Marta Kowalczyk

Singoalla är en roman av Viktor Rydberg från1857. Den dramatiska kärlekshistorien

tillhör till de mest lästa böckerna i Sverige. Man kan säga att sagolika berättelser om olyckliga
känslor och unga människor (även om de är lite annorlunda i sitt innehåll) har blivit så
universella att de alltid har en stor chans att bli klassiker. Det har hänt med Rydbergs
Singoalla. Boken anknyter till mångtaliga motiver och litterära traditioner vilket är
anledningen till att Erland och Singoallas förhållande är nästan så känd som relationer mellan
Tristan och Isolde eller mellan Romeo och Julia.

Romanens handlingen utspelar sig i medeltiden, mellan 1340 och 1350-talen. Det var
en tid av stora slott, modiga riddare, dygdiga kvinnor och gudfruktiga munkar. Då verkade
livet vara enkelt eftersom alla människor tillhörde till vissa socialklasser från födelsen till
döden och hade vissa roller att spela. Men för Erland, en son av en smålandsk riddare, är livet
mer komplicerad. Trots att han är från början förlovad med Helena, blir han fascinerad av en
vild mystisk flicka Singoalla. Deras kärlek som är starkare och starkare varje natt under vilka
de både träffar är dock förbjuden eftersom Singoalla är medlem av ett kringvandrande folk.
Erland är så desperat att han bestämmer sig för ett hedniskt bröllop vilket betyder att han
måste övergiva sin familj för att bli en av romerna. Det verkar att ungarna kan leva lyckligt
tillsammans till världens slut men tyvärr är deras glädje inte evig. Båda ungdomarna blir
offren av en större intrig när det visar sig att romerna hade stulit värdesaker från kloster.
Resultatet blir att Erland tas hem av sin lärare och fader som ville få klosters dyrbarheter
tillbaka. Unga pojken är omedveten att Signoalla är oskyldig och inte förrådde honom vilken
leder till att besviken Erland gifter sig med Helena. Men en dag återkommer Singoalla
tillsammans med Sorgbarn som är Erlands son. Först är hon förvånad att hennes älskare
överlevde tidigare händelser och sedan vill hon Erland att erinra sig sina känslor till henne.
Hon använder Sorgbarns kunskaper att hypnotisera människor på så sätt att Erland på nätterna
är i trans och beter sig som om de var en familj. Men igen är det omöjligt för de att vara
lyckliga - Erland dödar sin egna son och hoppas att Singoalla ska också dö snart av pesten. I
stället är det Helena som avlider. Deras son tar Singoalla med sig. Slutligen, flera år senare
kan Erland se sin andra barn igen. Då slutar berättelsen om den omöjliga kärleken.

Erland är en huvudhjälte av romanen. Författaren fokuserar sig mest på honom, det

vill säga att han beskriver händelserna från hans perspektiv. I början beskriver Rydberg
honom som en pigg och nyfiken pojke. Att han studerar Bibeln samt texter av antika författare
är ett bevis att han är flitig, men vad älskar han mest är att jaga i skogen med sina två trogna
hundar. Erlands samband med naturen understrycks i boken: "Folk tyckte, att det var något
oroligt, vilt hos denne gosse, något efterblivet hedniskt, något i hans natur som icke sugit till
sig ett stänk av dopvattnet"1. Det är naturen och dessa mystierier som lockar honom mer än att
analysera gamla böckers vishet. Erland är naiv; han representerar en människa som är för svag
att motstå frestelsen, att motstå känslor som i Rydbergs boken är viktigare än alla plikter eller
ett sunt förnuft. Trots att han måste veta att hans föräldrar sätter deras hopp till honom (på

1
Viktor Rydberg, Singoalla, ebok av Projekt Gutenberg(http://www.gutenberg.org/files/28610/28610-h/28610-
h.htm), s. 5
grund av att han är deras egna barn) väjler han att leva utan tak över huvudet men med en
kvinna som han älskar. Han vill lämna sitt arv, religiön och en trygg framtid för att kunna vara
med Singoalla Emellertid förändrar han sig när romerna förråder honom. Han vill börja sitt liv
från början med Helena som hans fru, men att glömma enastående vilda flickan är inte så lätt:
"Namnet Singoalla genljöd i hans sinne och förvirrade det. Han på en gång avskydde och
älskade detta namn. I dess klang lågo kärlek och svärmeri, gift och trolldom. Stundom glänste
i hans hågkomst bruna ögon, rodnade bruna kinder och ville likasom trotsa bilden av Erlands
trolovade, den milda Helena, ville likasom med sin skönhet överlysa hennes"2. Hans
besvikelse är som en skugga som låt honom inte acceptera Sorgbarn som hans son och
Signoalla när de återkommer till Ekö. Man kan bara undra varför Erland är så starkt påverkad
av Sorgbarns hypnos - det är kanske ett bevis att han aldrig har slutat älska Signoalla. Kärlek
var för honom som en gift som stannade i hans hjärta för alltid.
Signoalla är en huvudhjältinna i Rydbergs bok. Hon skiljer sig från den ideala
medeltida kvinnan eftersom hon är ovanligt självstandig; samtidigt är hon inte rädd för män
och kan använda vapen i självförsvar. Men det gör henne attraktiv för den unga riddaren. Hon
som en kvinna är symbol för vilda, farliga naturen vilket är karakteristiskt för romantiska
litteraturen. Singoalla lever enligt gamla hedniska traditioner, balancerar mellan värld av
verkligheten och värld av sömnen. När Erland såg henne den första gången "stod [han] på
kullen, och han kände i sitt hjärta något hemligt, oförklarligt, hemskt och ändå lockande"3.
Hon verkar vara mognare än hennes älskare - det är hon som stannar med sin familj och folket
samt det är Erlund som vill anpassa sig till henne. Men hon älskar och aktar honom mycket,
hon vill vara hans slav. Lyckligtvis är han en verklig riddare och vet att det är han som borde
tjäna henne. Hon bestämde sig inte för att ha en annan man efter Erlund återkom till slottet.
Som mamma vet hon att Sorgbarn förtjänar bättre behandling: "Se, du är en riddares son, ett
slott skulle vara din boning, sammet din dräkt och guldsporrar klinga vid dina steg"4.
"Singoalla", som tidigare nämnts, är full av anknytningar till tidigare litterära verk. Man kan
se att Rydberg var fascinerad av chanson de geste och riddarroman som både hade sina
ursprung i medeltiden och berättare historier om unga mäns äventyr. Boken handlar om
förbjuden kärleken som är presenterade som genombrott i livet, samt kommunicerar att
känslor är maktiga och de styr en människa. Det är märkligt att Erland och Singoallas kärlek
blommar på nätterna i skogen vilka verkligen bildar magiska omständigheter. Trots att det var
kristendom som dominerade under medeltiden i nästan alla europeiska länder kan den
religionen inte vinna med naturen och instinkter. Hela historien visar att det finns mer än en
värld, att en människa är ingenting i jämförelse med naturen som är fortfarande en stor gåta.
Man kan se oräknerliga likheter mellan Signoalla och Joseph Bédiers berättelsen om Tristan
och Isolde från 1900 som bevisar att det var en europeisk tendens att återkomma till medeltida
sagor på den tiden.
Det är inte bara romantism som är synbar i boken, det är också en kristen kultur vilken
beskrivs där. Ett bra exempel kan vara att pater Henrik är Erlands lärare och som mentor
analyserar han Bibeln och antika författares verk med ungen. Romerna stal Mariabildens
krona från kloster vilket visar att de är syndiga och man kan inte lita på dem. Slutligen, pesten
som dödar Helena kan interpreteras som straff för Erland (I Bibeln är pesten en symbol för
straff).
När det gäller språket man kan säga att det är stiliserat. Rydberg använder arkaismer
och gamla uttryck som kom ut bruk (exmpelvis "miskunda")för att göra sin bok mer verklig
och anpassa språket till världen han hade bildat. Det finns också tendens att omvandla
ordföljd i texten vilket låter onaturglit idag ("Patern tillade, att Sorgbarn skulle denna natt vila

2
Op. cit., s.42
3
Op. cit., s.8
4
Op. cit., s. 56-57
i klostret"5 i i stället för "Patern tillade, att Sorgbarn skulle vila i klostret denna natt") Vad
mer är berättare känd och talar direkt till läsare, han är en del av beskriven värld: " Dess
stenfot finns ännu. Jag har suttit där en senhöstdag under tungsinta skyar, medan fuktiga
vinddrag än prasslade, än suckade i den bleka strandvassen."6. Den typen av berättande är
typiskt för sagor. Det skapar ett intryck att berättande var inblandad i händelserna och gör
boken mer mystiskt.
"Singoalla" är en bok som kan vara ett bra exempel på en återkomst till en romantik
period och medeltida motiver. Rydberg skapade en rörande roman som genom att beskriva
kärleken, en uviversell känsla, är väldigt omtyckt till och med idag.

Källor:

Rydberg Viktor, Singoalla, ebok i pdf format av The Project Gutenberg

(http://www.gutenberg.org/files/28610/28610-h/28610-h.htm), 2014-09-15

5
Op. cit., s. 49
6
Op. cit., s. 4