Sammandrag - Elektromagnetism

Elektromagnetiska flt
i sammandrag
Kursbok Cheng: Field and wave electromagnetics
(alt. Cheng: Fundamentals of engineering electromagnetics = Lilla Cheng)
c Eva Palmberg
Institutionen fr Signaler och system
Chalmers tekniska hgskola
2011
ii
Innehll
1 Vektoranalys 1
1.1 Skalr- och vektorprodukt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.1.1 Skalrprodukt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.1.2 Vektorprodukt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.2 Lngd- yt-, och volymelement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.3 Gradient, divergens, rotation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.3.1 Gradient, deloperator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.3.2 Divergens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.3.3 Rotation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.4 Divergensteoremet, Stokes teorem mm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.4.1 Divergensteoremt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.4.2 Stokes teorem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.4.3 Indentiteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.4.4 Helmholtz teorem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
2 Elektrostatik i vakuum 5
2.1 Laddning, laddningstthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
2.2 Coulombs lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
2.3 Denition av E-flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
2.4 Postulat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
2.5 E-flt genom superposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
2.6 Gauss lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
2.7 Potential . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
2.8 Potential genom superposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
2.9 Potential via E-flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
2.10 Linjeladdningar och referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
2.11 Ledare i elektrostatiskt flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
3 Dielektriska material 14
3.1 Dipolen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
3.2 Polarisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
3.3 D-fltet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
3.4 Randvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
3.5 Kapacitans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
3.6 Elektrostatisk energi och kraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
3.6.1 Elektrostatisk energi fr punktladdningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
3.6.2 Energi fr laddningsfrdelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
3.6.3 Elektrostatisk energi uttryckt med flten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
3.6.4 Kraft p punktladdning i E-flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
3.6.5 Elektrostatisk kraft p ett freml . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
3.6.6 Kraft, vridande moment och energi fr dipol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
4 Lsningsmetoder 21
4.1 Poissons och Laplaces ekvationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
4.2 Laplace-operatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
4.3 Analytisk lsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
4.4 Numerisk lsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
4.5 Speglingsmetoden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
4.5.1 Spegling i metallplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
4.5.2 Cylinderspegling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
5 Strmning 28
5.1 Strmtthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28
5.2 Resistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
5.3 Spnningskllor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
5.4 Kirchhoffs spnningslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
5.5 Kontinuitetsekvationen. Kirchhoffs strmlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
5.6 Effektutveckling. Joules lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
5.7 Randvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
5.8 Spegling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
5.9 Resistansberkning direkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
5.10 Ytstrmtthet, ytresistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
5.11 Tvdimensionell strmning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
5.12 Numerisk resistansberkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
iii
iv Innehll
6 Magnetostatik i vakuum 35
6.1 Lorentzkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
6.2 Postulat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36
6.3 Amperes lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36
6.4 Magnetiskt de . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
6.5 Vektorpotential . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
6.6 Biot-Savarts lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
6.7 Kraft p ledare i B-flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
6.8 Magnetisk dipol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
7 Magnetostatik med magnetiska material 40
7.1 Magnetisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
7.2 H-fltet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
7.3 Magnetkretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
7.4 Randvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
7.5 Induktans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
7.6 Magnetisk energi och kraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
7.6.1 Energi fr strmfrdelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
7.6.2 Energi uttryckt med flten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
7.6.3 Kraft p strmslinga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
7.6.4 Kraft p freml . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
8 Induktion 46
8.1 Faradays lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
8.2 Transformatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
9 Elektromagnetiska flt 49
9.1 Frskjutningsstrmmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49
9.2 Maxwells ekvationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49
9.3 Retarderade potentialer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50
9.4 Vgor i vakuum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
9.5 Poyntingvektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
10 Komplexa flt 53
10.1 Inledande exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
10.2 Komplexa flt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
10.2.1 Polarisationstyp mm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
10.2.2 Vgekvationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
10.2.3 Samband E H . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
10.2.4 Skiss av E och H fr plan vg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
10.2.5 Berkning av och Z . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
10.2.6 Fashastighet, vglngd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
10.2.7 Skineffekt, plan vg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
10.2.8 Ytstrmtthet, ytimpedans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
10.2.9 Skineffekt, rund trd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
10.2.10 Poyntingvektorn, plan vg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
10.2.11 Poyntingvektorn, effekt, energi komplext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
10.2.12 Plan vg i godtycklig riktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
10.2.13 Fashastighet och grupphastighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
10.2.14 Icke-plana vgor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
11 Reexion, transmission 62
11.1 Reexion, vinkelrtt infall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
11.1.1 E och H, infall mot en grnsyta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
11.1.2 Berkning av r och t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
11.1.3 Poyntingvektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
11.1.4 Infall mot planparallell platta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
11.2 Reexion och brytning, snett infall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
11.2.1 Uttryck fr frlustfria material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
11.2.2 Material med frluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
11.2.3 Poyntingvektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Innehll v
12 Antenner 70
12.1 Hertzdipol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
12.1.1 Strlningsdiagram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
12.2 Sprtantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
12.3 Strlningsresistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
12.4 Antennfrluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
12.5 Antennfrstrkning mm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
12.5.1 Sndarantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
Index 74
vi Innehll
Kapitel 1
Vektoranalys
Inledning
Elektromagnetiska flt orsakas av laddningar i vila och i rrelse. En del storheter r skalrer
- t.ex. laddning och strm. Andra r vektorer, dvs. har storlek och riktning - elektriskt flt,
magnetiskt flt....
Vi behver beskriva hur storheterna varierar i tid och rum. Fysikaliska lagar gller oberoende
av koordinatsystem. Drfr skriver man lagarna, Maxwells ekvationer, i koordinatoberoende
form. Fr en viss geometri p ett problem, t.ex. cylindrisk r det enklast med cylinderkoordi-
nater. Vi anvnder kartesiska, cylindriska och sfriska koordinatsystem i kursen.
Vi mste ocks kunna addera, multiplicera och derivera vra storheter. Drfr behver man
vektoranalys ! ! !
1.1 Multiplikation av vektorer.
- Skalrprodukt och vektorprodukt
1.1.1 Skalrprodukt
Skalrprodukten av tv vektorer A och B denieras som
A B = |A||B|cos , dr | A| r beloppet (lngden) av vek-
torn Aoch vinkeln mellan vektorerna. Resultatet blir en skalr
storhet.
B
A
!
Viktiga resultat:
AB = 0 om A B
A x = (A
x
x + A
y
y + A
z
z) x = A
x
, d.v.s. komponenten av A i x-led A
x
AA = |A|
2
= A
2
x
+ A
2
y
+ A
2
z
, dr |A| r beloppet av vektorn.
Exempel: Arbete utfrt av en kraft F att ytta ett
freml strckan dx, se g., blir
dW = F dx cos = F dx
F
x
"
d
1.1.2 Vektorprodukt
Vektorprodukten (kryssprodukten) av tv vektorer A och B denieras som
A B = n|A| |B| sin , dr |A| r beloppet av vektorn A, vinkeln mellan vektorerna och
n en enhetsvektor vinkelrt mot planet innehllande A och B. Resultatet blir allts en vektor,
som r vinkelrt mot bde A och B.
Hgerhandsregeln ger riktningen: Man roterar frsta vektorn, A, kortaste vgen mot B med
hgra handens ngrar. Hger tumme ger riktningen.
B
A
!
.
A
#
B
A och B ligger i papperets plan
A
#
B vinkelrtt mot detta plan
Viktiga resultat:
A B = 0 fr = 0, , d.v.s. d A och B r parallella.
Exempel: Vridande momentet T skrivs med kryssprodukt som T = r F, dr r r moment-
armen och F r kraften.
1
2 Kapitel 1 Vektoranalys
1.2 Lngd-, yt-, och volymelement i
olika koordinatsystem
dr
dz
rd$
x
y
z
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
r
$
Volymelement i
cylindriska koordinater
Rd!
dR
Rsin!d$
z
R
!
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
'
.
.
.
.
.
.
.
.
$
x
y
Rsin!
Volymelement i
sfriska koordinater
Lngdelement dl
d = (dx, dy, dz) = x
dx+ y
dy + z
dz
d (dr, rd$, dz) = r
dr + $
rd$+z
dz

d = (dR, Rd!, Rsin! d$) = R
dR + !
Rd! + $
Rsin! d$
i rektangulra, cylindriska resp. sfriska koordinater
=
l
l
l
Ytelement ds och volymelement dv tecknas med komponenter av lngdelementen.
1.3 Rumsderivator:gradient,divergens,rotation
Storheter som varierar i rummet kallas fr flt . De kan variera i tiden ocks. Exempel: tem-
peraturflt T(x,y,z) ett skalrt flt; elektriskt flt E(x,y,z) ett vektorflt.
Vi behver rumsderivator av de elektromagnetiska flten! Gradient r rumsderivata av en
skalr storhet. Divergens och rotation r rumsderivator av en vektor. Hr kommer de koor-
dinatoberoende denitionerna!
1.3.1 Gradient, deloperator
Gradienten V till en skalr funktion V:
Den vektor som anger storlek och riktning i en viss punkt hos maximala rumsderivatan av V.
Gradientens komponent i riktningen dl:
l
V = V/l
dV = V dl
gradV = %V = n
dV/dn
%V = x
&x
&V
+ y
&y
&V
+ z
&z
&V
i rektangulra koordinater
1.3 Gradient, divergens, rotation 3
Deloperatorn = (/x , /y , / z) i rektangulra koordinater.
Uttryck fr gradienten i olika koordinatsystem nns i Cheng (insidan av prmarna, i Beta och
i Physics Handbook.
1.3.2 Divergens
Flde av en vektor A genom en yta S:
_
S
A ds
A, divergensenhos ett vektorflt Ai en punkt : Nettode av vektorn Aut frn en volym
runt punkten, dividerad med volymen, d volymen gr mot noll.
divA = %
.
A = lim
'v

( 0 'v
)
o
A
.
ds
s ( ds
volym 'v
%
.
A =
&x
&A
x
+
&y
&A
y
+
&z
&A
z
i rektangulra koordinater
Fysikalisk tolkning: divA r ett mtt p den inneslutna kllan . Om A = 0 har vi en klla i
punkten.
Ekvationen %
.
E = */+
0
sger att (laddningsttheten) * r en
klla fr (det elektriska fltet) E.
*
E
Om divA = 0, s r A kllfritt
1.3.3 Rotation
A, rotationen hos ett vektorflt A i en viss punkt, denieras s hr:
Placera i punkten ett litet stelt ytelement s med randkurva c och normalriktning n en-
ligt hgerhandsregeln (skruvregeln), se g.! Bilda fr alla tnkbara normalriktningar n den
slutna kurvintegralen
_
c
A dl lngs randkurvan c. Vlj den maximala kurvintegralen och
tillhrande n. Bilda
n
1
s
_
c
A dl
och lt ytelementets storlek g mot noll.
rotA = %#A = lim
's(0

's
1
[
^
n
)
'c
o A
.
dl]
max
dl
'c
n
,
I rektangulra koordinater %# A =
&x &y &z
__ __ __ & & &
x
^
y
^
z
^
A
x
A
y
A
z
Fysikalisk tolkning: I en vattenvirvel har man
rotation. %# v -0 i en virvel, dr v r vattnets
hastighet. Virvel = curl p engelska.
v
Om rotA = 0 r A virvelfritt eller rotationsfritt
irrotational, conservative p engelska.
Uttryck fr grad, div och rot i olika koordinatsystem nns i Cheng (insidan av bakre prmen),
Pysics Handbook (ej rot) och i Beta.
4 Kapitel 1 Vektoranalys
1.4 Divergensteoremet. Stokes teorem mm
1.4.1 Divergensteoremt
Samband mellan volymintegralen av div A och vektorn A integrerad ver den slutna ytan S
till volymen.
_
V
Adv =
_
S
A ds
1.4.2 Stokes teorem
Samband mellan ytintegralen av rot A och linjeintegralen av A integrerad runt omkretsen C
till ytan S.
_
S
( A) ds =
_
C
A dl
,
ds
dl
Hgerhandsregeln ger samband mellan dl och ds: Fingrarna i dl-riktningen medfr ds i tum-
mens riktning, se g.!
1.4.3 Indentiteter
1/ Rotationen av gradV r identiskt lika med noll
(V) 0
Fljd: OmE = 0, kan man stta E = - V, dr Vr skalr (potential) - Se elektrostatiken!
2/ Divergensen av rotA r identiskt lika med noll:
(A) 0
Fljd: Om B = 0, kan man stta B = A, dr A r vektorpotential. Se magnetostatiken!
1.4.4 Helmholtz teorem
Om man knner A och A (i hela rummet), s knner man vektorn A. Se not i Cheng s.
65.
Maxwells ekvationer i elektromagnetismen ger oss just divergens och rotation fr det elek-
triska fltet och fr det magnetiska fltet !!!
VIKTIGT ! ! !
Stt ut vektorbeteckning p alla vektorer! Fetstil i Cheng och i detta hfte.
Stt ut skalrpricken ordentligt i alla skalrprodukter!
Stt ut krysset vid vektorprodukt!
Det blir meningslsa uttryck annars!
Kapitel 2
Elektrostatik i vakuum
Elektrostatik = elektriskt flt frn laddning i vila. Flten ndras ej i tiden.
I detta kapitel behandlas laddningstthet, Coulombs lag, E-flt, Gauss lag, potential, linje-
laddningar
2.1 Laddning, laddningstthet
Mikroskopisk laddning: atomr laddning, t.ex. elektronens laddning e.
Makroskopisk laddning: volym med mnga atomra laddningar.
Vlj en makroskopiskt sett liten volymv, men s stor att den innehller ett stort antal atomer
en kub med sidan 10
6
m innehller 10
11
atomer.
Punktladdning q. Vi betraktar laddningen p s stort avstnd att laddningens utbredning r
frsumbar i frhllande till avstndet till den. Dimensionen fr q, [q] = As (ampere-sekund) =
C (coulomb).
Laddningsttheter:
Om ett stort antal laddningar q
i
nns i en volym v, kan man infra en volymladdningstthet
denierad genom
* = lim
'v(0

'v
. q
i
[*] = As/m
3
P motsvarande stt deneras ytladdningstthet
s
* = lim
's(0

's
.
q
i
[* ] = As/m
2
s s
och linjeladdningstthet
eller
* = lim
'l (0

'
.
q
i
[* ] = As/m
l l
l
2.2 Coulombs lag
Kraft p punktladdning q
2
(testladdning) p.g.a. punktladdningen q
1
(klla - orsak till kraften):
F
12
= R
12
4/+
0
R
12
2
q
1
q
2

[F]=N (newton)
R
12
: vektor frn 1 till 2
o o
q
1
q
2
F
12
R
12
( (
dr +
0
=
36/
10
-9
= 8,85
.
10
-12
As/Vm
dielektricitetskonstanten
(permittiviteten) fr
vakuum
Observera att kraften p q
1
, F
21
= -F
12
!
5
6 Kapitel 2 Elektrostatik i vakuum
Superpositionsprincipen gller:
Kraft p q
t
pga tv punktladd-
ningar q
1
och q
2
F
t
= F
1t
+ F
2t
vvektoraddition!
o
o
o
F
1t
F
2t
F
t
q
1
q
2
q
t
2.3 Definition av E-flt
E = lim
q
2
(0 q
2
F
12

definition av elektrisk fltstyrka E
("kraft p positiv enhetsladdning")
[E] = N/As = V/m
2.4 Postulat
Fr elektrostatik i vakuum gller fr E-fltet:
..
E = */+
0
eller
)
S
o
E
.
ds = Q/+
0

Gauss lag i punktform
resp. integralform fr
vakuu
%
m
##E = 0 eller
)
c
o
E
.
dl = 0
det elektrostatiska
fltet r rotations-
frit
%
t
2.5 E-flt genom superposition
a/ E-flt frn punktladdning
Fr en punktladdning q
1
med koordinaten R
1
(kllpunkten) fr vi frn Coulombs lag i en
punkt R
2
(fltpunkten)
E(R
2
) = R
12
4/+
0
R
12
2
q
1
o
q
1
R
1
origo
R
2
R
12
E(R
2
)
( (

R
12
r en vektor frn kllpunkten till fltpunkten! Om vektorerna R
1
och R
2
r givna blir R
12
, se g.,
R
12
= R
2
- R
1
och R
12
= | R
12
| = | R
2
- R
1
|
Exempel: En punktladdning q ligger i origo i ett sfriskt koordinatsystem. Berkna E(R)!
R
1
= (0,0,0), R
2
= R 0 R
12
= R
E(R) = R
4/+
0
R
2
q

E-flt frn en punkt-
laddning q i origo
- radiellt ut frn q
#
E
R
2.5 E-flt genom superposition 7
b/ E-flt frn laddningsfrdelningar
I volymen v nns en volymladdningstthet . Berkna E !
Metod: Vlj ett litet volymelement dv
1
och betrakta dq
1
= dv
1
som en punktladdning! dq
1
ger bidraget dE, se g,! Vi fr
dE = R
12
4/+
0
R
12
2
*

dv
1

*

R
12
dv
1
dE
Vektoraddera alla bidrag dE, d.v.s. integrera ver volymen v!
E =
)
v
dE .
Dela frst upp dE i komponenter och integrera
sedan!
OBS! Att direktintegrera E p detta stt r oftast mycket jobbigare n du tror!
Kolla frst om det r symmetri, s att du kan anvnda Gauss lag i stllet!
- Se nsta avsnitt 2.6 !
P motsvarande stt berknas E p grund av ytladdningstthet
s
eller linjeladdningstthet
, d.v.s. dq
1
=
s
ds
1
resp. dq
1
=
d
1
.
Exempel: Laddningen q nns jmnt frdelad p en cirkulr slinga med radien a. Berkna
E-fltet p slingans axel!
Laddning per lngdenhet p
slingan *
l
= q/2/a. Vlj ett
laddningselement med lngden
ad$ och laddningen dq = *
l
ad$.
Denna laddning ger ett E-flt
p z-axeln
*
l

a
2
+z
2
a
ad$
$
z
"
dE
dE =
4/+
0
(a
2
+z
2
)
dq
med riktning enligt figuren
Projicera p z-axeln och integrera ver laddningsfrdelningen, d.v.s. runt slingan.
dE
z
= dE cos" = dE
(a
2
+z
2
)
1/2
z
E
z
=
)
0
2/

8/
2
+
0
a(a
2
+z
2
)
3/2
qaz d$
=
4/+
0
(a
2
+z
2
)
3/2
qz
E = z
E
z
P grund av symmetri fr E-fltet p z-axeln bara komponent i z-riktningen.
2.6 Gauss lag
Samband mellan ytintegral av E-fltet och innesluten laddning. I volymen v nns laddningar
q
1
, q
2
, ...
)
S
o E
.
ds =
+
0
1

)
v
* dv =
+
0
1
q
innesluten
Gauss lag i integralform
ds = n
ds ut frn volymen
ds
x x
q
1 q
2
sluten

yta

S
(
..
E = */+
0
Gauss lag i
differentialfor
%
m
Differentialformen(punktformen) av Gauss lag lmpar sig fr berkning av laddningsfrdel-
ningen, (R), nr man knner E(R). Se uppgift 2-5 och 2-15 i Exempelsamlingen!
Integralformen ger E(R), nr laddningsfrdelningen r knd. Krver dock symmetri fr att
vara praktiskt anvndbart. Se exemplen nedan!
Med Gauss lag fr man enkelt lsningar till viktiga elektrostatiska problemmed symmetri!
Vi mste ha symmetri, s att vi vet tillrckligt mycket om E-fltet, t.ex. att E =

R E(R) i
exemplen nedan!
Tillrcklig symmetri har vi i fallen sfriskt symmetrisk laddningsfrdelning, ondligt lng
cylindrisk laddningsfrdelning, laddning p ondligt stort plan.
Vidare anvnder man Gauss lag vid studium av allmnna egenskaper hos elektrostatiska flt,
t.ex. metall i E-flt. Se avsnitt 2.11 p sidan 13 och 3-6.1 i Cheng - viktigt!
Exempel 1: Laddningen Q nns jmnt frdelad p ytan till en sfr med radien a. Berkna E
bde fr R>a och R<a!
P grund av symmetri mste E vara riktad
radiellt och oberoende av ! och $.
E = R
E(R)
Q
a
R
1/ Fr R<a. Lgg en integrationssfr med den godtyckliga radien R innanfr R=a. Gauss lag
ger nu E
1
(R) nedan r konstant p integrationsytan och kan yttas utanfr integralen.
)
o E
.
ds =
)
o E
1
(R)R
.
ds R
^
= E
1
(R)
)
o ds = E
1
(R)4/R
2
=
=
+
0
1
q
innesluten
= 0 0 E
1
(R) = 0, R<a

= = = = = = = = =
2/ Fr R>a. Lgg integrationssfren utanfr R=a.
)
o E
.
ds = E
2
(R) 4/R
2
=
+
0
1
q
innesluten
= Q/+
0
0 E
2
(R) =
4/+
0
R
2
Q
R>a

= = = = = = = = = =
Q
a
R
Tolkning:
Utifrn sett kan vi inte avgra om E
2
kommer frn en jmnt frdelad ytladdning, sfrisk
volymladdning eller frn en punktladdning Q i sfrens mitt. E
2
fr samma beroende i alla
dessa fall!
2.7 Potential 9
Exempel 2: Lgg en oladdad metallsfr med innerradien b och ytterradien c runt om den
laddade sfren i Exempel 1. Berkna E verallt!
I stationrtillstndet finns ladd-
ningen p ytan av metallen och E=0
i metallen. Antag att vi fr q
b
p
insidan och q
c
p utsidan av metall-
sfren. Gauss lag ger fr de olika
omrdena:
Q
q
b
q
c
a
b
R
c
metall
1/ R<a E
1
= 0 som i Exempel 1 ovan.
2/ a<R<b E
2
=

RQ/4
0
R
2
som i Exempel 1
3/ b<R<c, dvs i metallen. E
3
=0 Lgg en integrationssfr
med radien R i metallen, se fig.

)
o E
.
ds = E
3
4/R
2
=
+
0
1
q
innesluten
=
+
0
1
(Q+q
b
) = 0
0 q
b
= -Q Metallsfren var oladdad dvs q
b
+q
c
=0 0 q
c
= Q

= = =

= = =
Laddningen p den inre sfren inducerar en laddning -Q p insidan av metallen, s att E=0
i metallen! Eftersom metallsfren var oladdad fr vi +Q p utsidan av metallen.
4/ R>c
)
oE
4
.
ds =

+
0
1
q
innesluten
=
+
0
1
(Q+q
b
+q
c
) = Q/+
0

0 E
4
= Q/4/+
0
R
2
= = = = = =
Alla laddningar Q, q
b
och q
c
ligger jmnt frdelade p ytan till resp. sfr.
Se ocks lsta exempel i Cheng: 3-5, 3-6, 3-7; (Ex 3-4, 3-5, 3-6 i Lilla Cheng)!
2.7 Potential
Fr det elektrostatiska fltet gller E = 0. Eftersom (V) 0, kan vi infra en skalr
potential V denierad genom
E = - % V
eller omvnt fr potentialen V(A) i punkten A
V(A) - V(ref) =
)
A
ref
E(R)
.
dl
A
dl
referens
E
dr V(ref) = V
ref
= referenspunktens potential.
Om det r mjligt stter vi V
ref
= 0 i .
Vi fr potentialskillnadenmellan tv punkter A och B:
V
A
- V
B
=
)
A
B
E
.
dl
Kursboken har ombytta grnser och
tecken i uttrycket.
2.8 Potential genom superposition
a/ Potential frn punktladdning
Lt punktladdningen q ligga i origo och anvnd E-fltet frn en punktladdning i origo: E(R) =
R q/4
0
R
2
V(R) V() =
_

R
E(R) dR = q/4
0
R
d.v.s. V frn punktladdning q i origo
V(R) =
4/+
0
R
q
om V
1
= 0 q
R
o
V(R)
b/ Potential frn laddningsfrdelning
I volymen v nns en volymladdningstthet . Berkna V!
Metod: Vlj ett litet volymelement dv
1
och betrakta dq
1
=dv
1
som en
punktladdning! dq
1
ger bidraget dV = dq
1
/4
0
R
12
, se g,! Vi fr
V(R
2
) =
4/+
0
1

)

R
12
*(R
1
)
dv
1
vilket frutstter V
1
= 0
*(R
1
)
R
1
R
2
R
12
P motsvarande stt berknas V frn ytladdningstthet
s
eller linje-
laddningstthet
, d.v.s. dq
1
=
s
ds
1
resp. dq
1
=
d
1
.
Exempel: Laddningen Qnns jmnt frdelad p ytan till en sfr med radien a och medelpunk-
ten i origo. Teckna potentialen i punkten (R, 0, ) fr R>a sfriska koordinater!
Vlj ett ytelement p sfren vid
(a, !
1
, $
1
). Ytan ds
1
= ad!
1
asin!
1
d$
och laddningen dq = *
s
ds
1
dr *
s
= Q/4/a
2
,
.
!
1
a
R
R
12
ds
1
1

V(R,!,$)
Potentialen V(R,0,$) =
4/+
0
1

)

R
12
*
s
ds
1
=
4/+
0
1

)
! = 0
/

)
$ =0
2/

R
12
*
s
a
2
sin!
1
d!
1
d$
1
dr R
12
2
= R
2
+a
2
-2aRcos!
1

=
1 1

cos.teoremet
=
4/+
0
*
s
a
2
2/

)
0
/

R
2
+ a
2
- 2aRcos!
1
sin!
1
d!
1
=
2+
0
*
s
a
2
[
aR
1
R
2
+ a
2
- 2aRcos!
1
]
0
/
=
=
+
0
R
*
s
a
2
=
4/+
0
R
Q
fr R>a (V
1
= 0)
= = = = = = = =
OBS! R
12
i nmnaren r avstndet frn laddningselementet till den punkt, dr vi ska
bestmma V! R
12
fs med cosinus-teoremet! Inte alls s ltt!!!
En frdel med potentialberkning r att V r en skalr storhet. Skalrer r lttare att att super-
ponera n vektorer. Men det nns bttre metoder fr problem med symmetri:
Vid symmetri: Berkna E med Gauss lag och drefter V !!!
2.9 Potential via E-flt 11
2.9 Potential via E-flt
Samband E-V: V
a
- V
b
=
)
a
b
E
.
dl
o
o
dl
E
a
b
(
Frdel: Metoden att berkna V via E-fltet r lmplig, omman kan berkna E ltt, t.ex. med
Gauss lag!
Exempel: Berkna potentialen utanfr sfren med homogen ytladdningstthet,
d.v.s. V(R) fr R>a!
Vi har tidigare berknat E med Gauss lag, se s. 8!

E
2
(R) = Q/4/+
0
R
2
fr R>a
Vi fr nu potentialen vid radien R
a
R
Q
V(R)
V(R) - V(1) =
)
R
1
E
2
(R)dR =
)
R
1

4/+
0
R
2
Q
dR =
4/+
0
R
Q
R>a
= = = = = = = = = = = =
Betydligt enklare n att direktintegrera fram V enligt berkningen ovan, se s. 10
Viktiga resultat:
E-fltet frn en ondligt lng linjeladdning
:
E(r) =
2/+
0
r
*
l

o
*
l
r
r
^
Potentialen frn tv ondligt lnga linjeladdningar
:
V =
2/+
0
*
l
ln
r
+
r
-
*
l

*
l o o
V
r
-
r
+
- +
Exempel: Tv tunna lnga parallella trdar har laddningen per lngdenhet. Trdlngden
r , radien a och axelavstndet d. Berkna kraften mellan trdarna och potentialskillnaden!
Kraft p -2: F = qE
vid -2
=
= (-2l)
2/+
0
d
2

= = = = = =
(E
vid -2
= fltet frn +2)
a
2 32
F d
4 (
( 4
Potentialen p den vnstra trden (tecknad p trdens yta):
V
1
=
2/+
0
2
ln
r
+
r
-
=
2/+
0
2
ln
a
d

Potentialen p den hgra: V
2
=
2/+
0
2
ln
r
+
r
-
=
2/+
0
2
ln
d
a

Potentialskillnaden mellan
trdarna 'V:
'V = V
1
- V
2
= =
/+
0
2
ln
a
d
= =
= = = =
Kommentar: Eftersom trdarna r tunna har vi antagit jmn laddningsfrdelning p trdar-
nas yta. Vi kan d rkna med efter trdens axel. Vi har ocks anvnt medelavstndet, d.v.s.
d, d vi tecknade potentialen.
Om trdarna inte r tunna mste vi anvnda speglingsmetoden (behandlas senare).
2.10 Linjeladdningar och referenser
Fltet frn en linjeladdning *
l
: E(r) = r
^ ____
2/+
0
r
_
*
l
0
Potentialen V(r)- V
ref
=
)
r
r
ref
E
.
dr
= 0
=
____
2/+
0
*
l
ln
___
r
r
ref
dr r
ref
r avstndet frn *
l
till referensen.
Vi kan t.ex. vlja referensen att ligga p
avstndet C frn denna *
l
.
*
l

r
ref
r
V = konst r cylindrar runt om *
l
nr vi har en linjeladdning
ondligt lng
Tv linjeladdningar *
l
:
Superposition
*
l

-*
l
r
+ r
-
P
___________________
V(P) = V
+
+ V
-
=
2/+
0
*
l
ln
r
+
r
ref
+
+
2/ +
0
-*
l
ln
r
-
r
ref
-
=
=
2/+
0
*
l
ln[
r
+
r
-

.
r
ref
-
r
ref
+
]

(alla r rknade frn respektive
laddning)
Om vi nu har valt referensen i varje delberkning att ligga p samma avstnd C frn resp.
linjeladdning, dvs r
+
ref
= C och r
ref
= C fr vi
V(P) =
____
2/+
0
*
l
ln
__
r
-
r
+
Var r V=0 nu? Vi fr inte V=0 p det stlle vi valde som referens vid tidigare delberkningar.
Vi har ju superponerat potentialer frn tv delberkningar.
*
l

*
l

*
l
Av det omramade uttrycket ser vi
att V=0, dr r
+
=r
-
, d.v.s. mitt
emellan .
-
V=0
Tv linjeladdningspar *
l 1
och *
l 2
:
V =
____
2/+
0
*
l 1
ln
__
r
1
-
r
1
+
+
____
*
l 2
2/+
0
ln
__
r
2
-
r
2
+
_____________________
*
l 1

*
l 2

*
l 2

*
l 1
- -
r
1
+
r
1
-
r
2
-
r
2
+
Superponera: Para ihop laddningarna i
-par. Varje laddning ska bara vara med i ett

par. Anvnd ln(r
/r
+
) fr varje par.
Vid udda antal laddningar
: Anvnd uttrycket ln(C/r) fr den laddning som blir ver!

Oftast r vi intresserade av potentialskillnader och referensen r ointressant. C frkortas
bort.
2.11 Ledare i elektrostatiskt flt 13
2.11 Ledare i elektrostatiskt flt
a/ E mste vara noll inuti ledaren. E=0 dr skulle ju leda till omyttning av de fritt rrliga
laddningarna tills E blev noll.
0 E = 0
b/ Den ledande volymen mste ha den makroskopiska volymladdningsttheten =0. Detta
inses med hjlp av Gauss lag: Vlj en godtycklig volym inuti det ledande omrdet. Vi fr
Q
innesluten
=
)
*dv = +
0
)
5 E
.
ds = 0 0 * = 0
c/ Av b fljer att eventuell verskottsladdning hos en ledande kropp mste ligga som en
ytladdning p kroppen. Fr att en ytladdning ska ligga stilla mste tangentialkomponenten
av E vara noll vid ytan.
0 E
tang
= 0
d/ Med hjlp av Gauss lag fr vi ett samband mellan normalkomponenten av E alldeles
utanfr ledaren (metallen) och ytladdningsttheten
s
p ytan.
,
6
E
metall
E
n
*
s
metall
vakuum
yta 's
= 0
Q
innesluten
= *
s
'S = +
0)
o E
.
ds = +
0
E
n
'S
0

*
s
= +
0
E
n
+ +
0
E
metall
's
=0
Kapitel 3
Elektrostatik - med dielektrikum
Elektrisk dipol, polarisation, randvillkor, kapacitans
3.1 Dipolen
Denition: dipolmoment fr en laddningsfrdelning (r
1
) moment med avseende p origo
O:
p =
)
*(r
1
) dv
1
r
1
*
O
r
1
som fr punktdipolen blir
p = qd
oberoende av momentpunkt.
o

+q
o

-q
d ,
Dipolmomentet r oberoende av momentpunkt , om totala laddningen r noll.
Punktdipolen: Tv laddningar +q respektive -q p litet avstnd d frn varandra, betraktade
p stort avstnd (Rd). Lt origo ligga vid dipolen (sfriska koordinater)!
Potentialen
V
dipol
=
4/+
0
R
2
p
.
R
=
4/+
0
R
2
pcos!

:
R
E
!
E
R
+
-
p
! ,
E-fltet:
E
R
=

4/+
0
R
3
2p cos!
E
!
=
4/+
0
R
3
p sin!

Exempel: En dipol med dipolmomentet p= zp nns i punkten (0, 0, -a) i ett rektangulrt
koordinatsystem. Berkna E p y-axeln!
Anvnd formlerna fr E
R
och E
ovan (origo vid dipolen)!

Hr r R = y
2
+a
2
cos! = a/R, sin! = y/R
z
y
E
R
E
!
R
p
a
!
,
,
(
!
E
y
= E
R
sin! + E
!
cos! =
4/+
0
(y
2
+a
2
)
5/2
3pay
= = = = = = = = =
E
z
= E
R
cos! - E
!
sin! =
4/+
0
(y
2
+a
2
)
5/2
2pa
2
- py
2
=

=

= = = = = = =
Dipolmoment och moment av hgre ordning ingr i termer, d man t.ex. gr en serieutveck-
ling av potentialen frn en laddningsfrdelning. Man fr en frsta term dr laddningsfrdel-
ningen ses som en punktladdning. Nsta term blir en dipolterm o.s.v.
14
3.2 Polarisation 15
3.2 Polarisation
Nr ett dielektriskt material en isolator utstts fr ett elektriskt flt bildas det dipoler i
materialet - materialet blir polariserat. Eftersom vi behandlar makroskopisk teori, r vi inte
intresserade av varje enskild dipol och dess dipolmoment p (litet p).
Vi infr i stllet en tthet, dipolmoment/volymhet = polarisationen P (stort P), denierad
som
P = lim
'v(0
.'p
____
'v
polarisationen, [P] = As/m
2
- +
'p
P
n
(
En liten volym dv fr d dipolmomentet dp = Pdv. Dipolerna i materialet ger i sin tur upphov
till E-flt och potential. Vi kan rkna med materialets inverkan genom att infra ekvivalenta
laddningsttheter,
p
och
ps
, s.k. polarisationsladdningsttheter.
*
p
= -%
.
P polarisationsvolymladdningstthet
*
ps
= P
.
n
polarisationsytladdningstthet (As/m
2
)
(As/m
3
)
n
ut frn materialet
Polarisationsladdningarna kallas fr bundna laddningar. De r bundna till dipolerna och ma-
terialet av starka inre krafter. Jmfr fria laddningar i metall! I metaller nns ett stort antal fria
- lst bundna - ledningselektroner.
Bde fria och bundna laddningar bidrar till E-flt och potential. Gauss lag fr E blir t.ex.
)
o
E
.
ds =
+
0
1

)
(*
f
+ *
p
)dv *
f
+ *
p
= *
t
total laddningstthet
Exempel: En skiva med radien a och tjockleken d har homogen polarisation P = zP. Berkna
p
och
ps
!
*
p
= - %
.
P = 0 (homogent 0 P konstant)
*
ps
= P
.
n
^
= {
+P p ovansidan
-P p undersidan
,
,
(
z
P
d
a
Vi fr tv laddade cirkulra skivor p avstndet d frn varandra. Flt frn laddad skiva nns t.ex berknat i kursbo-
kens lsta exempel 3-9; (Ex 3-8 i Lilla Cheng).
3.3 D-fltet
Ett annat stt att ta hnsyn till det dielektriska materialets inverkan r att infra en ny vektor
frskjutningen D, denierad av
D = +
0
E + P [D]= As/m
2
Om det r linjrt (PE) kan man skriva
D = +E = +
r
+
0
E dr +
r
(eller 7) = dieltalet (relativa di-
elektricitetskonstanten)
= permittivitet
[Man kan ocks infra en konstant, susceptibiliteten
e
, genom att stta
P =
e
0
E = D -
0
E = (
r
- 1)
0
E
e
=
r
1
grekiska bokstver = kappa och = chi ]
16 Kapitel 3 Dielektriska material
Gauss lag fr D-fltet blir d
)
o
D
.
ds =
)
*
f
dv = innesluten fri ladddning
eller %
.
D = *
f
Kommentar 1: En frdel med denna formulering av Gauss lag r att vi ofta knner den fria
laddningen och kan berkna D.
Att anvnda Gauss lag fr E krver att vi kan berkna
p
och
ps
, d.v.s. den bundna laddnin-
gen. Detta krver i sin tur att vi knner P. P r oftast inte knd utan beror av E
total
som beror
av fri laddning (knd) och bunden laddning (oknd).
Kommentar 2: OBS!
fri
= 0 betyder inte ndvndigtvis att D=0. Jmfr tv sfriska elektreter
med olika riktning p polarisationen. (Elektret = permanent polariserat material.) I bda fallen
r
fri
= 0.
I uppgift 3-9 i Exempelsamlingen, en radiellt polariserad sfr, har vi sfrisk symmetri, vilket
medfr att D=0.
Omsfrendremot r polariserad i x-led har vi ingen symmetri. Sledes ingen Gauss-symmetri
!!!
_
D ds = 0 med D = 0. Se vidare i hftet Ledningar, lsningar... p sidan 10!
Exempel: En metallsfr med radien a har laddningen q. Det omgivande materialet har dieltalet
. Berkna E fr R>a!
Vi knner den fria laddningen.
dvs q. Gauss lag fr D ger d:
)
o
D
.
ds = D(R) 4/R
2
= q R
a
q 7
(
E =
7+
0
D
=
4/7+
0
R
2
q
R>a
Viktigt resultat: Formler fr linjra dielektriska material, d.v.s. fr material dr dieltalet
r
kan infras, fr man genom att byta
0
i vakuumformler mot . Vi fr t.ex. E fr en punkt-
laddning q:
E =
4/+
0
R
2
q
( E =
4/+R
2
q

Var frsiktig med potentialen! V=q/4R frutstter att man har samma
-material hela vgen till referensen (V=0) !!!
3.4 Randvillkor
I grnsytan mellan tv dielektriska material gller
E
1t
= E
2t
D
2n
- D
1n
= *
fs
om det finns fri yt-
laddningstthet *
fs
i
grnsytan.
n
D
1n
D
2n
E
1t
E
2t
n
ut

frn

Gaussvolymen
, ,
( (
( 4
Anvnd Gauss lag fr att f rtt tecken i ekvationen! Med referenser enligt guren r D
1n
motriktad normalen ut frn Gaussvolymen, n i material 1, drav minustecknet.
3.5 Kapacitans 17
Exempel: Fltvektorerna r vinkelrta mot grnsytan mellan tv dielektriska material (dieltal
1
resp.
2
) och D
1
= D
2
. Finns det a/ fri laddning b/ polarisationsladdning i grnsytan?
a/ Gauss lag i grnsytan
)
o
D
.
ds = (D
2
-D
1
)A = *
fri,s
A
(n
ut frn Gaussvolymen)
0 *
fri,s
= D
2
-D
1

= = = = = =
D
1
D
2
n
2
n
1
7
1
7
2
( (
(
(
4
4
b/ Polarisationsytladdningstthet
ps
=
ps1
+
ps2
= P
1
n
1
+P
2
n
2
med P = ( - 1)
0
E och D =
0
E och n ut frn resp. material.
0 *
ps
=
7
1
7
1
-1
D
1
-
7
2
7
2
-1
D
2

= = = = = = = = = = =
3.5 Kapacitans
Kondensator: Tv ledare med laddning +q resp. -q, oberoende av vriga laddningar i sys-
temet. Avskrmade frn eller p stort avstnd frn vriga laddningar.
Kapacitans C =
'V
q
[C]= F (farad)
dr 'V r potentialskillnaden mellan
ledarna.
+q
-q
+
-
'V
Kapacitansberkning: Infr q p ledarna, berkna E, V och C!
Physics Handbook har uttryck fr kapacitansen hos plan-, cylindrisk och sfrisk kondensator.
3.6 Elektrostatisk energi och kraft
3.6.1 Elektrostatisk energi fr punktladdningar
W
e
=
2
1

8
i=1
N
Q
i
V
i
'
dr V
i
'
r potentialen vid Q
i
p.g.a. alla Q utom Q
i
sjlv
Q
1
Q
2
Q
i
o
o
o
OBS! Detta uttryck innehller inte punktladdningarnas s.k. egenenergi d.v.s. energin fr att bygga punktladdningar
utgende frn elementarladdningar (e). Den energin blir juondlig , eftersomladdningenska lggas i en matematisk
punkt. Vid vriga laddningsfrdelningar, formler enligt avsnitt 3.6.2 och 3.6.3 nedan har man inte detta problem. Dr
ingr egenenergin.
3.6.2 Energi fr en laddningsfrdelning (R)
W
e
=
1_
2
)
*(R)V(R)dv *(R)
Nackdel: Vi mste berkna V(R) i laddningsfrdelningen.
Frdel: Vid laddade ledare blir energiuttrycket enkelt, eftersom V=konst p ledare:
W
e
=
1 _
2
8V
ledare
q
ledare
Exempel: Kondensatorns energi
+q
-q
1
2
+
-
'V
,
6
'V r spnningen (potentialskillnaden)
ver kondensatorn
W
kondensator
=
2
1
V
+q
.
(+q) +
2
1
V
-q
.
(-q) =
2
1
q 'v =
2
1
C ('V)
2
=
2C
q
2
= = = = = = = = = = = = =

= = =
3.6.3 Elektrostatisk energi uttryckt med flten
W
e
=
1
_
2
)
D
.
E dv
v
1
Ska integreras ver en volym utstrckt till ondligheten!
3.6.4 Kraft p punktladdning Q i ett elektriskt flt E
F = Q E
3.6.5 Elektrostatisk kraft p ett freml
Kraften p ett freml i ett elektrostatiskt system kan berknas p tv stt genom en virtuell
(tnkt) fryttning:
F
x
= -
&x
&W
e
9
Q = konst
F
x
=
&x
&W
e
9
V = konst
F
x
x
( (
Hrledning:
1/ Antag nettoladdningarna r konstanta p metallytorna. Vi har sledes ett isolerat system
utan spnningskllor med q
i
konstant och V
i
variabel.
(
F
x
Lt fltkrafterna flytta fremlet
strckan :x. Fltet utrttar d
arbetet :A = F
x
:x. Energiprincipen
ger nu :A + :W
e
= 0
W
e
= ndringen i den elektrostatiska energin i systemet. Insttning av A ger kraften
F
x
=
W
e
x
Q=konst
3.6 Elektrostatisk energi och kraft 19
2/ Antag spnningskllor med spnningar V
i
anslutna till metallerna. Vi har sledes poten-
tialerna V
i
konstanta.
Energi levererad av spn
nings
-
kllorna
:W
sp.kllor
= . V
i
i
i
:t = . V
i
:q
i

:q
i
( F
x
V
V
1
2
V= 0

Strm i = dq/dt enligt ekv. (1-5) i Cheng.
Den elektrostatiska energin i systemet W
e
=
2
1
. V
i
q
i
och ndringen :W
e
=
2
1
. V
i
:q
i
0 :W
sp.kllor
= 2 :W
e
Fltet utrttar arbetet :A=F
x
:x
Energiprincipen ger nu :A + :W
e
= :W
sp.kllor
= 2:W
e
Kraften fs sledes som
F
x
=
___

&W
e
&x

;
V = konst
Viktigt resultat: Kraft per ytenhet p laddad metall i vakuum
f =
1 _
2
+
0
E
2
=
1 _
2
*
fs
E
dr *
fs
r (den fria) ytladdnings-
ttheten p metallen
Kraft per ytenhet f = energitthet we utanfr metallen (vakuum)
Exempel: Kraft p kondensatorplatta vid fast resp. ytande dielektrikum.
a/ ytande dielektrikum. Berkningen motsvarar den fr vakuum med
0
. Se lst exempel 3-26 i Cheng; (Ex 3-20 i Lilla Cheng)! Resultatet blir
F
x
= -
2
1
DES = - fS
= = = = = = = = = =
S = ytan
6
6
+Q
-Q
F
x
E + vtska
Vid ytande dielektrikum gller att kraft/ytenhet f = we energittheten utanfr metallen!
b/ fast dielektrikum
Vid frflyttning av det undre
belgget kommer inte dielek-
trikum att fylla hela konden-
satorn. Vi fr en luftspalt
med tjocklek x-d.
+Q
-Q
x
d E
fast
diel
+
F
x
+
5
____________ 6
6
6
,
Kapacitans fr kondensatorn (tv seriekopplade kapacitanser):
1
_
C
=
+S
d
+
+
0
S
x-d
Energi W
e
=
2C
Q
2
(vi antar att Q=konst)
F
x
= -
&x
&W
e
= -
2
Q
2

&x
&
(
C
1
) = -

2+
0
S
Q
2
= -
2+
0
D
2
S
= -
2
+
r
DES
= = = =
OBS! Skillnaden i berkning vid ytande resp. fast dielektrikum!
3.6.6 Kraft, vridande moment och energi fr dipol
Kraft vridande moment och energi fr den dipol i ett yttre elektriskt flt E
yttre
:
F = (p
.
%) E
yttre
kraft p dipolen
T = p # E
yttre
vridande moment p dipolen
W
e
= - p
.
E
yttre
energi fr dipol i yttre flt
Exempel: En punktladdning q nns i origo och en dipol med dipolmomentet p =zp i punkten
(0,a,a) i ett rektangulrt koordinatsystem. Berkna a/ kraften p q
b/ kraften p dipolen!
a/ F
q
= qE
vidq
= q E
dipol
E frn dipolen:
E
dipol
= R
4/+
0
R
3
2p cos!
+ !
4/+
0
R
3
p sin!

a
a
p
z
y
E!
E
R
!
180
o
-
,
!
q
R
Hr r R=a
2, = 135
E
y
= -E
R
sin(180-!) + E
!
cos(180-!) = ... =
16<2 /+
0
a
3
3p
E
z
= -E
R
cos(180-!) - E
!
sin(180-!) = ... =
16<2 /+
0
a
3
p
Kraften p q:
F
q
= q(y
E
y
+ z
E
z
) =
16<2/+
0
a
3
pq
[3y
+ z
]
= = = = = = = = = = =
b/ Kraft p dipolen F
d
= - F
q
med F
q
enligt a/.
Alternativ: Kraft p dipol i yttre flt:
F
d
= (p
.
)E
yttre
Hr blir p
.
= p
z
&z
&
% %
Det yttre E-fltet som pverkar dipolen r E-fltet frn q i den godtyckliga punkten (0,y,z). Vi ska derivera detta flt,
s vi kan inte stta in dipolens koordinater (0,a,a) n!
E
yttre
=
4/+
0
(y
2
+z
2
)
3/2
q
[y
y + z
z ]
F
d
= p
z

&z
&
E
yttre

9
y =z=a
= ... = -
16<2 /+
0
a
3
pq
[3y
+ z
] = - F
q
= = = = = = = = = = som nyss
Kapitel 4
Lsningsmetoder i elektrostatiken
Lsningsmetoder fr elektrostatiska randvrdesproblem:
Poissons och Laplaces ekvation,
2
-operatorn, numerisk lsning, speglingsmetoden
4.1 Poissons och Laplaces ekvationer
Differentialekvationen fr potentialen V blir
2
V = /
0
Poissons ekvation, dr r volymladdningsttheten.
I laddningsfritt omrde fr man
2
V = 0 Laplaces ekvation
En vanlig problemstllning r, att man knner potentialerna p grnsytorna till ett omrde och
sker potentialen i omrdet dremellan, se g.!
Att lsa differentialekvationen
blir ett matematiskt komplicerat
problem. Vissa typer av problem
kan dock lsas med den s kallade
separationsmetoden. Hr ska vi
frst lsa enkla problem genom
att integrera differentialekva-
tionen.
V
0
V=?
V=0
4.2 Laplace-operatorn
2
-operatorn (Laplaces operator, del2-operatorn) r en beteckning fr operationen
div(gradV) = (V) =
2
V
I rektangulra koordinater fr man
%
2
V =
&x
2
&
2
V
+
&y
2
&
2
V
+
&z
2
&
2
V
Uttryck fr
2
-operatorn i olika koordinatsystem nns i Cheng (insidan av bakre prmen), i
Beta och i Physics Handbook.
4.3 Analystik lsning av Laplaces och Poissons
ekvationer
Se lsta exempel i Cheng: 3-21, 3-22, 3-23 !
4.4 Numerisk lsning till Laplaces ekvation i
tv-dimensionella problem
0 V
100 V
0 V
0 V
V=?
a/ Randvillkoret V=konst. p randen:
Dirichlets randvillkor
Utnyttja eventuell symmetri i problemet och berkna potentialen i s litet omrde sommjligt!
Lgg in ett kvadratiskt rutnt glest om du ska rkna fr hand.
21
22 Kapitel 4 Lsningsmetoder
Hrledning av en approximativ lsning till
2
V=0:
(
,
u
1
u
2
u
3
u
4
u
5
x
y
Fyra av rutorna i ntet
a= sida i kvadraten
a
a
(
u
3
u
5
u
1
x
x=-a x=0 x=a
Teckna derivator av V approximativt!
&x
&V
(x=a/2) =
a
u
1
-u
5
,
&x
&V
(x= -a/2) =
a
u
5
- u
3
&x
2
&
2
V
(x=0) =
a
&x
&V
(x=a/2)-
&x
&V
(x=-a/2)
=
a
2
u
1
+u
3
-2u
5
P samma stt fr vi
&y
2
&
2
V
(y=0) =
a
2
u
2
+u
4
-2u
5
Insttning i %
2
V=0 . ger nu
u
1
+u
2
+u
3
+u
4
-4u
5
_______________
a
2
= 0 0 u
5
=
_
1
4
(u
1
+u
2
+u
3
+u
4
)
Potentialen i en punkt i rutntet blir sledes 1/4 av summan av potentialerna i punkterna
nrmast t.h., ver, t.v. och under punkten.
Iterationsmetoden
0/ Anstt potentialer V
(0)
1
, V
(0)
2
osv. i alla knutpunkter
1/ Berkna bttre vrden p potentialerna i varje knutpunkt genom
V
5
(1)
=
_
1
4
[V
2
(0)
+ V
6
(0)
+ V
8
(0)
+ V
4
(0)
]

V
1

V
2

V
3
V
4

V
5

V
6
V
7

V
8

V
9
fr punkten 5, se fig!
Skriv dessa vrden med annan frg i rutntet
2/ Fortstt och rkna fljande approximationer p samma stt! Med dator kan man rkna p
ett ttare rutnt och gra er iterationer.
Matrismetoden
Anstt potentialer V
1
, V
2
, ... i knutpunkterna. Stll upp ekvationer t.ex.
V
5
= (V
2
+ V
6
+ V
8
+ V
4
) /4 fr alla oknda potentialer.
Symmetri minskar antalet ekvtioner!
Ls ekvationssystemet! Anvnd matriser, om du har en kalkylator som kan hantera matriser.
Se uppgift 5-2 i Exempelsamlingen!
Randvillkoret
&V
__
&n
=0 :

ka ut rutntet med en rad punkter
utanfr randen med samma potential
som i punkten nrmast innanfr,
#
#
#
##
#
#
#
#
o
o
o #
V
2
V
5
V
8
V
2
V
5
V
8
aktuellt
omrde
,
b/ (dvs E// grnsytan)
Gller vid grns mellan ledande och icke-ledande material
i normalens riktning!

Neumanns randvillkor
Se t.ex. uppgift 6-20 i Exempelsamlingen!
4.5 Speglingsmetoden 23
Nr man knner V kan man berkna E-fltet approximativt
E
x

=

V
1
-V
2 _____
h
#

#
V
1
V
2
x
h
E
x
( (
I datorprogram betecknas randvillkoren med Dirichlet: V givet p randen, resp. Neumann:
V/n givet p randen!
4.5 Speglingsmetoden
Berkning av E-flt och potential i vissa typer av problem, nr laddningsfrdelningen p met-
allytor inte r knd.
4.5.1 Spegling i metallplan
Exempel: En punktladdning q nns nra ett stort jordat metallplan. Berkna E!
Vi knner q, men inte den indu-
cerade laddningsfrdelningen *
s
p metallplanet. Vi kan inte
berkna E med tidigare metoder.
*s
# q
I
a
II
a
E 0(metall)
=
Fig a
Speglingsmetoden: Vi erstter laddningsfrdelningen
s
p metallytan med ktiva s.k. spegel-
laddningar innanfr ytan. Spegelladdningarna ska ge samma flt- och potentialbidrag i ak-
tuellt omrde, som den verkliga frdelningen
s
ger i aktuellt omrde. Se gur b! Enligt enty-
dighetssatsen r den funna lsningen den rtta!
Entydighetssatsen: En lsning till Poissons/Laplaces ekv. som uppfyller randvillkoren r den enda mjliga. - Bevisas
i Cheng: Field and wave electromagnetics.
Exemplet ovan:
Spegelladdningen -q erstter
inverkan av metallplanet, nr
vi rknar flt och potential
i omrde I = aktuellt omrde
I omrde II r problemen inte
ekvivalenta
#
#
I
b
II
b
q
-q spegel-
laddning
aktuellt
omrde
..........................
Fig b
Se ocks lst exempel 3-24 i Cheng!
Exempel: En lng rak metalltrd med radien a och laddningen
per lngdenhet benner sig

p hjden h ver ett stort jordat metallplan, ah. Bestmtrdens potential och dess kapacitans
till jord!
Spegla linjeladdningen i planet!
Spegelladdningen -*
l
erstter
inverkan av metallplanet.
*
l

3*
l
V=0
h
h
o
aktuellt
omrde
Potential frn tv linjeladdningar *
l
: V =
2/+
0
*
l
ln
r
+
r
-

Speciellt p trdens yta: V
trd
=
2/+
0
*
l
ln
a
2h

= = = = = = = = =
Kapacitans mellan trd och jord:
C =
'V
Q
=
V
trd
-V
jord
*
l
l
=
ln (2h/a)
2/+
0
l

= = = = =
4.5.2 Spegling i metallcylinder
Inledning
Jmfr dessa bda fall med cylindergeometri:
1. Tv tunna metalltrdar med radie a, avstnd s och laddning
:
( 4
s
*
l
-
*
l
-
-
-
-
-
- -
-
+
+
+
+
+
+ +
+
a <<s
*
l
ligger jmnt frdelad
p resp. trdyt
a
Vi har rknat med tnkta laddningar
p cylinderaxlarna
2. Tv tjocka metallcylindrar med radie a, axelavstnd s och laddning
:
4 (
s
a a
- *
l
+ *
l
-
-
-
-
-
-
+ -
-
+
+
+
+
+
+
+
*
l
ligger ojmnt
frdelad p resp. yta
Man kan visa att det gr att rkna med tnkta linjeladdningar = spegelladdningar

p avstndet b resp. d frn cylinderaxlarna, a
2
= bd . Se nrmare beskrivning nedan!
Cylinderspegling: Studera potentialen frn tv linjeladdningar
p x-axeln! Ekvipoten-
tialytorna blir cylindrar med medelpunkterna p x-axeln, se g.! Fltlinjerna r cirklar med
medelpunkter p y-axeln.
3*
l
+*
l
r
r
-
+
P(x,y)
V=konst>0
V=konst<0
y
x
E
E
V(P) =
2/+
0
*
l
ln
r
+
r
-

- - - - = fltlinjer
_______
= ekvipotentiallinjer
Dr V=konst kan vi ocks ha tunn metall utan att fltbilden ndras utanfr (eller innanfr)
metallytan.
Med hjlp av de tv linjeladdningarna
kan vi drfr lsa olika problem med cylinderge-

ometri och metall t.ex.
1/ Linjeladdning
utanfr metallcylinder, p avstndet d frn cylinderaxeln. Cylinderna

har laddningen -
; aktuellt omrde utanfr cylindern.

Erstt cylindern med spegel-
laddningen -*
l
i cylindern
vid berkning av flt och
potent l utanfr cylindern ia .
Samband
a
2
= d d
o
d
d
xx
-*
l *
l
a
aktuellt
omrde
(
(
s
s
#
A
Potentialen p cylindern med radien a blir
V
a
=
2/+
0
*
l
ln
d-a
a-d
= ... =
2/+
0
*
l
ln
d
a
= -
2/+
0
*
l
ln
a
d
<0
(cylindern omsluter -*
l
) tecknad i punkten A
s
Generellt kan vi skriva potentialen p cylindern som
omsluter laddning en +*
l
som
V
cyl
=
____
ln
_
d
a
*
l
2/+
0
dr d>a
2/ Mer komplicerade fall: Tv metallcylindrar med given potentialskillnad: aktuellt
omrde mellan cylindrarna.
# #
3
*
l
+*
l
a
2
a
1
b
1
d
2
d1

b
2
aktuellt
omrde
Erstt cylindrarna med
spegelladdningar *
l
vid berkning av flt
och potential mellan
cylindrarna.
(4
(4
Beteckna avstnden
enligt figuren!
b
1
och d
1
r avstnd
frn axeln i cylinder 1,osv. Vi fr fljande samband:
4 (
s
b
1
d
1
= a
1
2
(1)
b
2
d
2
= a
2
2
(2)
b
1
+ d
2
= b
2
+ d
1
= s (3), (4) ur fig, s = axelavstndet
# #
-*
l
+*
l
d
1
d
2
b
2
b
1
a
1
a
2
akt
omr
eller nr cylinder 2
omsluter 1:
b
1
d
1
= a
1
2
(5)
b
2
d
2
= a
2
2
(6)
b
2
- b
1
= d
2
- d
1
= s (7)(8)
ur fig, s = axelavstndet
(
(
(
(
4(
s
b och d r avstnden frn medelpunkten i den cylinder vi speglar i till respektive
laddning. a r cylinderns radie och s axelavstndet.
Potentialskillnadennr cylindrarna inte omsluter varandra:
V
2
-V
1
=
2/+
0
*
l
ln
a
1
a
2
d
1
d
2
>0 (ty 2 omsluter +*
l
) (9)
Ls ut produkten d
1
d
2
ur ekv. (1) - (4) genom att multiplicera (3) med (4) och eliminera b
1
och
b
2
.
0
a
1
a
2
d
1
d
2
=
2a
1
a
2
1
[ a
1
2
- a
2
2
- s
2
+ ( a
1
2
- a
2
2
- s
2
)
2
- 4a
2
a
2
2
]
1

(10)
Nr cylinder 2 omsluter 1:
V
2
-V
1
=
2/+
0
*
l
ln
a
1
d
2
a
2
d
1
>0 (ty cylindrarna omsluter -*
l
) (11)
Ekv. (5) - (8) lses analogt m.a.p. (d
1
/d
2
).
0
a
1
d
2
a
2
d
1
=
2a
1
a
2
1
[a
1
2
+ a
2
2
-s
2
+ (a
1
2
+ a
2
2
- s
2
)
2
- 4a
2
a
2
2
]
1
(12)
Exempel 1: Berkna kapacitansen mellan en metallcylinder, radie a och lngd , och ett stort
metallplan, se g.!
(
D/2
a
Lsning: Jmfr lst exempel 3-25 i Cheng: Tv tjocka metallcylindrar p avstndet D frn
varandra.
(
D

a a
Vi har precis halva fltbilden i vrt fall! Tv lika seriekopplade kapacitanser C ska ge C
Cheng
:
1/C + 1/C = 1/C
Cheng
, dr
C
cheng
=

0
ln[(D/2a) +
_
(D/2a)
2
1 ]
Man kan ocks anvnda ekv.(9) och (10) p fregende sida och stta a
1
= a
2
, d
1
= d
2
. Tar dock
tid att frenkla! -
Exempel 2: I en lng kabel med lngden ligger den tunna innerledaren frskjuten strckan
e frn axeln i ytterledaren, se g.! Innerledaren har radien a och ytterledaren radien b (ab).
Mellan dem nns ett isolerande material med permittiviteten . Lgg
p ledarna!
a/ Berkna ett approximativt uttryck fr kapacitansen mellan ledarna genom att anta e=0!
Berkna ocks kraften mellan dem!
b/ Antag nu e=0. Gr en exakt berkning av kapacitansen och kraften! Anvnd cylinder-
spegling, men antag fortfarande ab!
4(
b
e
+
Lsning:
a/ Approximativt, antag e=0:
a
b
+
4
Vi fr en cylinderkondensator med innerradien a och ytterradiena b. Kapacitansen blir enligt
Cheng eller Physics Handbook:
C =
ln(b/a)
2/+ l

Eftersom innerledaren ligger symmetriskt i kabeln, blir kraften mellan ledarna F=0.
b/ Antag +
p innerledaren med radien a och -
p ytterledaren! Innerledaren r tunn s

laddningsfrdelningen blir jmn p ledarens yta. Vi kan d tnka oss
koncentrerad till axeln

i innerledaren. Eftersom +
inte lngre ligger centrerad i kabeln fr vi en ojmn laddnings-

frdelning p insidan av ytterledaren. Spegla drfr ut +
! Blir -
p avstndet d = b
2
/e.
#
*
l
-*
l
(
(
b
akt
omrde
d
e
Teckna nu potentialen p innerledaren resp. ytterledaren, bda i aktuellt omrde!
Tecknade p ytan av resp. ledare med uttrycket ln(r
/r
+
).
V
inner
=
2/+
*
l
ln
a
d-e
; V
ytter
=
2/+
*
l
ln
b-e
d-b
C =
V
inner
- V
ytter
*
l
l
=
ln
ab
b
2
-e
2
2/+ l
Om vi lter eo fr vi samma resultat som i a/.
Kraften: Vi fr rtt E-flt i aktuellt omrde med hjlp av +
och spegelladdningen -
. Vi kan
drfr teckna kraften p innerledaren som kraften mellan
p avstndet d-e.
F
inner
= r
^
*
l
l
2/ +(d-e)
*
l
= r
^
2/+(b
2
-e
2
)
*
l
2
l e
e0 F=0 som i a/.
Kapitel 5
Stationr strmning
Hittills har vi studerat laddning i vila. Laddning i rrelse, strm i = dQ/dt. I detta kapitel be-
handlas strmtthet, resistans, spegling, randvillkor och resistansberkning. Vi studerar hu-
vudsakligen ledningsstrm i stationrtillstndet (steady state). Strmmen r d konstant i
tiden likstrm.
Ledningsstrm (conduction current): driftrrelse av laddning, t.ex. elektroner i metall.
elektrostatiskt neutralt
Konvektionsstrm(convection current): masstransport, t.ex. av elektroner i vakuumi ett elek-
tronrr ej elektrostatiskt neutralt.
5.1 Strmtthet
Antag att vi har N st laddnings-
brare/volymenhet med laddningen
q och hastigheten v.
Definition av strmtthet
o
o
o
q
q
q
v
v
v
ds
J
(
J = . N
i
q
i
v
i
[J]= A/m
2
J = *v
fr ett slags laddningsbrare
* = volymladdningstthet
summerat fr elektroner,
joner, hl
Strm genom yta i = JJ
.
d ) s
Ledande material
Det som driver strmmen i en ledare r ett elektriskt flt i ledaren.
I elektrostatiken hade vi E=0 i ledare.
Samband mellan strmtthet och elektrisk fltstyrka fr ledningsstrm:
J = >E Ohms lag, dr > = konduktiviteten

[>] = A/Vm = S/m (siemens/m)
J
E
(
(
E-flt och potential frn strmelektroder:
Strmmen ledes till elektroden och yter sedan ut i materialet med konduktiviteten .
Sfrisk elektrod:
E =
4/>R
2
i
V =
4/>R
i
(V
1
=0)
R
i
>
R
E-flt frn en linjeelektrod med lngden vinkelrt mot papperets plan:
E
r
=
_____
i
2/>l r
r
i
>
Potential frn tv linjeelektroder enligt guren:
V =
2/>l
i
ln
r
+
r
- i
i
r
+
r
-
V
Jmfr motsvarande uttryck i elektrostatiken!
I analogi med beteckningen q
kan vi skriva i p elektroderna
r
+
r
-
+i
-i
V
28
5.2 Resistans 29
5.2 Resistans
Denition av resistans:
R =
__
'V
i
[R] = V/A = ?
+ - 'V
i
(
Resistansberkning r analog med kapacitansberkning: Lgg spnning mellan elektroderna
strm i. Berkna J, E, V och slutligen R = V/i.
Analogin mellan resistans- och kapacitansberkning ger vid samma geometri
RC = / frutsatt att fltbilden r lika i de bda fallen! Se avsnitt 4-6 i Cheng!
Man fr enkelt resistansen, om man redan har berknat kapacitansen fr en viss geometri p
elektroderna.
Exempel: Tv sm metallkulor med radien a nns p avstndet d frn varandra i ett material
med konduktiviteten . Berkna resistansen mellan kulorna, da !
Lt strmmen i flyta i
materialet frn elektrod
1 till elektrod 2
d >
i i
1 2
2a
4 (
.
.
.
.
.
.
Fr en sfrisk elektrod r strmttheten J riktad radiellt ut. Lgg en integrationssfr med radi-
en R runt elektroden och integrera!
i = )J
.
ds = J 4/R
2
0 J =
4/R
2
i
och E =
>
J
=
4/>R
2
i
och potentialen frn en elektrod
V(R) - V
1

=

)
R
1
E
.
dr =

4/>R
i

I vrt problem fr vi nu potentialen p kula 1 genom superposition av potentialen frn +i p
kula 1 och -i p kula 2:
V
1
=
4/>a
i
-
4/>d
i
= - V
2
0 R =
i
V
1
-
V
2
=
2/>
1
[
a
1
-
d
1
]
= =

= = = = = = =
Symmetri ger att V
2
= -V
1
!
5.3 Spnningskllor
En stationr strm bestr av laddningar som rr sig med konstant medelhastighet. Den sta-
tionra strmmen yter i en sluten krets (vg). Om vgen inte r sluten skulle laddning ackumuleras
ngonstans. Dessa ackmulerade laddningar skulle ge ett vxande elektriskt flt som ndrar strmmen. D r det inte
lngre ngon stationr strm.
Ett elektrostatiskt flt kan inte tillfra energi till en laddning q som rr sig i en sluten krets,
eftersom W
tillf
= q
_
E dl = 0, ty
_
E dl = 0 fr det elektrostatiska fltet. E = 0 fr elektro-
statiska flt. Kallas ocks konservativt flt
Fr att en stationr strm ska yta i en ledare behvs ngot som driver strmmen ett E-flt
frn en spnningsklla. Ledaren blir ocks varm, drfr att elektroner kolliderar och energi
frloras. Eller ocks vill man anvnda energi till ngon belastning, t.ex. en motor. Denna ener-
gi mste komma ngonstans ifrn frn en spnningsklla. Spnningskllan kan t.ex. utgras
av ett batteri, en generator, en solcell.
30 Kapitel 5 Strmning
Icke-elektriska krafter, t.ex. kemiska i ett batteri, kan representeras av ett (icke-konservativt)
elektriskt flt E
i
inne i spnningskllan. Index i str fr impressed = ptryckt. Spnningskl-
lans spnning (=emk = elektromotoriska kraft) denieras av V =
_
1
2
E
i
dl , se gur 1!
Laddningarna + och - i spnningskllan ger ett elektrostatiskt flt E bde utanfr och inne i
kllan.
+

+

+

+
- - - -
,
6
E
i E
2
1
R
i
(
E
Figur 1 En spnningsklla.
ppen krets som kan slutas via R.
Om kretsen r ppen yter ingen strm i kretsen eller genom kllan. D mste
E
i
+ E = 0 och V =
_
1
2
E
i
dl =
_
1
2
E dl =
_
2
1
E dl = V
1
V
2
= potentialskillnaden mel-
lan polerna i batteriet. Detta gller fr en obelastad spnningsklla eller fr en belastad ideal
spnningsklla, d.v.s. utan inre frluster.
Nr man sluter kretsen med en resistans mellan 1 och 2 kommer en strm att yta runt i kret-
sen. Processer i batteriet upprtthller fltet E
i
. Samband mellan spnning och strm i kretsen
i detta fall behandlas i nsta avsnitt.
5.4 Kirchhoffs spnningslag
Antag att kretsen i gur 1 r sluten s att strmmen i yter i resistansen och genom kllan.
Spnningskllan antas ha inre frluster. I kllan fr vi nu en strmtthet
J
i
=
i
(E + E
i
) i kllan och J = E utanfr. E
i
nns bara i kllan.
Vi kan nu infra en inre resistans R
i
i kllan genom
_
1
2 via k allan
(E +E
i
) dl = J
i
i
/
i
= i
i
/
i
S
i
= R
i
i (1)
P motsvarande stt fr vi fr integralen av E genom R:
_
2
1 utanf or
E dl = J/ = i/S = Ri (2)
Vi har antagit homogent flt i kllan: lngd l
i
, tvrsnittsyta S
i
och konduktivitet
i
och motsvarande fr resistansen
R. Ledningarna frn 1 och 2 till R antas ideala, d.v.s. frlustfria.
Teckna nu
_
(E+E
i
) dl =
_
E dl
. .
=0
+
_
E
i
dl =
_
1
2
E
i
dl = V (3)
Men den slutna linjeintegralen i VL i ekv. (3) kan skrivas
_
1
2 via k allan
(E+E
i
) dl +
_
2
1 utanf or
(E + E
i
..
=0
) dl = R
i
i + Ri = V
med anvndande av ekv. (1), (2) och (3). Vi fr nu
V = R
i
i + Ri Kirchhoffs spnningslag
I kretstekniken skriver man ofta lagen somV + R
i
i + Ri = 0.
Vi kan rita den ekvivalenta kretsen i gur 2.

V

(
R
i
i
R
1
2
+
-
Figur 2 Ekvivalent krets fr
spnningsklla (med inre resis-
tans) mellan punkterna 1 och 2,
ansluten till en resistans R.
5.5 Kontinuitetsekvationen. Kirchhoffs strmlag 31
5.5 Kontinuitetsekvationen. Kirchhoffs strmlag
Laddningen r ofrstrbar. Det kan uttryckas s hr: Om strm yter ut frn en volym mste
laddningen i volymen ha minskat. Som ekvation: i =
_
S
J ds =
d
dt
_
V
dv eller med med di-
vergensteoremet
_
V
Jdv =
_

t
dv. Detta uttryck ska glla fr alla volymer, d.v.s.
J =
t
kontinuitetsekvationen
Fr stationra strmmar r /t = 0 och J = 0 eller i integralform
_
S
J ds = 0 (1).
Tillmpa nu ekv. (1) i en knutpunkt i ett nt.
k
i
k
= 0 Kirchhoffs strmlag
Summan av alla strmmar som yter ut frn en knutpunkt
r noll : i
1
i
2
+ i
3
= 0 i guren t.h.
i
i
2
i
3
1
5.6 Effektutveckling. Joules lag
P = EE
.
J dv = (
__
dW
dt
, W=energi) Joules lag
[P]= W (watt
)
)
5.7 Randvillkor
Vid grnsytan mellan tv material med olika gller:
E
1t
= E
2t
J
1n
= J
2n
J
2n
J
1n
E
1t
E
2t
>
1
>
2
( (
, ,
5.8 Spegling
Speglingsmetoden fungerar som i elektrostatiken vad gller metallytor, = . I frga om
strmning tillkommer spegling i isolerande grnsyta, = 0.
Spegling i metall mycket gott ledande yta:
motsatt riktning p strmmen
i spegelbilden (motsatt tecken
p spe ge lladdn n n ge i )
ledningsfrmga > i hela rummet
oo
> metall (> =1)
spegelklla
i -i
.....
.
.
.
....
.
.
.....
(
(
(
strmlinjer @ grnsyta t
J
i elstatiken
ill metall
Spegling i isolerande yta:
samma riktning p strmmen
i spegelbilden (ingen mot-
svarighet i elektrostatiken)
> i hela rummet
oo
>
isolator (> =0)
+i +i
spegelklla ...
.
.
.
.
...
.
.
.
.
,
6
J
strmlinjer // grnsyta till isolator
Exempel: Berkna resistansen mellan tv lnga metalltrdar (radie b, lngd ) i en vtska
med ledningsfrmgan . Trdarna nns p djupet a under vtskeytan, ba.
Lt strmmen i flyta mellan
elektroderna. Spegla i iso-
lerande yta - samma riktning
(tecken) p strmmen i spe-
gelbilden -.
luft
tska
>
2a
a
i
i
aktuellt
omrde
4 (
,
6
v
Potential p trd 1
V
1
=
2/>l
i
ln
b
2a
+
2/>l
i
ln
2a
2<2a
=

1 och 2 3 och 4
= - V
2
2a
2a
1 2
3 4
+i
-i
-i
+i
>
____
.................
aktuellt
omrde
( 4
,
6
Resistansen R =
i
V
1
- V
2
=
/>l
1
ln
b
2<2a
= = = = = = = =
5.9 Resistansberkning direkt
A. Exakt berkning
1/ Homogen strmfrdelning
R

=

>A
l
l
i A
(
2/ Inhomogen strmfrdelning (exakt berkning)
Metod: Vlj ett litet volymelement, se g., med lngden i strmmens riktning och ytan
A strmmen. Rkna med homogen strmfrdelning i det lilla volymelementet. Detta r
mjligt i de fall d vi matematiskt kan beskriva strmlinjer och ekvipotentialytor i en godty-
cklig punkt i kroppen.
'R =
>'A
' l
=
'G
1
'R resistans 'G konduktans
fr elementet
l
'A
'
i
,
(
verg till differentiella storheter och integrera!
element i serie: R
serie
=
)
dR
element parallellt: G
parallell
=
)
dG
B. Approximativ resistansberkning
Inhomogen strmfrdelning. Om man inte kan gra en exakt berkning av resistansen kan
man i stllet berkna en vre och en undre grns fr den verkliga resistansen R:
Ansats 1: Annan strmfrdelning n den verkliga. Strmmen tvingas i andra banor, genom
tunna skikt med R=, p sdant stt att vi enkelt kan berkna resistansen analytiskt. Denna
resistans blir dock fr stor, d.v.s. vi har ftt en vre grns R
ovre
.
Ansats 2: Andra ekvipotentialytor n de verkliga. Vi tvingar fram nya ekvipotentialytor
genom tunna skikt med R=0, s att vi enkelt kan berkna resistansen. Denna resistans blir
dock fr liten, d.v.s. vi har ftt en undre grns R
undre
.
En kning av konduktiviteten i ngon del av en ledare medfr en minskning av ledarens
totala resistans och omvnt!
5.10 Ytstrmtthet, ytresistans 33
Exempel 1: Berkna resistansen mellan metallsfrerna med radierna a resp. b genom att inte-
grera R
cell
= /A !
Strmmen flyter radiellt.
Ekvipotentialytorna r sfrer.
Vlj drfr volym

elementet:
ett sfriskt skal med radien r
och tjockleken dr
Lngd i strmmens

riktning

dl

=dr,
yta

@

strmmen 4/r
2
>
a
b r
(
Resistans fr volymelementet dR =
>4/r
2
dr
Element i serie R =
)
a
b
>4/r
2
dr
=
4/>
1
[
a
1
-
b
1
]
= = = = = =
Exempel 2: Berkna en vre och en undre grns till resistansen fr ledaren enligt guren!
Tvrsnittsytan r kvadratiskt.
r
a
a
l
l
a/ vre grns: antag en annan
strmfrdelning n den verkliga,
t.ex. kvartscirkelbgar i hr-
net. Elementets lngd r
l +r//2+ l , dess bredd dr och
yta adr.
Konduktansen fr elementet dG =
2l +r//2
>adr
,

G =
)
0
a

2l + r//2
>adr
=
/
2>a
ln[1 +
4l
/a
] =
R
vre
1

= = = = = = = = = = = =
parallella element
b/ Undre grns. Vlj en annan potentialfrdelning n den verkliga. Lt t.ex. hrnet vara
ondligt gott ledande.
R = 2
>a
2
l
= R
undre

= = = = = =

l

l
a
a
Kommentar: Andra approximationer av strmfrdelningen resp. ekvipotentialytorna ger n-
got annorlunda vre och undre grns.
5.10 Ytstrmtthet, ytresistans
Fr ett rtblock med lngden , bredden b och tjockleken d fr vi strmtthet och resistans som
strm i =
)
J
.
ds = Jbd
0 strmtthet J =
__ i
bd
(A/m
2
)
Resistans R =
___
l
>bd

l
b
d (
J
>
homogen strmfrdelning
b,d @ strmmen
Om tjockleken d0:
l
d
b
J
s
(
d(0 0 strmmen flyter p
en yta 0 ytstrmtthet J
s
i =
)
J
.
ds = J
s
b 0 J
s
=
b
i
(A/m)
Resistans R = s
b
l
s = ytresistans (ytresistivitet) [s] = ?
b = enda dimension @ i
,
Jmfr de bda uttrycken fr R! Samband s = 1/d !
5.11 Tvdimensionell strmning
4
3
2
1 > ).
R
12
= resistans mellan ytorna 1 och 2
R
34
= resistans mellan ytorna 3 och 4
Den tunna skivan enl.fig. har ytresistiviteten
s (eller tjockleken d och konduktiviteten
Vid tvdimensionell strmning gller detta samband:

R
12
R
34
= s
2
=
(>d)
2
1

Fltlinjer och V=konst-linjer (@ mot varandra)
r ombytta i det andra fallet.
5.12 Numerisk resistansberkning
Numerisk berkning av resistans sker p samma stt som numerisk berkning av kapacitans.
Se t.ex. uppgift 5-1 i Exempelsamlingen!
I fallet resistansberkning har man ett ibland ett randvillkor V/n = 0 p randen.
Strmmen yter parallellt med randen vid grnsyta till isolerande material. Hur man anst-
ter potentialer i detta fall har behandlats tidigare, se s. 22!
I uppgift 6-19 och 6-20 i Exempelsamlingen har man detta s.k. Neumann-randvillkor.
Kapitel 6
Magnetostatik i vakuum
Magnetostatik = magnetflt frn likstrmmar. Flten ndras ej i tiden.
I detta kapitel behandlar vi bl.a. Lorentzkraft, Amperes lag, vektorpotential, Biot-Savarts lag
6.1 Lorentzkraft
P laddningen q med hastigheten v i magnetfltet B verkar den magnetiska kraften
F
m
= q(vB).
Vi kan deniera B-fltet med hjlp av kraften p en liten testladdning F
m
/q = vB,
i analogi med vr denition av E-fltet i avsnitt 2.3 p s. 6.
Med bde elektriskt och magnetiskt flt fr vi kraften p q
F = q(E + v B) Lorentzkraften
[B] = Vs/m
2
= Wb(weber) /m
2
= T (tesla)
Partikelrrelse
Exempel 1: Laddade partiklar, alla med laddningern q, men med olika hastigheter
v = yv
0
, kommer in i ett omrde med E- och B-flt enligt guren. Vilken hastighet har de
partiklar, som fortstter i y-riktningen och gr igenom hlet i skrmen?
Lsning:
Laddningarna pverkas
den elektriska kraften
F
e
= qE = x
^
qE
De laddningar som har
hastighet endast i y-led
pverkas av
F
m
= q(v
o
y
^
# B) = -x
qv
o
B
o
o
o
v
o
E
# B
.
x
y
z
6
6
( (
Om banan ska vara ofrndrad mste F
e
+ F
m
= 0, d.v.s. v
0
= E/B
Kommentar: Rrelse i enbart B-flt ger kraft F
m
= q v B, vinkelrtt mot bde B-flt och
partikelbana, vilket medfr att |v| , farten, r konstant.
En rrelse i E-flt ger kraft p partikeln i banans riktning och tillskott i rrelsenergin, vilket
anvnds fr att accelerera laddade partiklar.
Exempel 2: En partikel (massa m, laddning q) benner sig i vila i origo vid t=0 i statiska E-och
B-flt, se g.! Bestm partikelns bana och maximala avstnd till x-axeln!
x
z
q
,
E
0
.
B
0
BV: t=0, x=y=z=0,
v
x
=v
y
=v
z
=0
Rrelseekvationen blir
m
__
dv
dt
= F = q(E + v # B) = q[z
^
E
0
+
v
x
v
y
v
z
x
^
y
^
z
^
0 -B
0
0
]
Dela upp i
komponenter!
x
^
: m
dt
dv
x
= qv
z
B
0
; y
^
: m
dt
dv
y
= 0 ; z
^
: m
dt
dv
z
= q(E
0
-v
x
B
0
)
Infr = qB
0
/m (1)
35
36 Kapitel 6 Magnetostatik i vakuum
dt
__
dv
x
=

Av
z

(2)
dv
y
___
dt
= 0 (3)
dv
z ___
dt
=
___
qE
0
m
-

Av
x
(4)
_
med lsning (3): v
y
= konst = v
y
(t=0) = 0
dy
__
dz
= 0

0 y= konst = y(t=0) = 0
0 Rrelse enbart i xz - planet!
d/dt p ekv. (4) och insttning av (2) ger
dt
2
d
2
v
z
= - A
dt
dv
x
= -A
2
v
z

= = =
= = = =
med lsningen v
z
= k
1
cosA t + k
2
sin A t (5)
v
z
(t=0) = 0 k
1
=0, (5) och (4):
dt
dv
z
= Ak
2
cosAt=
m
qE
0
- Av
x
som fr t=0 blir A k
2
= qE
0
/m 0 k
2
= E
0
/B
0
= = = =
= = = = = =
0 v
z
= (E
0
/B
0
)sinAt
= = = = = = = =
(6)
Integrera (6) och anvnd BV 0 z =
AB
0
E
0
(1 - cosAt)
= = = = = = = = =
(7)
Stt in ekv.(6) i (2), integrera och anvnd BV 0
v
x
=
B
0
E
0
(1-cosAt) (8) och x =
AB
0
E
0
(At- sinAt) (9)
= = = = = = = = = = = = = = = =
Med hjlp av vz och vx eller z och x kan vi ocks skissa banan (en cykloid)
Ekv. (7) ger max avstnd till x-axeln zmax = 2E
0
/B
0
x
z
,
E
0
.
B
0
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
6.2 Postulat
Fr magnetostatik i vakuum gller fr B-fltet:
%
.
B = 0 och %# B =
0
J i differentialform eller
)
o B
.
ds = 0 och
)
o B
.
dl =
0
i i integralform
dr J r strmttheten, i strmmen och
0
= 4/
.
10
-7
Vs/Am
permeabiliteten fr vakuum
6.3 Amperes lag
Sambandet mellan linjeintegralen av B runt en sluten vg och strmmen genom den yta, som
begrnsas av den slutna vgen.
)
oB
.
dl =
0
)
J
.
ds =
0
i
omsluten

Amperes lag i integralform
dl given 0 ds enl. fig.
B
ds
dl
i
,
,
Samband mellan omloppsriktningen dl och riktningen p ytvektorn ds fs som tidigare enligt
hgerhandsregeln: ngrarna i dl-riktningen medfr ds i tummens riktning!
6.4 Magnetiskt de 37
Fr en ondligt lng rak ledare fr man t.ex.
B
$
2/r =
0
i
omsluten
=
0
i
0

B
$

=
2/r
0
i
. i
B
$
Kommentar: Amperes lag r bra vid symmetri, exempelvis fr ondligt lng rak ledare,
ondligt lng spole, koaxialkabel, toroid en motsvarighet till Gauss lag i elektrostatiken.
Exempel: Strmmen i yter i axelriktningen i ett tunt, lngt, halvt cylindriskt skal med radien
a. Berkna B p cylinderaxeln!
Vi delar upp ledaren i tunna raka ledare, s att vi kan anvnda den frdiga formeln fr B frn
tunn lng rak ledare ovan!
di
i
.
.
a
x
y
B d

Strm i elementet med bglngden ad
di = i ad//a vilken ger magnetfltet
dB = di/2/a
o
dB r vinkelrt mot radien a
Dela upp dB i komponenter: dB = dB (x
cosB - y
sinB)
och integrera.
B =
2/
2
a
0
i

)
0
/
(x
cosB - y
sinB) dB =
2/
2
a
0
i
(-2y
) = - y
/
2
a
0
i

= = = =
6.4 Magnetiskt flde
Denition: magnetiskt de genom en yta
C =
)
B
.
ds [B] = Vs = Wb (weber)
d
B
s
(
Exempel: Likstrmmen i yter i en lng rak ledare 1. Berkna det genom en yta 23 med
lngden vinkelrtt mot papperets plan, se g.! Radiella avstnden frn 1 till 2 resp. 3 r r
12
och r
13
.
i
2 3
3'
B
dS
1
x
Io
B-fltet frn den lnga raka ledaren 1: B =
2/r
0
i
B-linjerna r cirklar runt om 1, se fig.!

Fldet genom 2-3: C =
)
2-3
B
.
ds

B r ej parallell med ds p ytan 23 och integralen blir inte heller s enkel som med detta knep:
Det r ett och samma de , som yter mellan de bda cirkelbgarna genom 2 resp. 3. Det r
lttare att berkna det genom yta 23 i stllet! P 23 r ds och B parallella och ytelementet
ds = dr.
C =
)
2-3'
B
.
ds =
2/
0
i

)
r
12
r
13
r
1
l dr =
2/
0
i
l ln
r
12
r
13
= = = = = =
38 Kapitel 6 Magnetostatik i vakuum
6.5 Vektorpotential
Eftersom B = 0 och ( A) 0, kan vi infra en vektorpotential genom B = A
[A] = Vs/m
I magnetostatiken vljer vi A = 0 Vektorn A r drmed bestmd, eftersom vi knner dess
rotation och divergens Helmholtz teorem.
Fr en strmfrdelning J(R
1
) fr man fljande uttryck fr A:
A(R
2
) =
4/
0

)

R
12
J(R
1
)
dv
1
R
1
R
12
R
2
J (
Fr en tunn strmfrande ledare med strmmen i fr man
A(R
2
) =
4/
0
i

)
o
R
12
dl
1
dl
1
= lngdelement i strmriktningen
Kommentar: Om strmmen yter i en riktning kommer A att f samma riktning.
Strm i i $
-led ger
A = $
A
$

i
Frdel med vekorpotentialen: Integralen fr A r ofta lttare att berkna n motsvarande fr
B-fltet (Biot-Savarts lag). Nr A r berknad, fr man B som B = A.
Viktigt resultat: Flde genom en yta kan berknas direkt med A-vektorn integrerad runt
omkretsen till ytan.
C = ) B
.
ds = )
o A
.
dl
ds
dl
(
6
6.6 Biot-Savarts lag
B-flt frn en strmslinga med strmmen i
1
:
dB =
4/
0
.
R
12
2
i
1
dl
1
# R
12
R
1
R
B
2
R
1
dl
1
i
1
#
d
2
Integrera runt slinga 1 fr att f B( R
2
) =
_
dB
Att gra detta r jobbigare n du tror! Anvnd i stllet de frdiga formlerna nedan, om
mjligt! De nns med i formelsamlingen.
Viktiga resultat:
a/ Flt frn rak del av strmfrande ledare
B =
4/a
0
i
(cos!
1
+ cos!
2
)
# B
!
2
!
1
a
i
b/ Flt p axeln till cirkulrt varv
B
z
=
2(z
2
+a
2
)
3/2
0
ia
2

a
i
z
(
6.7 Kraft p ledare i B-flt 39
c/ Flt p axeln till cirkulr spole
B
z
=
____
0
Ni
2l
(cos"
1
+cos"
2
)
l
. . .
# # #
,
4 (
( )
"
1

"
2
i
a
z
N varv
(
d/ Flt frn ondligt lng spole, d.v.s. a, med Amperes lag
B
z
=
0
Ni/l r<a
B = 0 r>a
homogent flt i spolen
inget flt utanfr spolen
.
B
i
i
B
. .

.
i
.
B
Skiss av flt frn cirkulr strmslinga resp. spole. Strmriktningen i de cirkulra varven symboliseras av resp. i
gurerna. OBS! B-linjer r alltid slutna linjer, ty B = 0.
6.7 Kraft p strmfrande ledare i B-flt
Kraft p en ledare med strmmen i
2
:
F
2
=
)
o i
2
dl
2
# B
i
2
dl
2
B
#
(
Kraft p volymen V med strmttheten J:
F =
)
V
J# B dv #
B
J
(
6.8 Magnetisk dipol
Definition: magnetiskt dipolment m
fr en cirkulr strmslinga med radien a
m = n
^
i/a
2
,
(
i
a
m
Magnetisk dipol liten strmslinga betraktad p stort avstnd Ra.
Vektorpotentialen blir

A
dipol
=
4/R
2
0
m # R
= $
4/R
2
0
msin!

vilken ger B-fltet (B=%# A)
R
B
!
B
R
i
m
!
x
$
,
B = R
4/R
3
0
2mcos!
+ !
4/R
3
0
msin!

m = z
m
Jmfr E frn en elektrisk dipol, se s. 14!
Kraft, vridande moment och energi fr en magnetisk dipol i ett yttre flt B
yttre
:
F = (m
.
%)B
yttre
kraft p dipolen
T = m # B
yttre
vridande moment p dipolen
W
m
= - m
.
B
yttre
magnetisk energi fr dipol i yttre flt
Kapitel 7
Magnetostatik med magnetiska material
Magnetisering, H-flt, magnetkretsar, randvillkor
Atomra strmmar i material utgr magnetiska dipoler, vilka ger magnetflt. Om dipolerna
r slumpmssigt orienterade, fr vi inget resulterande flt.
Magnetmaterial: Material somblir magnetiserade av yttre flt. De slumpmssigt orienterade
dipolerna pverkas av vridande moment p grund av det yttre fltet och stller in sig i fltets
riktning, vilket ger resulterande flt p grund av dipolerna.
Det kan ocks vara material som r permanent magnetiserade permanentmagneter.
7.1 Magnetisering
Betrakta en liten volymv i ett magnetiserat material och summera de atomra
magnetiska momenten i v till m.
Denition av magnetiseringen M = dipolmoment/volymenhet en makroskopisk
storhet:
M = lim
'v(0 'v
'm
[M] = A/m
'm
M (
(
Vi kan rkna med materialets inverkan genom att infra ekvivalenta strmttheter J
m
och J
ms
,
magnetiseringsstrmttheter.
J
m
= % # M strmtthet
J
ms
= M# n
ytstrmtthet
n
ut frn volymen
M
n
A/m
A/m
2
Bde de ekvivalenta strmmarna J
m
och J
ms
och de verkliga (vanliga, fria) ledningsstrmmar-
na J
fri
och J
fri s
bidrar till B-fltet.
Amperes lag fr B blir t.ex.
)
o B
.
dl =
0 )
(J
m
+ J
fri
)
.
ds eller %# B =
0
(J
m
+J
fri
)
Vid permanent magnetiserat material (utan extra strmlindning) r J
fri
= 0.
Exempel: Jmfrelse av cylinderspole och cylindrisk permanentmagnet:
a/ Cirkulrcylindrisk spole med radien a, lngden L och N varv med strmmen i
(
a
i
4 (
L
z
ytstrmtthet
N varv

J
s
= $
^
Ni/L
p z-axeln B = z ^
____
0
Ni
2L
(cos"
1
+ cos"
2
)
b/ Permanent magnetiseradcylinder, magnetiserad i z-led. Dimensioner samma somspolen
i a/ men utan strmlindning:
M = zM
0
, med M
0
= konst
Erstt magneten med ekvivalenta strmmar: I volymen J
m
= M = 0, ty M
0
= konst.
P ytan av materialet ytstrmttheten
J
m s
= M#n
^
= M
0
z
^
# r
^
= $
^
M
0
(A/m)
M
( ( z
4 (
L
a
J
ms ( z
ekvivalent med
Forts. p nsta sida!
40
7.2 H-fltet 41
J
m
och J
ms
ger B-fltet. Hr har vi analogi mellan J
ms
p cylinderytan och spolen i fallet a/.
J
ms
motsvaras av Ni/L. Vi fr drfr B-fltet p magnetens axel
B
magnet
= z
^
2
0
M
0
(cos"
1
+cos"
2
)
H fs ur H =
0
B
- M
Se t.ex. Exempel 8-2 i Exempelsamlingen!
7.2 H-fltet, magnetisk intensitet
B
H
Ett annat stt att ta hnsyn till
magnetmaterialets inverkan r att
infra en ny vektor H, definierad
genom
H =
0
B
- M H-fltet, [H] = A/m
Om det r linjrt, d.v.s. MH, kan vi infra en konstant , permeabiliteten.
B =
0
(H +M) = H =
r
0
H
dr
r
(eller D) = permeabilitetstalet
relativa permeabiliteten
[]=

Vs/Am
,
B
H
[Man kan ocks infra en konstant, den magnetiska susceptibiliteten
m
, genom att stta M =
m
H = (
r
-1)H
m
=
r
1]
Ferromagnetiska material (jrn, nickel, kobolt) har
r
1. Amperes lag fr H-fltet blir nu:
)
o H
.
dl =
)
J
fri
.
ds eller % # H = J
fri

dr J
fri
r den fria (vanliga) strmttheten.
Kommentar: Frdelen med denna formulering av Amperes lag r att vi ofta knner den van-
liga strmmen och kan berkna H. Att berkna J
m
och J
ms
fordrar att vi knner M.
OBS! J
m
och J
ms
ger B-fltet! H fs ur B =
0
(H + M)
Hr gller ocks motsvarande som fr dielektriska material. Att J
fri
=0 behver inte innebra
att H=0: En permanentmagnet har inga fria strmmar.
_
Hdl =0. Men H= 0.
7.3 Magnetkretsar
En magnetkrets bestr av magnetiskt material, somleder det. Magnetiseringen stadkommes
med en eller era strmfrande lindningar eller ocks anvnder man permanent magnetiserat
material. Vi studerar enbart linjra magnetkretsar i kursen.
Linjra kretsar, B=H (=konst)
H
B
Hrledning av en analog elektriskt krets:
Betrakta nedanstende magnetkrets! Berkna det
1
!
l
k

l
1

l
2

l
3
............ .............
............
.
............
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,
6
( 4
4 (
E
E
E
C
3
C
2
C
1
medelvg fr fldet
i del k av kretse
n
n
S
k
tvrsnittsyta fr
fldet
S
2
(
i
N varv
k
permeabilitet fr
del k av kretse
42 Kapitel 7 Magnetostatik med magnetiska material
Tillmpa Amperes lag
_
Hdl = i
omsluten
p slutna slingor i kretsen och att
_
Bds = 0 i knut-
punkterna.
Rkna med medelvgen
k
i jrnet fr det. Antag ocks att det r jmnt frdelat ver
tvrsnittsytan S
k
. Lckningen frsummas, d.v.s. allt de yter enbart i magnetmaterialet.
C
1
= C
2
+ C
3
(1)
B
k
= C
k
/S
k
k=1,2,3 (2)
B
k
=
k
H
k
(3)
)
1-2
H
.
dl = H
1
l
1
+ H
2
l
2
= Ni (4)
)
3-2
o H
.
dl = H
3
l
3
- H
2
l
2
= 0 (5)
o
(2) och (3) insttes i (1):
1
H
1
S
1
=
2
H
2
S
2
+
3
H
3
S
3
(6)
Ur ekv. (5) H
3
= H
2
2
/
3
insttes i (6). Ls ut H
2
2

H
2
l
2
=
l
2
2
S
2
+
l
3
3
S
3
1
H
1
S
1
=
l
2
2
S
2
+
l
3
3
S
3
H
1
l
1
1
S
1
=
F
2
1
+
F
3
1
H
1
l
1
F
1
1

l
1
=
F
1
(F
2
+F
3
)
H
1
l
1
F
2
F
3
(7)
dr beteckningen F
k
= l
k
/
k
S
k
infrts. (7) ins. i (4) 0
H
1
l
1
=
1 +
F
1
(F
2
+F
3
)
F
2
F
3
Ni

och slutligen C
1
= B
1
S
1
=
1
H
1
S
1
=
=
l
1
1
S
1
.

1 +
F
1
(F
2
+F
3
)
F
2
F
3
Ni
=
F
1
+
F
2
+F
3
F
2
F
3
Ni
= = = = =
Denna ekvation kan vi tolka som erhllen ur en ekvivalent elektrisk krets:
B
H
linjr t d.v.
=konst
Ni
F
1
F
2
F
3
,
6 6
C
1
C
2
C
3
analog elektrisk krets
s.
Ni kallas fr mmk (=magnetomotorisk kraft) och motsvarigheten till resistans kallas reluktans.
R
k
=
0
S
k
l
k
k

reluktansen [F] = A/Vs
Anmrkning 1: Det r i allmnhet mycket enklare att rkna med den analoga elektriska
kretsen! Vi kan ocks anvnda lagar och frenklingar frn kretstekniken.
Anmrkning 2: Analogin med en elektrisk krets kan man se utan att lsa ekvationssystemet
som vi gjorde. Amperes lag, ekv.(4) och (5), motsvarar Kirchhoffs spnningslag. Den slutna
integralen
_
s
Bds i en knutpunkt, d.v.s. ekv.(1), motsvarar Kirchhoffs strmlag.
7.4 Randvillkor 43
7.4 Randvillkor
I grnsytan mellan tv material gller
B
1n
= B
2n
H
2t
- H
1t
= J
fri,s

om det finns fri ytstrmtthet
i grnsytan, anvnd Amperes lag
fr att f rtt tecken
B
1n
B
2n
H
1t
H
2t
.
J
fri,s
( (
, ,
Exempel: Uppstr det ngon ytstrm i grnsytan mellan de bda materialen? H
1
r tangen-
tiellt och H
2
= 0.
Amperes lag
)
o H
.
dl = H
1
l - 0
.
l = J
f,s
l
0 ytstrmtthet J
f,s
= H
1
= = = =
riktad enl.fig.

l

l
# J
f,s
H
1
-0 H
2
=0
,
,
6
Kommentar: Material 2 i detta exempel kan t.ex. representera en supraledare.
H
2
= 0 i supraledare och H
1
r tangentiellt utanfr supraledaren.
Resultat: Strm yter p ytan till supraledaren!. Se t.ex. uppgift 11-5 i Exempelsamlingen!
7.5 Induktans
Yttre induktans: Induktans p grund av de utanfr strmfrande omrde. Studera tv
strmfrande slingor med strmmarna i
1
och i
2
!
i
1
N
1
C
11 C
21
i
2
N
2
varv
varv
C
12
C
22
E
E E
E
C
11
= flde genom slinga 1 p.g.a. i
1
C
21
= " " " 1 " i
2
C
12
= " " " 2 " i
1
C
22
= " " " 2 " i
2
(egen)induktans L
11
=
N
1
C
11 ______
i
1
L
22

=

N
22
C
22 ______
i
2
msesidig induktans M
12
=
N
2
C
12 ______
i
1
=

N
1
C
21
______
i
2
=

M
21
[L] = [M] = H (henry)
kopplingsfaktor k =
L
1
L
2
M
G 1
44 Kapitel 7 Magnetostatik med magnetiska material
Kretsekvationer: Induktanserna kommer in p detta stt, d man stller upp kretsekvationer
fr magnetiskt kopplade kretsar. Inducerad spnning behandlas senare.
o
o
o
o
L
1
L
2
+
-
v
2
+
-
v
1
R
1
R
2
v
i1
+
-
. .
M
i
1
i
2
( 4
H
H
H
H
H
H
H
H
H
H
Inducerad spnning i krets 1:
v
i1

=

-

(L
1
dt
di
1

+

M
dt
di
2

)
(med referens enl.fig.)
Kretsekvationerna blir
v
1
= R
1
i
1
- v
i1
= R
1
i
1
+ L
1
di
1 ___
dt
+
M
di
2 ___
dt
v
2
= R
2
i
2
+ L
2
di
2 ___
dt
+ M
di
1 ___
dt
Bra regel: Strm (i
1
) in vid prick ger spnning (L
1
di
1
/dt eller Mdi
1
/dt) med plus vid
prick!
7.6 Magnetisk energi och kraft
7.6.1 Energi fr en strmfrdelning J
W
m
=
2
1

)
J(r)
.
A(r) dv dr A r vektorpotentialen.
I specialfallet strmslingor fr man
W
m
=
1
_
2
8
k
N
k
C
k
i
k

eller med induktans
(fr tv slingor)
W
m
=
1_
2
L
1
i
1
2
+ Mi
1
i
2
+
1_
2
L
2
i
2
2
i
1
i
k
C
1
C
k
N
k

varv
E
E
7.6.2 Energi uttryckt med B- och H-flten
W
m
=
1 _
2
)
H(r)
.
B(r) dv eller ickelinjrt W
m
=
)
v

)
0
B
H dB dv
v

1
1
Ska integreras ver en volym utstrckt till ondligheten!
Yttre och inre energi:
Den magnetiska energin fr en krets kan delas upp i tv delar, W
mi
och W
my
, inre och yttre
energi eller energi i respektive utanfr strmfrande omrde.
W
m
= W
mi
=
1 _
2
Li
2
=
1 _
2
(L
i
+ L
y
)i
2
Med energidefinitionen av
induktans fr vi motsvarande
uppdelning av induktansen i
en inre och en yttre induk-
tans, L
i
resp. L
y
W
mi
W
my
W
my
+ W
my
i
,
Se berkningen i Exemplet nedan!
7.6 Magnetisk energi och kraft 45
Exempel: Strmmen i yter i ett cirkulrt varv av tunn, rund metalltrd. trdradien r r
0
och
slingradien ar
0
. Berkna a/ den inre energin b/ den inre induktansen!
a/

Energi

i

strmfrande

omrde
Eftersom r
0
<<a kan vi frsumma
ringens krkning och rkna med
en rak ledare med lngden
l = 2/a och ra ien r
0
.
a
d
i
2r
0
4 (
,
Amperes lag ger B i ledaren
)
B
.
dl = B(r) 2/r =
0
)
J
.
ds

=

=
0

___ i
/r
0
2
/ r
2

r
r
0
ox
i
0 B(r) =
2/r
0
2
0
ir
r<r
0

Den inre energin fr vi genom att integrera W
m
=
2
0
1
)
B
2
dv
ver ledarvolymen:
W
mi
=
2
0
1

)
0
r
0
[
2/r
0
2
0
ir
]
2
2/rdr l =
4/r
0
4
0
i
2
l

)
0
r
0
r
3
dr =
16/
0
i
2
l
=
8
0
i
2
a
= = =
b/ Den inre induktansen
L
i
=
i
2
W
mi
=
4
0
a

= =
1
2
Kommentar: Att berkna energin utanfr ringen genom
W
m yttre
=
2
0
1
)
B
2
dv r alltfr komplicerat.
7.6.3 Magnetisk kraft p strmslinga
Kraft p slingan med strmmen i
2
i B-flt:
F =
)
o i
2
dl
2
# B
7.6.4 Magnetisk kraft p freml
Den magnetiska kraften p ett freml i ett magnetostatiskt flt kan berknas p tv stt genom
virtuell fryttning:
F
x
= -
&W
m
___
&x
9
C = konst
F
x
=
___
&W
m
&x
9
i = konst
Bevisas p stt motsvarande det i elektrostatiken.
Viktigt resultat:
Kraft per ytenhet i luftgap, t.ex. lyftkraft fr elektro : magnet
f =
___
B
2
2
0
KKraft per ytenhet f = magnetisk
energitthet w
m
i luften utanfr
kroppen .
f f ,
som ska lyftas
,
Kapitel 8
Induktion
I detta kapitel studerar vi B-flt, som varierar i tiden. Vi antar kvasistationra (nstan sta-
tionra) frhllanden, d.v.s. s lngsamtidvariation, att vi inte fr vgutbredning. Kallas ocks
kvasistatiska frhllanden. Se kommentar om totala det p s. 47!
8.1 Faradays induktionslag
1/ En sluten ledare rr sig med hastigheten v i ett tidvariabelt magnetflt B = B(t).
B
v
dl
ds
(t) ,
(
dl
+ -
V
ind
ekvivalent krets
Inducerad spnning i ledaren Faradays lag
V
ind
'
=
)
C
oE
ind
' .
dl = -

__
dC
dt
= -
)
S

__
&B
&t
.
ds +
)
c
o(v # B)
.
dl = -
__
d
dt
)
c
o A
.
dl
transformator-
emk
rrelseemk
V
ind
en spnningsklla som vill driva strm i dl-riktningen! Se den ekvivalenta kretsen
ovan! Storleken p V
ind
fs ur induktionslagen!
Index betecknar koordinatsystem som fljer slingelementet dl.
2/ En icke sluten ledare rr sig med hastigheten v i ett tidsoberoende B-flt. Inducerad spn-
ning i ledaren:
V
ind
=
)
a
b
E
.
dl =
)
a
b
(v# B)
.
dl
x
B
a
b
v
+
-
V
ind
Vid rrelse i tidskonstant B anvnd V
ind
=
_
v B dl ! Vid bde tidvariation i B och rrelse
r V
ind
= d/dt enklast!
Ekvationer som modieras fr kvasistationra frhllanden:
Elektrostatikens E = 0 blir nu
%# E = -
&t
&B
och sambanden mellan flt och potentialer
E = -% V -
__ &A
&t
B = %# A
%
.
A = - +
0
0

__ &V
&t
Lorentzvillkoret
dr V r potentialen och A den magnetiska vektorpotentialen.
Spanningen
_
2
1
E dl = V
1
V
2

_
2
1
A
t
dl
Potentialskillnad V = V
1
- V
2
r inte lngre samma som spnning!!
46
8.2 Transformatorn 47
Exempel: En rak ledare med lngden rr sig med hastigheten v vinkelrtt mot ett konstant
flt B. Berkna inducerad spnning i ledaren!
V
ind
=
)
a
b
(v#B)
.
dl = vBl

(en likspnning)
q(v#B) r kraft p en
positiv laddning q i metallen
-drav spnningens polaritet.
b
a
v
+
-
V
ind
v# B
#
B
(
,
Om kretsen slutes via en stilla-
stende ledande frbindelse, fr
vi en strm i kretsen i = V
ind
/R,
dr R r kretsens resistans.
a
b
V
ind
R
i
4
vB ger ocks strmmens riktning i ledaren. Den inducerade strmmen ger i sin tur upphov
till ett magnetflt, vilket vill bromsa ledarens rrelse.
Kommentar: Nr vi rknar kvasistationrt frsummar vi B-fltet B
ind
p grund av de induc-
erade strmmarna. Vi kan gra detta om vglngden (= c/f) kretsarna.
Framgr senare i kursen varfr det blir s. i
ind
r liten vid lg frekvens.
Nr frekvensen blir hg, mste vi ta med B
ind

ind
. Det r drfr klokast att tnka p att
det ska vara det totala det (
tot
=
ursprunglig
+
ind
) i induktionslagen.
V
ind
= -
____
dC
(tot)
dt
__
8.2 Transformatorns ekvivalenta krets
Betrakta en transformator med tv lindningar N
1
resp. N
2
varv och resistanser R
1
resp. R
2
med en krna av jrn permeabilitet , konduktivitet och tvrsnittsyta S. Antag vxel-
strmsmagnetisering och rkna med komplexa spnningar och strmmar. Symboler med streck
ver.. Krnans reluktans betecknas med . Lckningen frsummas.
+
-
R
1
+
-
V
ind

1
-
(
4
V
1
-
I
1
-
N
1
N
2
+
-
V
ind

2
-
R
2 I
2
-
Z
L
F
C
-
Vi fr inducerad spnning med plus vid prick:
V
ind1
= jN
1
och V
ind2
= jN
2
Kretsekvationerna blir d
V
1
-
= R
1
I
1
-
+ jAN
1
C
-
0 = (R
2
+ Z
L
)I
2
-
+ jAN
2
C
-
(1)
(2)
Amperes lag med reluktansen = /S infrd ger
N
1
I
1
-
+ N
2
I
2
-
= CR (3)
Ekv.(1)-(3) ger
V
1
-
= R
1
I
1
-
+
jAN
1
2
R
+
(N
1
/N
2
)
2
(R
2
+Z
L
)
1
I
1
-
48 Kapitel 8 Induktion
Detta kan vi tolka som en ekvivalent krets fr transformatorn sedd frn primrsidan:
+
-
V
1
-
R
1
jAN
1
2
/F (
__
N
1
N
2
)
2
(R
2
+ Z
L
)
(
I
1
-
(N
1
/N
2
)
2
(R
2
+ Z
L
) r belastningen Z
L
och R
2
transformerade till primrsidan. Vi kan d rita
vr ekvivalenta krets s hr
+
-
V
1
-
R
1
jAN
1
2
/F
H
H
H
H
H
H
H
H
H
H
R
2
Z
L
4
I
2
-
(
I
1
-
N
1
:N
2
ideal
Reluktansen R = /S gller fr likstrmsmagnetisering. Vi har vxelstrm. Ett de som n-
dras i tiden ger inducerad spnning. Eftersom krnan r ledande fr vi inducerade strmmar,
s.k. virvelstrmmar. Dessa ger frluster i krnan. Man kan lsa fltproblemet (under vissa
approximationer) och infra en komplex reluktans () =
0
(), dr
0
r likstrmsreluk-
tansen och () r en komplex faktor, som tar hnsyn till virvelstrmmarna.
En ideal transformator har = och sledes = 0. D blir impedansen jN
2
/ ondligt
stor. Vi fr vr vanliga ekvivalenta krets fr den ideala transformatorn!
Vad virvelstrmmar betrffar, se vidare om laminering och utnyttjande av material med hgt
och lg konduktivitet , ferriter i Cheng p s. 261 och s. 314; (s. 198 och s. 235 i Lilla Cheng!)
Kapitel 9
Elektromagnetiska flt
Hittills har vi studerat elektrostatiska och magnetostatiska flt. Fr kvasistationra frhllan-
den har vi en koppling mellan elektriskt och magnetiskt flt ett tidvariabelt B-flt ger ett
E-flt. Nu ska vi studera det allmnna fallet, det elektromagnetiska fltet, d ett tidvariabelt
E-flt ger ett B-flt.
9.1 Frskjutningsstrmmen
I magnetostatiken gller H = J
f
. Tag divergensen av detta. ( H) 0 = J
f
J
f
= 0. Detta strider mot kontinuitetsekvationen J
f
= - /t fr icke-stationra frhllanden.
Ekvationen H mste modieras:
##H

=

J
f

+
&D
__
&t

dr J
f
r (den fria) strmttheten
och &D/&t frskjutningsstrmttheten
%
Exempel: I en punkt i en metall ( = 10
7
S/m ,
r
= 1) r E(t) = E
0
cos t. Berkna frhllandet
mellan toppvrderna av J och D/t !
J = >E = >E
0
cosAt och D = +
0
E ,
&t
&D
= -+
0
AE
0
sinAt
&t
&D
=
A+
0
>
= 18
.
10
10
Frskjutningsstrmmen r frsumbar i metallen!
9.2 Maxwells ekvationer
Maxwells ekvationer i differentialform:
##E = 0
elektro-
statik

magneto-

statik
kvasi-
stationrt vgor
allmnt
-&B/&t = -
&B
__
&t
.
. D = *
f
= * %
%
f
##H = J +
&D
__
&t f
= J
f
+
__
&D
&t
..
B = 0 =
%
0
%
D = E, B = H, J
f
= E (linjra, isotropa material)
Maxwells ekvationer i integralform:
)
oE
.
dl = -
)
__
&B
&t
.
ds
)
oD
.
ds =
)
*
f
dv
)
H
.
dl =
)
(J
f
+
__
&D
&t
)
.
ds
)
o B
.
ds = 0 o
49
50 Kapitel 9 Elektromagnetiska flt
Randvillkor
E
1t
= E
2t
H
2t
-H
1t
= J
s
J
s
= ytstrmtthet
Amperes lag ger tecken
B
1n
= B
2n
D
2n
- D
1n
=*
s
*
s
= fri ytladdningstthet
Gauss lag ger tecken
(eller n
^
# H
2
- n
^
# H
1
= J
s
)
.
J
s
H
2t
H
1t
t
^
1 2
D
1n
D
2n
*
s
1 2
n
^
,
, ,
(
(
(
(
n^
9.3 Retarderade potentialer
Maxwells ekvationer ger komplicerade differentialekvationer fr E och H. Motsvarande ekva-
tioner fr potentialerna V och A blir ngot enklare. Potentialerna denieras genom
E = - %V -
&t
&A
B = %# A %
.
A + +
__
&V
&t
=0
orentzvillkoret L
Vgekvationer fr A och V:
Antag en strmtthet J och en volymladdningstthet i homogent material. Vi fr
%
2
A - +
&t
2
&
2
A
= - J %
2
V - +
___ &
2
V
&t
2
=

3

*/+
Lsningarna de s.k. retarderade potentialerna blir:
A(R
2
,t) =
4/

)
R
12
J(R
1
, t- R
12
/c)
dv
1
V(R
2
) =
4/+
1 1

)

R
12
*(R
1
)
dv
1
, t-R
12
/c
R
2
R
12
R
1
V(R
2
, t)
,t
*
dv
1
Vgor som utbreder sig med hastigheten c = 1/
.
Retarderade det tar tiden R
12
/c fr vgorna att utbreda sig till en punkt med koordinaten
R
2
.
Kommentar: Nr vi rkna kvasistationrt (nstan stationrt), t.ex. i kretstekniken, frsum-
mar vi utbredningstiden R/c. Detta r mjligt, om den elektriska kretsens dimensioner r
mycket mindre n vglngden.
Fr 50 Hz r vglngden = 610
6
m, d.v.s. 600 mil, och fr 100 MHz r = 3 m. Kirchhoffs la-
gar gller om R . Se ocks avsnittet om transmissionsledningar i Cheng eller
i Hgfrekvensteknik i sammandrag!
Exempel: Fr en punktladdning i vakuum med laddningen q(t) fr man potentialen V(R,t) =
q(t)/4
0
R nra laddningen, d.v.s. retardationen frsummas. P strre avstnd fr man
V(R,t) =
4/+
5
R
q(t-R/c)
dr c=
<
5
+
5
1
___
9.4 Vgor i vakuum 51
9.4 Vgor i vakuum
Hrledning av vgekvationer fr E och H i vakuum ( = 0, J = 0)
Teoriuppgift 11 om
0
och
0
erstts med resp. .
Utg frn Maxwells ekvationer:
E = B/t; H = J +D/t; D = ; B = 0
samt D = E; B = H; J = 0, = 0.
Ta nu p E- resp. H-ekvationerna!
%# %#E = %(%
.
E) - %
2
E = - %
2
E = - %# (
0
&H/&t) =
= -
0
&t
&
(%# H) = -
0
&t
&
(+
0
&t
&E
) = -
0
+
0
&t
2
&
2
E
vektorformel
=0
Maxwell operationerna %
och &/&t fr kastas om
Maxwell
0 %
2
E -
0
+
0
&t
2
&
2
E
= 0
= = = = = = = =
%# %#H = %(%
.
H) - %
2
H = - %
2
H = %# (+
0
&E/&t) =
= +
0
&t
&
(%# E) =

+
0
&t
&
(-
0
&t
&H
) = -
0
+
0
&t
2
&
2
H
vektorformel
=0
Maxwell operationerna %
och &/&t fr kastas om
Maxwell
0 %
2
H -
0
+
0
&t
2
&
2
H
= 0
= = = = = = =
Vgekvationerna fr E och H i vakuum blir allts
%
2
E -
0
+
0
&t
2
&
2
E
= 0 %
2
H -
0
+
0
&t
2
&
2
H
= 0
E
z
v
(
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
..
Lsningarna blir vgor r funktioner av (z-vt) fr en vg som utbreder sig i
z-riktningen. Fr sinusformad variation t.ex r detta en lsning: E(z,t) = E
0
cos[b(z-vt)].
Vgens utbredningsriktning
Vgens utbredningshastighet v och utbredningsriktning
^
k
fr man genom att flja ett visst faslge hos vgen.
E =E
0
cos(At-Bz), At-Bz=konst 0 dz/dt = v
fas
=A/B >0,
d.v.s. vgutbredning i +z
^
-riktningen.
E=E
0
cos(At+Bz) utbreder sig i -z
^
-riktningen ty dz/dt=-A/B.
Denition av plan vg: E- och H-flten ska vara konstanta p plan vinkelrta mot vgens
utbredningsriktning.
Exempel: Fr en vg i ett material gller
E =x
^
E
0
e
-az
cos(At-bz). r det en plan vg? Vgen utbreder sig
i z-riktningen. Om det r en plan vg ska E vara konstant p
plan @ z
^
, d.v.s. oberoende av x och y. Det givna E beror bara
av z (och t) och representerar sledes en plan vg.
[Fr en vg i godtycklig riktning e
-Ik
^
.R
gller att k
^
.
R = konst
fr plan med konstant fas. Stt in k
^
.
R = konst i uttrycket fr
E. Blir E konstant d, r det en plan vg.]
Viktigt resultat Fr en plan vg i vakuum fr man detta samband mellan E och H:
H =
Z
0
k
^
# E

dr k
^
r vgens utbredningsriktning och
Z
0
=
<
0
/+
0
____
vgimpedansen fr vakuum (luft)
52 Kapitel 9 Elektromagnetiska flt
9.5 Poyntingvektorn
Effekt ut frn en volym
P =
)
o E # H
.
da , dr da = ytvektorn
och S = E#H Poyntingvektorn, [S]=W/m
2 da
Exempel: En dubbelledare med lngden fr likstrmmen I frn en generator med spnnin-
gen U
0
till en belastning. Berkna vrmefrlusterna i ledarna! Ledarnas radie
r a.
Kretsmssigt:
Strmmen I i kretsen ger
effekt till belastningen
(P
last
= R
last
I
2
) med frlus-
ter i ledarna

P
ledare
= 2('V)I = 2R
ledare
I
2
#
+

' V

-
I
I
I
l
U
o
I
(
6
4
,
( 4
Fltmssigt: Poyntingvektorn ger effektdet.
Den vre ledaren har
hgre potential n den
undre, drav E-fltets
riktning i luften mel-
lan ledarna.
(
4
U
o
I
I
,I
6
E
#
H (
,
E
t
E
t
#
H

E# H
#
(
Effektdet sker utanfr ledarna! Poyntingvektorn EH r riktad mot belastningen.
EH integrerad ver en yta runt belastningen ger effekt till denna.
Omvi har frlustfria ledare, E=0 i ledaren, gr all effekt till lasten. Om vi har ledningsfrluster,
E
t
= 0, fr poyntingvektorn en komponent riktad in mot resp. ledare:
E
t
# H = - r
^
E
t
H = - r
^
l
'V
2/r
I

Integrerat ver ledarytorna fr vi effekt ut frn ledarna:
2 E
t
#H
.
da = -2
l
'V
2/a
I
(2/al) = -2'VI <0 , dv )
o
s effekten strmmar
in i ledarna - vrmefrluster som vid kretsmssig berkning.
Poyntingvektorn och Poyntings teorem diskuteras i avsnitt 8-5 i Cheng; (avsnitt 7-5 i Lilla Cheng)!
Kapitel 10
Komplexa flt. Plana vgor
Erstter / kompletterar Cheng, avsnitt 7-7 till 8-3.2 samt 8-5; (6-5 till 7-3.2 samt 7-5 i Lilla Cheng)
Vra fysikaliska storheter, strm, spnning, elektrisk fltstyrka o.s.v. varierar ofta sinusformat
i tiden. Vi kan frenkla rkningarna genom att verg till komplexrkning.
10.1 Inledande exempel frn kretstekniken
Betrakta den elektriska kretsen med en spnningsklla, med vxelspnningen vg(t) = V
0
cos t, i serie med resistansen
R och induktansen L, se g.! Berkna strmmen i stationrtillstndet!
Kretsekvationen blir
v
g
(t) = V
0
cosAt = Ri(t) + L
__ di
dt
(1)
+
-
+
-
L
__ di
dt
R
L v
g
(t)
Fig 1
(
i(t)
H
H
H
H
Vi denierar nu komplexa storheter enligt
v(t) = V
0
cos(At + B) ( v
-
= V
0
e
jB
och i(t) = I
0
cos(At+") ( i
-
= I
0
e
j"
Komplexa toppvrden med cosinus som referens. Vi stter streck ver komplexa storheter!
Frn komplex till motsvarande reella storhet kommer man enligt
v(t) = Re{v
-
e
jAt
} (2)
Skriv nu vg(t) och i(t) i ekv.(1) enligt mallen i ekv.(2)!
Re{v
g
-
e
jAt
} = R
.
Re{i
-
e
jAt
} + L
.

dt
d
[Re{i
-
e
jAt
}] = Re{Ri
-
e
jAt
} + Re{jALi
-
e
jAt
}
ordningen p d/dt och Re{} fr kastas om
Denna ekvation ska glla fr alla t, d.v.s.
v
g
-
e
jAt
= Ri
-
e
jAt
+ jALi
-
e
jAt

Vi frkortar bort faktorn e
jAt
och vr komplexa ekvation blir
v
g
-
= Ri
-
+ jALi
-
(3)
Vr diff.ekvation i tiden (1) har nu blivit en algebraisk ekvation (3), som r ltt att lsa i den komplexa vrlden.
Vi kan ocks tolka ekv.(3) och rita om kretsen i g.1 som en komplex krets:
R +
-
v
g
-
(
i
-
jA

L
Fig 2
Den komplexa kretsen
till fig 1
H
H
H
H
H
Ls ut den komplexa strmmen ur ekv.(3) eller g.2!
i
-
=
R+jAL
v
g
-
=
R+jAL
V
0
e
j0
=
R
2
+ A
2
L
2
e
jarctan(AL/R)
V
0
Motsvarande tidsuttryck fr strmmen i kretsen blir enligt ekv.(2):
i(t) = Re{i
-
e
jAt
} = Re{
R
2
+ A
2
L
2
V
0
e
jAt -jarctan(AL/R)
} =
=
R
2
+ A
2
L
2
V
0
cos[At - arctan(AL/R)]
OBS! Med detta stt att rkna innehller vra komplexa storheter ej t eller faktorn e
jt
! Vra tidsuttryck innehller
ej j! Undantag frn denna regel r enbart versttningen frn komplext till tidsuttryck enligt ekv.(2).
53
54 Kapitel 10 Komplexa flt
10.2 Komplexa flt
Vi kan anvnda j-metoden ocks fr fltstorheter. Dela upp det godtyckliga reella vektor-
fltet E(R,t) i komponenter
E(R,t) = x
^
E
x
(R,t) + y
^
E
y
(R,t)+ z
^
E
z
(R,t)
Vi begrnsar oss till sinusformad variation i tiden och en frekvens. Vi antar ocks att E bara
beror av z och t. Fr x-komponenten:
E
x
(z,t) = E
ox
(z) cos[At+!(z)]
P samma stt som i kretstekniken denierar vi nu motsvarande komplexa flt
E
x
(z)
-
= E
ox
(z)e
j!(z)
vergng till tidsuttryck E (z,t) = Re{E
-
(z) e
jAt
}
x x
Motsvarande gller fr E-fltets y- och z-komponenter.
Maxwells ekvationer i reell form
%# E = -
&t
&B
%# H = J +
&t
&D
%
.
D = *
%
.
B = 0
D = + E, B = H, J
(fri)
= >E
fr linjra isotropa homogena material
fr nu nedanstende utseende genom byte av /t mot j och reella flt mot komplexa.
Maxwells ekvationer i komplex form:
%# E
-
= -jAB
-
= - jAH
-
%# H
-
= J
-
+ jAD
-
= (> + jA+) E
-
%
.
D
-
= + %
.
E
-
= *
-
%
.
B
-
= %
.
H
-
= 0
10.2.1 Polarisationstyp mm
Ngra uttryck som beskriver vgen och det material, i vilket vgutbredningen sker:
Laddningsfritt medium: = 0, frlustfritt medium: = 0
En frlustfri isolator har = 0, en frlustfri ledare har = .
homogent medium: , , r rumsoberoende.
Monokromatisk vg: en frekvens, plan vg: E och H konstanta p plan vinkelrta mot ut-
bredningsriktningen.
TE-vg: transversellt elektriskt flt, E r vinkelrtt mot vgens utbredningsriktning. Motsvarande
gller fr magnetfltet H i TM-vgen samt fr E och H i TEM-vgen.
Vgens polarisationstyp: E-vektorns riktning.
Exempel:
E = x
^
E
xo
cos(At-Bz)+ y
^
E
yo
cos(At-Bz-//2)
Spetsen av E-vektorn beskriver en ellips. Vi har
en elliptiskt polariserad vg (cirkulrt om E
xo
=E
yo
).
Om E
y0
= 0 har vi en linjrt polariserad vg. E ligger i x-led.
10.2 Komplexa flt 55
10.2.2 Vgekvationen och dess lsning
Fr ett laddningsfritt medium, = 0, fr vi differentialekvationen fr E s hr:
Tag %# p Maxwellekvationen fr # E
-
:
%# (%#E)
-
= %(%
.
E
-
) - %
2
E
-
=
vektorformel
-jA%#H
-
= -jA(>+jA+)E
-
%
dr vi har anvnt Maxwellekv. fr %# H
-
. Stt nu in %
.
E
-
= 0,
s fr vi vgekvationen
%
2
E
-
- I
2
E
-
= 0 med I = jA(>+jA+)
vgutbrednings
konstanten
-
I specialfallet linjrt polariserad plan vg i z-riktningen med E i x-riktningen fr vi
dz
2
d
2
E
x
(z)
-
- I
2
E
x
(z)
-
= 0 med lsningen
E
x
(z)
-
= E
x
+
(0)e
j!
+
e
-Iz
+ E
x
-
(0)e
j!
3
e
Iz

komplexa integrationskonstanter
(belopp, fasvinkel)
Infr = + j s blir tidsuttrycket fr E
= dmpkonstant, = faskonstant
E
x
(z,t) = Re{E
x
(z)
-
e
jAt
} =

E
x
+
(0)e
-"z
cos(At-Bz+! + )
+
vg i +z
^
-riktningen (index +)
+ E
x
-
(0)e
"z
cos(At+Bz+!
3
)

vg i -z
^
-riktningen (index -)
.. = .
,
,
4 (
E
x
- -
E
x
+ -
(
z
z
E
x
+
~~ ~~
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
10.2.3 Samband mellan E och H fr plan vg
i Maxwellekvationen %# E
-
= - jAH
-
.

Stt in lsningen ovan E
x
-
= E
xo
+ -
e
-I z
+ E
xo
- -
e
I z

3jAH
-
=
x
^
y
^
z
^
&/&x &/&y &/&z
E
x
-
0 0
; ;
=

y
^
E
x
+ -
+ E
x
- -
=
&z
&

E
x
-

=

y
^
-I E
xo
+
-
e
-I z
+ I E
xo
- -
e
I z
[ ]=
= y
^
[-I E
x
+
-
+ I E
x
-
-
] 0 H
-
= y
^
I
jA
1
E
x
+
-
- y
^
I
jA
1
E
x
- -
Infr vgimpedansen Z = jA/I
0 H
y
+ -
= E
x
+ -
/Z och H
y
- -
= - E
x
- -
/Z

eller mer generellt fr en plan vg i k
^
-riktningen
E(R)
-
= Z H(R)
-
# k
^
eller H(R)
-
=
_1
Z
k
^
# E
-
(R)
En baktgende vg utbreder sig i -

k-riktningen!
dr vgimpedansen Z =
I
jA
=
<
______
>+jA+
jA
Ansatser: Vi behver inte lsa Maxwells ekvationer eller vgekvationen gng p gng, utan
kan direkt anstta en lsning. Omdet t.ex. r givet en linjrt polariserad plan vg i z-riktningen
anstter vi
E
x
(z,t) = E
x
+
(0) e
-"z
cos(At-Bz+!
+
) eller komplext
E
x
(z)
-
= E
x
+ -
(0) e
-("+jB)z
, H
-
fs av H
-
=
1 _
Z
k
^
# E
-
E
+
x
(0) r given p ett eller annat stt i problemet. terstr att berkna konstanterna , och
Z. Dessa beror av material och frekvens.
10.2.4 Skiss av E och H fr en plan vg i z-riktningen
a/ frlustfritt, = 0, ingen dmpning, E och H ligger i fas.
E
x
= E
0
cos(At-Bz)
H
y
= H
0
cos(At-Bz)
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
x
z
y
H
,
6
,
E
H
( v
fas
= A/B
E
H
E
b/ material med frluster, dmpning av E och H, fasfrskjutning mellan E och H
E
x
= E
0
e
-"z
cos(At - Bz)
H
y
=
___
E
0
; Z;
e
-"z
cos(At - Bz - JZ)
OBS! Fasskillnad mellan E och H.
H ligger efter E i fas, se fig.!
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
,
.
..
.
.
.
. ..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
x
z
,
6
JZ
E
H
y
E
H
H
E
10.2.5 Berkning av , , och Z
2
= j(+j) ligger i 2:a kvadranten i det komplexa planet. Vi vljer fr entydighets skull
att lta ligga i 1:a kvadranten. D fr vi vgimpedansen Z = j/ att ligga enligt guren.
Re
Im
Z
I
0 G JZ G //4
Berkning av och :
2
= j( + j) =
2

2
+ j2 med 0, > 0
Dela upp ekvationen i Re- och Im-delar Tv reella ekvationer och tv obekanta och .
Lsningen blir
"
B
= A
2
+
1 +(>/A+)
2

-
+
1 dmp- och faskonstant
Kontrollera alltid storleksordningen p / vid berkning av och Z! Man har ofta ngot
av nedanstende tre specialfall:
a/ Frlustfritt medium, d.v.s. = 0
utbredningskonstanten och vgimpedansen Z:
I = jA(> + jA+) = jA + = "+jB 0 "=0
ingen dmpning av vgen
Z =
>+ jA +
j A
=
+
rent reell ingen fasfrskjutning mellan E och H

Z = Z
0
=
0
/+
0
fr vakuum
b/ / 1 Normalfallet fr metaller
gller upp till optiska frekvenser 10
14
` a10
15
Hz
I = jA(>+jA+)
frsum-
mas
= jA> = (1+j)
2
A>
0 "
metall
= B
metall
I
metall
= (1+j)
2
A>
om > >> A+
intrngningsdjupet : = 1/"
: definieras senare
:
metall
=
<
____
2
A>
om >>> A+
Vgimpedansen
Z =
>+jA+
jA
frs
= jA/> = (1+j)
2>+
0
A+
0
= (1+j)
2>
A
r
+
0
+
0
0
Z
metall
= (1+j)
<
_____
A
r
+
0
2>
333333
Z
0
= (1+j)a Z
0
om >>> A+
o
dr a =
2>
A
r
+
0
<< 1, om > >>A
r
+
0
0 ;Z
metall
; << Z
0
>>> A
r
+
o
c/ / 1 Dielektrikummed sm frluster
I = jA <+
__
1+>/jA+ = jA<+
__
[1+>/2jA+] = "+jB
" =
2
>
/+
___
" liten, B = A<+
__
(som fr frlustfritt mtrl)
<
Z = ...=
+
(1+j
2A+
>
) En liten imaginrdel i Z betyder en
liten fasfrskjutning mellan E och H
Exempel: En plan vg utbreder sig i ett material med = 0,5 S/m,
r
= 9,
r
= 1
och f = 10
9
Hz. Berkna dmpkonstanten , faskonstanten och vgimpedansen Z!
Lsning: I = jA(>+jA+) = "+jB, Z = jA/I
Kolla storleksordningen p >/A+:
A+
>
=
2/
.
10
9
.
36/
9
.
10
-9
0,5
= 1, exakt berkning fordras
I = j2/
.
10
9
.
4/
.
10
-7
(0,5+j0,5) = 4/
2
.
10
2
e
j90
o
<2
_
e
j45
o
=
= 20/ 2
1/4
e
j67.5
o
= 28,6+j69,o = "+jB
Z =
20/
.
2
1/4
e
j67,5
o
j2/
.
10
9
.
4/
.
10
-7
=
2
1/4
40/
e
j22,5
o
= 106e
j22,5
o
?
10.2.6 Fashastighet och vglngd
Betrakta vgen med E = E
0
e
-"z
cos(At-Bz+!).
Hastighet fr punkter med konstant fas:
At-Bz+! = konst, dz/dt = v
fas

v
fas
=
/
A B
z
4 ( 2
v
fas
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
(
E
A
Vglngd: avstnd mellan punkter med fasskillnad 2/,
d.v.s. B2=2/
2

=
__ 2/
B
=
___
v
fas
f
10.2.7 Skineffekt vid plan vgs intrngande i metall.
Intrngningsdjup
Nr en plan vg trnger in i ett material med konduktiviteten , fr vi ett E-flt
index 2 fr material 2.
E
2
+
= E
2
+
0
e
- "
2
z
cos(At- B z+$
2
+
)
Vgen dmpas med en faktor e
- "
2
z
( 4
.
.
.
.
.
.
.
.
:
2
,
(
E
2
+
1
2
metall
z=0
2
P djupet z= :
2
=1/"
2
, : =intrngningsdjupet, har vgens amplitud

fallit till 1/e = 37% av amplituden vid z=0.
Fr metall gller :
metall
= 2/A> .
Fr koppar: :
50Hz
=9,3 mm, :
1MHz
= 0,066 mm
: = 1/"
Vgen trnger bara in en liten bit i materialet. Detta kan man utnyttja fr att skrma av tidvariabla flt!
10.2.8 Ytstrmtthet och ytimpedans
z
,
x
y
.
luft ledande material
E
x
-
,
(
~~
(
E
x
= E
o
e
-I z -
Lt en plan vg med E = xE(z) trnga in i ett ledande material, z>0, se g.! Vgen dmpas
snabbt i z-led, om intrngningsdjupet r litet. Eftersom materialet r ledande fr vi en strm i
x-led. Komplext
E
x
-
= E
0
e
-Iz
och strmttheten J
x
-
= >E
x
-
Strm i x-riktningen p bredden
y
i y-led:
i
x
=
)
J
.
ds =
)
y=o
l
y

)
z=0
1
>E
0
e
-I z
x
^.
x
^
dydz = l
y I
>
E
0
- -
Impedansen fr materialet med lngd
x
i x-led och bredd
y
blir
Z =
i
x
V
-
=
l
y
I
>
E
0
E
0
l
x
=
l
y
>
l
x
I
-
Om >>>A+ blir I = (1+j)
:
1
, dr intrngningsdjupet : = 2/A>
Z =
l
y
>:
l
x
(1+j)
= R
i
(1+j)
R
i
= resistansen fr en skiva med
lngden l
x
, bredden l
y
, tjockleken :
l
x

l
y
,
i
x
:
-
Vid litet intrngningsdjupkan man tnka sig i
x
koncentrerad till materialets yta, en ytstrmt-
thet J
sx
(A/m).
J
sx
-
=
I
>
E
0
och ytimpedansen Z
s
=
J
sx
E
0
-
=
>
I
=
>:
1+j
= R
s
(1+j)
dr ytresistansen R
s
= 1/ Resistans fr en skiva med lngden x = 1 och bredden y = 1.
Samband strm ytstrmtthet: i
x
= J
sx
y
y enda dimensionen vinkelrtt mot ytstrmttheten Jsx !
10.2.9 Skineffekt i rund trd
Vxelstrmsresistans fr strmfrande ledare:
Vxelstrmmen i = I
0
cosAt flyter i z-rikt-
ningen i en cylindrisk ledare med radien a.
Vid likstrm och lgfrekvent vxelstrm r
strmmen jmnt frdelad ver tvrsnittsytan,
a
r
d.v.s. strmttheten J
z
==
i / //a
2
En strm som varierar i tiden ger ett variabelt H
-flt. Detta ger i sin tur ett inducerat E

z
-flt
och en inducerad strmtthet. Strmmen blir inte lngre jmnt frdelad ver tvrsnittsytan.
Man kan berkna strmttheten genomatt lsa Maxwells ekvationer fr problemet. Lsningen
blir i form av Besselfunktioner. Se skiss av strmttheten fr tv fall!
lga frekvenser: jmn strm-
frdelning ver ytan
hga frekvenser: J
(
0 inne i
ledaren
r=0 r=a
(vid ytan) (i mitten)
A=0
hga

frekvenser
J
z

.
.
.
.
.
.
.
...
.
....
Vi anvnder oss av serieutvecklingar av Besselfunktioner fr lga resp. hga frekvenser. Bara
resultatet anges nedan.
Approximationen gller fr a<<:, dr : =
<
2/A>
------ -
: = intrngningsdjupet
a/ Lga frekvenser
-
Strmttheten J b konstant.
Man kan rkna med samma resi
stans

som vid likstrm
R =
____ l
>/ a
2
lir
-
b/ hga frekvenser a >>:
S gott som hela strmmen flyter i ett
tunt skikt vid ledarens yta och J=0 i
resten av ledaren.
:
a
4 (
,
Vxelstrmsresistansen blir R =
______
l
>2/a:
=likstrmsresistansen fr det tunna skiktet med tjock - le
ken : vid ledarens yta. Felet r mindre n 10% fr : <a/6
Vid mycket hga frekvenser yter all strm p ledarens yta.
OBS!! Kontrollera alltid storleksordningen p /a vid berkning av vxelstrms-
impedans!
10.2.10 Poyntingvektorn fr plan vg
Betrakta en linjrt polariserad plan vg i ett material knnetecknat av konstanterna , och .
Vi vljer z som utbredningsriktning och E = xE
x
, H = yH
y
och anstter
E
x
= E
0
e
-"z
cos(At-Bz), H
y
=
; Z;
E
0
e
-"z
cos(At-Bz-JZ)
med , och Z enligt avsnitt 10.2.5.
Effekt per ytenhet verfrd av vgen, d.v.s. poyntingvektorn (gonblicksvrdet)
S(z,t) = E# H = z
^
; Z;
E
0
2
e
- 2"z
cos(At-Bz) cos(At-Bz-JZ) =
= z
^
; Z;
E
0
2
e
-2"z
.
2
1
[cos(2At-2Bz-JZ)+ cos(JZ)]
trig.
formel
Tidsmedelvrde ver en period T = 1/f = 2//A

T
1
)
0
T
cos(2At-....)dt = 0
Tidsmedelvrde av poyntingvektorn, (ven index av = average):
S (z) = z
^
2; Z;
E
0
2
e
-2"z
cosJ
Z
(W/m
2
)
= = = = = = = =
me
(1)
d
Poyntingvektorn r riktad i vgens utbredningsriktning!
Fr frlustfria material (dvs d >=0) blir vgimpe-
dansen Z rent reell Z =

/ +
och "=0.
Plan vg i vakuum: S S =
E
0
2
___
2
me
W/m
2
(2)
Z
0

d
10.2.11 Komplex poyntingvektor. Effektfrlust och
energitthet med komplexa flt
Vi kan berkna poyntingvektorns medelvrde direkt med komplexa storheter.
Den komplexa poyntingvektorn definieras som S
-
= E# H*
- -
.
* = komplexkonjugat
Fr vr plana vg i z-led enligt ovan fr vi motsvarande komplexa flt
E
x
-
= E
0
e
-("+jB)z
och H
y
-
=
Z
E
0
e
-("+jB)z

Den komplexa poyntingvektorn blir
S
-
= E#H
- -
* = z
^
E
0
2
Z*
e
-("+jB)z
e
-("-jB)z
= z
^
E
0
2
; Z; e
-jJK
e
-2"z

Berkna nu
2
1
Re{S
-
} = z
^
2; Z;
E
0
2
e
-2"z
Re{e
jJZ
} = z
^
2; Z;
E
0
2
e
-2"z
cosJZ = S
med
(z)
d.v.s. poyntingvektorns tidsmedelvrde enligt ekv.(1) p s. 60
Vi har visat sambandet fr specialfallet plan vg, men det gller ven generellt fr komplexa elektromagnetiska flt.
Sledes: komplex poyntingvektor S
-
= E#H
- -
*
medelvrde av effekt per ytenhet S
med
=
1
_
2
Re{E
-
#H
-
*} (W/m
2
)
P samma stt kan tidsmedelvrdet av effektfrlusten i ett material med ledningsstrmt-
theten J
fri
skrivas
P
frlust, medel
=
2
1
)
Re{E
.
J
fri
*
- -
} dv (W)
Medelvrde av energitthet w
medel
=
_ 1
4
+ E
.
E*
- -
+
_ 1
4
H
.
H*
- -
(Ws/m
3
)
1/2 extra i uttrycken beror p att vi rknar med komplexa flt i toppvrdesskala.
Fr tv kopplade kretsar blir medelvrdet av den magnetiska energin:
W
m, medel
=
4
1
L
1
;I
1
-
;
2
+
4
1
L
2
;I
2
-
;
2
+
2
1
Re{MI
1
-
I
2
*
-
}
10.2.12 Plan vg i godtycklig riktning
Fr en plan vg i riktningen k
^
kan E-fltet skrivas
E(R)
-
= E(0)
-
e
-I k
^.
R
H fs av H(R)
-
= Z k
^
# E(R)
-
/
Villkoren E@k
^
och E@H blir i komplex form
^
.
E(o)
-
= 0 och Re{E
.
H
*
- -
} = 0 k
Exempel: Fr en plan vg i vakuum gller E
x
= E
0
e
j(y sin +z cos )
I vilken riktning

k utbreder sig vgen?
Fr vakuum gller I = jB 0 Ik
^
.
R = jBk
^
.
R = jB(ysin$+zcos$)
R= (x,y,z), d.v.s. k
^
= (0,sin$, cos$)
Kursboken (Cheng) infr frst vgtalet k (= vrt ) vid frlustfria material och byter sedan beteckning = +j vid
material med frluster. Vi anvnder = +j generellt. Frlustfria material blir d bara ett specialfall, som har =0.
10.2.13 Fashastighet och grupphastighet
a/ Fr plana vgor i frlustfritt material r fashastigheten v
fas
= / = 1/
oberoende av
. Alla frekvenser verfrs lika snabbt (ingen frvrngning av signalen).
vgrupp = v
fas
fr dessa vgor.
b/ Fr plana vgor i material med frluster (d.v.s. fr = 0), fr vgor p ledningar och
vgledare fr vi v
fas
= v
fas
(). Man fr frvrngning (distortion) av signalen. Det kallas fr
dispersion (=spridning) .
c/ Grupphastighet , verfringshastighet fr ett litet frekvenspaket .
verfrd information ligger i runt en brvg med hg vinkelfrekvens
0
.
Grupphastigheten v
grupp
=
1
d/d
Hrleds i Cheng genom addition av tv vgor med vinkelfrekvenser
0
+ resp.
0
0
.
Se avsnitt 8-4 och g 8-6; (avsnitt 7-4 och g 7-6 i Lilla Cheng)!
Motsvarande fenomen har man fr ljudvgor (mekaniska vgor). Nr man stmmer ett strnginstrument adderas
tonen frn stmgaffeln och tonen frn strngen. Nr tonerna ligger nra i frekvens hr man ett brummande som beror
p skillnaden i frekvens. Fenomenet kallas svvning. Nr svvningen upphr ger strngen och stmgaffeln samma
frekvens. Man fr svvningar fr vertoner ocks.
10.2.14 Icke-plana vgor
Uttrycken fr , , och Z frutstter att vi har plana vgor eller TEM-vgor
(TEM = transversellt E- och H-flt) !!
Fr icke-plana vgor: Anvnd Maxwells ekvationer eller vgekvationen (i reell eller komplex
form)! Se t.ex. uppgift 12-3 eller 12-17 i Exempelsamlingen!
Kapitel 11
Reflexion och transmission
11.1 Reflexion och transmission vid
vinkelrtt infall
En vg infaller mot ett material. | Vgens E-flt, plus det nya flt som uppkommer, fr
laddningarna i materialet att oscillera. Detta ger upphov till nya flt och vgor. | Re-
sulterande flt blir bde fasfrskjutna och amplitudfrndrade relativt den infallande vgens
flt.
11.1.1 E- och H-flten vid infall mot en grnsyta
En plan linjrt polariserad vg infaller frn material 1, vinkelrtt mot den plana grnsytan,
z=0, till material 2. Se g.!
, , ,
(
( 4
1 2
E
1
+ -
E
2
+ -
E
1
- -
H
1
+ -
H
1
- -
H
2
+
-
. . .
z=0
~~
~~ ~
+
2
,>
2
,
2 +
1
, >
1
,
1
Infallande vg E
1
+
= E
10
+
e
-"
1
z
cos(At-B
1
z) eller i komplex form
E
1
+ -
(z) = E
10
+
e
- I z
E
1
- -
(z) = E
10
- -
e
I
1
z
1
(2)
(1)
reflekterad vg i materi

1
-
[ E
10
+ -
= E
10
+
e
j0
o
rent reell hr]
al
E
2
+
-
(z) = E
20
+ -
e
- I
2
z
(3)
Index 2 gller mtrl 2. Ingen reflekterad
vg dr, ty ondligt utstrckt i +z-led
transmitterad vg
H =
1
Z
k E ger oss tillhrande komplexa H-flt:

H
1
+ -
(z) =
Z
1
E
10
+
e
-I
1
z
, H
1
- -
(z) = -
Z
1
E
10
- -
e
I
1
z
och H
2
+ -
(z) =
Z
2
E
20
+ -
e
-I
2
z
-
Vi har randvillkor p tangentialkomponenterna av E och H vid grnsytan. Bde E
x
och H
y
r
tangentiella hr.
E
1
+
-
(z=0) + E
1
-
-
(z=0) = E
2
+
(z=0)
-
H
1
+ -
(z=0)+ H
1
- -
(z=0) = H
2
+ -
(z=0)

0

0 E
10
+ -
+ E
10
- -
= E
20
+
-
(4)
Z
1
E
10
+ -
-
Z
1
E
10
- -
=
Z
2
E
20
+ -

(5)
Ekvation (4) och (5) ger nu
E
10
- -
___
E
10
+ -

=
Z
2
- Z
1 ______
Z
2
+ Z
1
= r
12
reflexionskoefficient (6)
E
2 0
+ -
___
E
10
+ -

=
Z
2 ______
Z
2
+ Z
1
= t
12
ttransmissionskoefficient
2
( ) 7
Om material 1 eller 2 har konduktiviteten , blir vgimpedansen Z komplex. D blir ocks reexions- och transmis-
sionskoefcienterna r och t komplexa!
Infr de komplexa r
12
och t
12
och I
2
i ekv (2) och (3).
r
12
= ; r
12
; e
jJr
12
, t
12
= ; t
12
; e
j Jt
12
, I
2
= "
2
+ jB
2
62
11.1 Reexion, vinkelrtt infall 63
Flten kan skrivas p reell form enligt mallen E(z,t) = Re {Ee
jt
}. Vi fr
E
1
+
(z,t) = E
10
+
cos(At - B
1
z)
E
1
-
(z,t) = ; r
12
; E
10
+
cos(At + B
1
z+ Jr
12
) refl. vg i 1
infallande vg i 1
E
2
+
(z,t) = ; t
12
; E
10
+
e
-"
2
z
cos(At-B
2
z + Jt
12
) vg transmitterad till 2
alla E-flten i x^-led
(8) )
(

9)
(10)
e
-"
1
z
e
"
1
z
H-flten varierar p motsvarande stt. Vi har dock ett komplext Z =|Z|e
j
Z
i nmnaren att
tnka p, nr vi byter ut H mot E / Z.
Tidsuttrycken fr H-flten blir:
H
1
+
(z,t) =
___
E
10
+
Z
1
cos(At-B
1
z )
H
1
-
(z,t) = - ; r
12
;
___
E
10
+
Z
1
cos(At+B
1
z +Jr
12
)
H
2
+
(z,t) = ; t
12
;
___
E
10
+
; Z
2
;
cos(At-B
2
z+Jt
12
-JZ
2
)

alla i y
^
-led
(11)
(12)
(13)
e
-"
1
z
-JZ
1
; ;
; ;
e
-"
2
z
e
"
1
z
-JZ
1
Nu har vi frdiga lsningar fr flten, ekv (8) - (10) och (11) - (13). Vi behver bara lgga ner
arbete p att berkna de komplexa storheter som ingr:
1
,
2
, Z
1
, Z
2
, r
12
och t
12
!
Skiss av E-flten d en plan vg infaller frn luft mot ledande material:
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. . .
.
.
.
.
.
.
. .
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
(
(
v
fas

2
v
fas

1
z=0
z
1 2
E
1
+
= E
10
+
cos (At-B
1
z) E
2
+
= E
10
+
; t
12
; e
-"
2
z
cos(At-B
2
z + J
t
12
)
Den reekterade vgen i material 1:
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
z=0
z
1
2
4 v
fas 1
E
1
-
= E
10
+
r
12
cos(At+ B
1
z+ Jr
12
) ; ;
Observera att fashastighet, vglngd o.s.v. r olika i de tv materialen! De beror av och ,
som i sin tur beror av , och fr respektive material!
64 Kapitel 11 Reexion, transmission
11.1.2 Berkning av reflexions- och transmissions-
koefficienterna
Vgen infaller oftast frn vakuum eller luft mot ett material. Det r lmpligt att infra Z
0
i
uttrycket fr Z
2
.
1/ Infall frn vakuum mot frlustfritt material:
Z
2
=

0
Z r reell, d.v.s. r och t blir reella.
r
+
r
/ Z
2/ Infall frn vakuum mot metall
Fr metall gller ofta att ;Z
2
; <<Z
0
(kolla frst om detta r uppfyllt
i problemet)
Vi kan approximera:
r
12

=

Z
2
+Z
0
Z
2
-Z
0

= - (1-2
Z
0
Z
2
) och t
12
=
Z
2
+Z
0
2Z
2
= 2
Z
0
Z
2

|Z
2
/Z
1
| 1 och |r
12
| blir ungefr 1. Nstan allt reekteras, bara en liten del transmitteras
(|t
12
| 1).
11.1.3 Poyntingvektorn
En plan linjrt polariserad vg infaller frn ett frlustfritt material, t.ex. vakuum, vinkelrtt
mot en grnsyta, se g.!
,
, ,
( ( 4
1 2
E
1
+ -
E
2
+ -
E
1
- -
H
1
+ -
H
1
- -
H
2
+
-
. . .
z=0
vakuum mtrl
E
1
+ -
=

E
10
+ -
e
-

jB
1
z
infallande
E
1
--
= E
10
-
e
j B
1
z -
reflekterad vg
~~ ~ ~~
Fr en vg i vakuum gller, enligt ekv. (2) p s. 60 att tidsmedelvrdet av verfrd effekt per
ytenhet blir
S
1

ed
+
=
2Z
0
; E
10
+
;
2
och S
1 ed
-
=
2Z
0
; E
10
-
-
;
2

fr infallande resp.
reflekterad vg
-
m m
Kvoten
___
SS
1 ed
-
S
1 ed
+
=

;
___
E
10
-
EE
10
+ -
;
2
= ; r
12
;
2

reflexionskoeffic
fr effekt (energi)
ient
(1)
vinkelrtt infall

frn frlustfritt

mtr
m
m
_
-
l
Energiprincipen ger nu fr kvoten mellan effekt/ytenhet
verfrd till material 2 och infallande effekt/ytenhet.
____
S
verf me
___
S
10 me
+
= 1 - ; r
12
;
2
transmissionskoefficient
fr effekt (energi) (2)
d
d
vinkelrtt infall frn frlustfritt mtrl
11.1 Reexion, vinkelrtt infall 65
11.1.4 Vinkelrtt infall mot tv grnsytor
- planparallell platta. Ingr ej i kursen
E
1
_
E
2
_
E
3
_
z=0 z=d
1 2 3
,
, ,
En plan, linjrt polariserad vg infaller vinkelrtt mot en planparallell platta. De komplexa
flten kan skrivas
E
1
-
(z)= E
1
+ -
+ E
1
- -
= E
10
+ -
e
-I
1
z
+ E
10
- -
e
I
1
z
och H
1
-
(z)=
Z
1
E
10
+ -
e
-I
1
z
-
Z
1
E
10
- -
e
I
1
z
E
2
(z)
-
= E
2
+ -
+E
2
- -
= E
20
+ -
e
-I
2
z
+ E
20
- -
e
I
2
z
och H
2
(z)
-
=
Z
2
E
20
+ -
e
-I
2
z
-
Z
2
E
20
- -
e
I
2
z
E
3
+ -
(z) = E
3d
e
-I
3
(z-d)
och H
3
+ -
(z) =
Z
3
E
3d
+ -
e
-I
3
(z-d)
-+
E
3d
+ -
betecknar E-fltet

i material 3 fr z=d.
Randvillkoren p E- och H-flten vid z=0 resp. z=d ger nu
E
10
+ -
+ E
10
- -
= E
20
+ -
+ E
20
- -
(1)
Z
1
E
10
+ -
-
Z
1
E
10
- -
=
Z
2
E
20
+ -
-
Z
2
E
20
- -
(2) ,
E
20
+ -
e
-I
2
d
+ E
20
- -
e
I
2
d
= E
3d
+ -
(3),
Z
2
E
20
+ -
e
-I
2
d
-
Z
2
E
20
- -
e
I
2
d
=
Z
3
E
3d
+ -
(4)
Ur ekv. (1) - (4) fr vi
___
E
10
- -
E
10
+ -
=

1 + r
12
r
23
e
-2I
2
d
r
12
+ r
23
e
-2I
2
d
___
E
3d
+ -
E
10
+ -
=
____________
1 + r
12
r
23
e
-2I
2
d
_
t
12
t
23
e
-I
2
d
E
3d
betecknar
E
3
(z=d)
(5), (6)
dr r
12
=
Z
2
+Z
1
Z
2
-Z
1
, r
23
=
Z
3
+Z
2
Z
3
-Z
2
, t
12
=
Z
2
+Z
1
2Z
2
, t
23
=
Z
3
+Z
2
2Z
3

Uttrycken i ekv. (5) och (6) nns i Formelsamlingen.
Exempel 1: En plan vg i luft med vinkelfrekvensen och elektriska fltstyrkans toppvrde
E
0
infaller vinkelrtt mot ett frlustfritt halvplan med dieltalet
r
= 4.
a/ Berkna
1
,
2
Z
2
, r
12
och t
12
!
I
1
= "
1
+jB
1
= jA
0
jA+
0
= jA
0
+
0
"
1
=0
I
2
= "
2
+jB
2
= jA
2
(>
2
+jA+
2
) = jA
0
+
0
+
r
"
2
=0
z
luft

frlustfritt
(>=0)
+
r
1 2
(
Z
2
=
>
2
+ jA+
2
jA
2
=
+
2
2
=
+
r
1

+
0
0
=
+
r
1
Z
0
Reflexionskoefficienten r
12
=
Z
2
+Z
0
Z
2
-Z
0
=
<+
r
1

+

1
<+
r
1

-

1
= - 1/3
--
--
transmissionskoefficienten t
12
=
Z
2
+Z
0
2Z
2
=
<+
r
1

+

1
<+
r
2
= 2/3
_
_
b/ Berkna gonblicksvrdet av totala E-fltet i en godtycklig punkt z framfr planet respek-
tive i dielektrikum!
1/ Framfr planet (luft): Vi har infallande och reflekterad
vg d.v.s.
E
1
-
(z) = E
10
+ -
e
-jB
1
z
+ E
10
- -
e
jB
1
z
dr E
10
- -
= r
12
E
10
+ -
= -
3
E
0
0 E
1
(z)
-
= E
0
e
-jB
1
z
-
3
E
0
e
jB
1
z
med gonblicksvrdet
E
1
(z,t) = Re{E
1
-
e
jAt
} = E
0
cos(At-B
1
z) -
3
E
0
cos(At+B
1
z)
= = = = = = = = = = = = = =
med B
1
= A
0
+
0
2/ I materialet: transmitterad vg E
2
(z)
-
= E
20
+
- +
e
-jB
2
z
dr E
20
+ -
= t
12
E
10
+ -
=
3
2E
0
0
E
2
+ -
(z)

=

3
2E
0

e
-jB
2
z
E
2
(z,t) =
3
2E
0
cos(At-B
2
z) med B
2
= 2A
= = = = = = = = = = =
0
+
0
c/ Hur stor del av den infallande effekten verfres till materialet?
P
20
+
=
2
1
Re{E
20
+
H
20
+ - -
}=
2
1
Re{
Z
2
E
20
+
E
20
+ - -
} =
2
1

; Z
2
;
2
; E
20
+ -
;
2
Re{Z
2
}
*
*
*
Infallande effekt/ytenhet P
10
+
=
2
1

Z
0
2
; E
10
+
;
2 -
Z
0
P
10
+
P
20
+
= ;
E
10
+ -
E
20
+ -
;
2

;
Z
2
/Z
0
;
Re {Z
2
/Z
0
}
2

= ; t
12
;
2

; Z
2
/Z
0
;
2
Re{Z
2
/Z
0
}
=
9
8

= = = = = = = = = =
Den transmitterade effekten kan ocks berknas som
P
10
+
P
20
+
=
P
10
+
P
10
+
-
P
10
+
P
10
-
= 1 - ; r
12
;
2
enklare n ovanstende.
= = = =
Var noga om r
12
1, se exempel 2!
Exempel 2: En plan vg i luft med vinkelfrekvensen och fltstyrkans toppvrde E
0
infaller
vinkelrtt mot en stor tjock metallplatta (
2
=
0
,
2
=
0
och
2

0
).
a/ Berkna
2
, Z
2
, r
12
och t
12
!
I
2
= jA
2
(>
2
+ jA+
2
)
frsum-
mas
= jA
0
>
2
= (1+j)
2
A
0
>
2
= (1+j)
:
1
= "+jB
= = = = = =

= = = = =
: =intrngningsdjupet
Z
2
=
>
2
+jA+
2
jA
2
=
>
2
jA
0
= (1+j)
2>
2
+
0
A
0
+
0
= (1+j)Z
0
2>
2
A+
0
=
= (1+j)aZ
0
, dr a<<1
= = = =
Approximera i uttrycken fr r och t. Reflexionskoefficienten
r
12
=
Z
2
+Z
0
Z
2
-Z
0
= -
1+ Z
2
/Z
0
1- Z
2
/Z
0
= - [1-2Z
2
/Z
0
] = -[1-2a-j2a]
eftersom ; Z
2
/Z
0
; <<1, och med a = A+
0
/2>
2
enligt ovan.
; r
12
;
2
= 1-4a a r liten, nstan allt reflekteras.
Vi mste rkna med strre noggrannhet i r
12
n i t
12
eftersom r
12
= 1 fr metall.
transmissionskoefficienten t
12
=
Z
2
+Z
0
2Z
2
=
Z
0
2Z
2
= 2(1+j)a
(bara litet transmitteras) = = = =
= = =
11.2 Reexion och brytning, snett infall 67
b/ Berkna gonblicksvrdet av E och H i en punkt z i metallen!
Det komplexa E-fltet i metallen E
2
-
= E
20
+ -
e
-I
2
z
dr E
20
+ -
= t
12
E
10
+ -
= 2(1+j)aE
0
= 2<2 aE
0
e
j//4
-
0 E
2
-
(z) = 2<2 aE
0
e
j//4
e
-("
2
+ jB
2
)z
och motsvarande tidsuttryck
E
2
(z,t) = 2<2aE
0
e
-"
2
z
cos(At-B
2
z +//4)
= = = = = = = = = = = = = = = = =
-
-
H-fltet i metallen H
2
-
(z) = H
20
+ -
e
-I
2
z
dr H
20
+
_
=
Z
2
E
20
+ -
=
Z
2
t
12
E
0
=
=
Z
0
2E
0

H
2
(z,t) =
Z
0
2E
0
e
-"
2
z
cos(At-B
2
z)
= = = = = = = = = = = = = = =
med "
2
, B
2
och a enligt berkningen i a/.
Stende vg och frlusttangent
Antag vinkelrtt infall frn ett frlustfritt material 1 mot en grnsyta till ett material 2.
stendevgfrhllandet s =
; E
1
-
;
min
; E
1
-
;
max
=
1 - ;r
12
;
1 + ;r
12
;

dr E
1
-
= E
10
+ -
e
-jBz
+ E
10
- -
e
jB
det totala fltet i material 1.
z
( Jmfr stendevgfrhllandet p en transmissionsledning! Behandlas senare i kursen Hgfrekvensteknik.)
I kursboken anvnds beteckningen fr r
12
och fr t
12
.
Frlusttangent r en beteckning fr / .
11.2 Reflexion och brytning vid snett infall
En plan vg infaller mot en plan grnsyta mellan tv linjra, homogena, isotropa material.
Infallsplan ( = papperets plan i g. nedan):
Plan innehllande k
i
, (k
r
), (k
t
) och n, d.v.s. utbredningsvektorerna fr infallande, reekterad
och transmitterad vg och normalen till grnsytan.
Dela upp den godtyckligt polariserade vgen i en vg med E-fltet vinkelrtt mot infallsplan-
et, betecknad med E
, och en med E-fltet parallell med infallsplanet, betecknad med E
.
Randvillkoren i grnsytan ger olika formler fr de bda fallen.
E @ infallsplanet E // infallsplanet
.
.
.
.
.
#
E
r
_
H
_

r
E
_

t
H
_

t
E
_
i
H
_

i
k
i
!
!!
i
r
!
t
k
t
k
r
n
1
n
2
n
1
n
2
E
i

_
H
_
i
ki
!
i
!
r
H
_
r
E
_
r
!
t
k
t H
_
t
E
_
t
k
r
z
x
E
i
-
(R) = E
i0
-
e
-jB
1
k
i
^ .
R
infallande vg mtrl 1 antas frlustfritt)
E
r
-
(R) = E
r0
-
e
-jB
1
k
r
^ .
R
reflekterad vg
E
t
-
(R) = E
t0
-
e
-I
2
k
t
^ .
R
transmitterad vg mtrl 2 med eller utan frluster) (
(
OBS! Index 0 str fr origo, ej fr z=0!
E
i
-
= y
^
E
i
-
osv fr fr fallet E
@
(vnstra figuren)

k
i
^
, k
r
^
, k
t
^
utbredningsriktningar fr resp. vg
; R = (x,y,z);
, t.ex. k
i
^
= x
^
sin!
i
+ z
^
cos!
i
11.2.1 Frlustfria material - uttryck med brytnings-
index n
Brytningsindex n = c
0
/c =
0
+
0
+
=
r
+
r
frhllandet mellan ljushastigheten
i vakuum och materialet
.. Brytningslagen
n
1
sin!
i
= n
2
sin!
t
och !
i
= !
a
r
b. Fresnelekvationerna
Randvillkoren fr E och H ger reexions- och transmissionskoefcienter, olika fr E vinkel-
rt resp. parallell med infallsplanet, de s.k. Fresnelformlerna. Formlerna ger oss uttryck p
fljande kvoter

6

6
infallsplanet E E infallsplanet // @
E
i0
-
E
r0
-
;
@
E
i0
-
E
r0
-

;
//
E
i0
-
E
t0
-
;
@

E
i0
E
t0
3 ;
//
;
;
; ;
-
Se Fresnelformler fr E med vgimpedans Z nedan, avsnitt 11.2.2b p s. 69 !
c. Brewstervinkeln
B
: Ingen reekterad vg fr
i
=
B
Ingen vinkel !
i
ger E
ro
-
;
@
= 0
om
1
=
2
E
r0
-
;
//
= 0 fr !
i
= !
B
dr tan!
B
= n
2
/n
1
om
1
=
2
d gller ocks
ddetta samband:
n
1
n
2
!
B
!
t
Andra fall: Anvnd Fresnelformlerna fr E
och E
och stt E
r0
= 0!
d. Kritiska vinkeln
c
: totalreexion fr
i

c
Total inre reflexion sker mot tunnare medium (n
2
<n
1
),
d.v.s. E
r0
/E
i0
- -
; ; =1 i bda fallen fr infallsvinklar !
i
L !
c
dr kritiska vinkeln !
c
fs av

sin!
c
= n
2
/n
1
< 1
,
Detta utnyttjas t.ex. fr transmission i optiska brer:
optisk

frekvens

=

10
14

Hz
11.2 Reexion och brytning, snett infall 69
11.2.2 Material med frluster - uttryck med vgimpe-
dansen Z
Fr ett material med frluster ( =0) blir brytningsindex n komplext. Brytningslagen och
Fresnelekvationerna gller ocks fr komplexa n. Man har fljande samband mellan vgimpedansen
Z och n:
n = c
0
I /jA =
r
Z
0
/Z
a/ Brytningslagen
Z
1
1
sin!
i
=
Z
2
2
sin!
t

Att Z
2
r komplex i brytningslagen innebr att
t
blir komplex. En komplex vinkel
t
har
ingen geometrisk tolkning! Det blir inga plana vgor i material 2, nr
t
r komplex.
b. Fresnelekvationerna med vgimpedans
E @ infallsplanet:
E
ro
-
E
io
- ;
@
=

(1/Z
1
)cos!
i
- (1/Z
2
)cos!
t
(1/Z
1
)cos!
i
+ (1/Z
2
)cos!
t
E
to
-
E
io
- ;
@
=

(2/Z
1
)cos!
i
(1/Z
1
)cos!
i
+ (1/Z
2
)cos!
t
E parallell med infallsplanet:
E
ro
-
E
io
-
;
/
=
- Z
1
cos!
i
+ Z
2
cos!
t
Z
1
cos!
i
+ Z
2
cos!
t
E
to
-
E
io
- ;

=

2Z
2
cos!
i
Z
1
cos!
i
+Z
2
cos!
t
/
//
/
dr cos!
t
=
1

-

[
2
Z
1
1
Z
2
]
2
sin
2
!
i
ur brytningslagen
Fr specialfallet
i
= 0, d.v.s. vinkelrtt infall, blir Fresnelformlerna lika fr E
och E
och identiska med r

12
respek-
tive t
12
.
11.2.3 Poyntingvektorn
Fr verfrd effekt gller P
trans
= P
inf
P
re
enligt energiprincipen. Stt in P = SA = SAcos
fr resp. vg, dr S = poyntingvektorns tidsmedelvrde och A en yta, se g.!
S
trans
cos!
t
= (S
inf
- S
refl
)cos!
i
S
i
St
!
i
!
t
Vi fr
A
1 2
Det r bara vid vinkelrtt infall som Strans = S
inf
S
re
!
Kapitel 12
Antenner
Sndarantenner. Tidvarierande laddningar och strmmar ger vgor. Fr att f strlningen i
en bestmd riktning anvnder man sig av antenner. Vi studerar frst dipolantennen, drefter
andra antenner. Sndarantenner kan ocks anvndas som mottagarantenner.
Det r lttast att brja med att berkna vektorpotentialen Afrn en oscillerande dipol. Drefter
berknar man H- och E-flten.
12.1 Dipolstrlning, oscillerande elektrisk dipol
- Hertzdipol
Dipolladdningarna q(t) varierar sinusformat.
Vi skriver strmmen i den korta ledaren mellan
laddningarna i
0
= I
0
cost eller komplext
i
0
= I
0
.
Eftersom

i
0
= j q blir dipolmomentet d
p = z q = z
i
0
/j
! !! "
"
#$%&'
($%&'
!
)
*+
,
-
"
"
"
#
Vi behver retarderade potentialer, d.v.s. i
0
(t r/c) = I
0
cos(t r
12
/c) = I
0
cos(t r
12
) eller
komplext

i
0
= I
0
e
jr12
Vgutbredningen sker i luft = /c. Vi fr vektorpotentialen
A(r) = z

0
4
_

J(r
1
)
r
12
dv
1
= z

0
4
_

i
0
r
12
dz
1
= z

0
I
0
4R
e
j R
Approximationer: nrzon R < < 1; fjrrzon (vgzon) R > > 1; kan ocks uttryckas som R > >
I vgzonen, R > > , fr vi flten
H(R, , ) =
j
i0 sin
4cR
e
j R
E(R, , ) =

Z0
S =

E

H
=

R

E
Z0 = vgimpedans fr vakuum

"
#
$
%
&
!
'
"
(
(
#
!
)
*
+
( $
%
$
$
Det r inga plana vgor, men TEM-vgor s att sambandet

H =

E/Z0 gller i vgzonen.
En enklare ansats fr

E och

H, om man inte r intresserad av antennstorheterna r
= C
sin
R
e
j R
;

H =

E
/Z0 ;
Konstanten C kan t.ex. bestmmas ur uppgift om totalt utstrlad effekt frn antennen.
[Flten i strlningszonen frn en Hertzdipol kan ocks skrivas:
H(R) =
j
i0
4cR
e
j R
p

R
E(R) = Z0

H(R)

R = Z0
j
i0
4cR
e
jR
[
R( p

R) p ]
dr p r dipolmomentets riktning. Denna form kan vara lttare att anvnda, d dipolen inte ligger
efter z-axeln och fltet ska bestmmas i en godtycklig punkt R.
OBS! Anvnd de enkla fomlerna i frsta hand!]
70
12.1 Hertzdipol 71
Exempel: En Hertzdipol i fri rymd utstrlar den totala effekten 16 kWmed frekvensen 100 MHz. Berk-
na E-fltets maximala toppvrde p avstndet 100 km frn antennen!
f = 100 MHz 0 2=c/f = 3
.
10
8
/10
8
= 3m << R=10
5
m. Vi sker
allts E-fltet i vgzonen och anstter
E
!
_
= C
R
sin!
e
-jBR

och

H
$
_
=

E
!
_
/Z
0
Det r ocks enklare att berkna utstrlad effekt i vgzonen.
Totalt utstrlad effekt
P
medel
=
_
1
2
)
Re{E
!
_
H
$
_
*
}
.
da
integrerat ver en sfr
runt om dipolen
R
#
E
!
H
$
_
_
!
p,
Ett ytelement p sfrens yta da= 2/Rsin! Rd! 0
P
medel
=
2Z
0
; C;
2
)
0
/
R
2
sin
2
!
2/R
2
sin!d! =
Z
0
;C;
2
/
.
3
4
= 16
.
10
3
0 ; C; = 1,2
.
10
3
Maximala toppvrdet av E har vi fr !=//2.
; E
_
;
max
= ; C;
R
sin(//2)
= 12
.
10
-3
V/m
= = = = = = = = =
12.1.1 Strlningsdiagram
Strlningsdiagram r ett diagram, dr |
E| i strlningszonen kan avlsas fr konstant R i olika rikt-

ningar frn antennen. Diagrammet kan ocks visa effekten ( |
E|
2
).
Exempel: En Hertzdipol har E
!
-
=
_
C
R
sin! e
-jBR

; E
!
-
; ~sin! (fr visst R) med max fr ! =//2
Strlningsdiagrammet blir
i !-planet: i $-planet: E= konst
oberoende av $ cirklar
p
!
. p
$
x
z
90
o
,
,
)
Lobbredd ( beamwidth p engelska ): Vinkeln mellan halveffektpunkterna ( E = Emax/
2 dr). Fr
Hertzdipolen fr man lobbredden i -planet
sin = sin |max/
2 = 1/
2 fr = 45
o
och = 135
o
.
Lobbredd 135
o
- 45
o
= 90
o
, se g. t.v. ovan!
72 Kapitel 12 Antenner
12.2 Varierande strmfrdelning och lngre antenner
- sprtantenner
Fr den korta dipolantennen rknade vi med konstant strmamplitud I0 lngs antennen, i(t) = I0 cos t. I
praktiken varierar strmmens amplitud lngs antennen I0 = I0(z) och kan t.ex. vara z-beroende p dessa
stt:
l l
I
m
I
m
z z
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fr sinusformad variation i amplituden blir I0(z) = Imsin[(/2 - |z|)], dr Im = max strmamplitud och
r antennlngden.
Berkningsmetod: Dela in antennen i element z. Varje z betraktas som en Hertz-dipol, som ger ett
E-flt E. Addera bidragen, d.v.s. integrera ver antennlngden .
Omantennlngden inte r mycket mindre n vglngden, blir integralerna komplicerade. Fr halvvgs-
dipolen, = /2, se vidare i Cheng avsnitt 11-4.1; (avsnitt 10-4.1 i Lilla Cheng)! Uttrycken fr

E
/2
och
H
/2
nns ocks i Formelsamlingen.
Fr < /4 fr man ett resultat som visar att man kan rkna med en effektiv antennlngd
e
i
Hertzdipolformlerna.
e
=/2 fr < /4
Laddningsfrdelning p antennen
Om strmamplituden r konstant, fr man bara laddning i ndarna p antennen. Nr strmamplituden
Im = Im(z) fr man en laddningsfrdelning
(z) p antennen. Kontinuitetsekvationen

H
J ds = - Q/t
tillmpad p elementet z ger
(z). Se t.ex. uppgift P11-5 i Cheng, (P10-3 i Lilla Cheng)!

12.3 Strlningsresistans
Genom att integrera medelvrdet av poyntingvektorn
1
2
{
} ver en sfrisk yta med radien R runt

antennen fr man totalt utstrlad effekt.
Definition av strlningsresistans:
P
utstrlad
= R
strln
I
e
2
= R
strln
I
0
2
/2
dr I
e
r antennstrmmens effektivvrde,
I
0
dess toppvrde (maximala toppvrde om
strmmen beror av z)
R
strln

+jX Z
in
I
0
!
Strlningsresistansen r en tnkt resistans med samma effektutveckling som den utstrlade effekten.
I antennens inimpedans ingr ocks frluster i antennen berknas i nsta avsnitt .
Vi frsummar oftast dessa och rknar med Rin = R
stralning
, se g. ovan! Vi fr ocks en imaginrdel X
i inimpedansen. X r kapacitiv (<0) fr en kort dipolantenn, induktiv (>0) fr en halvvgsantenn. Vi
berknar inte X i kursen!
R
straln,Hertz
= 80
2
(/)
2
; R
straln, /2
= 73,1 ;
Man vill ha stor strlningsresistans. Hertzdipolen har och sledes en mycket lg strlningsresistans!
12.4 Antennfrluster 73
12.4 Frluster i antennen
Exempel: Berkna den joulska effektfrlustenfr en sprtdipol medlngden , radien a, konduktiviteten
och med triangulr strmfrdelning enl. g. Frekvensen r s hg att vi har skineffekt.
Strmamplituden I(z) = I
0
-
___
2I
0
l
z

l

/2

l /2 -
z
I
0 0
,
Eftersom I=I(z) mste vi teckna effekten dP i elementet dz
och integrera.
dP =
2
1
dR I
2
(z) dr resistansen dR =
>2/a:
dz
och : =
A>
2
P
frlust
= 2
2
1
)
0
l /2
I
0
2
(1-
l
2z
)
2
>2/a:
dz
= ... =
12/>a:
I
0
2
l
=
2
1
R
frlust
I
0
2

Antennens verkningsgrad D =
P
utstrlad
+P
frlust
P
utstrlad
=
R
strln
+ R
frlust
R
strln
R
straln
och R
f orlust
r tnkta resistanser.
12.5 Antennfrstrkning och direktivitet
Ngra begrepp fr sndarantenner resp. mottagarantenner.
12.5.1 Sndarantenner
Antennfrstrkning (directive gain) G
D
(! ,$)
(ett mtt p hur mycket antennen strlar i en viss riktning)
G
D
(!,$) =
P
uts trlad
S
medel
(R,!,$)
.
4/R
2
R
S
medel
!
,
S
medel
= tidsmedelvrdet av poyntingvektorn i en viss punkt (R, , )
P
utstralad
= tidsmedelvrde av frn antennen utstrlad effekt.
Direktivitet D = GDmax D
Hertzdipol
= 1,5 ; D
/2
= 1,64
2011-10-26 EP
Index
Amperes lag
magn. material
med B, 40
med H, 41
vakuum, 36
antenn, 70
frluster, 73
laddningsfrdelning, 72
antennfrstrkning, 73
Biot-Savarts lag, 38
Brewstervinkel, 68
brytning, 67
brytningsindex, 68
komplext, 69
brytningslagen, 68
komplext, 69
Coulombs lag, 5
D-flt, 15
deloperatorn, 3
dielektricitetskonstant
relativ, 15
vakuum, 5
dieltal, 15
dipol
elektrisk, 14
magnetisk, 39
punktdipol, 14
dipolmoment, 70
magnetiskt, 39
punktdipol, 14
direktivitet, 73
Dirichlets randvillkor, 21
divergens, 3
divergensteoremet, 4
dmpkonstant, 55
E-flt
punktladdning, 6
sfrisk elektrod, 28
E-flt
metall, 13
effekt, 31
effektfrlust
komplext, 61
effektiv antennlngd, 72
egenenergi, 17
elektret, 16
elektrisk fltstyrka, 6
elektromotorisk kraft, 29
elektrostatik, 5
i vakuum, 5
med dielektrikum, 14
emk, 29
energi
elektrisk, 17
dipol, 20
kondensator, 18
laddade ledare, 18
med flt, 18
punktladdning, 17
magnetisk
dipol, 39
inre, 44
med flt, 44
strmfrdelning, 44
strmslingor, 44
yttre, 44
energitthet
elektrisk, 19
komplext, 61
magnetisk, 45
entydighetssatsen, 23
fashastighet, 58, 61
faskonstant, 55
ferriter, 48
ferromagnetiska material, 41
fjrrzon, 70
de, 3
magnetiskt, 37
Fresnelekvationerna, 69
flt, 2
elektromagnetiskt, 49
komplext, 54
frlustfritt, 54
frlusttangent, 67
frskjutning, 15
frskjutningsstrm, 49
frskjutningsstrmtthet, 49
Gauss lag fr E
i dielektrikum, 15
i vakuum, 6, 8
gradient, 2
grupphastighet, 61
H-flt, 41
halvvgsantenn, 72
Helmholtz teorem, 4
Hertzdipol, 70
homogent medium, 54
hgerhandsregeln, 1, 4, 36
icke-plan vg, 61
induktans, 43
inre, 44
yttre, 44
msesidig, 43
induktion, 46
infallsplan, 67
intrngningsdjup, 58
iterationsmetod, 22
Joules lag, 31
kapacitans, 17
Kirchhoffs spnningslag, 30
Kirchhoffs strmlag, 31
kondensator, 17
konduktivitet, 28
kontinuitetsekvationen, 31
konvektionsstrm, 28
kopplingsfaktor, 43
kraft
elektrisk
dipol, 20
metall i diel., 19
metall i vakuum, 19
punktladdning, 5, 18
virtuell fryttning, 18
elektromagnet, 45
magnetisk, 35
dipol, 39
ledare, 39
strmslinga, 45
kritisk vinkel, 68
kryssprodukt, 1
kvasistationrt, 46, 47
kvasistatiskt, 46
klla, 3
kllfritt, 3
laddning
bunden, 15
fri, 15
makroskopisk, 5
mikroskopisk, 5
punktladdning, 5
laddningsfritt, 54
74
Index 75
laddningstthet
linjeladdningstthet, 5
volymladdningstthet, 5
ytladdningstthet, 5
laminering, 48
Laplaces ekvation, 21
Laplaces operator, 21
ledningsstrm, 28
linjeladdning
potential
referenspunkt, 12
lobbredd, 71
Lorentzkraft, 35
lngdelement, 2
magnetisering, 40
magnetiseringsstrmtthet, 40
magnetisk intensitet, 41
magnetisk kraft
ledare, 39
magnetkretsar, 41
magnetmaterial, 40
magnetostatik, 35
i vakuum, 35
med material, 40
matrismetod, 22
Maxwells ekvationer, 49
komplext, 54
monokromatisk, 54
mottagarantenn, 70
Neumanns randvillkor, 22
numerisk lsning
iterationsmetod, 22
matrismetod, 22
nrzon, 70
partikelrrelse, 35
permeabilitet, 41
permittivitet
material, 15
vakuum, 5
plan vg, 51, 54
Poissons ekvation, 21
polarisation, 15
cirkulr, 54
elliptisk, 54
linjr, 54
polarisationsladdningstthet, 15
polarisationstyp, 54
potential
elektrostatisk, 9
frn laddningsfrdelning, 10
frn linjeladdning, 11
frn punktladdning, 10
linjeelektrod, 28
referenspunkt, 9
retarderad, 50
sfrisk elektrod, 28
vektorpotential, 38
via E-flt, 11
potentialskillnad, 10
poyntingvektorn, 52
komplex, 60
plan vg, 60
tidsmedelvrde, 60
snett infall, 69
vinkelrtt infall, 64
punktdipol
E-flt, 14
potential, 14
randvillkor
Dirichlet, 23
elektrostatik, 16
elmagn. flt, 50
magnetostatik, 43
Neumann, 23
strm, 31
reexion
mot platta, 65
snett infall, 67
vinkelrtt infall mot en yta, 62
reexionskoefcient
effekt, 64
E-flt, 62
reluktans, 42
komplex, 48
resistans, 29
direkt
approximativt, 32
exakt, 32
numerisk berkning, 34
undre grns, 32
vre grns, 32
resistans-kapacitans, 29
retardation, 50
rotation, 3
rotationsfritt, 3
rrelseemk, 46
skalrprodukt, 1
skineffekt
plan vg, 58
rund trd, 59
skrmning, 58
spegling
metallcylinder, 24
plan metallyta, 23
strmelektrod
isolerande yta, 31
ledande yta, 31
speglingsmetoden, 23
sprtantenner, 72
spnning
inducerad, 46
kretsekvationer, 44
komplex, 53
spnningpotentialskillnad, 46
spnningsklla, 29
stationr strm, 28, 29, 31
Stokes teorem, 4
strlningsdiagram, 71
strlningsresistans, 72
strm, 28
komplex, 53
stationr, 29
strmtthet, 28
stendevgfrhllande, 67
supraledare, 43
susceptibilitet
elektrisk, 15
magnetisk, 41
sndarantenn, 70, 73
TE-vg, 54
TEM-vg, 54, 61
TM-vg, 54
totalreexion, 68
transformator, 47
ideal, 48
transformatoremk, 46
transmission
snett infall, 67
vinkelrtt infall, 62
transmissionskoefcient
E-flt, 62
effekt, 64
vektorpotential, 38
vektorprodukt, 1
verkningsgrad, 73
virvelfritt, 3
virvelstrmmar, 48
volymelement, 2
vridande moment
elektrostatiskt
dipol, 20
magnetiskt
dipol, 39
76 Index
vg
icke-plan, 61
plan, 51, 55
utbredningsriktning, 51
vgekvation
A och V, 50
komplex
E och H, 55
vgimpedans, 55
vakuum, 51
vgtal, 61
vgutbredningskonstant, 55
vgzon, 70
vxelstrmsresistans, 59
ytelement, 2
ytimpedans, 59
ytresistans, 33, 59
ytresistivitet, 33
ytstrmtthet, 33, 59

Sammandrag - Elektromagnetism

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Sammandrag - Elektromagnetism

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Elektromagnetiska flt

-par. Varje laddning ska bara vara med i ett

: Anvnd uttrycket ln(C/r) fr den laddning som blir ver!

ovan (origo vid dipolen)!

per lngdenhet benner sig

kan vi drfr lsa olika problem med cylinderge-

utanfr metallcylinder, p avstndet d frn cylinderaxeln. Cylinderna

; aktuellt omrde utanfr cylindern.

p innerledaren med radien a och -

p ytterledaren! Innerledaren r tunn s

koncentrerad till axeln

inte lngre ligger centrerad i kabeln fr vi en ojmn laddnings-

rent reell ingen fasfrskjutning mellan E och H

-flt. Detta ger i sin tur ett inducerat E

k E ger oss tillhrande komplexa H-flt:

, och en med E-fltet parallell med infallsplanet, betecknad med E

och identiska med r

E| i strlningszonen kan avlsas fr konstant R i olika rikt-

(z) p antennen. Kontinuitetsekvationen

(z). Se t.ex. uppgift P11-5 i Cheng, (P10-3 i Lilla Cheng)!

} ver en sfrisk yta med radien R runt

You might also like