Litet om katter

Ameena Lundquist

9 september 2019
Ameena Lundquist

Innehåll
0.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
0.2 Sytematik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
0.3 Förmågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

2
 Ameena Lundquist

0.1 Inledning

Tidigare ansågs egyptierna vara den kultur som längst har haft katten som
tamdjur, eftersom katten hölls som heligt djur där. Den äldsta kända kattgra-
ven återfanns emellertid på Cypern år 2004, och kan vara 9 500 år gammal,
vilket är äldre än den neolitiska kultur som uppstod i Egypten för 8 000 år
sedan. En DNA-studie utförd 2007 av National Cancer Institute pekar mot
att alla världens tamkatter härstammar från en grupp afrikanska vildkatter
(falbkatter) som levde i Främre Orienten för mellan 9 000 och 10 000 år se-
dan. Jordbruket utvecklades vid denna tid i Mellanöstern, och katten anses
ha blivit domesticerad i området för att den lockades av råttor och möss i
spannmålsförråd, och för att människor behövde hjälp att hålla efter dessa
skadedjur. Tamkatten förmodas ha spridits snabbt över Bördiga halvmånen,
inklusive Cypern och Egypten.
Tamkattens närmaste anfader, den nordafrikanska underarten av vild-
katt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), är ganska lätt att tämja och
nns än idag i vild form i bland annat Israel och Egypten. Den är mer into-
lerant än tamkatten mot andra katter, och driver nästan alltid bort vuxna
ungar och syskon. Falbkatten har korsats med tamkatten åtminstone vid
fem tillfällen efter den första förgreningen.[13] Vildkattens underarter euro-
peisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) är däremot
mycket svåra att tämja.
Tamkatten skiljer sig från arten vildkatt (Felis silvestris) i temperament,
päls, tasstorlek och tandplaceringar och är mindre resistent mot vissa blodcan-
cersjukdomar som sprids via virus. Tamkatten är dock tillräckligt närbesläk-
tad med vissa asiatiska arter av vilda kattdjur för att vid korsning kunna
producera åtminstone delvis fertil avkomma. Sådana korsningar sker dock
inte i naturen, men vissa kattraser, som exempelvis bengal har avlats fram
på sådant sätt. Begreppsförvirring förorsakas ibland av att tamkatter födda
i vilt tillstånd eller som förvildats ofta felaktigt kallas för "vildkatter".

3
Ameena Lundquist

0.2 Sytematik

Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som
Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae. Dock har vissa
samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten,
som traditionellt klassiceras som Felis silvestris (Schreber, 1777). Detta har
skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför
ibland som underart till vildkatten, då benämnd som F. s. catus. På mot-
svarande vis behandlas vildkatt ibland som underart till F. catus. År 2003
beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att
vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.
Johann Christian Polycarp Erxleben klassicerade tamkatten som Felis
domesticus i sin Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis
från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och
Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är, i och med ICZN:s beslut från
2003, inte korrekta vetenskapliga namn.

Tabell 1: En tabell.
Sira Namn Bokstav
α β γ
1 Jamare a
2 Måns b
3 Misse c

0.3 Förmågor

Katten ser sex gånger bättre än en människa i mörker,[källa behövs] men är

liksom vi blinda i totalmörker. En huskatt sover ofta uppemot 16 timmar
per dygn. Ungefär 3/4 av den tiden är det fråga om lätt sömn, och katten
kan då lätt vakna av till exempel kvittret från en fågel. Den kan springa upp
till 50 kilometer i timmen, men bara under korta spurter. En katt kan ofta
göra vertikala hopp, från stillasittande, på upp till 2 meter.
En katt som släpps upp-och-ner-vänd i vila kan snabbt vrida sig i luften
för att säkert landa på tassarna. Eftersom katten då inte har något rörel-
semängdsmoment i början av fallet, och den enda yttre kraften på katten
är tyngdkraften, innebär detta att rörelsemängdsmomentet är konstant noll
under hela fallet. Förenklat kan förloppet beskrivas som så att katten bör-
jar med att dra in framtassarna intill kroppen medan bakbenen spretar ut
så mycket som möjligt, vilket medför att masströghetsmomentet blir högre
för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida den främre
delen av kroppen 180 grader, medan bakkroppen bara vrids cirka 5 grader i
motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt

4
 Ameena Lundquist

köl, och till slut njusteras landningen med hjälp av svansen. Hela denna
manöver sker på omkring 0,15 sekunder.
När katten sedan når marken, upptas rörelseenergin i ett komplex av
muskler och ben, som fungerar fjädrande och naturligt dämpande, så att
katten inte skadas utan oftast kan klara fritt fall på mer än fem meter oskadd.

Figur 1: Cattus cattus.

5
Ameena Lundquist

Figur 2: Sleepy time.

6
 Ameena Lundquist

Tabeller
1 En tabell. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

7
Ameena Lundquist

Figurer
1 Cattus cattus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
2 Sleepy time. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6