En utmaning för heteronormen

Lisa Swahn, Högskolan på Gotland, Lärarprogrammet, Förskolans och skolans samhällsuppdrag, HT10

Sammanfattning
En utmaning för heteronormen - lärares kunskapsbehov och ansvar inom områdena sexuell
läggning och homofobi (Jenny Sahlström 2006) är en relativt kort och tydlig rapport som ingår
i projektet Under ytan, ett projekt som motverkar diskriminering och utestängning i arbetslivet.
Genom en e-post enkät som besvarats av drygt 1400 lärare från förskole- till gymnasienivå, vill
man undersöka vilket behov dagens lärare har av kunskap i frågor som sexuell läggning och
homofobi. Man frågar även efter lärarnas uppfattning om förekomst av kränkande jargong både
bland vuxna och elever i skolan, för att kartlägga hur deras arbetsmiljö ser ut.
Texten inleds med definitioner av vissa nyckelbegrepp som används. Begreppet sexuell
läggning, till exempel, innefattar enligt lagstiftning alla tre läggningar; heterosexualitet,
homosexualitet och bisexualitet. Att den förstnämnda ska inkluderas i begreppet glöms ofta bort,
vilket diskuteras återkommande i rapporten. Det är lätt att sexuell läggning missuppfattas som
något som är “sexuellt avvikande”, alltså något som avviker från heteronormativitet. Man
förtydligar även begreppet homofobi och gör skillnad mellan betydelsen av diskriminering,
trakasserier och kränkande behandling.
Totalt 92% av lärarna svarade att de i sin yrkesutbildning fått liten eller mycket liten
förberedelse för att hantera frågor om sexuell läggning i sitt arbete. Rapporten poängterar att
lärarstudenter ska lära sig motverka diskriminering och annan kränkande behandling, men att
sexuell läggning uppenbarligen inte tagits upp i samband med detta på många utbildningar,
vilket är problematiskt. Ännu fler lärare, 98%, svarar att de fått liten eller mycket liten
kompetensutveckling kring sexuell läggning under sin yrkesverksamma tid. Begränsad
grundutbildning har alltså inte kompletterats med fortbildning.
Som svar på frågan “händer det att du tar upp sexuell läggning i en undervisnings-
situation?” svarar lärare för olika åldersgrupper ganska olika. I förskolan svarar mer än
hälften “aldrig”. Oftast tas det upp i år 7-9, där 44% svarar “flera gånger/ofta” och 46% “enstaka
gång”. Här ser författaren ett samband där de lärare som faktiskt fått kompetensutveckling, även
är de som oftare tar upp sexuell läggning i undervisning. Detta kan ses som indikation att
fortbildningen ökat lärarens intresse, kunskap och därmed säkerhet inför att undervisa om dessa
frågor. Dock tror man att siffrorna kan vara missvisande, eftersom många lärare inte tänker på
att heterosexualitet ingår i begreppet sexuell läggning. Att “ta upp sexuell läggning” måste inte
heller handla om sex, utan lika väl om sociala relationer. Bara att ta för givet att alla närvarande
har en mamma och en pappa, är att ta upp sexuell läggning på ett sätt som styrker
heteronormaviteten.
När lärarna tillfrågas om kränkande jargong svarar de i ganska låg utsträckning att det
förekommer bland vuxna på skolan, men i väldigt hög utsträckning att det förekommer bland
skolans elever. Värt att notera är att många hör att kränkande jargong förekommer, men relativt
få känner till någon som blivit kränkt eller diskriminerad. Detta väcker frågor. Hur tänker lärarna,
är jargong kränkande om ingen blivit kränkt? Författaren tänker att jargong ofta används i
situationer där heteronormen gäller fullständigt, alltså tar man ofta för givet att alla närvarande är
heterosexuella, vilket kanske inte alls är fallet. Det är inte säkert att de i gruppen som blir
kränkta säger ifrån och berättar hur de känner, utan kan ofta lida i tystnad.
Till sist frågar man om det finns intresse för material som skulle underlätta undervisning i
frågor om homofobi och sexuell läggning. Störst intresse finns i år 4-6 med 78% och minst i
förskolan med 43%. De som svarat “nej” fick gärna berätta varför, och svaret blev oftast att
deras barn var för små eller att deras ämne inte passade. Författaren poängterar att dessa svar
tyder på okunskap, eftersom det är fullt möjligt att prata om dessa frågor utan att prata om sex
eller göra det hela kontroversiellt, utan kan integreras i all undervisning om man bara vet hur.

Diskussion
Det är ganska otroligt vilken okunskap det finns, även bland de lärare som är så viktiga för att
sätta normer i vårt samhälle. Ett enkelt steg som att läsa denna rapport, eller ens bara de första
två sidorna med definitioner, skulle kunna göra så mycket. Många agerar utan att tänka sig för.
Det är så lätt att glömma bort aspekter av värdegrunden och tänka att det där gäller ju inte oss.
Vi på förskolan kan ju inte prata med småbarn om sånt / jag är ju mattelärare, det där får de ta
på samhällskunskapen istället / vi har ju inte ens några homosexuella på vår skola. Ursäkterna
är många. Men sanningen är att alla bygger normer tillsammans.
Det går alltid att ha en öppen inställning, det spelar ingen roll vilket ämne eller
åldersgrupp du har. Jag tycker uppgifter i nya matteböcker har blivit ganska bra på att ta med
namn som inte är helsvenska och familjer som inte ser helt traditionella ut. Varför kan inte
sexuell läggning också hitta sin plats här? Skulle det verkligen bli ramaskri om man gav eleverna
en matteuppgift som började med raden “Jasmine och hennes två mammor är på väg till
affären”? Om vi vill utöka vad som får ingå i normen i vårt samhälle, så måste vi visa det
överallt. Att undvika “kontroversiella” frågor i vissa skolämnen är inte acceptabelt.
Tänk dig att du går på en skola där den allmänna uppfattningen är att alla såklart är
hetero. Vem pratar du med om att du blivit kär i någon av samma kön? Förmodligen är det inte
alls “alla” som bara tycker om motsatt kön, men ingen vill vara först. Ingen vill avvika från en
norm som uppfattas som självklar.
Tänk dig att din pappa släpper av dig på förskolan. Dagens första övning är att rita sin
familj. Alla andra börjar rita och berätta om sin mamma och sin pappa och sina syskon. Du
tvekar ett ögonblock och ritar sedan pappa, när någon frågar säger du att du inte har någon
mamma. Svaret accepteras och du pustar ut. Ingen gissar att du egentligen har två pappor.
Vi får helt enkelt inte ta någonting för givet. “Bara för att” barnen är små, har vi ingen rätt
att ignorera viktiga värdegrunder. Desto viktigare att barnen vet! Om alla barn på förskolan är
barn till helsvenska kärnfamiljer från medelklassen, så är det väl än mer viktigt att de förstår att
deras förskola inte representerar hur hela världen ser ut. Vad händer annars, när barnen blir
äldre?
Sexuell läggning får inte glömmas bort, eller bara bli en punkt på listan över “sånt man
inte får diskriminera”. Alla punkter måste finnas med, och vi har ett ansvar att integrera detta i all
undervisning. Annars är det risk att vi stöter på betydligt större problem senare.

Lisa Swahn