Bibelstudium 2021 Kv1 2

JESAJA:
”TRÖSTA MITT FOLK”
Första kvartalet 2021
Huvudförfattare: Roy E. Gane

Översättare: Aila Annala
Skandinaviska
Bokförlaget
1–2021
BIBELSTUDIUM Eller har du andra frågor angående

FÖR SABBATSSKOLAN din prenumeration?
Utges av Skandinaviska Kontakta prenumerationavdelningen:
Bokförlaget, Stockholm © 2021 prenumeration@adventist.se
eller 08-545 297 70.
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck
Den engelska originalutgåvan
© 2021 General Conference of
Seventh-day Adventists. Bibelstudium
Samtliga rättigheter förbehållna. för sabbatsskolan
Ingen del av denna publikation får utarbetas under ledning av en utvärde-
på något sätt reproduceras utan ringskommitté för bibelstudiemanus
tillstånd från utgivaren. som utses av Sjundedags Adventistsam-
fundets generalkonferens och vars med-
Originalets titel: lemmar är rådgivande redaktörer från
Isaiah: ”Comfort my people” hela världen. Studiehäftet återspeglar
kommitténs arbete och inte enbart eller
Huvudförfattare detta kvartal: nödvändigtvis författarens åsikter.
Roy E. Gane
Internationell redaktör: Den svenska utgåvan har bearbetats
Clifford Goldstein av följande redaktionskommitté:
Svensk redaktör: Liane Edlund
liane.edlund@adventist.se Per Bolling
Översättare: Aila Annala David Cederström
Formgivning: Frida Torstensson Lina Frank
Illustrationer: Lars Justinen Sonja Kalmbach
Bild på framsidan: Nils-Erik Lundberg
Lars Justinen Karin Rudholm
Om inte annat anges är

MISSIONSNYTT bibelcitaten hämtade från:
FRÅN HELA VÄRLDEN
Redaktör: Susan Bolling Bibel 2000: copyright © 2000
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck Svenska Bibelsällskapet.
FB: Svenska Folkbibeln: copyright ©
Tryck: Åtta.45 tryckeri, Järfälla, 2020 1996, 1998, 2015 Stiftelsen Svenska
ISSN 0349-375-X Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum.
nuB: nuBibeln: copyright © 2015,
Biblica, Inc.
PRENUMERERA
Hela året 330 kr (Sverige)
De hebreiska och grekiska texterna som
PlusGiro: 934 – 0
våra bibelöversättningar baseras på är
Glöm inte att skriva avsändare
ibland otydliga eller kan förstås på mer
Enstaka häfte (två kvartal): 195 kr
än ett sätt. Därför kan det förekomma
Kan även prenumereras via
olikheter mellan de olika svenska och
www.skandinaviskabokforlaget.se
engelska översättningarna utan att
Är du osäker på när någon av dem har förvrängt texten eller
din prenumeration löper ut? avvikit från dess innebörd.
2
FÖRSTA KVARTALET 2021
Innehåll
Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

Inledning ……………………………........................................................... 6
1. Identitetskris | 27 december – 2 januari ........................................... 9
2. Ledarskapskris | 3–9 januari .............................................................. 19
3. När din värld rasar samman | 10–16 januari ..................................... 29
4. Den hårda vägen | 17–23 januari ...................................................... 39
5. Fredfursten | 24 – 30 januari …......................................................... 49
6. Att spela Gud |31 januari – 6 februari ............................................... 59
7. Assyriernas nederlag |7–13 februari ……........................................... 69
8. ”Trösta mitt folk” | 14–20 februari …................................................ 79
9. Att tjäna och att rädda| 21–27 februari ............................................. 89
10. Att göra det otänkbara | 28 februari – 6 mars ................................... 99
11. Kämpande kärlek | 7–13 mars …....................................................... 109
12. Nationernas längtan |14–20 mars ….................................................. 119
13. Jordens återfödelse |21–27 mars ....................................................... 129
Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

Bibelläsningsplan ……………………………............................................... 141
3
Solens nedgång
JANUARI 1 jan 8 jan 15 jan 22 jan 29 jan

Lund 15:44 15:54 16:06 16:20 16:34
Göteborg 15:35 15:46 15:59 16:14 16:30
Stockholm 14:58 15:10 15:24 15:40 15:57
Östersund 14:31 14:46 15:05 15:25 15:47
Luleå 13:21 13:41 14:05 14:30 14:56
Helsingfors 15:23 15:35 15:50 16:07 16:25
Uleåborg 14:18 14:37 14:59 15:23 15:48
FEBRUARI 5 feb 12 feb 19 feb 26 feb

Lund 16:48 17:04 17:19 17:34
Göteborg 16:46 17:02 17:19 17:35
Stockholm 16:14 16:32 16:50 17:07
Östersund 16:07 16:29 16:50 17:11
Luleå 15:21 15:46 16:10 16:34
Helsingfors 16:43 17:02 17:20 17:39
Uleåborg 16:12 16:37 17:00 17:23
MARS 5 mars 12 mars 19 mars 26 mars

Lund 17:49 18:04 18:18 18:32
Göteborg 17:52 18:08 18:23 18:39
Stockholm 17:26 17:43 17:59 18:16
Östersund 17:34 17:54 18:14 18:33
Luleå 16:59 17:22 17:44 18:06
Helsingfors 17:56 18:14 18:31 18:48
Uleåborg 17:46 18:08 18:30 18:51
4
JESAJA:
”TRÖSTA MITT FOLK”
5
INLEDNING
”Trösta mitt folk”

Roy E. Gane,
kvartalets huvudförfattare
Ända sedan dessa ord först uttalades sekel innan den persiske kungen
av profeten Jesaja har de trängt in och erövrade Babylon (Jes. 44:28–45:6) så
etsat sig fast i vårt medvetande. De är häpnadsväckande detaljrik att vissa
oförglömliga ord, tungt laddade med bibelforskare tillskrivit mycket av
inte bara mening utan också med hopp Jesaja till en senare ”Deuterojesaja”
och löften, ord som: ”Gud med oss” (Jes. (en andra Jesaja). Teorin är en olycklig
7:14), ”Ty ett barn har fötts” (Jes. 9:6), skapelse av dem som är oförmögna att se
”Alla dalar skall höjas” (Jes. 40:4) och bortom den mänskliga föreställningens
”Han blev pinad för våra brott, sargad för intellektuella begränsningar.
våra synder, han tuktades för att vi skulle Jesajas bok innehåller en unik
helas, hans sår gav oss bot” (Jes. 53:5). blandning av livliga föreställningar, unik
Ord skapar bilder och ekon. poetisk rytm och balans, Beethoven-
Vaga, meningslösa ord skapar vaga, liknande dramatiska kontraster och
meningslösa bilder medan kraftfulla, rikligt sammanvävda djupa teman som
genomtänkta, starka ord skapar återkommer i en sofistikerad symfonisk,
kraftfulla, genomtänkta föreställningar pågående process av bearbetning och
och hörbara, starka ekon. Det förklarar utveckling. Därför är Jesajas inspirerade
naturligtvis varför Jesajas ord talar så bok ett värdigt litterärt redskap för
högt och så starkt till oss, fortfarande gudomliga tankar. De är högre än det
efter 27 århundraden. vardagliga, såsom himlen är högre
T.ex. i sin sång om den lidande än jorden (se Jes. 55:9). Även i en
tjänaren (Jes. 52:13–53:12) för Jesaja översättning som förlorar hebreiskans
fram en bild av Messias på ett finare sätt ordlekar och allitterationer har Jesajas
än någon annan i Gamla testamentet. bok få likheter i vare sig den sekulära
Enbart detta avsnitt berättigar att han eller heliga litteraturhistorien.
benämns ”evangeliets profet”. Vi känner till hans lysande, poetiska,
Dessutom är hans förutsägelse om känsloladdade och kraftfulla ord,
Kyros, vid namn, ett och ett halvt men känner vi till mannen Jesaja
Dr Roy E. Gane är hebraist och undervisar i Gamla testamentet vid Adventistsamfundets

teologiska seminarium vid Andrews University i Berrien Springs i Michigan.
6
och den värld där han skrev, bad MISSIONSNYTT FRÅN
och profeterade? När det grymma
Assyriska riket uppnådde höjden av sin
HELA VÄRLDEN
makt var det en förkrossande hotfull
tid. Dessvärre sjönk det utvalda folket TRETTONDE SABBATEN
i Juda allt djupare i moralisk svaghet. Den 27 mars 2021
Habegär och misär stred på gatorna. I
sin kamp om välfärd eller överlevnad
var somliga fulla av meningslös eufori Det här kvartalet kommer den trettonde
medan andra darrade i desperation. sabbatens missionsgåvor att användas till
Jesaja försökte bevara sin nations projekt inom Euroasiatiska divisionen.
identitet genom att ta de kvarvarande Divisionen har ett ansvarsområde som
från förnekelsens tillstånd och förankra omfattar 13 länder. Den totala befolk-
dem i verkligheten. Han manade sitt ningen, som inkluderar 107.252 adventis-
folk att se på sin Gud, Israels Helige, ter, är 330,4 miljoner människor.
himlens och jordens Skapare, som Sedan 2012 har antalet adventistsko-
kände dem vid namn och lovade att lor inom divisionen ökat från 14 till över
rädda dem ur elden, men bara om de 50. Den trettonde sabbatens gåvor kom-
lyssnade och lydde. mer att användas till två skolprojekt:
Jesaja gav kungarna råd. När Guds ett vid Zaoksky Adventist University i
kvarvarande folks framtid hängde på Ryssland och ett vid en adventisthög-
en skör tråd i en stad som var dömd skola som ligger i närheten av Ukrainas
av assyriska trupper var det Jesajas huvudstad Kyiv
profetiska ord som styrkte kung De två grund- och gymnasiesko-
Hiskia till att söka det under som var lorna delar samma skolområde som
Jerusalems enda hopp (Jes. 36, 37). Zaoksky Adventist University respek-
Om Jerusalem hade fallit då, och inte tive Ukrainian Adventist Center of
för babylonierna hundra år senare, Higher Education.
skulle Assyriens politik att skingra de För närvarande har skolorna trångt
besegrade folken ha kunnat utplåna om utrymme och måste låna klass-
Judas nationella identitet. Då skulle rum av det ryska universitetet och den
det inte ha funnits något judiskt folk ukrainska högskolan.
från vilket Messias, världens Frälsare, Projekten som vill ge skolorna egna
kunde komma. lokaler finns listade på sidan 138.
Det här kvartalet ska vi se på Jesaja, Nästa kvartals gåvor (andra kvartalet
hans ord, hans tid, hans förutsägelser, 2021) kommer att tillfalla Mellanameri-
men framför allt på hans Gud, som kanska divisionen.
då, likväl som idag, ropar ut till oss:
”Var inte rädd, jag har friköpt dig, På länken am.adventistmission.org/
jag har gett dig ditt namn, du är min” mission-spotlight hittar du Mission Spot-
(Jes. 43:1). lights videor.
På facebook.com/missionquarterlies läg-
ger Adventist Mission (USA) varje sön-
dag ut bilder och information som hör till
kommande veckas missionsberättelse.
I Bibelstudium kommer som tidigare tre

berättelser att skrivas av ADRA Sverige.
7
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 2 JANUARI 2021
”Vi måste åka tillbaka”

Ljuset slocknade i bussen och värmen ”Ja, det borde vi ha gjort”, sa Nikita.
slutade att fungera under den kalla vinter- ”Men vi ska inte åka tillbaka. Vi borde
resan. Alyona längtade efter att vara redan vara i Minsk.”
tillbaka på Zaoksky Adventist University. Några ungdomar tyckte som Alyona,
De andra eleverna i hennes sånggrupp andra inte. Nikita var den som mest
som åkte med i bussen tyckte likadant. orubbligt insisterade på att de skulle
Alla var trötta och de visste inte om bus- fortsätta resan. Men plötsligt ändrade
sen kunde lagas. De tio passagerarna hade han sig.
åkt i fem timmar och hade ytterligare sju ”Vi måste åka tillbaka”, sa han. ”Jag
timmars resa kvar till Minsk i Vitryssland. glömde min mobil på macken.”
Ungdomarna bestämde sig för att Bussen vände. Alla blev glada, inte
ringa Alyonas pappa. Han kunde mycket minst Alyona. Men Nikita sa: ”Bli inte be-
om att laga bilar och bussar. Han sa åt sviken om han inte tar emot usb-minnet.”
dem att stanna på nästa bensinstation Alyona bad. När bussen stannade
och vänta på honom. Han skulle köra dit utanför bensinstationen kom mannen
och försöka hjälpa dem. ut. I handen höll han Nikitas mobil. Han
Alyona och hennes vänner väntade på hade väntat på dem.
hennes pappa i fyra timmar. Sedan vän- Alyona gick fram till honom. Hon
tade de ytterligare två timmar medan han kände sig blyg, men hon räckte fram
fixade bussen. Medan de väntade talade usb-minnet.
de med en man som arbetade på bensin- ”Du har varit så snäll mot oss”, sa
stationen. Mannen var mycket snäll och hon. ”Vi är kristna och tror på Jesus. Vi
gav dem örtte gratis medan de väntade. vill ge dig den här lilla gåvan. Kanske
Till slut var bussen lagad. Ungdomar- kommer den att hjälpa dig i livet.”
na tackade Alyonas far för hans hjälp och Mannens log. ”Tack så mycket!” sa
klev på bussen för att åka vidare. han. ”Jag kommer definitivt att läsa den.”
Ungefär en timme senare kände Alyo- Alyona vet inte om mannen höll sitt
na plötsligt en stark önskan att återvända löfte, men hon är inte orolig. Alyonas del
till bensinstationen. Hon ville ge den var bara att ge mannen usb-minnet. Det
snälla mannen som hade gett dem örtte var den heliga Andens uppgift att tala
ett usb-minne med boken Från mörker till till hans hjärta och påminna honom om
ljus. Gruppen brukade ge sådana usb- hans löfte.
minnen till människor som de träffade ”Det finns ingen anledning att vara
under sina resor. rädd för att berätta om Jesus”, säger Aly-
”Vi måste åka tillbaka till bensinsta- ona. ”Vi ska inte underskatta den heliga
tionen”, sa Alyona högt. Alla i bussen Andens kraft. Han är mycket mäktig.
stönade. ”Vi borde ge ett usb-minne till Människor är också snällare än vi tror,
mannen som var så vänlig mot oss.” och de vill faktiskt höra om Jesus.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | RYSSLAND | EUROASIATISKA DIVISIONEN
8
1 Identitetskris
INFÖR SABBATEN DEN 2 JANUARI 2021
”Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharla-
kansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli
vita som ull?” (Jes. 1:18).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 1:1–9; 1:10–17; 1:18; 1:19–31; 5:1–7.
INLEDNING
Borttappad i bortglömdhetens land. Om du besöker Irland och kör på en
smal landsväg mellan häckarna kan du finna att vägen är blockerad av
en hjord med kor på väg hem efter en knaprig måltid. Även om ingen
herde finns där med dem kommer de hem till sin ägares ladugård. De
kan vägen och vet vem de tillhör.
Om en liten pojke tappar bort sin mamma på ett varuhus och ropar
”Jag har tappat bort min mamma!” vet han kanske inte var exakt han
är eller var hans mamma är, men mitt i folkhavet av mammor som går
genom varuhuset vet han att bara en av mammorna är hans.
Sorgligt nog glömde judeerna, till skillnad från de irländska korna
(för att inte tala om den lille borttappade pojken), att de tillhörde sin
Herre, sin himmelske Herre. Därmed förlorade de sin sanna identitet
som förbundsfolk. ”Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit
med mig. Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men
Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd” (Jes. 1:2, 3).
Den här veckan ska vi se på Guds verk för att återupprätta sitt folk
åt sig själv.
Studiematerial för den 27 december – 2 januari 2021

9
SÖNDAGEN DEN 27 DECEMBER
HÖR, HIMMEL! (JES. 1:1–9)

Jesajas bok introducerar sig själv kortfattat genom att identifiera
sin författare (”Amos son”), källan till sitt budskap (en ”syn”) och
sitt ämne (Juda och dess huvudstad, Jerusalem, under fyra kungars
regeringstid). Boken identifierar också Jesajas främsta åhörare som
folket i hans eget land under den tid han levde. Profeten talade till
dem om deras eget tillstånd och öde.
Genom att nämna fyra kungar under vilkas regeringstid Jesaja
var aktiv begränsar han åhörarna och binder boken till en bestämd
tid med dess historiska och politiska händelser. Denna tidsram leder
oss till berättelserna i 2 Kung. 15–20 och 2 Krön. 26–32.
Läs Jes. 1:2. Vad är det väsentliga i budskapet? Vad säger Herren?
Hur har denna tanke kunnat ses genom hela den heliga historien?
Kan man även säga det om dagens kristenhet? Förklara varför.
Observera att Jesajas budskap börjar: ”Hör, himmel, och lyssna,

jord!” (jfr 5 Mos. 30:19; 31:28). Herren antyder inte att himlen och
jorden i sig kan höra och förstå. Nej, han gör detta för att betona det
han vill säga.
När en kung i det forntida Mellanöstern, som t.ex. en hettitisk
härskare, gjorde en politisk överenskommelse med en mindre
betydelsefull härskare hänvisade han till sina gudar som vittnen
för att betona att varje brott mot överenskommelsen med säkerhet
skulle uppmärksammas och bestraffas. Men när den gudomlige
kungarnas Kung stiftade ett förbund med israeliterna på Moses
tid hänvisade han inte till andra gudar som vittnen. Som den ende
sanne Guden kallade han i stället himlarna och jorden till den
uppgiften (se även 5 Mos. 4:26).
Läs noggrant Jes. 1:1–9. Sammanfatta Judas synder. Vad var Juda
skyldigt till, och vad hände p.g.a. dess skuld? Vilket hopp presen-
teras samtidigt i v. 9?
10
MÅNDAGEN DEN 28 DECEMBER
FÖRFALLEN RITUALISM (JES. 1:10–17)

Läs Jes. 1:10. Varför tror du att Jesaja använde bilden av Sodom
och Gomorra? Vad var Herrens poäng?
Läs Jes. 1:11–15. Vad säger Herren till folket här? Varför förkas-
tade han sitt folks tillbedjan?
Samma händer som offrade och lyftes upp i bön var blodiga, alltså
skyldiga till våld och förtryck av andra (Jes. 1:15; 58:3, 4). Genom att
behandla andra som tillhörde förbundsgemenskapen illa visade de
förakt för alla israeliters Beskyddare. Synder mot andra människor
var synder mot Herren.
Naturligtvis har Gud själv instiftat den rituella gudstjänstordning-
en (3 Mos. 1–16) och bestämt att Jerusalems tempel var den rätta plat-
sen för den (1 Kung. 8:10, 11). Men ritualerna var avsedda att fung-
era i sammanhang med Guds förbund med sitt folk. Det var Guds
förbund med Israel som gjorde det möjligt för honom att bo bland
dem i helgedomen/templet. Därmed var ritualerna och bönerna som
utfördes där giltiga endast om de uttryckte trohet till honom och hans
förbund. De som offrade utan att ångra sina orättfärdiga handlingar
mot andra medlemmar i förbundsgemenskapen utförde rituella lög-
ner. Därför var deras offer inte giltiga – de var synder! Deras rituella
handlingar sade att de var lojala, men deras beteende visade att de
hade brutit mot förbundet.
Läs Jes. 1:16, 17. Vad befaller Herren sitt folk att göra? På vilket
sätt är dessa verser i detta sammanhang paralleller till vad Jesus
sade i Matt. 23:23–28? Vilket budskap finner vi där för oss själva
idag med tanke på det sammanhang där de gavs?
11
TISDAGEN DEN 29 DECEMBER
BEHOVET AV FÖRLÅTELSE (JES. 1:18)

Läs Jes. 1:18. Gå igenom versen ett antal gånger och skriv ner
vad du tror Herren säger (läs även verserna runt omkring för att
få hela sammanhanget).
Gud har gett starka bevis för att judeerna, de anklagade, är skyldiga
till brott mot avtalet (Jes. 1:2–15). Han har tidigare vädjat till dem om
förändring (Jes. 1:16, 17). Denna vädjan antyder att det finns hopp.
För varför mana en brottsling som förtjänar avrättning att förändra
sitt liv? Hur skulle en dödsdömd fånge kunna ”stöd[ja] den för-
tryckte. För[a] den faderlöses talan, skaffa änkan rätt”? Men när Gud
säger: ”Låt oss gå till rätta med varandra” (Jes. 1:18) kan vi se att han
fortfarande försöker resonera med sitt folk, få dem att ångra sig och
vända sig från sina onda vägar, oavsett hur fördärvade de blivit.
Herren säger till dem: era scharlakansröda synder kan bli vita som snö.
Varför är synderna röda? Därför att rött är ”blodets” (blodskuldens)
färg på folkets händer (Jes. 1:15). Däremot är vitt renhetens färg,
frånvaron av blodskuld. Här ger Gud dem en chans. Det här är den
sortens språkbruk som kung David använde när han ropade till Gud
om förlåtelse för sin synd med Batseba och mordet på hennes man
(läs Ps. 51:7, 14). I Jes. 1:18 är Guds argument ett erbjudande om
förlåtelse för hans folk.
På vilket sätt fungerar Guds erbjudande om förlåtelse som argu-

ment för dem för att de ska vända om? Jämför Jes. 1:18 och 44:22.
Nu ser vi syftet med Guds skarpa varningsord till sitt folk. Syftet
med dem är inte att förkasta hans folk utan för att föra dem tillbaka
till honom. Hans erbjudande av förlåtelse är det mäktiga argumen-
tet som stöder hans vädjan till folket att rena sig själva moraliskt
(Jes. 1:16, 17). Hans förlåtelse gör det möjligt för dem att förvandlas
genom hans kraft. Här ser vi ”det nya förbundets” frön som förutsägs
profetiskt i Jer. 31:31–34, där förlåtelse är grunden för det nya hjärtats
relation med Gud. Vi börjar ”i det röda” med en skuld som vi aldrig
kan återbetala. Från den ödmjuka ställningen där vi erkänner vårt
behov av förlåtelse blir vi redo att ta emot allt som Gud har att ge.
12
ONSDAGEN DEN 30 DECEMBER
ATT ÄTA ELLER BLI UPPÄTEN (JES. 1:19–31)

Läs Jes. 1:19–31. Vilket tema visas här som syns i hela Bibeln?
Lägg märke till den logiska strukturen i Jes. 1:19, 20: om folket väljer
att vara villiga och lyda Gud ska de få äta av landets goda (Jes. 1:19).
Om de däremot förkastar hans erbjudande om förlåtelse och återupp-
rättelse och gör uppror mot honom ska de förtäras (ätas upp) av svärd
(Jes. 1:20, FB). Valet ligger hos dem. Därmed innehåller dessa verser
en villkorlig välsignelse och förbannelse.
Jes. 1 upprepar och tillämpar Moses ord från 5 Mos. 30:19, 20 vid
tiden då förbundet stiftades med Israels folk: ”Jag tar i dag himmel
och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsig-
nelse och förbannelse.”
Se på dessa ord som uttalades av Mose. Lägg märke till att det
inte finns någon medelväg. Det är antingen liv eller död, välsig-
nelse eller förbannelse. Varför tror du att vi bara kan välja mellan
dessa två? Varför kan det inte finnas någon kompromiss?
Dessa ord som Mose uttalade sammanfattar en serie varningar,

välsignelser och förbannelser som avslutar instiftandet av förbundet
i 5 Mos. 27–30 (jfr 3 Mos. 26). I detta förbund ingår 1) en uppräk-
ning av vad Gud har gjort för dem, 2) villkor/föreskrifter (bud) som
folket ska följa för att förbundet ska upprätthållas, 3) hänvisning till
vittnen, och 4) välsignelser och förbannelser för att varna folket för
det som ska hända om de bryter mot förbundsvillkoren.
Bibelforskare har funnit att dessa punkter finns i samma ordning i
politiska överenskommelser bland folk utanför Israel, som bland het-
titerna. När Gud alltså stiftade förbundet med israeliterna använde
han en form de förstod och underströk så starkt som möjligt naturen
och konsekvenserna av den ömsesidigt bindande relation som de
valde att träda in i. Förbundets potentiella fördelar var häpnadsväck-
ande, men om Israel bröt sin överenskommelse skulle nationen få det
värre än någonsin.
Hur har du under din kristna vandring upplevt principen av välsig-

nelser och förbannelser som de står omtalade ovan?
13
TORSDAGEN DEN 31 DECEMBER
EN OLYCKSBÅDANDE KÄRLEKSSÅNG
(JES. 5:1–7)
Läs sången i verserna ovan. Vad är meningen med denna liknelse?
Först i slutet, i vers 7, förklarar Gud vad liknelsen betyder. Genom

liknelsen hjälper han folket att se på sig själva objektivt för att få
dem att medge sitt sanna tillstånd. Gud använde detta sätt effektivt
med kung David (se 2 Sam. 12:1–13). Genom att kalla liknelsen för
”kärlekssång” visar Gud sina motiv för sitt folk. Hans relation med
dem härstammar från hans karaktär, som är kärlek (1 Joh. 4:8). Han
förväntar sig kärlek tillbaka. Men i stället för ”söta druvor” får han
”sura”, vilket i hebreiskan innebär ”stinkande”.
Vad menar Herren i Jes. 5:4: ”Vad mer kunde göras för min vingård,
som jag inte redan har gjort?”
I följande verser säger Gud: ”Nu skall jag låta er veta vad jag tänker
göra med min vingård. Jag skall ta bort stängslet, så att den blir sköv-
lad, jag skall riva muren, så att den blir nertrampad. Jag skall låta
den förfalla” (Jes. 5:5, 6).
När vi syndar skär Gud inte omedelbart bort oss från sig själv
genom att ta bort sitt beskydd och förgöra oss. Han ger oss tålmodigt
ett tillfälle att få förlåtelse (se 2 Pet. 3:9). Han skär inte bort någon
som svarar honom. Han vädjar så länge det finns hopp om respons.
Han tar inte genast ett nej som svar, eftersom han vet att vi är okun-
niga och bedragna av synden. Men om han inte kommer någon vart
med oss erkänner han till slut vårt val och låter oss förbli det vi valt
att vara (se Upp. 22:11).
Om vi envist förkastar Guds vädjanden som han gör genom
sin Ande kan vi till slut passera den punkt där ingen återvändo
finns (Matt. 12:31, 32). Att vända sig bort från Kristus är farligt
(Heb. 6:4–6). Gud kan inte göra mer, eftersom han respekterar vårt
fria val.
Se på tanken i Jes. 5:4: ”Vad mer kunde göras för min vingård”
och se på det i ljuset av korset, där Gud offrade sig själv för våra
synder och betalade i sitt kött våra brott mot hans lag. Vad mer
kunde ha gjorts för oss än vad han gjorde där? På vilket sätt ger
tanken på korset oss en övertygelse om frälsning och motivation
att ångra oss och vända om?
14
FREDAGEN DEN 1 JANUARI
STUDIEHJÄLP
Ellen White skrev i samband med Jes. 1:4: ”Det folk som bekände
sig till Gud hade skilt sig från honom och förlorat sin visdom och
förvrängt sin förståelse. De kunde inte se längre bort, för de hade
glömt att de hade renats från sina gamla synder. De rörde sig rastlöst
och osäkert i mörkret och ur sina tankar försökte de utplåna minnen
av frihet, trygghet och lycka som de hade i sitt tidigare tillstånd. De
kastade sig in i allehanda arroganta, riskfyllda dåraktigheter, gjorde
motstånd mot Guds försyn och fördjupade den skuld som redan låg
över dem. De lyssnade till Satans utmaningar mot Guds karaktär
och representerade Gud som om han saknade nåd och förlåtelse”
(The SDA Bible Commentary, vol. 4, s. 1137).
SAMTALSSTART
Vi vet att Gud förlåter oss när vi felar. Men ibland kan vi ändå inte
släppa våra misstag. De plågar oss i våra tankar. Varför är det så?
Hur kan vi lära oss att helt tro på att Gud förlåter oss?
FÖRBÖN
Tacka Gud för att han är mer villig att förlåta än vad vi är att be
om förlåtelse.
SAMMANFATTNING
När Guds folk glömmer honom och tar hans välsignelser för givna
påminner han dem om deras ansvar för sitt förbund med honom.
Nådefullt pekar han på deras tillstånd, varnar dem för de destruktiva
konsekvenserna av att hans beskydd förkastas och manar dem att låta
honom hela och rena dem.
SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida
15
SAMTALSFRÅGOR
1. Hur kan du ”rena” dig själv? Vad innebär det? (Se Fil. 2:12, 13.)
2. Hur tillägnade, utökade och tillämpade Jesus kärlekssången om vingården?

Matt. 21:33–45; Mark. 12:1–12; Luk. 20:9–19. Vad kan vi som adventister lära
oss av den berättelsen?
3. V
ad är relationen mellan den förlåtelse Gud ger och den förvandling han genom-
för i våra liv? Vilket kommer först, förvandlingen och sedan förlåtelsen, eller
förlåtelsen och sedan förvandlingen? Varför är det viktigt att veta vilket som
kommer först?
4. I citatet ovan säger Ellen White att folket ställde sig mot ”Guds försyn”. Vad
betyder det?
16
16
17
Gåvorna är många
Anatolij hade blivit frisk efter en lång Efter att ha läst två sidor stängde han
sjukdom. Han lovade då Gud att han boken och tänkte på vad han just hade
skulle arbeta som pastor i sitt hemland läst. Han mindes varje ord som han precis
Kazakstan. Men hur skulle han ha råd hade läst på engelska.
att utbilda sig? Han kom från en fattig ”Det är inte möjligt”, tänkte han. ”Kan
familj i en fattig by och hade inga pengar. jag ha fått tungomålsgåvan som jag bad
Det enda Anatolij kunde göra var att om att få?”
flytta till Ryssland för att arbeta. Anatolij lyckades hitta en nybörjarkurs
”Gud, vad vill du att jag ska göra?” i engelska i sin hemstad. På två månader
bad Anatolij varje dag. Medan han bad nådde han mellannivån. Sedan arbetade
kände han att Gud svarade: ”Studera Anatolij med att skörda vattenmeloner.
språk och bli tolk.” Med pengarna köpte han sin första bär-
Anatolij skrattade. Det hade aldrig gått bara dator, ett internetabonnemang och en
bra för honom i skolan. Men han kunde mobil. Med hjälp av dessa inköp lärde han
inte glömma det starka intrycket han hade sig mer avancerad engelska på nätet.
fått under bönen. Vid ett besök hemma Följande år skrev han in sig på hög-
i Kazakstan sa Anatolij till sin mamma: skolan där han hade misslyckats med
”Mamma, jag vill studera till tolk.” inträdesprovet. Den här gången fick han
”Min son, du kan bara ryska och 100 % på provet. Hans engelska var så bra
kazakiska”, svarade hon. ”Den typen av att skolan anmälde honom till en nationell
arbete är inte för dig.” tävling. Rektorn, som tidigare hade skällt
Men hon gick med på att följa med ho- ut Anatolij när han inte kom till lektioner-
nom till staden Taldikurga där det fanns na på lördagarna, ändrade sig när Anatolij
en högskola. Anatolij skrev inträdespro- placerade sig som tvåa i tävlingen.
vet men blev underkänd. ”Gå till kyrkan!” sa rektorn. ”Jag följer
Men Anatolij kunde ändå inte glöm- med dig.” Och det gjorde han.
ma tanken. En dag satt han under ett Anatolij tog sin examen i engelska och
träd och läste Bibeln. Han läste: ”Den turkiska. Senare fick han möjlighet att lära
ene får genom Anden gåvan att meddela sig spanska och portugisiska och arbetade
vishet, den andre kan med samma Andes som tolk och språklärare i tre år åt Ad-
hjälp meddela kunskap, ... En kan tala ventistsamfundet i Kazakstan. Sedan gick
olika slags tungotal, en annan kan tolka hans stora dröm i uppfyllelse. Nio år efter
tungotal” (1 Kor. 12:8, 10). att ha lovat Gud att bli pastor började han
Anatolij böjde huvudet och bad: studera vid Zaoksky Adventist University
”Gud, om det är så du har tänkt, ge mig i Ryssland.
denna gåva.” ”Gud är villig att ge oss de gåvor vi
En månad senare gick Anatolij längs behöver för att göra det arbete han kallar
tågspåren och hittade en lärobok på oss till att göra”, säger Anatolij. ”Om vi
marken. Hemma öppnade han boken och saknar de gåvorna är det helt enkelt för att
läste enkla fraser på engelska och ryska. vi inte ber om att få dem.”

18
2 Ledarskapskris
”Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd
tron, och hans mantelsläp fyllde templet” (Jes. 6:1).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 6:1–4; 6:5–7; 6:8; 6:9–13.
INLEDNING
”När en av Konfucius lärjungar frågade honom vad ett bra styre be-
stod av svarade han: ’Tillräckligt med mat, tillräckligt med vapen, och
det vanliga folkets förtroende.’
’Men’, frågade lärjungen, ’om du inte hade tillgång till en av dessa
tre, vad skulle du välja bort?’
’Vapen’, sade Konfucius.
Hans lärjunge var envis: ’Och om du tvingades till att klara dig
utan en av de återstående, vad skulle du välja bort?’
Konfucius svarade: ’Mat. För sedan gammalt har hungern varit
alla människors lott, men ett folk som inte längre litar på sina härs-
kare är verkligen förlorat’ ” (Michael P. Green, red.: 1500 Illustrations
for Biblical Preaching, Grand Rapids, Mich.: Baker Books, 1989, s. 215).
Folk vill verkligen ha ett starkt, tillförlitligt ledarskap. När en
soldat ville skriva kontrakt för ytterligare en tjänsteperiod frågade
rekryteraren i armén honom varför han ville fortsätta. ”Jag har prövat
på det civila”, svarade han, ”men där är det ingen som tar ansvar”.
Den här veckan ska vi se på Judas ledarskapskris och dess sorg-
liga följder.
Studiematerial för den 3 – 9 januari 2021

19
SÖNDAGEN DEN 3 JANUARI
KUNGEN ÄR DÖD. LÄNGE LEVE

KUNGEN!
Jes. 6:1 berättar om kung Ussias död. Läs 2 Krön. 26 och svara
sedan på frågan: Vad hade hans död för betydelse?
Det finns olika perspektiv när det gäller den här kungens död.
1. Kung Ussias regering var långvarig och framgångsrik. ”Men
när han hade blivit mäktig, blev han högmodig tills han föll”
(2 Krön. 26:16, nuB) och ville tända rökelse på rökelsealtaret. Men
när prästerna, helt korrekt, stoppade honom eftersom han inte var
en prästerlig ättling till Aron (2 Krön. 26:18) blev kungen arg. I den
stunden, då kungen avvisade tillrättavisningen, slog Herren honom
genast med spetälska. ”Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin
dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var ute-
stängd från Herrens hus” (2 Krön. 26:21). Så ironiskt att Jesaja såg
en syn om en ren, odödlig, gudomlig Kung i Herrens hus/tempel
samma år som den orena mänskliga kungen dog!
2. Det finns en slående skillnad mellan Ussia och Jesaja. Ussia
strävade efter helighet med arrogans och av felaktiga orsaker (hög-
mod). Han blev i stället rituellt oren så att han uteslöts ur heligheten.
Jesaja däremot lät sig nås av Guds helighet. Han erkände ödmjukt
sin svaghet och längtade efter moralisk renhet, som han också fick
(Jes. 6:5–7). Likt tullindrivaren i Jesus liknelse gick han därifrån
rättfärdig: ”Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den
som ödmjukar sig skall bli upphöjd” (Luk. 18:14).
3. Det finns en slående likhet mellan Ussias spetälska kropp och
hans folks moraliska tillstånd: ”Från huvud till fot finns inget helt –
bulor, skråmor, öppna sår” (Jes. 1:6).
4. Ussias död omkring 740 f.Kr. markerar en stor kris i Guds folks
ledarskap. När vilken absolut härskare som helst dör gör det hans/
hennes land sårbart under maktskiftet. Men Juda var särskilt i fara
eftersom Tiglath-Pileser III hade kommit till tronen i Assyrien några
år tidigare, 745 f.Kr. och genast gav sig ut på krigsstigen. Det gjorde
hans nation till en oslagbar supermakt som hotade alla andra natio-
ners existens i Mellanöstern. I denna kritiska tid uppmuntrade Gud
Jesaja genom att visa profeten att han fortfarande hade kontrollen.
Läs noggrant 2 Krön. 26:16. På vilka sätt möter var och en av oss
samma risk? Hur kan tanken på korset skydda oss från den fällan?
20
MÅNDAGEN DEN 4 JANUARI
”HELIG, HELIG, HELIG” (JES. 6:1–4)

Lägg märke till vad som händer i de första verserna i Jes. 6. Kungen
dör under stor politisk turbulens (assyrierna är på krigsstigen). För
Jesaja kan det ha varit en skrämmande tid då han inte visste vem som
hade kontrollen.
Vad händer sedan? I sin syn betraktade Jesaja Guds bländande
härlighet över hans tron, hörde de strålande serafernas rop ”helig,
helig, helig”, kände hur golvet skakade under honom i gensvar, och
stirrade genom röken som fyllde templet. Det måste ha varit en över-
väldigande upplevelse för profeten. Förvisso visste Jesaja nu vem som
hade kontrollen, trots de yttre händelserna.
Var är Herren i denna syn? (Se Jes. 6:1.) Varför skulle Herren visa
sig för Jesaja här, och inte på någon annan plats? Se 2 Mos. 25:8;
40:34–38.
Hesekiel, Daniel och Johannes var i exil när de fick sina syner: Hes. 1;
Dan. 7:9, 10; Upp. 4, 5. Likt Jesaja behövde de särskild tröst och upp-
muntran om att Gud fortfarande hade ansvaret, även om världen höll
på att falla samman. (Daniel och Hesekiel var fångar hos en hednisk
nation som hade förstört deras egen, och Johannes var förvisad till en
enslig ö av en fientlig politisk makt.) Utan tvekan gav dessa syner dem
vad de behövde för att förbli trogna även i en så kritisk situation.
”När Jesaja såg denna uppenbarelse av sin herres ära och majestät
överväldigades han av en känsla av Guds renhet och helighet. Hur
stor var inte kontrasten mellan hans Skapares ojämförliga fullkomlig-
het och den syndfulla väg som hade följts av många som precis som
han själv länge hade räknats till det utvalda folket i Israel och Juda!”
(Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 209).
Guds övernaturliga helighet som betonades i Jesajas syn är en
grundläggande del av hans budskap. Gud är en helig Gud och han
kräver helighet hos sitt folk, en helighet som han ger dem om de bara
ångar sig, vänder om från sina onda vägar och underkastar sig honom
i tro och lydnad.
Alla har vi varit i situationer då vi har misströstat, då det utifrån

sett har verkat som om allt var förlorat. Även om du inte fick en syn
av ”Guds härlighet” som Jesaja fick, räkna upp på vilka sätt Herren
kunde upprätthålla dig och din tro under denna kris. Vad har du lärt
dig av dessa erfarenheter som du kan berätta om för andra?
21
TISDAGEN DEN 5 JANUARI
EN NY PERSONLIGHET (JES. 6:5–7)

I helgedomen/templet kunde bara översteprästen närma sig Guds
närvaro i det allra heligaste på försoningsdagen och bakom en
skyddande rökelseridå, annars skulle han dö (3 Mos. 16:2, 12, 13).
Jesaja såg Herren, trots att han inte var överstepräst, och han hade
ingen rökelse! Templet fylldes av rök (Jes. 6:4), vilket påminner
oss om molnet där Guds härlighet uppenbarade sig på försonings-
dagen (3 Mos. 16:2). Förskräckt och övertygad om att det var slut
med honom (jfr 2 Mos. 33:20; Dom. 6:22, 23) ropade Jesaja högt
en bekännelse av sin och sitt folks synd (Jes. 6:5). Det påminde om
översteprästens bekännelse på försoningsdagen (3 Mos. 16:21). ”Där
stod Jesaja liksom i den gudomliga närvarons fulla ljus inne i det
allra heligaste. Och han insåg att sådan som situationen var skulle
han vara fullständigt oförmögen att genomföra uppdraget som han
kallades till” (Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 209).
Varför använde serafen glödande kol från altaret för att rena
Jesajas läppar? Jes. 6:6, 7.
Serafen förklarade att beröringen av profetens läppar avlägsnade hans

skuld och synd (Jes. 6:7). Synden specificeras inte, men den behöver
inte vara begränsad till felaktigt tal, eftersom läpparna inte bara står
för tal utan också för hela personen som uttrycker något. Efter att ha
blivit moraliskt renad kunde nu Jesaja offra rent lov till Gud.
Eld är ett medel som renar, eftersom den bränner bort orenheten
(se 4 Mos. 31:23). Men serafen använde kol från en speciell, helig eld
på altaret. Guds själv hade tänt den, och den hölls ständigt brin-
nande där (3 Mos. 6:12). Serafen gjorde Jesaja både helig och ren.
Men det finns mer i den här händelsen. I gudstjänsten i helgedomen
eller templet var antändningen av rökelse den viktigaste anledningen
till att man tog kol från altaret. Jämför 3 Mos. 16:12, 13 där överste-
prästen tar ett fyrfat fullt med glödande kol från altaret och använder
det till att tända rökelsen. Men i Jes. 6 använder serafen ett kol på
Jesaja och inte på rökelsen. Ussia ville offra rökelse men Jesaja blev
som rökelse! Helig eld tänder rökelsen för att fylla Guds hus med
helig rökelsedoft, och på liknande sätt tänder den profeten för att han
ska sprida ett heligt budskap. Det är ingen tillfällighet att i följande
verser (Jes. 6:8ff.) sänder Gud Jesaja ut till sitt folk.
Be medan du läser Jesajas svar (Jes. 6:5) på hans syn från Gud. På
vilket sätt ser vi där ett uttryck för ett grundläggande problem:
att ett syndigt folk finns i en tillvaro som skapades av en ”helig,
helig, helig” Gud? (Jes. 6:3.) Varför var Kristus på korset den enda
lösningen på problemet? Vad hände där som löste problemet?

22
ONSDAGEN DEN 6 JANUARI
KUNGLIGT PÅBUD (JES. 6:8)

”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ’Vem skall jag sända, vem
vill vara vår budbärare?’ Jag svarade: ’Jag, sänd mig!’ ” (Jes. 6:8).
Efter att ha blivit renad svarar Jesaja genast på Guds kallelse till att
bli en representant för honom som han kan sända ut. I nytestament-
liga termer skulle Jesaja kunna kallas apostel, ”en utsänd”.
Intressant nog börjar inte Jesajas bok som vissa andra profetiska
böcker med profetens beskrivning av sitt profetiska kall (jfr Jer.
1:4–10; Hes. 1–3). Med andra ord måste han redan ha blivit kallad
till att bli en profet, redan före händelserna i kap. 6. Bibeln visar att
ett möte med gudomen kan uppmuntra en profet även efter att hans
verksamhet börjat (Mose: 2 Mos. 34; Elia: 1 Kung. 19). Till skillnad
från andra exempel på hur Gud säger till människor att de ska bli
profeter ställer Jesaja i kap. 6 upp frivilligt på ett speciellt uppdrag.
Det visar sig att i kap. 1–5 beskriver Jesaja förhållanden från tiden då
han först kallades, varefter Gud drog igång hans verksamhet genom
att uppmuntra honom i templet och återbekräfta hans uppdrag som
Guds profetiska talesman.
Gud uppmuntrade Jesaja i sitt tempel. Finns det belägg på andra

ställen i Bibeln för att Guds tempel är en plats för uppmuntran?
Ps. 73 (se Ps. 73:17); Heb. 4:14–16; 10:19–23; Upp. 5. Vad säger
dessa texter oss?
Guds helgedom inte bara pulserar med vördnadsväckande kraft; den

är en plats där svaga och bristfälliga människor som vi kan finna en
tillflykt. Vi kan bli försäkrade om att Gud verkar för att rädda oss
genom Kristus, vår Överstepräst.
Även Johannes såg Kristus som ett offerlamm som just hade slak-
tats, med avskuren hals (Upp. 5:6). Det var ingen vacker syn. Beskriv-
ningens poäng är att även om Kristus uppväcktes från de döda och har
stigit upp till himlen bär han fortfarande korsets händelser med sig.
Han lyfts fortfarande upp för att dra alla till sig vid hans altare.
Hur har du funnit uppmuntran genom att träda in i Guds himmel-

ska tempel, genom tro, i bön? Heb. 4:16 inbjuder dig att ”frimodigt
träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den
stund då vi behöver hjälp”. Skulle någon fråga dig hur du funnit
nåd när du behövt hjälp, vad skulle du svara?
23
TORSDAGEN DEN 7 JANUARI
SKRÄMMANDE VÄDJAN (JES. 6:9–13)

När Gud sände ut Jesaja på nytt, varför gav han då profeten ett så
främmande budskap att förmedla till sitt folk (Jes. 6:9, 10)?
För att vi inte ska tro att Jesaja hörde fel eller att detta budskap var
oviktigt citerade Jesus detta avsnitt för att förklara varför han talade
i liknelser (Matt. 13:13–15).
Gud vill inte att någon ska gå förlorad (2 Pet. 3:9), vilket förklarar
varför han sände Jesaja till judafolket – och Jesus till världen. Guds
önskan är inte att förgöra utan rädda för evigt. Men medan somliga
svarar positivt på hans vädjan blir andra bara fastare i sitt motstånd.
Men Gud fortsätter ändå att vädja till dem för att ge dem fler och fler
tillfällen att ångra sig. I den bemärkelsen resulterar det Gud gör i att
deras hjärtan förhärdas, även om han vill att dessa handlingar skulle
göra dem mjukare. Guds kärlek till oss är oföränderlig; vår individu-
ella respons på hans kärlek varierar avsevärt.
En förkunnares roll, som Moses, Jesajas, Jeremias, Hesekiels och
även Kristus, är att fortsätta att vädja, även om människor förkas-
tar budskapet. Gud sade till Hesekiel: ”De är ett motsträvigt folk,
men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger
Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem”
(Hes. 2:4/5). Guds och hans tjänares roll är att ge människor ett rätt-
vist val, så att de får tillräcklig varning (jfr Hes. 3:16–21), även om de
till slut väljer fördärvet och exilen (Jes. 6:11–13).
Hur förstår vi utifrån dessa tankar Guds roll i att förhärda faraos
hjärta?
I 2 Mos. 4:21 säger Gud: ”jag skall göra honom hård och obeveklig”
[ordagrant ”förhärda hans hjärta”, övers. anm.]. Detta är första
gången av nio då Gud sade att han skulle förhärda faraos hjärta.
Men nio gånger hände det också att farao själv förhärdade sitt hjärta
(se t.ex. 2 Mos. 8:15, 32; 9:34).
Naturligtvis hade farao någon sorts fri vilja, annars skulle han
inte ha kunnat förhärda sitt hjärta. Men att Gud också förhärdade
hans hjärta antyder att Gud initierade omständigheter som farao
reagerade på när han gjorde sina val att förkasta de tecken som Gud
hade gett honom. Hade farao varit öppen för dem skulle hans hjärta
ha blivit mjukare, inte hårdare, av dem.
Någon gång har du säkert känt det som om dina misstag och
fel har gjort att Gud är väldigt långt borta. Hur kan du veta att
han fortfarande älskar dig och vill förlåta dig? Kan Joh. 6:37 och
1 Joh. 1:9 hjälpa dig?

24
STUDIEHJÄLP
”I alla samhällsklasser hade det blivit så vanligt att handla orättfär-
digt att de få som förblev trogna mot Gud ofta frestades att tappa mo-
det och ge efter för missmod och förtvivlan. Det såg ut som om Guds
plan för Israel höll på att misslyckas och att det upproriska folket
skulle få drabbas av ett öde som liknade Sodoms och Gomorras.
Inför sådana förhållanden är det inte förvånande att Jesaja ryg-
gade tillbaka inför sitt ansvar, när han under Ussias sista regeringsår
kallades att bära fram Guds varningsbudskap och tillrättavisningar
till Juda. Han visste mycket väl att han kunde räkna med envist
motstånd. När han insåg sin egen oförmåga att möta situationen och
tänkte på omedgörligheten och otron hos det folk som han skulle ar-
beta för, verkade hans uppgift vara hopplös. Skulle han ordlöst avstå
från sitt uppdrag och överlåta Juda till dess avgudadyrkan utan att
störa det? Skulle Nineves gudar härska på jorden och trotsa himlens
Gud” (Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 208).
SAMTALSSTART
Har någon av er upplevt att Gud har kallat er till en speciell uppgift?
Hur gick det till? Berätta om hur han gav er kraft och förmåga att
utföra uppgiften.
FÖRBÖN
Be att ni ska få mod och kraft att svara som Jesaja när Gud kallar.
Be att ni ska säga: ”Jag, sänd mig!”
SAMMANFATTNING:
I en tid av osäkerhet, när det mänskliga ledarskapets svaghet var
smärtsamt uppenbar, fick Jesaja en mäktig syn av världsalltets högste
Ledare. Jesaja blev förstelnad av sin otillräcklighet men renad och
stärkt av nåden. Sedan var han redo att gå vidare som Guds sände-
bud till en fientlig värld.
SAMTALSFRÅGOR
25
SAMTALSFRÅGOR
1. O
m en skeptiker eller en ateist utmanade dig med frågan: ”Hur kan du visa att
din Gud har kontrollen?” vad skulle du svara?
2. Om Gud har kontrollen, varför lider då oskyldiga människor? Betyder Jes. 1:19, 20
att i livet här och nu sker bara goda saker med Guds trogna och enbart onda
saker med dem som är upproriska? Jämför Job 1, 2; Ps. 37; 73. Kan vi förena vår
förståelse av Guds karaktär med det onda som drabbar människor? Behöver vi
göra det?
3. V
arför finns det i Jes. 6 så många kopplingar till försoningsdagen? Betrakta
faktumet att på denna tidiga domens dag renade Gud sitt folk genom att rena
synden från de trogna (3 Mos. 16:30) och straffa de otrogna (3 Mos. 23:29, 30).
26
26
27
Värdet av ett barn

Medan världen kämpar mot corona- I många år har ADRA arbetat i dessa
pandemin håller en annan fruktansvärd områden i Uganda med stöd från bl.a.
situation på att utveckla sig i norra de- ADRA Sverige. Just nu arbetar man in-
larna av Uganda, i distrikten Karamoja, tensivt med att göra människor där med-
Pader och Agago. De som bor där är vetna om vad som händer deras flickor.
mycket sårbara, och de är inte medvetna Bland annat har ADRA lyckats få ett
om hur lätt de kan bli utnyttjade av olika filmteam att följa det som sker. Filmen
grupper av människor. som teamet har gjort är skrämmande och
I Kampala, Ugandas huvudstad, ser sätter ljuset på det vidriga som pågår med
man ofta små barn och ungdomar som barn från dessa områden.
kommer från de här områdena. Nu tigger ADRA känner att det är en kamp mot
de på gatorna. De blir misshandlade, tiden. Områdena är torra och ogästvän-
utnyttjade och riskerar att förlora sina liv liga, och många familjer lever i extrem
eller att bli sålda som slavar. fattigdom. Några av lösningarna är att
I Uganda auktioneras flickor bort ge ungdomar utbildning och kunskap om
som om de var getter. De säljs för så hur de kan få en hederlig inkomst och
lite som 180 kronor. Många förs sedan mat för dagen.
över till grannlandet Kenya där de säljs Att kämpa mot orättvisor är någon-
vidare, bl.a. i huvudstaden Nairobi. Hit ting som Jesus alltid såg som en av sina
kommer skräckslagna flickor som har uppgifter. Han blev inte populär när han
trott att de skulle få en chans till utbild- umgicks, åt med och helade människor
ning. I stället hamnar de i slaveri eller som ansågs vara ovärdiga, av fel kön,
blir sexuellt utnyttjade. ras eller religion. Precis som under Jesus
En del flickor har kidnappats, men tid är vår uppgift att också höja rösten
många har lämnat sin hemby frivilligt om orättvisor och göra vad vi kan för att
eller sålts av sina egna familjer, eftersom ge människor tillbaka deras mänskliga
familjen tror att flickorna ska få en chans värdighet. Vi ska hjälpa dem att inse att
till ett bättre liv, en ljusare framtid. de är värdefulla och också har rättigheter
Flickorna är vana vid att lyda och som alla andra människor.
förstår inte vad som kommer att hända En av ADRA:s paroller är Rättvisa –
med dem. De tror att de ska bidra till sin Barmhärtighet – Kärlek. Det är i svåra
familjs överlevnad men får oftast bara ett situationer som ovan som det är viktigt
tak över sitt huvud och lite mat för dagen. att inte hålla tyst utan att i stället kämpa
Inkomsterna som de lovats uteblir nästan för rättvisa, visa barmhärtighet mot
alltid! De är fångna utan möjlighet att ta de utnyttjade och försäkra förtvivlade
sig hem. Ledsna, utnyttjade och miss- människor om att Guds kärlek omfattar
handlade, med stor hemlängtan, trötta dem också!
och utan hopp lever de dag efter dag.
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | UGANDA
28
3 När din värld rasar
samman
”Om inte er tro består, skall inte ni bestå” (Jes. 7:9).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 7:1–9; 7:10–13; 7:14.
INLEDNING
En sabbat efter gudstjänsten körde Connie och Roy in på sin infart
hemma. En höna flög ängsligt tvärs över gården framför dem. Någon-
ting var fel. Hönorna skulle vara trygga i sitt hönshus men hade kom-
mit ut. En snabb undersökning visade en tragedi. Beethoven, grannens
lilla hund, hade också rymt från sin gård och var nere vid dammen
med Daisy i sin mun. Daisy var en vacker ruvhöna med fluffiga vita
fjädrar där bak. Connie räddade Daisy, men det var för sent. Hennes
dyrbara husdjur, nu med bruten nacke, dog i hennes händer. Hon satt i
trädgården, höll den döda fågeln och grät.
Ett annat husdjur var djupt upprört. En stor, vit tupp som hette
Waddlesworth såg Connie hålla Daisy och antog att hon dödat henne.
Så fort Waddlesworth såg Connie under de kommande veckorna at-
tackerade han henne våldsamt och ansatte henne hårt med sin starka
näbb. Ibland är det svårt att hålla reda på vilka som är våra vänner
resp. fiender.
Den här veckan ska vi se på en kung i Juda som också hade detta
problem, och vi ska försöka förstå varför han gjorde de felaktiga val
han gjorde.

29
HOTET FRÅN NORR (JES. 7:1–9)

Vilken skrämmande kris mötte kung Achas tidigt under sin reger-
ingstid? 2 Kung. 15:37, 38; 16:5; Jes. 7:1, 2.
Kungarikena Israel (Efraim) och Syrien (Aram) förenade sig mot det
mindre landet Juda i söder. Detta hände när Juda var försvagat av
attacker från edomeerna och filisteerna. Tidigare hade Juda stridit
mot Israel, men en allians mellan Israel och Syrien utgjorde en
överväldigande fara. Det visade sig att Israel och Syrien ville tvinga
Juda till att delta med dem i en koalition mot den assyriske kungen
Tiglath-Pileser III:s mäktiga styrka (som kallas ”Pul” i 2 Kung.
15:19), som fortsatte att hota dem med sitt växande imperium. Israel
och Syrien hade lagt åt sidan sin långvariga strid mot varandra inför
en ännu större fara. Om de kunde besegra Juda och installera en
marionetthärskare där (Jes. 7:5, 6) skulle de kunna använda dess
resurser och manskap.
Vad var kung Achas lösning när hans värld höll på att rasa sam-
man? 2 Kung. 16:7–9; 2 Krön. 28:16.
I stället för att inse att Gud var den enda vän som kunde rädda
honom och hans land försökte Achas bli vän med Tiglath-Pileser III,
sina fienders fiende. Den assyriske kungen gick med på hans önskan
om hjälp mot Syrien och Israel. Tiglath-Pileser III fick inte bara
rikliga gåvor av Achas utan också en bra ursäkt för att inta Syrien,
vilket han genast gjorde (2 Kung. 16:9). Den syrisk-israelitiska al-
liansens makt var bruten. På kort sikt verkade det som om Achas
räddat Juda.
Denna handling från Achas sida kom dock inte som någon över-
raskning. Han hade varit en av de värsta kungarna som någonsin
dittills härskat över Juda (se 2 Kung. 16:3, 4; 2 Krön. 28:2–4.)
När vi läser om hurdan Achas var är det förståeligt varför han

reagerade på faran som han gjorde. Vad kan vi lära oss här för vår
egen, personliga del? Om vi inte lyder Herren nu, vad får oss då
att tänka att vi har tro att förtrösta på honom när verkliga pröv-
ningar kommer? (Se Jak. 2:22; Jer. 12:5.)
30
FÖRSÖK ATT GRIPA IN (JES. 7:3–9)

Medan Achas vägde sina politiska möjligheter att bemöta hotet från
Israel och Syrien visste Gud någonting som han inte visste. Det var
Gud som hade tillåtit de här svårigheterna att drabba honom för att
tillrättavisa honom och få honom att sansa sig (2 Krön. 28:5, 19).
Fastän hans vädjan om hjälp från Tiglath-Pileser verkade logisk och
lockande utifrån mänsklig synpunkt visste Gud att den skulle leda
till att det daviditiska riket Juda kom under en främmande makts
kontroll, och från den skulle det aldrig återhämta sig.
Anmärkningsvärt mycket stod på spel. Så Herren sände Jesaja till
kungen för att hejda honom (uppenbarligen när han var i Jerusalem
för att inspektera tillgången till vatten i förberedelse för belägring)
och övertala honom att inte kontakta den assyriske ledaren.
Varför sade Herren att Jesaja skulle ta med sig sin son Shear
Jashuv (Jes. 7:3)?
Achas blev förskräckt när Jesaja hälsade honom och presenterade sin
son som hette ”En rest vänder om”. En rest, av vem? Vänder om, från
vad? Eftersom pojkens far var profet lät namnet som ett olycksbådande
budskap från Gud om att folket skulle gå i fångenskap. Eller handlade
det om att vända tillbaka till Gud (verbet kan också syfta på den om-
vändelsen)? Budskapet från Gud till Achas var: det betyder vad du ger
det för betydelse! Vänd dig från dina synder eller gå i fångenskap, och
från fångenskapen ska en rest återvända. Det är du som bestämmer!
På vilket sätt riktade sig Guds budskap till kungens situation?

Jes. 7:4–9.
Hotet från Syrien och Israel skulle gå över och Juda kunde skonas.
Makter som för Achas såg ut som våldsamma vulkaner var i Guds
ögon bara ”rykande vedpinnar” (Jes. 7:4). Achav hade inget behov av
att vädja till Assyrien om hjälp.
Men för att kunna fatta rätt beslut behövde Achas lita på Herren
och hans löften. Han behövde tro för att bestå (Jes. 7:9). Orden ”tro”
och ”bestå” kommer från samma hebreiska rot, varifrån också ordet
”sanning” (det som är trovärdigt) kommer, och också amen (bekräf-
telse på det som är sant/trovärdigt). Achas behövde vara säker för att
kunna göras säker; han behövde tro för att bli trovärdig.
Se på den sista delen av Jes. 7:9. Varför är tron så viktig för att
man ska kunna ”bestå”? Bestå på vilket sätt? På vilket sätt gäller
det här det kristna livet?
31
EN NY CHANS (JES. 7:10–13)

Achas svarade inte på Jesajas maning till tro. Gud gav kungen nådigt
en ny chans och sade till honom: ”Begär ett tecken av Herren, din
Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden” (Jes. 7:11). Här finns
en av de största inbjudningar till tro som en människa någonsin fått.
Till skillnad från lotterier inkluderade inte Gud några restriktioner
i finstil. Gud begränsade inte ens sitt erbjudande till halva sitt rike,
som mänskliga härskare gjorde när de uppnådde den översta gränsen
av sin generositet (se Est. 5:6; 7:2; Mark. 6:23). Han var redo och vil-
lig att tömma hela himlen och jorden för en ond kung om han bara
ville tro! Som ett tecken kunde Achas ha begärt ett berg av guld eller
soldater i en sådan mängd som sanden vid Medelhavet.
Varför reagerade Achas som han gjorde (Jes. 7:12)?
Vid första ögonkastet verkar Achas svar fromt och respektfullt. Han
ville inte sätta Gud på prov, som israeliterna hade gjort århundraden
tidigare, under sin ökenvandring (2 Mos. 17:2; 5 Mos. 6:16). Men
skillnaden var att Gud inbjöd kungen att pröva honom (jfr Mal. 3:10).
Att ta emot hans överväldigande generösa gåva skulle behaga ho-
nom, inte pröva hans tålamod. Men Achas var inte ens villig att låta
Gud hjälpa honom att tro. Han hade spärrat och spikat igen dörren
till sitt hjärta för att utestänga tron.
Läs Jes. 7:13. Vad säger Jesaja här?
Jesaja påpekade att genom att vägra att sätta Gud på prov, till det
yttre för att undvika att misshaga Gud, misshagade Achas faktiskt
Gud. Det mest bekymmersamma i denna vers är dock att Jesaja här
hänvisar till ”min Gud”, som en klar kontrast till 7:11 där profeten
bad kungen att begära ett tecken från Herren, ”din Gud”. När Achas
sade nej till det gudomliga erbjudandet förkastade han Herren som
sin Gud. Herren var Jesajas Gud men inte Achas.
Vad lär dagens studium oss om Guds uthållighet och villighet att
leda oss alla till frälsning? Vad säger det oss också om det mänsk-
liga hjärtats blindhet och hårdhet när det inte är helt överlåtet
till Herren? Även om Gud till slut gett Achas vilket tecken han än
önskat, tror du att Achas då skulle ha trott? Förklara ditt svar.
32
SONEN ETT TECKEN (JES. 7:14)

Ett erbjudande om ett tecken ”nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden”
(Jes. 7:11) påverkade inte Achas. När Gud sedan sade att han själv skulle
ge ett tecken (Jes. 7:14) förväntar vi oss att det skulle ha storslagna dimen-
sioner som bara Guds fantasi kan åstadkomma (jfr Jes. 55:9; 1 Kor. 2:9).
En överraskning! Tecknet är en son. Men hur kunde en ung kvin-
nas barnafödande och namngivning ”Immanuel” vara ett tecken av
bibliska proportioner?
Vem är kvinnan, och vem är hennes barn?
Ingenstans pekar Gamla testamentet på att detta viktiga tecken uppfyll-

des, som det hade gjort med tecken som getts åt andra människor, som
t.ex. Gideon (Dom. 6:36–40). Här är några möjliga uppfyllelser som
enbart baserar sig på Gamla testamentet:
1. Eftersom ordet ”ung kvinna” syftar på en ung kvinna i den ålder då hon
kunde gifta sig antar många att hon är en kvinna i Jerusalem, kanske Jesajas
hustru. Jes. 8:3 berättar om en son som föddes åt Jesaja av ”profetissan” (detta
syftar på hans hustru, vars profetiska budskap bestod av åtminstone
hennes barn; jfr Jes. 7:3; 8:18). Men den här sonen hette Maher shalal hash
bas (Jes. 8:1–4), inte Immanuel. Tecknen på de två pojkarna liknar dock
varandra i och med att innan de uppnår det tidiga stadium då de kan skilja
mellan gott och ont ska Syrien och norra Israel vara ödelagda (Jes. 7:16: 8:4).
2. Somliga menar att Immanuel är Hiskia, Achas son, som blev nästa
kung. Men ingenstans tillämpas namnet Immanuel på honom.
3. Eftersom Immanuel är en något hemlighetsfull person och hans namn
som vanligtvis översätts ”Gud med oss” syftar på Guds närvaro, skulle han
kunna vara den specielle son som förutsägs i Jes. 9 och 11. I så fall överskri-
der den högtidliga beskrivningen av honom som gudomlig (Jes. 9:6) och
som ”Jishajs rot” (Jes. 11:10) allt som ens kunde tillskrivas kung Hiskia.
4. En naturlig födelse hos en ogift kvinna i en ålder då hon kunde gifta
sig skulle innebära ett illegitimt barn som blivit till genom ett illegalt,
otuktigt förhållande (se 5 Mos. 22:20, 21). Varför skulle Gud hänvisa till
ett sådant barn som ett tecken för att inspirera tro?
Däremot identifierar Nya testamentet Jesus som Immanuel (Matt.
1:21–23), som föddes på ett övernaturligt sätt och i renhet av en ogift men
förlovad jungfru. Jesus är också Guds Son (Jes. 9:6; Matt. 3:17) och Jishajs
”gren” och ”rot” (Jes. 11:1, 10; Upp. 22:16). Kanske fungerade en tidigare
”Immanuel” som förelöpare för Kristus samtidigt som hans utveckling
bevisade för Achas att de profetiska uppfyllelserna är tidlösa. Vi vet inte.
Men vi vet det vi behöver veta: ”Men när tiden var inne sände Gud sin
son, född av en kvinna” (Gal. 4:4) för att ge oss Guds närvaro med oss.
Fundera över verkligheten att Kristus blev människa. Vilken sorts

tröst kan det ge oss mitt i det som verkar vara en kall, fruktansvärd
och likgiltig värld?
33
”GUD MED OSS!” (JES. 7:14)

Namnen på Jesajas barn (Shear Jashuv, ”en rest vänder om” och
Maher shalal hash bas, ”snart rov, strax byte”) har olika betydelser.
På samma sätt har namnet Immanuel en betydelse. Det betyder ”Gud
med oss”. I hebreiskan förekommer s.k. nominalsatser där vi i våra
språk oftast behöver lägga till någon form av verbet ”vara”, i detta fall
”Gud [är] med oss”, som många översättningar gör; jämför samma ord
i Jes. 8:10. Detsamma gäller namnet ”Jesus”, som är kortformen av he-
breiskans Joshua och betyder ”Herren [är] frälsning”, med ”är” tillagt.
(Jämför namnet Jesaja, som betyder ”Herrens frälsning”.)
Men namnet Immanuel är inte bara en abstrakt beskrivning utan
en tillämpning av löftet som nu är uppfyllt: ”Gud är med oss”!
Vad innebär löftet att Gud är med oss?
Det finns ingen starkare försäkran och tröst. Gud lovar inte att hans
folk inte behöver uthärda svårigheter och smärta, men han lovar att
vara med oss. Psalmisten säger: ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar
jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg”
(Ps. 23:4).
”Gud säger: ’När du går genom vatten är jag med dig, vattenmas-
sorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli
svedd, lågorna skall inte bränna dig’ (Jes. 43:2).
”Var var Herren när babylonierna kastade Daniels tre vänner i
elden? Med dem (Dan. 3:23–25). Var var Herren vid tiden då Jakob
prövades när han brottades fram till gryningen? I Jakobs armar, så
nära som han kunde vara (1 Mos. 32:24–30).
Även när Herren inte visar sig i fysisk form på jorden går han ige-
nom sitt folks erfarenheter med dem. Var var Herren när folkmassan
dömde Stefanos? Han stod ’på Guds högra sida’ (Apg. 7:55). Sedan
Jesus steg upp till himlen ’sitter [han] på Majestätets högra sida i
höjden’ (Heb. 1:3). Varför stod han när Stefanos var i problem och
skulle stenas till döds? Som Morris Venden sagt: ’Jesus skulle inte
ta det sittande!’ ” (Roy Gane: God’s Faulty Heroes, Hagerstown, Md.:
Review and Herald Pub. Assn., 1996, s. 66).
Även om vi har löftet att ”Gud är med oss”, vilken skillnad gör det
om vi fortfarande möter prövningar och lidande? Till vilken nytta är
då kunskapen om hans närvaro för oss? Förklara ditt svar.
34
STUDIEHJÄLP
” ’Man ska ge honom namnet Immanuel … Gud med oss’ (Matt. 1:23).
Ljuset från ’kunskapen om Guds härlighet’ visar sig i Kristus ansikte
(2 Kor. 4:6). Herren, Jesus Kristus, var ett med Fadern från evig-
het. Han var ’Guds avbild’, avbilden av hans storhet och härlighet,
’utstrålningen av Guds härlighet’ (2 Kor. 4:4; Heb. 1:3). Han kom
till den här världen för att uppenbara den härligheten. Han kom till
vår jord som är förmörkad av synden för att uppenbara Guds kärleks
ljus, han kom för att bli ’Gud med oss’. Därför profeterades det också
om honom att ’man ska ge honom namnet Immanuel’ ” (Ellen White:
Messias, s. 18).
”Det hade varit bra för kungadömet Juda om Ahas hade tagit
emot dessa ord som ett budskap från himlen. Men han valde att
stödja sig på en mänsklig arm och sökte hjälp hos hedningarna. I för-
tvivlan sände han bud till Tiglad-Pileser, Assyriens kung: ’Jag är din
tjänare och din son. Dra hit och rädda mig från Arams kung och från
Israels kung, för de har överfallit mig’ (2 Kung. 16:7). Hans begäran
åtföljdes av en dyrbar gåva från kungens skattkammare och från Her-
rens hus” (Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 223).
SAMTALSSTART
Berätta för varandra om något tillfälle då ni har upplevt att Gud har
varit med er på ett särskilt sätt.
FÖRBÖN
Be att Gud ska stärka er tro så att ni litar på att han är med er även
när det känns och verkar som om han är långt borta.
SAMMANFATTNING
Gud ledde den trolöse kung Achas till omständigheter där han måste
fatta ett svårt beslut: tro eller inte tro, det är frågan. Även om Herren
erbjöd honom vilket tecken som helst som hans fantasi kunde skapa
vägrade han att låta Gud visa ett skäl till att han skulle tro. I stället
valde han sin ”vän”, kungen av Assyrien.
SAMTALSFRÅGOR
35
SAMTALSFRÅGOR
1. När du ska fatta ett beslut, är det då lämpligt att be Gud om ett tecken? Vilka
möjliga inneboende faror finns det i att göra det?
2. Det är bra att ha mänsklig hjälp, men hur vet du dess begränsningar?
3. D
en ryske författaren Leo Tolstoj skrev till en vän: ”Så snart människan har insett
att döden är alltings slut finns det heller ingenting värre än livet.” På vilket sätt
besvarar vår kunskap om att ”Gud är med oss” ett sådant konstaterande?
36
36
37
Äntligen vänner
Masha var fem år gammal när hennes skolan. Framtiden kändes bara grå.
storasyster blev döpt. De bodde i staden Men en dag frågade Mashas mamma
Novokuznetsk i Sibirien. Masha såg på henne om hon ville börja på Zaoksky-
medan hennes syster steg ner i vattnet. Hon skolan. Det är Adventistsamfundets
hörde hur pastorn och församlingsmedlem- dag- och internatskola i Ryssland.
marna gratulerade systern efter dopet. ”Varför inte”, tänkte Masha. ”En ny
Masha tyckte att dopet var en underbar start med nya människor skulle kanske
högtid och såg fram emot att själv blir döpt. vara bra.”
När Masha fyllde sex år bestämde Sommaren innan skolterminen börja-
hon sig för att hon var stor nog för att bli de var Masha 16 år. Då blev hon äntligen
döpt. Eller kanske inte, förresten. Tio år döpt. Men den enda orsaken till det var
lät mer rimligt. att hon hade märkt på sommarlägret att
Åren gick. När Masha snart skulle hon verkade vara den enda tonåring som
fylla tio år kom hon ihåg sitt beslut och inte var döpt.
berättade om det för pastorn. Pastorn Masha hade svårt att få vänner på
blev glad och sa att hon var välkommen Zaosky-skolan. Under de första veckorna
att vara med i dopklassen tillsammans kände hon sig ledsen och ensam. Då
med åtta andra barn som var äldre. märkte en teologistuderande vid Zaosky-
Klassen var mycket intressant. Men ett universitetet, som delar skolområdet
år senare, när Masha var elva år, flyttade med Mashas skola, hennes ensamhet och
pastorn till en annan församling. Den blev vän med henne. ”Gud känner våra
nya pastorn tyckte inte att det var dags behov”, sa han. ”Han är nära och vi kan
för henne att bli döpt. ”Jag är ledsen, prata med honom som med en vän.”
men du är för ung”, sa han. Masha bestämde sig för att försöka
Masha blev mycket besviken. Hon prata med Gud. ”Förlåt mig för att det
pratade inte ens med pastorn på länge. har gått så länge sedan jag har pratat med
Men när hon hade fyllt tolv år försökte dig”, sa hon och grät. ”Och det var fel av
hon igen. Den här gången sa pastorn mig att bli arg på pastorn som vägrade att
att hon fick vara med i hans dopklass. döpa mig.”
Masha deltog i fyra månader. Men av Medan Masha bad fick hon frid. Och
någon anledning kändes klassen inte lika för första gången i sitt liv upplevde hon
intressant som förr. Allt Masha kunde att Gud var nära henne och verklig.
tänka på var hur pastorn hade vägrat att ”Jag har alltid längtat efter att få vän-
döpa henne. Hon slutade gå i dopklassen ner”, säger Masha. ”Och nu har jag en
och funderade på att sluta gå i kyrkan. bästa vän som jag kan prata med när som
Utanför församlingen hade inte Ma- helst och som jag inte behöver leta efter
sha många vänner, och hon trivdes inte i när jag få lust att prata.”
38
4 Den hårda vägen
”Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt
hopp till honom” (Jes. 8:17).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 7:14–16; 7:17–25; 8:1–10; 8:11–15; 8:16–22.
INLEDNING
I en brinnande byggnad i Harlem i New York balanserade en blind
flicka i ett fönster på fjärde våningen. Brandmännen hade börjat bli
desperata. De kunde inte få in stegbilen bland byggnaderna, och de
kunde inte få henne att hoppa ner till ett nät, eftersom hon naturligtvis
inte kunde se.
”Till slut kom hennes far och ropade genom en megafon att det
fanns ett nät där och att hon måste hoppa på hans befallning. Flick-
an hoppade och var så totalt avslappnad att hon inte bröt något ben
eller sträckte någon muskel i ett fall från fjärde våningen. Eftersom
hon helt litade på sin far när hon hörde hans röst gjorde hon det man
sade var bäst” (Michael P. Green, red.: 1500 Illustrations for Biblical
Preaching, s. 135).
På samma sätt gav Gud kraftfulla bevis för att han ville sina barns
bästa, men de förkastade den mjuka vägen som han först presenterade
för dem. Därför fick han tala till dem med dunder och flod i stället.
Vad kan vi idag lära oss av deras misstag?
Studiematerial för den 17 – 23 Januari 2021

39
UPPFYLLD PROFETIA (JES. 7:14–16)

I Jes. 7:14–16 är Immanuel ett tecken kopplat till ett särskilt di-
lemma för Achas: innan barnet Immanuel var gammalt nog att välja
mellan olika slags mat ”skall det land vars båda kungar du fasar för
lämnas öde” (Jes. 7:16). Detta syftar på länderna och kungarna av
Syrien och norra Israel (se Jes. 7:1, 2, 4–9) och upprepar Guds löfte
att deras makt snart skulle vara borta.
Varför nämner Jesaja ”grädde och honung” som pojken skulle

äta? Jes. 7:15.
Skörden och fälten i Juda skulle förstöras av assyrierna (Jes. 7:23–25).

Så folket, Immanuel medräknad, vem han än var (Jes. 7:14, 15), skulle
tvingas att återgå till nomadernas kost (Jes. 7:21, 22). Men fastän de
skulle vara fattiga skulle de ha tillräckligt för att överleva.
När gick profetian om Syrien och norra Israel i uppfyllelse?

2 Kung. 15:29, 30; 16:7–9; 1 Krön. 5:6, 26.
Denna profetia i Jesaja uttalades omkring 734 f.Kr. Som svar på Achas
gåvor gjorde Tiglath-Pileser III vad han troligen skulle ha gjort i vilket
fall som helst: han krossade koalitionen i norr, intog Galileen och
området på andra sidan Jordan som tillhörde Israel, deporterade en del
av folket och gjorde områdena till assyriska provinser (734–733 f.Kr.).
Resten av Israel räddades när Hosea, efter att ha mördat kung Peka,
underkastade sig och betalade tribut. 733 och 732 f.Kr. intog Tiglath-
Pileser Damaskus, Syriens huvudstad. Så omkring 732, inom ca två år
efter Jesajas förutsägelse, var Syrien och Israel definitivt slagna, och det
var slutet för de två kungar som hotat Achas.
Kort efter att Shalmaneser V ersatte Tiglath-Pileser III 727 f.Kr.
begick Israels kung Hosea politiskt självmord genom att göra uppror
mot Assyrien. Assyrierna intog Samariens huvudstad 722 f.Kr. och
deporterade tusentals israeliter till Mesopotamien och Medien, där
de till slut smälte samman med lokalbefolkningarna och miste sin
identitet (se Jes. 7:8; inom 65 år var Efraim inte längre ens ett folk).
Gud hade förutsagt vad som skulle hända Judas fiender, men hans
poäng till Achas var att detta skulle hända i vilket fall som helst,
utan att Achas behövde förlita sig på Assyrien.
Om du levde i Nordriket medan allt detta hände skulle det ha

varit lätt att förlora tron. Vad kan vi göra idag för att lära oss att
bevara vår tro, så att vi kan stå fasta när morgondagens olyckor
kommer? Se 1 Pet. 1:13–25.
40
FÖRUTSEDDA KONSEKVENSER (JES. 7:17–25)

Läs verserna ovan. Vad säger Herren ska hända med landet? Varför
blev det så?
”Inbjudan efter inbjudan sändes till det felande Israel för att det
skulle återvända till sitt förbund med Herren. Profeternas vädjanden
var kärleksfulla, och när de stod inför folket och allvarligt uppmana-
de dem till ånger och reformation, bar deras ord frukt till Guds ära”
(Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 221).
För Achas, mannen med mer fruktan än tro, var de goda nyheter-
na från Gud att Syrien och Israel skulle utplånas. De dåliga nyhe-
terna var att Assyrien, den allierade och ”vän” som han valt till sin
hjälp, skulle visa sig vara en långt farligare fiende än vad Syrien och
Israel hade varit. Genom att avvisa Guds fritt erbjudna befrielse var
Achas nu garanterat slagen. Om han tänkte att hans värld höll på att
rasa samman nu så skulle allting bli ännu värre!
”Det är bättre att ty sig till Herren än att lita på mäktiga män”
(Ps. 118:9). Hur kunde Achas lita på att Tiglath-Pileser III skulle vara
nöjd med att inta länderna i norr och respektera Juda? Assyriska
skrifter, som de assyriska kungarnas annaler, vittnar om att deras
längtan efter makt var omöjlig att tillfredsställa.
Läs 2 Kung. 16:10–18 och 2 Krön. 28:20–25. Vad hände med

Achas? Hur är hans ageranden i linje med det vi redan vet om
honom? Vilken andlig princip ser vi verksam här?
2 Krön. 28:20–25 sammanfattar kraftfullt vad det resulterade i att

Achas bad Assyrien om hjälp i stället för att lita på Herren.
Vår naturliga benägenhet är att lita på det vi kan se, känna, smaka
och vidröra. Läs 2 Kor. 4:18. Vad säger den versen oss? Hur kan vi
tillämpa dess budskap på våra egna liv? Vilken skillnad gör det för
oss om vi gör den tillämpningen?
41
VAD BETYDER ETT NAMN? (JES. 8:1–10)

Kan du föreställa dig att spela ett bollspel med Jesajas andra son?
Innan du hunnit säga ”Maher shalal hash bas, kasta bollen till mig!”
skulle det vara för sent. Men namnets betydelse är inte enklare:
”snart rov, strax byte” eller ”plundra fort, snabbt byte” (nuB).
Namnets budskap har helt klart att göra med en snabb seger, men
vem besegrar vem? Jes. 8:4.
Jes. 8:1–10 bekräftar budskapet från kap. 7. Innan barnet uppnådde ett
visst utvecklingsstadium skulle Assyrien ta krigsbyte från Syrien och
norra Israel. Men Juda hade förkastat Guds budskap om trygghet som
representerades av Siloaströmmens långsamt flytande vatten i Jerusa-
lem. Därför skulle nationen överväldigas av Assyriens mäktiga styrka
som representerades av den stora Eufratflodens översvämning.
Eftersom Achas vände sig till Assyrien syftade namnen på Jesajas
söner på Juda samt norra Israel: ”snart rov, strax byte”, men ”en rest
vänder om”. Varför fanns det fortfarande hopp? Eftersom Assyrien
skulle fylla Immanuels land (Jes. 8:8) hade de fortfarande löftet att
”Gud är med oss” (Jes. 8:10). Vad vi faktiskt ser här är ett tema som
genomsyrar hela Jesajas bok. Det skulle komma domar över Guds
fiender både i Juda och i andra nationer i form av militära katastro-
fer, lidande och exil. Ändå skulle Herren vara med de trogna överle-
vande bland sitt folk och återupprätta dem i deras land.
Varför berättar Jesaja att han lagenligt registrerade barnets namn

och hade en äktenskaplig relation med sin hustru (”profetissan”)?
Jes. 8:1–3.
Tidpunkten då denne son föddes var central på grund av hans betydel-

se som ett tecken. Som det var med tecknet Immanuel, från tidpunkten
då han blev till och föddes fram till tidpunkten då Assyrien slog Syrien
och Israel skulle det gå mindre tid än vad det skulle ta för pojken att
uppnå ett tidigt utvecklingsstadium, i detta fall att kunna säga pappa
eller mamma (Jes. 8:4). När Jesaja lagenligt registrerade pojkens namn
redan innan befruktningen gjorde han barnet och hans namn till en
offentlig profetia som kunde prövas av kommande händelser.
Trots sitt folks upprepade misstag var Herren fortfarande villig att
rädda dem. Hur kan vi ta denna princip och tillämpa den på oss
personligen, särskilt när vi felar och faller i vårt eget andliga liv?
42
INGENTING ATT FRUKTA NÄR VI

FRUTAR GUD (JES. 8:11–15)
I sitt första tal vid sin installation riktade sig den amerikanske
presidenten Franklin D. Roosevelt till en nation som var missmodig
på grund av den stora depressionen: ”Det enda vi behöver frukta är
fruktan själv” (U.S. Capitol, Washington, D.C., 4 mars 1933). Jesajas
budskap till ett deprimerat folk är: ”Vi har inget annat att frukta när
vi fruktar Gud själv.”
Gud varnade Jesaja att inte frukta det som hans folk fruktade
utan bara frukta honom (Jes. 8:12, 13). Detta är ett viktigt tema
i Bibeln. T.ex. i Upp. 14:6–12 förkunnar tre änglar ett världsomfat-
tande budskap: frukta Gud och ge honom äran, i stället för att frukta
och ära någon jordisk odjursmakt som beskrivs i kap. 13.
Hur förstår du tanken att vi ska ”frukta” Gud, särskilt i ljuset av

budet att vi också ska älska honom (Matt. 22:37)?
Sann fruktan för Gud som är helig betyder att man erkänner honom
som den yttersta makten i världsalltet. Oavsett om man älskar ho-
nom eller inte besegrar en sådan fruktan all annan fruktan. Om han
är för dig kan ingen röra vid dig utan hans tillåtelse. Om han är emot
dig eftersom du gjort uppror mot honom kan du fly, men du kan inte
gömma dig!
Motsäger inte tanken att vi ska frukta Gud det som står i
Joh. 4:18? ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kär-
leken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den
som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.”
Det finns olika sorters fruktan. Om någon med vördnadsväckande

makt är din vän fruktar du inte den personen i bemärkelsen att
han/hon skulle skada dig. Men du har en känsla av fruktan i den
bemärkelsen att du känner till och respekterar den människans makt
och gränserna för er relation.
Som kristna ska vi inte älska det som finns i världen, det som
världens människor älskar (1 Joh. 2:15). Om vi fortsätter i samma
tankebana, kan det då finnas något som världen fruktar men
som vi som kristna inte bör frukta? Vad är det i så fall, och varför
bör vi inte frukta det? Vad finns det samtidigt som världen inte
fruktar men som vi som kristna bör frukta? Se t.ex. Matt. 10:28;
Jer. 10:2, 3.
43
”FRÅGA DE DÖDAS ANDAR …” (JES. 8:16–22)

Läs avsnittet ovan. Vad handlar det om? Vad har detta med kung
Achas att göra?
Achas var djupt involverad i en form av hednisk religion (2 Kung.

16:3, 4, 10–15; 2 Krön. 28:2–4, 23–25) som var nära sammankopp-
lad med det ockulta (jfr 5 Mos. 32:17: De offrade åt demoner; 1 Kor.
10:20). Olika aspekter av modern häxkraft har slående paralleller
med ritualer från det forntida Mellanöstern, vilket gamla utombib-
liska skrifter vittnar om. Mycket av dagens praxis inom New Age är
helt enkelt en återupprepning av dessa gamla ockulta sedvänjor.
Jesajas beskrivning av hopplösheten som är ett resultat av att man
har litat på andra andar i stället för Herren (Jes. 8:21, 22) passar väl
in på Achas (jfr 2 Krön. 28:22, 23). Jesaja hänvisar till dem som blivit
rasande och förbannade sin kung (Jes. 8:21). Detta borde ha varnat
Achas – eftersom han lett folket till det ockulta skulle de förbanna
honom. När Achas sedan dog gjorde man faktiskt ett undantag när
det gällde hans begravning på grund av att det inte fanns någon
respekt för honom: ”man lade honom inte i Israels kungars gravar”
(2 Krön. 28:27).
Vad säger dessa texter om det ockulta? 3 Mos. 20:27;

5 Mos. 18:9–14.
Avståndstagande från det ockulta handlar om lojalitet mot Gud.

1 Krön. 10:13, 14 tillämpar denna princip på kung Saul: ”Saul dog
därför att han hade varit trolös mot Herren och inte följt Herrens
befallning. Han hade också frågat en ande till råds och inte Herren;
därför dödade Herren honom och överförde kungamakten till David,
Jishajs son.”
Se dig omkring i ditt eget liv, på inflytanden runt omkring dig. På

vilka subtila sätt är du utsatt för ockulta principer och olika ut-
tryck för spiritism? Om du inte helt kan undvika dem, vad kan du
göra för att minimera deras inflytande över dig eller din familj?
44
STUDIEHJÄLP
Läs i Från mörker till ljus: ”Spiritismen”, s. 474–482.
”På hebréernas tid var det några som, i likhet med spiritisterna i vår
tid, påstod att de hade förbindelse med de döda. Men de andar som
talar genom ’andebesvärjare’ var besökare från andra världar och
förklaras av Bibeln vara ’onda andar’ (jfr. 4 Mos. 25:1–3; Ps. 106:28;
Jes. 8:19; 1 Kor. 10:20; Upp. 16:14). Att sätta sig i förbindelse med an-
devärlden var en styggelse i Herrens ögon och belades med dödsstraff
(3 Mos. 19:31; 20:27). Vår tid betraktar uttrycket trolldom med förakt.
Påståendet att människor kan få kontakt med onda andar betraktas
som lögner från en mörk tidsålder. Men spiritismen har hundratu-
sentals, ja, miljoner anhängare. Den har tagit sig in i vetenskapliga
kretsar, trängt in i kyrkosamfunden och fått ett välvilligt mottagande
i lagstiftande församlingar, ja, till och med vid furstliga hov. Detta
gigantiska bedrägeri är ingenting annat än ett återupplivande i ny för-
klädnad av den trolldomskonst och de andebesvärjelser som fördöm-
des och förbjöds i forntiden” (Ellen White: Från mörker till ljus, s. 478).
SAMTALSSTART
Har du gått vilse någon gång? Vet du varför? Hur hittade du rätt igen?
FÖRBÖN
Be i små grupper om två eller tre personer om Guds beskydd mot det
ockulta som vi kan möta i vardagen.
SAMMANFATTNING
Genom Jesajas handlingar, familj och ord gav Gud budskapet om
varning och hopp: Den enda säkra vägen är att förtrösta på att Gud
vet vad han gör. Han har både kärlek och makt att leda, skydda och
ta hand om dem som tillåter det. För dem som vänder sig till andra
makter finns det bara elände.
SAMTALSFRÅGOR
45
SAMTALSFRÅGOR
1. Samtala om temat spiritism som den dyker upp i filmer, böcker, TV och populär-
kultur. Om inget kan göras för att stoppa detta, hur kan vi göra andra uppmärk-
samma på farorna för det som många uppfattar som ofarliga företeelser och
inget annat? Varför är rätt förståelse av tillståndet i döden så viktigt för att vi
ska skyddas från dessa bedrägerier?
2. Läs Jes. 8:20. Återge det versen säger med egna ord. Låt olika personer i stu-
diegruppen läsa sina versioner högt. Vad säger Herren oss här?
3. Fundera över tanken att vi ska älska och frukta Gud på en och samma gång. På
vilka sätt härstammar vår kärlek från denna fruktan? Eller härstammar vår fruk-
tan från kärleken? Samtala om detta.
46
46
47
Ivans dag
Livet verkade perfekt tills en dag när hans rike och hans rättfärdighet, så skall
Ivan var 22 år gammal. Det började med ni få allt det andra också” (Matt. 6:33).
att han och hans mamma grälade. Sedan Ivan insåg att hans studier och till och
ringde hans hyresvärd honom och vräkte med hans familj hade blivit viktigare för
honom från lägenheten som han hyrde honom än Gud. ”Jag vill återvända till
i Kazan där han gick på universitetet. dig”, bad Ivan. ”Jag vill att du ska vara
På eftermiddagen fick Ivan veta att han nära mig.”
hade blivit underkänd i en examen. Och Från det ögonblicket började Ivan
senare samma dag blev han av med kör- sätta Gud först i allt. Han bad mycket.
kortet. Han blev stoppad av polisen, och Han läste Bibeln varje morgon och kväll.
de upptäckte att han hade obetalda böter Han blev döpt och valdes till ungdoms-
för fortkörning. ledare i församlingen.
I domstolen fick Ivan ett val. Antingen Innan Ivan gav sitt hjärta till Jesus hade
måste han betala dubbla böter samma han drivit en mycket framgångsrik fitness-
dag. Annars fick han sitta i fängelse i 15 klubb i Kazan. Efteråt slutade han med sitt
dagar. Ivan kunde inte tro vilken hemsk engagemang där och öppnade en ny som
dag han hade haft. Men medan domaren bara jobbade med barn. I en offentlig park
talade blixtrade plötsligt bilder av världens tränade han 20 barn gratis. Barnen märkte
slut och domedagen genom Ivans sinne. att Ivan älskade Jesus och började ställa frå-
”Jag har två alternativ inför domedagen”, gor. En 16-årig flicka började gå i kyrkan.
tänkte han. ”Och det valet behöver jag När Ivan hade tagit sin civilingen-
också fatta nu.” jörsexamen vid universitetet kände han
Ivan hade inte växt upp i ett kristet att Gud kallade honom till att studera
hem, men han trodde på Gud. Hans teologi för att bli pastor. Han flyttade till
mamma hade blivit kristen när Ivan var Zaoksky Adventist University. Där är han
tonåring, och i ett år hade han deltagit snart klar med sina studier. Varje sommar
i möten i en liten grupp med henne och återvänder han till Kazan för att träna
andra adventister. Men sedan kom han in barn i fitness och uppmuntra dem att bli
på universitetet och glömde Gud. goda medborgare. Han organiserar t.ex.
I rätten hade Ivan lyckligtvis råd att aktiviteter för att hjälpa samhället som att
betala böterna och slippa fängelsestraff, plocka upp sopor från stadens gator.
och han fick tillbaka sitt körkort. Det har gått fem år sedan Ivans hemska
Men berättelsen tar inte slut där. Ivan dag. ”När det hände tyckte jag verkligen
blev sjuk och låg till sängs i tre dagar med att det var en hemsk dag”, minns Ivan.
hög feber. När han kände sig lite bättre ”Men idag ser jag på den som den mest
öppnade han Bibeln. En vers i Matteus- underbara dagen i mitt liv eftersom Gud
evangeliet talade till honom: ”Sök först använde den för att rädda mig.”
48
5 Fredsfursten
”Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och
detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste”
(Jes. 9:6).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 9:1–5; 9:6, 7; 9:8–10:34; 11; 12:1–6.
INLEDNING
”Dr Robert Oppenheimer, som ledde utvecklingen av den första atom-
bomben, vittnade inför en kongresskommitté [i USA]. De frågade
honom om det fanns något försvar mot vapnet. ’Javisst’, svarade den
store fysikern.
’Och det är … ’
Dr Oppenheimer såg på den tysta, förväntansfulla publiken och
sade mjukt: ’Fred’ ” (sammanställt av Paul Lee Tan: Encyclopedia
of 7,700 Illustrations: Signs of the Times, Rockville, Md.: Assurance
Publishers, 1979, s. 989).
Fred är en diffus dröm för mänskligheten. Man har uppskattat att
sedan början av den nedskrivna historien har det varit fred i världen
bara ungefär 8 % av tiden. Under dessa år har åtminstone åttatusen
överenskommelser brutits (Paul Lee Tan, s. 987, modifierat). Under ett
halvt sekel efter första världskriget, som var tänkt vara ett krig som skulle
göra slut på alla krig, rådde det fred under två minuter för varje år av krig.
I sitt testamente från 1895 bestämde Alfred Nobel att en del av
arvet efter honom skulle användas till ett pris till dem som på ett
anmärkningsvärt sätt bidrar till fred. Men under de senaste åren har
även några av dem som vunnit Nobels fredspris varit inblandade i
våldsamma konflikter.
Den här veckan ska vi läsa om den enda som kan komma med sann
och bestående fred.

49
SLUTET PÅ ELÄNDET FÖR GALILEEN

(JES. 9:1–5)
Varför börjar Jes. 9:1 med ordet ”Men” som antyder en kontrast
till det föregående?
Jes. 8:21, 22 beskriver det hopplösa tillståndet hos dem som vänder
sig till det ockulta i stället för den sanne Guden: ”överallt råder
nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning”
(Jes. 8:22), vart de än ser. Men det ska komma en tid då ”natten skall
vika där ångest nu råder” (Jes. 9:1). Folket i området kring Galileen
lyfts här fram som mottagare av den särskilda välsignelsen av ”ett
stort ljus” (Jes. 9:2). Folket ska föröka sig och glädjas eftersom Gud
brutit ”förtryckarens piska” (Jes. 9:4).
Området kring Galileiska sjön beskrivs här eftersom det var
bland de första områdena i Israel som intogs. Som svar på Achas
begäran om hjälp intog Tiglath-Pileser III Galileen och områdena
som tillhörde Israel på andra sidan Jordan, förde bort en del av
folket till fångenskap och gjorde områdena till assyriska provin-
ser (2 Kung. 15:29). Jesajas budskap var att de som först tillfångatogs
skulle vara de första som fick se befrielsen.
Vem använder Gud för att befria sitt folk? Jes. 9:6, 7.
När och hur gick profetian i Jes. 9:1–5 i uppfyllelse? Matt. 4:12–25.
Det är ingen tillfällighet att Jesus tidiga verksamhet skedde i

Galileen, där han gav människor hopp genom att förkunna de goda
nyheterna om Guds rike och genom att hela människor och även
befria besatta från ockultismens slaveri (Matt. 4:24).
Här ser vi ett perfekt exempel på hur Bibeln tar händelser från
Gamla testamentets tid och använder dem som förebilder för något
som händer på Nya testamentets tid. Herren blandar bilder från
en tidsperiod med bilder från en annan, som i Matt. 24, där Jesus
smälte samman Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. med förstörelsen
vid världens slut.
Anta att någon frågar dig: Vad har Jesus befriat dig från? Vad
skulle du då svara? Vilket personligt vittnesbörd skulle du ge om
Kristus kraft i ditt liv?
50
ETT BARN FÖR OSS (JES. 9:6, 7)

Här har vi den tredje speciella födelsen i Jesajas bok. Den kommer efter
beskrivningen av Immanuels och Maher shalal hash bas födelse.
Vad är det som är speciellt kring barnet i dessa verser? Jes. 9:6, 7.
Lägg märke till att denne befriare har flera namn/epitet som beskri-
ver honom på olika sätt. I det forntida Mellanöstern hade kungar och
gudomligheter många namn för att visa sin storhet.
Han är ”underbar” (nuB), precis som en ängel från Herren beskrev
sitt eget namn för Simsons far som ”underbart” (Dom. 13:18, nuB;
samma hebreiska rot) och sedan steg upp till himlen i lågan från off-
ret på Manoachs altare (Dom. 13:20). Därmed pekade han fram mot
Jesus offer av sig själv mer än tusen år senare.
Han sägs vara gudomlig, ”Mäktig Gud” (nuB), och evig Skapare,
”Evig Fader” (nuB). (Se Luk. 3:38: ”… Adam, son till Gud”).
Han är en kung av Davids dynasti; hans rike och fred ska vara
för evigt.
Utifrån dessa attribut, vem endast kan detta barn vara?

Se Luk. 2:8–14.
Det finns de som har försökt identifiera honom med kung Hiskia,
men beskrivningen överskrider alla vanliga människor. Den stäm-
mer bara på en: Jesus Kristus, Guds Son och Skaparen (Joh. 1:1–3, 14;
Kol. 1:15–17; 2:9; Heb. 1:2), som föddes åt oss för att rädda oss och
ge oss frid. Han har fått all makt i himlen och på jorden, och han är
alltid med oss (Matt. 28:18–20). Medan han behöll sin gudomlighet
blev han också människa för all tid och kan alltid förstå våra svagheter
(Heb. 4:15). ”Ty ett barn har fötts, en son är oss given” … för alltid!
”När Kristus kom till vår värld var Satan redo och satte sig emot
varje centimeter av framgång på hans stig från krubban till Golgotha.
Satan hade anklagat Gud för att kräva självförnekelse av änglarna
när han inte själv visste någonting om vad det innebar och när han
inte själv gjorde några självuppoffringar för andra. Detta var en an-
klagelse som Satan riktade mot Gud i himlen. Efter att den onde utvi-
sats från himlen utmanade han ständigt Herren med krav på tjänster
som han inte skulle ha utfört. Kristus kom till världen för att bemöta
dessa falska anklagelser och för att uppenbara Fadern” (Ellen White:
Selected Messages, bok. 1, s. 406, 407).
Vad säger detta citat oss om Guds karaktär?
51
GUDS VREDES PISKA (JES. 9:8–10:34)

Detta textavsnitt förklarar Jes. 9:1–5 som förutsäger befrielsen av det
eländiga, ängsliga folket som hade litat på det ockulta och blivit offer
för ett militärt anfall och förtryck: ”förtryckarens piska bryter du
sönder, som den dag då Midjan besegrades” (Jes. 9:4).
Läs om Guds folks lidanden i texterna ovan. Jämför med förbannel-

serna i 3 Mos. 26:14–39. Varför straffade Gud sitt folk stegvis i stäl-
let för på en gång? Vad antyder detta om hans karaktär och mål?
Hade Gud velat förgöra sitt folk kunde han ha överlämnat dem åt
assyrierna på en gång. Men han är tålmodig ”eftersom han inte vill
att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig”
(2 Pet. 3:9). Som på domartiden lät nu Gud Juda och Israels folk
uppleva några konsekvenser av sin dårskap så att de skulle förstå vad
de gjorde och få en chans till ett bättre val. När de höll fast vid sin
ondska och förhärdade sina hjärtan mot honom och hans vädjanden
som han sände genom sina budbärare drog han bort sitt beskydd.
Men de fortsatte att göra uppror. Denna cykel upprepades i en nedåtgå-
ende spiral tills det inte fanns någonting mer Gud kunde göra.
Läs Jes. 9:8–10:2. Vilka synder är folket skyldiga till? Mot vem?
Vem är skyldig bland dem?
Det vi ser här och i hela Bibeln är den fria viljans verklighet. Gud
gjorde människorna fria (det var förutsättningen för att människorna
verkligen skulle kunna älska honom). I friheten ingår möjlighet att
göra fel. Nu och då försöker Gud övertala oss genom att visa sin kär-
lek och karaktär, men han låter oss också möta frukten av våra felak-
tiga beslut, t.ex. smärta, lidande, fruktan, olyckor osv. för att hjälpa
oss att inse vad det leder till om vi vänder oss bort från honom. Men
hur ofta får inte ens dessa saker människor att lägga bort synden och
komma till Herren! Den fria viljan är underbar; vi skulle inte kunna
vara människor utan den. Men ve dem som använder den fel.
Har du upplevt att lidande i ditt liv har kunnat vända livet i en
positiv riktning?
52
ROT OCH GREN I ETT (JES. 11)

Vem är ”grenen” som ”skall växa ur Jishajs avhuggna stam” i
Jes. 11:1? Se även Sak. 3:8; 6:12.
Jes. 11:1 plockar upp bilden av ett avhugget träd från 10:33, 34.
”Jishajs avhuggna stam” representerar tanken att Davids (Jishajs
sons) dynasti skulle mista sin makt (Dan. 4:10–17, 20–26). Men en
”gren” skulle växa ur den uppenbarligen dömda ”stammen”, dvs. en
härskare från Davids ätt.
Varför kallas den nya härskaren från Davids släkt för ”Jishajs rot”
(Jes. 11:10)? Hur ska det förstås? Upp. 22:16.
Beskrivningen stämmer bara på Jesus Kristus, som är både ”Davids

rot och hans ättling” (Upp. 22:16). Kristus kom från Davids ätt
(Luk. 3:23–31), som härstammade från Adam. Adam var i sin tur
”son till Gud” (Luk. 3:38) i bemärkelsen att Kristus hade skapat
honom (se Joh. 1:1–3, 14). Alltså är Kristus Davids förfader likaväl
som hans ättling!
På vilka sätt upphäver den nye härskaren från Davids släkt de

onda effekterna av synd och avfall? Jes. 11.
Han tänker och agerar i harmoni med Herren, dömer rätt, straffar de
onda och inför fred. När han tar över ska Herren föra tillbaka, åter-
upprätta och ena en trogen rest av Israel och Juda (jfr Jes. 10:20–22).
Det ska finnas en stark, enad monarki som på kung Davids tid. Den
monarkin slog filisteerna och andra folk. Men den nye Härskaren
ska bli större än David i och med att han ska återupprätta fred inom
själva skapelsen: rovdjuren ska inte längre jaga, och de ska leva i fred
med sitt tidigare byte (Jes. 11:6–9).
Talar Jes. 11 bara om Kristus första ankomst, bara om hans andra

ankomst, eller båda två? Se på profetian och markera vilka ställen
som talar om vilken ankomst.
I Jes. 11 presenteras Jesus båda ankomster som en bild. De binds

samman eftersom de är två delar av en helhet, som två sidor av en
jämn plan. För att frälsningsplanen ska fullföljas förutsätter den de
båda ankomsterna: den första som redan har inträffat, och den andra
som vi väntar på som uppfyllelsen av allt vårt hopp som kristna.
Vad fullföljde Kristus vid sin första ankomst? Varför ger det oss en
sådan förvissning om hans andra ankomst? Vad är syftet med den
första ankomsten om den inte resulterar i den andra?
53
”DU GAV MIG TRÖST” (JES. 12:1–6)

Jes. 12 är en kort psalm, en lovsång, till Gud för hans nådiga och
mäktiga tröst. Psalmen presenteras som om den sjöngs av en av dem
som räddats från fångenskapen. Den jämför räddningen med den
utlovade befrielsen av hebreerna från Egypten i 2 Mos. (se Jes. 11:16).
Psalmen liknar Moses och israeliternas sång när de räddades från
faraos armé vid Sävhavet (se 2 Mos. 15).
Jämför denna sång med Upp. 15:2–4, Moses och Lammets sång.
Vad lovprisar de båda Gud för?
Jes. 12:2 är nära att identifiera den kommande befriaren med Jesus.
Den säger: ”Gud är min räddning” och ”han räddade mig”. Namnet
Jesus betyder ”Herren räddar/är räddning” (jfr Matt. 1:21).
Vad betyder tanken i namnet Jesus, att Herren är räddning?
Herren räddar inte bara (Jes. 12:2), utan han själv är räddning. Israels
Heliges närvaro mitt ibland oss (Jes. 12:6) är allting för oss. Gud är
med oss! Jesus inte bara gjorde under utan han ”blev människa och
bodde bland oss” (Joh. 1:14; kursiv tillagd). Han bär inte bara våra
synder på korset utan han blev synd för vår skull (2 Kor. 5:21). Han
stiftar inte bara fred utan han är vår fred/frid (Ef. 2:14).
Inte undra på att ”folken [ska] söka sig till Jishajs rot, till honom
som står som ett fälttecken för alla folk” (Jes. 11:10). När han lyfts
upp på korset drar han alla till sig (Joh. 12:32, 33)! En rest ska vända
om till ”Gud, den Mäktige” (Jes. 10:21, FB), som är det Barn som
fötts åt oss, ”Fredsfursten” (Jes. 9:6).
Fundera ytterligare över tanken att Jesus är vår räddning. Läs

Rom. 3:24. Det står att Jesus har friköpt oss: det är något som
skedde i honom, och det är genom Guds nåd vi också kan få del av
den återlösningen. Återlösningen som var i honom blir alltså vår
genom tron, inte genom gärningar, eftersom våra gärningar inte
är goda nog för att friköpa oss. Bara genom vad Kristus gjorde och
som han tillräknar oss genom tron kan vi bli friköpta. På vilket sätt
ger denna sanning dig hopp och frälsningsvisshet, särskilt när du
känner dig överväldigad av din egen känsla av ovärdighet?
54
STUDIEHJÄLP
”En jordisk far älskar sin son. Han ser in i sitt lilla barns ansikte och
oroar sig när han tänker på livets faror. Han längtar efter att kunna
skydda sin son mot Satans makt och vill bevara honom från frestelse
och kamp. Gud överlämnade sin enfödde Son till en ännu bittrare
strid och en ännu mer fruktansvärd risk. Han gjorde det för att
livets väg skulle öppnas i trygghet för våra barn. ’Detta är kärleken’
(1 Joh. 4:10)” (Ellen White: Messias, s. 40).
”Kristus var den som gick med på att uppfylla villkoren som var
nödvändiga för människans frälsning. Ingen ängel, ingen människa
var tillräcklig för det stora verk som skulle genomföras. Människo-
sonen ensam måste lyftas upp; för bara en oändlig natur kunde åta
sig frälsningens process. Kristus lät sig kopplas till de illojala och syn-
diga, ta del av människans natur, ge sitt eget blod och göra sig själv
till ett syndoffer. I himlens råd mättes människans skuld, vreden mot
synden uppskattades, och ändå meddelade Kristus sitt beslut att ta på
sig ansvaret för att uppfylla villkoren varigenom hopp skulle kunna
ges det fallna människosläktet” (Ellen White: The Signs of the Times,
5 mars 1896).
SAMTALSSTART
Är det lättare att höra den heliga Andens röst som manar till omvän-
delse när vi hamnar i livets mörka dalar än när livet flyter på och allt
är solsken och gröna ängar?
FÖRBÖN
Be om fred i världens konfliktområden och frid i våra egna liv.
SAMMANFATTNING
Jesajas namn betyder ”Jahves frälsning”. På hans tid lovade Gud
resten av sitt kvarvarande folk frälsning från förtrycket som skulle
komma över dem som resultat av det nationella avfallet. Denna
profetia om hopp finner sin yttersta uppfyllelse i Jesus, vars namn
betyder ”Herren räddar”.
SAMTALSFRÅGOR
55
SAMTALSFRÅGOR
1. Som vi såg i Jes. 11 presenterade Herren Kristus båda ankomster i en bild. Det-
ta kan förklara, åtminstone delvis, varför vissa människor som tillhörde Kristus
eget folk inte tog emot honom vid hans första ankomst. De förväntade sig ju
att han skulle göra sådant som inte ska ske förrän vid hans andra ankomst. Vad
säger detta oss om hur viktigt det är att vi har rätt förståelse av Kristus an-
komster? Hur kan felaktiga uppfattningar, t.ex. om hans andra ankomst, göra
människor mottagliga för Satans bedrägerier i den sista tiden? (Se Ellen White:
Från mörker till ljus, kap. 39).
56
56
57
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 6 FEBRUARI 2021
Gud räddade Fatima

och hennes väninna
När den första explosionen kom i juli 2020, mötte dem när de kom upp ur källaren en
före den stora explosionen som förstörde bra stund senare var som en mardröm.
stora delar av Beirut, befann sig Fatima Kunde detta verkligen ha hänt i ett land
och hennes väninna i en affär i Beirut. som Fatima idag ser som sitt andra hem,
Fatima är flykting från Syrien. Hon ett fredligt land, ett land som är vack-
arbetar på ADRA:s lärcenter för 150 ert och en sådan kontrast till hennes
flyktingbarn, och hon och hennes vä- krigshärjade Syrien! Där och då var kvin-
ninna skulle ner till staden för att handla norna säkra på att det var bomber som
lite undervisningsmaterial innan skolan hade regnat över Beirut.
började. Tanken var att Fatimas väninna Hon och väninnan tog sig så fort de
skulle vara vid lärcentret just den dagen kunde till lärcentret, och scenen som
för att hjälpa till att ställa allt i ordning. mötte dem där var förfärande! ADRA:s
Men istället hade Fatima övertalat henne lärcenter ligger 15 km från explosionens
att följa med ner till staden först, och att epicentrum, men borden där fyra- till
de tillsammans skulle börja ställa iord- sjuåringarna normalt brukade sitta var
ning dagen efter. täckta av glassplitter och förstörelse! Tan-
När den första smällen hördes fick ken på att barnen kunde ha varit där när
Fatima en flashback till tiden då hennes detta hände eller att de själva först hade
hem i Syrien förstördes av bomberna. planerat att arbeta där just den dagen
Hon och familjen förlorade allt. Det sände kalla kårar genom de båda kvin-
var därför de befann sig i Libanon som norna. Där de stod tackade de Gud, både
flyktingar, ett land där det finns över för att han hade räddat dem när de var
1,5 miljoner flyktingar bland en inhemsk mitt i händelsernas centrum och för att
befolkning på fyra miljoner människor. barnen inte hade varit där. Om de hade
Kvinnorna hade tänkt gå till en an- varit det skulle många av dem ha blivit
nan affär men hade bestämt sig för att skadade eller kanske dödade!
besöka denna butik först, en affär som ”Jag ber att Gud ska hjälpa Libanon
visade sig ha en källare. När Fatima och våra barn som ser lärcentret som sin
hörde den första explosionen blev hon andra familj. Här känner de trygghet.
förlamad i en bråkdel av en sekund. Här kan de få en någorlunda normal
Sedan tog hon reflexmässigt snabbt med vardag, och här kan de bearbeta sina
sig sin väninna ner i källaren. När nästa traumatiska upplevelser. Detta blir ännu
explosion kom var de i säkerhet, trots att viktigare nu när denna explosion har
affärer och hus runt omkring dem blev drabbat ett land de ansett som fredligt”,
fullständigt söndertrasade. säger Fatima, som själv är fast besluten
Hur länge de befann sig i källaren är att hjälpa barnen att få tillbaka hoppet
svårt att säga. Men den förödelse som om en bättre framtid.
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | LIBANON
58
6 Att spela Gud
INFÖR SABBATEN DEN 6 FEBRUARI 2021
”Se, detta är vår Gud, den räddare vi hoppades på. Detta är Herren som vi
hoppades på, låt oss jubla av glädje, han kom till vår räddning” (Jes. 25:9).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 13; 14; 24–27.
INLEDNING
”Efter att en pastor hade hållit en inträngande predikan om högmod
väntade en kvinna som lyssnat på honom och berättade att hon plåga-
des och ville bekänna en stor synd. Pastorn frågade vad det var för synd.
Hon svarade: ’Högmodets synd, för jag satt en timme framför spe-
geln för några dagar sedan och beundrade min skönhet.’
’Jaså’, svarade pastorn. ’Det var inte en högmodets synd utan en
fantasins synd’ ” (C. E. MaCartney, sammanställt av Paul Lee Tan,
Encyclopedia of 7700 Illustrations: Signs of the Times, s. 1100).
Ända sedan synden uppstod i en mäktig ängels hjärta har högmo-
det inte respekterat verklighetens gränser (varken hos änglar eller hos
människor). Ingenstans verkar detta problem vara värre än hos dem
som omhuldar ett andligt högmod, en mycket sorglig egenskap hos
varelser som är så fördärvade att deras frälsning bara kan finnas i
någon annans gärning för dem.
Den här veckan ska vi bland annat se på högmodets och självupp-
höjelsens ursprung, de två ursynderna.
Studiematerial för den 31 januari – 6 februari 2021

59
FOLKENS DOM (JES. 13)

Jes. 13:1 börjar med att nämna Jesaja som författare (jfr 1:1; 2:1). Det
verkar också påbörja en ny del av hans bok. Kapitlen 13–23 innehål-
ler domsord mot olika nationer. Vi ska se på dem.
Varför börjar profetiorna mot nationerna med Babylon?
Jes. 10:5–34 har redan meddelat en dom över Assyrien, som ut-
gjorde det största hotet på Jesajas tid. Jes. 14:24–27 upprepar kort
Herrens plan att krossa Assyrien, men kap. 13–17 handlar mest om
andra hot, varav Babylonien är det viktigaste.
Babylonien gynnades av ett rikt kulturellt, religiöst och poli-
tiskt arv. Senare växte det fram som en supermakt som besegrade
Juda och förde folket i exil. Men utifrån ett mänskligt perspektiv
på Jesajas tid var det inte alldeles uppenbart att Babylonien skulle
hota Guds folk. Under en stor del av Jesajas verksamhet härskade
Assyrien över Babylon. Från 728 f.Kr. när Tiglath-Pileser III intog
Babylonien och utropades som kung över Babylonien under regent-
namnet Pul (se 2 Kung. 15:19; 1 Krön. 5:26) återerövrade de assyris-
ka kungarna Babylonien flera gånger (710, 702, 689 och 648 f.Kr.).
Men Babylonien blev till slut en stor supermakt i regionen som kom
att förstöra Judariket.
Läs Jes. 13. Lägg märke till det starka språkbruket. Varför gör
den kärleksfulle Guden detta eller tillåter att det händer? Visst
drabbas också många oskyldiga (Jes. 13:16) av lidande! Hur för-
står vi att Gud handlar på det sättet? Vad säger dessa texter och
alla texter i Bibeln som talar om Guds vrede mot synd och ondska
oss om syndens och ondskans hemska natur? Är inte det faktum
att kärlekens Gud agerar på detta sätt tillräckligt belägg för oss
för att visa hur ond synden är? Vi måste komma ihåg att det är
Jesus som talar dessa varningens ord genom Jesaja, samme Jesus
som förlät, helade, vädjade och manade syndarna att vända om.
På vilket sätt har du själv kommit att förstå denna aspekt av den
kärleksfulle Guden? Fråga dig själv också: Kan denna vrede fak-
tiskt härstamma från hans kärlek? I så fall, hur? Eller se på det
utifrån ett annat, korsets, perspektiv, där Jesus själv bar världens
synd, led mer än någon någonsin lidit, även mer än de ”oskyldiga”
som lidit p.g.a. folkets synder. På vilket sätt kan Kristus lidande
på korset bidra till svar på dessa svåra frågor?
60
MÅNDAGEN DEN 1 FEBRUARI
DEN GAMLA STORA STADEN BABYLON

(JES. 13:2–22)
År 626 f.Kr. återupprättade den kaldeiske kungen Nabopolassar den

babyloniska härligheten genom att göra sig själv till kung i Babylon.
Den nybabyloniska dynastin började i och med att Assyrien (och
Medien) besegrades. Hans son Nebukadnessar II var kungen som
erövrade Juda och förde folket till exil.
Vad blev till sist slutet för det babyloniska riket? Se Dan. 5.
År 539 f.Kr. erövrade persern Kyros Babylon för det medopersiska

riket (se Dan. 5). Då miste staden sin självständighet för alltid.
År 482 f.Kr. tryckte Xerxes I brutalt ner ett babyloniskt uppror mot
det persiska styret. Han avlägsnade huvudguden Marduks staty och
tydligen skadade han vissa befästningar och tempel.
Alexander den store erövrade Babylon från perserna år 331 f.Kr.
utan någon strid. Trots hans kortlivade dröm att göra Babylon till sin
östliga huvudstad minskade stadens betydelse successivt under flera
årtionden. Omkring 198 e.Kr. fann den romerske kejsaren Septimus
Severus Babylon helt öde. Den stora staden övergavs och förföll. Idag
finns några irakiska byar på delar av den forna staden, men de har
inte återuppbyggt själva staden.
Domen över Babylon som beskrivs i Jes. 13 befriar Jakobs ättlingar
som har förtryckts av Babylon (Jes. 14:4–6). Händelsen som åstad-
kom detta var Kyros erövring av Babylon år 539 f.Kr. Även om han
inte förstörde staden var detta början på slutet för Babylonien, som
aldrig mer hotade Guds folk.
Jes. 13 dramatiserar Babylons fall som Guds dom. Krigarna som
intar staden är Guds agenter (Jes. 13:2–5). Tiden för domen kallas för
”Herrens dag” (Jes. 13:6, 9), och Guds vrede är så stark att den drab-
bar stjärnorna, solen, månen, himlen och jorden (Jes. 13:10, 13).
Jämför Dom. 5 där Deboras och Baraks sång beskriver hur
Herren träder fram med en jordbävning och regn från himlen
(Dom. 5:4). Dom. 5:20, 21 beskriver det som om delar av naturen
och stjärnorna krigar mot den främmande förtryckaren.
Föreställ dig att någon som bor i Babylon vid tiden för dess största
härlighet läser dessa ord i Jes. 13, särskilt 13:19–22. Hur dårak-
tiga och omöjliga låter inte orden! Vilka andra profetior som inte
gått i uppfyllelse verkar dåraktiga och omöjliga för oss nu? Varför
skulle det ändå vara dåraktigt att förkasta dem som omöjliga?
61
TISDAGEN DEN 2 FEBRUARI
BERGETS ”KUNG” FALLER (JES. 14)

Babylons fall (Jes. 13) befriar Guds folk (Jes. 14:1–3). Som en reaktion på
den händelsen uttrycker Jes. 14:4–23 ett bildligt hån (se även Mika 2:4;
Hab. 2:6) mot Babylons kung. Det är uppenbarligen poetiskt, inte avsett
som bokstavligt, eftersom det skildrar hur döda kungar hälsar på sin nya
kollega i dödsriket (Jes. 14:9, 10), där maskar och likmaskar är hans bädd
(Jes. 14:11). Detta är helt enkelt Herrens dramatiska sätt att tala om för
den stolte kungen att han ska bli förödmjukad, precis som andra högmo-
diga kungar före honom. Det är ingen kommentar om de dödas tillstånd!
Hur kan Jes. 14:12–14 tillämpas på kungen av Babylonien?
De babyloniska kungarna led inte av någon brist på självförtroende

(Dan. 4, 5). Men att sträva efter att ”bli som den Högste” (Jes. 14:14)
bör vara bortom även det mest extravaganta egot. Kungarna gjorde
anspråk på starka relationer till sina gudar men var ändå underkas-
tade dem. Detta demonstrerades dramatiskt varje år på den femte
dagen av det babyloniska nyårsfirandet då kungen förutsattes lägga
av sig sina kungliga emblem innan han nalkades Marduks staty för
att hans kunglighet skulle återbekräftas. Tanken att ersätta ens en
mindre gud skulle ha betraktats som tokig och självskadande.
Liksom i Jes. 14 identifieras också i Hes. 28 en härskare i en stad som
utmanar himlen i sin arrogans. Även här går beskrivningen bortom en
jordisk monarks och det blir tydligare vem Gud syftar på. Den stolte
potentaten var i Edens trädgård; han var en smord, beskyddande kerub
på Guds heliga berg; han var fullkomlig från den dag då han skapades
fram tills att synd fanns hos honom. Han kastades ut av Gud, och till
slut kommer han att utplånas i eld (Hes. 28:12–18). Om de här uttrycken
tillämpas på någon mänsklig varelse är de så fantasifulla att de i det när-
maste mister sin mening. Men Upp. 12:7–9 talar om en mäktig varelse
som kastades ut ur himlen med sina änglar: ”den stora draken, ormen
från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela
världen” (Upp. 12:9), och som bedrog Eva i Eden (1 Mos. 3).
Satan har en högmodig fantasi: ”Du blev högmodig och sade:
’Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet. Men även om
du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud”
(Hes. 28:2). Till skillnad från Kristus kommer Satans död att visa
att han inte är någon gud. Han kommer att gå under mitt i eldsjön
(Upp. 20:10) och aldrig hemsöka universum igen.
Jämför Jes. 14:13, 14 med Matt. 11:29; Joh. 13:5 och Fil. 2:5–8.
Vad säger denna kontrast oss om Guds karaktär i motsats till
Satans? Vad säger kontrasten oss om hur Herren ser på högmod,
arrogans och självupphöjelse?

62
ONSDAGEN DEN 3 FEBRUARI
HIMLENS PORT (JES. 13, 14)

I Jes. 14 blandas hån mot Satan, den fallna ”lysande stjärnan, gry-
ningens son” (Jes. 14:12) med hån mot Babylons kung. Varför? Jäm-
för Upp. 12:1–9, där odjuret identifieras med Satan (Upp. 12:9) som
försöker förgöra barnet så snart det föds. I Upp. 12:5 är barnet helt
klart Kristus. Men det var kung Herodes som försökte döda Jesus
när han var ett litet barn (Matt. 2). Odjuret är både Satan och den
romerska makten som Herodes representerar, eftersom Satan verkar
genom mänskliga agenter. På liknande sätt var Satan makten bakom
Babylons kung och Tyros furste.
Varför syftar ”Babylon” senare på Rom (1 Pet. 5:13) och en ond

makt när uttrycket används i Uppenbarelseboken (Upp. 14:8;
16:19; 17:5; 18:2, 10, 21)?
Likt det bokstavliga Babylon är Rom och Uppenbarelsebokens ”Ba-

bylon” högmodiga, våldsamma makter som förtrycker Guds folk. Se
särskilt Upp. 17:6: ”berusad av blodet från de heliga.” De gör uppror
mot Gud, en tanke som finns i själva namnet ”Babylon”. I det babylo-
niska språket betyder namnet bab ili ”guds/gudars port” och syftar på
tillträde till det gudomliga. Jämför 1 Mos. 11 där människorna byggde
Babels (Babylons) torn för att de genom sin makt skulle nå upp till den
gudomliga nivån och få immunitet mot allt ansvar inför Gud.
När Jakob vaknade ur sin dröm om stegen som förband himlen
med jord utropade han: ”Detta är en plats som väcker bävan, det
måste vara Guds boning, här är himlens port” (1 Mos. 28:17). Lägg
märke till ”himlens port”, en plats där det fanns tillträde till det
gudomliga. Jakob gav platsen namnet ”Betel”, ”Guds hus”.
”Himlens port” i Betel och ”guds/gudars port” i Babylon var
motsatta vägar till det gudomliga. Jakobs stege härstammade från
himlen; den uppenbarades från ovan av Gud. Men Babylon med sina
torn och ziggurattempel byggdes av människor, från jorden uppåt.
Dessa motsatser representerar motsatta vägar till frälsning: Guds
nåd som han initierat kontra mänskliga gärningar. All sann tro grun-
dar sig på en ödmjuk Betel-modell: ”Ty av nåd är ni frälsta genom
tron, inte av er själva, Guds gåva är det” (Ef. 2:8). All falsk religion,
inklusive legalism och ”sekulär” humanism, är grundad på Babylons
högmodiga modell. För kontrasten mellan de två, se Jesus liknelse
om farisén och tullindrivaren (Luk. 18:9–14).
Ett mänskligt bygge som sträcker sig mot himlen och en himmelsk
stege som sänker sig till jorden. Två motsatta sätt att se på räddning-
en. Varför är det dåraktigt att fästa sitt hopp vid mänsklig framgång?
63
TORSDAGEN DEN 4 FEBRUARI
SIONS SLUTGILTIGA SEGER (JES. 24–27)

Efter förutsägelserna mot enskilda nationer i Jes. 13–23 beskriver
Jes. 24–27 i världsomfattande skala den slutgiltiga segern över Guds
fiender och befrielsen av hans folk.
Varför liknar Jesajas beskrivning av jordens ödeläggelse (Jes. 24)

Johannes beskrivning av händelser i samband med de tusen åren
efter Jesus andra ankomst (Upp. 20)?
I Jes. 13–14 gäller vissa delar av profetian om det bokstavliga Ba-

bylon även senare makter, och ”kungen av Babylon” representerar
mänskliga härskare bakom vilka Satan själv finns. Budskapet att
Babylon har fallit (Jes. 21:9) kan upprepas i en senare tid (Upp. 14:8;
18:2, FB, nuB), och Satan utplånas slutgiltigt efter Kristus andra an-
komst (Upp. 20:10). Det bokstavliga Babylons förstörelse var en dom
på ”Herrens dag” (Jes. 13:6, 9), men en annan ”Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda” (Joel 2:31; Mal. 4:5; jfr Sef. 1:7).
På ett liknande sätt går profetens syn i Jes. 24 igenom omstän-
digheter som är kända från den tid då ” månen [skall] blygas och
solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i
Jerusalem” (Jes. 24:23). Utan tvekan tänkte Jesaja att synen gällde
det Jerusalem han kände till, men Uppenbarelseboken förklarar att
den faktiskt går i uppfyllelse i det nya Jerusalem (Upp. 21:2). ”Och
staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet
lyser över den, och Lammet är dess lampa” (Upp. 21:23).
Ska Gud verkligen förgöra de onda?
Se på Jes. 28:21 där Guds förstörande gärning är ”underlig”. Den är

underlig för honom, eftersom han inte vill det men det blir ändå en
gärning, eller handling. Det är sant att synden för med sig självför-
störelsens säd (Jak. 1:15). Men eftersom Gud har den yttersta makten
över liv och död och bestämmer tid, plats och tillvägagångssätt för
den slutgiltiga förstörelsen (Upp. 20) är det meningslöst att hävda att
han gör slut på synden på ett passivt sätt genom att helt enkelt låta
orsak och verkan få sina naturliga konsekvenser.
Vad vi ser i Jes. 24–27 ser vi också återspeglat i hela Bibeln: oav-
sett lidande, smärta och förödelse nu kommer Guds godhet till slut
att segra över ondskan. Vad är därför det enda vi kan göra om vi
själva vill få del av den slutgiltiga segern? Ords. 3:5–7; Rom. 10:9.
64
FREDAGEN DEN 5 FEBRUARI
STUDIEHJÄLP
”Frågan uppstår: Hur sker det då? Blir vi frälsta genom att uppfylla
vissa kriterier? Vi kommer aldrig till Kristus genom att uppfylla
olika kriterier. Så om vi kommer till Kristus, vilka villkor måste då
uppfyllas? Villkoret är att vi har en levande tro, och genom den gör
vi helt och hållet anspråk på en korsfäst och uppstånden Frälsares
blod. När vi gör det utför vi rättfärdighetens gärningar. Men när Gud
kallar syndaren i vår värld och inbjuder honom finns där inga villkor.
Han dras av Kristus inbjudan, och nu behöver han bara svara på den
kallelsen för att komma till Gud. Syndaren kommer, och när han
kommer lägger Gud i hans sinne bilden av Kristus som har korsfästs
på Golgotas kors. Då finns där en kärlek bortom allt som han kan
föreställa sig, och han griper tag i den” (Ellen White: Manuscript
Releases, vol. 6, s. 32).
SAMTALSSTART
När förstod du att du var frälst? Vad var det som fick Guds nåd att
beröra dig och sjunka in hos dig? Berätta gärna för gruppen.
FÖRBÖN
Dela med er om områden i era liv där ni önskar kunna förtrösta mer
på Guds nåd. Be för varandra.
SAMMANFATTNING:
Jesaja såg att efter Assyrien skulle Babylon erövra Juda. Han
såg också hur övermänskliga härskare i den här världens mörker
(Ef. 6:12) verkar genom Guds mänskliga fiender och arrogant spelar
Gud. Men trots det skulle Herren definitivt segra och föra in evig frid
på vår plågade planet.
SAMTALSFRÅGOR
65
SAMTALSFRÅGOR:
1. Se på citatet av Ellen White ovan; läs det i samband med onsdagens studium. Vad
säger hon oss här? Lägg märke till det hon säger om båda delarna av den kristna
vandringen: tro och sedan gärningar. Vilken skillnad gör hon mellan dem?
2. Varför är högmod och arrogans så farliga synder? Varför är de så svåra att bli av
med? På vilket sätt kan det vara en effektiv kur mot högmod och arrogans att
stanna vid korset och vad det står för (det enda sättet för alla att rädda sig)?
3. S
er Jesaja något hopp för folket eller andra nationer? Se t.ex. Jes. 25:3, 6; 26:9
(jfr Upp.19:9).
66
66
67
Kyrkan istället för skolan

En lördagseftermiddag var elvaåriga Men sedan flyttade några barn i
Jelena på väg hem från skolan i staden församlingen och deras familjer. Andra
Dmitrovgrad i Ryssland. Plötsligt kom barn slutade att gå i kyrkan. Jelenas
hon att tänka på hur hon brukade gå i mamma slutade att gå i kyrkan. Till och
kyrkan på lördagarna. Hon hade inte med Jelena gick inte dit varje sabbat.
tänkt på kyrkan på länge och förstod inte Men en församlingsmedlem lade mär-
varför hon skulle tänka på den nu. Hon ke till Jelenas frånvaro och bad henne
ringde sin mamma på mobilen. hjälpa till med ljudsystemet. Det ville
”Mamma, kommer du ihåg att vi bru- Jelena gärna göra. Och då måste hon gå
kade gå i kyrkan på sabbaten?” sa hon. i kyrkan varje sabbat eftersom medlem-
”Får jag gå dit nu?” marna behövde henne. Jelenas mamma
”Visst får du det”, svarade Jelenas började också gå i kyrkan igen.
mamma. En sabbat då det hade varit natt-
Jelena hann dit i tid för predikan. vardsgudstjänst frågade Jelenas mamma
Hon gled in på en plats längst bak och henne en viktig sak: ”Har du funderat på
lyssnade. Efteråt träffade hon sin tidigare att bli döpt?” frågade hon.
sabbatsskollärare. Det hade Jelena gjort, och därför
”Kom fler gånger”, sa läraren. Jelena svarade hon genast att hon ville ge sitt
log blygt. hjärta till Jesus.
Jelenas föräldrar hade skilt sig när hon Vattnet i doptanken var fruktansvärt
var liten, men de hade tagit henne till kyr- kallt, men ändå spriddes en varm känsla
kan tills hon var fem år. Sedan ville inte av glädje inom Jelena när hon steg upp
föräldrarna känna sig tvungna att träffa ur vattnet. Hon visste att hon hade fattat
varandra mer, och de slutade båda att gå i sitt livs bästa beslut. Hon hade gett sitt
kyrkan. Jelena hade börjat i en kommunal hjärta till Jesus.
skola. Där hölls det lektioner sex dagar i Jelena gick aldrig mer i skolan på lör-
veckan, från måndagar till lördagar. dagarna. Mamma skrev till rektorn, och
Nästa sabbat slutade sista lektionen Jelena fick ledigt från skolan på lörda-
klockan 13.00. Då gick Jelena genast till garna för att gå i kyrkan.
kyrkan. Hon trivdes i kyrkan där hon I slutet av skolåret fick Jelena höra
hade varit när hon var mindre. Några av om Zaokskyskolan. Det är Adventist-
barnen kände hon igen från Bibelkul. samfundets dag- och internatskola som
Efter ett tag slutade Jelena att gå till ligger cirka 100 mil från hennes hemstad.
lektionerna i skolan på lördagarna så att Jelena hade inte råd att gå på skolan,
hon kunde gå till kyrkan tidigare. Och men en församlingsmedlem erbjöd sig att
sedan bad hon sin storasyster Oksana att sponsra henne. I dag är Jelena 16 år och
följa med. Oksana var 13 år, och de två går i elfte klass.
gick till kyrkan tillsammans. När Jelenas ”Det är toppen att studera här”, säger
och Oksanas mamma märkte att flickor- Jelena, ”och jag är väldigt glad att vi inte
na gick till kyrkan började hon följa med. har lektioner på lördagarna.”
68
7 Assyriernas nederlag
”Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och
råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord” (Jes. 37:16).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 36-39.
INLEDNING
”En mager man går barfota med sina två söner. En annan familj har
lastat sina tillhörigheter i en oxkärra som dras av en ynklig oxe. En
man leder oxen medan två kvinnor sitter i vagnen. De mindre lyckligt
lottade har ingen vagn så de bär sina ägodelar på sina axlar.
Soldaterna finns överallt. En murbräcka slår mot stadsporten. Båg-
skyttar högst uppe på belägringstornet skjuter på dem som försvarar
murarna. Det pågår en hektisk strid.
Vi spolar framåt. En kung sitter majestätiskt på sin tron och tar
emot byte och fångar. Vissa fångar närmar sig honom med uppräckta
händer och ber om nåd. Andra böjer knä eller hukar sig. Beskrivning-
ar av dessa scener med kungen börjar med orden: ’Sanherib, världens
kung, kung av Assyrien’ och fortsätter med uttryck som ’satt på
nemedu-tronen och bytet från staden Lakish lades framför honom för
beskådande’ ” (John Malcolm Russell: The Writing on the Wall, Winona
Lake, Indiana: Eisenbrauns, 1999, s. 137, 138).
Denna serie bilder som en gång dekorerade väggarna i Sanheribs
”Palats utan like” finns nu på British Museum, och vilken berättelse
de har att berätta om Gud folks svårigheter!
Studiematerial för den 7 – 13 februari 2021

69
SÖNDAGEN DEN 7 FEBRUARI
SNÖREN DRAS ÅT (JES. 36:1)

Vad hände med Juda? 2 Kung. 18:13; 2 Krön. 32:1; Jes. 36:1.
När den trolöse Achas dog och efterträddes av sin trogne son Hiskia
ärvde denne ett rike som hade mist sin fulla självständighet. Efter
att ha köpt assyrisk hjälp mot alliansen Syrien och norra Israel
tvingades Juda fortsätta att betala för sitt beskydd i form av tribut till
Assyrien (se 2 Krön. 28:16–21). När den assyriske kungen Sargon II
dog på ett avlägset stridsfält och efterträddes av Sanherib 705 f.Kr.
var Assyrien sårbart. Assyriska och bibliska texter visar att Hiskia
använde sig av detta tillfälle till att göra uppror (se 2 Kung. 18:7).
Han agerade aggressivt som ledare för en antiassyrisk revolt bland
de små nationerna i regionen.
Till sin olycka hade Hiskia underskattat den assyriska maktens
kapacitet. År 701 f.Kr. hade Sanherib underkuvat andra delar av sitt
imperium. Då gav han sig på Syrien-Palestina med en förödande
styrka och slog ner Juda.
Hur förberedde sig Hiskia för en konfrontation med Assyrien?

2 Krön. 32:1–8.
När Hiskia såg att Sanheribs avsikt var att inta Jerusalem, huvudsta-
den, gjorde han omfattande förberedelser för en konfrontation med
Assyrien. Han stärkte sina befästningar, utrustade och organiserade
sin armé bättre och förbättrade tillflödet av vatten i Jerusalem (se
även 2 Kung. 20:20; 2 Krön. 32:30). Den anmärkningsvärda Siloa-
tunneln med en inskrift om dess konstruktion härstammar så gott
som säkert från Hiskias förberedelse för en potentiell belägring.
Lika viktigt som militärt och organisatoriskt ledarskap är andligt
ledarskap. Hiskia förberedde staden genom att också försöka höja
folkets moral i denna hotfulla tid. ”Men kungen av Juda hade bestämt
sig för att göra sin del för att stå emot fienden. När han hade fullgjort
allt som mänsklig påhittighet och uppfinningsrikedom kunde åstad-
komma, hade han samlat sina styrkor och uppmuntrat dem till att
vara vid gott mod” (Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 238).
Om Hiskia förtröstade så mycket på Gud, varför satsade han så

mycket själv? Talar hans gärningar emot hans tro? Se Fil. 2:12, 13
om samverkan med Gud som ger kraft som verkligen är effektiv.
70
PROPAGANDA (JES. 36:2–20)

De assyriska härskarna var inte bara brutala utan också intelligenta.
Deras mål var rikedom och makt, inte bara förstörelse (jfr Jes. 10:13, 14).
Varför använda resurser till att erövra en stad med tvång om man kan
övertala dess invånare att kapitulera? Så medan Sanherib var upptagen
med belägringen av Lakish sände han sin stabschef, ravshakeh, en hög
officer, till att inta Jerusalem genom propaganda.
Vilka argument använde stabschefen, ravshakeh, för att förolämpa

Juda? Jes. 36:2–20, se även 2 Kung. 18:17–35; 2 Krön. 32:9–19.
Denne ravshakeh kom med några ganska starka argument. Ni kan inte
lita på Egyptens hjälp eftersom det är försvagat och opålitligt. Ni kan
inte förlita er på Herrens hjälp eftersom Hiskia har förolämpat honom
genom att avlägsna hans heliga platser och altaren i Juda och sagt
till folket att de ska tillbe vid ett enda altare i Jerusalem. Herren är
faktiskt på Assyriens sida och har befallt Sanherib att förstöra Juda.
Ni har inte tillräckligt med manskap för att hantera 2 000 hästar.
För att undvika belägring där ni inte har något att äta och dricka be-
höver ni nu bara ge upp så ska ni behandlas väl. Hiskia kan inte rädda
er. Gudarna i de länder som Assyrien har erövrat har inte kunnat
rädda dem. Därför kan ni vara säkra på att er Gud inte heller kommer
att rädda er.
Talade ravshakeh sanning?
Eftersom det fanns mycket sanning i det han sade lät hans argument
övertygande. Det fanns två outtalade argument som stödde honom.
För det första hade han precis kommit från Lakish, bara 45 km
bort, där assyrierna visade vad som hände med en starkt befäst stad
som vågade stå emot dem. För det andra hade han med sig en stark
assyrisk armé (Jes. 36:2). Invånarna i Juda var medvetna om ödet
som hade drabbat arméer och städer på andra håll (Samarien, norra
Israels huvudstad, medräknat: 2 Kung. 18:9, 10) när de hade dukat
under för Assyrien. Därför skulle ingen i Juda ha haft anledning att
tvivla på Jerusalems nederlag utifrån ett mänskligt perspektiv (jfr
Jes. 10:8–11). Ravshakeh hade också rätt i att Hiskia hade förstört
olika offerplatser för att centralisera tillbedjan i templet i Jerusalem
(2 Kung. 18:4; 2 Krön. 31:1). Men hade denna reform varit mot Her-
ren, folkets enda kvarvarande hopp? Skulle han, och kunde han rädda
dem? Det var upp till Gud att svara på den frågan!
Har du någonsin varit i en liknande situation där allting mänskligt

sett var förlorat? Vad var din enda tillgång? Om du vill, förbered
dig för att berätta om den erfarenheten i studiegruppen, hur du
agerade, och vad som blev resultatet.
71
OMSKAKAD MEN INTE ÖVERGIVEN

(JES. 36:21–37:20)
Hur påverkade ravshakehs skickliga retorik Hiskia och hans tjänste-

män? 2 Kung. 18:37–19:4; Jes. 36:21–37:4.
Hiskia var grundlig omskakad, och med förtvivlad klagan vände han
sig till Gud och sökte ödmjukt Jesajas förbön, profeten som hans far
hade ignorerat.
Hur uppmuntrade Gud Hiskia? Jes. 37:5–7.
Budskapet var kort, men det räckte. Gud var på sitt folks sida. Jesaja
förutsade att Sanherib skulle höra ett rykte som skulle avleda honom
från att anfalla Juda. Detta gick genast i uppfyllelse.
För tillfället var Sanherib frustrerad, men i ett längre perspektiv
gav han inte upp. Han sände ett hotfullt budskap till Hiskia: ”Låt
inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jeru-
salem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen ... De
folk som mina fäder förgjorde … blev de räddade av sina gudar?”
(Jes. 37:10, 12; se även 2 Krön. 32:17).
Den här gången gick Hiskia direkt till templet och bredde
ut brevet inför härskarornas Herre ”som tronar på keruberna”
(Jes. 37:14–16).
På vilket sätt identifierade Hiskias bön det som stod på spel i

Jerusalems kris? Jes. 37:15–20.
Sanherib hade uttryckligen attackerat Hiskias starkaste försvar: hans

tro på Gud. I stället för att ge sig vädjade Hiskia till Gud att visa vem
han är, ”så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren”
(Jes. 37:20).
Be medan du läser Hiskias bön (Jes. 37:15–20). Vilka aspekter hos

Gud koncentrerar han sig på? Vilken princip kan vi se i denna bön,
och hur kan de ge oss uppmuntran och kraft att förbli trogna i våra
personliga kriser?
72
RESTEN AV BERÄTTELSEN (JES. 37:21–38)

Enligt Sanheribs annaler intog han fyrtiosex befästa städer, beläg-
rade Jerusalem och gjorde judeen Hiskia ”fånge i Jerusalem, sitt
kungliga palats, som en fågel i en bur” (James B. Pritchard, red.:
Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament, Princeton, New
Jersey: Princeton University Press, 1969, s. 288). Men trots propagan-
dan som framhäver hans monumentala ego hävdar han varken i text
eller bild att han skulle ha intagit Jerusalem. Från mänsklig synvin-
kel är detta utelämnande häpnadsväckande med tanke på Sanheribs
obevekliga makt och att Hiskia hade lett en revolt mot honom. De
som gjorde uppror mot Assyrien levde ett kort liv och fick räkna med
en grym död.
Bibelforskare medger att även om vi inte hade den bibliska berät-
telsen skulle vi få erkänna att ett mirakel måste ha ägt rum. Att
Sanherib dekorerade väggarna i sitt ”Palats utan like” med reliefer
(inristade bilder) som livligt beskrev hans framgångsrika belägring
av Lakish verkar vara för att han behövde rädda ansiktet. Om det
inte var för Guds nåd skulle dessa bilder ha visat Jerusalem i stället!
Sanherib berättade inte resten av historien, men det gör Bibeln.
Vad är resten av berättelsen? Jes. 37:21–37.
Som svar på Hiskias trosvissa bön sände Gud honom ett budskap
om en total trygghet för Juda. Budskapet kokar över av brinnande
vrede över den högmodige assyriske kungen som vågade slå den
gudomlige konungarnas Konung på ansiktet (Jes. 37:23). Sedan
uppfyllde Gud omedelbart sitt löfte att han skulle försvara Jerusalem
(2 Kung. 19:35–37; 2 Krön. 32:21, 22; Jes. 37:36–38).
En stor kris förutsätter ett stort mirakel, och det var stort. Antal
döda var 185 000. Sanherib hade inget annat val än att dra hem, där
han mötte sin egen död (jfr Jesajas förutsägelse i Jes. 37:7–38).
”Hebreernas Gud hade vunnit seger över det stolta Assyrien. Her-
rens ära hade blivit bevisad i de omgivande folkens ögon. I Jerusalem
var folkets hjärtan fyllda med helig glädje” (Ellen White: Från makt
till maktlöshet, s. 245). Om Sanherib hade erövrat Jerusalem skulle
han också ha deporterat befolkningen och Juda skulle ha mist sin
identitet, som norra Israel gjorde. Utifrån ett perspektiv skulle det
då inte ha funnits något judiskt folk som Messias skulle komma till.
Deras historia skulle ha slutat där. Men Gud höll hoppet levande.
Vad säger du till någon som ännu inte tror på Bibeln eller Bibelns
Gud men som frågar: Var det rätt att dessa assyriska soldater som
bara råkat födas skulle dö en massdöd som denna? Hur förstår du
personligen Herrens agerande här?

73
I SJUKDOM OCH I VÄLFÄRD (JES. 38, 39)

Händelserna i Jes. 38 och 39 (2 Kung. 20) ägde rum mycket nära den
tid då Gud befriade Hiskia från Sanherib, även om befrielsen, som
den beskrivs i Jes. 37 (se även 2 Kung. 19) ännu inte hade inträffat.
Jes. 38:5, 6 och 2 Kung. 20:6 visar faktiskt att de fortfarande stod
inför det assyriska hotet.
”Satan var besluten att åstadkomma både Hiskias död och Jeru-
salems fall. Han tänkte utan tvekan att om Hiskia röjdes ur vägen
skulle hans strävan efter reformation upphöra och Jerusalems fall bli
enklare att åstadkomma” (The SDA Bible Commentary, vol. 4, s. 240).
Vad säger citatet ovan oss om hur viktigt bra ledarskap är för
Guds folk?
Vilket tecken ger Herren Hiskia för att bekräfta hans tro?
2 Kung. 20:8–11; Jes. 38:6–8.
Genom att förkasta de tecken Gud erbjöd (Jes. 7) hade Achas inlett
en serie händelser som ledde till problem med Assyrien. Men nu
hade Hiskia bett om ett tecken (2 Kung. 20:8), så Gud gav honom
styrka att bemöta den kris hans far hade orsakat i Juda. Att vända på
skuggan i Achas solur var faktiskt möjligt bara genom ett mirakel.
Babylonierna studerade himlakropparnas rörelser och noterade
dem noggrant. Därmed bör de ha lagt märke till solens märkliga be-
teende och undrat vad det innebar. Att kung Merodak-Baladan sände
representanter vid den här tiden är ingen tillfällighet. Babylonierna
hade fått veta om sambandet mellan Hiskias återhämtning och det
mirakulösa tecknet.
Nu vet vi varför Gud valde just detta tecken. Såsom han senare
använde stjärnan i Betlehem för att leda de vise männen från östern
använde han en förändring i solen för att leda sändebuden från Baby-
lon. Det var ett unikt tillfälle för dem att lära sig om den sanne Guden.
Under hela Merodak-Baladans karriär försökte han få till en varaktig
självständighet från Assyrien. Han behövde starka allierade, vilket
förklarar hans motiv för att kontakta Hiskia. Om själva solen hade rört
sig efter Hiskias begäran, vad kunde han då göra mot Assyrien?
På vilket sätt gick Hiskia miste om ett oerhört tillfälle att ära Gud
och visa babylonierna på honom? Vad blev resultatet? Jes. 39. Vad
kan vi lära oss om att uppvisa vår egen ”härlighet”?
74
STUDIEHJÄLP
”Det var endast genom Guds direkta ingripande som skuggan på
soluret kunde förmås att gå tio steg tillbaka. För Hiskia skulle det
vara tecknet på att Herren hade hört hans bön. Därför ’ropade profe-
ten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan gå tillbaka tio steg som
den redan hade gått på Ahas trappa’ (2 Kung. 20:8–11)” (Ellen White:
Från makt till maktlöshet: s. 232, 233).
”Besöket av dessa sändebud från en härskare i ett avlägset land gav
Hiskia ett tillfälle att prisa den levande Guden. Hur lätt skulle det
inte ha varit för honom att berätta för dem om Gud som uppehåller
allt skapat, och att det var genom hans nåd som Hiskias eget liv hade
sparats när allt annat hopp hade flytt! …
Men stolthet och fåfänga intog Hiskias hjärta. I självupphöjelse
visade han sändebudens giriga ögon de skatter som Gud hade berikat
sitt folk med. Kungen ’visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver
och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vaneförråd och
allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus
eller något annat i hans ägo som han inte visade dem’ (Jes. 39:2). Detta
gjorde han inte för att ära Gud, utan för att framhäva sig själv inför de
främmande furstarna” (Ellen White: Från makt till maktlöshet, s. 234).
SAMTALSSTART
När har hoppet sinat och Gud gripit in och räddat en situation?
Berätta om något du har varit med om eller om något som du har hört
talas om som har berört dig.
FÖRBÖN
Herre, hjälp oss att ta vara på de tillfällen som ges oss att ge dig äran
för det goda i våra liv.
SAMMANFATTNING
Som svar på en trogen kungs bön räddade Gud sitt folk och visade vem
han är: Israels allsmäktige Kung som har kontroll över jordens öde.
Han inte bara förstör dem som vill förstöra hans folk, utan han ger
också tillfällen till andra, hur ”babyloniska” de än är, att bli hans folk.
SAMTALSFRÅGOR
75
SAMTALSFRÅGOR
å vilket sätt liknar Satan den assyriske ravshakeh? Talar han sanning när han
1. P
säger att du har syndat (Sak. 3:1)? Hur svarar Gud? Se Sak. 3:2–5. Vad är vårt
enda hopp mot dessa anklagelser? Rom. 8:1.
2. Upphör Satan med sina anklagelser när du fått förlåtelse? Se Upp. 12:10. När du
fått förlåtelse och Satan fortsätter att säga att du tillhör honom på grund av din
synd, hurdan är då hans anklagelse? Se 5 Mos. 19:16–21 (lagen om lögner, fal-
ska vittnen).
76
76
77
Förvånad läkare
Annas högsta önskan var att ha internet sitetet. Ibland gick hon i Adventkyrkan i
hemma. Det var 2003, och Anna var 16 år staden, men hon gick inte dit varje sabbat.
och bodde i en liten by i östra Ryssland. Mormor bad för Anna och ringde
Annas föräldrar var inte adventister. De henne varje dag. ”Har du läst Bibeln
sa att de kunde köra Anna till affären på idag?” brukade mormor fråga försiktigt.
lördagen för att köpa ett modem. Själv Om Anna svarade ja frågade mormor
hade Anna blivit döpt ungefär ett år tidi- vad hon hade läst.
gare sedan hennes mormor hade berättat ”Har du bett idag?” kunde mormor
för henne om Jesus. Anna tyckte att det fråga. ”Glöm inte att be.” Mormor upp-
kändes fel att åka till köpcentret på en muntrade Anna att berätta för henne om
lördag, men hon kunde inte ge sig till tåls. sina problem och bad för henne medan
Det sista Anna minns från den dagen de pratade i telefon.
är att hon gick ut och satte sig i bilen. På universitetet träffade Anna en
Mormor berättade senare vad som hände. adventistlärare som hjälpte henne med
På väg till butiken körde Annas pappa läxorna. Läraren bad också för henne
för fort. Han fick sladd på den hala och bad församlingen att be för henne.
vintervägen, gled över i det mötande kör- Församlingens stöd fick Anna att minnas
fältet och krockade med en lastbil. Han sitt dop och den lycka hon hade känt då.
och Annas mamma avled av sina skador. ”Jag ser att mitt liv är fel”, bad hon.
Anna låg i koma på sjukhuset och ”Jag ser att jag lever i mörker. Livet utan
förväntades inte heller överleva. Annas dig, Jesus, är meningslöst. Hjälp mig att
mormor fastade och bad för henne. Det komma ihåg att be och att läsa Bibeln.”
gjorde också mormors vänner i försam- Anna började prata med Gud regel-
lingen. Till läkarnas förvåning vaknade bundet. Hon insåg att Gud förlåter även
Anna tre dagar senare och återhämtade de värsta syndarna. Hon förstod att Gud
sig snabbt. Efter två månader var hon hade förlåtit henne för hennes synder och
tillbaka i skolan, och hon gick ut tionde inte skulle påminna henne om dem.
klassen med sina klasskamrater. Idag är Anna 32 år och arbetar som
Mormor flyttade in hos Anna i hen- universitetslärare. Hon är också scout-
nes familjehem i byn Novoshatinsk. Men ledare och församlingssekretare.
Anna kände skuld för sina föräldrars död Anna är tacksam för att hennes
och blev djupt deprimerad. Hon klandrade mormor, som nu är 80 år, ber för henne.
inte Gud. Hon visste att han inte lät Annas Hon är även tacksam för andra som
föräldrar dö för att straffa henne. Men hon har bett för henne. Hon säger att dessa
önskade att hon hade väntat tills en annan böner hjälpte till att förändra hennes
dag för att ansluta sig till internet. liv. ”Många av mina problem löstes när
Anna flyttade till hamnstaden Vla- människor bad för mig”, säger hon. ”Ing-
divostok när hon fick en plats på univer- enting är något värt i livet utan Gud.”

78
8 ”Trösta mitt folk”
”Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud med
hög röst, Jerusalem. Ropa, var inte rädd, säg till Judas städer: Er Gud kommer!”
(Jes. 40:9).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 40:1, 2; 40:3–8; 40:9–11; 40:12–31.
INLEDNING
Andra världskriget hade slutat 1945 när en japansk soldat vid namn
Shoini Yokoi gömde sig i djungeln på ön Guam. Amerikanska flyg-
plan släppte ner flygblad som förkunnade fred, men Yokoi trodde att
det var ett trick. Som lojal soldat till kejsaren hade han svurit att aldrig
ge upp. Då han inte hade någon kontakt med civilisationen levde han
på vad han fann i djungeln, en synnerligen mager, hård tillvaro.
År 1972, 27 år efter andra världskrigets slut, hittade några jägare Yokoi
när han fiskade, och först då fick han veta att budskapet om fred varit
sant. De övriga i hans folk hade njutit av freden i årtionden, men han
hade uthärdat årtionden av ensamhet och stress (Roy Gane: Altar Call,
Berrien Springs, Mich.: Diadem, 1999, s. 304, modifierat).
Flera århundraden tidigare hade Gud genom profeten Jesaja med-
delat att tiden för hans folks stress och lidande verkligen var över:
”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att
Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder” (Jes. 40:1, 2).
Låt oss se vad det betyder.

79
TRÖST FÖR FRAMTIDEN (JES. 40:1, 2)

I Jes. 40:1, 2 tröstar Gud sitt folk. Deras strafftid var äntligen
slut. Vilket straff var det?
Det finns många svar på frågan. Det fanns ett straff som assyrierna
gav, Guds vredes piska (Jes. 10), som Gud befriade Juda från genom
att förgöra Sanheribs armé 701 f.Kr. (Jes. 37). Det fanns ett straff
från Babylon, som förde bort byte och människor från Juda efter-
som Hiskia hade visat sina skatter för Merodak-Baladans sändebud
(Jes. 39). Där fanns också ett straff som hade utförts av ett annat folk
som Jesaja skrev budskap till (Jes. 14–23).
”Assyrien” och ”assyrierna” förekommer 43 gånger i Jes. 7:17–38:6
men bara en gång i resten av Jesajas bok, där Jes. 52:4 syftar på det ti-
digare förtrycket från Egypten och sedan från Assyrien. I den senare
delen av Jesaja nämns befrielsen från exilen i Babylon (Jes. 43:14;
47:1; 48:14, 20), och då det är persern Kyros som erövrade Babylon
539 f.Kr. som ska befria de tillfångatagna som kom från Juda
(Jes. 44:28; 45:1, 13).
Jes. 1–39 betonar händelser som leder fram till befrielsen från
assyrierna år 701 f.Kr., men i början av kap. 40 går boken framåt
ett och ett halvt sekel till Babylons fall år 539 f.Kr. och judarnas
återvändo kort därefter.
Är temat om återvändandet från Babylon kopplat till någonting

tidigare i Jesajas bok? I så fall vad?
Jes. 39 fungerar som övergång till kapitlen som följer genom att för-
utsäga en babylonisk fångenskap, åtminstone för några av Hiskias
ättlingar (Jes. 39:6, 7). Dessutom förutsäger uttalandena i Jes. 13, 14
och 21 att Babylon ska falla och att det innebär frihet för Guds folk:
”Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han
skall låta folket bo på sin egen mark … När Herren låter dig vila
från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tving-
ats till, då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång”
(Jes. 14:1–4). Lägg märke till det nära sambandet med Jes. 40:1, 2
där Gud lovar sitt folk ett slut på deras lidande.
Vad betyder Bibelns löften om slutet på lidandet för dig nu, mitt i
alla dina nuvarande lidanden? Till vilken nytta skulle vår tro vara
utan dessa löften? Varför är det så viktigt att under alla omstän-
digheter hålla fast vid dem?
80
NÄRVARO, ORD OCH VÄGARBETE

(JES. 40:3–8)
På vilket sätt får Guds folk tröst? Jes. 40:1–8.
En inte namngiven budbärare meddelar att Gud kommer att visa sin
härlighet (Jes. 40:3–5). En annan röst förkunnar att fastän människan
är förgänglig som gräset består vår Guds ord i evighet (Jes. 40:8).
Efter exilen återfår Guds folk vad de fått vid Sinaiberget men hade
förkastat genom sitt avfall: Guds närvaro och hans Ord. De är det
grundläggande innehållet i Guds förbund med Israel, och de beva-
rades i hans helgedom mitt ibland dem (2 Mos. 25:8, 16). Eftersom
Israel hade våldfört sig på hans Ord hade Gud övergett sitt tempel
(Hes. 9–11), men han kommer tillbaka. Hans närvaro och hans eviga,
tillförlitliga Ord ger förtröstan, befrielse och hopp.
Vilken förberedelse är nödvändig för Herrens ankomst?

Jes. 40:3–5.
Det är inte passande att en kung ska skumpa omkring på en ojämn

väg. Hans ankomst förbereds med vägarbete. Ännu mer så inför
konungarnas Konung! Hans ankomst sker uppenbarligen österi-
från, där han har varit i exil med sitt folk som en helgedom för dem
(Hes. 11:16). Ankomsten förutsätter en omfattande bearbetning av
terrängen. Bygget av en verklig, jämn och bred huvudväg genom de
kuperade bergen öster om Jerusalem skulle vara krävande även med
hjälp av dynamit och grävmaskiner. Gud är den ende som kan göra
det; han är den som får ”oländig mark” till jämn (Jes. 42:16). Men
han behöver inte en bokstavlig väg för transporter eftersom han har
en luftfarkost av keruber (Hes. 1, 9–11).
Nya testamentet tillämpar uttryckligen Jesajas profetia på det
andliga vägarbete som utfördes genom Johannes döparens förkunnelse
(Matt. 3:3). Hans budskap var: ”Omvänd er. Himmelriket är nära”
(Matt. 3:2). Dopet han döpte med var ”syndernas förlåtelse genom
omvändelse” (Mark. 1:4). Alltså var vägarbetet omvändelse, villighet
att vända sig bort från synden, för att få trösten från Guds förlåtelse
och närvaro.
Under lång tid förkunnade Jer. 31:31–34 samma andliga budskap
för Judas tillfångatagna för att de skulle förstå den andliga naturen
hos vägarbetet för Gud. I denna text lovar Herren en ny start åt dem
som är villiga: ”ett nytt förbund” där han skriver sin lag i deras hjär-
tan och förbinder sig att vara deras Gud. De känner honom och hans
karaktär eftersom han har förlåtit dem.
Läs noggrant Jes. 40:6–8. Vilket hopp kan du, som torkar bort som
gräset, finna från dessa verser? Vad varnar de oss för att sätta vår
tilltro till?
81
EVANGELISATIONENS FÖDELSE
(JES. 40:9–11)
Vilken sorts händelse beskrivs i Jes. 40:9–11?
Senare i Jesaja visar sig en manlig budbärare som bär goda nyheter
för Jerusalem (Jes. 41:27; 52:7). Men budbäraren i Jes. 40:9 som för-
kunnar ”Er Gud kommer” är feminin i hebreiskan.
I Ps. 68:7 prisar David Gud som ”ger de ensamma ett hem och
de fångna frihet och lycka”. Här gäller orden uttåget från Egyptens
slaveri, men Jesaja använder samma tanke för att syfta på det kom-
mande ”uttåget”, återkomsten från den babyloniska fångenskapen.
Nya testamentet tillämpar Jes. 40:3–5 på Johannes döparen, som
förberedde vägen för Kristus, det eviga Ordet, som blev Herrens
närvaro i mänsklig gestalt bland hans folk (Joh. 1:14).
Redan före Johannes hade andra talat om de goda nyheterna om
Frälsarens ankomst. Bland de första finner vi Symeon och Hanna,
som mötte barnet Jesus när han fördes till templet (Luk. 2:25–38).
Likt Jesajas budbärare var det en man och en kvinna. Symeon såg
fram emot Messias som Israels tröst (Luk. 2:25, 26).
I ljuset av Jesajas profetia verkar det inte som en tillfällighet att
profetissan Hanna var den första som offentligt, vid tempelberget, för
Jerusalems invånare, meddelade att Herren hade kommit: ”Just i den
stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade
om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse” (Luk. 2:38).
Detta var den kristna evangelisationens födelse, som vi känner den:
förkunnelse av evangelium, de goda nyheterna att Jesus Kristus hade
kommit med frälsningen. Senare anförtrodde Kristus åt en annan
kvinna, Maria från Magdala, de första nyheterna om hans segerrika
uppståndelse (Joh. 20:17, 18). Den bekräftade att hans evangeliska
uppdrag på jorden var fullbordad. Människan är som gräset, men
Guds Ord som blev människa är evigt (se Jes. 40:6–8)!
Se på Jes. 40:11. Vilken sorts bild presenteras här? Skriv ner för
dig själv hur du personligen har upplevt Herren som herde. Varför
är det bra att påminna dig själv om hur Herren har lett dig?
82
NÅDEFULL SKAPARE (JES. 40:12–31)

Hur utvecklar Jes. 40 teman om Guds nåd och makt?
I hela detta kapitel är Guds nåd och makt sammanflätade (se nedan)
och även sammanblandade, eftersom de båda är nödvändiga för att
Gud ska rädda sitt folk. Han vill rädda dem, eftersom han är nådig;
han kan rädda dem eftersom han är mäktig.
Nåd (Jes. 40:1–5): tröst, Herrens ankomst som befriare

Makt (Jes. 40:3–8): härlighet, beständighet kontra mänsklig svaghet
Nåd (Jes. 40:9–11): goda nyheter om befrielse, Herde för sitt folk
Makt (Jes. 40:12–26): ojämförbar Skapare
Nåd (Jes. 40:27–31): som Skaparen ger han de svaga kraft
Efter att ha introducerat Guds makt genom att beskriva hans här-
lighet och beständighet (Jes. 40:3–8) ger Jesaja en mer detaljerad
beskrivning av hans makt och överlägsna vishet som får jorden och
det jordiska att verka ringa (Jes. 40:12–17). Jesajas stil här bygger på
retoriska frågor och livliga analogier som syftar på jorden och dess
delar, och den liknar därför Guds svar till Job (Job 38–41).
Vad är svaret på Jesajas retoriska fråga i 40:18: ”Med vem vill ni

jämföra Gud?”?
För Jesaja, liksom för Job, är det outtalade svaret: ingen. Gud kan
inte jämföras med någon. Men i sin fråga tar Jesaja med sig ett svar
som många forntida folk antydde genom sina handlingar, nämligen
att Gud är lik en avgud (Jes. 40:19, 20).
Jesaja svarar på detta. Redan att använda en avgud som likhet
till Gud ser dåraktigt ut, men bara för att försäkra sig om att män-
niskorna fattade poängen utvecklar han beskrivningen av Guds
unikhet och för in det oemotsägliga argumentet att Gud är den helige
Skaparen (Jes. 40:21–26).
Hur visar vers 27 människors attityd mot Jesajas budskap? Hur

kan vi ibland ge uttryck för samma attityd?
Syftet med Guds budskap är att trösta dem som behöver det! Likt Job
har deras lidande gjort dem förvirrade och missmodiga när det gäller
Guds karaktär.
Se på dagens texter. De talar inte bara om Guds nåd och makt

utan också om att han är Skaparen. Varför är denna sanning så
viktig att förstå? Hur bidrar sabbaten, varje vecka, till denna vik-
tiga poäng?

83
PROBLEMET MED AVGUDADYRKAN

(JES. 40:19, 20)
Avgudadyrkan förstör en unik, nära relation med Gud genom att

den ersätter honom med någonting annat (2 Mos. 20:4, 5; Jes. 42:8).
Profeterna hänvisar till avgudadyrkan som andlig otukt (Jer. 3:6–9;
Hes. 16:15–19).
Läs Jes. 41:29. Hur beskriver Jesaja avgudar? Hur tolkar du det
han säger om dem? Varför är det en så exakt beskrivning av alla
slags avgudar?
Gamla tiders avgudadyrkare trodde att de tillbad mäktiga gudomliga

varelser genom sina bilder eller symboler. Tillbedjan av en annan
guds avbild bryter mot det första budet: ”Du skall inte ha andra
gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3). Men om en avgud är tänkt att
representera den sanne Guden, som guldkalven var (2 Mos. 32:4, 5),
förkastar Herren den som sin likhet, för ingen vet hur han ska avbil-
das (5 Mos. 4:15–19), och ingenting kan representera hans ojämför-
bara härlighet och storhet. Därmed fungerar en avbild i sig som en
annan gud, och tillbedjan av den bryter mot första och andra budet.
Guds folk behöver inga avbilder, eftersom de har sin Guds när-
varo, Shekina, med sig i hans helgedom. Att tillbe en avbild är att
ersätta och därför förneka hans verkliga närvaro.
Vilken sorts avguderi möter vi som samfund idag? Är det mer

utstuderat idag? I så fall hur?
”Många som bär det kristna namnet tjänar andra gudar vid si-
dan om Herren. Vår Skapare förutsätter hela vår överlåtelse, vår
främsta lojalitet. Vad det än är som förminskar vår kärlek till Gud
eller kommer emellan i vår tjänst för honom blir därmed en av-
gud” (Ellen G. White Comments, The SDA Bible Commentary, vol. 2,
s. 1011–1012).
Vi vet från gamla skrifter att avgudadyrkan lockade med sin
materialism. Med hjälp av sådana sätt att tillbe som människor kunde
relatera till ärade avgudadyrkarna krafter som de trodde kunde ge dem
fertilitet och välgång. Det var en självhjälpsreligion. Låter det bekant?
Strax innan Jesus kommer tillbaka kommer vägen att vara beredd
av ett sista Eliabudskap om försoning (Mal. 4). Då blir valet det-
samma som på Jesajas tid: tillber du Skaparen eller någonting annat
(Upp. 13, 14)? För när allt kommer omkring tillber vi alltid någonting.

84
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Se er Gud!” i Från makt till maktlöshet, s. 212–218.
”På Jesajas tid var mänsklighetens andliga förståelse förmörkad på

grund av att man missuppfattat Gud. Under lång tid hade Satan
försökt leda människor till att se på sin Skapare som om han var
upphovsmannen till synd och lidande och död. De som han hade
lyckats bedra på detta sätt tyckte att Gud var hård och krävande. De
betraktade honom som någon som höll vakt för att skarpt kunna gå
till rätta med syndaren och fördöma honom. De trodde att Gud var
ovillig att ta emot honom så länge det fanns någon giltig ursäkt för att
inte hjälpa honom.
Ärkebedragaren hade get en oriktig beskrivning av kärlekens lag
som styr himlen. Han hade beskrivit den som en inskränkning av
människors lycka, ett tungt ok som de skulle vara glada över att slip-
pa. Han förklarade att dess föreskrifter inte gick att lyda, och att be-
straffningarna för överträdelse användes godtyckligt” (Ellen White:
Från makt till maktlöshet, s. 212).
SAMTALSSTART
I studiet läser vi hur Israels folk inte behövde en avgud som föremål
för sin tillbedjan, eftersom Guds närvaro fanns mitt ibland dem.
Berätta om hur Guds närvaro är påtaglig för dig! Finns det något
konkret som hjälpt dig bli mer medveten om Guds närvaro?
FÖRBÖN
Gud lovar att trösta sitt folk. Be för något ”lidande” i ditt eller en
annan persons liv där Guds nåd och tröst behövs!
SAMMANFATTNING
Genom Jesaja tröstade Gud dem som lidit. Deras bekymmers tid var
över och Gud skulle återvända till dem. I stället för att vara missmo-
diga och förvirrade kunde de förtrösta på att Gud skulle använda sin
skaparmakt till deras fördel.
SAMTALSFRÅGOR
85
SAMTALSFRÅGOR:
1. Sammanfatta med egna ord budskapet i Jes. 40:12–31. Skriv ner det på ett mo-
dernt språk, med moderna vetenskapliga upptäckter som visar ännu mer grafiskt
Guds oerhörda makt. Dela med dig av din sammanfattning i studiegruppen.
2. På vilket sätt talar Jesajas beskrivning av Guds Ords beständighet kontra

det mänskliga livets bräcklighet (Jes. 40:6–8) till dig om fruktan för döden?
Hur relaterar det till hoppet om uppståndelsen? (Job 19:25–27; Dan. 12:2;
1 Kor. 15:51–57; 1 Thess. 4:13–18)?
3. Hur kan vi, om vi tar till oss Jes. 40:12–31, bli botade från högmod och arrogans?
86
86
87
När drömmar grusas

”I Kongo drömde jag om att utbilda större ugandiska jordägarna i området.
mig till sjuksköterska och tjäna mitt Så kom coronapandemin, och re-
samhälle”, berättar Deborah. Hon geringen i Uganda stängde ner landet.
fortsätter: ”Men när beväpnade rebeller Nu kunde Deborah inte längre arbeta.
började bränna ner våra byar, dödade ”Coronapandemin har påverkat våra
våra djur och förstörde våra odlingar liv fruktansvärt. Vi hade inte ens råd
bestämde vi oss för att fly till Uganda, att köpa tvål för att kunna tvätta våra
och mina ambitioner om att bli sjukskö- händer ordentligt”, berättar hon.
terska försvann!” ADRA Uganda insåg hur människor-
Det tog Deborah, 19 år gammal, hen- na hade drabbats och startade ett projekt
nes föräldrar och hennes sju syskon två i Rwamwanja flyktingläger. Där fick
dagar att vandra till Uganda. Vandringen Deborah och andra lära sig om coronaviru-
gick genom utmanande terräng, och de set och vad de kunde göra för att undvika
måste ofta gömma sig för beväpnade att bli smittade. De fick också lära sig att
rebeller. När de kom till den ugandiska tillverka sin egen tvål och sälja den som
gränsen kände de en enorm glädje! en inkomstkälla.
Deborah lever idag som flykting i ”ADRA gav oss hopp i en hopplös
Rwamwanja flyktingläger i Uganda. situation”, säger Deborah. ”Jag är så
Hennes föräldrar kämpar för att skicka tacksam för den här utbildningsmöjlig-
sina barn till skolan, men de har inga heten som inte bara ger oss skydd mot
pengar till att köpa skoluniformer och coronaviruset utan också en inkomst. Jag
annat material. Där och då bestämde sig kommer att spara allt jag tjänar för att
Deborah för att hon skulle söka arbete kunna ge mina yngre syskon en möjlig-
så att hon kunde hjälpa sina föräldrar att het att utbilda sig. Det skulle göra mig så
ge syskonen utbildning. Hon fick arbete glad att se att deras drömmar blir verklig-
med att hacka i jorden och så åt en av de het, nu när jag har förlorat min egen.”
AV CHARLES ED II AGUILAR | ADRA UGANDA | KONGO
88
9 Att tjäna och att rädda
”Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär. Jag låter
min ande komma över honom, han skall föra ut rätten till folken” (Jes. 42:1).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 41; 42:1–7; 44:26–45:6; 49:1–12.
INLEDNING
”Många anser att det är en stor förmån att få besöka platserna där
Jesus vistades när han var på jorden. De vill vandra på vägarna där
han gick och betrakta det som han älskade att vara nära när han un-
dervisade. De vill se höjderna och dalarna som han så ofta betraktade.
Allt det ser de som en förmån. Men vi behöver inte resa till Nasaret,
Kapernaum eller Betania för att vandra där Jesus gick. Vi finner hans
fotspår vid sjuksängen, i de fattigas eländiga bostäder, på de överfyllda
gatorna i de stora städerna, på alla de platser där det finns människor
som behöver hjälp. Vi vandrar i Jesus fotspår när vi gör det som han
gjorde på jorden” (Ellen White: Messias, s. 596)
Jesaja talade om en Herrens tjänare med ett liknande nådens upp-
drag: ”Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker
han inte … Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur
fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret” (Jes. 42:3, 7).
Låt oss se på denne tjänare. Vem är han, och vad gör han?

89
NATIONEN SOM TJÄNARE (JES. 41)

I Jes. 41:8 talar Gud om ”Israel, du min tjänare.” I 42:1 introduce-
rar han ”min tjänare.” Vem är denne tjänare?
Är det Israel/Jakob, israeliternas förfader? Nationen Israel?

Messias/Kristus, Nya testamentets Jesus?
Det finns två sorters hänvisningar till Guds tjänare i Jes. 41–43.
En benämns som ”Israel” eller ”Jakob”, som i Jes. 41:8; 44:1, 2, 21;
45:4; 48:20. Eftersom Gud talar till Israel/Jakob i presens är det
tydligt att Jakob representerar nationen som härstammade från ho-
nom. Det bekräftas av att återlösningen för Herrens ”tjänare Jakob”
fullbordas i en tid då han ska gå ut från Babylon (Jes. 48:20).
På andra ställen, som i Jes. 42:1; 50:10; 52:13; 53:11, namnges inte
Guds tjänare. När han för första gången nämns i Jes. 42:1 är hans
identitet inte genast uppenbar. Men när Jesaja utvecklar hans egen-
skaper i senare avsnitt blir det klart att han är någon som återupprät-
tar Jakobs (Israels) stammar åt Gud (Jes. 49:5, 6) och dör som offer
för syndarna (Jes. 52:13–53:12; se även 49:5, 6). Därför kan han inte
vara lika med nationen. Det blir tydligt att Jesaja talar om två Guds
tjänare. Den ena är kollektiv (nationen) och den andra en individ.
Vad är tjänarnationens roll? Jes. 41:8–20.
Gud försäkrar Israel att nationen fortfarande är Herrens tjänare:

”Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte”
(Jes. 41:9). Sedan ger Gud Israel ett av de mest magnifika löftena i
Bibeln: ”Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min
hand” (Jes. 41:10). Här och i följande verser är en av Israels grund-
läggande roller att förtrösta på den sanne Guden som räddar dem
(vilket kung Achas inte gjorde), hellre än att lita på andra gudar och
deras avbilder som de andra folken gör (Jes. 41:7, 21–24, 28, 29).
Lägg märke till hur Herren i Jes. 41:14 kallar nationen för en mask.
Vad var hans poäng? Se på hela texten för att få ett bättre svar. Vad
lär detta oss om vårt behov av fullständigt beroende av Herren?
90
ICKE NAMNGIVEN ENSKILD TJÄNARE

(JES. 42:1–7)
Vilken roll och karaktär har Herrens icke namngivne tjänare som
Gud väljer och som han ger sin Ande? Jes. 42:1–7.
Välj det bästa svaret eller svaren:

1. Han skaffar nationerna rätt.
2. Han uppnår sina mål stilla och milt men framgångsrikt.
3. Han är en lärare.
4. Han är ett förbund mellan Gud och folket.
5. Han ger ljus/hopp genom att hela de blinda och befria de tillfångatagna.
6. Allt ovanstående.
Vad finns det för likheter mellan denne tjänares roll och karaktär
jämfört med ”en gren … ur Jishajs avhuggna stam” (Jes. 11) som
Herrens Ande också vilar över?
Som i Jes. 42 agerar härskaren som kommer från Davids hus och som
nämns i Jes. 11 i harmoni med Gud, skaffar rätt och befrielse för de
förtryckta, och ger människor vishet och kunskap om Gud. Vi har fun-
nit att detta ”skott” och denna ”gren” av Jishaj är Messias, det gudom-
liga barnet i Jes. 9:6, 7, som också kommer med ”fredens välsignelser
utan gräns för Davids tron och hans rike”, med ”rätt och rättfärdighet”
(Jes. 9:7). Tjänaren i Jes. 42 är alldeles uppenbart Messias.
Hur identifierar Nya testamentet tjänaren som nämns i Jes. 42:1–7

och som ger rättfärdighet? Matt. 12:15 –21.
Matt. 12 citerar Jes. 42 och tillämpar avsnittet på den stilla helande

verksamheten som utfördes av Jesus, Guds älskade Son, som han har
kär (Jes. 42:1; Matt. 3:16, 17; 17:5). Det är han vars verksamhet åter-
upprättar Guds förbundsrelation med hans folk (Jes. 42:6; Dan. 9:27).
Jesus och hans lärjungar gav upprättelse åt folket genom att befria
dem från lidande, okunskap om Gud och onda andars fångenskap
som Satans förtryck orsakat (Luk. 10:19). Sedan dog Jesus för att
bekräfta det ”nya förbundet” (Matt. 26:28) och skaffa rätt för världen
genom att kasta ut Satan, främlingen som tillskansat sig positionen
som ”denna världens härskare” (Joh. 12:31–33).
Se på Jes. 42:1–4, beskrivningen av Kristus. Ta tid för att reflek-

tera över hans liv. Vilka specifika egenskaper hos hans verksamhet
uppfyllde denna profetia på ett så tydligt sätt? Vad kan vi lära oss
om tjänst för andra?
91
DEN PERSISKE ”MESSIAS” (JES. 44:26–45:6)

Vilken häpnadsväckande förutsägelse finns i Jes. 44:26–45:6?
Jesajas verksamhet varade ungefär mellan åren 745–685 f.Kr. Efter

att ha nämnt en erövrare från öst och norr (Jes. 41:2, 3, 25) och antytt
att detta var goda nyheter för Jerusalem (Jes. 41:27) förutsäger Jesaja
noggrant Kyros vid namn och beskriver hans aktiviteter. Han kom
norr- och österifrån sett från Babylon och erövrade staden år 539
f.Kr. Han tjänade Gud genom att släppa judarna från deras babylo-
niska fångenskap, och han tillät att templet i Jerusalem byggdes upp
på nytt (se Esra 1).
Sätt denna förutsägelse i sitt perspektiv. Då det var ungefär
146 år från Jesajas död till Babylons fall var hans profetia ett och
ett halvt århundrade före sin tid. Det skulle vara ungefär som om
George Washington hade förutsagt att en general vid namn Dwight
Eisenhower skulle bidra till Europas befrielse 1945.
Eftersom Kyros verksamhet är väl dokumenterad i olika gamla
källor, de babyloniska krönikorna och Kyroskrönikan samt Bibeln
(2 Krön. 36:22, 23; Esra 1; Dan. 5; 6:28; 10:1), är exaktheten i Jesajas
profetia bortom allt tvivel. Detta bekräftar tron hos dem som tror
att sanna profeter får exakta förutsägelser från Gud som känner till
framtiden långt i förväg.
Varför kallar Gud Kyros för ”sin smorde”?
Det hebreiska ordet ”smord” är ordet varifrån vi får ordet Messias. På

andra ställen i Gamla testamentet kan det syfta på en smord överste-
präst (3 Mos. 4:3, 5, 16; 6:22), en smord israelitisk kung (1 Sam. 16:6;
24:6, 10; 2 Sam. 22:51), eller Messias, en kommande idealisk kung
av Davids släkt, en befriare (Ps. 2:2; Dan. 9:25, 26). Utifrån Jesajas
perspektiv var Kyros en kommande kung som Gud sände för att
befria sitt folk. Men han var en ovanlig messias eftersom han inte var
israelit. Han skulle göra vissa saker som Messias också skulle göra,
som att besegra Guds fiender och befria hans tillfångatagna folk,
men han kunde inte vara densamme som Messias eftersom han inte
härstammade från David.
När Gud förutsade Kyros bevisade han sin unika gudom genom
att visa att bara han känner till framtiden (Jes. 41:4, 21–23, 26–28;
44:26). Han sträckte sig också ut till Kyros: ”Jag ger dig skatter, dolda
i mörkret, gömda rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren,
att han som gett dig ditt namn är Israels Gud” (Jes. 45:3).
Tänk på några bibliska profetior som gått i uppfyllelse som de var

förutsagda (t.ex. alla rikena i Dan. 2 förutom det sista, Dan. 7, eller
förutsägelsen som gäller Kristus tid i Dan. 9:24–27). Vilken sorts
hopp ger dessa profetior oss som individer?
92
FRAMTIDSHOPP
Att Jesaja så noggrant förutsade Kyros vid namn stör dem som inte
tror att profeter får förutsägelser från Gud. För att hantera det ac-
cepterar de teorin att det fanns en annan profet, ”en annan Jesaja”
[”Deuterojesaja”] som levde på Kyros tid och skrev Jes. 40–66. Så
”sågas” Jesajas bok i två delar, samma öde som man traditionellt
förstått var profetens eget (se Heb. 11:37).
Det finns dock inga historiska vittnen för att det ska ha funnits
en andra ”Jesaja”. Hade han funnits skulle det vara konstigt att inte
Bibeln nämner honom, eftersom hans budskap är djupt viktigt och
hans litterära förmåga fenomenal. Inte ens de äldsta handskrifterna,
Jesajarullen från Qumran, har något brott mellan Jes. 39 och 40 som
skulle markera en övergång till en annan författares verk.
Jesajas grundläggande budskap är konsekvent i hans bok: för-
trösta på den sanne Guden och hans messianske Befriare, i stället
för andra makter. Bibelforskare betonar alldeles riktigt att det finns
en förändring i innehållet från den assyriska tiden i Jes. 1–39 till den
babyloniska i kap. 40 och följande. Men vi har funnit att Jes. 13, 14
och 39 redan förutspår den babyloniska fångenskapen. Det är sant att
Jes. 1–39 betonar domen och Jes. 40–66 förtröstan. Men i de tidigare
kapitlen finns det också mycket förtröstan och försäkran från Gud.
Senare kapitel, som Jes. 42:18–25; 43:22–28; 48:1–11, talar också om
Guds domar över Juda för att de har förkastat honom. Jesajas förut-
sägelser om framtida tröst antyder faktiskt samtidigt lidande.
Fastän nationen mötte fruktansvärda olyckor på grund av folkets

synder gav vissa bland dem inte upp hoppet. De höll fast vid Guds
löften, som finns i 3 Mos. 26:40–45. Läs de verserna noggrant.
Sätt dig själv i dessa hebreers ställe, vilka levde efter att de hade
besegrats av Babylon. Vad finner du för hopp i dessa verser?
Vilken andlig princip ser du verksam i verserna i 3 Mos.? Vad säger

Herren till Israel där? På vilket sätt verkar samma princip i våra liv?
93
EN MEDKÄNNANDE OCH LIDANDE

TJÄNARE (JES. 49:1–12)
Vem är Guds tjänare i Jes. 49:1–12?
Gud kallar och nämner honom vid namn innan han föds, gör hans tunga
som till ett svärd och visar sin härlighet genom honom. Gud använder
tjänaren till att föra nationen Israel tillbaka till honom, till att vara ett
frälsningens ljus för hela världen, vara ett förbund och befria fångarna.
Det finns mycket i denna beskrivning som överlappar med Jes. 42, där
vi identifierade tjänaren som Messias. Nya testamentet finner tjäna-
rens kännetecken hos Jesus Kristus, i hans båda ankomster: Matt. 1:21;
Joh. 8:12; 9:5; 17:1–5; Upp. 1:16; 2:16; 19:15.
Om denne tjänare är Messias, varför kallar Gud honom för ”Israel”

här (Jes. 49:3)?
Tidigare fann vi att Gud i denna del av Jesaja syftar på ”Israel/Jakob”

som nation. Men här gäller namnet ”Israel” (utan parallell till
”Jakob”) klart en individuell tjänare som återupprättar nationen åt
Gud (Jes. 49:5). Denne tjänare har blivit det idealiska förkroppsligan-
det eller den idealiska representanten för nationen som har kompro-
metterat sin användning av namnet ”Israel” (Jes. 48:1).
Vilken ny detalj kommer fram här? Jes. 49:4, 7.
Här finns den första varningen för svårigheten i tjänarens uppgift.

Han klagar: ”Förgäves har jag ansträngt mig, fruktlöst och fåfängt
förött min kraft” (Jes. 49:4), en tanke som ger ett eko från Dan. 9:26:
”…kommer han som är smord att förgöras och försvinna.” Men han
håller fast vid tron: ”Ändå skall Herren ge mig min rätt, min lön
finns hos min Gud” (Jes. 49:4). J. Alec Motyer observerar: ”Jesaja
såg alltså en Tjänare med sann mänsklig natur, prövad som vi och
som visade sig vara ursprunget och fullkomnaren av trons väg, en
verklig, personlig tro som fortfarande kan säga min Gud när ingen-
ting annat mer verkar vara något värt” (The Prophecy of Isaiah: An
Introduction and Commentary, Downers Grove, Illinois: InterVarsity
Press, 1993, s. 387).
Jes. 49:7 är slående. Tjänaren är ”föraktad och avskydd av alla, till
härskarnas tjänare”, men Herren säger till honom: ”Kungar skall se
det och resa sig, furstar se det och falla på knä, därför att Herren är
trofast, Israels Helige som utvalde dig.”
Se tillbaka på Kristus verksamhet. Hade han inte, ända fram till

slutet, anledning till missmod? Ända förblev han trogen, trots
yttre omständigheter. Hur kan vi lära oss att göra detsamma, trots
yttre omständigheter?
94
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen Whites beskrivning av Jesus helande- och undervisnings-
verksamhet: ”I Kapernaum” i Messias, s. 223–232).
”I själavinnande arbete behövs stor taktfullhet och vishet. Frälsaren

undertryckte aldrig sanningen utan uttryckte den alltid i kärlek. I sina
kontakter med andra utövade han största taktfullhet och var alltid
vänlig och omtänksam. Han var aldrig hård, talade aldrig i onödan
allvarliga ord, orsakade aldrig onödig smärta för någon känslig män-
niska. Han censurerade inte mänsklig svaghet. Utan fruktan talade
han emot hyckleri, otro och ondska, men det fanns tårar i hans röst
när han gav sina skarpa tillrättavisningar. Han gjorde aldrig sanning-
en hård utan visade alltid en djup mildhet mot människorna. Varje
människa var dyrbar i hans ögon. Han uppförde sig med gudomlig
dignitet men böjde sig alltid ner i mildaste medlidande och hänsyn
till varje medlem i Guds familj. I dem alla såg han människor som
han fått i uppdrag att frälsa” (Ellen White: Gospel Workers, s. 117).
SAMTALSSTART
Jesaja talar om Jesus som den tjänande Messias. Ge ett exempel på
en bibeltext eller en bibelberättelse som utmärker sig särskilt för dig
när det gäller att vara en tjänande kristen. Varför?
FÖRBÖN
Be för en särskild person eller en grupp människor som lever under
någon form av förtryck och som behöver få tröst och upprättelse. Det
kan vara människor som är förföljda för sin tro, papperslösa flykting-
ar, personer som lever i en destruktiv relation eller något liknande.
SAMMANFATTNING
Befrielse förutsätter en Befriare. Guds tjänarnation befriades av två
befriare: Kyros, som släppte fångarna fria från den babyloniska fång-
enskapen, och en inte namngiven Tjänare, vars identitet som Messias
så småningom uppenbaras. Denne Tjänare återupprättar rättvisan
och leder dem som överlevt tillbaka till Gud.
SAMTALSFRÅGOR
95
SAMTALSFRÅGOR
1. Läs i studiegruppen i citatet från Ellen White ovan vad hon skrev om hur Kristus
tjänade andra. Samtala om principerna här, och också om hur er egen försam-
ling återspeglar de principerna.
2. Känner du något ”knäckt strå” eller någon ”tynande låga” (Jes. 42:3)? Hur kan
du hjälpa denna person utan att ”bryta” eller ”släcka” honom/henne? På vilka
sätt kan du leda sådana människor till Herren? Vad kan du rent praktiskt göra
för dem så att de får hjälp på sin väg mot helande?
3. Argumentet att Jesajas bok har olika författare härstammar från premissen
att man inte kan förutsäga framtiden som Jesaja gjorde. Vad är det grundläg-
gande problemet med detta argument, och varför måste vi som kristna helt
förkasta premissen?
96
96
97
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 6 MARS 2021
Idrott förändrar livet

Jesús var nära att dö på operationsbordet Jesús hade aldrig funderat på att resa
när han opererades för en komplicerad halvvägs runt jorden, men han gillade
axelskada. Han hade fått den när han förslaget. Han bad om det och lovade
idrottade. Efter operationen kände han Gud att han skulle åka till Kirgizistan
en stark önskan att göra något speciellt om han tog examen det året.
för Gud för att tacka honom. Men vad När det var dags för slutprovet i gym-
skulle det kunna vara? nastik bad Jesús Gud om hjälp att göra
Jesús bestämde sig för att han skulle de svåra övningarna. Till Jesús förvåning
arbeta som litteraturevangelist i en lyckades han klara av alla.
månad när han hade tagit sin examen vid Efteråt undersökte läkaren oroligt
River Plate University i Argentina. Och Jesús axel. Han blev förvånad. Det
alla inkomsterna från sin bokförsäljning gamla såret hade läkt helt. Det var ett
skulle han ge till Adventistsamfundet. riktigt underverk.
Under sitt sista studieår tyckte Jesús Jesús tog sin examen och flög till
att det var svårt att delta i gymnastiköv- Kirgizistan en månad senare.
ningar. Hans axel gav honom problem. På Adventistsamfundets skola i Tok-
Samtidigt var idrotten Jesús huvudämne, mok arbetade Jesús som idrottslärare,
och lärarna varnade honom att han inte och på eftermiddagarna var han fotbolls-
kunde bli godkänd och ta sin examen om tränare för en grupp barn från grann-
han inte uppfyllde alla krav. skapet. Fotbollsträningen hölls i skolans
Jesús läkare rådde honom att byta nya sporthall som hade byggts med hjälp
huvudämne. ”Om du fortsätter att delta av gåvor som vi gav till speciella projekt
i gymnastiken kommer din axel bara att under 2017.
bli sämre”, sa läkaren. När Jesús och barnen spelade tillsam-
Men Jesús ville inte gärna byta huvud- mans märkte Jesús stora förändringar
ämne så nära inpå sin examen. Dessutom i barnens beteende. I början brukade
hade han inte råd att göra det, för då skulle pojkarna bråka och slåss, men de slutade
han bli tvungen att studera i flera år till. när Jesús sa till dem: ”Vi är syskon. Vi
Medan Jesús funderade på sin framtid behöver inte slåss.”
frågade en vän, Marcos, vad Jesús Efter att ha sett några pojkar dricka
planerade att göra efter sin examen. alkohol rådde han dem att sluta. ”Det är
Jesús berättade för honom om sin plan inte bra för era kroppar”, sa han. Poj-
att arbeta som litteraturevangelist i en karna slutade dricka.
månad. Marcos gillade idén, men han Jesús är glad att han tillbringar ett
hade ett förslag. år av sitt liv som volontär i Kirgizistan.
”Varför inte åka till Kirgizistan som ”Jag kan se en stor förändring i mina
volontär som jag gjorde?” frågade han. elever”, säger han. ”Och ännu har vi
Marcos hade själv varit volontär på en dessutom inte förlorat en match mot
adventistskola i Kirgizistan i ett år. någon annan skola!”
AV ADVENTIST MISSION, USA | KIRGIZISTAN | EUROASIATISKA DIVISIONEN
98
10 Att göra det otänkbara
INFÖR SABBATEN DEN 6 MARS 2021
”Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi
skulle helas, hans sår gav oss bot” (Jes. 53:5).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 50:4–10; 52:13–53:12; 53:3–9; 53:10–12.
INLEDNING
Lough Fook, en kinesisk kristen, greps av medlidande med sina
landsmän som blivit slavar i sydamerikanska gruvor. Han ville ge dem
evangeliets hopp, men hur skulle han kunna komma till dem? Hans
lösning blev att sälja sig själv som slav för en femårsperiod. Han trans-
porterades till Demerara, där han arbetade i gruvor och berättade om
Jesus för sina arbetskamrater.
Lough Fook dog, men inte förrän 200 människor hade befriats från
hopplöshet genom att de tagit emot Jesus som sin Frälsare.
Vilken häpnadsväckande självuppoffring för andras bästa! Vilket
exempel!
Genom att göra det otänkbara nådde även Jesus de onådda. Ge-
nom att han ödmjukt ”antog en tjänares gestalt” (Fil. 2:7) befriade
han dig och mig och hela världen som sjunkit ned i och gått förlorad
i syndens avgrund.
Den här veckan ska vi se på denna oerhörda händelse som förut-
sagts hundratals år i förväg.
Studiematerial för den 28 februari – 6 mars 2021

99
JESAJAS PRÖVANDE SANNING (JES. 50:4–10)

Om Jesaja avsåg att bara förmedla information kunde han ha lagt ut
alla detaljerna beträffande Messias på en gång. Men för att under-
visa, övertala och ge sina åhörare ett möte med Herrens Tjänare ut-
vecklar han en rik väv med teman som återkommer på ett symfoni-
liknande sätt. Han avslöjar Guds budskap stegvis så att varje aspekt
kan förstås i förhållande till resten av bilden. Jesaja är en konstnär
vars duk är hans åhörares själar.
Läs Jes. 50:4–10. Sammanfatta vad dessa verser säger. På vilket

sätt ser du Jesus här?
I Jes. 49:7 fann vi att Guds tjänare är ”föraktad och avskydd av alla”,
”härskarnas tjänare”, men ”Kungar skall se det och resa sig, furstar
se det och falla på knä”. I Jes. 50 lär vi oss att klyftan är djupare för
den milde läraren vars ord ger den trötte mod (Jes. 50:4). Rättfärdig-
hetens väg går genom fysisk misshandel (Jes. 50:6).
Denna misshandel låter illa för oss i moderna kulturer i väst.
Men i en forntida kultur i Mellanöstern var hedern en fråga om liv
och död för en person och hans/hennes grupp. Om du klandrade
och misshandlade någon så här gjorde du klokt i att skydda dig väl.
Om de fick en minsta chans skulle offret och/eller hans klan med
säkerhet slå tillbaka.
Kung David anföll och besegrade Ammons land (2 Sam. 10:1–12)
på grund av vad dess kung gjort: ”Då grep Hanun Davids sändebud
och lät raka av dem halva skägget och klippa av halva deras dräkt,
upp till baken; sedan fick de gå” (2 Sam. 10:4). Men i Jes. 50 slår
människor tjänaren, sliter honom smärtsamt i skägget och bespot-
tar honom. Det som gör dessa handlingar till en internationell, ja
kosmisk händelse är att offret är ett sändebud från konungarnas
Konung. När vi jämför Jes. 9:6, 7 och 11:1–16 med andra texter om
”tjänaren” finner vi att tjänaren är själva Kungen, den mäktige
Befriaren! Men med all denna makt och ära räddar han av någon
obegriplig anledning inte sig själv! Detta är så främmande att folk
inte trodde det. Vid Jesus kors hånade ledarna honom: ”Andra har
han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den
utvalde” (Luk. 23:35); ”nu får han stiga ner från korset, så skall vi
tro på honom” (Matt. 27:42).
Läs Jes. 50:4–10. Skriv ner de andliga principer som beskrivs här
och som kan tillämpas på våra egna liv. Se på dig själv i ljuset av
din lista. Inom vilka områden kan du bli bättre? Blir du missmodig
så läs vidare om resten av veckan.
100
MÅNDAGEN DEN 1 MARS
SÅNGEN OM DEN LIDANDE TJÄNAREN

(JES. 52:13–53:12)
Jes. 52:13–53:12, känd som sången om den lidande Tjänaren, bekräf-

tar Jesajas rykte som evangeliets profet. I harmoni med evangeliets
överlägsenhet reser sig hymnen över annan litteratur. Fastän den är
häpnadsväckande kort är varje strof fylld av djup innebörd som up-
penbarar kärnan i Guds ofattbara gärning för att rädda ett släkte som
sjunkit och gått förlorat i synd.
Det finns ingen ”spädbarnsmjölk” i Jesajas ord. Han har förberett
sina åhörare genom att utveckla det messianska temat redan från
den tidiga delen av sin bok. När profeten följer Messias liv på jorden
börjar han med hans befruktning och födelse (Jes. 7:14), introducerar
honom som en gudomlig kung av Davids ätt (Jes. 9:6, 7), vidareut-
vecklar hans gärning för Israels återupprättelse (Jes. 11:1–16) och
tysta tjänst för befrielse från orätt och lidande (Jes. 42:1–7). Därefter
uppenbarar Jesaja att Messias stora drama också innefattar kontras-
ten som skapas av att det inträffar en tragedi före hans upphöjelse
(Jes. 49:1–12; 50:6–10). Nu dyker sången om den lidande Tjänaren ner
i djupet av tragedin.
Gå tillbaka till avsnitten som räknas upp i stycket ovan. Se vad de

säger om Messias, Jesus. På vilket sätt förbereder de oss för det
som kommer i Jes. 52 och 53? Eller gör de bara det som händer i
Jes. 52 och 53 mer anslående?
Jes. 52:13–53:1 inleder sången med en förhandsvisning av en häp-

nadsväckande kontrast: Tjänaren ska ha framgång och bli upphöjd,
men hans utseende ska fördärvas bortom vår fattningsförmåga. Vem
kan tro detta?
Jes. 53:2, 3 påbörjar en smärtsam väg från Tjänarens ursprung och
vanliga utseende till hans sorg och förkastelse. Jes. 53:4–6 stannar
upp för att förklara att hans lidande i själva verket är ett straff som
han bär för att hela oss. Jes. 53:7–9 fortsätter med den oskyldige Tjä-
narens nedstigning till graven.
I Jes. 53:10–12 upphöjs Tjänaren till den belöning som förutsågs i
början av sången i Jes. 52:13, men med en inskjuten insikt om att hans
offer för att rädda andra är Guds vilja.
Jämför denna sång med den ”dalgångsliknande” beskrivningen i
Fil. 2:5–11, där Jesus börjar i Guds gestalt men stiger ner och uttöm-
mer sig själv för att ta på sig den mänskliga gestaltens fångenskap,
ödmjukar sig själv ända in till döden på ett kors, den lägsta av all död.
Därför upphöjer Gud honom så högt så att alla ska bekänna honom
som Herre (jfr Jes. 49:7).
Läs Jes. 52:13–53:12. Skriv ner allt som sången säger att Jesus
gjort för oss. Fundera över vad dessa handlingar betyder för oss.
101
TISDAGEN DEN 2 MARS
VEM TRODDE? (JES. 52:13–53:12)

I Jes. 52:13 är Guds Tjänare högt upphöjd, men utan förvarning
beskriver nästa vers hans utseende som så vanställt att han inte ser
mänsklig ut. Nya testamentet beskriver vad det var som vanställde
hans utseende – slagen, törnekronan, korsfästelsen och framför allt
att bära mänsklighetens synder. Synden var aldrig tänkt att vara
naturlig för människan; att bära den fick ”Människosonen” att se
omänsklig ut.
Jämför detta med berättelsen om Job, som så plötsligt kastades ner
från en ställning där han hade stor rikedom, ära och makt till att bli
ett eländigt offer som satt i aska på marken och skrapade sina smärt-
samma sår med en bit av ett lerkärl (Job 1, 2). Kontrasten var så stor
att inte ens Jobs vänner kände igen honom först (Job 2:12). Frågan
är: varför lider Job? Varför måste Guds Messias lida? Ingen av dem
förtjänar det. Båda är oskyldiga. Varför då detta lidande?
Läs igenom dagens verser och skriv ner ställen där temat om det
oskyldiga lidandet förekommer. Vad är det väsentliga budskapet
där för oss?
Se på frågorna i Jes. 53:1. Dessa frågor betonar utmaningen att tro det
otroliga (jfr Joh. 12:37–41) och manar oss att sätta oss ner för resten av
berättelsen. Men frågorna antyder också en vädjan. I detta samman-
hang antyder parallellen mellan de två frågorna att Herrens arm/makt
att frälsa (jfr Jes. 52:10) uppenbaras för dem som tror på berättelsen.
Vill du uppleva Guds frälsande kraft? Tro då på berättelsen!
Se noga på Jes. 53:6. Vad är det särskilda budskapet här? Vad

säger texten till dig personligen som kan ge dig hopp trots dina
tidigare synder och misstag?
102
ONSDAGEN DEN 3 MARS
DE OUPPNÅELIGA ÄR VI! (JES. 53:3–9)

Som en skör planta, till synes ganska värdelös och föraktad
(Jes. 53:2, 3), så beskrivs den lidande Tjänaren. Jesaja har fört oss
snabbt genom den oskyldiga ungdomen till avgrundens kant. Inte ens
med den bakgrund vi redan fått är vi redo att acceptera Tjänarens
öde. Tvärtom! Jesaja har lärt oss att hålla fast vid barnet som föds åt
oss, den enastående Fredsfursten. Andra föraktar honom, men vi vet
hurdan han verkligen är.
Som någon har sagt: ”Vi har mött fienden, och de är vi.” Tjänaren
är inte den första som föraktas, förkastas eller är en lidandets man.
Kung David var allt det där när han flydde från sin son Absalom
(2 Sam. 15:30). Men denne Tjänares lidande är inte hans eget och
härstammar inte från hans egen synd. Han bär det inte heller bara
för en annan människa utan för alla: ”Herren lät vår skuld drabba
honom” (Jes. 53:6).
Svaret på frågan ”Varför?” är Jesajas prövande sanning: Eftersom
Gud är kärlek valde hans Messias att lida. Men varför? Jesaja slår in ”den
sista spiken” för att fullfölja denna otänkbara sanning: Han valde att
lida för att nå de ouppnåeliga, och de ouppnåeliga är vi!
De som inte förstår betraktar Tjänaren som ”slagen av Gud”
(Jes. 53:4). De som såg Jesus på korset antog det värsta. De tänkte att
hans synd måste ha orsakat hans lidande och död. De tänkte på sam-
ma sätt som Jobs vänner och som Jesus lärjungar när dessa frågade
honom: ”vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han
föddes blind?” (Joh. 9:2) Hade inte Mose sagt att ”den som hängs upp
är förbannad av Gud” (5 Mos. 21:23; jfr 4 Mos. 25:4)?
Ändå var allt detta Guds vilja (Jes. 53:10). Varför? Eftersom ”Kris-
tus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta
förbannelsen på sig” (Gal. 3:13), och: ”Han som inte visste vad synd
var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi
genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet” (2 Kor. 5:21).
”Vilket pris har inte betalats för oss! Se på korset och Offret som
lyfts upp där. Se på dessa händer, genomborrade med grymma spi-
kar. Se på hans fötter, spikade på träet. Kristus bar våra synder i sin
egen kropp. Det lidandet, den ångesten, är priset för vår återlösning”
(Ellen White: God’s Amazing Grace, s. 172).
Tyngden, skulden, straffet för hela världens, alla syndares synder,

föll på Kristus på korset, på en enda gång, som det enda sättet att
rädda oss! Vad säger detta oss om hur ond synden är när ett sådant
pris måste betalas för att återlösa oss från den? Vad säger det om
Guds kärlek som gjorde allt detta för oss, till ett sådant pris?
103
TORSDAGEN DEN 4 MARS
ETT ERBJUDANDE OM
FÖRVANDLANDE ÅTERUPPRÄTTELSE
(JES. 53:10–12)
Vad betyder det att Tjänarens liv är ”ett skuldoffer” (Jes. 53:10)?
Det hebreiska ordet för ”skuldoffer” (3 Mos. 5:14–6:7; 7:1–7) syftade

på försoning för avsiktliga missgärningar mot andra människor
(3 Mos. 6:2, 3). Sådana synder nämndes av Jesaja (Jes. 1–3; 10:1, 2;
58). Syndaren måste också återlämna till den drabbade vad han tagit,
plus ett skadestånd, innan han offrade för att få förlåtelse från Gud
(3 Mos. 6:4–7; jfr Matt. 5:23, 24). I fall av oavsiktligt missbruk av någon-
ting som tillhör Gud skulle det rättas till inför honom (3 Mos. 5:16).
Nu kan vi förstå Jes. 40:2, där Gud tröstar sitt tillfångatagna folk
genom att tala om för dem att de betalat tillräckligt för sina synder.
Men efter gottgörelsen måste det till ett offer. Vi finner det här i
Jes. 53: Guds tjänare, i stället för en bock, leds likt ett lamm till slakt
(Jes. 53:7) för folket som gått vilse (Jes. 53:6).
Fastän ”han blev utestängd från de levandes land” (Jes. 53:8; jfr
Dan. 9:26) och helt utgiven i det offer som tänder hoppets låga åt oss,
kommer Tjänaren fram från döden, från ett land utan återvändo, för
att bli upphöjd, se sina ”ättlingar” och få ett långt liv (Jes. 53:10–12).
Se på följande texter. På vilka sätt återspeglar de var och en

samma grundläggande budskap som Jes. 53?
Ps. 32:1, 2
Rom. 5:8
Gal. 2:16
Fil. 3:9
Heb. 2:9
1 Pet. 2:24
Om någon bad dig sammanfatta de goda nyheterna från

Jes. 52:13–53:12 i ett enda stycke, vad skulle du skriva?
104
FREDAGEN DEN 5 MARS
STUDIEHJÄLP
”Kristus bar våra synder i sin egen kropp på träpålen … Vad måste
synden vara, om ingen dödlig människa kan försona den? Vad
måste dess förbannelse vara om bara Gud kunde få slut på den?
Kristus kors vittnar för varje människa att syndens lön är döden
… Ack, måste det finnas någon förhäxande kraft som håller i de
moraliska känslorna och förhärdar dem mot Guds Andes intryck?”
(Ellen White: Our High Calling, s. 44).
”Guds styrande lag måste förhärligas genom Guds ende Sons död.
Kristus bar skulden för världens synder. Vår rätt finns endast i Guds
Sons människoblivande och död. Han kunde lida, eftersom han
upprätthölls av gudomen. Han kunde härda ut, eftersom han var utan
varje fläck av illojalitet eller synd. Kristus segrade för människans
skull genom att så bära det rättmätiga straffet. Han säkerställde evigt
liv åt människorna, medan han upphöjde lagen och gjorde den heder-
värd” (Ellen White: Selected Messages, bok 1, s. 302).
SAMTALSSTART
Läs berättelsen om Lough Fook i inledningen och samtala om vilka
känslor den väcker hos er.
FÖRBÖN
Varför inte be tillsammans om att veckans rubrik ska uppfyllas i och
genom era liv.
SAMMANFATTNING
Efter att ha berättat om Guds Befriares födelse, identitet och verk-
samhet visar Jesaja till slut den högsta tragedin som ger oss hopp:
för att nå, rädda och hela förlorade människor, oss medräknade, bär
Guds Tjänare frivilligt vårt lidande och straff.
SAMTALSFRÅGOR
105
SAMTALSFRÅGOR
1. J es. 53:7–9 stiger ner i avgrunden: Tjänarens död och begravning. Hur många
saker finns det i denna text som gick i uppfyllelse i slutet av Jesus liv?
Matt. 26:57–27:60; Mark. 14:53–15:46; Luk. 22:54–23:53; Joh. 18:12–19:42.
2. Se på det senare citatet av Ellen White om hur Kristus död förhärligade lagen. Vad
menar hon med det? Hur förstår vi hans död som bevis för lagens beständighet?
106
106
107
En bok och en skola

På Tatjanas väg hem från sitt nya arbete nes roll i Adventistsamfundets historia.
på Adventistsamfundets skola i Tokmok Tatjana blev fascinerad och läste Den stora
i Kirgizistan låg ett antikvariat. Hon striden med stort intresse.
älskade böcker och gick in. Tatjana och Andrej började delta i
Tidigare hade hon fått ett oväntat en liten bibelstudiegrupp som samlades
jobberbjudande från rektorn och nyligen varje vecka i Pavels och Arinas hem. När
börjat undervisa i ryska språket och lit- Pavels mor blev sjuk och den lilla gruppen
teratur på skolan. behövde en annan plats att samlas erbjöd
Tatjana valde ut flera böcker. I kassan Tatjana sitt eget hem för bibelstudierna.
tog kassörskan fram en till bok. Men bara några veckor senare gick
”Här”, sa hon. ”Du får den här boken Tatjana och Andrej igenom en andlig
som gåva.” kris. Av någon anledning kände de båda
Tatjana tänkte inte tacka nej till en att de måste välja att bli adventister eller
gratisbok. Hon tog emot boken och la att sluta umgås med adventister helt och
den också i väskan. Hemma undersökte hållet. De sa till Pavel att de inte visste
hon nyfiket boken. Den hette Den stora vad de skulle göra.
striden. Hon hade aldrig hört talas om ”Bara Gud kan leda er igenom denna
författaren, Ellen G. White. Tatjana kris”, svarade han.
bläddrade igenom boken, och på sista Så Tatjana och Andrej bad. De kom
sidan fanns det kontaktinformation till fram till att de skulle besöka Adventkyr-
en man som heter Pavel Noskov. Till kan innan de bestämde sig. På sabbaten
hennes förvåning bodde han i samma deltog de i gudstjänsten för första gång-
hyreshus som hon. en. Upplevelsen i kyrkan var över deras
Under de närmaste dagarna i skolan förväntan. Medlemmarna var varma och
upptäckte hon att en av lärarna hade välkomnande. De var överlyckliga att
samma efternamn som Pavel. Tatjana tog träffa besökarna, och de behandlade dem
med sig boken till skolan och visade den som vänner. Tatjana och Andrej kände
för läraren. att de hade kommit hem. Tatjana och
”Ja, Pavel är min man”, berättade Andrej blev döpta den 6 april 2019.
Arina Noskova. ”Gud ledde oss”, säger Tatjana. ”Om
Tatjana fick veta att familjen var adven- jag inte hade fått ett jobb på skolan skulle
tister och att de gick i kyrkan varje sabbat. jag inte ha stannat vid bokhandeln på
Arina bjöd hem Tatjana och hennes vuxna vägen hem och upptäckt att en mina
son Andrej. Pavel berättade för Tatjana om grannar var adventist. Jag skulle inte ha
adventister och om Ellen White och hen- känt till Guds plan att rädda människor.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | KIRGIZISTAN | EUROASIATISKA DIVISIONEN

108
11 Kämpande kärlek
”Om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall
ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag” (Jes. 58:10).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 55:1–7; 55:6–13; 58:1–12; 58:13, 14.
INLEDNING
En judisk kantor (gudstjänstledare) och hans fru som bodde i staden
Lincoln i Nebraska började få hotfulla och oanständiga telefonsam-
tal. De upptäckte att de kom från en ledare för en hatisk amerikansk
grupp, Ku Klux Klan. Eftersom de visste vem han var kunde de ha
polisanmält honom. Men de bestämde sig för någonting mer radikalt.
När de fick veta att han var handikappad dök de upp vid hans dörr
med en kycklingmiddag! Han blev helt förstummad. Hans hat smälte
inför deras kärlek. Paret fortsatte att besöka honom, och en vänskap
växte fram. Han funderade t.o.m. på att bli jude.
”Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sli-
ter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd
med den hungrige …” (Jes. 58:6, 7). Ironiskt nog fastade paret i Lincoln
genom att dela med sig av sin fest till en hungrig förtryckare och därige-
nom göra honom fri från hans egna orättfärdiga fördomars band!
Låt oss lära oss mer om denna viktiga andliga princip som den
beskrivs av profeten Jesaja.
Studiematerial för den 7 – 13 mars 2021

109
SÖNDAGEN DEN 7 MARS
KÖPA NÅGONTING GRATIS? (JES. 55:1–7)

Läs Jes. 55:1: ”Hör, alla ni som törstar, kom till vattnet! Och ni
som inte har pengar, kom och köp säd och ät!” (FB).
Föreställ dig att du tog med dig mat och ställde dig på en gata i en
stor stad och meddelade alla de hungrande och hemlösa: ”Kom, alla
ni som inte har pengar, kom, köp och ät!” Hur kan de köpa om de
inte har pengar?
Men om du lägger till de ord som Jesaja gjorde: ”även om ni inte
har pengar” (Jes. 55:1) blir poängen klarare. Jesaja vädjar till männ-
iskor att ta emot förlåtelsen (Jes. 55:7) fritt och gratis. Men uttrycket
betonar att det som Gud erbjuder sig att tillfredsställa deras behov
och önskningar med är värdefullt. Det som behövs för att de ska ta
emot det är en sorts transaktion (överföring av något värdefullt).
Gud erbjuder dem, fritt, förlåtelse inom ramen för ett återupprättat
förbund med sitt folk, men inte därför att den var gratis för honom:
han köpte den till ett fruktansvärt pris, sin egen Tjänares blod. Även
om den var fri kom den att kosta honom själv mycket.
Vad var priset för vår frälsning? Se 1 Pet. 1:18, 19.
Hur liknar Jesajas sätt att tala om frälsning Nya testamentets?

Ef. 2:8, 9.
Jesaja innesluter Gamla testamentets evangelium, som är detsamma

som Nya testamentets. Det fanns ingen ”gammaltestamentlig” fräls-
ning genom gärningar som skulle ersättas av en ”nytestamentlig”
frälsning genom nåd. Ända sedan Gud gav Adam och Eva löftet om
en Befriare (1 Mos. 3:15) har det bara funnits en väg till frälsning: av
nåd, genom tro (Ef. 2:8). ”Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår
herre” (Rom. 6:23). Från antikens Gilgamesh som gjorde heroiska
insatser i sökandet efter evigt liv till moderna skådespelare som tror
på reinkarnation har människor prövat på olika vägar till räddning,
som dock alla varit fruktlösa. Det är därför de behöver få veta om
Jesus och vad han har gjort för dem på korset.
Frälsningen är fri i och med att det inte finns någonting vi kan
göra för att förtjäna den. Våra gärningar kan aldrig bli goda nog
för att rädda oss. Men samtidigt kan den kosta oss allt. Vad me-
nas med det? Se t.ex. Matt. 10:39; Luk. 9:23; 14:26; Fil. 3:8.
110
HÖGA TANKAR OCH VÄGAR (JES. 55:6–13)

Varför säger Gud att hans planer är högre än våra, ”liksom himlen
är högt över jorden” (Jes. 55:8, 9)? Vad tror du att det innebär?
Gud skapade världsalltet där även de minsta tingen omfattar myste-

rier som våra sinnen inte kan begripa. Därför råder ingen tvekan om
att han är en Gud vars planer är bortom allt vi någonsin ens riktigt
kan börja fatta. Denna kunskap om hans oändliga överlägsenhet
borde därför göra det lättare för oss att ödmjukt ta emot hans hjälp.
(Se Jes. 57:15.)
Läs Jes. 55:6–9. I vilket sammanhang talar Herren om sina planer

och vägar som högre än vad vi kan föreställa oss? Vad säger han
att han gör som är så svårt för oss att förstå?
Av alla universums stora mysterier är frälsningsplanen utan tvekan

det största, ett mysterium som vi knappt kan börja förstå (se Ef. 6:19).
Att världsalltets Skapare själv skulle ta på sig mänsklig klädnad, leva
ett liv fyllt av möda och lidande, bara för att sedan dö för vår skull
som ett offer för synden, allt detta för att kunna förlåta oss och visa
oss nåd, det är en sanning som får alla Guds skapade varelsers hjär-
tan att förundras under all evighet.
”Temat om återlösning är något som änglarna längtar att forska i.
Det kommer att bli de friköptas studium och sång genom evigheternas
oändliga tider. Är det inte värt att tänka på och noggrant studera nu?...
Ämnet är outtömligt. Studiet om Kristus människoblivande, hans
försoningsoffer och medlargärning ska uppta de ivriga forskarna
så länge tid finns. När de ser på himlen med dess otaliga år utropar
de: ’Erkänt stor är gudsfruktans hemlighet!’ [1 Tim. 3:16, FB, nuB]”
(Ellen White: My Life Today, s. 360).
Se på ont du gjort: människor du skadat, ovänliga ord du sagt,

besvikelser du orsakat andra, för att inte tala om dig själv. Ändå
kan du genom Jesus få förlåtelse för allt detta och stå, redan nu,
fullkomlig och rättfärdig i Guds ögon. Vad är ett mysterium, om
inte detta?
111
TISDAGEN DEN 9 MARS
FASTEVÄNNER (JES. 58:1–8)

Vad syftar ”fastan” på i Jes. 58:3?
Detta måste vara fastan på den stora försoningsdagen, den enda fasta
Gud befallt (3 Mos. 16:29, 31; 23:27–32). Det bekräftas i Jes. 58:3 av
parallelluttrycket ”vi späker oss”, som följer ordvalet i 3 Mos. Att
späka sig själv syftade på olika former av självförnekelse, fastan med-
räknad (jfr Ps. 35:13; Dan. 10:2, 3, 12).
Försoningsdagen ger en förklaring till Guds befallning: ”låt
din röst ljuda som en hornstöt” (Jes. 58:1). Denna sorts bockhorn,
som kallades shofar, skulle blåsas som en påminnelse tio dagar före
försoningsdagen (3 Mos. 23:24). Vidare skulle den vart femtionde år,
på försoningsdagen, meddela början av friåret (3 Mos. 25:9, 10; jfr
Jes. 27:13).
Läs Jes. 58:3–7. Vad anklagar Herren dem för? Vad var det för fel
med deras ”fasta”?
Det verkar som om folket förväntade sig att Herren skulle gratulera
dem för deras ”fromhet”. Naturligtvis hade de fått det hela bakvänt.
Självförnekelsen på försoningsdagen skulle uttrycka deras tacksam-
het och lojalitet mot honom på den dag då översteprästen gick inför
Gud för att rena helgedomen och därmed dem från synder som de re-
dan fått förlåtelse för (3 Mos. 16; jfr kap. 4). Deras handlingar borde
ha gjorts i tacksamhet till den Gud som räddat dem på domens dag,
inte för att få Guds bekräftelse på deras ”fromhet” och ”hängiven-
het”. Det var ju folkets synder som hade orenat Guds helgedom. Den
måste renas med det blod som göts för vad de hade gjort.
En viktig lärdom i dessa texter pekar på skillnaden mellan att bara

vara religiös och att verkligen vara en Kristus efterföljare. Hur ser vi
skillnaden där? På vilket sätt möter vi samma fara som dessa som
presenteras där, en tro på att våra religiösa riter på något sätt visar
att vi verkligen följer Herren och gör det han ber oss att göra?
112
ONSDAGEN DEN 10 MARS
FASTAN SOM KAMP (JES. 58:1–12)

Tio dagar efter att hornstötarna hade påmint Guds folk om att
Herren är deras Kung höjer profeten sin röst likt ett horn för att
deklarera att de är i uppror mot honom (Jes. 58:1). Det skedde på
själva försoningsdagen när deras späkelse genom självförnekelse ska
bekräfta deras lojalitet mot honom som Kung.
Läs Jes. 58:6–12. Vilka är de handlingar som Gud anser vara

verkliga självförnekande handlingar? Vilket är egentligen svårare,
att hoppa över några måltider eller att använda din tid och dina
pengar till att ge din stads hemlösa mat? Vad kan vi se för princip
bakom dessa handlingar? Hur hör de ihop med sann tro?
Alla kan vara religiösa och gå igenom religiösa ritualer, även de rätta
ritualerna, vid rätt tid, med alla de rätta formlerna. Men det är inte
det enda Herren vill. Se på Jesus liv! Hur trogen han än var med sin
tids religiösa ritualer koncentrerar evangelieförfattarna sig mycket
mer på hans handlingar av nåd och helande samt att ge mat och
förlåtelse till dem som behövde det.
Herren söker en församling, ett folk, som förkunnar sanning för
världen. Men vilket kan locka människor mer till sanningen som
den är i Jesus: att strikt följa lagar om mat eller en villighet att hjälpa
de hungrande? Strikt vila på sabbaten eller villighet att använda din
egen tid och energi till att hjälpa dem som behöver det?
Läs Matt. 25:40 och Jak. 1:27. Vad säger de oss?
Se på välsignelserna i Jes. 58 som Gud säger ska komma till dem

som försöker hjälpa de mindre lyckligt lottade. Vad tror du att
Herren säger till oss här? Är dessa löften övernaturliga ingripan-
den i våra liv om vi gör detta? Eller talar han kanske till oss om
naturliga välsignelser som vi får genom att ge av oss själva åt
andra, i motsats till att vara själviska, giriga och självupptagna?
Förklara ditt svar.
113
EN TID FÖR OSS (JES. 58:13, 14)

Varför talar Jesaja om sabbaten i Jes. 58:13, 14? Vilken koppling har
detta med försoningsdagen i de föregående versernas sammanhang?
Den årliga försoningsdagen var en sabbatsdag. Denna speciella

ceremoniella sabbat liknade veckosabbaten i och med att alla sorters
arbete var förbjudet (3 Mos. 23:27–32). Som de tidiga adventisterna
insåg var regeln därför att försoningsdagens vila varade från kväll till
kväll (3 Mos. 23:32) vilket ger oss informationen att detsamma måste
gälla veckosabbaten. I Jes. 58:13, 14 är det egentliga sammanhanget
den stora försoningsdagen. Men på ett liknande sätt gäller ändå dess
budskap även veckosabbaten.
Läs Jes. 58:13. Vilket slags dag förväntas sabbaten vara? Hur kan
vi försäkra oss om att uppleva sabbaten som den beskrivs här?
Jes. 58 tar upp tre huvudteman: självförnekelse, social omsorg och

sabbaten.
Vad finns det för samband mellan dem?
För det första ingår i alla tre att man koncentrerar sig på Gud och
det han prioriterar, att vi erkänner vårt beroende av honom. För det
andra: genom att göra alla tre strävar människor efter att efterlikna
Gud (se 3 Mos. 19:2). Genom Kristus ödmjukade Gud sig själv
(Fil. 2:8), visade självuppoffrande vänlighet (Joh. 3:16) och vilade
från arbete på sabbaten i slutet av skapelseveckan (1 Mos. 2:2, 3;
2 Mos. 20:11).
Se på de övriga sambanden mellan självförnekelse, social omsorg

och sabbaten som de beskrivs i Jes. 58: sabbatens frihet från
veckans möda är detsamma som omsorg om människor eftersom
den ger dem möjlighet till återhämtning (2 Mos. 23:12; Mark.
2:27). Jesus visade att vänliga handlingar är lämpliga att utföra
på sabbaten (Mark. 3:1–5; Joh. 5:1–17). Sant sabbatsfirande ger
glädje (Jes. 58:14), precis som man får glädje av att hjälpa andra
(Jes. 58:10, 11). Vad behöver förändras i ditt liv för att du ska få
del av dessa välsignelser?
114
FREDAGEN DEN 12 MARS
STUDIEHJÄLP
”Ingen kan utöva verklig välgörenhet utan självförsakelse. Bara om
vi lever enkelt, självförsakande och mycket sparsamt kan vi utföra
det arbete vi fått som Kristi representanter. Stolthet och världsliga
ambitioner måste drivas ut ur våra hjärtan. I allt vårt arbete skall
vi följa samma osjälviska principer som uppenbarades i Jesu liv. På
väggarna i våra hem, på bilderna som hänger där, och på möblerna,
borde vi läsa orden: ’Skaffa de hemlösa en boning.’ På våra gardero-
ber borde vi se skrivet, liksom med Guds finger: ’Kläd den nakne.’ I
matsalen och på bordet som är dukat med ett överflöd av mat, borde
vi se texten: ’Dela ditt bröd åt den hungrige.’ Jes. 58:7” (Ellen White:
Hälsa för hela människan, s. 118).
SAMTALSSTART
Samtala om berättelsen på inledningssidan. Har ni upplevt något
liknande?
FÖRBÖN
Be för all hjälpverksamhet som vi och andra kristna utför för männ-
iskor i nöd.
SAMMANFATTNING
I Jes. 55 och 58 vädjar profeten till sitt folk att ge upp sina egna tan-
kar och vägar och återvända till Gud. Hans ideal för deras lycka är ju
så mycket högre än deras egna. Han förlåter nådigt och vädjar sedan
till den förlåtne att vara nådig. Att vara det är i harmoni med den
stora försoningsdagens och sabbatens anda, eftersom Guds förlåtelse
förvandlar hjärtat när den verkligen tas emot.
SAMTALSFRÅGOR
115
SAMTALSFRÅGOR
1. Se på frågan som Jesaja ställde till folket på sin tid: ”Varför lägger ni pengar på
det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar?” (Jes. 55:2). Fråga er
själva om vi på något sätt gör detsamma, arbetar för något som inte mättar. I så
fall, hur gör vi det? Varför är det så lätt att falla i just den fällan?
2. Självförnekelse, social omsorg och sabbaten var viktiga på försoningsdagen

på Jesajas tid. Är de lika viktiga i den sista tidens försoningsdag (Dan. 8:14),
då Guds horn för friåret ljuder för den slutgiltiga friheten vid Kristus andra an-
komst (1 Kor. 15:52; jfr 3 Mos. 25:9, 10)? Förklara ditt svar.
3. Samtala i studiegruppen om sabbatsfirande. Vad tror ni Jesaja menar när han

säger att vi bör låta bli att göra det som behagar oss på sabbaten och ändå
samtidigt kalla den för vår ”fröjd” (Jes. 58:13). Hur kan vi göra bådadera? Tänk
på hela textsammanhanget i Jes. 58.
116
116
117
”Vad ska jag göra åt Matvei?”

Läraren Ljudmila var inte säker på hur På morgonen bad hon igen.
hon kunde hjälpa sexårige Matvei. Han ”Gud, led mig medan jag undervisar
var en av de små ettorna som nyligen i dag”, sa hon. ”Visa mig hur jag ska ar-
hade börjat sitt första skolår vid Adven- beta med Matvei och hur man undervisar
tistsamfundets skola i Bucha i Ukraina. honom. Hjälp mig att vara en bra lärare
När Matvei hade en fråga under en för alla barnen.”
språklektion satt han inte tyst och räckte I sex veckor bad Ljudmila för Matvei
upp handen som de andra barnen redan varje morgon och varje kväll. En dag
hade lärt sig göra. Istället ställde han sig märkte hon en stor förändring i klass-
upp och ropade frågan till Ljudmila. rummet. Matvei ställde sig inte upp och
”Var ska jag skriva?” kunde han fråga. skrek. Istället satt han tyst och räckte upp
Under mattelektionerna satt han inte handen. Han slutade ignorera, knuffa
heller tyst och räckte upp handen när han och slå de andra barnen. Istället talade
ville fråga något. han vänligt till dem.
”Vilken sida är vi på i läroboken?” Matvei märkte att en av de andra
ropade han. pojkarna hade tappat bort sin penna och
Ljudmila försökte förklara för Matvei kunde inte göra sitt skolarbete.
att han måste sitta tyst och räcka upp ”Här”, sa Matvei. ”Ta min.”
handen när han hade en fråga. Men han Ljudmila blev glad. Matvei hade bara
verkade inte förstå. Hans rop störde de en penna, och den gav han gav bort. En
andra barnen i klassen. annan pojke såg att Matvei behövde en
Barnen i ettan blev snabbt vänner med penna och gav honom en av sina.
varandra. Utom Matvei som hade svårt Matvei började få vänner. Barnen gil-
att få vänner. Ibland struntade han i de lade honom. Han var snäll och generös.
andra barnen, ibland grälade han med Han var villig att dela med sig av det lilla
dem. Om han inte gillade något som de sa han hade.
knuffade han dem eller slog dem. För Ljudmila var detta en viktig
Så Ljudmila visste inte vad hon skulle läxa.
ta sig till med Matvei. Detta var hennes ”Jag förstod att vi alla är Guds barn”,
första lärarjobb efter att hon hade tagit säger hon. ”Gud visar oss alla obegrän-
sin lärarexamen vid universitetet. Hon sat tålamod och kärlek. Gud arbetar
ville hjälpa pojken att lära sig och få vän- under hela vårt liv för att undervisa oss
ner. Hon försökte göra lektionerna mer och förfina våra karaktärer. Han gjorde
intressanta. Hon försökte prata med Mat- ett underverk i mitt liv. Jag trodde
vei. Ingenting hjälpte. När hon kom hem aldrig att han kunde förändra Matvei
från skolan en dag, bara några veckor in så snabbt.”
på läsåret, bad hon till Gud. Hon tillägger: ”Jag förstod att när vi
”Gud, jag ber dig om tålamod och vis- gör allt vi kan gör Gud det som är omöj-
dom för att hitta ett sätt att hjälpa detta ligt för oss.”
barn”, bad hon.
AV ADVENTIST MISSION, USA | UKRAINA | EUROASIATISKA DIVISIONEN
118
12 Nationernas längtan
”Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång”
(Jes. 60:3).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 59; 59:15–21; 60:1, 2; 61; 61:2.
INLEDNING
”Vi behöver hämta lärdom i Kristus skola. Inget annat än hans rättfär-
dighet kan ge oss någon av välsignelserna från nådens förbund. Vi har
länge önskat och försökt få dessa välsignelser men har inte fått dem
eftersom vi har hållit fast vid tanken att det är något vi kan göra för
att bli värdiga att få dem. Vi har inte sett bort från oss själva och trott
att Jesus är en levande Frälsare. Vi får inte tänka att vår egen nåd och
våra meriter räddar oss. Kristus nåd är vårt enda hopp om frälsning.
Genom sin profet lovar Herren: ’Må den gudlöse överge sin väg, den
ondskefulle sina planer. Må han vända om till Herren, så skall han
förbarma sig över honom, vända om till vår Gud, som alltid vill för-
låta’ (Jes. 55:7). Vi måste tro enbart på löftet och inte acceptera känsla
som tro. När vi helt förtröstar på Gud, när vi lutar oss mot Jesus
förtjänster som en Frälsare som förlåter synder, får vi all den hjälp vi
kan önska” (Ellen White: Faith and Works, s. 36).
Den här veckan kan vi se mer av denna stora sanning som den up-
penbaras i profetens Jesajas skrifter.

119
SYNDENS VERKNINGAR (JES. 59)

I Jes. 58:3 frågade folket Gud: ”Ser du inte att vi fastar? Märker du
inte hur vi späker oss?”
Som kontrast antyder Jes. 59:1 en annan fråga, något i stil med:
”Varför ropar vi till Herren att han ska rädda oss, men han gör det
inte? Varför gråter vi inför honom, men han hör inte?” Jesaja svarar
att Gud kan rädda och höra (Jes. 59:1). Att han inte gör något av det
är en helt annan fråga.
Läs Jes. 59:2. Vad är anledningen till att Gud inte gör något?
Gud väljer att ”ignorera” sitt folk, inte för att det är vad han vill utan
därför att ”det är era synder som skiljer er från er Gud” (Jes. 59:2).
Det här är ett av Bibelns tydligaste uttalanden beträffande syndens
påverkan på relationen mellan Gud och människan. Jesaja använder
resten av kap. 59 till att närmare utveckla det som kan ses genom
hela den mänskliga historien: att synd kan förstöra vår relation med
Herren och därmed leda till evigt fördärv. Inte för att synden driver
bort Gud från oss utan för att den driver oss bort från Gud.
Läs 1 Mos. 3:8. Vad säger texten om principen i stycket ovan?
Synd är i första hand att avvisa Gud, att vända sig bort från honom.
Synden livnär sig faktiskt på sig själv i och med att handlingen inte
bara innebär att människan vänder sig bort från Gud, utan resultatet
av handlingen får syndaren att vända sig ännu mer bort från Herren.
Synden skiljer oss från Gud, inte därför att Gud inte vill nå ut till
syndaren (hela Bibeln handlar faktiskt nästan bara om hur Gud
räcker ut handen för att rädda syndare) utan därför att synden får
oss att avvisa hans gudomliga erbjudanden till oss. Det är därför det
är så viktigt att vi inte tolererar synd i våra liv.
På vilka sätt har du upplevt att synd orsakar separation från Gud?
Hur kan vi återupprätta relationen?
120
VEM ÄR FÖRLÅTEN? (JES. 59:15–21)

Jes. 59 presenterar en häpnadsväckande bild av syndens problem.
Lyckligtvis presenterar Bibeln också hoppet om återlösning.
Hur många av oss har syndat? Bibeln är entydig: alla. Återlös-
ningen kan därför inte grunda sig på avsaknad av synd, utan den
måste grunda sig på förlåtelsen (Jer. 31:34). Paulus håller med. Alla
har syndat (Rom. 3:9–20, 23), så utifrån det kan det inte finnas någon
skillnad (Rom. 3:22). De som är rättfärdiggjorda kan dömas som
rättfärdiga bara därför att de genom tron får Guds rättfärdighet som
en gåva genom Kristus offer.
Läs Rom. 3:21–24. Hur blir vi frälsta? Vilket hopp ger dessa verser
oss inför domen?
De flesta tänker att frågan vid domen är: Vem har syndat? Men det är
inte en fråga som behöver ställas eftersom alla har syndat. Nej, frågan
är: Vem är förlåten? Gud är rättfärdig när han ”gör den rättfärdig
som tror på Jesus” (Rom. 3:23). Den avgörande faktorn vid domen är:
Vem har fått och fortsätter att få förlåtelse genom att tro på Jesus?
Det är visserligen sant att vi döms för gärningar, men inte i
betydelsen att gärningarna kan rädda oss. I så fall skulle tron vara
meningslös (Rom. 4:14). Däremot visar våra gärningar om vi verkli-
gen blivit frälsta (Jak. 2:18).
Varför kan inte gärningar rädda oss, varken nu eller i domen?

Rom. 3:20, 23.
Det är för sent för goda gärningar eller lydnad av lagen i syfte att
rädda någon. Lagens syfte i en syndig värld är inte att rädda utan
peka på synden. Nej, det är ”tron, som får sitt uttryck i kärlek” (Gal.
5:6), som är avgörande i vår räddning. Det är kärleken som gjutits i
hjärtat genom Guds Ande (Rom. 5:5) som visar att människan har en
levande tro på Jesus (se även Jak. 2:26).
Gärningarna är ett yttre uttryck, en mänsklig manifestation av en
frälsande tro. Därför är en sann kristen upplevelse en där tron uttrycks
genom daglig överlåtelse till Herren. Den överlåtelsen visar sig genom
lydnad för lagen. I domen använder Gud gärningar som bevis inför
sina skapade varelser eftersom de, till skillnad från Gud, inte kan läsa
tankar av tro. Men för en omvänd människa är det bara de gärningar
som följer efter omvändelsen, när livet får kraft av Kristus och den
heliga Anden, som är relevanta vid domen. Det syndiga livet före om-
vändelsen har redan tvättats bort av Lammets blod (se Rom. 6).
121
TISDAGEN DEN 16 MARS
EN UNIVERSELL VÄDJAN (JES. 60:1, 2)

Vad handlar Jes. 60:1, 2 om? Vilken princip gäller här och genom
hela Bibeln? Vilket hopp ger det?
I Jes. 60:1, 2 får vi se hur Gud befriar sitt folk efter fångenskapen.
Berättelsen uttrycks med bilder av hur Gud skapade ljuset ur mörk-
ret och den pekar framåt mot en slutgiltig uppfyllelse i frälsning
genom Kristus.
Till vems ljus kommer nationerna och kungarna i Jes. 60:3?
I hebreiskan är personen i texten feminin, singular (se även

Jes. 60:1, 2). Det är troligen ”Sion”, personifierad som kvinna,
som nämns mot slutet av föregående kapitel (Jes. 59:20). Alltså ska
jordens folk, som är täckta av mörker, komma till Sion. De ska dras
av Guds härlighets ljus som strålar över henne (Jes. 60:2). ”Sion är
kallad till att träda in i ljuset som är hennes och sedan observera och
reagera på nationerna när de samlas till samma ljus” (J. Alec Motyer:
The Prophecy of Isaiah: An Introduction and Commentary, s. 494). Även
om Sion är Jerusalem så är betoningen mer på folket än på stadens
fysiska läge.
Resten av Jes. 60 utvecklar temat från verserna 1–3: världens folk
dras till Jerusalem, som är välsignat p.g.a. Guds härliga närvaro där.
På vilket sätt liknar denna profetia Guds förbudslöfte till

Abraham? 1 Mos. 12:2, 3. Säger de samma sak?
Gud hade ett universellt syfte när han utvalde Abraham och hans
ättlingar: genom Abraham skulle alla släkten på jorden bli välsig-
nade (1 Mos. 12:3; 18:18; 22:18). Guds förbund med Abraham var
ytterst avsett att vara ett förbund med hela mänskligheten genom
Abraham. Han och hans ättlingar skulle vara Guds uppenbarelseka-
nal till världen.
Jesaja försökte leda folket tillbaka till deras forntida, universella
öde. Som den sanne Gudens representanter skulle de inte bara
ansvara för sig själva utan också för världen. De skulle välkomna
främlingar som söker Gud (se även Jes. 56:3–8), för hans ”hus skall
kallas ett bönens hus för alla folk” (Jes. 56:7).
Hur förstår du Adventistsamfundets roll i detta sammanhang?

Hur ser du din personliga roll?
122
”ETT NÅDENS ÅR FRÅN HERREN”

(JES. 61:2)
Vem talar i Jes. 61:1?
Guds Ande vilar över denne smorde person, vilket innebär att han
är en messias eller Messias. Han är sänd för ”att frambära glädjebud
till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för
de fångna, befrielse för de fjättrade” (Jes. 61:1). Vem låter det som
att han är? Jämför Jes. 42:1–7, där Guds Tjänare beskrivs i mycket
liknande ordalag.
Jes. 61:2 talar om ”ett nådens år från Herren”. Messias, som är
smord som en Kung av Davids ätt och en Befriare, förkunnar ett
speciellt år av gudomlig välvilja vid tiden då han förkunnar frihet.
Jämför 3 Mos. 25:10 där Gud befaller israeliterna att förkunna frihet
under det heliga femtionde året: ”Det skall vara ett friår för er: var
och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin
släkt.” Det innebär att de som tvingats sälja sin fäderneärvda mark
eller bli tjänstefolk för att överleva svåra tider (3 Mos. 25:25–55)
kunde göra anspråk på sin mark och sin frihet. Eftersom friåret
började med hornstötar på försoningsdagen (3 Mos. 25:9) har vi tagit
upp detta avsnitt tidigare i samband med Jes. 58.
”Ett nådens år från Herren” i Jes. 61:2 är en sorts friår, men det
innebär inte bara att man följer 3 Mos. 25. Detta år tillkännages
av Messias, Kungen, när han uppenbarar sig själv genom att verka
för frihet och återupprättelse. Detta liknar vad vissa forntida meso-
potamiska kungar gjorde. Under sina första regeringsår främjade
de social omsorg genom att förkunna frihet från skulder. Messias
verksamhet går långt bortom lagen i 3 Mos. 25. Han inte bara ”för-
kunnar frihet för de fångna” utan ger de förkrossade bot, tröstar de
sörjande och leder dem till återupprättelse (Jes. 65:1–11). Förutom att
han förkunnar ”ett nådens år från Herren” förkunnar han också ”en
hämndens dag från vår Gud” (Jes. 61:2).
När gick Jesajas profetia i uppfyllelse? Luk. 4:16–21. På vilket

sätt uppfylldes den? Vi är ju inte Jesus, men vi ska representera
honom. Vad finns det i Jes. 61:1–3 som vi kan göra?
123
”EN HÄMNDENS DAG FRÅN VÅR GUD”

(JES. 61:2)
Mitt bland alla goda nyheter i Jes. 61 förkunnar Messias Guds

hämnd? Varför gör han det? När går den profetian i uppfyllelse?
När Jesus, Messias, var i Nasaret läste han Jes. 61 fram till ”att för-
kunna ett nådens år från Herren” (Jes. 61:2; Luk. 4:19). Där stannade
han och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er
som hör mig” (Luk. 4:21). Medvetet undvek han att läsa de följande
orden i samma vers: ”en hämndens dag från vår Gud” (Jes. 61:2). För
när Jesus kom med goda nyheter, frihet och tröst, och började släppa
fångarna fria från Satans tyranni, var hämndens dag ännu inte inne.
I Matt. 24 (jfr Mark. 13; Luk. 21) förutsade Jesus för sina lärjungar
att Guds dom skulle komma i framtiden.
I Jes. 61 är dagen för Guds hämnd verkligen ”Herrens dag”, ”den
stora och fruktansvärda” (Joel 2:31; Mal. 4:5). Den ska gå i uppfyl-
lelse när Kristus kommer tillbaka för att befria jorden från orätt-
färdighet genom att besegra sina fiender och befria den förtryckta
återstoden av sitt folk (Upp. 19; jfr Dan. 2:44, 45). Fastän Kristus
förkunnade början av ”ett nådens år från Herren” skulle det kulmi-
nera först vid hans andra ankomst.
Hur får man ihop bilden av en kärleksfull Gud med en Gud som ut-
lovar hämnd? Skulle hämnden kunna vara ett uttryck för kärleken?
I så fall, hur? Förklara hur du tänker.
Fastän Jesus har sagt att vi ska vända den andra kinden till
(Matt. 5:39) är han på andra ställen mycket tydlig med att rättvisa
och straff också ska mätas ut (Matt. 8:12). Fastän Paulus sade: ”Se
till att ingen lönar ont med ont” (1 Thess. 5:15) sade han också att
Herren uppenbarar sig från himlen ”i lågande eld, för att utkräva
hämnd på dem som inte erkänner Gud” (2 Thess. 1:8).
Bara Herren i sin oändliga visdom och nåd kan utdela både rätt-
visa och hämnd på ett helt rättvist sätt. Mänsklig rättvisa och hämnd
innebär alltid misstag, brister och mänsklig inkonsekvens. Guds
rättvisa kommer naturligtvis utan några av dessa begränsningar.
Skulle du mest önska hämnd om: 1) Någon skadar en person som du

inte älskar, eller 2) någon skadar en som du älskar? Vilket samband
finns det mellan Guds kärlek till oss och varningarna för hämnd?
124
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: Det var mycket gott, s. 338–340, samt s. 209–215 i
Messias.
”Jesus stod framför folket som en levande uttolkare av profetiorna

om sig själv. När han förklarade orden som han hade läst talade han
om att Messias skulle hjälpa de förtryckta, befria fångarna och vara
en läkare för de sjuka. Han skulle ge de blinda syn och uppenbara
sanningens ljus för världen. Hans kraftfulla uppträdande och den
sällsamma makten som hans ord hade grep åhörarna med en kraft
som de aldrig tidigare hade upplevt. Det gudomliga inflytandet bröt
ner varje barriär. Liksom Mose såg de den Osynlige. Deras sinnen på-
verkades av den helige Ande, och de svarade ’Amen’ med övertygelse
och lovprisade Herren” (Ellen White: Messias, s. 210).
”I den här tiden, alldeles innan Kristus kommer tillbaka på
himlens moln, ska det utföras ett verk som liknar det som Johannes
döparen utförde. Gud kallar på människor som kommer att förbereda
ett folk som består på Herrens stora dag. Budskapet som föregick
Kristus offentliga arbete var: Omvänd er, tullindrivare och syndare;
omvänd er, fariseer och saddukeer, ’Omvänd er. Himmelriket är
nära.’ Som ett folk som tror att Kristus snart ska komma tillbaka har
vi ett budskap att bära – ’bered dig att möta din Gud!’ (Amos 4:12)”
(Ellen White: Gospel Workers, s. 55).
SAMTALSSTART
När tycker du att någon ska förlåtas utan villkor, och när bör förlåtel-
sen följas av konsekvenser/straff?
FÖRBÖN
Tacka Gud för alla gånger han har visat dig nåd och/eller för vad han
en dag vill göra för oss. Ge konkreta exempel.
SAMMANFATTNING
Gud renar ett orent samhälle genom att ta bort de upproriska och
återupprätta dem som vänder sig bort från synder som skilt dem från
honom. På grund av de välsignelser Guds närvaro ger, dras männ-
iskor från andra folk till Gud och hans folk så att även de kan njuta av
tiden av Guds nåd som förkunnas och förverkligas av Messias.
SAMTALSFRÅGOR
125
SAMTALSFRÅGOR:
1. En adventistpastor konstaterade eftertänksamt att hans främsta problem i
arbetet är församlingsmedlemmar som inte vill släppa in vem som helst i ge-
menskapen. Hur tänker vi kring vem som kan accepteras som medlem eller ej?
Hur motiverar vi detta?
126
126
127
Ruslan och Viktoria

En gång i veckan samlade läraren Natalja Hemma bad Natalja ofta för Ruslan
niondeklassarna i en cirkel i klassrum- om att Gud skulle ge honom mod att
met för att be tillsammans. försöka be högt.
”Viktoria, vill du börja idag?” sa Då blev Viktoria sjuk. Hon fick en
Natalja en morgon. 15-åriga Viktoria öroninfektion och kom inte till skolan på
tittade på läraren med stora, runda, en hel månad. Alla eleverna var oroliga
rädda ögon. för Viktoria. Läraren var orolig. Ruslan
”Hur?” frågade hon. ”Vad ska jag säga?” var särskilt orolig. Natalja bestämde sig
”Börja så här”, sa Natalja. ”Käre Gud.” för att hålla en speciell bönestund varje
”Vad ska jag säga sedan?” frågade dag för Viktoria. Alla eleverna bad för
Viktoria. henne, alla utom Ruslan.
”Be Gud välsigna oss på samma sätt En morgon berättade Natalja att Vik-
som du precis läste om i berättelsen”, toria skulle bli opererad nästa dag. Hon
sa Natalja. bad eleverna att stå i en cirkel. ”Vem vill
Viktoria hade just läst en berättelse be för Viktoria?” frågade hon.
om hur solen går upp varje dag och ski- ”Jag vill be!” sa Ruslan innan han
ner på alla människor oavsett om de är hann tänka.
snälla eller inte. Berättelsen hade sagt att Alla blev förvånade. Ruslan blev också
varje dag får alla människor på så sätt del förvånad. ”Vad sa jag?” frågade han.
av Jesus kärlek, och att kristna också bör Barnen böjde sina huvud och blundade.
vara ett ljus för alla människor varje dag. ”Käre Jesus”, bad Ruslan, ”välsigna
”Käre Gud”, bad Viktoria, ”hjälp oss Viktoria när hon blir opererad. Hjälp
att vara bra elever. Hjälp oss att vara ljus henne att inte förlora hörseln. Gör henne
åt andra.” frisk och hjälp henne att komma tillbaka
Viktoria var inte den enda tonåringen till skolan. Amen.”
i nian som var rädd för att be högt trots Operationen blev en succé. Några veck-
att de var elever vid Adventistsamfundets or senare var Viktoria tilbaka i skolan.
skola i Bucha i Ukraina. Fyra av de sju ”Gud hör våra böner, särskilt när vi är
barnen i klassen kom från adventistfamil- rädda att be”, sa Natalja i en intervju. ”Vi
jer. Viktoria och de två andra som inte kan be var som helst och när som helst,
tillhörde familjer som var adventister var och Gud kommer att svara på ett sätt
inte vana vid att be. Läraren Natalja ville som vi inte kan föreställa oss.”
att de skulle lära sig att be och uppleva I dag är det den sista sabbaten i
bönens kraft. kvartalet. En del av våra gåvor kommer
Nästa gång var Viktoria inte rädd för att användas till att stödja två skolpro-
att be. Men hennes bästa vän, Ruslan, jekt. Tack för era generösa gåvor till
vägrade att be. ”Jag kan inte be högt”, sa Adventistskolan i Bucha i Ukraina, och
han. ”Jag kommer att göra bort mig.” Zaoksky Christian School i Ryssland!
TRETTONDE SABBATEN | UKRAINA | EUROASIATISKA DIVISIONEN
128
13 Jordens återfödelse
”Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer
minnas, inte längre tänka på” (Jes. 65:17).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jes. 65:17–25; 66:1–19; 66:19–21; 66:21; 66:22–24.
INLEDNING
Efter att ha läst en bok i astronomi vägrade en 12 år gammal pojke en
dag att gå till skolan. Hans mamma tog honom till husläkaren som frå-
gade: ”Billy, vad är problemet? Varför vill du inte längre gå till skolan?”
”Jo, doktorn”, svarade pojken, ”jag läste i en bok om astronomi att
solen en dag kommer att slockna och allt liv på jorden ska försvinna.
Jag ser ingen poäng med att göra något om allting ändå ska dö.”
Mamman ropade upprört: ”Det är inte ditt problem!” Det är inte
ditt problem!”
Doktorn log och sade: ”Men Billy, du behöver inte bekymra dig, för
när det väl händer kommer vi alla att ha dött för länge sedan.”
En del av problemet är just det: sist och slutligen dör vi alla i vilket
fall som helst.
Lyckligtvis behöver inte vår existens sluta med döden. Tvärtom har
vi erbjudits liv, evigt liv, i en nyskapad värld.

129
NYA HIMLAR OCH EN NY JORD

(JES. 65:17–25)
Läs. Jes. 65:17–25. Vilken sorts återupprättelse lovar Herren här?
Gud lovar en ny skapelse: ”Nu skapar jag en ny himmel och en ny

jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på”
(Jes. 65:17). I denna profetia lovar Herren att skapa ”om Jerusalem
till jubel och dess folk till glädje” (Jes. 65:18). I staden ska det inte
mer finnas någon gråt (Jes. 65:19). Människorna lever betydligt
längre än hundra år innan de dör (Jes. 65:20). Deras arbete och barn
kommer att finnas kvar för dem att glädjas åt (Jes. 65:21–23). Gud
svarar dem redan innan de ber (Jes. 65:24).
Handlar den här bilden om vår slutliga återupprättelse, vårt slut-

liga hopp?
Det vi fått hittills är en bild av ett fridfullt, långt liv i det utlovade
landet. Men även om människor lever längre dör de fortfarande.
Var är den radikala omvandlingen av naturen som vi förväntar oss
när Gud skapar ”en ny himmel och en ny jord”? Jes. 65:25 säger:
”Vargen och lammet betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen.
Och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg sker något
ont eller vrångt, säger Herren.”
För att rovdjur som lejon ska bli vegetarianer behövs det mycket
mer än en vegetarisk matlagningskurs. Det krävs en ny skapelse för
att världen ska återupprättas till dess idealtillstånd, som den var
innan synden i Eden införde döden.
Här i Jes. 65 presenterar Gud skapelsen av ”en ny himmel och en
ny jord” som en process. Skapelsen är en serie steg som börjar med
att Jerusalem omskapas. Jämför med Jes. 11, där Messias kommer
med rättvisa (Jes. 11:1–5). Då blir det till slut fred på Guds världsom-
fattande ”heliga berg”. Bilden i Jes. 11 liknar den i Jes. 65: ”Då skall
vargen bo med lammet … Lejonet äter hö som oxen” (Jes. 11:6, 7).
Även om Herrens ”heliga berg” började med berget Sion i Jerusalem
var det bara en föregångare, en symbol på det Gud lovar att göra, för
gott, i en ny värld med hans återlösta folk.
Tänk dig att i stället för 60, 70, 90 eller t.o.m. 100 år så fick de
flesta leva i miljoner år eller mer. Skulle det lösa mänsklighetens
grundläggande problem? Vad är svaret på våra djupaste mänsk-
liga behov?
130
EN GUDOMLIG ”MAGNET” (JES. 66:1–19)

Läs Jes. 66:1–19. Vad är Jesajas grundläggande budskap här,
utifrån den tid han skrev?
Genom profeten upprepar Gud den vädjan och den varning som
genomsyrar hela boken: Gud kommer att rädda och återupprätta de
ödmjuka som bekymrar sig om hans ord (Jes. 66:2, 5). Precis som i
Jes. 40:1 kommer han att trösta dem (Jes. 66:13). Men han kommer
att tillintetgöra dem som gör uppror mot honom. Bland dem finns
rituella hycklare, vilkas offer han förkastar (Jes. 66:3, 4; jfr 1:10–15),
liksom de som hatar och förkastar hans trogna (Jes. 66:5). Där finns
också de som praktiserar hedniska vidrigheter (Jes. 66:17) likt de som
praktiserades vid templet i Jerusalem (Hes. 8:7–12).
Vilka andliga principer lyfts fram i Jes. 66:3? När kan skillnaden
mellan hur vi vill att andra ska se oss kristna, och hur våra liv verk-
ligen ser ut bli för stor?
På vilket sätt fungerar Gud som en magnet som drar folk till sig?
Jes. 66:18, 19.
Efter utplånandet av sina fiender (Jes. 66:14–17) uppenbarar Gud sin

härlighet så att han blir en magnet som drar folk till Jerusalem (jfr
Jes. 2:2–4). Han sätter upp ett ”tecken” bland dem, som inte specifice-
ras här men som uppenbarligen syftar på det tecken som sist nämndes
av Jesaja: Gud ger sitt folk glädje och frid och återupprättar deras
land (Jes. 55:12, 13). När han uppenbarar sin härlighet genom att
återupprätta sitt folk efter förstörelsen är detta ett tecken på hans nåd,
precis som när han gav Noa regnbågen som ett tecken efter floden
(1 Mos. 9:13–17).
Läs Jes. 66:2, 5. Jämför olika bibelöversättningar. De här verserna

innehåller ett ord som har översatts lite olika i våra svenska över-
sättningar. Verbets hebreiska rot (harad) betyder ”bäva, frukta”,
vilket Folkbibeln har tagit fasta på. Samtidigt har en del ordböcker
tolkat verbet i Jes. 66:2 som ”visa vördnad för”, vilket påverkat
översättningarna i Bibel 2000 och nuBibeln. Dessa olika översätt-
ningar ger oss en möjlighet att få en glimt av den bredd som hebre-
iska ord ofta har. Vad innebär det då att ”bekymra sig om”, ”bry sig
om” och ”frukta” Guds Ord? Hur gör man det i praktiken?
131
TISDAGEN DEN 23 MARS
MISSIONÄRER OCH GUDSTJÄNST-

LEDARE (JES. 66:19–21)
Vad betyder det att de överlevande bär fram människor från olika
folk som ett offer till Herren? Jes. 66:19, 20.
Gud sänder ut dem som överlevt hans förgörelse till jordens ändar,
till människor som inte vet något om Gud, för att ”förkunna min
härlighet bland de andra folken” (Jes. 66:19). Detta är ett av de tydli-
gaste uttalanden om missionsuppdrag som finns i Gamla testamen-
tet. Människor ska alltså inte bara dras till den hebreiska nationen,
utan några av hebreerna ska själva gå ut till andra folk och lära dem
om den sanne Guden, ett synsätt som är tydligt i Nya testamentet.
Även om det fanns ett judiskt missionsuppdrag i tiden mellan åter-
vändandet från exilen och fram till Kristus tid (Matt. 23:15), så var
det de första kristna som sedan spred evangelium snabbt och i stor
skala (Kol. 1:23).
Precis som israeliterna bar fram säd som offer åt Herren i hans
tempel, så skulle missionärerna som beskrivs här i Jesajas bok
komma med offer åt honom. Men deras offer skulle vara ”alla era
bröder från folken” (Jes. 66:20). Precis som offer av säd var gåvor
som gavs till Gud och som inte slaktades, skulle de omvända föras
till Herren som ”levande offer” (jfr Rom. 12:1). Idén om att männ-
iskor skulle presenteras som en sorts offer till Gud finns omnämnd
mycket tidigare: ”helga leviterna till ett lyftoffer från israeliterna, och
de är därmed vigda till tjänst åt Herren” (4 Mos. 8:11).
Vad innebär det att Gud lovar att ”bland dem skall jag välja några
till präster och leviter” (Jes. 66:21)?
”Dem” i vers 21 syftar på ”alla era bröder från folken” i föregående

vers. Det är bland några av dessa hedningar som Gud skulle välja
gudstjänstledare, präster och leviter. Det är en revolutionerande för-
ändring. Gud hade tidigare godkänt enbart Arons ättlingar till präst-
tjänsten och enbart medlemmar i Levis stam till deras medhjälpare.
Hedningar kunde förstås inte bli Arons eller Levis ättlingar, och
därmed inte heller tjänstgöra i templet. Men nu säger Gud att han
ska välja några av hedningarna till dessa tjänster, något som tidigare
varit förbjudet även för de flesta judar.
Läs 1 Pet. 2:9, 10. Till vem skriver Petrus? Vad innebär detta för
oss idag?
132
EN TRONS GEMENSKAP (JES. 66:21)

Israeliterna var ”ett rike av präster och ett heligt folk” (2 Mos. 19:6),
med särskilda präster avskilda till att representera dem som guds-
tjänstledare. Men i framtiden skulle en del hedningar bli gudstjänst-
ledare (Jes. 66:21).
Hur påverkar den här förändringen den nya trosgemenskapen?

Se Matt. 28:19; Apg. 26:20; Gal. 3:28; Kol. 3:11; 1 Tim. 3:16.
I Guds ”nya världsordning” skulle hedningarna inte bara förenas

med Guds folk. De skulle vara likvärdiga med judarna och tillsam-
mans med dem utgöra det ”kungliga prästerskapet”. Därför skulle
skillnaden mellan judar och hedningar bli betydelselös.
När gick denna profetia av Jesaja i uppfyllelse?
Paulus, hedningarnas missionär, förkunnade: ”Nu är ingen längre

jude eller grek … Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör
Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt
löftet” (Gal. 3:28, 29).
Att bli arvingar till löftet och därmed ett upphöjt ”kungligt
prästerskap” gav dem inget mandat att agera överlägset. Det var i
stället en befallning att förena sig med judarna i att ”förkunna hans
storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”
(1 Pet. 2:9; jfr Jes. 66:19).
Upphöjelsen gav inte judarna rätt att klaga över att Gud var orätt-
vis när han gav hedningarna samma lön. Inte heller fick hedningarna
behandla sina judiska bröder och systrar respektlöst, lika lite som
arbetarna som anställts tidigare samma dag fick se ner på dem som
anställts senare (se Matt. 20:1–16). ”Guds ord anförtroddes åt dem”,
judarna (Rom. 3:2). Judarna var de första Gud använde för att up-
penbara sig för mänskligheten. Paulus skrev till hedningarna: ”Om
några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren
av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta
trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna” (Rom. 11:17, 18).
I ljuset av korset och missionsbefallningen är all andlig, etnisk

och även politisk överlägsenhet avskyvärd inför Gud. Vad innebär
det för vår syn på oss själva som ”den sista församlingen”? Vår syn
på andra kristna? Andra religioner?
133
”SÅ SKALL ER ÄTT OCH ERT NAMN

BESTÅ” (JES. 66:22–24)
Läs Jes. 66:22. Vilket hopp kan den här texten ge oss?
Ett av de mest underbara löftena i Jesaja finns i Jes. 66:22. I den nya
himlen och på den nya jorden ska vår ätt och vårt namn bestå för
evigt. Inget mer som utplånas, skärs av, dras in, grips eller rivs upp.
Vi har här ett löfte om evigt liv i en värld som gjorts ny, en värld utan
synd, död och lidande, en ny himmel och en ny jord, den slutgiltiga
och fullständiga uppfyllelsen av vår kristna tro, slutsumman av vad
Kristus fullbordat för oss på korset.
Varför står det om både sabbaterna och nymånadsdagarna i skild-

ringen av den nya himlen och den nya jorden i Jes. 66:23?
Det finns flera olika sätt att se på denna svåra text. Ett sätt är: Gud
skapade sabbaten innan offersystemet fanns (1 Mos. 2:2, 3). Även om
sabbaterna hade en viktig roll i det rituella systemet, var de inte bero-
ende av det. Alltså fortsätter sabbaterna oavbrutet genom återupprät-
telsen, fram till den nya jorden. Däremot finns det i Bibeln inga an-
tydningar om att nymånadsdagarna skulle vara legitima gudstjänst-
dagar utanför offersystemet. Men kanske blir de gudstjänstdagar
(men inte nödvändigtvis vilodagar som veckosabbaten) på den nya
jorden, möjligen i samband med månadscykeln av livets träd (Upp.
22:2). Profetian har troligen en dubbel betydelse: den är ett löfte om
ett fridsrike för Guds folk här på jorden, efter exilen, och sedan ett
kommande fridsrike då Gud skapar en ny jord och ny tillvaro.
Vad den specifika meningen av Jes. 66:23 i det kommande fridsri-
ket än kan vara verkar den viktiga poängen vara att Guds folk tillber
honom genom hela evigheten.
Varför avslutas Jesajas bok med den negativa bilden av de frälsta

som ser på liken av dem som gjort uppror, och som Gud har tillin-
tetgjort (Jes. 66:24)?
För att varna folket på sin tid använder Jesaja en bild på kontrasten
mellan de trogna överlevarna från den babyloniska förstörelsen och
de upproriska som förgjordes. Detta är ingen evig pina. De upproriska
är döda, dödade av en ”eld”, en förgörelse som inte släcks förrän den
gjort sitt jobb. Först då kan återuppbyggnaden av Jerusalem börja.
Jesajas varning pekar framåt på den yttersta uppfyllelsen av profeti-
orna i Uppenbarelseboken: utplåningen av syndarna, Satan och döden
i eldsjön (Upp. 20), följt av ”en ny himmel och en ny jord”, ett heligt
”nytt Jerusalem” och ingen mer sorg eller smärta, ”ty det som en gång
var är borta” (Upp. 21:1–4; jfr Jes. 65:17–19). Den är ett löfte om en ny
tillvaro med evigt liv för alla som blivit återlösta från jorden.

134
STUDIEHJÄLP
Läs om jordens slutgiltiga rening från synden i ”Konfliktens slut” i
Ellen Whites bok Från mörker till ljus, s. 570–583.
”Efterhand som åren i evigheten förflyter kommer de att skänka en

ständigt rikare och härligare uppenbarelse av Gud och Kristus. Allt
eftersom kunskapen växer kommer också kärleken, vördnaden och
lyckan att öka. Ju mer människor lär sig om Gud, desto större blir
deras beundran för hans karaktär. När Jesus öppnar återlösningens
rika skatter för dem och de börjar förstå Guds ofattbara insatser i den
stora striden mot Satan, kommer de återlösta att fyllas av en ännu in-
nerligare hängivenhet. Med större jubel slår de på guldharporna, och
tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen röster förenar sig och
växer till en mäktig lovsångskör.
”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på
havet och allt som finns i dem hörde jag säga: ’Honom som sitter på
tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härlighe-
ten och makten i evigheters evigheter’ ” (Upp. 5:13).
Den stora striden är slut. Synd och syndare finns inte längre. Hela
världsalltet är rent. Samstämmighet och glädje går som pulsslag ge-
nom hela den väldiga skapelsen. Från honom som skapade allt flyter
liv, ljus och glädje ut genom världsalltets oändliga rymder. Allting,
från den minsta atom till den största värld, organisk eller oorga-
nisk, förkunnar i fullkomlig skönhet och glädje att Gud är kärlek”
(Ellen White: Från mörker till ljus, s. 583).
SAMTALSSTART
Vad ser du fram emot när det gäller framtiden? Vad känns skrämmande?
FÖRBÖN
Tacka Gud för det som har varit till uppmuntran för dig i den här
veckans studium.
SAMMANFATTNING:
Jesaja presenterar en vision med en häpnadsväckande omfattning.
Gud inte bara renar och återupprättar sin församling av troende utan
utökar dess gränser till att omfatta alla nationer. Till slut leder åter-
skapandet av hans församling till återskapandet av jorden, där hans
närvaro kommer att vara hans folks yttersta tröst.
SAMTALSFRÅGOR
135
SAMTALSFRÅGOR:
1. V
arför är löftet om en ny himmel och en ny jord så grundläggande för den krist-
na tron? Vilken skillnad gör löftet för dig i vardagen?
2. Läs 2 Pet. 3:10–14. Vilka likheter finns det mellan dessa verser och tankarna
i Jes. 66?
136
136
137
Så används sabbatsskolgåvorna
Sabbatsskolgåvorna som vi ger varje MISSIONSPROJEKT
sabbat spelar en viktig roll i samfundets FÖRSTA KVARTALET 2021
verksamhet. Tack vare de projekt som Se kartan på detta uppslag:
har genomförts med hjälp av dessa gåvor
har miljontals människor funnit hopp,
frälsning och ett bättre liv. Bygga två nya skolor:
Gåvorna vi ger den trettonde sabbaten En i Ryssland, den andra i Ukraina.
varje kvartal används på ett speciellt
sätt. 25 % av dessa gåvor används till
särskilda projekt inom en av samfundets FRAMTIDA PROJEKT
världsdivisioner. Resten går till att stödja Nästa kvartals gåvor (andra kvartalet
samfundets pågående arbete, precis som 2021) kommer att hjälpa Mellanamerikan-
de gåvor vi ger varje vanlig sabbat. ska divisionen att öppna 13 Better Living
Det här kvartalet går 25 % av den Centers of Influence på följande platser:
trettonde sabbatens missionsgåva till två
projekt i Euroasiatiska divisionen.
y Antillean Adventist University
VÄRLDSVITT ARBETE (Puerto Rico)
Samfundets arbete omfattar hela y Colombia Adventist University
världen. Det vill missionsberättelserna (Norra Colombia)
återspegla. Därför berättar många av y Cuba Adventist Theological
dem om hur människor i olika länder Seminary (Kuba)
har kommit i kontakt med samfundet y Dominican Adventist University
och fått sina liv förändrade. (Dominikanska republiken)
Genom ADRA Sverige påverkas y Haitian Adventist University
mellan en och två miljoner människor Academy (Haiti)
varje år. Deras liv förändras till det bättre. y Linda Vista University
ADRA:s verksamhet spänner över ett (Sydöstra Mexiko)
brett område. Men gemensamt för alla y Navojoa University (Norra Mexiko)
insatser är att man vill förbättra livet för y Montemorelos University
dem som Jesus kallade för ”dessa minsta (Norra Mexiko)
som är mina bröder” (Matt 25:40). Under y Northern Caribbean University
2019 förmedlade ADRA Sverige bistånd (Jamaica)
och katastrofhjälp för 32 miljoner kronor. y Central America Adventist
Tack vare detta har samfundet kunnat för- University (Costa Rica)
bättra levnadsförhållandena för över 1,8 y University of the Southern
miljoner människor bara under det året. Caribbean (Trinidad)
Tre av våra missionsberättelser handlar y Adventist University Institute of
om det arbete som ADRA Sverige stöder i Venezuela (Venezuela)
låginkomstländer och hur det har bidragit y Belize Adventist Junior College
till att ge människor ett bättre liv. (Belize)
Tredje kvartalet 2021 stöder vi speciella

projekt i Nordamerikanska divisionen.
138
UNIONER FÖRSAMLINGAR/ MEDLEMMAR BEFOLKNING
GRUPPER
Vitryska unionen 66/28 3.837 9.467.000
Kaukasiska unionen 135/67 7.601 30.761.081
Östra Ryssland-unionen 82/39 5.064 22.707.619
Fjärranöstern unionen 51/17 2.162 6.154.807
Moldaviska unionen 140/98 8.658 3.543.000
Södra unionen 70/45 4.050 111.642.000
Transkaukasiska unionen 27/15 1.180 6.959.000
Ukrainska unionen 810/267 45.208 42.037.000
Västra Ryssland-unionen 378/296 27.744 95.218.493
Krim-missionen 26/6 1.748 1.912.000
Totalt 1.785/878 107.252 330.402.000
PROJEKT
1. Bygga en skola med två våningar vid Zaoksky Adventist
University i Tula-regionen i Ryssland. Skolan kommer att
CENTRALEUROPEISKA DIVISIONEN
kunna erbjuda förskoleåret och alla årskurserna 1–12.

2. Bygga en skola med tre våningar vid Ukrainian Adventist
Trettonde sabbatens missionsprojekt | 28 mars 2020
Center of Higher Education i Bucha i Ukraina. Även denna

skola kommer att kunna erbjuda förskoleåret och alla års-
kurserna 1–12.
139
140
April Maj Juni
Det kronologiska bibelåret 1. Dom 17-19 1. 2 Sam 15-17 1. Ords 31; Ps 127, 128,
Läs hela Bibeln under ett år i den ordning den skrevs eller 2. Dom 20-21 2. Ps 3-6, 61, 84 144;
som händelserna inträffade i den bibliska historien! 3. Dom 4-6 3. 2 Sam 18, 19 Ef 5:22-6:4
4. Dom 7, 8 4. 2 Sam 20-22 2. 1 Kung 9; 2 Krön 8
Januari Februari Mars 5. Dom 9, 10 5. 2 Sam 23, 24; 1 Krön 3. 2 Krön 9; 1 Kung 10, 11
6. Rut 21, 22 4. Pred 1-5
1. 1 Mos 1-2; Ps 8, 19, 29, 33 1. 2 Mos 14-16 1. 4 Mos 20-22 7. Dom 11-13 6. 1 Krön 23-27 5. Pred 6-12
2. Ps 93-101, 103-104 2. 2 Mos 17-20 2. 4 Mos 23-25 8. Dom 14-16 7. 1 Kung 1; 1 Krön 28; 6. 2 Krön 10-12; 1 Kung 12
3. 1 Mos 3-6 3. 2 Mos 31:18-33:23 3. 4 Mos 26-27 9. 1 Sam 1-3 Ps 72 7. 1 Kung 13-14
4. 1 Mos 7-10 4. 2 Mos 34:24-25 4. 4 Mos 28-30 10. 1 Sam 4-7 8. 1 Krön 29: 1 Kung 8. 2 Krön 13-15
5. 1 Mos 11-15 5. 2 Mos 26-28 5. 4 Mos 31-32 11. 1 Sam 8-11 2; Ps 89 9. 1 Kung 15, 2 Krön 16; 1
6. 1 Mos 16-19 6. 2 Mos 29-31:17 6. 4 Mos 33-34 12. 1 Sam 12-14 9. Ps 1, 2, 9, 10, 12- Kung 16
7. 1 Mos 20-23 7. 2 Mos 35-37 7. 4 Mos 35-36 13. 1 Sam 15, 16; Ps 23 15, 18 10. 1 Kung 17-18
8. 1 Mos 24-25 8. 2 Mos 38-40 8. 5 Mos 1-2 14. 1 Sam 17, 18 10. Ps 22, 25-26, 28, 30 11. 1 Kung 19-20
9. 1 Mos 26-28 9. 4 Mos 1-2 9. 5 Mos 3-4 15. 1 Sam 19, 20; Ps 58, 59, 64 11. Ps 35-40 12. 1 Kung 21; 2 Krön 17
10. 1 Mos 29-30 10. 4 Mos 3-4 10. 5 Mos 5-7 16. 1 Sam 21; Ps 34, 56; 1 Sam 22; 12. Ps 41, 44, 45, 49 13. 1 Kung 22; 2 Krön 18
11. 1 Mos 31-33 11. 4 Mos 5-6 11. 5 Mos 8-10 Ps 27, 52, 57 13. Ps 50, 53, 55, 62, 14. 2 Kung 1-3
12. 1 Mos 34-36 12. 4 Mos 7 12. 5 Mos 11-13 17. 1 Sam 23; Ps 11, 31, 54, 63; 69, 70 15. 2 Krön 19-21; Ps 83
13. 1 Mos 37-41 13. 4 Mos 8-10:28 13. 5 Mos 14-16 1 Sam 24; Ps 142, 143 14. Ps 71, 73, 77, 80 16. 2 Kung 4, 5
14. 1 Mos 41-42 14. 3 Mos 1-4 14. 5 Mos 17-20 18. 1 Sam 25; Ps 120, 121; 1 Sam 26; 15. Ps 81, 82, 91, 92, 102 17. 2 Kung 6-8
15. 1 Mos 43-45 15. 3 Mos 5-7 15. 5 Mos 21-23 Ps 16, 42, 43 16. Ps 109, 110, 113-116 18. 2 Kung 9-10; 2 Krön 22
16. 1 Mos 46-48 16. 3 Mos 8-9 16. 5 Mos 24-26, Ps 90 19. 1 Sam 27-30 17. Ps 117, 118, 122, 123 19. 2 Kung 11-12: 2 Krön 23
17. 1 Mos 49-50; 1 Krön 1 17. 2 Mos 21-23 17. 5 Mos 27-28 20. Ps 78; 1 Krön 3, 4 18. 2 Krön 1; 1 Kung 3, 4 20. 2 Krön 24; 2 Kung 13-14
18. Job 1-5 18. 4 Mos 10:29-13:33 18. 5 Mos 29-31 21. 1 Krön 5, 6 19. Höga Visan 21. Jona
19. Job 6-10 19. 4 Mos 14; 3 Mos 10-11 19. 5 Mos 32-34 22. 1 Krön 7-9 20. 1 Kung 5-7 22. 2 Krön 25-26; 2 Kung
20. Job 11-16 20. 3 Mos 12-13 20. Ps 119:1-88 23. 1 Krön 12:1-22; 1 Sam 31; 21. 2 Krön 2-5 15:1-17
21. Job 17-21 21. 3 Mos 14-15 21. Ps 119:89-176 1 Krön 10; 2 Sam 1, 2; Ps 7 22. 1 Kung 8 23. Jes 1, 2
22. Job 22-27 22. 3 Mos 16-18 22. Jos 1-4 24. 2 Sam 3-5; 1 Krön 11, 12:23-40 23. 2 Krön 6-7 24. Amos 1-4
23. Job 28-31 23. 3 Mos 19-21 23. Jos 5-7 25. 1 Krön 14; 2 Sam 6; 1 Krön 13-15 24. Ps 125, 131, 133, 134. 25. Amos 5-9
24. Job 32-35 24. 3 Mos 22-23 24. Jos 8-9 26. 1 Krön 16, 17; 2 Sam 7; Ps 138-141 26. Hos 1-4
25. Job 36-39 25. 3 Mos 24-25 25. Jos 10-12 24, 132 25. Ords 1-4 27. Hos 5-9
26. Job 40-42; Ps 111-112 26. 3 Mos 26-27 26. Jos 13-15:19 27. 1 Krön 18; 2 Sam 8, 9; Ps 26. Ords 5-9 28. Hos 10-14
27. 1 Krön 2; 2 Mos 1-2 27. 4 Mos 15-16 27. Jos 15:20-18:28 60, 108 27. Ords 10-13 29. 2 Kung 15:8-16:20; 2
28. 2 Mos 3-5 28. 4 Mos 17-19 28. Jos 19-21 28. 2 Sam 10, 1 Krön 19, 20; Ps 28. Ords 14-18 Krön 27
29. 2 Mos 6-8 29. Jos 22-24 20, 21 29. Ords 19-22 30. Mika 1-4
30. 2 Mos 9-11 30. Ps 105-107 29. 2 Sam 11, 12; Ps 32, 51 30. Ords 23-26
31. 2 Mos 12-13 31. Dom 1-3 30. 2 Sam 13, 14 31. Ords 27-30
Du kan börja när du vill under året, bara kryssa för de dagar
du har läst så vet du var du är någonstans. Men du kan också
följa bibelåret efter kalendern.
141
Oktober November December
1. Joh 5: Luk 4:14-30; Matt 4:12-22; Mark 1:14-20; 1. Luk 22:66-71; Matt 1. Rom 10, 11
142
Det kronologiska bibelåret Luk 5:1-11 27:1, 27:3-10, 27:2, 2. Rom 12-14
2. Mark 1:21-2:14; Luk 4:31-44, 5:12-28; Matt 8:14- 27:11-14; Mark 15:1-5; 3. Rom 15, 16
17, 4:23-25, 8:2-4, 9:2-9 Luk 23:1-5; Joh 4. Apg 20:3-
Juli Augusti September 3. Matt 12:1-21; Mark 2:23-3:19; Luk 6 18:28-38; Luk 23:6- 21:40
1. Mika 5-7 1. 2 Kung 23:26-27; 1. Hes 36, 37 4. Matt 5:1-8:1 12; Mark 15:6-47 5. Apg 22-24
2. 2 Krön 28; Jes 3-4 2 Krön 35:20-36:4; Jer 17, 7 2. Hes 38, 39 5. Luk 7:1-10; Matt 8:5-13, 9:27-35; Luk 8:1-3, 2. Luk 23:13-56; Joh 6. Apg 25-27
3. Jes 5-8 2. Jer 8-11 3. Hes 40, 41 7:11-17; Matt 12:22-50; Mark 3:20-35: Luk 18:39-19:42; Matt 7. Apg 28;
4. Jes 9-12 3. Dan 1-3 4. Hes 42, 43 11:14-32, 8:19-21 27:15-66 Ef 1-3
5. Jes 13-15 4. Jer 26, 35, 25 5. Hes 44-46 6. Matt 13:1-53; Mark 4:1-34; Luk 8:4-18 3. Matt 28:1-15; 8. Ef 4-6
6. Jes 16-19 5. Jer 22:1-19, 18-20 6. Hes 47, 48, 29:17-21 7. Matt 8:18-9:1, 9:10-26; Mark 4:35-5:43, Mark 16:1-11; Luk 9. Kol
7. Jes 20-23 6. Jer 36:1-4, 45, 36:5-32, 12; 7. Dan 3-5 2:15-22 24:1-12; Joh 20:1 10. Fil
8. Jes 24-28 2 Kung 24:1-16; 2 Krön 8. Dan 6, 7 8. Luk 8:22-56, 5:29-39; Matt 11:2-30; Luk -18; Luk 24:13-49; 11. 1 Pet
9. Jes 29-31 36:5-10 9. Dan 8 7:18-35 Mark 16:12-13; Joh 12. 2 Pet; Judas
10. Jes 32-35 7. Jer 22:20-30, 13, 23; 10. Dan 9 9. Matt 9:36-11: 1; Mark 6:1-29; Matt 13:54-14:12; 20:19-23 13. Filemon;
11. 2 Kung 17-18; 2 2 Kung 24:17-20; 2 Krön 11. Dan 10-12 Luk 9:1-9 4. Joh 20:24-21:25;
Titus
Krön 29 36:11-16 12. 2 Krön 36:22, 23; Esra 1-3; 10. Matt 14:13-36; Mark 6:30-56; Luk 9:10-17; Matt 28:16-20; Mark
14. 1 Tim
12. 2 Krön 30,31 8. Jer 24, 29, 30 Ps 85, 126 Joh 6:1-7:1 16:14-20; Luk 24:50-
15. 2 Tim
13. 2 Kung 18:13-19:37 9. Jer 31, 27, 28 13. Esra 4-6 11. Matt 15:1-16:28; Mark 7:1-8:26 53: Apg 1:1-11
16. Heb 1-3
14. Jes 36, 37; 2 Krön 10. Jer 46-48; Obadja 14. Haggai; Sak 1-4 12. Matt 18; Mark 8:27-9:1, 9:30-35; Luk 9:18-27, 5. Apg 1:12-3:26
17. Heb 4-6
32:1-23 11. Jer 49-50 15. Sak 5-9 9:43-50 6. Apg 4, 5
13. Matt 17:1-27; Mark 9:2-29; Luk 9:28-42 7. Apg 6, 7 18. Heb 7-9
15. Ps 46-48, 75, 76, 12. Jer 51 16. Sak 10-14
14. Joh 7:2-8:59 8. Apg 8, 9 19. Heb 10, 11
124, 129 13. Hes 1-3; Ps 137 17. Ester 1-3
15. Joh 9:1-10:31; Matt 19:1-2: Mark 10:1; Luk 9. Apg 10, 11 20. Heb 12, 13
16. 2 Kung 20; 2 Krön 14. Hes 4-7 18. Ester 4-6
9:51-10:24 10. Apg 12, 13 21. 1 Joh 1-4
32:24-33; Jes 38-39 15. Hes 8-11 19. Ester 7-10
16. Luk 10:25-42; Joh 10:32-42; Luk 11:1-13, 11:33- 11. Apg 14, 15 22. 1 Joh 5; 2
17. Jes 40-42 16. Hes 12-14 20. Esra 7-9
18. Jes 43-46 17. Hes 15, 16 21. Esra 10; Neh 1, 2 54, 12:1-34 12. Apg 16, 17 Joh; 3 Joh
19. Jes 47-50 18. Hes 17-19 22. Neh 3-5 17. Luk 12:35-14:35 13. Jak 1-5 23. Upp 1-3
20. Jes 51-55 19. Hes 20, 21 23. Neh 6-8 18. Luk 15, 16 14. Apg 18:1-17; 1 Thess 24. Upp 4-7
21. Jes 56-60 20. Hes 22, 23 24. Neh 9-11:14 19. Luk 17:1-10; Joh 11; Luk 17:11-37 15. 2 Thess; Apg 18:18- 25. Upp 8-11
22. Jes 61-65 21. Jer 37:1-15, 21, 34, 32:1-25 25. Neh 11:15-13:31 20. Matt 19:3-30; Mark 10:2-31; Luk 18:1-30 19:22; 1 Kor 1 26. Upp 12-15
23. Jes 66: 2 Kung 21; 22. Jer 32:26-44, 33; Hes 24, 25 26. Malaki 21. Matt 20; Mark 10:32-52; Luk 18:31-19:28 16. 1 Kor 2-5 27. Upp 16-18
2 Krön 33 23. Jer 37:16-39:18 27. Joh 1:1-18; Luk 1:1-4; Matt 22. Matt 26:1-16; Mark 14:1-11; Luk 7:36-50; Joh 17. 1 Kor 6-8 28. Upp 19, 20
24. Nahum 24. Hes 29:1-16, 30:1-19; 2 Kung 1:1-17; Luk 3:23-28, 1:5-56 12:1-11 18. 1 Kor 9-11 29. Upp 21, 22
25. 2 Kung 22; 2 Krön 25; 2 Krön 36:17-21; Jer 52 28. Matt 1:19-25; Luk 1:57- 23. Matt 21:1-11, 21:18-22; Mark 11:1-14, 11:20-26; 19. 1 Kor 12-14 30. Ps 65-68,
34:1-28 25. Jer 40, 41 2:38; Matt 2; Luk 2:39-52 Luk 19:29-44; Joh 12:12-19; Matt 21:12-17; Mark 20. Kor 15, 16; Apg 135, 136
26. Habakkuk 26. Jer 42-44 29. Matt 3:1-4:11; Mark 1:1-13; 11:15-19; Luk 19:45-48 19:23-20:1 31. Ps 145-150
27. Jer 1-3 27. Ps 74, 79; Klag 1-2 Luk 3:1-23, 4:1-13; Joh 24. Matt 21:23-22:22: Mark 11:27-12:17; Luk 20:1-26 21. 2 Kor 1-3
28. Jer 4-6 28. Klag 3-5 1:19-51 25. Man 22:23-23:39; Mark 12:18-44; Luk 20:27- 22. 2 Kor 4-7:1
29. Jer 14-16 29. Hes 27, 28, 30:20-26 30. Joh 2-4 21:4 23. 2 Kor 7:2-10:18
30. Joel; 2 Kung 23:1-20; 30. Hes 26, 31, 32 26. Joh 12:20-50; Matt 24; Mark 13 24. 2 Kor 11-13; Apg
2 Krön 34:29-33 31. Hes 33-35 27. Luk 21:5-38; Matt 25 20:2-3
31. Sefanja; 2 Kung 23:21- 28. Matt 26:17-35; Mark 14:12-31: Luk 22:7-39: 25. Gal 1-3
25; 2 Krön 35:1-9 Joh 13 26. Gal 4-6
29. Joh 14-16 27. Rom 1, 2
Det kronologiska bibelåret utvecklades av den kände radioevangelis- 30. Joh 17; Ps 17, 69, 86-88 28. Rom 3, 4
ten H. M. S. Richards (1894–1985) som 1929 grundade radiotjänsten 31. Matt 26:36-75; Mark 14:32-72; Luk 22:40-65: 29. Rom 5-7
Joh 18:1-27 30. Rom 8, 9
Voice of Prophecy (som i Sverige kom att heta ”Hoppets Röst”).
Gamla testamentet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
1 Mos.
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48
49 50
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36 37 38 39 40
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
3 Mos.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
4 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
5 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Josua
17 18 19 20 21 22 23 24
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Dom.
17 18 19 20 21
Rut 1 2 3 4
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
ed denna hjälpreda De feta kapitelnumrena 1 Sam.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31
kan du läsa igenom är ett urval kapitel som 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Sam.
M
Bibeln under ett år. På är viktigast för nybörjare 17 18 19 20 21 22 23 24
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
de tre följande sidorna och barn. Vill du läsa 1 Kung.
17 18 19 20 21 22
finner du Bibelns alla igenom alla dessa på ett 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Kung.
kapitel uppställda. Där år behöver du läsa 1 1/2 17 18 19 20 21 22 23 24 25
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kan du kryssa över alla kapitel varje dag. 1 Krön.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
kapitel som du läst. Läs Bibeln med efter- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
För att läsa igenom hela tanke och under bön – 2 Krön. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36
Bibeln under ett år bör då kommer du att förstå
Esra 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
du läsa 3 1/2 kapitel vad Gud vill visa dig Neh. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
varje dag. genom sitt Ord. Ester 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Job 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42
143
Gamla testamentet Nya testamentet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Matt.
144
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 Mark. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Luk.
65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 17 18 19 20 21 22 23 24
Ps.
81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Joh.
97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 17 18 19 20 21
113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Apg.
129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
145 146 147 148 149 150 Rom. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1 Kor. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Ords.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 2 Kor. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Pred. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Gal. 1 2 3 4 5 6
Höga V. 1 2 3 4 5 6 7 8 Ef. 1 2 3 4 5 6
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Fil. 1 2 3 4
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Kol. 1 2 3 4
Jes. 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 1 Thess. 1 2 3 4 5
49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 2 Thess. 1 2 3
65 66 1 Tim. 1 2 3 4 5 6
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 2 Tim. 1 2 3 4
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Titus 1 2 3
Jer.
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 Filem. 1
49 50 51 52 Heb. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Klag. 1 2 3 4 5 1 Pet. 1 2 3 4 5
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 2 Pet. 1 2 3
Hes. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 1 Joh. 1 2 3 4 5
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 2 Joh. 1
Dan. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 3 Joh. 1
Hos. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Jak. 1 2 3 4 5
Joel 1 2 3 Jud. 1
Amos 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Upp.
Ob. 1 17 18 19 20 21 22
Jona 1 2 3 4
Mika 1 2 3 4 5 6 7
Nah. 1 2 3
Hab. 1 2 3
Sef. 1 2 3
Hag. 1 2
Sak. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Mal. 1 2 3 4

Bibelstudium 2021 Kv1 2

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Bibelstudium 2021 Kv1 2

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

JESAJA:

”TRÖSTA MITT FOLK”

Första kvartalet 2021

Huvudförfattare: Roy E. Gane

BIBELSTUDIUM Eller har du andra frågor angående

Om inte annat anges är

Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

1. Identitetskris | 27 december – 2 januari ........................................... 9

2. Ledarskapskris | 3–9 januari .............................................................. 19

3. När din värld rasar samman | 10–16 januari ..................................... 29

4. Den hårda vägen | 17–23 januari ...................................................... 39

5. Fredfursten | 24 – 30 januari …......................................................... 49

6. Att spela Gud |31 januari – 6 februari ............................................... 59

7. Assyriernas nederlag |7–13 februari ……........................................... 69

8. ”Trösta mitt folk” | 14–20 februari …................................................ 79

9. Att tjäna och att rädda| 21–27 februari ............................................. 89

10. Att göra det otänkbara | 28 februari – 6 mars ................................... 99

11. Kämpande kärlek | 7–13 mars …....................................................... 109

12. Nationernas längtan |14–20 mars ….................................................. 119

13. Jordens återfödelse |21–27 mars ....................................................... 129

Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

JANUARI 1 jan 8 jan 15 jan 22 jan 29 jan

FEBRUARI 5 feb 12 feb 19 feb 26 feb

MARS 5 mars 12 mars 19 mars 26 mars

”Trösta mitt folk”

Dr Roy E. Gane är hebraist och undervisar i Gamla testamentet vid Adventistsamfundets

I Bibelstudium kommer som tidigare tre

”Vi måste åka tillbaka”

AV ADVENTIST MISSION, USA | RYSSLAND | EUROASIATISKA DIVISIONEN

Studiematerial för den 27 december – 2 januari 2021

HÖR, HIMMEL! (JES. 1:1–9)

Observera att Jesajas budskap börjar: ”Hör, himmel, och lyssna,

FÖRFALLEN RITUALISM (JES. 1:10–17)

BEHOVET AV FÖRLÅTELSE (JES. 1:18)

På vilket sätt fungerar Guds erbjudande om förlåtelse som argu-

ATT ÄTA ELLER BLI UPPÄTEN (JES. 1:19–31)

Dessa ord som Mose uttalade sammanfattar en serie varningar,

Hur har du under din kristna vandring upplevt principen av välsig-

Läs sången i verserna ovan. Vad är meningen med denna liknelse?

Först i slutet, i vers 7, förklarar Gud vad liknelsen betyder. Genom

2. Hur tillägnade, utökade och tillämpade Jesus kärlekssången om vingården?

AV ADVENTIST MISSION, USA | RYSSLAND | EUROASIATISKA DIVISIONEN

Studiematerial för den 3 – 9 januari 2021

KUNGEN ÄR DÖD. LÄNGE LEVE

”HELIG, HELIG, HELIG” (JES. 6:1–4)

Alla har vi varit i situationer då vi har misströstat, då det utifrån

EN NY PERSONLIGHET (JES. 6:5–7)

Serafen förklarade att beröringen av profetens läppar avlägsnade hans

KUNGLIGT PÅBUD (JES. 6:8)

Gud uppmuntrade Jesaja i sitt tempel. Finns det belägg på andra

Guds helgedom inte bara pulserar med vördnadsväckande kraft; den

Hur har du funnit uppmuntran genom att träda in i Guds himmel-

SKRÄMMANDE VÄDJAN (JES. 6:9–13)

Värdet av ett barn

AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | UGANDA

”Om inte er tro består, skall inte ni bestå” (Jes. 7:9).

Studiematerial för den 10 – 16 januari 2021

HOTET FRÅN NORR (JES. 7:1–9)

När vi läser om hurdan Achas var är det förståeligt varför han

FÖRSÖK ATT GRIPA IN (JES. 7:3–9)

På vilket sätt riktade sig Guds budskap till kungens situation?

EN NY CHANS (JES. 7:10–13)

Varför reagerade Achas som han gjorde (Jes. 7:12)?

Läs Jes. 7:13. Vad säger Jesaja här?