en vigselceremoni – vestuvių ceremonija

att bidrag - prisidėti

att uppföra – statyti, pakelti, elgtis
katolska församlingarna – katalikų kongregacijos
en förening - asocijacija
en änka - našlė
konstnärlig - meniškas
att sträva - siekti
en ankomst – atvykimas
att uttrycka - išreikšti
att möta - susitikti
ett äktenskap - santuoka
en dödsbädd – mirties patale
begåvad - gabus
att förtjusa - nudžiuginti
ett engagemang - įsipareigojimas
en misstänksamhet - įtarimas
att inflyta – daryti įtaką
förtrogna - artimas
en rådgivare – patarėjas
Hjalmar Branting växte upp i ett rikt borgerligt hem. Han studerade under några år
i Uppsala och hörde då till den krets av studenter som samlats kring Karl Staaff.
Staaff var prästson. Han var en stor idealist och hade tagit initiativet till
studentföreningen Verdandi. Dess syfte var att slå vakt om tanke- och
yttrandefrihetem samt att stimulera intresset för mänskliga och samhälliga frågor.
Medlemmar i föreningen var både borgeliga och socialistiska studenter.
Staaff och Branting var således ungdomsvänner; Staaff blev liberal och Branting
socialist. Båda kom att som politiska ledare samarbeta för vissa gemensamma mål,
främst för parlamentarism och allmän rösträtt. Men som personligheter var de
mycket olika. Staaff hade en viss kantighet i sitt väsen. Ödet gjorde honom flera
gånger till statsminister, men han kunde inte umgås på ett naturligt sätt med kung
Gustaf V.
Branting hade charm. Någom har sagt att han med sina vackra milda ögon
förtrollade sin omgivning. Han hade också ordet i sin makt och ingav trygghet och
förtroende.
Det berättas att Gustaf V under de dramatiska dagarna år 1917 sade att han var
orolig för sin säkerhet. Branting hade varit skolkamrat med kungen i Beskowska
skolan i Stockholm.
Först 1917 kom Branting med i en regering och blev få finansminister. 1920 blev
han statsminister i en socialdemokratisk regering och fortsatte som sådan också
efter valet 1921. Forografier från denna tid visade Gustaf V i förtroligt samspråk
med sin socialistiske statsminister.
Branting var också internationellt orienterad. Han kände väl till de europeiska
socialisterna och under sin tid som svensk delegat i Nationernas Förbund fick han
stor go