmare som så
uppenbart ifrågasätter eller
rentav skiter i traditionerna
och istället lägger krut på
den egna förmågan, det egna
uttrycket. Nya angreppssätt
presenteras och viljan är stark
att bryta med rådande genre-
definitioner.
När Hanna Högstedt i En
säker plats för det vilda låter
en vuxen och ett barn spela
schack rymmer brädet inte
bara ordinarie pjäser utan
en färgglad mix av olika mer
eller mindre uppvridbara och
actionsugna plastfigurer, som
rör sig över rutorna lite som
(FORTS. FÖLJER)
97.
(EFTERTEXTER)
Maskerat uppträdande i En
säker plats för det vilda.
de vill. En metafor som säger
mycket också om regissörens
inställning. Visst måste det
finnas regler och ramar men
också nyskapande, lekfullhet.
Högstedts film känns
omedelbart sådär farligt nära
hjärtat. Den utstrålar självut-
lämnande intimitet från första
scenen, där ett ungt lesbiskt
par i ett badkar börjar gräla om
var de helst vill bli begravda.
En av dem är från Paris och vill
såklart hellre bli begravd på
Père-Lachaise med The Doors-
sångaren Jim Morrison och
andra storheter än i Sverige.
Inte så mycket dialogen i sig
som den poetiskt fångade
känslan mitt i vardagen säger
mycket om den komplicerade
kärleken: att älska, vilja, längta,
vara tillsammans men ändå
inte vara beredd att ge avkall
på allt för mycket av det egna.
Filmspråket är rättframt.
Det finns något självklart och
otvunget över huvudperso-
nerna och deras agerande. Den
98.
påtagliga här-och-nu-känslan
för tankarna till sinsemellan
så olika filmare som Claire
Denis och Lisa Cholodenko
(High art, The kids are all right)
Dramat är befriande fritt från
överdrivet förklarande och
psykologiserande kring karak-
tärerna och deras agerande.
Vi rör oss istället mitt i
inflyttningskaoset där något
viktigt står på spel bland såp-
bubblor, karaoke, rockringar,
plastblommor och annan
kitsch. En vägg rivs, en fest
äger rum och känslor byter
ägare. En möjlig men ändå inte
möjlig kärlekstriangel visas
upp i all sin bräckliga glans,
med största tänkbara ömhet.
Högstedt beskriver i sin
tillhörande examensupp-
sats tvivlen under filmens
tillblivelse: hur hon börjat i det
hon beskriver som ”det största
motståndet” inuti sig själv och
hur hon sedan valt att göra film
med några av sina närmaste i
huvudrollerna. Just modet att
Svenska Filminstitutets bibliotek är
Sveriges största kunskapsbank om film
47 357 FILMBÖCKER
1 193 FILMTIDSKRIFTER
1 797 876 FILMBILDER
Nu ä
ven
DVD
för
heml
ån!
våga gräva djupt inombords för
att ha något vettigt att säga har
gett resultat, hur jobbigt det än
må ha varit.
Hanna Högstedt, som
växte upp med läsande,
skrivande och ”inre bilder”
som sköld mot världen, har nu
som ambition att ”bara göra
sådan film som blir absolut
bäst som film”. Hon vill filma
sig ut ur det skrivna, sagda
och gå vidare. Hon vill låta
skådespelarna improvisera,
inte nödvändigtvis följa en
berättarteknisk linje och hon
”längtar någonstans med min-
dre struktur och mer associa-
tioner.” I sin nästa film vill hon
låta ”folk vara krångligare”
och hon nämner i uppsatsen,
kanske mest som en påmin-
nelse till sig själv: ”Det jag kan
göra: Skapa förutsättningar
för att våga vara osäkrad.”
Maria Domellöf-Wik
Filmkritiker
Bibliotekets öppettider:
VÄLKOMMEN att besöka oss på Filmhuset Måndag–Onsdag
Torsdag
11:00–17:00
11:00–19:30
i Stockholm eller på www.sfi.se/bibliotek Fredag 11:00–16:00