Funktionsanalys Funktionsanalys ar ett "sprak" dar man férséker beskriva funktionen mellan ackorden. Ten skala finns det sptinningar mellan tonerna. Ex i durskalan stréivar sjunde tonen starkt uppat till grundtonen och fjarde tonen nediat till tersen. Provspela. Grundtonen, tersen och kvinten ar "vilande" toner. 1 ett dominantackord (se nedan) ar dock tersen uppatstrivande eftersom den dar vill gi till grundtonen i tonikan. Om man firgar det ackordet med en liten sjua sa stravar den nedat till tersen i tonikan. ex _tonerna b (3) och f (7) i G7 till tonerna ¢ (1) och e (3) iC. Aven ackorden har ofta en inbyggd strivan att g vidare. Vissa ackordsféljder ar statistiskt vanligare an andra och har med tiden blivit "lagar". Nar man vill analysera eller beskriva en ackordsféljd utan att vara tonartsbestamd, eller géra transponeringar av ackordsfwljder ar funktionsanalys anvéindbart. Offa liser man funktionsanalys "bakliinges". Man undersdker vilket ackord som kommer fore ett annat for att se de "naturliga gangarna". (G7 utan grton) ackanalys: Cdn em F G am bm5—C s — —- Ss S = funk.analys:Tonika Sp Dp Subdominant Dominant Tp BI T 3 Mediantik = tersslaktskap En liten ters under tonikan ligger tonikaparallellen Tp. (Jimfor med parallelltonart). En liten ters under subdominanten ligger subdominantparallellen Sp. En liten ters under dominanten ligger dominantparallellen Dp. PA sjunde steget ligger en ofullkomlig dominantsjua, dvs en dominant med liten sjua men utan gr.ton. Det visas med ett snedstreck dver bokstaven D. D7 ar ett exempel pa hur man kan tolka ackorden olika beroende pa vilket ackord som kommer efter. En melodi kan tillfalligt "modulera" (g4 dver) till en annan tonart och da far aven ackorden en annan funktion. Detta brukar man i funktionsanalys visa genom att siitta den tillfailliga tonartens ackord inom parentes. Alla ackorden som finns inom parentesen ar da istiillet i forhallande till det fersta ackordet efter parentesen, som bér vara den tillfulliga tonartens tonika. Finns det inget limpligt stille att "ga ur" parentesen pa brukar man skriva den stallforetriidande tonikan inom en klammer efter parentesen. BDD = dominantens dominant, ex i C-dur = D (dominant till G-ackordet) s¢= subdominantkvintsextackord, ex iC-dur = F6, f-a-c-d. $6 = subdominantsextackord, utan kvint, ex i C-dur=F6, f-a-d. I molltonarter riknas som regel T och $ i moll och D i dur, beroende pa vilken typ av skala melodin bygger pa. Vill man sétta ut dur och moll separat géres detta med ett + fore bokstav for dur och en * for moll. ex *D eller *D. Tonerna i ackordet foljer oftast tonartens fortecken. (ej i DD) Ev andra altereringar (h8jningar/ stinkningar) av ackordstoner satts ut med>-tecknet. Ex dominantseptimackord med siinkt nia = D9, med héjd nia = D9. Till de lite ovanligare funktionerna hér bl a Tkp = tonikakontraparallell, stor ters at motsatt hail ex Tkp till C-dur = em, nr em ersitter tonikan. Tkp till a-moll = F, nar F ersétter am. Ty = tonikavariant, ex nar man gér om moll till dur. *$6> = neapolitanskt sextackord, mollsubdominant med lagaltererad (sainkt) sexa. Ex ic-moll = f- ab - db, Allt gar ut pa att visa sambandet mellan ackorden intill varandra. Som en grundévning ska Du har sitta ut ackord i forhallande till de olika tonarterna. C-dur: T Tp Ss Sp F-dur: T Tp Ss Sp