Professional Documents
Culture Documents
804 Artikeltext 1751 1 10 20081203
804 Artikeltext 1751 1 10 20081203
se
Chronica slavorum, anförd ed., k. I , kap. 57, 71, 76, 87. H. YRWING,Gotland
under äldre medeltid s. I 10.
H. HANDELMANN, Primitive Salzgewinnung an den Nordseekusten. Zeitschr.
fur Ethnologie XII (Berlin 1880].
Danmarks gamle K0bstadlovgivning 1 s. g 30.
O Ibidem I s. 26 41.
lo Ibidem I s. 112 S CI. - Det kan i detta sammanhang vara vart att erinra om
det frisergille, som under senare hälften av 1000-talet fanns i Sigtuna enligt tv&
runinskrifter från staden. SR 7: 2 nr 379, 391.
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
saltet har säkerligen till större delen förts vidare till skånemark-
naden men även nått den svenska marknaden.
I Norge bar man tidigt k"t konsten att koka salt. I Egils
saga, som förmodligen kommit till senast under 1200-talets
första årtionden, berattas, att Harald Hårfager, nar han lade
under sig Norge, gjorde allt land med hav och insjöar till sin
egendom. Alla bönder, skogsarbetare, saltsjudare och fångstman
blev därigenom bans förpaktare.'Qven om vi inte barav kan
dra slutsatsen, att saltsjudning var en allmänt kand konst i
Norge på Harald Hårfagers tid, ar det säkert, att den varit det
i slutet av TIOO-taletvilket styrkes av lagstadganden från se-
nare hälften av 1200-talet om tionde av saltkittlar.12
Urkundligt kan saltsjeidning belaggas i Halland under andra
hälften av I 100-talet. I 177 förbjöd konung Vaidemar bönderna
i Faurås härad i Halland att hindra munkarna i Esromklostret,
som hade jordegendomar dar, från att utnyttja haradsskogen till
saltsjudning - »sal coqvere».13 Enligt Wallandslistan i Kong
Valdemars jordebog betalade Tö1ö gård tillsammans med invå-
narna i Onsala under förra delen av 1200-talet en skatt på 20
mark silver till konungen i ))salt,korn och vadmal)).14
3
Det finns inga kallor, som tillåter oss faststalla, nar salt kom i
allmännare bruk i Sverige. En uppgift har dock en viss bety-
delse. Äldre vastg~talagenshrkobalk stadgar, att den som öns-
kade döpa barn i kyrka själv skulle skaffa »salt och vatten)).
Salt användes vid exorcismen före dopet och lades i barnets
mun.' Det rör sig visserligen inte om nagra större mängder, men
stadgandet förutsätter, att man hade tillgång till salt p i den
västgötska landsbygden i bëcrjan på 1200-talet. Redan då maste
saltet således varit känt i Västergötland. Narheten till Norge
och förmodligen aven till Halland ger väl förklaringen därtill.
Från senare hälften av 1200-talet möter utförligare upplys-
ningar om Sveriges saltförsörjning i Söderköpingsrätten, som
visserligen gått förlorad men ur vilken Bureus gjort excerpter.2
I Söderköping, en av landets viktigaste handelsstäder, har mot
slutet av 1200-talet fyra slag av salt marknadsförts. I excerg-
terna benämnes de: »tramnesalt, vinlanz farilii salt, ripara salt,
noret Beteckningarna har av Klemming tolkats som trave-
salt, dvs. lyneburgsalt, vendenfararesalt, ribesalt och norskt salt.
Endast ifråga om vendenfararesaltet är Klemmings tolkning
diskutabel. S. Ljung antydde i sin Söderköpings historia tvek-
samhet, då d-bortfallet i ))vinlanz))är det enda exemplet därpi
i excerpterna och då travesalt och vendenfararesalt dessutom
måste vara identiska. Han var inne på tanken, att ordet kanske
borde tolkas efter läsningen som vinlandsfararesalt, dvs. franskt
salt, men avstod från att fullfölja uppslaget, då formen »Vind-
land)) som beteckning för Venden förekommer både i forn-
svenska och i~landska.~ Därtill kommer, menar han, att Ven-
denseglatser varit naturliga för söderköpingsköpmännen. Han
ansluter sig därför till den översättning, som K. G. Ljunggren
ger i den edition av excerpterna, som fogats till hans avhandling.
"e tex. H. YRWING,Gotland under aIdre medeltid s. 236 anm. 56, 363.
HUB I: 4x1~
D. SCH AF ER^ Das Buch des lubeckischen Vogts auf Schonen. Hans. Gesch.
Quell. 4. Einl. s. LXXI. Om umlandsfararna ibidem s. LXXIII ff.
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
a26 ~ u g Yrwing
o
Vad har d i 1300-talet fört med sig ifråga om den svenska salt-
försörjningenWvenska kallor, som kan läggas till grund för
slutsatser daram, saknas nästan helt. Det material, som står till
buds, ar de lybska pundtullrakenskaperna 1 ~ 6 8 - - 1 ~ 6Dessa
~.l
utgör emellertid ett mycket ensidigt material. De visar den han-
seatiska östersjöhandelns omfattning under tiden mars 1368 till
mars 1369, men det är inte fråga om normala handelsförhållan-
den, ty hanseaterna befann sig i krig med Danmark och Norge.2
Sundstrafiken måste under denna tid varit osiiker, vilket på-
verkat umlandsfiirdshandeln och gynnat de vendiska staderna
inom östersjöhandeln. Handeln mellan väst och öst har tvingats
att i större utsträckning an tidigare utnyttja Hamburg-O1desloe-
Liibeckleden. Det ar dock endast ett fåtaal laster salt, som enligt
pundtullboken kommit till Lybeck över Bldesloe, vilket ar na-
turligt, då salt var en relativt billig massvara och omlastningar
var kostsamma. Lyneburgsaltet har på så satt gynnats. 1450
yttrade en köpman från Thorn i ett brev, att nar lybeckarna
228 ~ u g Yrwing
o
W U B 111: 499.
' W W B TV: 672.
l1 HWB IV: 806.
"R' T: 387. Förbudet galler: ))salt, tunnen, haken, drat, garne, holt, kolen up
dem markede tho kopende)).
'"I- III: 428.
15 - 338-7255. Scandia 1968: 2
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
230 Hugo h i n g
åtg+der för att stoppa all transport av utländskt salt genom her-
tigdömet för utf~rselöver Ostersjön. 1407 förbjöd hertigen av
Braunschweig-Lynebmg på begäran av staden, att annat salt an
lyneburgsk transporterades genom he~igdömet.'Förbudet fick
1417 en högtidlig bekräftelse av den tyske En direkt
aktion mot den holländska balesaltimporten till Ostersjön blev
följden av Kristian 1:s konflikt med Sverige I 47 I Han ville för-
må hansestäderna att stödja hans krigsföretag mot svenskarna
och Eyneburg att ge honom bistånd i pengar och ingick därför
ett avtal med hansestaderna. I överenskornme8sen säges priset
p; Pyneburgsalt sjunkit så starkt, att man drogs med svirig-
heter vid ~alinerna.~ Ingenting vittnar bättre om balesaltets ställ-
ning på saltmarknaden i östersjöornådet i senare halften av
1400-talet an detta försök att stoppa den holländska handeln
med Danmarks hjälp. Kristian förbjöd 1471 all transport av
baiesalt genom danskt territorium.
Med 1400-talet hade iissabonsaltet trängt in på marhaden i
Ostersjön. 1412 klagar rigaköpman över att de i Polotzk be-
rövats varor och darvid nämnes i ett flertal fall lissab~nsalt.~
Från Danzig har 14I 2 Pissabonsalt skeppats till RevalJ5och I 4 P 4
omtalas en sandning av ej mindre iin 22 Iasterm6 Ribesaltet, som
namndes i Söderköpingsrätten, förekommer helt naturligt inte
i de hanseatiska kallorna annat än a undantagsfall. Pundkill har
i ett fall 1399 erlagts f ~ två
r laster ))salripensis».' 1403 omtalas
))Ryper solte» i ett brev från D q a t till Revale8I Danzig bäv-
dade man 1439, att ett parti lyneburgsalt blandats upp med
HUB V: 786.
HUB II: 122.
Se härom H. YRWING,Från riksföreståndarvalet 1470 till slaget på Brunke-
berg. Scandia 1966 s. 145 med dar anförd litteratur.
* HUB k 1 ~ 8 4 .
" HUB V: 1079.
HUB V: 1126,
T C. WEIBULL, a.a. Scandia 1966 s. 79, anm. 8.
MUB V:583.
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
W U B VII: 510.
lo HE HI: 376, 555.
l" HUB X: 5 6 1
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
"'UB Xk 427.
HUB 640, 755.
" L. M. GOETZ)Deutsch-reissische Handelsvertrage dec Mittelalters s. 2 2 0 ~
DENS.Deutsch-russische Handelsgeschichte s. 176 f.
HUB XI: 1210. Svensk saltexport till Ryssland har i ett par fall ocksi före-
kommit under Gustav Vasas tid (1538 och 1560). S. LUNDKVIST> Gustav Vasa och
Europa s. 48.
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
' H. FORSSELL, Sveriges inre historia från Gustaf den förste. II - illförsellistorna
s. 50 ff.
Se A. FALK,a.a. s. 189 ff.
GR I S. 154.
GR III s. 247.
GR III s. 422.
l2 GR XV S. 597. Jfr H. TEGENGREN, Försök till saltproduktion i Sverige och
Finland på 1500-, 1600- och 1700-talen. FHS 1934: 3.
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
ZUSAMMENFASSUNG
Die schwedische historische Forschung ging davon aus, dass das Salz
in den breiteren Volksschichten durch den Haildel der Lubecker mit
Schweden bekannt wurde. K. G. Hildebrand meint anschekend
sogar, dass das Salz erst im 16. Jahrhundert fur die bäuerliche Be-
völkerung grössere Bedeutung erhielt. Dabei ëibersah man jedoch
die Lage innerhalb der Salzproduktion und des Salzhandels im mit-
telalterlichen Nordeuropa.
Schon bevor Lubeck eine deutsche Stadt wurde, bekamen die
Salinen von Eiineburg die Konkurrenz der Salzwerke von OBdesIoe
zu spuren. Gegen Ende des 12. Jahrhunderts zog die Herings-
fischerei bei Rugen und in Schonen Kaufleute in grosser Zahl an,
und der Salzhandel fand fruhzeitig einen wichtigen Markt in Scho-
nen. D. Schäfer rneint, der schonisehe Markt sei im 13.Jahrhundert
der grosse Salzmarkt fur den Norden iiberhaupt gewesen. Zudern
betrieben die Friesen seit alters Salzhandel mit Schleswig, das jedoch
ein Transithafen war, von wo aus das Salz welter in das Ostsee-
gebiet hinein gebracht wurde. Auch in Kolberg w r d e schon zu An-
fang des II. Jahrhunderts Salz gewonnen, und spatestens gegen