Kakariki

Här är lite fakta om Kakariki

Den vanligaste av Kakariki arterna är den rödpannade, Cyanoramphusn novaezalandiae.
Kakarikin är en relativt liten fågel, med sina 29 cm.
Den är vackert klargrön nägot ljusare på bröst och mage,
röd pannfläck och röda öronfläckar.
Stjärten är mörkgrön och fötterna mörkgrå.
Näbben är mörkgrå.
Det är jättesvårt att se skillnad
på könen, om man inte har en hane och en hona.
Men honan är något mindre än hanen och har
något mindre öronfläckar, och smalare pannfläck.
De blir könsmogna ganska tidigt, vid c:a ett halvårs ålder.
Har man ett par, så ska man låta dom
häcka första gången innan dom har fyllt ett år.
De är fertila tills ungefärs 4 års ålder,
och kan bli uppåt 7 ända till 14 års ålder.
De kommer från Nya Zeeland och intilliggande öar,
där dom lever i smågrupperpå upp till 8 par.
De ses ofta på marken där dom letar efter bär och fröer som är deras huvudföda.
De är uppförda på
Washingtonkonventionens Cites1-lista,
vilket innebär att de är hotade i
vilt tillstånd och att det krävs tillstånd
från jordbruksverket för att få handla och även
förevisa dem.
Dokumenteratfångenskapsuppfödda inom EU är dock
undantagna från kravet på tillstånd.
Så om du tänker köpa en kakariki är
det viktigt att den är ringmärkt med en fast fotring, som
styrker att den är svenskfödd alt importerad från
ett EU land.
De är tämligen tystlåtna av sig, men när dom
låter så är deraas läteett ganska lågmält behagligt läte.
När dom är riktigt upprörda vilket inte är så ofta så kan dom höja rösten och skrika
oftast inte mer än ett par tre skrik.
Det är en mycket pigg, livlig och lekfull fågel, som kräver stort utrymme och sysselsättning i
form av
färska grenar att gnaga på.
Gärna också lite leksaker i form av olika gungor och rep som dom kan "klänga" runt i.
De flesta Kakariki är också mycket förtjusta i att
bada, så de bör ges nån möjlighet till ett dopp när det passar dem.
Helst i ett grunt fat t.ex blomfat.
Har de inte tillgång till bad kan kaffekoppar duga även om dom har lite bekymmer att pressa
ner kroppen i dem.
När dom badar så stänker dom vatten vida omkring sig.
 De utfodras lämpligast med torr fröblandning...gärna agaponi..som basfoder.
Färskt vatten en ggr om dagen är ett måste.
Dagligen ska dom också ha färsk frukt och grönsaker.
De brukar vara speciellt förtjusta i blötlagda fröer, speciellt i sk duvblandning.
Angående deras bordskick så finns där mycket att önska. Dom är några riktiga lortgrisar.
Sitter och sprätter ut all maten med sina långa tår och tittar sig omkring och ser så oskyldiga
ut.
När dom äter frukt och grönt så slängs ungefär varannan tugga iväg.
De ska alltid ha tillgång till kalk/mineralsten. Sommartid så uppskattar dom maskrosblad och
olika sorters gräsvippor.
De är ganska lätta att få att föröka sig i fångenskap.
En holk i storleken 25x25x40 med ett ingångshål på c:a 6 cm brukar fungera bra.
De vill ha tämligen rikligt med bomaterial i holken så ungefär en fjärdedel fylls med fin
träflis.
Honan lägger 3-7 ägg, De flesta brukar vara befruktade och kläckas efter efter c:a 20 dagars
ruvning,
men det är ovanligt att alla överlever när det är många ägg som kläcks.
Under ruvningstiden, så lämnar honan nästan holken för att äta utan hon blir matad av hanen.
Ungarna brukar gå ur holken vid 5 veckors ålder tillsammans med föräldrarna.
Ungarna matas av både föräldrarna till de är 8 veckor gamla.
Det finns uppgifter om att de under häckningstiden kan vara känsliga och lätt bli oroliga och
uppstressade.
Som sällskapsfågel passar Kakarikin passar bra. Den är väldigt nyfiken och orädd av sig och
att den
gärna kommer fram och undersöker händerna på
en och tittar vad man håller i.
Det är mycket fart på Kakarikin, så den bör hållas tillsammans med en partner så att den har
någon att busa med.
Har man ett par Kakarikin så har man och göra, för dom kan hitta på en hel del tokiga upptåg.
Skötselråd för rödpannad kakariki
Foder
Parakitfröblandning, Undulatfröblandning, helst Agaponi
Svällda eller grodda fröer
Obesprutad frukt och grönsaker.
Vitamin och mineral tillskott t.ex Prime el Nekton
Fri tillgång till vatten, som bytes varje dag.
Krossade snäckskal och kalkgnagsten ges för att täcka fågelns kalkbehov.
Övrigt
Inred buren med grov sand.
Undvik tidningspapper då det innehåller
giftig trycksvärta.
Inred buren med kraftiga pinnar att sitta på,
gärna av vilda träslag.
En gunga av något slag gör tillvaron mer intressant.
Om badmöjlighet inte finns, eller kan anordnas i buren
sprayas fågeln med en blomspruta sakta.
Sällsynt i det vilda, står därför på
Cite’s lista A.
Tänk på att tobaksrök samt
torr luft är ogynnsam för fågelns lungor.