Namn: Elsa Roth

Klass: 8e
Skola:
Lärare: Mr Henriksson
Datum: 2020-02-26

Jean Baptiste
Bernadotte

“Folkets kärlek - min belöning”

1
Innehållsförteckning

Framsida…………………………………………………………..…….……1

Innehållsförteckning……………………………………………..………..…2

Inledning………………………………………………………………….…..3

Syfte…………………………………………………………………………..3

Frågeställning………………………………………………………………..3

Undersökning……………………………………………….………………..4

Tidigt liv & militär karriär..………………………………………..………….4

Fortsatt karriär………………………………………………………………..4

Sverige behöver en ny kung………………………………………………..6

Diskussion…………………….……………………………………….…7 - 8

Historiebruk…………………………………………………………………..9

Källkritik…………………….……………………………………………….10

Källförteckning………………………………………………………...11 - 12

2
Inledning

Jean Baptiste Bernadotte var en av Napoleons främsta marskalker, som gick från att
vara soldat i den franska armén till att bli Sveriges kung.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att fördjupa kunskaperna om vem Jean Baptiste
Bernadotte var, hur han var på slagfältet, hur han blev Sveriges kung, och vad det
sedan fick för avtryck på eftervärlden.

Frågeställning

1. Varför blev Jean Baptiste Bernadotte Sveriges kung?

2. Vad fick det för konsekvenser för Norden?

3
Undersökning.

Tidigt liv & militär karriär

Jean Baptiste Bernadotte föddes 1763 i Frankrike. Det var tänk att han skulle bli advokat
som sin far, men i brist på intresse för det yrket gick han istället med i armén efter faderns
död. I september 1780 tog han värvning vid regementet Royal-la-Marine. Tidigt visade han
klar kompetens för att leda, och arbetade sig succesivt högre upp i armén. Efter att den
franska revolutionen bröt ut 1789 blev det plötsligt enklare att ta sig högre upp i hierarkin
när många av de tidigare adelsofficerarna blev borttvingade eller gick i exil. I maj 1792 fanns
det en tom plats i det 36e linjeregementet, där Bernadotte utnämndes till löjtnant. 1793 var
Bernadotte med i Rhenarmén, i kriget mot Österrike, där han för första gången fick känna på
fullt krig. Slaget var rörigt och oorganiserat, vilket gjorde Bernadotte frustrerad, men trots det
kan slaget ha utvecklat hans ledarskap.

Bernadotte utnämndes till kapten i juli samma år, och här skulle hans karriär kunna ha slutat
gå uppåt. Innan franska revolutionen kunde folk som inte var adel inte vara högre upp än
kapten, men på grund av revolutionens idéer om jämlikhet var det nu möjligt, så en månad
senare blev han överstelöjtnant. Kriget fortsatte, och nu skedde en massutskrivning av
franska soldater, levée en masse, vilket gjorde det möjligt för Bernadotte att klättra ännu
högre upp, i och med att det behövdes fler ledare. Nu formades halvbrigader, vilket var en
blandning av nya och erfarna bataljoner. Bernadotte tillhörde de sistnämnda och utsågs till
överste för den 71:a halvbrigaden.

Den 26 juni 1794, i slaget vid Fleureus, visade Bernadotte sin skicklighet i ledarskap, och
genomförde ett avgörande flankanfall när den franska armén höll på att delas. Detta blev en
viktig stund för honom, då han blev utnämnd till brigadgeneral på plats. 1796 fortsatte
Bernadotte att strida mot Österrikarna, denna gång norr om Alperna i
Sambre-et-Meusearmén. Under den här tiden leddes Frankrike av Napoleon Bonaparte,
som även hade hög rangi den franska armén. Napoleon och Bernadotte möttes för första
gången i mars 1797, efter att Bernadotte två månader tidigare hade fått order om att förflytta
två divisioner till Lombardiet, för att där då förstärka Bonapartes armé. I slutet av den
italienska kampanjen var Bernadotte chef för den 4:e divisionen.

Samma år fick Bernadotte godkänt för att genomföra sitt drömprojekt; att invadera Indien.
Man har hittat utförliga anteckningar där han beskrev hur många brittiska trupper som var i
olika städer, hur många soldater och båtar det skulle krävas, hur mycket det skulle kosta,
osv. Krigsministern Lazare Carnot hade gett Bernadotte sitt stöd för projektet, men det som
till slut stoppade honom var Bonaparte. Napoleon kände sig hotad av Bernadottes
maktambitioner, och skickade därför honom till Egypten, för att hjälpa till att blockera
Englands handel. Detta var för att hålla Bernadotte så långt som möjligt ifrån Paris, och
makten. När Bonapartes projekt i Egypten hade avslutats så fanns det inga resurser kvar till
Bernadotte. (Lindqvist, 2009)

4
Fortsatt Karriär
I början av juni 1799 blev Bernadotte krigsminister, och återinsatte generaler som hade blivit
avsatta av politiska anledningar. Han jobbade också för att organisera om armén, på grund
av tidigare nederlag. (SO-rummet, 2021)

1798 blev Bernadotte ambassadör i Wien, en position som han höll i tre månader fram till en
incident då franska flaggan blev förolämpad av flertal andra ambassadörer. (SO-rummet,
2021)

Under de nästkommande åren fortsatte Bernadotte kriga med den franska armén.
Relationen mellan honom och Bonaparte var minst sagt dynamisk, och var ofta ganska
dålig. (Populär Historia, 2008)

Slutet på Bernadottes framgångsrika franska militära karriär skedde 1809, under en strid mot
ärkehertig karls österrikiska armé. Bernadotte var då ledare för den 11e sachiska kåren. Vid
byn Adreklaa mötte de övermäktiga österrikiska trupper. Striden blev kaotisk, över slagfältet
låg ett moln krutrök, och till slut behövde Bernadottes kår ge efter. Trots att den franska
vänsterflanken höll på att bryta samman lyckades Massena, en berömd ledare ur den
italienska armén, rädda situationen. Napoleon var fortfarande rejält ilsken, och gav
Bernadotte sparken på plats.
(Militärhistoria, 2018) (Thoughtco, 2020) (Lindqvist, 2009)

Sveirge behöver en ny kung

Mellan 1808-1809 försökte Sverige, och den dåvarande regenten Gustav IV Adolf, försvara
sig mot Rysslands intåg. Sverige förlorade Finland, Sveriges östra rikshalva, till Ryssland.
Detta resulterade i en statskupp, då man grep, avsatte, och utvisade Gustav IV Adolf.
Sonen Gustav försökte hävda sin rätt till tronen, men man valde istället Karl XIII, den tidigare
kungens farbror. Efter Gustav IV Adolf misslyckade utrikespolitiska utspel ville man begränsa
kungamakten, och beslutade därför snabbt om en ny regeringsform där man undvek både
riksdagsvälde och kungavälde. Karl XIII hade inga barn som kunde ärva tronen, så istället
sökte man efter någon ny. Först tänkte man erbjuda tronen till den danska prinsen Karl
August, men efter hans plötsliga död behövde man någon ny. På grund av Sveriges militära
nederlag sökte man då efter en militärt kompetent person att ha vid makten. Friherren Carl
Otto Mörner, som inte hade någon officiell roll i det hela, yrkade för en av Napoleons
marskalker, och red därför ner till Frankrike för att rekrytera en. Regeringen var negativ till
detta. Flera marskalker tackade nej, men Jean Baptiste Bernadotte var entusiastisk och gick
med på det. När Mörner kom tillbaka till Sverige blev han mottagen med ett “Pojke, om här
ginge rättvist till, borde du sitta där varken sol eller måne skiner”. Karl XIII satte honom i
husarrest. Carl Otto Mörner hade ju egentligen ingen behörighet alls att hämta hit en kung till
Sverige, och det ansågs att han hade brutit mot någon form av civil lydnad.
(Historiesajten.se, 2020) (kungahuset.se, 2021) (SO-rummet, 2021) (Kungliga slotten, 2019)
(k-arv.se, 2021) (tripod.com, 2021)

När Bernadotte kom till Sverige fanns det inga garantier för att han faktiskt skulle bli
kronprins. Trots att Karl XIII hade gett ett vagt godkännade vid riksdagen 1810 hade Mörner
trots allt tagit med marskalken från Frankrike utan varken befogenhet, eller något särskilt

5
godkännande. När han väl kom till Sverige blev han dock populär. Han var rik, exotisk, och
var även prins av det lilla furstendömet Pontecorvo. Utöver det hade han en fru, och en
tronarvinge.

Sverige hade nyss förlorat Finland, och nu hoppades man på att den nya, militärt begåvade
kronprinsen skulle slå tillbaka mot Ryssland, och återerövra det som var deras. Bernadotte
menade dock att det bara skulle leda till hopplösa strider med Ryssland, och ville istället ta
över Norge. Istället allierade han sig med Alexander I, den ryska tsaren. Som krav för
alliansen krävde den nyblivna kronprinsen att tsaren skulle hjälpa till att ta över Norge från
Danmark. Danmark var allierade med Napoleons Frankrike, och när även Storbritannien
hade gått med på att ansluta sig började kronprinsen strida mot det folket han tidigare stridit
för. Det gjorde han även i slaget vid Leipzig 1813, där han och Frankrikes motståndare, vilka
nu var Bernadottes allierade, slutligen besegrade Napoleon.
(livrustkammaren, 2013) (historiesajten.se, 2021)

Hösten 1813 gick svenskarna in i Danmark för att ta Norge från Danmark som kompensation
för att ha förlorat Finland, precis som utlovat av Tsaren. Danmark gav upp efter mindre än ett
år av korta strider, och en fred slöts i Kiel 1814, där Danmark tvingades lämna ifrån sig
Norge. Norrmännen gillade inte detta, och kallade till en riskförsamling på Eidsvold, en gård
utanför Oslo. Det ledde till att man den 17:e maj stiftade en ny grundlag, och valde en dansk
prins till Norges kung. Svenskarna accepterade inte detta, och bestämde sig för att anfalla
norrmännen. Norrmännen behövde sluta fred, och gick därför ofrivilligt in i union med
Sverige. Karl XIV Johan var nu kronprins i både Norge och Sverige.
(SO-rummet, 2020)

6
Diskussion
1. Varför blev Jean Baptiste Bernadotte Sveriges kung?
Jag tycker att det verkar helt rimligt att Carl Otto Mörner ville ha en fransk Marskalk vid
tronen, både för att de behövde någon militärt kompetent, för att han var duktig
administrativt, för att de såg upp till Napoleons Frankrike, och därför ville ha en
sammankoppling dit. Sen tror jag även att det kan ha lockat att Bernadotte var rik, och kunde
betala av Sveriges statsskuld. Personligen tyckte jag att det var bra att Mörner red ner till
Frankrike för att rekrytera Bernadotte. Karl XIII började bli senil och var knappt i skick att
styra landet, så enligt mig var det vad Sverige behövde. Bernadotte förhindrade också
många olyckliga händelseförlopp, vilket diskuteras i fråga 2. Bernadottes militära talang var
en av huvudanledningarna till att han blev vald som kung, och det är även den som har lyfts
fram när det skrivs om hur han stoppade Sverige från att slå tillbaka mot Ryssland, och
istället gå efter Norge, men jag tror inte att det var den enda anledningen. Det som vi nu
kallar Finland var verkligen en del av Sverige, men Bernadotte hade inte den nationalismen
och såg det bara som en bit land på en karta, som gick att jämföra med Norge. Att han tog
det valet, och valde att inte bara kriga visar att han utöver militär talang ockå hade politisk
talang.

Förutom att många svenskar såg upp till Napoelons Franrike och Frankrikes kultur valdes
Bernadotte även för att Sveirge redan hade en relation med landet. Redan under Gustav IIIs
tid hade man en, när han hade engagerat sig i motståndet av Franska revolutionen, och
censurerat pressen. Det i sig är en paradox, när man tänker på att “frihet, jämlikhet,
broderskap” var Frankrikes slagord. Med det i åtanke kan man också undra hur mycket som
fanns bakom de orden, eller om de bara var där för att se bra ut, vilket Napoleon var bra på.

7
 2. Vad fick det för konsekvenser?
Om Bernadotte inte skulle fått makten skulle Sverige, och kanske hela Norden vara helt
annorlunda. Sveriges instinkt när vi hade förlorat Finland var att få revanch, vilket Bernadotte
stoppade. Skulle han inte ha varit där för att stoppa det skulle det lett till krig mot
Ryssland, som i sin tur hade lett till stora förluster på många sätt. Dels skulle svenska
ekonomin försämras, och så skulle den svenska armén lidit stora förluster inför eventuella
kommande krig, som inte skulle vara helt osannolika om Sveriges revansch mot Ryssland
hade triggat igång en kedjereaktion av fler länder som ställt sig på olika sidor.
Sverige är känt som ett fredligt land eftersom vi inte har haft krig på över 200 år, men fejden
mellan Sverige och Ryssland skulle kunna ha pågått hur länge som helst, tills en sida får slut
på resurser.

Den största skillnaden skulle nog varit hur Sverige ser ut geografiskt idag. Gränsen som
ritades mellan det dåvarande Ryssland och Sverige var en kompromiss, då båda sidorna
ville dra gränsen så långt ifrån sig som möjligt. När vi hade förlorat Finland var vi
hämndlystna, och ville därför direkt gå tillbaka mot Ryssland, men om inte Bernadotte hade
stoppat det skulle de lika gärna dragit ner gränsen ännu längre ner. Ett alternativt slut skulle
också vara att Sverige hade slutat likadant som Finland, och inte blivit självständiga förrän
en bit in på 1900-talet. Med tanke på hur pass lika Sverige och Finland var så är det inte helt
otänkbart att man då skulle ha kämpat om självständighet tillsammans, och därför gått
tillbaka till att vara ett gemensamt land

En fortsatt konsekvens av om vi inte skulle ha norra delan av Sverige är att vår ekonomi
skulle lida av det också. 2019 stod järn och stål för 3% av Sveriges exporter, och fordon som
anänder sig av dessa råvaror för 10%. Detta står för 70, respektive 225 miljarder kronor i
Svenska exporter, som vi förmodligen inte skulle ha fått in utan gruvorna i Norrland.

Unionen med Norge skapade inte särskilt stora avtryck på det Sverige vi ser idag, utan det
var snarare en symbolisk union, där den gemensamma kungen var det som band den
samman. Det finns dock goda chanser att Norge fortfarande skulle vara danskt, speciellt
eftersom att deras militära styrka inte var särskilt stark alls.

8
Historieanvändning

Källorna jag har använt har använt historia i vetenskapligt och politiskt-pedagogiskt syfte,
vilket innebär att vetenskapligt tolka historian, och jämföra dåtid och nutid. De har använt
denna form av historiebruk är på grund av att man har forskning bakom det som skrivs, och
att dessa typer av historiebruk har en tendens att vara opartiska, vilket gör källorna mer
trovärdiga. Källor tjänar på att vara trovärdiga, finansiellt i vissa fall, men även i form av ett
gott rykte som är en stor fördel om ens syfte är att informera, vilket är källorna jag har
använts syfte. Att bruka historia på ett pedagogiskt-politiskt sätt är också ett bra sätt att
informera, då det kan visa konsekvenser av historiska händelser, eller göra det lättare att dra
paralleller mellan dådtid och nutid, vilket kan göra ett enklare att förstå historian. I andra fall
kan man lära sg någonting från tidigare händelser.

Om källorna skulle använt historian i ett moraliskt syfte, dvs att skapa rättvisa eller kritisera
andras historiska handlande så skulle de automatiskt blivit partiska då de då tydligt ställer
sig på en av sidorna. Informationen skulle då blivit mindre trovärdig, eftersom att det
förmodligen skulle blandas in egna åsikter.

Samma sak gäller för historiebruk i ideologiskt syfte, då informationen blir partisk med egna
åsikter i. Om en källa använder historia i ett existentiellt syfte så kan det bli nationalistiskt,
och därför partiskt.

En bra vetenskaplig källa är nyanserad, och visar information från alla vinklar. Om den
använder historia på ett icke-bruks sätt, dvs att lämna ute vissa delar, så blir den lätt vinklad.
Icke-bruks kan användas i samband med existentiellt historiebruk, om ens syfte är att skina
ett positivt ljus på ett visst land. Detta skulle kunna ha skett om källorna jag använt inte var
neutrala, och istället försökte få det att se ut som att deras sida var bättre än den andra.
Om historian är använd på ett kommersiellt sätt är det inte alltid helt vetenskapligt korrekt, då
det kan prioteras att det ska låta bra eller passa situationen, så att det som marknadsförs
säljs.
(Hendrix Greenstar, 2021)

9
Källförteckning.

SO-rummet.se SO-rummet skulle jag säga är en ganska bra källa. Sidan drivs av en
utbildad gymnasielärare, och även av andra utbildade lärare och författare som skriver
artiklar. man kan se på alla individuella artiklar vem som har skrivit dem, när den skrevs, och
när den senast uppdaterades. det är bra, eftersom det är viktigt att veta om informationen är
aktuell, eller om den är gammal och utdaterad. Sidan i gjord i utbildningssyfte, men man
behöver inte betala eftersom att de har annonser på sidan. det kan också betyda att den är
populär, vilket den förmodligen inte skulle bli om den var helt kass. en annan sak man kan
se på sidan är att den ser bra och professionell ut, vilket ökar trovärdigheten. det står även
på sidan att de är vinstdrivande till viss del, men det är för att de ska ha råd att underhålla
sidan, och inte för egen vinst. De är politiskt neutrala enligt de själva vilket är viktigt när man
skriver om vissa ämnen i historia och speciellt samhällskunskap, eftersom det kan bli vinklat
om man blandar in politik och egna åsikter. Sammanfattat skulle jag säga att so-rummet är
en bra källa, allt är skrivet av kunniga personer, och man kan också se när allt är skrivet.

Jean Bernadotte: Mannen vi valde - Herman Lindqvist har egentligen ingen utbildning i
historia, utan är istället utbildad i journalistik, vilket mycket väl kan dra ner trovärdigheten på
det han skriver. Det mesta av hans information kommer från andra personers redan skrivna
verk, vilket kan dra ner trovärdigheten. Ju fler personer som informationen går igenom, desto
mer blir inforationen förvrängd och kan ge fel bild.

Andra historiker, som t.ex Dick Harrison och Peter Englund, som båda är utbildade i historia,
har riktat skarp kritik mot Lindqvists skrivande. Han menar att Lindqvist historia ofta är
baserat på “frihjulsfilosoferande”, och att han lätt kan dra tvivelaktiga slutsatser. Fortsatt
skriver han att Lindqvist gärna skriver om “saftiga skrönor”, men försöker rättfärdiga det med
att lägga till ett “det sägs” eller “lär” ibland.
I sina böcker är Lindqvist väldigt fokuserad på individerna, vilket man kan se när han skriver
om krig, då han får det att låta som en konflikt mellan ett par högt uppsatta män, istället för
hela nationer. I hans bok “Historien om Sverige - När Sverige blev Stormakt” riktas fokuset
från trettioåriga kriget till en teori om att drotting Kristina ska ha varit “pseudohermafrodit”.
Detta förvränger självklart bilden om hur epoken egentligen var, och visar hur Lindqvist hellre
skriver om vad som är underhållande och kommer få böckerna att bli sålda, än vad som
nödvändigtvis är relevant och sant.

Ett till exempel på hur Lindqvist väcker liv i gamla skrönor, och prioriterar underhållning över
sanning kan man se i hans bok “Från islossning till kungarike”. Där har Lindqvist bl.a
grubblat över hurvida hällristningar är verk av rymdvarelser och skrivit om ett slag vid
Bråvalla hed som inte har någon grund, varken vetenskapligt eller arkeologiskt, utan är
snarare en berättelse fån vendeltiden.

Om Lindqvist har bristande utbildning och ett dåligt rykte bland historiker, varför har han
kunnat ohindrat skriva över 60 böcker, och sitta i tv-rutan med det folkkära programmet
“Hermans Historia” i över tio år? Det är just för att han tar något som de flesta tycker är
tråkigt, dvs historia, och kryddar till det lite. Lindqvist har talang för att rycka med folk när han
berättar om storslagna strider och heroiska ledare, och även om det tillförs en nypa dramatik

10
från hans håll är det mesta inte långt ifrån sanningen. Med tanke på hur pass mycket kritik
Lindqvist har fått för att inte alltid hålla sig helt till sanningen är hans böcker inte helt lämpliga
att användas primär källa, och bör även tas med en nypa salt, men för att få en generell blick
över hur en epok eller slag kan ha sett ut så går den att använda. Sen finns det inte heller
särskilt många biografier om Bernadotte, vilket också bidrog till att jag använde denna.

Anders Fager. “Bernadottes Franska Fältslag.” Militarhistoria.se, 8 Oct. 2020,

militarhistoria.se/1800-tal/napoleonkrigen/bernadottes-franska-faltslag. Accessed 13

Feb. 2021.

“Carl Otto Mörner - Historiesajten.” Historiesajten.se, 2020,

historiesajten.se/visainfo.asp?id=148. Accessed 4 Feb. 2021.

“Carl Otto Mörner, 1781-1868.” K-Arv.se, 2021,

k-arv.se/posts/1234#:~:text=Han%20kom%20sv%C3%A5rt%20s%C3%A5rad%20m

ed,av%20Gustav%20IV%20Adolf%201809.. Accessed 4 Feb. 2021.

“En Kung För Två Länder.” Livrustkammaren, 2013,

livrustkammaren.se/sv/en-kung-tva-lander. Accessed 8 Feb. 2021.

Hårdstedt, Martin. “Bernadotte – Napoleons Försiktige Marskalk.” Militarhistoria.se, Sept.

2018, militarhistoria.se/1800-tal/jean-baptiste-bernadotte-som-faltherre. Accessed 4

Feb. 2021.

“Karl XIV Johan.” SO-Rummet, 2 Feb. 2021, www.so-rummet.se/kategorier/karl-xiv-johan.

Accessed 4 Feb. 2021.

“Karl XIV Johan Bernadotte - Historiesajten.” Historiesajten.se, 2020,

historiesajten.se/visainfo.asp?id=137. Accessed 8 Feb. 2021.

“Karl XIV Johan Bernadotte - Historiesajten.” Historiesajten.se, 2020,

historiesajten.se/visainfo.asp?id=137. Accessed 13 Feb. 2021.

“Karl XIV Johan (1763-1844).” Tripod.com, 2021, minata.tripod.com/bps_22_dec.html.

Accessed 4 Feb. 2021.

11
“Karl XIV Johan - Sveriges Kungahus.” Kungahuset.se, 2021,

www.kungahuset.se/royalcourt/royalfamily/thebernadottedynasty/karlxivjohan.4.164e

81b015607465dc12e58.html. Accessed 4 Feb. 2021.

Kungliga slotten. “Part 2. Karl XIV Johan: The Founder of Modern Sweden.” YouTube, 24

Jan. 2019, www.youtube.com/watch?v=lyusl0yknKY. Accessed 4 Feb. 2021.

Lindqvist, Herman. “Jean Baptiste Bernadottes Väg till Makten.” Popularhistoria.se, 21 Aug.

2009,

popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/jean-baptiste-bernadottes-vag-t

ill-makten. Accessed 19 Feb. 2021.

---. Jean Bernadotte : Mannen vi Valde. Stockholm, Bonnier, 8 Sept. 2009.

“Svensk-Norska Unionen.” SO-Rummet, 2 Feb. 2021,

www.so-rummet.se/kategorier/svensk-norska-unionen. Accessed 13 Feb. 2021.

12