Leo Huberman & Sybil H.

May

Socialismens ABC
Originalutgva av SOCIALISTISKA FRBUNDET, 1968. Originalets titel: THE ABC OF SOCIALISM. Originalets frlag: Monthly Review, 116 West 14th Street, New York, N.Y. 100 11, U.S.A. Frsta upplagan av originalet utkom 1953, femte upplagan 1965. versttning: Ljusk Siw Eriksson, Christer Hogstedt, Gunnel Thrnander. Kortfattad presentation Denna lilla skrift r en riktig klassiker. I slutet av 60-talet och en bit in p 70-talet anvndes den allmnt i grundcirklar i Vnsterns ungdomsfrbund, i SSU, i KFml osv. En viktig anledning till dess popularitet var att den var lttlst, den introducerade marxistiska tankegngar p ett kortfattat och begripligt stt. En annan anledning till att den fick sdan spridning var att de framvxande vnstergrupperna nnu inte sjlva hade utarbetat eget studiematerial med tiden s frndrades detta och det blev nrmast en prestigesak fr alla vnstergrupper att sammanstlla egna studiecirklar och i dessa hade Huberman/Mays lilla hfte ingen plats. Martin Fahlgren i mars 2007 Innehll Frord ......................................................................................................................................... 1 Socialistisk analys av kapitalismen ............................................................................................ 2 1. Klasskamp .......................................................................................................................... 2 2. Mervrde ............................................................................................................................ 3 3. Kapitalackumulation .......................................................................................................... 4 4. Monopol ............................................................................................................................. 5 5. Inkomsternas frdelning..................................................................................................... 7 6. Kriser och depression ......................................................................................................... 8 7. Imperialism och krig .......................................................................................................... 9 8. Staten................................................................................................................................ 10 Socialistiska anklagelser mot kapitalismen.............................................................................. 12 9. Kapitalismen r ineffektiv och oekonomisk..................................................................... 12 10. Kapitalismen r orationell .............................................................................................. 14 11. Kapitalismen r orttvis ................................................................................................. 16 12. Kapitalismen frlorar ..................................................................................................... 19 Frndringens frkmpar ......................................................................................................... 20 13. de utopiska socialisterna................................................................................................. 20 14. Karl Marx och Friedrich Engels..................................................................................... 21 Socialismen .............................................................................................................................. 26 15. Socialistisk planhushllning........................................................................................... 26 16. Frgor om socialism ....................................................................................................... 29 17. Frihet .............................................................................................................................. 35 18. Vgen till makt ............................................................................................................... 38 19. Vad socialism skulle betyda fr dig ............................................................................... 39

Frord
De flesta amerikaner vet inget annat om socialismen n att de ogillar den. De har frletts till att tro att socialismen antingen br frljligas drfr att den r opraktisk eller fruktad drfr att den r djvulens verktyg. Med dessa ord inledde den store amerikanske marxisten Leo Huberman sitt frord fr femton r sedan nr detta hfte kom ut fr frsta gngen, mitt under det kalla krigets och mccarthyismens hrdaste tid. Idag lever mer n en miljard mnniskor i socialistiska system och alltfler ser socialismen som det efterstrvansvrda mlet och den riktiga metoden fr att uppn frihet, jmlikhet och fred. USA:s angreppskrig mot Vietnam har uppmrksammat massor av mnniskor p imperialismen och de ekonomiska frhllanden som frorsakat kriget. Det har lnge saknats en enkel introduktion till socialism och marxism p svenska. Vi r synnerligen tacksamma mot Leo Huberman fr att han givit Socialistiska Frbundet rtten att verstta och distribuera hans utmrkta hfte, The ABC for Socialism, i Sverige. Vi tror att det har ett stort behov att fylla. Antingen man lskar, hatar eller r likgiltig fr socialismen krvs det att man kan dess grunder. Vi har valt att gra en direktversttning utan att frsvenska texten med inhemska exempel. Dels menar vi att illustrationer frn vrldens starkaste kapitalistiska stat, USA, r belysande och ndvndiga nr man diskuterar socialism och kapitalism i vrldsmttstock. Dels finns det redan rikliga exempel p svenska av likartade frhllanden i t. ex. En ny vnster (Temaserien), Monopol och Storfinans (Tema-serien), Koncentrationsutredningens betnkanden, SAPO-utredningen m. m. Endast ngra f, mindre vsentliga exempel har strukits frn originalet. Frsta delen presenterar den socialistiska analysen av den kapitalistiska ekonomin dess struktur och fel. Den andra halvan sysslar med den socialistiska teorin med dess strsta tnkare och vad dessa lrde. De verlgset viktigaste och mest inflytelserika personerna som utvecklat den grundlggande socialistiska doktrinen r Karl Marx och Friedrich Engels. Det r deras socialism som har verlevt och idag r grundstenen fr alla socialistiska rrelser ver hela vrlden och som r basen fr detta hfte. Det br ppekas att detta hfte bara ger en grov, frenklad bild av socialismen, ett skelett. Intresserade lsare br ta del av den enorma litteratur som finns av socialismens ideologer, frn Marx och Engels, till Lenin, Mao, Che Guevara m. fl. Detta hfte r ett sammandrag av Leo Hubermans bok The Truth about Socialism (Sanningen om socialismen). Stockholm i februari 1968. Socialistiska Frbundet arbetsutskottet

Del 1

Socialistisk analys av kapitalismen

1. Klasskamp
Det spelar ingen roll om man r rik eller fattig, stark eller svag, vit, svart, gul eller brun, folken verallt mste producera och distribuera vad de behver fr att leva. Produktionssystemet och distributionssystemet i USA kallas kapitalism. Mnga andra lnder i vrlden har samma system. Fr att producera och distribuera brd, klder hus, bilar, radioapparater, tidningar, mediciner, skolor och mycket annat krvs tv frutsttningar: 1. Jord, gruvor, rmaterial, maskiner, fabriker det som ekonomerna kallar produktionsmedel. 2. Arbetskraft arbetare som anvnder sin styrka och skick-likhet fr att med och ur produktionsmedlen skapa nskade produkter. I USA, liksom i andra kapitalistiska stater, r produktionsmedlen inte allmn egendom. Jorden, rmaterialet, fabrikerna, maskinerna gs av individer av kapitalister. Detta r av oerhrd betydelse. Drfr att om man ger eller inte ger produktionsmedlen bestmmer ens stllning i samhllet. Om man tillhr den lilla gruppen av gare till produktionsmedlen kapitalistklassen kan man leva utan att arbeta. Om man tillhr den strre gruppen som inte ger produktionsmedlen arbetarklassen kan man inte leva om man inte arbetar. En klass lever av att ga; den andra klassen lever av att arbeta. Kapitalistklassen erhller sina inkomster av att anstlla andra som arbetar fr den; arbetarklassen erhller sina inkomster i form av lner fr utfrt arbete. Eftersom arbetskraft r av avgrande betydelse fr produktion av varor, som vi behver fr att kunna leva, skulle man kunna tro att de som utfr arbetet arbetarklassen skulle belnas rikligt. S r inte fallet. i det kapitalistiska samhllet r det inte de som a r b et a r mest som fr de hgsta inkomsterna utan de som ger mest. Vinsten (profiten) fr hjulen att snurra i det kapitalistiska samhllet. Den smarte affrsmannen r den som betalar s litet som mjligt fr vad han kper och fr s mycket som mjligt fr vad han sljer. Det frsta steget p vgen till hg profit r att minska utgifterna (kostnaderna). En av produktionskostnaderna utgrs av arbetslner. Det ligger drfr i arbetsgivarens intresse att betala s lga lner som mjligt. Det ligger likaledes i hans intresse att f ut s mycket arbete frn arbetarna som mjligt. garna till produktionsmedlen och de som arbetar har helt motsatta intressen. Fr kapitalisterna r egendomen ett frstahandsintresse, humanitet ett andrahandsintresse; fr arbetarna r humaniteten ett frstahandsintresse, egendom ett andrahandsintresse. Det r drfr som de tv klasserna i ett kapitalistiskt samhlle alltid r i konflikt med varandra. Bda sidor i klasskriget handlar som de gr drfr att de r tvungna. Kapitalisten mste skapa profit fr att frbli kapitalist. Arbetaren mste strva efter anstndig ln fr att kunna leva. Den ena kan endast lyckas p den andras bekostnad. Allt tal om harmoni mellan kapital och arbete r nonsens. I det kapitalistiska samhllet r sdan harmoni inte mjlig drfr att vad som r bra fr den ena klassen r dligt fr den andra och tvrtom.

3 Det frhllande som ndvndigtvis mste existera mellan garna till produktionsmedlen och arbetarna i ett kapitalistiskt samhlle innebr kniven p strupen.

2. Mervrde
I det kapitalistiska samhllet producerar man inte varor man behver fr att tillfredsstlla sina egna behov, man producerar varor fr att slja till andra. Medan folk tidigare producerade varor som de sjlva anvnde, producerar de idag varor fr marknaden. Det kapitalistiska systemet sysslar med produktion och utbyte av varor. Arbetaren ger inte produktionsmedlen. Han kan frtjna sitt levebrd endast p ett stt genom att mot betalning hyra ut sig t dem som ger. Han ger sig ut p marknaden med en vara att slja sin arbetskapacitet, sin arbetskraft. Det r vad arbetsgivaren kper av honom. Det r vad arbetsgivaren betalar honom fr. Arbetaren sljer sin vara, arbetskraft, till garen mot lnen. Hur stor ln fr han? Vad bestmmer lnens storlek? Svaret terfinns i det frhllandet att vad arbetaren har att slja r en vara. Vrdet av hans arbetskraft, liksom vrdet hos varje annan vara, bestmmes av den socialt sett ndvndiga arbetstid som krvs fr att producera den. Men eftersom arbetarens arbetskraft r en del av honom sjlv, r vrdet av hans arbetskraft likvrdigt med den fda, de klder och annat som han behver fr att kunna leva (och, eftersom tillgngen p arbetskraft mste fortbest, fr att kunna bilda familj). Med andra ord s mste garen till en fabrik, kvarn eller gruva, om han vill ha utfrt fyrtio timmars arbete, betala den man som skall utfra arbetet tillrckligt fr att denne ska kunna leva och skaffa barn, som kan verta platsen nr han sjlv blir gammal fr att arbeta eller dr. Drfr fr arbetaren ln fr sitt uppehlle i utbyte mot sin arbetskraft. 1 vissa lnder dessutom litet mer fr att han ska kunna kpa en radio, ett kylskp eller en biobiljett d och d. Betyder denna ekonomiska lag, som ger arbetarna lner som endast rcker till uppehllet, att arbetarnas politiska aktioner och fackfreningsaktioner r utsiktslsa? Nej, definitivt inte. Tvrtom s har arbetarna i ngra lnder inklusive USA, genom sina fackfreningar kunnat hja sina lner ver existensminimum. Det r viktigt att komma ihg att detta r enda sttet fr arbetarna att hindra denna ekonomiska lag frn att fungera hela tiden. Varifrn kommer d profiten? Vi hittar inte svaret i varuutbytet utan i produktionsledet. Vinsterna som gr till kapitalistklassen kommer frn produktionen. Arbetarna har, genom att frvandla rmaterial till slutprodukt, skapat vlstnd och nya vrden. Skillnaden mellan den ln som arbetaren fr och det vrde som han tillfrt rmaterialet r vad arbetsgivaren behller. Drifrn kommer profiten. Nr en arbetare hyr ut sig t en arbetsgivare, sljer han inte vad han producerar; arbetaren sljer sin produktionsfrmga. Arbetsgivaren betalar inte arbetaren fr resultatet av tta timmars arbete; arbetsgivaren betalar honom fr tta timmars arbete. Arbetaren sljer sin arbetskraft fr hela arbetsdagens lngd sg tta timmar. Lt oss anta att den ndvndiga tiden fr att producera vrdet av arbetarens ln r fyra timmar. Men han slutar inte d att arbeta och gr hem. nej. Han har blivit lejd fr att arbeta i tta timmar. Drfr fortstter han att arbeta de vriga fyra timmarna. Under dessa fyra timmar arbetar han inte t sig sjlv utan

4 t arbetsgivaren. En del av hans arbete r betalt arbete; en del r obetalt arbete. Arbetsgivarens vinst kommer frn det obetalda arbetet. Det mste finnas en skillnad mellan vad arbetaren fr i ln och vad vrdet av vad han producerar r, annars skulle inte arbetsgivaren anstlla honom. Skillnaden mellan vad arbetaren fr i ln och vrdet av de varor han producerar kallas mervrde. Mervrdet r den vinst som gr till arbetsgivaren. Han kper arbetskraft till ett visst pris och sljer arbetsprodukten till ett hgre pris. Skillnaden mervrdet behller han fr sig sjlv.

3. Kapitalackumulation
Kapitalisten startar med egna pengar. Han kper produktionsmedel och arbetskraft. Arbetarna, som anvnder sin arbetskraft p produktionsmedlen, producerar varor. Kapitalisten tar dessa varor och sljer dem fr pengar. Den summa pengar han fr vid slutet av processen mste vara hgre n den summa han startade med. Skillnaden r hans profit. Om penningsumman vid slutet av processen inte r strre n penningsumman han startade med, har det inte blivit ngon profit och d slutar han producera. Kapitalistisk produktion varken brjar eller slutar med mnniskors behov. Den brjar och slutar med pengar. Penningsummor vxer inte av att st still, genom att gmmas p kistbotten. De kan bara vxa genom att anvndas som kapital, d. v. s. genom att kpa produktionsmedel och arbetskraft och slunda f del i de nya rikedomar som skapas av arbetare varje timme, varje dag och varje r. Detta blir en verklig karusell. Kapitalisten vill ha strre och strre profit s att han kan f mer kapital (produktionsmedel och arbetskraft), s att han kan f strre och strre vinst, s han kan f mer kapital, s att han kan etc., etc. etc. Nu r det s att man kar profiten genom att f arbetaren att producera fler och fler varor, fortare och fortare, till mindre och mindre kostnad. En bra id, men hur frverkligas den? Maskiner och vetenskaplig drift var (och r) svaret. Mer arbetskraftsfrdelning. Massproduktion. kad hastighet. Strre effektivitet. Fler maskiner. Automation, som mjliggr fr en arbetare att utfra vad som tidigare utfrdes av fem arbetare, av tio, arton, tjugosju ... De arbetare som gjorts verfldiga av automationen blir en industriell reservarme som lngsamt svlter ihjl eller som, genom sin blotta existens, hjlper till att snka lnerna fr dem som r lyckliga nog att ha arbete. Automationen skapar inte bara en verfldsbefolkning av arbetare, den ndrar ocks arbetets karaktr. Outbildad, lgavlnad arbetskraft kan med hjlp av en maskin utfra arbete som tidigare krvde skicklig, hgavlnad arbetskraft. Barn kan inta de vuxnas plats i fabriken, kvinnor kan erstta mn. Konkurrens tvingar alla kapitalister att frska producera varor billigare n andra. Ju lgre hans arbetskraftskostnad r, desto lttare r det fr honom att slja billigare n hans konkurrenter och nd f vinst. Med automationens utbredning fljer att kapitalisten kan f arbetare att producera mer och mer varor, fortare och fortare, billigare och billigare. Men den nya och frbttrade maskinparken som gr detta mjligt kostar en massa pengar. Det betyder produktion i strre skala n tidigare, det betyder strre och strre fabriker. Med andra ord, det betyder ackumulation av mer och mer kapital. Kapitalisten har inget val. Strsta vinsten fr den kapitalist som anvnder de mest avancerade och tekniskt effektiva metoderna. Drfr strvar alla kapitalister efter frbttringar. Fr att

5 kunna hlla sig kvar p marknaden, fr att kunna mta konkurrens frn andra och bevara vad han redan har, mste kapitalisten stndigt ka sitt. kapital. Det r inte bara s att han vill ha strre profit, s att han kan ackumulera kapital fr att f strre profit han upptcker att systemet tvingar honom till det.

4. Monopol
Det grvsta humbug som ngonsin drabbat det amerikanska folket r det stndigt upprepade pstendet att vrt ekonomiska system bygger p den fria privata fretagsamheten. Detta r inte sant. Endast en del av vrt ekonomiska system r uppbyggt p konkurrens, frihet och individualism. terstoden och den allra viktigaste delen r raka motsatsen: monopoliserad, kontrollerad och kollektiviserad. Konkurrens var, enligt teorin, ngot utmrkt. Men kapitalisterna upptckte att praktiken inte stmde med teorin. De upptckte att konkurrens minskade vinsten medan samverkan kade vinsten. De var ju intresserade av vinst s varfr konkurrera? Utifrn deras synpunkt var det bttre att samverka. Och samverka gjorde de med olja, socker, whisky, jrn, stl, kol och en mngd andra varor. Fri, konkurrerande fretagsamhet var redan 1875 p tillbakagng. r 1888 hade truster och monopol ett sdant strypgrepp p den amerikanska ekonomin att president Grover Cleveland tyckte det var ndvndigt att utfrda en varning till kongressen: Nr vi betraktar resultaten av samlat kapital s upptcker vi truster, karteller och monopol, medan medborgaren kmpar lngst bak i kn eller trampas till dds under en jrnfot. Korporationer som omsorgsfullt skulle kontrollerats av lagen och bli folkets tjnare, hller nu snabbt p att bli folkets herrar. Genom freningen av industrins och finansens kapital kunde ngra korporationer expandera s kraftigt att en handfull firmor inom ngra industrigrenar idag producerar mer n hlften av den totala produktionen eller nstan hela. Inom dessa industrier existerar inte lngre det traditionella amerikanska systemet med fri konkurrerande fretagsamhet. I dess stlle har vi ftt koncentration av den ekonomiska makten p ett ftal hnder monopol. Hr r ngra exempel hmtade frn 1946 rs rapport frn representanthusets Committee on small Business, kallad United States Versus Economic Concentration and Monopoly: General Motors, Chrysler, och Ford producerar tillsammans nio av tio bilar som framstlls i USA. 1934 producerade de Fyra Stora tobaksbolagen American Tobacco Company, R. J. Reynolds, Ligget & Myers och P. Lorillard 84 % av cigarretterna, 74 % av piptobaken och 70 av tuggtobaken. De Fyra Stora gummibolagen Goodyear, Firestone, U.S. Rubber och Goodrich redovisar nstan 93 0/0 av gummiindustrins totala nettofrsljning. Fre kriget kontrollerade de tre strsta bolagen inom tvlindustrin Proctor & Gamble, Lever Bros. och Colgate-Palmolive-Peet Co. 80 90 av marknaden. 10 Vo hlls av tre andra bolag. De terstende 10 % stod uppskattningsvis 1.200 tvlproducenter fr. Tv bolag Libby-Owens-Ford och Pittsburgh Palte Glass Co. gr tillsammans 95 90 av allt slipat glas i landet. The United States Shoe Machinery Co. kontrollerar mer n 95 % av hela skoproduktionen i USA.

6 Det r inte svrt att frst att monopolkapitalisterna, med denna enorma dominans, r i stnd att bestmma priserna. Och det r ocks vad de gr. De faststller dem s att de kan gra strsta mjliga vinster. De faststller dem genom verenskommelser sinsemellan. Eller genom att den mktigaste korporationen faststller priset, vilket gr att resten av industrin mste flja efter. Eller, vilket ofta hnder, de kontrollerar patenten och ger sedan tillverkningslicens, men endast till de som gr med p att stanna i ledet. Monopol gr det mjligt fr monopolkapitalisterna att n sitt syfte enorma vinster. Konkurrerande industrier gr med vinst under goda tider men med frlust under dliga tider. Motstndet mot monopolens makt och profiter, som brjade sista kvartalet under frra rhundradet har fortsatt detta rhundrade. Men fastn mycket blev sagt om det tilltagande onda gjordes mycket litet t det. Varken Federal Trade Commission eller justitiedepartementets anti-trustavdelning fick, ens nr de ville gra ngot, de medel och det folk som behvdes fr att stadkomma ngot. Ett faktum r att mycket litet kunde gras. Nr Standard Oil Company upplstes 1911 psts att Mr. J. P. Morgan gjort fljande riktiga kommentar: ingen lag kan f ngon att konkurrera med sig sjlv. Senare hndelser visade att Mr. Morgan hade rtt. r 1955: En tiondels procent av samtliga fretag i USA gde 52 procent av alla tillgngar. En tiondels procent av samtliga fretag tjnade 50 procent av de sammanlagda nettovinsterna. Mindre n fyra procent av alla industrier tjnade 84 procent av samtligas nettovinster. En bttre mekanism fr att gra den fattige fattigare och den rike rikare kan knappast tnkas. Detta r vad TNEC-rapporten sger om monopol. Som bevis tar den monopolens resultat fr arbetare, rvaruproducenter, konsumenter och aktiegare. Arbetarna blir fattigare genom monopolinnehavarnas frsummelse nr det gller att betala lner som svarar mot deras produktivitet. Rvaruproducenterna (d. v. s. bnder) blir fattigare genom de lga priser som monopolinnehavarna ibland betalar. Konsumenterna blir fattigare genom de hga priser som monopolinnehavarna tar. Aktiegarna, andra sidan, blir rikare genom de ondigt hga vinster som monopolinnehavarna slunda lyckas f ut. Nr man ngon gng gr pstende att vi har en farlig koncentration av makt och rikedomar i hnderna p ett ftal s frnekar frsvararna av Storfinansen att bilden r s svart som den utmlas. De pstr att ven dr vinsterna r ondigt hga sprids dessa vinster bland befolkningens miljoner och inte inom en liten grupp. De pstr att aktiegarskapet r vida spritt, att inte endast Mr. Big, utan ocks Tom, Dick och Harry och miljoner andra vanliga mnniskor ger aktier i de jttelika monopolfretagen. Det r ett frtroendeingivande pstende och det lurar ganska mnga. Men pstendet att folket ger den amerikanska industrin r nonsens. Antalet aktiegare i ett bolag kan vara stort. Men detta r inte avgrande. Avgrande r i stllet hur mnga som ger hur mycket. Avgrande r hur vinsterna delas bland aktiegarna. Och det gonblick man

7 fr se den siffran frstr man att folket som helhet ger en mikroskopisk del av amerikansk industri, medan en handfull Big Boys ger det mesta och inhstar de enorma vinsterna. De mest imponerande och lttfrstdda siffrorna i detta sammanhang fick kongressen r 1938 av president Roosevelt: r 1929 var ett fregngsr vad det gller spridning av aktiegarskap. Men detta r fick tre tiondels procent av vrt folk 78 procent av den knda individuella utdelningen. Detta har samma effekt som om en p tre hundra i vr befolkning fick 78 cent fr varje dollar i aktieutdelningen, medan vriga 299 delade p resterande 22 cent. Den sanna bilden presenterades kongressen 1941 av senator OMahoney i Final Report and Recommendations of the Temporary National Economic Committee dr han satt som ordfrande: Vi vet att de strsta rikedomarna och inkomsterna i landet gs av ett ftal stora fretag, att dessa fretag i sin tur gs av ett ondligt litet antal personer och att vinsterna frn dessa fretags verksamhet gr till en mycket liten grupp.

5. Inkomsternas frdelning
Det r inte sant att vi amerikaner lever gott. Sanningen r att medan ett lyckligt ftal av vra landsmn lever i lyx s lever fIertalet amerikaner bedrvligt. Sanningen r att vr hga levnadsstandard r tomt skryt den omfattar inte flertalet av befolkningen. President Roosevelt avsljade sanningen om vr hga levnadsstandard i sitt andra intrdestal d han sa: En tredjedel av nationen har dliga bostder, r dligt kldd och undernrd. I USA, som i alla vriga kapitalistiska stater, har vi genom ren sett en fortgende kning av producerade varor och tjnster. En ndls strm mycket anvndbara hjlpmedel och otroligt underbara lyxartiklar har blivit tillgngliga fr folket. Men tillgngen p detta verfld av varor bestms inte av folkets behov utan av dess frmga att betala. Och den del av nationalinkomsten som kommer de flesta amerikaner till del r fr liten fr att de ska kunna kpa det som skulle gra deras liv rikare och mer tillfredsstllande. Regeringens statistik bevisar att det r s. Hr fljer som exempel en tabell ver inkomstfrdelningen per familj i USA r 1950, gjord av Bureau of the Census, U.S. Department of Commerce (den 25 mars, 1952, Serie P-60, No 9): Familjeinkomst Under 1.000 dollar 1.000-1.999 2.000-2.999 3.000-3.999 4.000-4.999 5.000-5.999 6.000-6.999 7.000-9.999 10.000 och mer Antal familjer 4.600.000 5.200.000 7.100.000 8.200.000 5.400.000 3.600.000 2.100.000 2.300.000 1.300.000 Summa 39.300.000

Notera att omkr. 9.800.000 familjer, eller omkr. 25 procent av hela antalet 1950 hade inkomster som understeg 2.000 dollar fr ett r. Detta betyder att var fjrde familj i USA tjnade mindre n 40 dollar per vecka, vilket skall rcka bde till mat, dryck och annat. Man

8 kan ltt frestlla sig hur lngt 40 dollar per vecka rcker fr en familj med de priser som frekom 1950. Men vi behver inte gissa. De siffror som regeringen presenterat undanrjer alla tvivel om att amerikaner lever fattigt. City Workers Family Budget utarbetad av Bureau of Labor Statistics (B.L.S. Hand-book of Labor Statistics, 1950 edition) ger den fr r 1950 berknade kostnaden i dollar fr en stadsarbetarfamilj p fyra personer med en anstndig levnadsstandard. Den berknade kostnaden hller sig mellan 3.933 dollar i Milwaukee och 3.453 dollar i New Orleans. Se p tabellen ovan. Mrk att ver 50 procent av samtliga familjer i landet inte ens frtjnar tillrckligt fr att kunna hlla en anstndig standard. Fler fakta frn Bureau of the Census: 1950 var medelinkomsten fr samtliga familjer 3.319 dollar; fr negerfamiljer var den endast 1.869 dollar! Medan flertalet amerikaner inte har tillrckligt med pengar fr att kunna leva anstndigt s har en liten grupp i toppen mer n tillrckligt. Enligt Survey of Consumer Finances, vid Federal Reserve Board, erhll r 1950 de tio procenten av familjerna i toppen p inkomstskalan 27 procent av den totala inkomsten fr samtliga konsumentenheter i landet. Medan de 50 procenten i botten p skalan endast erhll 24 procent. En tiondel hgst upp hade hgre inkomst n de 50 procenten i botten. Men mste inte de mycket rika i toppen betala mycket hga skatter som tar strsta delen av deras pengar? Det r vad de pstr, men det r inte sant. Och ovanstende siffror visar inkomster efter det skatten r dragen. Det r sant, att i jmfrelse med flertalet andra lnder har USA som helhet hgre levnadsstandard. Men detta betyder inte att vi har det bra, utan endast att andra har det s mycket smre. Det betyder inte vad propagandisterna vill f oss att tro, nr de talar om den hga levnadsstandarden i USA.

6. Kriser och depression

Fakta om spridningen (eller snarare den bristande spridningen) av inkomster avsljar den grundlggande svagheten hos det kapitalistiska systemet utifrn ekonomiska aspekter. Inkomsterna fr arbetarklassen r vanligtvis fr lga fr att kunna kpa upp industriproduktionen. De besuttnas inkomst r ofta fr hg fr att det skall lna sig att investera i en marknad som r s begrnsad genom de mngas fattigdom. Flertalet bland befolkningen, som skulle vilja kpa varorna har inte rd. Det ftal som har rd har s mycket pengar att de inte kan gra av med alltihop. Industrins utkning har sprungit ivg med sjumilakliv; men kningen av konsumenternas kpkraft har sniglat sig fram. Massproduktionens problem r lst; problemet med massfrsljning av producerade varor r inte lst. Det finns marknad fr varorna om man avser arbetarnas behov; den finns inte om man avser deras frmga att betala fr de varor de behver. Resultatet blir de periodiska nedgngar i systemet som vi kallar kriser och depressioner. Fr att f profit mste kapitalisten betala s litet som mjligt till sina arbetare. Fr att kunna slja sina produkter mste kapitalisten betala s mycket som mjligt till sina arbetare. Han kan inte gra bde och.

9 Lga lner mjliggr hga profiter men samtidigt gr de profiterna omjliga drfr att de reducerar efterfrgan p varor. Det r en olslig motsttning. Inom det kapitalistiska systemets ram finns det ingen vg ut. Vi mste f depressioner. Efter krisen 1929 verkade det som om USA fr alltid hade lmnat bakom sig den tid d kapitalismen fortfarande kunde expandera. 1 fortsttningen skulle den inte vara sysselsatt med att utvidga sig, utan med att hlla motsttningarna nere till ett minimum. Folket ville ha arbete. Dess mjligheter var dliga. Enligt J. M. Keynes, den bermde engelske ekonomen, pekar bevis p att full, eller t. o. m. nstan full sysselsttning, r en sllsynt och kortlivad freteelse. Det fanns emellertid ett stt p vilket det kapitalistiska systemet kunde ge arbeten. Det fanns ett stt som kunde gra de paralyserande bristerna i kapitalismen underkonsumtion och verproduktion verkomliga. Det fanns ett stt som kunde f bort den verhngande faran av verskott ett stt som kunde f allting som producerades att sljas med profit. Det fanns ett botemedel fr kapitalismens ddliga sjukdomar: kriser och depressioner. Krig Efter 1929 stod det klart att endast genom frberedelser och genomfrande av krig kunde det kapitalistiska systemet ge full sysselsttning fr mnniskor, material, maskiner och pengar.

7. Imperialism och krig

Den stora monopolindustrin medfrde kraftigare utveckling av produktionskrafterna n ngonsin tidigare. Industrigarnas frmga att producera varor vxte snabbare n deras landsmns mjligheter att konsumera dem. Det betydde att de mste slja sina varor utanfr landets grnser. De mste finna utlndska marknader som kunde avstta deras verskottsvaror. Var skulle de finna dem? Det fanns ett svar kolonier. Ndvndigheten av att hitta marknader fr verskottsvaror var bara ett skl till ptryckningarna fr att skaffa kolonier. Massproduktion i stor skala krver stora frrd av rvaror. Gummi, olja, nitrater, tenn, koppar, nickel dessa och flera andra rvaror var ndvndiga fr monopolkapitalisterna verallt. De ville ga eller kontrollera kllorna fr de ndvndiga rvarorna. Detta var en andra faktor som ledde till imperialism. Men mer betydelsefull n bda dessa skl var ndvndigheten av att finna en marknad fr ett annat verskott verskottet av kapital. Detta var den huvudsakliga orsaken till imperialismen. Monopolindustrin gav sina gare stora profiter. Fr mycket profit. Mer pengar n garna visste vad de skulle gra av. Mer pengar n de ngonsin kunde anvnda. Mer pengar n de kunde finna inkomstbringande investeringar fr i hemlandet. En verhopning av kapital. Denna industri- och finansallians som skte profiter i varu- och kapitalmarknader var imperialismens huvudorsak. S tnkte J. A. Hobson redan 1902, nr han publicerade sitt banbrytande studium av mnet: Imperialismen r de stora industriledarnas strvan att bredda kanalerna fr utfldet av deras verskottsrikedomar genom att ska frmmande marknader och frmmande investeringsobjekt fr att avstta de varor eller det kapital som de inte kan slja eller anvnda i hemlandet.

10 Behandlingen av koloniernas folk varierade vid olika tidpunkter och frn plats till plats. Skndligheterna var dock genomgende ingen imperialiststat hade rena hnder. Leonard Woolf, en vlknd expert i mnet skrev: Precis som det under det sista rhundradet har upptrtt klart definierade klasser i de europeiska nationerna, kapitalister och arbetare, exploatrer och exploaterade, har det ocks internationellt brjat upptrda klart definierade klasser, imperialistmakterna i Vst och de frtryckta raserna i Afrika och Asien, den ena regerar och exploaterar, den andra regeras och exploateras. USA r inget undantag frn andra imperialistiska nationer. Profiterna frn alla privata investeringar gick till de inblandade finansgrupperna men regeringens politik, regeringens pengar och regeringens styrka anvndes fr att mjliggra och skydda deras privata initiativ. President Taft var rttfram om de band som existerade mellan monopolkapitalisternas behov och regeringens politik: ven om vr utrikespolitik inte br avvika en hrsmn frn rttvisans raka vg, kan den gott omfatta aktiv interventionspolitik fr att skra vra handelsmns och kapitalisters mjligheter till vinstgivande investeringar. P 1900-talet vxte monopolkapitalismen i varje stor industrination och drmed problemet vad man skulle gra med verskottskapitalet och verskottsvarorna. Nr giganterna, som kontrollerade den egna inhemska marknaden, mttes p den internationella marknaden blev det frst konkurrens lng, hrd, bitter. Och sedan avtal, sammanslutningar, karteller p internationell basis. Med dessa stora internationella sammanslutningar som skrev avtal fr att dela upp vrldsmarknaden kunde det tyckas som om konkurrensen mste upphra och en period av bestende fred brja. Men detta intrffar inte eftersom styrkefrhllandena stndigt frndras. En del fretag blir strre och mktigare medan andra sjunker undan. Vad som var rttvist vid ett tillflle blir slunda orttvist vid ett senare tillflle. Den starkare gruppen r missnjd och en kamp fr att erhlla en strre andel brjar. Varje regering skyndar till frsvar av sina egna nationella fretag. Det oundvikliga resultatet r krig. Imperialismen leder till krig. Men krig faststller ingenting fr alltid. Fientligheterna som inte lngre kan lsas genom frhandlingar runt ett bord frsvinner inte drfr att frhandlingarna utfrs med kraftiga sprngmnen, atombomber, lemlstade mnniskor och stympade kroppar som argument. Nej. Jakten efter marknader mste fortstta. Monopolkapitalismen mste ha marknader fr sina verskottsvaror och verskottsmaterial och nya krig kommer att fortstta att utkmpas s lnge som monopolkapitalismen fortstter att existera.

8. Staten
Produktionsmedlen som privat egendom r en srskild sorts egendom. Den ger den gande klassen makt ver den icke-gande klassen. Det mjliggr fr dem som ger att inte bara leva utan att arbeta, utan dessutom att bestmma om icke-garna skall arbeta och under vilka frhllanden. Det skapar en herre-tjnare-relation mellan kapitalistklassen, som befaller, och arbetarklassen, som mste lyda. D r det frklarligt att det finns en evig konflikt mellan de tv klasserna. Genom sin exploatering av arbetarklassen r kapitalistklassen rikligt belnad med rikedom, makt och prestige, medan arbetarklassen plgas av oskerhet, fattigdom, elndiga levnadsfrhllanden. Det r tydligt att det mste finnas ngot stt varigenom denna form av egendomsfrhllanden s frdelaktig fr de f och s ofrdelaktig fr de mnga bibehlls. Det mste finnas

11 ngon maktinstitution som gr att den rika minoritetens sociala och ekonomiska dominans ver den arbetande majoriteten bibehlls. Det finns en sdan instans. Det r staten. Det r statens funktion att skydda och bevara de privata egendomsfrhllanden som gr det mjligt fr kapitalistklassen att dominera ver arbetarklassen. Det r statens funktion att bevara systemet med en klass frtryck ver en annan. I konflikten mellan de som ger produktionsmedlen och de som inte gr det, finner garna att staten r ett oumbrligt vapen mot icke-garna. Vi frleds till att tro att staten str ver klasserna att regeringen representerar hela folket, de rika, de fattiga och de hga och de lga. Men i sjlva verket, eftersom det kapitalistiska samhllet r byggt p privat egendom, fljer drav att varje attack p det privata gandet kommer att mtas med motstnd frn staten. Ett motstnd som om det r ndvndigt kommer att ta till vld. S lnge klasser existerar kan inte staten st ver klasserna den mste st p de regerandes sida. Att staten r den regerande klassens vapen var klart fr Adam Smith redan 1776. I sin bermda bok Nationernas rikedomar, skrev Smith: Civila regeringar r, s lnge som de inrttas fr egendomens skerhet, i sjlva verket inrttade fr att skydda de rika mot de fattiga eller de som har egendomar mot de som inte har ngra alls. Klassen som regerar ekonomiskt som ger alla produktionsmedel regerar ocks politiskt. Det r riktigt att i en demokrati av USA-typ rstar folket in respektive kandidater i regeringen. Man kan vlja mellan demokraten X eller republikanen Y. Men det r aldrig ett val mellan en kandidat som r p en sida i klasskampen och en som r p den andra sidan. Det finns ingen skillnad i synen p systemet med privat gande mellan de stora partiernas kandidater. De skillnader som finns har huvudsakligen att gra med nyanser i betoningen eller i detaljer nstan aldrig med fundamentala saker. Renodlat s betyder arbetarens frihet att vlja mellan demokrat X eller republikan Y bara friheten att vlja vilken speciell representant fr den kapitalistiska klassen, som kommer att gra lagar i kapitalistklassens intressen i kongressen. Det band som finns mellan mnniskorna som gr lagar och de mnniskor i vars intresse dessa lagar r tillkomna, r s starkt att ingen kan tvivla p frhllandet mellan staten och den regerande klassen. En av vra strsta amerikaner var medveten om att det inte fanns ngot tvivel om att klassen som regerade ekonomiskt ocks regerade politiskt: Anta att du ker till Washington och frsker tala med vr regering. Du kommer att mrka att man alltid lyssnar artigt till dig. Men de som verkligen konsulteras r de som har strsta egendomarna de stora bankirerna, de stora fabriksgarna, de stora finansherrarna, direktrerna i jrnvgsfretag och ngbtsfretag ... Herrarna ver USA:s regering r kapitalisterna och fabrikanterna i USA. Detta verkligt avsljande uttalande publicerades 1913 i en bok av Woodrow Wilson. Frfattaren hade en stllning som gjorde att han visste vad han talade om. Han var d USA:s president. Frgan man stller sig r: om statsmaskineriet kontrolleras av kapitalistklassen och fungerar i dess intresse hur kommer det sig d att lagar som skall reglera och begrnsa kapitalisternas makt ngonsin kommer in i frfattningssamlingen? Detta hnde t. ex. under Franklin D. Roosevelts tid. Varfr?

12 Staten handlar p de icke-gandes vgnar, mot de gande, nr den tvingas att gra det. Den mste ge efter p den eller den speciella punkten i en konfliktsituation nr trycket frn arbetarklassen r s stort att eftergifter mste gras, nr lag och ordning hotas eller nnu vrre (frn den regerande klassens synpunkt) nr fljden kan bli en revolution. Men det r viktigt att komma ihg att vilka eftergifter som n grs under sdana perioder s hller de sig inom grnserna fr de rdande gandefrhllandena. Det kapitalistiska systemets ram lmnas orrt. Dessa eftergifter grs alltid inom denna ram. Den hrskande klassens syfte r att offra en del fr att rdda helheten. Allt som arbetarklassen vann under president Roosevelts administration och det var inte litet kunde inte frndra systemet med produktionsmedlen som privategendom. De resulterade inte i att den ena klassen besegrade den andra. Nr Mr. Roosevelt dog terfanns arbetsgivarna p sina vanliga platser och arbetarna p sina. Eftersom staten r den ena klassens instrument fr att behlla sin dominans ver den andra klassen finns det helt enkelt inte ngon verklig frihet fr den frtryckta majoriteten. Mer eller mindre frihet beroende p omstndigheterna kan garanteras, men till syvene og sist kan inte frihet och stat kombineras i ett klassamhlle. Statens funktion r att verkstlla den regeringskontrollerande klassens beslut. I det kapitalistiska samhllet verkstller staten den kapitalistiska klassens beslut. Dessa beslut tjnar till att bibehlla det kapitalistiska systemet dr arbetarklassen mste arbeta som tjnare t garna till produktionsmedlen.

Del 2

Socialistiska anklagelser mot kapitalismen

9. Kapitalismen r ineffektiv och oekonomisk
Mnniskans kade frmga att producera borde ha resulterat i att behov och fattigdom hade frsvunnit. Det resultatet har vi inte sett till inte ens i Frenta Staterna, det starkaste, rikaste och mest produktiva kapitalistiska landet i vrlden. I USA, likavl som i alla andra kapitalistiska lnder, finns svlten mitt i verfldet, knappheten mitt i myckenheten, nd mitt ibland rikedomen. Det mste finnas grundlggande fel i ett ekonomiskt system som karakteriseras av sdana motsgelser. Felen finns dr. Det kapitalistiska systemet r ineffektivt och oekonomiskt, orationellt och orttvist. Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom en femtedel av dess produktionsapparat inte anvnds, ens nr det fungerar som bst. Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom det periodvis rasar samman och d r inte en femtedel utan hlften av dess produktionskapacitet outnyttjad. Enligt Brookings Institution: Vid maximal hgkonjunktur r andelen outnyttjad kapacitet, uttryckt i avrundade tal, omkring 20 %. Under depressioner kar naturligtvis denna procentsats och stiger nda upp till 50 % som t. ex. vid den senaste (1930) depressionen. Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom det inte alltid kan erbjuda produktiva arbeten till alla som vill arbeta samtidigt som det tillter tusentals fysiskt och psykiskt friska mnniskor att leva utan att arbeta.

13 Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom det krver mngder av reklammn, frsljare, frsljningsagenter och liknande, inte till den vettiga produktionen och varudistributionen, utan till den vanvettiga konkurrensen om kunder fr att dessa ska kpa identiska varor frn Firma A istllet fr Firma B eller Firma C, D, E eller F. Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom massor av dess arbetare och material gr t till att producera de mest verddiga lyxvaror samtidigt som det inte framstller tillrckligt av livets ndtorft t varje mnniska. Det r ineffektivt och oekonomiskt eftersom det uppmuntrar till att mat och varor medvetet frstrs i ivern att hja priserna och skapa strre profiter istllet fr att brja med att tillfredsstlla varje mnniskas elementra behov. Slutligen r det ineffektivt och oekonomiskt eftersom det med jmna mellanrum leder till krig denna hnsynslsa, djvulska krossare av allt gott i livet, av livet sjlvt. Denna ineffektivitet och detta slseri beror inte p dlig sktsel. Det r inbyggda faktorer i det kapitalistiska systemet, som kommer att finnas s lnge systemet bestr. Under 30-talets depressionsr i USA gick en fjrdedel av alla arbetare arbetslsa, trots att de ville ha arbete. De svalt, hempermitterades eller anstlldes vid statliga ndarbeten. Mn, kvinnor och barn kade vid matutdelningsstllena. Omfnget av detta slseri med arbetskraft klargrs bst av fljande bild, som aldrig br glmmas: Om alla elva miljonerna arbetslsa mn och kvinnor radade upp sig p en enda brdk, med armlngds lucka skulle kn strcka sig frn New York till Chicago, till St. Louis, till Salt Lake City, ja nda till San Francisco. Och nd skulle det inte rcka. Kn skulle vnda och strcka sig hela vgen tillbaka igen tv gnger avstndet tvrs ver den nordamerikanska kontinenten. Och samtidigt som dessa miljoner elndiga mnniskor var i skriande behov av en mjlighet att utnyttja sina krafter fr att skrapa ihop till livets ndtorft levde andra bttre lottade mn och kvinnor i lyx drfr att de gde produktionsmedlen. Mn och kvinnor som aldrig behvt eller nskat lra sig arbeta. De kunde leva i det mest skamlsa verfld eftersom det kapitalistiska systemet var s konstruerat att det tillt dem att f inkomster frn aktier i industrier, som de kanske aldrig ens hrt talas om. Fattigdomen fr de som ville arbeta men icke fick, kndes s mycket mer frdmjukande nr ett ftal kunde leva i lyx utan att arbeta. Nr det kapitalistiska systemet konfronteras med det paradoxala frhllandet att fattigdom existerar mitt bland verfldet gr det upp en plan fr att lsa problemet. Planen gr ut p att avskaffa verfldet. Man hller bensin p potatisen fr att gra den otjnlig som mnsklig fda, 30 av kaffeskrden frstrs, mjlk hlls i floderna, frukt lter man ruttna p marken. Detta skenbara vansinne r inte s tokigt som det verkar i ett kapitalistiskt system. Det bygger p ett ekonomiskt system som inte strvar efter att fda folk med potatis, kaffe, mjlk och frukt, som vi behver, utan enbart strvar efter hgsta mjliga priser och frtjnster. Att skra ner tillgngen r ibland lsningen p problemen. Men det rttfrdigar inte dessa handlingar, det bara bevisar att det kapitalistiska systemet r ineffektivt och slsaktigt till sin natur. Kapitalismens strsta slseri r krigen. Total varuproduktionen kan inte uppns i fredstid med en kapitalistisk ekonomi, men kan skapas under krigsfrhllanden. D, och endast d, kan kapitalismen lsa problemen med fullt utnyttjande av mnniskor, material, maskiner och pengar.

14 Med vilket resultat? Fullstndig frstrelse. Miljoner mnniskors hopp, drmmar och liv frstrs: Tusentals skolor, sjukhus, jrnvgar, broar, varv, gruvor och kraftverk frstrs. Tusentals kvadratkilometer odlad mark och skog frstrs. Ingen kan rkna de srades smrtor, de stympades lidanden, de verlevandes lngtan efter de ddade. Men vi vet hur mycket pengar det kostar. Vi kan berkna slseriet i dollar och cent. Dessa siffror visar kristallklart att kriget r kapitalismens vldigaste slseri. Frsta vrldskriget kostade 200.000 miljoner dollars. Det r tillrckligt med pengar fr att ge varje familj i USA, England, Belgien, Frankrike, sterrike, Ungern, Tyskland och Italien en bit mark med en 3.000-dollarsvilla (fre inflationen) p. Eller, med alla dessa pengar, kunde vi skta alla sjukhus i USA i 200 r. Vi kunde betala alla utgifter fr skolvsendet i 80 r. Eller om 2.150 arbetare skulle arbeta i 40 r med en rlig inkomst p 12.500: skulle deras sammanlagda inkomster utgra kostnaderna fr en dag i Frsta vrldskriget! (Rich Man, Poor Man; 1935) Andra vrldskriget kostade mer n fem gnger s mycket. Det kapitalistiska systemets slseri kan inte illustreras bttre n med kriget.

10. Kapitalismen r orationell

Det kapitalistiska systemet r orationellt. Det bygger p frutsttningen att affrsmannens privata intressen oundvikligen tjnar nationens; om bara individerna slpps fria att gra s stora profiter som mjligt mste hela samhllet tjna p det; det bsta sttet att f saker gjorda r att lta kapitalisterna gra s stor profit som mjligt p dessa saker och som en garanterad biprodukt kommer d ocks mnniskornas behov att tillfredsstllas. Denna frutsttning r definitivt inte riktig speciellt inte som en evig regel. Allteftersom monopolen erstter konkurrensen blir den allt mindre sann. Profitskarens intressen sammanfaller ibland, och ibland inte, med samhllets intressen. I sjlva verket kolliderar dessa intressen oupphrligen. Det kapitalistiska systemet r orationellt drfr att det baserar produktionen p profiter fr ngra f, istllet fr att basera den p mnniskornas behov. Det kapitalistiska systemet r orationellt drfr att det istllet fr att anvnda den sjlvklara metoden att inrtta produktionen direkt efter behoven, anvnder en indirekt metod. Produktionen inrttas efter profiten, med en svag frhoppning att behoven nd tillfredsstlls p ngot stt. Dessutom uppstr en knslig frga som gller det demokratiskt riktiga i att en handfull profitjagande kapitalister sjlva bestmmer huruvida en nations behov skall tillfredsstllas eller inte. Och till vilket pris. Det r knappast orttvist att pst att den ekonomiska demokratin r ersatt med ekonomisk diktatur nr folket inte kan styra ekonomin efter sina intressen. Denna ekonomiska diktatur, som redan i fredstid r utomordentligt farlig fr landets vlfrd, kan i krigstid bli ett hot mot landets sjlva existens. Oberoende av krisens allvar yrkar de ekonomiska diktatorerna p att profiten gr fre plikten och dom har makt nog att tvinga landet att betala det pris dom begr. Detta r ingen ogrundad anklagelse; den bekrftas av USA:s erfarenheter i svl Frsta som Andra vrldskriget. En statlig underskning som publicerades 1941, frklarade:

15 Regeringen och samhllet r rent ut sagt satta p pottan, nr det gller att frhandla med storfinansen under krig eller andra krissituationer. Storfinansen vgrar fungera, utom p villkor som den sjlv dikterar. Den kontrollerar naturtillgngarna, brnslefrrden, alla strategiskt viktiga delar av landets ekonomiska struktur, den tekniska utrustningen och kunskapen om framstllningsprocesserna. Frsta vrldskrigets erfarenheter, som uppenbarligen upprepas nu, visar att storfinansen vgrar anvnda sina tillgngar om den inte betalas ordentligt. I sjlva verket r detta utpressning, vilket inte dljs alltfr vl ... Det r i denna situation som frgan uppstr: Vad kostar patriotism? Det kapitalistiska systemets orationella karaktr visar sig tydligast i den totala bristen p planering. Inom varje fretag finns det system, organisation, planering; men i frhllandet mellan ett fretag och ett annat finns inget system, ingen organisation, ingen planering bara anarki. Storfinansen frskrar oss att det r inte noggrann, enhetlig planering som skrast skapar ekonomisk vlfrd fr ett land, utan en rad individuella beslut som fattas av enskilda kapitalister med sina egna intressen fr gonen. Frhoppningsvis skall summan av alla dessa beslut ocks bli till samhllets bsta. Det r ett obegripligt resonemang. Det kapitalistiska systemet r dessutom orationellt genom att det delar upp mnniskorna i antagonistiska klasser. I stllet fr en odelbar nation med frihet och rttvisa fr alla skapar kapitalismen tv nationer, med frihet och rttvisa fr den ena klassen men inte fr den andra. Istllet fr ett enat samhlle dr mnniskorna lever tillsammans i broderskap och vnskap framtvingar det kapitalistiska systemet ett oenigt samhlle dr arbetarklass och gandeklass stndigt kmpar mot varandra om en strre del av nationalinkomsten. Den gande klassens inkomster, profiten, betraktas som ngonting gott eftersom det r industrins ml att skapa profit medan arbetarklassens inkomster, lnen, betraktas som ngonting dligt eftersom de minskar profiten. Detta r pudelns krna. Profiten anses som ngonting absolut gott, som br bli s stor som mjligt; lnen anses som ngonting absolut dligt som br hllas nere till ett minimum fr att gra produktionskostnaderna s lga som mjligt. Resultatet mste bli att arbetarna inte kan kpa tillbaka de varor de sjlva producerat och detta leder till kriser och depressioner systemets periodvisa sammanbrott. Kan man tnka sig ett mer ologiskt ekonomiskt system? Genom att framhlla profitskapandet som det primra motivet fr industriell utveckling frvirras begreppen om de mnskliga vrdena. Hur ska man uppfra sig i ett kapitalistiskt samhlle? Det beror p. Inom affrsvrlden anvnder man sig av konkurrens, sjlviskhet, grov ohederlighet, undanrjning av rivaler, vad som helst som ger resultat. Bry dig inte om vad du ska anvnda det till, anvnd all din tid och energi till febrig jakt p rikedom ju strre hgar du ger desto mer framgngsrik r du. S lyder det kapitalistiska systemets levnadsregler. Och framfrallt, sky inga medel fr att skaffa vad du kan. I en vrld av brder och vnner skulle andra vrderingar glla. Istllet fr konkurrens samarbete. I stllet fr hat krlek. Istllet fr att roffa t sig mesta mjliga sjlv dela med dig. Istllet fr att n toppen ver andras dda kroppar hjlp dina medmnniskor. Istllet fr

16 hur mycket kan jag tjna p det kan det hjlpa andra. Istllet fr lngtan efter rikedom nskan att tjna andra. Dessa tv system av vrderingar r lika skilda som natt och dag.

11. Kapitalismen r orttvis

Det kapitalistiska systemet r orttvist. Det mste vara orttvist eftersom ojmlikhet r en av dess grundstenar. Livets goda flyter i en jmn strm till en liten, privilegierad, rik klass. Skrmmande oskerhet, frdmjukande fattigdom och f valmjligheter r den stora, oprivilegierade, fattiga klassens lott. Detta r ett resultat av privat gande av produktionsmedlen grunden fr det kapitalistiska systemet. Ett annat viktigt resultat r skillnaderna i den personliga friheten mellan de som ger produktionsmedlen och de som inte gr det. Arbetaren r en fri man och kan gra som han vill, teoretiskt sett. I verkligheten r hans frihet emellertid strngt begrnsad. Hans enda frihet bestr i att vlja mellan att acceptera de obarmhrtiga villkor som arbetsgivaren stller eller att svlta. President Roosevelt formulerade detta i sitt budskap till kongressen 1944 (11/1): Ndstllda mnniskor r inte fria mnniskor. Det kapitalistiska systemets struktur r sdant att majoriteten av folket alltid mste vara ndstllda mnniskor och drfr ofria. De ger inget annat n tv hnder. De mste ta idag vad de frtjnade igr. Vid 40-rs-ldern betraktas de som fr gamla fr att arbeta i storindustrierna. De tvingas alltid uppleva knslan av otrygghet, risk att frlora jobbet. En annan orttvisa i det kapitalistiska systemet r att det accepterar en klass av parasiter, som inte p ngot stt skms ver att leva utan att arbeta, utan tvrtom r stolt ver det. Det kapitalistiska systemets frsvarare sger att ven om dessa parasiter r lata s r inte deras pengar lata den tribut de krver frn de som arbetar r belningen fr den risk de tar. Delvis r det sant det finns verkligen en mjlighet att de frlorar sina pengar. Men medan de riskerar sina pengar, riskerar arbetarna sina liv. Hur stor r den risk som arbetarna tar? Siffrorna r hpnadsvckande. Under kriget versteg antalet dda och srade i vra fabriker betydligt frlusterna i dda och srade p slagfltet. 1946 dog en amerikansk arbetare i olyckshndelse varje halvtimme under dygnets 24 timmar. Fr var 171/2 sekund skadades en nordamerikansk arbetare. Vem tar egentligen riskerna i industrin? Och vilken belning fr arbetarna fr den risk de tar? Hr r ett exempel, typiskt fr den kapitalistiska industrin: 1946 stred arbetarna p Bethlehem Steel Companys skeppsvarv fr och vann en kning p 15 % vilket hjde minimilnen p varvet till 5,25 kronor per timme. Det betyder 210: i veckan, eller 11.000: om ret. 1946, samma r, fick direktrerna i Bethlehem 46 %:s lnefrhjning, Mr. J. M. Larkin, Bethlehems vice-president, som yrkade p att de kade utgifterna fr arbetarnas lner mste skras ner, fick ett tillgg p 200.000: till sin vanliga ln som var 700.000: /r. Det betyder 900.000: p ett r, drygt 17.000: i veckan, 460: i timmen.

17 Mr. Larkin fick varje vecka mer n halvannan gng s mycket som Behtlehems arbetare hade i minimiln om ret. Mr. Larkin fick varje timme mer n tv gnger s mycket som arbetarna tjnade i veckan. ven om Mr. Larkins inkomst r mnga gnger strre n arbetarnas har han tminstone tjnat ihop den sjlv. Han har fyllt en ndvndig funktion och har drfr en viss moralisk och legitim rtt till sin inkomst. Men vilken moralisk rtt till rikedom har den som rver en frmgenhet och aldrig gr ett nyttigt handtag i sitt liv? Lt oss vara klara ver betydelsen av arvsinstitutionen i det kapitalistiska systemet. Nr en mnniska rver en miljon kronor r det inte en stapel med sedlar som han tar utav s lnge det rcker. S enkelt r det verkligen inte. Miljonen bestr vanligen av aktier eller obligationer i bank- eller industrifretag. Vissa aktier ger en utdelning p 8 %, andra p 2 %etc. Lt oss anta att den genomsnittliga utdelningen r 4% per r. Det betyder att han har en rlig inkomst p 40.000: bara p grund av det enkla faktum att han ger dessa aktier. Av allting som produceras i landet varje r gr 40.000: till hans plnbok. Han gr av med dessa 40.000: i r, nsta r och ret drp. Efter tjugo r dr han kanske och d rver hans son frmgenheten. D fr sonen 40.000: om ret att gra av med. Och hans son efter honom. Och s vidare. Och efter flera generationer som kunnat gra av med 40.000: om ret kvarstr fortfarande miljonen orrd. Vem pstr att man inte kan ta upp kakan och nd ha den kvar? Varken den frsta arvingen, hans son eller sonson har ngonsin behvt smutsa sina hnder med ngot arbete. Drfr att dom ger produktionsmedel har det mjliggjorts fr dem att leva som parasiter p andras arbete. nnu en skriande orttvisa i det kapitalistiska systemet r skillnaderna i mjligheter. Ett barn fds i ett arbetarhem dr mannen tjnar 10.000: /r och samtidigt fds ett annat barn i ett miljonrshem. Fr dom samma rttigheter och mjligheter? Fr bda lika bra mat, klder eller bostad? Fr dom samma mjligheter till sjukvrd, fritid eller skolgng? Det rcker inte med att svara att USA r mjligheternas land och arbetarsonen kan n en topplats om han r tillrckligt begvad. Begvning betyder en del, men familj, social position och pengar betyder mer. Det betyder inte att en fattig pojke med begvning, energi och tur inte kan bli rik, fr det kan han. Men chanserna fr de fattiga, som klass, att n en bttre position har alltid varit sm och blir allt frre. Nr det saknas mjligheter rcker det inte med begvning. Och det saknas mjligheter. Det frklarade Hgsta Domstolens president Jackson fr medlemmarna i American Political Science Association fr ngra r sedan: Den verkliga frbannelsen med dagens system med privat fretagsamhet r att det frstr fretagsamheten, det ger inte tillrckligt med mjligheter fr vra bst begvade medborgare att n topplatserna ... drmmen om att begvningarna nr toppen r sllan sann ... Frldrar arbetar och sparar fr att hlla barnen i grundskolan och nr den r klar finns det inget annat att gra fr pojken eller flickan n att brja lngst ner p en omjligt lng stege upp mot ngra f stora fretag, som behrskas av USA:s sextio storfamiljer. En av de grundlggande frutsttningarna fr att komma fram r att ha utbildning. Och lika mjligheter till utbildning existerar inte i USA idag.

18 Av en underskning i New York framgick att av de 25 % studenter som hade de hgsta betygen frn gymnasiet fortsatte bara hlften till universitet. De hade inte pengar fr att studera vid de privata universiteten och stormaktsstaten erbjuder inga fria universitet. Skillnaderna i utbildningsmjligheter strcker sig nnu lngre. 1947-rs statliga underskning om hgre utbildning skrev: En av de allvarligaste anklagelserna mot det amerikanska samhllet r att det inte erbjuder ngorlunda samma mjligheter till utbildning fr ungdomen. Fr den stora majoriteten av vra pojkar och flickor beror det inte p deras egen frmga om de ska f det slags och s mycket utbildning som dom skulle vilja, utan p vilket samhlle eller i vilken familj dom rkar ha blivit fdda. Eller i vrsta fall p deras hudfrg eller deras frldrars religion. Skillnaderna i utbildningsmjligheter fr negrer kan visas med fljande siffror: av 1.700 hgskolor och universitet i USA r bara 118 avsedda fr negrer. Dessa hgskolors utrustningsstandard framgr av att 1938 kostade Harvard University lika mycket p ett r som 96 hgskolor fr negrer. Skillnaderna i ekonomiska mjligheter fr negrer r naturligtvis lika stora som skillnaderna i utbildningsmjligheter. Det rasistiska systemet som skiljer p vita och svarta r mycket lnande. De svarta arbetarna i Sderns jordbruk och industri (liksom i Norr dr det saknas fackfreningar) har mindre betalt n vita som utfr samma arbete. Det r det ena sttet som rassystemet ger frtjnst p. Eftersom det finns tillgng p lgavlnad svart arbetskraft fr vita arbetare i Sdern mindre betalt n vita arbetare i Norr som gr samma arbete. Det r ett andra stt som rassystemet ger frtjnst p. I ett system dr det primra motivet fr produktion r profit fr de privata garna r det ofrnkomligt att profiten betraktas som det vsentligaste vsentligare n liv. I det kapitalistiska samhllet r det inte ovanligt att pengarna vrderas hgre n mnniskors liv. Ett grymt bevis fr detta r liken efter de 111 mn som dog i en gruvexplosion i Centraliagruvorna 25:e mars 1947. Dessa 111 mn hade inte behvt d. Gruvherrarna visste att gruvan var riskabel ty lokala och statliga gruvinspektrer skrev rapport efter rapport om saken och ptalade frhllandena. Dwight Green, guvernren i Illinois knde till att gruvan var osker. Han knde till det, eftersom han fick ett brev ett r innan olyckan frn gruvfackfreningens styrelse. De skrev p uppdrag av gruvarbetarna: Guvernr Green, detta r en bn till Er, att rdda vra liv och tvinga Gruvbolaget Centralia att flja lagarna i gruva 5 ... innan det intrffar en explosion liknande de i Kentucky och West Virginia ... Ett r senare dog tre eller fyra av de mn som skrivit under brevet de dog i den explosion som de bett guvernren frhindra. Efter explosionen tillsattes en statlig underskningskommitt som frgade William H. Brown, verkstllande direktr fr gruvan, varfr gruvherrarna inte hade installerat ett kylsystem som kunnat frhindra explosionen. Han svarade: rligt talat tyckte vi inte att det lnade sig. Ni menar att ni inte ville ta kostnaderna?, frgade kommittn. Just det, svarade Brown. En strid mellan kapital och mnniskoliv och kapitalet vann.

19

12. Kapitalismen frlorar

Det kapitalistiska systemet r inte bara ineffektivt och slsaktigt, orationellt och orttvist, det har brutit samman. Under en krisperiod brakar systemet ihop i s stor utstrckning att istllet fr att alla genom att arbeta fr mat, klder och tak ver huvudet, s mste samhllet frska fda, kl och skaffa bostder till de arbetslsa genom olika system av understd, fristllningar, beredskapsarbeten och dylikt. Om det bara var under krisperioder som systemet begrnsade produktionen skulle man kunna hvda att kapitalismen endast hmmade produktionskrafternas utveckling tidvis och inte stndigt. Men s r det inte. Enligt Harvardprofessorn Schlicter, vid handelshgskolan, r det inte bara under depressionsr som kapitalismen producerar under sin kapacitet. P grund av den rdande ekonomiska ordningen begrnsar de flesta fretagen normalt sin produktion fr att bibehlla sin betalningsfrmga. Trots att krigen fr med sig enorma offer av mnniskoliv och kolossala ekonomiska frluster fortstter de kapitalistiska lnderna att efterstrva krig. Jmvikten i systemet hotas och mjligheten till utplning av hela mnskligheten r uppenbar fr alla. nd hinner inte kapitalismen avsluta ett krig frrn den brjar frbereda nsta. Kapitalismen har inget alternativ. Dess inneboende motsttningar driver den till att missbruka eller underutnyttja sin produktionskapacitet i fredstid. Det r endast under krig eller under frberedelser till krig som den kan skapa ett verfld. Kapitalismen kan inte leva utan att frfrdiga de vapen som kommer att bli dess egen dd. Kapitalismen r mogen att ersttas av ngot nytt. Det nya systemet kan inte skrddarsys. Det mste vxa fram ur det gamla systemet p samma stt som kapitalismen sjlv vxte fram ur feodalismen. I sjlva det kapitalistiska samhllets utveckling mste vi leta efter groplantor fr det nya samhllssystemet. Vi behver inte ska lngt borta. Kapitalismen har omformat produktionen frn att vara en individuell till en kollektiv process. Frr i tiden tillverkades varor av enskilda hantverkare som arbetade med sina egna verktyg i sina egna verkstder. Idag tillverkas produkterna av tusentals arbetare som arbetar tillsammans vid invecklade maskiner i jttelika fabriker. Processen fr en alltmer samhllelig karaktr nr fler och fler mnniskor kopplas samman i strre och strre fabriker. 1 ett kapitalistiskt samhlle skts saker gemensamt och framstlls saker gemensamt men de gs inte gemensamt av de som framstller dem. De som anvnder maskinerna ger dem inte och de som ger dem anvnder dem inte. I detta ligger den grundlggande motsttningen i det kapitalistiska samhllet medan produktionen r samhllelig, resultatet av gemensamma anstrngningar och arbete, r gandet privat, individuellt. Produkterna, som framstlls gemensamt, tillgnas inte producenterna utan produktionsmedlens gare, kapitalisterna. Botemedlet r enkelt att koppla samman produktionens samhlleliga karaktr med samhlleligt gande av produktionsmedlen. Lsningen p konflikten mellan samhllelig produktion och privat gande r att fra den kapitalistiska processens utveckling mot samhllelig produktion till sin logiska slutsats samhlleligt gande.

20 Strsta delen av USA:s nringsliv behrskas av fretag, dr garna har aktier och fr profiten, men som skts av anstlld personal. I allmnhet har fretagsgarna mycket litet om ens ngonting att gra med planering och sktsel. gandet, som en gng var ndamlsenligt, har blivit parasitiskt. Kapitalisterna, som klass, behvs inte lngre. Om de s placerades p mnen skulle inte produktionen behva stanna av en enda minut. Privat gande till produktionsmedlen och profitmotivet r ddsdmt. Kapitalismen har verlevt sig sjlv. Istllet fr kapitalismen hller det p att vxa fram ett nytt samhllssystem socialismen.

Del 3

Frndringens frkmpar
13. de utopiska socialisterna
Socialismen r ett system dr produktionsmedlen gs gemensamt, i motsats till kapitalismen dr de gs privat. Produktionen planeras och inriktas p nyttofreml istllet fr p den profitstyrda, anarkistiska produktionen. Socialismens ide r inte ny. Det kapitalistiska systemet hade knappt kommit igng genom den industriella revolutionen och uppkomsten av jttefabriker, frrn tnkande mnniskor avsljade dess ineffektivitet, slsaktighet, orationella element och orttvisor. Anda ifrn brjan p 1800-talet framlades kapitalismens plgor fr allmnheten i bde England och Frankrike i broschyrer, bcker och tal. Sdan kritik hade framfrts tidigare s tidigt som p 1500-talet och sedan i varje rhundrade drefter. Men i allmnhet var dessa tidiga frfattare isolerade och kunde aldrig bygga upp en rrelse fr sina ider. Frn 1800talets brjan frndrades situationen. Robert Owen i England och Charles Fourier och Comte Henri de Saint-Simon i Frankrike kan helt korrekt kallas fr pionjrsocialister, eftersom var och en av dessa byggde upp en ansenlig rrelse kring sina ider. Deras bcker lstes av mnga, de hade talrika hrare vid sina mten och genom dem spreds socialistiska ider till andra lnder inklusive ett s avlgset land som USA. De njde sig inte med att frkasta dagens samhlle. De gick lngre. De gnade mycket tid och kraft t att noggrant planera ett nytt samhlle, varochen p sitt stt. In i minsta detalj utarbetade de sina egna visioner av det framtida idealsamhllet. ven om deras enskilda utopier skiljde sig tskilligt p olika punkter grundade de sig p ett gemensamt mnster. Den frsta och viktigaste principen fr deras utopiska system var kapitalismens avskaffande. De kunde bara se ondska i det kapitalistiska systemet. Det var slsaktigt, orttvist och planlst. De ville skapa ett planerat samhlle som skulle vara effektivt och rttvist. Under kapitalismen levde det ftal som inte arbetade i bekvmlighet och lyx drfr att de gde produktionsmedlen. Utopisterna ansg att gemensamt gande av produktionsmedlen var frutsttningen och medlet fr att skapa ett bra liv. Drfr ansg de att alla som arbetade i deras drmsamhlle skulle leva i bekvmlighet och lyx, genom att de sjlva gde produktionsmedlen. Detta var socialism och det var utopisternas drm. Det frblev en drm fr utopisterna. ven om de visste vad de ville uppn hade de bara en dimmig uppfattning om hur de skulle gra fr att n dit de ville. De trodde att allt som be-

21 hvdes var att gra upp en plan fr idealsamhllet, intressera de mktiga eller de rika (eller bda) fr den nya ordningens sanning och sknhet, experimentera i liten skala och sedan lita p folks goda frstnd fr att allt skulle g som de tnkt sig. Utopisternas naivitet framgr framfrallt av att de vnde sig just till de grupper som hade mest intresse av att behlla den rdande ordningen och inte i en frndring. De vgrade att agitera fr sina ekonomiska och politiska ider bland arbetarna, vilket ytterligare visade att de missfrsttt vilka krafter som pverkar samhllet. De trodde att de skulle kunna skapa det nya samhllet genom att vdja till mnniskornas goda vilja och frnuft. Och inte genom att organisera arbetarna som en klass. Och de insisterade p att de hade rtt. Lika orealistisk framstr deras uppfattning om att de skulle kunna starta sociala experiment i miniatyr efter sina utopiska skisser. Som man kunde frutse var deras lycksalighetens ar i den kapitalistiska misrens gr hav dmda att misslyckas. Det kapitalistiska systemet kan inte frbttras i sm isolerade kommuner som r avstngda frn resten av vrlden. De utopiska socialisterna var humanister, som starkt reagerade mot kapitalismens brutala milj. De kritiserade det kapitalistiska systemet i riktiga och genomtrngande analyser och de gjorde upp ritningar fr en bttre vrld. Medan de predikade sitt nya evangelium fddes tv mn som skulle attackera problemet p ett annorlunda stt. De hette Karl Marx och Friedrich Engels.

14. Karl Marx och Friedrich Engels

Utopisternas socialism grundade sig p en humanistisk knsla av orttvisa. Marx och Engels socialism grundade sig p studier av mnsklighetens historiska, ekonomiska och sociala utveckling. 1 Karl Marx skisserade ingen utopi. Han skrev praktiskt taget ingenting om hur Framtidens Samhlle skulle fungera. Han var oerhrt intresserad av tidigare samhllstyper, hur de uppstod, utvecklades och frstrdes tills det Nutida samhllet uppstod. Han var oerhrt intresserad av det Nutida samhllet, ty han ville upptcka vilka krafter i detta som skulle fra det ver till Framtidens samhlle. Till skillnad frn utopisterna gnade sig Marx aldrig t morgondagens ekonomiska institutioner. Han gnade nstan all sin tid t att studera dagens ekonomiska institutioner. Marx ville veta vad det var som fick hjulen att g runt i det kapitalistiska systemet. Titeln p hans viktigaste verk, Kapitalet en kritisk analys av det kapitalistiska samhllet, visar vad han studerade och intresserade sig fr. Han var den frste stora sociala tnkare, som gjorde en systematisk, intelligent, kritisk analys av de kapitalistiska produktionsfrhllandena.

I fortsttningen kommer vi att hnvisa till Marx' ider, men det betyder inte att man fr underskatta Engels' roll nr det gllt att utveckla det socialistiska tnkandet. Marx och Engels var i tjugorsldern nr de trffades och frblev sedan vnner och arbetskamrater fr livet. Ingen kan ifrgastta att deras lysande intellektuella kompanjonskap r det frnmsta historien sett. ven om Engels var en framstende tnkare i sig sjlv och hade kommit fram till sina filosofiska grundprinciper innan han trffade Marx, njde han sig med att spela "andre fiolen" under alla deras r av samarbete. 1888 summerade han deras frhllande med fljande ord: "Jag kan inte frneka, att jag bde fre och under mina fyrtio rs samarbete med Marx arbetade sjlvstndigt med att lgga vissa grundstenar och speciellt med att utarbeta teorin. Men strre delen av dess ledande grundprinciper, speciellt vad det gller de ekonomiska och historiska omrdena och i synnerhet dess slutgiltiga, klara formuleringar r Marx' verk. Marx stod hgre, sg lngre och hade en bredare och snabbare verblick n ngon av oss andra. Vi andra var i bsta fall begvade. Marx var ett geni."

22 Utopisternas socialism var en fantasiprodukt, en uppfinning av den ena eller den andra briljante tnkaren. Marx tog ner socialismen frn skyarna. Han visade att den inte bara var en vag frhoppning utan nsta steg i mnsklighetens historiska utveckling det ndvndiga och ofrnkomliga resultatet av det kapitalistiska samhllets utveckling. Marx verfrde socialismen frn att vara en utopisk id till en vetenskap. Han ersatte de visionra och fantastiska skisserna av en perfekt samhllsordning med en jordnra teori om social utveckling. Istllet fr att vdja till sympati, god vilja och intelligens hos verklassen fr att stadkomma frndringen, frlitade han sig p att arbetarklassen kunde frigra sig sjlv och bli den nya ordningens arkitekt. Marx socialism den vetenskapliga socialismen formulerades fr mer n hundra r sedan, i februari 1848, i Kommunistiska manifestet, som han skrev tillsammans med Engels. Denna skrift, som bara var 23 sidor i originalupplagan, och som innehller doktrinens renade krna, har sedan dess blivit grundstenen fr den socialistiska rrelsen i varje hrn av vrlden. Den har versatts till fler sprk n alla andra bcker, frutom bibeln. Det r utan tvekan den mest inflytelserika broschyr som ngonsin skrivits ngonstans genom att den inspirerat hela den mktiga arbetarrrelsen i hela vrlden. Genom sina intensiva studier i varfr samhllet r som det r, varfr det frndras och hur det frndras, fann Marx och Engels att det lpte en rd trd genom historien. Skeenden intrffar inte oberoende av varandra. Historien bara tycks vara ett virrvarr av oordnande fakta och hndelser, men i sjlva verket r den inte ett virrvarr. Historien r inte kaotisk den formar sig till ett slutet, lagbundet mnster, som kan upptckas. Karl Marx upptckte dessa lagar fr det mnskliga samhllets utveckling. Det r hans storartade gva till mnskligheten. I varje civilisation r ekonomin, politiken, rttsvsendet, religionen och utbildningen sammanbundna; varje sak r avhngig av de andra och r vad den r p grund av de andra. Av alla dessa krafter r ekonomin den viktigaste basfaktorn. Frhllandet mellan mnniskorna som producenter r grundvalen fr samhllet. Mnniskornas levnadsfrhllanden bestms av p vilket stt de skaffar sig levebrd p det frhrskande produktionssttet i varje samhlle vid varje given tidpunkt. Mnniskornas stt att tnka beror p deras stt att leva. Med Marx ord: Det materiella livets produktionsstt behrskar de sociala, politiska och andliga livsprocessernas allmnna karaktr. Det r inte mnniskans medvetande som bestmmer ver hennes liv. utan tvrtom det r de sociala omstndigheterna som bestmmer ver hennes medvetande. Det finns en viss uppfattning om vad som r rtt, rttvisa, frihet etc. de skdningar som varje samhlle har som passar varje srskilt stadium i den ekonomiska utvecklingen, som varje srskilt samhlle har uppntt. Vad r det d som skapar sociala och politiska revolutioner? r det bara en ndring i mnniskors sikter? Nej. Ty dessa sikter beror p en frndring som frst skett i ekonomin i produktionssttet och varuutbytet. Mnniskan fortstter sin ervring av naturen; hon upptcker eller uppfinner nya och bttre metoder fr att framstlla och byta varor. Nr dessa frndringar fr grundlggande och lngtgende resultat uppstr samhlleliga konflikter. De frhllanden som vxt fram med den gamla produktionsmetoden har stabiliserats och det traditionella samlevnadssttet har fixerats i lagen, politiken, religionen och utbildningen. Den maktgande klassen vill behlla sin makt och kommer i konflikt med den klass som r i harmoni med det nya produktionssttet. Resultatet blir revolution.

23 Enligt marxisterna kan man genom att analysera historien p detta stt frst den vrld som annars blir obegriplig. Genom att betrakta historiska hndelser som resultat av de klassrelationer som uppstr p grund av produktionsfrhllandena, blir det frut obegripliga fr frsta gngen begripligt. Fljaktligen inleds Manifestets analys med denna mening: Historien om alla hittillsvarande samhllen r historien om klasskamp. Vilken roll spelar staten i kampen mellan klasserna? Staten r en skapelse av den hrskande klassen. Den har byggts upp och bibehllits fr att bevara det rdande systemet. Dess roll i det kapitalistiska samhllet frklaras i Manifestet: Den moderna statens verkstllande organ r inget annat n en kommitt fr att skta hela bourgeoisiens gemensamma affrer. Den primra uppgiften fr staten i ett kapitalistiskt samhlle r att frsvara det privata gandet av produktionsmedlen, vilket i sin tur r sjlva grundvalen fr den kapitalistiska klassens herravlde ver arbetarklassen. Av detta fljer att om arbetarklassen strvar efter att avskaffa privat gande ver produktionsmedlen s mste den frstra den hrskande klassens stat och erstta den med sin egen stat. Arbetarklassen kan bara ta makten dess revolution kan bara lyckas om den hrskande klassens stat frstrs och erstts med arbetarklassens stat. Vid ett frsta gonkast kan det tyckas som om detta bara innebr att kapitalistklassens diktatur erstts med arbetarklassens diktatur. r detta mlet fr arbetarklassens revolution att lta arbetarna hrska ver den klass som tidigare hrskade ver arbetarna? Nej. Proletariatets diktatur r bara det frsta ndvndiga steget mot att fr alltid avskaffa klassfrtrycket genom att stta stopp fr de omstndigheter som delar samhllet i klasser. Det socialistiska mlet r inte att erstta en typ av klassfrtryck med en annan, utan att fullstndigt avskaffa klasserna. Det socialistiska mlet r det klasslsa samhllet, dr varje form av exploatering r avskaffad. Med Manifestets ord: Istllet fr det gamla borgerliga samhllet med dess klasser och klassmotsttningar framtrder en sammanslutning vari envars fria utveckling r frutsttningen fr allas fria utveckling. Alltid och verallt betonade Marx att omdaningen frn det gamla klassamhllet till det nya klasslsa samhllet mste vara arbetarklassens, proletariatets verk. Han betraktade proletariatet som den aktiva pdrivaren fr att genomfra socialismen, drfr att det utgr majoriteten av befolkningen och lider mest av motsttningarna inom kapitalismen, drfr att det inte finns ngot annat stt fr proletariatet att frbttra situationen fr sig sjlvt. Arbetarna tvingades genom de grymma frhllanden som de levde under att bindas samman, att organisera sig, att bilda fackfreningar fr att slss fr sina intressen. Fackfreningar bildas emellertid inte ver en natt. Det tog lng tid fr knslan av gemensamma klassintressen att vxa fram och innan det skett var det otnkbart med mktiga organisationer i nationell skala. Det var kapitalismens expansion, genom den industriella revolutionen och storfabrikerna, som mjliggjorde de enorma framstegen fr fackfreningsrrelsen. Detta mste intrffa, eftersom den industriella revolutionen medfrde koncentration av arbetare till stderna, de fr organisationer p riksplan s ndvndiga frbttringarna i transport- och kommunikationsvsendet och de frhllanden som ndvndiggr en organiserad arbetarrrelse. Slunda vxte organiserandet av arbetarklassen fram med kapitalismens utveckling, som skapade klassen, klassmedvetandet och de fysiska frutsttningarna fr samarbete och kommunikation. Proletariatet r allts ett barn av kapitalismen och vxer med den. Slutligen, nr kapitalismen bryter samman, nr den r kringrnd av motsttningar som den inte kan lsa, nr samhllet inte lngre kan leva under denna bourgeoisie, med andra ord, nr dess existens inte lngre r frenlig med samhllet nr kapitalismen r mogen fr kyrkogrden, r det proletariatet som kommer att begrava den.

24 Marx var ingen salongsrevolutionr som var njd med att tala om fr omgivningen vad som borde gras och hur det skulle gras. Nej. Han levde efter sin filosofi. Och eftersom hans filosofi inte bara var en frklaring av vrlden, utan ocks ett instrument fr att frndra vrlden kunde han, som vertygad revolutionr, inte befinna sig ovanfr kampen utan mste ta aktiv del i den. I enlighet med sin vertygelse att det var proletariatet, som skulle avskaffa kapitalismen, gnade han al! kraft t att trna och organisera arbetarklassen fr dess ekonomiska och politiska strider, bredvid sina studier. Han var den Internationella Arbetarfreningens (Frsta internationalen) mest aktiva och inflytelserika medlem. Den bildades i London 28:e september 1864. Tv mnader efter den bildats skrev Marx till en tysk vn, Dr Kugelmann: Freningen, eller snarare dess styrelse, r viktig drfr att ledarna fr Londons fackfreningar r med i den ... Ledarna fr Paris arbetare r ocks knutna till den. Fr Marx och Engels hade fackfreningarna en djupare innebrd n vad folk insg, d som nu: Organiserandet av arbetarklassen som en klass genom fackfreningar ... r proletariatets verkliga klassorganisation genom vilket det kan fra sina dagliga strider mot kapitalet, dr det var sig sjlvt ... var sig fr vad? Fr kampen om hgre lner, kortare arbetstid, frbttrade arbetsfrhllanden? Ja visst. Men ocks fr den mycket viktigare kampen kampen fr arbetarklassens fullstndiga frigrelse genom avskaffandet av privat gande av produktionsmedlen. Marx drev denna tes hrt i ett tal till Internationalens generalfrsamling i juni 1865. Efter att ha visat, att om inte fackfreningarna deltog i den dagliga kampen skulle de frvandlas till en jmnstruken massa av kuvade stackare fr vilka det inte skulle finnas ngon rddning, gick han vidare och frklarade att de mste ha ett bredare syfte: Samtidigt och helt bortsett frn det allmnna slaveri, som r frbundet med lnesystemet, fr arbetarklassen inte fr sig sjlv verdriva slutresultatet av dessa dagliga strider. Den fr inte glmma att den kmpar mot verkningarna men inte mot orsakerna till dessa verkningar, att den visserligen bromsar den nedtgende rrelsen men inte frndrar dess riktning, att den anvnder lindrande medel men inte botar sjukdomen. Den fr drfr inte helt absorberas av dessa oundvikliga gerillastrider, som oupphrligt uppstr ur kapitalets stndiga vergrepp, eller ur frndringar p marknaden. Den mste frst att det nuvarande systemet trots allt det elnde det bringar arbetarklassen samtidigt gr havande med de fr samhllets ekonomiska omdaning ndvndiga materiella betingelserna och samhlleliga formerna. I stllet fr den konservativa parollen: En sklig dagsln fr en sklig arbetsdag! borde man skriva p fanorna den revolutionra parollen: Ned med lnesystemet!. Alltid och verallt lrde Marx ut sin grundlggande tes den enda lsningen r en grundlggande frndring i samhllets ekonomiska, politiska och sociala organisation, med arbetarklassens revolution som medel att uppn detta. Betyder detta, som det allmnt framstlls, att Marx trodde s mycket p revolutionen att han ville se den verallt, nrsomhelst? Inte alls. Marx var motstndare till revolution utan urskillnad. I Internationalen bekmpade han de som skrek p revolution av princip, de som menade att revolutionen mste genomfras drfr att den borde genomfras. Krnan i Marx tnkande r att revolutionen mste intrffa i det rtta gonblicket fr att lyckas; samhllet kan inte omformas om inte dess ekonomiska utveckling har gjort det moget fr frndring. Grunden fr frndring till socialism finns i de djupa motsttningarna inuti det kapitalistiska systemet. Produktionens samhlleliga karaktr leder till systemets snderfall genom bildandet av den nya ordningens embryo inne i den gamlas livmoder. Arbetarklassens kade

25 klassmedvetande och organisering leder till de revolutionra handlingar, som r ndvndiga fr frndringen. Marx sg det kapitalistiska systemet som en del av den mnskliga utvecklingens historia. Det var varken evigt eller ofrnderligt. Tvrtom s var kapitalismen ett ndvndigt, frgngligt samhllssystem, som likt varje annan form av mnskligt samhlle, vuxit fram ur det tidigare samhllet, utvecklats, skulle frfalla och fljas av ter ett nytt system. Fr Marx fanns det inga statiska samhllen alla befinner sig i konstant rrelse och frndring. Han ansg det vara sin uppgift att visa vad som frorsakade frndringarna i det kapitalistiska samhllet att upptcka kapitalismens rrelselag. Han brjade med att frska frklara det och slutade med linjera upp ett handlingsprogram fr de krafter som i framtiden skulle skapa ett bttre samhlle, istllet fr att som andra ekonomer urskta kapitalismen. Socialister anser att Marx bild av det kapitalistiska samhllet r riktig och nrmare sanningen n den bild, som mlas upp av icke-marxistiska ekonomer. Angende detta sa professor Leontief vid Harvard University till medlemmar i Amerikanska ekonomfreningen fr femton r sedan fljande, trots att han sjlv inte r marxist: Om ... man vill lra sig vad profit och ln och kapitalistiska fretag egentligen r s finns det mer realistisk och relevant frstahandsinformation i Kapitalets tre delar, n man rimligen kan frvnta sig att hitta i tio rs taxeringskalendrar eller ett dussin lrobcker om dagens ekonomiska institutioner ... I samma fredrag gav professor Leontief sitt vlfrtjnta erknnande till de mnga frutsgelser som Marx gjort och som sedan dess gtt i uppfyllelse: Listan r sannerligen imponerande: kad frmgenhetskoncentration, det snabba frsvinnandet av sm och halvstora fretag, stegrade konkurrensbegrnsningar, oavbrutna tekniska framsteg som tfljs av det fasta kapitalets allt strre betydelse och sist men inte minst de stndigt terkommande konjunkturcyklernas ofrminskade vgdalar en oslagbar serie uppfyllda frutspelser. Mot detta har den moderna ekonomiska teorin, med alla sina frfinade metoder, verkligen litet att visa upp. Det r intressant att notera att ungefr samtidigt som denna Harvardprofessor knde det ndvndigt att ppeka fr sina kollegor bland nationalekonomerna att de hade mycket att lra av Karl Marx, s gav en annan erknd forskare liknande rd till kollegor bland historiker. Charles Beard, en av USA:s mest framstende historiker, skrev en artikel i oktober 1935 i American Historical Review: Det kan vara lmpligt att pminna de som tenderar att behandla Marx som en enkel revolutionr eller hetlevrad partisan att han var mer n s. Han var doktor i filosofi frn ett tyskt universitet. Han var lrare i grekiska och latin. Han behrskade, frutom sitt tyska modersml, grekiska, latin, franska, engelska, italienska och ryska. Han var synnerligen kunnig i samtida historia och ekonomi. S hur mycket man n ogillar Marx personliga ider kan man inte frnknna honom stor och djup kunskap och ett ofrskrckt och uppoffrande leverne. Han inte bara tolkade historia, det gr varochen som skriver om historia, utan han skapade ocks historia. Frmodligen kunde han en del. Arbetarrrelsen, i praktiskt taget varje land p jorden, som kmpar fr social och ekonomisk rttvisa misstnker att han kunde en del. Asiens och Afrikas kolonialiserade folk, som grundar sin kamp fr frihet och oberoende p hans lra, tycker att han kunde en del. steuropas lnder, som frsker erstta den anarkistiska profitproduktionen med planhushllning, tror att han kunde en del. Det privilegierade ftalet i varje kapitalistiskt land i vrlden, som desperat frsker bevara sina sviktande maktpositioner, skakar av fruktan ver att han eventuellt kunde en del.

26 Mnniskorna i ett land som tcker en sjttedel av jordens yta, och som framgngsrikt krossat kapitalismen och demonstrerat att socialismen kan gra slut p klasskillnaderna och mjliggra fr folket att medvetet styra ekonomin till allas frdel, r bergskra p att han kunde en del.

Del 4

Socialismen
15. Socialistisk planhushllning
Vi har nu kommit till en analys av socialismen. Lt oss frn brjan vara klara ver att de som tror p socialismen inte hvdar att frndringen frn privat till allmnt gande av produktionsmedlen kommer att lsa alla mnsklighetens problem det gr inte nglar av djvlarna och inte heller skapar det ett himmelrike p jorden. Dremot pstr socialisterna, att socialismen avhjlper kapitalismens huvudplgor, avskaffar exploateringen, fattigdomen, otryggheten och krigen och skapar en grundval fr strre vlfrd och lycka fr mnskligheten. Socialismen betyder inte stegvisa lappverksreformer av kapitalismen. Den betyder en revolutionr omvandling ett samhllsbyggande efter fullstndigt annorlunda ritningar. Istllet fr individuella anstrngningar fr individuell profit kommer det att bli gemensamma anstrngningar fr gemensamma vinster. Tyg kommer att vvas, men inte fr ngon att tjna pengar p, utan fr att frse folk med klder och p samma stt blir det med andra varor. Mnniskors makt ver medmnniskor kommer att minska; mnniskornas makt ver naturen kommer att ka. Mjligheterna till att producera mesta mjliga kommer att utnyttjas till det yttersta fr att skapa vlfrd fr alla, istllet fr att strypa produktionen av profitskl. Den verhngande faran fr depressioner och arbetslshet, nd och otrygghet, frsvinner med vetskapen att planerad nyttoproduktion alltid skrar arbetstillfllen fr alla ekonomisk skerhet frn vaggan till graven. Nr framgng inte lngre mts i antal lyxartiklar utan i vilken utstrckning man lyckas samarbeta med medmnniskor, d erstts guldets ordning med en gyllene ordning. Imperialistiska krig, som skapas av profitjgarnas jakt p utlndska marknader dr de kan slja verskottsvaror och investera verskottskapital, omjliggrs, eftersom det inte kommer att finnas ngot verskottskapital eller verskottsvaror och inga profitjgare. Nr produktionsmedlen inte lngre befinner sig i privata hnder kommer inte samhllet att delas upp i en arbetarklass och en arbetsgivarklass. En mnniska kan inte inneha en position varifrn hon kan exploatera en annan A kommer inte att kunna gra profit p Bs arbete. I korthet s r socialismens krna, att landet inte lngre kommer att gas av ngra f och missktas av dessa fr sina egna intressen, utan landet kommer att gas av folket och sktas av folket i folkets intresse. Hittills har vi bara sysslat med en del av socialismens krna, nmligen att landet skall gas av folket vilket ocks kan uttryckas som samhlleligt gande av produktionsmedlen. Vi kommer nu till andra delen av denna definition sktas av folket i folkets intresse. Hur ska det kunna ordnas?

27 Svaret p den frgan r centraliserad planering. Samhlleligt gande av produktionsmedlen r en ndvndig del av socialismen, lika vl som central planering r det. Uppenbarligen krvs det mycken mda fr att kunna centralt planera en hel nation. Det r s mdosamt att mnga mnniskor i kapitalistiska lnder speciellt de som ger produktionsmedlen och drfr tycker att kapitalismen r det bsta av alla av system r vetygade om att det inte gr. National Association of Manufactures (Industrifrbundet) har, till exempel, gng p gng understrukit detta. Hr r en av de klaraste meningarna om detta mne, taget ur frbundets Den amerikanska industrins plattform, som publicerades fr ngra r sedan: En liten grupp mnniskor kan inte besitta den vishet, framsynthet och insikt som behvs fr att framgngsrikt planera, styra och stimulera mnniskornas granden. Om denna anklagelse r riktig s r det utomordentligt allvarligt fr var och en som funderar p ett socialistiskt system. Ty socialistisk ekonomi mste vara en planerad ekonomi, och om det r omjligt med planering, d r socialismen omjlig. r det mjligt med central planering? 1928 hnde ngonting som gjorde att frgan om planering inte lngre var en gissningslek utan kunde besvaras. 1928 lade Sovjetunionen fram sin Frsta Femrsplan. Nr den var frdig pbrjade man sin andra femrsplan och sedan den tredje femrsplanen (och s kommer det att fortstta s lnge Sovjet r socialistiskt eftersom en socialistisk stat mste ha en plan). N u behver vi inte gissa lngre huruvida det r mjligt fr en nation att fungera med central planering eller inte. Vi vet. Sovjetunionen frskte. Det lyckades. Det r mjligt. Oavsett vad man anser om det ena eller det andra i Sovjet och oavsett om man lskar eller hatar Sovjetunionen s mste man erknna att ekonomin r planerad och det gr ocks Sovjets bittraste fiender. Om vi sledes vill frst hur planerad ekonomi fungerar i ett socialistiskt land s mste vi granska den ryska modellen. Vad innebr en plan? Nr du eller jag eller vem som helst gr upp en plan har den alltid tv moment ett f r och ett h u r, ett ml och en metod. Mlet r en del av vr plan och sttet en annan del. P samma stt r det med socialistisk planering. Den har ett ml och en metod. Sidney och Beatrice Webb (vilkas studie av Sovjetunionen, Soviet communism: a new civilization?, trots att den publicerades p mitten av 30-talet, fortfarande reser sig som ett magnifikt monument ver ett helt livs pionjrforskning inom samhllsvetenskaperna) visade p den avgrande skillnaden i mlsttning mellan socialistiska och kapitalistiska lnder: 1 ett kapitalistiskt samhlle s r alltid syftet med fretagen, ocks de allra strsta, att ge profit i pengar till aktiegarna ... i Sovjetunionen, med vad som kallas proletariatets diktatur, r syftet ett helt annat. Det finns inga aktiegare som ska tillfredsstllas och det tas ingen hnsyn till profit i pengar. Det enda syfte som finns, r att skapa maximal skerhet och vlfrd fr hela samhllet p lng sikt. Detta om mlet i en planerad socialistisk ekonomi. Vi har redan diskuterat att det allmnna syftet r folkens behov och inte profit. Vad vi huvudsakligen ska syssla med hr r inte f r utan h u r, inte mlet utan metoden, fr att uppn detta. Vad vi vill veta r vilken politik som mste fras, fr att n detta eftertraktade ml. Behoven r grnslsa men det finns en grns fr de tillgngliga tillgngarna som ska mta dessa behov. Den politik som frs mste sledes grunda sig p vad som r mjligt och inte vad de ryska planerarna skulle vilja gra. De reella mjligheterna kan bara verblickas om man fr en fullstndig och korrekt bild av landets tillgngar. Detta r vad den Statliga planeringskommissionen (Gosplan) gr.

28 Dess primra uppgift r att ta reda p vem och vad och var och hur om allting i Sovjetunionen. Vilka naturtillgngar finns i landet? Hur mnga arbetare finns det? Hur mnga fabriker, gruvor, kvarnar, lantbruk? Var finns de? Hur mycket producerade de frra ret? Hur mycket skulle de kunna producera om de fick en viss del material och ett bestmt antal fler arbetare? Behvs det fler jrnvgar och varv? Var borde de ligga? Vad finns tillgngligt? Vad behvs? Fakta. Tabeller. Statistik. Berg av siffror. Frn varenda institution ver hela det enorma Sovjetunionen, frn varenda fabrik, lantbruk, kvarn, gruva, sjukhus, skola, forskningsinstitution, fackfrening, kooperation, teatergrupp, frn vartenda avlgset hrn i detta kolossala omrde kommer svaren p frgorna: Vad gjorde ni frra ret? Vad gr ni i r? Vad hoppas ni stadkomma nsta r? Behver ni hjlp? Kan ni ge hjlp? Och hundratals ytterligare frgor. All denna information vller in till Gosplans kontor dr den samlas, organiseras och systematiseras av experter. Hela arbetsstyrkan i Gosplan uppgr nu till omkring tv tusen statistikexperter och forskningstekniker av olika slag och lika mnga tjnstemn ytterligare detta r med all skerhet den bst utrustade och mest omfattande permanenta, statistiska utfrgningsmaskinen i vrlden. Nr dessa experter har avslutat sorterandet, systematiseringen och kontrolleringen av insamlade data s har de en bild av det existerande lget. Men det r bara en del av deras arbete. De mste nu stlla sig frgan: hur kunde lget vara? I detta skede mste planerarna sammantrda med regeringen. Den statliga planeringskommissionens slutsatser och frslag verlmnades till regeringen, planeringen skiljdes frn det politiska ledarskapet och det senare underordnades inte den frra. Planering betyder naturligtvis inte att det blir mindre betydelsefullt att fatta politiska beslut, som ska frverkliga planen. Politiken bestms av regeringen och sedan r det planerarnas uppgift att lsa problemen p effektivast mjliga stt p basis av det material som de samlat in. Efter diskussionerna mellan Gosplan och regeringen lggs det frsta frslaget till planen fram. Men bara ett frslag. nnu r det inte den frdiga Planen. I en socialistisk planekonomi rcker det inte med hjrntrustens plan. Den mste understllas alla mnniskor. Detta blir nsta steg. Frslagen skickas ut fr genomlsning och kommentarer till en rad olika folkkommissioner och andra centrala organ som sysslar med nationalekonomiska problem som t. ex. Folkkommissionen fr den tunga industrin, den ltta industrin, handel, transport, utrikeshandel etc. Varje centralt departement skickar vidare olika delar av planen till nrmast lgre instans och slutligen kommer tillmpliga delar av planen ner till den enskilda industrin eller jordbruket. Frslagen utstts fr mycket noggrann granskning och vervganden i varje steg. Nr de kommer till sista anhalten p resan frn Statens planeringskommission till fabriken eller kollektivjordbruket tar alla intresserade arbetare och bnder aktiv del i diskussionerna och verlggningarna om planen, stller frslag och gr ppekanden. Efter denna genomgng skickas frslagen tillbaka uppfr samma stege och nr slutligen terigen den Statliga planeringskommissionen i frndrad och utkad form. Arbetarna i fabriken och bnderna p jordbruket har uttalat sig om planens frdelar och nackdelar. Detta r en modell som ryssarna med all rtt r stolta ver. Det hnder ofta att dessa arbetare och bnder ogillar frslagen som gller just deras del. Ofta presenterar de en motplan, dr de visar att de kan ka produktionen n mer n vad som frvntas av dem. Detta att miljontals ryska medborgare diskuterar och debatterar den provisoriska planen anser ryssarna vara verklig demokrati. Mlen som skall ns och arbetsmetoderna fr att n dem

29 bestms inte uppifrn. Arbetare och bnder r medbestmmande. Och vad blir resultatet? En kompetent observatr svarar s hr: Var jag n reste i Sovjetunionen mtte jag arbetare som sa, med stolthet: Det hr r vr fabrik, det hr r vrt sjukhus, det hr r vrt semesterhem. De menar inte att de ger dessa saker sjlva, individuellt, utan att de fungerar och producerar ... direkt fr arbetarnas bsta och att de r medvetna om detta. De r dessutom mycket medvetna om att de sjlva r ansvariga fr att allting fungerar in i minsta detalj. Tredje steget p frberedelserna fr planen innebr en slutlig granskning av de tersnda frslagen och siffrorna. Gosplan och regeringen gr igenom frslagen och tillggen, gr de ndvndiga ndringarna och sedan r planen klar. I sin slutliga form skickas den tillbaka till arbetarna och bnderna och hela nationen satsar all energi p att fullgra uppgifterna. Gemensamt handlande fr det gemensammas bsta blir verklighet. I ett socialistiskt system, genom samhlleligt gande av produktionsmedlen och central planering, kan hela folket bestmma ver sitt eget de mnniskan r herre ver de ekonomiska krafterna. Produktion och konsumtion grundas p en plan som frgar: Vad har vi? Vad behver vi? Hur ska vi bra oss t fr att f vad vi behver med det vi har? Med en sdan plan r det mjligt att ge var och en ett meningsfyllt arbete och rtten till arbete kan garanteras. Paragraf 118 i Sovjetunionens grundlag slr fast dessa ord: Medborgare i Sovjetunionen har rtt till arbete, dvs. garanteras rtten till anstllning och betalning fr arbete efter kvalitet och kvantitet. Rtten till arbete skras genom den socialistiska organisationen av nationalekonomin, den konstanta tillvxten av det sovjetiska samhllets produktivkrafter, undanrjandet av de ekonomiska kriserna och avskaffandet av arbetslsheten. Det sammanbrott som intrffade 1929 kallas ofta fr en vrldskris. Det r fel. Produktionsstoppet, som tfljdes av arbetslshet och misr fr massorna, drabbade alla delar av jordklotet utom en. Depressionsvgen kastade sig mot Sovjetunionens grnser och vek undan. Ryssarna var skra bakom de vallar som skapats genom en socialistisk planekonomi. Centralplanering r ett karakteristiskt drag fr socialismen. Fr att gra det begripligt hur sdan planering sker var det ndvndigt fr oss att underska den ryska modellen eftersom Ryssland fr gonblicket r det enda socialistiska landet i vrlden. Vi fr emellertid inte gra misstaget att tro att socialism i varje annat land skulle innebra exakt detsamma som i Sovjetunionen. Det skulle det inte gra. I t. ex. ett socialistiskt USA skulle det inte vara ngon brdska med att bygga upp industrin, eftersom vi redan har den strsta och bsta i vrlden. Vr frsta uppgift skulle, tvrtom mot vad som var fallet i Sovjetunionen, vara att bygga ut produktionen av konsumtionsvaror. P samma stt i andra lnder. Naturtillgngarna r olika, klimatet r olika, folkens tycke och smak r olika, hlsa, utbildning och kultur har kommit olika lngt. Uppfattningen om frihet och mnskliga rttigheter r olika, historia och tradition r olika. Sovjetunionens speciella frhllanden, som fick landet att utveckla den sorts socialism som bst passade dess behov, skulle inte vara desamma i andra lnder och deras socialism skulle bli av ett annat slag. Men de breda perspektiven skulle bli desamma fr alla lnder som omfattar socialismen. I alla skulle produktionsmedlen gas gemensamt och det skulle bli central planering.

16. Frgor om socialism

Kan vrt ekonomiska system fungera utan kapitalister?
Byt ut det sista ordet i frgan och du skall se att det r samma frga som stllts i varje historisk period. Fr fyra hundra r sedan var frgan i Europa: Kan vrt ekonomiska system

30 fungera utan feodalherrar? Fr hundra r sedan var frgan i USA: Kan vrt ekonomiska system fungera utan slavgare? Precis som samhllet upptckte att det kunde klara sig utan feodalherrar och slavgare skall det ocks upptcka att det kan klara sig utan kapitalister. En distinktion mste gras mellan kapitalister och produktionsmedlen som de ger, d. v. s. kapitalet. Samhllet kan givetvis inte klara sig utan produktionsmedel jorden, gruvorna, rvarorna, maskiner och fabriker. Dessa r ndvndiga. Skillnaden har klargjorts av Robert Blatchford i hans bermda bok, Merrie England: Att sga att vi inte kunde arbeta utan kapital r lika sant som att sga att vi inte kunde sl utan en lie. Att sga att vi inte kunde arbeta utan en kapitalist r lika falskt som att sga att vi inte kunde sl en ng om inte alla liar tillhrde en man. Nej, det r lika falskt som att sga att vi inte kunde sl om inte alla liar tillhrde en man och han tog en tredjedel av skrden som betalning fr lnet av dem. S lnge som kapitalisterna var ndvndiga fr administrationen, s lnge han frtjnade sin inkomst, s lnge var han ndvndig: nu nr han bara fr sin inkomst genom aktier och obligationer medan tjnstemn gr arbetet, r han inte lngre ndvndig. gandet som en gng var nyttigt r nu parasitiskt. Och vem kan frneka att vrt ekonomiska system skulle kunna fungera bttre n ngonsin tidigare utan parasiter? Faktum r att vi har ntt den punkt dr samhllet inte bara kan utan m st e fungera utan kapitalister, eftersom de anvnder makten och mste det till att skapa arbetslshet, oskerhet och krig.

Kommer folk att arbeta utan vinstmotiv?

Det bsta svaret p den frgan r att de flesta just nu arbetar utan vinstmotiv i det kapitalistiska samhllet. Frga arbetaren i en stlindustri eller en textilfabrik eller en kolgruva hur stor vinst han fr p sitt arbete och han kommer helt korrekt att tala om fr dig, att han inte fr ngon vinst alls att vinsten gr till industri-, fabriks- eller gruvgaren. Varfr arbetar d arbetaren? Om inte vinsten r hans motiv vad r det d? De flesta mnniskor i ett kapitalistiskt samhlle arbetar drfr att de mste. Om de inte arbetade kunde de inte ta. S enkelt r det. De arbetar inte fr profiten utan fr lnerna, fr att f rd till mat, klder och bostad fr sig och sina familjer. Det skulle vara samma tvng under socialismen mnniskorna skulle arbeta fr att frtjna sitt uppehlle. Socialismen erbjuder flera motiv fr arbetet n kapitalismen kan erbjuda. Fr vems skull uppmanas arbetarna att anstrnga sig fr att ka produktionen? Under socialismen uppmanas mnniskorna att arbeta hrt och bra drfr att det r samhllet som helhet som gynnas. S r det inte under kapitalismen. Dr resulterar inte extra arbete i att samhllet gynnas utan i att kapitalisternas vinst kar. Det ena har mening, det andra inte; det ena inspirerar arbetarna att ge s mycket av sig sjlva som mjligt, det andra att ge minsta mjliga han kan klara sig undan med. Det ena r ett skl som tillfredsstller sjlen och eggar fantasin, det andra sklet lockar bara de enkelspriga. Mot detta invnds att det kan vara sant fr den vanliga arbetaren, eftersom profitmotivet fr honom har varit ganska illusoriskt. Men det gller inte fr snillet, uppfinnaren eller den kapitalistiske fretagaren fr vilka profitmotivet har varit reellt.

31 r det sant att det r drmmar om rikedom som fr forskare och uppfinnare att arbeta dag och natt fr att n framgngsrika resultat med sina experiment? Det finns f bevis som stder denna teori. A andra sidan finns det rikligt med bevis att uppfinningsrika genier inte sker ngon annan belning n uppfinnargldjen eller lyckan av ett fullt och fritt anvndande av sina skaparkrafter. Se p dessa namn: Remington, Underwood, Corona, Sholes. Du knner genast igen tre av dem som framgngsrika skrivmaskinsfabrikanter. Vem var den fjrde, Mr. Christopher Sholes? Han var skrivmaskinens uppfinnare. Gav hans hjrnas avkomma honom samma frmgenhet som den gav Remington, Underwood eller Corona? Det gjorde den inte. Han slde sina rttigheter till Remington fr 12.000 dollar. Var Sholes motiv rikedom? Inte enligt hans levnadstecknare: Han tnkte sllan p pengar och han tyckte inte om att tjna pengar fr det stllde bara till bekymmer. Det var drfr han brydde sig s litet om affrer. Sholes r bara en av de tusentals uppfinnare och vetenskapsmn som alltid r s upptagna av sitt skapande arbete att de sllan tnkte p pengar. Det betyder inte att det inte finns ngra, vilkas enda motiv r profiten. Det r vad man kan vnta sig i ett guld-hungrande samhlle. Men t. o. m. i ett sdant samhlle r raden av stora namn, vars motiv var att tjna mnskligheten, tillrckligt lng fr att bevisa att vetenskapliga genier arbetar utan profitmotiv. Om det ngonsin fanns ngot tvivel om saken kan det inte finnas kvar idag. Den tid d den individuelle vetenskapsmannen arbetade p egen hand r fr lnge sedan frbi. I allt hgre grad blir de duktiga mnniskorna inom vetenskapens vrld anstllda av de stora korporationerna fr att arbeta i deras laboratorier mot fast ln. Skerhet, ett drmlaboratorium, den belning man fr av ett intressant arbete de r njda med detta och fr det ofta men inte profiten. Anta att de uppfinner ngon ny process. Fr de vinsten som kan bli resultatet? Nej, det fr de inte. kad prestige, befordran och en hgre ln kanske men inte vinsten. Ett socialistiskt samhlle kommer att veta hur man skall uppmuntra och hedra sina uppfinnare och vetenskapsmn. De kommer att f bde de penningbelningar och den vrdnad som tillkommer dem. Och de kommer att f det som de skattar hgre n allting annat mjligheten att fortstta med sitt skapande arbete i full utstrckning. Profiten var definitivt motivet fr den kapitalistiske fretagaren fr lnge sedan men han har lngsamt frsvunnit frn den industriella scenen. Han har ersatts av en ny typ av verkstllande organ, bttre anpassad till frndringen frn konkurrens- till monopolindustri. Den hnsynslshet, djrvhet och aggressivitet som karakteriserade den gamla typen av fretagare r inte nskvrd i dagens monopolfretag. Storfretagen har skurit ner risktagningarna till ett minimum; deras affrer r mekaniserade och planerade; deras beslut baseras inte lngre p intuition utan p statistiska underskningar. Dessa fretag styrs inte av grdagens gare-fretagare. De styrs inte av garna alls de skts huvudsakligen av anstllda tjnstemn, som arbetar mot ln och inte fr profit. Deras lner kan bli stora eller sm, de kan inkludera stor bonus eller ingen bonus. Dessutom kan det finnas andra belningar ra, prestige, makt, gldjen av att gra ett arbete bra. Men fr de flesta av de mnniskor som skter USA:s affrsliv har profitmotivet fr lnge sen frsvunnit. Kommer folk att arbeta fr andra motiv n profit? Ingen behver gissa. Vi vet alla att folk gr det.

32

Fr alla samma ln i ett socialistiskt samhlle?

Nej det fr de inte. Den skicklige arbetaren fr mer n den dlige; fretagsledaren fr mer n arbetaren; den store musikern fr mer n den medelmttige musikern; bonden som producerar 400 skppor vete fr mer n en bonde som producerar 300; gruvarbetaren som grver upp tta ton kol fr mer n gruvarbetaren som grver upp sex o. s. v. Folk betalas efter kvaliteten och kvantiteten p deras arbete. Ocks de som har de strsta inkomsterna i ett socialistiskt samhlle mste fortstta att arbeta fr att f behlla dem. De kan aldrig omvandla dem till arbetsfria inkomster genom att kpa produktionsmedel och sedan leva p andras arbete. De kan inte kpa produktionsmedlen av det utmrkta sklet att i ett socialistiskt samhlle tillhr produktionsmedlen folket och r inte till salu. Den hga ln de fr genom hrdare eller bttre arbete n andra tillter dem att leva bttre n andra som frtjnar mindre. Men deras hgre ln tillter dem inte att exploatera andra. Fastn det finns skillnader i betalning i ett socialistiskt samhlle har alla samma mjligheter. Fastn skickliga arbetare fr hgre ln har de mindre skickliga arbetarna ltt tillgng till den trning och den erfarenhet som behvs fr att bli skickliga; trots att administratrer, ingenjrer, frfattare, artister fr hgre ln ppnar den fria utbildningen drrarna till dessa yrken fr alla efter frmga. Och alla i ett socialistiskt samhlle betyder alla det betyder inte alla som har rd att betala avgifter, alla som har en oklanderlig vandel eller alla som inte r negrer eller judar.

Vad r skillnaden mellan socialism och kommunism?

Socialism och kommunism innebr bda att produktionssystemen baseras p gemensamt gande av produktionsmedlen och central planering. Socialismen kommer direkt ur kapitalismen; det r den frsta formen av det nya samhllet. Kommunismen r en utveckling eller ett hgre stadium av socialismen. Av var och en efter hans frmga, t var och en efter hans arbete (socialism). Av var och en efter hans frmga, t var och en efter hans behov (kommunism). Den socialistiska principen om distribution efter arbete dvs. efter det utfrda arbetets kvalitet och kvantitet, r genast mjligt och praktiskt. A andra sidan r den kommunistiska principen om distribution efter behov inte omedelbart mjlig eller praktiskt realiserbar den r ett slutml. Innan kommunismen kan uppns mste produktionen n oanade hjder fr att tillfredsstlla allas behov mste det finnas ett stort verskott av allting. Dessutom mste det ha skett en frndring i mnniskornas attityd till arbete i stllet fr att arbeta drfr att de mste kommer folk att arbeta drfr att de vill, bde i en knsla av ansvar till samhllet och drfr att arbete tillfredsstller ett knt behov i deras liv. Socialismen r det frsta steget i processen att utveckla produktivkrafterna fr att f verfld och att frndra mnniskans mentala och andliga skdning. Det r det ndvndiga vergngsstadiet frn kapitalism till kommunism. Av skillnaden mellan socialism och kommunism fr man inte dra den slutsatsen att de politiska partier som kallar sig socialistiska propagerar fr socialism, medan de som kallar sig kommunister propagerar fr kommunism. S r inte alls fallet. Eftersom den omedelbara efterfljaren till kapitalism bara kan vara socialism har de kommunistiska partierna liksom de socialistiska partierna som ml att infra socialismen.

33 Finns det d ngon skillnad mellan de socialdemokratiska partierna, som ofta kallar sig socialistiska, och de kommunistiska partierna? Ja, det finns det. Kommunisterna tror att s snart arbetarklassen och dess allierade kan, s mste de gra en grundlggande frndring av staten. De mste erstta den kapitalistiska diktaturen ver arbetarklassen med arbetarklassens diktatur ver den kapitalistiska klassen som ett frsta steg i utvecklingen dr kapitalisterna som klass (men inte som individer) upphr att existera och ett klasslst samhlle slutligen infrs. Socialismen kan inte byggas bara genom att verta och anvnda det gamla kapitalistiska regeringsmaskineriet; arbetarna mste frstra det gamla och upprtta sin egen statsapparat. Arbetarstaten fr inte ge den gamla styrande klassen ngon mjlighet att organisera en motrevolution; den mste anvnda vpnad kraft fr att krossa det kapitalistiska motstndet nr det kommer. Socialdemokraterna dremot tror att det r mjligt att gra vergngen frn kapitalism till socialism utan en grundlggande frndring i statens karaktr. De har denna syn drfr att de inte ser den kapitalistiska staten huvudsakligen som en institution fr kapitalistklassens diktatur utan snarare som ett perfekt maskineri som kan anvndas av vilken klass som n fr kontroll ver det. D behver inte den maktinnehavande arbetarklassen den gamla kapitalistiska statsapparaten och stta upp sin egen vgen till socialism kan gs steg fr steg inom ramen fr den kapitalistiska statens demokratiska former. De tv partiernas attityder till Sovjetunionen mynnar direkt ur deras syn p detta problem. I allmnhet prisar de kommunistiska partierna Sovjetunionen; de socialdemokratiska partierna frnekar den i varierande grad. Fr kommunisterna frtjnar Sovjetunionen applder frn alla sanna socialister drfr att man dr har gjort den der frn alla sanna socialister drfr att man dr har frvandlat den socialistiska drmmen till verklighet; fr socialdemokraterna frtjnar Sovjetunionen bara frdmanden drfr att men dr inte har byggt ngon socialism alls tminstone inte den socialism de drmde om.

Innebr socialism att man tar folks privategendom?

I stllet fr att vilja ta folks privategendom vill socialisterna att folk skall ga mer n ngonsin tidigare. Det finns tv slags privategendom. Det finns egendom som r personlig till sin natur, konsumentartiklar som anvnds fr det privata njet. Sedan finns det en slags privategendom som inte r personlig till sin natur, egendom i form av produktionsmedel. Den sortens egendomar anvnds inte fr det privata njet utan fr att producera konsumentartiklar. Socialism betyder inte att man lgger beslag p den frsta sortens privategendom t. ex. dina klder; det betyder att man lgger beslag p den andra sortens privategendom, t. ex. fabriken dr klderna tillverkas. Det innebr att man lgger beslag p privategendomen fr ett ftal, produktionsmedlen, s att det blir mycket mer privategendom fr de mnga, i form av konsumtionsvaror. Den del av rikedomen som produceras av arbetarna och sedan tas ifrn dem i form av profit blir deras under socialismen. Fr att kunna kpa mer privategendom, mer klder, mer mbler, mer mat, fler biobiljetter. Mer privategendom att anvnda och gldjas t. Ingen privategendom fr frtryck och exploatering. Det r socialism.

Predikar inte socialister klasskamp?

Klasskampen mste existera s lnge som samhllet r delat i klasser med motsatta intressen. Kapitalismen skapar, genom sin egen natur, denna delning. Klasskampen upphr s snart samhllet inte lngre r delat i fientliga klasser. Socialismen skapar, genom sin egen natur, ett klasslst samhlle.

34 Socialister predikar inte klasskamp de beskriver en klasskamp som redan existerar. De kallar p arbetarklassen fr att de skall hjlpa till att f till stnd en frndring av ett samhlle, som mste vara delat i klasser, till ett annat samhlle dr en sdan delning inte r mjlig. De ppekar att det universella broderskapet, som bara kan vara en drm under kapitalismen, kommer att bli verklighet under socialismen. Vad socialisterna predikar r det mnskliga kamratskapets evangelium. Detta r vad Encyclopedia Britannica sger om deras lra: Den socialistiska etiken r nra beslktad med kristendomens etik, om inte identisk med den.

Har inte folk i USA det bttre stllt n folk i Sovjet och bevisar inte det att kapitalismen r bttre n socialismen?
Kapitalismen i USA r mer n 150 r gammal, socialismen i Sovjetunionen r bara 36 r gammal. Att jmfra de tv r drfr lika orttvist som att jmfra styrkan hos en fullvuxen man med styrkan hos ett barn som just lrt sig g. Sovjetunionen var dessutom ett efterblivet industriellt land, frstrt av krig och hungersnd, vid dess fdelse. Det hade just brjat utvecklas nr det delades en andra gng i Andra vrldskriget. Det r uppenbart att socialismens och kapitalismens relativa meriter inte prvas genom att ta som jmfrelseobjekt det rikaste kapitalistiska landet i vrlden, det land som hunnit lngst industriellt och blivit minst berrt av krigens frstrelse. Det skulle vara rttvisare att jmfra Tsarrysslands kapitalism med Sovjetunionens socialism. Varje neutral observatr hller med om att socialismen r lngt mer verlgsen p alla stt. P samma stt skulle det vara rttvisare att jmfra ett kapitalistiskt USA med ett socialistiskt USA. I inget annat land r de materiella frutsttningarna s mogna fr socialismen. Ingenstans kunde en omvandling frn kapitalismens oskerhet, habegr och krig till socialismens skerhet, frihet och fred ske s snabbt och med ett sdant minimum av kaos och obehag. Medan andra lnder, p vg till socialismen, mste gra stora offer fr att f industrier, vetenskaplig och teknisk kunskap r vra frdiga att anvndas. I andra lnder, som Sovjetunionen, mste folket i brjan klara sig utan viktiga varor fr att f kapacitet att producera verfld. I USA r produktivkrafterna redan byggda de behver bara frigras. Det kan socialismen gra, men inte kapitalismen.

r inte socialismen oamerikansk?

Fr att socialismen skall vara oamerikansk mste dess ml strida mot andan och traditionen hos det amerikanska folket. r det fallet? Vad kunde vara mer amerikanskt n de socialistiska kraven p social rttvisa, lika mjlighet, ekonomisk skerhet och fred alla amerikanska principer som terfinns i oberoendedeklarationen och i Konstitutionen? Och har inte dessa alltid varit vra strsta statsmns fregivna ideal? Karl Marx socialism r en vetenskap. Som alla andra vetenskaper r den universell och har direkt eller indirekt berrt miljoners tnkande i varje hrn av jordklotet inberknat USA. Men ett prov p om en ide r amerikansk eller oamerikansk r inte varifrn iden kommer utan p vilket stt den kan anvndas i USA.

Ar inte socialismen omjlig drfr att man kan inte ndra den mnskliga naturen?
De som pstr att man kan inte ndra den mnskliga naturen gr misstaget att anta att drfr mnniskan upptrder p ett visst stt i ett kapitalistiskt samhlle r detta mnniskans natur och inget annat upptrdande r mjligt. De ser att i ett kapitalistiskt samhlle r mnniskan

35 frvrvslysten, hennes motiv r sjlviska och hon vill komma fram med alla medel, riktiga eller falska. De drar drav slutsatsen att detta r naturligt fr alla mnskliga varelser och att det r omjligt att etablera ett samhlle baserat p ngonting annat n konkurrens och kamp fr privat vinning. Antropologerna sger dock att detta r nonsens och bevisar det genom att citera det dr, det dr och det dr samhllet som existerar nu och dr mnniskans beteende inte alls r likt det under kapitalismen. Historikerna frenar sig med dem och sger att argumentet r nonsens och bevisar det genom att tala om slavsamhlle och feodalism, dr mnniskans uppfrande inte alls pminde om det under kapitalismen. Det r troligen sant att alla mnskliga varelser r fdda med sjlvbevarelse- och reproduktionsdrift. Deras behov av fda, klder, bostad och sexuell krlek r basala. S mycket kan erknnas vara den mnskliga naturen. Men det stt p vilket dessa drifter tillfredsstlls behver inte ndvndigtvis vara det stt som r vanligt i ett kapitalistiskt samhlle det beror snarare p vad som passar bst i det samhlle man r fdd. Om mnniskans basala behov bara kan tillfredsstllas genom att sl ner ngon annan kan vi anta att mnniskorna kommer att sl ner varandra. Men om mnniskans basala behov kan tillfredsstllas bttre genom samarbete r det rimligt att anta att mnniskorna kommer att samarbeta. Mnniskans sjlvbevarelsedrift uttrycks genom hennes nskan att ha mer och bttre mat, klder och bostad, i hennes lngtan efter skerhet. Nr hon mrker att dessa behov inte kan tillfredsstllas lika bra fr alla under kapitalismen som under socialismen kommer hon att ndra sig.

17. Frihet
Frihet betyder fr de flesta amerikaner rtt att gra och sga vad de vill, utan att staten blandar sig i det. Och de ser med srskild stolthet p sin rtt att kritisera regeringen och mnniskorna som sitter i den. Dessa friheter ver vilka amerikanarna med rtta r s stolta, r inskrivna i Rttighetsfrklaringen, de tio frsta buden i Konstitutionen. Garantierna r specifika frihet att tala, skydd mot ... arrestering, skydd mot fngelsestraff utan rttegng med jury i alla kriminella fall. Betydelsen av dessa friheter kan inte vervrderas. De r vrdefulla friheter. De har varit viktiga vapen i arbetarklassens kamp fr bttre frhllanden. De har hjlpt till att gra USA stort. Deras existens har hjlpt till att bygga en stor nation genom att gra USA till en magnet fr invandrare frn andra lnder. Hur lnge skulle Michael ha stannat kvar i sitt gamla land efter att ha ftt detta brev frn sin bror Joseph, som trivs i sin nyvunna frihet? Michael, det hr r ett underbart land, man kan fritt gra som man vill. Man kan lsa vad man vill och skriva vad man vill och sga vad som faller en in utan att ngon arresterar en. Amerikanarna har utan tvivel njutit dessa friheter mer n folk i de flesta andra lnder. Inte desto mindre skulle det vara dumt att sga att dessa rttigheter som garanteras oss genom Konstitutionen alltid existerar i verkligheten. De friheter vi har p papperet finns inte alltid i det verkliga livet. Slunda frtalar och dmer Utskottet fr oamerikansk verksamhet medborgare i yttersta respektlshet fr Rttighetsfrklaringen. Statstjnstemnnens rtt att fritt yttra sig och g med i freningar r inskrnkt genom en lag av presidenten, som drar upp ett nytt mnster fr lojalitet, stick i stv med den amerikanska traditionen. FBI har blivit en politisk polis med ndlsa rader av hemliga handlingar om miljoner amerikaners tro och aktivitet. Och den typ av information som FBI betraktar som viktig i sina underskningar av den nya lojaliteten visas genom denna kommentar av en FBI-reporter 1948: Han r en sdan typ som tillter sin frgade hemhjlp att komma och g genom stora porten.

36 Fakta brjar peka p att vi har varit alltfr sjlvbeltna i vr tro p att de gldande frihetsfrklaringar vi fr oss till livs verensstmmer med verkligheten. verensstmmelsen blir inte strre av bedyranden om vr tro p friheten eller fromma upprepningar om vr krlek till den. Vad mera r: friheten kan effektivt frnekas eller frtryckas ven nr det inte r ngot direkt tvng frn staten. Exemplen r mnga. Negrerna i Sdern har inte samma medborgerliga rttigheter som vita och verallt i landet r de diskriminerade i en eller annan form. Judarna frfljs av restriktioner, som hindrar dem frn att p jmbrdig basis komma in i skolor, hotell, arbeten. Filmfrfattare bervas sin utkomst drfr att de krver sin lagliga rtt att hlla sina personliga sikter fr sig sjlva. Kommentatorer drivs frn radion drfr att de r alltfr liberala. r vr stolthet ver friheten att tnka och sga vad vi vill lika vlgrundad som vi vill tro att den r? Tolererar vi verkligen alla skiljaktiga politiska och ekonomiska sikter? Det r sant att vi normalt inte placerar liberaler eller radikaler i fngelse. Men vad hnder nr tiderna blir hrdare 1953 t. ex.? Och r det inte ocks sant att arbeten, makt och prestige gr till de som inte avviker, de som r sunda och skra? Ta utbildningen som ett exempel. Vi stoltserar ver den akademiska friheten p vra hgskolor. Det finns tusentals professorer i hundratals hgskolor i USA. P det hela taget under normala tider igen har de rtt att lra ut vad de vill. Men valdes de inte frn brjan drfr att deras sikter i stort verensstmde med hgskolornas rektorers? Hur mnga akademiskt kvalificerade socialister fr ngonsin plats som lrare i ekonomi p universiteten? Pressfrihet r en del, hgtravande fras, som ljuder sknt i amerikanska ron. Vi tycker om att tro att det betyder rtten att fritt yttra sig offentligt. Kanske var det s en gng men inte nu lngre. Utskottet fr Pressfriheten, ledd av dr Robert Hutchins, f. d. kansler vid Chicagouniversitetet, rapporterade 1947: Skydd mot regeringen r inte lngre tillrckligt fr att garantera att en mnniska som har ngonting att sga ocks fr en mjlighet att sga det. Pressens gare och frvaltare bestmmer vilka personer, vilka fakta, vilka versioner av fakta och vilka ider som skall n allmnheten. (Vr kursivering) Vii USA tror att hela frgan om frihet hnger p skydd mot regeringen p att stta grnser fr lagens makt att diktera eller kontrollera vad vi sger eller gr. Men, som utskottsrapporten visar, frnvaron av begrnsningar r i sig sjlv inte nog det garanterar inte att en mnniska som har ngonting att sga ocks fr en mjlighet att sga det. Socialisterna pstr att detta r problemets krna. Fr dem r inte frnvaron av tvng ndvndigtvis en frskran om frihet, hur vrdefull den n r. Bara fr att lagen inte frbjuder dig att gra en sak betyder det inte att du kan gra det. Du har rtt att ka till nrmaste flygplats och ta ett plan till New Orleans, Hollywood eller New York men du r inte fri att gra det om du inte har pengar fr att betala biljetten. Vad r det fr gldje med att ha en rtt som man inte kan utnyttja? Frihet betyder sledes en hel del mer n frnvaron av frbud. Den har en positiv sida som fr majoriteten av folket r av strre betydelse. Frihet betyder att leva livet till det yttersta ekonomiska mjligheter att tillfredsstlla kroppens behov av mat, klder och skydd, plus tillrckliga mjligheter att bilda sig, utveckla sin personlighet och hvda sin individualitet. Denna syn p friheten kommer troligen som en verraskning fr de, som alltid har haft medel att tillfredsstlla sina nskningar och utveckla sina mjligheter. Fr dem mts friheten bara i termer av icke-inblandning i deras rttigheter. Fr den stora majoriteten av mnskligheten mts friheten emellertid mindre i termer om rttigheter och mer i termer om brd, fritid, trygghet. Vi behver bara stlla ngra f frgor fr att f fram giltigheten av denna bredare

37 betydelse: r en svltande man utan arbete fri? r en okunnig analfabet, avstngd frn bckernas och kulturens vrld, fri? r en man, som r kedjad vid ett arbete 52 veckor om ret och aldrig fr en dag ledig fr vila, semester och resor, fri? r en man, som hela tiden plgas av oro fr familjens uppehlle, fri? r en man, som hela tiden r rdd fr att frlora sitt arbete, fri? r en intelligent mnniska, som inte har rd med att g i skola fr att utveckla sitt intellekt, fri? Bara de rika kan njuta av friheten i dess strre betydelse av obundenhet, skerhet, fritid. De fattiga r inte fria. Inte heller kan de vinna sin frihet under kapitalismen. Kampen fr socialism r drfr, som Corliss Lamont s trffande sger, en kamp fr att dela friheten. Arbetarklassens vg till frihet r klart markerad: att erstta privat gande av produktionsmedlen med kollektivt att erstta kapitalism med socialism. Det leder till majoritetens verkliga frihet. Som John Strachey sger: Den inledande handlingen med att avskaffa kapitalisterna skapar i ett slag mer frihet n som ngonsin har existerat eller kommer att existera under kapitalismen, utom fr kapitalisterna. Varken konstitutioner eller grundlagar, republiker eller konstitutionella monarkier kan ngonsin gra mnniskan fri s lnge som hennes utkomst beror p vlvilligheten hos en liten klass, som hller svrdet ver livsmedlen. Bara i ett socialistiskt samhlle kan dessa friheter, som de engelska och amerikanska arbetarna bara har en skugga av, ta form och bli verklighet. I ett socialistiskt samhlle fr arbetarna inte bara de teoretiska rttigheterna utan ocks de dagliga praktiska mjligheterna att anvnda sina friheter. De kan leva och inte bara arbeta. Under socialismen blir arbetet ett medel fr ett fritt och bra liv. Under kapitalismen vrdas arbetarens liv som ett ndvndigt medel fr att f ut mesta mjliga arbete ur honom. Medan socialismen betyder frihet fr majoriteten av folket bervar den kapitalisterna den frihet de njt av. Drfr skall vi besvara kapitalisternas rasande skrik att socialism och frihet r ofrenliga med frgan: Vems frihet? Det r sant att socialismen r ofrenlig med det slags frihet som de blivit vana vid. Den avskaffar deras frihet att stta sitt eget vl framfr det allmnnas bsta. Den avskaffar deras frihet att exploatera andra. Den avskaffar deras frihet att leva utan att arbeta. Men fr resten av oss betyder socialismen mer, och inte mindre, frihet. Och om vi oroar oss alltfr mycket fr kapitalisternas frihetsfrlust s lt oss komma ihg att mer frihet fr dem som har fr litet kan bara vinnas p bekostnad av de som har fr mycket. Med Abraham Lincolns ord: Vi vill alla ha frihet men samma ord betyder inte samma sak fr alla. Fr ngra kan ordet frihet betyda rtten att gra som han vill med sig sjlv och med resultatet av hans arbete, medan fr andra betyder samma ord rtten att gra vad han vill med andra mnniskor och resultaten av andra mnniskors arbete. Hr finns tv, inte bara olika utan ofrenliga saker, som bda har samma namn, frihet. Och av det fljer att de tv sakerna kallas av respektive parter fr tv olika och ofrenliga namn frihet och tyranni. Herden driver vargen frn frets strupe fr vilket fret tackar herden som sin rddare, medan vargen fraktar honom fr samma handling som frihetens sabotr ... Det r tydligt att fret och vargen inte var ense om definitionen av ordet frihet. Lika tydligt r att socialister och kapitalister inte r ense om definitionen av ordet frihet. Fr socialisterna r frihet att alla ger landets produktionsmedel och skter dem enligt en central plan, medan det fr kapitalisterna r precis motsatt. Vem har rtt? Socialisternas synpunkt har tminstone den frdelen att den r konsekvent. Om vi samtycker till politisk demokrati, som vi sger oss gra, borde vi av samma skl samtycka till ekonomisk demokrati. Kapitalisterna vgar inte lngre argumentera mot politisk demokrati. Men de argumenterar mot ekonomisk demokrati av det sklet att det r ett slag mot friheten. ter br vi stlla

38 frgan: Vems frihet? Bryr de sig om allas frihet att dela livets njen, eller bryr de sig om friheten att ha privatgda produktionsmedel fr att bibehlla sin privilegierade stllning? Frihet betyder att leva livet till det yttersta den ekonomiska mjligheten att tillfredsstlla kroppens behov av tillrckligt med fda, klder och skydd plus effektiva mjligheter att bilda sig, utveckla sin personlighet och hvda sin individualitet. Det r tydligt att frihet i den betydelsen bara r mjlig fr alla nr det finns ett kolossalt verfld. Den mnskliga produktivitetens lga niv, som var det historiska frsvaret fr samhllets klassuppdelning, fr en mnniskas exploatering av en annan och fr en liten minoritets njutande av friheten, existerar inte lngre. Nu, fr frsta gngen i mnsklighetens historia, r det mjligt att avskaffa klasserna, befria vrlden frn exploatering och berika det mnskliga livet genom att avskaffa arbetslshet, skapa trygghet genom fullstndig social skerhet, ge alla tillgng till kulturens vrld och tid ver fr fritid, studier och skapande aktivitet. Det kommer inte att bli ltt, det kommer inte att g fort men det kan ske med socialismen. Vi r p trskeln till att uppfylla mnniskans gamla drm om mnniskans frigrelse frihet fr alla och inte bara ngra f.

18. Vgen till makt

Marxister sger att en revolution r ndvndig fr att ndra samhllet. De tror att ndringen frn kapitalism till socialism inte kan ske vid ngon annan tidpunkt n nr frhllandena r mogna fr frndringen. De frordar inte att makten grips av en minoritet; revolutionen kan bara lyckas nr det r ett visst socialt kaos, nr den ledande klassens ledarskap r ineffektivt och en majoritet av folket stder den starkt organiserade, klassmedvetna arbetarklassen d den tar makten. Revolution r inte bara ett personbyte i regeringen av en medlem i den regerande klassen mot en annan som ett resultat av en rebellrrelse eller ett uppror. Fr marxisterna har termen revolution en mycket djupare innebrd. Det betyder verfrandet av ekonomisk och politisk makt frn en klass till en annan klass. Den slags revolution som Marx propagerade fr, den socialistiska revolutionen, innebr speciellt verfrandet av makten frn den kapitalistiska klassen till arbetarklassen; det innebr en omsvngning av frhllandet mellan arbetarklassen och kapitalisterna s att arbetarklassen blir den regerande klassen; det innebr att kapitalismen frstrs genom socialisering av produktionsmedlen. Arbetarklassens politiska makttilltrde r det frsta steget i en revolution, Det andra steget r att omarbeta den sociala ordningen och att krossa kapitalistklassens motstnd mot frndringen. Drfr att marxisterna genom historiska erfarenheter varnar fr att revolutioner tfljs av vld r det nu allmnt antaget att de tror p vldet. Det r inte sant. Marxister fresprkar inte vld. Det gr ingen mnniska som r vid sina sinnens fulla bruk. Marxister nskar inget annat n att omvandla samhllet frn kapitalism till socialism med fredliga och demokratiska metoder. Men de varnar fr att arbetarklassens frsk att stadkomma den ndvndiga frndringen enligt majoritetens vilja kommer att sls tillbaka med vld av den hrskande klassen, som in i det sista kommer att slss fr att bibehlla den gamla ordningen. De hvdar vidare att arbetarklassen har rtt att anvnda vld, nr den tagit makten, fr att hindra de avsatta kapitalisterna och deras bundsfrvanter i andra lnder frn att strta arbetarregimen med kontrarevolutionrt vld.

39 Marxister betraktar vergngen frn kapitalism till socialism som en frndring frn despotism till frihet. De anser den ndvndig och oundviklig. De r vl medvetna om farorna. De rknar med att blod kanske kommer att flyta, att liv kan komma att frloras. Men de frgar sig, vad finns det fr alternativ? r alternativet till frluster av liv vid den socialistiska revolutionen ett samhlle utan lidanden, utan blod, utan vld, utan frluster av liv? Inte alls. Alternativet r mycket strre lidande, fler blodbad, mer vld, fler frluster av liv i kapitalistiska krig. Historiebckerna berttar med fasa om hur tusentals mnniskor ddades i samband med Franska revolutionen. Ett mycket sorgligt kapitel. Men jmfr totala antalet ddade uppskattat till 17.000 med ddstalen i ett enda stort slag under Andra vrldskriget. Jmfr revolutionens vld, 17.000 dda, med krigets vld: totalt ddades 22.060.000 mnniskor under Andra vrldskriget och 34.400.000 srades. Alternativet till att upprtta vrldssocialismen med det oundvikliga resultatet att freden skras r att behlla kapitalismen med det oundvikliga resultatet att krigen fortstter. Alternativet till att skapa ett nytt livsstt r att mnskligheten troligen utplnas i nsta kapitalistiska massaker. Fr ett rhundrade sedan frklarade Karl Marx och Friedrich Engels, i Kommunistiska manifestet, fr hela vrldens arbetare varfr de mste, och p vilket stt de kunde, omvandla samhllet frn kapitalism till socialism, nsta steg i mnniskans historiska utveckling. Den 12:e januari 1848, ngra veckor innan dessa revolutionens vetenskapsmn publicerade sitt mrkliga verk, steg en bermd amerikan upp i Representanthuset och sa ngra ord om en sak som lg honom varmt om hjrtat. Detta r vad Abraham Lincoln sa om folkens rtt att gra revolution: Alla mnniskor, verallt, som har makt och vilja, har rtt att resa sig mot och frdriva den sittande regeringen och skapa en ny som passar dem bttre. Detta r en ytterst vrdefull och ytterst helig rttighet en rttighet som vi hoppas och tror skall befria vrlden, Denna rttighet r inte begrnsad till de fall dr hela folket samtycker till att utnyttja den En majoritet av ett folk kan gra revolution, sl mot en minoritet som motstter sig denna rrelse, ocks om minoriteten befinner sig mitt ibland majoriteten eller nra den. Tories var en sdan minoritet i vr egen revolution. Det r en av revolutionens kvaliteter att inte flja gamla spr eller gamla lagar utan att krossa dem och skapa nya.

19. Vad socialism skulle betyda fr dig

Socialismen kommer inte att gra allt perfekt. Den kommer inte att skapa ett paradis. Den kommer inte att lsa mnsklighetens alla problem. Det r bara i konstgjorda, visionra samhllssystem, som de som de utopiska socialisterna ville skapa, som syndarna blir helgon, som himmelriket kommer till jorden och som varje problem hittar sin lsning. Marxistiska socialister har inga sdana illusioner. De vet att socialismen endast kommer att lsa de problem som kan lsas vid ett visst utvecklingsstadium. Mer n s tar de sig inte. Men redan detta anser de kommer att betyda stora frbttringar. En medvetet planerad utveckling av de gemensamt gda produktivkrafterna kommer att avsevrt hja produktionen i det socialistiska samhllet. Socialismen undanrjer den kapitalistiska ineffektiviteten och slseriet speciellt slseriet med sysslolsa mnniskor, maskiner och pengar i ondiga depressioner. Socialismen avskaffar det nnu dyrbarare slseriet med mnniskor och kapital i de kapitalistiska krigen genom att skapa internationell fred. Socialismen kar den tekniska utvecklingstakten. Den socialistiska vetenskapen gr kolossala framsteg eftersom den slipper begrnsas av kapitalistisk profitjakt, som det frsta och viktigaste mlet. Levnadsstandarden kar fr alla eftersom den kade produktionen kar antalet tillgngliga varor.

40 Den fullstndiga frndringen i livsstt stadkommer en frndring hos de mnniskor som lever enligt det nya sttet. Till en brjan kommer mnniskan att se p livet och arbetet p samma stt som hon gjorde i det kapitalistiska samhllet. Eftersom hon r danad i kapitalismens konkurrensanda. Den som r inpyrd med kapitalistisk sjlviskhet kan inte snabbt sl om till den socialistiska principen att tjna sina medmnniskor. Denna obengenhet att ndra instllning kommer ocks att glla mnga som har allt att tjna p vergngen frn kapitalism till socialism. Och alldeles speciellt kommer det naturligtvis att glla kapitalisterna, som tidigare tillhrde den hrskande klassen och nu frlorar sin rikedom och makt genom att produktionsmedlen inte lngre gs privat utan samhlleligt. Men efter hand som det nya socialistiska systemet med planerad behovsproduktion vxer fast, frndras mnniskornas attityder. De mindervrdiga, kapitalistiska iderna erstts med socialistisk anda. Den nya generationen, som fds och vxer upp i det nya samhllet, blir lika van vid det socialistiska livssttet som den gamla generationen var vid det kapitalistiska. Kapitalismens propagandister vill f oss att tro att socialism betyder slutet p friheten. Sanningen r precis det motsatta. Socialism betyder brjan p friheten. Socialism betyder frihet frn de plgor som skadar mnskligheten mest frihet frn lneslaveri, fattigdom, social ojmlikhet, otrygghet, rasdiskriminering, krig. Socialismen r en internationell rrelse. Socialismens program r detsamma i varje land p jorden att erstta det barbariska konkurrenssamhllet med ett civiliserat samarbetssamhlle, att bygga ett samhlle dr mnniskorna r brder och dr individens vlfrd skapas genom vlfrd fr alla. Socialismen r ingen ouppnelig drm. Den r nsta steg i samhllets utveckling. Tiden fr socialism har kommit, hr och nu.