NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN

LUNDS UNIVERSITET

VT 2020

MAKROEKONOMISK TEORI
OCH
EKONOMISK POLITIK

ÖVNINGSUPPGIFTER MED SVAR

KAPITEL 18–21

Pontus Hansson
ÖVNINGSUPPGIFTER
Kapitel 18
58.
Vad händer med den kortsiktiga och den medelfristiga Phillipskurvan om …
a) … allmänheten börjar förvänta sig högre inflation?
b) … jämviktsarbetslösheten sjunker?
c) … exporten från landet ökar?
d) … inflationen minskar?
e) … friktionsarbetslösheten ökar?
f) … centralbanken ökar penningmängden i stor omfattning?

59.

a) Vid vilken inflationsnivå skär den kortsiktiga och medelfristiga Phillipskurvan varandra?
b) Vid vilken arbetslöshetsnivå skär den kortsiktiga och medelfristiga Phillipskurvan
varandra?
c) Varför skär de varandra vid just den inflations- och arbetslöshetsnivån?

60.
Den kortsiktiga Phillipskurvan i ett land kännetecknas av följande samband:
Inflation arbetslöshet
2 7
3 6
4 5
5 4
6 3
Jämviktsarbetslösheten är fem procent.
a) Rita den kortsiktiga och den medelfristiga Phillipskurvan!
b) Vad är den förväntade inflationen?
c) Vad blir arbetslösheten om den faktiska inflationen blir tre procent?
d) Om den förväntade inflationen stiger till sex procent, hur kommer den kortsiktiga
Phillipskurvan att påverkas? Varför ändras den?
e) Om regeringen bedriver expansiv finanspolitik som höjer inflationen till åtta procent och
samtidigt deklarerar att den expansiva finanspolitiken kommer att bestå under de närmaste
fem åren, hur kommer inflationsförväntningarna och den kortsiktiga Phillipskurvan att
påverkas?

61.

Antag att ett land har genomgått en period med hög inflation, men att landets regering
bestämmer sig för att vidta kraftfulla åtgärder i form av en starkt kontraktiv finanspolitik för
att minska inflationen.

a) Hur påverkas inflationen enligt analysen med hjälp av Phillipskurvan om landet har
rörlig växelkurs?
 b) Hur påverkas inflationen enligt analysen med hjälp av Phillipskurvan om landet har
fast växelkurs och landets regering har hög trovärdighet i sin ekonomiska politik?
c) Hur påverkas inflationen enligt analysen med hjälp av Phillipskurvan om landet har
fast växelkurs och landets regering inte har någon trovärdighet i sin ekonomiska
politik?

Kapitel 21
62. Vad är Sveriges Riksbanks mål?

63. Vilken position måste man ha om man ska kunna påverka Sveriges penningpolitik?

64. Varför baseras penningpolitiken ofta på den s.k. underliggande inflationen?

65. Vilken penningpolitisk åtgärd skulle du förorda i följande fall? Året är 2014 och Sveriges
Riksbanks inflationsmål ska vara vägledande för åtgärden?
a)
Inflation underliggande inflation
2012 5,0 % 5,0 %
2013 5,3 % 5,3 %
2014 4,8 % 4,8 %
2015 – prognos 5,2 % 5,2 %
2016 – prognos 4,8 % 4,8 %
2017 – prognos 4,1 % 4,1 %
2018 – prognos 3,8 % 3,8 %

b)
Inflation underliggande inflation
2012 5,0 % 5,0 %
2013 4,3 % 4,3 %
2014 3,8 % 3,8 %
2015 – prognos 3,6 % 3,2 %
2016 – prognos 2,8 % 2,8 %
2017 – prognos 2,1 % 2,1 %
2018 – prognos 1,8 % 1,8 %

c)
Inflation underliggande inflation
2012 1,0 % 2,0 %
2013 1,3 % 2,3 %
2014 0,8 % 1,8 %
2015 – prognos 0,5 % 1,4 %
2016 – prognos 0,6 % 1,8 %
2017 – prognos 0,9 % 1,4 %
2018 – prognos 1,3 % 1,7 %

d)
Inflation underliggande inflation
2012 0,5 % 0,7 %
2013 0,8 % 0,9 %
2014 0,8 % 1,0 %
2015 – prognos 1,1 % 1,2 %
2016 – prognos 1,8 % 2,0 %
2017 – prognos 2,7 % 2,9 %
2018 – prognos 4,1 % 5,2 %

66.
Antag att inflationen i Sverige är 2,2 procent. Antag också att du har följande prognos för den
ekonomiska situationen i Sverige om två år:

1) Lagerinvesteringarna väntas bli -30 miljarder kronor.

2) BNP-gapet väntas bli –1 procent.
3) Ingångna kollektivavtal säger att lönerna kommer att öka med 6 procent per år.
4) Den svenska kronan väntas depreciera mot dollarn och euron med cirka 10 procent.
5) Råvarupriserna förväntas öka med 7 procent.

Skulle du med ledning av denna prognos råda Riksbankens direktion att höja eller att sänka
reporäntan? Motivera ditt svar!
SVAR

Kapitel 18
58.
a) Den kortsiktiga Phillipskurvan skiftar uppåt lika mycket som
inflationsförväntningarna stiger. Den medelfristiga Phillipskurvan påverkas inte.
b) Både den kortsiktiga och den medelfristiga Phillipskurvan skiftar åt vänster lika
mycket som jämviktsarbetslösheten sjunker.
c) Exporten i sig påverkar varken den kortsiktiga eller den medelfristiga Phillipskurvan.
Om exporten medför en så stor ökning av efterfrågan på landets varor och tjänster att
prisnivån kan förväntas stiga skulle det kunna medföra höjda inflationsförväntningar
och i så fall skulle den kortsiktiga Phillipskurvan skifta uppåt, men det är inte alls
självklart att det innebär höjda inflationsförväntningar.
d) Att inflationen minskar innebär i sig ingen förändring av vare sig den kortsiktiga eller
den medelfristiga Phillipskurvan. Däremot innebär det en rörelse längs den kortsiktiga
Phillipskurvan eftersom lägre inflation på kort sikt medför högre arbetslöshet. Om den
nya, lägre inflationen blir bestående kommer däremot troligen
inflationsförväntningarna att sjunka och då skiftar den kortsiktiga Phillipskurvan
nedåt. Den medelfristiga Phillipskurvan påverkas inte.
e) Friktionsarbetslösheten är en del av jämviktsarbetslösheten. Om jämvikts-
arbetslösheten ökar, skiftar både den kortsiktiga och den medelfristiga Phillipskurvan
åt höger lika mycket som jämviktsarbetslösheten ökar.
f) Om centralbanken ökar penningmängden i stor omfattning finns det goda skäl att tro
att inflationen kommer att stiga inom några år. Kvantitetsteorin säger att en viss
procentuell ökning av penningmängden medför en lika stor procentuell ökning av
prisnivån (om inte BNP eller omloppshastigheten ändras). En stor ökning av
penningmängden leder därför troligen till att allmänhetens inflationsförväntningar
stiger. Om den förväntade inflationen stiger, skiftar den kortsiktiga Phillipskurvan
uppåt med lika mycket som inflationsförväntningarna stiger. Den medelfristiga
Phillipskurvan påverkas inte.

59.
a) De skär varandra vid den inflationsnivå som är lika med den förväntade inflationen.

b) De skär varandra vid den arbetslöshetsnivå som är lika med den jämviktsarbetslösheten.

c) De skär varandra vid dessa nivåer därför att löneökningarna bestäms utifrån den förväntade
inflationen. Om inflationen blir lika med den förväntade inflationen blir reallöneökningarna
precis så stora som planerat, vilket innebär att arbetsmarknaden är i jämvikt. Om
arbetsmarknaden är i jämvikt är den arbetslöshetsnivå som råder lika med jämvikts-
arbetslöshet.

60.
a)
7

Inflation
6
Medelfristig

3 Kortsiktig

0 Arbetslö
0 1 2 3 4 5 6 7 8

b) Den förväntade inflationen är fyra procent. Detta förhållande kan avläsas i diagrammet
genom att det är den nivå på inflationen där den kortsiktiga och den medelfristiga
Phillipskurvan skär varandra.

Att kurvorna skär varandra i den punkt där den faktiska inflationen är lika med den förväntade
beror på följande: 1) Löneökningarna styrs av inflationsförväntningarna, 2) Ekonomin hamnar
i en jämvikt med jämviktsarbetslöshet när den faktiska inflationen är lika stor som
löneökningarna, 3) Vi kan därmed dra slutsatsen att om den faktiska inflationen är lika stor
som löneökningarna, som i sin tur är lika stora som den förväntade inflationen, så hamnar
ekonomin i den jämvikt som gör att arbetslösheten blir lika med jämviktsarbetslösheten.

c) Arbetslösheten blir sex procent. Det kan antingen utläsas ur diagrammet eller avläsas i
tabellen.

d)
9

Inflati
8
Medelfristi
7

4 Kortsikti
3

0
0 1 2 3 4 5 6 7
Arbet 8
Om den förväntade inflationstakten stiger, kommer också löneökningstakten att stiga. Den
inflationstakt som leder till att ekonomin hamnar i jämvikt med endast jämviktsarbetslöshet
stiger därmed till den nya, högre nivån på förväntad inflation. För arbetslösheten ska bli lägre
än jämviktsarbetslösheten krävs en nivå på inflationen som överstiger den förväntade
inflationen.

Inflationsförväntningarna kommer att stiga och den kortsiktiga Phillipskurvan kommer att
skifta uppåt på samma sätt som i d. Enda skillnaden är att den kortsiktiga och den
medelfristiga Phillipskurvan kommer att skära varandra när inflationen är lika med åtta
procent i stället för som tidigare sex procent (i uppgift d) eller fyra procent (i uppgift a–c).

(Eftersom den expansiva finanspolitiken kommer att bedrivas under fem år kommer
inflationsförväntningarna tveklöst att påverkas. Om den expansiva finanspolitiken hade varit
av tillfällig karaktär, t.ex. ett halvår, och allmänheten hade trott på att den efter ett halvår
skulle överges är det tänkbart att inflationsförväntningarna inte hade påverkats.)

61.
a) Om landet har rörlig växelkurs har finanspolitik ingen effekt på efterfrågan och BNP
och då påverkas inte inflationen.
b) Om landets regering har hög trovärdighet kommer allmänhetens
inflationsförväntningar att minska snabbt om regeringen utannonserar en kraftfull
kontraktiv finanspolitik. På så sätt skiftar den kortsiktiga Phillipskurvan snabbt nedåt
och inflationen kan minska utan att arbetslösheten ökar i någon större utsträckning.
c) Om landets regering inte har någon trovärdighet i den ekonomiska politiken, kommer
allmänheten i landet att fortsätta räkna med hög inflation. Det innebär att kraven på
löneökningar kommer att fortsätta styras av den tidigare höga inflationen. Regeringens
kontraktiva finanspolitik innebär då att efterfrågan i ekonomin sjunker samtidigt som
företagens produktionskostnader fortsätter stiga i takt med den tidigare höga
inflationen. I termer av Phillipskurvan innebär det en rörelse åt höger längs den
befintliga kortsiktiga Phillipskurvan, vilket innebär stigande arbetslöshet och en viss
minskning av inflationen.. Om regeringens kontraktiva politik består, kommer
allmänheten troligen efterhand att inse att inflationen har sjunkit och att regeringen
inte kommer att återgå till en mer expansiv politik trots den högre arbetslösheten.
Allmänhetens inflationsförväntningar kommer då successivt att sjunka och efterhand
som de sjunker kommer den kortsiktiga Phillipskurvan att skifta nedåt. Att den
kortsiktiga Phillipskurvan skiftar nedåt illustrerar att allmänheten nöjer sig med lite
lägre löneökningar eftersom man inte längre räknar med lika hög inflation. När den
här processen har upprepats i några steg och inflation och inflationsförväntningar har
sjunkit till en nivå som regeringen är nöjd med, kan de upphöra med den kontraktiva
finanspolitiken. Först då kan arbetslösheten minska och gå tillbaka till jämvikts-
arbetslösheten. Om förloppet blir utdraget i tiden föreligger dock viss risk för
hysteresis, d.v.s. en permanent ökning av jämviktsarbetslösheten, vilket i så fall skulle
innebära att ekonomin visserligen återgår till jämviktsarbetslöshet, men att den nya
jämviktsarbetslösheten är på en högre nivå än den var när förloppet inleddes.
Kapitel 21
62.
Inflationen mätt med konsumentprisindex ska vara två procent med en tillåten avvikelse på en
procentenhet. Inflationen ska med andra ord ligga mellan en och tre procent.

63.
Man måste vara medlem i Riksbankens direktion. Direktionen består av sex ledamöter, varav
en är riksbankschef. Penningpolitiska beslut fattas genom omröstning där riksbankschefen har
utslagsröst.

64.
Underliggande inflation är inflation, d.v.s. prisökningstakt, när man har räknat bort
prisökningar som har att göra med a) räntekostnader för egnahem (d.v.s. huslån), b) indirekta
skatter och c) importerade varor och tjänster. Anledningen är att penningpolitiken skulle
förvärra inflationen i fall a, skulle strida mot en prisökning av engångskaraktär initierad av
regeringen i fall b och skulle vara helt improduktiv i fall c.

I fråga om räntekostnader för egnahem är en prisökning detsamma som att räntesatsen har
stigit. Så fort räntan höjs blir räntekostnaderna för huslån dyrare för hushållen (och dessa
räntekostnader är en förhållandevis stor del av hushållens utgifter, vilket innebär att priset på
dem – räntan – ingår i konsumentprisindex). Om Riksbanken då observerar att inflationen är
högre därför att räntekostnaderna har stigit och vill vidta lämplig åtgärd för att sänka
inflationen, så skulle det förvärra problemet eftersom Riksbankens åtgärd för att sänka
inflationen är att höja reporäntan. Och om man höjer reporäntan kommer alla andra räntor i
ekonomin att stiga och således kommer räntekostnaderna för egnahem att stiga.

I fråga om indirekta skatter (moms), så är en höjning av de indirekta skatterna en höjning som

äger rum vid en viss tidpunkt och som sedan inte kommer att ha någon vidare effekt. Sådana
effekter av engångskaraktär är inte nödvändiga att påverka med penningpolitik eftersom de
inte påverkar inflationsförväntningarna inför framtiden. Dessutom beslutas de indirekta
skatterna av regeringen och påverkar inte den prisnivå på varor och tjänster som sätts av
företagen beroende på allmänhetens efterfrågan. De indirekta skatterna har därför inget att
göra med det egentliga inflationstrycket i ekonomin.

I fråga om priset på importerade varor, så skulle Riksbanken visserligen gärna vilja bekämpa
sådana prisökningar. Man inser emellertid att det är meningslöst att försöka göra det, eftersom
Sveriges penningpolitik inte kommer att påverka prisnivån i utlandet.

65.
a) Inflationen överstiger tre procent, såväl nu som enligt framtida prognoser. En höjning av
reporäntan vore lämplig för att minska inflationen.

b) Inflationen överstiger visserligen tre procent i dag, men vi vet också att penningpolitiska
åtgärder inte påverkar inflationen förrän på ett–två års sikt. Eftersom prognosen för 2016 och
2017 inte ligger alltför långt från målet (tidigare arbetade Riksbanken med ett intervall mellan
en och tre procent som godtagbar inflationsnivå), finns det ingen anledning att ändra
reporäntan.
c) Prognoserna för den faktiska inflationen säger att den kommer att understiga en procent. Ur
den synvinkeln borde således reporäntan sänkas i syfte att höja inflationen. Men vi ser också
att den underliggande inflationen, d.v.s. den del av inflationen som vi kan och vill påverka,
ligger över en procent. Vi bör därför troligen avstå från att sänka reporäntan.

d) Prognoserna för perioden fram till 2017 säger att inflationen ligger under tre procent men
att inflationen är stigande. Även om reporäntan kanske inte behöver höjas omedelbart kan det
finna skäl att göra det. Prognoserna för 2018 säger dessutom att en kraftig inflationsökning är
att vänta därefter, vilket gör att det finns all anledning att ännu mer noggrant än vanligt
studera prognoserna. Det finns alltid en risk för att de händelser som förväntas utlösa
inflationen 2018 kommer tidigare än beräknat och då måste man vara beredd att snabbt höja
reporäntan.

66.
Följande kan utläsas av de olika inslagen i prognosen:
1) Om lagerinvesteringarna förväntas bli negativa innebär det att vi kommer att förbruka mer
resurser än vi har tillgång till (användningssidan i försörjningsbalansen är större än
tillgångssidan). Om vi förbrukar mer resurser än vi har tillgång till tyder det på att
efterfrågan på varor och tjänster är stor, vilket i normalfallet leder till högre inflation.
2) Om produktionsgapet (BNP-gapet) är negativt innebär det att faktisk BNP är mindre än
potentiell BNP. Det skulle innebära lågkonjunktur, vilket normalt sett är förknippat med
låg inflation.
3) Löneökningar på sex procent per år innebär kostnadsökningar på sex procent per år för
företagen. Om inte produktiviteten stiger dramatiskt bör det innebära motsvarande
prishöjningar på företagens produkter och därmed hög inflation.
4) Om den svenska kronan deprecierar kraftigt innebär det att svenska varor och tjänster blir
billigare för omvärlden, vilket bör betyda ökad export. Efterfrågan kommer därmed att
stiga, vilket leder till högre inflation.
5) Om råvarupriserna ökar med sju procent per år förstärks effekten av löneökningarna.
Företagens kostnader stiger även av denna anledning och man kan räkna med prisökningar
i motsvarande omfattning.

Slutsatsen av ovanstående är att punkt 1 och 3–5 förutspår hög inflation, medan punkt 2 tyder
på låg inflation. Eftersom en majoritet av indikatorerna pekar på hög inflation kan det finnas
skäl för Riksbanken att bedriva kontraktiv politik. Kontraktiv politik innebär att Riksbanken
höjer räntan (minskar penningmängden).