UTBILDNING

Fjärde kvartalet 2020

Huvudförfattare:
Ledare för Adventistsamfundets
högskolor och universitet
i Nordamerika

Översättare: Aila Annala

Skandinaviska
Bokförlaget
 4 – 2020
BIBELSTUDIUM
FÖR SABBATSSKOLAN
Utges av Skandinaviska
Bokförlaget, Stockholm © 2020
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck
Den engelska originalutgåvan
© 2019 General Conference of
Seventh-day Adventists.
Samtliga rättigheter förbehållna.
Ingen del av denna publikation får
på något sätt reproduceras utan
tillstånd från utgivaren.
Originalets titel:
Education
Huvudförfattare detta kvartal:
Ledare för Adventistsamfundets
högskolor och universitet
i Nordamerika
Internationell redaktör:
Clifford Goldstein
Svensk redaktör: Liane Edlund
liane.edlund@adventist.se
Översättare: Aila Annala
Formgivning: Susan Bolling
Illustrationer: Lars Justinen
Bild på framsidan:
ThePixelman: pixabay.com
MISSIONSNYTT
FRÅN HELA VÄRLDEN
Redaktör: Susan Bolling
Tryck: Åtta.45 tryckeri, Järfälla, 2020
ISSN 0349-375-X
PRENUMERERA
Hela året 330 kr (Sverige)
PlusGiro: 934 – 0
Glöm inte att skriva avsändare
Enstaka häfte (två kvartal): 195 kr
Kan även prenumereras via
www.skandinaviskabokforlaget.se
Är du osäker på när
din prenumeration löper ut?
2
Eller har du andra frågor angående
din prenumeration?
Kontakta prenumerationavdelningen:
prenumeration@adventist .se
eller 08-545 297 70.
Bibelstudium
för sabbatsskolan
utarbetas under ledning av en utvärde-
ringskommitté för bibelstudiemanus
som utses av Sjundedags Adventistsam-
fundets generalkonferens och vars med-
lemmar är rådgivande redaktörer från
hela världen. Studiehäftet återspeglar
kommitténs arbete och inte enbart eller
nödvändigtvis författarens åsikter.
Den svenska utgåvan har bearbetats
av följande redaktionskommitté:
Per Bolling
Vivianne Carlsson
David Cederström
Lina Frank
Nils-Erik Lundberg
Karin Rudholm
Om inte annat anges är
bibelcitaten hämtade från:
Bibel 2000: copyright © 1999
Svenska Bibelsällskapet.
FB: Svenska Folkbibeln: copyright ©
1996, 1998, 2015 Stiftelsen Svenska
Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum.
nuB: nuBibeln: copyright © 2015,
Biblica, Inc.
De hebreiska och grekiska texterna som
våra bibelöversättningar baseras på är
ibland otydliga eller kan förstås på mer
än ett sätt. Därför kan det förekomma
olikheter mellan de olika svenska och
engelska översättningarna utan att någon
av dem har förvrängt texten eller avvikit
från dess innebörd.
 FJÄRDE KVARTALET 2020

Innehåll

Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

Inledning ……………………………........................................................... 6

1. Utbildning i Edens trädgård | 27 september – 3 oktober .................... 9

2. Familjen | 4–10 oktober …................................................................ 19

3. Lagen som lärare | 11–17 oktober ..................................................... 29

4. Herrens perspektiv: den bibliska världsbilden | 18–24 oktober .......... 39

5. Jesus som Mästerlärare | 25–31 oktober …....................................... 49

6. Fler lärdomar från Mästerläraren | 1–7 november ............................. 59

7. Tillbedjan i utbildning | 8–14 november ……................................... 69

8. Utbildning och återlösning | 15–21 november …............................... 79

9. Församlingen och utbildning | 22–28 november ............................... 89

10. Utbildning i konst och vetenskap | 29 november – 5 december .......... 99

11. Den kristne och arbete | 6–12 december …........................................ 109

12. Sabbaten: att uppleva och leva ut Guds karaktär | 13–19 december ... 119

13. Himlen, utbildning och evigt lärande | 20–26 december ................... 129

Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

3
 Solens nedgång

OKTOBER 2 okt 9 okt 16 okt 23 okt 30 okt

Lund 18.38 18.20 18.02 17.45 16.29
Göteborg 18.41 18.22 18.03 17.45 16.27
Stockholm 18.15 17.55 17.35 17.15 15.57
Östersund 18.25 18.01 17.38 17.15 15.53
Luleå 17.52 17.26 17.00 16.34 15.08
Helsingfors 18.49 18.28 18.07 17.47 16.28
Uleåborg 18.41 18.16 17.51 17.26 16.01

NOVEMBER 6 nov 13 nov 20 nov 27 nov

Lund 16.15 16.02 15.50 15.41
Göteborg 16.11 15.57 15.44 15.34
Stockholm 15.39 15.23 15.10 14.58
Östersund 15.31 15.11 14.53 14.37
Luleå 14.44 14.19 13.56 13.35
Helsingfors 16.10 15.53 15.39 15.27
Uleåborg 15.37 15.15 14.53 14.34

DECEMBER 4 dec 11 dec 18 dec 25 dec

Lund 15.35 15.32 15.33 15.36
Göteborg 15.27 15.23 15.23 15.27
Stockholm 14.50 14.45 14.44 14.48
Östersund 14.24 14.16 14.14 14.18
Luleå 13.17 13.03 12.57 13.02
Helsingfors 15.18 15.13 15.12 15.16
Uleåborg 14.18 14.07 14.03 14.07

4
UTBILDNING

5
 INLEDNING
Kristen utbildning
”Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är insikt” (Ords.
9:10).
Tänk på texten ovan. Där finns
faktiskt två nära relaterade begrepp:
”frukta”, som när man känner vördnad
och förundrar sig över Guds härlighet
och makt, och ”känna”, som när man
lär sig sanningen om Guds karaktär.
Därför har vishet, kunskap och insikt
sina rötter hos Gud själv.
Detta är helt begripligt. Gud är ju
källan till all existens, den som skapade
och uppehåller allt som finns (Joh.
1:1–3; Kol. 1:16, 17). Vad vi än lär oss,
vad vi än vet om kvarkar, larver, super-
novor, änglar, demoner, ”härskarna och
makterna i himlarymderna” (Ef. 3:10),
vad som helst, finns de bara till tack
vare Gud. Alltså har all sann kunskap,
vishet och insikt ytterst sin källa hos
Herren själv.
Bibeln är tydlig: ”Gud är kärlek”
(1 Joh. 4:8), vilket förklarar citatet av
Ellen White: ”Den kärlek som ligger till
grund för skapelsen och befrielsen utgör
också grunden för sund utveckling. Det
framgår av den lag som Gud har gett oss
som ett rättesnöre för livet. Det förnäm-
Dessa studier har skrivits av flera ledare för Adventistsamfundets högskolor
och universitet i Nordamerika.
6
sta och viktigaste budet lyder: ’Du skall
älska Herren din Gud av hela ditt hjärta
och med hela din själ och med hela din
kraft och med hela ditt förstånd.’ Luk.
10:27.
När vi älskar Gud, som är evig och
allvetande, med all vår kraft, allt vårt
förstånd och av hela vårt hjärta, innebär
det att vi utvecklar alla våra förmågor på
bästa sätt. Det betyder att Guds avbild
upprättas i hela människan – både i
kroppen och hennes inre” (Vägen till
mognad, s. 24).
Eftersom Herren är källan till all
sann kunskap bör all kristen utbildning
rikta våra sinnen mot honom och hans
egen uppenbarelse om sig själv. Genom
naturen, genom det skrivna Ordet,
genom uppenbarelsen av Kristus i det
skrivna Ordet har vi fått allt vi behöver,
och ytterligare något för att komma in
i en frälsande relation med vår Herre
och faktiskt älska honom med hela vårt
hjärta och hela vår själ. Trots årtusen-
dens fördärv av synden talar fortfarande
naturen till oss. Den talar till och med
mäktigt om Guds godhet och karaktär
när den studeras utifrån Skriftens per-
spektiv. Men det skrivna Ordet, Bibeln,
är sanningens fullkomliga måttstock.
Det är den största uppenbarelse vi har
om vem Gud är och vad han har gjort
och gör för människan. Bibeln och
dess budskap om skapelsen och återlös-
ningen måste stå i all kristen utbildnings
centrum.
Aposteln Johannes sade om Jesus
Kristus: ”Det sanna ljuset, som ger alla
människor ljus, skulle komma in i värl-
den” (Joh. 1:9). Med andra ord: precis
som det bara är genom Jesus som varje
människa har liv så är det genom Jesus
som varje människa får ta emot strålar
av gudomligt ljus, dvs. en viss insikt om
övernaturlig sanning och godhet.
Ändå befinner vi oss alla i en strid,
den stora striden, där själens fiende
arbetar nitiskt för att hindra oss från att
få del av den kunskapen. Vad annat den
kristna utbildningen alltså än erbjuder
behöver den helt klart försöka hjälpa
eleverna att bättre förstå det ljus som
Gud erbjuder oss från himlen.
Som Jesus sade: ”Vad hjälper det en
människa att vinna hela världen om hon
får betala med sitt liv?” (Mark. 8:36).
Till vilken nytta är en fin utbildning i
vetenskap, litteratur, ekonomi eller en
ingenjörsutbildning, om man till slut
mister sitt eviga liv? Svaret är uppenbart,
eller hur?
Därav temat för våra studier detta
kvartal. Vad betyder det att ha en
”kristen utbildning”, och hur kan vi som
samfund, på ett eller annat sätt, finna ett
sätt att erbjuda alla våra medlemmar en
sådan?
MISSIONSNYTT FRÅN
HELA VÄRLDEN
TRETTONDE SABBATEN
Den 26 december 2020
Det här kvartalet kommer den trettonde
sabbatens missionsgåvor att använ-
das till speciellt utvalda projekt inom
Sydasiatiska divisionen. Divisionens
huvudkontor ligger i Hosur i Indien, och
den har ett ansvarsområde som omfattar
fyra länder: Bhutan, Indien, Maldiverna
och Nepal. Den totala befolkningen,
som inkluderar 1,6 miljoner adventister,
är 1,4 miljarder människor.
Det är en stor utmaning att nå 1,4
miljarder människor med evangeliet.
Den kan endast bli slutförd genom Guds
makt.
Den trettonde sabbatens gåvor
kommer att användas till elva projekt
i Indien. Detta kvartals speciella
missionsprojekt finns listade på sidan
138.
Nästa kvartals gåvor (första kvartalet
2021) kommer att tillfalla Euroasiatiska
divisionen.
På länken bit.ly/missionspotlight hittar
du Mission Spotlights videor.
På facebook.com/missionquarterlies
lägger Adventist Mission (USA) varje
söndag ut bilder och information som hör
till kommande veckas missionsberättelse.
I Bibelstudium kommer dock som
tidigare tre berättelser att skrivas av
ADRA Sverige.
7
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 3 OKTOBER 2020
Ett rikare liv
För nio år sedan levde Jayasheela i
extrem fattigdom på landsbygden i södra
Indien. Hennes man Venkatesh var mu-
rare och kämpade för att hitta arbete för
att försörja familjen. Jayasheela tog hand
om deras fyraårige son och tvååriga dot-
ter hemma. Varje morgon bugade hon
inför tre stengudar som stod på en liten
altarplats som familjen hade gjort i ord-
ning i sitt hem. Hon bad: ”Ge oss mat för
dagen. Vi har inga pengar. Ge oss mat
för åtminstone den här dagen.”
På fredagarna fastade hon och hen-
nes man och bad till avgudarna från sol-
uppgången till solnedgången. Men trots
deras hängivenhet förblev deras böner
obesvarade. Jayasheela undrade varför
gudarna inte brydde sig om hennes
familj. Fanns det andra gudar som ville
hjälpa familjen? Jayasheela började leta.
En dag hittade hon en kristen kyrka
som firade sina gudstjänster på sön-
dagarna. Hon gick till gudstjänsterna
tillsammans med sin man och sina två
barn. Hon ville hitta en gud som brydde
sig om dem.
Plötsligt drabbades hon av en ny kris.
Hon födde en flicka som kämpade för
att andas. Läkaren sa att han inte kunde
göra någonting. ”Hon är bortom hjälp”,
sa han.
Jayasheela bad pastorn om förbön.
Han bad till Jesus, och barnet blev
friskt. När ett av hennes tre barn blev
sjukt efter detta vände Jayasheela sig till
pastorn för förbön. Barnen återhämtade
sig alltid, och hon behövde aldrig åka till
sjukhuset.
Men sedan dog pastorn. Jayasheela
blev upprörd. Hon hade blivit beroende
av pastorns böner för lösa varje kris
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
8
som drabbade hennes familj. Hon hade
aldrig själv bett till Jesus. Hon började
läsa Bibeln. Hon hade bara gått i skolan
i fyra år, men på något sätt lyckades hon
förstå orden. Medan hon läste blev hon
förvånad när hon upptäckte att på Jesus
tid firade man gudstjänst på lördagarna.
”Lördagen är Bibelns sabbat”, sa
hon till den nya pastorn. ”Varför går vi i
kyrkan på söndagarna?”
”Jesus tog bort alla lagar. Oroa dig
inte för det”, svarade han.
En kort tid senare besökte Jayasheela
pastorns hem. På väggen hängde det en
tavla med de tio budorden. Nu blev hon
verkligen förvirrad. Hon undrade varför
han hade en sådan tavla om budorden
inte längre var viktiga. För första gången
i sitt liv bad Jayasheela till Jesus.
Den natten drömde hon att hon
sprang i ett lopp när någon plötsligt
stoppade henne. Hon vaknade och var
besviken över att hon inte kunde avsluta
loppet. Det var omöjligt att somna om
och hon bad: ”Jesus, jag kom inte fram
till mållinjen och kan inte vägen. Visa
mig vägen.”
Några dagar senare hörde en släk-
ting av sig till Jayasheela. De hade inte
träffats på sju år. Han berättade för
henne att han hade blivit medlem i en
församling som firade Bibelns sabbat.
Idag är både Jayasheela och hennes
man adventister. De hör till en hemför-
samling som håller sina möten i deras
nya hem. Familjen är inte längre fattig.
En sabbat gav 15 bybor sina hjärtan till
Jesus under ett möte i Jayasheelas hem.
Jayasheela tror att Jesus svarade på hen-
nes böner och visade henne vägen till ett
liv som är rikare på fler än ett sätt.
1 Utbildning i
Edens trädgård
INFÖR SABBATEN DEN 3 OKTOBER 2020

”Gud är upphöjd i sin makt, vem är en Mästerlärare som han?” (Job 36:22).

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 2:7–23; 3:1–6; 2 Pet. 1:3–11; 2:1–17; Heb. 13:7, 17, 24.

INLEDNING
De flesta som studerar Bibeln känner till berättelsen i 1 Mos. 1–3 med
dess olika personer: Gud, Adam, Eva, ormen. Platsen är en underbar
trädgård i ett paradis som kallas ”Eden”. Händelseförloppet verkar
följa en logisk ordning med en serie händelser. Gud skapar. Gud väg-
leder Adam och Eva. Adam och Eva syndar. Adam och Eva förvisas
från trädgården. Men en närmare titt på de första kapitlen i 1 Mos.,
särskilt sett med utbildningens glasögon, ger insikter om huvudperso-
nerna, omständigheterna och berättelsen.
”Guds plan var att den undervisningsform han använde sig av
i världens början skulle bli ett mönster för oss i alla tider. För att
illustrera de principer Gud följde, upprättade han en mönsterskola
i Edens trädgård där de första människorna bodde. Trädgården var
klassrummen och naturen läroböckerna. Skaparen själv var läraren
och Adam och Eva eleverna” (Ellen White: Vägen till mognad, s. 28).
Herren var grundaren, rektorn och läraren i denna första skola.
Men som vi vet valde Adam och Eva till slut en annan lärare och lär-
de sig felaktiga saker. Vad hände, och varför? Vad kan vi lära oss av
denna tidiga berättelse om utbildning? Hur kan det hjälpa oss idag?

Studiematerial för den 27 september – 3 oktober 2020

9
SÖNDAGEN DEN 27 SEPTEMBER 2020

DEN FÖRSTA SKOLAN

Även om vi inte tänker på en trädgård som ett klassrum är det fullt
begripligt att den kan vara det, särskilt när det handlar om Eden,
som var fullt av ofördärvade rikedomar som Gud hade skapat. Uti-
från vårt perspektiv är det svårt att föreställa sig hur mycket dessa
varelser måste ha lärt sig i detta ”klassrum”. De hade inte fallit och
levde i en värld som inte hade fallit. Dessutom fick de undervisning
direkt av sin Skapare!

FRÅGA
Läs 1 Mos. 2:7–23. Vad lägger du märke till angående Guds tyd-
liga målsättningar när han skapade Adam och dennes placering
och arbete?

Gud gjorde mannen och kvinnan till sin egen avbild och gav dem
ett hem och ett meningsfullt arbete. När man ser på dynamiken
mellan lärare och elev är detta en idealisk relation. Gud kände till
deras förmågor eftersom han hade skapat dem. Han kunde under-
visa dem, eftersom han visste att de kunde förverkliga sin fulla
potential.
Gud gav mannen och kvinnan ett ansvar men ville också ge
dem lycka. Kanske var ansvar ett sätt att ge dem lycka. För vem
finner inte tillfredsställelse och även lycka från att ha fått ansvar
och sedan troget sköta det? Gud kände till människans hjärta och
vad hon behövde för att blomstra, så han gav henne uppdraget att ta
hand om trädgården. ”Herren Gud tog människan och satte henne
i Edens trädgård att bruka och vårda den” (1 Mos. 2:15). Det är
svårt för oss, som bara känner till en värld med synd och död, att
föreställa sig vad det arbetet måste ha inneburit och vilka lärdomar
mannen och kvinnan utan tvekan fick när de arbetade och vårdade
trädgårdshemmet.
I 1 Mos. 2:19–23 skapar Gud djuren som sällskap åt Adam och
sedan också Eva, Adams hustru. Gud visste att mannen behövde en
livskamrats sällskap och hjälp, så han skapade kvinnan.
Gud visste också att människan behövde en nära relation med
honom, så han skapade en plats för närhet i Eden inom trädgårdens
gränser. Allt detta bekräftar Guds tydliga målsättningar i skapelsen
och hans kärlek till människan. Återigen är det svårt för oss att från
ett så stort avstånd mellan oss och Eden föreställa oss hurdant det
måste ha varit, men visst är det roligt att försöka föreställa sig det.

EFTERTANKE
Även om vi är långt borta från Eden kan vi fortfarande lära oss nå-
got av naturen. Vilka lärdomar finns där, och hur kan vi dra nytta
av dem när vi tolkar dem med Bibelns glasögon?
10
MÅNDAGEN DEN 28 SEPTEMBER 2020

INTRÅNG
Ett av de stora glädjeämnena för många lärare är att förbereda sina
klassrum: att hänga upp anslagstavlor, ordna med det som behövs
och ställa i ordning klassrummen på de mest önskvärda sätt. När vi
ser på Guds vision för det klassrum som fanns i Eden ser vi med vil-
ken omsorg han förberedde en lärande miljö för Adam och Eva. Han
ville ha skönhet runt omkring dem. Vi kan föreställa oss att varje
blomma, fågel, djur och träd erbjöd ett tillfälle för Adam och Eva att
lära sig mer om sin värld och sin Skapare.
Men det finns en oväntad övergång från 1 Mos. 2 till kapitel 3.
Vi har sett på allt det goda som Gud skapade med gudomlig avsikt.
Men i 1 Mos. 3 ser vi också att Gud skapar utrymme för den fria
viljan. Närvaron av ormen som ”listigast av alla vilda djur” är ett
avsteg från uttryckssättet som har använts hittills. Ord som ”mycket
gott”, ”ingen blygsel” och ”fröjd” är ord som beskriver Guds skapelse
i de föregående kapitlen. Men i och med ormen finns nu en föränd-
ring i tonen. Plötsligt införs ett negativt element i det som hittills
varit fullkomligt.
Som kontrast presenteras Gud som motsatsen till ”listig”. Gud är
mycket tydlig med vad han förväntar sig av paret i trädgården. Vi vet
från Guds påbud i 1 Mos. 2:16, 17 att han har gett en huvudregel de
måste lyda, och den var att inte äta från det förbjudna trädet.
Vad vi än kan lära oss av denna berättelse står en sak klar: Adam
och Eva skapades som fria moraliska varelser som kunde välja mel-
lan lydnad och olydnad. Alltså ser vi redan från början, i en värld
som inte fallit, att människans fria vilja är verklig.

FRÅGA
Studera beskrivningarna som ormen använde i 1 Mos. 3:1–6 och
som Eva sedan upprepade. Vad lägger du märke till i ormens
information till Eva? Vad lägger du märke till i hur Eva sedan ser på
trädet som ger kunskap om gott och ont?

I 1 Mos. 2:17 säger Herren till Adam att om han äter av trädet
kommer han ”sannerligen att dö” (nuB). När Eva sedan i 1 Mos. 3:3
upprepar budet utelämnar hon betoningen som vi översätter med or-
det ”sannerligen”. Dessutom lägger hon till att de inte får ”röra dess
frukt” (nuB). I vers 4 återinför ormen betoningen men i en direkt
motsägelse till det som Gud hade sagt. Fastän Gud hade undervisat
Eva i trädgården verkade hon vara osäker på vad han hade sagt, som
vi kan se i hennes val av ord.

11
TISDAGEN DEN 29 SEPTEMBER 2020

BORTTAPPAT BUDSKAP
Som vi såg igår misslyckades Eva, trots Guds klara bud, med att
återge det hon hade lärt sig. Fastän hon inte misstolkade det Herren
hade sagt till henne så verkade hon inte ta det på tillräckligt allvar.
Konsekvenserna av hennes handlingar kan knappast överdrivas.
När Eva alltså mötte ormen upprepade hon (dock inte exakt) för
ormen vad Gud hade sagt om träden i trädgården (1 Mos. 3:2, 3).
Självklart var detta inga nyheter för ormen. Ormen kände till påbu-
det och var därför väl förberedd för att förvränga det och därmed ge
sig på Evas oskuld.

FRÅGA
Studera 1 Mos. 3:4–6. Vad mer, förutom att direkt förneka vad Gud
exakt hade sagt, sade ormen som uppenbarligen lyckades påverka
Eva? Vilka principer utnyttjade han?

När ormen sade att den delen av budskapet inte var korrekt kunde
Eva ha gått och rådgjort med Gud. Det här är skönheten med
utbildningen i Eden: elevernas tillgång till sin mäktiga Lärare var
helt klart bortom allt vi nu kan föreställa oss på jorden. Men i stället
för att fly, i stället för att söka gudomlig hjälp, tar Eva emot ormens
budskap. Att hon accepterade ormens reviderade budskap förutsät-
ter att Eva hade vissa tvivel kring Gud och det han hade sagt dem.
Samtidigt kommer Adam i en svår situation själv. ”Adam förstod
att hans livspartner hade överträtt Guds bud och förkastat det enda
förbud som hade lagts på dem för att pröva deras trohet och kärlek.
Det pågick en fruktansvärd strid i hans sinne. Han sörjde över att
han hade tillåtit Eva att lämna hans sida. Men nu hade handlingen
blivit utförd, och han måste skiljas från henne. Hur skulle han
kunna stå ut med det? Hennes sällskap hade varit hans glädje”
(Ellen White: Det var mycket gott, s. 39, 40). Trots att han kände till
rätt och fel valde tyvärr även han fel.

FÖR EFTERTANKE
Tänk på den bedrägliga ironin här: ormen sade att om de åt av
trädet skulle de bli ”som Gud/gudar”. Men sade inte 1 Mos. 1:27
att de redan var lika Gud? Vad kan detta lära oss om hur lätt vi kan
bli lurade? Varför är tro och lydnad vårt enda skydd, även när vi har
fått den bästa utbildningen, som Adam och Eva hade fått?

12
ONSDAGEN DEN 30 SEPTEMBER 2020

ATT ÅTERVINNA DET FÖRLORADE

När Adam och Eva valde att följa ormens budskap blev de, bland
många andra konsekvenser, förvisade från Guds klassrum. Tänk
vad Adam och Eva gick miste om p.g.a. synden! När vi förstår deras
fall kan vi bättre förstå syftet med utbildningen i vår egen tid. Vid
sidan om deras förvisning förutsatte livet i en ofullkomlig värld ett
nytt syfte med utbildningen.
Utbildning före syndafallet var Guds sätt att bekanta Adam och
Eva med honom och hans karaktär, godhet och kärlek. På samma
sätt behövde utbildningen efter deras förvisning hjälpa till att åter
bekanta människan med dessa, liksom att återskapa Guds avbild i
oss. Trots att Guds barn fysiskt har avlägsnats från Guds närvaro
kan de fortfarande lära känna honom, hans godhet och kärlek.
Genom bön, tjänst och studium av hans Ord kan vi komma närmare
vår Gud såsom Adam och Eva gjorde i Eden.
De goda nyheterna är att tack vare Jesus och återlösningsplanen
är inte allting förlorat. Vi har hopp om frälsning och återupprättelse.
Mycket av kristen utbildning bör peka eleverna mot Jesus och vad
han gjort för oss samt den återupprättelse han erbjuder.

FRÅGA
Läs 2 Pet. 1:3–11. I ljuset av allt som gick förlorat i och med att
människorna lämnade trädgården kommer dessa verser som en
uppmuntran om att mycket kan återfås. Vad skriver Petrus att vi
behöver göra för att söka återupprättelse till Guds avbild i våra liv?

Genom Jesus har vi fått ”allt som leder till liv och gudsfruktan”. Vil-
ket löfte! Vad kan det vara? Ja, Petrus ger oss en lista: tro, kunskap,
självbehärskning, uthållighet osv. Lägg också märke till att kunskap
är en av de saker som Petrus nämner här. Den tanken leder i sin tur
naturligtvis till tanken på utbildning. Sann utbildning leder till sann
kunskap, kunskapen om Kristus, och på så sätt blir vi inte bara lika
honom utan kan också dela med oss av vår kunskap om honom till
andra.

FÖR EFTERTANKE
Tänk en stund över faktumet att det förbjudna trädet gav ”kunskap
om gott och ont”. Varför är inte all kunskap god? Hur vet vi skillna-
den mellan god och dålig kunskap?

13
TORSDAGEN DEN 1 OKT0BER 2020

DE SOM FÖRAKTAR AUKTORITETER

Somliga betraktas som ”naturliga studenter” i klassen. De behöver
knappt studera för att få utmärkta betyg. De suger in allting lätt. De-
ras kunskap verkar ”fastna”. Men 1 och 2 Pet. gör det uppenbart att
vår utbildning i Kristus är lika för alla som vill överlåta sig själva.
De uppmuntrande orden i 2 Pet. 1 står i kontrast till den allvar-
liga varningen i 2 Pet. 2.

FRÅGA
Läs 2 Pet. 2:1–17. Vilka kraftfulla och fördömande ord säger han
här? Vilket fantastiskt hopp utlovas där samtidigt med denna
skarpa varning och fördömelse?

Lägg märke till att Petrus skriver i vers 10 om dem som föraktar
högre makter, dvs. makter i den himmelska världen. Den tillrät-
tavisningen är relevant även för oss idag. Som samfund behöver vi
samtidigt inse att det finns vissa ledarskapsnivåer i församlingen (se
Heb. 13:7, 17, 24), och vi är kallade att underordna oss och lyda dem,
åtminstone till den grad de själva är trogna mot Herren.
Men mitt i denna hårda fördömelse ger Petrus (i vers 9) en
motsats. Han säger att Herren vet ”att rädda de gudfruktiga ur
prövningen men också att hålla de orättfärdiga i förvar under tuktan
fram till domens dag”. Vår utbildning i kristen tro verkar inte bara
handla om att undvika prövningar. Den även lär oss de olika sätt
Gud använder sig av för att skydda oss och befria oss från dem som
”smugglar in fördärvbringande kätterier” (2 Pet. 2:1). Och då Hebre-
erbrevet fördömer förakt mot kristna ledare bör kristen utbildning
också omfatta att man lär sig att på rätt sätt förstå, underordna sig
och lyda sina ledare (Heb. 13:7).
Fastän man inte kan säga att Adam och Eva föraktade Guds auk-
toritet valde de att till slut vara olydiga mot den auktoriteten. Det
som gjorde deras överträdelse så allvarlig var att de gjorde det som
en uppenbar motreaktion på vad den auktoriteten, Gud själv, hade
sagt dem. Han hade ju gjort allt för deras bästa.

FÖR EFTERTANKE
Fundera ytterligare över frågan om auktoritet, inte bara i försam-
lingen eller i familjen utan också i livet generellt. Varför är rätt
utövning av auktoritet och rätt förhållande till den så viktig? Ta
med dina svar till studiegruppen på sabbaten.

14
FREDAGEN DEN 2 OKTOBER 2020

STUDIEHJÄLP
”Det heliga paret var inte bara barn som stod under Guds faderliga
omvårdnad, utan även elever som tog emot undervisning från den
allvise Skaparen. De besöktes av änglar och tilläts att samtala med
sin Skapare utan att någon slöja dolde hans ansikte. De var fulla
av livskraft som de fick från livets träd, och deras intellektuella
förmågor vara bara lite mindre än änglarnas. Den synliga världens
förunderliga ting – ’den allvises underverk’ (Job 37:16) – var en out-
tömlig källa till undervisning och glädje för dem. Under sextusen år
har människan utforskat naturens lagar och hur den fungerar. De
uppenbarades för dem av alltings oändlige Skapare och uppehållare.
De undersökte blad, blomma och träd, och från dem lärde de sig
deras livs hemligheter. Adam kände varje levande varelse, från den
mäktige Leviatan som rör sig i vattnet, till den obetydliga insekten
som fladdrar i solljuset. Han hade gett namn åt var och en av dem,
och han kände allas natur och vanor. Guds härlighet i himlen, de
otaliga himlakropparna i sina regelbundna kretslopp, ’lagen för
skyarnas jämvikt’ (Job 37:16), ljusets och ljudets, dagens och nattens
hemligheter – allt låg öppet för våra första föräldrars undersökning.
Guds namn stod skrivet på varje löv i skogen eller sten på bergen, på
varje lysande stjärna, på jorden, i luften och på himlen. Skapelsens
ordning och harmoni talade till dem om oändlig vishet och makt.
De upptäckte alltid något spännande som ökade deras kärlek och
framkallade nya uttryck av tacksamhet” (Ellen White: Det var mycket
gott, s. 33, 34).

SAMTALSSTART
Tänk tillbaka på er egen utbildning. Bidrog den till att ni blev
kristna? Vad anser ni saknades i den, och varför?

FÖRBÖN
Be att ni ska kunna ta till er de lärdomar som Gud vill ge er genom
sitt Ord, bönesvar, naturen och upplevelser i vardagen.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

15
SAMTALSFRÅGOR

1. Från början avsåg Gud att skolan/arbetet skulle vara ett tillfälle för människan att
möta honom och hans skapelse. Håller vi oss fortfarande till Guds avsikt med vårt
arbete idag? Hur kan vi lära känna Gud mer genom vårt arbete (betalt arbete, ut-
bildning, frivilligarbete, tjänst osv.)?
2. När vi betraktar Satans styrka i Edens trädgård är det lätt att bli frustrerad över vår
mänskliga svaghet. Adam och Eva visste att Gud var nära men accepterade ändå
ormens halvsanning. Hur kan vi, som saknar en sådan fysisk närhet till Gud, fortfa-
rande finna kraft och hjälp från honom så att vi kan övervinna frestelser?
3. Samtala om auktoritet och varför det är så viktigt att lyda en auktoritet. Vad hän-
der när en auktoritetsordning blir otydlig? Hur kan auktoritet missbrukas, och hur
reagerar vi när så sker?

16
16
17
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 10 OKTOBER 2020
”Du kommer inte att överleva”
”Jag heter Kubera. Mina föräldrar växte
upp i en by i centrala Indien. Båda kom
från icke-kristna bakgrunder. De gifte sig
och flyttade till den stora staden Benga-
luru där pappa arbetade som polis.
Mammas första graviditet var svår.
Hon förlöstes med kejsarsnitt och läka-
ren sa att hon skulle dö. Alla blev ledsna,
men de älskade barnet. Han var en frisk
och stilig pojke.
’Din bebis är väldigt söt’, sa en an-
nan patient. ’Eftersom du ska dö kan du
väl ge honom till mig?’
’Jag kan adoptera honom’, sa läka-
ren. ’Du kommer inte att överleva.’
Men en kristen sjuksköterska som
hette Sarala sa till mamma att inte ge
upp hoppet. ’Det finns en Gud som
heter Jesus’, sa hon. ’Om du tror på Jesus
Kristus kommer allt att bli bra.’
’Jag har inte hört talas om den
guden’, sa mamma svagt. ’Kan du be för
mig? Kan du hjälpa oss?’
Mamma sjönk ner i en djup sömn.
Medan hon sov lade Sarala handen på
hennes huvud och bad till Jesus.
Till allas förvåning återhämtade sig
mamma och kom hem med barnet tre
dagar senare. Flera av patienterna hade
berättat för mamma om sjuksköterskans
bön, och mamma förstod då att Jesus
hade räddat hennes liv.
Mamma beslöt sig för att tillbe Jesus,
men hon visste inte vilken kristen kyrka
hon skulle välja. Pappa tog henne till en
adventkyrka. Även om han inte själv var
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
18
troende kände han till de olika kyrkorna
i staden. En av hans egna vänner före-
slog Adventkyrkan och hade berättat för
honom att adventisterna följde Jesus och
bad till honom som Sarala hade gjort.
’Detta är rätt kyrka för dig’, sa
pappa bestämt. ’Du behöver gå dit om
du ska tillbe Jesus.’
Under de kommande 14 åren fick
mamma ytterligare sju barn. Idag är
hennes äldsta son konferensförestån-
dare i Indien. Hennes näst äldsta son
är pastor i Irland. Och tredje sonen är
pastor i Bengaluru. Tre döttrar arbetar
som lärare i adventistskolor. Hon har
också två söner som inte är anställda av
samfundet. Men båda är adventister som
spelar aktiva roller inom sina försam-
lingar. Jag är yngst.
När mamma fick sitt första barn sa
man att hon inte skulle överleva. Men
genom bön och tro på Jesus överlevde
hon och fick ytterligare sju barn som
alla blev kristna och adventister. Idag är
mamma Kamalamma en frisk 72-åring
som är mormor till åtta barnbarn.
Medan jag växte upp lärde mamma
mig om Guds kärlek och omsorg. Tack
vare hennes tro lärde hela vår stora
familj känna Jesus.”
En del av de missionsgåvor som vi
ger till detta kvartals speciella projekt
kommer att bidra till att bygga två
kyrkor i Bengaluru där Kubera och
hans mamma bor.
2 Familjen
INFÖR SABBATEN DEN 10 OKTOBER 2020

”Lyssna till din fars förmaningar, min son, förkasta inte din mors undervis-
ning” (Ords. 1:8)...

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 3:1–15; 2 Kor. 4:6; Luk. 1:26–38; Matt. 1:18–24; Ef. 4:15; 1 Joh.
3:18; 5 Mos 6.

INLEDNING
Som människor håller vi (förhoppningsvis) hela tiden på med att lära
oss något. Själva livet är en skola.
”Ända sedan den allra äldsta tiden hade de trogna i Israel varit
mycket noggranna med hur de unga skulle undervisas. Herren hade
sagt att ända från spädbarnsåldern skulle barnen få lära sig om hans
godhet och storhet. Framför allt skulle de få lära sig hur den uppen-
barades i hans lag och visade sig i Israels historia. Sång, bön och un-
dervisning från Skrifterna skulle anpassas efter barnets intellektuella
utveckling. Föräldrarna skulle lära sina barn att Guds lag var ett ut-
tryck för hans natur. När de lärde sig lagens principer visade sig Guds
avbild i deras sinne och själ. Mycket av undervisningen var muntlig,
men de unga lärde sig också att läsa de hebreiska skrifterna. De hade
tillgång till pergamentrullarna som innehöll Gamla testamentets
skrifter så att de kunde studera dem” (Ellen White: Messias, s. 56).
Under större delen av den mänskliga historien ägde utbildningen
rum i hemmet, särskilt för de yngsta. Vad säger Bibeln om utbildning
i familjen, och vilka principer kan vi finna där för vår egen del, vilken
vår familjesituation än råkar vara?

Studiematerial för den 4 – 10 oktober 2020

19
SÖNDAGEN DEN 4 OKTOBER 2020

DEN FÖRSTA FAMILJEN

Vi har inte fått många detaljer, faktiskt inga, på de första sidorna i
Bibeln angående vilket slags utbildning som pågick i mänsklighe-
tens tidigaste historia. Men vi kan vara säkra på att det var inom
familjestrukturen som utbildningen då ägde rum.
”Familjen var tyngdpunkten i den undervisning som grundades
i Edens trädgård. Adam kallades ’son till Gud.’ Luk. 3:38. Och det
var av sin Far som Adam och Eva fick sin undervisning. Det var
verkligen fråga om en familjeskola” (Ellen White: Vägen till mognad,
s. 43).
Även om vi inte vet exakt vad det var som undervisades kan vi
vara säkra på att det handlade om skapelsens under och efter synda-
fallet återlösningsplanen.

FRÅGOR
Vad lär följande texter, och varför tror du att dessa lärdomar kan
ha varit en del av den utbildning som Adam och Eva gav sina barn?
1 Mos. 1–2; 3:1–15; 2 Kor. 4:6; Luk. 10:27; Gal. 3:11; Upp. 22:12.

”Guds plan var att den undervisningsform han använde sig av i

världens början skulle bli ett mönster för oss i alla tider. För att
illustrera de principer Gud följde, upprättade han en mönsterskola
i Edens trädgård där de första människorna bodde” (Ellen White:
Vägen till mognad, s. 28).
Kristen utbildning ägnar sig åt att utbilda familjer och medlem-
mar i lära, tillbedjan, vägledning, gemenskap, evangelisation och
tjänst. Det är i hemmet man lär familjemedlemmar om Guds kärlek
och löften. Det är där Jesus presenteras för barnen som deras Herre
och Frälsare och vän, och det är där som Bibeln framhålls som
Guds Ord. Det är i familjen man visar hur en sund relation med vår
himmelske Fader ser ut.
I 1 Mos. 4:1–4 finner vi både Kain och Abel med sina offer till
Herren. Vi kan säkert anta att de lärde sig vad offren betydde och
hur viktiga de var i frälsningsplanen som en del av sin undervis-
ning i familjen. Men som berättelsen visar leder en god utbildning
naturligtvis inte alltid till det önskade resultatet.

FÖR EFTERTANKE
Vilka val kan du göra, oavsett hur din hemsituation ser ut, för att
ditt hem ska bli en miljö där sanning lärs och levs ut?

20
MÅNDAGEN DEN 5 OKTOBER 2020

JESUS BARNDOM
Bibeln ger oss få detaljer om Jesus barndom. Mycket från de åren
förblir ett mysterium. Men vi har fått en viss insikt i hans jordiska
föräldrars, Marias och Josefs karaktär, och vad vi lär oss om dem
kan förklara något lite för oss om hans barndom och utbildning.

FRÅGA
Vad lär oss dessa texter om Maria och Josef, och hur kan de kan-
ske ge oss en insikt i hur Jesus utbildades av sina föräldrar?

Luk. 1:26–38

Luk. 1:46–55

Matt. 1:18–24

I dessa texter kan vi se att både Josef och Maria var trogna judar
som försökte leva i lydnad för Guds lagar och bud. Och när Herren
faktiskt kom till dem och talade om för dem vad som skulle hända
dem gjorde de troget som de blev tillsagda.
”När Jesus var barn fick han inte någon undervisning i skolorna
som fanns i synagogorna. Hans mor var hans första lärare. Han fick
sin kunskap om de himmelska tingen från henne och från profe-
ternas skriftrullar. På sin mors knä fick han nu lära sig orden som
han själv hade talat till Israel genom Mose. Under sin barndom och
ungdom besökte han aldrig de skriftlärdas skolor. Han behövde inte
undervisningen som man kunde få från sådana källor, för Gud var
hans lärare” (Ellen White: Messias, s. 56).
Utan tvekan var Jesus föräldrar goda och trogna lärare för
barnet, men som berättelsen i Luk. 2:41–50 visar fanns där mycket
kring deras Son som de inte förstod, eftersom Jesus hade kunskap
och visdom som han endast fått av Herren.

FÖR EFTERTANKE
Läs på nytt citatet från Ellen White ovan. Hon skriver om hur Jesus
på sin mors knä fick lära sig orden som han själv hade talat. Hur
reagerar du på det? Vad säger det oss om Guds förunderliga kär-
lek? Hur kan vi som fallna och syndiga varelser visa vår tacksam-
het?

21
TISDAGEN DEN 6 OKTOBER 2020

KOMMUNIKATION
I en mycket verklig bemärkelse är utbildning på varje nivå kom-
munikation. Läraren har kunskap, vishet, information och fakta att
ge vidare till andra. Den som är fylld med mycket kunskap behöver
kunna kommunicera den på ett lämpligt sätt. Till vilken nytta blir
annars allt det han eller hon kan, åtminstone när det gäller undervis-
ning?
Men på ett annat plan är inte god undervisningsförmåga bara en
förmåga att kommunicera. Det är också viktigt för hela processen
att bygga upp en relation. ”Det finns knappast något värdefullare än
den gemenskap som en lärare kan ge sina elever. Det är bara när vi
är tillsammans som vi kan förstå varandra och det måste vi göra, om
vi ska kunna vara till nytta. Det gäller bland vuxna och i ännu högre
grad bland barn och ungdomar” (Ellen White: Vägen till mognad,
s. 230).
Med andra ord: god undervisning verkar både på det emotionella
och på det personliga planet. När familjen är skolan är detta mycket
viktigt. En god relation behöver byggas mellan eleven och läraren.
Relationer byggs och utvecklas genom kommunikation. När
kristna inte kommunicerar med Gud, t.ex. genom bibelläsning eller
bön, stagnerar deras relation med Gud. Familjerna behöver gudom-
lig vägledning om de ska växa i nåd och kunskap om Kristus.

FRÅGA
Läs följande texter. Vad kan vi lära oss från dem om hur starka
familjerelationer (eller andra relationer, för den delen) kan byggas
upp? Ps. 37:7–9; Ords. 10:31, 32; 27:17; Ef. 4:15; 1 Joh. 3:18; Tit.
3:1, 2; Jak. 4:11.

Att ta tid för att så kommunikationens rätta säd förbereder inte bara
familjemedlemmarna för en personlig relation med Kristus utan
hjälper dem också att utveckla relationer inom familjen. Det öppnar
upp kanaler för kommunikation som man får glädje av när barnen
når pubertets- och vuxenåldern. Även om man inte har barn fung-
erar principerna från dessa texter i alla sorters relationer.

FÖR EFTERTANKE
Varför är det inte bara viktigt vad vi säger utan också hur vi säger
det? Vad har du lärt dig av situationer där ditt sätt att säga något
förstörde mycket av det du sade, även om det i sig var rätt?

22
ONSDAGEN DEN 7 OKTOBER 2020

FÖRÄLDRARNAS ROLL
”Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem
efter Herrens vilja” (Ef. 6:4).

”Att finna en driftig hustru, vem förunnas det – långt mer än

pärlor är hon värd” (Ords. 31:10).

Föräldrarna har ett viktigt ansvar. Fadern har en väsentlig ledar-

skapsroll i familjen, och familjen utgör grunden för församlingen,
skolan och samhället. Om fadern är svag, ansvarslös och inkompe-
tent lider församlingen, skolan och samhället av konsekvenserna. Fä-
derna bör försöka visa Andens frukt: ”kärlek, glädje, frid, tålamod,
vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal.
5:22, 23).
Likaså har mödrarna en av de viktigaste rollerna i hela samhäl-
let. De har ett stort inflytande i att forma barnens karaktär och att
upprätthålla stämning och självbehärskning i hemmet. Föräldrarna
bör göra allt de kan för att stödja varandra i undervisningen av
barnen.

FRÅGA
Vad kan fäder och mödrar lära sig av dessa texter? Ef. 5:22, 23,
25, 26; 1 Kor. 11:3; 2 Kor. 6:14; Rom. 13:13, 14; 2 Pet. 1:5–7; Fil.
4:8.

Kristna föräldrar har ett moraliskt ansvar att vara bibliska förebilder
för Kristus och församlingen i sitt beteende. Den äktenskapliga rela-
tionen är en bild på Kristus relation till församlingen. När föräldrar-
na vägrar att leda eller leder på ett tyranniserande sätt ger de en falsk
bild av Kristus för sina egna barn och för världen. Gud befaller alla
kristna föräldrar att flitigt undervisa sina barn till att älska Herren
med hela sitt hjärta (se 5 Mos. 6:7). De ska lära dem Herrens fruktan
– en total, kärleksfull hängivenhet och överlåtelse till honom.
I 5 Mos. 6:7 fick israeliterna vägledning om sina barns utbildning
när det gäller de stora ting som Herren hade gjort för sitt folk. Men
vilken underbar berättelse de äldre än hade att berätta för sina barn,
har vi som lever efter Kristus kors en mycket bättre berättelse att
berätta!
Därför är den uppfostran vi ska ge en pågående och framåt-
skridande process där vi ska ingjuta Guds sanning i våra barn och
förbereda dem för deras personliga förhållande till Kristus.
Men slutligen har vi alla fått den fria viljans heliga gåva. Ytterst
har våra barn, när de vuxit upp, ett ansvar för sig själva inför Gud.

23
TORSDAGEN DEN 8 OKTOBER 2020

FÖR ATT NI INTE SKA GLÖMMA

Innan israeliterna kom in i det utlovade landet talade Mose till
dem igen och upprepade hur underbart Herren hade lett dem. Han
manade dem om och om igen att inte glömma vad Herren hade gjort
för dem. På många sätt var 5 Mos. Moses testamente. Fastän boken
skrevs för årtusenden sedan, i en kultur och livssituation som var
radikalt annorlunda än någonting vi möter idag, gäller principerna
även för oss.

FRÅGA
Läs 5 Mos. 6. Vad kan vi lära oss från detta kapitel om den kristna
utbildningens principer? Vad bör vara centralt i all vår undervisning,
inte bara när det gäller våra barn utan också vem som helst som
inte vet vad vi vet om Gud och hans stora frälsningsgärningar? Vad
finns det också för varningar i dessa verser?

Guds förunderliga gärningar bland dem stod i centrum för allt de

skulle undervisa sina barn om. Varningen att inte glömma vad Gud
hade gjort bland dem var mycket tydlig!
Föräldrarna ska alltså spela den första huvudrollen i integrationen
av den bibliska undervisningen i sina barns liv. Då har de naturligtvis
ett ansvar att organisera och förbereda sina egna liv på ett sådant sätt
att de har adekvat kunskap och tid att tillbringa med sina barn.
”Mamman är barnets första lärare. Under den tid då barnen är
som mest mottagliga och utvecklas fortast ligger undervisningen av
barnen till stor del i hennes händer” (Ellen White: Vägen till mognad,
s. 295).
Detta är en viktig tid då föräldrarna lär sina barn om Guds kärlek
och löften. Att regelbundet ta tid för att personligen undervisa om
Guds vishet och löften för barnen har en positiv inverkan på familjen
för kommande generationer.

FRÅGA
Läs 5 Mos. 6:7: ”Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem
när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig
och när du stiger upp.” Vad är poängen här, och varför är det viktigt
att alltid lyfta fram att Herren är verklig, inte bara för våra barn
utan också för oss själva?

24
FREDAGEN DEN 9 OKTOBER 2020

STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Förberedelse”, s. 295–302; ”Samarbete”,
s. 303–307; ”Fostran”, s. 308–318 i Vägen till mognad.

”Båda föräldrarna har ansvar för barnets första och fortsatta uppfost-
ran, och för båda är därför kravet på noggrann och ordentlig förbe-
redelse högst aktuell. Innan man tar ansvaret att bli far eller mor bör
man lära känna det som styr den fysiska utvecklingen… Man bör
också förstå de lagar som styr intellektuell utveckling och moralisk
träning” (Ellen White: Vägen till mognad, s. 296).

”Samarbetet ska börja i hemmet hos föräldrarna själva. I barnens

uppfostran har de gemensamt ansvar och de bör ständigt sträva efter
att handla tillsammans. De bör överlåta sig åt Gud och söka hjälp
hos honom för att stödja varandra… Föräldrar som har uppfostrat
sina barn så, kommer sannolikt inte att kritisera lärarna. De känner
att både barnens intressen och rättvisa mot skolan kräver att de så
långt som möjligt stöder och respekterar den som delar deras ansvar”
(Ellen White: Vägen till mognad, s. 303).

SAMTALSSTART
Tänk tillbaka på hur ni själva blev uppfostrade. Fick ni lära er att tro
på Gud och att lita på honom? Hur har er uppfostran påverkat er tro?

FÖRBÖN
Be att föräldrarna i er församling ska få vishet till att lära sina barn
att älska Gud.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

25
SAMTALSFRÅGOR

1. Oavsett om vi har barn eller inte finns vi alla i någon sorts sammanhang där vi sam-
verkar med andra. Vad har du lärt dig av denna veckas studium som kan hjälpa dig
i samverkan med och även i vittnande för andra, antingen där du befinner dig eller
någon annanstans?
2. Vi ser gärna utbildning som någonting gott. Men är det alltid så? Vilka exempel
finns det på utbildning som förvrängts och blivit till någonting ont? Vad kan vi lära
oss av dessa negativa exempel, och hur kan det hjälpa oss att göra utbildning till
någonting gott?
3. Som det sades i onsdagens studium har vi alla den fria viljans heliga gåva. Förr
eller senare blir barnen unga vuxna eller myndiga, och då måste de fatta sina egna
beslut när det gäller Gud som de har undervisats om under hela sitt unga liv. Varför
behöver föräldrarna, och faktiskt alla som försöker lära andra om evangelium, all-
tid hålla i tankarna denna viktiga sanning om den fria viljan?

26
27
27
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 17 OKTOBER 2020
En ko som heter
Ogen Rwot – ”Lita på Gud”
Jane Okello är 46 år gammal och mor till
tio barn. Hon är en av de många i norra
Uganda som växte upp i flyktinglägren
under tiden då Koni och hans fruktade
armé terroriserade stora områden i över
20 år.
I internflyktinglägren fick man inte
lära sig läsa och skriva. Odlingskunska-
perna som tidigare hade gått i arv mellan
generationerna glömdes bort, och många
lider idag av posttraumatisk stress på
grund av allt de har varit med om, sett
och upplevt.
En dag gick Jane förbi en utbild-
ningssession där en ung man berättade
om vilka mål ADRA hade med grup-
pen och hur man ville stötta medlem-
marna att få tillbaka hoppet om en
ljusare framtid. ”Jag tyckte om den unge
mannens ödmjuka inställning, hur han
uppmuntrade gruppmedlemmarna att
inte ge upp sina drömmar, och att varje
medlem hade möjlighet att förbättra sitt
liv”, berättar Jane.
Hon blev medlem i gruppen, och det
första hon lärde sig var hur man kunde
ordna bröllop och baka kakor i enkla
ugnar med bara eld, sand och en stor
plåtlåda. ”Bröllop och andra tillställ-
ningar är viktiga i Uganda”, förklarar
Jane. ”Jag blev bra på att baka och kunde
med en gång få ihop pengar till att hjälpa
min man i hans kamp för att försörja vår
familj.
Jag lärde mig odlingstekniker och
hur man sparar lite pengar för att sedan
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | UGANDA
28
ta ett större lån. Efter ett år kunde jag
skörda mina egna grödor trots att över-
svämningar och torka hade förstört en
del av skörden. Jag kände mig mycket
stolt, och någonting jag inte hade förvän-
tat var att jag plötsligt började känna mig
värdefull. Jag kunde göra min del i att
försörja min familj, och mina drömmar
kunde bli verklighet genom hårt arbete.
En annan erfarenhet var att min man
och jag slutade bråka om pengar. Hans
respekt för mig växte, och jag förstod hur
svårt han hade haft det när han bar hela
den tunga bördan av att försörja oss alla.
Vi fick mer harmoni i familjen.”
Det största som hände inträffade
efter det andra året. När Jane då sålde
en del av skörden fick hon så pass bra
betalt att hon kunde köpa sin egen ko. I
så många år hade hon drömt om att få
äga en egen ko, men hon hade aldrig haft
pengar till det. Nu kunde hon ge sina
barn mjölk, och kalvarna som föds blir
ett stort tillskott till kassan när de säljs.
”Idag har jag en egen ko”, säger
Jane glatt. ”Jag har gett henne namnet
Ogen Rwot som betyder ’Lita på Gud!’
Den heter så eftersom ADRA gav mig
tillbaka tilliten till Gud, att han brydde
sig, hade en plan för mitt liv och ville ge
mig hopp. Jag är så tacksam!”
”Jag vet vilka avsikter jag har med er,
säger Herren: välgång, inte olycka. Jag
skall ge er en framtid och ett hopp” (Jer.
29:11).
3 Lagen som lärare
INFÖR SABBATEN DEN 17 OKTOBER 2020

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och
med all din kraft” (5 Mos. 6:5).

HUVUDTEXTER
5 Mos. 6:5; 31:9–27; Rom. 3:19–23; Upp. 12:17; 14:12; Mark. 6:25–27;
Heb. 5:8.

INLEDNING
I sin varning till galaterna om legalismen skrev Paulus: ”Om vi hade
fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott
av lagen” (Gal. 3:21). Om någon lag kunde ha ”skänkt liv” så skulle
det ha varit Guds lag. Ändå är Paulus poäng att inte ens Guds lag
kan ge oss syndare liv. Varför? ”Men nu har skriften lagt allt under
synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron
på Jesus Kristus” (Gal. 3:22).
Men om lagen inte kan skänka syndarna liv, vad har den för syfte,
förutom att visa oss vårt behov av nåd? Har lagen då bara en negativ
funktion, att bara visa oss våra synder?
Nej, lagen finns också för att peka oss på vägen till livet, som bara
finns i Jesus. Det är också vad sann utbildning bör handla om – att
peka oss mot ett liv i nåd, tro och lydnad för Kristus. Det är därför
vi denna vecka ska studera vilken roll Guds lag har i hela frågan om
kristen utbildning. Fastän lagen inte kan rädda oss, låt oss se vad den
kan lära oss om tro, nåd och Guds kärlek till den fallna mänsklighe-
ten.

Studiematerial för den 11 – 17 oktober 2020

29
SÖNDAGEN DEN 11 OKTOBER 2020

ATT ÄLSKA OCH FRUKTA GUD

5 Mos. innehåller Moses sista ord till Israel inför en ny generation
som till slut skulle träda in i det utlovade landet. Men innan de
gjorde det hade han några mycket tydliga ord och vägledning att
tala till dem.

FRÅGA
Läs 5 Mos. 31:9–13. Vad betyder det att frukta Gud?

Gud hade en avsikt med sina sätt att införliva lagen i Israel. Han
gjorde allt för att hans lag inte skulle glömmas bort. På detta sätt är
Gud en tålmodig lärare. Han undervisar och upprepar och sän-
der profeter och använder sina tjänare för att ge och införliva sitt
budskap. Han gjorde det om och om igen. Är inte mycket av Gamla
testamentets skrifter faktiskt just Guds försök att lära sitt folk att
följa livets väg?
Lägg i dessa verser märke till hur Mose betonar hur viktigt det
är att de kommande generationerna lär sig lagen. Han beskriver det
som en process i två steg. Först ska barnen höra lagen och sedan lära
sig ”att frukta Herren, er Gud” (5 Mos. 31:13).
Först hör de, och sedan lär de sig att frukta Gud. Inlärning
förutsätter alltså att gudsfruktan inte naturligt kommer från att man
känner lagen. Gudsfruktan måste läras. Mose antyder att kunskap
och gudsfruktan är en process, inte en omedelbar orsak-verkan-
relation.
Folket får befallningen: ”Du skall älska Herren, din Gud, av
hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft” (5 Mos.
6:5). Hur är det möjligt att frukta och älska Gud samtidigt? Kanske
kan vi jämföra det med hur ett barn älskar och fruktar en god far.
En god far visar sin kärlek och omsorg genom att visa att vad han
säger menar han, och vad han menar säger han. Med en sådan far
får man verkligen ta konsekvenserna om man gör fel. Ja, vi kan och
måste älska och frukta Gud på samma gång. De är inga motstridiga
tankar. Ju mer vi lär oss om Gud desto mer kommer vi att älska
honom tack vare hans godhet. Ändå kan vi samtidigt också frukta
honom allt mer ju mer vi lär känna honom, eftersom vi kan se hur
helig och rättfärdig han är och, som kontrast, hur syndiga och orätt-
färdiga vi är. Vi förstår mer och mer hur det endast är av nåd, utan
egna förtjänster, som vi kan slippa gå under.

FÖR EFTERTANKE
Hur förstår du vad det innebär att samtidigt älska och frukta Gud?

30
MÅNDAGEN DEN 12 OKTOBER 2020

ETT VITTNE MOT DIG

När Mose vet att han snart ska dö är han djupt medveten om vilken
situation som han kommer att lämna efter sig. Han vet att efter
hans död kommer israeliterna in i det utlovade landet Kanaan. Han
vet också att de kommer att bli upproriska när de uppnår sitt länge
efterlängtade mål.

FRÅGA
Läs 5 Mos. 31:14–27. Vilka förberedelser gör Mose inför sin död?
Vad var hans främsta bekymmer, och hur tar han upp dem?

Kanske låter Moses ton här som en lärares som förbereder sig för att
bli ersatt. Han vet att hans elever har uppfört sig illa i hans närvaro
i klassrummet. Han låter sig inte luras till tron att de inte gör uppror
i hans frånvaro. Han vägleder leviterna som bär förbundsarken att
lägga lagboken bredvid arken för att den ska vara ett ”vittne”. Mose
ger inte bara en studieplan till sin efterträdare. Han ger också ett
vittne. Han talar om lagboken som om den var en levande varelse
med kraft att tillrättavisa människohjärtan.

FRÅGA
Tänk på lagen som ska ”vittna mot” dem. Hur ser vi denna tanke
också i Nya testamentet? Se Rom. 3:19–23. Hur pekar lagen
alltså på vårt behov av nåd?

I 5 Mos. 31 säger Gud till Mose att skriva ner sången som Her-
ren har lärt honom. Mose ska sedan lära israeliterna sången så att
”denna sång skall vittna för mig mot dem” (5 Mos. 31:19). Återigen
ser vi Guds direktiv personifierade. Ett budskap delas och sprids
lättare när den sjungs. När en sång är ett vittne kan den få folk att se
på sig själva och vad sången säger om dem.

FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt kan Guds lag vittna mot oss även när vi försöker lyda
den med all vår gudagivna styrka? Vad lär detta vittne oss om
behovet av evangelium i våra liv?

31
TISDAGEN DEN 13 OKTOBER 2020

FÖR ATT DU SKA HA FRAMGÅNG

I hela Bibeln hör vi om olika saker som kan leda till att man känner
och lyder Guds lag.

FRÅGA
Läs Jos. 1:7, 8. Vad säger Herren till Josua, och hur kan principerna
där tillämpas även på oss idag?

När Josua träder in i Kanaan säger Herren till honom: ”Så var tap-
per och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik
inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i
allt vad du gör” (Jos. 1:7).
Den här tanken att framgång är en konsekvens av lydnad kan
kännas som en motsats till det sätt som framgång mäts på i vår
värld idag. Många tror idag att tecknen på framgång är innovation,
kreativitet och självförtroende. Att lyckas i en specifik verksamhet
förutsätter ofta extraordinär begåvning och risktagande.
Men i Guds ögon är förutsättningarna för framgång någonting
helt annat.

FRÅGA
Läs Upp. 12:17; 14:12; Rom. 1:5; 16:26; Jak. 2:10–12. Vad säger
dessa texter oss idag om lydnad för Guds lag? Alltså: varför är det
fortfarande viktigt att vi håller Guds lag även om vi inte blir frälsta
genom att lyda den?

Gamla testamentet, Nya testamentet, det gamla förbundet, det nya

förbundet – det spelar ingen roll: som bibeltrogna kristna är vi kal�-
lade till att lyda Guds lag. Brott mot lagen, synd, kan bara leda till
smärta, lidande och evig död. Vem har inte lärt sig eller själva sett
syndens resultat, resultaten av brott mot Guds lag? Precis som det
gamla Israel skulle ha framgång genom att lyda Guds lag (även om
de också behövde nåd) får vi sann framgång när vi lyder Guds lag.
Därför behöver kristen utbildning lyfta Guds lag som en central del i
vad det innebär att leva av tro och förtrösta på Guds nåd.

FÖR EFTERTANKE
Vad har du själv upplevt av syndens konsekvenser? Vad har du
lärt dig som du kan berätta för andra så att kanske även de kan
undvika de misstagen?

32
ONSDAGEN DEN 14 OKTOBER 2020

DE LAGLYDIGAS
MÖDOR OCH KAMPER
Det finns stora fördelar med att följa Guds lag, som man ser i livet
hos dem som Gud har gett framgång. Josua följde Guds föreskrif-
ter noga och ledde Israels folk väl. Nu och då talade Herren om för
Israel att om de lydde lagen skulle de ha framgång.

FRÅGA
Läs 2 Krön. 31:20, 21. Vad säger de här verserna om huvudorsa-
kerna till Hiskias framgång?

Vilket utbildningssammanhang vi än befinner oss i behöver vi

betona vikten av lydnad i vår undervisning. Men människor är inte
dumma. De lägger förr eller senare märke till det kalla faktumet att
vissa personer är trogna, kärleksfulla och lydiga. Men än sen då?
Olyckor händer även dem. Hur förklarar vi det?
Faktum är att vi inte kan förklara det. Vi lever i syndens och ond-
skans värld där den stora striden rasar, och ingen av oss är immun
mot den.

FRÅGA
Vad säger dessa texter oss om denna svåra fråga? Mark. 6:25–27;
Job 1, 2; 2 Kor. 11:23–29.

Utan tvekan har inte goda, trogna och laglydiga människor alltid
haft framgång, i varje fall inte som världen förstår den. Även här
finns kanske delvis ett svar på denna svåra fråga som brukar upp-
stå när vi försöker lära ut vikten av lagen. Exakt vad menar vi med
framgång? Vad sade psalmisten? ”Jag står hellre vid tröskeln i min
Guds hus än jag bor i de gudlösas tält” (Ps. 84:11). Utan tvekan har
inte alla de som är trogna mot Gud och lyder hans lag alltid fram-
gång mätt med världens mått, i varje fall inte nu. Vi gör människor
en björntjänst om vi säger något annat.

FÖR EFTERTANKE
Läs Heb. 11:13–16. Hur hjälper dessa verser oss att förstå varför
de trogna ändå lider i detta liv?

33
TORSDAGEN DEN 15 OKTOBER 2020

JESUS, VÅRT EXEMPEL

Jesus Kristus, Guds Son, var den ende som levde ett mänskligt liv i
fullkomlig lydnad för Fadern och Guds lag. Han gjorde det för att
vara vår ställföreträdare men också för att vara vårt exempel.

FRÅGA
Läs Luk. 2:51, 52; Fil. 2:8; Heb. 5:8; Joh. 8:28, 29. På vilket sätt
påminner de oss om Kristus lydnad genom hela hans liv?

Johannes uttryckte det kanske bäst när han skrev följande: ”Den
som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde”
(1 Joh. 2:6). När vi fäster våra ögon vid Kristus liv och verksamhet
här på jorden är det lätt att se hur han behagade Fadern genom sin
lydnad. Kristus uppfyllde profetian och upprätthöll Guds lag genom
sitt liv.
Precis som Gud befallde Mose att skriva ner hans lag så att den
skulle bli ett vittne för Israel var Kristus ett levande, förkroppsligat
vittne för sina apostlar, lärjungar, syndare och heliga. I stället för
att bara ha en uppsättning regler att följa har vi nu också Jesus som
exempel, en människa av kött och blod.
Vilken bättre förebild kan vi som lärare presentera för eleverna än
Jesus och hur han lydde Fadern?
”Det finns de som säger att de tror på Jesus, men inte anser att de
behöver lyda Gud. Det är inte tro utan övermod. ’Av nåd är ni frälsta
genom tron.’ Ef 2:8. Men ’tron: i sig själv, utan gärningar … är död’.
Jak 2:17. Innan Jesus kom till jorden sa han om sig själv: ’Gärna gör
jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.’ Ps 40:9. Innan
han for upp till himlen sa han: ’Jag har hållit min faders bud och är
kvar i hans kärlek.’ Joh 15:10. I Bibeln står det att vi har lärt känna
honom … av att vi håller hans bud.’ 1 Joh 2:3. ’Den som säger att han
förblir i honom måste själv leva så som han levde.’ 1 Joh 2:6” (Ellen
White: Vägen till Kristus, s. 86).

FÖR EFTERTANKE
Vad kan du göra bättre för att följa Kristus exempel på alla områden
i ditt liv och därmed också vara en bättre lärare för andra? Det kan
vara en gammal och sliten tanke, men varför talar det vi gör mycket
starkare än det vi säger?

34
FREDAGEN DEN 16 OKTOBER 2020

STUDIEHJÄLP
”Den kärlek som ligger till grund för skapelsen och befrielsen utgör
också grunden för sund utveckling. Det framgår av den lag som Gud
har gett oss som ett rättesnöre för livet. Det förnämsta och viktigaste
budet lyder: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och
med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd.’
Luk 10:27.
När vi älskar Gud, som är evig och allvetande, med all vår kraft,
allt vårt förstånd och av hela vårt hjärta, innebär det att vi utvecklar
alla våra förmågor på bästa sätt. Det betyder att Guds avbild upprät-
tas i hela människan – både i kroppen och hennes inre.
Det andra budet är av samma slag: ’Du skall älska din nästa som
dig själv.’ Matt 22:39. Kärlekens lag uppmanar oss att helhjärtat tjäna
Gud och våra medmänniskor med allt vi har och är. När vi lever så
för att vara till hjälp för andra, märker vi att det är vi själva som får
ut mest av det.
Osjälviskhet är grunden för all sann utveckling och den förfinar
och förstärker alla våra förmågor. Vi får allt större del av Guds natur.
När vi tar emot himlen inom oss förbereder vi oss för gemenskapen
där” (Ellen White: Vägen till mognad, s. 24, 25).

SAMTALSSTART
Hur lärde ni er att ”frukta Gud”? Spelade lagen någon roll i den
processen?

FÖRBÖN
Be att Gud ska hjälpa er att bättre förstå att lagen är ett uttryck för
Guds kärlek.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

35
SAMTALSFRÅGOR

1. Likt det gamla Israel uppmanas vi att samtidigt älska och frukta Gud (Matt. 22:37;
Upp. 14:7). Samtala i studiegruppen om hur vi kan göra båda två. Svara också på
frågan: Varför är dessa två bud inte i konflikt med varandra?
2. Vad är skillnaden mellan att sätta upp normer och att skapa regler? Vad är din
erfarenhet, är vårt samfund mer intresserat av att sätta upp höga normer inom den
egna gemenskapen eller att skapa regler som enar dess gemenskap? Vad säger
Bibeln om att sätta upp höga normer för en själv? För ens familj? Församling?
3. Hur håller vi den rätta balansen mellan att peka på hur viktigt det är att lyda Guds
lag och samtidigt visa varför denna lydnad inte är en källa till frälsning?
4. Läs Ps. 119 och lägg märke till hur många gånger psalmen nämner lydnad, frihet,
lagar, regler och bud. Vad vill författaren till Ps. 119 förmedla om dessa?

36
37
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 24 OKTOBER 2020
Gud verkar på hjärtat
En lärare drog adventistparet åt sidan.
Hon hade lyssnat till ett hälsoföredrag
som de precis hade hållit på hennes
skola.”Min svärmor lider av ett allvarligt
ryggproblem”, berättade hon. ”Kan ni
föreslå någon behandling som skulle
kunna lindra hennes smärtor?”
Läraren, Aisha, bad paret att följa
med hem till hennes svärmor. Sandeep
och Ramya hade nyligen blivit klara med
sina läkarutbildningar, och hälsoföre-
draget på skolan var det första som de
hade hållit. De planerade att hålla hälso-
seminarier på många platser i Indien och
föredrog att använda naturläkemedel när
det var lämpligt.
Gamla svärmor Shubhangi låg i
sängen. Hon hade spenderat mycket
pengar på olika behandlingar utan att bli
bättre. Hennes svärdotter, son och barn-
barn hade tidigare bott i samma hus.
Men de hade flyttat efter att ha tröttnat
på att ta hand om henne.
Sandeep bläddrade igenom en hög
papper som Shubhangi hade fått efter
sina behandlingar. Ramya tog reda på
vilka mediciner Shubhangi tog. Sandeep
och Ramya tittade på varandra. Vad
skulle de göra? De hade nyligen avslu-
tat sina studier och hade aldrig använt
naturläkemedel i ett så allvarligt fall. De
bad.
”Vi vill pröva något”, sa Sandeep till
Shubhangi. ”Skulle du vara villig att låta
bli att ta dina mediciner i fem dagar?”
Shubhangi var villig. Ramya gav
henne hydroterapi-behandlingar och
massage både morgon och kväll. Hon
gjorde rå grönsaksjuice som Shubhangi
fick till sina måltider. Den tredje dagen
reste sig Shubhangi från sängen och gick
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
38
för första gången på flera månader. Hon
brast i gråt.
”Min son och svärdotter hade läm-
nat mig att dö”, sa hon. ”De ville inte ta
hand om mig längre.”
”Be till Gud och han kommer att
föra dem tillbaka”, svarade Sandeep.
Shubhangi var inte kristen. Hennes
hem låg i ett strikt icke-kristet område.
Faktum var att om grannarna såg någon
med en Bibel skulle det skapa problem.
Sandeep bad och gav Shubhangi en Bibel
på hennes modersmål.
”Läs en sida varje dag och be till
Jesus”, sa han. ”Han kommer att föra
hem din son, din svärdotter och sina
barnbarn.”
Efter fem dagars behandling hade
Shubhangi inte längre ont. Hon var helt
frisk. Men tio dagar senare ringde hon
Sandeep och sa: ”Du sa att jag skulle
läsa Bibeln varje dag och be så skulle
min son komma tillbaka. Men det har
gått tio dagar och inget har hänt.”
”Fortsätt att be så kommer Gud att
utföra ett underverk”, sa Sandeep.
Tre dagar senare fick Sandeep ett
sms. ”Nu bor vi hemma hos svärmor”,
skrev Aisha. Familjen hade återfören-
ats. Shubhangi läser fortfarande Bibeln
regelbundet, och hon ber. Sandeep och
Ramya är överlyckliga.
”Hon var vår första patient, och det
var ett svårt fall”, säger Sandeep. ”Vi
visste inte hur vi skulle hantera det, och
vår utbildning gav oss bara de grundläg-
gande principerna. På något sätt ledde
Gud. Och vi fick uppleva att det stäm-
mer att medan hälsoevangelisten arbetar
med kroppen verkar Gud på hjärtat.”
4 Herrens perspektiv:
den bibliska
världsbilden
INFÖR SABBATEN DEN 24 OKTOBER 2020

”Herrens blick når överallt, den följer onda och goda” (Ords. 15:3).

VECKANS HUVUDTEXTER
Ords. 15:3; Job 12:7–10; Ef. 6:12; Upp. 20:5, 6; Joh. 1:1–14; Mark.
12:29–31.

INLEDNING
Den polske poeten Czeslaw Milosz, började en av sina dikter med
att skriva om fantasidjur: talande harar, ekorrar mm. De ”har lika
mycket gemensamt med verkliga djur”, skrev han, ”som våra uppfatt-
ningar om världen har med den verkliga världen”. I slutet av dikten
skrev han sedan: ”Tänk på detta och bäva.”
”Bäva” kan vara ett för starkt ord, men det är verkligen sant att
mycket av det människor tänker om världen kan vara helt fel. T.ex.
tänkte många av världens smartaste och bäst utbildade människor
i nästan 2 000 år att jorden stod stilla i mitten av universum. Idag
tänker många smarta och högutbildade människor att människan
utvecklades från något som ursprungligen var en enkel livsform.
Vi ser aldrig på världen utifrån en neutral position. Vi tittar alltid
genom filter som påverkar hur vi tolkar och förstår världen runt
omkring oss. Detta filter kallas världsbild, och det är viktigt att vi lär
våra unga och även äldre den bibliska världsbilden.

Studiematerial för den 18 – 24 oktober 2020

39
SÖNDAGEN DEN 18 OKTOBER 2020

HERRENS BLICK
En professor vid Oxfords universitet har satt upp tesen att varken vi,
världen eller någonting runt omkring oss är verkligt. I stället är vi
digitala skapelser av en ras utomjordingar med superstarka datorer.
Det är en intressant teori, men den väcker en viktig fråga: Vad
är verklighetens natur?
Det finns två mycket omfattande svar men bara ett är rationellt.
Det första är att universum och allting i det, oss medräknade, bara
är. Ingenting skapade det, ingenting formade det. Det bara är där.
Det är en brutal sanning. Det finns ingen gud, inga gudar, ingen-
ting gudomligt. Verkligheten är rent materiell, rent naturlig. Som
någon sade för 2 500 år sedan (detta är inget nytt): det finns bara
”atomer och tomhet”.
Den andra uppfattningen är att en gudomlig varelse (eller
varelser) skapade universum. Det verkar faktiskt mer logiskt, mer
rationellt, mer begripligt, än tanken att universum bara är, utan nå-
gon förklaring. Denna inställning omfattar den naturliga världen,
det som är ”atomer och tomhet” men är inte begränsad till det. Den
pekar på en verklighet som är mycket bredare, djupare och mer
mångfasetterad än den ateistisk-materialistiska uppfattning som vi
ofta hör idag.

FRÅGA
Vad säger följande texter om tankarna i dagens studium? Ps.
53:1; Ords. 15:3; Joh. 3:16; Jes. 45:21; Luk. 1:26–35.

Centralt för all kristen utbildning är inte bara Guds verklighet

utan vilken sorts Gud han är, en personlig Gud som älskar oss och
samverkar med oss. Han är en undrens Gud. Fastän han använder
naturlagar, är han inte bunden till dessa lagar och kan överskrida
dem när han vill (som i Jesus jungfrufödelse). Att undervisa om
denna uppfattning är särskilt relevant i vår tid. Så mycket av den
intellektuella världen öppet och utan ursäkt lär ut den ateistiska
och naturalistiska världsbilden eftersom det hävdas att vetenskapen
stöder den.

FÖR EFTERTANKE
Tänk på hur begränsad den ateistiska världsbilden är i kontrast
till den bibliska som omfattar den naturliga världen men inte är
begränsad av den. Varför är den bibliska, teistiska världsbilden
så mycket mer logisk och rationell än den ateistiska världsåskåd-
ningen?

40
MÅNDAGEN DEN 19 OKTOBER 2020

LEIBNIZ FRÅGA
För många år sedan ställde den tyska tänkaren och skribenten
Gottfried Wilhelm Leibniz en av de troligen mest grundläggande
frågorna: ”Varför finns det någonting i stället för ingenting?”

FRÅGA
Hur besvarar följande texter Leibniz fråga? 1 Mos. 1:1; Joh. 1:1–4;
2 Mos. 20:8–11; Upp. 14:6, 7; Job 12:7–10.

Det är fascinerande hur man i Bibeln bara utgår ifrån Guds existens.
1 Mos. 1:1 börjar inte med en bunt logiska argument (trots att det
finns många) för Guds existens. Texten utgår bara ifrån Guds exis-
tens (se även 2 Mos. 3:13, 14). Från första början avslöjas Gud som
Skaparen. På Bibelns sidor läggs all uppenbarad sanning fram.
Läran om skapelsen är också grundläggande för all kristen
utbildning. Allt vi som kristna tror på vilar på läran om sex dagars
skapelse. Bibeln började inte med något konstaterande om förso-
ning, lagen, korset, uppståndelsen eller Jesus andra ankomst.
Nej, den började med ett konstaterande om Gud som Skaparen,
eftersom ingenting av dessa andra läror är begripligt utanför verklig-
heten att Gud är vår Skapare.
Därför, återigen, måste den bibliska världsbilden betona hur vik-
tig läran om skapelsen är. Denna betoning blir också mycket viktig
på grund av att läran om skapelsen ligger i frontalkollision med den
rådande vetenskapen. Evolutionen, årmiljoners långsamma och
slumpvisa utveckling, har förstört tron på Bibeln hos åtskilliga mil-
joner människor. Det är svårt att föreställa sig en undervisning som
är mer mot Bibeln och den kristna tron rent allmänt än evolution.
Det är därför som tanken att evolution på något sätt kan harmo-
nieras med Bibelns lära om skapelsen är ännu svårare att försvara
än ateistisk evolution. Det kan man inte göra utan att undergräva
Bibelns syn på synd, frälsning och återskapelse.

FÖR EFTERTANKE
Gud ber oss att tillbringa en sjundedel av våra liv, varje vecka,
för att komma ihåg sex dagars skapelse, något han inte ber om i
någon annan undervisning. Vad säger detta om hur grundläggande
och viktig läran om skapelsen är för den kristna världsbilden?

41
TISDAGEN DEN 20 OKTOBER 2020

DEN BIBLISKA VÄRLDSBILDEN

Som det sagts i inledningen ser ingen av oss på världen utifrån en
neutral utgångspunkt. T.ex. ser en ateist i regnbågen i skyn ingenting
annat än ett naturligt fenomen. Den har ingen annan mening än vad
vi människor bestämmer oss för att ge den. Personen som däremot
ser på regnbågen utifrån en biblisk världsbild ser inte bara naturfeno-
menet, samverkan mellan vatten och ljus, utan också en bekräftelse
av Guds löfte att inte förgöra världen igen genom vatten (1 Mos.
9:13–16). ”Hur stor var inte Guds nåd och barmhärtighet mot sina
felande varelser då han på så sätt satte den sköna regnbågen i skyn
som ett tecken på sitt förbund med människorna! … Guds avsikt var
att när barnen i kommande släkten frågade: ’Vad betyder den härliga
valvbågen som sträcker sig över himlen?’, skulle deras föräldrar upp-
repa berättelsen om floden. De skulle tala om för dem att den Högste
hade format bågen och satt den bland molnen som en försäkran om
att vattnet aldrig mer skulle översvämma jorden” (Ellen White: Det
var mycket gott, s. 87, 88).
För adventister förblir Bibeln den grundläggande texten för vår
tro. Den lär en världsbild, ett ”filter” genom vilket vi kan förstå värl-
den, en plats som kan vara mycket skrämmande och komplicerad.
Bibeln skapar en bild för att hjälpa oss att bättre förstå den verklig-
het vi befinner oss i, som vi är en del av och som vi ofta känner oss
förvirrade och konfunderade över.

FRÅGA
Vilka sanningar finns i följande texter som kan hjälpa oss att
bättre förstå den verklighet vi befinner oss i? Ef. 6:12; Mark. 13:7;
Rom. 5:8; 8:28; Pred. 9:5; Upp. 20:5, 6.

Som adventister behöver vi hålla fast vid Bibelns undervisning, för

den är Guds uppenbarade sanning för människorna och förklarar
för oss mycket om världen som vi annars inte skulle känna till eller
förstå. Därför behöver all kristen utbildning vara rotad och grundad
i Guds Ord, och varje undervisning som går mot det ska förkastas.

FÖR EFTERTANKE
Vad finns det för undervisning i Bibeln som är mot andra trosupp-
fattningar hos människor? Vad säger det om betydelsen av att vi
troget håller oss till Guds Ord?

42
ONSDAGEN DEN 21 OKTOBER 2020

TILLBE ÅTERLÖSAREN
Hur viktig läran om skapelsen än är för vår tro är den inte ensam,
särskilt inte i Nya testamentet. Den nämns ofta tillsammans med
läran om återlösningen och är t.o.m. nära sammanbunden med den.
Ärligt talat är det därför som enbart läran om skapelsen inte räcker
till i en fallen värld av synd och död. Vi lever, kämpar, lider (som vi
alla gör), och sedan – vad? Vi dör, blir ytterst likt djurkadavren som
ligger vid vägrenen.
Hur fantastiskt är det?
Därför är också läran om återlösningen viktig för vår världs-
åskådning. Vi ska ha Jesus Kristus och honom som korsfäst och
uppstånden i centrum för allt vi tror.

FRÅGA
Läs Joh. 1:1–14. Vad säger denna text oss om vem Jesus var och
vad han har gjort för oss?

Se också på den första ängelns budskap: ”Och jag såg en annan ängel
flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna
för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk,
och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom er hyllning,
ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat
himlen och jorden och havet och vattenkällorna’ ” (Upp. 14:6, 7).
Lägg märke till att ”evigt evangelium” är direkt kopplat till Gud
som Skaparen. När vi inser att Gud som skapade oss är samme Gud
som i mänskligt kött själv bar straffet för vår synd, är det inget att
undra över att vi är kallade till att tillbe honom. Hur annars skulle vi
reagera när vi inser hurdan vår Gud är?
Av denna anledning behöver Kristus och hans offer på korset
förbli i centrum för allt vi lär. Den undervisningen måste också
omfatta hans andra ankomst, eftersom hans första ankomst inte gör
så mycket nytta utan den andra, eller hur? Utifrån Bibeln skulle man
kunna hävda att Kristus första och andra ankomst är två delar av en
och samma händelse, frälsningsplanen.

FÖR EFTERTANKE
Fundera över tanken som uttrycks i Joh. 1, att han genom vilken
allt blev till (Joh. 1:3) är densamme som dog på korset för oss. Hur
fördjupar denna tanke vår tillbedjan?

43
TORSDAGEN DEN 22 OKTOBER 2020

GUDS LAG
För många år sedan debatterade den franska nationen dödsstraffet:
borde det avskaffas? De som förespråkade dess avskaffande kontak-
tade den kända franska skribenten och filosofen Michel Foucault och
bad honom att skriva en ledartext för dem. Men vad han gjorde var
att förespråka, inte bara att dödsstraffet skulle avskaffas utan att hela
fängelsesystemet skulle avskaffas och alla fångarna skulle släppas
fria.
Varför? Därför att för Foucault var alla moralsystem bara mänsk-
liga konstruktioner, mänskliga tankar som satts i kraft för att kontrol-
lera massorna. Därför hade moraliska koder ingen verklig legitimitet.
Hur extrem hans position än var så ser vi här logiska konsekven-
ser av ett problem som egentligen inte är nytt. Mose mötte det i det
gamla Israel för årtusenden sedan: ”Ni skall inte göra som vi gör här i
dag, när var och en gör som han vill” (5 Mos. 12:8; se även Dom. 17:6;
Ords. 12:15).
Vi bör alltså inte göra det som är rätt bara i våra egna ögon,
eftersom vi inte är rättfärdiga, tillräckligt heliga och objektiva för
att veta vad som är moraliskt rätt. Men hur ska vi då veta vad vi ska
göra? Svaret är givetvis att Herren som skapade oss också gav oss en
moralisk kod att leva efter. Vi kanske inte får allting rätt, men Herren
gör det alltid.

FRÅGA
Vad lär dessa texter oss om moraliskt beteende? 5 Mos. 6:5; Mark.
12:29–31; Upp. 14:12.

Vi såg förra veckan att om vi vill göra återlösningen central för

vår kristna världsbild måste Guds lag, de tio budorden, också vara
centrala. Vi blir återlösta från synd, som är att bryta mot lagen (Rom.
3:20). Således är evangeliet faktiskt meningslöst om det är åtskilt från
Guds lag, vilket är en anledning till att lagen fortfarande är bindande
för oss, trots dess oförmåga att rädda oss. (Det är därför vi behöver
evangelium.)
All adventistisk utbildning behöver betona det som Ellen White
kallar ”Guds lags eviga giltighet” (Från mörker till ljus, s. 60), sabbaten
medräknad. Om utbildning ska bidra till att återupprätta Guds avbild
i oss så långt som möjligt i detta liv måste Guds lag upprätthållas re-
dan på sitt mest grundläggande plan. I ljuset av Kristus exempel blir
lagen den moralkod som visar oss vad som verkligen är rätt i Guds
ögon.

44
FREDAGEN DEN 23 OKTOBER 2020

STUDIEHJÄLP
”Undervisningens sanna syfte är att återupprätta Guds bild i själen”
(Ellen White: Det var mycket gott, s. 552). Med detta i tankarna kan vi
se varför en fast kristen världsbild är väsentlig för adventistisk utbild-
ning. För som vi sade tidigare är inte utbildning i sig nödvändigtvis
god. Människor kan utbildas, t.o.m. högt, i tankar och attityder som
är mot Bibelns principer. Det är därför som vårt utbildningssystem
behöver vara grundat på en kristen världsbild. Detta innebär att alla
utbildningsområden, naturvetenskap, historia, moral, kultur osv.
måste undervisas utifrån det perspektivet, inte utifrån det som är
mot eller ignorerar det. Och som också sagts tidigare men som är
värt att upprepa: det finns inget neutralt perspektiv. Hela livet, hela
verkligheten ses genom den egna världsbildens filter, oavsett om den
världsbilden är klart och systematiskt genomtänkt eller inte. Därför
är det väsentligt att den bibliska världsbilden utgör grunden för all
adventistisk utbildning.

SAMTALSSTART
Vikingarna var rädda för att segla för långt ut eftersom de då kunde
hamna i Utgård, jättarnas rike. Hur påverkar vår världsbild våra
livsval?

FÖRBÖN
Tacka Gud för skapelsen, tillbe honom som har skapat himmel och
jord.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

45
SAMTALSFRÅG0R

1. Vilka exempel kan du tänka dig från historien där hela utbildningssystem var (el-
ler är) mycket destruktiva? Var förekom det, vad lärde eleverna där, och vad kan vi
lära oss av dessa exempel? Hur kan vi beskydda våra utbildningssystem från dessa
destruktiva inflytanden?
2. Denna veckas studium såg på några nyckelpunkter i en kristen världsbild: Guds ex-
istens, skapelsen, Bibeln, frälsningsplanen och Guds lag. Vilka andra viktiga delar
bör ingå i en kristen världsbild?
3. En sjuttonhundratalstänkare skrev en gång: ”O samvete, samvete! Du gudomliga
instinkt, du säkra guide för en okunnig och förvirrad, om än intelligent och fri var-
else, du ofelbara domare av gott och ont, som får människan att likna gudomen.”
Vad är rätt, eller fel, i den inställningen?
4. Se på nytt på Ellen White-citatet ovan: ”Undervisningens sanna syfte är att åter-
upprätta Guds bild i själen.” Vad betyder det? Varför måste adventistisk utbildning
skilja sig från mycket av hur världen ser på utbildning?

46
47
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 31 OKTOBER 2020
En dröm som blev verklighet
En mentor skulle varje människa be-
höva!
Aruni är en ung student på bara 19
år som växte upp i Mocuba i Moçam-
bique. 2017 blev han vald som en av dem
som skulle få utbildning och arbeta som
rådgivare på sin skola. Det handlade
om att vara stöd för yngre elever för
att varna dem för olika faror kring hiv
och aids, risken för att bli utnyttjade,
misshandel och även större frågor kring
vad de skulle välja för yrke m.m. Han
var en naturlig ledare och organiserade
flera skolklubbar där eleverna kunde ta
upp många svåra frågor. Klubbarna blev
en stor succé.
Aruni var också aktiv i sin adven-
tistförsamling som scoutledare för barn
mellan sex och 15 år. Han såg att barnen
och ungdomarna i hans församling
också behövde diskutera de frågor som
han tog upp i skolan. Därför skapade
han och ungdomsledaren i kyrkan ett
program som var anpassat för försam-
lingsmedlemmar och som behandlade
dessa känsliga ämnen.
Men många av församlingens ledare
ville inte alls att Aruni och ungdoms-
ledaren skulle börja prata med ungdo-
marna om så svåra frågor, så de fick inte
tillåtelse att starta ungdomsgrupper i sin
egen församling.
Men Aruni fortsatte att utbilda sig
inom hiv- och aidsrådgivning och job-
bade även för ett centrum för behandling
av aidssjuka människor. Han var orolig
när han såg att även ungdomar i för-
samlingen utsatte sig för risken att bli
smittade med hiv.
En dag kom några representanter för
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | MOÇAMBIQUE
48
ADRA Moçambique till kyrkan och be-
rättade att med stöd från ADRA Sverige
skulle de starta ett projekt för ungdomar
i församlingen. Projektet hette ”Min
hälsa – mitt ansvar”. De förklarade att
målet var att barn och ungdomar i områ-
det skulle få bättre hälsa och livskvalitet.
Ungdomar skulle få möjlighet att göra
bättre informerade val i livet, kunna
känna tillhörighet i samhället och samti-
digt kunna säga nej till skadliga förslag.
De skulle också få möjlighet att försörja
sig genom att lära sig yrkeskunskaper
och tjäna sitt samhälle genom positiva
val. Adventistsamfundet skulle vara en
av ADRA:s viktigaste partners. ADRA
vädjade nu till medlemmarna om att bli
frivilliga mentorer, utbilda sig och få
stöd för att starta olika ungdomsgrupper.
Aruni trodde knappt sina öron:
”Detta var precis vad jag hade väntat
på. Jag hade erfarenheten och utbild-
ning men hade inte själv fått lov att
starta denna typ av grupper i min egen
församling. Nu skulle jag få denna möj-
lighet genom ADRA:s stöd. Självklart
anmälde jag mig som mentor. Äntligen
skulle jag få möjlighet att hjälpa barn
och ungdomar i min egen församling att
göra bättre och mer hälsosamma val. I
längden skulle det leda till en friskare
församling!”
Det fantastiska var att efter ett halvår
frågade församlingens ledare Aruni
om han kunde starta ännu fler grupper
i flera andra församlingar. Drömmen
hade blivit verklighet; samarbetet mellan
ADRA och församlingen hade redan
börjat bära frukt!
5 Jesus som
Mästerlärare
INFÖR SABBATEN DEN 31 OKTOBER 2020

”Ty Gud, som sade: ’Ljus skall lysa ur mörkret’, har lyst upp mitt hjärta, för
att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida
sitt ljus” (2 Kor. 4:6).

VECKANS HUVUDTEXTER
Heb. 1:1–4; 2 Kor. 4:1–6; Joh. 1:14, 18; 14:1–14; Fil. 2:1–11;
2 Kor. 5:16–21.

INLEDNING
Billy Graham berättar om sitt besök hos soldater på ett fältsjukhus
tillsammans med deras general. En ung soldat ”var så skadad att
han låg på magen på en bår av segelduk och stål”. En läkare viskade
till Graham: ”Jag betvivlar att han någonsin kommer att gå igen.”
Soldaten bad generalen: ”Jag stred för dig, men jag har aldrig sett dig.
Kan jag få se ditt ansikte?” Generalen böjde sig ner, under båren, och
talade med soldaten. Medan Graham såg på föll en tår från soldaten
på generalens kind.
Vid tiden för Jesus födelse låg mänskligheten skadad och blödan-
de och behövde en helande syn av Gud. Det är som om mänsklighe-
ten hade bett: ”Gud, kan vi få se ditt ansikte?” När Fadern sände sin
Son till den här planeten sände han Mästerläraren med ett uppdrag:
att visa mänskligheten hans ansikte. Sedan dess har vi haft denna
förunderliga förmån: ”kunskapen om Guds härlighet som strålar från
Kristi ansikte skall sprida sitt ljus” (2 Kor. 4:6)
När vi ser hur Mästerläraren kommer till jorden, vad kan vi lära
oss av honom?

Studiematerial för den 25 – 31 oktober 2020

49
SÖNDAGEN DEN 25 OKTOBER 2020

JESUS UPPENBARAR FADERN – 1

FRÅGA
Vilka är apostelns viktigaste påståenden om Jesus i början av
Hebreerbrevet? Heb. 1:1–4

De nytestamentliga författarna betonar upprepade gånger en bety-

delsefull tanke: Jesus kommer till jorden för att visa människorna
vem Fadern är. I gångna tider kom Guds uppenbarelse fragmenta-
riskt genom profeterna, men i Jesus har den slutliga och fullständiga
gudsuppenbarelsen kommit.
Jesus är också i sin person ”utstrålningen av Guds härlighet”
(Heb. 1:3). Som syndiga människor kan vi inte uthärda full tillgång
till Guds härlighet. Som den människoblivne Sonen återspeglar
Jesus den härligheten, men den är gömd i Kristus mänsklighet så
att vi klart kan förstå Guds karaktär.
Jesus är också ”en avbild av hans väsen” (Heb. 1:3). Det grekiska
ordet, charakter, som här översätts som ”avbild” används ibland om
det intryck ett sigill gör i vax eller om en bild på ett mynt. Alltså är
Jesus en klar och tydlig ”avbild av hans [Guds] väsen” (Heb. 1:3).
Om vi vill lära känna Fadern behöver vi lyssna noga på vad
Mästerläraren säger om honom. Vi behöver också se på Mästerlära-
ren. Fadern syns i Sonen.

FRÅGA
Jämför Heb. 1:1–4 med 2 Kor. 4:1–6. Vad säger 2 Kor. 4:1–6 om
Jesus, och vad kan vi lära oss av honom?

När Paulus och hans medarbetare undervisar andra om Gud

försöker de återspegla Jesus egen undervisning om Fadern. Som
”Guds avbild” (2 Kor. 4:4) förde Jesus till oss kunskap om Fadern.
På liknande sätt undviker Paulus smussel och knep kring Guds Ord
och lägger i stället fram sanningen öppet (2 Kor. 4:2).
I skapelsen använde Gud ljus för att skingra mörkret. På liknan-
de sätt har han gett oss sin Son, Jesus, för att skingra falska uppfatt-
ningar om honom och visa oss sanningen om Gud. Det är i ”Kristi
ansikte” vi kan få den klaraste kunskapen om Gud (2 Kor. 4:6).

FÖR EFTERTANKE
Jesus återspeglade Fadern noggrant, något vi också är kallade
att göra som Guds älskade barn: ”Ta alltså Gud till föredöme, som
hans älskade barn” (Ef. 5:1). Vad betyder att ”ta … Gud till före-
döme”, och vad kan vi lära oss av Jesus om hur vi ska göra det?

50
MÅNDAGEN DEN 26 OKTOBER 2020

JESUS UPPENBARAR FADERN – 2

I den gripande prologen i sitt evangelium (Joh. 1:1–18) identifierar
Johannes Jesus som det eviga ”Ordet”. Johannes påståenden om Je-
sus är inte vaga eller begränsade utan frimodiga och har en kosmisk
omfattning. Jesus fanns innan världen kom till, från evighet. Jesus
är den som verkar i skapelsen (Joh. 1:2, 3). Han är ”människornas
ljus” (Joh. 1:2, 3), och som Ordet som kom till världen ger han ”alla
människor ljus” (Joh. 1:9).

FRÅGA
Vad ledde Kristus människoblivande till, enligt Johannes? Vilket
ljus kom han med i egenskap av Ordet? Vilka kvalifikationer har
han att göra det? Joh. 1:14, 18

”Ljuset infann sig när mörkret i världen var som djupast …

Människorna hade bara ett hopp … om att kunskapen om Gud
skulle förnyas.
Det var den kunskapen Jesus kom för att förnya. Han kom för
att avskaffa den falska undervisning som hade gett människorna
en falsk bild av Gud. Han kom för att visa vad hans lag egentligen
innebar och för att i sin karaktär visa hur stor Gud är” (Ellen White:
Vägen till mognad, s. 89–91).
Allt Jesus gjorde i sitt liv på jorden hade ett enda syfte: ”att up-
penbara Gud och upphöja människan” (Vägen till mognad, s. 97).

FRÅGA
Jesus säger själv: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh.
14:9). I vilket sammanhang sade han det? Varför? (Joh. 14:1–14)

Det är frestande att kritisera Filippos ogenomtänkta ord (Joh. 14:8).

Efter år av nära gemenskap med Jesus förstod han fortfarande inte
den väsentliga poängen med Jesus människoblivande, att Jesus hade
kommit för att visa Faderns karaktär. Kanske finner dagens lärare
lite tröst i det faktum att en av Mästerlärarens elever inte klarade
det bättre! Filippos ord är förmodligen inte bevarade för att ge oss
anledning att kritisera honom utan för att ge oss ett tillfälle att rann-
saka oss själva. Hur länge har vi vandrat med Jesus? Har vi förstått
Jesus bättre än vad Filippos hade gjort? ”Den som har sett mig har
sett Fadern.”

51
TISDAGEN DEN 27 OKTOBER 2020

ATT LÄSA MÄSTERLÄRARENS SINNE

FRÅGA
Vad har Paulus på hjärtat när han skriver sitt brev till den kristna
församlingen i Filippi? Fil. 2:1–4; 4:2, 3.

Fil. 2:1–11 är en av de djupaste texterna i hela Bibeln. Den tar upp

Kristus förutvarande, gudom, människoblivande och mänsklighet
samt att han accepterade döden på korset. Den beskriver den långa,
svåra nedåtgående vägen Jesus tog från himlen till Golgota (Fil.
2:5–8). Den beskriver hur Fadern upphöjer Jesus till en ställning där
alla tillber honom (Fil. 2:9–11). En mängd häpnadsväckande sanning
är komprimerad i dessa verser.

FRÅGA
Hur inleder Paulus Fil. 2:5–11? Vilka av händelserna som hyllas i
Jesus liv tror du att Paulus förväntar sig att de troende ska åter-
spegla i sina egna liv? Fil. 2:6–11

Paulus hoppas att de troende i Filippi skulle lära sig av Jesus och
hans människoblivande i stället för att vara så konfrontativa. Jesus
blev människa och ”antog en tjänares gestalt då han blev som en av
oss” (Fil. 2:7). Han till och med lät sig korsfästas. Hur mycket mer
bör de troende då inte underkasta sig varandra av kärlek!
Vi blir påminda om att det finns mycket att lära sig av Mäster-
läraren, Jesus. Vi lär från de budskap han ger under sin jordiska
verksamhet. Vi lär från underverk som han gör och från hans sätt att
agera i förhållande till andra. I våra egna relationer kan vi försöka
följa hans stora ödmjukhet och reflektera över hans villighet att byta
ut himlens härlighet mot en krubba (vilken lärdom för oss alla!).
Däremot lockar världen oss alltför ofta till att upphöja oss själva
och skryta med våra prestationer. Vid krubban i Betlehem och från
Mästerläraren lär vi en annan sorts lärdom, att Guds fantastiska
utbildningsverk och frälsning inte fullföljs genom att vi upphöjer
oss själva utan genom att vi ödmjukar oss själva inför Gud och blir
andras tjänare.

FRÅGA
Vad möter du för situation redan nu där du skulle kunna återspegla
Kristus för andra genom att ödmjuka dig själv?

52
ONSDAGEN DEN 28 OKTOBER 2020

MÄSTERLÄRAREN
OCH FÖRSONINGEN
Mänskliga relationer bryter alltför ofta samman. Vi blir främlingar
för varandra. Den som en gång var vår nära vän blir med tiden nå-
gon vi inte längre litar på. Men en brusten relation kan helas. När det
händer upplever vi ett försoningens under. Få mänskliga upplevelser
är så sköna.

FRÅGA
På vilket sätt ligger försoningen i hjärtat av Kristus människobli-
vande och roll som Mästerlärare? 2 Kor. 5:16–21

Om vi känner oss välsignade när en relation med en annan män-

niska återupprättas, tänk då hur underbart det känns när vi försonas
med Gud! I 2 Kor. 5:16–21 är Paulus tydlig med vem det är som
försonar: Gud Fadern svarar för helandet av vår brustna relation
med honom. Han gjorde denna försoning ”genom Kristus” (2 Kor.
5:18). ”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus” (2
Kor. 5:19).
Men återigen: vi ska inte bara njuta av försoningens glädje. Vi
ska lära av Mästerläraren. I sitt människoblivande deltog Jesus i
försoningsverket. Även vi inbjuds till att göra det. Gud har försonat
oss med sig själv genom Kristus. Nu har vi, med Paulus, fått ”förso-
ningens tjänst” (2 Kor. 5:18).
Kol. 1:15–20 är en annan fantastisk nytestamentlig text om Kris-
tus människoblivande. Den har ofta betraktats som en hymn, vars
första hälft talar om Kristus roll i skapelsen (Kol. 1:15–17), medan
den andra hälften koncentrerar sig på hans roll i återlösningen (Kol.
1:18–20). Genom Kristus roll som Skaparen och Återlösaren förso-
nar Gud allting med sig själv. Försoningsverket som Gud genomför
genom Kristus har en kosmisk räckvidd: ”att genom hans blod på
korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till
honom, allt på jorden och allt i himlen” (Kol. 1:20).
Fastän vi aldrig kan fatta den kosmiska räckvidden av Mästerlä-
rarens verk som försonare inbjuds vi att delta i ”försoningens tjänst”
i vår egen tillvaro (2 Kor. 5:18). Kan det ha varit detta som Jesus
hade i tankarna när han bad: ”Liksom du har sänt mig till världen,
har jag sänt dem till världen” (Joh. 17:18)?

FÖR EFTERTANKE
På vilka praktiska sätt kan vi återspegla Guds roll som försonare?
I vilken situation (om någon) kan du just nu hjälpa människor till
försoning med varandra?

53
TORSDAGEN DEN 29 OKTOBER 2020

MÄSTERLÄRARENS FÖRSTA ELEVER

Vid ett tillfälle befinner sig en grupp vanliga herdar med sin vanliga
fårahjord utanför en liten stad. I nästa stund får de en häpnadsväck-
ande änglauppenbarelse som kommer med förunderliga, underbara,
världsomskakande nyheter. På grund av den uppenbarelsen söker de
upp barnet som änglarna har talat om.

FRÅGA
Föreställ dig att du står där med herdarna och ser på krubban. Vad
ser du? Luk. 2:8–20

Vi måste beundra Mästerlärarens första elever, Josef och Maria och

herdarna. De enkla omständigheterna kring Jesus födelse gav ingen
antydan om människoblivandets under, att Gud i denne nyföddes
person blev ett med mänskligheten. Men med hjälp av syner, dröm-
mar och änglarna kunde dessa hans första elever se bortom de yttre
omständigheterna kring Jesus födelse. Herdarna berättar för andra
om den nyföddes identitet, att han är ”en frälsare … Messias, Herren”
(Luk. 2:11; jfr 2:17).

FRÅGA
Hur reagerar de vise männen på nyheterna om Jesus födelse? Hur
reagerar Herodes? Matt. 2:1–12

Innan Mästerläraren berättat sin första liknelse eller utfört sitt första
underverk är han värd vår tillbedjan för den han är. För att till fullo
värdesätta Jesus senare undervisning behöver vi förena oss med dessa
tidiga elever, de vise männen, i deras tillbedjan av Mästerläraren.
Han vars undervisning vi beundrar är mer än en vis lärare. Han är
Gud som kom för att bo bland människorna. Kristen utbildning har
sin grund i tillbedjan av Kristus.
Tillsammans med de vise männen, herdarna och änglarna är vi
kallade till att tillbe Kristus, den nyfödde Kungen, och att se i den
nyfödde Jesus verkligheten av Gud själv.

FÖR EFTERTANKE
Tänk på vad Jesus människoblivande innebär beträffande Guds ka-
raktär. Samma Gud som skapade hela världsalltet, som är så stort
att vi inte fattar det, ”ödmjukade sig själv” genom att komma till
mänskligheten. Denne Gud levde som Jesus levde och dog sedan på
korset och bar själv straffet för våra synder. Varför är detta så goda
nyheter?

54
FREDAGEN DEN 30 OKTOBER 2020

STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”En lärare sänd av Gud”, s. 87–98 i Vägen till
mognad.

”Det centrala i all uppfostran och utbildning finns hos den lärare
som Guds sände. Jesu ord gäller idag lika mycket som när han ut-
talade dem för nära två tusen år sedan:
’Jag är den förste och den siste, och den som lever.’ ’Jag är A och
O, början och slutet.’ Upp 1:17, 18; 21:6.
Vilket misstag vi gör om vi inte försöker få del av den under-
visning som Jesus ger, när vi nu har en sådan lärare från Gud och
möjlighet att få del av Guds undervisning! Det skulle vara dåraktigt
att sträva efter en vishet som inte är rotad i Visheten, att sträva efter
sanning men förkasta Sanningen. Det skulle vara meningslöst att
sträva efter att bli upplyst utan att söka Ljuset, att existera utan att
äga Livet, att vända sig bort från det Levande vattnet och i stället
göra sig ’brunnar, usla brunnar, som inte håller vatten.’ Jer 2:13.
Jesu inbjudan gäller även oss: ’Är någon törstig, så kom till mig
och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av
levande vatten.’ Joh 7:37, 38. ’Den som dricker av det vatten jag ger
honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i ho-
nom, med ett flöde som ger evigt liv.’ Joh 4:14” (Ellen White: Vägen
till mognad, s. 98).

”Kära lärare…
Som den bästa förberedelse för ert verk, pekar jag på lärarnas furste
och hans ord, liv och metoder. Jag ber er tänka på honom. Han bör
vara ert verkliga ideal. Se på det, tänk på det, tills Gud som lärare tar
ert hjärta och liv i besittning.
’Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet
förvandlas till en och samma avbild.’ 2 Kor 3:18. Det är hemligheten
bakom makten över era elever. Tänk på Honom” (Vägen till mognad,
s. 302).

SAMTALSSTART
Om någon frågar dig: ”Hurdan är Gud?” Vad skulle du då svara?

FÖRBÖN
Be att du ska kunna visa människor du möter hurdan Gud är.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

55
SAMTALSFRÅGOR

1. Vilka värderingar och handlingar är viktiga för kristna lärare och elever som på
allvar vill lära sig av Mästerlärarens människoblivande?
2. Kristna föräldrar och lärare har höga målsättningar, att återspegla Guds karaktär
som den uppenbaras i den människoblivne Jesus. Vad kan vi göra när vi misslyckas
med att uppnå detta höga mål?
3. Samtala i studiegruppen om frågan i slutet av torsdagens studium. Vad lär Jesus
födelse, liv och död oss om Guds karaktär? Hur kan detta vara en tröst för oss,
särskilt i tider av stora prövningar?

56
57
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 7 NOVEMBER 2020
Räddad från brunnen
Sheelammas man led av magsmärtor.
Han dog på sjukhuset i 30-årsåldern.
Sheelamma var då 20 år gammal och
lämnades ensam med en femårig son i
deras hemby Bellary. Byn ligger 30 mil
norr om Bengaluru som också är känt
som Bangalore. Sheelamma tog av sig
sina guldörhängen, sitt halsband och sin
näsring och gav dem till sin syster.
”Jag ska besöka någon”, sa hon. ”Ta
hand om min son Raju tills jag kommer
tillbaka.”
Men Sheelamma tänkte inte åter-
vända. Djupt deprimerad gick hon till
en grannby och hoppade ner i en djup
brunn i hopp om att drunkna. Men
någon kom för att hämta vatten från
brunnen och såg henne ligga medvetslös
i vattnet. Byborna skyndade sig dit för
att rädda henne. Med hjälp av ett rep
klättrade en man ner i brunnen och drog
upp henne i en korg.
Byborna tände en brasa och klädde
henne i torra kläder. När hon vaknade
frågade de: ”Varför gjorde du det här i
vår by?” De kände igen Sheelamma och
visste att hon hade en son. ”Hur kunde
du ens fundera på att göra sådant här
och överge Raju?” frågade någon. ”Om
du är fattig kunde du åtminstone ha bett
om mat.”
Byborna förde tillbaka Sheelamma
till hennes egen by och hem till systern.
Men Sheelamma ville inte stanna där.
Hon ville ha ett nytt liv. En månad
senare åkte hon och Raju tåg till Ben-
galuru. Hon hade inga släktingar eller
vänner där och kände ingen. På tågsta-
tionen märkte folk den fattiga mamman
och rådde henne att åka hem till byn.
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
58
”Du är ung och har ett litet barn”, sa de.
”Bengaluru är inte en trygg plats.”
Sheelamma vägrade att åka hem.
En vänlig man körde henne gratis i sin
riksha till katedralen. Sheelamma satt
framför byggnaden och grät och bad till
sina gudar. På marken låg ett vykort med
en bild på Jesus. Sheelamma var inte
kristen, men hon kände igen Jesus. ”Du
måste hjälpa mig”, sa hon till vykortet.
Efter en stund kom en kvinna från
katedralen och gav Sheelamma och hen-
nes son ris och curry att äta. ”Gå hem
till din by”, sa hon vänligt.
”Jag är änka”, svarade Sheelamma.
”Jag har ett litet barn. Jag behöver ett
jobb.”
”Många människor ber oss om
hjälp”, sa kvinnan. ”Vi kan tyvärr inte
hjälpa dig.”
Medan Sheelamma och kvinnan
pratade stannade en annan kvinna till
på gatan och frågade varför Sheelamma
grät. När hon hade fått höra Sheelam-
mas berättelse inbjöd hon henne att följa
med hem. Hon hjälpte Sheelamma att
hitta arbete som städerska. En person
som Sheelamma städade åt var adven-
tistpastor. De blev snart vänner.
”Har du fått lära dig att läsa och
skriva?” frågade han Sheelamma en dag.
Han lärde henne alfabetet. Så små-
ningom lärde sig Sheelamma att läsa
Bibeln, och hon gick i kyrkan på sabba-
terna. Hon lärde känna Jesus och gav sitt
hjärta till honom. När pastorn flyttade
till Mumbai hjälpte den nya pastorn
Sheelamma att hitta ett nytt jobb på en
adventistskola. Hon arbetade där i 34 år
innan hon gick i pension 2004.
6 Fler lärdomar från
Mästerläraren
INFÖR SABBATEN DEN 7 NOVEMBER 2020

”Jesus sade: ’Gå, din tro har hjälpt dig.’ Genast kunde mannen se, och han
följde honom på vägen” (Mark. 10:52).

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 3:1–11; Rom. 5:11–19; 1 Mos. 28:10–17; Joh. 1:1–14; Matt.
15:21–28; Mark. 10:46–52.

INLEDNING
Vem av oss har aldrig känt skam över sig själv? Vem av oss har inte
gjort saker som gör ont att tänka på och förfärat sig över tanken att
andra kanske vet? Sannolikt har vi alla varit där.
Föreställ dig då hur det var för Adam och Eva efter att de hade
ätit frukten från det förbjudna trädet. Eller för Jakob när han hade
lurat sin far till att ge honom den äldre broderns förmåner och sedan
varit tvungen att fly för sin brors vrede. Hur sov han den natten?
Föreställ dig kvinnan som åkte fast för äktenskapsbrott, ”på bar
gärning” (Joh. 8:4). Även David hade varit där, och Ps. 32 är hans
gripande uttryck och bekännelse för hur det hade varit.
Naturligtvis är detta en anledning till att evangeliet är universellt
och Kristus dör för hela mänskligheten. Vilka våra olikheter än är
finns det definitivt en sak som förenar oss: vår syndfullhet.
Därför behöver sann kristen utbildning peka på den enda lösning-
en för vårt eländiga tillstånd. Den här veckan ska vi se på vår enda
lösning, vår Mästerlärare.

Studiematerial för den 1 –7 november 2020

59
SÖNDAGEN DEN 1 NOVEMBER 2020

I STÄLLET FÖR ATT GÖMMA SIG

FRÅGA
Läs 1 Mos. 3:1–11. Varför frågade Gud Adam: ”Var är du?”

Typiska berättelser om syndafallet beskriver frukten som ett äpple.

Men det är inte vad texten säger. Det var helt enkelt ”frukten från
trädet” (1 Mos. 3:3). Vilken sorts frukt det var spelar ingen roll. Att
äta från detta träd var förbjudet därför att trädet stod för någonting.
Det stod för frestelsen att lägga Gud åt sidan och deklarera: ”Jag
kan vara måttstocken för mitt eget liv. Jag kan vara min egen Gud.
Jag har makten över Guds Ord.”
Och mycket riktigt tappade Adams och Evas liv kursen när
ormen fick dem att äta av trädets frukt. När de sedan anade Guds
närvaro försökte de gömma sig ”bland träden” (1 Mos. 3:8).
Visst är det underligt att Gud frågade Adam: ”Var är du?” Gud
visste definitivt var han var. Kanske ställde Herren frågan för att
hjälpa Adam och Eva att inse vad de höll på med, att de gömde sig
som ett resultat av vad de hade gjort. Alltså hjälpte Gud dem att se
de sorgliga konsekvenserna av deras handlingar.

FRÅGA
Läs Rom. 5:11–19 där Paulus många gånger direkt kopplar sam-
man vad Adam gjorde i Eden med det Jesus gjorde på korset. Vad
kan detta lära oss om hur Jesus kom för att tillintetgöra det Adam
hade gjort?

Man skulle kunna hävda att frälsningsplanen är Guds svar på

Adams och Evas reaktion. De gömde sig från Gud i skammen och
skulden av sin synd, och Gud kom för att rädda dem. Även vi har på
våra sätt gjort detsamma, och Jesus har kommit för att rädda oss.
Därför kan frågan ”Var är du?” ställas även till oss. Alltså: var är
du, i din synd och skuld, i relation till Jesus och vad han har gjort
för att rädda dig från det?

EFTERTANKE
Varför behöver kristen utbildning omfatta och även betona fak-
tumet att vårt naturliga tillstånd är att gömma oss från Gud, och
sedan peka på Jesus som lösningen?

60
MÅNDAGEN DEN 2 NOVEMBER 2020

PÅ FLYKT
FRÅGA
Läs 1 Mos. 28:10–17. Vad är sammanhanget i berättelsen, och vad
lär den oss om Guds nåd för dem som i någon bemärkelse är på
flykt från sina synder?

I sina förehavanden med den övriga familjen hade Jakob med sin
mors hjälp utfört ett grymt bedrägeri och fick nu betala priset för
det. Hans bror andades våldsamt hat mot honom, och han blev en
flykting, på väg mot sin morbrors hem i Haran. Allting var ovisst
och skrämmande.
En dag traskar Jakob in i skymningen och sedan mörkret. Han
är mitt i ingenstans, med bara himlen som tak. Med en sten som
huvudkudde somnar han. Men sömnens tomma omedvetenhet
avbryts snart. Den välkända drömmen kommer, stegen eller trappan
som han ser står på jorden och når upp till himlen. Änglar går upp
och ner på den.
Sedan hör han en röst som säger: ”Jag är Herren, din fader Abra-
hams Gud och Isaks Gud.” Rösten fortsätter med att upprepa löften
som Jakob känner till från familjens berättelser. Dina ättlingar ska
bli många. De ska bli till välsignelse för alla familjer på jorden. Rös-
ten fortsätter: ”Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än
går … Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag
har lovat dig” (1 Mos. 28:15).
Ellen White skrev hur Paulus långt senare ”ser stegen i Jakobs
syn. Den representerar Kristus som hade förbundit jorden med
himlen och förenat den förgängliga människan med den oändlige
Guden. Hans tro blir starkare när han tänker på hur profeter och
patriarker har litat på Gud. Han är också Paulus stöd och tröst, och
nu offrar han sitt liv för honom” (Genom vatten och eld, s. 382).
Jakob vaknar och säger för sig själv: ”Sannerligen … Herren är
på denna plats, och jag visste det inte!” (1 Mos. 28:16). Det som hän-
der här ”väcker bävan”. Han kommer aldrig att glömma platsen, och
han ger den ett namn. Sedan lovar han livslång lojalitet till Gud.

EFTERTANKE
Vad kan vi lära oss av denna berättelse om hur Gud i Kristus
försöker nå ut till oss trots våra synder? Återigen: varför behöver
kristen utbildning framhålla denna princip i all sin undervisning?

61
TISDAGEN DEN 3 NOVEMBER 2020

RABBI JESUS
Ingen början av något kapitel i Nya testamentet är mer känd än
denna: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och
Ordet var Gud” (Joh. 1:1). Och snart leder Joh. 1 oss till denna
oförglömliga vers: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss,
och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin
fader, och han var fylld av nåd och sanning” (Joh. 1:14).

FRÅGA
Läs Joh. 1:1–14. Vad säger det om vem Jesus var och vad han
gjorde här? Vad lär det oss om Jesus som det stora exemplet för en
lärare?

Samma Gud som talade till Adam och Eva i trädgården och till
Jakob mitt i ingenstans visar sig nu som en person. Gud, säger Nya
testamentet, personifierades i Jesus. Genom Jesus kan vi lära oss om
Guds vilja och vägar, eftersom Jesus var Gud.
Kapitlet fortsätter med att tala om hur Johannes döparen var en
så övertygande förkunnare att även religiösa ledare från Jerusalem
misstänkte att han kunde vara någon speciell. Men han förberedde
vägen för den som var större än han. Den som var häpnadsväckande
speciell skulle komma, och Johannes döparen var ”inte värdig att
knyta upp remmen på hans sandaler” (Joh. 1:27).
Dagen därpå såg han Jesus och förklarade att han var ”Guds
Son”. Samma dag, och även dagen därpå kallade han Jesus för
”Guds lamm”.
Två av Johannes döparens lärjungar bestämde sig också för att
själva följa Jesus. När Jesus frågade dem vad de sökte kallade de
honom för ”Rabbi (det betyder mästare)” (Joh. 1:38).
Alltså är Jesus en rabbi, en lärare, men aldrig har det funnits en
mänsklig lärare lik honom, eftersom han, återigen, är Gud. Med
andra ord: Gud kom ner till mänskligheten i en människas gestalt
och fungerade i den formen som rabbi, lärare. Inte undra på att Ellen
White kallade Jesus ”den störste lärare världen någonsin sett” (Signs
of the Times, 10 juni 1886).

EFTERTANKE
Med tanke på vem Jesus var, varför kan han lära oss hur undervis-
ning av andlig sanning ska ske på bästa sätt? Vad kan vi lära oss
av Jesus om varför det inte bara är viktigt för undervisningen vad vi
säger utan också vad vi gör?

62
ONSDAGEN DEN 4 NOVEMBER 2020

EN KVINNAS GENSVAR
Jesus är Mästerläraren. Guds sanna karaktär lyser igenom i hans
undervisning och även i hans liv. Därför är en av evangeliernas
berättelser ännu mer anmärkningsvärd eftersom den visar att när
någon talar till Jesus så lyssnar han.

FRÅGA
Läs berättelsen om Jesus möte med en främlingskvinna, en ka-
naaneiska, från området kring Tyros och Sidon (Matt. 15:21–28;
Mark. 7:24–30). Lägg märke till att männen kring Jesus är otåliga
med henne och att även Jesus verkar avvisa henne. Vad får du ut
av kvinnans frimodighet? Vad lär berättelsen oss om hur Jesus
undervisar andra?

Jesus var nära Tyros och Sidon. Han hade gått till en plats där det
fanns många främlingar och etniska spänningar hängde i luften. In-
vånarna i den grekisktalande staden såg ner på de judiska bönderna
på landsbygden, och de judiska bönderna såg i sin tur ner på dem.
Lite tidigare hade Herodes, marionettkungen i Galileen, Je-
sus hemregion, avrättat Johannes döparen. Men Johannes var en
man vars vision Jesus till stor del delade, och avrättningen verkade
olycksbådande. Jesus hade börjat möta farorna med sitt uppdrag
ansikte mot ansikte.
Jesus kände spänningen och gick in i huset i hopp om, berättar
Markus i sin berättelse, att ingen skulle veta att han var där (Mark.
7:24). Men kvinnan fann honom.
I den kulturen och omgivningen hade kvinnan ingen rätt att föra
sin egen talan. Dessutom tillhörde hon en kultur och etnicitet som
judarna inte gillade, och detta gav henne en ännu ofördelaktigare
ställning. Men kvinnans dotter var sjuk. Hon ville ha hjälp och bad
envist om det.
Jesus avvisade henne: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen
och kasta det åt hundarna” (Matt. 15:26). Konstaterandet kunde såra
henne. Men sedan hände något anmärkningsvärt. Kvinnan talade.
Hon kände till hundar, till skillnad från judarna som inte hade dem
som husdjur, och sade: ”Nej, herre … men hundarna äter ju smu-
lorna som faller från deras herrars bord” (Matt. 15:27).
Det hon sade gjorde en skillnad. Det känns som en vädjan. Jesus
helade hennes barn.

EFTERTANKE
”Det skall bli som du vill” (Matt. 15:28). Hur förstår vi dessa ord?
Men hur reagerar vi när saker och ting inte blir som vi önskar?

63
TORSDAGEN DEN 5 NOVEMBER 2020

EN STUDENT SOM FATTAR DET

Jesus och hans efterföljare hade vänt tillbaka till Jerusalem. Om
Herodes hade varit bekymrad över Johannes döparen var maktha-
varna, Herodes medräknad, nu bekymrade över Jesus. Bland hans
efterföljare fanns fattiga och andra utsatta som desperat hoppades på
en förändring.
Jesus ville framför allt ge världen hopp. Men vid det här laget var
han säker på att de som hade mest makt och privilegier skulle göra
allt för att tillintetgöra det uppdraget. De ville inte att han skulle
lyckas.
Som den inre kretsen kring Jesus verkade eleverna, de tolv
lärjungarna, ivrigt hålla sig vid Jesus sida. Men samtidigt verkade de
förbluffade, eller blinda. I t.ex. Mark. 8:31–33 utmanar Mästerläraren
sina elever att se saker som de har svårt att se. Alltså var de på många
sätt fortfarande andligt blinda för det som verkligen hade betydelse
(se Mark. 8:37).
Allt detta utgör bakgrunden till Jesus möte med en som ser.

Läs berättelsen om Jesus och den blinde tiggaren Bartimaios he-

lande i Mark. 10:46–52. Lägg märke till vilken stor nåd Jesus visar.
Betrakta hur den blindes önskan att se leder honom till ett beslut
att följa Jesus på vägen till Jerusalem. Tror du att Markus ville visa
på kontrasten mellan Bartimaios och de övriga lärjungarna? Hur
belyser denna berättelse vad det betyder för dig att vara mottaglig
för Mästerläraren?

Bartimaios hade velat se en bebis lockiga hår och vetets färg när det
skördades. Men seendet omfattar mer än bara det fysiska. Denna
berättelse handlar med andra ord om andligt seende. Den handlar om
att förstå det, att fånga upp vem Mästerläraren verkligen är. Det är en
sak att ha fysisk syn. Det är viktigt, och Jesus vet det. Men Jesus vet
också att varje människas djupaste önskan är ett nytt och bättre liv.

Läs Heb. 5:12–14. Vad lär det oss om sann utbildning?

64
FREDAGEN DEN 6 NOVEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Hur kan vi veta att vi är Jesus efterföljare?”, s.
79–92 i Vägen till Kristus.

Ellen White talar om för oss (bland annat) att när vi verkligen reage-
rar på Mästerläraren längtar vi efter ”att vara lika honom och vara
fyllda av hans ande. Vi vill göra det han vill och leva så att det kan
glädja honom” (Vägen till Kristus, s. 81). Hon säger vidare: ”Vi tycker
att det är roligt att göra vår plikt” (s. 82). Hämta nu råd från Bibeln,
Matt. 5–7. Här har vi bergspredikan, en av de bästa sammanfatt-
ningarna av vad Mästerläraren ville att hans elever skulle veta, och
nyckeln till det rike han kom att upprätta

SAMTALSSTART
Berätta om några avgörande erfarenheter som öppnade dina ögon för
vem Jesus är och vad hans undervisning betyder.

FÖRBÖN
Herre, ge oss öppnade ögon så vi kan se dig klart. Led våra liv så att
världen kan få en skymt av dig i oss.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

65
SAMTALSFRÅGOR

1. Som Gud talade till Adam och Eva, och även Jakob, så talar Jesus till oss. Han
anknyter till vår djupaste längtan, och han överraskar oss (som han gjorde med
Bartimaios) med en återblick på vilka vi är och vart vi är på väg. Tänk i detta ljus
på hur vi undervisar våra barn och varandra om Bibeln. Vad är skillnaden mellan
medelmåttig bibelundervisning och en övertygande undervisning som verkligen gör
skillnad i människors liv?
2. Är frågan om var du befinner dig på din livsresa rent personlig, eller kan det vara till
hjälp att prata om det med några du litar på? Hur antyder tanken om församlingen
som ”Kristi kropp” (1 Kor. 12:27) att samtal med andra kan vara ett sätt att komma
i kontakt med vad Kristus vill att du ska veta?
3. I torsdagens studium lärde vi oss att så snart Bartimaios kunde se, så snart han var
räddad från sin fysiska (och andliga) blindhet följde han Jesus på vägen till Jerusa-
lem. På denna väg hörde han varje dag Mästerlärarens visdom. Nu antar vi kanske
att han ville bära Jesus avbild, ha hans Ande, göra hans vilja. Varför kan någon
tycka att det är roligt att göra sin plikt, som det står i Vägen till Kristus, och följa
en så hög målsättning som Jesus framhöll i bergspredikan?
4. Fundera ytterligare över frågan i slutet av torsdagens studium. Hur kan vi lära oss
att skilja mellan gott och ont? Hur definierar vi vad som är gott och vad som är ont?
Varför är vad vi gör med den kunskapen kanske ännu viktigare än att ha själva kun-
skapen?

66
67
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 14 NOVEMBER 2020
”Ring Walter!”
Wilbur Pereira åkte bil tillsammans
med sin kusin Walter. Det hade gått
30 år sedan de senast hade träffats.
De var på väg till ett bröllop i södra-
centrala Indien. Då ringde Wilburs
fru för att höra hur det gick med resan.
”Bra, Gud går med mig”, svarade han.
Walter såg förvånad ut. Det finns inte
många som är kristna i Indien. ”Var
går du i kyrkan?” frågade han Wilbur.
Wilbur förklarade att han hade
gått i samma kyrka varje söndag sedan
barndomen. Men på sistone hade han
läst Bibeln och börjat ifrågasätta en
del av sitt samfunds tro. ”Oroa dig
inte”, svarade Walter. ”Fortsätt att
läsa Bibeln. Gud kommer att leda dig
till en församling där du trivs.”
Wilbur blev alltmer övertygad om
att det som han hade fått lära sig i sin
barndomskyrka inte stämde med det
han läste om i Bibeln. En lördag kände
han sig tvungen att berätta för sin fru
Nancy att han inte längre ville gå i
kyrkan med henne. Men vilken kyrka
pvar den rätta för honom?
Nästa morgon var han på väg till
en butik för att handla matvaror till
lunch. Han funderade fortfarande på
vilken kyrka som skulle passa honom.
Då hörde han en stillsam mansröst:
”Ring din kusin”, sa rösten. Wilbur
ignorerade rösten och fortsatte att gå.
”Ring din kusin”, sa rösten. Wilbur
stannade.
”Ring Walter”, sa rösten. Wilbur
ringde Walter på mobilen. Han frågade
honom var han gick i kyrkan.
”Adventkyrkan”, svarade Walter.
Wilbur hade sett skyltarna utanför
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
68
stadens adventkyrkor. Men han visste
ingenting om samfundet. Trots det gick
Wilbur nästa lördag till High Streets
engelsktalande Adventkyrka.
Nancy motsatte sig Wilburs nya tro.
Men hon blev förvånad när hon märkte
att hans livsstil sakta förändrades till det
bättre. Hon gillade att han inte längre
använde tobak eller drack alkohol.
Wilbur förklarade att han ville hedra
Gud i allt han gjorde, och det inklu-
derade att vårda sin hälsa. Nancy var
tvungen att erkänna att hans hälsa var
mycket bättre än hennes. Hon led av
kronisk smärta i nacken.
När Adventkyrkan öppnade en
gratis hälsoklinik bad Wilbur Nancy
att följa med honom dit. Läkaren
beskrev det nära sambandet mellan
fysiskt och andligt välbefinnande.
Det var en ny tanke för Nancy. Och
när hon kom hem ringde hon sina
vänner för att berätta om kliniken.
Nästa sabbat ville hon inte följa med
Wilbur till kyrkan, men hon lät deras
son följa med. Pojken älskade barnens
Bibelkul, barnberättelsen i kyrkan och
gemenskapslunchen efteråt. Den kväl-
len berättade han ivrigt för sin mamma
om allt han hade upplevt. Nancy blev
nyfiken och ville studera Bibeln. När
hon fick lära om sabbaten tog hon genast
ställning. ”Jag kommer aldrig att arbeta
på sabbaten igen”, sa hon.
Idag arbetar Wilbur och Nancy som
hälsoevangelister i Indien. ”Vi hjälper
människor i nöd, lär dem principerna
bakom att vårda hälsan och introduce-
rar dem till den stora Läkaren”, säger
Wilbur.
7 Tillbedjan i
utbildning
INFÖR SABBATEN DEN 14 NOVEMBER 2020

”Ara Herrens höga namn! Kom med offer inför honom, fall ner inför Herren i
helig skrud!” (1 Krön. 16:29).

VECKANS HUVUDTEXTER
Dan. 3; Upp. 14:6–12; Ps. 78:1–17; Joh. 4:7–26; 1 Krön. 16:1–36;
Mark. 7:1–13.

INLEDNING
Tillbedjan är en del av mänskligheten, en del av människans natur,
även en fallen natur. Utan tvekan skapades vi som varelser som av
den gudagivna friheten skulle tillbe Herren eftersom vi älskar honom
och vet att han är värd tillbedjan. En sådan tillbedjan måste ha varit
ganska enkel i en värld före syndafallet, där människor kunde möta
Gud ansikte mot ansikte i en skapelse som inte var drabbad av syn-
den, döden och fördärvet. En skapelse som vi knappt kan föreställa
oss, då vi bara känner till en fallen värld.
Idag finns det inneboende behovet av tillbedjan kvar i oss, men
det, liksom allt annat i denna värld, har förvrängts och förstörts av
synden. Det innebär bl.a. att vi som tillbedjande varelser kan hamna
i tillbedjan av fel saker eller att till och med sluta tillbe Herren på det
sätt som han ska tillbes (se t.ex. Mark. 7:1–13; Jer. 7:4).
Eftersom tillbedjan är så central för den kristna erfarenheten
behöver den kristna utbildningen ta upp frågan om tillbedjan, ämnet
för denna veckas studium.

Studiematerial för den 8 – 14 november 2020

69
SÖNDAGEN DEN 8 NOVEMBER 2020

ALLA TILLBER VI NÅGONTING

Det finns hos oss ett behov av tillbedjan. Ursprungligen var det
invävt i oss av Gud, men som allting annat förstördes det av synden.
Det är uppenbart att vi från början bara skulle tillbe den ende som
är värd tillbedjan, vår Herre och Skapare. Men sedan fallet har allt
detta förändrats en hel del.
Men alla tillber vi någonting eller någon. Detta förklarar varför
alla genom den mänskliga historien och än idag tillber. I det forna
Egypten tillbad somliga farao. I andra tider, i andra länder tillbad
man bildstoder av fiskar, gudar med flera huvuden och andra till-
tänkta gudomar. Somliga tillbad solen, månen och stjärnorna.
Idag är de flesta för sofistikerade för att böja sig ner inför en
staty av en padda, men det innebär knappast att människor, även de
sekulariserade, inte skulle tillbe någonting: pengar, makt, sex, sig
själva, rockstjärnor, skådespelare, politiker. Vad vi än älskar mest,
vad vi än riktar vår främsta uppmärksamhet på, vad vi än lever
för, det är vad vi tillber. En sekulär författare, David Foster Wal-
lace, varnade att om du tillber fel sak ”kommer den att äta upp dig
levande”.

FRÅGA
Vad lär berättelsen i Dan. 3 oss om vikten av sann tillbedjan?

De tre judiska pojkarna tog uppenbarligen det andra budet (2 Mos.

20:4–6) på sådant allvar som Gud hade avsett att det skulle tas. Det
är ju en del av de tio budorden, bland dem som förbjuder mord och
stöld osv. Tillbedjan, rätt tillbedjan, är så viktig att den kommer att
vara en av de centrala frågorna inför Kristus andra ankomst. Därför
behöver den kristna utbildningen omfatta hela frågan om tillbedjan,
vad den är, hur vi tillber, varför den är viktig och vem vi tillber.

FÖR EFTERTANKE
Läs Upp. 14:6–12. Vad hittar du i dessa verser som visar att
tillbedjan kommer att vara en central fråga i den slutliga krisen
innan Kristus kommer tillbaka?

70
MÅNDAGEN DEN 9 NOVEMBER 2020

TALA OM DEM FÖR SINA BARN

Psaltaren i Gamla testamentet kom att spela en viktig roll i det
gamla Israels religiösa liv. De reciterades och sjöngs ofta med musik-
instrument i gudstjänster, särskilt i offentliga gudstjänster, vilket i
Gamla testamentet var nyckeln till hur folket tillbad. Israel fung-
erade som en gemenskap, och som en gemenskap tillbad de tillsam-
mans.
Psaltaren är egentligen poesi, lyrik till sånger. Det hebreiska
ordet för Psaltaren, Tehillim, betyder ”lovsånger”. När vi sjunger
lovsånger till Gud, oavsett vad vi annars gör, tillber vi Herren.

FRÅGA
Läs Ps. 78:1–17. Vad är det väsentliga budskapet här, och hur pas-
sar det in i hela frågan om utbildning och tillbedjan?

I budskapet i Psalm 78 finns ett speciellt syfte. I vers 2 nämner Asaf

”gåtor från gången tid” (FB), eller ”hemligheter från gamla tider”
(nuB), som beskriver hur historien kan bli när viktiga händelser
hamnar längre och längre tillbaka i tiden. Poängen är att vad som
än ingick i Israels utbildning så omfattade den att lära barnen berät-
telser om Herrens handlingar med den utvalda nationen.

FRÅGA
Se på Ps. 78:6–17. Vilka specifika lärdomar skulle de ge sina
barn? Vad var det yttersta syftet med denna utbildning?

FÖR EFTERTANKE
Ett av syftena med utbildning som syns i dessa texter är att
barnen skulle lära sig att förlita sig på Gud och hålla hans bud.
Hur återspeglar en sådan text som Upp. 14:12 den tanken för oss
idag?

71
TISDAGEN DEN 10 NOVEMBER 2020

I ANDE OCH SANNING

En av Nya testamentets underbaraste berättelser om hur Jesus
tjänade brustna människor är berättelsen om Jesus och kvinnan vid
brunnen.

FRÅGA
Läs Joh. 4:7–26. Vad säger Jesus till henne om tillbedjan? Hur kom
de egentligen in på ämnet tillbedjan från början?

Även om kvinnan försökte byta ämne genom att tala om tillbedjan

använde Jesus hennes taktik för att ge henne och oss några djupa
sanningar om tillbedjan och vad den innebär. Kanske är det viktigas-
te för våra omedelbara syften det som Jesus säger i Joh. 4:24: ”Gud
är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
Sann tillbedjan av Herren måste ske ”i anden”, alltså härstamma
från kärleken till Gud, från erfarenheten att känna honom personli-
gen. ”Tron som kommer från Gud är den enda religionen som leder
oss till Gud. Om vi ska kunna tjäna honom på rätt sätt måste vi vara
födda av den gudomliga Anden. Detta kommer att rena hjärtat och
förnya sinnet, och på så sätt ger det oss en förnyad förmåga att lära
känna och älska Gud. Det ger oss viljan som vi behöver för att lyda
alla hans bud. Detta är sann tillbedjan. Den är frukten av att den
helige Ande verkar” (Ellen White: Messias, s. 165).
Samtidigt måste tillbedjan ske ”i sanning”. Vi behöver ha rätt
kunskap om Gud, vem han är och vad han förväntar sig av oss. Med
andra ord måste också läran finnas med. (T.ex. hur betydelsefullt
det är att veta att vi tillber en Gud som inte bränner människor i ett
helvete för all framtid.)
Här ser vi alltså två delar i tillbedjan: erfarenheten som kommer
från att känna och lyda Gud, och de objektiva sanningarna som är
uppenbarade för oss om honom. Ande utan sanning kan leda till
en tom sentimentalism som är mer byggd på en tillfällig känsla än
någonting annat. Däremot kan sanning utan ande leda till en livlös
formalism. Alltså behöver vi dem båda.

FÖR EFTERTANKE
På vilket sätt skulle du försöka lära någon att tillbe ”i ande och
sanning”? I vilka fall kan någon behöva att den ena eller den andra
betonas mer?

72
ONSDAGEN DEN 11 NOVEMBER 2020

HELIG SKRUD
FRÅGA
Läs 1 Krön. 16:1–36. Försök föreställa dig scenen. Föreställer du
dig den som allvarlig eller festlig och glädjefull? På vilka sätt kan
den vara en kombination av dem båda? Vad kan vi lära oss här om
tillbedjan och hur vi bör undervisa om och även uppleva tillbedjan?

Platsen för tillbedjan var helgedomen, där Gud hade bott bland det
gamla Israel och där frälsningsplanen hade uppenbarats för dem.
Centrum för tillbedjan och undervisningen om tillbedjan måste vara
Jesus och frälsningsplanen, som skymtar i helgedomstjänsten. Vad
annat Gud än gjort för oss och förtjänar att prisas och tillbes för,
betyder det ingenting utan hoppet om evigt liv som vi erbjuds genom
hans offer- och ställföreträdande död på korset.
Lägg också märke till den ”evangelistiska” betoningen i avsnittet:
hela världen skulle lära sig om Israels Gud.

FRÅGA
Se på 1 Krön. 16:29: ”Ara Herrens höga namn! Kom med offer inför
honom, fall ner inför Herren i helig skrud!” Helig skrud? Vad kan
det betyda?

Tänk, till att börja med, på hur äcklig, skadlig och nedgraderande
synden är. Det är också svårt för oss att nu föreställa oss hur ond och
fördärvad gudstjänsten var hos nationerna som omgav Israel. Bland
allt annat förekom där också barnoffer. Utan tvekan återspeglade
dessa saker hurdana de människor var som praktiserade dem.
Däremot skulle det gamla Israel vara en helig nation, skild från
de onda sedvänjorna runt omkring dem. De skulle vara heliga i sina
hjärtan och sinnen. Det var vad som gav deras tillbedjan mening och
skönhet inför Gud. Om och om igen rasade Gamla testamentets pro-
feter mot dem som tillbad Herren samtidigt som de var inblandade i
korruption och deras hjärtan var långt från honom.

73
TORSDAGEN DEN 12 NOVEMBER 2020

AVGUDADYRKAN I UTBILDNINGEN
Det gamla Israel hade varit omgivet av mycket religiösa folk som
var så hängivna sin tillbedjan och dyrkan av sina gudar att de t.o.m.
kunde offra sina egna barn åt dem. Är inte detta hängivenhet?
Därför var sann tillbedjan av den sanne Guden en viktig del i att
hebréerna skyddades från att ryckas med i det avguderi och den fal-
ska tillbedjan som fanns runt omkring dem. Men trots alla varningar
föll de i det avguderi som de särskilt hade varnats för.
Hur är det med oss idag? Varför är tillbedjan av den sanne Guden,
där vi påminner oss om allt han har gjort för oss, så viktig, särskilt i
mötet med farorna hos det moderna avguderiet?

FRÅGA
Läs Mark. 7:1–13. Vilken princip finner vi i verserna 7–9 som kan
tillämpas idag i den kristna utbildningens sammanhang, med tanke
på farorna med falsk undervisning som tas från världen och som
kan ha en negativ inverkan på vår utövning av vår tro?

Många av de stora intellektuella strömningarna i världen idag är

grundade på en naturalistisk verklighetsuppfattning. Många ämnen
i skolan idag studeras utifrån det perspektivet, vilket ofta innebär att
undervisningen är mot Bibeln. Vi kan frestas att tillbe idéer som lagts
fram, teoretiserats och gjorts till praxis. Vi kan också gudomliggöra
filosofers, vetenskapsmäns och matematikers genialitet som fört fram
dessa idéer. Problemet är att dessa tankar ofta kolliderar med Bibeln,
men eftersom de undervisas i och tros vara sanna försöker människor
införliva dem i den kristna utbildningen. Det innebär ofta att man
kompromissar med sin tro och att Bibeln vrids och förvrängs i försö-
ket att få den att passa in i de aktuella idéerna.

FÖR EFTERTANKE
Vilka populära nutida trosuppfattningar finns det som kolliderar
med Bibeln, och hur kan vi som samfund skydda oss själva från att
införliva dem i vårt utbildningssystem?

74
FREDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
”Hjärtat är det bedrägligaste av alla ting och förtvivlat ont. Religi-
onsprofessorerna är inte villiga att närmare rannsaka sig själva för att
se om de är i tro. Det är ett fruktansvärt faktum att många lutar sig
mot ett falskt hopp. Vissa lutar sig mot en gammal upplevelse som de
hade för många år sedan, men när de förs in i denna rannsakans tid,
när alla bör ha en daglig erfarenhet, har de inget att relatera till. De
tycks tänka att bekännelse av sanningen räddar dem. När de synder
som Gud hatar har övergetts kommer Jesus in och har måltid med
dig och du med honom. Du inhämtar gudomlig kraft från Jesus,
växer i honom och kan i helig triumf säga: Välsignad är den Gud som
ger oss segern genom Herren Jesus Kristus. Det skulle behaga Herren
mer om de ljumma religionsprofessorerna aldrig hade nämnt hans
namn. Det är en ständig börda för dem som vill vara trogna Jesus
efterföljare. Det är en stötesten för de icketroende, och onda änglar
förhärligar dem och klandrar Guds änglar utifrån sin förvrängda
kurs. Sådana är en förbannelse hemma och utanför. De närmar sig
Gud med sina läppar men deras hjärtan är långt borta från honom”
(Ellen White: Spiritual Gifts, vol. 2, s. 227).

SAMTALSSTART
Vad betyder det i praktiken för dig att tillbe Gud i ande och sanning?

FÖRBÖN
Herre, hjälp oss att se genom det falska och ytliga i världens materia-
listiska tillbedjan så vi kan vända oss till dig i ande och sanning.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

75
SAMTALSFRÅGOR

1. Från Mark. 7:1–13 lärde vi oss att det underliggande tillståndet för falsk tillbedjan
är ett hjärtats problem. Gud ser inte till tillbedjan med våra läppar om denna till-
bedjan inte kommer från hjärtat. Varför är evangeliet och berättelsen om Jesus död
för vår skull det starkaste sättet att öppna upp hjärtan till sann kärlek till Gud?
2. Fundera ytterligare över tillbedjan ”i ande och sanning”. Är det möjligt att göra det
ena men inte det andra, eller förutsätter sann tillbedjan dem båda? I så fall, varför?
3. Ja, våra hjärtan behöver stå rätt till för sann tillbedjan av Gud, men vad innebär
det? Behöver du vänta tills du är helt kopplad till Herren och ditt liv är i fullkomlig
ordning, innan du kan tillbe? Å andra sidan: hur kan tillbedjan, sann tillbedjan,
hjälpa ditt hjärta till rätt ställning inför Gud?

76
77
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 21 NOVEMBER 2020
Jorden vi ärvde
Bourama är en bonde som är född och
uppväxt i en liten by i mitten av Mali.
Han är gift och far till sex barn. Han
följer i sina fäders fotspår i sitt yrkesval.
Hans far, farfar och farfarsfar var också
bönder, och Bourama följer odlings-
mönster som han lärt sig från barnsben.
Skillnaden är att Mali inte längre är
samma land som under hans fars och de
ännu äldre släktingarnas tid. Öknen har
krupit närmare och närmare, vattennivå-
erna är lägre, hettan, torka och ökensan-
dens frammarsch gör det svårt att odla
som man gjorde förr i tiden. Det går åt
mer utsäde, mer gödning men skördarna
blir ändå mindre och mindre.
Bourama var orolig. Trots att han ar-
betade hårt hade han svårt att få skörden
att räcka till för hans egen familj. En dag
pålystes det att ADRA Mali skulle starta
en utbildning i hans by. Eftersom den
skulle handla om jordbruksteknik gick
Bourama till mötet. Det han fick lära sig
var mycket annorlunda än det han hade
lärt sig som ung. Han fick lära sig att
lägga utsäde i blöt, att mikrodosera göd-
ningen, vilka olika växter som trivdes
med varandra och skyddade varandra
och hur man skulle varva odlingarna
mellan åren.
”Jag hade mina tvivel. Det här kunde
väl inte ge bättre och större skördar?
Men eftersom jag hade haft så svårt att
föda min familj var jag villig att pröva
något nytt. Så jag lyssnade och tänkte att
det var värt att pröva”, berättar Bou-
rama.
AV SIRI BJERKAN KARLSSON, ADRA SVERIGE | MALI
78
Odlingsmetoderna som han fick
lära sig gav större skördar och kostade
mindre! Ett hektar krävde bara tre kilo
utsäde istället för 25–30, och tre kilo
gödning var mer än nog för hela odling-
en. Normalt brukade Bourama använda
10–12 små säckar med gödning. ADRA
gav också gruppen förbättrat utsäde och
biologisk gödning.
Normalt brukade Bourama få ca 400
kilo hirs på ett hektar mark. När han nu
odlade som han hade fått lära sig skör-
dade han istället 550 kilo hirs och 150
kilo bönor. Det var som ett under!
”Normalt brukade min familj ha
mindre att äta i augusti, september och
oktober”, förklarar Bourama. ”Under
de tre månaderna hade jag alltid varit
tvungen att hitta arbete från dag till
dag trots att jag hade jobbat så hårt med
mina åkrar. Men nu hade vi mer än nog
med mat, och jag kunde hjälpa min fru
med att reparera huset och lära mina
grannar en del av kunskapen som jag
fått från ADRA. Idag är jag en man som
byborna respekterar och lyssnar till, allt
tack vare det jag fick lära mig och för att
jag idag bättre kan ta vara på jorden vi
ärvde.”
Du och jag är också förvaltare av
det vi fått från Gud – tar vi hand om det
han har gett oss? Delar vi med oss av
kunskap m.m. så att andra också kan ta
ansvar för sitt förvaltarskap?
8 Utbildning
och återlösning
INFÖR SABBATEN DEN 21 NOVEMBER 2020

”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar,
vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv” (2 Tim. 3:16).

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 1:26, 27; Jes. 11:1–9; 2 Tim. 3:14–17; 1 Kung. 4:29–34; Joh.
14:17; 1 Kor. 2:1–16.

Bibeln berättar en lång berättelse om Gud och hans folk. Ibland ses
den som en kärlekshistoria som gått fel, åtminstone för tillfället. Eller
också kan den ses som en berättelse om en far och hans upproriska
barn som till slut klarar sig.
Men i denna veckas undervisning kommer vi att upptäcka ett
annat tema i Bibelns berättelse, nämligen läraren och hans elever. De
klarar inte proven, men han förklarar läxan tålmodigt om och om
igen, tills de till slut lär sig.
Bibelns berättelse skiljer sig inte från våra välkända mänskliga
berättelser – med ett undantag. I berättelsen om Gud och hans folk
garanteras ett lyckligt slut med uppnått mål. Guds nåd mot sitt folk
garanterar det slutet. Människans ansvar i denna relation har ofta
missförståtts och även fruktats av många som har ansett att det är
betungande. Men faktum är att Bibelns berättelse i huvudsak är en
inbjudan att känna Gud och förstå hans vilja. Att lära känna Gud är
verkligen vårt främsta gensvar på hans nåd. Vi kan inte förtjäna den
nåden, men vi kan lära oss den, och vad är kristen utbildning innerst
inne om inte undervisning om denna nåd?

Studiematerial för den 15 – 21 november 2020

79
SÖNDAGEN DEN 15 NOVEMBER 2020

TILL GUDS AVBILD

FRÅGA
Läs 1 Mos. 1:26, 27 och 5:1, 3. Vad lär dessa texter oss om hur
Gud från början skapade människan och vad som hände med
mänskligheten efter syndafallet?

Uttrycket ”till Guds avbild” har fängslat bibelforskare i århundra-

den. Vad var det för avbild som människan först skapades till? Inne-
bär det t.ex. att Gud såg i spegeln och formade sin nya skapelse till
att se ut som han själv? Eller innebär det att människan liknar Gud
mer än vad andra livsformer gör? Eller syftar det på en andlig och
intellektuell likhet och förenlighet mellan Skaparen och den män-
niska han skapade? Bibeln ger ingen exakt förklaring av uttrycket,
men bibelforskare har kommit fram till många tolkningar kring vad
det skulle kunna innebära. Men vi kan se att efter syndafallet har
denna avbild förändrats. Därför skrev Ellen White att målet med
utbildning ska vara att återupprätta människan till sin Skapares
avbild (Vägen till mognad, s. 22–25).
Hur kan utbildning uppnå ett så anmärkningsvärt mål?
För det första behöver vi komma ihåg att Gud skapade oss till en
relation med honom, ungefär som föräldrar gör med sina barn. Han
skapade oss till sin avbild så som barnen blir föräldrarnas avbilder
(1 Mos. 5:3), så att han kan uppfostra oss till att vara hans barn som
tillhör hans familj. Han kan kommunicera med oss och bygga en
bestående relation till oss. Guds avbild är därför mer en ”tankemäs-
sig/inre avbild” som möjliggör samstämmighet/enhet mellan det
gudomliga och det mänskliga. Detta sker i utbildningen, först i
hemmet mellan föräldrar och barn, senare i skolan när läraren tar
över arbetet med utbildningen. Denna utbildningsprocess känner
vi så väl. Tydligen ingick den i Guds plan när han skilde oss från
andra livsformer och skapade oss till sin egen avbild. Han gjorde det
så att han skulle kunna undervisa oss och vi skulle kunna lära oss
av honom, tills hans avbild (hans sinne) återspeglas i oss.

FÖR EFTERTANKE
Berättelsen om återlösningen (frälsningen) är en berättelse om
utbildning, från skapelsen till Jesus människoblivande, och däri-
från till den nya skapelsen. Gud är läraren och himlen är skolan
för alltid (se Ellen White: Vägen till mognad, s. 321). Vad får denna
tanke för innebörd i vårt engagemang för kristen utbildning i hem-
met, i församlingen, i skolan, vid universitetet och genom livet?

80
MÅNDAGEN DEN 16 NOVEMBER 2020

JESUS SOM LÄRARE

Bibeln använder många begrepp för att beskriva Jesus. Han är Guds
Son, Messias, Människosonen, Frälsaren, Återlösaren, Herren och
Guds Lamm för att bara nämna några. Men för dem som kände
honom bäst under hans drygt tre års offentliga verksamhet i Judeen
och Galileen var han en lärare. De kallade honom ”Mästare” eller
”Rabbi”. Båda betyder ”lärare”.
Därför måste läraryrket och arbetet med undervisning ha varit
ett särskilt lämpligt sätt för Jesus att genomföra sin offentliga verk-
samhet. På något sätt är hans frälsningsverk kopplat till arbetet med
undervisning. Ännu viktigare var att det var förutsagt av profeten
Jesaja.

FRÅGA
Läs Jes. 11:1–9. Vad berättar det textavsnittet om Jesus undervi-
sande roll?

En av de mest häpnadsväckande messiasprofetiorna i Bibeln finns i

Jes. 11. Verserna 1–3 beskriver den kommande Messias med begrepp
som handlar om utbildning, någon som kommer med kunskap, råd,
vishet och förståelse. Hela avsnittet avslutas med ett anmärknings-
värt löfte: ”kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet
är fyllt av vatten” (Jes. 11:9). Kanske var det en sådan undervisning
i Bibeln som inspirerade Ellen White i hennes bok om utbildning
till tanken att utbildningsarbetet och arbetet för frälsning är ett och
samma arbete (se Vägen till mognad, s. 39, 40).
Läs Joh. 3:1–3. Nikodemos tilltalade Jesus som rabbi och iden-
tifierade sedan hans undervisning som en Guds gåva på grund av
de tecken Jesus utförde, hans underverk och hans insikter i livets
mening. Även om Jesus inte accepterade titeln han fick så accepte-
rade han åtminstone ursprunget till sin gåva att kunna undervisa
när han svarade Nikodemos att denne måste bli född på nytt för att
se (förstå, likväl som komma in i) Guds rike. Detta innebär att även
i Jesus fall kommer auktoriteten att undervisa andra från Gud.
Visst är undervisning en Guds gåva. Den gavs av Gud, togs emot
av Jesus och erkänns av dem som har fått gudomlig auktoritet.

FÖR EFTERTANKE
Vilken roll har vi i att se uppfyllelsen av denna profetia om att
kunskap om Herren når ut till hela världen?

81
TISDAGEN DEN 17 NOVEMBER 2020

MOSE OCH PROFETERNA

FRÅGA
Läs 2 Tim. 3:14–17. Vad lär det oss om Bibelns roll i kristen utbild-
ning?

Ordet för Bibelns första del, Torah, översätts ibland ”lagen”, delvis
därför att det finns många lagar i dessa böcker. Men egentligen bety-
der Torah ”undervisning” eller ”vägledning”. Denna förståelse skiljer
sig mycket från vad många tänker att ”lagen” i Bibeln handlar om,
nämligen regler och föreskrifter som vi ska följa för att förbli i Guds
nåd. Så är det inte, utan lagen är avsedd som undervisningsmaterial
om hur vi ska leva framgångsrikt och tryggt i den förbundsrelation
som Gud avsåg när han skapade oss.
De två följande delarna av den hebreiska Bibeln, profeterna,
berättar om hur väl Guds folk behärskade detta utbildningsmaterial
och levde enligt det (de tidigare profeterna eller historiska böckerna),
och vad de borde ha lärt sig av detta utbildningsmaterial (de senare
profeterna). Den resterande delen av Gamla testamentet (”skrif-
terna”, enligt hebreiskan) är fulla av exempel på framgångsrika och
mindre framgångsrika lärare och elever tillsammans med deras
erfarenheter av utbildning. I dessa böcker finns exempel på en fram-
gångsrik utbildning: Ester, Rut, Daniel och Job. Bland de misslycka-
de finns Jobs fyra vänner. Naturligtvis är Psaltaren en sångbok, men
den innehåller åtminstone tre utbildningspsalmer: Ps. 1, 37 och 73.
Evangelierna innehåller gott om material som är avsett för ut-
bildningssyften, särskilt Jesus liknelser. Många av Paulus brev börjar
med en stark evangelisk förkunnelse men slutar med utbildningsma-
terial, praktiska lärdomar för de kristnas vardagsliv. Uppenbarelse-
boken är full av utbildningsmaterial. T.ex. uppenbaras hela Kristus
församlings framtid i en bok som bara Guds Lamm, Jesus, Mästerlä-
raren kan öppna (Upp. 5:1–5).

FÖR EFTERTANKE
Vissa kanske säger att det undervisande materialet i Moseböck-
erna inte gäller vår tid, och det är riktigt. 5 Mos. 17:14–20, vägled-
ning för kungarna, har en mycket detaljerad vägledning om val av
någon till kunglig tjänst. Idag väljer vi naturligtvis inga kungar i
vår församling. Hur avgör vi den rätta tillämpningen av allt Bibelns
undervisningsmaterial i vår tid?

82
ONSDAGEN DEN 18 NOVEMBER 2020

VISA MÄN OCH KVINNOR

Ord för skola, studium och utbildning förstås klart i vår tid men är
inte vanliga i Bibeln. Mycket vanligare är ordet visdom/vis. T.ex.
nämner Gamla testamentet visa män och kvinnor (2 Sam. 14:2;
Ords. 16:23).

FRÅGA
Läs 1 Kung. 4:29–34. Var lär de verserna oss om hur viktig vishe-
ten är?

Kung Salomo framställs som en mycket vis man som talade om

djur- och växtliv och uttalade ordspråk med stor vishet, vilket syftar
på att han gjorde det som en utbildad människa (1 Kung. 4:29–34).
Ordspråksboken och Predikaren innehåller många visa lärdomar
om olika ämnen som tillskrivs Salomo likväl som andra visa lärare i
gamla tider (Ords. 1:1; 25:1; 30:1; 31:1).
Enligt Bibeln liknar visdom mycket vår utbildning idag. För det
första är det något som överförs av föräldrar och lärare, särskilt när
man är ung (Pred. 12:1), men en människas vishet ökar genom hela
livet. För det andra har vishet vanligtvis en mycket praktisk sida.
T.ex. lär man sig av myrorna som samlar in på sommaren för att ha
tillräckligt på vintern (Ords. 6:6–8).
Men visdomen är inte bara praktisk; den har också en teoretisk
sida, för den börjar med tron på Gud och följer vissa grundläggande
principer (Ords. 1:7). Visdom hjälper oss att leva ansvarsfullt och till
nytta för andra och skyddar oss också från olyckor. Slutligen svarar
vishet, precis som utbildning idag, inte på alla förekommande frågor.
Men den gör det möjligt för oss att nöja oss med det vi vet medan vi
fortsätter att söka efter det som fortfarande är okänt. Det är en bra
utgångspunkt från vilken vi kan lära känna Gud och förtrösta på
hans nåd. Enligt Jer. 18:18 ses den vise lärarens roll gå hand i hand
med prästens och profetens roll. Alla tre ger budskap från Gud till
hans folk, i form av vägledning från lagen, råd och särskilda budskap
från Gud.

FÖR EFTERTANKE
Hur kan vi lära oss vishet och sedan föra den vidare till våra efter-
kommande? Varför är det så viktigt för oss som ett folk att göra
det?

83
TORSDAGEN DEN 19 NOVEMBER 2020

UTBILDNING I
DEN TIDIGA FÖRSAMLINGEN
En av de anmärkningsvärda utbildningsprinciperna i Bibeln framträ-
der när Jesus, Mästerläraren, förbereder sig för att lämna sina elever
och lärjungar. De hade varit med honom i tre och ett halvt år, ungefär
den tid vi räknar med för en högskole- eller universitetsutbildning.
Efter den tiden, beroende på personen, brukar studenterna ofta anses
klara sig själva.
Men Jesus visste bättre och förberedde en fortsatt utbildning un-
der den heliga Andens ledning åt sina efterföljare. För övrigt är denna
lärare benämnd som hjälparen eller försvararen (grek. parakletos) som
Jesus efterföljare får för alltid (Joh. 14:16, 17). Han är sanningens
Ande. Trots att den heliga Anden inte är identifierad som en utbil-
dare omfattar hans verk också utbildning, särskilt när det gäller att
söka och finna sanning.

FRÅGA
Läs 1 Kor. 2:1–16. Vad säger Paulus är så viktigt i samband med
utbildning?

Paulus börjar med att påminna församlingen i Korinth om att han

endast talade om Jesus Kristus och hans korsfästelse när han först
kom till dem (1 Kor. 2:2), ingen smart vishet, bara evangelium. Men
det var inte allt (1 Kor. 2:6), utan när dessa nya kristna mognade kom
aposteln tillbaka för att lära dem vishet, Guds fördolda vishet från
tiden före världens begynnelse (1 Kor. 2:7), t.o.m. djupen hos Gud (1
Kor. 2:10). Allt ska studeras under Guds Andes ledning som förenas
med lärjungens inställning.
Hur djupt blir detta studium, och hur mycket inlärning öppnar
sig för dem som leds av Anden? Kapitlet avslutas med ett citat från
profeten Jesaja (40:13): ”Vem kan styra Herrens tankar, vem ger
honom råd och kunskap?” Profeten som talar till vanliga människor
i sin tid skulle säga att ingen kan göra det. Men Paulus korrigerade
den uppfattningen genom slutsatsen: ”Men vi tänker Kristi tankar” (1
Kor. 2:16), vilket innebär att andefyllda kristna har tillgång till Guds
sinne och därmed all inlärning och förståelse (1 Kor. 2:10–13) som
behövs på rättfärdighetens väg.

84
FREDAGEN DEN 20 NOVEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
Missionsbefallningen (Matt. 28:18–20) satte igång en anmärknings-
värd religiös rörelse över hela världen. Här går några få apostlar eller
missionärer (båda orden betyder ”utsända”) ut till hela världen och
samlar elever, gör dem till lärjungar, manar dem att tro på Jesus,
döper dem och lär dem allt Jesus har befallt dem. Bilden handlar om
omvända kristna från hela världen; de representerar olika kulturer
och talar olika språk och kommer från dopets vatten bara för att träda
in i en skola och börja sin utbildning. Det är inte förvånande, för de
har fortfarande mycket att lära sig.
Anledningen till att de kristna alltid lär sig är inte bara intellektu-
ell nyfikenhet eller en iver att hantera kunskap, utan snarare att det
kristna livet och tron genomsyrar varje del av det dagliga livet. Det
finns mycket att lära sig. Därför innehåller de nytestamentliga breven
både förkunnelse om Jesus (ibland kallad kerygma i Nya testamentet)
och utbildning i allt som de kristna behöver lära sig (ibland kallat
didache i Nya testamentet). Ett bra exempel på förkunnelse finns i 1
Kor. 2:2, medan utbildning börjar i 1 Kor. 4 och fortsätter av och till
genom resten av brevet. Vad ska de kristna lära sig?
Arbete, vila, sociala frågor, relationer i gemenskapen, församling-
en och tillbedjan, ekonomi, nästankärlek, relationer med makthavare,
rådgivning, familjefrågor, äktenskapsrelationer och barnuppfostran,
mat och dess tillagning, klädsel, även åldrande och förberedelse för
livets slut, både det personliga livets och den här världens slut. Att
vara kristen innebär att lära sig något om allt detta och mer än så.
Förståelsen kommer inte av sig själv. Den måste läras.

SAMTALSSTART
Dela med dig av något som en lärare/mentor i ditt liv sagt eller gjort
och som lämnat ett avtryck hos dig. Berätta varför!

FÖRBÖN
Meditera över bibelordet: ”Men vi tänker Kristi tankar.” Be för att
Gud ska identifiera vad just du behöver lära dig, så att ditt sinnelag
kan bli likt Guds!

SAMTALSFRÅGA
finns på nästa sida

85
SAMTALSFRÅGA

1. Hur viktigt är utbildningsarbetet i församlingens mission?

2. Vad menade Ellen White när hon skrev om ”Skolan i evigheten” (Vägen till mognad,
s. 321)?
3. Läs 1 Kor. 2:1–16 på nytt. Tänk på Paulus konstaterande att denna världs makter
och vishet inte kände till vad Gud uppenbarar för oss genom inspiration. Om han
kunde säga det då, vad kan vi då säga om vår egen tids vishet?

86
87
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 28 NOVEMBER 2020
Medicinmannen som
inte kunde bota sig själv
Under hela sitt liv hade Bagicha Singh
tillbett träd och avgudar. Bagicha trodde
starkt på sina gudars makt och gav dem
äran när han blev rik. Han var medi-
cinman, och många människor kom
till hans hem i byn Mundrichurimra
och betalade för att bli helade. Bagicha
hade allt han behövde utom en sak. Han
saknade sinnesfrid.
Sedan blev han sjuk. Han kräktes
hela tiden. Han kände sig yr. Huvudvärk
plågade honom. Han vände sig till sina
avgudar, men hans trollformler som
tycktes bota andra människor hjälpte
inte honom. Han sökte hjälp av vanliga
läkare och betalade mycket pengar till
dem, men ingen kunde hjälpa honom.
”Jag är döende, jag är döende!” ro-
pade han till sina familjemedlemmar.
Till slut tog Bagichas son kontakt
med Samson Soni som var pionjär inom
Global-missionen och ledde en adven-
tistförsamling i en grannby. Bagichas
son bad honom att komma och be för
hans pappa. Samson besökte Bagicha,
men medicinmannen vägrade att tala
med honom.
”Jag vill inte ha dina böner”, sa
Bagicha. ”Min trolldom är mäktigare än
din Gud.” Samson lät sig inte avskräckas
utan bad ändå.
Efter besöket blev Bagicha sämre,
och han fördes till sjukhuset i Jalandhar,
en stad på cirka en miljon invånare. En
läkare undersökte Bagicha och tog prov.
Han berättade sedan att Bagicha hade
en hjärntumör och behövde opereras
snarast om han skulle överleva.
Men en operation skulle kosta
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
88
mycket pengar. Visserligen hade Ba-
gicha tjänat mycket pengar på att utöva
trolldom, men han hade förlorat alltsam-
mans i sina försök att hitta en kur.
När Samson fick veta att Bagicha
låg på på sjukhus besökte han honom.
Bagicha kände sig ensam och övergiven,
och han piggnade till när han såg Sam-
son. ”Här kommer Jesus som kan bota
mig”, sa Bagicha.
Samson bad Bagichas läkare om
tillstånd att be. När läkaren gick med på
det bad han med tårar i ögonen. Nästa
dag kom läkaren tillbaka för att under-
söka Bagicha. Till sin förvåning hittade
han inte något spår av tumören. Han
ringde en specialist för att få ett andra
utlåtande. Specialisten kunde inte heller
hitta tumören. Den förvånade läkaren
frågade Bagicha: ”Vart tog hjärntumören
vägen?”
Bagicha log glatt. ”Jag har varit
medicinman och trodde mig kunna bota
folk. Men nu tror jag att Jesus är starkare
och att han har helat mig”, svarade han.
Bagicha fick åka hem. Hemma i sin
egen by berättade han alltsammans för
sin familj och sina grannar. ”Jag har
blivit botad, och jag har befriats från
trolldom”, sa han. ”Ni måste följa med
till kyrkan och lära er om Jesus som
botar människor och gör dem glada.”
Många människor följde med Ba-
gicha till kyrkan på sabbaten. Ett 50-tal
personer studerade Bibeln tillsammans
med Samson. Och hälften av dem döptes
i september 2018 samtidigt som Bagicha
och tre av hans familjemedlemmar blev
döpta.
9 Församlingen
och utbildning
INFÖR SABBATEN DEN 28 NOVEMBER 2020

”och inte har vi strävat efter att bli ärade av människor, varken av er eller
andra. Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I
stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om
sina barn. Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan
också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss” (1 Thess. 2:6–8).

VECKANS HUVUDTEXTER
Luk. 10:30–37; Matt. 5:14–16; Luk. 4:18–23; Jer. 29:13; Matt. 7:7;
1 Thess. 2:6–8.

INLEDNING
Sedan långt tillbaka i tiden har de trogna samlats för att tillbe Gud
i synagogor, hem och kyrkor. Bibeln uppenbarar ett folk som genom
sitt studium av Skrifterna och genom sin tillbedjan längtar efter att
känna Gud och förstå hans vilja för sina liv. Bibeln uppenbarar också
upprepade gånger att församlingen är en plats där allvarliga och rele-
vanta samtal bör äga rum, och där människor kan växa i kunskapen
om Gud och hans vilja för deras liv.
Ibland är vi rädda för att ställa frågor. Men i Bibeln finner vi ofta
att frågor används för att leda människor till en klarare förståelse
av Gud. På ett liknande sätt används berättelser i hela Bibeln för att
skapa tillfällen för människor att ompröva sina val. Jesus var särskilt
inriktad på denna typ av utbildning med sina lärjungar och efterföl-
jare.
Om församlingen ska vara en plats för utbildning behöver den
förbereda utrymme för genuint samtal. När vi gick i skolan fick vi
ofta höra: ”Det finns inga dumma frågor.” På liknande sätt behöver
vi inom församlingen skapa en trygg miljö för var och en att växa i
nåd och i förståelsen av Gud och hans plan för deras liv.

Studiematerial för den 22 – 28 november 2020

89
SÖNDAGEN DEN 22 NOVEMBER 2020

SANN KRISTEN UTBILDNING

Det berättas om en rabbin som såg på en ung mans sömniga ögon i
sitt klassrum och frågade: ”Studenter, när vet man att natten är över
och dagen har börjat?”
Flera studenter räckte eftertänksamt upp sin hand. ”Rabbi”,
frågade en, ”är det när man kan skilja mellan ett fikonträd och ett
olivträd?”
”Nej.”
En annan student räckte upp sin hand: ”Rabbi, är det när man
kan skilja mellan ett får och en get?”
Efter att ha lyssnat på en mängd svar sade rabbinen: ”Studenter,
man vet att natten är över och dagen har börjat när ni kan se på
ett ansikte som ni aldrig tidigare sett och se en broder eller syster
i främlingen. Fram till den stunden spelar det ingen roll hur ljus
dagen är; det är fortfarande natt.”

FRÅGA
Läs Luk. 10:30–37. Vad var Jesus poäng med denna berättelse?
Vad kan den lära oss om vad som behöver vara en del av all sann
kristen utbildning?

Som adventister har vi välsignats med mycket läromässigt ljus och

sanning (de dödas tillstånd, sabbaten, 1844 och domen, den stora
striden, för att nämna några läror) som merparten av den kristna
världen fortfarande inte förstår. Men hur viktiga dessa avgörande
sanningar än är, vilken nytta gör de oss om vi inte är vänliga mot
människor, om vi har fördomar mot andra, och om vi tillåter att
kulturella och sociala fördomar från vår omgivning får oss att
behandla andra som mindre värda?
Sann kristen utbildning måste, om ingenting annat, få oss att
resa oss över mänsklig svaghet och ondska och se andra som Kris-
tus ser dem, varelser för vilka han dog, varelser vilkas synder ledde
honom till korset, varelser för vilka han betalade ett oändligt pris.
Om vi upphöjer korset, som vi bör, ser vi varje människas värde
och värdighet och i bästa fall behandlar vi dem som de verkligen
förtjänar, enligt det värde Gud har gett dem. Kristen utbildning be-
höver omfatta denna undervisning, annars är den inte värd namnet
”kristen”.

FÖR EFTERTANKE
Vilka fördomar lär din kultur och ditt samhälle, subtilt eller till och
med öppet, som du som kristen behöver ställa dig över?

90
MÅNDAGEN DEN 23 NOVEMBER 2020

KALLADE ATT LEVA SOM LJUS

Vart än vi tittar verkar det som om vår planet går mot en fullständig
kollaps och byter ut ljus mot mörker. Men vi möter också mörkret på
ett närmare sätt när vi betraktar vår egen erfarenhet i denna svåra
och föränderliga värld. För även vi förstår skräcken som detta liv
ger oss när vi brottas med sjukdom, mister våra älskade, ser familjer
splittras i separation och skilsmässa, eller brottas för att försöka
förstå det onda i vårt samhälle och vår kultur.
Ändå hör vi i detta landskap av moralisk kollaps och andligt
mörker, mitt i allt detta yttre och inre oväsen, Jesus ord till var och
en av oss:

FRÅGA
”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och
när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåt-
tet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma
sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda
gärningar och prisar er fader i himlen” (Matt. 5:14–16). Vad lär
dessa verser oss om hur vi bör leva och hur det vi som kristna gör
påverkar andras syn på Gud?

När Jesus den där dagen satt vid Galileiska sjön under den heta so-
len, hur tolkade då åhörarna hans ord? De som hörde hans ord visste
allt om ljus och mörker. Visst hade de mycket mörker att frukta. De
levde under den romerska ockupationen, i ett militariserat samhälle
som trots att de saknade telefoner och datorer och internet på många
sätt var lika effektivt som vårt eget och på vissa sätt även mer skräm-
mande.
Romarna var överallt och påminde folkmassorna på bergsslutt-
ningen om att de som envisades med att skapa problem snart skulle
bli föremål för tortyr och en naken död på ett romerskt kors.
Ändå manar Jesus dem här att leva i ljuset. Att vara nådiga,
renhjärtade, fredsstiftare. Kristen utbildning behöver därför omfatta
att våra studenter lär sig att vara världens ljus för att kunna välja och
fatta beslut som visar verkligheten av Guds godhet för andra.

FÖR EFTERTANKE
På vilka fler sätt kan vi göra andra uppmärksamma på Guds verk-
lighet och godhet?

91
TISDAGEN DEN 24 NOVEMBER 2020

ATT LEVA SOM LÄRJUNGAR

Om församlingen tar sin roll i kristen utbildning på allvar är det
nödvändigt att börja med Jesus. Jesus kallade lärjungar. Han utbil-
dade dem till ett uppdrag genom att vandra med dem. Jesus gav dem
tillfälle att bli involverade i människors liv som de skulle ha omsorg
om och älska. Jesus utmanade dem dagligen genom sin vision om
vad denna världen skulle kunna vara när människor börjar behandla
varandra som bröder och systrar.

FRÅGA
Läs Luk. 4:18–23. Vad är Kristus budskap till oss alla som är hans
efterföljare?

Under tre år såg lärjungarna hur deras lärare Jesus levde ut guds-
rikets ideal, som han förklarade i sin första predikan i synagogan i
Nasaret. Förlåtelse, nåd och kärlek gick hand i hand med ensamhet,
förpliktelser och prövningar. Om det fanns en lärdom att hämta var
den att lärjungaskap inte är något man tar lätt på. Man är lärjunge
för livet, inte bara över en dag.
”Frälsarens uppdrag till apostlarna innefattade alla troende. Det
gäller för alla som tror på Jesus ända till tidens slut … Evangeliet har
anförtrotts åt alla som har fått del av den himmelska andan. Alla
som tar emot Kristus liv har fått i uppdrag att arbeta för sina med-
människors räddning. Församlingen grundades för att utföra detta
arbete. Alla som tar på sig dess heliga löften har därmed också lovat
att vara Kristus medarbetare” (Ellen White: Messias, s. 765).
Som Jesus lärjungar behöver vi idag försäkra oss om att Jesus
alltid står i centrum av både vår gemenskap och vår tillbedjan. Det
är bra att komma ihåg att det var Jesus som inbjöd till lärjungaskap.
Fastän rabbinerna på hans tid drog till sig efterföljare var det Jesus
som kallade män och kvinnor att följa honom. Rabbinerna kunde
aldrig ha föreställt sig en så radikal kallelse – som påstod att gemen-
skapen med Jesus var viktigare än alla deras bud.
Men som Jesus lärjungar ska vi inte bara respektera alla utan
arbeta för att erbjuda en plats där alla kan växa och utvecklas.
Därför behöver all kristen utbildning omfatta denna känsla för
mission och syfte, inte bara att få en inkomst utan att göra vad Jesus
kallar oss till att göra i vår omgivning: följa honom i hans fotspår av
tjänst för de hjälpbehövande och dela med oss av evangeliets goda
nyheter till dem.

92
ONSDAGEN DEN 25 NOVEMBER 2020

ATT SÖKA SANNINGEN

Albert Einstein, som ofta betraktas som den moderna fysikens fader,
skrev: ”Det viktiga är inte att sluta fråga. Nyfikenhet har sitt eget
existensberättigande. Man kan bara vörda den som reflekterar över
mysterier av evighet, liv och verklighetens förunderliga uppbyggnad.
Det är tillräckligt om man bara försöker förstå lite av detta myste-
rium varje dag. Tappa aldrig bort den heliga nyfikenheten.”
Visst lever vi i en värld av mysterier. Modern vetenskap har visat
oss en oerhörd komplexitet på nästan varje nivå av vår existens.
Om det är så med fysiska ting, hur mycket mer är det inte så med de
andliga tingen?

FRÅGA
Vad lär följande texter om svar i sökandet efter sanningen? Jer.
29:13; Matt. 7:7; Apg. 17:26, 27; Ps. 25:5; Joh. 16:13; 17:17

Bibeln är full av berättelser om nyfikna människor som i mycket

liknar var och en av oss. Män och kvinnor som har frågor, rädslor,
hopp och glädjeämnen, människor som på sina egna sätt söker san-
ningen och svar på livets svåraste frågor.
”Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt
i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från
början till slut” (Pred. 3:11, FB). Vad menar Salomo här? Hebreis-
kans olam kan översättas som ”evighet” (FB, nuB) eller tolkas som
människors förmåga att ”urskilja ett sammanhang” (B2000). Enligt
denna vers har Gud lagt i människans hjärta och sinne en känsla av
det förgångna och nuet och själva evigheten. Som människor kan
vi alltså tänka på det som kallas ”stora frågor” kring livet och vår
existens rent allmänt.
Naturligtvis spelar Bibeln en viktig roll här. Vilka är vi? Varför är
vi här? Hur ska vi leva? Vad händer när vi dör? Varför finns ondska
och lidande? Det är frågor som sanningssökare ställt under hela den
kända historien. Vilken förmån och vilket ansvar att kunna leda
dessa sökare till några svar! Vad är kristen utbildning om inte att
tydliggöra dessa svar för människor, svar som finns i Guds Ord!

FÖR EFTERTANKE
Hur kan Bibeln spela huvudrollen i svaren på livets stora frågor?

93
TORSDAGEN DEN 26 NOVEMBER 2020

ATT DELA MED OSS AV VÅRA LIV

FRÅGA
Läs 1 Thess. 2:6–8. Vad säger Paulus här som vi kan och bör åter-
spegla i våra skolor och församlingar?

Konfronterade av upplösningen av samhällsgemenskapen lever vi i en

tid där den bibliska förståelsen av församlingen aldrig har varit mer
betydelsefull. Som Matt. 18:20 påminner oss: ”Ty där två eller tre är
samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Den nytestamentliga
visionen av vad församling och gemenskap är formades i första hand
hemma hos de troende. Det var där de troende möttes i små grup-
per, bad, sjöng, firade nattvard, lärde sig och berättade om Jesus för
varandra.
Dessa tillbedjande grupper blev de första församlingsskolorna,
då det var här nya medlemmar introducerades i den kristna tron och
detta nya liv i Jesus. Paulus brev, som t.ex. Rom. 12:2: ”Anpassa er
inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av
era tankar” antyder att församlingen tog detta utbildningsarbete på
största allvar.
Dessa tidiga kristna upptäckte snart att evangeliet bäst kan levas
ut i en gemenskap. I gemenskapen har vi anledning att sjunga högre,
be intensivare, och visa mer omsorg och medkänsla. När vi hör andra
tala om Guds godhet märker vi också hur god han har varit mot oss.
När vi hör om varandras kamper och smärtor känner vi Guds he-
lande i våra egna liv, och vi upplever en förnyad vilja att vara redskap
för hans nåd och helande.
I dagens avsnitt hävdar Paulus att evangeliet om Gud är allting:
korsets kraft, Herrens uppståndelse, löften om hans återkomst. Det
fanns helt enkelt inga bättre nyheter för hela världen, och Paulus
ägnade sitt liv obegränsat åt utmaningen att först och främst berätta
berättelsen om Jesus med stor integritet och hängivenhet.
Men här antyder Paulus att evangeliet kan förstås bäst, upplevas
bäst, genom att man delar livet med varandra. Vi får aldrig glömma
att människor ser noggrant på våra liv – för att se om de reflekterar
det nådens budskap som finns i Bibeln.

FÖR EFTERTANKE
Tänk noga på hur du lever och fråga dig själv: vilken sorts vittne är
jag för dem som finns runt omkring mig?

94
FREDAGEN DEN 27 NOVEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
”Jesus grusade deras förhoppningar om världslig storhet. I sin bergs-
predikan försökte han riva upp det som en falsk uppfostran hade
åstadkommit och ge sina åhörare en riktig uppfattning om sitt rike
och sina egna avsikter. Men han gick ändå inte till direkt attack mot
folkets felaktiga uppfattningar. Han såg allt elände som synden hade
orsakat i världen, men han gav dem ändå inte en målande beskriv-
ning av deras eländiga situation. Han undervisade dem om något
som var oändligt mycket bättre än vad de någonsin hade hört talas
om. Utan att gå in på deras uppfattning om Guds rike talade han
om villkoren för att bli medlem i detta rike. Sedan lät han dem själva
dra sina egna slutsatser om hurdant det riket är. Sanningarna som
Jesus förklarade är lika viktiga för oss som de var för folkskarorna
som följde honom. Vårt behov av att lära känna de grundläggande
principerna för Guds rike är inte mindre än deras” (Ellen White:
Messias, s. 270, 271).

SAMTALSSTART
På vilket sätt tycker du om att lära dig om Gud när du träffas i en
kristen gemenskap (i en kyrka eller i hemmet)? Det kan vara prak-
tiska saker, kreativa inslag såsom bild och film, eller att lyssna och
samtala m.m.

FÖRBÖN
Be för att församlingen ska kunna få vara ett ljus i världen. Prata
gärna om vad ni upplever att Gud kallar er till just nu, och erbjud
förbön om ni har möjlighet till detta.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

95
SAMTALSFRÅGOR

1. Robert Louis Stevenson föddes i Edinburgh i Skottland år 1850. Han minns en kväll
då hans barnsköterska skulle natta honom, och han tog sig till ett fönster och såg
en fängslande syn. Det var en man som tände lampor och gick från den ena gas-
lampan till den andra. Med barnslig förtjusning ropade han på sin sköterska och
sade: ”Se på mannen! Han sticker hål i mörkret!” Vilken roll har Gud gett dig i att
komma med ljus och kärlek till ditt samhälle? Om du inte är säker, inbjud några
församlingsmedlemmar till ett samtal med dig kring vad ni skulle kunna göra till-
sammans.
2. Om församlingen ska samarbeta med Gud för att nå ut till världen behöver vi ta till
oss Jesus ord och tjänst. Själva verkligheten av Jesus människoblivande, att Gud
kom till oss, levde i vår värld, kämpade och skrattade och grät med oss, påminner
oss om att vi är kallade till att bry oss om dem som finns runt omkring oss. Hur gör
ni det? Hur kan ni engagera de unga i er församling i detta arbete?
3. Tänk på vårt ansvar som adventister att lära andra de underbara sanningar vi har
fått. På vilket sätt kan och bör den lokala församlingen spela en nyckelroll i att lära
ut dessa sanningar till andra? Hur kan församlingen samtidigt vara en trygg plats
där dessa sanningar diskuteras med dem som ställer svåra frågor om dem? Vad
kan ni göra för att skapa en miljö där allvarliga frågor kan tas upp?
4. Samtala i studiegruppen om vilka kulturella förutfattade meningar som finns i för-
samlingen eller det samhälle ni lever i. På vilka sätt kan ni lära er själva och andra
att ställa sig över dessa uppfattningar och i stället följa Bibelns undervisning?

96
97
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 5 DECEMBER 2020
Lejon i huset!
Gulam Masih hade många frågor om
Gud. Som pojke följde han med sin far
för att tillbe två olika dagar i veckan. En
dag gick de till familjens traditionella
plats för tillbedjan, och på söndagarna
besökte de olika kristna kyrkor. Gulams
pappa hade svårt att bestämma sig för
vilken gud han ville dyrka.
När Gulam blev äldre föredrog han
kristendomen. Men han ville veta mer.
Han längtade efter att få se Jesus med
egna ögon.
”Jesus, jag skulle vilja se dig ansikte
mot ansikte”, bad han.
Gulam var fortfarande ganska ung
när han bestämde sig för att lämna
familjens hem och flytta in i en hydda i
utkanten av byn Chakwal som låg gan-
ska långt bort. Han ville studera Bibeln
ensam i flera veckor.
Byborna var inte kristna och var
mycket vidskepliga. Men när Gulam
erbjöd sig att be för någon av dem som
var sjuk och mannen blev frisk, fick han
bybornas respekt och betraktades som en
helig man. Varje morgon och kväll kom
de till hans hydda med mat åt honom.
I hyddan bad Gulam och läste Bi-
beln. Han studerade Danielsboken och
Uppenbarelseboken. Och han bad ofta
om att få se Jesus.
”Herre, jag vill träffa dig”, bad han.
”Var snäll och avslöja dig själv för mig.”
En kväll när Gulam satt på jordgol-
vet och bad och läste Bibeln kände han
en närvaro i rummet. Det var ett stort
lejon. Medan Gulam såg på lade lejonet
sig ner och stirrade rakt på honom.
Gulam blev mycket rädd och drog sig
undan. Sedan hörde han en mansröst.
”Var inte rädd”, sa rösten. ”Dra din
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
98
hand längs lejonets rygg från huvudet till
svansen.”
”Det kan jag inte göra!” utbrast Gu-
lam. ”Lejonet kommer att döda mig!”
”Men du har bett om att få se mig”,
sa rösten.
”Jag bad om att få se Jesus”, svarade
Gulam.
”Jesus är lejonet av Judas stam”, sa
rösten. ”Klappa lejonet.”
I Uppenbarelseboken 5:5 hade
Gulam läst att Jesus är lejonet av Judas
stam. Gulam var rädd, men han vågade
inte annat än att lyda. Handen darrade
när han lyfte den och placerade den på
lejonets huvud. Lejonet rörde sig inte.
Långsamt strök han lejonet från huvudet
till svansen. När han tog ett steg bort
från lejonet skakade djuret sin svans och
gick ut i den mörka natten.
På morgonen kom en kvinna med
Gulams frukost. Hon stannade till när
hon såg lejonspår. I förskräckelsen tap-
pade hon maten och rusade tillbaka till
byn.
”Den helige mannen är död!” ropade
hon. ”Jag såg lejonspår som leder in i
hans hydda.”
Byborna sprang till hyddan. Gulam
satt som vanligt på golvet och läste lugnt
i sin Bibel. Byborna blev förvånade när
de hörde hans berättelse. De bad att få
lära sig om Gulams Jesus.
Senare blev Gulam adventistpastor.
Han fick fem söner och två döttrar och
dog 1999 i 90-årsåldern. Hans yngste
son, Samson, blev också pastor och
prisar Gud för hans pappas möte med
lejonet. ”Gud älskar att uppfylla våra
hjärtans önskningar”, säger han.
10 Utbildning i konst
och vetenskap
INFÖR SABBATEN DEN 5 DECEMBER 2020

”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk” (Ps.

19:2).

VECKANS HUVUDTEXTER
Rom. 1:18–21; Ps. 19:1–6; 96:9; 1 Mos. 3:6; 1 Tim. 6; Ords. 1; Job 38.

INLEDNING
Utbildning omfattar också vad som kallas ”konst och vetenskap”.
Men vad innebär det när vi studerar eller undervisar i konst och
vetenskap ur ett bibliskt perspektiv? Erbjuder vi helt enkelt utvalda
bibelverser som relaterar till en aktuell aspekt av exempelvis mo-
dern medicin eller konsthistoria? Om vi gör så kan vi anknyta våra
praktiska lärdomar till Guds förunderliga kraft när han skapade vår
komplexa värld. Men att helt enkelt införliva Bibeln i en läroboks
undervisning är bara en liten del av sann utbildning, en utbildning
som är frälsande och återlösande.
För att en sådan utbildning verkligen ska fungera behöver vi
Guds Ord för att informera i varje utbildning, från humaniora till
molekylärbiologi. Utan det kan vi tappa ur sikte Guds väldighet och
suveränitet som Skaparen och Upprätthållaren av vår värld. När vi
lär oss att inse hur Gud ser på sin skapelse som organisk och me-
ningsfull kommer vi närmare en förståelse av hur vissa ämnen kan
och bör undervisas.
Den här veckan ska vi se på några principer som ingår i hur vi
kan undervisa om konst och vetenskap utifrån ett kristet perspektiv
och en kristen världsåskådning.

Studiematerial för den 29 november – 5 december 2020

99
SÖNDAGEN DEN 29 NOVEMBER 2020

ENDAST HERREN
Det finns belägg för en levande Gud i hela hans skapelse. Detta
konstaterande har upprepats så ofta att det har blivit en kliché. När
vi t.ex. funderar på vad som fanns i Guds sinne när han skapade
den här världen, som människor sedan förstört och skadat, kan vi
möjligen komma närmare det bästa sättet att undervisa i konst och
vetenskap.
Ta t.ex. den mänskliga havandeskapsperioden. Biologin lär oss
att ett nytt mänskligt liv utgår ifrån ett befruktat ägg och växer till
full mognad på nio månader. Spåren av en kärleksfull Skapare syns
i hela denna process. Guds kärleksfullhet kan även ses i fostrets pla-
cering alldeles under det ständigt bultande modershjärtat. En gravid
mamma är hela tiden medveten om sitt barn, liksom vår himmelske
Fader alltid är medveten om sina barn.

FRÅGA
Läs Rom. 1:18–21; Ps. 19:2–7 och Neh. 9:6. Vad säger de oss om
Guds verk som vår Skapare?

Fortfarande efter tusentals år av synd och efter syndaflodens

förstörelse finns det kraftfulla belägg kvar, inte bara för Gud som
vår Skapare utan också för hans makt, kärlek och välvilja i skapel-
seprocessen. De är faktiskt så kraftfulla att Paulus i Rom. 1:18–21
säger att de som förnekar denne Gud har ”inget försvar” på domens
dag eftersom tillräckligt mycket om Skaparen kan läras i hans verk.
Med andra ord kan de inte hänvisa till okunnighet!
Särskilt idag och i en tid då många har kommit att tillbe ska-
pelsen i stället för Skaparen är det viktigare än någonsin att kris-
ten utbildning i konst och vetenskap alltid utgår ifrån att Gud är
Skaparen och upprätthållaren av allt som finns. I slutänden kan alla
ideologier och antaganden som förnekar eller utesluter Gud bara
leda vilse. Världslig utbildning utgår bara ifrån att det inte finns
någon Gud. Kristen utbildning får inte falla i den snaran och inte
heller ens arbeta mer subtilt utifrån antaganden att det inte finns
någon Gud. I vilket fall som helst går människor då vilse.

FÖR EFTERTANKE
Tänk på de otroliga undren och skönheten i vår värld, även efter
synden. Hur kan vi lära oss att hämta hopp och tröst från detta,
särskilt i tider med personliga prövningar och lidande?

100
MÅNDAGEN DEN 30 NOVEMBER 2020

HELIG SKRUD
Ps. 96:9 säger: ”Fall ner inför Herren i helig skrud! Darra inför
honom, hela jorden!” Hur förstår vi ”helig skrud”? Vad innebär
den för en kristen, och hur bör den påverka vad vi lär om konst
och den skönhet som ofta förknippas med den?

Fastän det har sagts att skönheten finns i betraktarens öga bör vi
inte glömma vem det var som skapade ögat (se Ords. 20:12). Vi bör
akta oss för att tillbe skapelsen (se gårdagens studium), men av ska-
pelsens skönhet kan vi lära oss om Gud och faktiskt om hans kärlek
till skönhet. Om vår fallna värld fortfarande är så vacker, vem kan
föreställa sig hur den måste ha sett ut före syndafallet? Allt detta lär
oss att Gud verkligen är allt det skönas Skapare.
Studiet av konst och vetenskap kan och bör dra oss närmare
Guds karaktär och hjärta. Eftersom vi är en del av Guds egna konst-
verk och vetenskapliga fenomen kan vi också lära oss mer om vår
egen identitet i Kristus.
”Gud vill att hans barn ska sätta värde på hans verk. Han vill
att de ska njuta av den enkla, stilla skönheten som han har smyckat
jorden med. Han älskar själv det som är vackert. Han gläds dock
mest av allt åt karaktärens skönhet. Den övergår all yttre prydnad.
Han vill att hans barn ska älska enkelhet och renhet tills de i stilla
skönhet liknar blommorna på marken” (Ellen White: Vägen till
Kristus, s. 119).

FRÅGA
Läs 1 Mos. 3:6. Vad lär det oss om att enbart skönhet inte nödvän-
digtvis är något gott eller heligt? Se även Ords. 6:25; 31:30.

Som det är med allting som Gud har gjort har vi en fiende som har
förstört och exploaterat det. Det bör inte förvåna oss att skönhet och
begrepp kring skönhet också kan användas mot oss. Särskilt inom
konsten behöver kristen utbildning, ledd av Bibeln, hjälpa oss att
vara noga med förståelsen att inte allt som är vackert nödvändigtvis
är gott eller heligt.

FÖR EFTERTANKE
Vad finns det som är ”vackert” men som inte nödvändigtvis är he-
ligt eller gott? Eller vilka vackra ting kan göras oheliga och onda,
beroende på omständigheterna? Vilka normer använder vi för att
dra sådana skiljelinjer?

101
TISDAGEN DEN 1 DECEMBER 2020

EXPERTER I ATT HA FEL

Vi vet att i vår värld finns det mer än nog av konst och filosofi som
inte ärar Gud. Många skulle vilja hävda att kristna inte ens borde
sätta sin fot inom dessa beryktade områden. Adventister behöver
noga fundera över sina egna engagemang i vissa verksamheter, vilka
företag man gynnar och vilka medier man använder.

FRÅGOR
I 1 Tim. 6 får vi klara instruktioner när det gäller vad vi bör und-
vika, men vi får också gott om förklaringar. Vad varnar Paulus för i
verserna 9 och 10?

Läs resten av 1 Tim. 6. Vad anser Paulus att vi i första hand bör
sträva efter?

Lägg märke till att Paulus i 1 Tim. 6:20 varnar för ”en kunskap som
bara är kunskap till namnet”. Fastän han argumenterar i ett annat
sammanhang än vårt är principen fortfarande tillämpbar. Tänk
alltså på all information, all undervisning, alla trosuppfattningar,
inte bara nu utan under hela den mänskliga historien, som varit helt
fel. Människor kan faktiskt vara experter i att ha fel.
Under en längre tid trodde världens smartaste människor,
experterna, att jorden satt orörlig i universums centrum medan alla
stjärnor och planeter roterade runt den i perfekta cirklar. En del
mycket komplicerad matematik och vetenskap användes för att stötta
denna tro, även om den sedan visade sig vara fel i nästan varje detalj.
Därför kan vi säga att dessa människor var experter i att ha fel och
att denna undervisning var ”en kunskap som bara är kunskap till
namnet”.

FÖR EFTERTANKE
Biologin idag antar t.ex. att livet började för miljarder år sedan,
av en slump, utan Gud och utan syfte. Samtidigt har en ofattbar
mängd komplicerad och detaljerad vetenskaplig litteratur utgetts
utifrån denna världsbild. Vad kan vi lära oss av detta om hur männ-
iskor kan vara experter i att ha fel? Hur kan denna insikt påverka
kristen utbildning i allmänhet och undervisning i vetenskap i syn-
nerhet?

102
ONSDAGEN DEN 2 DECEMBER 2020

DÅRSKAP OCH VISHET

FRÅGA
Läs Ords. 1. Vad kan vi här lära oss om vad sann kristen utbildning
bör handla om?

Bibeln gör en bestämd jämförelse mellan dårskap och vishet. Ord-

språksboken påminner oss på ett bra sätt om farorna med dåraktigt
beteende och dårarnas sällskap. Distinktionen är klar: Gud vill att
hans folk ska söka visheten, värdesätta den och ha mycket av den.
De som studerar konst, humaniora och vetenskap använder sina
begåvningar till att skaffa sig kunskap och sträva efter att göra sitt
bästa i sina studier. Lärare i dessa ämnen gör likadant. Vi kan uppnå
konstnärlig briljans och vetenskapliga genombrott med hjälp av
kunskap och förmåga.
Men vad betyder kunskap i konst och vetenskap verkligen utifrån
ett kristet perspektiv om i den inte ingår skillnaden mellan rätt och
fel, gott och ont, sanning och lögn? Allt man behöver göra är att t.ex.
läsa lite om hur några som har bedömts vara världens största artister
lever för att se att det inte finns ett självklart samband mellan ett
moraliskt och rätt liv och att man har underbara begåvningar och
förmågor. Man skulle också kunna hävda att stora vetenskapsmän
som varit engagerade i arbetet att skapa biologiska eller kemiska
vapen för massförstörelse kan ha varit högt utbildade, högt begåvade,
men vad är frukten av deras arbete? Som vi sagt tidigare är kunskap i
sig inte nödvändigtvis något gott.

FRÅGA
Läs Ords. 1:7. Hur visar denna text vad nyckeln till sann kristen
utbildning är?

FÖR EFTERTANKE
En nobelpristagare, ateist, som studerade universum och de fysis-
ka krafterna bakom det, skrev: ”Ju mer universum verkar begripligt
desto mer verkar det också meningslöst.” Vad kan detta säga oss
om hur kunskap i sig inte bara kan vara meningslös utan dessvärre
också leda till grava fel?

103
TORSDAGEN DEN 3 DECEMBER 2020

HERREN SVARADE JOB

FRÅGA
Läs Job 38. Vad lär det oss om Gud, inte bara som Skaparen utan
också som Uppehållaren av allt liv? Hur kan denna viktiga sanning
påverka hur vi förstår konst och vetenskap?

”Många lär att materien besitter livskraft – att den har fått vissa egen-
skaper och sedan lämnats att verka genom sin egen inneboende kraft,
samt att det som sker i naturen utförs enligt bestämda lagar som
Gud själv inte kan ändra. Detta är falsk vetenskap och har inget stöd
i Guds Ord. Naturen är sin Skapares tjänare … Naturen vittnar om
ett förstånd, en närvaro, en bestående kraft som verkar i och genom
hennes lagar. Faderns och Sonens ständiga verksamhet visar sig i na-
turen. Kristus säger: ’Min Fader verkar fortfarande, och därför verkar
även jag’ (Joh. 5:17)” (Ellen White: Det var mycket gott, s. 95, 96).
Som tidigare konstaterats arbetar mycket av vetenskapen tyvärr
på ateistiska, materialistiska premisser. Detta innebär att en veten-
skapsman kan stirra på någonting ytterst vackert, ytterst komplext,
även både vackert och komplext samtidigt, och ändå hävda att det
blev till av en slump, utan någon plan eller avsikt bakom det.
Detta är faktiskt vad vetenskapen hela tiden framhäver. Livet på
jorden, i all sin skönhet och komplexitet, från fjärilar till människor,
förklaras som ingenting annat än ett resultat av kemiska, slumpmässi-
ga processer under årmiljardernas gång, då enkla livsformer utveckla-
des genom spontana mutationer och naturligt urval till allt detta som
idag lever och rör sig och andas.
Vetenskapen, som den nu är konstruerad, hävdar att själva tanken
om en övernaturlig Skapare är ”ovetenskaplig”, eftersom den inte kan
testas genom den vetenskapliga metoden och därför inte heller kan
hanteras vetenskapligt. Denna utgångspunkt är ingenting som veten-
skapen i sig lär (vetenskapen skulle faktiskt kunna lära det motsatta:
all skönhet och komplexitet i världen pekar faktiskt på en Skapare),
utan den är en filosofisk utgångspunkt som vetenskapsmännen själva
har anammat.
Problemet är dock att Bibeln lär att Gud inte bara skapade allting
utan också upprätthåller det. Det innebär att all sann kristen utbild-
ning i vetenskap måste arbeta utifrån radikalt annorlunda utgångs-
punkter än vad vetenskapen vanligtvis gör. Oundvikligen uppstår det
kollisioner, särskilt när det gäller ursprungsfrågor.

104
FREDAGEN DEN 4 DECEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
Det finns två skäl till att vetenskapen, som annars har rätt i mycket,
hamnar fel i ursprungsfrågor: för det första måste vetenskapen som
studerar den naturliga världen bara söka svar i den naturliga världen;
för det andra antar vetenskapen att naturlagarna förblir konstanta.
Båda dessa blir fel när det gäller ursprungsfrågor.
Ta den första, som förutsätter naturliga orsaker till naturliga
händelser. Det fungerar när man spårar efter orkaner men är inte
hjälpsamt i fråga om ett ursprung som börjar med ”I begynnelsen
skapade Gud himmel och jord” (1 Mos. 1:1). Vad kan vetenskap som
förnekar en övernaturlig begynnelse lära oss om ett ursprung som var
totalt övernaturligt?
Och naturens beständighet? Det skulle kännas begripligt, men
Rom. 5:12 säger: ”Genom en enda människa kom synden in i värl-
den, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor
därför att de alla syndade”, vilket förutsätter ett avbrott i naturen
som är kvalitativt annorlunda från allt vetenskapen nu möter. En
värld där ingen död fanns är radikalt annorlunda än allt vi kan ut-
forska idag, och att anta att förhållanden var mycket lika när de inte
var det leder också fel.
Alltså hamnar vetenskapen fel i ursprungsfrågor eftersom
den förnekar två viktiga aspekter i skapelsen: den bakomliggande
övernaturliga kraften och det radikala faktiska avbrottet mellan den
ursprungliga skapelsen och vad den är nu.

SAMTALSSTART
Hur upplever ni det är som kristna att samtala med andra om konst
och vetenskap?

FÖRBÖN
Läs Matt 10:19, 20 och be tillsammans om att få uppleva mer av detta
löfte från Jesus.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

105
SAMTALSFRÅGOR

1. Samtala i studiegruppen om frågan om skönhet. Vad är skönhet? Hur definierar vi

den? Hur kan en kristen definiera och förstå skönhet på ett annat sätt än en icke-
kristen?
2. Kristus kunde ha kommit till jorden som en lysande vetenskapsman och blivit rik-
ligt belönad för sin grundläggande forskning. Han kunde ha fått allt beröm som
musiker. Men han kom och utbildade sig som en ödmjuk yrkesman. Han var närva-
rande vid skapelsen men utbildade sig som lekman och utförde sina sysslor lydigt.
Vilken uppmuntran ger detta oss, var vi än befinner oss på vår utbildnings- eller
yrkesmässiga resa?
3. Även om inte varje kristen är kallad till att undervisa i skolor kan alla undervisa
andra i ord och gärning, medvetet eller omedvetet. Vilka vanor behöver därför en
kristen utveckla, både som Kristus lärjunge och som omvärldens lärare?

106
107
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 12 DECEMBER 2020
Världsresa för att hitta Jesus
Brijesh Kumar befann sig i Indonesiens
huvudstad Jakarta. Han var arbetslös.
Hans föräldrar hade tagit ett lån för att
betala hans studieavgifter. Men peng-
arna hade tagit slut innan han hann ta
sin examen. När långivarna krävde att få
tillbaka sina pengar hade Brijesh lämnat
Indien i hopp om att hitta arbete för att
betala skulden.
Men utan utsikter att hitta arbete
i Jakarta blev Brijesh presenterad för
någon som lovade att för 2 000 dollar
ordna flyktingstatus åt honom i USA.
Brijesh hade bara 1 000 dollar som han
hade tänkt skicka till sina föräldrar. Men
han lämnade över pengarna mot löfte att
få åka till USA inom en vecka.
Först sex månader senare gick
Brijesh ombord på ett litet fartyg som
låg utanför Javas kust. På båten fanns
det 18 andra indier och 16 nepaleser som
sökte asyl. Två indoneser var ansvariga
för båten. Resan var fruktansvärd. Efter
två dagar tog maten slut. Och två dagar
senare fanns det inget dricksvatten kvar.
Flera timmar senare upptäckte män-
nen land vid horisonten. När fartyget la
till greps passagerarna och besättningen
omedelbart. De hade landat på den mik-
ronesiska ön Yap.
Brijesh och de andra männen hölls
i förvar. Amerikanska poliser och
FBI-agenter förhörde dem. Präster från
olika kristna samfund gav dem mat
och andra förnödenheter. De talade om
Jesus. Brijesh hade aldrig hört talas om
Jesus, och han var inte intresserad. Han
ville bli flykting, men de mikronesiska
myndigheterna ville deportera honom
till Indien.
Månaderna gick och besökarna blev
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
108
färre. Männen fick presenningar för
att göra provisoriska tält, men maten
var knapp. Brijesh förlorade allt hopp.
Då kom en pastor som hette Karemeno
Ifa med en stor container. Brijesh och
de andra grät när de upptäckte att den
innehöll mat och kläder.
Karemeno besökte dem regelbundet.
Han sa att han var adventistpastor. Un-
der ihärdiga frågor från männen erkände
han motvilligt att han ofta gick utan mat
så att de kunde äta. De strandsatta båt-
männen grät när de hörde detta. Samma
dag gav nio nepaleser sina hjärtan till
Jesus. De reste ett speciellt tält som de
använde som kyrka på sabbaterna.
Brijesh märkte en förändring hos
nepaleserna. Tidigare hade de slagits
med indierna över minsta brödbit, men
nu var de vänliga och delade med sig. En
sabbat inbjöd en av nepaleserna Brijesh
till gudstjänsten i kyrktältet.
En annan berättade för Brijesh att
om han bad till Gud i Jesus namn skulle
hans bön bli besvarad. Brijesh bestämde
sig för att försöka. ”Käre Gud, jag ger
alla mina bördor och problem till Jesus
Kristus”, bad han. ”I Jesus namn ber jag,
amen.”
Brijesh gav upp sitt försök att bli
flykting och lät sig deporteras till Indien.
När han landade på flygplatsen i New
Delhi hade det gått två och ett halvt år
sedan han hade lämnat Indonesien.
Idag arbetar Brijesh som Global
Mission-pionjär och studerar till pastor
vid Spicer Adventist University.
”Jag vill inte behålla Jesus kärlek
för mig själv utan dela hans kärlek med
andra”, säger Brijesh. ”Gud räddade mig
när jag inte hade någonting.”
11 Den kristne och arbete
INFÖR SABBATEN DEN 12 DECEMBER 2020

”Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för
Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld” (1 Kor. 15:58).

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 3:19; 5 Mos. 16:15; 2 Mos. 25:10–30:38; Gal. 5:22–26; Pred.
9:10; 1 Kor. 10:31.

Arbete är Guds idé. I den fulländade världen före syndafallet gav

Gud Adam och Eva uppgiften att ta hand om trädgården (1 Mos.
2:15). Likt sin Skapare, till vars avbild de var skapade, skulle de
arbeta kreativt och i kärleksfull tjänst. Alltså: även i en värld som
inte hade fallit och som var utan synd, död och lidande skulle män-
niskorna arbeta.
Under den senare ”mellantiden” (efter idealvärlden och före den
utlovade kommande världen) inbjuds vi att se på arbete som en av
Guds välsignelser. Bland judarna fick varje barn lära sig ett yrke. Det
sades faktiskt att en far som inte lärde sin son ett yrke uppfostrade
en brottsling. Jesus, Guds Son, tillbringade många år med att göra
sin Faders vilja i hederligt arbete som en duktig yrkesman. Kanske
gjorde han åt invånarna i Nasaret möbler som de behövde och jord-
bruksredskap (Mark. 6:3). Även detta var en del av den utbildning
som förberedde honom för hans kommande verksamhet. Lika säkert
gjorde aposteln Paulus Herrens verk när han arbetade tillsammans
med Aquila och Priscilla under ett och ett halvt år som sadelmakare
som när han på sabbaten samtalade i synagogan (Apg. 18:1–4; 2
Thess. 3:8–12). Den här veckan ska vi se på hela frågan om arbete och
dess roll i kristen utbildning.

Studiematerial för den 6 – 12 december 2020

109
SÖNDAGEN DEN 6 DECEMBER 2020

ARBETETS MÅNGA SIDOR

”Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja
sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt
i all sin möda – det är en gåva från Gud” (Pred. 3:12, 13).

”Arbete” är kort och gott ett ord som har många tänkbara bety-
delser. Av nödvändighet arbetar vi för att ha mat på bordet, betala
räkningar och spara lite för svårare tider. Att mista ett arbete är ofta
värre än att stå ut med en svår arbetssituation.
Arbete kan ge en människa en känsla av värde. Arbete är ett
vanligt sätt att besvara frågan ”Vad gör du?” eller till och med ”Vem
är du?” Många pensionärer fortsätter att arbeta deltid så länge de
kan, antingen mot betalning eller ideellt. Ett jobb ger anledning att
stiga upp på morgonen. Ge en tonåring ett jobb, så har du en kandi-
dat mindre för kriminalitet.

FRÅGA
Läs 1 Mos. 3:19. Vad är sammanhanget här, och vad säger det oss
om en annan sida av arbetet, åtminstone för somliga?

Genom syndafallet förändras plötsligt det arbete som gavs före

fallet. Här hänvisas det till en annan sida av arbetet. För somliga
innebär arbetet bara ett dagligt slit som slutar med döden. De arbe-
tar i yrken som de avskyr och längtar redan efter att få gå i pension
medan de är fullt friska. För andra kan arbetet ta över hela livet och
bli ett centrum för deras existens, till och med den alltomfattande
källan till den egna identiteten. När dessa människor inte jobbar
känner de sig nedstämda eller vilsna, osäkra på vad de ska göra eller
vart de ska gå. När de går i pension kan de falla sönder psykiskt och
fysiskt och ofta dö i förtid.
De kristna behöver lära sig Guds sätt att arbeta. Arbetet är mer
än en ekonomisk nödvändighet. Människan är mer än en arbetare.
Rätt förstått är ditt livsverk en tjänandets väg, ett uttryck för din
relation till Herren. En del av t.ex. en lärares uppgift är att hjälpa
studenterna att finna det arbete där deras gåvor och gudagivna
intressen samverkar med världens behov.

FÖR EFTERTANKE
Vad gör du? Vad gör du alltså av ditt liv, och hur kan du bättre
förhärliga Herren genom det?

110
MÅNDAGEN DEN 7 DECEMBER 2020

ARBETE OCH OMSORG

Yrke och arbete handlar om vad man gör av livet. Även de med de
mest eftertraktade arbeten handlar sist och slutligen om att göra
fysiskt arbete av något slag, även om det bara innebär att slå på
datortangenterna.

FRÅGA
Vad lär oss följande texter om arbete genom att använda ”händer”
som symbol?

5 Mos. 16:15

Pred. 9:10

Ords. 21:25

Jer. 1:16

Gud har gett oss ”vad händerna gör” så att vi kan finna tillfredsstäl-
lelse och glädje (se Ords. 10:4; 12:14). I psykologin beskriver ”själv-
förverkligande” varje människas förmåga att göra något menings-
fullt i livet. Självförverkligande ökas inte genom att man upprepar:
”Jag tror att jag kan! Jag tror att jag kan!” Bara genom att göra något
ökar självförverkligandet.
”Vad händerna gör” är Guds välsignelse för oss (se Ps. 90:17) och
låter oss leva ett meningsfullt liv, men Guds yttersta plan är att våra
händers verk ska välsigna andra. Paulus skriver att vi ska arbeta och
göra något användbart med våra händer, så att vi har något att ge
andra. Han levde efter principen:
”Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina
följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på
ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i
minne: Det är saligare att ge än att få” (Apg. 20:34, 35).
Nehemjas enkla bön borde bli vår: ”Men nu, styrk du mina
händer!” (Neh. 6:9, FB).

FÖR EFTERTANKE
Vad är din inställning till ditt arbete? På vilka sätt kan du kanske
använda ditt arbete till en större välsignelse för andra?

111
TISDAGEN DEN 8 DECEMBER 2020

ARBETE OCH MÄSTERSKAP

FRÅGA
Ögna igenom 2 Mos. 25:10–30:38. Hur specifik var Gud när han
bad Mose att bygga en helgedom för gudstjänst? Vad säger det
oss om Guds karaktär?

När Gud sade till Mose att bygga en helgedom åt honom kunde
Mose ha sagt: ”Inga problem, Herre! Jag har satt upp tält sedan jag
flydde från Egypten för 40 år sedan … Ett ögonblick!” För en man
i en halvnomadisk midjanitisk kultur på den tiden var det enkelt
att sätta upp ett tält. Han kunde ha gjort det med förbundna ögon,
reflexmässigt, medan han tänkte på andra, viktigare saker. Vad
Mose kanske inte förväntade sig var mycket detaljerade instruktioner
(för en annars mycket enkel arkitektonisk byggnad). Han fick en lång
lista över hur den skulle tillverkas beträffande varje minsta detalj
av inredningen, likaväl som prästdräkterna, närmare 150 punkt-för-
punkt-anvisningar. För att bygga ett enkelt bord måste Mose följa en
monteringsprocedur på sju steg (2 Mos. 25:23–30).
Den uppmärksamhet på detaljer som Gud visade i bygget av hans
tält (liksom senare instruktioner för offerritualer) visar att det gällde
att göra det bästa, en önskan att göra inget mindre än ett mästerverk.
Materialet var av högsta kvalitet, designen oklanderlig, och arbetet
skulle utföras utomordentligt bra. Budskapet var klart: ”Inför Gud
accepteras inget slarv!”
Men trots att det visade sig vara hög standard var det Gud själv
som både motiverade och förberedde också de mänskliga resurserna
för att detta skulle uppnås. Vi läser i 2 Mos. 31:1–6; 35:30–36:1 att
Gud själv gav folket de skickligheter som behövdes. Dessa män var
”fyllda av Anden” som gav dem förmågan och kunskapen i alla sor-
ters yrkeskunnighet, så att byggandet av helgedomen och dess inred-
ning skulle göras ”som Herren har befallt” (2 Mos. 36:1). Dessutom
hade de två mästerliga formgivarna fått ”gåvan att lära upp andra”
(2 Mos. 35:34) så att deras kunskap och skicklighet kunde fortsätta i
den israelitiska gemenskapen. Även om dessa två lyfts fram i berät-
telsen om Guds utvalda fick också andra liknande gåvor och deltog i
arbetet (2 Mos. 36:2).
Även om vi är fallna människor är det ingen ursäkt för att någon
uppgift ska utföras med mindre än största hängivenhet. Gud förvän-
tar sig alltid att vi gör vårt bästa och ställer våra förmågor, skicklig-
heter, tid och utbildning till förfogande för viktiga syften.

112
ONSDAGEN DEN 9 DECEMBER 2020

ARBETE OCH ANDLIGHET

”Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg” (Gal. 5:25). En
människas arbete och andlighet är oskiljaktiga. Kristen tro är inget
klädesplagg som kan tas på eller av efter olika sinnesstämningar eller
när man går igenom olika faser av livet. Nej, kristen tro skapar en ny
människa som manifesterar sig själv under livets alla dimensioner,
arbetet medräknat.

FRÅGA
Läs Gal. 5:22–26. Vilka av de frukter Paulus beskriver gäller också
dig och ditt arbete?

The Expository Dictionary of New Testament Words beskriver den ”and-

liga” människan som ”en som visar Andens frukt på sitt eget sätt”.
Av detta kan vi dra slutsatsen att genom vår förbindelse med Kristus
fungerar vi människor som troende på livets alla områden.
En patient låg för döden på Florida Hospital, och hans närmaste
vän vakade vid hans sjukbädd. Sköterskor kom och gick och tog
hand om patientens behov. Vännen försökte hålla samtalet i gång
och frågade sköterskorna var de fått sin utbildning. Många sade att
de hade utbildats vid Florida Hospital College.
Detta gjorde intryck på vännen. Så småningom besökte han Flo-
rida Hospital College vid flera tillfällen för att se hur det var. Varför?
Därför att han hade berättat för flera personer att sköterskorna som
hade fått sin utbildning där verkade för honom hela tiden kunna ge
en mer kärleksfull omsorg åt hans döende vän än vad de sköterskor-
na gjorde som hade utbildats någon annanstans. Han kunde alltså se
en stor skillnad mellan dem och andra när det gällde deras inställ-
ning till hans döende vän.
Därför ställde han många frågor om colleget och dess mission
och gav till slut en gåva på 100 000 dollar för utbildning av flera
sådana sköterskor som han hade sett i arbete. Ja, andlighet är ett
levnadssätt.

FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt visar sig din egen andlighet i dina dagliga uppgifter i
ditt liv? Vilken sorts intryck tror du att du ger (för det gör du ändå
alltid)?

113
TORSDAGEN DEN 10 DECEMBER 2020

ARBETE OCH FÖRVALTARSKAP

”Allt vad du kan göra skall du göra med kraft” (Pred. 9:10). De visaste
människorna använder detta råd om förvaltarskap på alla områden
av sina liv.
När man blir ombedd att kommentera det kristna förvaltarskapet
begränsar många sina tankar till kristet ekonomiskt ansvar. Visst är
pengar en viktig aspekt av förvaltarskap, men enbart det är ett för be-
gränsat ansvarsområde. I organisationsteorier syftar förvaltarskap på
hur man sköter ansvaret att utveckla och rätt använda alla befintliga
resurser.
Vilka resurser har Gud välsignat oss med i församlingen? Petrus
säger tydligt att varje människa har gåvor som Skaparen har gett.
Han säger också att varje kristen som har fått dessa gåvor tillhör ett
”heligt prästerskap” (1 Pet. 2:5) med ansvar inför Gud för sitt förval-
tarskap av alla Guds gåvor: pengar, tid, kraft, förmågor och annat.

FRÅGA
Läs Pred. 9:10 och 1 Kor. 10:31. Vad upplever du är budskapet här
för oss om hur vi bör arbeta och hur vi bör utbilda människor till att
arbeta?

En av de vanligaste fallgroparna idag är benägenheten att dela upp

livets olika sidor i olika fack. Det finns ett arbetsliv, familjeliv, mitt
andliga liv och även mitt liv på fritiden. Att vilja separera dessa områ-
den av livet så att där finns lite eller inget gränsöverskridande mellan
dem kan i vissa fall vara önskvärt. T.ex. är det inte bra att ta med sig
arbetet hem så att det kommer i vägen för familjeansvaret. Inte heller
bör fritiden ta tid som vi behöver använda med Gud.
Men sådana restriktioner bör inte tillämpas på den roll som vårt
andliga liv måste spela i hela vår tillvaro. En kristens arbete växer
fram ur gemenskapen och samarbetet med Gud. Arbetet är ett om-
råde där vi kan träna på Guds närvaro. Att sätta vårt religiösa liv i ett
fack, begränsa Gud till en dag, en timme, eller bara till ett område av
livet, är att förneka själva Guds närvaro inom alla andra områden.

FÖR EFTERTANKE
Två frågor: 1) Sätter du faktiskt ditt andliga liv i ett visst fack? 2)
Om du gör det, hur kan du lära dig att låta det andliga styra allt du
gör?

114
FREDAGEN DEN 11 DECEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
1 Mos. 3; Pred. 2:18–23; Ef. 6:5–8. Läs Ellen White: ”Frestelsen
och syndafallet”, s. 35–45 i Det var mycket gott.

Arbete, en förbannelse eller välsignelse? Det verkade bli en del av

syndens förbannelse (1 Mos. 3:17). En närmare läsning visar att det
var marken som förbannades, inte arbetet. Ellen White säger att Gud
avsåg att denna befallning om arbete skulle vara en välsignelse: ”Det
ansträngande och orofyllda liv som från och med nu skulle bli män-
niskans lott hade bestämts av kärlek. Det var en undervisning som
hade blivit nödvändig på grund av hennes synd. Den skulle motverka
att begären och passionerna tillfredsställdes och utveckla självbe-
härskning. Det var en del av Guds stora plan för att rädda människan
från syndens fördärv och förnedring” (Det var mycket gott, s. 43). Har
vi kanske gjort det till en förbannelse genom ensidighet, för mycket
arbete eller övervärdering av dess roll i våra liv? Vad vår situation
än är behöver vi lära oss att sätta arbetet i rätt perspektiv. Kristen
utbildning måste hjälpa människor att lära sig arbetets värde utan att
samtidigt göra det till en avgud.

SAMTALSSTART
Hur trivs ni med era arbeten? Vad skulle ni vilja ändra på?

FÖRBÖN
Samtala och be tillsammans om hur löftet i Ef. 2:10 kan bli en väx-
ande verklighet i era liv

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

115
SAMTALSFRÅGOR

1. Läs Pred. 2:18–24. Hur kan Salomo betrakta arbetet som en välsignelse och sam-
tidigt se det som en förbannelse i samma del av Bibeln? Vad finns det i texten som
antyder vad som kan göra skillnad i hur vi närmar oss vårt arbete?
2. Det är genom arbete vi tar hand om våra familjer. Hur kan vi överföra en positiv
inställning till vårt arbete till våra familjer?
3. Gränsen mellan att göra ett utomordentligt arbete och att vara arbetsnarkoman är
ibland hårfin. Hur undviker vi att gå över den gränsen? Se Pred. 2:23.
4. Paulus säger mycket tydligt: ”När vi kom till er gav vi er som föreskrift: den som
inte vill arbeta får inte heller äta” (2 Thess. 3:10). Denna princip är mycket begrip-
lig. Vad kan det finnas för exempel där den inte gäller? Varför behöver vi alltså för-
säkra oss om att vi inte gör den till en sträng regel som aldrig ska brytas?

116
117
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 19 DECEMBER 2020
Hon lärde sig älska
När Anjleena Singh var 14 år gam-
mal bestämde hon att hon inte gillade
pastorer. Det året blev hennes mamma
sjuk och fördes till ett sjukhus i en annan
stad för att behandlas för en allvarlig
infektion.
Sedan fick Anjleena gulsot och lades
in på sjukhus i närheten av deras hem.
Hon kände sig mycket ensam. Hon
tänkte på församlingen där hon och
hennes familj firade gudstjänst varje
söndag. Hon önskade att någon från
församlingen skulle besöka henne. Varje
dag bad hon: ”Käre Gud, skicka någon
att besöka mig.” Men ingen kom.
Tio dagar senare kom pappa och
mamma till sjukhuset. Mamma hade
blivit frisk! Snart fick Anjleena höra att
ingen heller hade besökt mamma medan
hon hade legat på sjukhus. Ingen hade
kommit från deras församling, inte ens
pastorn. Anjleena kände sig besviken
och arg. Hon bestämde sig för att aldrig
gå i kyrkan igen eller lita på en pastor.
Flera år gick. En dag ringde en mos-
ter. ”Visste du att det finns en kyrka som
heter Adventkyrkan i vår stad?” frågade
hon. ”Den har en ung pastor. Kom hem
till oss och träffa honom.”
Anjleena ville inte träffa pastorn.
”Nej”, sa hon, ”jag gillar inte pastorer”.
En tid senare ringde mostern med
tråkiga nyheter. Hennes man hade dött,
och hon ville att Anjleenas familj skulle
komma till begravningen. Anjleenas
mamma gillade pastorn och bad honom
besöka hennes hem. Hon hade många
frågor, och hon och Anjleenas pappa
talade med pastorn i tre timmar. Pastorn
inbjöd familjen till kyrkan på sabbaten.
AV ADVENTIST MISSION, USA | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
118
Far, mor och Anjleenas lillebror
Roshan gick till kyrkan nästa sabbat. De
kände att något var annorlunda med den
här församlingen, och de bad om att få
studera Bibeln. Efter tre månader döptes
alla tre.
Efter dopet fortsatte pastorn att
komma till familjens hem för att studera
Bibeln med dem. Anjleena gick då till
ett annat rum och väntade tills han gått.
Men trots att hon stängde dörren kunde
hon höra diskussionen och bönerna.
Ett och ett halvt år gick. En dag sa
Anjleena plötsligt till sin mamma: ”Ring
pastorn. Jag vill studera Bibeln.”
Alla blev förvånade. Pastorn trodde
att Anjleena skämtade, men han stude-
rade Bibeln med henne. Anjleena gav sitt
hjärta till Jesus 2017.
Några månader efter dopet hade Anj-
leena en ny överraskning. ”Jag vill gifta
mig med adventistpastorn”, sa hon till
sina föräldrar. ”Jag vill bli pastorns fru.”
Föräldrarna var oroliga för hur
pastorn skulle reagera. Men i enlighet
med sin indiska kultur berättade de för
honom om sin dotters önskan. De visste
inte att pastor Pradeep hade bett i tre år
om att han skulle hitta rätt kvinna att
gifta sig med. Han hade aldrig betraktat
Anjleena som en möjlighet, men han
sa med ett leende: ”Jag tar gärna emot
henne som min fru.”
Pradeep och Anjleena gifte sig 2018.
Idag arbetar Anjleena som sjuksköterska
och är diakonissa i församlingen i Go-
rakhpur där hennes man är pastor.
”Idag tycker jag att pastorer är bra
människor”, säger Anjleena, ”och i syn-
nerhet min man förstås.”
12 Sabbaten: att uppleva
och leva ut Guds
karaktär
INFÖR SABBATEN DEN 19 DECEMBER 2020

”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev till för människan och inte män-
niskan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten’ ”
(Mark. 2:27, 28).

VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 1, 2; 2 Mos. 16:14–29; Jes. 58:1–14; Matt. 12:1–13;
Luk. 13:10–17.

INLEDNING
Jodie var den enda adventisten på sin grundutbildning, och hennes
val att inte delta i vissa sociala evenemang på sabbaten gjorde hennes
tro mycket synlig.
En av hennes vänner, Gayle, ringde henne. Gayles man skulle
vara bortrest i sex veckor, och hon frågade om Jodie ville tillbringa de
kommande sex fredagskvällarna med henne, eftersom hon visste att
Jodie ändå inte gjorde ”någonting” dessa kvällar.
De kommande fyra fredagskvällarna åt de tillsammans, lyssnade
på musik, pratade om sina kristna erfarenheter och rent allmänt
hade det trevligt tillsammans. Den femte fredagskvällen berättade
Gayle för Jodie att hon hade varit på stan för att handla och tittat på
sin klocka. Oj, tänkte hon, sabbaten börjar snart. Plötsligt insåg hon att
under de fyra fredagskvällarna hade hon upplevt någonting nytt i sin
kristna erfarenhet. Hon hade vuxit, lärt sig mer om sin Gud och fått
en djupare tro. Sabbaten hade blivit ett tillfälle till utbildning och per-
sonlig utveckling. Vi kan tänka på sabbaten inte bara som en vilodag
utan också som ett tillfälle till utbildning.

Studiematerial för den 13 – 19 december 2020

119
SÖNDAGEN DEN 13 DECEMBER 2020

DAGS ATT BLI FÖRUNDRAD

Har du någonsin undrat varför Gud valde att ge oss två perspektiv
på skapelsen i de första två kapitlen i 1 Mos.? Första kapitlet återger
skapelseveckan och det växande undret när jorden får form och liv,
som sedan kulminerar i mannens och kvinnans skapelse. Andra
kapitlet betraktar samma berättelse men från ett annat perspektiv,
med speciellt fokus på den sjätte dagen. Människan står nu i bildens
centrum, och allting beskrivs som om det fanns där för henne: träd-
gården, floderna, djuren och gemenskap med andra.
Skapelsen är för djup för att återges i en enda berättelse. Först
lär vi oss om den mäktige, konstnärlige Skaparen som har sinne
för fullkomlig skönhet. Sedan möter vi relationernas Gud, som vill
att människorna ska älska och ta hand om varandra och resten av
skapelsen.

FRÅGA
Läs 1 Mos. 1 och 2 och fundera på vilken roll den första sabbaten
(1 Mos. 2:1–3) hade i skapelseberättelsen. Vad tror du att det
innebär att Gud välsignade sabbaten och gjorde den helig?

Tänk dig att du är Adam och Eva den där första sabbaten. Det är
den första dagen ni lever, den första dagen med er make/maka, och
den första dagen med Gud. Det är en dag när ni får lära er mer om
den Gud som kunde skapa en sådan skönhet. Ni förundras när ni
ena stunden ser en elefant och i nästa stund en groda, var och en av
dem unik. Ni ler när ni ser en giraff eller en buffel tåga fram. Ni är
stilla av vördnad inför de många färgerna och formerna, fängslade
av en symfoni av ljud. Ni häpnar över mängden av härliga smaker
och dofter och njuter av att upptäcka de olika konsistenserna. Mest
av allt börjar ni lära er om relationer: ansvar, omsorg, kärlek. Ni
upplever allt tillsammans med er Skapare; ni börjar praktisera det
med resten av skapelsen.
Den första sabbaten kan inte ha varit någon passiv upplevelse
för Adam och Eva. Den var ett gudagivet tillfälle för dem att kon-
centrera sig på sin Skapare och det skapade. Den var en tid för dem
att förundras.

FÖR EFTERTANKE
Hur kan sabbaten bli ett tillfälle för dig att förundras över och lära
dig mer om allt Gud skapat?

120
MÅNDAGEN DEN 14 DECEMBER 2020

DAGS FÖR ÅTERUPPTÄCKT

När Mose blir ombedd att leda israeliterna ut ur Egypten står det
klart att folket mist perspektivet av att de är Guds barn. De behöver
återupptäcka vem Gud är, han som ber om deras tillbedjan och ger
dem så många löften om en förunderlig framtid. Sabbaten blir en
viktig erfarenhet och en hjälp att återupptäckta vem Gud är. För an-
dra folk blir den också ett tydligt tecken på den speciella relationen
mellan Gud och denna nation. Erfarenheten av att få manna är ett
exempel på hur Gud utbildar israeliterna.

FRÅGA
Vad ville Gud att israeliterna skulle lära sig i 2 Mos. 16:14–29?

Gud utför mannaundret för israeliterna och ger dem precis till-
räckligt med mat för varje dag. Hade han gett dem mer mat skulle
de kanske ha glömt vem de hade fått den av. Därför gör Gud varje
dag ett under för dem, och de ser hans omsorg. Men på sabbaten är
situationen annorlunda, för tanken är att hela den dagen ska vara
speciell. Då görs två under: dels får de en dubbel mängd mat på
fredagen, och dels blir maten inte förstörd under natten. Israeliterna
förundras över Gud, deras befriare, och upptäcker vad det innebär
att vara Guds folk.
Israeliterna skulle äta manna i 40 år (2 Mos. 16:35). Gud sade
till Mose att bevara en omer manna för att påminna israeliterna om
hur han gav dem mat i öknen (2 Mos. 16:32, 33). Mannat var också
en påminnelse om den speciella upplevelsen av sabbatsdagen. Det
finns även andra tillfällen då Gud gör det klart för israeliterna att
sabbaten är speciell.
Sabbaten var ett sätt för Gud att hjälpa israeliterna att återupp-
täcka sin identitet och sin Gud. De uppmanades att lyda och hålla
sabbaten helig, men det skedde i ett sammanhang där de utvecklade
en djupare förståelse av sin Skapares karaktär och fick bygga upp en
bestående löftesrelation.

FÖR EFTERTANKE
Du pratar med en tonåring som tycker att sabbaten är ”tråkig”.
Tonåringen håller den bara för att det är vad Bibeln och föräldrar-
na säger att den måste göra. Vad skulle kunna hjälpa tonåringen
att i stället se sabbaten som något positivt och lärorikt?

121
TISDAGEN DEN 15 DECEMBER 2020

DAGS ATT LÄRA SIG PRIORITERA

Upp- och nedgångarna i Israels erfarenhet med Gud hade ett nära
samband med hur de förhöll sig till sabbaten. Gud såg deras ovil-
lighet att respektera sabbaten som ett tecken på att de inte tyckte att
han var viktig i deras liv (Jer. 17:19–27). Valet att hålla sabbaten var
också en del av återupprättelsen, ett tecken på att prioriteringarna
blev rätt. Jes. 58 lyfter fram kontrasterna.

FRÅGA
Läs Jes. 58:1–14. Vad innebär det här för oss idag?

Israeliterna verkar vara Guds efterföljare om man tittar på att de höll

gudstjänst och fastade, men deras sätt att leva visar att de bara följer
vanemönster av rätt beteende; där finns ingen uppriktig, hjärtats
överlåtelse till Guds lag. I kapitel 58 fortsätter Jesaja med att identi-
fiera vad Gud faktiskt förväntar sig av sitt folk.
Detta är inte allt. Läs Jes. 58:13, 14. Varför koncentrerar Gud
sig på sabbaten i slutet av kapitlet? Profeten använder uttryck som
liknar de övriga varningarna i kapitlet: ”inte kränker sabbaten”,
”inte sköter dina sysslor”, ”och inte utför det du brukar, inte ägnar
dig åt dina sysslor och tomt prat”. Med andra ord är sabbaten inte
ett tillfälle för gudstjänstrutiner, att bara tänka sina egna tankar och
leva ett liv som inte har med tillbedjan att göra. Sabbaten ska vara
”en fröjd” och ”värd att ära”. Med tanke på resten av kapitlet handlar
sabbaten alltså om glädjen i att lära sig om Guds karaktär och hans
syften och att själva leva så i våra relationer till andra. Kunskapen
om sabbatsfirandet och gudstjänsten är inte mycket värt om den inte
påverkar våra liv. Sabbaten handlar om kunskap och prioriteringar i
praktiken.

FÖR EFTERTANKE
Gläds du över sabbaten? Om inte, hur skulle sabbaten kunna bli
den glädjefyllda dag den är tänkt att vara? Vad innebär det att sab-
baten är ”värd att ära”? Samtala tillsammans om detta i studie-
gruppen. Var så konkret du kan.

122
ONSDAGEN DEN 16 DECEMBER 2020

DAGS ATT FINNA BALANS

Jesus respekterade och höll Guds lag (Matt. 5:17, 18). Men han utma-
nade också de religiösa ledarna i deras tolkning av lagen. Ingen av
hans utmaningar hotade etablissemanget mer än de val han gjorde
när det gällde sabbatsfirandet. Synagogorna missade inte tillfället att
ge utbildning på sabbaten: Torah lästes och tolkades troget. De skrift-
lärda och fariséerna kände till lagens bokstav. Men Jesus gick mycket
längre i sin sabbatsutbildning.

FRÅGA
Läs Matt. 12:1–33 och Luk. 13:10–17. Vad var Jesus poäng? Vad
innebär det för oss idag?

Kontroverserna kring att Jesus helade på sabbaten ledde till viktiga

andliga debatter om syndens natur, poängen med sabbaten, relatio-
nen mellan Jesus och Fadern och vilket slags auktoritet Jesus hade.
Jesus inställning till sabbaten sammanfattas väl i veckans min-
nesvers: ”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev till för människan
och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre
också över sabbaten’ ” (Mark. 2:27, 28). Jesus underströk att sab-
baten inte skulle vara en börda. Den ”blev till” (skapades) som ett
unikt tillfälle för människorna att umgås med Gud och lära sig mer
om sabbatens skapare samt att genom egna erfarenheter lära sig att
värdesätta Guds skapelse.
Genom att handla så att frågor väcktes fick Jesus sina lärjungar,
de judiska ledarna och folkmassorna att tänka djupare kring Bibeln,
kring vad deras tro innebar och vem deras Gud var. Det är lätt att bli
så upptagen av regler och föreskrifter att de i sig blir målet. Men syf-
tet med reglerna och föreskrifterna är att hjälpa oss att förstå mer om
och lära känna den Gud vi tjänar. Vår förtröstan grundar sig då inte
längre på vår egen förmåga att följa reglerna, utan på förtjänsterna
hos Kristus rättfärdighet för oss.

FÖR EFTERTANKE
Vad är din upplevelse av att fira sabbaten? Om sabbaten känns
som en dag av ”gör inte detta eller detta”, hur kan den i stället bli
en dag för att verkligen vila i Herren och lära känna honom bättre?
Vad kan du göra för att sabbaten bättre ska fylla Guds syfte med
den?

123
TORSDAGEN DEN 17 DECEMBER 2020

TID FÖR GEMENSKAP

Jesus gav sina lärjungar en förebild när det gällde vanan att varje
vecka gå till synagogan. De fortsatte med det efter hans uppståndelse,
och så gjorde också andra människor som var Jesus efterföljare.
Synagogan blev en viktig plats för apostlarna att väcka frågor kring
uppståndelsen. Sabbaten var ett bra tillfälle för dem att samlas och
lära sig mer. Jesus var ju judarnas Messias, förutsagd i de bibelböcker
som lästes i synagogan varje sabbat. De troende kunde inte ha någon
bättre plats än synagogan för att lyfta fram Jesus. Där fick de möjlig-
het att vittna för sina landsmän och andra ”som fruktar Gud” (Apg.
13:16, 26).

FRÅGA
Läs följande texter och fundera på var de talade, vem de talade till,
vad som sades och vad resultaten blev. Apg. 13:14–45; 16:13, 14;
17:1–5; 18:4

Apostlarnas vittnesbörd var både personligt och bibliskt. Paulus

berättade om Israels historia, började med ”våra fäder” (Apg. 13:17)
i Egypten och följde deras historia från bosättningen till domarna,
kungarna, fram till David, och därifrån hade han en perfekt övergång
till Jesus.
Paulus och de övriga visade hur deras personliga erfarenhet och
förståelse stämde överens med resten av Bibeln. De gav information,
debatterade och samtalade. Kombinationen av personligt vittnesbörd
och Bibeln, som förmedlades genom förkunnelse, undervisning och
samtal, var mycket kraftfull. Som bibeltexterna visar blev några av de
religiösa ledarna avundsjuka på apostlarnas auktoritet och den makt
de därmed hade över folket, över både judar och hedningar.
Adventistsamfundet har också en stark historia av uppmuntrande
vittnesbörd och bibelutläggning genom både förkunnelse och under-
visning. Kombinationen bibelstudium och gudstjänst (predikan) och
andra sabbatsmöten (t.ex. ungdomsträffar) ger en stark utbildnings-
grund för vår tillbedjan. Även om vi också behöver andra former av
inlärning är sabbaten ett viktigt tillfälle för utbildning.

124
FREDAGEN DEN 18 DECEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Sabbaten”, s. 253–260 i Messias.

”Sabbaten skilde judarna från folken runt omkring dem. Bland alla
påbud som de skulle helighålla fanns det inget annat påbud som
gjorde detta lika tydligt. Gud hade bestämt att de som tillbad honom
skulle kännas igen på att de höll sabbaten helig. Den skulle vara ett
tecken på att de tog avstånd från alla former av avgudadyrkan, och
den bekräftade deras samband med den sanne Guden. Men för att
helighålla sabbaten måste människan själv vara helgad. Genom tron
måste hon få del av Kristus rättfärdighet. När uppmaningen gavs till
Israel: ’Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den’, sa Gud också: ’Ni
ska vara mina heliga’ (2 Mos. 20:8; 22:31). Det var bara på det sättet
som sabbaten kunde visa att Israel var folket som tillbad Gud” (Ellen
White: Messias, s. 255).
”Sabbaten är alltså ett tecken på att Kristus har makt att helga
oss. Alla som blir en del av Guds Israel genom Kristus har fått sab-
baten som ett tecken på Kristus helgande kraft” (Messias, s. 260).

SAMTALSSTART
Hur skulle en riktigt härlig sabbat se ut för dig?

FÖRBÖN
Vänd er mot varandra i grupper om två till tre personer. Berätta för
varandra om vad som skulle göra att du längtar efter sabbaten, och
be sedan för varandra om det ni har berättat.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

125
SAMTALSFRÅGOR

1. Diskussioner kring sabbatsfirande handlar ofta om vad man inte ska göra på sab-
baten. Vänd på frågeställningen och gör i stället en lista på vad vi kan göra för att
sabbaten ska bli det som Gud har tänkt att den ska vara. T.ex.: ”Vad kan jag göra
på sabbaten för att lära mig mer om vem Gud är?”
2. Citaten av Ellen White ovan antyder att det inte bara är det formella sabbatsfiran-
det i sig som skiljer sabbatsfirarna från det övriga samhället. Det handlar också om
oss. Hur har Gud tänkt att sabbaten ska påverka oss?
3. Sätt upp tre mål för vad du skulle vilja lära dig genom att fira sabbaten under de
kommande 12 månaderna.

126
127
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 26 DECEMBER 2020
Attackerad av farfar
Farfar var en snäll och mild man. Han
brukade berätta historier för sin femår-
iga sondotter Kajal. Han lekte på golvet
med sin treåriga sonson Nishant. Men
allt förändrades när han råkade ut för
en olyckshändelse. På väg hem en dag
från mataffären i byn Naorolli i Indien
halkade farfar, föll och slog i huvudet.
Han lyckades resa sig, men hans vänliga,
milda natur var borta. Han skrek när
Nishant ville leka med honom. Och när
Kajal ville höra en berättelse kastade
han stenar på henne. Alla var rädda för
farfar, även farmor. Pappa, mamma och
farmor tog farfar till olika läkare på stora
sjukhus. De tog honom till medicinmän-
nen som lovade att kasta ut onda andar.
Farfar fick medicin. Ingenting hjälpte.
”Varför kan inte gudarna hjälpa far-
far?” undrade Kajals mamma. Familjen
förlorade sin tro på sina stengudar.
Kajals föräldrar flyttade till staden
där de öppnade ett litet tvätteri. De
försörjde familjen genom att tvätta och
stryka kläder åt människor och sökte
samtidigt hjälp åt farfar. En söndag be-
stämde sig pappa och mamma för att gå
till en kristen kyrka. Mamma sa att en
kund hade sagt att kyrkans pastor kunde
hjälpa farfar genom att be till sin Gud.
Pappa och mamma var inte kristna, men
de var villiga att be till en ny Gud om det
skulle hjälpa farfar.
Men det blev problem när hyresvär-
den som ägde deras enrumslägenhet fick
veta att föräldrarna hoppades att Jesus
skulle bota farfar. ”Ni människor kan gå
i kyrkan och be till Jesus”, sa han. ”Men
i så fall får ni inte bo kvar här.”
Familjen blev tvungen att flytta
TRETTONDE SABBATEN | INDIEN | SYDASIATISKA DIVISIONEN
128
tillbaka till sin by. Nästa lördagsmorgon
hörde mamma musik. Hon gick ut på
gården och såg att folk satt och sjöng i
ett hus som låg tvärs över gatan.
”Vad händer där borta?” frågade hon
en granne. ”De firar gudstjänst”, svarade
grannen.
I samma ögonblick gick en annan
granne förbi och hörde deras samtal.
”Följ med, jag ska dit”, sa grannen som
hette Jira. Hon var adventist.
Jira presenterade Kajals mamma
för adventistpastorn. Han sa att hon
var välkommen att komma in och fira
gudstjänst tillsammans med de andra
människorna i husförsamlingen. Hon
tackade ja men undrade varför de höll
sin gudstjänst på lördagen och inte på
söndagen.
I slutet av gudstjänsten frågade hon
pastorn. ”Jag ska visa dig från Bibeln”,
svarade han.
Den veckan började Kajals pappa,
mamma och farmor att studera Bibeln.
De började med skapelseberättelsen,
när Gud vilade på den sjunde dagen och
avskilde den som helig. Alla tre gav sina
hjärtan till Jesus.
Tyvärr återhämtade sig Kajals farfar
aldrig från sin sjukdom. Han dog under
den tid som familjen studerade Bibeln.
Idag är Kajal 14 år. Hon och hennes
bror studerar vid Adventistsamfundets
internatskola i Varanasi. Skolan kommer
att få del av den trettonde sabbatens mis-
sionsgåva för att bygga ut sina internat-
byggnader. Tack för de generösa gåvor
som ni kommer att ge idag för att hjälpa
Kajals skola och stödja kvartalets övriga
speciella projekt i Indien!
13 Himlen, utbildning
och evigt lärande
INFÖR SABBATEN DEN 26 DECEMBER 2020

”Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört
och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom”
(1 Kor. 2:9).

VECKANS HUVUDTEXTER
Joh. 3:16; 1 Joh. 5:13; 1 Tim. 1:16; 1 Kor. 13:12; Sak. 13:6.

INLEDNING
En poet som var rädd för döden frågade hur man kunde leva utan
”att med säkerhet veta vilken gryning, vilken död, vilken dom som
väntade medvetande bortom graven?” Han skapade i sin poesi något
som han kallade IPH, the Institute of Preparation for the Hereafter
(Institutet för förberedelse för livet efter detta). Men hur kan man
förbereda sig för livet efter detta om man inte vet vad som händer
med en människa där?
Lyckligtvis ger Bibeln en bra insikt i himlen, den nya jorden och
det lärande och liv vi kommer att ägna oss åt genom evigheten. Som
vi sett under detta kvartal bör det IPH som är här och nu, i detta liv,
och all vår utbildning, oavsett område, förbereda oss för det som ska
komma.
Vilken skola som helst kan ge mycket och bra information,
praktisk och användbar kunskap. Men till vilken nytta är all denna
kunskap om man går miste om evigt liv? Den här veckan ska vi se på
den yttersta utbildningen, en skola som fortsätter för evigt, där vi lär
oss och växer genom hela evigheten. I skolan efter detta livet lär vi
oss saker som vi i den nuvarande världen inte ens kan börja föreställa
oss.

Studiematerial för den 20 – 26 december 2020

129
SÖNDAGEN DEN 20 DECEMBER 2020

DE DÖDAS ÖDE
På 1600-talet funderade den franske filosofen Blaise Pascal på
mänsklighetens tillstånd. För honom var en sak mycket klar: oav-
sett hur länge en människa levde (och på den tiden levde de inte så
länge) och oavsett hur bra den människans liv var (och livet var inte
så fantastiskt på den tiden heller) så skulle den personen förr eller
senare dö.
Vad som än kom efter döden skulle dessutom bli längre, oänd-
ligt mycket längre, än den korta livslängden före döden. För Pascal
var därför de dödas öde det mest logiska som en människa kunde
eller borde ta reda på. Han var förvånad över att se människor hetsa
upp sig över sådant som ”förlust av en tjänst eller någon inbillad
kränkning av ens ära”, men strunta i frågan om vad som händer när
de dör.
Pascal hade en poäng. Det är utan tvekan därför Bibeln använ-
der mycket tid till att berätta om löftet som väntar dem som har fun-
nit frälsningen i Jesus, löftet om vad som väntar dem i framtiden.

FRÅGA
Läs följande texter. Vilket hopp ger de oss? Joh. 6:54; Joh. 3:16; 1
Joh. 5:13; 1 Tim. 1:16; Joh. 4:14; 6:40; Jud. 1:21; Tit. 3:7

Evigt liv blir så meningsfullt i ljuset av korset; i ljuset av korset be-

tyder inget annat än evigt liv någonting. Universums Skapare, han
som ”skapat världen” (Heb. 1:2), han i vilken ”vi lever, rör oss och
är till” (Apg. 17:28), han, Gud, blev människa och som människa
dog han … för vad? För att vi till slut ska förmultna som ett påkört
djur vid vägrenen?
Nya testamentet innehåller så många löften om evigt liv, för
bara det eviga ger mening med livet. Inte en miljon år eller ens en
miljard år här på jorden kan innehålla tillräckligt många goda stun-
der för att väga upp de onda. Bara evigheten kan väga upp allting.
Pascal hade rätt: jämfört med det som ska komma är vår tid här
mycket begränsad. Vår viktigaste uppgift är därför att göra oss redo
för den evighet som väntar oss.

FÖR EFTERTANKE
Vad kan göra en människa som inte tror på Gud intresserad av vad
som händer efter döden?

130
MÅNDAGEN DEN 21 DECEMBER 2020

ONDSKA I GUDS ÖGON

”och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte
finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta
skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta” (Upp. 21:4).
Hur skulle det kännas att leva i en sådan värld?

En kristen pratade med en vän om evangeliets hopp, löftet om evigt

liv genom Jesus Kristus. Personen reagerade negativt på hela tan-
ken. ”Evigt liv?” sade han och skakade på huvudet. ”Vilken hemsk
tanke! Våra 70–80 år är illa nog. Vem vill sträcka ut detta till en
evighet? Det skulle vara ett helvete.”
Ja, det skulle det nog, om det utlovade eviga livet bara var en
fortsättning på detta liv. För vem skulle vilja ha det? Men enligt
texten ovan är det som varit borta och allting har blivit nytt.

FRÅGA
Vad säger följande texter om detta nya?

2 Pet. 3:10–13

Upp. 21:1–6

FÖR EFTERTANKE
Hur får vi det här nya livet? Vad skulle kunna hindra oss?

131
TISDAGEN DEN 22 DECEMBER 2020

DÅ SKA VI VETA
”Himlen är en skola. Ämnet är universum. Läraren är Gud som är
oändlig. En del av den skolan grundades i Edens trädgård, och när
planen om befrielse från synd för människorna fullförts, kommer
undervisningen att börja igen i Edens skola” (Ellen White: Vägen
till mognad, s. 321).

De flesta av oss har många frågor om synd, lidande, sjukdom, död,

om varför något hände eller inte hände.
Vi har också frågor om den naturliga världen och alla dess myste-
rier. Trots alla de fantastiska framsteg som vetenskapen har gjort för
att hjälpa oss att förstå mer om världen och universum i sin helhet
finns det fortfarande mycket som är bortom vår fattningsförmåga.
Från de enklaste livsformerna till himlen över våra huvuden,
från subatomära partiklars rörelser till spiralgalaxer runt omkring i
kosmos, överallt konfronteras vi med en verklighet som är så mycket
större och djupare än vad våra sinnen nu kan fatta. Inte minst med
tanke på hur lite tid vi har här och nu för att studera dessa ting.
Å andra sidan: när man har en evighet på sig att studera så är det
ingen tvekan om att många av mysterierna kommer att lösa sig.

FRÅGA
Vad säger följande texter oss om den kunskap vi en dag ska få?

1 Kor. 13:12

1 Kor. 4:5

Vi har fått löfte om att en dag få en förståelse av sådant som nu är

dolt för oss. Och inte nog med det, när vi en gång ser och förstår så-
dant som nu verkar så svårt så kommer vi inte att kunna göra något
annat än att prisa Gud! Nyckeln till detta är att hålla fast vid tron,
förtrösta på Guds löften, leva i det ljus vi har och hålla ut till slutet.
De goda nyheterna är: ”Allt förmår jag genom honom som ger mig
kraft” (Fil. 4:13).

FÖR EFTERTANKE
Vilka tunga frågor kämpar du med? Vad finns det som du inte för-
står? Hur hanterar du det?

132
ONSDAGEN DEN 23 DECEMBER 2020

EN KOMMANDE SKOLA
FRÅGA
”Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväl-
digande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken
mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt,
men det osynliga är evigt” (2 Kor. 4:17–18). Vilket hopp ger dessa
texter oss? Vad kan dessa osynliga eviga ting vara som vi väntar
på och som vi har blivit lovade genom Jesus? Se även Upp. 21:1, 2;
Upp. 2:7; 7:14–17.

Hur verkliga löftena i Jesus än är, hur många goda skäl vi än har att
tro på dem, kvarstår det faktum att Bibeln bara ger oss antydningar,
glimtar av det som väntar oss. Men en sak kan vi vara säkra på: det
kommer att bli underbart, för tänk bara på hur fantastiskt livet kom-
mer att vara i en tillvaro utan syndens härjningar!
All vår smärta, allt vårt lidande, allt vi kämpar med här kommer
från synden och dess konsekvenser. Kristus kom för att omintetgöra
allt detta, och han kommer att återupprätta jorden till det som Gud
från början avsett den till innan synden kom. Och mer än så, det
kommer faktiskt att bli bättre! För mitt i all denna härlighet kommer
vi för alltid att kunna se ärren i Jesus händer och fötter, priset för vår
återlösning.
”Vilket underbart ämne vi har att studera, när hela jorden kom-
mer att visa sig i ’Herrens ljuvlighet’, när slöjan som förmörkar synen
på oss dras undan och vi ser den sköna värld som vi nu bara kan se
glimtar av genom mikroskop, när vi ser himlens härlighet långt borta
genom teleskopet, när synden avskaffas.
Då kan vetenskapsmännen läsa om skapelsen utan att påmin-
nas om det onda. De kan lyssna till rösterna i naturen utan att höra
något klagande eller någon underton av sorg. I hela skapelsen kan
de se en enda handskrift – i hela universum kan de se Guds namn
med stora bokstäver, och på jorden, i havet eller i himlen kommer det
inte att finnas några spår kvar av det onda” (Ellen White: Vägen till
mognad, s. 323).

FÖR EFTERTANKE
Hur skulle det vara att leva för evigt i en helt ny värld, en värld utan
allt det som gör livet så svårt? Vad ser du särskilt fram emot?

133
TORSDAGEN DEN 24 DECEMBER 2020

DEN STORE LÄRAREN

Som vi har sett under hela detta kvartal var en av Kristus huvudupp-
gifter här på jorden att vara lärare. Från början av sin verksamhet
undervisade Jesus genom både handlingar och gärningar. Han lärde
hela tiden sina efterföljare sanningar om sig själv, om Fadern, om
frälsningen och om det hopp som väntar oss (se Matt. 5:2; Mark. 4:2;
Luk. 19:47; Joh. 6:59).
Det räcker att ögna igenom ett evangelium, vilket som helst
av dem, för att hitta Jesus i full gång med att undervisa. Även nu
undervisar Herren oss genom sitt Ord, och i den nya världen kommer
denna undervisning att fortsätta. Men föreställ dig hur annorlunda
det kommer att bli i en tillvaro som inte är påverkad av synden och
alla de begränsningar den ger oss.
”Efterhand som åren i evigheten förflyter kommer de att skänka
en ständigt rikare och härligare uppenbarelse av Gud och Kristus.
Allt eftersom kunskapen växer kommer också kärleken, vördnaden
och lyckan att öka. Ju mer människor lär sig om Gud, desto större
blir deras beundran för hans karaktär. När Jesus öppnar återlösning-
ens rika skatter för dem och de börjar förstå Guds ofattbara insatser i
den stora striden mot Satan, kommer de återlösta att fyllas av en ännu
innerligare hängivenhet. Med större jubel slår de på guldharporna,
och tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen röster förenar sig
och växer till en mäktig lovsångskör …
Den stora striden är slut. Synd och syndare finns inte längre. Hela
världsalltet är rent. Samstämmighet och glädje går som pulsslag ge-
nom hela den väldiga skapelsen. Från honom som skapade allt flyter
liv, ljus och glädje ut genom världsalltets oändliga rymder. Allting,
från den minsta atom till den största värld, organisk eller oorganisk,
förkunnar i fullkomlig skönhet och glädje att Gud är kärlek” (Ellen
White: Från mörker till ljus, s. 583).

FÖR EFTERTANKE
Av alla de fantastiska sanningar som vi kommer att lära oss kom-
mer inget att fängsla oss mer än Kristus offer för vår skull. Tänk hur
djupt och rikt detta måste vara med tanke på att vi ska studera det
genom evigheten. Hur kan du redan nu lära dig att bättre värde-
sätta vad Jesus har gjort för oss på korset?

134
FREDAGEN DEN 25 DECEMBER 2020

STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Skolan i evigheten” i Vägen till mognad, s.
321–329; ”Konfliktens slut” i Från mörker till ljus, s. 570–583.

”Lejonet som vi nu skräms av och är rädda för ska då ligga tillsam-

mans med ett lamm, och allting på den nya jorden ska vara frid och
harmoni. Träden på den nya jorden kommer att vara ståtliga och
praktfulla, utan missbildningar …
Låt all skönhet i vårt jordiska hem påminna oss om kristallfloden
och de gröna fälten, de vajande träden och de levande källorna, den
lysande staden och de vitklädda sångarna i vårt himmelska hem, en
värld av skönhet som ingen konstnär kan avbilda och ingen dödlig
tunga beskriva. Låt din fantasi avbilda de frälstas hem, och kom
ihåg att det kommer att bli ännu härligare än din vildaste fantasi kan
beskriva” (Ellen White: Heaven, s. 133, 134).
”Fruktan för att den kommande arvedelen skulle få en alltför
materiell prägel har fått många att förandliga just de sanningar som
får oss att betrakta denna arvedel som vårt hem. Kristus försäkrade
sina lärjungar om att han gick bort för att bereda plats åt dem i Fa-
derns hus. De som accepterar Guds ords undervisning kommer inte
att vara fullständigt obekanta med det himmelska hemmet. Ändå
är det sant att ’vad ögat inte sett och örat inte hört och människans
hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom’ (1 Kor.
2:9). Mänskligt språk räcker inte till för att beskriva de rättfärdigas
lön. Den kommer att bli känd endast av dem som får betrakta den.
Människans begränsade förstånd kan inte fatta härligheten i Guds
paradis” (Ellen White: Från mörker till ljus, s. 580).

SAMTALSSTART
Hur tänker du dig den nya jorden?

FÖRBÖN
Välj en bibeltext som beskriver Guds tanke med den nya jorden och
tacka Gud med utgångspunkt från den texten.

SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida

135
SAMTALSFRÅGOR

1. Pascal menade att människor i allmänhet verkar ointresserade av vad evigheten

innebär. Hur upplever du det?
2. Vad gör hoppet om evigt liv så viktigt för vår tro?
3. Tänk på alla de fascinerande mysterierna i den naturliga världen. På alla områden,
inom biologi, geologi, astronomi, fysik och kemi visar allting sig vara mycket mer
komplext än människor från början tänkt sig. Forskare talar t.ex. inte längre om
”enkla livsformer” eftersom det visat sig att inte ens de enklaste livsformerna är
så enkla. Varje nytt genombrott, varje ny upptäckt, verkar bara ge fler frågor att
besvara. Vilket område skulle du vilja studera i ”den kommande skolan”?

136
137
Så används sabbatsskolgåvorna
Sabbatsskolgåvorna som vi ger varje MISSIONSPROJEKT
sabbat spelar en viktig roll i samfundets FJÄRDE KVARTALET 2020
verksamhet. Tack vare de projekt som
har genomförts med hjälp av dessa gåvor Det här kvartalets gåvor kommer att
har miljontals människor funnit hopp, tillfalla Sydasiatiska divisionen. Gå-
frälsning och ett bättre liv. vorna kom att användas till att stödja
Gåvorna vi ger den trettonde sabba- elva projekt i Indien.
ten varje kvartal används på ett speciellt Se kartan på på detta uppslag.
sätt. 25 % av dessa gåvor används till
särskilda projekt inom en av samfundets
världsdivisioner. Resten går till att stödja
FRAMTIDA PROJEKT
samfundets pågående arbete, precis som
Nästa kvartals gåvor (första kvartalet
de gåvor vi ger varje vanlig sabbat.
2021) kommer att tillfalla Euroasia-
Det här kvartalet går 25 % av den
tiska divisionen. Med reservation för
trettonde sabbatens missionsgåva till tre
eventuella ändringar kommer projekten
projekt i Sydasiatiska divisionen.
att bli:
VÄRLDSVITT ARBETE 1. Bygga en skola med två våningar
Samfundets arbete omfattar hela världen. vid Zaoksky Adventist University
Det vill missionsberättelserna återspegla. i Tula-regionen i Ryssland. Skolan
Därför berättar många av dem om hur kommer att kunna erbjuda för-
människor i olika länder har kommit i skoleåret och alla årskurserna 1–12.
kontakt med samfundet och fått sina liv 2. Bygga en skola med tre våningar
förändrade. vid Ukrainian Adventist Center
Genom ADRA Sverige påverkas mel- of Higher Education i Bucha i
lan en och två miljoner människor varje Ukraina. Även denna skola kom-
år. Deras liv förändras till det bättre. mer att kunna erbjuda förskoleåret
ADRA:s verksamhet spänner över ett och alla årskurserna 1–12.
brett område. Men gemensamt för alla
insatser är att man vill förbättra livet för
dem som Jesus kallade för ”dessa minsta Andra kvartalet 2021 stöder vi projekt i
som är mina bröder” (Matt 25:40). Under Mellanamerikanska divisionen.
2019 förmedlade ADRA Sverige bistånd
och katastrofhjälp för 32 miljoner kronor.
Tack vare detta har samfundet kunnat
förbättra levnadsförhållandena för över
1,8 människor bara under det året.
Två av våra missionsberättelser hand-
lar om det arbete som ADRA Sverige stö-
der i låginkomstländer och hur det har
bidragit till att ge människor ett bättre liv.

138
 Unioner Församlingar Medlemmar Befolkning

Östra-Centrala Indien 2.595 98.901 111.490.349

Nordöstra Indien 218 53.429 44.294.444
Norra Indien 468 182.399 849.685.362
Södra-centrala Indien 255 78.032 68.155.847
Sydöstra Indien 459 133.158 78.166.665
Sydvästra Indien 238 37.533 35.106.432
Västra Indien 257 124.853 184.034.499
Andamanerna och 1 303 411.404
Nikobarerna
Östra Himalaja 12 762 817.000
Himalaja 26 9.349 29.718.000
Maldiverna 0 0 428.000

Totalt 4.529 1.607.719 1.402.308.000

PROJEKT
1. En kyrka i Amritsar i delstaten Punjab.
2. Andra etappen av en skolbyggnad vid Roorkee Adventist College i Roorkee i
delstaten Uttarakhand.
3. Internat vid en adventistskola i Varanasi i delstaten Uttar Pradesh.
4. En kyrka i Ranchi i delstaten Jharkhand.
5. Skolbyggnad vid Spicer Adventist University i Ahirewadi i delstaten Maharashtra.
6. Två klassrum vid Adventistsamfundets engelsktalande högstadie- och gymnasie-
skola i Azam Nagar i delstaten Karnataka.
7. Pojkinternat vid Garmar Academy i Rajanagaram i delstaten Andhra Pradesh.
SYDASIATISKA DIVISIONEN

8. Fem klassrum vid Flaiz Adventist College i Rustumbada i delstaten Andhra

Pradesh.
9. Nya byggnader åt Central Kannada och Savangar Tamils församlingar i delstaten
Karnataka.
10. Pojkinternat vid E.D. Thomas Memorial Higher Secondary School i Thanjavur i
delstaten Tamil Nadu.
11. Laboratorium och bibliotek vid Thirumala adventistskola i Thiruvananthapuram i
Trettonde sabbatens missionsprojekt | 26 december 2020

delstaten Kerala.

139
140