SENASTE NYTT 17 01 2004

SCIENTOLOGERNA
MÅSTE BORT NU

Den nu inledda rättegången mot Mijailo Mijailovic för mordet på Anna Lindh är ett hån, en skändlighet och en utmaning mot Sverige som
demokrati och rättsstat. Länge har den kriminella sekten SCIENTOLOGY, importerad från USA, vuxit som en kräftsvulst i folkhemmet. Paret
Anna Lindh – Bo Holmberg drev saken till sin spets med hjälp av klanen Palme, huset Bernadotte, frimurarna, feministerna och många andra
makt- och lobbygrupper. Det är ett bländverk som nu spelas upp i media. . . .

Kära läsare!

Jag vet att man inte kan börja på det viset, som jag försökte härom dagen. Det blir blockeringar omedelbart. Jag väljer i stället att börja med ett citat från presskonferensen när
polisen och åklagarna presenterade åtalet mot den häktade Mijailo Mijailovic.

”Först och främst måste vi hålla privatspanarna på mattan.”

Orden kommer från en rättspsykiater på podiet. Han ville uppenbarligen inte bli ifrågasatt. Begreppet privatspanare kommer från MORDET PÅ OLOF PALME. Den förste
privatspanaren hette Ebbe Carlsson, en homosexuell skojare som lyckades snacka in sig i Olof Palmes regering, i partiledningen, i polismakten och i massmedia, särskilt i huset
Bonnier. I ett protokoll i mordutredningen finns ett citat från Adolf Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels, som också är gångbart i dag:

”Ju större lögnen är, desto större är utsikterna att den ska bli trodd, eftersom de flesta människorna inom folkets stora massa i djupet av sitt hjärta visserligen inte alls är
medvetet eller avsiktligt dåliga, men så enkelt och primitivt funtade att de lättare faller offer för en stor lögn än för en liten.”

Det låter sig sägas. Citatet hamnade i UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME genom att Lars ”Bombmannen” Tingström först anlitade en advokat som skrivit en bok om
nazismen. Den hade han lånat ut till sin vän Christer Pettersson och polisen hittade den vid husrannsakan hos Krille. De tyckte tydligen att citatet passade bra och klämde in det
i protokollet. Den stora lögnen i Sveriges historia är annars att landets statsminister blev dödad av en herr Pettersson, en skådespelarutbildad alkoholist och narkoman. I
scientologernas bibel står som första bud att man alltid ska iaktta hierarkin. DU SKA INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMTE MIG. (Sciencefiction-författaren Hubbard.) Vi ska cleara
världen. Om det därvid stryker med en och annan kan det inte hjälpas. DU SKALL ÄLSKA DIG SJÄLV. DU SKALL DÖDA. Du har evigt liv. DIN SJÄL SKA VANDRA FRÅN DEN ENA
TILL DEN ANDRA. TY RIKEDOMEN ÄR MIN (HUBBARDS) . . .

Liksom Olof Palme valde Anna Lindh att låta sig tagas av daga i något som på en gång skulle se ut som ett politiskt attentat och en enskild
galnings verk. Precis som Olof Palme för snart arton år sedan. Det är min hypotes. Bakom den reform som skrotade mentalsjukvården och
släppte ut de hjälpbehövande på gatorna stod hennes make LANDSHÖVDINGEN Bo Holmberg. De ledamöter i den amerikanska kongressen,
som tillhörde sekten tvingade den svenska regeringen under hot om handelsembargo att under pågående process genomföra en
grundlagsändring, som gav scientologernas så kallade bibel upphovsrättsskydd.

Jag hade läst i tidningarna om fallet Panoussis, en sektmedlem som blivit förföljd och ruinerad när han ville gå ur, och som avslöjade rörelsen genom att lämna in den ”hemliga”
bibeln till Regeringskansliet och KU, Konstitutionsutskottet. Den blev därigenom på grund av våra bestämmelser om öppenhet en offentlig handling. Jag skrev till regeringen och
begärde att få läsa propån från USA. Jag fick avslag i en skrivelse som var undertecknad av – Anna Lindh. Hon bifogade dock det referat av skrivelsen som hon givit Riksdagen.

Första gången det skrevs om scientologerna var vid rättegången mot Lars ”Bombmannen” Tingström, som skulle ha sprängt åklagare Sigurd Denckers villa i Nacka i luften och
dömdes till livstids fängelse för det. Han hann avtjäna 9 år i fängelse hårdbevakad som Sveriges farligaste man innan han avled i cancer. Han var helt oskyldig. Det är ett av
Sveriges allvarligaste justitiemord, och ingen bryr sig. Vid rättegången framkom att scientologer med feministiska förtecken hade varit aktiva bakom kulisserna, infiltrerade som
de var i polisen och skolan. En kvinnlig talpedagog på ett gymnasium var modig nog att vittna. Hon hade som flera andra i skolans värld fått gratis utbildning i deras destruktiva
lära för att kunna sprida den bland eleverna.

Det får räcka som inledning. Avhandlingen är indelad i tre stycken. Sist kommer avslutningen.

1. RÄTTEGÅNGEN

2. FALLET JONAS
3. MED EGNA ÖGON
1. RÄTTEGÅNGEN
Rättegången mot Mijailo Mijailovic gjordes klar som ett inplastat matpaket innan den ens hade börjat. Där fanns utredningen, spaningsuppslag, presentation av rätten och
nämndemännen, perspektivskisser på rättegångssalen och Mijailovics arrest, personakt, intervjuer med gärningsmannens mor, farfar och lärarinna, åtal förstås,
sakframställning, teknisk bevisning, vittnesförhör, slutplädering, dom, påföljder och expertkommentarer, allt före start. Alla roller spelades av advokaten Leif Silbersky, som
visade sig vara en hejare på psykiatri. Det hade han visat förr, som när han hoppade av försvaret av mytomanen Jésùs Alcala. (”Han saknar sjukdomsinsikt vilket framgår av att
han inte vet om att han är sjuk”) Men Silbersky var inte ensam. Det visade sig att nästan alla som på något sätt varit insyltade i Olof Palmes hädanfärd ställde upp. Där var den
sarkastiske författaren och kriminologen, numera professorn vid Polishögskolan Leif GW Persson. Där var den tankfulle JÄMO, före detta Jämlikhetsombudsmannen, före detta
advokaten Claes Borgström med huvet på sned, som skrev en bok om att det var Krille. Kommissarie Ingemar Krusell, som anser sig ha löst MORDET PÅ OLOF PALME.
Författaren P O Enqvist (”Ensamme galningen” i Expressen.) ”Figge” Eric Fichtelius, vars karantänstid nu är slut sedan han avslöjades för ett hemligt avtal med Göran Persson
om en fortlöpande dagbok, som inte skulle publiceras förrän Persson tillät det, efter hans avgång. Jan Mossander på Ekot, ekonomiskt kunnig men med dimridåer kring Palmes
vapenaffärer. Massmedias vanligaste mytomaner. Rikspolischefen Sten Heckscher. Yrsa Stenius. Gudrun DÖDÅTFAMILJEN Schyman. Den odräglige Jan Guillou. Där saknades väl
egentligen bara advokaten Pelle Svensson. Möjligen är han ur räkningen efter sitt falsifikat av ”Bombmannens” testamente, som skulle visa att han på telepatisk väg från
Kumlabunkern styrt Krille att mörda Palme.

Det är orättvist att säga att det bara var kvällspressen som fläskade på. DN startade ut med fem helsidor, där det stod allt. (Utom sanningen.) Nästan alla kommentatorer gjorde
jämförelser med MORDET PÅ OLOF PALME. I TV-soffan frågade Lotta den paranta generalsekreteraren i Advokatsamfundet Anne Ramberg om Palme. Det är många som säger
att om det inte hade varit statsministern som blivit mördad så hade Christer Pettersson blivit fälld, försökte Lotta. Det är många som säger, men jag känner inte till det fallet, tog
hon till. Nu är det inte alls många som säger, utan bara två, nämligen de båda inblandade sönerna professorerna Joakim och Mårten Palme. Om offret inte hade varit Palme så
hade Krille blivit fälld. (Jämför: ”Om Palme hade levat så hade mordet varit löst för länge sedan”) Jag glömde förresten den oförliknelige professorn i straffrätt Christian Diessen
(KPMLr), försvarare av PROLETÄREN i Göteborg i tryckfrihetsmålet om Polisspåret, som ansåg att de båda läkarna i styckmordsrättegången inte skulle försvaras. Man försvarar
nämligen inte likskändare. Resning är på gång i det målet och läkarna är med största sannolikhet oskyldiga. Och jag glömde nämna att Expressen lät Christer Pettersson själv
med bild hemma i sin lya från Stadsmissionen kommentera MORDET PÅ ANNA LINDH. ”Han ljuger”, sa Krille kallt.

Från de två rättegångsdagarna kan noteras att den häftigaste diskussionen handlade om huruvida rätten skulle tillåta direktutsändning i radio från förhandlingarna eller inte.
Mijailo Mijailovic sa nej. Om det blev tillåtet så skulle han inget säga. Då förbjöd domstolen bandupptagning. Precis som Lisbet Palme hade förmått domstolen att göra i
Petterssonmålet. Sedan sa han ingenting i alla fall. Så ska en slipsten dras. Han talade om att han hört röster, och det verkade som om alla var obekanta med att röster hör till
sjukdomsbilden för schizofrena. Domaren undrade vilket språk rösterna talade på. Tänk om han sagt hebreiska! Men han sa jugoslaviska. Skulle man kalla in tolk? Och så kom
man till frågan om han var sjuk eller bara simulerade. Silbersky var skeptisk. Men faktum var att han efter att ha knivskurit sin far dömts till sluten psykiatrisk vård. Faktum var
att han inte fått någon vård när han sökt. Faktum var att man vid husrannsakan i hans hem fann 15 olika mediciner utskrivna av olika läkare. Silbersky: ”Inga kommentarer”.

Vid spaningsmord är det ett obligatorium att man undersöker offrets personliga förhållanden, äktenskap, bekantskapskrets. I fallet med MORDET PÅ OLOF PALME sa den
enväldige ”spaningsledaren” att det kom igång sent, att rikskriminalchefen Tommy Lindström, känd för sina okonventionella metoder, fick uppdraget. Han överlät det åt
privatspanaren Ebbe Carlsson, som inspirerade Hans Holmér att jaga kurder. Ebbe Carlsson överlämnade sin obefintliga utredning till Tommy Lindström som i sin tur inte
rapporterade till någon åklagaren, som inte heller saknade den. Allt noterat i Juristkommissionen, som var den första att granska utredningen. När det gäller MORDET PÅ ANNA
LINDH så tycks inte heller finnas någon utredning av hennes person, trots att polisprofessorn Leif GW Persson uttalade att i de flesta fall av politikermord så är en anhörig
inblandad. Den bästa personundersökningen tycks SVENSK DAMTIDNING ha stått för. De fick fram att Anna Lindh varit fullt upptagen med att utbilda kronprinsessan Victoria till
drottning, genom att ledsaga henne på resor till Bryssel, till England och USA, lotsa henne i FN-byggnaden i New York och så vidare. (Se föreg file!) Så sent som den 16 januari
satt en diakon Thorbjörn Larsson, som förrättat begravningen, i TV-soffan och berättade att Anna Lindh också har två föräldrar i livet. Har inte SVENSK DAMTIDNING upptäckt
dem? Eller mordutredarna.
Det står nu klart att MM valts ut som ”gärningsman” för att han blivit dömd för knivskärning av sin far. Här fann man vapnet före honom och påstod att de kunde länkas ihop
med hjälp av DNA. Ingen belöning utfästes. I MORDET PÅ OLOF PALME valdes Christer Pettersson ut för att han en gång stuckit ihjäl en person med en bajonett på Kungsgatan.
Däremot fanns det från början ingenting som talade för att han någonsin hade befattat sig med skjutvapen. Därför satte skurkarna till alla klutar för att för att bevisa att han
hade det. En knarkspanare Thure Nässén i Palmegruppen bearbetade innehavaren av spelklubben Oxen Sigge Cedergren (numera död) att säga att han förmedlat ett vapen till
Krille. Herrarna skulle fälla Krille och dela på belöningen, som så småningom höjdes till 50 miljoner kronor. I dessa brottsliga planer medverkade åklagarna Jörgen Almblad och
Solveig Riberdahl. Vid rättegången backade Sigge ur, när han hördes av Jörgen Almblad. Han hade aldrig sett Christer Pettersson med ett skjutvapen. Nästa dag skulle Lisbet
Palme höras men hon kom inte. Hon måste lägga om strategin och uppsökte domaren tillsammans med sin son Joakim och krävde att all bandning skulle förbjudas, att alla
journalister skulle kroppsvisiteras och att Krille inte skulle få vara närvarande när hon hördes. I stort sett gick domstolen med på detta spektakel, och journalistkåren lät sig
villigt kroppsvisiteras och fråntagas sina bandspelare.

Parallellerna med Christer Pettersson gör att det finns anledning frågasätta om Mijailo verkligen mördat Anna Lindh. Han kan ha fått löfte om betalning och även ett visst förskott
för att spela spelet. Tillkommer de nya uppgifterna om taxichauffören, som nu säger att han talade med MM om knivskärningen på NK och han reagerade inte alls på det. Detta
skulle ha varit klockan 16.24 när han hoppade in i taxin. Nu gick allanropet om att Anna Lindh blivit svårt knivskuren först klockan 16.43.52 till Stockholms radiobilar. Det är
precis samma dribblande med minuter och sekunder som i MORDET PÅ OLOF PALME. Eller kanske inte ändå. Taxifärden kan ha varit uppgjord i förväg. Den medellöse Mijailovic
tar taxin vid Nybroplan för färd till Tullinge utan ett öre på fickan. De passerar NK och chauffören har då hört på radion om knivskärningen. Mijailovic reagerar inte. Berättar
föraren för Aftonbladet. Vid bostaden ville föraren följa med in för att vara säker på att han skulle få pengarna. Då kommer en kvinna, troligen modern, ut med en väska med två
tusenlappar och två 500-kronorssedlar och ger Mijalovic. I polisförhör skulle han ha berättat för henne om mordet med en gång han kom hem. Mijailovic gav chauffören de två
femhundringarna och frågade om han ville köra honom till Södertälje, till en skola i Hovsjö. Det gjorde han och betalade 350 kronor för. Vart har de blodiga byxorna tagit vägen,
som modern sedan hjälpte polisen att hitta under en sten? En granne har berättat att den sjukskrivne ynglingen hade haft gott om pengar på senaste tiden, och visat det också.
Varken åklagare eller försvarare tänker tydligen kalla taxichauffören att vittna. Börjar det inte osa katt nu ?

2. Fallet Jonas
Helt kort handlar det om en man på några och fyrtio som till fullo bekräftar MMs bild av psykvården som nästan avvecklad. Det var Anna Lindhs make Bo Holmberg som
definitivt fimpade den. Det är en ödets ironi att Anna Lindh skulle falla offer för ett av reformens offer. Om det nu var en tillfällighet. För Jonas började det när han var 17 år och
rökte hasch. Föräldrarna skildes. Han kom med i en sekt. Och så råkade han ut för dessa läkare som inte kunde samordna sin verksamhet, som bekämpade varandra och slets
mellan två skolor, medicinens och terapins. Inte gjorde det saken bättre att scientologin riktade in sig på psykiatrin och ensidigt angrep medicinmännen. Nästan varje år fick han
återfall i vad läkarna diagnosticerade som kronisk schizofreni. Han bestred den diagnosen, eftersom han inte hörde röster, men han kände sig styrd, framför allt att göra sin mor
illa. ”Det var så konstigt, jag måste göra det”, sa han. Han talade om att döda henne. Läkarna i öppenvården och i slutenvården fick honom gång på gång på fall genom dubbla
budskap. Och inte gjorde det saken bättre att han utsattes för aktivt destruktiva sekterister på alla plan hos personalen. Han bollades mellan olika institutioner, och
lönsamhetskraven gjorde det billigare att släppa hem honom och låta honom klara sig bäst han kunde. Hans mor vill inte framträda av risk för att hon kan göra ont värre, men
hon understryker att när det gäller MORDET PÅ ANNA LINDH så är Mijailo Mijailovic ett offer. Jonas är nu förtidspensionerad men hans mor tror ändå att det ska bli en
kontrareform så att ansvaret för vården av varje patient koncentreras till en person och en kombination av medicin och terapi kommer till stånd.

3. MED EGNA ÖGON

Om det hela utvecklas på ett annorlunda sätt kan de improvisera.

Det är en nyckelreplik i Hans Holmérs bok OLOF PALME ÄR SKJUTEN! Det står så här i första kapitlet:

”Planen inriktas på att Olof Palme skall skjutas i nedgången till tunnelbanestationen vid Rådmansgatan och att flyktbilen skall finnas norr därom. Om det hela utvecklas på ett
annorlunda sätt kan de improvisera. Den som har skuggat Palme från Gamla Stan har avlösts av en annan bevakare utanför biografen. Den avlösta ”skuggan” berättar i baksätet
på flyktbilen några kvarter därifrån hur Olof och Lisbet är klädda. Olof har svart ytterrock och en stor ryssmössa. Lisbet bär en brun mockapäls. Det går inte att ta miste på dem.
Revolvermannens panna är blank av svett. Bilens rutor täcks av imma. Han fingrar på vapnet som tynger ned den högra fickan på täckjackan.”

Holmér har flera exempel på hur de improviserar. Han går så nära en faktisk beskrivning av händelseförloppet som han kan göra utan att röja sin egen medverkan i skådespelet.
Hans Holmér tog sitt liv den 4 oktober 2003. Han visste att han skulle få livstid om han blev avslöjad, och det ville han inte vara med om. Mannen som var ÅRETS SVENSK 1986
dog utfattig och bortglömd. Han fick inga minnesord någon stans.

Jag upplevde själv den kvällen hur de improviserade. Enligt ritningarna hade de lagt in en Brechtpjäs på Teater Galeasen på Skeppsholmen och för att vara säkra på att jag gick
på den hade de låtit arbetsförmedlingen ge min dotter jobb i receptionen. Min lagvigda, som samarbetade med skurkarna, hade rest till Göteborg. De kollade vart jag tog vägen
efter teatern, och medan jag stod och väntade på bussen vid Karl XII i Kungsträdgården hörde jag dödsskotten på Sveavägen bortom NK. Två skott med en sekunds mellanrum.
Hörde du skotten?, sa jag till Karl XII. Han nickade till svar. Vid busshållplatsen såg jag en spanare i den tidens SÄPO-uniform trenchcoat och hatt. Bussen var försenad. Nu fick
de improvisera.

I rättssalen har de i dessa dagar talat två språk, juristernas, som handlar om paragrafer och där det är en himmelsvid skillnad på ”skäligen misstänkt” och ”på sannolika skäl
misstänkt”. De arbetar med begrepp som trovärdighet. Är Mijaijlovic trovärdig? Var Mijaijlovic trovärdig när han sa att han sprungit till Nybroplan och det dykt upp en
taxichaufför och då blir han plötsligt trovärdig. Då får åklagare och advokat improvisera. För de har påstått att här fanns en förkrossande bevisning att han mördat Anna Lindh.
Och de struntar blankt i att polis, åklagare, försvarare och advokater förlorat all trovärdighet vid ”hanteringen”, för att tala scientologispråk, av MORDET PÅ OLOF PALME.

Vid det senaste skedet har jag kunnat göra följande iakttagelser. Den problemfastighet jag bebor, som satts under tvångsförvaltning, hade ett möte på gården för att diskutera
omvandling till bostadsrätter. Till mötet hade de kallat områdeschefen vid City polismästardistrikt, som delade ut sitt kort till deltagarna, om vi hade några polisiära problem. Jag
hade det och ringde honom och avtalade en tid. Den dagen jag kom var han inte där. De kontaktade honom på mobilen och kom överens om att jag skulle komma igen nästa
dag klockan 12. Han var inte där då heller utan jag skulle komma till klockan 15. När jag kommer och står och väntar i receptionen kommer två män in. Den ene är äldre. De har
snickarbyxor, och i tumstocksfickan i knähöjd har båda en dolk med rött skaft. Den äldre frågar efter en jaktlicens, som tydligen inte är klar. Jag får ett samtal med
områdeschefen och han är vänlig och lyssnar. Han lovar att senare också hjälpa mig med min anmälan. Det hör också till saken att det på Odenplan de här dagarna vimlar av
män med snickarbyxor och rödskaftade moraknivar väl synliga i byxbenen.

Så inträffar MORDET PÅ ANNA LINDH och jag erinrar mig episoden i receptionen på polisstationen. Den unge mannen kanske var mördaren.
Jag ringer områdeschefen och säger mitt ärende. Men han har nu en helt annan ton. Han har verkligen inte tid att ta emot anmälningar. Och
om det gäller mordet så får jag vända mig till dem som sköter den utredningen. Men det finns kanske möjlighet att spåra. Jag försöker
klämma in det där med jaktlicensen. Men det blir bara kalla handen.

En episod till. Jag sitter vid en indisk uteservering på Frejgatan, då det kommer två ynglingar nedför backen. De går i takt. Den ene talar högt i sin nalle. Jag hör honom säga
något om att han är sjuk eller inte sjuk. Han har en mörk keps, gröna byxor och grå munkjacka med kåpa. Jag skulle vilja säga att hans signalement stämmer exakt in på MM.
Detta är samma dag eller dagen innan han greps i Södertälje.

Jag går på polisens presskonferens, eftersom jag har presskort, begär ordet och börjar tala om vad som hände på polisstationen, för jag tänker att någon av journalistkollegerna
åtminstone skulle kunna bli intresserad. Jag blir ögonblickligen nedtystad, och en polis kommer fram till mig, tar mig avsides och gör några anteckningar. Naturligtvis hör jag inte
av honom vidare.

AVSLUTNING
Det är när man lägger de båda ministermorden och deras utredningar bredvid varandra som bilden klarnar. Det ligger nästan arton år mellan dem. Här är det något som är
fundamentalt galet. Det måste till en grovstädning bland myterna. En svensk Nürnbergrättegång där alla måste ställas till svars. Kom bara inte och tala om professionellt
polisarbete. Sista ordet är inte sagt än. Just nu vet jag helt enkelt inte vad jag ska säga eller skriva . . .

LARS KRANTZ