Maelan Aethelred

Efter J’thara, despoten från Öster hade besegrats och Aldon räddats från förstörelse och
slaveri drog sig Jonah Aethelred tillbaka till familjens gods i södra delen av riket. Som den
äldsta sonen av Ceonred Aethelred, adelsfamiljens överhuvud, var det Jonahs plikt att ta
över rollen efter sin far. Berömmelsen och äran som föll över familjen efter att dess nästa
överhuvud hade varit en av de handfull Cieronis som hade oskadliggjort sjävlaste J’thara var
någonting som familjen utnyttjade till fullo för att säkra en mer inflytelserik position inom
Aldons aristokrati.
Jonah vigde en stor del av sitt yngre vuxna liv åt att bege sig ut i världen på jakt efter
kvarlevorna av J’tharas styrkor och tillgångar. Efter många år av sökande drog sig dock
Jonah tillbaka till sitt familjehem för att efterträda sin döende far och gifte sig med en kvinna
vid namn Saethryth. Giftemålet med Saethryth säkrade en allians med en av Aethelreds
största rivaler och förstärkte deras position i landet.
Ärkemagikern Jonah styrde sedan sin familj genom Aldons politik med en fast och
besluten hand och Aethelred-ättens makt växte sig enorm under Jonahs översikt. Huset
Aethelred sågs under Jonahs livstid som ett adelshus förankrat i progressiva idéer om
rättvisa, förnuft och ära.
Vid 93 års ålder avled Jonah av ålder och efterlämnades av tre söner och fyra döttrar.
Hans barn fortsatte att styra huset Aethelred efter hans lärdomar och värderingar. Huset
Aethelred var vid detta skede mycket rikt och en av de absolut mäktigaste adelsfamiljerna i
Aldon. I tre generationer fortsatte namnet Aethelred att uttalas med vördnad och beundran,
men med tiden tog rikedomen och makten ut sin rätt. Dekadens och hedonism började gripa
tag om familjen i takt med att det goda i livet kom att ses alltmer som en självklarhet.

Sex generationer efter Jonahs död, c.a 300 år senare, står nu Huset Aethelred som en
vissen blomma i en vacker vas, en skugga av sitt forna jag. Vid Aldons hov viskas och
skvallras det om den en gång stora familjen, och yngre adelsherrar och damer från andra
inflytelserika hus skrattar tyst för sig själva när Aethelreds företrädare går genom
korridorerna.
Ätten styrs nu av en lat suput vid namn Odalric Aethelred, mer intresserad av årgångar på
vin och kreationerna av den mindre armén av kockar anställda vid familjens gods än styret
av familjen och välmåendet av bönderna som bor på hans land. Vid sin sida sitter hans fru,
Ceowyn. Ceowyn har sedan länge tröttnat på sin makes bravader och deltar på
festmåltiderna med ett milt intresse. Adelsdamen har ett gott hjärta och hyser stor kärlek till
sina barn, men har som många andra i hennes position gett upp på tanken om ett liv fyllt
med lycka och syfte, resignerad till att fylla sin roll som adelsdam vid ett uråldrigt Hus.
Odalric och Ceowyn har tillsammans tre barn; Godfrid, Athilda och Maelan.
Godfrid den äldre har ärvt sin fars kärlek för det fina i livet, men inget av hans gladlynta
sinne. Godfrid visade redan vid tidig ålder prov på aggressivitet och styrka. Han använde
mer än gärna sin yngre bror eller tjänstefolk som offer för hans elaka lynne. Pojken
anpassade sig tidigt för att visa en charmant sida för de han kunde utnyttja för egen vinning,
och hans mörkare sida gömde han skickligt för sina föräldrar. När godset hade gäster var
han exemplarisk i sitt uppförande och representerade alltid familjen med värdighet. I sina
tonår tog han en allt mer central del i familjens affärer för att lära sig de färdigheter han
behövde för att i framtiden ta den plats han såg som självklar; som överhuvud av Huset
Aethelred.
Athilda var redan som barn vis och lyhörd. Tjänstefolket kallade henne ibland den lilla
ugglan eftersom hon lade märke till allt som hände innanför godsets väggar. Hon fick ofta
trösta Maelan efter att den yngre pojken hade dragit till sig Godfrids vrede, och bildade ett
starkt band med den yngre brodern. Hon, likt de flesta i hushållet, var mycket väl medveten
om sin äldre brors skenheliga och grymma karaktär. Vid 14 års ålder skickades hon till en av
Aldons universitet för formell skolning. Hon och Maelan har inte träffat varandra sedan dess.
Maelan kom sist och fick som ett resultat inte samma uppmärksamhet av sina föräldrar
som sina syskon före honom. Han fick snabbt lära sig att undvika sin äldre bror och sökte
istället sin tillflyktsort till Athilda. Tillsammans satt de oftast i ett av familjens massiva
bibliotek. Det var där Maelan fann sin stora kärlek i livet; kunskap. I biblioteket kunde han fly
från vardagens monotona tristess och sin brors raseriutbrott. Istället kunde han begrava sig i
storartade berättelser från förr. Begäret att lära sig mer växte med varje dammig volym han
läste ut. Magiska studier hade sedan länge varit en integral del av familjen Aethelred, och
hans lärare Albrekt märkte att den unga Maelan hade en stor talang för det arkana. När
Maelan inte begravde sig i historiska eller vetenskapliga volymer läste han om de arkana
krafter, deras byggstenar och formlerna som behövs för att knyta de magiska trådarna.
Detta kom att bli hans liv.
För tre år sedan när Maelan var 14 år gammal blev Odalric sjuk och ansvaret att styra
hushållet föll till Godfrid. Den äldre brodern tog till sist till det medel han hade längtat efter så
länge och förvisade Maelan från familjehemmet. Det var tid att Maelan såg världen tyckte
Godfrid. I själva verket ville den äldre brodern inte ha någon med Maelans intellekt som
kunde utmana honom under tiden han konsoliderade makt inom familjen.
Maelan fick därför lämna sitt hem. Han blev förvånad av att upptäcka att han inte var så
ledsen över hans förvisning som han trodde, utan bestämde sig istället att följa sin förfader
Jonahs fotspår, en man som han beundrade djupt och hade spenderat många långa timmar
att studera om och hade otaliga gånger fantiserat om hur det måste varit att besegra den
onda prinsen från Öster. Maelan bestämde sig därför att ge sig ut i världen och söka efter
spår från J’tharas herravälde. Efter två år av efterforskningar fick Maelan nys om ett spår av
en mystisk individ som ryktats vara arvinge till en av J’tharas generaler, och spåret ledde
honom långt bort från sitt hem till ett annat plan. Ett skuggrike.
Väl där var det upp till hans intellekt att ta sig an denna stora utmaning. Hur det skulle
utspela sig visste han inte.