Lösningsförslag, 2021-06-14 08:0011:00

1. Vid de lokala extrempunkterna är funktionens derivata noll. Vi deriverar funktionen f (x) = − x2 e5x med
4

hjälp av produktregeln och faktoriserar resultatet.

4 3
f 0 (x) = − 5x2 e5x − 2x3 e5x = − x2 (5x + 4) e5x

Vi ser från faktoriseringen att f 0 (x) = 0 då x = 0 och då 5x + 4 = 0 (faktorn e5x är alltid skild från noll).
Det ger lösningarna x = 0 och x = − 54 .
För att avgöra vilken typ av punkter dessa nollställen motsvarar kan vi ställa upp en teckentabell för
derivatan. (Alt. kan man använda andraderivatans tecken.) Vi studerar teckenväxlingarna hos faktorerna
−x3 och 5x + 4.

x − 45 0
−x3 + + 0 −
5x + 4 − 0 + +
f 0 (x) − 0 + 0 −
f (x) & % &

Derivatans teckenväxling visar att x = − 45 är en lokal minimipunkt och att x = 0 är en lokal maximipunkt.
(De lokala extremvärdena efterfrågas inte, men de är f (− 45 ) = − 625e
128
4 och f (0) = 0.)

2. Arean kan beräknas med hjälp av integration. Integrationsgränserna ges av x-koordinaterna för kurvornas
skärningspunkter. Dessa fås från ekvationen
f (x) = k(x)
5x 10
x2 − − = −5x − 6
3 3
10x 8
x2 + + = 0,
3 3
som har rötterna x = −2 och x = − 43 . På intervallet [−2, − 43 ] ligger linjen y = k(x) ovanför kurvan
y = f (x). (Varför?) Arean ges av integralen
4 4 4
Z− 3 Z− 3   Z− 3
2 5x 10 10x 8
A= k(x) − f (x) dx = −5x − 6 − x − − dx = −x2 − − dx
3 3 3 3
−2 −2 −2
 3 − 4
x 5x2 8x 3
= − − −
3 3 3 −2
4 3
5 · (− 43 )2 8 · (− 34 ) (−2)3 5 · (−2)2
   
(− 3 ) 8 · (−2) 112 4 4
= − − − − − − − = − = .
3 3 3 3 3 3 81 3 81

Området begränsat av de två kurvorna har alltså arean 4

81 a.e.

3. (a) En funktion kan avbilda vart och ett av de 4 elementen i X på vilket som helst av de 5 elementen
i Y . Det är som att välja bland 5 möjligheter 4 gånger i rad vilket, enligt multiplikationsprincipen,
ges av 54 = 625.
(b) För att en funktion f ska var surjektiv krävs att för varje element b i målmängden Y nns ett element
a i denitionsmängden X sådant att f (a) = b. Eftersom det nns er element i Y än i X kan det
inte nnas någon sådan funktion. Svaret är 0.

1
 (b) Som sagt så kan inte målmängden till en surjektiv funktion ha er element än denitionsmängden. Om
målmängden Z däremot har lika många eller färre element än denitionsmängden X , men åtminstone
något element, går det bra, eftersom era element i X får avbildas på samma element i Z . Alltså kan
antalet element n i Z vara alla heltal från 1 till 4.

4. Exponentialfunktionen och logaritmfunktionen är varandras inverser. Med hjälp av detta, potenslagarna

samt att 49 = 72 kan uttrycket förenklas, t.ex. på följande sätt.
1 1 1 1 17
491 · ln e49 · 7 4 (72 )1 · (72 ) · 7 4 72 · 72 · 7 4 72+2+ 4 74 17 21
√ 4 = 1 = 2 −3
= 2−3 = −1 = 7 4 +1 = 7 4 .
eln 1 49
· 7 ·7 −3 1 49 · (7 2 )4 · 7−3 1 · 7 · 7 7 7

5. Vi löser ut sin v ur ekvationen,

4
sin2 v = 1,
3
3
sin2 v = ,
4
och får lösningarna √
3
sin v = ± .
2
Den positiva roten ger lösningarna
√
3 π 2π
sin v = ⇔ v= + 2πn eller v = + 2πn
2 3 3
där n är ett heltal. Den negativa roten ger lösningarna
√
3 π 2π
sin v = − ⇔ v=− + 2πn eller v = − + 2πn.
2 3 3

Sammantaget kan dessa lösningar uttryckas kortare som

π
v=± + πn , n ∈ Z.
3

6. Vi börjar med att subtrahera ekvationens högerled från dess vänsterled. Detta ger den ekvivalenta ekva-
tionen
5x4 − x3 − 10x2 + 2x = 0.

Polynomet i denna ekvations vänsterled saknar konstantterm så vi förenklar ekvationen genom att bryta
ut x. Vi får

x 5x3 − x2 − 10x + 2 = 0,

vilket ger att x = 0 är en rot. Övriga rötter ges av lösningarna till ekvationen

5x3 − x2 − 10x + 2 = 0.
Eftersom denna ekvation är av grad tre måste den första roten gissas. Om ekvationen har en rationell rot
som i förkortad form ges av
p
q

2
så måste p dela konstanttermen och q dela högstagradskoecienten. I det här fallet måste alltså p dela 2
och q dela 5. Det ger de möjliga rötterna
1 2
±1, ± , ±2, ± .
5 5

Prövning visar att x = 51 är en rot till ekvationen vilket innebär att x − 1

är en faktor till polynomet.


5
För att faktorisera används polynomdivision:
5x2 − 10
1

3 2
x− 5 5x − x − 10x + 2
− 5x3 + x2
− 10x + 2
10x − 2
0

Vi har därmed faktoriseringen

 
3 2 1
5x2 − 10


5x − x − 10x + 2 = x−
5

och de återstående två rötterna ges av

5x2 − 10 = 0
2
5x = 10
x2 = 2
√
x = ± 2.
√ √
Svar: Lösningarna till ekvationen är x = 0, x = 15 , x = 2 och x = − 2.