Khushi Chouhan - en tillbakadragen showmänniska!
Dagen därpå när hon kommer till dagiset så sprang
Khushi är en glad, men lugn tjej som har
fötterna på jorden. Hon kommer från en
showfamilj och själv älskar hon att sjunga och
spela piano. Hennes mamma fick henne att
börja sjunga när hon var ung och Khushi är
dessutom väldigt duktig på det. Hon vill se
värden, men inte ha den i sin hand.
Vi går tillsammans ner till kanotstadium i Knektaparken
som ligger bredvid skolan. Där vi har bestämt att
intervjun ska hållas. Vi traskar bredvid varandra med
energiska steg. Jag är förväntansfull då jag aldrig pratat
med henne förut. Snabbt märker jag av hennes glada
energi som blandar sig i den kyliga, fuktiga luften. Vi
klättrar upp för den stabila betongbyggnaden och sätter
oss uppe på krönet.
Jag kan känna av att hon är nervös inför mötet trots att
hennes kroppsspråk är både vänligt och utåtriktat.
Mellan bankningar och bullret från en närliggande
byggarbetsplats, berättar hon att det hon uppskattar
mest här i livet är att bara få ta det lugnt och ”chilla”,
som hon själv uttrycker det. Khushi gillar även att sjunga
och underhålla. Detta har hon gjort hela sitt liv, men hon
började ta sånglektioner för ett år sedan. Det var hennes
mamma som fick henne att börja, då hon tyckte att
hennes röst var fin.
- Min syster sjunger också, så det var bara
naturligt för mig att också göra det, säger hon
glatt medan hon drar bort sin lugg som likt min
också har fångats att den kraftfulla vinden.
Första och bästa barndomsminne
När jag ställer frågan tittar hon hastigt bort som om hon
blev överraskad. Hon drar sin hand hastigt över sitt
ansikte medan hon tänker över sitt svar. Hennes
glasögon reflekterar solen som trängt sig igenom det
tunga lager av moln på himmelen. Hon svarar med ett
brett leende på läpparna, nästan så brett så att om hon
inte hade haft öron så skulle mungiporna mötts bak på
huvudet. ”Det här är kul, riktigt kul” säger hon och lyckas
på något sätt att gestalta glädjen i sitt leende med
pekande handrörelser riktade mot mig. Hennes minne
består av att hennes äldre syster blev slagen och
mobbad på dagis, jag avbryter henne i förvirring, då
hennes beskrivning av historien var att den var ”kul”.
Hon försäkrar mig om att jag kommer förstå, bara hon
får fortsätta berätta. Hennes syster var för snäll för att
slå tillbaka eller göra något åt sina mobbare, men en dag
sa hennes mamma att om de är för jobbiga, slå tillbaka,
bara en gång. Khushi hör hennes mamma säga detta.
Khushi omkring och slog till alla hon såg med orden ”min
mamma sa att jag får slå” skrikandes ur hennes mun. Vi
båda brister ut i skratt som överröstade både bygget
som pågår i bakgrunden och de uppspelta fåglar som
hittat något att äta en bit från stadion.
Khushi berättar att hon tror att folk ser henne som en
blyg liten flicka som inte pratar så mycket. Hon säger att
det är sant att hon inte pratar så mycket i början med
folk, men att hon skulle vara blyg stämmer inte. Det är
istället så att hon håller sig tillbaka för att observera
människor, känna av dem, innan hon börjar prata med
dem.
Drömmar & mål
Att resa är en av hennes stora intressen. Hon vill lära
känna kulturer och besöka platser. Hennes familj
försöker resa minst en gång per år, och det är en trend
hon hoppas kunna fortsätta med.
När det gäller jobb säger hon att hon inte vill ha något
pampigt och pråligt, ”inte status och mycket pengar”.
Hon vill ha ett ”lowkey”
jobb där man sitter
framför en skärm. ”Det
är inget fel med dom
jobben, jag skulle bara
inte se mig själv jobba
med det. Jag är hellre
en arbetsmyra än en
drottningmyra” säger
hon med samma
konstanta leende som
hållit i sig sen vi satte
oss på de kalla
cementbänkarna.
Där det gäller tankar
och planer om familj så
har hon inte tänkt på
det så mycket. Hon
vinden blåser starkt nere vid vattnet
säger att det känns som
att det är för tidigt att
tänka på sådant vid 16 års ålder, men att hon självklart
vill bygga en familj med man och barn i framtiden.
Khushi vill hinna göra så mycket mer. Hon är ambitiös
och full av energi att upptäcka världen med. Min nya
bekant promenerar iväg nerför de branta trapporna och
den korta siluetten som är Khushi Chouhan försvinner
snart från mitt synhåll. Jag hoppas att detta är början på
en vänskap och jag är förväntansfull över att tillbringa de
framtida tre åren med henne.
Karin Bloom