Den första panamerikanska konferensen -

ett differentierad perspektiv.

Av Juan Manuel Fernandez
Innehåll
Introduktion ............................................................................................................................................. 3
Syfte och frågeställning ........................................................................................................................... 4
Tidigare Forskning .................................................................................................................................. 5
Material och metod.................................................................................................................................. 7
Material ............................................................................................................................................... 7
Metoder och källor .............................................................................................................................. 8
Differentiering ......................................................................................................................................... 9
Konferensen och policyrekommendationerna ......................................................................................... 9
Samling till konferensen ...................................................................................................................... 9
Policyrekommendationer................................................................................................................... 10
Urval av policy rekomendationer ...................................................................................................... 10
Konsensusbildning för ömsesidigt beroende – José Martí ................................................................ 10
Konsensusbildning för politisering – José Martí ............................................................................... 10
Konsekvenserna för de indirekt inblandade – José Martí.................................................................. 10
Diskussion ............................................................................................................................................. 11
Sammanfattning..................................................................................................................................... 11
References ............................................................................................................................................. 11
Vetenskapliga artiklar........................................................................................................................ 11
Böcker ................................................................................................................................................ 12
Länkar mer kompatibla med statsvetenskapen ................................................................................ 12
Introduktion
Under maj månad år 1888 godkändes en motion i USA:s kongress för att skicka ut en inbjudan
till en internationell konferens som skulle äga rum i Washington DC från juli 1889 till april
1890 med representanter från republikerna hela den amerikanska kontinenten (med undantag
av Kanada) samlas och diskutera om policy punkter att sträva emot1.

Detta skulle komma att bli det första panamerikanska projekt för regional integration med
politiska och ideologiska ambitioner som sen skulle komma att bilda den amerikanska unionen.
Denna union skulle senare omvandlas till Organization of American States (OAS) 2. Eventet
kom dock inte att uppstå utan problem. Ett av huvudproblemen var de lokala konflikter som
hade uppstått mellan de nyfödda republikerna som hade bjudits in i konferensen, utöver detta
fanns även ett hot för att en intervention från Europa skulle annullera detta internationella
projekt3.

Det hade tidigare gjorts ett försök för att bilda ett mer förenat Latinamerika. Detta hade
organiserats av Simon Bolivar genom Panamakongressen år 1825 där man skulle söka att lösa
sina interna konflikter för att bilda en union av supranationell natur med en gemensam militär
och ekonomi. Detta slutade dock i ett fiasko på grund av de nyfödda republikernas expansiva
ambitioner. Utöver detta hade geografiska barriärer såväl som byråkratiska kostnader försvårat
något utbrett samarbete med sina grannländer och skulle göra så under flera årtionden. Den
kulturella eliten i dessa nationer hade av dessa anledningar prioriterat att grundlägga sina
republiker baserat på ett perspektiv av rivalitet gentemot sina grannländer 4 5.

När representanterna för alla dessa länder kom överens om en gemensam rekommendationslista
att sträva efter hade man lyckats uppnå en konsensus för flera policyrekommendationer emellan
alla inbjudna parter 6, något som hade misslyckats under Panamakongressen7. Även om denna
rekommendationslista ej gav några direkta resultat rent policymässigt under denna första

1
US congress. 1888.
2
OAS. 2020
3
Sotomayor. 1996. S 763
4
de la Reza. 2003. S 18
5
Castedo. 2005
6
Scott. 1931. S 11-43
7
de la Reza. 2003. S 18
konferens hade själva eventet med representanter från en hel kontinent av nyfödda republiker
där samtliga hade genomgått interna som interna konflikter varit en seger i sig 8.

Dock fanns det individer som redan då varnade för att USA inte hade det latinamerikanska
folkets intressen i fokus. En av dessa var den liberala revolutionären José Martí som senare
skulle komma att erkännas som en nationellikon och symbol för Kubas självständighet 9. När
konferensen drog igång under oktober 1889 hade José Martí varit bosatt i New York där han
skrev på engelska och spanska för olika tidningar bland annat för den argentinska tidningen ”la
nacion” 10
. Martí följde konferenserna som politisk kommentator och publicerade flera
kolumner som rörde händelserna i konferensen. Han beskriver detalj de representanter som
anlände till kongressen, den diskussion som uppstod under konferensen, de intressen som
nationerna hade vid konferensen och den atmosfär som han personligen upplevde under
kongressens gång.

Med hjälp av José Martís artiklar kommer jag att beskriva, redogöra och återberätta
diskussionerna som ägde rum under konferensen så som han såg det samt den policy man
uppmuntrade de regionala republikerna att adoptera vid avslutandet av konferensen. För att
minska på antalet policyrekommendationer kommer jag att använda mig av en europeisk
integrationsteori så att på det sättet kunna välja ut de policyrekommendationerna som var av
störst betydelse för fortsatt samarbete mellan länderna.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att diskutera de rekommendationer som de deltagande länderna
kom överens om samt hur de antogs av de deltagande parterna. De viktigaste frågorna som
kommer att löpa genom denna uppsats kommer därför att vara specifika politiska punkter som
man enades om och hur dessa utvecklades.

Grunden för valet av dessa frågor vilar på det enkla faktum att de involverade i konferensen
representerade sina regionala intressen som företrädare för sina länder. De kompromisser och
diskussioner som ägde rum ledde till överenskommelser som listades i en gemensam plattform
och lade grunden för vad som så småningom skulle bli OAS.

8
Sotomayor. 1996. s 762
9
A&E Television Networks, 2020
10
Ibid.
Som jag nämnde tidigare kommer jag att göra detta genom att gå igenom José Martís artiklar
som går att finna på internet som PDF fil. Den europeiska integrationsteorin jag kommer att
använda mig av för att smalna av antalet policyrekommendationer kommer att vara
Schimmelfennig, Leuffen & Rittbergers teori om differentiering som jag kommer att gå in på
längre fram i den här uppsatsen.

Tidigare Forskning
Historian om den latinamerikanska integrationen har en tendens att gränsa till statsvetenskapen
i en betydande grad och begränsar sig av denna anledning till att ta upp de internationella
11 12
institutionerna . Denna vetenskap har växt fram i spåren av det kalla kriget där OAS var
den första relevanta institutionen som skapades under kalla kriget och har därför ej gått längre
bak i tiden då statsvetenskapen centrerar sig kring att förstå den aktuella politiska situationen
och ej den historiska 13. Men det är samtidigt viktigt att lyfta upp att skiljelinjen mellan olika
humanistiska skolor är minst sagt luddig men de teoretiska statsvetenskapliga teoretiska
inramningarna går även att infoga inom ämnen som rör historia 14.

Vad som förefaller sig vara ytterst sällsynt dock är analyser om panamerikanska projekt mellan
USA och Latinamerika samt Karibien, denna sällsynthet förstärks ytterligare av en avsmalning
till den första panamerikanska konferensen 1889. Ofta divideras den amerikanska integrationen
mellan USA och Latinamerika såsom det gjorts i Alberto Zelada Castedos vetenskapliga artikel
”Perspectiva histórica del proceso de integración latinoamericana”. Där man nämner
konferensen i förbifarten som ett misslyckande utan att gå närmare in på det och hellre går mer
in på detalj om Panamakongressen som hade ägt rum under 1828 flera årtionden före
konferensen i Washington 1889 för att skapa kontext till de integrationsprojekt som växte fram
under kalla kriget.

Utöver detta försvåras integrationsforskningen i Latinamerika och Karibien då just denna fråga
under den senaste tiden har varit en politiskt laddad fråga. Flera olika internationella
institutioner har rest och fallit i spåren av den politiska färgen olika regeringar har i regionen.
Nyliberala integrationsprojekt som dominerade den amerikanska kontinenten under 90-talet har
fått regionala konkurrenter i frågan om hur Latinamerika ska integreras 15. Ofta har Venezuelas

11
de la Reza. 2003
12
Castedo. 2005
13
Ibid.
14
Essaiasson et al. 2017. S 14–15
15
Encyclopaedia Britannica. Nd.
närvaro varit ett argumentet man har haft för att förhindra ytterligare samarbete inom en
16 17
internationell institution . Å andra sidan så har OAS vars organisation betraktar sig som
arvtagarna till konferensen år 1889 alltid funnits och påverkat den geopolitiska diskussionen i
18
regionen ända sedan den skapades . Samtidigt har man också skapat organisationer som
”Comunidad de Estados Latinoamericanos y Caribeños” (CELAC) som så sent som 2019 hade
ett toppmöte där de flesta företrädarna för varje medlemsländer var närvarande. Toppmötet
visade att det fortfarande var möjligt att sätta politisk blockpolitik åt sidan i Latinamerika, vilket
har gjort CELAC till det viktigaste verktyget för den latinamerikanska integrationen på
bekostnad av OAS 19.

Frank Schimmelfennig, Dirk Leuffen & Berthold Rittberger gör en analys av den Europeiska
unionens funktioner i olika grenar i sin statsvetenskapliga artikel ”The European Union as a
system of differentiated integration: interdependence, politicization and differentiation”. I
denna artikel söker de att kunna förstå och förklara de drivkrafter som driver för ett tätare
samarbete mellan medlemsstaterna och de drivkrafter som avskräcker samarbeten mellan
parterna. Denna teoriram bygger på marknadskrafternas drivkraft för ett omfattande samarbete
mellan länder och den territoriella identiteten som bromsar för ytterligare samarbete. I sin
artikel menar man på att denna teoriram gör det enklare att förstå och förutse om ett
internationellt projekt kan fungera eller förklara varför dessa projekt brister 20.

Teresa Maya Sotomayor Gör en grundlig analys av konferensen och dess upptakt i sin
vetenskapliga artikel ”Estados Unidos y el panamericanismo: el caso de la I Conferencia
Internacional Americana (1889–1890)”. I denna redogör hon de intressekonflikter som fanns
mellan de inblandade parterna men riktar sin uppmärksamhet främst åt USA:s
marknadspolitiska intressen men även de latinamerikanska intressen som fanns under
konferensen. Hon menar på att även om konferensens på ytan kan ses som ett misslyckande så
var eventet en seger i sig självt då den hade lyckats samla ihop alla parter och bilda en lista på
punkter som alla kunde sträva emot. Detta trots att flera krig och diplomatiska konflikter hade
ägt rum mellan de olika länderna internt som externt. Konferensen hade lyckats så ett frö om

16
Rolando Tellería i los tiempos. 2019
17
El comercio (red), 2019
18
Ramis. 2010.
19
Gamboa. 2019
20
Schimmelfennig et al. 2015
idén av en amerikansk kontinent som kunde samarbeta med varandra genom olika policy
punkter och som hade flera kulturella gemenskaper med varandra 21.

Carlos Bulcourf skriver i sin vetenskapliga artikel ”Voces de alerta contra la Conferencia
Panamericana de 1889”. Om konferensen ur Argentinas perspektiv där det diskuteras om
Argentinas dåvarande intressen gentemot USA. Bulcourf menar att dessa länders garanterade
existens hade cementerats och att Argentina intressen låg i att behålla den hegemoni som de
hade lyckats tillskansa sig under de senaste årtiondena. Att USA nu hade börjat söka att
expandera sina marknader till den sydamerikanska kontinenten hade därför oroat den
Argentinska eliten vars handel hade centrerats till europeiska länder. Denna oro hade också
spridit sig till den Argentinska befolkningen generellt och reflekterades i journalistiken från det
landet 22.

James Brown Scott hade under år 1931 publicerat en samling olika konferensuppgifter och
annan värdefulla data i boken ”The International conferences of American states, 1889–1928”.
Detta kom i form av USA kongressens godkända lag om inbjudan till konferensen,
inbjudningarna till respektive land, rapporter, rekommendationer och resolutioner som hade
godkänts av alla intressenter under konferensen gång. Dessa hade hämtats från de arkiv som
fanns tillgängliga under tiden som boken höll på att skrivas 23.

Material och metod

Material
Den tidigare forskningen om den latinamerikanska integrationen i den engelsktalande akademin
är vad jag har kunnat finna nästintill icke existerande, konferensen som samlade representanter
från den amerikanska kontinenten och Karibien år 1889 fick lite uppmärksamhet i USA och i
dess arkiv gick det ej att få tag på uppgifter genom digitala medel. De få arkivdokument som
fanns digitaliserade från det året var inte besläktade med eventet och då konferensen fick lite
medial uppmärksamhet från början till slut fick jag vända mig till spansktalande källor som av
en slump råkade ha en nationellikon närvarande vid eventet som dokumenterade den diskussion
som uppstod och återberättas.

I den spansktalande akademin finns det mer historiskt material om den latinamerikanska
integrationen. Dock så sträcker den sig ofta till att handla om den misslyckade kongressen i

21
Sotomayor. 1996.
22
Bulourf. 1991
23
Scott. 1931
Panama och hoppar sedan direkt till OAS grundande. Anledningen till den begränsade
akademiska kunskapen om den latinamerikanska integrationen beror bland annat på att de
historiska dokument som finns bevarade i fysisk form ej har dokumenterats och bearbetats i
större omfång ur ett historiskt perspektiv med undantag av den misslyckade kongressen i
Panama där historiska dokument har samlats i böcker av åtminstone en akademisk författare 24.
Av ovannämnda orsaker har jag dessvärre i mitt sökande ej kunnat finna särskilt mycket som
rör denna konferens som ägde rum 1889 med undantaget av tre källor vars publicering skiljer
sig från år 1919 av en professor från Argentina som återberättar vad som hände under
konferensens gång, en källa från 1991 om den hegemoniska konflikt som uppstod mellan
framförallt Argentina och USA efter konferensen, och en källa från 1996 om konferensens
geopolitiska innebörd från Mexikos perspektiv. Detta är något som behöver uppmärksammas
mera då den här konferensen även var upptakten till det som skulle komma att bli OAS som
påverkar politiken än idag samt planterade idén om de amerikanska länderna med ett
gemensamt öde 25.

Metoder och källor

Anledningen till att jag valde ut den här teorin trots att den kom ut så nyligen som 2015 är att
den kan anses vara relevant då den lägger en ram för att söka att förstå den europeiska
integrationen som existerar primärt inom EU men även de angränsade regionerna. Jag anser
att denna teori likaväl kan anpassas för den amerikanska kontinenten då grundprinciperna
inom denna teori använder en teoriram som inte begränsas till den europeiska kontinenten.
Tvärtom söker sig denna teori att förstå den geopolitiska dynamik genom att analysera ur ett
kliniskt perspektiv de universella faktorer som uppmuntrar men även avskräcker en djupare
integration genom att primärt analysera ekonomiska faktorer och sekundärt symboliska
faktorer där båda dessa påverkar externa faktorer 26 27 . Utöver detta kan det även
argumenteras att den latinamerikanska kontinenten har många kulturella likheter med den
europeiska kontinenten och de symboliska faktorerna blir därmed mer kompatibla med den
europeiska kulturen 28.

24
25
Sotomayor. 1996
26
Schimmelfennig et al, 2015
27
Sotomayor. 1996. S 762
28
Serbín et al. 2018. S 83
Differentiering
Det differentierade perspektivet på integrationen ser den institutionella organisationen som en
enda organisation vars kärna består av medlemsstaterna och deras respektive geografiska
områden och funktioner. Denna integrerade process skär i olika grad mellan medlemsstaterna
och är uppdelad i två rader som behandlar olika politiska områden. Den första behandlar den
varieringen av integrationens centraliserade maktapparat (den vertikala differentieringen) och
den andra behandlar den variation av auktoritet som den överenskomna integrationspolicy som
finns mellan medlemsstaterna (den horisontella differentieringen). Denna vertikala och
horisontella differentiering ses som en naturlig del av integrationsprocessen mellan
medlemsstaterna. Mönstret för denna differentiering förklaras mellan det ömsesidiga beroende
och den politisering som sker mellan medlemsländerna i en integrations organisation. Den
vertikala differentieringen kan då förstås som den drivande faktorn för en integration, medan
den horisontella förstås som ett hinder i processen för integrationen 29 .

Konferensen och policyrekommendationerna

Samling till konferensen
Motivationen som samlade ihop länderna trots rådande konflikter i den latinamerikanska
regionen var av geopolitiska skäl. Samtidigt var misstänksamheten bland de inblandade
30
parterna djupt ingrodd . Ett exempel på detta kan presenteras med de centralamerikanska
motiven till att närvara. Dessa länders primära anledning till att ge sitt snabba positiva besked
för en närvaro på konferensen berodde på en önskan om att sätta press på Mexiko med hjälp av
USA, samtidigt kan man anta att Mexiko hade dröjt med att ge ett besked om sin närvaro just
av önskan att undvika en sådan situation 31.

Det är också viktigt att nämna att misstänksamheten mot USA var utbredd bland de
latinamerikanska länderna som deltog i konferensen. Denna misstänksamhet grundar sig i
USA:s flathet mot de europeiska staternas interventioner i Latinamerika trots att president
Monroe redan år 1883 hade utlyst att Amerika inte längre var en kontinent som kunde
koloniseras av europeiska makter. När latinamerikanska länder i Monroe doktrinens anda bad
om att ingå i allianser eller hjälp mot europeiska interventioner med USA hade detta dock
bemötts med kyla och avslag. Att man efter detta kallade till en internationell konferens möttes

29
Schimmelfennig, Leuffen & Rittberger, 2015
30
Sotomayor. 1996. S
31
Ibid. s 770
därför med stor skepsis och misstänksamhet om federationens expansiva ambitioner var därför
utbredd 32.

USA:s intressen var dock spridda. Dock är det tydligt att de intressen som USA hade inte
berodde på en form av altruism gentemot länderna. Motiven hade en primär strategisk form av
en önskan att konkurrera marknadsmässigt mot de europeiska marknaderna. Man hoppades på
att genom en regional överenskommelse kunna öppna för mer handel med de latinamerikanska
33
länderna som vid den tidpunkten främst bedrev handel med de europeiska länderna . Dessa
strategiska intressen om att bedriva handel med länder med länder som befann sig i konflikt
med varandra vare sig det var militärt eller diplomatiskt gjorde att det även fans ett intresse för
USA att stabilisera den sydamerikanska regionen för att kunna bedriva sina projekt. Samtidigt
blev det också ett hot för Argentinas hegemoni i området som bedrev en omfattande handel
med europeiska länder. Detta gjorde att det var just marknadsfrågor som väckte störst
diskussion under konferensen, särskilt mellan USA och Argentina 34.

Policyrekommendationer
https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=loc.ark:/13960/t9959n17w&view=1up&seq=186

http://www.memoriapoliticademexico.org/Textos/5RepDictadura/1889-Pri_CIA.html
https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=uc2.ark:/13960/t9g44rz05&view=1up&seq=13&q1=we%20belie
ve

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=loc.ark:/13960/t9959n17w&view=1up&seq=181

Urval av policy rekomendationer

Konsensusbildning för ömsesidigt beroende – José Martí
Konsensusbildning för politisering – José Martí
Konsekvenserna för de indirekt inblandade – José Martí

http://biblioteca.clacso.edu.ar/Cuba/cem-cu/20150114041836/Vol06.pdf

32
Sotomayor. 1996. S 761
33
Ibid. S 762
34
Ibid. S 772
Diskussion

Sammanfattning

References
1. An act authorizing the President of the United States to arrange a conference between
the United States of America and the Republics of Mexico, Central and South
Almerica, Hayti, San Domingo, and the Empire of Brazil. Chapter 307. 50th Cong.
(1888). Hämtad från: https://www.loc.gov/law/help/statutes-at-large/50th-
congress/session-1/c50s1ch307.pdf
2. Our History. (n.d). Hämtad från: http://www.oas.org/en/about/our_history.asp
3. 2020. José Martí Biography. Hämtad från A&E Television Networks hemsida:
https://www.biography.com/writer/jose-martiA
4. Aleixo. J C B. 2014. Germán A. de la Reza, El ciclo confederativo: historia de la
integración latinoamericana en el siglo XIX, Lima, Universidad Nacional Mayor de
San Marcos, Fondo Editorial, 2012, 233 pp. Hämtad från:
http://www.scielo.org.mx/pdf/perlat/v22n43/v22n43a9.pdf
5.

Vetenskapliga artiklar
1. Sotomayor, T, M. 1996. Estados Unidos y el panamericanismo: el caso de la I
Conferencia Internacional Americana (1889-1890). Historia Mexicana. Vol. 45, nr. 4.
Hämtad från: https://www-jstor-
org.proxy.lnu.se/stable/pdf/25139019.pdf?refreqid=excelsior%3Acc50076276ad98ade
91773d75cdfad19
2. de la Reza, G A. 2003. EL CONGRESO ANFICTIÓNICO DE PANAMÁ UNA
HIPÓTESIS COMPLEMENTARIA SOBRE EL FRACASO DEL PRIMER
ENSAYO DE INTEGRACIÓN LATINOAMERICANA. Araucaria, Vol. 4, nr 10.
Hämtad från:
https://www.researchgate.net/publication/26417872_EL_congreso_Anfictionico_de_P
anama_Una_hipotesis_complementaria_sobre_el_fracaso_del_primer_ensayo_de_inte
gracion_Latinoamericana
 3. Castedo, A C. 2005. Perspectiva histórica del proceso de integración latinoamericana.
Universidad Católica Boliviana. Nr 17. Hämtad från:
http://www.scielo.org.bo/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S2077-
33232005000200015
4. Bulcourf, C. 1991. Voces de alerta contra la Conferencia Panamericana de 1889.
Ciclos en la historia, la economía y la sociedad. Vol 9, nr 17. ISSN 0327-4063.
Hämtad från: http://157.92.136.59/download/ciclos/ciclos_v9_n17_08.pdf

Böcker
1. Scott, J B. 1931. The international conferences of american states 1889-1928 A
Collection of the Conventions, Recommendations, Resolutions, Reports, and Motions
adopted by the First Six International Conferences of the American States, and
Documents relating to the Organization of the Conferences. New York: Oxford
University Press. 1931. S 3-47. E-bok. Hämtad från:
https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=uc1.$b728681&view=1up&seq=1
2. Quesada, E. 1919. PRIMERA CONFERENCIA PANAMERICANA. Buenos Aires:
Schenone Pasco. E-bok. Hämtad från:
https://obtienearchivo.bcn.cl/obtienearchivo?id=documentos/10221.1/66531/1/213184
.pdf&origen=HPoliticahttp://157.92.136.59/download/ciclos/ciclos_v9_n17_08.pdf
3. Esaiasson, Peter. Gilljam, Mikael. Oscarsson, Henrik. Towns, Ann. Wängnerud, Lena.
2017. 5th edition. Metodpraktikan - Konsten att studera ett samhälle. Stockholm:
Wolter Kluwers Sverige AB.

Länkar mer kompatibla med statsvetenskapen

Rolando Tellería i https://www.lostiempos.com/actualidad/pais/20190321/siete-paises-quieren-
enterrar-unasur-dar-paso-prosur
Encyclopaedia Britannica https://www.britannica.com/topic/Bolivarian-Alliance-for-the-Peoples-of-
Our-America
Ramis.2010 - https://www.peacepalacelibrary.nl/ebooks/files/357317483.pdf
Gamboa. 2019 http://revistafal.com/la-celac-en-el-nuevo-escenario-regional/