Fascisten Som Anti-Fascist

MAGNUS ULLÉN
FASCISTEN
SOM ANTI-FASCIST
Teratologen, kritiken och litteraturen som vara
I juni 2016 publicerade magasinet Expo en i Lundkvists två första böcker, Äldreomsorgen i
artikel som visade att författaren Niclas Lund- Övre Kågedalen och Förensligandet i det egentliga
kvist, som sedan sin debut 1992 är verksam un- Västerbotten. Men böckernas antisemitiska och
der pseudonymen Nikanor Teratologen, också högextrema inslag läses inte, utan fördöms,
är personen bakom det starkt antisemitiska antingen som en avspegling av författarens egna
Flashback-kontot ”Ezzelino”.1 Publiceringen förkastliga åsikter eller som dennes omogna
blev upptakten till en debatt kring frågan vilja att provocera.4 Detta avfärdande av den
om relationen mellan ideologi och estetik i teratologiska texten öppnar för den neutrali-
litteraturen, där undertecknad kritiserade den serande kritiska strategi som blir norm bland
svenska litteraturkritiken för att den inte velat senare kritiker, vilka inte utan rätt poängterar
eller inte förmått redogöra för den ideologiska att det hädande draget hos Teratologen kan
tendensen i Teratologens författarskap tidiga- ses som ett konstnärligt grepp snarare än som
re.2 Mitt eget inlägg bemöttes strax av röster ett moraliskt problem: Lundkvist tar en del av
som läste det som ett försök att ”skambomba” verkligheten och bearbetar den språkligt så att
såväl Teratologens ”hysteriska, förlösande och den framträder som ny i parodiserad form. Så
högkvalitativa böcker” som dem som hyllat förvandlas den explicita rasism, misogynism
dem.3 Men frågan för mig var aldrig om Tera- och antisemitism som tidigare upprört kritiker
tologens texter var bra eller dåliga, utan varför till själva det stilistiska medel som upphöjer
den svenska litteraturkritiken inte lyckats säga den teratologiska texten till litteratur. ”De
mer om dessa texter än att de är förskräckligt flesta äcklas och upprörs […] av brutaliteten,
äckliga, alternativt förskräckligt bra just på föraktet, nihilismen och de oförblommerat
grund av att de är så äckliga. Det är den fråga vidriga skildringarna,” skriver Jonas Thente i
jag återkommer till här: Varför valde svenska en recension av Hebbershålsapokryferna, men
litteraturkritiker att värdera snarare än att läsa lägger till: ”De som gör så är inte särskilt intres-
den ideologiska tendensen hos Teratologen? serade av litteratur som idébärande konst, utan
Som Jerker Eriksson visat i en mycket är snarare ute efter bekräftande läsning som
välskriven magisteruppsats reagerade för- med en gäspning stryker medhårs.”5
visso recensenter regelmässigt på idéinnehållet Så insisterade flera av kritikerna som tog till
68 TFL 2019:2-3
orda efter Expo:s avslöjande att det var just utopiska mångfald av meningar som den lit-
för att de visst läste den teratologiska texten terära texten öppnar sig för när den befrias från
som de kunde vara säkra på att den i själva föreställningen att författaren fungerar som dess
verket är antifascistisk. Så full av vidrigheter absoluta historiska horisont. Man har däremot
den teratologiska texten må vara på det bok- inte varit lika benägen att teoretisera det faktum
stavliga planet, menade Aase Berg, så är dess att rörelsen från verk till text som Barthes före-
”undertext” rätt läst likafullt ”en extrem språkade inte sker i ett historiskt vacuum, utan
parodi på det fascistoida”.6 I samma anda i en senkapitalistisk era i vilken en av textuali-
karaktäriserade Lundkvists huvudsaklige för- tetsförespråkarnas grundtankar kunde fungera
läggare Carl-Michael Edenborg hans romaner som slogan för varan som sådan: den blir vad
som ”antifascistiska” med motiveringen att du gör den till. Vill vi förstå hur litterära texter
”[d]e vänder upp och ner på alla värden”.7 Inte fungerar ideologiskt gör vi således klokt i att
heller Sven Anders Johansson, initiativtagare också försöka redogöra för deras varukaraktär.
till detta specialnummer av TFL, ville veta av Ezzelino-debatten påminner därmed om
att identiteten mellan Teratologen och Ezzelino vikten att betona litteraturens performativitet
skulle ha någon avgörande betydelse för hur den och inte blott dess textualitet. Lundkvist har
förres texter är att förstå. Att påstå något sådant, konsekvent från debuten arbetat inte bara med
menade han, är i själva verket att ersätta den att skriva texter, utan också med att iscensätta
kritiska granskningen av texten med ”en liberal- en författarpersona – Nikanor Teratologen,
romantisk idé om författarsubjektets primat”. vars verk morfar själv efterfrågar i en bokbuss,
Istället för den dialektik som öppnar sig för den och samtidigt passar på att marknadsföra
som tar konstens autonomi på allvar, resulterar författaren med hjälp av en katalog av slogans:
en sådan betoning på författaridentiteten enligt ”Nikanor av dom tietusen tortyrteknikerna!
Johansson i ett moraliskt värdeomdöme: ”Titta, Det Misskända Geniet! Skrivbordsmördaren!
där är han, den Onde! Och vi är de Goda.”8 Dömd till livstids straffarbete för upprepad,
Som av en händelse landar Johansson därmed i grov språkmisshandel! Vrångstrupsskrattarnas
en slutsats som är en av Ezzelinos utgångspunk- smorde! Eufemismernas baneman! Den Skur-
ter. Redan 2005 menade denne nämligen att rile Kyrkofadern! Gärningsmannen! Smädaren!
”textalstrandet” i samtiden ”i stor utsträckning Människofienden!”10 Eller som Expressen mer
blivit till ett politiskt korrekt poserande […] i kärnfullt uttryckte det i samband med att
en bransch präglad av triviala hänsynstaganden Teratologens egentliga identitet avslöjades:
och önskan att framstå som så satans präktig ”Äckel-författaren”!11 Lundkvists författarskap
och harmlös, ’god och rättänkande’, att all äger alltså två sidor: dels det skrivna, dels
spänning försvinner ur språkknådandet” (”Vad den skrivande. Man kan med fördel jämföra
borde skrivas?” 2005-05-24).9 med popmusiken: David Bowie är inte bara
Denna samstämmighet mellan en förment Ziggy Stardust, Low, och Scary Monsters, han
antifascistisk kritik och en uttryckligt anti är också – och framförallt – den artist som
semitisk text signalerar för mig dels att kritiken knyter samman alla dessa singulära texter till
näppeligen är så radikal som den själv vill ge en enhet, så att David Bowie Live rymmer
sken av, dels att samtida svensk litteraturkritik Ziggy och The Thin White Duke i ett paket.
lider av ett teoretiskt tillkortakommande som Popartisten förvandlar med andra ord sig själv
vi har all anledning att söka åtgärda. Uppen- till vara – till ett objekt som kan köpas och säl-
barligen har den generation svenska littera- jas – och överbryggar på så vis avståndet mellan
turkritiker som Thente, Berg, och Johansson det narrativa universum som rymmer Ziggy
tillhör varit goda läsare av Barthes, omfamnat och Bowies andra kreationer, och den vardag
dennes tes om författarens död och bejakat den hans publik känner som sin verklighet: varan
MAGNUS ULLÉN TFL 69

e xisterar i båda. Popartisten kan alltså genom mer än 25 000 inlägg, i genomsnitt över åtta in-
att personifiera sin egen musik ge publiken di- lägg per dag. Inläggen skiftar i längd, men är i
rekt tillträde till sitt imaginära universum, och regel tämligen långa – sammantaget rör det sig
överskrider på så sätt gränsen mellan det som om ett material på flera miljoner ord: tusentals
ibland lite slarvigt kallas fiktion och verklighet. sidor. En hel del rör rena trivialiteter – sport
Det krävs inte särskilt mycket fantasi för att och ”gissa citat” är favorittidsfördriv – men det
inse att alla författare idag potentiellt fungerar handlar också om en mycket medveten kultu
som popartister i det här avseendet: det vill rell och politisk gärning. Utrymmet tillåter
säga, som ett slags varumärke som möjliggör att inte någon bredare presentation av Ezzelinos
gränsen mellan fiktion och verklighet ständigt Flashbackinlägg, men de lämnar inga tvivel
överskrids.12 Men där författare i allmänhet om att rasbiologi och kultur för Lundkvist är
villigt upplåter den egna identiteten till mark- intimt förknippade med varandra: ”Det är inte
nadsföringen av sina böcker, har Lundkvist judenheten i Europa eller sionistpacket i Tel
istället varit angelägen om att framställa sina Aviv och Washington D.C. som ska försvaras,
texter som obetingade av hans egen person, det är den europeiska kulturen och genpoolen.”
och istället låtit sin ansiktslösa pseudonym (”Judar vill leda det mångkulturella samhället”,
agera fond åt författarskapet. Strategin var 2010-11-08). Tydligare kan det knappast sägas:
inte omedelbart framgångsrik: som Eriksson värnandet av kulturen som egenvärde och
visar tycks hemlighetsmakeriet kring vem som försvaret av en nazistinspirerad ideologi är för
dolde sig bakom pseudonymen ha resulterat Lundkvist två sidor av samma mynt.
i att receptionen av debutboken blev än mer Hans inlägg gör också klart att han vad kul
fokuserad på författaren.13 Efterhand accepte- turen beträffar inte alls ifrågasätter alla v ärden,
ras pseudonymen dock som den teratologiska utan tvärtom tycks mena att vissa värden
textens faktiska författarjag, vilket tyder på att är så uppenbara att de knappast kan ifråga
kritikerna okritiskt kommit att omfamna det sättas: ”Vad som är autentiskt och vad som är
jag här kommer att hävda är grundpremissen kvalitet är rätt uppenbart för det oförvillade,
för den teratologiska texten, nämligen att en estetiskt begåvade sinnet” (”När en nazist ryar
litterär text i princip kan förstås utan hänvis- om kultur”, 2009-03-26). Överlag ogillar han
ning till dess historia. Ser man lite närmare på konstnärer som sätter sig själva i centrum: ”En
hur Teratologens och Ezzelinos röster förhåller konstnär ska skapa, inte väcka rabalder genom
sig till varandra, blir det dock strax uppenbart billiga utspel och egoboosting” (”När en nazist
att vi har all anledning att förhålla oss skeptiska ryar om kultur”, 2009-07-24). Att Lundkvist
till den premissen. Läser vi Teratologen inte själv skriver under pseudonym speglar förstås
bara som text, utan också som litterär vara, denna skepsis mot tendensen i samtiden att
blir det nämligen uppenbart att den litterära låta författare och verk glida samman. Själv
texten inte låter sig skiljas så enkelt från sin skriver han istället texter som strävar efter att
upphovsperson som flera röster ville göra gäl- vara ren litteratur, vilket yttrar sig i att de byggs
lande i Ezzelino-debatten. av citat och referenser av tidigare texter. Lyssna
till exempel till denna passage ur Hebbers
hålsapokryferna, som skriver om valda delar av
Ezzelino på Flashback Gamla och Nya Testamentet vers för vers till
Ezzelino registrerade sig som användare på Kågedalsretoriken:
Flashback 2003-09-20, alltså omkring ett år
efter att Lundkvist som Teratologen publicerar Å morfar gav dem dessa anvisningar: ”Vart
aforismsamlingen Apsefiston. Över en period sjunde år, vid den bestämda tiden, under de
om cirka åtta år gör Lundkvists avatar sedan skrivfria året, vid avgiftningsfesten, då hela
70 TFL 2019:2-3
hjälteskaran träd fram inför Intet, vår anti-Gud, sin metod från filologin, men individualiserar
på den plats som väljs ut av den äldsta, ondaste den historiska kontexten så att den litterära
å fulaste morfadern, ska du läsa så mycke textens historia förstås som författarens jag.17
folk mäkta höra ur nån gigantisk ariers verk, Lundkvists anammande av en fiktiv författari-
Homeros eller Shakespeare, Vergilius eller dentitet är inte minst ett sätt att fjärma sig från
Dante, Rousseau eller Dostojevskij, Goethe denna koppling mellan bokstav och historia,
eller Nietzsche, högt å tydlit, [….] så dom lär sä vilket blir tydligt om man ser närmare på hur
att dyrka den stränge skärpte vite mannen me hans texter presenterar den figur som står som
hans övermäktiga ansvar å insikt, så länge ni lev deras upphovsman, Nikanor Teratologen.
i de land ni ta i besittning när ni betvinga de
egentliga Västerbotten, de Förlamade Landet.”
(Femte Morfarsbokens trettiförsta kapitel)14 Texten som myt
Det teratologiska universumet regleras av den
Det ironiska med utsagor av detta slag är att satanistiska devis Lundkvist hämtat från Aleis-
de är fullständigt icke-ironiska.15 Den bib- ter Crowley: Gör vad du vill ska vara den enda
liska förlagans originaltext må hädas, men dess lagen! Den litterära figur via vilken denna sata-
inneboende sanningsanspråk avvisas inte, utan nistiska föresats förverkligas är förstås morfar,
översätts helt enkelt till den kågedalsretorik vilken i förordet till Äldreomsorgen uttryckligen
som i nietzscheansk anda söker övervinna den sägs vara ”Teratologins grundare” (15). Det är
judiskt-kristna medmänniskotanken genom att ett viktigt påpekande, eftersom det inverterar
profetera övermänniskans ankomst. På så vis förhållandet mellan text och författare: Tera-
kommer den smädade originaltexten likafullt tologen är inte morfars uppfinnare; tvärtom
att fungera som mönster för den blasfemiska är det morfar som är att förstå som upphovet
position som uttrycks, med resultatet att den till Teratologen, vars hela existens är sekundär
smädande texten bekräftar ursprungstexten om i förhållande till det textuella universum som
än i inverterad form. Hebbershålsapokryferna är grundas genom morfar.
i den meningen ett typiskt uttryck för den tera- Morfar är därtill den textuella princip som
tologiska texten, som överhuvud utmärks av ett gör det möjligt för Lundkvist att förskjuta
språk vars parodiska form hänger intimt sam- skildringen av vår samtid från ett realistiskt till
man med en ambition att omforma relationen ett groteskt uttryck. Som själva inbegreppet
mellan bokstavlighet och historia. I den judisk- av ”den sadonazisatanistiska latrinvulgariteten
kristna tradition som Lundkvist i nietzscheansk […] som endast kan stamma ur en undan-
anda vänder sig mot hänger bokstavlighet och tagsmänniskas massakrerade ömtålighet” (15)
historia intimt samman: Gamla Testamentet förkroppsligar morfar den teratologiska retorik
är bokstavligen det judiska folkets historia. som sätter hädelsen i system på bokstavens nivå
Tanken lever kvar i den medeltida läran om och ger den dess karaktär av våldsam överdrift.
den bibliska textens fyrfaldiga innebörd, i vil- Ingenting händer på riktigt hos Teratologen:
ken den bokstavliga innebörden sammanfaller Kågedalsböckerna är fyllda av skildringar av
med den historiska.16 Trots att denna fyrfal- bestialiska mord och våldtäkter, men de är
diga tolkningsmodell i och med reformationen genomgående så överdrivna att de inte går att
hamnar på obestånd, förblir bokstavlighet och ta på allvar. Likväl träffar den teratologiska
historia tätt sammanflätade i den västerländska texten verkligheten titt som tätt, men den träf-
hermeneutiken, inte minst inom filologin, där far den just genom språket, inte minst genom
den bibliska textens bokstav kom att vittna det ymniga bruket av språkliga figurer som
om textens historiska tillblivelsebetingelser. av tradition betraktas som retoriska laster:
Litteraturvetenskapen lånar i sin tur mycket av battologi – meningslös upprepning; tautologi

– upprepning av samma sak med andra ord; Det som händer i Teratologens texter händer i
perissologi – allmän pratighet, ordbajsande; språket snarare än i det narrativa universumet,
macrologi – användandet av fler ord än nöd- som är så osannolikt perverterat att det inte
vändigt; parelkon – två ord där ett räcker; tycks finnas annat än som ett lingvistiskt äckel-
homiologi – tröttsam och fånig upprepning; hål: ”Morfar knäppte upp, satte sä på huk och
akirologi – ett felaktigt användande av lika sket. Han fånga dom två glittrande korvarna
ljudande ord; soraismus – tillkämpat blandande i handen, drog igen byxerna å smeta skiten i
av olika språk; kakemfaton – ett medvetet håret på en trendkänsli stinta som gick med
vulgärt uttryck; kakozelia – dålig smak i val näsan i vädret. När hon protestera nita han na”
av metaforer i syfte att stöta lyssnarna; och så (69). Det narrativa (men fantiserade) våld som
vidare. Retoriken ger de gestaltade överträdel- gestaltas blir en bild av det lingvistiska (och
serna språklig konkretion, och genomdriver faktiska) våld som Lundkvist menar att språket
samtidigt (genom att det teratologiska språket utsätts för.18 Samtidigt laddas den högst osan-
bokstavligen förkroppsligar överträdelse) en nolika bilden av verkligheten med ett uttryck
strategisk textualisering av historien, vilken som känns autentiskt dels via dialekten, dels
länkar samman Teratologens provokationer genom sin oförställda vrede. Kågedalen, låter
med Ezzelinos historierevisionism. De två den teratologiska texten oss förstå, är dagens
aktiviteterna är förvisso inte identiska med samhälle, men som det egentligen är, avklätt
varandra, men de är ideologiskt och retoriskt så all språklig fernissa.
intimt sammankopplade att de bör ses som två Lundkvists texter låter sig därför med
delar av ett och samma projekt: att revoltera fördel ses som en inverterad spegelbild av den
mot den andliga och språkliga konformitet ”politiska korrekthet” som följer i spåren av
som Lundkvist menar att samtiden präglas av. den postpolitiska situation som inträder med
Eller som Ezzelino uttrycker det: ”den skada 1990-talet. Liksom de ”politiskt korrekta” lik
den politiska korrekthetens företrädare åsam- ställer politisk förändring med språkregleringar,
kat Nord- och Västeuropa är stor.” Ja, ”hela ser Lundkvist språket som nyckeln till att
perspektivet på tillvaron” har blivit ”så oerhört förändra den förhandenvarande situationen.
snöpt i det offentliga […] att språket förlorar Men där de förra ser ett politiskt egenvärde i att
sin vitalitet och exakthet, orden betyder nästan undvika uttryck och formuleringar som kan te
inget längre […]” (”Den politiska korrekt sig stötande, insisterar Lundkvist istället på att
hetens ohållbarhet”, 2004-12-20). man måste kunna säga vad man vill, vad som
Denna ordens tomhet gör Lundkvist till helst: ingenting får vara tabu. Historien – den
sitt projekt att på en gång manifestera och faktiska lika väl som den narrativa – ersätts i den
utmana, dels genom att säga det förbjudna, teratologiska texten av ett slags mytisk språklig-
dels genom att återskapa ett slags ordets inne- het, i vilket alla auktoriteter hamnar på samma
boende autenticitet via bruket av ett dialektalt infantila nivå, och varje utsaga kan neutraliseras
språk som i kraft av sin folklighet undgått att genom att göras om till ett skatologiskt skämt.
smittas av den meningstomhet som drabbat Men det innebär inte att värdena försvinner
rikssvenskan; Sara Lidman, en av Lundkvists från det teratologiska universumet; bara att
favoritförfattare, är den uppenbara inspiratio- texten – eller uttryckligen morfar – företar
nen härvidlag. I sina bästa stunder förses också en ”omvärdering av alla värden.” Värdena blir
den teratologiska texten med en avväpnande kvar, men i inverterad form. Framförallt måste
dubbelhet. ”-Ha du eld? fråga en lengräddad all sentimentalitet uteslutas, så att ”känslerna”
ung spritsvamp, å morfar skvätte T-röd på han istället får framträda i all sin skräckinjagande
å tände på. Vi vackla mot en busshållplats mens förtvivlan: ”Känsler ä som scharlakansfeber å
han brann upp, Gud till ära och stort behag.” mässling … ä man barn klara man färmelsjen,
72 TFL 2019:2-3
men ha man blive kar, då stå livet på spel …” upphör den faktiska historien att fungera som
(83). Dessa icke-sentimentala ”känsler” kodas en någorlunda objektiv grund för den värld och
genomgående som manliga i texten, medan de värden som Teratologen presenterar. Istället
allt som har en anstrykning av sentimentalitet för en berättelse med början, mitt och slut, har
kodas som kvinnligt – eller ”bögigt” – och görs Kågedalsböckerna karaktären av en myt, vilken
till föremål för hån och löje: sexualiteten fram- som vi sett gör gällande att den inte är skriven
ställs som en kvinnlig arena, och det kvinnliga av någon författare, utan att den tvärtom föder
som per definition bögigt. Att det är mytens en författare. I historiens och det historiska
hjältar – morfar och hans gelikar – som ägnar jagets frånfälle infinner sig dock en grund av ett
sig åt sexuella övningar med stor frenesi ändrar annat slag: litteraturen. Genom en i ordets alla
inte på saken: bögsexet utgör inte ett förlöjli- bemärkelser vulgär tillämpning av T. S. Eliots
gande av morfar, utan av en sentimental sexu- traditionstänkande låter Lundkvist litteratur
alitetssyn. En del av morfarsmyten består just i historien snarare än historien utgöra underlaget
att gudomen inte längre är gud utan människa, för sitt sätt att tänka världen. Det är ingen
och att det är människan i all sin skröplighet slump att det teratologiska universumet har
och ynkedom som trots allt är att förstå som karaktär av lärdomsredovisning: ”texter som
tillvarons sanna hjälte – som det pyre som inte lever i ekokammaren är dödfödda” (213),
förmår förvandla sig till en övermänsklig mor- heter det i förordet till Förensligandet. Hos
far. Att morfar i all sin övermänsklighet likväl Teratologen finner vi som sagt var inte längre
tvingas ge efter åt sexualiteten ger bara större en bokstav som vittnar om historiens faktum,
pregnans åt myten. De ”känsler” som finns men istället en bokstav som gör anspråk på att
kvar i boken vinns inte minst av att pyret trots uttrycka den sanning som stammar ur litte
föresatsen att inta morfarsrollen – ”De e ja som raturen, som epigrammen till Äldreomsorgen
e morfar nu” (163) – inte lyckas. Konsekvensen uttryckligen anknyter till via ett citat från
av detta misslyckande känner vi redan: pyret Deleuze: ”En obeskrivlig fröjd strömmar alltid
går under, faller offer för en ”kär vän” (11) till från de stora böckerna, också när de talar om
Teratologen. Bokens sensmoral är alltså inte att avskyvärda, depressiva och fruktansvärda ting”
ta miste på: i Kågedalen, denna bild i symbo- (7). Så förvandlar Lundkvists litterära hädelse
lisk form av dagens samhälle, är vi alla dömda förintelsens faktum till svartsynt humor, och
att gå under, men vi kan fortfarande välja om framställer i enlighet med berättelsens inverte-
vi vill göra det som morfar, som åtminstone går rade värdenorm nazistsympatisören som offer
under som det anstår en motståndsman, eller för en judisk konspiration, på tvärs mot den
om vi vill dö som pyret, som nesligen får se sig judisk-kristna traditionens sammanlänkande
dräpt av en anonym pedofil. av bokstavlighet och historia.
Revisionismen som Ezzelino bedriver med
sådan frenesi kan med andra ord inte ses som
Historien som text en separat verksamhet utan kopplingar till
Den strategiska textualisering av historien Lundkvists teratologiska produktion. Tvärtom
som jag pekat på ovan ger oss en nyckel till är den förra en naturlig fortsättning av den se-
hur den samtidskritik som Lundkvist bedriver nare, för om ordets sanning inte längre betingas
som Nikanor Teratologen hänger sam man av historien, utan blir sant i kraft av att det ut-
med Ezzelinos historierevisionism. Som vi sett manar konsensus, måste historierevisionismen
är det inte alls så att moralen försvinner ur utöva en outsäglig lockelse. Lundkvists ideolo-
Lundkvists framställning av världen: Lundkvist giska position ligger förvisso inte fix och färdig
är en i högsta grad moralisk författare, om än från och med debuten, utan är någonting som
hans moral inverterar den gängse. Däremot utarbetas över tiden, i och genom de texter han

vid tiden producerar.19 I Äldreomsorgen spelas uppmanar engelsmannen att röra vid honom,
den ideologiska positionen upp som ett slags eftersom han, Bhairava, ”är den enda vägen till
fars med tragiska förtecken: begäret att göra verklig insikt, det enda sättet för dig att förstå
vad du vill får visserligen fritt utlopp genom hur denna värld kan vara som den är eller tycks
morfar, men denne måste likväl dö inom ra- vara.”21 Den indiska gudomen låter sig alltså ses
men för berättelsen. Förensligandet repriserar som en figur för litteraturen – en källa till sann
i hög grad debutboken, men med två viktiga kunskap som överskrider det historiska rum-
skillnader. För det första artikuleras den egna met – eller mer specifikt, för den teratologiska
åskådningen tydligare, som när morfar finner Texten. Cunningham, får vi veta, ”tyckte sig
roten till västerlandets kris i ”Wall Streets […] skönja något skamset vädjande i varelsens […]
judefifflarmiljardärer” (428). För det andra dör blick, som om han av någon dunkel anledning
vare sig morfar eller pyret i den andra boken, ville att Cunningham skulle bemöda sig att
vilket tyder på en större tillförsikt hos för förstå även det som inte kunde eller inte fick
fattaren om att faktiskt kunna kommunicera uttryckas i ord.”22 Tar man fasta på bokstaven
den sadonazisatanistiska latrinvulgariteten som i den teratologiska texten är det svårt att här
något mer än Kågedalsfars. Så rör sig såväl inte se en anspelning på de många tusen Flash
aforismsamlingen Apsefiston (en bok som bäst backinlägg i vilka Ezzelino uttrycker just ”det
låter sig bäst karaktäriseras som en lång medi- som inte kunde eller inte fick uttryckas i ord.”
tation över författaridentiteten, upphackad Vi bör i varje fall inte utesluta den möjlighet
i 270 episoder) som Hebberhålsapokryferna, passagen pekar mot: nämligen, att Lundkvist
som skriver om Gamla Testamentet till Kåge inte alls velat hemlighålla sitt Flashback-alias,
dalsmyt, mot ett mer programmatiskt språk. utan att han tvärtom velat att det ska bli känt,
Aforismsamlingen gavs märk väl inte ut i den så att det inte behöver råda någon tvekan om
form författaren själv velat, utan redigerad av vad hans författarskap syftar till. Redan 2004
Jörgen Gassilewski och Anna Hallberg, vilka och 2005 citerar han under sitt Flashback-
i ett efterord till boken noterar ”att det inom alias Teratologens översättning av Så talade
det könsneutrala teratologiska textsubjektet Zarathustra, fastän den kom ut först 2007.23 Så
flimrar av maskulinitet, konservatism, biolo handlar knappast en person som till varje pris
gism och miljö” och att texten också rymmer vill skydda sin identitet – däremot en författa
”[o]behagliga föreställningar om ras och kön.”20 re som är angelägen om att kommunicera
Det ter sig som ett tillrättaläggande: från en undertexten i författarskapet åtminstone till
källa som haft direkt insyn i bokens tillkomst en invigd skara.
historia har jag fått höra att slutresultatet utgör Så för all del, man kan inte sätta likhets-
en förkortning och bearbetning av ett manus tecken mellan Lundkvist och Nikanor Terato-
som ursprungligen var betydligt längre och till logen. Tvärtom är den senare ett medel med
stor del oförblommerat uttryckte mycket grov vars hjälp Lundkvist inte utan framgång söker
antisemitism. Om detta stämmer kan skapan- avväpna nazismens hotfullhet genom att fram-
det av Ezzelino ses som en direkt konsekvens av ställa den som en lek med det förbjudna, en
att Lundkvist stötte på patrull för sina tankar lek som förpackas i form av ett författar-alter
också hos Vertigo. ego som är omedelbart igenkännbart på den
Vilket leder oss över till Nikanor Terato- litterära marknaden. Det är också fullt möjligt
logens senaste roman, Att hata allt mänskligt att inte heller Ezzelinos skriverier egentligen
liv (2009), som är utformad som en dialog säger oss något om Niclas Lundkvists jag, även
mellan en brittisk arkeolog, Cunningham, och om det som sagt finns mycket som pekar på att
en indisk gudom i en kittel, Bhairava. Den avataren för Lundkvist varit ett sätt att indikera
senare förklarar att han svävar fritt i tiden, och hur Teratologens texter bör läsas. Men så är
74 TFL 2019:2-3
det heller inte bilden av Lundkvists jag som har sina egna spelregler” ekar tomt.24 Varan
förändras av Expos avslöjande om Ezzelinos låter sig visserligen precis som texten användas
identitet – den faktiske författaren har vi ju på olika sätt, men till skillnad från den litterära
som sagt redan lärt oss att tänka bort när vi texten kan varan inte göra anspråk på att stå fri
närmar oss Teratologen som text. Istället är från den verklighet i vilken den cirkulerar. Som
det just Teratologen som vara som i och med vara erbjöd Teratologen den kittlande känslan
avslöjandet omedelbart förändras – som om av att litteraturen kan vara en plats som tillå
den leksakspistol vi trott oss hålla i våra händer ter jaget att ta i det förbjudna utan att solkas.
visade sig skjuta skarpa skott. Avslöjandet av Ezzelinos identitet omöjliggör
Ovan har jag försökt visa att detta egentligen den föreställningen, och påminner oss istället
inte borde förvånat någon: den teratologiska om att hur gärna Lundkvist än vill presentera
texten visar själv att den ser morfar och den sitt författarjag som en utväxt av en text som
hållning han intar som föredömlig. Det innebär talar obetingad av historien, så fångas också
naturligtvis inte att läsaren behöver läsa texten hans projekt in av den varulogik som utgör ett
på det viset, men att hävda att texten inverterar grundvillkor för litteraturen i vår tid.
sin uttryckliga tendens i kraft av sitt litterära Att Lundkvist utifrån sin grumliga idéanalys
värde är att blunda för att Lundkvist lyckas göra inte lyckas uppställa ett genuint alternativ till
sin antisemitiska ideologi estetiskt salongsfähig den kapitalistiska ordning han kritiserar finner
just genom att förvandla sitt eget författarsub- jag vare sig förvånande eller beklagansvärt. Men
jekt till vara. Som motståndshandling mot det att inte heller den svenska litteraturkritiken
kapitalistiska systemet är teratologin med andra förmått inse att Teratologen, långt ifrån att vara
ord en tom symbolisk gest, som själv reprodu- en revoltör mot samtiden, bokstavligen är en
cerar det fenomen den protesterar mot. Lund- produkt av den, är ett större bekymmer. Förmår
kvists beroende av den varulogik han föraktar är vi inte läsa bättre än så, är förutsättningarna
också anledningen till att försöket att försvara att motverka en högerextrem kultursyn inte de
hans romaner med argumentet att ”litteraturen bästa.
Noter
1 Charlotte Wiberg, Jonathan Lehman & Mikael 6 Berg, ”Mitt jobb är att avslöja undertext.”
Färnbo, ”Rasideologen i Övre Kågedalen?” 7 Carl-Michael Edenborg, ”Teratologen vänder
Expo, 17 juni, 2016. på alla värden,” Aftonbladet, 18 juli, 2016.
2 Magnus Ullén, ”Kritikerna blinda för Lund- 8 Sven Anders Johansson, ”Den farliga god
kvists nazism,” Aftonbladet, 11 juli, 2016. heten,” Aftonbladet, 16 juli, 2016.
3 Aase Berg, ”Mitt jobb är att avslöja undertext”, 9 Ezzelinos Flashback-inlägg citeras med diskus-
Dagens Nyheter, 20 juli, 2016. sionstrådens rubrik och datum för inlägget,
4 Se Jerker Eriksson, ”’Jag har just läst den vilka anförs i brödtexten.
vidrigaste bok jag någonsin stött på.’ En studie 10 Nikanor Teratologen, Äldreomsorgen i Övre
av mottagandet av Nikanor Teratologens verk Kågedalen / Förensligandet i det egentliga
ur ett biblioteksinstitutionellt och ett litteratur Västerbotten (Sala: Vertigo, 2012), 29f. De två
sociologiskt perspektiv,” Uppsatser inom första Kågedalsböckerna citeras fortsättningsvis
biblioteks- och informationsvetenskap, nr 196 i brödtexten efter denna utgåva. Senare i
(Uppsala universitet, 2004), framförallt 39–68. romanen låter Lundkvist rent av morfar träffa
[Magisteruppsats] på Nikanor på ett diskotek i Skelleftå, och
5 Jonas Thente, ”Innovativ Mosebock från norr,” beskriva hans litterära talanger för pyret: ”Kan
Dagens Nyheter, 8 november, 2003. nån beskriva hur de ä så ä de han … Odin

tala genom han … han håll på å jobba me modellen på svenska, se Magnus Ullén,
en ’Lovsång till dom människoätande juren’ ”Kristusprincipen: Om litteraturtolkning och
å en distortation om ’Det kvinnliga knull trons retorik,” Samlaren 135 (2014), 129–162.
behovets biologiska abnormitet’ … Han ä den 17 Se James Turner, Philology: The Forgotten Origins
siste Nietzscheanen … en kruserli men liderli of the Modern Humanities (Princeton: Princeton
voyeur …” (116). UP, 2014).
11 Per Svensson, ”Här är ’äckel-författaren’. 18 I en intervju i tidskriften Loyal (2003:6)
Expressen avslöjar okände debutanten”, Expres förklarar Teratologen: ”When I wrote my
sen, 12 augusti, 1992. first book Äldreomsorgen i Övre Kågedalen the
12 Marinette Grimbeek belyser i avhandlingen printed language lay in its death-throes, I mean
Margaret Atwood’s Environmentalism: Apoca in my mind, in my view, in my imagination …
lypse and Satire in the MaddAddam Trilogy I couldn’t stand the ordinary literary or official
(Karlstad: Karlstads universitet. Institutionen language, it felt dead and disgusting, totally
för språk, litteratur och interkultur, 2013) fucking depleted of vitaly and relevance. So I
mycket förtjänstfullt hur det slags metaleptiska had to write like a retarded ten-year-old using
relation som det här är frågan om kan etableras the backwoodsdialect from Västerbotten,
i praktiken, via bokomslag, författarturnéer, mutilating the narrative, whipping it into an
etcetera, och hur det därtill sätter avtryck obscene frenzy, trying desperately to inject some
i de texter som vi vanligtvis betraktar som substance in the anemic repertoire of literary
litteraturvetenskapens primära objekt. bullshit clichés.”
13 Eriksson, ”’Jag har just läst den vidrigaste bok 19 Jfr. Carl-Michael Edenborg, ”Frihet bortom
jag någonsin stött på.’” 44. gott och ont?”, Vagant, 2 juli, 2016: ”Jag såg
14 Nikanor Teratologen, Hebbershålsapokryferna som förläggare en långsam skiftning bort från
(Stockholm: Vertigo, 2003), 149. Lundkvist [den] etiskt och estetiskt fruktbara kamp [som
gör samma poäng som Ezzelino: ”Skulle tro utmärker de första böckerna] hos Teratologen.
att Rytel och hennes polare Fia och alla andra I Apsefiston (2002) och Hebbershålsapokryferna
grundligt pårökta bisexuella asfaltblåstrumpor (2003) började det självkritiska modet att leva
verkligen mår illa av att de bästa författar med och erkänna självmotsägelserna att vackla.”
na, tänkarna, kompositörerna, målarna, 20 Jörgen Gassilewski & Anna Hallberg, ”Efter-
arkitekterna har varit och fortsätter vara vita ord,” i Nikanor Teratologen, Apsefiston (Sala:
män (och några gula män).” (”10 idiotpoäng! Vertigo, 2002), 136.
Oslagbart?”, 12 april, 2004). 21 Nikanor Teratologen, Att hata allt mänskligt liv
15 Jfr Stig Saeterbakken, ”Ocean av ömhet”, (Umeå: H:ström, 2009), 27f.
efterord till Teratologen, Äldreomsorgen (2012), 22 Teratologen, Att hata allt mänskligt liv, 44.
481–496, som dock läser avsaknaden av ironi 23 Det sker i ”Knutby-tråden (2004) [1–34685]”,
hos Teratologen som en djupt känd allmän- 8 maj, 2004, i ”Hur länge kan mänskligheten
mänsklig melankoli. överleva?” 26 januari, 2005, samt i ”Varför är
16 Se Henri de Lubac, Exégèse Mediévale. Les tvivel så farligt?” 9 maj, 2005.
quatre sens de l’écriture (Paris: Aubier, 1959. 24 Clemens Altgård, ”Flashback inget litterärt
För en diskussion av den fyrfaldiga tolknings facit,” Skånska Dagbladet, 26 juli, 2016.
76 TFL 2019:2-3
Summary
The Fascist as Anti-Fascist. Teratologen, Literary author as the historical origin of the liter-
Criticism, and the Literary Commodity ary text. The article goes on to suggest that
this textual principle is trumped by the
The present article takes as its point of fact that literary texts today appear to us as
departure the debate that ensued when anti- literary commodities, that is, in a form that
racist magazine Expo revealed that Swedish re-inscribes the authorial function into the
writer Niklas Lundkvist (a.k.a. ”Nikanor literary text as the very product that is on
Teratologen”) over several years as ”Ezzelino” sale. While critics quite rightly point out
had published massive amounts of racist and that one cannot equate Teratologen with
anti-semitic writings in an online forum. The Lundkvist, it is not our understanding of
article suggests that Ezzelino’s ideological Lundkvist’s intentions that are affected by the
stance is in fact detectable in Teratologen’s revelation that Ezzelino and Teratologen are
critically acclaimed literary works as well, the same person, it is our understanding of
and asks why Swedish literary critics have how the Teratologen-commodity functions
been prone to read the latter as an anti-fascist that changes – or at least, that should change,
parody of fascist ideology rather than as an if we want literary criticism to be a means to
attempt to promote fascist views by render- resist fascist ideologies.
ing them aesthetically acceptable. It traces
this inclination to the critics’ adherence to a Keywords: Teratologen, textualitet, kom-
Barthesian conception of textuality, which modifiering, Flashback, fascism
delivers the critic from having to think of the

Fascisten Som Anti-Fascist

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Fascisten Som Anti-Fascist

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

MAGNUS ULLÉN

MAGNUS ULLÉN TFL 69

MAGNUS ULLÉN TFL 71

MAGNUS ULLÉN TFL 73

MAGNUS ULLÉN TFL 75

MAGNUS ULLÉN TFL 77

You might also like