Innehllsfrteckning

Frord 1. Vgen till Durban 5 2. Klimatfrhandlingarnas olika delar 16 3. S tycker de stora aktrerna 21 4. S gr COP-frhandlingarna till 36 5. Sveriges roll 36 6. Nyckelpersoner 38 7. Ett komplicerat maktspel 42 8. Hur kommer det att g? 50 9. Ordlista 56

Frord
I december 2009 mttes vrldens ledare i Kpenhamn fr att n ett historiskt avtal om att minska klimatutslppen. P tankesmedjan FORES noterade vi infr Kpenhamnsmtet att trots information p ntet och mnga organisationers informationsinsatser, var det vldigt svrt att verblicka vad konferensen, den s kallade COP15, egentligen bestod av. Samtidigt berr klimatfrhandlingarna oss alla, i Sverige, Europa och i vriga vrlden. Vi producerade en skrift i fickformat, en koncis och verskdlig guide till klimatmtet i Kpenhamn. Guiden hade utvecklats frn en annan av vra publikationer, Klimatfrhandlingar skriven av undertecknad. I december 2011 fortstter frhandlingarna vid mtet som benmns COP17, som ger rum i Durban. Drfr har Kpenhamnsguiden, som infr frra ret blev en Cancunguide, nu blivit en guide till klimatmtet i Durban. Hr finns samlat ndvndiga fakta infr Durbanmtet: bakgrunden, aktrerna, beslutsprocessen samt vilka konfliktomrden som finns denna gng. Samt en avslutande kommentar om vad som eventuellt kan bli utfallet av COP-17 i Durban. I Cancun lyckades lnderna att komma verens om ett avtal. Men det blev inga svar p de stora frgorna om hur mycket vrldens strsta utslppare ska minska sina utslpp, och hur det ska g med det gamla avtalet som hittills varit grunden fr klimatfrhandlingarna,
3

Kyotoprotokollet. I Durban str frmodligen den sista striden om Kyotoprotokollets framtid. Som framgr av guiden var Kpenhamnsmte inte brjan p frhandlingarna (de hade pgtt i decennier dessfrinnan). Durban r inte heller slutet. Oavsett vad som dr sker kommer frhandlingarna att fortstta. Skulle det mot all frmodan bli ett kraftfullt avtal redan i Sydafrika, kommer detta behva konkretiseras och fyllas p efter hand. Drfr blir Durbanguiden precis som Cancungudien i frsta hand en elektronisk publikation, som kommer att finnas tillgnglig p vr hemsida www.fores.se och som kommer att uppdateras vartefter frhandlingarna fortgr under 2012. Den version som finns bilagd som dokumentfil att ladda ned kommer sledes ocks att alltid vara den mest uppdaterade texten vi har. Stockholm, 22 november 2011 Daniel Engstrm Stenson, programchef milj, FORES

1. Vgen till Durban

UNFCCC:s sjuttonde partsmte, COP 17, ger rum i Durban, Sydafrika, den 28 november 9 december 2011. Mtet i Durban r i praktiken den sista chansen att komma verens om en andra tagandeperiod fr Kyotoprotokollet, d den nuvarande lper ut i slutet av 2012. Blir det ingen verenskommelse i Durban kommer det tminstone att bli ett glapp, d det inte finns ngot bindande avtal fr hur mycket koldioxid lnder fr slppa ut. Grunden fr FN:s klimatkonferens i Durban i Sydafrika r densamma som infr alla de tidigare klimatfrhandlingarna. Vrldens lnder samlas fr att tillsammans lsa ett problem som hotar dem alla. Frra rets mte i Cancun medfrde vissa framsteg, varav ett av de strsta ansgs vara att FN-processen rddades. En annan framgng var att lndernas frbindelser om utslppsminskningar frn Kpenhamn ocks tecknades in i en verenskommelse som verenskoms av alla lnder, och r p s stt nu en del av FNprocessen. Men dessa framsteg r sm och inte tillrckliga fr att p allvar ge hopp om att vrldens lnder har nrmat sig en verenskommelse som p allvar kan lindra de globala klimatfrndringarna.

Flera av de svrare frgorna skts upp frn Cancun och ska istllet diskuteras i Durban, exempelvis allts den om en frlngning av Kyotoprotokollet. Denna och mnga andra frgor kvarstr fr staterna att komma verens om i Durban. Tidigare mten Att vrldens regeringar frsker trffa avtal i klimatfrgor r inget nytt, ven om mtena ftt betydligt mer publicitet p senare r. Redan i brjan av 90-talet uppmrksammades problemet med vxthuseffekten. Men det r inte frrn relativt nyligen som kraven p bindande taganden att minska koldioxidutslppen kat. Framfrallt har mnga utvecklingslnder som d inte deltog blivit aktiva i frhandlingarna. Hr fljer en lista p de viktigaste klimatmtena sedan 1992.
1992 Rio de Janeiro

FN:s forskningspanel IPCC* kommer med en alarmerande rapport om mnniskans klimatpverkan, vilket leder till att FN:s ramkonvention* fr klimatet antas. Konventionen fr namnet UNFCCC* och efterfljande frhandlingstillfllen kommer att kallas COP* (Conference Of the Parties, partskonferenser), som ska hllas varje r p olika platser i vrlden. Denna frsta konvention saknar konkreta niver fr utslppsminskningarna men konstaterar att de mste ske ver tid s att lndernas ekonomier och teknologi ska hinna anpassa sig. 1994
6

UNFCCC trder i kraft efter att 50 lnder ratificerat avtalet. Idag har konventionen 194 parter.
1995 Berlin

Den frsta partskonferensen inom UNFCCC, kallad COP1, prglas av oskerhet kring vilka tgrder lnderna kan ta till fr att minska sina utslpp.
1996 Genve

COP2: De deltagande lnderna kommer verens om att bindande utslppsminskningar r nskvrda och att varje land kan bestmma fritt hur de ska lsa sina utslppsproblem.
1997 Kyoto

COP3: Fr frsta och hittills enda gngen enas deltagarlnderna om bindande utslppsminskningar. Det s kallade Kyotoprotokollet har frsiktiga ml: 37 industrialiserade lnder tar sig att under ren 20082012 minska sina utslpp med i genomsnitt 5% jmfrt med 1990. Protokollet trdde inte i kraft frrn 2005 men idag har 183 lnder ratificerat* det, dock inte USA. Alla lnder behver inte minska sina utslpp enligt protokollet - utvecklingslnder omfattas inte. Industrialiserade lnder och ekonomier under omvandling som till exempel Ryssland, har dock vissa taganden. Kyotoprotokollet upphr inte r 2012 men tagandena om utslppsminskningar upphr och det var drfr som nya bindande utslppsminskningar var tnkta att frhandlas fram under Kpenhamnsmtet 2009.

1998 Buenos Aires

COP4: Fortsatta frhandlingar om Kyotoprotokollet.

1999 Bonn

COP5: Snriga tekniska diskussioner om Kyotoprotokollet.

2000 Haag

COP6: USA kommer med ett fr dem sjlva frdelaktigt frslag om att jordbruks- och skogsomrden ska rknas som koldioxidsnkor (koldioxid som binds i marken). EU vgrar acceptera idn och frhandlingarna bryter samman.
2001 Bonn

COP6: USA under George W Bush vgrar att ratificera Kyotoprotokollet och deltar endast som observatr, men vriga lnder kommer verens i flera viktiga frgor.
2001 Marrakech

COP7: Kyotoprotokollet sista delar, som bland annat berr vissa sanktionsmjligheter gentemot lnder som inte uppfyller avtalet, slutfrhandlas.
2002 Delhi

COP8: EU frsker f vriga lnder att vidta ytterligare tgrder men misslyckas.
2003 Milano

COP9: Ngra ytterligare tekniska detaljer kring Kyotoprotokollet klaras upp.

2004 Buenos Aires

COP10: Man brjar diskutera vad som ska hnda efter 2012 d Kyotoprotokollets taganden gr ut.
2005 Montreal

COP11: Kyotoprotokollet trder ntligen i kraft. Mer diskussioner om 2013 och framt.
2006 Nairobi

COP12: Ytterligare diskussioner om 2013 och framt.

2007 Bali

COP13: Diskussionerna om vad som ska efter 2012 tar fart och en srskild handlingsplan - Bali Action Plan antas i syfte att leda fram till ett nytt avtal i Kpenhamn. Frhandlare och arbetsgrupper mts ven vid sidan av COP-processen fr att diskutera olika frgor och bana vg fr Kpenhamn 2009.
2008 Poznan

COP14: Det frberedande arbetet infr COP15 i Kpenhamn intensifieras under denna partskonferens och s ven i andra forum.
2009 Kpenhamn

Under 2009 mttes vrldens lnder i Kpenhamn fr det mest uppmrksammade klimatmtet ngonsin fr att komma verens om ett avtal fr perioden efter 2012. Utver de 120 regeringscheferna fanns 10 500 delegater, 13 500 observatrer och mer n 3 000 journalister p plats i Kpenhamn.
9

Frhandlingarna i Kpenhamn gick trgt. Nr regeringscheferna anlnde fr de sista dagarnas frhandlingar fanns ingen uppfljare till Kyotoprotokollet i sikte. Under de sista dygnen deltog regeringscheferna i frhandlingarna p ett stt de sllan gjort tidigare. Nr det var uppenbart att det inte skulle ns ngon verenskommelse om de texter som frhandlats innan och under Kpenhamnsmtet kom istllet ett antal lnder verens om ett helt nytt dokument - the Copenhagen Accord.
2010 Cancun

Infr Cancun var frvntningarna och intresset betydligt lgre n infr Kpenhamn. Dock lyckades lnderna med det som inte lyckades i Kpenhamn, att komma verens om ett avtal, dr mycket av det som frhandlades fram i Kpenhamn fanns med. Cancunavtalet (the Cancun Agreements) innebar att de taganden som gjordes i Kpenhamnsverenskommelsen blev del av UNFCCC-processen. Det innebr bland annat att lnders frivilliga utslppsminskningar ska rapporteras till UNFCCC, att en grn fond fr finansiering av klimattgrder i fattiga lnder ska upprttas, och att de utvecklade lnder r 2020 ska bidra med 100 miljarder dollar i minsknings- och anpassningstgrder, samt att staterna skriver under p mlet om att hlla temperaturkningen under 2 grader. Av mnga anses Cancunmtet ha rddat FNprocessen, som var utsatt fr hrd kritik efter Kpenhamnsmtet. En stor del i detta hade den
10

mexikanska utrikesministern och mtets ordfrande Patricia Espinosa, som bland annat sent under mtets sista natt klubbade igenom avtalet, trots att Bolivia hgljutt protesterade. Hon visade drmed att det finns visst tolkningsutrymme av vad konsensus innebr och undvek en situation dr en relativt obetydlig stat ensam kunde frhala processen. Cancun-avtalet Infr Cancun hade The Copenhagen Accord, eller Kpenhamns-verenskommelsen som den kallas p svenska, ingen rttslig status inom UNFCCC. Detta beroende p att COP-15 inte kunde enas om innehllet eller acceptera hur verenskommelsen kom till stnd. Flera lnder ansg att den frhandlats fram under odemokratisk former. Drfr kunde COP endast notera verenskommelsen, och inte acceptera den. Men i Cancun kunde allts COP n fram till ett avtal, som kommit att kallas Cancunavtalet. Huvudpunkterna i Cancunavtalet r i mngt och mycket desamma som i Kpenhamnsverenskommelsen. Lnderna har kommit verens om att: temperaturhjningen inte ska verstiga tv grader. de globala och nationella utslppen ska minska s snart som mjligt. parterna ska rapporterna in sina frivilliga utslppsminskningsml fr 2020. tvgradersmlet ska, tillsammans med andra frgor som handlar om att uppn konventionens

11

ml, utvrderas i en process som ska pbrjas 2013 och avslutas senast 2015. Detta kan liknas vid en frdplan till ett nytt avtal. utvecklade lnder ska bidra med 30 miljarder dollar i finansiering till klimattgrder i utvecklingslnder under perioden 2010-2012. Frn r 2020 ska klimatbistndet uppg till 100 miljarder dollar rligen. utvecklingslnder tas att sjlva mta, rapportera och verifiera (MRV) sina utslpp, enligt riktlinjer som ska dras upp av COP. upprtta en grn klimatfond (Green Climate Fund), som ska hantera fldet av finansiering frn utvecklade lnder till utvecklingslnder. Fonden ska styras av en styrelse bestende av 24 lnder, varav hlften ska representera utvecklade lnder. upprtta en teknologimekanism (Technology Mechanism), fr att underltta genomfrandet av utveckling och verfring av teknologi till fattigare lnder.

verenskommelsen anses av flera bedmare vara viktig fr att hlla processen levande. Men flera av de svra frgorna, som bindande taganden och Kyotoprotokollets framtid lmnades att lsa i Durban. 2011 - fram till Durban Under 2011 fortsatte det globala klimatarbetet liksom under 2010 med lgre intensitet jmfrt med 2008 och 2009. Icke desto mindre har diskussionerna om hur Cancunavtalet ska genomfras och Kyotoprotokollets framtid frts inom och utanfr UNFCCC.

12

UNFCCC. De 194 parterna har trffats vid tre tillfllen under 2011; i Bangkok, Thailand 3-8 april, i Bonn, Tyskland, 6-17 juni, och i Panama City, Panama, 1-7 oktober, Under dessa mten har lnderna bland annat frhandlat fram de texter som ska ligga till grund fr frhandlingarna i Durban. 20-21 oktober samlades ett fyrtiotal miljministrar, inklusive Sveriges Lena Ek, i Kapstaden fr ett ministermte infr Durbanmtet. Frhandlingarna har inte lett till ngra stora genombrott, men ska ha frts i god anda. MEF (Major Economies Forum). En USAinitierad process med Australien, Brasilien, Kanada, Kina, EU, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Korea, Mexiko, Ryssland, Sydafrika, Storbritannien och USA. Lnderna str fr cirka 80 procent av de globala utslppen. Infr Kpenhamn mttes ledarna fr MEF-lnderna och enades om ml som i stort liknade de som sedan blev grunden fr Kpenhamnsverenskommelsen. Under 2011 har samarbetet inom MEF fortsatt, med bland annat tv mten dr flera lnder varit representerade p ministerniv, dock inte p statschefsniv. Det senaste mtet p hg tjnstemannaniv avslutades den 18 november. Mtena har inte resulterat i ngra konkreta utfstelser, utan har fungerat som diskussionsforum, bland kring Kyotoprotokollets framtid. G8, ett forum som samlar vrldens sju strsta industrialiserade nationer (USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Kanada och Ryssland) samt EU och ofta ven Kina. G8 har diskuterat klimatet vid ett flertal tillfllen, dock inte lika intensivt som under 2009. P senare tid har G8
13

byggt ut vissa mten till att omfatta ytterligare tolv av vrldens strsta lnder och ekonomier - ett G20. Vid det senaste G20-mtet i Cannes, 3-4 oktober, lg fokus frmst p den ekonomiska krisen, men i den gemensamma kommunikn efter mtet frkunnade ledarna att de hoppas p framsteg p samtliga omrden i Durban. Lnder indelade i olika Annex Det finns tre grupper i FN:s ramkonvention. Annex I- lnder: De 41 industrialiserade lnder (inklusive EU) som har taganden under Kyotoprotokollet. Annex I: Australien, Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxembourg, Monaco, Nederlnderna, Norge, Nya Zealand, Polen, Portugal, Rumnien, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Vitryssland, USA, sterrike.

Annex II-lnder: Samma lnder som i Annex Igruppen, minus de s kallade vergngsekonomierna. Dessa har skyldighet att stlla upp med finansiella resurser fr att mjliggra utvecklingslndernas utslppsminskningar.

14

Annex II: Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Luxembourg, Nederlnderna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA, sterrike. Icke-Annex I-lnder: Bestr mestadels av utvecklingslnder och har enligt Kyotoprotokollet inga taganden att snka sina utslpp av vxthusgaser.

15

2. Klimatfrhandlingarnas olika delar

Klimatfrhandlingarna delas upp i etapper s att kan man skjuta p svra frgor och undvika att diskussionerna helt stannar upp. Det brukar talas om fem ml, som delvis gr in i varandra: Ett lngsiktigt globalt ml fr utslppsminskningar Insatser fr att minska utslppen, med bland annat: o de omdiskuterade procentmlen fr minskade utslpp i olika lnder o tgrder mot avskogning och fr terskogning (med bl.a. FN-programmet REDD) o std till utvecklingslnder fr att hejda deras kande utslpp utan att bromsa deras ekonomiska utveckling. Anpassning till de oundvikliga effekterna av klimatfrndringarna - till exempel genom att stdja sm nationer och lnder drabbade av torka. Teknikutveckling och teknikverfring - hr diskuteras t ex hur nya miljvnliga uppfinningar ska komma mnga till godo snabbt samtidigt som de som har patenten fr ersttning. Finansiering av insatser i fattigare lnder.

16

Ml och de viktiga frgorna i Durban Huvudfrgan i Durban r huruvida nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, ska f en ny tagandeperiod. Dessa diskussioner frs i arbetsgruppen fr Kyotoprotokollet, AWG-KP. EU har sagt sig vara ppna fr en ny tagandeperiod, under frutsttning att det parallellt grs framsteg fr att n ett bindande avtal som inkluderar samtliga stora ekonomier. EU r den strsta ekonomi med taganden under Kyotoprotokollet som ppnat fr en frlngning, och nskar att fler lnder tar sig att minska sina utslpp. USA, Kanada, Japan och Ryssland har tydliggjort att de inte tnker skriva p fr en ny tagandeperiod under Kyoto. Stora utvecklingslnder som Kina och Indien fresprkar en andra tagandeperiod under Kyotoprotokollet, dr de tillhr de s kallade icke Annex-lnderna och drmed inte har ngra bindande tagande. Ett nytt Kyotoavtal dr bara EU och kanske ngot land ytterligare har minskningstaganden blir naturligtvis kraftlst. En andra tagandeperiod kommer enligt EU:s egna uppskattningar inte att omfatta mer n 16 procent av de globala utslppen Vid sidan om Kyotoprotokollet frs diskussioner i arbetsgruppen fr det lngsiktiga samarbetet, AWGLCA.

17

Hr frs bland annat diskussioner om mjligheterna att n ett avtal utanfr Kyotoprotokollet. Nr det gller detta r mjligheterna sm. Det finns inga frdiga frslag p ett sdant avtal och exempelvis USA kommer sannolikt inte att skriva p ngot avtal som Barack Obama behver bra med sig in i en presidentvalskampanj. Det troliga r att man i Durban, nr det gller ett framtida avtal, i bsta fall kan vi n en verenskommelse om hur framtida bindande verenskommelse ska frhandlas fram trots uppgivenhet av att inget hnder. Bland annat har Norge och Australien i ett gemensamt frslag lagt fram en frdplan med 2015 som slutdatum d en verenskommelse kan ns. Utver den centrala frgan om taganden fr minskade utslpp och en eventuellt ny tagandeperiod finns ett antal ytterligare frgor som kommer att behandlas i Durban En annan centralfrga r skerstllande av den lngsiktiga finansieringen fr utvecklingslnder. Under Cancn-mtet beslutades att starta en ny fond, den grna klimatfonden, som skulle fungera som ett std vid sidan av den Globala miljfonden (GEF). Exakt hur denna fond ska utformas har inte kunnat beslutas i den kommitt (Transitional Committee) som utsetts att gra detta under ret, varfr beslut istllet mste fattas i Durban. En av utestende frgorna r vilken roll Vrldsbanken och FN ska spela. USA nskar se att Vrldsbanken har en central roll,

18

medan flera utvecklingslnder fresprkar att FN ansvarar fr fonden. Andra viktiga frgor r de om utveckling och verfring av ny teknik. Fr detta upprttades i Cancun en s kallad teknikmekanism (Technology Mechanism), som ska underltta samarbetet mellan utvecklande lnder, utvecklingslnder, det offentliga och det privat. I Durban hoppas man kunna komma framt i arbetet med att f igng Climate Technology Centre and Network (CTCN), som bidra till att genomfra mlen i teknikmekanismen. Vid tidigare mten har mekanismen som kallas REDD+ (Reducing Emissions from Deforestation and fores Degradation) ofta framhllits som ett exempel p framgng. ven i Cancun ndde man nrmare ett fullt fungerande system, dr utvecklingslnder ges incitament att behlla sin skog genom att utvecklade lnder bidrar med finansiering fr att behlla skog. Men systemet r nnu inte helt p sin plats, bland annat terstr att lsa exakt hur finansieringen ska fungera (genom en marknad eller en fond), samt hur utslppsminskningarna ska mtas, rapporteras och verifieras. Ytterligare en frga dr det gjordes framsteg i Cancun r hur utvecklingslnder ska rapportera och verifiera sina utslpp. Enligt Cancunavtalet ska de utslppsminskningar som grs med internationellt std mtas, rapporteras och verifieras (MRV) enligt internationella riktlinjer. De inhemska minskningarna ska mtas, rapporteras och verifieras i enlighet med riktlinjer som ska utarbetas. Hur dessa riktlinjer ska

19

utformas r en av frgorna som troligen kommer att diskuteras i Durban.

20

3. S tycker de stora aktrerna

Vissa lnder och landgrupperingar har strre tyngd n andra i klimatfrhandlingar. Det kan vara p grund av sin storlek, sin ekonomi eller sin frmga att f andra lnder att dansa efter sin egen pipa. Hr r ngra av de viktigare aktrerna som p olika stt kommer pverka frhandlingarna i Durban.
USA

I och med president Obamas tilltrde i januari 2009 kade frhoppningarna om ett mer konstruktivt USA och ett globalt bindande avtal var en uttalad prioritet fr presidenten. Men Obama sttte p problem, bde p hemmaplan och internationellt. Eftersom senatens godknnande r avgrande fr landets mjlighet till bindande avtal r den inrikespolitiska situationen i USA av stor vikt. Det visade sig i samband med Kyotoprotokollet. D skrev USA under protokollet, men ratificerade det aldrig p grund av Senatens nej, och omfattades inte av sina taganden enligt protokollet. Fortfarande spelar inrikespolitiken en central roll fr USA:s agerande. Det starka motstndet i kongressen mot att acceptera internationella klimatavtal, srskilt om Kina inte tar sig att genomfra jmfrbara utslppsminskningar, minskar betnkligt mjligheterna att f med USA p ett avtal. Dessutom gr Barack Obama snart in i en presidentvalskampanj dr han inte vill ha ett
21

klimatavtal att frsvara. Drfr r det inte troligt att USA tar ngra initiativ fr att driva p utvecklingen i Durban. Todd Stern, Obamas sndebud i klimatfrgor, har varit tydlig med att USA inte mnar skriva p fr en tagandeperiod fr Kyotoprotokollet. I samband med Kpenhamnsverenskommelsen rapporterade USA att man ska minska sina utslpp med 17% jmfrt med 2005 rs utslpp. Efter Kpenhamn har USA propagerat fr att bygga vidare p Kpenhamnsverenskommelsen och vlkomnade drfr att lftena drifrn infrlivades i Cancunavtalet. USA ser en pledege-and-reviewprocess (att lnder rapporterar sin inhemska ml, som fljs upp vid en beslutad tidpunkt) som vgen framt istllet fr den frlngning av Kyotoprotokollet som mnga U-lnder nskar. Man har ocks uttryckt att eftersom mlen i Kpenhamnsverenskommelsen strcker sig fram till 2020, r det tidigt att redan nu besluta om vilken form ett avtal drefter ska ha. USA fortstter att se Kina som den motpart att frmst frhlla sig till och ngon uppenbar vg till samfrstnd dem emellan finns inte i sikte.
Kina

Kina vgrar n s lnge att g med p ngra egna bindande taganden men anser att den utvecklade vrlden br minska sina utslpp med 40 procent till 2020 jmfrt med 1990 rs niver. Liksom EU har Kina

22

som ml att 2020 tcka 20 procent av sitt energibehov med frnybar energi. Kina rapporterade i enlighet med Kpenhamnsverenskommelsen till UNFCCC att man r 2020 enligt frivilliga taganden ska minska sina utslpp per BNP-enhet med 40-45%. Liksom tidigare i G8- och MEF-sammanhang gick Kina i Kpenhamn med p att utslppen mste minska s snart som mjligt fr att hlla temperaturkningen under 2 grader. Dremot motsatte man sig all former av globala ml fr utslppsminskningar. Kina, liksom andra snabbt vxande ekonomier, vill frst se att de utvecklade lnderna stter konkreta ml fr utslppsminskningar samt att de presenterar hur mycket de r beredda att bidra med fr teknikutveckling till de fattigare lnderna (dit Kina trots allt hr). Kina r fortsatt starka motstndare till att utvecklingslnder ska behva gra bindande taganden. Dremot har man under 2011 tydligare uppmuntrat andra vxande ekonomier att ta fram konkreta planer som visar p deras vilja att minska sina utslpp. Milj- och klimatfrgorna fick ven en relativt central plats i Kinas nationella femrsplan som presenterades under vren 2011. Dr finns stora planer p investeringar i frnybar energi och fokus p en mer energieffektiv ekonomi. Kina planerar ven fr en nationell utslppshandel. Redan 2013 ska utslppshandel provas i ngra provinser.

23

EU

P miljministrarnas mte den 10 oktober 2011 enades EU:s miljministrar kring en position infr Durban. Bland annat betonade ministrarna dr EU:s ambition att f till stnd en ny tagandeperiod under Kyotoprotokollet, under frutsttning att det parallellt sker framsteg i arbetet med att ta fram ett bredare avtal som inkluderar de stora ekonomierna. Vidare framhller EU i dokumentet behovet av kortsiktigt och lngsiktigt finansiellt std till framfr allt de minst utvecklande och mest srbara lnderna, att man i Cancun ska fatta beslut kring de teknologiska mekanismer som ska frmja teknologiskt samarbete mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder, mellan det privata och offentliga. EU betonar ocks vikten av att man i Durban nr en verenskommelse om att upprtta en ny marknadsmekanism fr utslppsminskningar i utvecklingslnder (en fortsttning p det s kallade CDM, Clean Development Mechanism). Inom EU finns en verenskommelse om att till 2020 minska sina utslpp med 20 procent, som hjs till 30 procent om det kommer till stnd ett internationellt avtal dr andra utvecklade lnder jmfrbara utslppsminskningar och utvecklingslnder tminstone minskar sina utslpp efter frmga. Inom EU frs det en diskussion, initierad av bland andra klimatkommissionr Connie Hedegaard, om att trots avsaknad av globalt bindande avtal hja unionens ml till 30 procent. Fr detta finns dock nnu inget enhlligt std och ngot beslut r inte fattat.

24

EU har ocks betonat vikten av att stdja de mest srbara och minst utvecklade lnderna, och EU har gett lfte om att bidra med 2,4 miljarder euro till 2012, som en del av den snabbstartsfinansiering till utvecklingslnder som beslutades om i Kpenhamn. EU frhandlar som en enhet och skriver under internationella verenskommelser som en union, samtidigt som varje land fr sig skriver ocks skriver EU. EU har som union tagit p sig att minska sina utslpp och fretrds i frhandlingar av EU:s roterande ordfrandeskap, nu i hst Polen.
Indien

Liksom Kina vill Indien inte acceptera ngra bindande taganden, men sger att landet inte kommer att ka sina utslpp till niver ver de utvecklade lndernas. Indien trycker ibland n hrdare p utvecklingslnders rtt till utveckling samt vstvrldens historiska utslpp och drmed ansvar fr dagens situation. Landet har meddelat att man utifrn Kpenhamnsverenskommelsen ska minska sin energiintensitet med 20-25% fram till 2020. Under 2011 har Indien fortsatt samarbetet med Kina, Brasilien och Sydafrika i det s kallade BASIC. Infr Durban har Indien lagt ett frslag om att inkludera frgor om rttvisa, handel och patentrtt p dagordningen. Frgan om att inkludera dessa frgor p dagordningen mts med viss skepsis frn flera utvecklade lnder, som bland annat menar att handel och patentfrgor br diskuteras i andra forum n de som rr klimatfrgor.
25

Ryssland

Ryssland var avgrande fr ratificeringen av Kyotoprotokollet men r i allmnhet en passiv spelare i klimatfrhandlingarna. Ryssland har till UNFCCC rapporterat att man ska minska sina utslpp med 15-25 procent fram till 2020 jmfrt med 1990 rs niv. Eftersom den sovjetiska industrin p sin tid fre 1989 producerade betydligt mer utslpp n vad den ryska industrin gr idag, innebr lftena faktiskt en kning av nuvarande utslpp med 9-19 procent. Infr Durban har Ryssland freslagit att UNFCCC ska genomfra terkommande utvrderingar av lnders ekonomiska status, fr att besluta om vilka lnder som ska ha taganden att minska sina utslpp. Frslaget r knsligt och om det blir en diskussion kring detta i Durban kommer flera lnder, inklusive Kina och Indien troligen vnda sig emot. Rysslands chefsfrhandlade har ocks frklarat att Ryssland aldrig kommer att skriva p en andra tagandeperiod fr Kyotoprotokollet, eftersom det inte kommer att involvera alla lnder.
Japan

Trots att det frra klimatavtalet frhandlades fram i japanska Kyoto har landet inte levt upp till sina taganden och inte varit pdrivande i de efterfljande klimatfrhandlingarna. Hsten 2009 skedde ett historiskt maktskifte i landet och den nya regeringen
26

uttalade ett mycket mer ambitist ml, 25 procents snkta utslpp (jmfrt med 1990 rs niv) till 2020, vilket ocks r vad Japan rapporterat till UNFCCC efter Kpenhamnsverenskommelsen, som nu finns i Cancunavtalet. Dock har lftet villkorats mot att samtliga vriga stora utslppare frbinder sig att gra ambitisa taganden. Efter katastrofen med krnkraftverket Fukushima har Japan startat en utvrdering av sin klimat- och energipolitik. I Cancun uttalade Japan tydligt att landet vgrade en frlngning av Koyotoprotokollet och man fortstter att vara en av de mer hgljudda motstndarna till en ny tagandeperiod, som man anser vore ett ineffektivt stt att fortstta frhandlingarna p. Man r dremot fresprkare fr att s snart som mjligt f ett bindande avtal med samtliga stora ekonomier p plats.
G77 (utvecklingslnderna)+ Kina

G77 och Kina r en samling av drygt 130 utvecklingslnder, med Kina, Indien, Egypten och Brasilien som ledande stater. De frhandlar fr det mesta som grupp men kan ocks agera enskilt. G77 r en spretig grupp som innefattar de allra fattigaste lnderna som Tanzania och Moambique, men ven rikare lnder som Kina, Indien och 2011 rs ordfrande Argentina. Under stundom, inte minst under och efter Kpenhamn, har G77 framsttt som splittrat. Men G77 och Kina emellertid slagit fast att man fortsatt r ett enat block i UNFCCC. Inom G77 finns ett msesidigt
27

beroende dr de stora lnderna behver gruppens stora medlemsantal och dr de mindre lnderna behver frhandlingsmakten som Kina, Indien med flera har. G77 r ven en stor frhandlingsmakt nr det kommer till bistndsfrgor i FN. Inom G77 finns tminstone sex subgrupper som representerar olika intressen (BASIC, AOSIS, LDC, Afrikagruppen, ALBA och OPEC).
BASIC

Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina utgr den s kallade BASIC-gruppen som formerades strax innan Kpenhamn. I Kpenhamn var det BASIC som tillsammans med USA frst kom verens om den text som blev Kpenhamnsverenskommelsen. Efter Kpenhamn har diskussionerna i BASIC fortsatt vid fyra mten p ministerniv. Infr Durban har BASIC-lnderna, efter ett ministermte i Beijing i brjan av november, uttalat att Kyotoprotokollet r en hrnsten i det internationella klimatarbetet och att en ny tagandeperiod r en ndvndig prioritet i Durban. Vidare framhll ministrarna i kommunikn efter mtet vikten av att den grna fonden operationaliseras och att de utvecklade lnderna hller fast vid sina finansieringstaganden. Man sade sig ocks vara beslutna att arbeta fr upprtthlla enigheten i G77.
LDC

De 49 lnder inom FN-systemet som anses vara de minst utvecklade. De ingr ocks i G77. LDC - Least
28

Developed Countries - fokuserar stort p resurs- och teknikverfringen eftersom dessa minst utvecklade lnder r i srskilt behov av nytt, additionellt och frutsgbart std fr att kunna minska sina utslpp och anpassa sig till klimatfrndringarna som andras utslpp orsakat. Vissa lnder inom denna grupp anser att ven utvecklingslnder br ta sitt ansvar gllande utslppsminskningar. Infr Durban har LDC-lnderna utformat en gemensam position med den afrikanska gruppen och ALBA. Huvudinnehllet i den gemensamma positionen r att 2-gradersmlet inte r tillrckligt, utan att mlet mste vara att temperaturen inte ska ka med mer n 1,5 grader till 2050. De betonar vidare att Kyotoprotokollet behver en andra tagandeperiod, att brandvggen mellan Annex-1 och icke Annexlnderna ska finnas kvar, samt att man i Durban behver n verenskommelse om bland annat den grna fondens utformning.
AOSIS

43 lnder som antingen r -stater eller ligger s lgt att de riskerar att versvmmas om havsnivn hjs. De anser att tv graders kning r fr mycket och argumenterar fr 1,5 graders hjning som ml, under parollen 1.5, to survive. Har infr Durban bland annat fresprkat att ett nytt bindande avtal mste trda ikraft senast 2015.
Afrikanska gruppen

Afrikanska gruppen bestr av Afrikanska Unionens (AU) 53 lnder. Afrikanska gruppen samarbetar inte lika ttt som EU men talar nd med gemensam rst i
29

flera multilaterala forum. Under processen fram till Kpenhamn utmrkte sig den Afrikanska gruppen genom att vandra ut frn de frberedande frhandlingarna i Barcelona eftersom de ansg att de utvecklade lnder inte p allvar tog hnsyn till det fattig Afrikas situation. I slutskedet av COP-15 agerade Afrikanska gruppens ordfrande Meles Zenawi frn Etiopien brobyggare mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder genom att fresprka att de Afrikanska lnder skulle acceptera det finansieringsbud p 100 miljarder om ret som de utvecklade lnderna med USA i spetsen givit. I Durban r det just Meles Zenawi som ter kommer att fretrda Afrikanska gruppen, och han har uttalat att hans primra ml r att rdda Kyotoprotokollet. Afrikanska gruppen har infr Durban ocks antagit en gemensam position med LDC och Alba (se LDC fr mer information)
OPEC

12 oljeproducerande stater under ledning av Saudiarabien. Intar ofta en obstruerande roll.

ALBA

En sammanslutning av latinamerikanska lnder dr Venzuela, Bolivia, Ecuador, Kuba och Nicaragua samordnar sin position i klimatfrhandlingar. ALBA-gruppen var ljudliga motstndare till Kpenhamsnverenskommelsen, som de menade tillkom under odemokratiska former. Gruppen har
30

ocks ofta anvnt en aggressiv retorik med antikapitialistiska inslag. Under frra rets mte i Cancun var Bolivia den enda uttalade motstndaren till det som kom att kallas Cancunavtalet, och man frskte in i det sista stoppa att avtalet antogs. Det hindrade emellertid inte den mexikanska ordfranden frn att klubba igenom avtalet. Bolivia anfrde som skl till sitt motstnd att det som beslutats inte var tillrckligt fr att lindra klimatfrndringarna. Bolivia har tidigare, bland annat som sammankallande fr mten om klimatfrndringar och moder jords rttigheter lagt fram krav p en internationell domstol fr klimat och rttvisa, samt att temperaturen maximalt ska ka med 1 grad. Infr Durban har man tagit fram en gemensam position tillsammans med Afrikanska gruppen och LDC (se mer under LDC).

31

4. S gr COP-frhandlingarna till
Nr frhandlingarna brjar i Durban den 29 november finns det redan ett antal frhandlingstexter som frhandlats fram under ret som gtt. I ngra fall r de tekniska detaljerna utredda, och det som terstr r sdant som krver politiska beslut. Mnga parter har redan sin sikt klar, till exempel r stora delar av EU:s position redan faststlld (ven om det alltid finns utrymme fr frhandlingar p plats). Beslut fattas med konsensus, vilket innebr att strre stater i praktiken har vetortt. Nackdelen med konsensus r att man riskerar vlja det minst ambitisa programmet. Avtalet kan helt enkelt bli vagt och innehlla lga krav eftersom man vill komma verens till varje pris - ngot som bland annat Kyotoprotokollet kritiserats fr. Under frra rets frhandlingar i Cancun visade ordfrande Patricia Espinosa att det finns utrymme fr en tolkning av konsensusbegreppet. Bolivia var den enda part som inte kunde tnka sig att acceptera kompromisserna i Cancun-avtalet, och mtte allt ljudligare motstnd, ven frn sina grannlnder. Beslutet om Cancun-avtalet togs efter att den mexikanska ordfranden frklarat, med riktning mot den bolivianske representanten, att Of course I do note your opinion and I will be more than happy to make sure it is reflected in the records of the conference. And if there is no other opinion, this text is approved.

32

Infr Durban har Papua Nya Guinea tillsammans med Mexico lagt fram ett frslag att om det trots idoga frsk inte gr att n konsensus, ska det vara mjligt att fatta beslut med tre fjrdedelars majoritet. Huruvida detta kommer att diskuteras i Durban r oklart, men faktum r att COP aldrig formellt har beslutat om sina rstregler, vilket r sklet till att beslut nu tas med konsensus. Vid COP-mtena r det vanligt att vrdlandets minister som hanterar klimatfrgor vljs till mtesordfrande. Ordfrande fr klimatkonferensen i Durban r Sydafrikas utrikesminister Maite NkoanaMashabane. Fr det mesta sker frhandlingarna till en brjan i arbetsgrupper. Frst nr det nrmar sig slutet av konferensen och bara ngra f frgor terstr samlas alla gemensamt i plenum. Under slutet av konferensens andra vecka finns flera av deltagarlndernas ansvariga ministrar p plats, i vissa fall milj-, energi- och klimatministrar och i andra fall stats- och regeringschefer. Frhandlingarna i Durban avslutas den 9 december. Det r troligt att frhandlingarna i Durban kommer att fortstta lngt in p sista natten, inte minst fr att klara ut de sista detaljerna om Kyotoprotokollets framtid. De detaljer som inte reds ut i Durban, kommer att fortstta frhandlas fram till nsta rs COP, d Sydkorea str vrd.

33

Vem tar rodret i frhandlingarna? EU har lnge haft ett gott anseende inom miljfrgor och har ofta setts som en ledare i klimatfrhandlingarna. I Kpenhamn frefll det emellertid som att EU:s makt var mindre n man hoppats p. Istllet var det USA och Kina som framfr allt styrde frhandlingarna. USA har i kraft av sin storlek som ekonomi och utslppare vldigt starkt inflytande och kan till exempel utva ptryckningar p Kina, Indien och Ryssland - ngot som r svrt fr EU. Men USA:s makt och mjlighet att leda till trots blev det inget avtal i Kpenhamn, delvis beroende p bristande egen vilja, delvis p ofrmga att vertyga andra lnder. Kina r tillsammans med BASIC-lnderna och G77 det tredje stora maktblocket i klimatfrhandlingarna. Kina har dock ingen nskan om att ta en ledarroll i frhandlingarna. Drfr har Kina ofta ansets spela en destruktiv roll och efter Kpenhamnsmtet menade mnga att landet var den strsta bromsklossen. Infr Durban talar emellertid allt fler om Kina som en konstruktiv kraft, ibland ocks i relation till USA. Mjligen r det en framkomlig vg att EU och Kina tillsammans trycker p fr att frm USA att ta en mer konstruktiv roll. Vid frra rets mte i Cancun fick ordfranden Mexico mycket berm fr att man frskte, och enligt mnga lyckades, terupprtta ett frtroende mellan rika och fattiga lnder genom en ppen process. Dessutom

34

visade ordfranden ndvndig beslutsamhet nr avtalet klubbades. rets ordfrande r Sydafrikas utrikesminister Maite Nkoana-Mashabane, som uttalat att hon mnar fortstta p det brobyggande mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder som Mexico genom sitt ppna arbete pbrjade. Vad gller sakfrgor har hon srskilt betonat finansieringsfrgor och genomfrandet av Cancun-avtalet.

35

5. Sveriges roll
Sverige bidrar med runt 0,2 procent av vrldens utslpp av vxthusgaser, s genom att enbart minska vra utslpp frhindras inte de globala klimatfrndringarna nmnvrt. Drfr r Sveriges frmsta mjlighet att pverka de globala utslppen genom att pverka andra lnder att minska sina utslpp. Det diskuteras bde i Sverige och EU om vikten av att g fre med taganden och hur viktigt det r att medla. Inte minst stts denna roll p prov nr det gller att f USA och Kina att n varandra i frhandlingarna. Som ett mindre land med stor trovrdighet p miljomrdet har Sverige en mjlighet att pverka andra lnder, genom att freg som gott exempel, eller genom sin frhandlingsskicklighet. Vid Sveriges EU-ordfrandeskap 2001 frhandlade dvarande miljminister Kjell Larsson vid COP6 i Bonn. Ett halvr innan hade frhandlingarna brutit samman i Haag och USA hade avsagt sig alla ambitioner att ratificera Kyotoprotokollet. Trots detta lyckades man i Bonn enas om en rad viktiga frgor och senare i Marrakech samma r kunde Kyotoprotokollet i stort sett frdigstllas. Den svenska insatsen ansgs d ha varit starkt bidragande och visat p vikten av en bra EU-ordfrande. I allmnhet anses Sverige vara ett medelstort land med goda vitsord nr det kommer till miljfrgor och drfr kan Sverige ibland ha en strre

36

inverkan p frhandlingarna n vad landets storlek antyder. I Durban r det Polen som fr EU:s talan, och som samordnar EU:s position. Drfr minskar Sveriges mjlighet att direkt pverka frhandlingarna. Infr Durban har Sverige varit med och tagit fram den gemensamma EU-positionen, och det r ocks i detta dokument som Sveriges officiella stndpunkter finns. Men Sverige har ven utanfr EU och UNFCCC arbetat med internationella klimatfrgor under ret. Sverige har tillsammans med Bangladesh, Kanada, Mexico och USA, initierat ett samarbete om att minska utslppen av kortlivade, klimatpverkande luftfroreringar, exempelvis metan och sot. Sverige har ocks under 2011 som ett av 40 lnder suttit med i den kommitt som arbetat med att fresl regler, arbetsstt och styrelseformer fr den grna klimatfonden. Inom den s kallade Cartagenadialogen, som syftar till att bygga allianser mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder, har Sverige och Maldiverna tillsammans lett ett arbete fr att sprida goda exempel p hur koldioxidsnla och konkurrenskraftiga ekonomier kan utvecklas.

37

6. Nyckelpersoner
Under frhandlingarna i Durban kommer allts inte vrldens mktigaste ledare vara p plats. Istllet kommer frhandlingarna sktas av en mer anonym samling personer, varav mnga har som fulltidssysselsttning att frhandla just klimatfrgor. Nedan presenteras ngra av Durban-frhandlingarnas nyckelpersoner. Christiana Figueres - (Verkstllande sekreterare UNFCCC) Den frsta juli 2010 eftertrdde Figueres frn Costa Rica Yvo de Boer som chef fr UNFCCC. Dessfrinnan har hon varit vice ordfrande i COP, 2008-2009, samt representerat Latinamerika och Vstindien i Clean Development Mechanism verkstllande byr. Hon har varit en del av den Costa Ricanska frhandlingsdelegationen sedan 1995. Som kuriosa kan nmnas att hon r dotter till Costa Ricas fr detta president Jose Figueres som anses som den Costa Ricanska demokratins grundare. (Ms Maite Nkoana-Mashabane Sydafrikanska ordfrande fr COP 17) Nkoana-Mashabane r sedan maj 2009 Sydafrikas utrikesminister, eller minister fr internationella relationer och samarbete, som hennes officiella titel lyder. Hon har tidigare varit bland annat parlamentsledamot fr ANC, och Sydafrikas hgkomissarie i Indien och Malaysia. Under COP-17 r

38

det hon som kommer att leda frhandlingarna frn sin ordfrandestol. Anna Lindstedt (Sveriges klimatambassadr) Den 1 september 2011 brjade Anna Lindstedt sin tjnst som ny klimatambassadr med placering p Miljdepartementet. Anna Lindstedt tar platsen efter klimatambassadr Staffan Tillander och kommer nrmast frn tjnsten som Sveriges ambassadr i Mexico. Anna Lindstedt kommer bland annat att inneha rollen som Sveriges chefsfrhandlare i Durban. Under frhandlingarna sista dagar kommer hon att ersttas av Sveriges nya miljminister Lena Ek, som kommer till Durban. Connie Hedegaard (EU:s klimatkommissionr) Hedegaard var miljminister 2004-2007 i Anders Fogh Rasmussens regering, samt klimat- och energiminister 2007-2009. Hedegaard nominerades i november 2009 till EU-kommissionr med ansvar fr klimatfrgor. Samtidigt avgick hon som klimat- och energiminister, men kvarstod i regeringen som minister fr FN:s klimatkonferens i Kpenhamn 2009. Hedegaard har en magisterexamen i litteraturhistoria.

Todd Stern (USA:s chefsfrhandlare) Valdes av USA:s utrikesminister Hillary Clinton till att bli USA:s srskilde sndebud i klimatfrgor och drmed
39

ocks chefsfrhandlare fr USA under Kpenhamnsfrhandlingarna. Rdgav Hillary Clinton i miljfrgor under dennes presidentvalskampanj. Var seniorfrhandlare fr Vita huset under Kyotofrhandlingarna. Arbetar i nra samarbete med bitrdande klimatsndebudet Jonathan Pershing, som fretrtt USA i flera av frhandlingarna under ret. Xie Zhenhua (Kinas chefsfrhandlare) Kinas chefsfrhandlare Xie Zenhua r president Hu Jintaos srskilde representant fr klimatfrgor. Har en ingenjrsexamen, varit medlem av kommunistpartiet sedan 1969 och r ocks ordfrande i statliga rdet fr naturskydd samt vice ordfrande i Kinas utvecklingsoch reformkommission. Margaret Mukahanana-Sangarwe (leder arbetsgruppen AWG-LCA) AWG-LCA (Ad Hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention) r en arbetsgrupp som varit ansvarig fr att ta fram flera frhandlingstexter till Durban, som rr de lngsiktigare frgorna utanfr Kyoto-protokollet. Margaret Mukahanana-Sangarwe frn Zimbabwe r ordfrande i gruppen och vntas f en viktig roll under frhandlingarna. John Ashe (leder arbetsgruppen AWG-KP) AWG-KP (Ad Hoc Working Group on Further Committments of Annex I Parties under the Kyoto Protocol) r en arbetsgrupp inom konventionen som
40

utvrderar framtida utslppsminskningar fr industrilnder bundna av Kyotoavtalet. John Ashe frn Antigua leder gruppen och vntas f en viktig roll under frhandlingarna.

41

7. Ett komplicerat maktspel

Alla lnder vill n en verenskommelse som innebr mindre utslpp och mindre klimatfrndringar. Trots detta gemensamma ml r det svrt att komma verens. Klimatet definieras i internationella sammanhang som en offentlig nytta, vilket betyder att ett lands agerande pverkar alla. Oavsett var i vrlden en utslppsminskning sker sprids klimatgaserna jmnt i atmosfren och resultatet blir detsamma. Eftersom det r kostsamt till en brjan att snka sina utslpp, frsker alla lnder f utslppsminskningarna att ske ngon annanstans. Detta har resulterat i en situation liknande fngarnas dilemma* dr mnga parter vntar s lnge som mjligt med att ta sig utslppsminskningar, i hoppet att andra ska gra dem istllet. Infr Kpenhamn visade sig detta bland annat genom att inga andra parter frutom EU har offentliggjort ngra konkreta utslppsml. Ett grundlggande problem som gr det svrt att komma verens r misstron mellan rika och fattiga lnder, som innebr att utvecklingslnderna, till exempel nr de samlas som G77*, mter alla frslag med skepsis eftersom de inte litar p att de utvecklade lndernas intentioner. Ett annat problem som genomsyrar det flesta diskussioner, r det faktum att de utvecklade lnderna har strre ansvar fr klimatproblemet eftersom de i
42

sekler sttt fr nstan alla utslpp. Detta anses orttvist eftersom det lett till de utvecklade lndernas industriella dominans idag - och nu nr det r de fattiga lndernas tur att utvecklas, tillts de inte gra utslpp. Att ta beslut med konsensus (alla mste vara verens) innebr ocks att avtalet riskerar att bli svagt eftersom man vill komma verens till varje pris. Det r allts mycket svrt att med konsensus besluta vem som ska gra mest och vem som ska betala vad till vem. Till rga p allt kantas frhandlingarna av frseningar och frhinder, ofta p grund av inhemsk opinion, som i mnga fall hindrat lnder att infrliva beslut i det egna landets lagstiftning och drmed omjliggjort ett globalt avtal. Ett annat problem, som redan nmnts ovan, r de flesta lnder verkar ovilliga att sjlva dra det tunga lasset. Slutligen har efterlevnaden av verenskommelserna skapat problem. Det har varit alltfr enkelt att lova runt men hlla tunt. Vem ska gra mest? Om alla vrldsinvnare delade lika p utslppsminskningarna, skulle vi f slppa ut tv ton koldioxid per person r 2050 - en global minskning med tv tredjedelar. D skulle temperaturen p jorden enligt IPCC:s berkningar inte stiga med mer n tv procent, vilket r mlet i dagslget. Rent praktiskt skulle det exempelvis innebra att:

43

USA tvingas minska sitt utslpp med 90 procent. Sverige minskar sina utslpp med 66 procent. Kina drar ner p utslppen med 50 procent. Albanien dremot skulle f dubbla mngden utslpp. Moambique skulle kunna ka sitt utslpp med 2 ton per person eftersom landet knappt gr ngra utslpp alls idag. Det r givetvis inte realistiskt. En annan metod vore att alla lnder gjorde en insats proportionell till respektive lands utslpp, BNP och befolkningsmngd, och att rika lnder kan kpa utslppsminskningar i fattigare lnder, dr de r billigare. Men i praktiken anser de rika lnderna d att de sjlva tvingas betala fr mycket, medan de fattiga lnderna kommer fr billigt undan. I ramkonventionen och Kyotoprotokollet har det slagits fast att de utvecklade lnderna mste snka sina utslpp innan de kan vnta sig att de fattiga lnderna gr det, ngot som fr kraftigt medhll av G77. Men mnga rika lnder, till exempel USA, r inte beredda att g med p detta, trots att deras utslpp de senaste 150 ren ligger till grund fr dagens klimatproblem. Proportionell jmlikhet avgr vem som betalar vad Inom ramkonventionen tillmpas just nu proportionell jmlikhet. Det innebr att lnderna betalar utifrn hur skyldiga de r till det aktuella problemet (klimathotet) samt vilka kostnader/konsekvenser det skulle innebra fr just dem att minska sina utslpp. Med detta system slipper de allra fattigaste lnderna gra omfattande utslppsminskningar, medan de utvecklade lnderna istllet tar p sig ansvaret fr de senaste seklens utslpp.

44

En invndning mot ovanstende resonemang r att de rikare lnderna faktiskt inte knde till koldioxidutslppens effekter fre 1990. Drfr har det argumenterats att endast utslpp efter 1990 borde rknas nr ansvarsfrgan diskuteras. Vem betalar fr de fattiga lndernas framtid? Tillvxt utan koldioxidutslpp krver ny teknik, teknik som framfrallt finns i den industrialiserade vrlden inte i utvecklingslnderna. Drfr sger Kyotoprotokollet att de rika lnderna i framtiden ska bidra med pengar och grn teknik, och drmed frenkla fr utvecklingslnderna att minska sina utslpp. Fattiga lnder har krvt stora summor i std fr att ha rd med den nya tekniken. Enligt Kpenhamnsverenskommelsen ska de utvecklade lnderna bidra med 30 miljarder dollar under perioden 2010-2012 och frn och med 2020 ska man bidra med 100 miljarder rligen i klimatbistnd till utvecklingslnder. Utvecklingslnder som Kina har i sin tur krvt kompensation fr de utslpp som sker inom deras exportindustri, som till stor del producerar billiga varor fr marknader i industrinationer. De oljeproducerande lnderna i OPEC har sin sida krvt kompensation fr uteblivna inkomster nr de sljer mindre olja. Ett frslag till finansiering r att samtliga utvecklade lnder bidrar med en viss procent av respektive BNP,

45

liknande FN:s system fr bistnd (0,7% av varje lands BNP). Ett annat frslag r att alla lnder frutom de allra fattigaste bidrar med en summa grundad p utslpp, befolkning och BNP. Med det frslaget skulle en del fattiga lnder f tillbaka mer n de ger, ett system som skulle likna EU:s system fr medlemsavgifter. I Kpenhamn enades lnderna om att upprtta en fond fr finansiering (the Copenhagen Green Fund). Hur den ska finansieras, utformas och styras r nnu inte klart, men lnderna hoppas kunna komma verens om detta i Durban. Hur garanterar man att avtalet hlls? ven om man skulle komma verens om hur mycket olika lnder ska minska sina utslpp och hur mycket pengar som ska fras ver frn rika till fattiga lnder terstr en viktig frga. Hur ska man se till att avtalet hlls? nda sedan det frsta internationella miljavtalet slts i Stockholm 1972 har efterlevnaden av verenskommelserna varit ett bekymmer. Det har varit svrt att finna gemensamma metoder fr vad som ska ske nfr lnder inte lever upp till avtalen. Detta beror i sig p att miljfrgor berr s kallade global commons atmosfren, haven och den biologiska mngfalden existerar oberoende av nationsgrnserna. Det r svrt att bevisa att en viss miljskada har uppsttt p grund av en annan nations otillrckliga agerande. Hittills har den internationella domstolen inte prvat ngot sdant fall. Likas r det svrt att utdma olika straff om det inte finns tydliga frbud formulerade - ngot

46

som r relativt ltt nr det gller anvndning av freoner eller kvicksilver, men desto svrare nr det gller utslpp av vxthusgaser. Miljavtalens avsnitt om efterlevnad brukar innehlla tre delar: Frebyggande mekanismer som ska frhindra att stater bryter mot sina taganden (preventing non-compliance) Mekanismer som underlttar lndernas arbete med att uppfylla avtalen (facilitating compliance) Mekanismer som verser och utvrderar hur lnderna arbetar fr att n de olika mlen (managing compliance) Det kan ta tid innan det str klart hur mekanismerna kommer att uttryckas i text. S blev det efter Kyotomtet, dr man skt frgorna om hur lnderna skulle behva leva upp till kraven p framtiden. Det drjde till mtet i Marrakech 2001 d ett tillgg till Kyoto, (Marrakechreglerna) skapade en internationell kommitt fr att kontrollera och reglera att Kyotoavtalet fljs. Kommittn har olika sanktionsmjligheter till sitt frfogande, vilket ibland bara innebr milda thutningar t lnder som inte lmnar in nationella utslppsrapporter i tid. Vid allvarligare vertrdelser kan resultatet bli avdrag frn landets tilltna utslppsmngd, eller att landet utesluts frn handeln med utslppsrtter. Vrldens miljrttsjurister har sedan Marrakechmtet debatterat om reglerna verkligen gr ngon skillnad. De sanktioner kommittn frfogar ver bedms som
47

svaga eller rent av i konflikt med Kyotos utslppsml. Samtidigt har inget internationellt miljavtal i historien varit lika tydligt i att formulera konsekvenserna av att inte flja verenskommelserna. Ett stt att frklara Marrakechreglerna r att de formulerar hot om plagor snarare n att de faktiskt mnar leda till ett straff i sig. Ngra tunga juridiska eller ekonomiska straff mot den som bryter mot avtalen finns inte, som det t ex gr mot lnder som bryter mot miljkrav inom EU. Idag ligger flera av industrilnderna lngt ifrn att klara sina taganden till 2012, men trots detta har nnu ingen sanktion utdmts. Bland OECD-lnderna har Kanada varit bland de smsta p att uppn Kyotomlen. Enligt Marrakechreglerna ska Kanada f en kraftig minskning av sina tilltna utslpp efter 2012 d den nya perioden tar vid. I praktiken innebr detta att Kanada tvingas kpa upp utslppsrtter p en internationell marknad som motsvarar den utdmda sanktionen. Kanada fr drmed ett slags bot, men samtidigt stiger vrldsmarknadspriset p koldioxid. Det gr att Kanadas misstag blir knnbara fr alla lnder som deltar i utslppshandeln. Det ironiska med reglerna fr Kyotoprotokollet r emellertid att ett land i princip sjlv kan besluta om det ska omfattas av dem. Enligt protokollet kan en efterlevnadsmekanism enbart kan komma till genom ett tillgg till protokollet (vilket skedde i Marrakech). Eftersom protokollet ocks freskriver att tillgget endast gller de stater som ratificerat tillgget kan allts stater sjlva besluta om efterlevnadsmekanismen ska glla dem eller ej.
48

Kanada har uttalat att man inte tnker fullflja avtalet och landet har inte heller ngra strafftgrder att vnta. Srskilt eftersom det i nulget inte finns ngon andra tagandeperiod att utva bestraffningen under. Frgorna om ett klimatavtals efterlevnad och eventuella straffpfljder lr inte st hgt p dagordningen i Durban. Nr ett avtal vl r p plats tyder mycket p en upprepning av proceduren efter Kyoto - att ett framtida COP-mte fr uppdrag att lsa ut frgorna. Skert vill ocks parterna avvakta tills alla data ver Kyotomlen finns tillgngliga fr att se hur mnga som missat mlen och hur grova vertrdelserna varit.

49

8. Hur kommer det att g?

Det sedvanliga r att varje COP avslutas med ngon form av verenskommelse, som kallas fr avtal, protokoll, frdplan eller ngot annat beroende p dess styrka och innehll. Kyotoprotokollet upphr i teorin inte 2012, men blir det inget konkret innehll, ingen andra tagandeperiod, sjlvdr det nd i praktiken. Finns det ingen som tar sig att minska utslppen faller idn bakom protokollet. Bortsett frn EU vill inget av de strre lnder som har taganden att minska sina utslpp skriva p fr en andra period, och drfr finns det inte heller ngot som tyder p att protokollet kommer att terupplivas. En eventuell frlngning av Kyotoprotokollet ska drfr ses som en vergngslsning fram till det att man lyckats enas om ett avtal som ven involverar vriga stora ekonomier, frmst USA och Kina. Fr merparten av utvecklingslnderna r det en central frga att behlla Kyotoprotokollet. Fr flera av de fattigare utvecklingslnderna handlar det till stor del om att de inte vill riskera att frlora det avtal som faktiskt finns, och som klart och tydligt lgger ansvaret fr att vidta tgrder p de utvecklade lnderna. ven om de p intet stt r njda med vad Kyotoprotokollet resulterat i, fresprkar de att behlla det avtal som finns, med tydliga definierade ansvar, jmfrt med risken att ett framtida avtal inte innehller bindande
50

avtal fr utvecklade lnder, eller krav p att bidra med finansiering. Better the devil you know, than the devil you dont, som britterna sger. Fr de vxande ekonomierna, exempelvis Kina och Brasilien, finns den stora vinsten med Kyotoprotokollet i att de kan vnta nnu ett tag med ta sig utslppsminskningar. Flera av de vxande ekonomierna vidtar redan nu tgrder, i flera fall kraftigare n de som grs i exempelvis USA. Men de anser det orttvist att de ska ges samma ansvar som exempelvis EU och USA, samtidigt som det i flera av de vxande ekonomierna finns en tveksamhet mot rttsligt bindande taganden (som det ocks gr i USA). Det kan bli s att EU till slut gr med p en frlngning av Kyotoprotokollet, inte minst som en gest av vlvilja till utvecklingslnderna. I och med att EU har ppnat, frvisso villkorat, fr en andra tagandeperiod skulle det troligen ses som ett stort svek om EU i praktiken blev den part som snkte Kyotoprotokollet. Fr EU innebr inte heller en andra tagandeperiod ngot utver vad de redan tagit sig sjlva i form av utslppsminskningar. En andra tagandeperiod underlttar ocks en fortsttning av de flexibla mekanismerna (frmst CDM) fr att kpa utslppsminskningar i andra lnder. Det kan ocks vara ett incitament fr EU att skriva p. CDM-systemet r frvisso inte knutet till en tagandeperiod, utan till Kyotoprotokollet som sdant, men en andra tagandeperiod skulle tydliggra att CDM, eller liknande mekanismer, har en roll att spela

51

ven framver, vilket r ett uttalat intresse frn EU:s sida. Parallellt med frhandlingarna om Kyotoprotokollets framtid r den stora frgan allts vilken vg lnderna ska vlja att g fr att hitta ett avtal som samtliga lnder vill skriva under. Dr finns flera viktiga frgor. En r om avtalet ska vara rttsligt bindande, en annan r vilka lnder som ska ha taganden. Flera utvecklingslnder, EU och Japan har fresprkat rttsligt bindande avtal, medan exempelvis USA framstr som relativt njda med en s kallad pledgeand-review-process, vilket r grunden fr Kpenhamnsverenskommelsen. Lnder rapporterar dr sina frivilliga ml fr utslppsminskningar, vilka sedan utvrderas efterhand. Kina har varit inne p samma linje. Frgan r var balansen gr mellan viljan att ha ett rttsligt bindande avtal, som inte minst har en symboliskt strre relevans, och att f med flera lnder i ett avtal dr taganden r frivilliga. r det mer vrt med f lnder som frbundit sig att minska sina utslpp, eller fler lnder som utan frpliktelser rapporterar vilka utslppsminskningar de avser att gra? Det r uppenbart att de stora utvecklade lnderna inte kommer acceptera ett avtal dr vxande ekonomier som Kina, Indien och Brasilien inte har jmfrbara taganden. Den uppdelning av lnder som gjordes 1992 anses av flera vara frlegad. Det framstr som orimligt att Argentina och Tanzania avkrvs samma ansvar.
52

Drfr r en knckfrga hur man ska bttre avspegla konventionens grundprincip om gemensamt men delat ansvar. Detta kommer troligen bli en av de enskilt svraste frgorna nr ett nytt avtal ska frhandlas fram, oavsett nr i processen den hanteras. Redan i Durban kan de bli en diskussion kring detta, i samband med frhandlingar om en frdplan fr ett nytt avtal. Hur pverkas frhandlingarna i andra frgor, ssom utformandet av den grna klimatfonden, REDD+ och teknikfrgor av vad som sker i de stora frgorna? Ett tnkbart scenario r att om frhandlingarna om huvudfrgorna gr mycket dligt, lgger frhandlarna fokus p de omrden dr det r mjligt att gra framsteg, och d kanske det sker framsteg inom exempelvis teknikfrgorna och den grna klimatfonden. andra sidan kan stmningen frsmras betnkligt om det exempelvis inte verkar bli ngon andra tagandeperiod i Kyotoprotokollet, vilket kan blockera framsteg ven i andra frgor. Ett tnkbart utfall r att det blir en form av frlngning av Kyotoprotokollet, dr EU r den enda strre utslpparen med taganden. Parallellt med detta enas man om en frdplan fr att n ett nytt avtal som innehller de stora ekonomierna inom ngra r, exempelvis 2015. Ett avtal som d kan trda ikraft ngot eller ngra r senare. Klart r att det kommer drja innan det finns ett avtal p plats, dr alla stora utslpparna har tagit sig att minska de globala utslppen av vxthusgaser.
53

Samtidigt som frhandlingarna inom FN gr sakta framt och utslppen r hgre n ngonsin, sker vissa framsteg p nationell, och i vissa fall regional, niv runt om i vrlden. EU handelssystem EU ETS gr 2013 in i en ny period dr fretagen mste kpa sina utslppsrtter p auktion. I Australien har man beslutat om en koldioxidskatt som 2015 ska verg till en utslppsmarknad. I Kalifornien (vrldens ttonde strsta ekonomi) pbrjas 2013 en utslppsmarknad som pminner om den som finns i Europa. Samma r inleder Kina ett frsk med en form av utslppshandel i ngra provinser med mlet att s smningom upprtta en nationell marknad. Kan dessa marknader kopplas samman finns mjligheten att skapa ett globalt pris p koldioxid, vilket skulle gra mycket fr att minska utslppen. Det som sker p internationell niv och nationellt niv kan synas vara lngt ifrn varandra, men pverkar varandra i hg grad. Fr varje avtal som tecknas p internationell niv, kar uppmrksamheten och incitamenten fr att agera nationellt. Fr varje framgngsrik nationell tgrd, kar bengenheten hos lnderna att acceptera krav p att minska sina utslpp. Lnderna mrker att det r mjligt och inte till nrmelsevis s skadligt fr ekonomin med klimattgrder som mnga befarar. Fr att varje nationell tgrd ska f maximal effekt, mste i sin tur de internationella institutionerna vara kapabla att underltta fr marknader att kopplas samman och fr framgngsrika exempel att exporteras.

54

55

9. Ordlista
(En utfrligare lista finns hr: http://unfccc.int/essential_background/glossary/items/366 6.php#M) AAU: Assigned Amount Unit. Motsvarar ett ton utslpp i Kyotoprotokollet. Kan handlas med andra lnder i de flexibla mekanismen JI. AGF: (High-Level Advisory Group on Climate Change Financing) Av Generalsekreteraren tillsatt grupp fr att utreda och hitta lsningar till finansieringen frn rika till fattiga lnder. Annex I-lnder: Industrialiserade lnder med taganden under Kyotoprotokollet. Annex II-lnder: Industrialiserade lnder frn fregende grupp med skyldighet att stlla upp med finansiella resurser fr att mjliggra fr utvecklingslnder att genomfra utslppsminskande tgrder. AOSIS: Alliance of Small Island States. Frhandlingsgrupp bestende av 43 lnder som antingen r sm -stater, eller ngot strre lgt liggande lnder, som riskerar att versvmmas vid en hjning av havsnivn. AWG-KP: (Ad hoc Working Group on further commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol) AWG-KP upprttades av parterna i Montrealprotokollet r 2005. I AWG-KP frband sig industrialiserade lnder att vervga vidare frbindelser av Kyotoprotokollet fr perioden efter 2012 och var menat att kommat till beslut under Kpenhamnsmtet 2009. AWG-LCA: (Ad hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention) The AWG56

LCA upprttades p Bali 2007 fr att frvalta frhandlingar av en frstrkt internationell verenskommelse gllande klimatfrndringarna. Mlet var att detta skulle fastsls under Kpenhamnsmtet 2009. BASIC: Samarbetsgrupp mellan Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina som mnar ha en gemensam position i de globala klimatfrhandlingarna. CDM (Clean Development Mechanism): En del av Kyotoprotokollets s.k. flexibla mekanismer dr utvecklade lnder genom att finansiera utslppsminskande projekt i utvecklingslnder kan tillgodorkna sig utslppsminskningar utomlands. COP: Conference of Parties (partskonferenser). Hgsta beslutande organ inom UNFCCC bestende av konventionens samtliga parter som mts rligen COP15: Den 15:e partskonferensen - som hlls i Kpenhamn i december 2009. Det r ngot olyckligt att Conference of Parties och Copenhagen som stad ofta frkortas med samma tre bokstver, eftersom COP15 i framtiden ltt kan misstolkas som Copenhagen 2015. COP16: Den 16:e partskonferensen - som hlls i Cancn i Mexico under november och december 2010 och ledde fram till Cancunavtalet. Fngarnas dilemma: Spelteoretisk metafor som syftar till att frklara svrigheterna med samarbete. Om det finns en risk att ensam behva st fr den strsta delen av kostnaderna vljer man ett alternativ som r smre n det bsta gemensamma utfallet, men som garanterar ett utfall bttre n det allra smsta. Gemensamt men delat ansvar: Den grundprincip i Konventionen som sger att ansvaret fr att minska utslppen r gemensamt, men att rikare lnder med hgre utslpp ska ta ett strre ansvar.
57

G8: Grupp bestende av tta stora industrialiserade ekonomier. Frankrike, Italien, Japan, Kanada Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA. G20: 19 stater plus EU som rknas som de strsta ekonomierna. Betydligt strre geografisk spridning n exempelvis G8. G77 och Kina: Frhandlingsgrupp inom FN bestende av drygt 130 lnder som i varierande form anses vara utvecklingslnder. Under 2009 r Sudan gruppens ordfrande. Icke-Annex I-lnder: Mestadels utvecklingslnder som inte har ngra taganden att snka sina utslpp av vxthusgaser enligt Kyotoprotokollet. IPCC: Intergovernmental Panel on Climate Change. Vetenskaplig klimatpanel under FN. Har gjort rekommendationer till Kpenhamnsfrhandlingarna. Kyotoprotokollet: Globalt mellanstatligt avtal dr stater tagit sig minska sina utslpp av vxthusgaser. Frsta tagandeperioden lper 2008-2012. JI: Joint Implementaion. En flexible mekanism som gr att lnder som minskar sina utslpp med mer n vad Kyotoprotokollet krver kan slja sin AAU till lnder som inte nr sina ml. LDC: Least Developed Countries. Frhandlingsgrupp bestende av de 49 stater inom FN-systemet som definierats som de allra minst utvecklade lnderna. De r ocks medlemmar i G-77. MEF: Major Economies Forum. 16 stater plus EU som tillsammans str fr ver 75 procent av de globala utslppen. Amerikanskt initativ som kompletterar frhandlingarna inom UNFCCC (se nedan). MRV (Measuring, Reporting and Verification) Fr att ka sannolikheten att multilaterala avtal fljs innehller de ofta specificerade metoder fr mtning, rapportering och verifiering.
58

Proportionell jmlikhet: Inom ramkonventionen tillmpas just nu proportionell jmlikhet. Det innebr att lnderna betalar utifrn hur skyldiga de r till det aktuella problemet (klimathotet) samt vilka kostnader/konsekvenser det skulle leda till att minska utslppen. Ramkonvention: En ramkonvention r en bindande verenskommelse mellan flera parter fr ett fortsatt samarbete. Det kan exempelvis rra sig om allmnna mlsttningar och frpliktelser fr samarbete om en viss frga eller inom ett visst geografiskt omrde. Ratificering: Beslut av lagstiftande frsamling som innebr att ett internationellt avtal infrlivas i den nationella lagstiftningen. REDD: (Reducing Emissions from De-forestation and Forest Degradation). En stegmetod avsedd att anvnda marknadsmekanismer i minskningen av vxthusgasutslpp frn avskogning. REDD-krediter gr det mjligt fr utvecklade lnder att minska avskogning i utvecklingslnder. Technology mechanism: Inrttad genom Cancunavtalet fr att underltta genomfrandet av kade insatser fr teknikutveckling och teknikverfring i utvecklingslnder. UNFCCC: United Nations Framework Convention and Climate Change. FN:s ramkonvention (se ovan) om klimatfrndringar antogs 1992 och r grunden fr Kyotoprotokollet och de kommande frhandlingarna i Kpenhamn.

59

www.fores.se brev@fores.se Bellmansgatan 10, 118 20 Stockholm

60 FORES FORUM FR REFORMER OCH ENTREPRENRSKAP