Jag har aldrig ngonsin sett en fanatiker med sinne fr humor, inte heller har jag sett en mnniska

med sinne fr humor bli fanatiker S beskriver frfattaren Amos Oz ett av botemedlen mot fanatism i boken Hur man botar en fanatiker (Wahlstrand & Widstrand, 2002). Dock, fortstter han, ska detta botemedel tas med en nypa salt d han egentligen inte har ngot botemedel mot fanatism utan snarare frsker frst hur den uppkommer och hur den kan kontrolleras. I boken frsker frfattaren hitta argument fr hur fanatism uppstr och vilka medel som kan tnkas mottverka den. Att kunna skratta t sig sjlv r sledes ett stt att motverka fanatism. Ett annat r frmgan att kunna stta sig in i andra mnniskor stt att tnka och leva. Amos Oz berttar om sin farmor som nr han var liten frklarade fr honom skillnaden mellan jude och kristen: Du frstr, de kristna ttror att Messias har varit hr en gng och att han skert en dag kommer att tervnda. Judarna hvdar att Messias nnu inte har kommit. P grund av detta har det frekommit s mycket vrede, frfljelse, blodutgjutelse, hat Varfr? Varfr kan inte alla helt enkelt vnta och se? I kapitlet Israel och Palestina: mellan rtt och rtt frsker frfattaren bygga vidare p sin tes om att kunskap, humor och empati, r lsningen p konflikten mellan Israel och Plaestina. Han drar jmfrelser mellan kolonialism och imperialism samt offren fr denna med good guys och bad guys. Tyvrr sger han rden israelsika-palestinska konflikten inte lika uppenbar. Den r inte kampen mellan ont och gott utan snarare en kollision mellan rtt och rtt. Det han menar r att Palestina tillhr bde judarna och palestinerna. Hur ser lsningen ut p denna konflikt? Frfattaren skriver att Mnga mnniskor i Europa skickar fantastiska inbjudningar till mig att komma och tillbringa en rosenrd helg tillsammans med palestinska kolleger fr att vi ska kunna lra knna, och gilla varandra, inse att ingen har horn och svans och att problemen d kommer att frsvinna. Frfattaren tycker att bl.a Europeer har en naiv syn p konflikten. Att det bara handlar om att frst att vi alla r mnnsikor. Men sger frfattaren det existerar inte ngot missfrstnd mellan den palestinske araben och den israeliska juden. De vill bda ha samma land vilket bddar fr en fruktansvrd tragedi. Hr kommer frfattaren in p nnu ett stt att kunna motverka fanatismen: vilja och frmgan till att kunna kompromissa! Han sger Make Peace Not Love dvs lsningen ligger inte i att frst att vi r lika som mnniskor och att vi skulle lra oss tycka om varandra utan lsningen ligger i att hitta kompromissen som skapar fred. Sjlv tror jag frfattaren redan frn brjan har ett stort problem: han vill hitta en frklaringsmodell och en urskt fr att frsvara Israels existens. Oavsett vad man tycker om detta s gr denna utgngspunkt att han redan har satt p sig sina frgade glasgon och nu kommer att leta efter argument som styrker detta att judarna har rtt till landet Palestina. Visserligen r hans tankar bde intressanta och lite annorlunda men man vntar nd hela tiden p just detta kom till saken, vad vill du f oss att tycka? Men samtidigt ligger hans styrka i det realistiska stt han ocks frsker se p saken: det handlar inte om vi ska lska varandra utan det handlar om rtten till mark! Dr hller jag med honom nr han sger att ett bra staket skapar goda grannar!