144

EgU Tornqvist (Universiteit van Amsterdam)

MORDET PA PASTOR GREGORIUS.

ETT BIDRAG TILL TOLKNINGEN AV DOKTOR GLAS

Varje handclse i Uvet - och det ar cn tamligen ny upptackt! - framkallas

vanhgen av cn hel serie mer eller mindre djupt liggande motiv, men iski-
daren valjcr vanligen det som ar for hans omdome det lattfattligastc, eller
for hans omdomesformigas heder mest fordelaktiga. Har begis ett sjalvmord!
Diliga affarer! sager borgaren! - Olycklig karlek! sager fmntimmema.-
Kroppslig sjukdom! den sjuke. - Krossade forhoppningar! den skeppsbrutne!
Men nu kan det handa att motivet lig allcstades, eller ingenstadcs, och att
den avUdne dolt gmndmotivet genom att framskjup ett belt amnat, som
kastat basta dager over hans minne!
Strindbergs ord i forordet till Froken Julie kan med fordel tiUampas pi Hjal-
mar Soderbergs dagboksroman Doktor Glas (1905) - och pi de skiftande for-
klaringar till doktoms mord pi pastor Gregorius som gctts.
I sin utforUga recension av boken den 8 cx;h 9 december 1905 ger Oscar
Levcrtin fyra forklaringar tiU mordet Doktor Glas, skriver han,
drifs darhan af sin undermedvema lidclse f5r pastorns hustm, af sin aver-
sion for dcnne prist hos hvilken all kyrkans skenhelighet (x:h falskhet
synas honom samlade, af aUman estctisk filantropi och slutiigen af cn tom
och betydelselos tillvaros itri efter dramatisk spanning och befriandc
handUng. (384)
Den formcxUigen fortfarande vanligaste isikten ar att Soderberg med sin bok
velat inte bara diskutera utan <x;ksi forsvara det etiska mordet Boken ar,
skriver BrandcU (53), "ett forsvar for overmanniskofilosofin, att cn parasit fir
mordas." For Erik Hjalmar Linder, sjilv kristen, ter det sig vUctigt att offret
ir cn kyrkans man. Liksom Levcrtin ser han prasten mindre som en incUvid an
somen
symbol for det av tiden ofta diskuterade aktenskapUga tvinget [...] I sin
I^ma ar boken ett slags ittiotalspamfictt med udd mot tidens aktenskaps-
uppfattning. [...] Hatet motteologingmmlar frigcstallningcn. (43)
EnUgt OUc Holmberg (82) dodar Glas, som alskar Gregorius' hustiii, prasten
for att befria hcnnc frin en man hon kommit att avsky och "for att gora
henne lycklig med Klas Rccke", den man hon alskar.
 145

Mer psykologiserandc ar Bo Bergmans papekande (150) att den passive

observatoren Glas "soker befrielse frin sig sjalv i denna handling. Befrielse
frin ett mindervardeskomplex."
For Tom Geddes, som gett cn intrangande analys av dc bakomliggande
motiven (lOff.), ror det sig mindre om ett mindervardeskomplex an om ett
oidipuskomplex.
Av fundamental betydelse ar frigan humvida Glas' dagboksanteckningar ar
att Up pi, Sjalva den jagcentrerade dagboksformen gor ju doktoms uppgifter
ytterst svirkontroUerbara. Vi ar i stort sett hanvisade till Glas' egen synvin-
kel. Den i regel sakUga tonen bidrar onekligen till att lasaren tenderar att
anamma Glas' synsatt, en viktig forutsattning for att vi ska kunna acceptera
hans etiska mord -om vi nu gor det. Hur saklig han an kan lita, ar Glas dock
inte nigon helt piUtiig berattare; dartill fortianger han alltfor mycket
AUdcles innan Glas fattar sitt bcslut visas hur tvi vUjor kampar inom
honom: cn 'lagisk' som forbjuder mordet och en 'anarkistisk' som pabjuder
det Att det bUr den senare viljan som segrar beror bl.a. p i att Glas si
minga ginger forr d i man vant sig till honom i abort- och eutanasifrigor
emot sitt samvete underordnat sig samhallcts lagar. Att han inte gor det
denna ging hanger samman med att han p i sistone kommit att tvivla alltmer
p i samhallsmoralen. Det ar inte bara cn hancUing han langtar efter, det ar cn
handUng som stir i samklang med hans egen ovcrtygclsc. Sodcrberg har trans-
poncrat cn klassisk konflikt mcUan tvi typer av etik, i Utterara sammanhang
ofP inkamcrad av tvi olUca figurer - man kan tanka p i Kreons samhaUsmoral
contra Antigoncs cllcr Manders contra Fm Alvings -tiU en manniskas inre:
den dagboksskrivande Glas i dialog med sig sjalv.
Att Glas kommit fram tiU att mordet p i Gregorius ar berattigat betingas p i
ett rationcUt plan av flcra olika omstancUghcter. Man kan hanvisa tiU hans
dagUga verksamhet som likarc. Som redan antytts har Glas ofp stallts infor
frigan om det kan vara berattigat att under vissa omstandigheter P cn annan
manniskas liv. Nar han fir bevittna hur en av honom vagrad abort resulterat
i fodscln av ett missfoster, staUs han infor mojUgheten att gora slut p i detta
till syncs meningslosa liv. Men ocksi nu vagrar han - av fcghet - att doda.
Mcxlem tycks darmed domd till det lidandc som vantar Fm Alving i slutct av
Ibscns Gengangere - om dcnna intc har kraft att ge sin sinnessjukc son
Osvald de Pbletter som kan anda hans liv. I Doktor Glas blir historien om
den abortsokande modem som foder en apgossc for doktom en parallcU tiU
Helga Gregorius' aktenskapUga bundenhet vid 'missfostret' Gregorius, som
 146
missbmkar hcnnc scxuellt Doktoms radsIa att ingripa i den abortsokande
kvinnans liv kan - si kanncr han det - i viss min gottgoras genom ett in-
gripande i Hclgas.
Vid sidan av lakarpraktikcns erfarenheter miste man ocksi rakna med att
Glas som Utteran intrcsserad intellektuell litit sig inspircras av lasning. Han
har itminstone indirekt Pgit del av Nietzsches ovcrmanniskolara, cn filosofi
pi modet, genom att lasa Dostojevskijs Raskolnikov (118), ett verk som saker-
Ugen bidragit till att i Glas' ogon sanktioncra hans eget planerade 'barmhar-
tighctsmord'.
Men vid sidan av dessa rationella orsaker, betingas mordet p i Gregorius
ocksi av andra, mer cUer mindre omedvetna for Glas sjalv. Detta kan tyckas
forvinande. Som lakarc borde han ju ha klart for sig att vi manniskor ofp
drivs av for oss sjalva omedvema motiv. Det har han ocksi. Atminstone en
ging uttalar han sig pi ett satt som visar att han intc ar aUdeles obeslaktad
med Traumdeutungs forfattare:
Det finns cxksi drommar som aro bubblor frin djupet. Och nar jag ratt
tanker efter: - manga ginger har en drom lart mig nigot om mig sjalv.
Minga ginger har c&ommcn avslojat for mig onskningar, som jag icke ville
onska, begar, som jag icke ville veu av vid dagsljus. (7/8)
CiPtet ger en nyckcl tiU Glas' psyke. Registrcrandet av drommama bUr ett
satt for honom att soka upptacka vad som doljer sig i hans eget undermed-
vema. Men tiU skiUnad frin Freud nqjcr han sig i stort sett med att iterge
drommama. Tydningen av dem fortrangs, overlits it lasaren. Glas' accep-
teiandc av id^n om omedvetet sjalsliv innebar alltsi inte ails att han ar i
stind att tiUampa id6n pi sig sjalv. Som vi alia har han sina blinda flackar.
I sjilva verket torde infogandet av drommama huvudsakUgen vara narrato-
logiskt betingat Det ar ju just genom dessa "bubblor frin djupet" som vi kan
fi cn inblick i for Glas sjilv dolda sjalsskikt
Som Geddes ovcrtygande visat (16f.) stir Glas i ett markant oidipalt for-
hiUandc tiU sina foraldrar. Redan i den forsP dagboksantcckningen (15/6) fir
vi vcP att han "vid fyllda trettitre ir aldrig har varit nar en kvinna." Som
bam tiJlbragtc han minga virkvaUar under ett stort fl-ad pi Skeppsholmcn
med sin mor: "Far var aldrig med; han tycktc intc om att gi ut och gi med
oss" (21/8). Pi liknandc satt bmkade han i kyrkbanken sitP vid sin mors sida
(12/6). Under skoltidcn kunde han tala oppet med tre personer: en god van,
en fUcka han var kar i samt modem (28/8, fcldatcring; bor vara; 26/8). I sin
 147
skrivbordslida bar han bevarat ett gammalt fotografi av det lantstalle familjen
hade nigra ir. "Mariebo hettc det efter min mor" (9/7).
Mot den genomgiende positiva karakteristiken av modem kontrasterar den
av fadem:
[...] han var string cx:h bird och hade fuUkomligt klara och bcstamda
begrepp om pliktcn, nar det galldc andra. For sig sjilv finner man ju alltid
omstancUghcter, som ursakp ett undantag.
Men det varsta var, att jag alltid kande en si stark fysisk motvUja mot
honom. Hur jag pinades, di jag som liten pojke miste bada tUIsammans med
honom och han villc lira mig simma. Jag slingrade mig som en il ur hans
bander, jag tyckte ging pi ging att jag holl pi att dmnkna och var nastan
lika radd for dbdcn och for berbringen av hans nakna kropp. Han anade val
icke heller hur denna rent kroppsliga motviija skarptc min pina de ginger,
di han gav mig stryk. Och annu langt senare var det mig en pliga di jag
pi resor cUer eljcst tillfalligtvis miste sova i samma mm som han. (9/7)
Den tvivclaktiga moralcn, betonandet av pliktcn, den motbjudande fysiska
apparitionen, samvaron med cn av Glas alskad kvinna - aUt detP har fadem
gemensamt med pastor Gregorius. Nar det om fadem beter att Glas cn tid
haPde honom "darfor att han intc var god mot min mor", ror det sig om
samma kansla och samma orsak som i faUct Grcgorius-Hclga. Med sina 58 ir
ar Gregorius uppcnbarUgen ett hatat faderssubstiwt for Glas liksom hans
hustm Helga ar ett alskat modersdito. Kort sagt Glas projiccrar sina kanslor
vis-i-vis foraldrama pi paret Gregorius. Det fbrklarar hans spccicUa engage-
mang i deras forhillandc.
Det klassiska monstret ar bar intc si mycket Kung Oidipus som Hamlet.
Som bekant forklarar Freud Hamlets tvekan att morda styvfadcm OaucUus
med att dcnne mordat Hamlets far och aktat hans mor, dvs utfort just de
handUngar han sjilv i kraft av sitt oidipuskomplex hade velat utfora. Hamlet
miste dirfor (omedvetet) friga sig om ett mord p i Qaudius ar berattigat;
darav hans tvekan.
Soderbergs intresse for Hamlet finns dokumehterat i Martin Bircks ungdom
(1901), som slutar med att Martin och hans alskadc bevistar en forcstaUning
av detta drama. Ocksi Gertrud (1906) kan, som titein anger, relatcras tiU
Shaikespearcs stycke. I Doktor Glas forekommer en rad //am/er-reihinisccnscn
Glas' tal om Gregorius' mttenhet hans planer pi att efter mordet simulcra
galen, den drunkningsdod i la Ofclia som drabbar Glas' ungdomsforalskclsc
(23/6), cte.
AUa dessa overcnsstammelscr underbygger intrycket av att Glas ar en
Hamletgestalt hos vilken "eftertankcns kranka blckhet" overgir i vad han
sjalv tror vara "beslutsaimhetcns friska farg". Ocksi Glas kanncr att tiden ar
 148
"ur led" och att det ivilar honom att soka "vrida den ratt igen". Men alldcles
som i Hamlets fall kan man friga sig om det intc (ocksi) ir Glas som ar "ur
led". Hamlets karlck-pi-avstind till Ofelia och aversion mot det sexucUa har
sin motsvarighet hos Glas; i bidas fall spelar relationen till foraldrama, som
vi sett, en avgorandc roll.
En enda ging i sitt Uv har Glas kint vad han kallar "cn gnisP frin den
stora flamman" (23/6), dvs passion for en kvinna. Det skcdde bctecknande nog
en midsommamatt ute i den fria natur stadsbon Glas annars sorgfalligt und-
vUcer. (Hans svarmeri for det oppna havet vid Vastkusten (x;h hans forakt for
Stockholms skargird ar dubbeltydigt Det kan tolkas som en langtan efter fri
sikt stora linjer ete. Si vill han sakert sjalv se det Men del kan ocksi
sammanstallas med hams benagcnhct att - inte minst i erotiskt avseende-
undvUca det uppnicliga, att hiUa distans.) Han kysste vid detta tUlfalle cn
flicka som "stod i dc tjugu irens fuUa blomma". Forst var det "en latt och
oskyldig kyss" uppe pi ett berg strax fore soluppgingen. Men flickan "gjorde
sig 16s och sprang sin vag, sprang pi latta fotter nedit genom skogen." Strax
kysste dc varann igen, mera passioncrat, dolda "bakom cn syrenhack". Om den
senare kyssen beter det:

[...] under tiden stcg det ett skimmer over hennes ansUcte, forst svagt
sedan starkare, tUI sist som ett vildsamt eldskcn, hon oppnade ogoncn men
miste sluta dem pi nytt blandad, och nar vi si intUgen kysst den linga
kyssen tiU slut stodo vi kind mot kind och stirrade hapna rakt in i solen,
som brot fram ur molnskockama i oster,
Man ser hur omsorgsfuUt forfattaren kontextucUt skiljcr den oskuldsfuUa
kyssen frin (]en passionerade.
Glas' erotiska ungdomsupplcvelse har sin pendang i Hclgas. Ocksi hon
fbrtranger sin sexuaUttt
Men nar jag var tjugu ir blev jag mycket foralskad i cn man. [...] Det var
en sommar vi ti-affades, pi landet Vi kysstes. En dag fordc han mig med
sig lingt in i skogen. Dar forsokte han forfora mig, och det var nara an
han lyckats. O, om han hade lyckats, om jag inte hade spmngit min vag-
vad aUting kunde vara annorlunda di mot nu! (2i/7)
Man piminner sig att Glas som skolpojke "sprang [sin] vag" nar katmratema
upplystt honom om "hur det gir till" (15/6). Flykten frin det sexueUa ar
pifallande. Att Helga under alldeles liknandc omstandigheter har upplevt det-
samma som Glas miste rimUgen ge honom en kansla av att hon kunde ha vauit
den unga 'nudsommarflicka' som han velat vara tiUsammans med "alia dagar,
hela livct". Men flickan dmnknade bara nigra dagar senare - efter det att
 149
Glas underlitit att bora av sig darfor att "nasta dag blev en regndag" (23/6),
cn av Soderbergs lagmalP ironier over diskrepansen mellan Glas' drommar och
hans formiga - eller rentav vilja - att forverkliga dem. Handelsen forcgriper
romanens slut dar ju Glas inte heller gor nigot forsok att narma sig Helga,
som han sager sig alska och som han vet ar overgiven av Klas Rccke.
Vad mera ar: Helga har forhillit sig minst lika passiv som Glas. Den man
hon traffade gjorde upprepade forsok att inyo rika henne, men hon svarade
inte pi hans brev cx;h kastade bort hans blommor. Vad Hclga berattar for
Glas om sitt eget beteendc ar med andra ord mycket igcnkanneUgt for honom.
De ar beslaktade sjalar. Hans karlektiUhcnnc ar en 'cgenkarlek'.
Det ar bctecknande nog i en drom (nedtecknad 6/7) som Glas expUcit
kopplar ihop mordet pi Gregorius med itrin till hans hustm. Nar han i
drommen dodat prasten kommer fru Gregorius fram till honom:
Hennes bUck tycktes mig bckymrad och sorgsen, och hon rackte mig cn
knippa morka blommor. Och di forst sig jag att hon smilog tvetydigt och
att lion var naken. Jag strickle armama emot hcnnc och villc draga henne
tUl mig, men hon vck undan, och i detsamma stcxl Klas Rccke i den oppna
dorren.
- Doktor Glas, sadc ban, i min egenskap av tiUforordnad kansUsekrcterarc
forklarar jag cr haktad!
- Det ar for sent nu, svarade jag honom. Ser du ingcnting? Jag pekade pi
fonstrct. Ett rott eldskcn slog in genom rammets bagge fonster, det var
plotsUgt Ijust som mitt pi dagen, cx;h cn kvinnorost som tycktes komma
frin ett annat mm, jamrade <x;h kved: varldcn brinner, varlden brinner!
Och jag vaknadc.
Morgonsolcn stod ratt in i mmmet, jag hade inte dragit ned garcUncn pi
kvaUen di jag kom hem.
Det intrcssanp med denna antockning ar att den visar hur Glas to.m. i
drommen fortranger sin scxuaUtet. I och med att Rccke dyker upp blir Hclga
ouppniclig for Glas och det roda eldskenet (soluppgingen) som i samband med
midsommarkyssen stcxl for ett bejakande av erotiken fir nu negativa forteck-
en. Avstindet tiU sanningen (solen) har bUvit for kort. Varlden brinner.
Blommotivct varieras ironiskt Som vi sett kasPdc Hclga bort de blommor
hon fick av den man som alskade hcnnc. Glas drommer att han fir "morka
blommor" av cn naken Helga. I slutct fir han sig tUlsand cn bukett "morka,
roda rosor" (23/8). Han tror de ar frin Hclga: "det var ju de morka blommor-
na frin min drom". Och han sager sig vara "radd for dem". Nar han val upp-
tackt att dc ar frin Eva Mertens smular han sender rosenbladen cx:h tanker
pi hur han som bam bmkade gora hirda kulor av dem, "som vi tiaddc upp pi
snoren och gav mamma till halsband pi hennes fodelsedag". Den cnda Glas
skanker nigra 'blommor' ar alltsi modem.
 150
Inledningen i Martin Bircks ungdom faller en i tamkama:
Martin Birck var ett litet bam, som lig i sin sang och dromde. [...] Han
gick och hoU sin moders hand och sig forvinad pi blommoma och tanktc
pi ingcnting. Du fir bara plcx;ka de bli blommoma, de roda ar giftiga, sade
mcxlem. Di slappte han hennes hand och stannade for att plocka cn blomma
it henne, cn stor bli blomma villc han plocka, som satt och nickadc tungt
pi sin stjalk. En sidan underlig blomma! Han sig pi den och luktadc pi
den. Och iter sig han pi den med stora, forvinadc ogon: den var ju icke
bli, utan rod. Den var alldcles rod! Och si otackt, giftigt rod!
AUdeles som den liUe Martin dras Glas till romantikens bli blomma cx;h rads
for crotikens roda. Och alldeles som han ar det modem han vill skanka den
blomma som vid narmare beo-aktande visar sig vara rod - Soderbergs omskriv-
ning, om man si viU, for den oidipala dragningen tiU mcxlem.
Det haff sagts att mordet pi Gregorius "leder tUl det eftcrstravade milet
namUgen att Helga definitivt bcfriais frin sin makes overgrcpp" (Lundgren,
128). Men om detp ar syftet forefallcr mordet att inncbara mera vild an
noden kraver. Helga pipekar visserligcn att hennes man i sin egenskap av
prist aldrig skuUe gi med pi skilsmassa (2/7), men det ar val frigan om
Gregorius ens 1905 legalt kunde insistera pi en fortsatming av aktenskapet
om hustmn avslojade att hon varit otrogen mot honom. Ocksi om vi antar att
hon drar sig for detta och att Gregorius darfor har mojUghet att hilla henne
kvar i aktenskapet ingir rimUgen i Glas' mordkalkyl tanken att Hclga ska bU
lyckUg med sin vackre alskare, Rccke. Men Rccke overger henne for en
annan. Nar romanen slutar ar Hclga lika ensaun som Glas. Ingen av dem tar
kontakt med den andra. Mordet som hon forblir omedveten om, har varken
fort hcime samman med Rccke cUer narmare Glas. Det sisP vi ser av hcnnc
ar hur hon postar ett brev - otvivelaktigttiURccke.
Ocksi om vi tar fasP pi en annan aspekt - mordet som uttryck for ett
handlingsbchov - ter sig slutct negativt. "Jag vUl handia. Liv ar handUng",
skriver Glas i den centrala dagboksantcckningen 7/8. Men den kansla av
vitaUscring han tror att mordet ska fora med sig lyscr med sin frinvaro i
slutct- "Hosten harjar mina trad. [...] Och snart kommer dcn,snon. [...] Den
skadi vara valkommen." (7/10) Si skriver cn livstrott manniska. Angcst, isoler-
ing, dodslangtan domincrar i slutanteckningen.
Minga har ondgjort sig over att Glas inte tycks kanna nigon mclse over
vad han gjort Man bar har pekat pi hans eget konsPterande att han vid
jordfastiiingcn av Gregorius intc kande nigon skuld "Det finns ingen
skuld"(26/8).
 151
Mot detta kan invandas att en ingerfuU Glas i slutct hade inneburit att
sjalva iden om det etiska mordet hade underminerats i si hog grad att boken
inte hade kants provokativ. Lasarreaktioncn hade val snarast blivit: si gir det
aUtsi nar man forsoker tiUampa overmanniskomoral. Slutct hade blivit ungefar
Uka menlost scdclarandc som det i Gengangere skullc ha blivit om Ibsen
underlitit art infoga ett provokativt, eutanasi-sanktionerande "Jo!" i raden av
Fm Alvings "Ncj!".
Pistiendet att Glas inte kanncr nigon skuld ar i sjalva verket ytterst dis-
kutabelt. I den nyss citcrade dagboksantcckningen skriver han: "Jag har gitt i
vantan pi crinnyema i dessa dagar. De ha inte kommit. Men vcm vet.. De
gora sig kanske ingen bridska." Erinnyema har i sjalva verket redan tre
dagar tidigare gjort sig piminda i cx;h med att Glas i tidningcns dodsmna
over Gregorius upptacker att denne hade cn mor i livct Som vi sett ar for-
hiUandet mor-son ett kansUgt kapitel for Glas. Hans rcaktion pi denna for
honom obehagliga nyhet kan ses som en fortrangning av cn uppkommande
skuldkansla. Om Gregorius' mor heter det: "Hon miste vara forskrackligt
gammad." Det ar bctecknande att Glas omedelbart associerar tiU sin egen mor,
om vilken det heter: "Hon dog for tidigt Men det ar gott att hon ar dod".
Implicerar intc det sisP pistiendet ett underforstitt: "...nu di jag mordat"?
Hamndegudinnoma slir tiU igen nar Glas via Markcl fir reda pi att Rccke
overgett Hclga. Den ingest slutanteckningen ger uttryck it kan knappast
frikopplas frin ett tvivel pi det meningsfulla i vad han gjort Solen har
tidigare forknippats med sanningen (7/9). Nu heter det: "jag ser aldrig solen".
De nya vip gardiner Glas skaffat sig i sitt arbetsmm liksom valkomnandet av
snon uttryckcr en langtan efter renhet som ocksi den vitmar om en kansla
av skuld.
I aUa avseenden innebar slutet med andra ord ert starkt ifrigasattande av
Glas' mordhandling. De avslutandc hindelsema pekar pi den avgorandc bristen
i Glas' planering. Han har aldrig brytt sig om au satP sig in i omstancUg-
hcter och personer kring det utsedda offret. Han har varit ovetande om att
Gregorius hade en mor. Han har inte varit lyhord for manniskokannaren
Markels upplysningar angiende Rccke. Han har helt och billet konccntrerat
sig pi Hclgas, den alskades, vittnesbord och, framfor allt pi sina egna kans-
lor for hcnnc och for Gregorius. Ocksi om man acceptcrar tanken pi ett
etiskt mord, ar det uppenbart att Glas inte ar den ratp att utfora det Hans
verklighetskontakt gransandctiUsolipsism, ar aUtfor bristfallig.
 152
Nu ar det ju, skullc minga havda, cn avgorandc skillnad mellan den som i
likhet med Gregorius forgriper sig pi en manniska (Hclga) och den som for-
griper sig pi minga manniskor. Mordet pi en staPtyrann kan sanktioncras,
mordet pi en hustyrann icke. Det ar i delta sammanhang frigan om Gregorius'
reprcscntativitet blir intressant. TroP att Soderberg sjalv i cn cfterlamnaid
antcckning havdat att det ar brackan i Gregorius snarare an prasten han
hatar (Linder, 43), vitmar Glas' dagboksanteckningar om att det ar i sin
egenskap av prist som Gregorius vacker hans avsky. DctP ar ju ocksi ganska
logiskt. Prasten och doktom ar ett klassiskt motsatspar i minga romancr och
dramer med ideologisk inrikming. Tro stir mot vetande. "Akp dig prist",
skriver Glas 2/7, "du kinner mig inte, mitt samvete har intc den ringaste
likhet med ditt, jag ar min egen domare, jag ar av cn manniskosort som du
intt anar att den finns till!"
Redan i den forsta antcckningen luftar Glas sin aversion mot Gregorius:
Jag hoppades att prasten intc hade sett mig och att han inte heUcr skuUc
kanna igen min ryggpvla, cx;h jag hade redan i det nirmaste glomt honom,
di jag ploPUgt fick se honom sti bredvid mig med armama pi broracket
<x:h huvudet pi sned - i alldcles samma attityd som for tjugu ir sen i
Jakobs kyrka, di jag satt i faimiljcbanken vid min salig mors sida och for
forsta gingen sig denna forskrackUga fysionomi skjuP upp ur prcdikstolen
som en otack svamp cx:h klamma i med sitt abba, karc fader. Samma feP,
gridaskiga ansikte, samma smutsgula polisonger, litet gria nu kanske, och
samma outgmndUga gemena bUck bakom glasogonen. (12/6)

Nar Glas skriver detta vet han annu ingcnting om fbrhiUandet meUan makama
Gregorius. Hans avsky for prasten kan aUpi inte betingas av detta. Att vi fir
veP att Glas redan som bam funnit Gregorius - i sitt ambcte! - vidrig, tyder
pi att det just ar prasten han har svirt att fordra.
Bortom Glas' aversion mot kyrka cx;h prasterskap skymtar en traumatisk
upplcvclse i bamdomen. Nar Glas av skoUcamratema sexualupplyses, reagcrar
han skrackslaget:
Hade aUPi far och mor gjort pi det sattet? Och skuUe jag sjilv gora si
nir jag blev stor, kunde jag inte slippa ifrin det?
Jag hade aUtid kant forakt for dc diliga gossar, som bmkade rita fula ord
pi vaggama cx:h planken. Men i den stundcn var det mig som om Gud sjalv
hade ritat nigot fult pi den bli virhimlen, cx;h jag tror cgcntiigcn att det
var di jag forst borjade undra, om det verkligen fanns nigon gud. (15/6)
Hir antyds ett gmndlaggandc samband mellan Glas' awisande av sexualitetcn
cx;h hans awisande av den gud han uppfostrats att tro pi. Kanske har man
ratt att hivda att den oidipalt betingade aversionen mot den jordiska fadem
overforts tUl den himmelska, med pastor Gregorius som meUanhand.
 133

Tvi och cn halv minad efter den inledande dagboksantcckningen befinner

Glas sig iter i Jakobs kyrka, nu pi Gregorius' begravning:
Jag hade intc pi iratal varit i en kyrka. Jag mindes hur jag som fjorton,
femton irs pojke hade suttit i dessa samma bankar och bitit ihop tandema
i ursinne mot den feU utspokade skurken vid altaret och tankt for mig
sjalv, att den dar humbugen kanske skuUe racka i tjugu, hogst trettio H
annu. En ging under cn ling d-ikig predikan fatPde jag del beslutet att
sjalv bli prist Jag tyckte att de praster jag sett och bort voro stympare i
sitt yrke och att jag skullc kunna gora allt del dar mycket battre an de.
(26/8)
Som inlcdnings- och slutmcningcn i ciPtet anger ror det sig hos Glas om cn
allman kyrkoficntiighct en instalUiing som vi vet deladcs av hans forfattare.
Soderberg gor vad han kan for att med dc begransade medel dagboksroma-
nen tiUiter 'objektivcra' Glas' antiklerikalism. Ocksi Birck och Markel fir ge
uttryck it sin antipati mot Gregorius (24/7). Och Hclga fir understryka hur
represenptiv Gregorius ar for prasplaktct:
[...] han har vant sig att begagna Gud till allt mojligt som det bist passar
sig for honom. Det gora dc alltid, jag kanncr ju si minga prister. Jag
hatar dem. (2/7)
Nar kyrktuppen piminner Glas om "den bane som vid ett visst tiUfaUe gol tre
resor" cxh nar han finner den vara "cn sinnrik symbol av den heUga kyrkan,
som lever av att fomeka sin mastare" (12/8), klargor han att hans kritiJc
galler just kyrkan, inte Jesus.
Det ar i detp sammanhang intressant att se att prasten forsetp med ett
mycket osvenskt namn som leder tankama tiU katolska pivar, grcgoriansk
kalender och grcgoriansk sing. Det ir med andra ord ett eminent kyrkUgt
namn. Glas ir for ovrigt omgiven av kvinnor med bibliska namn: mcxlem Marie
(Maria) - namnct pi jungfmmodem kan sittas i samband med Glas' drom om
kvinnan som jungfm (15/6); den erotiska Eva (Mertens); den dyrkade Hclga;
hushiUerskan Kristin.
Glas' eget namn ar mera svirtolkat men man kan notera sammanstallningcn
av Tyko (av grek. Tyche, odets, slumpens cUer lyckans gudinna), Gabriel (av
hebr. Guds sandebud cllcr tjanarc) och Glas, som leder tanken till korthuggna
svenska soldatnamn och till vetcnskaplig analytisk skarpa - nir det samman-
stalls med Tyko med dess associationer tiU astronomen Tyko Brahc. Att Glas
har samma ildcr som Jesus vid tiden for korsfastelsen ar kanske intc en
tiUfallighet; i sin anklagelsc mot kyrkan for att den svUcit mastaren ter han
sig som ett "Guds sandebud" cx:h hams yrke ar ju hclbragdagorarcns.
 154
Det ar ocksi bctecknande att Gregorius flera ginger jamfors med Luther
cxh att han tidigare varit gift med en kvinna som piminner Glas om Luthers
hustm. Sammamstallningen avser narmast att understryka Gregorius' represen-
tativt lutherska syn pi sexualitetcn. Det som uppror Glas ar allpi inte bara
att en man som Gregorius anser sig ha ratt att forgripa sig pi sin hustm
utan att han i detta har kyrkam bakom sig.
PifaUitnde ir ocksi hur Glas ofta ror sig i kyrkliga StockholmsmUjocr:
Hclgeandsholmcn och Storkyrkobrinken i inlcdningsavsnittct; Skeppsholmskyr-
kan, utanfor vilken ham cn ging traffadc sin mor cxh dar han lingt senare
traffar Helga; Klara kyrkogird som han karakteristiskt nog standigt har for
ogoncn nir han skriver sin dagbok vid chiffonj^klackcn; bamdomcns Jakobs
kyrka som han tvingas itervanda tiU for att se sitt offer bcgravas. Pi aUa
hiU tycks Glas omgiven av den lutherska statskyrkan och dess moral.
Doktor Glas har ofta bUvit forcmil for feltolkning. Man har satt likhete-
tecken meUan Glas' apologi for det etiska mordet och bokens 'budskap'. Att
man hai kunnat gora det beror dels pi att man med dc kunskaper man haft
om forfattaren bakom verket -Soderbergs antiklcrikaUsm var vilbekant-
upplevt denne som mycket narstiende bokens huvudperson, dels pi att man
intt nppmarksammat Soderbergs berattarsttatcgier: dc signifikanp korrespon-
densona, dc inbyggda reservationcmat ironiema, den psykologiska subtexten.
Det ar bctecknande att det ar forst pi senare tid - med det tiUPgande
intresset for narratologiska och psykoanalytiska frigcstallningar - som vi
boijat fi insUct i bokens komplexitet
Snarare an som cn inlaga i cn delikat samhaUsmoralisk friga - om nigot
sidant hade foresvavat Sodcrberg hade han. rimUgen skrivit en renodlad
"tauikebok" , inte cn roman - kan Doktor Glas lampligen ses som en psykolog-
isk stucUe av cn isolcrad manniskas bcslut att begi vad han ser som ett etiskt
mord. Glas ar emcUcrtid ur stind att bedoma bide dc orsaker som driver
honom tiU beslutet och de foljder det fir for honom sjilv och for andra Qfr
Mortcnscn, 198). Med hinsyn tiU dctP blir Doktor Glas snarast cn plaidoycr
mot denna typ av mord
Altemativt kan boken lasas som en 'aUcgorisk' berattelsc. Reduccrad till sin
intrigkama ar Doktor Glas en variamt av sagan om riddaren som riddar
prinscssan frin draken. Den sodcrbergska varianten innebar att Glas spelar en
dubbclroU - han ar i ena sidam subjektet, i andra sidan hjalparen - och au
bide han och Klas Rccke i deras egenskap av potenticUa motpgarc sviker
objektet (Hclga). En etisk installning stir mot en annan: "den hvite lakaren"
 155
mot "den svarte prasten" for att Pla med Levertin (380), renlevnadsmannen
mot 'vildtaktsmannen', mastaren mot kyrkan.
Det brukar ofP sagas att Glas verkar att vara mycket litet praglad av sitt
yrke, som ju erbjudcr ovanligt rikliga mojligheter till narkontakt med andra
manniskor. Om forfattaren pi denna punkt brister i realistisk trovardighet,
ligger det i andra sidan en poang i detP. Soderberg har belt enkelt kasPt
om dc traditioneUa roUcma. I hans version ar det lakaren som ar forancUigad
och lever i cclibat som cn raunk eller cn (katolsk) prist - medan pristen
valtrar sig i tiUtvingade samlag, bedriver billig 'prostitution' inom iktenskap-
et Lakaren inkamcrar sjalen, prasten kroppen.
Det ar denna sisteamnda lasning som forklarar varfbr Sodcrberg valt att
omge Glas med namnkristoa personer och en till det yttre kyrklig miljo.
Mordet fir med dcnna 'allegoriska' tolkning en rent symbolisk karaktar och
kan darmed ocksi sanktioncras - av dem som delar doktoms aversion mot
kyrkans (sexual)moral, bor man visligen tiUagga.

LITTERATUR
Bergman, Bo, 1951, Hjalmar Soderberg. Minnesteckning, Sthlm.
BrandcU, Gunnar, 1967, Svensk litteratur 1900-1950, StiUm.
Geddes, Tom, 1975, Hj. Soderberg: Doktor Glas, Studies in Swedish Literature,
No. 3, Hull.
Holmberg, OUe, 1957, Lovtal over svenska romaner, Sthlm.
Levcrtin, Oscar, 1920, Svensk litteratur, I, Sthlm.
Linder, Erik Hjalmar, 1958, Ny illustrereui svensk litteraturhistoria, Sthlm.
Lundgren, Lars, 1987, Liv, jagforstdr dig inte. Hjalmar Soderbergs Doktor
Glas, Stiilm.
Mortensen, Johan, 1919, Frdn Roda Rummet till sekelskiftet, H, Uppsala.