TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri

Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13

Danyo Danev, danyo.danev@liu.se

1
Vi räknar ut vektorerna
           
−2 1 −3 2 1 1
−−→ −−→ −→       −→ −−→ −→      
AB = OB − OA = −1 − 2 = −3 och AC = OC − OA =  3  − 2 =  1  .
           
           
1 1 0 −1 1 −2

−−→ −→
Normalvektor till planet π får vi genom att räkna ut vektorprodukten till vektorerna AB och AC som är
       
−3 1 6 1
−−→ −→        
AB × AC = −3 ×  1  = −6 = 6 −1 .
       
       
0 −2 0 0

En normalvektor ~n till π är t.ex.  

1
1 −−→ −→  
~n = AB × AC = −1
 
6  
0
och en punkt på π är t.ex. A. Vi får en normalekvation till π som

0 = 1 ∗ (x − 1) + (−1) ∗ (y − 2) + 0 ∗ (z − 1) = x − y + 1 ⇔ x − y = −1.
 
−1
 
3
Linjen l1 i R som går genom punkten D(1, 1, 1) och har en riktningsvektor ~v =  0  har en ekvation på parame-
 
 
2
terform 
x = −t + 1

l1 : y = 1 , t ∈ R.

z = 2t + 1


Skärningspunkten E mellan linjen l1 och planet π har koordinater E(−t0 + 1, 1, 2t0 + 1) (eftersom den ligger på linjen)
som uppfyller ekvationen (−t0 + 1) − (1) = −1 (eftersom den ligger på planet π). Detta ger t0 = 1. Mao har vi att
E(−t0 + 1, 1, 2t0 + 1) ⇒ E(0, 1, 3).

1
TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri – Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13 2

 
1
1−−→  
Linjen l2 innehåller punkterna A och B och därmed är vektorn ~u = − 3 AB = 1 en riktningsvektor till denna linje.
 
 
0
−→
För att hitta den närmaste till E punkt F på linjen l2 vi kan projecera vektorn AE på riktningsvektorn ~u för att få
−→
vektorn AF . Vi har      
0 1 −1
−→ −−→ −→      
AE = OE − OA = 1 − 2 = −1
     
     
3 1 2
och enligt projektionsformeln    
−1 1
   
−1 · 1
      

−→
    1 −1
−→ AE · ~u 2 0    
AF = ~u =   2 1 = −1 .
   
k~uk2    
1
  0 0
 
1
 

0
Eftersom punkten F är den närmaste till E på linjen l2 , det kortaste avståndet d från punkten E till linjen l2 är lika
−−→ −−→
med längden kEF k till vektorn EF , dvs
     
−1 −1 0

−−→ −→ −→   
      p
  
d = kEF k = kAF − AEk = −1 − −1 =  0  = 02 + 02 + (−2)2 = 2.
     
2 −2

0

Svar: Avståndet från punkten E till linjen l2 genom punkterna A och B är lika med 2.
2
Vi räknar ut determinanten för ekvationssystemets matris som
 
 
 a a 2
 
−1 2 a = 6a − 2 + 2a2 − 8 + 3a − a2 = a2 + 9a − 10 = (a + 10)(a − 1).
 
 
 
 2 1 3

Ekvationssystemet har entydig lösning om och endast om ekvationssystemmatrisens determinant är nollskild. Mao i
fallet när a 6= −10 och a 6= 1 har ekvationssystemet entydig lösning.
Vi testar värdena a = −10 och a = 1 för att avgöra om ekvationssystemet saknar lösningar eller har oändligt många
sådana i dessa fall. När a = −10 har vi
     
−10 −10 2 2 −1 2 −10 7 −1 2 −10 7
     
 R1 ↔R2   R2 −10R1 ,R3 +2R1 
 −1 −10 7  ∼  −10 −10 ∼  0 −30 102 −68 
 
2 2 2 
     
2 1 3 −10 2 1 3 −10 0 5 −17 4
   
−1 2 −10 7 −1 2 −10 7

R2 /6 
  
 R3 +R2 
∼  0 −5 17 − 34 3 
 ∼  0 −5 17 − 34 
3 

 
0 5 −17 4 0 0 0 − 22
3
TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri – Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13 3

som innebär att ekvationssystemet har inga lösningar när a = −10. När a = 1 har vi
     
1 1 2 2 1 1 2 2 1 1 2 2  
 6R3  1 1 2 2
    R /3,R +R /3  
 R2 +R1 ,R3 −2R1   2 3 2
 −1 ∼ ∼ 3 ∼
 
2 1 7   0 3 3 9   0 1 1 
      0 1 1 3
2 1 3 1 0 −1 −1 −3 0 0 0 0

som innebär att ekvationssystemet har oändligt många lösningar när a = 1.

Svar: För a = −10 → inga lösningar, för a = 1 → oändligt många lösningar och för alla andra reella tal a (dvs när
a 6= −10 och a =
6 1) ekvationssystemet har entydig lösning.

3
Systemet av differentialekvationer kan skrivas som X 0 (t) = AX(t) där
   
x1 (t) 1 − 32
X(t) =   och A =  
x2 (t) 1 − 25

Först räknar vi ut egenvärdena till A genom att lösa ekvationen

     
   1 − 3 1 0  1 − λ
 
− 32

2

=
A − λI   − λ =  = 0.
    
 1 − 52 − 52 − λ
  
0 1   1

Detta ger
5 3 3 1
0 = (1 − λ)(− − λ) + = −1 + λ + λ2 = (2λ − 1)(λ + 2)
2 2 2 2
med rötter λ1 = −2 och λ2 = 12 som är egenvärdena till A. Respektive egenvektorer hittar vi genom att lösa den
homogena ekvationssystemet med systemmatris A − λI. För λ1 = −2 har vi ekvationssystemet
   
3z1 − 32 z2 = 0 z1 1
med lösning   = m   , m ∈ R.
1
z1 − 2 z2 = 0 z2 2

1
För λ2 = 2 har vi ekvationssystemet
   
1 3
2 z1 − 2 z2 = 0 z1 3
med lösning   = m   , m ∈ R.
z1 − 3z2 = 0 z2 1

Den allmänna lösning till systemet differentialekvationer är

       
−2t t/2
x1 (t) 1 3 C 1 e + 3C 2 e
X(t) =   = C1   e−2t + C2   et/2 =  
x2 (t) 2 1 2C1 e−2t + C2 et/2

och därmed x1 (t) = C1 e−2t + 3C2 et/2 samt x2 (t) = 2C1 e−2t + C2 et/2 . Begynnelsevärdet x01 (0) = 1 ger oss sambandet
x01 (0) = x1 (0) − 23 x2 (0) = (C1 + 3C2 ) − 32 (2C1 + C2 ) = −2C1 + 23 C2 = 1. Detta tillsammans med x2 (0) = 4 innebär
följande ekvationssystem för konstanterna C1 och C2

3
−2C1 + 2 C2 = 1
2C1 + C2 = 4
TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri – Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13 4

som har lösningar C1 = 1 och C2 = 2. Insättning av dessa värden i den allmänna lösningen ger
   
x1 (t) e−2t + 6et/2
X(t) =  = 
x2 (t) 2e−2t + 2et/2

Svar: Lösningen till systemet av differentialekvationer med dem angivna begynnelsevärdena är

x1 (t) = e−2t + 6et/2 och x2 (t) = 2e−2t + 2et/2 .

4      
an a0 7
Vi bildar vektorn Vn =   ∈ R2 för alla heltal n ≥ 0. Enligt uppgiften har vi att V0 =  =  och
bn b0 3
        
an+1 an + 3bn 1 3 an an
Vn+1 =  = =   = AVn ⇒ Vn =   = An V 0 ,
bn+1 −an + 5bn −1 5 bn bn
 
1 3
där matrisen A =  . Vi räknar ut egenvärdena till A genom att lösa ekvationen
−1 5
     
  1 0  1 − λ
  
 3 1 3 
A − λI  = 
   − λ  =   = 0.
 −1 1   −1 5 − λ
  
5 0

Detta ger
0 = (1 − λ)(5 − λ) + 3 = 8 − 6λ + λ2 = (λ − 2)(λ − 4)
med rötter λ1 = 2 och λ2 = 4 som är egenvärdena till A. Respektive egenvektorer hittar vi genom att lösa den
homogena ekvationssystemet med systemmatris A − λI. För λ1 = 2 har vi ekvationssystemet
   
−z1 + 3z2 = 0 z1 3
med lösning   = m   , m ∈ R.
−z1 + 3z2 = 0 z2 1

För λ2 = 4 har vi ekvationssystemet

   
−3z1 + 3z2 = 0 z1 1
med lösning   = m   , m ∈ R.
−z1 + z2 = 0 z2 1
 
3 1
Vi kan diagonalisera matrisen A genom basbyte med matrisen P =   som ger
1 1
 
2 0
D = P −1 AP ⇔ A = P DP −1 , där D =  .
0 4

Vi kan få matrisen An enligt

An = (P DP −1 )n = (P DP −1 )(P DP −1 ) · · · (P DP −1 ) = P DP −1 P DP −1 P · · · P −1 P DP −1 = P Dn P −1 .
TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri – Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13 5

Vi kan nu räkna ut Vn som

Vn = An V0 = (P Dn P −1 )V0 = P Dn P −1 V0
  n  −1         
3 1 2 0 3 1 7 3 1 2n 0 1 1 −1 7
=        =       
1 1 0 4 1 1 3 1 1 0 4n 2 −1 3 3
    
3 · 2n 4n 2 3 · 2n+1 + 4n
=    =  .
2n 4n 1 2n+1 + 4n

Detta innebär att för varje heltal n ≥ 0 vi har an = 3 · 2n+1 + 4n och bn = 2n+1 + 4n .

Svar: För varje heltal n ≥ 0 har vi an = 3 · 2n+1 + 4n och bn = 2n+1 + 4n .

5
Den kvadratiska formen Q(x1 , x2 , x3 ) = x21 + x22 + 4x23 + 14x1 x2 + 8x3 (x1 + x2 ) = x21 + x22 + 4x23 + 14x1 x2 + 8x1 x3 + 8x2 x3
kan skrivas på matrisform enligt
Q(x1 , x2 , x3 ) = Q(~x) = ~xt A~x,
där    
x1 1 7 4
   
~x = x2  och A = 7 4 .
   
1
   
x3 4 4 4

Matrisen A är symmetrisk och enligt spektralsatsen kan diagonaliseras mha ON-matris, dvs A = T DT t där D är en
diagonalmatris och T är en matris för vilken T t T = I. För att bestämma matriserna T och D vi först bestämmer
egenvärdena till A genom att lösa ekvationen
 
1 − λ
 
7 4 
   
A − λI  =  7 1−λ 4  = 0.
   
 
4 − λ
 
 4 4

Detta ger

0 = (1 − λ)2 (4 − λ) + 112 + 112 − 16(1 − λ) − 16(1 − λ) − 49(4 − λ) = −λ3 + 6λ2 + 72λ = λ(λ + 6)(12 − λ)

med rötter λ1 = −6, λ2 = 0 och λ3 = 12 som är egenvärdena till A. Från satsen att för varje vektor ~x ∈ R3 vi har att

λmin k~xk2 ≤ Q(~x) ≤ λmax k~xk2

vi får att på sfären x21 + x22 + x23 = 12 vi har (−6) ∗ 12 = −72 ≤ Q(~x) ≤ 12 ∗ 12 = 144 eftersom k~xk2 = x21 + x22 + x23 = 12
för alla ortsvektorer till punkter på sfären. Med andra ord det minsta värdet som den kvadratiska formen Q antar på
sfären är −72 medan det största värdet är 144.

Det minsta värdet −72 antas i punkter på sfären som har ortsvektor som är egenvektor till λmin = λ1 = −6. Dessa
egenvektorer till A hittar vi genom att lösa den homogena ekvationssystemet med systemmatris A − λmin I = A + 6I
som i detta fall är
   
7z1 + 7z2 + 4z3 = 0 z1 1
   
4z3 = 0 med lösning z2  = m −1 , m ∈ R.
   
7z1 + 7z2 +
   
4z1 + 4z2 + 10z3 = 0 z3 0
TATA67/TEN1 Linjär algebra med geometri – Lösningsförslag till Tentamen 2021-01-11 kl. 08-13 6

Egenvektorer som är ortsvektorer till punkter på sfären får vi när
  2

1
  √
12 = m −1 = 2m2 ⇔ m = ± 6.
 
 

0
√ √ √ √
Detta ger punkterna ( 6, − 6, 0) och (− 6, 6, 0).

Det största värdet 144 antas i punkter på sfären som har ortsvektor som är egenvektor till λmax = λ3 = 12. Dessa
egenvektorer till A hittar vi genom att lösa den homogena ekvationssystemet med systemmatris A − λmax I = A − 12I
som i detta fall är
   
−11z1 + 7z2 + 4z3 = 0 z1 1
   
7z1 − 11z2 + 4z3 = 0 med lösning z2  = m 1 , m ∈ R.
   
   
4z1 + 4z2 − 8z3 = 0 z3 1

Egenvektorer som är ortsvektorer till punkter på sfären får vi när
  2

1
 
12 = m 1 = 3m2 ⇔ m = ±2.
 
 

1

Detta ger punkterna (2, 2, 2) och (−2, −2, −2).

Svar: Det största värdet som Q antar på sfären är 144 och den antas √i punkterna
√ (2, 2, 2)√och√(−2, −2, −2). Det
minsta värdet som Q antar på sfären är −72 och den antas i punkterna ( 6, − 6, 0) och (− 6, 6, 0) .

6
Låt λ vara ett egenvärde till A och låt ~u 6= ~0 ∈ Rn vara en egenvektor som hör till egenvärdet λ. Om A är en
ON-matris av ordning n då för varje vektor ~v ∈ Rn vi har att längden kA~vk till vektorn A~v är lika med längden k~vk
till vektorn ~v, mao matrisen A är matrisen till en isometrisk linjär avbildning i Rn . Detta kan vi bevisa på följande
sätt
kA~vk2 = (A~v)t A~v = ~vt At A~v = ~vt In ~v = ~vt ~v = k~vk2
och likheten kA~vk = k~vk följer ty längd är alltid ett icke-negativt tal.

6 ~0 ∈ Rn är en egenvektor som hör till egenvärdet λ till matrisen A vi har att A~u = λ~u. Detta,
Eftersom ~u =
tillsammans med likheten ovan leder oss till

k~uk = kA~uk = kλ~uk = |λ| · k~uk.

Eftersom ~u är en nollskild vektor dess längd k~uk är positiv, dvs k~uk > 0. Detta innebär att

k~uk = |λ| · k~uk ⇔ |λ| = 1 ⇔ λ = 1 eller λ = −1

vilket skulle visas.