Ä R A S O RG .

B BE A
RI N
G S
ORROW

Bära sorg Mode spelar en aktiv roll i livets alla skeenden även i tider
av sorg. Runt sekelskiftet 1900, men även tidigare, lades stor vikt vid hur
man uttryckte sorg i sättet att klä sig. Dåtidens modemagasin gav tips om
vilka material som var bäst lämpade för klänningar till middagar, baler och
dagligt bruk. Det fanns särskilda kläder och regler för korrekt beteende för
att hedra minnet av en människas frånfälle. I motsats till vad många tror, var
en av sorgedräktens funktioner att erbjuda bäraren en möjlighet att behålla
en modern fasad och samtidigt gå igenom sörjandets olika stadier.

Medlemmarna i den Hallwylska familjen fick sin beskärda del av förluster

och de följde de bruk som ansågs tillhöra personer i deras samhällsgrupp.
Föremålen i denna utställning spänner över en tidsperiod från 1890- till
1940-talet. Utställningen beskriver inte endast hur sorg visades i kläderna,
utan även hur sorgedräkten följde modet i tiden.

Bearing sorrow Current public displays of mourning differ greatly

from the structured and regimented practices of the previous centuries.
The highly-ritualized mourning of the Victorian era (the second half of the
nineteenth century) is probably the most recognizable vestige to the mod-
ern viewer, although such practices predate this period. Mid-nineteenth-
century fashion magazines offered tips on which materials were best
suited for making dresses for dinners, balls, and daily use. Specific types
of clothing and rules for proper behavior set the standard for how one was
to behave. The very purpose of mourning dress was to allow the wearer to
remain fashionable while dealing with sorrow.

The members of the Hallwyl family followed the customs that were consid-
ered proper for members of their social strata. The objects in this exhibition
span from the 1890s to the 1940s and show not only how these practices
were expressed through their clothing, but also how mourning eventually
evolved into fashionable objects in their own right.