Bibelstudium 2021 kv2

LÖFTET:
GUDS EVIGA FÖRBUND
Andra kvartalet 2021
Huvudförfattare: Gerhard F. Hasel

Översättare: Aila Annala
Skandinaviska
Bokförlaget
2–2021
BIBELSTUDIUM Eller har du andra frågor angående

FÖR SABBATSSKOLAN din prenumeration?
Utges av Skandinaviska Bokförlaget, Kontakta prenumerationavdelningen:
Stockholm © 2021 prenumeration@adventist.se
eller 08-545 297 70.
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck
Den engelska originalutgåvan
© 2021 General Conference of
Seventh-day Adventists. Bibelstudium
Samtliga rättigheter förbehållna. för sabbatsskolan
Ingen del av denna publikation får utarbetas under ledning av en utvärde-
på något sätt reproduceras utan ringskommitté för bibelstudiemanus
tillstånd från utgivaren. som utses av Sjundedags Adventistsam-
fundets generalkonferens och vars med-
Originalets titel: lemmar är rådgivande redaktörer från
The Promise: God`s Everlasting Covenant hela världen. Studiehäftet återspeglar
kommitténs arbete och inte enbart eller
Huvudförfattare detta kvartal: nödvändigtvis författarens åsikter.
Gerhard F. Hasel
Internationell redaktör: Den svenska utgåvan har bearbetats
Clifford Goldstein av följande redaktionskommitté:
Svensk redaktör: Liane Edlund
liane.edlund@adventist.se Per Bolling
Översättare: Aila Annala Vivianne Carlsson
Formgivning: Frida Torstensson David Cederström
Illustrationer: Lars Justinen Lina Frank
Bild på framsidan: Nils-Erik Lundberg
Lars Justinen Karin Rudholm
Om inte annat anges är

MISSIONSNYTT bibelcitaten hämtade från:
FRÅN HELA VÄRLDEN
Redaktör: Susan Bolling Bibel 2000: copyright © 2000
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck Svenska Bibelsällskapet.
FB: Svenska Folkbibeln: copyright ©
Tryck: Åtta.45 tryckeri, Järfälla, 2020 1996, 1998, 2015 Stiftelsen Svenska
ISSN 0349-375-X Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum.
nuB: nuBibeln: copyright © 2015,
Biblica, Inc.
PRENUMERERA
Hela året 330 kr (Sverige)
De hebreiska och grekiska texterna som
PlusGiro: 934 – 0
våra bibelöversättningar baseras på är
Glöm inte att skriva avsändare
ibland otydliga eller kan förstås på mer
Enstaka häfte (två kvartal): 195 kr
än ett sätt. Därför kan det förekomma
Kan även prenumereras via
olikheter mellan de olika svenska och
www.skandinaviskabokforlaget.se
engelska översättningarna utan att
Är du osäker på när någon av dem har förvrängt texten eller
din prenumeration löper ut? avvikit från dess innebörd.
2
ANDRA KVARTALET 2021
Innehåll
Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

Inledning ……………………………........................................................... 6
1. Vad hände? | 28 mars–3 april ............................................................ 9
2. Förbundets grunder | 4–10 april .......................................................... 19
3. ”Alla släkten på jorden” | 11–17 april ................................................ 29
4. Ett evigt förbund | 18–24 april .......................................................... 39
5. Löftets barn | 25 april–1 maj …......................................................... 49
6. Abrahams ättlingar |2–8 maj ............................................................ 59
7. Förbundet vid Sinai |9–15 maj ……................................................... 69
8. Förbundslagen | 16–22 maj…............................................................ 79
9. Förbundstecknet| 23–29 maj ............................................................. 89
10. Det nya förbundet | 30 maj–5 juni..................................................... 99
11. Det nya förbundets helgedom | 6–12 juni …...................................... 109
12. Förbundets tro |13–19 juni …............................................................ 119
13. Det nya förbundets liv |20–26 juni .................................................... 129
Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

Bibelläsningsplan ……………………………............................................... 141
3
Solens nedgång
APRIL 2 april 9 april 16 april 23 april 30 april

Lund 19:45 19:59 20:14 20:28 20:42
Göteborg 19:53 20:09 20:24 20:40 20:55
Stockholm 19:31 19:48 20:04 20:21 20:38
Östersund 19:52 20:12 20:32 20:53 21:14
Luleå 19:27 19:50 20:13 20:37 21:02
Helsingfors 20:05 20:23 20:40 20:58 21:15
Uleåborg 20:13 20:35 20:58 21:21 21:44
MAJ 7 maj 14 maj 21 maj 28 maj

Lund 20:56 21:10 21:22 21:33
Göteborg 21:11 21:26 21:40 21:52
Stockholm 20:56 21:12 21:27 21:41
Östersund 21:37 21:58 22:18 22:37
Luleå 21:29 21:56 22:23 22:50
Helsingfors 21:32 21:49 22:06 22:20
Uleåborg 22:08 22:33 22:58 23:23
JUNI 4 juni 11 juni 18 juni 25 juni

Lund 21:42 21:49 21:53 21:54
Göteborg 22:02 22:10 22:14 22:15
Stockholm 21:52 22:00 22:05 22:06
Östersund 22:53 23:06 23:13 23:14
Luleå 23:17 23:43 00:03 00:00
Helsingfors 22:33 22:42 22:47 22:48
Uleåborg 23:46 00:04 00:17 00:18
4
LÖFTET:
GUDS EVIGA FÖRBUND
5
INLEDNING
Förbundet
Gerhard F. Hasel,
kvartalets huvudförfattare
År 1588 såg en ung kvinna (gravid i instabilt. Med andra ord: i utbyte mot
sjunde månaden) ut över havet, och det sina rättigheter skulle folket få frid och
hon såg – den spanska flottan med 130 trygghet i stället. Denna överföring av
tungt beväpnade fartyg på väg att inva- makt från folket till den suveräne är vad
dera ön – skrämde henne till en för tidig Hobbes kallade för ”förbund”.
födsel, med fruktan som barnmorska. Tanken på ett förbund härstammade
Fruktan var faktiskt en passande dock inte från Hobbes. Nej, tusentals år
bild för hennes barn, Thomas Hobbes, tidigare stiftade Gud ett förbund med
som blev en av Europas största politiska Israel, ett förbund vars rötter faktiskt gick
teoretiker. Hobbes levde i en tid då ännu längre tillbaka i tiden. Till skillnad
England hade söndrats av inbördeskriget från Hobbes förbund som initierades
och ändlöst religiöst våld. Han skrev och formades av folket var detta förbund
att utan ett starkt, allomfattande styre initierat och format av himlens och
levde mänskligheten under ständig jordens suveräne Skapare. Hobbes
fruktan, fruktan för instabilitet, erövring förbund motiverades enbart av fruktan,
och framför allt fruktan för döden. men Guds förbund är motiverat av hans
Människorna levde under vad han kärlek till det fallna människosläktet, en
kallade för ”allas krig mot alla”, och kärlek som ledde honom till korset.
om ingenting radikalt gjordes skulle det Tack vare det som Kristus har gjort
mänskliga livet, varnade han, bara bli för oss älskar vi Gud. Precis som det var
”asocialt, fattigt, elakt, brutalt och kort”. i Hobbes förbund där människorna valde
Vad var lösningen? Hobbes menade att underkasta sig härskaren överlåter
att det bara fanns en lösning: folket också vi oss till vår Herre. Vi överlåter
måste ställa sig under en enda makt som våra syndfulla vägar, vår fruktan och
kunde lägga under sig all deras vilja till våra förvrängda uppfattningar om rätt
en enda vilja, och att den viljan utövade och fel. Vi gör inte detta för att få något
total auktoritet över dem. Denna makt, tillbaka utan därför att vi redan har
denna suveränitet, vare sig den bestod fått det bästa som den Suveräne kan ge,
av en man eller en samling män som fick Jesus Kristus och den återlösning som
absolut herravälde över nationen, skulle bara finns i honom.
göra slut på de förfärliga omständigheter Hur fungerar allt detta? Det är ett
som gjorde deras liv skrämmande och enkelt byte: Kristus tar våra synder
Gerhard F. Hasel (fil. dr, Vanderbilt University) var John Nevins Andrews professor i
Gamla testamentet och biblisk teologi vid Adventistsamfundets teologiska seminarium vid
Andrews University. Under åren 1981–88 tjänstgjorde han som dekan vid seminariet och
under 27 år som direktor för teol. dr- och fil. dr-program.
6
och ger oss sin rättfärdighet, så att MISSIONSNYTT FRÅN
vi genom honom räknas som lika
rättfärdiga som Gud själv. På detta HELA VÄRLDEN
sätt tillräknas inte vår synd till oss;
den skiljer oss inte längre från honom. TRETTONDE SABBATEN
Mördare, äktenskapsbrytare, hycklare, Den 26 juni 2021
lögnare, tjuvar och även de som
begått incest kan alla ses som lika
rättfärdiga som Gud själv om de tar Det här kvartalet kommer den trettonde
emot Guds förlåtelse och rättfärdighet. sabbatens missionsgåvor att användas till
Denna underbara gåva, tillräknad projekt inom Mellanamerikanska divisio-
rättfärdighet, kommer till dem genom nen. Divisionen har ett ansvarsområde
tro och endast genom tro. Därav som omfattar länder i Mellanamerika,
uttrycket ”rättfärdighet genom tro”. Karibiska havet och fem länder i Sydame-
Men det slutar inte där heller. rikas norra del. Den totala befolkningen,
Mördare, äktenskapsbrytare, hycklare, som inkluderar 3,75 miljoner adventister,
lögnare, tjuvar och även de som begått är 300 miljoner människor.
incest kan genom Jesus träda in i en Det här kvartalets projekt är unika.
relation med Gud, eftersom Jesus Inom divisionen driver Adventistsamfun-
blod inte bara ger förlåtelse utan också det 13 universitet och högskolor. Alla 13
rening, helande och återupprättelse. kommer att få del av den trettonde sab-
Genom Kristus är vi födda på nytt, och batens missionsgåva för att grunda varsitt
genom den erfarenheten skriver Gud Better Living Center of Influence där stude-
sin heliga lag på våra hjärtans köttsliga rande kan utbilda sig till missionärer.
tavlor. Mördare, äktenskapsbrytare, Projekten finns listade på sidan 139.
hycklare, lögnare, tjuvar och de som Tack för de gåvor som du gav den 31
begått incest gör då inte längre vad mars 2018. De användes till att genom-
de brukade göra. Utifrån och genom föra projekt vid AntilleanAdventist
denna inre lag omformas hela den University i Puerto Rico, University
troendes liv. Nu vill dessa människor of Southern Caribbean i Trinidad och
förverkliga det som Gud lägger i Southeast Hospital i Mexiko.
dem, och denna önskan möts av löftet Berättelser från Trinidad finns på
om gudomlig kraft. Det här är det sidorna 18, 28 och 38. En berättelse från
väsentliga med vad det innebär att leva Southeast Hospital finns på sidan 78.
i en förbundsrelation med Gud. Nästa kvartals gåvor (tredje kvartalet
Det här kvartalet ser vi närmare 2021) kommer att tillfalla Nordamerikan-
på vad Guds förbund är, vad det ger ska divisionen.
och även vad det kräver. Studierna
härstammar från många källor men På länken am.adventistmission.org/mis-
förlitar sig i hög grad på material sion-spotlight hittar du Mission Spotlights
från den bortgångne dr Gerhard videor.
Hasel, vars insikter i Ordet (där På facebook.com/missionquarterlies läg-
förbundslöftena uppenbaras) kommer ger Adventist Mission (USA) varje söndag
att ge uppmuntran, hopp och förståelse ut bilder och information som hör till
så att vi kan lära oss något som Hobbes kommande veckas missionsberättelse.
kanske aldrig kunde: ”Rädsla finns
inte i kärleken, utan den fullkomliga I Bibelstudium kommer som tidigare tre
kärleken fördriver rädslan” (1 Joh. 4:18). berättelser att skrivas av ADRA Sverige.
7
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 3 APRIL 2021
Hon räddade sitt barnbarn

Vi hör så mycket om katastrofer och använda för att göra näringsriktiga väl-
humanitära kriser runt om i världen och lingar och gröt till sitt barnbarn. Hon
tänker på katastrofarbete som utförs för blev så inspirerad att hon skyndade sig
att rädda så många människor som möj- hem till den lilla magra och hungriga
ligt. Det vi inte tänker så mycket på är att flickan och med en gång började göra en
det finns långsamma klimatkriser som näringsrik välling åt henne. Alizeta var
pågår under årtionden och som vänder orolig för att den lilla flickan inte skulle
upp och ned på all kunskap som män- ta emot vällingen, men den lilla var så
niskor har samlat på sig under många ivrig att hon drack upp allting på mycket
generationer. Det är här som ADRA ofta kort tid!
kommer in – för att ge mer uppdaterad Det tog inte många dagar innan Ali-
kunskap om hur man kan odla för att zeta såg att flickan började lägga på sig.
rädda livet på både barn och vuxna. Hon skrek mindre, hon sov bättre och
På grund av en strejk på en liten klinik hon såg mycket friskare ut.
i närheten av Alizetas by i Burkina Faso Alizeta började då gå regelbundet till
så dog hennes dotter när hon födde sin gruppen. Där lärde hon sig mer och mer
dotter. Alizetas barnbarn överlevde men om vad hon kunde odla för att hennes
blev magrare och magrare för varje dag familj skulle kunna få rätt näring och
som gick då Alizeta inte kunde ge henne må bättre och att det inte hjälpte att
bröstmjölk och inte hade några pengar köpa dyra ersättningspreparat eller
till att köpa bröstmjölksersättning. kosttillskott.
En granne till Alizeta berättade att Idag är Alizetas barnbarn 15 månader
ADRA höll en kurs i hur man kunde gammal. Hon är en mycket välnärd liten
förbättra näringen för både barn och flicka som har fått tänder och lärt sig gå.
vuxna, och lite misstroget gick Alizeta Hon har energi och håller mormor fullt
till gruppen för att se vad det handlade upptagen med att ta hand om henne –
om. Ledaren pratade med Alizeta efter- men Alizeta är så glad. ”ADRA har gett
som hon var ny i gruppen, och när hon både mig och mitt lilla barnbarn tillbaka
hörde hennes berättelse togs näring för våra leenden efter min dotters död”,
spädbarn upp som ämnet för dagen. säger hon. ”Idag mår vi alla bättre och är
Alizeta fick reda på att det fanns så tacksamma för att ADRA förändrar
många vanliga grödor som hon kunde världen – ett liv i taget.”
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | BURKINA FASO
8
1 Vad hände?
INFÖR SABBATEN DEN 3 APRIL 2021
”Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss ...’ Gud ska-
pade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man
och kvinna skapade han dem” (1 Mos. 1:26, 27).
VECKANS HUVUDTEXTER
Ps. 100:3; Apg. 17:26; 1 Mos. 2:7, 18–25; 1 Mos. 1:28, 29; 3:15.
INLEDNING
Bibelns berättelse om människans skapelse är fylld med hopp, lycka
och fullkomlighet. Varje skapelsedag slutade med att Gud konstatera-
de att det var ”gott”. Där fanns definitivt inga orkaner, jordbävningar,
katastrofer eller sjukdomar.
Vad hände?
Den sjätte dagen i skapelsen slutade med att Gud konstaterade
att det var ”mycket gott”. Det var för att Herren den dagen skapade
varelser till sin egen avbild: människor. Det hade han inte gjort med
någonting annat i berättelsen i 1 Mos. Dessa varelser var naturligtvis
på alla sätt fullkomliga; det måste de vara. De var ju skapade till Guds
avbild. Av ren nödvändighet fanns där inga mördare, tjuvar, lögnare,
svindlare eller andra liknande sorters onda människor. Så vad hände?
Den här veckans studium ser på skapelsen, vad Gud först gjorde,
och sedan vad som hände med den fullkomliga skapelsen. Till slut
berörs kvartalets tema: vad Gud gör för att rätta till allting igen.
VECKANS ÖVERSIKT
Vad lär Bibeln om vårt ursprung? Vilken sorts relation ville Gud ha
med människan? Vad var syftet med trädet som gav kunskap om
gott och ont? Vilket hopp gavs till Adam och Eva omedelbart efter
deras fall?
Studiematerial för den 28 mars – 3 april 2021
9
SÖNDAGEN DEN 28 MARS
SKÖLDPADDOR HELA VÄGEN NER …

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos. 1:1).
En vetenskapsman hade precis föreläst om planeternas banor runt

solen och solens bana runt galaxens centrum, när en person reste
sig och sade att jorden är en platt skiva som vilar på en sköldpaddas
rygg. Vetenskapsmannen frågade humoristiskt vad sköldpaddan
vilade på. Personen svarade att den vilade på en annan sköldpadda.
Vetenskapsmannen fortsatte att skoja: ”Vad vilar den sköldpaddan
då på?” Personen svarade: ”Ännu en sköldpadda.” Men innan ve-
tenskapsmannen kunde fråga vad den sköldpaddan vilade på viftade
personen med sitt finger framför hans ansikte och fräste: ”Håll
andan, grabben, det är sköldpaddor hela vägen ner.”
Hur löjlig berättelsen än är handlar den om den mest avgörande
frågan för människans existens: själva universums natur. Vad är
denna värld som vi befinner oss i utan att själva ha valt det? Varför
är vi här? Hur kom vi hit? Vart är vi till slut på väg?
Dessa är de mest grundläggande och fundamentala frågor som
människor kan ställa, eftersom vår förståelse av vilka vi är och hur
vi kom hit påverkar vår förståelse av hur vi lever och agerar här.
Läs 1 Mos. 1:1; Ps. 100:3; Jes. 40:28; Apg. 17:26; Ef. 3:9;
Heb. 1:2, 10. Hur besvarar de var och en på sitt sätt några av
frågorna ovan? Vilken gemensam poäng har de alla?
Det intressanta med 1 Mos. 1:1 (och även andra texter) är att Gud
inte försöker bevisa att han är Skaparen. Det finns inga detaljerade
argument för att peka på det. Nej, det bara konstateras enkelt och
klart, utan några försök att rättfärdiga, förklara eller bevisa det. An-
tingen accepterar vi det genom tro eller också gör vi det inte. I själva
verket är tro det enda sättet vi kan acceptera det, och det av en enkel
anledning: ingen av oss var där för att se själva skapelseprocessen.
Det skulle verkligen ha varit en logisk omöjlighet för oss att ha varit
där vid vår egen skapelse. Vad man än tror om alltings ursprung,
måste man inta sin uppfattning i tro av samma anledning: ingen av
oss var där för att se det.
Även om Gud ber oss att tro på honom som Skaparen ber han oss
inte att göra det utan att ge oss goda skäl till den tron. Varför
förutsätter nästan allt vi tänker en viss mängd tro? Varför det är
vettigt att tro att vi är här tack vare att en Skapare avsiktligen
satte oss här?

10
MÅNDAGEN DEN 29 MARS
TILL SKAPARENS AVBILD (1 MOS. 1:27)

Bibeln säger att Gud skapade människan till man och kvinna, ”till
Guds avbild” (1 Mos. 1:27). Svara på följande frågor utifrån den
tanken:
1. Vad betyder det att Gud skapade oss till sin egen avbild? På
vilka sätt är vi ”Guds avbild”?
2. Berättelsen i 1 Mos. säger inte att Gud skapade någonting an-

nat än människan till sin avbild. Vad säger det oss om vår unika
ställning, i motsats till den övriga skapelsen på jorden? Vad kan vi
lära oss av denna kontrast?
3. Vad mer kan man finna i berättelsen om människans skapelse

som skiljer människosläktet från allt annat Herren skapat? Se
1 Mos. 2:7, 18–25.
Även om vi behöver tala om Gud i mänskliga termer får vi inte

glömma att han är en andlig Varelse (Joh. 4:24) med gudomliga egen-
skaper. Allt vi kan säga är att i vår fysiska, mentala och andliga natur
återspeglar vi på något sätt vår gudomlige Skapare, hur mycket annat
det än finns när det gäller honom som för oss förblir dolt i ett myste-
rium. Men Bibeln betonar vårt sinnes andliga och mentala aspekter.
Dem kan vi utveckla och förbättra. Det är det unika med det mänsk-
liga sinnet och gör det möjligt att ha en relation med Gud som stärker
oss. Ingenting annat i Guds jordiska skapelse verkar kunna ha detta.
Lägg också märke till det unika i hur Gud skapade kvinnan. Både
män och kvinnor delar det oerhörda privilegiet att vara skapade till
Guds avbilder. I deras skapelse finns ingen antydan om att någondera
av dem skulle vara underlägsen den andra. Gud själv skapade dem
båda från samma material. Gud skapade dem jämlika från början
och satte dem tillsammans i en särskild relation till honom. Båda har
samma möjlighet att utveckla sina gudagivna egenskaper på ett sätt
som ärar honom.
”Gud själv gav Adam en följeslagare. Han skaffade ’en medhjälpa-
re åt honom’, en som var skapad till att vara hans följeslagare och som
kunde vara ett med honom i kärlek och samhörighet (1 Mos. 2:18).
Eva skapades av ett revben som togs från Adams sida. Det betydde
inte att hon skulle behärska honom som hans överhuvud, eller att hon
skulle behandlas med förakt som om hon var underlägsen honom.
Nej, hon skulle stå vid hans sida som en jämlike för att älskas och
beskyddas av honom” (Ellen White: Det var mycket gott, s. 46).

11
TISDAGEN DEN 30 MARS
GUD OCH MÄNNISKAN TILLSAMMANS

(1 MOS. 1:28, 29)
Lägg märke till de första orden som Gud talade till människan, åt-
minstone som de beskrivs i Bibeln. Han pekar på deras förmåga att för-
öka sig, reproducera fler av sin art. Han visar dem också själva jorden,
skapelsen, och han säger till dem att bruka den, ställa den under sig
och råda över den. Han pekar också på växter som de kunde äta. Kort
sagt handlar Guds första ord till mannen och kvinnan, enligt Bibeln,
specifikt om deras samverkan och relation med den fysiska världen.
Vad säger 1 Mos. 1:28, 29 oss om hur Gud ser på den materiella
världen? Antyder de verserna att det finns någonting ont i det
materiella och i att vi njuter av det? Vad kan dessa tidiga scener
i människans historia lära oss om hur vi bör förhålla oss till
själva skapelsen?
I dessa ord tar Gud också de första stegen mot en relation med
mänskligheten. Han talar till dem, ger dem befallningar, säger vad
de ska göra. Det finns också ett underförstått ansvar i dessa ord.
Gud har bett dem att råda över hans underbara skapelse som han
själv har gjort.
1 Mos. 1:28 säger att Gud välsignade Adam och Eva. Vad betyder
det? Hur såg relationen mellan dem och deras Skapare ut?
Gud riktade sig till Adam och Eva som intelligenta varelser som
kunde reagera på hans vänlighet och träda in i en gemenskap med
honom. Som sin Skapares, sin Faders barn var Adam och Eva också
beroende av hans välsignelse och omsorg. Han gav dem allt de be-
hövde. De gjorde ingenting för att förtjäna vad han gav dem. De var
enbart mottagare av något de inte förtjänade.
När vi läser om mannens och kvinnans skapelse kan vi se aspek-

ter före syndens ankomst som Gud vill att vi ska ha med honom
nu, efter syndens ankomst. Se tillbaka på dagens studium och
undersök vilka paralleller du kan finna som hjälper dig att förstå
hur vi kan relatera till honom även i vårt fallna tillstånd.
12
ONSDAGEN DEN 31 MARS
VID TRÄDET
”Herren Gud gav detta bud: ’Du får äta av alla träd i trädgården utom av
trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall
du dö’ ” (1 Mos. 2:16, 17).
Detta prov gav Adam och Eva ett tillfälle att utöva sin fria vilja. Det
utmanade dem också att reagera positivt eller negativt på sin relation
med Skaparen. Det visar också att Gud gjorde dem till fria, moraliska
varelser. För om de inte haft möjlighet att inte lyda, varför skulle då
Herren över huvud taget bry sig om att först varna dem för olydnad?
Se på dessa ord av Mose. Lägg märke till att någon medelväg inte
finns. Det är antingen liv eller död, välsignelse eller förbannelse.
Varför tror du att vi bara har ett val av två? Varför kan det inte fin-
nas någon kompromiss?
”Allt föregående i detta kapitel har förberett vägen för dess höjdpunkt
[1 Mos. 2:16, 17]. Människosläktets framtid kretsar sig kring detta
enda förbud. Människan är inte förvirrad av en mängd olika saker.
Bara en enda gudomlig befallning behöver hållas i tankarna. Genom
att så begränsa antalet föreskrifter till en ger Jahve prov på sin nåd.
Genom att på det sättet indikera att detta enda bud inte är svårt sät-
ter Herren det också mot bakgrunden av den breda tillåtelsen: ’du får
äta av alla träd i trädgården’ ” (H. C. Leupold: Exposition of Genesis,
Columbus, OH: Wartburg Press, 1942, vol. 1, s. 127).
Genom att mana Adam och Eva att lyda hans vilja sade Gud: Jag
är er Skapare, och jag har gjort er till min avbild. Jag upprätthåller
ert liv, för det är genom mig ni lever och rör er och har er existens.
Jag har gett er allt för ert välbefinnande och er lycka (mat, hem,
mänsklig gemenskap) och satt er till att råda över den här världen
under mig. Om ni är villiga att bekräfta denna relation med mig
därför att ni älskar mig, då ska jag vara er Gud och ni ska vara mina
barn. Ni kan bekräfta denna relation och denna trygghet som finns
där genom att helt enkelt lyda detta specifika bud.
Till slut kan vår relation med Gud bara vara effektiv och bestående
om vi fritt väljer att acceptera hans vilja. Att förkasta hans vilja är till
sitt väsen lika med att hävda att vi är oberoende av honom, att vi tror
att vi inte behöver honom. Det är ett val som resulterar i kunskap om det
onda, och det onda leder till främlingskap, ensamhet, frustration och död.
Provet som Gud gav Adam och Eva gällde deras lojalitet och tro
och prövades av trädet som gav kunskap om gott och ont. På vilka
sätt möter vi samma sorts prövningar varje dag? På vilket sätt
fungerar Guds lag som en parallell till budet i 1 Mos. 2:16, 17?
13
TORSDAGEN DEN 1 APRIL
RELATIONEN BRYTS
Vi är benägna att tro på dem vi känner och instinktivt misstro dem
vi inte känner. Det hade varit naturligt för Eva att känna misstro
mot ormen. Dessutom borde varje attack mot Gud ha gjort henne
defensiv. Vad var det då för steg som ormen tog för att få henne
att förbise sina naturliga försvar? (1 Mos. 3:1–6)
”Evas överträdelse var fruktansvärd, och den var fylld med möjlig-
heter till sorg för mänskligheten. Ändå behövde hennes val inte nöd-
vändigtvis omfatta människosläktet i straffet för hennes överträdelse.
Det som gjorde synden och döden till mänsklighetens oundvikliga
lott var inte Evas utan Adams medvetna val; han hade full förståelse
för Guds uttryckliga bud. Eva blev bedragen, inte Adam” (The SDA
Bible Commentary, vol. 1, s. 231).
Som resultat av Adams uppenbara överträdelse och brott mot Guds
bud är relationen mellan Gud och människan nu bruten. Den förvand-
lades från öppen gemenskap med Gud till att de flydde i fruktan från
hans närvaro (1 Mos. 3:8–10). Främlingskap och separation ersätter
gemenskapen. Synden kom in med dess fruktansvärda konsekvenser.
Om inget gjordes skulle mänskligheten sluta i evig undergång.
Vilka hoppets och löftets ord uttalade Gud mitt i denna tragedi?
(Se 1 Mos. 3:15.)
Guds överraskande ord innehåller ett profetiskt hopp och handlar om

en gudomligt förordnad fiendskap mellan ormen och kvinnan, mellan
hennes avkomma och hans. Detta kulminerar när det kommer en
segerrik ättling till kvinnans avkomma som riktar ett dödligt slag mot
ormens huvud, medan denne bara kunde stinga Messias häl.
I sin fullständiga hjälplöshet fick Adam och Eva hopp från det
messianska löftet som skulle förvandla deras tillvaro, eftersom detta
hopp gavs och upprätthölls av Gud. Detta löfte om Messias och en
slutgiltig seger, hur vagt det än uttrycktes då, lyfte bort dunklet där
de hade hamnat på grund av syndafallet.
Läs 1 Mos. 3:9 där Gud frågar Adam: ”Var är du?” Gud visste natur-
ligtvis var de var. I stället för att vara fyllda av fördömelse skulle
hans ord dra de skuldtyngda människorna tillbaka till honom. Kort
sagt innehöll Guds första ord till den fallna mänskligheten hopp
om hans nåd. På vilka sätt söker Gud och kallar oss i sin nåd idag?
14
FREDAGEN DEN 2 APRIL
STUDIEHJÄLP
I Bibeln finns ett överflöd av maningar till syndare och de fallna.
Jämför Ps. 95:7, 8; Jes. 55:1, 2, 6, 7; Luk. 15:3–7; 19:10. Vilka andra
maningar finner du?
Läs Ellen White: ”Skapelsen”, s. 35–53 (kapitel 2) i Det var mycket gott.
”Det fanns en predikan om evangelium, tror jag, i dessa tre ord från
Gud när de trängde igenom mörkret och nådde flyktingarnas ring-
ande öron: ’Var är du?’ Din Gud vill inte förlora dig; han kommer för
att söka dig, så som han efter en tid kommer i sin Sons person, inte
bara för att söka utan också rädda det som nu är förlorat” (Char-
les Haddon Spurgeon, The Treasury of the Bible, Grand Rapids, MI:
Zondervan Publishing House, 1962, Old Testament, vol. 1, s. 11).
SAMMANFATTNING
Gud skapade oss till sin egen avbild så att det kunde finnas en kär-
leksfull relation mellan honom och oss. Även om syndens ankomst
splittrade den ursprungliga enheten försöker Gud återupprätta den
relationen genom återlösningsplanen. Som bristfälliga varelser får
vi mening och klarhet i våra liv bara när vi träder in i en gemenskap
med vår Skapare.
SAMTALSSTART
Varje dag matas vi med teveprogram, podcaster, artiklar mm. som
säger att människan har blivit till genom en lång utvecklingsprocess.
Varför tror du i stället att Gud har skapat oss?
FÖRBÖN
Tacka Gud för att han har skapat oss och är vår Far.
SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida
15
SAMTALSFRÅGOR
1. V
år milde och kärleksfulle Gud är den som söker människan. Hur kan vi nu idag
reagera på detta kärleksuttryck från Fadern och Jesus Kristus? Hur förväntar
sig Herren att vi svarar?
2. Den bibliska bilden av mänskligheten är att hon har fallit från en hög plats i
Guds skapelse och är i behov av återlösning. Jämför den bilden med den evolu-
tionistiska utvecklingsteorin. Vilken av dem ger mer hopp, och varför?
3. Hur väsentliga är kärleksfulla relationer för mänsklig lycka? Varför är en väx-

ande gemenskap med Gud nödvändig för sådana relationer? Samtala om hur
sunda mänskliga relationer påverkar människorna i dessa relationer (föräldrar-
barn, vän-vän, man-hustru, arbetsgivare-anställd osv.).
16
16
17
Chenelle och bilen

31-åriga Chenelle var en av ledarna för mitt liv och alla andras i närheten under
en vidareutbildning för lärare. De satt i skottlossningen”, bad hon.
en skola i Trinidads och Tobagos huvud- Chenelle mindes då ett samtal som
stad Port of Spain. Plötsligt hördes det ett hon hade haft bara en dag tidigare.
skallrande ljud från skottlossning med ett Medan hon hade väntat på bilverksta-
halvautomatiskt vapen. den för ett oljebyte på sin bil hade hon
Lärarna sprang till fönstret på tredje och en av mekanikerna diskuterat hur
våningen. På gatan flydde en man till människor ofta tar sina bilar på för stort
fots från en vit bil. Skottlossningen kom allvar. Ja, somliga kanske sätter större
från bilen. Några lärare skrek, och alla värde på dem än de gör på Gud. Under
duckade innan bilen passerade skolan. I samtalet berättade Chenelle om hur hon
två långa minuter väntade de. Slutligen sju månader tidigare hade råkat ut för en
tystnade ljudet från skottlossningen. skottlossning på en motorväg. Bilen som
Chenelle hörde då hur skolbarnen skrek var inblandad i skottlossningen hade kört
av rädsla. Hon grät. Detta var andra in i hennes bil och skadat den svårt. Efter
gången på sju månader som hon hade olyckan bestämde Chenelle att Jesus var
hört skottlossning. viktigare än hennes bil. ”Jag kan förlora
Lärarna gick ner för att trösta barnen. min bil i morgon, men så länge Kristus
Chenelle lämnade skolan. Poliser stod skonar mitt liv kommer jag att fortsätta
utanför och bad förarna att flytta sina tjäna honom”, hade hon då sagt.
parkerade bilar. Men de förbjöd Chenelle Dagen därpå, den 12 juni 2019, skedde
att gå till sin bil. skottlossningen utanför skolan.
”Får jag åtminstone se den?” frågade Efter skolskjutningen fick Chenelle rådet
hon. att sälja sin bil av flera vidskepliga bekanta.
En polis ledde henne fram till hennes ”Sälj din bil”, sa någon och ryste.
svarta bil. Bilfönstren var genomborrade ”Den drar till sig otur för dig.”
av kulhål. Chenelle fick en chock. Hon ”Ja, gör dig av med den”, sa en annan.
hade köpt bilen mindre än två år tidigare. ”Det är något onaturligt med bilen.”
Senare fick Chenelle veta att två Men Chenelle såg ingen anledning till
personer, en av dem en liten pojke, hade att vara rädd för bilen eller att sälja den
träffats av kulor. Lyckligtvis hade ingen när den hade blivit lagad.
dött. Chenelles bil hade fått stora skador ”Vi ska inte lägga fokus på materiella
eftersom mannen som hade varit måltavla ting. Vi bör lägga vårt fokus på Gud och
för skytten hade flytt till fots från sin egen hans ledning i våra liv”, säger hon.
bil och hade gömt sig bakom hennes bil. Chenelle ser inte på sin bil på samma
När Chenelle hade kommit hem sätt som hennes vidskepliga bekanta gör.
den kvällen tackade hon Gud för hans Tvärtom ser hon den som ett vittne om
beskydd. ”Tack, Gud, för att du räddade Guds godhet.
AV ADVENTIST MISSION, USA | TRINIDAD OCH TOBAGO | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN

18
2 Förbundets grunder
”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara
egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min” (2 Mos. 19:5).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 9:15; Jes. 54:9; 1 Mos. 12:1–3; Gal. 3:6–9, 29; 2 Mos. 6:1–8;
Jer. 31:33, 34.
INLEDNING
Förra veckan slutade vi med människans fall, våra första föräldrars
synd. Den här veckan blir en snabb sammanfattning av hela kvartalet,
då vi tar en dag vardera för en överblick på vart och ett av de tidiga
förbunden. På sitt sätt var de allesammans sin tids manifestationer
av sanningen om det sanna förbundet som bekräftades på Golgota av
Jesus blod. Som kristna träder vi in i det förbundet med vår Herre.
Vi börjar med det förbund som Gud stiftade med Noa för att
bevara honom och hans familj från förödelsen. Vi går sedan vidare till
förbundet med Abraham, som är så rikt och fullt av löften till oss alla.
Därefter har vi förbundet vid Sinai och det viktiga som förkunnades
där. Till sist ser vi på det nya förbundet som alla de övriga pekade
på. Vart och ett av dessa förbund kommer vi naturligtvis att studera
djupare under de kommande veckorna. Den här veckan är bara en
liten förhandstitt.
VECKANS ÖVERSIKT
Vad betyder ordet förbund? Vilka beståndsdelar består ett förbund av?
Vad var det för slags förbund som Gud gjorde med Noa? Vilket slags
hopp fanns det i förbundet med Abraham? Vilken roll spelar tro och
gärningar på människans sida av förbundet? Är ett förbund bara en
överenskommelse, eller finns där också relationella aspekter? Vad är
det väsentliga i ”det nya förbundet”?
Studiematerial för den 4–10 april 2021
19
SÖNDAGEN DEN 4 APRIL
FÖRBUNDETS GRUNDER
”Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan
talrik” (1 Mos. 17:2).
”Det hebreiska ordet för ’förbund’ (som förekommer ca 287 gånger i

Gamla testamentet) är berith. Det kan också översättas ’testamente’
eller ’sista vilja’. Dess ursprung är oklart, men det har kommit att
betyda något som binder samman två parter. Det användes dock
för många olika typer av ’band’ både mellan människor och mel-
lan människa och Gud. Det användes allmänt när båda parter var
människor, och i en särskild religiös användning när förbundet var
mellan Gud och människan. Den religiösa användningen var fak-
tiskt en metafor grundad på den vanliga användningen men med en
djupare anknytning [innebörd]” (J. Arthur Thompson: ”Covenant
(OT)”, The International Standard Bible Encyclopedia, revised edition,
Grand Rapids, MI: William B. Eerdmans Publishing Company,
1979, vol. 1, s. 790).
Likt äktenskapsförbundet definierar det bibliska förbundet både
en relation och en överenskommelse. Som överenskommelse innehåller
det bibliska förbundet följande grundläggande delar:
1. Gud bekräftade förbundets löften med en ed (Gal. 3:16; Heb. 6:13, 17).
2. Förbundets förpliktelse var lydnad för Guds vilja som den uttrycks
i de tio budorden (5 Mos. 4:13).
3. Det medel genom vilket Guds förbunds förpliktelse ytterst upp-
fylls är genom Kristus och frälsningsplanen (Jes. 42:1, 6).
Se på de tre punkterna ovan (Guds löften, vår lydnad och fräls-

ningsplanen). Hur kan du se dessa faktorer verka i din egen vand-
ring med Herren? Skriv ner hur de visar sig i ditt liv idag.
I Gamla testamentet undervisade offersystemet med sina förebilder

människor om hela frälsningsplanen. Genom dess symboler lärde
sig patriarkerna och Israel att tro på den kommande Återlösaren.
Genom dess riter kunde den ångerfulla människan finna förlåtelse
för sin synd och befrielse från skuld. På så sätt kunde människan
behålla förbundets välsignelse, och den andliga tillväxten som
återupprättade Guds avbild i livet kunde fortsätta, även när män-
niskorna misslyckades med att hålla sin del av överenskommelsen.
I den hebreiska Bibeln finns det förbund mellan människor. I den

används ändå ordet berith huvudsakligen om relationen mellan
Gud och människan. Tänk på vem Gud är och vad vi är i jämförelse
med honom. Vilken sorts relation beskriver då ett sådant förbund?
20
MÅNDAGEN DEN 5 APRIL
FÖRBUNDET MED NOA

”Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans
med dina söner, din hustru och dina sonhustrur” (1 Mos. 6:18).
I versen ovan förekommer ordet förbund för första gången i Bibeln. I

det här sammanhanget har Gud just talat om för Noa om sitt beslut
att förgöra jorden på grund av den massiva och pågående spridningen
av synden. Fastän denna förödelse kom genom en världsvid flod
övergav Gud inte jorden som han hade skapat. Han fortsätter att
erbjuda den förbundsrelation som först började verka efter syndafal-
let. Det gudomliga ”Jag” som erbjuder förbundet är själv grunden för
Noas trygghet. Som en Gud som håller förbundet lovar Herren att
beskydda familjemedlemmarna som var villiga att leva i en överlåten
relation med honom, en relation som ledde till lydnad.
Kom ihåg att tanken på ett förbund antyder mer än en part. Hade
Noa en del av överenskommelsen som han skulle uppfylla? Vad kan
vi lära oss om hur Gud relaterar till människor?
Gud talar om för Noa att det kommer en flod och hela världen ska
förgöras. Men Gud ingår en överenskommelse med honom där han
lovar att rädda Noa och hans familj. Mycket stod på spel, för om Gud
inte höll sin del av löftet skulle Noa, oavsett vad han gjorde, ha utplå-
nats med resten av världen.
Gud sade att han skulle ingå ett ”förbund” med Noa. Ordet i sig
antyder en avsikt att respektera vad man säger att man ska göra. Det
är inte bara något lättvindigt konstaterande. Ordet i sig är laddat med
lojalitet. Tänk om Herren hade sagt till Noa: ”Se, världen ska få sitt
slut i en förfärlig översvämning, och jag kanske räddar dig, kanske
inte. Gör under tiden si eller så, och sedan får vi se vad som händer,
men jag ger inga garantier.” Sådana ord ger knappast den sortens
försäkran och löfte som finns i själva ordet förbund.
Det finns de som hävdat att Noas flod inte var världsomfattande
utan bara lokal. I så fall bryts Guds löfte i 1 Mos. 9:15 (se även
Jes. 54:9) varje gång en lokal flod inträffar (och de inträffar stän-
digt). Däremot bevisar faktumet att någon mer världsomfattande
flod inte inträffat giltigheten i Guds förbundslöfte. Kort sagt, hur
mycket kan vi lita på Guds löften?
21
TISDAGEN DEN 6 APRIL
FÖRBUNDET MED ABRAHAM

”Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag
förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har
fått” (1 Mos. 12:3).
Läs 1 Mos. 12:1–3. Räkna upp Guds specifika löften till Abraham.
Lägg märke till att bland dessa Guds löften till Abraham finns:
”alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har
fått.” Vad betyder det? Hur välsignades alla folk på jorden genom
Abraham? Se Gal. 3:6–9. På vilka sätt kan du se löftet om Jesus,
Messias i detta tidigare? Se Gal. 3:29.
I denna första nedtecknade gudsuppenbarelse som gavs till Abra-

ham lovade Gud att träda in i en nära och bestående relation med
honom, redan innan han använde ord som talar om ett förbund.
Direkta hänvisningar till det förbund Gud skulle stifta kom senare
(1 Mos. 15:4–21; 17:1–14). Just nu erbjuder Gud en gudomlig-mänsklig
relation av stor betydelse. De upprepade ”Jag skall” i 1 Mos. 12:1–3
antyder djupet och storheten i Guds erbjudande och löfte.
Dessutom får Abram en enkel men prövande befallning att
”lämna”. Han lydde i tro men inte för att få de utlovade välsignelser-
na. Hans lydnad var ett svar på hans tro på den kärleksfulla relation
som Gud ville upprätta. Med andra ord trodde Abram redan på Gud,
förtröstade på honom redan, och hade redan tro på Guds löften. Han
måste; annars skulle han aldrig över huvud taget ha lämnat sin familj
och sitt fädernesland för att ge sig till okända platser. Hans lydnad
visade hans tro både för människor och för änglar.
Abram visade redan då nyckelrelationen mellan tro och gärning-
ar. Vi är frälsta genom tro, en tro som resulterar i lydnadens gär-
ningar. Löftet om frälsning kommer först, sedan följer gärningarna.
Även om det inte kan finnas någon förbundsrelation eller välsignelse
utan lydnad är den lydnaden ett svar på vad Gud redan har gjort. En
sådan tro illustrerar principen i 1 Joh. 4:19: ”Vi älskar därför att han
[Gud] först älskade oss.”
Läs 1 Mos. 15:6. Hur visar den versen på flera sätt grunden för alla
förbundslöften? Varför är denna välsignelse den dyrbaraste av alla?
22
ONSDAGEN DEN 7 APRIL
FÖRBUNDET MED MOSE

Läs 2 Mos. 6:1–8 och svara sedan på följande frågor:
1. Vilket förbund talar Gud om? Se 1 Mos. 12:1–3.
2. På vilket sätt kom uttåget att bli ett sätt för Gud att uppfylla
förbundslöftena?
3. Vilken parallell kan du finna mellan vad Gud lovade människorna

här och vad han lovade Noa före floden?
Efter uttåget fick israeliterna förbundet vid Sinai. Det gavs i sam-
band med befrielsen från slaveriet (2 Mos. 20:2) och omfattade Guds
bestämmelser om offer för försoning och förlåtelse för synden. Likt
de andra förbunden var det därför ett nådens förbund, Guds nåd som
räcktes ut åt hans folk.
Detta förbund upprepar på många sätt de viktigaste dragen hos
förbundet med Abraham:
1. En särskild relation mellan Gud och hans folk (jfr 1 Mos. 17:7, 8
och 2 Mos. 19:5, 6).
2. De skulle bli en stor nation (jfr 1 Mos. 12:2 och 2 Mos. 19:6).
3. Lydnad förutsattes (jfr 1 Mos. 17:9–14; 22:16–18 och 2 Mos. 19:5).
”Lägg märke till ordningen här: först räddar Herren Israel och ger
dem sedan sin lag att hålla. Samma ordning gäller evangeliet. Först
räddar Kristus oss från synden (se Joh. 1:29; 1 Kor. 15:3; Gal. 1:4).
Sedan lever han ut sin lag inom oss (Gal. 2:20; Rom. 4:25; 8:1–3;
1 Pet. 2:24)” (The SDA Bible Commentary, vol. 1, s. 602).
Läs 2 Mos. 6:7. Vad är det enda som lyfts fram i den första delen
av versen, där Herren säger att de ska vara hans folk och han
deras Gud? Lägg märke till dynamiken i relationen mellan Gud och
hans folk. Söker inte Herren samma sorts relation med oss idag?
Återspeglar 2 Mos. 6:7 din relation med Herren? På vilket sätt?
23
DET NYA FÖRBUNDET (JER. 31:31–33)

I de här verserna nämns ”det nya förbundet” för första gången i
Gamla testamentet. Det är placerat i samband med Israels återkomst
från exilen och talar om välsignelser de ska få från Gud. Precis som i
alla de övriga förbunden är det återigen Gud som initierar förbundet,
och det är Gud som kommer att fullfölja det genom sin nåd.
Lägg också märke till språkbruket här. Gud hänvisade till sig själv
som deras make. Han talade om att han skulle skriva sin lag i deras
hjärtan. Han använder formuleringar från förbundet med Abraham
när han säger att han ska vara deras Gud och de ska vara hans folk.
Som tidigare är förbundet därmed inte bara en juridiskt bindande
överenskommelse utan handlar om något mer.
Läs Jer. 31:33. Jämför den versen med 2 Mos. 6:7, där det finns en
del detaljer kring förbundet med Israel. Återigen: vad är nyck-
elaspekten som kommer fram här? Vad vill Gud med sitt folk?
Läs Jer. 31:34. Jämför med det som sägs i Joh. 17:3. Vad är det
avgörande Herren gör som lägger grunden för denna relation?
I Jer. 31:31–33 kan man se aspekter av både nåd och lydnad, precis
som också i tidigare förbund. Gud förlåter deras synder, träder in i
en relation med dem och ger dem sin nåd i deras liv. Som ett resultat
lyder folket helt enkelt honom, inte på något rutinmässigt, mekaniskt
sätt utan bara därför att de känner honom, älskar honom och vill
tjäna honom. Detta fångar det väsentliga i den förbundsrelation som
Herren söker med sitt folk.
Hur förstår du tanken att lagen är skriven i våra hjärtan? Antyder

det att lagen blir subjektiv och personlig, någonting som ska tol-
kas och tillämpas utifrån hur vårt eget hjärta tänker och fungerar?
Eller betyder det något annat?
24
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Abraham i Kanaan”, s. 113–120, i Det var mycket gott;
”Profeter ger mod”, s. 382–385, i Från makt till maktlöshet.
”Oket som knyter oss till arbetet är Guds lag. Den stora kärlekens lag
uppenbarades i Eden och förkunnades på Sinai. I det nya förbundet
skrivs den i våra sinnen. Den knyter människorna till Guds vilja i
deras uppgift. Om vi fick följa våra egna önskningar och gå åt det
håll som vår vilja skulle leda oss skulle vi falla i Satans snaror och
få samma egenskaper som han. Därför begränsar Gud oss till sin
vilja som är hög, ädel och upplyftande. Han vill att vi ska ta itu med
uppdragets plikter med tålamod och förstånd. Kristus har själv burit
arbetets ok när han var människa. Han sa: ’Att göra din vilja, min
Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta’ (Ps. 40:9). ’Jag har inte
kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja
som har sänt mig’ (Joh. 6:38). Jesus hade kärlek till Gud, ville att han
skulle bli ärad och älskade det fallna människosläktet. Allt detta fick
honom till att komma ner till jorden för att lida och dö. Detta var
kraften som styrde hans liv. Han uppmanar oss att följa den princi-
pen” (Ellen White: Messias, s. 299, 300).
SAMMANFATTNING
Syndens ankomst störde den relation som Skaparen ursprungligen
hade upprättat med människofamiljen genom de första föräldrarna.
Nu försöker Gud återupprätta den kärleksfulla relationen med hjälp
av ett förbund. Detta förbund innebär både en hängiven relation
mellan Gud och oss (likt ett äktenskapsband) och ett arrangemang
för att rädda oss och föra oss till harmoni med dess Skapare. Gud
drivs av sin stora kärlek till oss och är själv den som tar initiativet till
förbundsrelationen. Genom löften och nåderika handlingar manar
han oss att komma in i gemenskap med honom.
SAMTALSSTART
Gud har sagt att han har slutit ett förbund med oss människor. Vad
betyder det för er personligen?
FÖRBÖN
Tacka Gud för att han älskar er så mycket att han har slutit ett evigt
förbund med er.
SAMTALSFRÅGOR
25
SAMTALSFRÅGOR
1. V
ar Guds förbund med Noa, Abram, Mose och oss en fortsättning på hans för-
bund med Adam, eller var det någonting nytt? Jämför 1 Mos. 3:15; 22:18 och
Gal. 3:8, 16.
2. Varför är den personliga, relationella aspekten av ett förbund så viktig? Med

andra ord: du kan ha en juridiskt bindande överenskommelse, ett ”förbund”, med
någon utan en nära, personlig samverkan. Men den sortens arrangemang är inte
vad Herren söker i sin förbundsrelation med hans folk. Varför är det så? Samtala.
3. P
å vilka sätt är ett äktenskap en bra bild på ett förbund? På vilka sätt är bilden
med äktenskapet bristfällig som en beskrivning av ett förbund?
26
26
27
Gud gör inte misstag

Många barn som bor på öarna i Karibien En dag när hon stod framför spegeln
får smeknamn. Crystal White har en sys- och grät hörde hon en sång på radion.
ter som heter Catherine. Men alla kallar ”Tänk på att du är vacker”, sjöng
henne Polly eftersom hon pratar mycket. sångaren. ”Glöm inte att du är underbart
Precis som en papegoja, menar man. skapad av Gud. Du är ett Guds barn som
Crystal har en annan syster som tillhör Herren Jesus.”
heter Rochelle. Men alla kallar Rochelle Orden gjorde Crystal förvånad. Så
Mopsi eftersom hon är mager som ett hade hon aldrig sett på sig själv. ”Om jag
moppskaft är underbart skapad av Gud och jag kri-
Crystals pappa kallar henne Ugly, Ful. tiserar allt, då säger jag till Gud att han
Han gav henne namnet en dag när hon gjorde ett misstag”, tänkte hon.
satt på trappan hemma i deras by Cumuto För första gången, vid 17 års ålder,
i Trinidad och Tobago. Crystals pappa började hon se sig själv som Jesus såg
hade gått förbi henne i trappan, klappat henne. Psaltaren 139:14 fick en ny
henne på benet och sagt: ”Hej, Ugly”. innebörd för henne: ”Jag prisar dig för
Det kändes hemskt för Crystal. I det förunderliga, att jag är så underbart
skolan kunde de andra barnen ibland ge skapad! Dina verk är förunderliga, det
henne elaka namn. Men nu gjorde hen- vet jag väl” (nuBibeln).
nes egen pappa narr av henne hemma. Nästa gång pappa kallade henne Ugly
”Jag är inte ful”, protesterade Crystal. påminde hon sig själv att Gud hade ska-
Hennes pappa skrattade bara. ”Jodå, pat henne. Om någon annan hittade på
Ugly, du är det fulaste barn jag någonsin ett nytt öknamn för henne gjorde det inte
gjort”, sa han. Hans ord och skratt gjorde längre lika ont. ”Gud har skapat mig som
saken ännu värre. Crystals pappa hade jag är. Gud gör inga misstag”, sa hon
tio barn. Nu kände hon sig faktiskt ful. alltid till sig själv.
Dessa tanklösa ord förändrade Crys- Idag är Crystal 33 år, och hon är en av
tals liv. Hon började kämpa mot depres- ledarna i sin församling. Hon älskar att
sion och självsvält. Hon trodde att hon berätta för ungdomar om Gud som inte
skulle vara söt om hon var smalare. gör några misstag. Han tycker inte att
Varje dag efter skolan stirrade hon in någon av oss som är hans skapelse är ful
i spegeln i sitt sovrum och såg kritiskt på eller sämre än någon annan.
sig själv. ”Det kändes som om jag inte hade
”Varför måste min panna vara så någon på min sida när jag var ung”, säger
stor?” tänkte hon medan tårarna ström- Crystal. ”Jag vill vara den person som
made nerför hennes kinder. ”Varför berättar för andra att Gud har skapat
måste mina tänder vara så stora? Varför dem till den de är och har en plan för
är jag så fet?” deras liv, precis som han har för mitt.”
28
3 ”Alla släkten
på jorden”
”Men Noa hade vunnit Herrens välvilja” (1 Mos. 6:8).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 3:6; 6:5, 11; 6:18; 9:12–17; Jes. 4:3; Upp. 12:17.
INLEDNING
Bakterier är organismer som är för små att kunna ses utan mikroskop.
Om en enda liten, vanlig, rund bakterie förstoras tusen gånger är
den inte större än en pennspets. Under gynnsamma omständighe-
ter (tillräcklig med värme, fukt och näring) kan bakterier föröka sig
extremt snabbt. T.ex. förökar sig vissa bakterier genom enkel delning:
en mogen cell delar sig helt enkelt i två dotterceller. När en delning
äger rum varje timme kan en bakterie producera över 18 miljoner nya
bakterier på 24 timmar. Efter 48 timmar har hundratals miljarder
bakterier tillkommit.
Detta mikroskopiska fenomen i naturen illustrerar ondskans
snabba tillväxt efter syndafallet. Människosläktet hade begåvats med
ett gigantiskt intellekt, god hälsa och lång livslängd, men det övergav
Gud och sålde sina unika förmågor till att sträva efter ondska i alla
dess former. Medan bakterier kan dö av solljus, kemikalier eller höga
temperaturer valde Gud att ta tag i detta omfattande uppror genom en
världsomfattande flod.
VECKANS ÖVERSIKT
Vad gjorde synden med Guds skapelse? Vilka egenskaper hade Noa?
Vad innefattade förbundet med Noa? På vilka sätt uppenbaras Guds
nåd i förbundet med Noa före floden? Vad lär oss Guds förbund med
mänskligheten efter floden om hans allomfattande kärlek till oss?
29
SYNDENS PRINCIP (1 MOS. 6:5)

När Gud var färdig med sin skapelse visste han att allting var
”mycket gott” (1 Mos. 1:31). Sedan kom synden och förhållandena
förändrades. Allt var inte längre ”mycket gott”. Guds goda skapelse
var fördärvad av synden och alla dess avskyvärda konsekvenser.
Upproret nådde förskräckliga proportioner på Noas tid; ondskan
förtärde människosläktet. Bibeln ger oss inte många detaljer (se
vidare Ellen White: Det var mycket gott, s. 73–75), men det var tydligt
att överträdelserna och upproret var någonting som inte ens en kär-
leksfull, tålmodig och förlåtande Gud kunde tolerera.
Hur kunde det bli så illa så snabbt? Svaret är kanske inte så svårt
att finna. Hur många människor idag har inte ställt sig samma fråga
när de har sett på sina synder: Hur kunde det bli så illa så snabbt?
Se på texterna nedan. Skriv upp vad som är poängen i dem.

Lägg märke till syndens ständiga framväxt:
1. 1 Mos. 3:6
2. 1 Mos. 3:11–13
3. 1 Mos. 4:5
4. 1 Mos. 4:8
5. 1 Mos. 4:19
6. 1 Mos. 4:23
7. 1 Mos. 6:2
8. 1 Mos. 6:5, 11
Det som beskrivs i 1 Mos. 6:5, 11 uppstod inte i ett vakuum. Det
fanns en historia före de händelserna. Detta förfärliga resultat har
en orsak. Synden blev successivt värre. Den tenderar att göra det.
Synden är inte som ett skärsår med någon automatisk, inbyggd pro-
cess som läker den. Nej, om synden lämnas okontrollerad mångfal-
digas den och får inte nog förrän den lett till fördärv och död. Man
behöver inte föreställa sig livet före floden för att se den principen
verka. Den finns överallt runt omkring oss.
Inte undra på att Gud hatar synd. Inte undra på att synden kom-
mer att utplånas. En rättfärdig, kärleksfull Gud skulle inte kunna
göra något annat med den.
De goda nyheterna är naturligtvis att fastän Gud vill göra sig av
med synden vill han rädda syndarna. Det är vad förbund handlar om.

30
NOA (1 MOS. 6:9)

Bland alla texter om ondskan i världen före floden står Noa som
en kontrast till andra runt omkring honom. Se på texten ovan, på
de tre särskilda punkter som Bibeln nämner om honom. Skriv ner
efter bästa förmåga vad du tror att var och en av dem innebär:
1. Han var en ”rättfärdig man”.
2. Han var ”oförvitlig”.
3. Han ”levde i gemenskap med Gud”.
Utan tvekan var Noa en person som hade en frälsande relation med
Herren. Han var någon som Gud kunde arbeta med, en människa
som skulle lyssna på Gud, lyda honom och förtrösta på honom. Det
är därför Herren kunde använda Noa för att fullfölja sina syften och
därför som Petrus i Nya testamentet kallar honom för ”rättfärdighe-
tens förkunnare” (2 Pet. 2:5).
Läs 1 Mos. 6:8. På vilket sätt hjälper denna text oss att förstå
relationen mellan Noa och Herren?
Ordet välvilja förekommer här för första gången i Bibeln och har klart
samma betydelse som i nytestamentliga sammanhang, där Guds
nådiga, oförtjänta välvilja (nåd) beskrivs, och som syndare får del av
utan att ha förtjänat den. Därför behöver vi förstå att hur ”oförvitlig”
och ”rättfärdig” Noa än var så var han fortfarande en syndare som
behövde Guds oförtjänta välvilja. I den bemärkelsen skiljer sig Noa
inte från någon av oss som uppriktigt försöker följa Herren.
Noa behövde Guds välvilja (nåd) liksom vi alla. Se på ditt eget liv och
fråga dig själv: skulle man kunna säga om mig, som om Noa, att jag
är ”rättfärdig”, ”oförvitlig”, och lever ”i gemenskap med Gud”? Skriv
ner dina egna skäl till vilken position du intar och (om du känner att
du vill) dela med dig det i studiegruppen på sabbaten.
31
FÖRBUNDET MED NOA

”Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina
söner, din hustru och dina sonhustrur” (1 Mos. 6:18, FB).
I denna enda vers har vi grunderna för det bibliska förbund som
Gud ingår med människorna: Gud och människorna träder in i en
överenskommelse. Mycket enkelt.
Men där finns fler aspekter än vad ögat först ser. Till att börja
med finns där aspekten att människan ska visa lydnad. Gud säger till
Noa att han och hans familj ska gå in i arken. De har sin del att göra,
och om de inte gör det är förbundet brutet. Om förbundet bryts är de
själva de yttersta förlorarna, för de är sist och slutligen förbundets
förmånstagare. För om Noa hade sagt nej till Gud och inte velat vara
kvar där eller sagt ja men sedan ändrat sig, vad skulle då ha hänt
honom och resten av hans familj?
Gud säger att det är ”mitt förbund” (FB). Vad säger det oss om
förbundets grundläggande natur? Vad skulle det bli för skillnad i
förståelse av förbundet om Herren hade kallat det ”vårt förbund”?
Hur unik denna specifika situation än är ser vi här den grundläg-

gande Gud-människa-dynamiken som finns i förbundet. Genom att
stifta ”mitt förbund” med Noa visar Gud här åter sin välvilja. Han
visar att han är villig att ta initiativet för att rädda människorna från
deras synders konsekvenser. Kort sagt får detta förbund inte ses som
någon sorts förening av två jämställda där ”parterna” är beroende av
varandra. Vi skulle kunna säga att Gud ”får fördelar” av förbundet,
dock bara på ett radikalt annorlunda sätt än vad människor gör. Han
får fördelen av att de han älskar får evigt liv – ingen liten tillfredsstäl-
lelse för Herren (Jes. 53:11). Men därmed är det inte sagt att han får
fördelar på samma sätt som vi i mottagarändan av förbundet.
Pröva denna analogi: en man har fallit överbord från en båt i en
storm. Någon på däcket säger att han ska kasta ut en livboj för att
fånga honom. Mannen i vattnet måste dock gå med på att göra sin
”del”, gripa tag i och hålla fast vid det han fått. Det är på många sätt
vad förbundet mellan Gud och mänskligheten handlar om.
På vilket sätt hjälper analogin dig att förstå begreppet välvilja

(nåd) som finns i förbundet? På vilket sätt hjälper den dig att för-
stå vad din relation med Gud redan nu behöver baseras på?
32
REGNBÅGEN SOM TECKEN

”Gud sade: ’Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er
och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge
ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och
jorden’ ” (1 Mos. 9:12, 13).
Få naturfenomen är vackrare än regnbågen. Tänk på hur man som

barn för första gången fascinerades av och undrade över dessa fan-
tastiska ljusbågar över himlavalvet som någon sorts antydan om en
mystisk portal till himlen. Även som vuxna kan vi tappa andan när
vi får se de starka färgerna bland molnen. Inte undra på att än idag
används regnbågen som symbol för så många saker: från politiska
organisationer och hbtq-rörelsen till rockband och resebyråer (googla
på ”regnbågen” och se). Uppenbarligen vidrör dessa vackra färgband
fortfarande våra hjärtans och sinnens strängar.
Det var naturligtvis hela Guds poäng.
Vad sade Herren att regnbågen skulle vara en symbol på?

1 Mos. 9:12–17.
Herren sade att han skulle använda regnbågen som tecken på ”mitt
förbund”. Det är intressant att han använde ordet förbund här, för i
detta fall skiljer sig förbundet från hur begreppet används i andra
sammanhang. I kontrast till förbundet med Abraham eller Sinai-
förbundet finns här ingen specifik förpliktelse uttryckt för dem som
skulle få nytta av förbundet (inte ens för Noa). Guds ord här är riktat
till alla, till ”alla levande varelser av alla slag” (1 Mos. 9:15), ”för alla
kommande släktled” (1 Mos. 9:12). Guds ord är allomfattande, oav-
sett om någon väljer att lyda Herren eller inte. I denna bemärkelse
används begreppet förbund inte på samma sätt som på andra ställen i
Bibeln när man talar om relationen mellan Gud och människan.
På vilket sätt visar detta förbund också Guds nåd? Vem initierade
förbundet? Vem får ytterst nytta av det?
Förbundet som beskrivs här kommer inte med några specifika

förpliktelser från vår sida (Gud å sin sida lovar att aldrig förgöra
jorden genom en flod). Hur kan ändå vår kunskap om vad regnbå-
gen symboliserar påverka vårt liv i lydnad för Herren? Finns där
några antydda förpliktelser från vår sida när vi ser upp mot himlen
och ser regnbågen?
33
”KVAR BLEV BARA NOA”

”Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur,
kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa
och de som var med honom i arken” (1 Mos. 7:23).
I den här texten talas det för första gången i Bibeln om dem som
”blev kvar”. Begreppet kommer från ett annat ord vars rot används
många gånger i Gamla testamentet i samma syfte.
”Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden
och hålla er vid liv, till räddning för många” (1 Mos. 45:7, FB, kursi-
verat här).
”Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall
kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som
skall leva” (Jes. 4:3, kursiverat här).
”Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem
som är kvar av hans folk” (Jes. 11:11, kursiverat här).
I alla dessa texter är de kursiverade orden kopplade till samma
ord som bli/vara kvar i 1 Mos. 7:23.
Se på 1 Mos. 7:23 och de andra exemplen. Vad tror du att uttryck-

et de som ”blir/är kvar” betyder här? Vad var omständigheterna
som ledde till att de ”blev kvar”? Hur passar förbundet in i tanken
på dem som ”blir/är kvar”?
Vid tiden för floden blev Skaparen till en Domare för världen.
Den annalkande domen väckte frågan om allt liv på jorden, även
människorna, skulle förgöras. Om inte, vilka skulle överleva? Vilka
skulle bli kvar?
I detta fall var det Noa och hans familj. Men Noas räddning var
kopplad till Guds förbund med honom (1 Mos. 6:18), ett förbund som
härstammade från och stiftades av en nådig Gud. De överlevde bara
tack vare det som Gud gjorde för dem, hur viktig deras samverkan än
var. Vilka Noas förbundsförpliktelser än var och oavsett hur troget
han följde dem var hans enda hopp Guds välvilja.
Utifrån vår förståelse omfattar den sista tidens händelser en tid

då Gud har en rest, en grupp som blir/finns kvar (se Upp. 12:17,
”hennes andra barn”). Vilka paralleller kan vi se i berättelsen om
Noa som hjälper oss att förbereda oss för att vara en del av den
resten? På vilka sätt fattar vi dagligen beslut som kan påverka
just var vi till slut står vid den tiden?
34
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Floden”, s. 43–91 (kapitel 8) i Det var mycket gott.
”Regnbågen, ett naturligt, fysiskt fenomen, var en lämplig symbol för

Guds löfte att aldrig mer förgöra jorden genom en flod. Klimatförhål-
landena på jorden skulle bli helt annorlunda efter floden. På de flesta
håll i världen skulle regnet ersätta den tidigare daggen som fuktade
jorden så väl. Därför behövdes det något som lugnade människors
fruktan varje gång regnet började falla. I naturfenomenen kan det
andliga sinnet se Guds uppenbarelse av sig själv (se Rom. 1:20).
Därmed är regnbågen ett bevis för den troende att regnet blir till
välsignelse och inte till en allomfattande förödelse” (The SDA Bible
Commentary, vol. 1, s. 265).
SAMMANFATTNING
I denna veckas studium har vi lagt märke till att Guds förbund med
Noa är det första som uttryckligen diskuteras i Bibeln. Det visar hans
välvilja och intresse för människofamiljen och hans önskan att träda
in i en frälsande relation med dem. Gud återbekräftade sitt förbund
med Noa, och det var Noas överlåtelse till Gud som skyddade honom
från det allmänna avfallet och till slut räddade honom och hans
familj från flodens förödande dom.
”Denna symbol [regnbågen] i molnen ska bekräfta allas tro och
upprätta deras förtröstan på Gud, för den är ett tecken på Guds nåd
och godhet mot människan. Den visar att fastän Gud provocerades
till att förstöra jorden genom floden omfamnar hans nåd fortfarande
jorden” (Ellen White: The Story of Redemption, s. 71).
SAMTALSSTART
Varför dras vi människor till det onda? Vad är det som är så lockande?
FÖRBÖN
Be att Gud ska hjälpa er att alltid välja det goda.
SAMTALSFRÅGOR
35
SAMTALSFRÅGOR
1. D
et finns en mesopotamisk flodberättelse som kallas Gilgamesheposet. Den
berättar också om en stor flod som följde efter att människorna förökat sig
mycket och blivit så upproriska att gudarna inte längre fick sova. Därför beslöt
de sig för att utplåna människorna. Jämför denna anledning till floden med den
som Bibeln ger.
2. Noa gjorde mer än att bara varna sin generation för Guds kommande dom. Syf-
tet med varningen var att hjälpa människorna att inse sitt behov av räddning.
Varför är sanningar om frälsning vanligtvis inte populära? Samtala om vad som
kan hindra oss från att ta emot Guds plan för vår frälsning. Se Joh. 3:19; 7:47,
48; 12:42, 43; Jak. 4:4.
36
36
37
När gasbehållaren exploderade

Noelia hade bråttom att hinna bli färdig exploderade medan hon lagade mat
med sin matlagning före solnedgången. hemma”, svarade en sjukvårdare.
Hon hade arbetat som bibelarbetare un- ”Det kan inte stämma. Ingen över-
der en serie evangeliska möten. Hittills lever när en gasbehållare exploderar i
hade 25 personer blivit döpta. Och nu samma rum”, sa läkaren misstroget.
funderade ytterligare en kvinna från mö- Noelia hörde samtalet och tackade
tena på att bli döpt. Hon hade bjudit hem tyst Gud för livet.
Noelia för att studera Bibeln tillsammans Församlingsmedlemmarna blev
med henne på fredagskvällen. Därför chockerade när de fick höra om olycks-
hade Noelia extra bråttom. händelsen. Hela dagen bad de för Noelia
Noelia höll på att laga en guyansk och sjöng sånger för henne. När solen
favoritmaträtt på gasspisen i ettan hon gick ner efter sabbaten hade Noelias ben
hyrde i Chase Village i Trinidad och To- svällt upp och hon kunde inte längre gå.
bago. På sängen bakom henne låg hennes Under den följande månaden tura-
mobil. Hon hörde ljudet som signalerade des kvinnorna i församlingen om att
att hon hade fått ett sms. Hon vände på vara hos Noelia och hjälpa henne under
huvudet och tänkte kolla. Sedan … Bom! dagarna. Pastorer besökte henne och bad
En hög explosion skakade hela lägen- för henne. Noelias återhämtning gick
heten. Kraften i explosionen slängde iväg oväntat snabbt. Efter bara en och en halv
Noelia tvärs över rummet, och hennes månad kunde hon gå, och snart var hon
rygg slog hårt i väggen. sitt gamla jag igen. Läkaren blev också
När Noelia föll ner på golvet kändes förvånad över hur snabbt Noelias hud
det som om en osynlig hand reste upp hade läkt.
henne och ställde henne på fötterna. Den ”Du har verkligen tur”, sa hon.
knuffade henne genom det brandfyllda ”Jag tror inte på tur”, svarade Noelia.
rummet och ut genom ytterdörren. ”Jag tror att det är en gåva från Gud.
Utanför skrek Noelia på hjälp. Gran- Detta är svaret på församlingens böner.”
narna såg lågorna som kom ut genom Efter explosionen fördjupades Noe-
dörren. Någon ringde efter en ambulans lias förhållande med Gud. Hon hade
och blev uppmanad av den som tog emot alltid älskat honom, men nu litade hon
nödsamtalet att hälla kallt vatten över ännu mer på honom. Hon slutade oroa
Noelia tills ambulansen var framme. sig för vardagliga problem och kom ihåg
Noelia var tacksam för det kalla att Gud hade räddat henne för ett syfte.
vattnet. Hon hade fått andra gradens Idag hjälper Noelia till att driva ett
brännskador. Ambulansen körde henne Center of Influence i en stor stad. Centret
till en akutmottagning som låg närmare når ut till människor från icke-kristna
hennes lägenhet än sjukhuset. Hon be- religioner i Trinidad och Tobago.
hövde behandling snarast möjligt. ”Ingenting kan hindra mig från att
Läkaren frågade ambulanspersona- göra Guds verk”, säger Noelia.
len vad som hade hänt. ”Gasbehållaren
38
4 Ett evigt förbund
”Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina
ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och
dina ättlingars Gud” (1 Mos. 17:7).
VECKANS HUVUDTEXTER
2 Mos. 3:14; 1 Mos. 17:1–6; 41:45; Dan. 1:7; 1 Mos. 15:7–18; 17:1–14;
Upp. 14:6, 7.
INLEDNING
Hur många av oss minns tydligt en sjukdom från barndomen eller en
lunginflammation som gjorde oss mycket sjuka och hade potential
till att bli någonting ännu värre? Under en lång natt med feber kunde
vi vakna ur halvsömnen och se mamma eller pappa sitta på en stol
bredvid vår säng i nattlampans mjuka sken.
Precis så, bildligt och mänskligt talat, satt Gud vid bädden av en
värld som var sjuk av synd när det moraliska mörkret började bli allt
djupare århundradena efter floden. Av denna anledning kallade han
Abram och planerade att genom sin trogna tjänare upprätta ett folk
som han kunde anförtro kunskapen om sig själv och erbjuda frälsning.
Därför trädde Gud in i ett förbund med Abram och hans efter-
kommande. Förbundet betonade mer detaljerat Guds plan att rädda
mänskligheten från syndens konsekvenser. Herren skulle inte lämna
sin värld utan uppsikt, inte i en sådan fruktansvärd nöd. Den här
veckan ska vi se på ytterligare förbundslöften.
VECKANS ÖVERSIKT
Vad är Guds namn? Vad betyder det? Vad utmärkte de namn som
Gud använde för att identifiera sig själv för Abram? Varför ändrade
Gud Abrams namn till Abraham? Vilka villkor eller förpliktelser
ingick i förbundet?
39
JAHVE OCH FÖRBUNDET

MED ABRAHAM
”Herren sade till Abram: ’Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen
för att ge dig detta land som egendom’ ” (1 Mos. 15:7).
Namn kan ibland vara som varumärken. De blir så nära associerade i

våra sinnen med vissa egenskaper att när vi hör namnet blir vi genast
påminda om dessa. Vilka egenskaper blir du t.ex. påmind om när du
hör namnen Albert Einstein, Martin Luther King jr, Gandhi, eller
Dorkas? Var och en är de associerade med vissa egenskaper och ideal.
På Bibelns tid lade människorna i Mellanöstern en stor vikt vid
namnens betydelse. ”Hebreerna tänkte alltid att ett namn antydde
antingen sin bärares personliga egenskaper, eller namngivarens
tankar och känslor, eller de aktuella omständigheter under vilka
namnet gavs” (The SDA Bible Commentary, vol. 1, s. 523).
När Gud först trädde in i en förbundsrelation med Abram
gjorde han sig själv känd för patriarken under namnet JHWH,
Jahve (ofta HERREN i olika bibelöversättningar, t.ex. FB och
nuB). I 1 Mos. 15:7 står det därför: ”Jag är HERREN, som har fört
/förde dig ut …” (FB, nuB).
Namnet JHWH förekommer 6 828 gånger i Gamla testamentet
men är ändå på något sätt dolt i ett mysterium. Det verkar vara en
form av verbet hajja, ”vara” och kan då betyda ”den Evige”, ”den
Varande”, ”han som existerar i sig själv”, eller ”han som lever för
evigt”. De gudomliga attribut som titeln tycks betona är självexis-
tensen och troheten. De pekar på Herren som en levande Gud, livets
Källa, i motsats till de hedniska gudarna, som inte hade någon an-
nan existens än sina tillbedjares fantasi.
Gud förklarar själv betydelsen av Jahve i 2 Mos. 3:14: ”Jag är
den jag är.” Denna mening uttrycker verkligheten av Guds ovill-
korliga existens och antyder också hans makt över det förflutna,
nuet och framtiden.
Jahve är också Guds personliga namn. Identifikationen av Jahve
som den som förde Abram ut ur Ur syftar på förkunnelsen av Guds
förbund med honom i 1 Mos. 12:1–3. Gud vill att Abram ska känna
till hans namn, eftersom det namnet uppenbarar aspekter av hans
identitet, personliga natur och karaktär. Utifrån denna kunskap kan
vi lära oss att lita på hans löften (Ps. 9:11; 91:14).
När du tänker på Jahve [Herren], vilka egenskaper kommer

automatiskt till dina tankar? Kärlek, vänlighet och omsorg, eller
fruktan, stränghet och disciplin? Vilka tankar får du automatiskt
när du tänker på namnet Jesus ?
40
ÉL SHADDAJ
”När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ’Jag är
Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig’ ” (1 Mos. 17:1).
Jahve hade uppenbarat sig själv för Abraham flera gånger tidigare
(1 Mos. 12:1, 7; 13:14; 15:1, 7, 18). Nu uppenbarar han sig i texten ovan
på nytt för honom och presenterar sig själv som ”den Väldige”, ett
namn som bara används i 1 Mos. och Job. Det namnet består av Él,
ett vanligt namn för Gud bland semiterna. Den exakta innebörden av
Shaddaj är inte helt säker, men ”Väldig”, ”Högst” eller ”Allsmäktig”
verkar vara de mest sannolika alternativen. (Jfr Jes. 13:6; Joel 1:15.)
Den avgörande tanken i användningen av detta namn tycks vara
kontrasten mellan Guds makt och kraft och mänsklighetens svaghet
och bräcklighet.
Läs 1 Mos. 17:1–6, som hjälper oss att sätta allting i ett större sam-
manhang. Varför ville Herren vid denna tid betona sin makt och kraft
för Abram? Vad sade Gud som gjorde det nödvändigt för Abram att
förtrösta på den makten och kraften? Se särskilt på vers 6.
Översättningen av 1 Mos. 17:1–6 är i våra vedertagna svenska
Biblar ganska exakt: ”När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren
[Jahve] för honom och sade: ’Jag är Gud den Väldige [Él Shaddaj].
Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. Jag skall instifta ett förbund
mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.’ Då föll Abram
ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ’Detta är mitt förbund
med dig: du skall bli fader till många folk ... jag skall låta dig bli fader
till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam…” [kursiverat
här]. Namnet Él Shaddaj förekommer också i 1 Mos. 28:3, där Isak
säger att Él Shaddaj ska välsigna Jakob och göra honom fruktsam
och låta honom föröka sig.
Ett liknande löfte från Él Shaddaj finns i 1 Mos. 35:11; 43:14 och
49:25, som alla antyder Guds generositet. Él, Gud med makt och
kraft, och Shaddaj, Gud med ofattbara rikedomar, som han är villig
att ge dem som söker dem i tro och lydnad.
Hur kan namnet ’El Shaddaj ge oss tröst och hjälpa oss att lita på
Guds kraft och generositet?
41
FRÅN ABRAM TILL ABRAHAM (1 MOS. 17:4, 5)

Fastän Guds namn har andlig och teologisk betydelse gäller de inte
bara Gud. Människors namn i det forntida Mellanöstern var inte lika
meningslösa identifikationer som våra namn ofta är för oss. Att ge en
flicka namnet Maria eller Sussi gör inte mycket skillnad för oss idag.
Men för gamla tiders semiter var människors namn tungt laddade
med andlig betydelse. Alla semitiska namn har en betydelse och be-
står vanligtvis av ett uttryck eller en kort sats som ger uttryck för en
önskan eller tacksamhet från föräldrarnas sida. T.ex. betyder Daniel
”Gud är domare”, Joel ”Jahve är Gud” och Natan ”Guds gåva”.
På grund av namnens betydelse kunde de ofta ändras för att åter-
spegla en radikal förändring i någons liv och omständigheter.
Läs följande texter. Vilka situationer handlar de om och varför är

namnen ändrade i dessa situationer?
1. 1 Mos. 32:28
2. 1 Mos. 41:45
3. Dan. 1:7
I en bemärkelse är det dock inte så svårt ens för moderna människor

att förstå betydelsen av vad någon kallas. Där finns underförstådda
och tidvis mer direkta effekter. Om någon ständigt kallas ”dum” eller
”hemsk” och dessa benämningar ständigt används av många kan
de förr eller senare ha en inverkan på hur personen i fråga ser på sig
själv. På samma sätt verkar det vara möjligt att genom att namnge
människor på ett visst sätt eller byta ut deras namn påverka deras
självuppfattning och därmed deras ageranden.
Med tanke på detta är det inte svårt att förstå varför Gud ändrade
Abram till Abraham. Abram betyder ”upphöjd fader”. Gud ändrade
det till Abraham som betyder ”fader till många”. I Guds förbunds-
löfte ”Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar
skall utgå från dig” (1 Mos. 17:6) blir namnbytet ännu mer begripligt.
Kanske var det Guds sätt att hjälpa Abraham att förtrösta på för-
bundslöftet, som gavs till en 99-åring, gift med en äldre kvinna som
fram till dess inte fått några barn. Kort sagt gjorde Gud detta för att
öka Abrahams tro på hans löften till honom.

42
FÖRBUNDETS STEG (1 MOS. 12:1, 2)

I dessa två verser visas det första steget av Guds (tre) förbundslöf-
ten till Abram. Gud närmade sig Abram, gav honom en befallning
och sedan ett löfte. Att han närmade sig Abram ger uttryck för Guds
välvilliga val av Abram för att vara den första viktiga personen i
hans särskilda nådesförbund. I befallningen ingår ett prov på en total
förtröstan på Gud (Heb. 11:8). I löftet (1 Mos. 12:1–3, 7) som gavs till
Abrams efterkommande ingår ytterst ett löfte till hela människosläk-
tet (1 Mos. 12:3; Gal. 3:6–9).
Det andra steget i Guds förbund med Abram finns i 1 Mos. 15:7–18.
I vilka verser finner vi några av de steg som finns på det första
steget?
Guds sätt att närma sig människan? Verser?
Maning till människans lydnad? Verser?
Guds löfte? Verser?
I en högtidlig ritual på steg två visade sig Herren för Abram och gick
mellan de noggrant placerade styckena av djuren. Vart och ett av de
tre djuren var slaktade och delade, och de två halvorna var placerade
mitt emot varandra, med ett utrymme mellan dem. Fåglarna var
dödade men inte delade. De som gick in i förbundet skulle gå mellan
de delade styckena, en symbolisk ed för ständig lydnad för det man
högtidligt kommit överens om.
Beskriv vad som hände på det tredje och sista steget av Guds
förbund med Abraham. (Se 1 Mos. 17:1–14.)
Betydelsen av namnet Abraham understryker Guds önskan och plan

att rädda alla folk. De många folken skulle omfatta israeliter, judar
och hedningar. Nya testamentet gör det mycket klart att Abrahams
sanna efterkommande är de som har Abrahams tro och som förtrös-
tar på den utlovade Messias förtjänster. (Se Gal. 3:7, 29.) Så långt
tillbaka som Abraham var det alltså Herrens avsikt att rädda så
många människor han bara kunde, oavsett vilket folk de tillhörde.
Utan tvekan är det ingen skillnad idag.
Läs Upp. 14:6, 7, den första ängelns budskap. Vilka paralleller kan
du finna mellan det ängeln säger och det som hände i förbundet
med Abraham? På vilka sätt är det samma saker?
43
FÖRBUNDETS FÖRPLIKTELSER
”Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda
hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och
rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham”
(1 Mos. 18:19).
Som vi sett hittills är ett förbund alltid ett nådens förbund där Gud
gör för oss det vi själva aldrig skulle kunna göra. Förbundet med
Abraham är inget undantag.
I sin välvilja hade Gud utvalt Abraham som sitt redskap i förkun-
nelsen av frälsningsplanen för världen. Att Gud skulle fullfölja sina
förbundslöften var dock kopplat till Abrahams villighet att göra det
som var rättfärdigt och lyda honom i tro. Utan den lydnaden från
Abrahams sida kunde Gud inte använda honom.
1 Mos. 18:19 visar hur nåd och lag är relaterade. Det börjar med
nåd (”Jag har utvalt honom”) och åtföljs av faktumet att Abraham är
en människa som kommer att lyda Herren och även få sin familj att
lyda. Tro och gärningar visar sig här i en nära förening, som de ska.
(Se Jak. 2:17.)
Observera dock uttrycket i 1 Mos. 18:19, särskilt den sista delen.

Vad säger det om Abrahams lydnad? Lydnad är inte ett medel som
leder till frälsning, så vilken betydelse får den här? Kunde förbun-
det fullbordas utan den, enligt texten? Förklara ditt svar.
Förbundets välsignelser kunde inte njutas av eller behållas om inte

vissa villkor uppfylldes av dem som fick nytta av det. Villkoren
behövdes inte för att stifta förbundet, men de skulle uppfyllas genom
kärlek, tro och lydnad. De skulle visa upp relationen mellan män-
niska och Gud. Lydnad var medlet genom vilket Gud kunde fullfölja
sina förbundslöften till folket.
Brott mot förbundet, genom olydnad, är otrohet mot den upprät-
tade relationen. När förbundet bryts är det inte villkoret för dess
beständighet som bryts utan villkoret för dess fullbordan.
Kan du i din egen erfarenhet med Herren se varför lydnad är så

viktig? Kan du tänka dig några exempel från Bibeln eller från din
egen erfarenhet där olydnad gör det omöjligt att uppfylla förbun-
dets löften? I så fall vilka, och ännu viktigare: vad är botemedlet?
44
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Abraham kallas”, s. 106–112, i Det var mycket gott;
”Evangeliet ger frihet”, s. 147–156, i Genom vatten och eld.
Regnbågen är ett tecken på Guds förbund med Noa. Läs 1 Mos. 17:10
för att upptäcka tecknet på Guds förbund med Abraham. Omskärelse
”förordnades: 1) för att skilja Abrahams ättlingar från hedningar
(Ef. 2:11), 2) för att bevara minnet av Jahves förbund (1 Mos. 17:11),
3) för att uppfostra i moralisk renhet (5 Mos. 10:16), 4) för att repre-
sentera rättfärdighet genom tro (Rom. 4:11), 5) för att symbolisera
hjärtats omskärelse (Rom. 2:29), och 6) för att förebåda det kristna
dopet (Kol. 2:11, 12)” (The SDA Bible Commentary, vol. 1, s. 322, 323).
Regnbågen förblir ett tecken på Guds löfte fram till världens slut,
men det gör inte omskärelsens tecken. Enligt aposteln Paulus fick
Abraham omskärelsen som ett tecken på den rättfärdighet han fick
genom tro (Rom. 4:11). Men genom århundradena kom omskärelsen
att markera frälsning genom lydnad för lagen. På Nya testamentets
tid hade den mist sin betydelse. I stället är det väsentliga tron på
Jesus Kristus, som leder till ett förvandlat liv i lydnad. Läs Gal. 5:6;
6:15; 1 Kor. 7:18, 19.
SAMMANFATTNING
Gud kallade Abraham till en speciell relation med honom, en relation
som skulle visa frälsningsplanen för världen.
SAMTALSSTART
Alla håller inte vad de lovat. Vad har du upplevt när du har litat på
människor, kanske även dig själv? Varför kan vi lita på Guds löfte?
FÖRBÖN
Be om större tro att både lita på Guds löften och villighet att gå när
han kallar så att våra liv som kristna är ett vittnesbörd om Guds
frälsande makt.
SAMTALSFRÅGOR
45
SAMTALSFRÅGOR
1. S
amtala om relationen mellan tro och gärningar. Kan den ena finnas utan den
andra? Om inte, varför inte?
2. ”Många prövas fortfarande liksom Abraham blev prövad. De hör inte Guds röst
tala direkt från himlen, men han kallar dem genom sitt Ords lärdomar och så-
dant som sker genom hans försyn. Kanske krävs det av dem att de överger en
karriär som utlovar förmögenhet och ära. Kanske måste de lämna likasinnade
och fördelaktiga sällskap och skilja sig från sin släkt för att träda in på en stig
som tycks innebära självförsakelse, svårigheter och uppoffringar. Gud har ett
verk för dem att utföra, men ett bekvämt liv och vänners och släktingars infly-
tande skulle hindra dem från att utveckla de karaktärsdrag som är väsentliga
för att utföra uppgiften. Han kallar dem bort från mänskligt inflytande och bi-
stånd och lär dem att känna sitt behov av hans hjälp, och att förlita sig endast
på honom så att han kan uppenbara sig för dem. Vem är redo att överge påtänk-
ta planer och släkt och vänner när Gud kallar?” (Ellen White: Det var mycket
gott , s. 107, 108). Samtala om moderna exempel på människor som du känner
till och som har fått samma kallelse.
46
46
47
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 1 MAJ 2021
Vatten är liv!
Mali är ett oroligt ökenland som ligger och reparera brunnen, och byborna var
på yttersta kanten av Västafrika, nära mycket fattiga, men de visste inte heller
de stora ökenområden som bl.a. innefat- hur de skulle kunna renovera den!
tar Saharaöknen. Vatten är liv för både ADRA började arbeta i området för
människor och djur, och klimatför- ca tio år sedan, och byborna fick då
ändringar har gjort att vattennivåerna höra om andra byar där ADRA hade
sjunker mer och mer. Människor får gå renoverat brunnar. Var det möjligt att
långt för att hämta vatten, och vattnet är ADRA skulle kunna renovera den gamla
ofta förorenat. Det resulterar i diarrésjuk- brunnen? Hövdingen frågade ADRA
domar, tyfoid och hudåkommor. när de var på besök och fick ett mycket
Aminata Camara bor i en liten by positivt besked – det var klart att ADRA
som heter Diegué i Mali. Hon är 38 år skulle hjälpa byborna att renovera
gammal och mor till tre barn (en son brunnen om de var villiga att bidra med
och två döttrar). Hon är en mycket hårt arbete, sand och sten.
arbetande kvinna som nästan aldrig När ADRA:s arbete började var
fick tid för sig själv. Det fanns alltid alla män i byn med för att hjälpa till
någonting att göra – hämta vatten, tvätta, med renoveringen, och kvinnorna var
diska, laga mat och ta hand om barnen. där med vatten och mat åt arbetarna.
Den tyngsta uppgiften var att hämta Idag har byn Diegue en brunn som är
vatten. Byborna hade tvingats gå längre deras stolthet. Brunnen är uppbyggd,
och längre för att hitta vatten. skyddad för skräp och barnen riskerar
Det fanns en gammal brunn i byn, inte att ramla ner i den. Vattnet har blivit
och den hade använts i generationer, rent, och idag har Aminata mer tid än
men den var i stort behov av renovering. hon haft någonsin tidigare! Den tiden
Just nu var den bara som ett stort hål använder hon till att bl.a lära sig läsa och
som var ganska djupt, och det fanns skriva samt att lära sig hur hon kan odla
risk för att barn kunde ramla ner i den. närande växter för att hjälpa sin familj
Brunnen var oskyddad, och mycket att må bättre och vara friskare.
bråte hade kastats ner i hålet, så det gick ”Mina barn blir nästan aldrig sjuka
inte att dricka vattnet. nu, det var de hela tiden tidigare!”
De gamla berättade om brunnen, berättar Aminata. ”De behöver inte
den som alltid hade funnits där och där hjälpa mig att bära vatten längre och kan
generationer hade hämtat sitt vatten. därför ägna sig åt sin utbildning, och
De var sorgsna när de såg att kvinnorna jag får möjlighet att lära mig så mycket.
fick gå så långt för att hämta vatten. Vatten är liv, och ADRA har gett oss vårt
Men det var ett stort arbete att göra rent liv tillbaka.”
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | MALI
48
5 Löftets barn
INFÖR SABBATEN DEN 1 MAJ 2021
”Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:20).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 15:1–3; Jes. 25:8; 1 Kor. 2:9; Upp. 22:1–5; 1 Pet. 2:9;
1 Mos. 11:4; 12:2.
INLEDNING
”En far och hans tioåriga dotter var på semester på en havsstrand.
En dag gick de ut för att bada i oceanen, och fastän båda simmade
bra kom de ifrån varandra en bit bort från stranden. Pappan insåg att
tidvattnet förde dem ut på havet, så han ropade till sitt barn: ’Mary,
jag simmar till stranden för att skaffa hjälp. Om du blir trött, vänd dig
på rygg. Du kan flyta så hela dagen. Jag kommer tillbaka till dig.’
Snart cirkulerade många sökare och båtar på havet i jakt efter en
liten flicka. Hundratals människor på stranden hade hört nyheten och
väntade ängsligt. Det tog fyra timmar innan de fann henne, långt från
land, men hon flöt lugnt på rygg och var inte alls förskräckt. Tacksam-
het och tårar av glädje och lättnad mötte räddningsmanskapet när de
kom tillbaka till land med sin dyrbara last, men barnet tog det med ro.
Hon verkade tycka att det var konstigt som de reagerade. Hon sade:
’Pappa sade att jag kunde flyta hela dagen på rygg och att han skulle
komma tillbaka, så jag bara simmade och flöt, eftersom jag visste att
han skulle komma” (H. M. S. Richards: “When Jesus Comes Back,”
Voice of Prophecy News, mars 1949, s. 5).
VECKANS ÖVERSIKT
Varför talade Herren om sig själv som Abrahams sköld? Hur skulle
”alla folk på jorden” välsignas genom Abraham? Vad är det största av
alla förbundslöftena?
Studiematerial för den 25 april – 1 maj 2021
49
SKÖLDEN
”En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram!
Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad” (1 Mos. 15:1).
Läs 1 Mos. 15:1–3. Tänk på sammanhanget då det skrevs. Varför

är det första Herren säger till Abram: ”Var inte rädd”? Vad skulle
Abram vara rädd för?
Det som är särskilt intressant här är att Herren säger till Abraham:
”Jag är din sköld.” Det personliga pronomenet visar relationens
personliga natur. Gud förhåller sig till honom som person till person
och gör så med oss alla.
Bilden att Gud är som en ”sköld” används här för första gången
i Bibeln och det är den enda gången då Gud använder den om sig
själv, även om andra bibelförfattare använder uttrycket för att tala
om Gud (5 Mos. 33:29; Ps. 18:31; 84:12; 144:2).
När Gud kallar sig själv för någons ”sköld”, vad betyder det? Kan
vi göra anspråk på det löftet för vår egen del? Betyder det att vi
slipper fysiska problem?
”Kristus har inget tillfälligt intresse för oss utan ett intresse som är
starkare än en mors för sitt barn … Vår Frälsare har köpt oss genom
mänskligt lidande och sorg, spott och spe, misshandel, hån, förkastel-
se och död. Han vakar över dig, du vacklande Guds barn. Han gör dig
trygg under sitt beskydd … Vår svaghet i mänsklig natur hindrar inte
att vi får tillträde till den himmelske Fadern, för han [Kristus] dog för
att vara vår medlare” (Ellen White: Sons and Daughters of God, s. 77).
Om man såg till allt det yttre hade Rolando varit en trogen Her-
rens tjänare. Sedan dog han plötsligt helt oväntat. Vad hände
med Gud som hans sköld? Eller måste vi förstå tanken om Gud
som vår sköld på ett annat sätt? Förklara. Vad lovar Gud att alltid
beskydda oss från? (Se 1 Kor. 10:13.)
50
LÖFTET OM MESSIAS – 1
”Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade”
(1 Mos. 28:14, FB).
”Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvta-

gare enligt löftet” (Gal. 3:29).
Mer än en gång sade Herren till Abraham att genom hans säd,
hans avkomma, skulle alla folk på jorden bli välsignade (se även
1 Mos. 12:3; 18:18; 22:18). Detta underbara förbundslöfte upprepas,
eftersom det är det viktigaste av alla löften, det mest bestående och
det som ger alla de andra deras värde. I en bemärkelse var detta ett
löfte om att det israelitiska och judiska folket skulle bli till, för genom
dem ville Herren lära ”alla släkten på jorden” om den sanne Guden
och hans frälsningsplan. Men löftet når sin fulla uppfyllelse endast
i Jesus Kristus, som var ättling till Abraham. På korset skulle han
betala priset för ”alla släkters” synder.
Tänk på förbundslöftet efter floden (där Herren lovade att inte mer
förgöra jorden genom vatten). Till vilken slutgiltig nytta skulle
detta löfte vara utan löftet om återlösning genom Jesus?
Hur förstår du att i Abraham, genom Jesus, skulle ”jordens alla

släkten bli välsignade”? Vad betyder det?
Utan tvekan var förbundslöftet om världens Frälsare det största av

alla Guds löften. Återlösaren själv blir medlet genom vilket förpliktel-
serna i förbundsarrangemanget uppfylls och alla dess övriga löften
blir förverkligade. Alla, judar som icke-judar, som träder in i en
förening med honom räknas som Abrahams sanna familj och arvta-
gare till löftet (Gal. 3:8, 9, 27–29), det vill säga löftet om evigt liv i en
syndfri miljö där ondska, smärta och lidande aldrig mer uppstår. Kan
du tänka dig något bättre löfte än det?
Vad finns det som lockar oss i löftet om evigt liv i en värld utan
synd och lidande? Kan det vara så att vi längtar efter det därför att
det är vad vi ursprungligen skapades till, och att vi genom denna
längtan längtar efter något som är grundläggande för vår natur?
51
LÖFTET OM MESSIAS – 2
”För att njuta av sann lycka behöver vi resa till ett mycket avlägset land, och
även ut ur oss själva” (Thomas Browne).
Se på citatet ovan, skrivet på 1600-talet. Håller du med eller inte?

Läs det tillsammans med 1 Thess. 4:16–18 och Upp. 3:12.
Augustinus skrev om det mänskliga tillståndet: ”Vad det första

ursprunget beträffar är ju detta liv – om det nu skall kallas ett liv
– i sitt myckna och svåra elände ett vittnesbörd om att hela män-
niskosläktet blivit fördömt. Vad annat visar denna hemska och
djupa okunnighet – ur vilken all villfarelse uppstår – som i en mörk
avgrund har uppslukat alla Adams söner, så att människan inte kan
befrias från den utan möda, smärta och fruktan? Vad annat visar
kärleken till så många intiga och fördärvliga ting, och det som följer
därav – frätande bekymmer, sinnesrörelser, sorger, skrämmande
inbillningar, vanvettiga glädjeutbrott, tvedräkt, tvister, krig, lömska
anslag, vredesutbrott, fiendskap, bedrägeri, smicker, svek, stöld,
plundring, trolöshet, högmod, ärelystnad, avund, mord, fadermord,
grymhet, raseri, gemenhet, vällevnad, lättfärdighet, oförskämdhet,
okyskhet, otukt, äktenskapsbrott, blodskam – och ett otal former
av liderlighet och skändligheter, mot båda könens natur, som det är
skamligt till och med att nämna – helgerån, kätteri, hädelse, mened,
övergrepp mot oskyldiga, förtal, lagvrängeri, försumlighet, falska
vittnesbörd, orättrådiga domar, övervåld, stråtröveri, och all annan
ondska som jag inte kan erinra mig och som ändå inte vill försvinna
från detta människors liv” (Augustinus: Guds stad, sv. övers. av Bengt
Ellenberger, Artos Bokförlag 1997, bok XXII, kap. 22, s. 323).
Augustinuscitatet skulle kunna handla om de flesta moderna stä-
der idag. Ändå skrev han för mer än femtonhundra år sedan. Mycket
litet av människans situation har förändrats, och det är därför männ-
iskor söker utvägar.
Hur tuff vår situation än är, är framtiden lyckligtvis ljus, men bara
tack vare det som Gud har gjort för oss genom Jesus Kristus liv, död,
uppståndelse och översteprästerliga tjänst – den yttersta uppfyllelsen
av förbundslöftet till Abraham att genom hans ättling skulle alla folk
på jorden bli välsignade.
Fundera på citatet från Augustinus. Använd dina egna ord för att
beskriva den sorgliga situationen i världen idag. Hitta några bi-
beltexter som talar om vad Gud har lovat oss i Jesus Kristus (t.ex.
Jes. 25:8; 1 Kor. 2:9; Upp. 22:2–5). Reflektera över dessa löften
och gör dem till dina egna så att du verkligen förstå vad förbundet
handlar om.

52
ETT STORT OCH MÄKTIGT FOLK …

Gud lovade inte bara Abraham att genom honom skulle alla folk på
jorden bli välsignade, utan Herren sade att han skulle göra honom till
”ett stort och mäktigt folk” (1 Mos. 18:18; se även 12:2; 46:3). Det var
ett löfte till en man vars hustru hade passerat den fertila åldern! När
Abraham alltså var utan avkomma och ännu mer utan son lovade
Gud honom bådadera (1 Mos. 15:3–5).
Men detta löfte gick inte helt i uppfyllelse under Abrahams livstid.
Inte heller fick Isak eller Jakob se det gå i uppfyllelse. Gud upprepade
det för Jakob med den tillagda informationen att löftet skulle gå i
uppfyllelse i Egypten (1 Mos. 46:3), fastän Jakob faktiskt inte heller
fick se det. Till slut gick det dock naturligtvis i uppfyllelse.
Varför ville Herren få ett speciellt folk som bestod av Abrahams ätt-
lingar? Vilka syften skulle detta folk uppfylla? Läs 2 Mos. 19:5, 6;
Jes. 60:1–3; och 5 Mos. 4:6–8 och skriv ner ditt svar.
Det verkar uppenbart utifrån Bibeln att Gud avsåg att dra världens
folk till sig genom Israels vittnesbörd, som under hans välsignelse
skulle bli ett lyckligt, friskt och heligt folk. En sådan nation skulle
visa upp de välsignelser som följer på lydnad för Skaparens vilja. Jor-
dens folk skulle dras till att tillbe den sanne Guden (Jes. 56:7). Alltså
skulle mänsklighetens uppmärksamhet dras mot Israel, deras Gud
och Messias, som skulle komma från dem, världens Frälsare.
”Israels barn skulle inta hela det område som Gud hade avsett
för dem. De folk som vägrade att tillbe och tjäna den sanne Guden
skulle drivas ut. Men det var Guds syfte att människor skulle dras
till honom genom att Israel uppenbarade hans väsens egenskaper.
Evangeliets inbjudan skulle ges till hela världen. Genom undervis-
ningen i offertjänsten blev Kristus upplyft inför nationerna, och
alla som såg på honom skulle få leva” (Ellen White: Såningsmannen,
s. 233, 234).
Kan du se några paralleller mellan vad Herren ville göra genom

Israel och vad han vill göra genom oss? Vilka är de i så fall? Läs
1 Pet. 2:9.
53
”GÖRA DITT NAMN SÅ STORT” (1 MOS. 12:2)

”Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn
stort, och du ska bli en välsignelse” (1 Mos. 12:2, FB)
I 1 Mos. 12:2 lovar Gud att göra Abrams namn stort, det vill
säga göra honom känd. Varför skulle Gud göra det för en syn-
dare, oavsett hur lydig och trogen han/hon är? (Se Rom. 4:1–5;
Jak. 2:21–24.) Gav Gud Abram storhet för hans egen personliga
skull, eller stod den för någonting mer? Förklara.
Jämför 1 Mos. 11:4 och 12:2. Vad är den stora skillnaden mellan
dem? På vilka sätt representerar den ena ”frälsning genom gär-
ningar” och den andra ”frälsning genom tro”?
Hur mycket frälsningsplanen än vilar på Kristus gärning för oss är

vi ändå, som mottagare av Guds nåd, fortfarande involverade. Vi
har en roll att spela; vårt fria val blir framträdande. Tidsåldrarnas
drama, striden mellan Kristus och Satan, pågår fortfarande i och
genom oss. Både mänskligheten och änglarna ser på det som händer
med oss i striden (1 Kor. 4:9). Vilka vi är, vad vi säger, vad vi gör är
långt ifrån oviktigt bortom vår egen sfär, utan det har konsekvenser
som i en bemärkelse kan ge eko genom världsalltet. Genom våra ord,
handlingar och även genom våra attityder kan vi förhärliga Herren,
som har gjort så mycket för oss, eller dra skam över honom och hans
namn. När Herren alltså sade till Abraham att han skulle göra hans
namn stort talade han verkligen inte om det på samma sätt som
världen talar om någon med ett stort namn. Det som gör ett namn
stort i Guds ögon är karaktär, tro, lydnad, ödmjukhet och kärlek till
andra. Dessa egenskaper kan ofta vara respekterade i världen men är
vanligtvis inte faktorer som enligt världens bedömning skulle göra
någons namn stort.
Tänk på några män och kvinnor som har ett ”stort” namn i världen
idag, t.ex. skådespelare, politiker, artister, de förmögna eller an-
dra. Vad finns det hos dem som har gjort dem kända? Jämför dem
med Abrahams storhet och vad som skulle göra honom känd. Hur
påverkar världens uppfattning om storhet även vår uppfattning om
storhet? Hur kan vi se till att vår bild av storhet speglar Guds bild?
54
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Abraham i Kanaan” och ”Tron prövas”, s. 113–134
i Det var mycket gott.
”Det var ingen lätt prövning som lades på Abraham, och det var inte
heller någon liten uppoffring som fordrades av honom. … Men han
tvekade inte att lyda kallelsen. Han frågade inget om löftets land …
Gud hade talat, och hans tjänare måste lyda. För honom var den
lyckligaste platsen på jorden platsen där Gud önskade att han skulle
vara” (Ellen White: Det var mycket gott, s. 126).
När Abram kom till Kanaan visade sig Herren för honom och
gjorde det klart att han skulle färdas in i landet som skulle ges åt hans
efterkommande (1 Mos. 12:7). Gud upprepade detta löfte flera gånger
(se 1 Mos. 13:14, 15, 17; 15:13, 16, 18; 17:8; 28:13, 15; 35:12). Ungefär
fyrahundra år senare, när löftet gick i uppfyllelse (1 Mos. 15:13, 16)
meddelade Herren Mose att han skulle leda Israel ut ur Egypten till
ett land som flöt av mjölk och honung (2 Mos. 3:8, 17; 6:8). Gud upp-
repade löftet till Joshua (Jos. 1:3), och på Davids tid var det i stort sett
men inte helt uppfyllt (1 Mos. 15:18–21; 2 Sam. 8:1–14; 1 Kung. 4:21,
1 Krön. 19:1–19).
Läs nu Heb. 11:9, 10, 13–16. Dessa verser gör det klart att Abraham
och de andra trogna patriarkerna såg Kanaan som en symbol för, eller
en förebild på, det slutgiltiga hemmet för Guds återlösta folk. I en till-
varo med synd är inget permanent hem möjligt. Livet är flyende, som
”en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner” (Jak. 4:14).
Som andliga ättlingar till Abraham måste vi också inse att ”här på
jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall
komma” (Heb. 13:14). Vissheten om ett kommande liv med Kristus ger
oss stadga i den nuvarande världen som förändras och förgås.
SAMMANFATTNING
Löften! Hur dyrbara är de inte för en troende! Ska de gå i uppfyllelse?
Tron svarar: ja.
SAMTALSSTART
Du ska få … Vi åker till ... Det fixar jag … Vilka positiva löften har
du fått, och hur reagerade du på dem? Berätta gärna för varandra.
FÖRBÖN
Tacka Gud för hans löften. Gör det gärna som en samtalsbön där ni
lyssnar på varandra och nämner det ena löftet efter det andra.
SAMTALSFRÅGOR

55
SAMTALSFRÅGOR
1. V
ilken inverkan bör Guds löfte om en ny jord ha på vår personliga kristna erfa-
renhet? (Jfr Matt. 5:5; 2 Kor. 4:17, 18; Upp. 21:9, 10; 22:17.)
2. ”Sann storhet var resultatet av lydnad för Guds bud och samverkan med hans
gudomliga vilja” (SDA Bible Commentary, vol. 1, s. 293). Samtala om vad
detta innebär.
56
56
57
Bön och vitlök gör underverk

Klockan var omkring sju på kvällen och mamman och grät. ”Sedan skrek han.
det var sängdags för pastor Carlos och Jag plockade upp honom, och då såg jag
hans fru Luz. Vissa kan nog tycka att skorpionen.”
klockan sju är lite väl tidigt för vuxna att Luz tog emot barnet och letade efter
lägga sig. Men pastor Carlos och hans fru såret från sticket. Hon förstod att barnet
bodde i ett bergsområde i Colombia där var döende.
de arbetade som missionärer bland embe- ”Låt oss be”, sa hon.
rafolket. Uppe i bergen lade sig alla tidigt. Mamman fick hålla det lilla, darrande
Plötsligt stördes nattens lugn av ett hög- barnet i famnen, och de vuxna böjde knä.
ljutt, frenetiskt bultande på ytterdörren. ”Herre, du är mäktig och du är den
”Pastorn! Pastorn!” ropade en kvinna. ende som kan rädda detta barn”, bad
”Kom ut! Kom ut!” pastor Carlos.
Luz öppnade dörren. Utanför stod Luz tvättade sedan barnets sår.
Cándida som var medlem i pastor Carlos Hon mosade vitlöken och lade lite på
församling. såret. Sedan blandade hon vitlök med
”Ett barn har blivit stucket av en skor- lite dricksvatten från burken, och med
pion!” sa Cándida. Hennes rädsla syntes i pipetten droppade hon lite vitlöksvatten i
hennes ögon. barnets mun. Efter det bad pastor Carlos
Pastor Carlos och Luz klädde snabbt igen. Han och Luz upprepade processen
på sig. Pastor Carlos tog med sig en fick- med att tvätta såret, behandla det med
lampa. Luz, som är sjuksköterska, sprang vitlök och be om och om igen i en timme.
till köket för att hämta färsk vitlök, en Gradvis slutade barnet att skaka. Hans
burk dricksvatten och en pipett. lila hud ändrades till en frisk rosa nyans.
Cándida ledde vägen till barnets hem. ”Du kan amma barnet nu”, sa Luz då
Trion gick försiktigt i den mörka natten. och gav barnet tillbaka till mamman.
Ormar och skorpioner kunde lura i gräset. Mamman höll barnet nära sig, och
När de kom fram fanns bara mam- pojken började genast att suga. Familjen
man och hennes ettåriga bebis hemma. behövde inte längre medicinmannen.
Pappan, som inte hade lärt känna Jesus, Himlens Gud var mäktigare.
hade åkt iväg för att söka hjälp hos medi- Pastor Carlos bad en sista gång, den
cinmannen. här gången en glad bön av tacksägelse.
Mamman höll barnet i famnen. ”Tack, Herre, för att du svarade på
Pojkens hud hade blivit lila, och han våra böner för detta barn”, bad han. ”Vi
skakade våldsamt. ber dig att använda detta underverk för
”Jag lade honom i en hängmatta och att beröra den här familjens hjärtan så att
märkte inte skorpionen”, förklarade de förstår att du verkligen är Gud.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | COLOMBIA | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN
58
6 Abrahams ättlingar
”Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk
som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt under-
bara ljus” (1 Pet. 2:9).
VECKANS HUVUDTEXTER
Hes. 16:8; 5 Mos. 28:1, 15; Jer. 11:8; 1 Mos. 6:5; Joh. 10:27, 28; Gal.
3:26–29; Rom. 4:16, 17.
INLEDNING
”I en liten stad stannade klockan i en guldsmeds fönster en dag vid
kvart i nio. Många av invånarna hade varit beroende av denna klocka
för att veta tiden. Just denna morgon blickade affärsmän och affärs-
kvinnor på fönstret och noterade att klockan bara var kvart i nio. Barn
på väg till skolan var förvånade över att de fortfarande hade gott om tid.
Många blev försenade denna morgon för att en liten klocka i guldsme-
dens skyltfönster hade stannat” (C. L. Paddock: God’s Minutes, Nash-
ville, TN: Southern Publishing Association, 1965, s. 244, anpassad).
Vilken träffande bild av det forna Israels misstag! Herren hade satt
Israel ”mitt bland folken” (Hes. 5:5), i det strategiska brolandskapet
mellan tre kontinenter (Afrika, Europa, Asien). De skulle vara värl-
dens andliga ”urverk”.
Men Israel stannade, så att säga, likt klockan i skyltfönstret. Men
det var inte ett totalt misslyckande, för då, liksom idag, hade Gud sin
trogna rest. Vårt studium den här veckan koncentrerar sig på Guds
sanna Israel i alla tider, även vår egen. Dess roll och identitet.
VECKANS ÖVERSIKT
Vilka förbundslöften gav Herren Israel? Vad fanns det för villkor i dem?
Hur bra höll nationen sig till dessa löften? Vad hände när de inte lydde?
Studiematerial för den 2–8 maj 2021
59
SÖNDAGEN DEN 2 MAJ
”FRAMFÖR ALLA ANDRA FOLK …”

”Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din
Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på
jorden” (5 Mos. 7:6).
Det råder ingen tvekan om att Herren specifikt hade utvalt det
hebreiska folket till sina speciella representanter på jorden. Det som
också är viktigt att komma ihåg är att det var helt och hållet Guds
val, ett uttryck för hans nåd. Det fanns ingenting hos människorna
som fick dem att förtjäna det. Nåd är trots allt någonting man får
oförtjänt.
Läs Hes. 16:8. Hur bidrar det till förståelsen av att Herren
valde Israel?
”Varför valde Jahve Israel? Det var en liten grupp människor utan
kultur eller prestige. De hade inga speciella personliga kvaliteter som
kunde berättiga ett sådant val. Valet var enbart Guds handling … Den
yttersta orsaken fanns i Guds kärleksmysterium. Det är ett faktum att
Gud älskade Israel och valde Israel och hedrade därmed sitt löfte till
fäderna … Israel hade valts ut utifrån Guds kärlek till dem. De hade
befriats från Egyptens slaveri genom en uppvisning av Jahves makt.
Skulle Israel bara begripa detta så skulle de inse att de verkligen var
utvalda till ett heligt och värdefullt folk. Varje tendens på deras sida
att inte värdesätta sin ställning var ett stort svek” (J. A. Thompson:
Deuteronomy, London: Inter-Varsity Press, 1974, s. 130, 131).
Enligt Guds plan skulle israeliterna vara både en kunglig och
prästerlig släkt. I en ond värld skulle de vara kungar, moraliska
och andliga, i och med att de skulle ställa sig över syndens rike
(Upp. 20:6). Som präster skulle de närma sig Herren i bön, lovpris-
ning och med offer. Som medlare mellan Gud och hedningar skulle
de tjänstgöra som vägledare, förkunnare och profeter och vara exem-
pel på ett heligt liv, himlens representanter för en sann religion.
Se på uttrycket i versen för idag, där Herren säger att de skulle

vara ”framför alla andra folk på jorden”. Med tanke på allt Bibeln
lär om ödmjukhetens dygd och risken för högmod, vad tror du att
versen betyder? På vilka sätt skulle de vara ”framför alla andra
folk”? Bör vi tillämpa denna tanke också på oss som samfund?
I så fall hur?
60
MÅNDAGEN DEN 3 MAJ
LANDET (1 MOS. 35:12)

Löftet att landet skulle ges åt Guds folk, Israel, gavs först till Abra-
ham och upprepades sedan till Isak och Jakob. Josefs ord på sin döds-
bädd upprepade detta löfte (1 Mos. 50:24). Gud informerade dock
Abraham att ”fyrahundra år” skulle gå innan Abrahams ättlingar
skulle få landet (1 Mos. 15:13, 16). Uppfyllelsen av löftet började
på Moses och Josuas tid. Mose upprepade det gudomliga budet:
”Härmed överlämnar jag landet åt er. Gå och ta i besittning det …”
(5 Mos. 1:8).
Läs 5 Mos. 28:1, 15. Vad antyds här? Kort sagt skulle landet ges
till dem som en del av förbundet. Ett förbund medför förpliktelser.
Vilka förpliktelser hade Israel?
Den första delen av 5 Mos. 28 räknar upp välsignelser som Israel skulle
få om de följde Guds vilja. Den andra delen av kapitlet handlar om för-
bannelser som skulle falla över dem om de inte lydde. Förbannelserna
kom ”till stor del, men inte helt, av att syndens onda konsekvenser helt
enkelt fick utrymme att åstadkomma sina onda resultat … ’Den som
sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet’ (Gal. 6:8). Likt vatten
som söker sig till lägsta punkten inte slutar rinna förrän en jämvikt
nåtts, likt en klocka som fortsätter gå tills batteriet tar slut, likt ett träd
som inte kan annat än att bära frukt enligt sin sort, så söker synden
sin nivå, den fortsätter in till slutet och den bär sin frukt, så att det ’till
slut leder till döden’ (Rom. 6:21)” (The Pulpit Commentary: Deuteronomy,
H. D. M. Spence och Joseph S. Exell, red., Peabody, MA: Hendrickson
Publishers, 1890, vol. 3, s. 439).
Trots alla löften om landet var dessa löften inte ovillkorliga. De
kom som en del av förbundet. Israel fick fullfölja sin del av överens-
kommelsen; om inte så skulle löftena tillintetgöras. Herren gjorde
det mycket klart, mer än en gång, att om de var olydiga skulle landet
tas från dem. Läs 3 Mos. 26:27–33. Det är svårt att föreställa sig hur
Herren hade kunnat vara tydligare i sina ord.
Som kristna ser vi fram emot att få och behålla himlens utlovade
land och den nya jorden. De är utlovade åt oss, precis som det
jordiska utlovade landet var för hebreerna. Skillnaden är dock att
när vi en gång kommer dit finns det ingen risk att vi någonsin kan
förlora det (Dan. 7:18). Samtidigt finns det villkor för oss för att
komma dit. Hur förstår du vilka dessa villkor är, särskilt i samband
med frälsning enbart genom tro?
61
TISDAGEN DEN 4 MAJ
ISRAEL OCH FÖRBUNDET

”Men de ville inte lyssna och hörde inte på mig; alla följde de sina onda och
hårda hjärtan. Då lät jag dem drabbas av allt det jag sagt i dessa förbundsvill-
kor, som de vägrat uppfylla trots min befallning” (Jer. 11:8).
Se på texten ovan. Herren säger att han ska låta ”dem drabbas av
allt det jag sagt i dessa förbundsvillkor”. Han talar om någonting ont!
Fastän vi tenderar att tänka på förbundet som att det bara ger oss
någonting gott finns där en annan sida. Denna princip visade sig
med Noa. Gud erbjöd Noa någonting underbart – han skulle bevara
honom från förödelsen – men Noa måste lyda för att få välsignel-
serna från Guds nåd. Om han inte gjorde det skulle förbundets andra
sida följa.
Jämför texten ovan med 1 Mos. 6:5 beträffande världen före

floden. Vad finns det för parallell? Vad säger dessa verser om hur
våra tankar påverkar oss?
Tyvärr uppvisade nationen Israels historia för det mesta ett upprepat
mönster av avfall, följt av Guds domar, ånger, och en tid av lydnad.
Bara en kort tid under David och Salomo hade de full kontroll över
det utlovade territoriet.
Se på Jeremias texter om Israels avfall. ”Om en man skiljer sig
från sin hustru och hon lämnar honom och gifter sig med en annan,
kan han sedan gå tillbaka till henne? Blir då inte landet vanhelgat?
Och du som har horat med många män, skulle du få komma tillbaka
till mig? säger Herren … Men som en kvinna är otrogen mot sin
man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren” (Jer. 3:1, 20).
Detta tar upp något som redan berörts tidigare: förbundet som
Gud vill ha med oss är inte bara någon kall juridisk överenskom-
melse mellan affärsfolk som ser fram emot den bästa affären för sin
del. Förbundsrelationen är en överlåtelse, lika allvarlig och helig som
ett äktenskap. Det är därför Gud använder de bilder han gör.
Poängen är att Israels avfall inte hade sina rötter i olydnad utan
i en bruten relation med Herren, ett brott som resulterade i olydnad
som till slut medförde att de blev straffade.
Varför är den personliga, relationella aspekten så viktig i det

kristna livet? Varför är vi så benägna att falla i olydnadens synd?
Vad skulle du säga om någon frågade dig: ”Hur kan jag utveckla
en djup, kärleksfull relation med Gud?”
62
ONSDAGEN DEN 5 MAJ
RESTEN
Israels historia var en cykel av avfall, Guds dom och omvändelse.
Vilket hopp finns det trots detta i följande texter?
Jes. 4:3
Mika 4:6, 7
Sef. 3:12, 13
Även om Guds plan för det forntida Israel förstördes av folkets olyd-
nad var den aldrig helt spolierad. Bland ogräs växer det fortfarande
några blommor. Många av Gamla testamentets profeter talar om en
trogen rest som Gud skulle samla till sig som en kär skatt.
Guds syfte med att skapa och bevara en trogen rest var detsamma
som det varit för hela Israel: att använda dem som hans gudomligt
utsedda redskap för att ”De skall förkunna min härlighet bland de
andra folken” (Jes. 66:19). Därigenom skulle andra förena sig med
de trogna och ”tillbe konungen, Herren Sebaot” (Sak. 14:16). Hur
illa situationen än blev hade Gud därmed alltid några trogna som
trots avfall bland Guds utvalda befäste sin ställning som kallade och
utvalda (2 Pet. 1:10). Kort sagt: vilka felsteg som nationen i sin helhet
än tog fanns där alltid de som efter bästa förmåga försökte hålla sin
del av förbundet (se t.ex. 1 Kung. 19:14–18). Trots att de led tillsam-
mans med sin nation i dess helhet (som under exilen från landet) blir
förbundets slutgiltiga och yttersta löfte deras, löftet om evigt liv.
Läs Joh. 10:27, 28. Vad säger Jesus här? Tillämpa hans ord och
löftet i dem på situationen kring avfallet i det gamla Israel. Hur bi-
drar dessa ord till att förklara att det skulle finnas en trogen rest?
För några år sedan gav en ung kvinna upp sin kristna tro, mest därför
att hon var missmodig på grund av synd, avfall och hyckleri i sin
lokala församling. ”Dessa människor var inte verkliga kristna”, sade
hon och använde det som en ursäkt för att ge upp alltihop. Hur talar
principerna i dagens studium till hennes situation?

63
TORSDAGEN DEN 6 MAJ
DET ANDLIGA ISRAEL

Vilka det forntida Israels misstag och felsteg än var så var Herren
inte färdig med planen att skapa ett troget folk som skulle tjäna ho-
nom. Profeterna i Gamla testamentet såg faktiskt fram emot en tid då
Herren skulle skapa ett andligt Israel, en trogen sammanslutning av
troende, judar och icke-judar, som skulle fortsätta med förkunnelsen
av evangelium för världen. Välkommen till den tidiga församlingen.
Läs Gal. 3:26–29.
1. Vilket löfte talar Paulus om i vers 29?
2. Vad är det viktigaste som gör en människa till en arvtagare till

dessa löften (Gal. 3:26)?
3. Varför talar Paulus om att bryta ner skillnaderna mellan kön,

nationalitet och social ställning?
4. Vad betyder det att vara ”ett i Kristus”?
5. Läs Rom. 4:16, 17. Hur hjälper dessa verser oss att förstå
Gal. 3:26–29?
Som son till Abraham blev Kristus i en speciell bemärkelse arvtagare

till förbundslöftena (se Gal. 3:16). Genom dopet får vi gemenskap
med Kristus och genom honom rätten att få del av löftena till Abra-
ham. Allt Gud lovade Abraham finns alltså i Kristus, och löftena blir
våra, inte på grund av nationalitet, ras eller kön, utan genom nåden
som Gud ger oss genom tro.
”Gåvan till Abraham och hans avkomlingar innefattade inte
bara Kanaans land utan hela jorden. Så här säger aposteln: ’Det var
inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet
att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.’
Och Bibeln lär tydligt att löftena som gavs till Abraham ska uppfyl-
las genom Kristus. Alla som tillhör Kristus är ’avkomlingar till
Abraham, arvingar efter löftet’ – arvingar ’till ett arv som aldrig kan
förstöras, fläckas eller vissna’. Det arvet är jorden när den har blivit
befriad från syndens förbannelse (Gal. 3:29; 1 Pet. 1:4)” (Ellen White:
Det var mycket gott, s. 146, 147). Detta löfte går i bokstavlig uppfyllelse
när de heliga lever på den nya jorden för evigt med Kristus (Dan. 7:27).

64
FREDAGEN DEN 7 MAJ
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Herrens vingård”, s. 11–14; ”Hopp för alla folk”,
s. 250–257 och ”Israels framtid”, s. 478–489, i Från makt till maktlöshet.
”Gud gör inte någon skillnad på grund av nationalitet, ras eller

samhällsklass. Han har skapat hela mänskligheten. Genom skapel-
sen är alla människor en enda familj, och alla är ett genom återlös-
ningen. Kristus kom för att bryta ner alla skiljemurar, för att öppna
varje avdelning av tempelgårdarna, så att varje människa skulle ha
fritt tillträde till Gud. Hans kärlek är så vid, så djup, så omfattande
att den bryter igenom överallt. De som har bedragits av Satans vill-
farelser lyfter den bort från hans inflytande och placerar dem inom
räckhåll för Guds tron, den tron som omges av löftets regnbåge.
I Kristus finns varken jude eller grek, varken slav eller fri” (Ellen
White: Från makt till maktlöshet, s. 252).
Läs 1 Pet. 2:9, 10 för att upptäcka de fyra benämningar som Petrus
tillämpar på församlingen. De flesta av dem återspeglas i Gamla tes-
tamentets texter som syftar på Israel: 2 Mos. 19:6 och Jes. 43:20. Vad
betonar var och en av dessa benämningar om församlingens relation
med Gud? (T.ex. betonar ”ett utvalt folk” att Gud utvalde försam-
lingen och har ett speciellt syfte med den.)
SAMMANFATTNING
Guds sanna Israel (både före och efter korset) är det trons Israel som
lever i en andlig förbundsrelation med honom. De fungerar som
hans representanter och håller fram för världen evangelium om hans
frälsande nåd.
SAMTALSSTART
Vad betyder det för dig att 1) vara ett Guds barn och 2) tillhöra
Guds folk?
FÖRBÖN
Herre, ge oss mod och styrka att vara dig trogna.
SAMTALSFRÅGOR
65
SAMTALSFRÅGOR
1. I det forntida Israel offrade prästerna djuroffer som pekade på Messias. Vilken
sorts ”offer” ska församlingsmedlemmar, som medlemmar i ett kungligt präs-
terskap, offra?
2. Gud avskilde Israel från världen för att de skulle vara ett heligt folk. De skulle
också dela med sig av frälsningens sanningar till världen. Detsamma gäller för-
samlingen idag. Hur är det möjligt att skilja sig från världen samtidigt som man
ska vara i en position att förkunna evangelium för världen? Hur hjälper Israels
erfarenhet och Jesus exempel oss att svara på frågan?
3. Gud hade alltid en rest i det forntida Israel. Betrakta Elia och resten på hans
tid (1 Kung. 19; se särskilt vers 18). Varför är det ofta lättare att vara sann inför
Gud bland världsliga människor än bland tillbakadragna medlemmar i ens egen
församlingsfamilj?
66
66
67
Ris och socker

Vissa studenter på universitetet verkade Maria förklarade att hon och några an-
behöva mer hjälp än andra. Beatrice, som dra studerande samlades en gång i veckan
var tvåbarnsmamma, var en av dem. hemma hos henne för att studera Bibeln
”Får jag låna lite ris av dig?” frågade och hade bildat en stödgrupp åt varandra.
Beatrice sin hyresvärd Maria, som också ”Det är fantastiskt!” sa studierektorn.
var studerande och hyrde ut rum i sitt ”I dessa dagar finns det inte många
stora hus i Monetia i Colombia. Maria människor som är villiga att osjälviskt
gav Beatrice ris. hjälpa andra.”
Några dagar senare behövde Beatrice Hon bad Maria att flytta bibelstudie-
något annat. ”Får jag låna lite socker?” gruppen till universitetsområdet.
frågade hon. Senare behövde Beatrice ”När allt kommer omkring studerar ju
bananer och mer ris och socker. deltagarna här på universitetet”, sa hon.
Maria hade inget emot att hjälpa Gruppen fick träffas i ett studentcen-
Beatrice. Men varje gång bad hon att ter med öppen planlösning. Eftersom det
hon skulle vara lyhörd även för Beatrices saknades väggar och dörrar lade andra
andliga behov. studerande snabbt märke till mötena,
Marias sympati och generositet ledde och några bad att få vara med. Grup-
till vänskap mellan de två kvinnorna. pen ökade till 40 personer, varav tre var
Och när Marias församling skulle hålla universitetslärare.
en serie evangeliska möten var det na- Bland dem fanns Rosa, som var en av
turligt att hon inbjöd Beatrice. Beatrice Marias kurskamrater. Tidigare hade hon
tyckte om mötena, och de två kvinnorna inte velat delta i mötena. Maria tjatade
började studera Bibeln tillsammans. Ef- inte utan fortsatte bara att vara Rosas
ter en tid blev Beatrice döpt. Bönen och vän. Rosa berättade så småningom att
bibelstudierna tillsammans fortsatte, och hon var rädd för att läsa Bibeln. Men till
Beatrices 12-årige son och 8-åriga dotter slut gick hon med i gruppen. När hon
blev också döpta. Andra studerande som studerade Bibeln och lärde sig att be
hyrde rum av Maria ville också delta i försvann hennes rädsla. Det hade gått tre
Marias och Beatrices lilla bibelstudie- år sedan bibelstudiegruppen bildades när
grupp. Den växte till 30 personer. Rosa blev den tionde unga personen som
Sedan kom en annan studerande till blev döpt.
Maria för att få hjälp. Han bad Maria att Maria sa att anledningen till bibel-
följa med honom till universitetet som mo- studiegruppens framgång är att gruppen
raliskt stöd i ett samtal med en studierektor. är grundad på Jesus metod. När Jesus
När de två kom till universitetet frågade levde på jorden brydde han sig uppriktigt
studierektorn varför Maria hade följt med. om människor och ville vara deras vän,
”Hon leder min bibelstudiegrupp”, oavsett hur de till slut valde. Sådan är
svarade studenten. han än idag.
AV ADVENTIST MISSION, USA | COLOMBIA | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN
68
7 Förbundet vid Sinai
”Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar
och fört er hit till mig” (2 Mos. 19:4).
VECKANS HUVUDTEXTER
5 Mos. 1:29–31; Hos. 11:1; Upp. 5:9; 5 Mos. 29:10–13; 2 Mos. 19:4–6;
Rom. 6:1, 2; Upp. 14:12; Rom. 10:3.
INLEDNING
”En liten pojke, ett av sju barn, var med i en olycka och blev inlagd på
sjukhuset. Hemma hos honom fanns det sällan tillräckligt av nåt. Han
hade aldrig fått mer än en ett halvt glas mjölk. Om glaset var fullt skulle
det delas mellan två av barnen, och den som drack först fick akta sig för
att dricka för mycket. När den lille killen kommit in tryggt på sjukhuset
kom en sköterska till honom med ett stort glas mjölk. Han såg på det en
stund med längtan och frågade sedan, med de hårda omständigheterna
hemifrån i minnet: ’Hur mycket får jag dricka?’ Sköterskan svarade med
lysande ögon och med en klump i halsen: ’Drick upp allt, mitt barn,
drick upp allt’ ” (H. M. S. Richards: ”Free Grace”, Voice of Prophecy
News, juni 1950, s. 4).
Likt denna pojke hade det forntida Israel som sitt eget privilegium
att dricka djupt ur frälsningens källa. Israels befrielse från århund-
raden av slaveri och förtryck var en förunderlig uppvisning av Guds
nåd. På samma sätt finns Guds nåd med i vår egen befrielse från synd.
VECKANS ÖVERSIKT
Vilken bild använde Herren för att beskriva sin relation med Israel? På
vilka sätt är berättelserna om uttåget och Sinai paralleller till person-
lig frälsning? Vad var lagens roll i Sinaiförbundet?
69
SÖNDAGEN DEN 9 MAJ
PÅ ÖRNVINGAR
Som folk hade Israel sjunkit ner i egyptisk hedendom under flera
långa, hårda århundraden. En erfarenhet som utan tvekan fördunk-
lade deras kunskap om Gud, hans vilja och godhet.
Hur kunde Herren vinna dem tillbaka till sig?
Till att börja med skulle han visa uppriktigheten i sin kärlek till
Israel, vilket han gjorde genom sina mäktiga handlingar för deras
befrielse. Han började med att locka nationen till att ge en kärleks-
full respons på hans förslag om ett förbund. Först påminde Gud
nationen om sina nådiga handlingar för dem vid Sinai.
Vilka två illustrationer beskriver Herrens sätt att leda Israel från
Egypten till Sinai?
2 Mos. 19:4; 5 Mos. 32:10–12
5 Mos. 1:29–31; Hos. 11:1
Vad lär dessa illustrationer Israel (och oss) om Guds attityd mot
sitt folk?
Dessa illustrationer visar att vår Gud är mycket medveten om vår

hjälplöshet. Läs Ps. 103:13, 14. I de båda bilderna av en örn och en
förälder som bär sitt barn känner vi Guds omsorg om vårt välbefin-
nande. Han är mild, stödjande, beskyddande och uppmuntrande och
önskar leda oss till full mognad.
”Örnen var känd för sin osedvanliga omsorg om sina ungar. Den
levde också på bergstoppar. När den lärde sina ungar att flyga förde
den dem på sin rygg till de höga höjderna på Sinaislätterna och
släppte dem sedan ner mot djupet. Om den lilla ungen fortfarande var
för ung och rädd för att flyga dök örnpappan ner under den, fångade
den på sin rygg och flög upp igen med den till höjden över klipporna.
Det är så, säger den gudomliga rösten, som ’jag förde dig ut ur Egyp-
ten’ ” (George A. F. Knight: Theology of Narration, Grand Rapids, MI:
William B. Eerdmans Publishing Company, 1976, s. 128).
Jämför Guds omsorg om oss och vår omsorg om varandra. Hur kan
hans exempel inspirera vår omsorg om andra?
Vilka passande beskrivande bilder av Guds omsorg kan du komma

på? Försök att komma på några bilder utifrån dina egna erfarenhe-
ter och den kultur du lever i. Dela med dig av dem i studiegruppen.
70
MÅNDAGEN DEN 10 MAJ
FRÄLSNINGENS MÖNSTER
”Säg därför till israeliterna: Jag är Herren, och jag skall föra er bort från
tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta
min arm till väldiga straffdomar för att befria er. Jag skall göra er till mitt folk
och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för
er bort från tvångsarbetet hos egypterna” (2 Mos. 6:6, 7).
Se på verserna ovan. Vilken princip ser vi där beträffande Guds

roll gentemot människan i förbundsrelationen (se särskilt hur ofta
ordet jag förekommer i dessa verser)?
Befrielsen av Israel från Egyptens slaveri och befrielsen av Noa och

hans familj från floden är två framstående räddningsaktioner i Moses
skrifter. Båda ger de insikter om frälsningen, men det är särskilt ut-
tåget som utgör grundmönstret.
”Ordet återlösa i vers 6 [2 Mos. 6] syftar tillbaka på en familje-
medlem som köper tillbaka eller återlöser en annan familjemedlem,
särskilt när denna medlem var i slaveri för en skuld eller var på väg
att hamna i slaveri. Israel hade helt klart ingen jordisk släkting som
kunde återlösa det, utan Gud var nu Israels släkting, dess återlösare”
(Bernard L. Ramm: His Way Out, Glendale, CA: Regal Books Divi-
sion, G/L Publications, 1974, s. 50).
Hur förstår du tanken att Gud ”återlöser” eller köper tillbaka sitt
folk från slaveri? Vad var priset som skulle betalas? Vad säger det
oss om vårt värde? (Se Mark. 10:45; 1 Tim. 2:6; Upp. 5:9.)
I 2 Mos. 3:8 säger Gud att han ”stigit ner” för att rädda Israel. Det är
ett vanligt hebreiskt verb för Guds samverkan med mänskligheten.
Gud är i himlen och vi på jorden, och bara för att Gud kan ”stiga
ner” på jorden kan han rädda oss. I den sannaste bemärkelsen kan vi
räddas bara för att Jesus kom ner, levde, led, dog och uppstod. ”Och
ordet blev människa och bodde bland oss” (Joh. 1:14) är ett annat sätt
att säga att Gud steg ner för att rädda oss.

71
TISDAGEN DEN 11 MAJ
SINAIFÖRBUNDET
2 Moseboken drar läsarens uppmärksamhet till tre viktiga händelser.
Likt tre berg reser sig uttåget, instiftandet av förbundet och bygget av
en helgedom över de mindre händelserna. Instiftandet av förbundet
omtalas i 2 Mos. 19–24. Det var den högsta toppen av de tre. En kort
sammanfattning av 2 Mos. 19–24 visar händelsernas ordning och
inbördes relation.
Även om du inte hinner se på hela den ovan nämnda texten, kon-
centrera dig på följande händelser:
1. Israels ankomst och läger vid Sinai efter att Herren befriat dem
(2 Mos. 19:1, 2)
2. Guds förslag på förbund med Israel (2 Mos. 19:3–6)
3. Israels svar och acceptans av förbundet (2 Mos. 19:7, 8)
4. Förberedelse för att formellt ta emot förbundet (2 Mos. 19:9–25)
5. Proklamation av de tio budorden (2 Mos. 20:1–17)
6. Mose som medlare i förbundet (2 Mos. 20:18–21)
7. Förbundets uttalade principer (2 Mos. 20:22–23:22)
8. Bekräftelse av förbundet (2 Mos. 24:1–18)
Detta förbund spelar en viktig roll i frälsningsplanen. Det är det

fjärde förbundet i Bibeln (efter förbundet med Adam, Noa och
Abraham), och Gud uppenbarar sig själv mer fullständigt än tidigare,
särskilt när helgedomstjänsten upprättas. Därmed blir helgedomen
det medel genom vilket Gud visar den frälsningsplan för folket som
de sedan ska visa för världen.
Fastän Herren hade befriat Israel från Egyptens slaveri ville
han få dem att förstå att återlösning hade en större, mer betydande
innebörd än bara frihet från fysiskt slaveri. Han ville rädda dem
från synden, det yttersta slaveriet, och det kunde ske endast genom
Messias offer, som förebilderna och symbolerna i helgedomstjänsten
lärde. Så det är inte konstigt att kort efter sin befrielse från slaveriet
fick israeliterna bygga upp helgedomen med tillhörande ritualer, för
det var där Gud uppenbarade frälsningsplanen för dem, den sanna
meningen och syftet med förbundet. För förbundet är ingenting om
det inte är ett frälsningens förbund som Herren erbjuder den fallna
mänskligheten. Det var det i Eden och är det vid Sinai.
Varför var förbundet mellan Gud och Israels folk en nödvändig-

het? (Se 5 Mos. 29:10–13; observera återigen förbundets relatio-
nella aspekt.)
72
ONSDAGEN DEN 12 MAJ
GUD OCH ISRAEL

”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara
egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett
rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till
Israels folk” (2 Mos. 19:5, 6).
I dessa verser lägger Herren fram sitt förbund med israeliterna.

Fastän han i en bemärkelse hade kallat dem var den kallelsen inte au-
tomatiskt deras utan deras eget val. De måste samverka. Även i deras
befrielse från Egypten ingick deras samverkan: om de inte gjorde vad
Herren sade (som att bestryka dörrposterna med blod) skulle de inte
befrias. Så enkelt var det.
Inte heller här säger Herren till dem: ”Vare sig ni gillar det eller
inte ska ni bli min dyrbara skatt och ett rike av präster.” Det är inte så
det fungerar och inte vad texten säger.
Läs 2 Mos. 19:5, 6 som citeras ovan. Tillintetgör budet om lydnad

där på något sätt begreppet om frälsning genom tro? Hur hjälper
följande texter dig att förstå svaret? Rom. 3:19-24; 6:1, 2; 7:7;
Upp. 14:12.
”Vi förtjänar inte räddning genom att lyda. Vi tar emot den genom att
tro. Men lydnaden är trons frukt” (Ellen White: Vägen till Kristus, s. 85).
Tänk på vad Herren var villig att göra för nationen Israel: han räd-
dade dem inte bara mirakulöst från Egyptens slaveri utan ville göra
dem till sin dyrbara egendom, ett folk av präster. Med deras relation
med honom som grund för frälsningen (både temporär, som från
Egyptens slaveri, och evig) försökte Herren lyfta dem till en andlig,
intellektuell och moralisk nivå som skulle göra dem till ett under
i den dåtida världen. Allt i syfte att använda dem till att förkunna
evangelium för folken. Allt de i sin tur behövde göra var att lyda.
På vilka sätt kan vår egen personliga, enskilda erfarenhet med

Herren återspegla samma princip som vi ser i dagens studium?
73
TORSDAGEN DEN 13 MAJ
LÖFTEN, LÖFTEN … (2 MOS. 19:8)

Vid första ögonkastet verkar allt vara väl. Herren befriar sitt folk, ger
dem förbundslöftena, och de håller med: de ska göra allt Herren ber
dem att göra. Det är en överenskommelse ”gjord i himlen”, eller hur?
Läs följande texter. Vilken insikt ger de oss beträffande Israels

respons på förbundet?
Rom. 9:31, 32
Rom. 10:3
Heb. 4:1, 2
Vad Gud än ber oss att göra måste vår relation med honom vara
grundad i tro. Tro utgör grunden för gärningar som följer. Gärningar
i sig, hur rena motiven än är, hur uppriktiga och många de än är, kan
inte göra oss acceptabla i en helig Guds ögon. De kunde inte göra det
på Israels tid och kan inte göra det på vår tid heller.
Men om Bibeln om och om igen betonar gärningar, varför kan

gärningarna inte göra oss acceptabla inför Gud? (Se Jes. 53:6;
64:6; Rom. 3:23.)
Olyckligtvis trodde hebreeerna att deras lydnad blev ett medel till
frälsning och inte var ett resultat av den. De sökte en rättfärdighet i
sin egen laglydnad, inte Guds rättfärdighet, som kommer av tro. Fastän
Sinaiförbundet kom med mycket detaljerade föreskrifter och lagar
var det tänkt som ett nådens förbund lika mycket som de föregående
förbunden var. Denna fritt givna nåd skapar en hjärtats förvandling
som leder till lydnad. Problemet var naturligtvis inte deras försök
att lyda (förbundet förutsatte lydnad) utan vilken sorts ”lydnad”
de visade upp. Det var ingen lydnad alls, vilket nationens fortsatta
historia skulle visa.
Läs Rom. 10:3 noggrant, särskilt den sista delen. Vad händer dem
som försöker upprätta sin egen rättfärdighet? Varför leder sådana
försök oundvikligen till synd, orättfärdighet och uppror?
74
FREDAGEN DEN 14 MAJ
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Israeliterna drar ut ur Egypten”, ”Från Röda
havet till Sinai”, och ”Israel får Guds lag” s. 250–280, 290 i
Det var mycket gott.
”Fångenskapens ande kommer av strävan att leva i enlighet med

en lagisk religion, genom att försöka fullfölja lagens krav i vår egen
kraft. Det finns hopp för oss bara om vi kommer under förbundet
som gavs till Abraham. Det är ett nådens förbund genom tron på
Kristus Jesus. Evangeliet som predikades för Abraham, genom vilket
han hade hopp, var samma evangelium som förkunnas för oss idag,
genom vilket vi har hopp. Abraham såg på Jesus, som är vår tros
upphov och fullkomnare” (Ellen G. White Comments, The SDA Bible
Commentary, vol. 6, s. 1077).
”Under sin träldom i Egypten hade många av israeliterna till stor
del förlorat kunskapen om Guds lag. De hade blandat dess föreskrif-
ter med hedniska vanor och traditioner. Gud förde dem till Sinai, och
med sin egen röst förkunnade han där sin lag för dem” (Ellen White:
Det var mycket gott, s. 298).
SAMMANFATTNING
Guds förbund med Israel vid Sinai var ett nådens förbund. Efter en
väldig uppvisning av sin nåderika kärlek och omsorg genom befriel-
sen från Egyptens slaveri inbjöd Gud nationen till ett förbund med
honom som skulle bevara och främja deras frihet. Israel svarade med
en bekräftelse men saknade sann motivation genom kärlek. Deras
senare historia visar att de för det mesta misslyckades med att förstå
förbundets sanna natur och förvrängde det till ett system av frälsning
genom gärningar. Vi behöver inte följa Israels misstag och ignorera
den förunderliga nåd som getts syndare.
SAMTALSSTART
Vad betyder Guds nåd för dig?
FÖRBÖN
Hjälp oss att se din nåd klart var dag.
SAMTALSFRÅGOR
75
SAMTALSFRÅGOR
1. På vilka sätt var förbundsrelationen planerad för att bevara Israels fysiska och
andliga frihet? (Se 3 Mos. 26:3–13; jfr Mos. 28:1–15.)
2. Läs på nytt 2 Mos. 19:5, 6. Lägg märke till Herrens ord ”hela jorden är min”.
Varför säger han så, särskilt i detta sammanhang, då han söker efter ett förbund
med detta folk? Hur passar vår förståelse av sabbaten och dess betydelse in här?
3. V
i förstår att vi får förlåtelse för våra synder endast genom Guds nåd. Hur förstår
vi hans nåds roll som möjliggörare för oss att leva ett trons och lydnadens liv?
76
76
77
”Jag är inte redo att dö”

Pastor Roger är kaplan på Southeast du göra något mer än att delta i evange-
Adventist Hospital. Det är ett litet liska möten”, sa han. ”Det som saknas är
adventistsjukhus med ett 40-tal sängar i att du inte har gett ditt liv till Jesus.”
Villahermosa i Mexiko. ”Är det inte dags att fatta det beslu-
Varje dag besöker han patienterna. tet”, fortsatte pastor Roger, ”eftersom
En viss dag fanns det en nyligen inlagd du själv känner att du kanske inte får en
patient som han kände igen. José var 80 chans till? ”
år gammal. Han hade diabetes och högt Den kvällen fattade José beslutet att
blodtryck och var väldigt svag. ge sitt liv till Jesus och bli döpt.
Pastor Roger visste att under de senaste Nästa dag besökte pastor Roger José
tjugo åren hade den äldre mannen bott hos i hans rum på sjukhuset. José kände sig
sin son som var adventist. José hade också mycket bättre, och han ville fortfarande
ett barnbarn som arbetade på sjukhuset. bli döpt. Pastor Roger fyllde i en dopan-
José hade ofta varit med under bibelstudier sökan åt José efter att ha frågat om han
och evangeliska möten. Han kunde mycket var fast besluten att uppfylla sitt löfte.
om Bibelns lära men hade aldrig fattat ”Ja, definitivt”, sa José. Han blev
något beslut om att ge sitt hjärta till Jesus. döpt ungefär en vecka efter att han hade
”Jag förstår att jag snart kommer att skrivits ut från sjukhuset. José kände sig
dö, men jag är inte redo”, suckade José. mycket glad efter dopet. Han tog pastor
”Jag tror inte att mina synder är förlåtna.” Roger i hand och sa lyckligt: ”Jag har
Sedan uttryckte han sin tacksamhet till hållit mitt ord!”
sin son och sitt barnbarn och till Gud för Efter detta levde José i ytterligare tre
att han hade haft det bra på sin ålderdom. år och gick troget i kyrkan varje sabbat.
”Det är bra att du är tacksam mot din 2019 avled han, 83 år gammal.
familj för att de har tagit väl hand om José är en av många sjukhuspatienter
dig”, sa pastor Roger. ”Men om du är som pastor Roger har sett bli förvandlade
tacksam mot din familj och är säker på av Jesus kärlek. Pastor Roger säger att
att Gud tar hand om dig, varför tror du en sjukhuspastor inte är den enda som
då att du inte är förlåten?” omges av de sjuka. ”Världen utanför är
José svarade att han hade tillhört ett fylld av människor som är svårt drabbade
annat kristet samfund hela sitt liv. ”Jag av syndens sjukdom”, säger han.
följde med mitt barnbarn till adven- ”Jag har upptäckt att det bästa jag
tisternas evangeliska möten. De gav kan göra i början är att lyssna”, fortsät-
mig mycket, men jag trodde inte att jag ter han. ”När en patient har berättat om
behövde göra något mer”, sa han. tyngden av det som han eller hon bär på
Pastor Roger såg José i ögonen. inuti blir det oftast lättare för patienten
”Om du inte är redo att dö och du kän- att lyssna. Då kan jag prata om Jesus”,
ner att dina synder inte är förlåtna måste avslutar han.
AV ADVENTIST MISSION, USA | MEXIKO | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN

78
8 Förbundslagen
”Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som
håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom
och håller hans bud” (5 Mos. 7:9).
VECKANS HUVUDTEXTER
2 Mos. 19:6; Jes. 56:7; Heb. 2:9; 5 Mos. 4:13; 10:13; Amos 3:3;
1 Mos. 18:19.
INLEDNING
Ett av de viktiga uttrycken i Ps. 23 antyder var Gud vill leda oss. Han
”leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära”, säger David i vers 3 (kur-
siverat här). På grund av sin egen moraliska uppriktighet leder Gud
oss aldrig vilse. Han förbereder säkra vägar för vår andliga vandring
genom livet.
Vilka är dessa ”rätta vägar”? En annan Psalm svarar på frågan
genom en bön: ”Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag
med glädje” (Ps. 119:35). Guds lag är en trygg, fast väg genom den
mänskliga existensens oberäkneliga sumpmarker.
Vårt studium den här veckan kretsar sig kring Guds lag och dess
plats i Sinaiförbundet.
VECKANS ÖVERSIKT
Vad betydde Israels utvaldhet? Vad finns det för paralleller där till
vår egen? Hur viktig var lagen i förbundet? Kom förbundet till utan
villkor? Varför är lydnad en så viktig del av förbundsrelationen?
79
SÖNDAGEN DEN 16 MAJ
VALET AV ISRAEL (5 MOS. 7:7)

Judisk tradition lärde att Gud slöt förbundet med Israel bara för att
andra folk förkastade det först. Fastän det inte finns bibliska belägg
för detta klargör det ändå att oavsett vilka orsaker Herren hade
när han valde den hebreiska nationen så var det inte därför att de
förtjänade den stora äran och de privilegier Herren gett dem. De
hade inga egna meriter som skulle ha gjort dem värdiga Guds kärlek
och att han hade valt dem till att vara hans folk. De var få till sitt
antal, en grupp slavar, och politiskt och militärt svaga. Dessutom
var de kulturellt och religiöst blandade och utan mycket inflytande.
Grundorsaken till deras utvaldhet låg därför i mysteriet av Guds
kärlek och nåd.
Samtidigt behöver vi dock vara försiktiga när vi tänker på utvald-

het, eftersom det finns möjligheter till att missförstå vad detta
innebär teologiskt. Varför utvalde Gud Israel? Var det för att
återlösa dem medan alla andra var utvalda till att bli förkastade
och förlorade? Eller valdes de ut för att bli redskap som kunde ge
världen vad de hade erbjudits? Hur hjälper följande texter oss att
förstå svaren på dessa frågor?
2 Mos. 19:6
Jes. 56:7
Heb. 2:9
Som adventister ser vi gärna oss själva som dagens motsvarighet till
Israel, kallade av Gud, inte för att vara de enda återlösta, utan för att
förkunna budskapet om återlösning, i samband med de tre änglarnas
budskap för världen. Kort sagt tror vi att vi har något helt unikt att
säga. Det är i princip också det forntida Israels situation. Syftet med
valet av Israel var inte att göra den hebreiska nationen till någon
sorts exklusiv förening som behöll löftet om frälsning och återlös-
ning för sig själva. Nej, om vi tror att Kristus dog för hela mänsklig-
heten (Heb. 2:9) är återlösningen som Herren gav Israel också given
till hela världen. Israel skulle vara ett redskap som skulle förkunna
denna återlösning. Vårt samfund är kallat till att göra detsamma.
Vad kan du göra i din egen församling för att främja det verk vi har
kallats till att utföra? Varför är det viktigt för dig att medverka
aktivt i detta verk?
80
BAND SOM BINDER

”Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budor-
den, som han skrev på två stentavlor” (5 Mos. 4:13).
Vi har betonat att förbundet alltid är ett nådens förbund. Det är bara
ett resultat av Guds oförtjänta välvilja gentemot dem som träder in i
en frälsande relation med honom. Därför är nåden inget frikort som
tillåter oss att synda. Tvärtom: förbundet och lagen hör samman; de
är oskiljaktiga.
Se på den ovan citerade texten. Hur nära är förbundet och lagen

sammankopplade? På vilket sätt visar det hur grundläggande
lagen är för förbundet?
När du tänker på vad ett förbund är, är lagens centrala roll begriplig.
Om vi förstår förbundet som bland annat en relation så behöver det
sättas upp någon sorts regler och gränser dras. Hur länge skulle ett
äktenskap eller en vänskap eller affärsrelation hålla om det inte fanns
några gränser eller regler, antingen specifikt uttryckta eller implicit
underförstådda? Om en make bestämde sig för att skaffa sig en flick-
vän, eller en vän stjäl från sin väns plånbok, eller en affärspartner
inkluderade en ny person i en av företagets satsningar utan att råd-
göra med den andra skulle dessa handlingar gå mot regler, lagar och
principer. Hur långvariga blir dessa relationer under sådana laglösa
omständigheter? Det är därför det måste finnas gränser, dras linjer
och upprättas regler. Bara genom dem kan relationer bevaras.
Det finns parallella, nära sammankopplade uttryck till ordet
förbund (och de har nästan samma betydelse): lag (Ps. 78:10), bud
(Ps. 50:16), vad han befallt (Ps. 103:18), ord (5 Mos. 33:9). Uppenbarli-
gen är ”förbundsvillkoren” (Jer. 11:3, 6, 8) ord från Guds lag, före-
skrifter, vittnesbörd och befallningar.
Guds förbund med sitt folk Israel innehöll olika förutsättningar
som var viktiga för den speciella relation han sökte med sitt folk.
Är det annorlunda idag?
Tänk på någon du har en nära relation med. Föreställ dig vad som
skulle hända den relationen om ni inte tog hänsyn till några regler,
normer eller lagar, utan tänkte att ni hade full frihet att göra vad ni
ville. Om du säger att du älskar den personen och att bara kärleken
avgör hur du förhåller dig till honom/henne, behövs det då fortfa-
rande regler? Samtala.
81
TISDAGEN DEN 18 MAJ
LAGEN INOM FÖRBUNDET (5 MOS. 10:12, 13)

Vad är det första du tänker på när du tänker på lagen? Poliser, trafik-
regler, domare och fängelse? Eller tänker du på restriktioner, regler,
auktoritära föräldrar och straff? Eller kanske tänker du på ordning,
harmoni, stabilitet? Eller kanske t.o.m. … kärlek?
Det hebreiska ordet torah, ”lag” i våra Biblar, betyder ”undervis-
ning” eller ”vägledning”. Det kan syfta på alla Guds föreskrifter,
moraliska såväl som civila, sociala eller religiösa. Det antyder alla de
visa råd som Gud nådigt gett sitt folk för att de ska kunna uppleva ett
rikt liv både fysiskt och andligt. Inte undra på att psalmisten kallar
den människa lycklig som ”har sin lust i Herrens lag och läser den
dag och natt” (Ps. 1:2).
När vi läser lagen, Torah, Moseböckernas vägledning och undervis-
ning som blev en del av Israels förbund, imponeras vi av vidden av
dem. Lagen berör varje del av Israels liv, jordbruk, samhällsordning,
sociala relationer och tillbedjan.
Varför tror du att Gud gav Israel så mycket vägledning? (Se 5 Mos.
10:13.) På vilka sätt var dessa föreskrifter till deras bästa?
”Lagens” uppgift i förbundet var att ge riktlinjer för människans nya

liv som en partner i förbundet. Lagen vägledde förbundets medlemmar
till Guds vilja, som människan lär känna i den fullaste bemärkelsen
genom lydnad i tro för hans bud och andra uttryck för hans vilja.
Lagens roll i förbundsrelationens levande verklighet visade att
Israel inte kunde följa andra folks vägar. De kunde inte enbart leva
enligt naturens lag, människors behov, önskningar, eller ens sociala,
politiska och ekonomiska nödvändigheter. De kunde fortsätta som
Guds heliga nation, ett rike av präster och en speciell skatt bara
genom ovillkorlig lydnad för den Guds uppenbarade vilja som stiftat
förbundet, på alla livets områden.
Genom en profetisk gåva har adventisterna fått en rad omfat-

tande råd för varje fas av det kristna livet. Hur ska vi förhålla oss
till dessa råd? Upplever du att det är en gåva från Gud, eller något
som begränsar självständigt tänkande och handlingar? Vilka
risker finns det med att göra den gåvan till något legalistiskt, som
israeliterna gjorde med sina gåvor? (Se Rom. 9:32.)
82
ONSDAGEN DEN 19 MAJ
GUDS LAGS BESTÄNDIGHET

Vilken sanning om Gud och hans grundläggande natur lär vi oss av
att hans lag finns med i förbundsrelationen? Mal. 3:6; Jak. 1:17.
Guds lag är ett muntligt eller skriftligt uttryck för hans vilja (jfr Ps. 40:9).
Eftersom den är en avspegling av hans karaktär försäkrar dess när-
varo i förbundet oss om Guds beständighet och trohet. Fastän vi inte
alltid kan urskilja hur hans försyn verkar vet vi att han är trovärdig.
Hans universum står under oföränderliga moraliska och fysiska la-
gar. Det är detta faktum som ger oss sann frihet och trygghet.
”Övertygelsen att Gud är pålitlig och trovärdig ligger i sanningen
att han är en lagens Gud. Hans vilja och lag är ett. Gud säger att rätt
är rätt eftersom det beskriver de bästa möjliga relationerna. Därför
är Guds lag aldrig godtycklig eller påverkad av impulser eller nycker.
Den är det mest stabila som finns i universum” (Walter R. Beach:
Dimensions in Salvation, Washington, D.C.: Review and Herald Pu-
blishing Association, 1963, s. 143.
Om Guds lag inte kan rädda en människa från synd, varför gjorde
han den till en del av förbundet? (Se Amos 3:3.)
En relation förutsätter överenskommelse och harmoni. Eftersom

Gud inte bara är världens Skapare utan också dess moraliska Regent
är lagen väsentlig för lyckan hos de intelligenta skapade varelser som
ska leva i harmoni med honom. Hans lag, uttrycket för hans vilja, är
därför grundlagen för hans styre. Den är på ett naturligt sätt normen
eller förpliktelsen för förbundsarrangemanget och relationen. Dess
syfte är inte att frälsa utan att definiera våra skyldigheter inför Gud
(buden 1–4) och inför våra medmänniskor (buden 5–10). Med andra
ord lägger den fram det levnadssätt som Gud har utformat för sina
barn i förbundet för deras egen lycka och välbefinnande. Den var
tänkt att hindra Israel från att i stället ta till sig någon annan filosofi
som levnadssätt. Att leda den troende genom Guds förvandlande
nåd till harmoni med hans vilja och karaktär var och är syftet med
förbundsrelationen.
Kan du se laglöshetens förödande konsekvenser i världen runt

omkring dig? Kan du även i ditt eget liv se någon skada som brott
mot Guds lag har medfört? På vilka sätt bekräftar dessa verk-
ligheter godheten i Guds lag och att lagen är en viktig del av vår
relation med honom?
83
OM …
Läs följande verser. Vad är den gemensamma poängen i dem, och
vad lär det om förbundet?
1 Mos. 18:19
1 Mos. 26:4, 5
2 Mos. 19:5
3 Mos. 26:3
Gud erkänner öppet ”att Abraham lydde mig och rättade sig efter
vad jag befallt, mina bud och stadgar och lagar” (1 Mos. 26:5). Det
antyds att Gud förväntade sig en sådan livsstil av sin mänskliga för-
bundspartner. Det fulla uttalandet av det bibliska förbundet vid Sinai
gör det mycket tydligt att lydnaden som villkor är en av förbundets
grundläggande aspekter.
2 Mos 19:5 gör det klart: ”om ni lyssnar till mig …” Förbundets
villkorliga aspekt kan inte förnekas. Fastän det var av nåd, oförtjänt,
en gåva till dem, var förbundslöftena inte ovillkorliga. Människorna
kunde förkasta gåvan, förneka nåden och vända sig bort från löftena.
Likt frälsningen omintetgör förbundet aldrig den fria viljan. Herren
tvingar inte människor till en frälsande relation med honom. Han
tvingar inte heller in dem i ett förbund. Han erbjuder det fritt åt var
och en; alla är inbjudna att ta emot det. När någon gör det med-
för det förpliktelser, inte som ett medel för att förtjäna förbundets
välsignelse utan som en yttre manifestation av att man har tagit emot
den. Israel skulle lyda, inte för att förtjäna löftena utan för att löftena
skulle uppfyllas genom dem. Dess lydnad var ett uttryck för vad det
är att vara välsignad av Herren. Lydnad förtjänar inte välsignelserna
så att Gud är skyldig att ge dem utan lydnad skapar en miljö där
trons välsignelser kan manifesteras.
Ni ska ”i allt följa den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå.
Då får ni leva, det går er väl och ni får ett långt liv i det land ni tar i
besittning” (5 Mos. 5:33). Säger Herren här till Israel att om de ly-
der förtjänar de dessa välsignelser, att de tillhör dem? Eller säger
han att deras lydnad gör det möjligt för honom att välsigna dem på
ett särskilt sätt? Vad är skillnaden mellan de två tankarna?
84
FREDAGEN DEN 21 MAJ
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Kallar till evigt liv” och ”Det förnämsta budet”,
s. 561, 562, i Messias, och ”Lagen och förbunden”, s. 326–336, i
Det var mycket gott.
Hur hjälper Matt. 22:34–40 oss att bättre förstå 1) platsen och me-
ningen med Guds lag inom hans förbund och 2) tanken att förbund är
synonymt med relation?
”Det måste först finnas en hjärtats kärlek innan människan, i kraft
av och genom Kristus nåd, kan börja följa föreskrifterna i Guds lag (jfr
Rom. 8:3, 4). Lydnad utan kärlek är lika omöjlig som värdelös. Men
där kärlek finns rättar människan sitt liv automatiskt efter Guds vilja
som den uttrycks i hans bud” (The SDA Bible Commentary, vol. 5, s. 484).
”I föreskrifterna som finns i Guds heliga lag har Gud gett oss en
fullkomlig livsregel. Han har förklarat att ända till tidens slut ska den
lagen vara oförändrad, och den ska vara bindande för människorna
ända till sin minsta prick eller bokstav. Kristus kom för att göra lagen
upphöjd och härlig. Han visade att den är byggd på kärlek till Gud
och kärlek till medmänniskan. Hela människans plikt består i att hon
ska lyda det som lagen säger. I sitt eget liv har Jesus gett oss ett ex-
empel på lydnad mot Gud. I sin bergspredikan visade han hur lagens
krav går djupare än till de yttre handlingarna, och att de sträcker
sig ända in till våra innersta tankar och avsikter” (Ellen White:
Genom vatten och eld, s. 377).
SAMMANFATTNING
Guds lag var en väsentlig del av förbundet. Ändå var det ett sant
nådens förbund. Men nåden omintetgör aldrig behovet av lagen. Nej,
lagen är ett medel genom vilket nåden manifesteras och uttrycks hos
dem som har tagit emot nåden.
SAMTALSSTART
Vilken relation har du till Guds lag? Känns den jobbig/självklar/svår-
begriplig? Har veckans studium gett dig ett nytt perspektiv på lagen?
FÖRBÖN
Be för att du ska få en starkare och mer kärleksfull förbundsrelation
till Gud. Och om du vill – be en överlåtelsebön. Ge ditt liv och dig
själv till Gud på nytt eller för första gången.
SAMTALSFRÅGOR
85
SAMTALSFRÅGOR
1. Varför drar kärlekens tråd människor starkare till Gud än fruktans rep?
2. Varför är budet ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela
din själ och med hela ditt förstånd” (Matt. 22:37) det första och största av buden?
3. Simone Weil skrev en gång: ”Ordning är det främsta behovet av alla” (som cit. i
Russell Kirk: The Roots of American Order [Washington, D.C.: Regnery Gateway,
1992], s. 3). Hur förstår du hennes ord i samband med veckans studium, särskilt
i relationen till tanken om lagen?
86
86
87
Boom!
Med hjälp av en kikare såg 21-åriga ”Här finns den”, ropade en soldat.
Ángel ut över det karga landskapet av ”Den är begravd i mjuk sand.”
sand, kaktusar och buskar i Mexikos Soldaterna byggde en hög med torra
delstat Chihuahua. buskgrenar över granaten. En soldat
Boom! Ángel såg soldaterna som avfy- hällde diesel på grenarna och tände en
rade tungt artilleri. Även om soldaterna tändsticka medan Ángel och den andra
befann sig sju kilometer bort hördes ljudet soldaten flydde och tog skydd bakom en
högt. Ángel följde det böljande spåret av vit hög stenar ungefär en kilometer bort.
rök som visade granatens väg över öknen. Alldeles bakom dem sprang den tredje
”Gud”, bad han tyst, ”snälla, låt den soldaten och anslöt sig till dem.
explodera.” Sedan var det bara att vänta. Fem minu-
Ett ögonblick senare hördes det ter ... tio minuter ... femton minuter gick.
BOOM! Granaten exploderade i en boll Boom! Soldaterna kikade runt sten-
av eld och rök när den slog i marken och högen. Tjock vit rök fyllde himlen. När
förstörde allt inom ett kilometer runt röken skingrades tio minuter senare gick
omkring explosionsplatsen. soldaterna tillbaka till platsen för att
Ángel drog en lättnadens suck. Det släcka en liten brand som hade orsakats
gjorde också två soldater som stod bred- av explosionen. De log och skrattade.
vid honom. Deras uppgift var att se till Uppdraget hade varit framgångsrikt, och
att varje granat detonerade. Inga grana- snart skulle de vara på väg hem.
ter fick finnas kvar odetonerade inom Boom! Omedelbart kastade sig Ángel
skjutområdet när deras enhet med 60 sol- till marken. Han hade aldrig känt sig så
dater återvände till sin bas i Mexico City rädd i hela sitt liv.
i slutet av den 15 dagar långa övningen. Detta var oväntat. Granaten hade
Detta var övningens sista dag. Ángel exploderat en andra gång.
såg fram emot att återvända till Mexico Efter några minuter reste sig soldater-
City. Han skulle få tillstånd att besöka sin na upp. Ingen hade fått en enda skråma
mamma. Han visste att hans mamma hade trots att de hade stått bara sju meter från
bett för honom sedan hon hade blivit kris- granaten när den exploderade.
ten och adventist fem år tidigare. Nu bad Den dagen förändrade Ángels liv. Han
han själv när han såg granater avfyras. började lyssna när hans mamma talade
Boom! Mer vit rök spred sig över om Jesus. Två år efter explosionen gav
himlen. han sitt hjärta till Jesus och blev döpt.
”Snälla Gud, få den att explodera.” ”Vi räddades genom ett underverk”,
Ángel bad igen. Tystnad. säger Ángel. ”Granater brukar inte
Två timmar senare avslutades dagens explodera två gånger. Det var definitivt
övning. Ángel och hans två kamrater var Gud som skyddade oss, och jag blev
tvungna att leta efter den 15 kilo tunga övertygad om att Gud brydde sig om mig
granaten som inte hade exploderat. och hade en plan för mitt liv.”
88
9 Förbundstecknet
”Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som
en förbundsplikt för alla tider” (2 Mos. 31:16).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos. 2:2, 3; 2 Mos. 20:11; 16; Heb. 4:1–4; 2 Mos. 31:12–17; 5 Mos. 5:14.
INLEDNING
Sjundedags-sabbaten är som en vacker perenn som blommar varje
vecka för att föra oss tillbaka till grunden för allt vad vi är och vad
vi skulle kunna vara. Vi är så jäktade, springer hit och dit, spenderar
pengar, tjänar pengar. Men plötsligt slår sabbaten ut och fäster oss
åter vid våra rötter, början till allt som följer, eftersom allting som är
meningsfullt för oss finns bara därför att Gud från början skapade
det och oss.
Med obruten regelbundenhet och utan undantag svänger sabbaten
sig stilla över horisonten och in i varje vrå och springa i våra liv. Den
påminner oss om att varje vrå och springa tillhör vår Skapare, han
som placerade oss här, han som i begynnelsen skapade himlarna och
jorden. Det var en handling som påminner om hela den kristna trons
obestridliga grund och som sjundedags-sabbaten är ett obestridligt och
orubbligt tecken på.
Den här veckan ser vi på tecknet i samband med Sinaiförbundet.
VECKANS ÖVERSIKT
Var har sabbaten sin början? Vad finns det för belägg för att sabbaten
fanns före Sinai? Vad gör sabbaten till ett så lämpligt förbundstecken?
89
URSPRUNGET
Hur ofta hör vi inte talas om ”den judiska sabbaten”! Bibeln gör
det dock klart att sabbaten fanns långt före något judiskt folk. Dess
ursprung finns i själva skapelseveckan.
Se på 1 Mos. 2:2, 3. Var placeras klart och otvetydigt sabbatens

början?
Även om 1 Mos. 2:2, 3 inte identifierar den “sjunde dagen” som

sabbat (den identifikationen kommer först i 2 Mos. 16:26, 29) antyds
det i uttrycket ”han vilade på den sjunde dagen” (2 Mos. 2:2). Verbet
vilade (hebr. shavat) är relaterat till substantivet sabbat (hebr. shabbat).
”Ordet ’sabbat’ används inte [i 1 Mos. 2:2, 3] men är säkert vad för-
fattaren menade när han sade att Gud välsignade och helgade den
sjunde dagen som sabbat” (G. F. Waterman: The Zondervan Pictorial
Encyclopedia of the Bible, Grand Rapids, MI: Zondervan Publishing
House, 1975, vol. 5, s. 183). Uppenbart är att 1 Mos. 2:2, 3 lär att
sabbaten har ett gudomligt ursprung och att den instiftades som en
välsignelse för hela mänskligheten.
Läs Mark. 2:27. Jesus säger att sabbaten blev uttryckligen till för
”människan”, vilket antyder mänskligheten i sin helhet, i motsats till
enbart judar.
Varför vilade Gud själv på den sjunde dagen? Behövde han det?
Vilka andra syften kan hans vila ha haft?
Vissa kommentatorer har föreslagit att Gud behövde fysisk vila

efter skapelsen, men det sanna syftet med Guds vila var att ge ett
gudomligt exempel för människan. Människan ska också arbeta i
sex dagar och sedan vila på den sjunde, på sabbaten. Teologen Karl
Barth menade att Guds vila i slutet av skapelseveckan var en del av
”förbundets nåd” där människan inbjöds ”att vila med honom …
att delta i [Guds] vila” (Church Dogmatics, vol. 3, part 1, Edinburgh,
Scotland: T&T Clark Ltd., 1958, s. 98).
Dagen efter att mannen och kvinnan hade blivit skapade kallade
Gud dem i sin kärlek till en vilans gemenskap, till att upprätta en
nära samhörighet med honom, till vars avbild de skapats. Den
gemenskapen och samhörigheten skulle vara för evigt. Sedan män-
niskans fall har sabbaten erbjudit en höjdpunkt varje vecka under
människans liv med Frälsaren.
Om någon frågade dig hur sabbaten gagnat din relation med

Herren, vad skulle du svara?
90
SABBAT FÖRE SINAI

”Han svarade dem: ’Det är som Herren har sagt. I morgon är det sabbatsvila,
en sabbat helgad åt Herren. Baka nu vad ni vill baka och koka vad ni vill
koka; allt som blir över skall ni spara till i morgon’ ” (2 Mos. 16:23).
Ögna igenom 2 Mos. 16, berättelsen om mannat som Israel fick i

öknen före Sinai. Lägg märke till vad berättelsen avslöjar:
1. Bara en ordinarie portion manna kunde användas varje dag, men

på den sjätte dagen skulle de samla det dubbla.
2. Det gavs inget manna på sabbaten.
3. Den extra portion som behövdes för sabbaten bevarades oför-
störd från den sjätte dagen, medan samma manna inte höll någon
annan dag.
Vad uppenbarar denna berättelse om sabbaten innan lagen gavs

vid Sinai? (Se 2 Mos. 16:23–28.)
”Likställandet av sabbaten med den sjunde dagen, konstaterandet

att Herren gav sabbaten till israeliterna och berättelsen att folket på
Guds befallning vilade på den sjunde dagen pekar alla utan tvekan på
sabbatens ursprungliga instiftande [vid skapelsen]” (G. F. Waterman:
The Zondervan Pictorial Encyclopedia of the Bible, vol. 5, s. 184).
Det står mycket mer om sabbaten i 2 Mos. 16 än det vi upptäcker

vid första anblicken. Se vad det lär oss:
1. Vilken dag är sabbatens förberedelsedag?
2. Vilken veckodag är sabbaten?
3. Varifrån kom sabbaten?
4. Vilken sorts dag bör sabbaten vara?
5. Är sabbaten en fastedag?
6. Är sabbaten ett prov på lojalitet mot Gud?
Hur stämmer din förståelse av sabbaten idag överens med vad

2 Mos. 16 lär om sabbaten?
91
TISDAGEN DEN 25 MAJ
FÖRBUNDSTECKNET
”Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som
en förbundsplikt för alla tider. Den är ett evigt tecken som förenar mig och
israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde
dagen vilade han och hämtade andan” (2 Mos. 31:16, 17).
Fyra gånger står sabbaten omtalad i Bibeln som ett ”tecken”

(2 Mos. 31:13, 17; Hes. 20:12, 20). Ett ”tecken” är inte en ”symbol” i be-
märkelsen att den är någonting som förebildar, representerar eller på-
minner om någonting annat därför att båda har liknande egenskaper
(t.ex. står en knuten hand ofta som symbol för ”makt” eller ”styrka”).
I Bibeln var sabbaten ett ”tecken” därför att den fungerade som en ytt-
re markering av ett objekt eller ett tillstånd som var avsett att förmedla
ett specifikt budskap. Ingenting i tecknet i sig var specifikt kopplat till
förbundet. Sabbaten var ett förbundstecken ”som förenar mig och er,
genom alla släktled” (2 Mos. 31:13) bara därför att Gud sade så.
Varför använde Herren sabbaten som ett förbundstecken? Med

tanke på att en viktig aspekt av förbundet är att vi är frälsta en-
dast av nåd och inte gärningar, vad är det då som gör sabbaten till
en så lämplig symbol på den frälsande relationen med Gud?
(Se 1 Mos. 2:3; Heb. 4:1–4.)
Det som är fascinerande kring sabbaten som ett förbundstecken av

nåd är att judarna i århundraden sett den som ett tecken på mes-
siansk återlösning. I sabbaten såg de en försmak av frälsningen
genom Messias. Eftersom vi förstår att återlösningen endast är av
nåd, och eftersom vi förstår att förbundet är ett nådens förbund blir
kopplingen mellan sabbaten, återlösningen och förbundet tydlig (se
5 Mos. 5:13–15). Tvärtemot en vanlig uppfattning är alltså sabba-
ten ett tecken på Guds frälsande nåd, inte ett tecken på frälsning
genom gärningar.
Hur förstår du vad det innebär att ”vila” på sabbaten? Vad gör du
annorlunda på sabbaten som gör den till ett ”tecken”? Kan någon
som känner dig se på ditt liv och se att sabbaten verkligen är en
speciell vilodag för dig?
92
ONSDAGEN DEN 26 MAJ
TECKEN PÅ HELGELSE
”Tala till israeliterna och säg: ’Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är
ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att
det är jag, Herren, som helgar er ’ ” (2 Mos. 31:13).
2 Mos. 31:12–17 är en exceptionellt innehållsrik text om sabbaten,

och den åtföljs av Herrens direktiv för helgedomsbygget och upprät-
tandet av dess tjänst (2 Mos. 25:1–31:11).
Tanken om sabbaten som ett ”tecken”, ett synligt, evigt tecken mel-
lan Gud och hans folk, uttrycks här på detta sätt för första gången.
Texten i sig innehåller några fascinerande tankar som är värda att
studera. Två nya tankar förenas här:
1. Sabbaten som tecken på kunskap

2. Sabbaten som tecken på helgelse
Betrakta sabbaten som ett tecken på kunskap. I den hebreiska

förståelsen av kunskap ingår intellektuella, relationella och emotio-
nella aspekter. ”Kunskap/kännedom” innebar inte bara att veta/
känna till ett faktum, särskilt när en människa var involverad. Det
innebar också att ha en meningsfull relation till den man kände.
Att känna Herren innebar därmed att stå i rätt relation till honom,
att ”tjäna” honom (1 Krön. 28:9), ”frukta” honom (Jes. 11:2), ”tro”
honom (Jes. 43:10), ”lita på” och ”komma till” honom (Ps. 9:11),
och ”åkalla” honom (Jer. 10:25).
Läs var och en av texterna ovan. På vilka sätt hjälper de oss att
förstå vad det innebär att ”känna” Herren?
Sabbaten har dessutom en betydelse som ett tecken på helgelse. Den

markerar att Herren ”helgar” sitt folk (jfr 3 Mos. 20:8; 5 Mos. 7:6).
Helgelseprocessen är lika mycket en handling av Guds försonande
kärlek som hans återlösande verk. Rättfärdighet (rättfärdiggörelse)
och helgelse är båda Guds verk: ”Jag är Herren som helgar er” (3 Mos.
20:8). Därmed är sabbaten ett tecken som ger kunskap om Gud som
den som helgar. ”Sabbaten som gavs för världen som ett tecken på Gud
som Skaparen är också ett tecken på att han är den som helgar män-
niskan” (Ellen White: Testimonies for the Church, vol. 6, s. 350).
Fundera över sabbatsdagen och helgelseprocessen, det som

helgas. Hur kan Herren använda vår erfarenhet av sabbatshållande
till att helga oss?
93
TÄNK PÅ SABBATEN
”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig” (2 Mos. 20:8).
Sabbaten var ett tecken som människan skulle ”tänka på”. Uttrycket
att tänka på kan användas på olika sätt. Det kan också användas i
betydelsen komma ihåg, se tillbaka på det förgångna. I den betydel-
sen pekar sabbaten oss på skapelsen, som nådde sin höjdpunkt i att
sabbaten instiftades som en vilodag varje vecka och för en speciell
gemenskap med Gud.
Uppmaningen att tänka på har också konsekvenser för nuet. Vi ska
inte bara tänka på sabbaten i betydelsen ”komma ihåg” (2 Mos. 20:8)
utan också ”hålla” den helig (se 5 Mos. 5:12). Sabbaten har alltså vik-
tiga konsekvenser för oss i nuet.
Slutligen pekar det också framåt att vi tänker på sabbaten. Den
som tänker på sabbatshållandet har ett löfte om en rik och menings-
full framtid med sabbatens Herre. Han/hon förblir i förbundsrela-
tionen eftersom han/hon förblir i Herren. Återigen, när vi förstår för-
bundet som en relation mellan Gud och mänskligheten blir sabbatens
roll som stärkande för den relationen särskilt framträdande.
I och med att Guds folk tänker på skapelsen och dess Skapare
tänker de faktiskt också på Guds nådefulla frälsningsgärningar (se
5 Mos. 5:15 där sabbaten i detta sammanhang ses som en symbol för
uttåget ur Egypten, en symbol för den slutgiltiga frälsningen i Gud).
Skapelsen och återskapelsen hör samman. Den förra gör den senare
möjlig. Sabbaten är ett tecken som förkunnar att Gud är världens och
vår frälsnings Skapare.
”Genom att helighålla sabbaten ska vi visa att vi är hans folk.

Hans Ord förkunnar sabbaten som ett tecken som särskiljer
det folk som håller buden … De som håller Guds lag blir ett med
honom i den stora striden som började i himlen mellan Satan och
Gud” (Ellen White: Selected Messages, bok 2, s. 160).
Se på detta citat från Ellen White. Vad finns det i sabbaten, kan-
ske mer än i något av de övriga buden, som gör den till något som
särskiljer oss som ”det folk som håller buden”?
94
FREDAGEN DEN 28 MAJ
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: s. 968-970 i The SDA Bible Commentary, vol. 7; ”The
Observance of the Sabbath”, s. 349–351 i Testimonies for the Church,
vol. 6; ”Från Röda havet till Sinai”, s. 258–264 i Det var mycket gott.
På ett begripligt och grundläggande sätt definierar sabbaten relationen

mellan Gud och människa och de mellanmänskliga relationerna. I mit-
ten av dekalogen finns sabbatsbudet. Det identifierar sabbatens Herre
på ett speciellt sätt och antyder hans auktoritet och ägarskap. Lägg
märke till dessa två aspekter: 1) Gudomens identitet: Jahve (Herren),
som är Skaparen (2 Mos. 20:11; 31:17) och som har en unik ställning;
2) omfattningen av hans ägarskap och auktoritet, ”himlen och jorden
och havet och allt vad de rymmer” (2 Mos. 20:11; jfr 31:17). I dessa två
aspekter har sabbaten de egenskaper som är typiska för sigill för inter-
nationella forntida överenskommelser i Mellanöstern. Det är typiskt
att de finns i centrum av dessa dokument, och de innehåller också 1)
gudomens identitet (vanligtvis en hednisk gud) och 2) omfattningen av
ägarskap och auktoritet (vanligtvis ett begränsat geografiskt område).
”Helgelsen genom Anden markerar skillnaden mellan dem som har

Guds sigill och dem som håller en falsk vilodag.
När prövningen kommer visas det klart vad odjurets märke är. Det
är söndagshållandet …
Gud har bestämt den sjunde dagen som sin sabbat [2 Mos. 31:13,
17, 16 citerat].
Så dras en skillnad mellan de lojala och de illojala. De som vill ha
Guds sigill på sin panna måste hålla det fjärde budets sabbat” (Ellen
G. White, The SDA Bible Commentary, vol. 7, s. 980, 981).
SAMMANFATTNING
Sabbaten är ett förbundstecken som sträcker sig framåt till den tid då
frälsningsplanen är fullbordad. Den pekar tillbaka på skapelsen och
som ett tecken på nådens förbund pekar den på den slutliga återska-
pelsen när Gud gör allting nytt.
SAMTALSSTART
Om du firar sabbat, dela med dig av din viktigaste sabbatsaktivitet/
rutin. Varför är den extra viktig för dig? Om du inte kommer på
något, berätta om ett speciellt minne från en sabbat.
FÖRBÖN
Be för att du ska få uppleva sabbatens välsignelser, och att sabbaten
ska bli ett tillfälle för dig att lära känna Gud mer och uppleva hans
närvaro på ett särskilt sätt.
SAMTALSFRÅGOR
95
SAMTALSFRÅGOR
1. Läs 3 Mos. 19:30. Lägg märke till hur versen kopplar samman helgedomen och
sabbaten. Med tanke på vad vi hittills lärt oss om det sabbaten är ett tecken
på, varför är den kopplingen så begriplig?
2. Fråga dig själv: har sabbatsfirandet stärkt min vandring med Herren? Om inte,
vad kan du ändra på?
96
96
97
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 5 JUNI 2021
Be för en man
När Esther var 12 år började hon be en Nästa sabbat berättade Esther för Luis
speciell bön varje kväll i sitt sovrum i att hon ville lära sig mer om Bibeln. På
Villahermosa i Mexiko. söndagseftermiddagen kom Luis syster
”Snälla Gud, hitta en snäll och bra och hennes man till Esthers hem för att
make åt mig.” studera Bibeln med henne.
Esthers pappa drack mycket och grälade De höll på med ett bibelstudium
hela tiden med hennes mamma. Han hotade när Esthers pappa kom hem. Han var
ofta Esther och hennes mamma med en kraftigt berusad. När han såg adventist-
kökskniv, och ibland kastade han den mot paret i vardagsrummet gick han raka
dem. Lyckligtvis missade han alltid, men vägen till köket. Det kom mycket oljud
dessa anfall var förstås ändå skrämmande. från köket, och sedan ropade Esthers
Esther visste att hon inte ville leva pappa på henne. I köket höjde han köks-
ett sådant liv när hon blev vuxen. Hon kniven hotfullt.
visste faktiskt inte hur man bad, men hon ”Lämna mitt hus med dina vänner”,
trodde att Gud kunde hjälpa henne. Hon morrade han. ”Om du inte går dödar
talade med honom som hon skulle tala jag dig.”
med en vän. Och hon hoppades att han Esthers ögon vidgades. Rösten lät inte
som var så stor och mäktig inte skulle ta som hennes pappas. Hans ansikte bar ett
illa upp för att hon gjorde så. uttryck som hon aldrig hade sett förut.
”Snälla Gud, ge mig en bra make, en Han såg ut som en annan person.
lycklig familj och ett barn”, bad hon. Esther bad sina vänner att gå. Det var
Efter några år tog Esther sin examen vid för deras trygghet. Sedan gick hon till sitt
universitetet och träffade Luis. De bör- rum och grät.
jade dejta, och Luis bjöd in henne till ett ”Snälla Gud, du måste hjälpa mig”,
speciellt sabbatsprogram i Adventkyrkan. bad hon. ”Jag vill inte leva så här. Vad
Hon gillade genast kyrkan. Män- vill du att jag ska göra?”
niskorna var vänliga och hon kände en Hon kände att Gud svarade omedel-
frid som hon tidigare aldrig hade upplevt. bart. I samma ögonblick bestämde hon
Hon lyssnade medan pastorn talade. sig för att ge sitt hjärta till Jesus och
Plötsligt hörde hon en annan röst tala bli döpt.
till henne. Idag, åtta år senare, är Esther för-
”Du hör hemma här”, sa rösten. samlingssekreterare och ungdoms-
Esther vände sig mot Luis. ”Sa du ledare i Amatitans adventistförsamling i
något?” frågade hon. Villahermosa. Hon och Luis gifte sig och
”Nej, jag sitter här tyst och lyssnar på de väntar sitt första barn. ”Jag bad om
predikan”, sa han. att få en god make, en lycklig familj och
Esther undrade om hon höll på att bli ett barn”, säger hon. ”Gud har besvarat
galen. Om det inte var Luis, vem hade då mina böner.”
talat till henne?
98
10 Det nya förbundet
INFÖR SABBATEN DEN 5 JUNI 2021
”Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med
Israel och med Juda” (Jer. 31:31).
VECKANS HUVUDTEXTER
Jer. 31:31–34; Matt. 5:17–28; Hos. 2:18–20; Jes. 56:6, 7; Heb. 8:7, 8;
10:4; Matt. 27:51.
INLEDNING
En teckning i en tidskrift för många år sedan visade en tjänsteman som
stod framför andra tjänstemän på ett kontor. Han höll i sin hand en låda
rengöringsmedel som han visade för de övriga männen och kvinnorna.
Stolt pekade han på ordet Ny som stod med stora röda bokstäver på lå-
dan, naturligtvis med en antydan om att produkten var ny. Sedan sade
tjänstemannen: ”Det är ordet ’ny’ på lådan som är det nya.” Det bara
ordet ny på lådan som hade förändrats! Allt annat var detsamma.
I ett avseende skulle man kunna säga att det nya förbundet är lika-
dant. Grunden till förbundet, dess grundläggande hopp för oss, dess
villkor, är desamma som i det gamla förbundet. Det har alltid varit ett
förbund som bygger på Guds nåd, ett förbund grundat på en kärlek
som överträffar mänskliga svagheter och brister.
VECKANS ÖVERSIKT
Vilka paralleller finns det mellan det gamla och nya förbundet? Vilken
roll spelar lagen i förbundet? Med vilka ingicks förbunden? Vad menar
Hebreerbrevet med ”ett bättre förbund” (Heb. 8:6)? Vilken relation
finns det mellan förbundet och den himmelska helgedomen?
Studiematerial för den 30 maj – 5 juni 2021
99
DET SKALL KOMMA EN TID …

Läs Jer. 31:31–34 och svara på följande frågor:
1. Vem initierar förbundet?
2. Vems lag är omtalad här? Vilken lag är det?
3. Vilka verser betonar vilken relation Gud vill ha med sitt folk?
4. Vilken Guds handling för hans folk utgör grunden för den för-
bundsrelationen?
Det står klart: Det nya förbundet skiljer sig inte mycket från det gamla
som stiftades med Israel vid Sinaiberget. Problemet med Sinaiför-
bundet var inte att det var gammalt eller föråldrat. Problemet var att
det var brutet (Jer. 31:32).
Svaren på frågorna ovan, som alla finns i de fyra verserna, visar
att många av de ”gamla förbundets” aspekter finns i det nya. Det
”nya förbundet” är i ett avseende ett ”förnyat förbund”. Det är ett
fullföljande eller en uppfyllelse av det första.
Koncentrera dig på den sista delen av Jer. 31:34. Även om Herren

säger att han ska skriva sin lag i våra hjärtan och lägga den inom
oss betonar han att han ska förlåta vår skuld och synd som bryter
mot lagen som är skriven i våra hjärtan. Ser du någon motsägelse
eller spänning mellan dessa tankar? Om inte, varför inte? Vad be-
tyder det som Rom. 2:15 säger att lagen är skriven i våra hjärtan?
(Matt. 5:17–28.)
De här texterna visar att de tio budorden, inklusive sabbaten, är en

del av det nya förbundet. Hela lagen skrivs i våra hjärtan. Ingenting i
de här verserna antyder något annat.
100
HJÄRTKIRURGI
Vid den tid då sydriket Juda gick mot sitt slut och folket fördes till den
babyloniska fångenskapen meddelade Gud genom sin profet Jeremia
begreppet ”det nya förbundet” för första gången i Bibeln. Men när de
tio stammarnas nordrike Israel skulle gå under (ungefär 150 år före
Jeremias tid) nämndes tanken om ett annat förbund, den gången av
Hosea (Hos. 2:18–20).
Läs Hos. 2:18–20. Lägg märke till parallellen mellan vad Herren
säger till sitt folk där och vad han sagt i Jer. 31:31–34. Vilka van-
liga bilder används och vad säger det åter om förbundets grundläg-
gande mening och natur?
Vid olika tillfällen i historien då Guds planer för hans förbundsfolk

hindrades av deras uppror och otro sände han profeter till att för-
kunna att förbundshistorien med hans trogna inte nått sitt slut. Hur
otrogna folket än varit, hur mycket avfall, uppror och olydnad det än
varit bland dem, förkunnar Herren fortfarande sin villighet att ingå i
en förbundsrelation med alla som vill ånga sig, lyda och göra anspråk
på hans löften.
Läs följande texter. Fastän de inte specifikt nämner det nya förbun-
det, vilka delar finns där som återspeglar principerna bakom det
förbundet?
Hes. 11:19
Hes. 18:31
Hes. 36:26
Herren ”skall ge dem förmågan att lära känna mig och förstå att jag
är Herren” (Jer. 24:7). Han ”skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på
dem och ge dem ett hjärta av kött” (Hes. 11:19). Han ska ge dem ”ett
nytt hjärta” och ”en ny ande” (Hes. 36:26). Han säger också: ”Med
min egen ande skall jag fylla er” (Hes. 36:27). Detta Guds verk är
grunden för det nya förbundet.
Om någon kom till dig och sade: ”Jag vill ha ett nytt hjärta. Jag
vill ha lagen skriven i mitt hjärta. Jag vill ha ett hjärta som känner
Herren, men jag vet inte hur jag kan få det”, vad skulle du säga
till den personen?
101
TISDAGEN DEN 1 JUNI
DET GAMLA OCH DET NYA FÖRBUNDET

”Främlingar som sluter sig till Herren och vill göra tjänst hos honom, älska
Herrens namn och vara hans tjänare, ja, alla som iakttar sabbaten och inte
vanhelgar den och håller fast vid mitt förbund får komma till mitt heliga berg
och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot
på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk” (Jes. 56:6, 7).
Jeremia säger att det nya förbundet ska göras med ”Israel” (Jer. 31:33).
Betyder det då att bara Abrahams bokstavliga avkomma, infödda
judar, får del av förbundslöftena?
Nej! Så var det faktiskt inte ens på Gamla testamentets tid. Att
den hebreiska nationen i sin helhet hade fått förbundslöftena var
helt rätt, naturligtvis. Men det innebar inte att alla andra uteslöts.
Tvärtom: alla, judar som främlingar, inbjöds att ta del av löftena,
men de måste gå med på att träda in i förbundet. Det är verkligen
inte annorlunda idag.
Läs texterna från Jesaja ovan. Vilka villkor finns där för dem som vill
tjäna Herren? Finns det verkligen någon skillnad mellan vad Gud
ville få av dem och vad han vill få av oss idag? Förklara ditt svar.
Fastän det nya förbundet beskrivs som ”bättre” (se onsdagens stu-
dium) finns där verkligen ingen skillnad i de grundläggande aspekter
som både det gamla och nya förbundet består av. Det är samma Gud
som erbjuder frälsning på samma sätt, av nåd (2 Mos. 34:6; Rom.
3:24). Det är samma Gud som söker ett folk som genom tro vill göra
anspråk på hans löften om förlåtelse (Jer. 31:34; Heb. 8:12). Det är
samma Gud som vill skriva lagen i deras hjärtan som följer honom i
en trons relation (Jer. 31:33; Heb. 8:10), judar eller hedningar.
I Nya testamentet tog de judar, som besvarade nådens utvaldhet,
emot Jesus Kristus och hans evangelium. För en tid blev de försam-
lingens hjärta, ”en rest som Gud har utvalt av nåd” (Rom. 11:5), i
kontrast mot dem som ”blivit förstockade” (Rom. 11:7). Samtidigt
tog hedningar, som tidigare inte trodde, emot evangeliet och för-
enades med Guds sanna folk, oavsett vilket folk eller vilken ras de
tillhörde (Rom. 11:13–24). Hedningar som ”på den tiden var utan
Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och
deras löfte” (Ef. 2:12) kom nu nära genom Kristus blod. Kristus är
medlaren i det ”nya förbundet” (Heb. 9:15) för alla troende, oavsett
nationalitet eller ras.

102
ONSDAGEN DEN 2 JUNI
”ETT BÄTTRE FÖRBUND” (HEB. 8:6)

Igår såg vi att det gamla och det nya förbundets grundläggande
aspekter var desamma. Grunden är frälsning genom tro på Gud som
förlåter våra synder, inte på grund av någonting värdefullt i oss utan
på grund av hans nåd. Som följd av förlåtelsen träder vi in i en rela-
tion med honom där vi överlåter oss själva åt honom i tro och lydnad.
Ändå kallar Hebreerbrevet det nya förbundet för ”ett bättre för-
bund”. Hur ska vi förstå vad det innebär? På vilket sätt är det bättre
än det förra?
Vad var det gamla förbundets ”brist”? (Heb. 8:7, 8)
Problemet med det gamla förbundet var inte förbundet i sig utan
hur folket misslyckades att ta till sig det i tro (Heb. 4:2). Det nyas
överlägsenhet jämfört med det gamla var att Jesus, i stället för att
bara uppenbaras genom djuroffer (som i det gamla förbundet) nu
uppenbarar sig i verkligheten med sin död och översteprästerliga
tjänst. Med andra ord är den frälsning som erbjöds i det gamla
förbundet densamma som i det nya. Men i det nya avslöjas en mer
komplett uppenbarelse av förbundets Gud och den kärlek han har till
den fallna mänskligheten. Den är bättre genom att allt som lärdes ut
genom symboler och förebilder i Gamla testamentet hade funnit sin
uppfyllelse i Jesus, vars syndfria liv, död och översteprästerliga tjänst
symboliserades av den jordiska helgedomstjänsten (Heb. 9:8–14).
Men i stället för symboler, förebilder och exempel har vi nu Jesus
själv, inte bara som det slaktade Lammet som utgöt sitt blod för våra
synder (Heb. 9:12) utan som vår överstepräst i himlen som gör tjänst
för oss (Heb. 7:25). Frälsningen han erbjuder är densamma. Men i
det nya förbundet uppenbaras en mer fullständig uppenbarelse av
honom. Det gör att det nya förbundet är överlägset det gamla.
Läs Heb. 8:5 och 10:1. Vilket ord använder författaren för att
beskriva det gamla förbundets helgedomstjänst? Hur hjälper det
ordet oss att förstå det nya förbundets överlägsenhet?
Tänk på detta: Varför skulle kännedom om Kristus liv, död och

översteprästerliga tjänst för oss ge oss en bättre förståelse
av Gud än vad man kunde få enbart från den jordiska helge-
domstjänstens ritualer och djuroffer?
103
TORSDAGEN DEN 3 JUNI
DET NYA FÖRBUNDETS PRÄST

Hebreerbrevet betonar starkt Jesus som vår överstepräst i den him-
melska helgedomen. Där finns faktiskt Nya testamentets tydligaste
utläggning om det nya förbundet med dess betoning på Kristus som
överstepräst. Detta är inget sammanträffande. Kristus himmelska
prästtjänst är nära sammanbunden med det nya förbundets löften.
Gamla testamentets helgedomstjänst var medlet som undervisade
om det gamla förbundets sanningar. Det kretsade kring offer och
medling. Djur slaktades och deras blod förmedlades av präster. Alla
dessa ritualer var naturligtvis symboler på frälsning enbart i Jesus.
I dem själva fanns ingen frälsning.
Läs Heb. 10:4. Varför fanns det ingen frälsning i dessa djurs död?
Varför är inte ett djurs död tillräcklig för att ge frälsning?
Alla dessa offer och den prästerliga förmedling som följde dem mötte
sin uppfyllelse i Kristus. Jesus blev det offer som det nya förbundet
är grundat på. Hans blod bekräftade det nya förbundet och gjorde
Sinaiförbundet och dess offer ”gamla” och föråldrade. Det sanna
offret har getts ”en gång för alla” (Heb. 9:26). När Kristus en gång
dog fanns det inte mer något behov av att slakta djur. Den jordiska
helgedomen hade fullföljt sin funktion.
Läs Matt. 27:51, som talar om hur förhänget i den jordiska helge-
domen brast när Jesus dog. Hur hjälper det oss att förstå varför
den jordiska helgedomen hade blivit ersatt?
Till dessa djuroffer var prästtjänsten naturligtvis bunden, de leviter

som offrade och medlade i den jordiska helgedomen för folket. När
offren upphörde fanns det inte längre något behov av deras tjänst.
Allting hade uppfyllts i Jesus som nu tjänstgör genom sitt eget blod i
helgedomen i himlen (se Heb. 8:1–5). Hebreerbrevet betonar Kristus
som överstepräst i himlen dit han trädde in genom att utgjuta sitt
eget blod (Heb. 9:12) och nu är vår medlare. Detta är grunden för det
hopp och de löften vi har i det nya förbundet.
Hur känns det för dig när du förstår att Jesus redan nu tjänstgör
genom sitt eget blod i himlen för oss? Hur mycket tillit och trygg-
het ger det dig när det gäller frälsning?
104
FREDAGEN DEN 4 JUNI
STUDIEHJÄLP
”När Jesus tog del av brödet och vinet tillsammans med sina efterföl-
jare förband han sig till att bli deras Återlösare. Han överlämnade det
nya förbundet till dem. Det förbundet innebär att alla som tar emot
honom blir Guds barn och arvingar tillsammans med Kristus. Genom
det här förbundet skulle de få varje välsignelse som himlen kunde ut-
gjuta över dem i det här livet och i livet som kommer. Det här förbun-
dets löften skulle stadfästas med Jesus blod. När nattvarden delades ut
skulle det påminna efterföljarna om det oändligt stora offer som hade
gjorts för var och en av dem personligen som en del av hela den stora,
avfälliga mänskligheten” (Ellen White: Messias, s. 614).
”Den mest slående egenskapen i detta fredsförbund är den
överväldigande rikedomen av den förlåtande nåd som uttrycks för
syndaren om han ångrar sig och vänder om från sin synd. Den heliga
Anden beskriver evangeliet som frälsning genom vår Guds milda nåd.
’Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, säger Herren till den ång-
rande, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg’ (Heb. 8:12).
Vänder Gud sig bort från rättvisa när han visar syndaren nåd? Nej,
Gud kan inte vanära sin lag genom att låta den överträdas ostraffat.
I det nya förbundet är fullkomlig lydnad livets villkor. Om syndaren
ångrar sig och bekänner sin synd får han förlåtelse. Genom Kristus
offer för hans skull är förlåtelsen garanterad för honom. Kristus har
mött lagens krav för varje ångrande, troende syndare” (Ellen White:
God’s Amazing Grace, s. 138).
SAMMANFATTNING
Det nya förbundet är en större, mer komplett och bättre uppenbarelse
av återlösningsplanen. Vi får del av det genom tro, en tro som visar
sig i lydnad för lagen som är skriven i våra hjärtan.
SAMTALSSTART
Vilka olika slags avtal eller skrivna överenskommelser har du ingått
hittills i livet? Vilka syften hade de? Behövde de förnyas?
FÖRBÖN
Låt oss be tillsammans att vår förståelse för Guds frälsningsförbund
med oss hela tiden ska fördjupas och förstärkas.
SAMTALSFRÅGOR
105
SAMTALSFRÅGOR
1. Vilka fördelar upplever du av att ha lagen skriven i hjärtat i motsats till bara
yttre stentavlor? Vilket är t.ex. lättare att glömma, lagen på tavlorna eller lagen
skriven i hjärtat?
2. Ända sedan människans syndafall har frälsningen bara funnits genom Jesus,
även om uppenbarelsen av denna sanning har varierat genom tiderna. Fungerar
förbunden på samma sätt?
3. S
e på det andra citatet av Ellen White i dagens studium. Vad menar hon med
”fullkomlig lydnad” som villkor för en förbundsrelation? Vem är den enda som
har klarat av ”fullkomlig lydnad”? På vilket sätt svarar den lydnaden på lagens
krav för oss?
106
106
107
Inte som jag hade tänkt mig

Efter att Fabiola hade blivit döpt i Villa- med honom. Till Fabiolas förvåning gick
hermosa i Mexiko bad hon för att hennes hennes pappa med på att studera Bibeln
pappa också skulle ge sitt hjärta till Jesus. tillsammans med hennes vän Rita.
Många gånger verkade dock hans fall vara Eftersom Fabiolas pappa snabbt
hopplöst. Han var ofta berusad. Han hå- blev sämre studerade Rita med honom
nade och förolämpade sin fru. Och hans oftare än hon brukade göra med andra
ansikte var ständigt förvridet av ilska. människor. De studerade en gång varje
Fabiola försökte tala med sin pappa dag i en vecka. Efter den sjunde gången
om Jesus, men han gick då vanligtvis frågade Rita Fabiolas pappa om han ville
därifrån. Men hon tröttnade inte på att ge sitt hjärta till Jesus.
be för honom. ”Vill du bli döpt om du orkar?” frågade
Efter 18 år blev Fabiolas böner besva- hon. Fabiolas pappa svarade att han gärna
rade. Men svaret skedde inte på det sätt ville bli döpt. Roger Pech, som är kaplan
som hon hade föreställt sig. vid Southeast Adventist Hospital, döpte
När Fabiolas pappa var 75 år fick han honom i en barnpool av plast ute i famil-
veta att han hade levercancer. Cancern jens trädgård klockan 13:30 en onsdag.
hade spridit sig för mycket för att den Den kvällen ville inte Fabiolas pappa gå
skulle kunna behandlas och botas. När och lägga sig i sovrummet. Han ville stan-
Fabiola förstod att hennes pappa snart na hos sin familj i vardagsrummet. Strax
skulle dö började hon be ännu intensi- efter midnatt tog han sitt sista andetag.
vare för hans frälsning. Pappans ansikte som så ofta var
”Herre, ge mig de rätta orden så att förvridet av ilska medan han levde, såg
jag kan berätta för pappa om dig”, bad ovanligt fridfullt ut i kistan. De sörjande
hon varje morgon och kväll. ”Och ge mig undrade om han hade gått i kyrkan utan
mod att göra det”, bad hon. deras vetskap. Fabiola berättade att han
Hon stod bredvid sin pappas säng och hade gett sitt hjärta till Jesus några tim-
tog hans hand. Hon kände sig nervös. mar innan han dog.
Detta betydde så mycket för henne. Fabiola är övertygad om att Gud
”Jag älskar dig så mycket”, sa hon. utförde ett underverk. Efter 18 år ändra-
”Låt mig be med dig.” Till hennes förvå- des hennes pappas inställning under en
ning lät pappan henne be med honom. period av bara två månader, från den tid
Efter den dagen bad Fabiola och då han fick sin diagnos och till dagen då
hennes pappa tillsammans varje morgon han dog.
och kväll. När de hade bett läste Fabiola ”Pappa lyssnade på den heliga Andens
Bibeln för honom och sjöng psalmer. vädjan och gav sitt hjärta till Jesus. Det
Hennes pappa lyssnade tyst. som är omöjligt för människan är möjligt
Cancern spred sig snabbt, och pappan för Gud”, sa Fabiola. ”Jag är tacksam,
blev allt svagare. En av Fabiolas adven- även om det inte skedde på det sätt som
tistvänner erbjöd sig att studera Bibeln jag hade förväntat mig.”

108
11 Det nya
förbundets helgedom
”Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få
det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna
under det förra förbundet” (Heb. 9:15).
VECKANS HUVUDTEXTER
2 Mos. 25:8; Jes. 53:4–12; Heb. 10:4; Heb. 9:14; Heb. 8:1–6; 1 Tim. 2:5, 6.
INLEDING
En månlös kväll med bläcksvart himmel dolde Frank i sin skugga
när han promenerade hem på stadens gator. Efter en stund hörde han
fotsteg bakom sig. Någon följde honom i mörkret. Personen kom ifatt i
honom och sade: ”Frank, boktryckaren?”
”Ja, det är jag. Hur visste du det?”
”Nja”, svarade främlingen, ”jag känner dig inte. Men jag känner
din bror väl, och redan i mörkret påminde din stil, ditt sätt att gå, din
gestalt mig så mycket om honom att jag bara antog att du var hans
bror, eftersom han har berättat för mig att han har en bror.”
Berättelsen uppenbarar en kraftfull sanning beträffande den
israelitiska helgedomstjänsten. Bibeln säger att den var en skuggbild
av den verkliga. Ändå fanns det tillräckligt i skuggorna och bilderna
för att de klart skulle antyda och uppenbara de sanningar de skulle
symbolisera: Kristus död och översteprästerliga tjänst i den himmel-
ska helgedomen.
VECKANS ÖVERSIKT
Varför ville Gud att israeliterna skulle bygga en helgedom? Vad lär
helgedomen oss om Kristus som vår ställföreträdare? Vad gör Jesus i
himlen som vår representant?
Studiematerial för den 6–12 juni 2021
109
SÖNDAGEN DEN 6 JUNI
RELATIONER
”Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. Jag
skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk”
(3 Mos. 26:11, 12).
En sak bör vara klar vid det här laget: såväl i det gamla som i det nya
förbundet söker Herren en nära, kärleksfull relation med sitt folk. I
själva verket försöker förbunden bidra till utformningen av (i brist på
bättre ord) ”regler” för den relationen.
Relationen är viktig för förbundet, oavsett tid och sammanhang.
Men för att relationen ska finnas behövs det samverkan, kommuni-
kation och kontakt, särskilt för syndiga, fallna, tvivlande människor.
Herren, som självklart vet detta, tog initiativet att försäkra sig om att
han skulle visa sig själv för oss på sådana sätt att vi inom den fallna
mänsklighetens ram kunde relatera till honom på ett meningsfullt sätt.
Läs 2 Mos. 25:8 där Herren befaller Israel att bygga en helgedom.
Vilka orsaker ger Herren dem för varför han ville att de ska göra det?
Svaret på denna fråga för med sig naturligtvis en annan fråga: varför?
Varför vill Herren bo bland sitt folk?
Sanningen kan kanske finnas i dagens två verser ovan. Notera
att Herren vill slå upp sin boning bland dem och att han sedan
säger att han inte ska ”avsky” dem. Senare säger han att han ska
”vandra” bland dem och vara deras Gud, och de ska vara hans folk
(3 Mos. 26:11, 12). Se på de olika aspekterna i dessa texter. Återi-
gen kommer relationen fram mycket tydligt.
Ta några minuter för detaljerna i 3 Mos. 26:11, 12 och 2 Mos. 25:8.

Skriv ner hur de olika aspekterna passar in i Herrens ord att han
söker en relation med sitt folk.
Koncentrera dig särskilt på att han ska ”aldrig känna avsky för er”.
Vad finns det i själva helgedomen som möjliggör att den fallna,
syndfulla mänskligheten kan bli accepterad av Herren, och varför
är det så viktigt för processen i utformningen av ett förbund?
110
MÅNDAGEN DEN 7 JUNI
SYND, OFFER OCH ACCEPTANS (HEB. 9:22)

Gud hade bestämt att på Gamla testamentets tid var djuroffer det
sätt som syndaren skulle frigöra sig från synd och skuld. Israeliternas
offer står detaljerat omtalade i 3 Mos. 1–7. Noggrann uppmärksam-
het fästes vid hur blodet användes och utgöts vid olika sorters offer.
Blodets roll i offerritualerna är faktiskt ett av de förenande dragen i
de israelitiska offren.
Den som hade syndat och så brutit förbundsrelationen och lagen
som reglerade den kunde återupprättas till full gemenskap med Gud
och människor genom ett ställföreträdande djuroffer. Offren med
sina riter var av Gud bestämda medel för rening från synd och skuld.
De var upprättade för rening av syndaren, för att enskilda synder
och skuld skulle överföras till helgedomen genom att stänka blod. De
skulle också återupprätta den ångrande syndarens fulla förbundsge-
menskap med den personlige Gud som är den frälsande Herren.
Hur hjälper dessa tankar oss att förstå frågorna i slutet av gårda-
gens studium?
Vilken profetisk betydelse fanns det i djuroffren? (Jes. 53:4–12;

Heb. 10:4)
Gamla testamentets djuroffer var gudomligt påbjudna medel för att

befria syndaren från synd och skuld. De förvandlade syndarens ställ-
ning från att vara skyldig och förtjäna döden till att bli förlåten och
återupprättad i förbundsrelationen mellan Gud och människa. Men
i ett avseende var djuroffren profetiska till sin natur. Inget djur var ju
en tillräcklig ställföreträdare för att försona mänsklighetens synd och
skuld. Hebreerbrevets författare konstaterar det på sitt eget sätt: ”…
ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder” (Heb. 10:4).
Alltså skulle ett djuroffer peka framåt till ankomsten av en gudomlig-
mänsklig Guds tjänare som skulle dö en ställföreträdande död för
världens synder. Det är genom denna process som syndaren får
förlåtelse och blir accepterad av Herren, och grunden för en förbunds-
relation är upprättad.
Sätt dig själv i någons situation som levde på Gamla testamentets

tid, när man offrade djur i helgedomen. Med tanke på hur viktig
boskap var för deras ekonomi, kultur och hela livsstil, vad avsågs
dessa offer lära dem om syndens kostnader?
111
TISDAGEN DEN 8 JUNI
STÄLLFÖRETRÄDAREN
”… som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda
tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja” (Gal. 1:4).
Tveklöst är ett av Nya testamentets nyckelteman (om inte det enda)

att Jesus Kristus dog som ett offer för världens synder. Denna san-
ning är grunden för hela frälsningsplanen. Varje teologi som förnekar
blodets försoning i Kristus förnekar den kristna trons hjärta och själ.
Ett blodlöst kors kan inte frälsa någon.
Reflektera över dagens text och svara sedan på dessa frågor: Dog
Jesus frivilligt? För vilka dog han? Vad skulle hans död uträtta?
Ställföreträdande är nyckeln i hela frälsningsplanen. På grund av vår

synd förtjänar vi att dö. Kristus ”offrade sig för våra synder” (Gal.
1:4) i sin kärlek till oss. Han dog den död vi förtjänar. Hans död som
syndarnas ställföreträdare är den stora sanning från vilken all an-
nan sanning utgår. Vårt hopp om återupprättelse, frihet, förlåtelse,
evigt liv i paradiset, vilar på det verk som Jesus utförde när han gav
sig själv för våra synder. Utan det skulle vår tro vara meningslös. Vi
skulle lika gärna kunna sätta vår tro till en bildstod av en fisk. Fräls-
ning kommer endast genom blodet, genom Kristus blod.
Läs följande texter: Matt. 26:28; Ef. 2:13; Heb. 9:14; 1 Pet. 1:19. Vad
säger de oss om blodet? Vilken roll spelar blodet i frälsningsplanen?
”Det är inte Guds vilja att du ska vara missmodig och plåga din själ
med fruktan för att Gud inte accepterar dig eftersom du är syndig
och ovärdig … Du kan säga: jag vet att jag är en syndare och att det
är därför jag behöver en Frälsare … Jag har inga förtjänster eller
någon godhet varigenom jag kan hävda min frälsning, men jag lägger
fram inför Gud det fläckfria Lammets försonande blod, som tar bort
världens synd. Detta är min enda vädjan” (Ellen White: The Faith I
Live By, s. 100).
Fundera över citatet från Ellen White ovan. Skriv om det med egna
ord och gör det personligt. Lägg din fruktan och smärta där och
skriv sedan ner vad löftena där ger dig. Vad har du för hopp tack
vare det nya förbundets blod?
112
ONSDAGEN DEN 9 JUNI
DET NYA FÖRBUNDETS

ÖVERSTEPRÄST
Den jordiska helgedomen, där Gud valde att bo bland sitt folk kret-
sade sig kring djuroffren. Men tjänsten slutade inte med dessa offers
död. Prästen tjänstgjorde med blodet i helgedomen för syndaren efter
att själva offerdjuret var dödat.
Men hela denna tjänst var bara en skugga, en symbol på vad Kristus
skulle göra för världen. Liksom symbolerna (helgedomstjänsten) inte
slutade med djurets död slutade inte Kristus verk för oss heller med
hans död på korset.
Studera i dag Heb. 8:1–6. Be Herren att hjälpa dig att förstå vad
som sägs här och varför det är viktigt för oss att veta. Skriv sedan
ner med egna ord vad du tänker är Herrens budskap till oss i dessa
verser. Fråga också dig själv: hur hjälper dessa texter oss att
förstå det nya förbundet?
Precis som det fanns en jordisk helgedom, ett prästerskap och en

tjänst i det gamla förbundet, finns det en himmelsk helgedom, ett
himmelskt prästerskap och en himmelsk tjänst i det nya förbundet.
Men det som i det gamla förbundet bara var symboler, bilder och en
skugga (Heb. 8:5) blev en verklighet i det nya.
I stället för ett amoraliskt djur som vår ställföreträdare har vi den
syndfrie Jesus. I stället för djurens blod har vi Kristus blod. I stället
för en helgedom gjord av människor har vi ”det sanna förbundstäl-
tet, som är rest av Herren och inte av någon människa” (Heb. 8:2). I
stället för en syndfull, felande präst har vi Jesus som vår överstepräst
som tjänstgör för oss. Med allt detta i åtanke, tänk på författarens
ord: ”Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en
sådan frälsning?” (Heb. 2:3).
Tänk på detta: Jesus levde ett syndfritt liv i ditt ställe, dog för dig
och är nu i himlen och tjänstgör i helgedomen för dig. Allt detta
blev gjort för att rädda dig från syndens fruktansvärda, slutgiltiga
resultat. Planera att de närmsta dagarna prata med någon om
dessa förunderliga nyheter, någon som du tror behöver höra det.
Planera i förväg, utifrån dagens studium, vad du ska säga.
113
HIMMELSK TJÄNST (HEB. 9:24)

Studera Heb. 9:24, särskilt i det sammanhang som det gavs som
förklaring till Kristus tjänst i himlen för oss efter hans offerdöd
för oss. Mycket skulle kunna sägas, men vi koncentrerar oss på en
punkt, uttrycket i slutet som säger att Kristus nu träder fram inför
Gud med vår sak.
Tänk på vad det betyder. Vi är syndiga, fallna människor. Vi
skulle förtäras av Guds härlighets glans om vi mötte den nu. Men
hur onda vi än har varit och hur grovt vi än har våldfört oss på Guds
heliga lag har vi någon som träder fram inför Gud med vår sak. Vi har
ett ombud som står inför Fadern för vår skull. Tänk på hur kärleks-
full, förlåtande och accepterande Kristus var här på jorden. Denne
samme person är nu vår Medlare i himlen!
Detta är den andra delen av de goda nyheterna. Jesus tog inte bara
på sig straffet för våra synder på korset (1 Pet. 2:24), utan han står nu
inför Gud som medlare mellan himmel och jord, mellan mänsklighe-
ten och Gudomen.
Detta är fullt begripligt. Jesus, som både Gud och människa (en
syndfri, fullkomlig människa) är den enda som kan överbrygga den
klyfta mellan människan och Gud som synden har orsakat. Det
avgörande att komma ihåg i allt detta (fastän det finns mer) är att det
nu finns en människa, en mänsklig varelse, som kan relatera till alla
våra prövningar, smärtor och frestelser (Heb. 4:14, 15) och represen-
tera oss inför Fadern.
”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor,

människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla,
vittnesbördet när tiden var inne” (1 Tim. 2:5, 6). I vilka två roller
placerar denna text Jesus, och hur förebildades de i den jordiska
helgedomstjänsten?
Det nya förbundets fantastiska nyheter är att tack vare Jesus har
nu ångrande syndare någon som representerar dem i himlen inför
Fadern. Jesus förtjänade det som syndare själva aldrig skulle ha
kunnat förtjäna, fullkomlig rättfärdighet, den enda rättfärdighet som
kan bestå inför Gud. Med den fullkomliga rättfärdigheten härdade
Jesus ut i sitt liv genom lidande (Heb. 2:10). Han står nu inför Gud
och gör anspråk för oss på förlåtelse för synd och makt över synden.
Utan det skulle vi inte ha något hopp, varken nu och verkligen inte
vid domen.
Be och reflektera över tanken på att en människa, en som har upp-

levt syndens frestelse, står inför Gud i himlen. Vad betyder detta
för dig personligen? Vilken sorts hopp och uppmuntran ger det?

114
FREDAGEN DEN 11 JUNI
STUDIEHJÄLP
”Den högste ängeln i himlen hade inte makt att betala lösesumman
för en förlorad själ. Keruber och serafer hade bara den härlighet de
fått av Skaparen som hans skapelser. Människans försoning kunde
bara fullbordas genom en medlare som var lik Gud, ägde de attribut
som gudomliggjorde och förklarade honom värdig att agera med den
oändlige Guden för människan, och som också representerade Gud
inför den fallna världen. Människans ställföreträdare och garant
måste ha en människas natur, en koppling till människosläktet som
han skulle representera. Och som Guds ambassadör måste han ha
del av den gudomliga naturen, en koppling till den Oändlige, för att
manifestera Gud för världen och vara en medlare mellan Gud och
människan” (Ellen White: Selected Messages, bok 1, s. 257).
”Jesus fortsatte: På samma sätt som ni bekänner mitt namn inför

människor ska jag bekänna er inför min Fader och hans änglar. Ni
ska bli mina vittnen på jorden. Ni ska vara kanaler som min nåd kan
flyta genom så att världen blir räddad. Därför ska jag bli er represen-
tant i himlen. Fadern ser inte på er bristfälliga karaktär, utan han ser
att ni är klädda i min fullkomlighet. Himlens välsignelser ska nå er
genom mig, eftersom jag är medlaren. Var och en som bekänner mig
och delar mitt offer för de förlorade ska bli erkänd som en medar-
vinge som får del av de friköptas glädje och härlighet” (Ellen White:
Messias, s. 328).
SAMMANFATTNING
Det gamla förbundets offersystem ersattes av ett nytt. I stället för
djuroffer som syndiga präster offrade i en jordisk helgedom har vi
nu Jesus, vårt fullkomliga offer. Han företräder oss inför Fadern i
helgedomen i himlen, och detta utgör grunden för det nya förbundet
och dess löften.
SAMTALSSTART
Brukar du följa varje års löneförhandlingar i Sverige liksom andra
länder? Jämför processen med hur Jesus fungerar som medlare. Vad
ser du för likheter och skillnader?
FÖRBÖN
Skriv ner och be om det som du vill att ditt himmelska ombud ska
hjälpa oss alla med.
SAMTALSFRÅGOR
115
SAMTALSFRÅGOR
1. L
äs Rom. 5:2; Ef. 2:18; 3:12. Vad säger dessa texter som hjälper oss att förstå
vårt tillträde till Fadern genom Jesus?
2. Se på det andra citatet av Ellen White. Lägg märke till hur hon förklarar med-
larens roll. När Fadern ser på oss ser han inte vår befläckade karaktär utan
Kristus fullkomlighet. Reflektera över vad det betyder och samtala om det i
studiegruppen.
3. U
tifrån vad vi studerat denna vecka, fråga dig själv hur du skulle svara på dessa
frågor: ”Ok, Kristus är alltså i helgedomen i himlen. Än sen då? Vad betyder det
för mitt dagliga, praktiska liv?”
116
116
117
När barn måste vara föräldrar

Miriam är 17 år gammal. Hon måste tjäna egna pengar medan hon hjälpte
vara både mamma och pappa åt sina andra. Nu var de drömmarna krossade!
mindre syskon, som är 13 och 11 år Då började ADRA arbeta i området
gamla. När deras mor dog gifte pappan med ett projekt som riktade sig mot
om sig och försvann! Miriam kämpar ungdomar som hade lämnat skolan vid
för att ta hand om sina syskon – se till ung ålder. ADRA-personal sökte upp
att de har mat för dagen och att de kan Jenepher för att undersöka om de kunde
gå i skolan. Men tyvärr händer det allt- hjälpa henne tillbaka till skolan. De var
för ofta att de går hungriga till skolan volontärer som arbetade med projektet,
eller blir skickade hem pga. att de inte och de hade samlat ihop pengar för
kan betala för sina skoluniformer eller att betala för allt som behövdes för att
andra nödvändigheter. Jenepher skulle kunna fortsätta sina
Jenepher är Miriams lillasyster. När studier. De arbetade sedan med Miriam
hon var 13 år gammal blev hon skickad för att hjälpa henne få en praktisk
hem från skolan så många gånger att utbildning och möjlighet att starta eget
hon till slut tröttnade på att gå dit så att hon kunde få pengar till mat
eftersom hon visste att Miriam inte hade och förnödenheter åt både sig och sina
pengar att ge henne. I fjortonårsåldern mindre syskon.
började hon sällskapa med en äldre Jenepher säger själv: ”Jag är så
kille. Han betalade henne lite pengar tacksam att jag fick en andra chans att
och utnyttjade henne sexuellt. Jenepher kunna utbilda mig. Jag hade gett upp,
tänkte att på så sätt skulle hon kunna men idag har drömmen vaknat till liv
betala sina egna skolavgifter. igen. Jag vill stödja Miriam i att starta
Problemet var att det var svårt att eget, och genom att studera kommer jag
få tid att gå i skolan eftersom killen också att kunna nå mina drömmar utan
begärde att hon skulle ta hand om att riskera min kropp och min hälsa.”
honom genom att laga mat och sköta Gud ser alla dessa barn som har
hushållet. Hon slutade då skolan, och i blivit tvungna att bli ”föräldrar” åt sina
femtonårsåldern bodde hon hos killen småsyskon. Han bryr sig om dem, och
och ansåg sig själv vara gift med honom. ibland hjälper han ADRA att finnas där
Hon gav upp alla utbildningsdrömmar det ofta inte finns församlingar. Genom
hon haft. Hon hade önskat att bli ADRA får då människor tro på en
sjuksköterska så att hon skulle kunna framtid igen – en framtid full av hopp.
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | MALAWI
118
12 Förbundets tro
”Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfär-
dige skall leva genom tron” (Gal. 3:11).
VECKANS HUVUDTEXTER
Gal. 6:14; Rom. 6:23; 1 Joh. 5:11, 13; Rom. 4:1–7; 3 Mos. 7:18; 17:1–4;
Rom. 5:1.
INLEDNING
Ungefär sjuhundra år f.Kr. skrev poeten Homeros Odysséen, berättel-
sen om den store krigaren Odysseus som efter att ha plundrat staden
Troja i det trojanska kriget påbörjade en tio års resa för att försöka
återvända till sin födelseort Ithaca. Resan tog dock lång tid eftersom
han råkade ut för skeppsbrott, myterier, stormar, monster och andra
hinder som hindrade honom från att nå sitt mål. Till slut, efter att
gudarna beslutat att Odysseus lidit tillräckligt, tillät de den trötte
krigaren att återvända till sitt hem och sin familj. De kom överens om
att hans prövningar räckte för att försona hans misstag.
I en bemärkelse är vi som Odysseus, på en resa långt hemifrån.
Den avgörande skillnaden är dock att vi till skillnad från Odysseus,
aldrig kan ”lida tillräckligt” för att förtjäna vår resa tillbaka. Avstån-
det mellan himmel och jord är för stort för att vi ska kunna försona
våra misstag. Om vi kommer hem är det endast tack vare Guds nåd.
VECKANS ÖVERSIKT
Varför måste frälsningen vara en gåva? Varför kan bara en som är
jämlik Gud rädda oss? På vilket sätt är Abraham en bra representant
för tron? Vad innebär det att vi får vår tro ”räknad som rättfärdig-
het”, eller att vi ”gjorts rättfärdiga genom tro”? Vad betyder det för
oss i vår vardag?
119
ÅTERSPEGLINGAR FRÅN GOLGOTA

Det är ingen skillnad mellan Gamla testamentets väg till frälsning un-
der Sinaiförbundet och Nya testamentets väg till frälsning under det
nya förbundet. I både Gamla och Nya testamentet, i det gamla lika väl
som i det nya förbundet, är frälsningen endast genom tro. Om fräls-
ning gavs genom något annat, som gärningar, skulle den vara något vi
hade rätt till, något Skaparen var skyldig att ge oss. Bara de som inte
förstår syndens allvar kan tro att Gud hade någon sorts skyldighet
att frälsa oss. Den enda skyldighet som fanns var i stället den som vi
var skyldiga den överträdda lagen. Vi kunde naturligtvis inte uppfylla
denna skyldighet; lyckligtvis gjorde Jesus det för oss.
”När män och kvinnor helt förstår hur stort offret är som himlens
Majestät gav genom att dö i människans ställe, då blir frälsnings-
planen större och återspeglingen från Golgota väcker kärleksfulla,
heliga och livfulla känslor i den kristnes hjärta. Lovprisning till Gud
och Lammet kommer att finnas i deras hjärtan och på deras läppar.
Högmod och självupphöjelse kan inte blomstra i hjärtat hos dem
som håller scenerna från Golgota i färskt minne … Inga av världens
rikedomar har ett tillräckligt högt värde för att återlösa en förlorad
själ. Vem kan mäta den kärlek Kristus kände för en förlorad värld
när han hängde på korset och led för skyldiga människors synder?
Den kärleken är omätlig, oändlig.
Kristus har visat att hans kärlek var starkare än döden. Han full-
följde människans frälsning, och fastän han hade den mest fruktans-
värda konflikten med mörkrets makter blev hans kärlek ändå, mitt i
allt detta, starkare och starkare. Han uthärdade att hans Fader dolde
sitt ansikte, tills han ur sin själs förtvivlan utropade: ’Min Gud, min
Gud, varför har du övergivit mig?’ Hans arm gav frälsning. Priset för
att friköpa människan betalades när i själens sista strid de ord uttala-
des som verkar återklinga genom hela skapelsen: ’Det är fullbordat.’
Scenerna från Golgota väcker de djupaste känslor. Över detta
ämne är det i sin ordning att visa sin entusiasm. Att Kristus, som
var så förnämlig, så oskyldig, led en så smärtsam död och bar tyng-
den av världens synd kan vi aldrig till fullo fatta med våra tankar
och föreställningar. Längden, bredden, höjden och djupet hos en
sådan häpnadsväckande kärlek är inget vi kan begripa. När vi tänker
på det oöverträffade djupet hos Frälsarens kärlek borde det fylla
sinnet, beröra och smälta själen, rena och lyfta känslorna och helt
förvandla hela karaktären” (Ellen White: Testimonies for the Church,
vol. 2, s. 212, 213).
Be över det Ellen White skriver här. Ha med dig dessa tankar när du
läser Gal. 6:14. Vad innebär det att ”berömma sig av Jesus kors”?
120
FÖRBUNDET OCH OFFRET

”Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes
från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet
från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod” (1 Pet. 1:18, 19).
Vad menar Petrus med att vi blev friköpta?
När Petrus talar om Kristus försoningsdöd på korset påminner

tanken om en forntida praxis att köpa en slav fri genom att betala en
lösesumma (den betalades ofta av en släkting). Kristus friköpte oss
från syndens slaveri och dess slutgiltiga frukt, döden, men han gjorde
det genom sitt ”dyrbara blod”, sin ställföreträdande och frivilliga död
på Golgota. Återigen, detta är grunden för alla förbund: utan det är
förbundet inget och meningslöst, eftersom Gud då inte på ett rättmä-
tigt sätt hade kunnat fullfölja sin del av överenskommelsen, att ge det
eviga livets gåva till alla som tror.
Se på följande texter: Rom. 6:23; 1 Joh. 5:11, 13. Vad är det ge-
mensamma budskapet i dem?
Vi har detta löfte om evigt liv eftersom bara Jesus kunde reparera
den brytning som först orsakade att det eviga livet gick förlorat. Hur?
Eftersom enbart Skaparens rättfärdighet och oändliga värde kunde
återgälda skulden vi var skyldiga för lagbrottet. Så omfattande var
brottet som synden hade orsakat. Vad skulle det säga om allvaret
i Guds eviga morallag om någon dödlig, tidsbunden och skapad
varelse kunde ta straffet för brott mot den? Endast En som är lik Gud
själv, inom vilken hela livet existerar, inte som lånat eller härlett till
någon annan utan evigt, kunde betala lösesumman som krävdes för
att befria oss från lagens skuld. Det är så förbundslöftena uppfylls.
Det är så vi har löftet om evigt liv, redan nu. Det är så vi har friköpts
från synd och död.
Det finns ingen bild som helt kan få oss att förstå omfattningen av
vad Gud har gjort för oss. Men tänk dig att ett barn på ett mu-
seum kastar en ballong fylld med färg på en Rembrandtmålning
och förstör den helt. Målningen är värd många miljoner. Barnet
har förstås inte en chans att betala sin skuld. Hela dess liv skulle
överskuggas av skulden och den omöjliga kampen att betala den.
På vilket sätt liknar det vår situation?
121
TISDAGEN DEN 15 JUNI
ABRAHAMS TRO – 1
”Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig”
(1 Mos. 15:6).
Denna vers förblir en av de djupaste i hela Bibeln. Den bidrar till att
upprätta den bibliska religionens avgörande sanning, att vi får rätt-
färdighet enbart genom tro, och den gör det flera århundraden innan
Paulus skrev om det i Romarbrevet. Allt detta hjälper till att bevisa
att ända sedan Eden har frälsningen alltid kommit på det sättet.
Versens omedelbara sammanhang hjälper oss att förstå hur stor
Abrams tro var då han trodde på Guds löfte om att han skulle få en
son, trots alla fysiska fakta som tycktes göra löftet omöjligt. Det är
den typ av tro som inser sin egen hjälplöshet. Det är en tro som krä-
ver jagets totala underkastelse. Den förutsätter en total överlåtelse till
Herren, och den resulterar i lydnad. Detta var Abrams tro, den som
gjorde att Herren räknade honom som rättfärdig.
Vad innebär det att Herren räknade ”honom som rättfärdig”?

Är det skillnad mellan att ”vara” rättfärdig och att ”räknas
som” rättfärdig?
Även om mycket av Abrams liv var ett liv i tro och lydnad, så var det
inte ett liv i fullkomlig tro och fullkomlig lydnad. Tidvis visade han
brister på båda områdena. (Låter det inte som vem som helst av oss?)
Allt detta leder till den viktiga poängen: rättfärdighet som frälser
oss är en rättfärdighet som tillräknas oss, som tillskrivs oss (för att
använda en elegant teologisk term). Det innebär att vi förklaras rätt-
färdiga inför Gud trots våra brister, och att himlens Gud ser på oss
som rättfärdiga fastän vi inte är det. Så gjorde han med Abram, och
så gör han med alla ”dem som har tro som Abraham” (Rom. 4:16).
Läs Rom. 4:1–7. Paulus använder 1 Mos. 15:6 för att lyfta fram
skillnaden mellan rättighet och nåd. Vad innebär det i ditt liv?
122
ONSDAGEN DEN 16 JUNI
ABRAHAMS TRO – 2
I 1 Mos. 15:6 finns ordet ”räkna” (hebr. hasav) som också används i
andra texter i Moseböckerna. Någon eller något kan ”räknas” som
någonting som han/hon/det inte är. Verbet används också i 1 Mos.
31:15 om Rakel och Lea som ”är … som” (hasav) främlingar för sin
far. Verbet förekommer också i 4 Mos. 18:27, 30 i bemärkelsen att
leviternas tionde betraktades som brödsäd fastän det inte var det (se
Svenska Folkbibelns och nuBibelns översättning, som båda tydligt visar
hur mångsidigt verbet kan användas).
Leviternas tionde kunde räknas som något det inte var. På samma
sätt kan vi förklaras rättfärdiga genom tro, inte på grund av någon-
ting vi kan göra utan enbart på grund av tron på vad Kristus gjort
för oss. Det är vad uttrycket ”rättfärdighet genom tro” betyder. Gud
räknar syndaren som rättfärdig fastän han egentligen är orättfärdig.
Ta tid att reflektera över detta förunderliga faktum att vi trots våra
fel räknas som rättfärdiga inför Gud. Vad gör det för skillnad i hur
du relaterar till dina misslyckanden?
Men det är inte vår tro i sig som gör oss rättfärdiga. Tron är sna-
rare ett medel genom vilket vi får rättfärdighetens gåva. Detta är
den kristna trons skönhet, mysterium och härlighet. Allt vi tror
som kristna, som Kristus efterföljare, har en viktig grund i denna
underbara tanke. Genom tron räknas vi som rättfärdiga inför Gud.
Allt övrigt som följer, lydnad, helgelse, helighet, karaktärsutveckling,
kärlek, bör härstamma från denna viktiga sanning.
Hur svarar du någon som vill vara kristen men säger: ”Men jag kän-
ner mig inte rättfärdig”?
123
ATT VILA I LÖFTENA

Det finns en berättelse om den kände kardinalen Bellarmine, en stor
katolsk apologet som hela sitt liv kämpade mot budskapet om rättfär-
diggörelse enbart genom tron. När han låg för döden förde man till
honom krucifix och helgonens meriter för att hjälpa honom att finna
en trygghet inför döden. Men Bellarmine sade: ”Ta bort de där. Jag
tror att det är tryggare att lita på Kristus meriter.”
Många som närmar sig slutet av sitt liv ser tillbaka och inser hur
meningslösa, fåfänga och onödiga deras gärningar och handlingar
är när det gäller att förtjäna frälsning hos en helig Gud. De inser hur
mycket de behöver Kristus rättfärdighet.
Men de goda nyheterna är att vi inte behöver vänta tills döden
närmar sig för att finna trygghet i Herren. Hela förbundet är grundat
på Guds säkra löften till oss nu, löften som kan göra vårt liv bättre
redan nu.
Läs följande texter och fundera på hur du kan utveckla, bevara och
stärka din relation med Gud:
Ps. 34:9 (Hur kan du smaka Herrens godhet?)
Matt. 11:28-30 (På vilket område vill Jesus lätta din börda?)
Rom. 5:1 (Hur hänger rättfärdighet genom tro ihop med frid?)
Fil. 2:7, 8 (Vad betyder det för dig att Jesus var beredd att göra
detta?)
Be, fundera kring ditt liv och fråga dig själv: Vad gör jag redan nu
som stärker min relation med Gud? Finns det något jag gör som ska-
dar den? Är det något jag vill förändra för att min relation med Gud
ska bli ännu bättre?
124
STUDIEHJÄLP
”Det enda sätt som syndaren kan uppnå rättfärdighet är genom tron.
Genom tron kan han komma till Gud med Kristus förtjänster, och
Herren sätter in sin Sons lydnad på syndarens konto. Kristus rätt-
färdighet godtas i stället för människans misslyckande, och Gud tar
emot, förlåter och rättfärdiggör den ångrande, troende människan,
behandlar honom som om han var rättfärdig, och älskar honom som
han älskar sin Son. Detta är hur tro räknas som rättfärdighet” (Ellen
White: Selected Messages, bok 1, s. 367).
”När vi genom omvändelse och tro tar emot Kristus som vår Frälsare
förlåter Herren våra synder och tar bort straffet som föreskrivits för
överträdelsen av lagen. Syndaren står då inför Gud som en rättfär-
dig människa. Han får himlens gillande, och genom Anden har han
gemenskap med Fadern och Sonen.
Sedan finns det ytterligare ett verk att fullfölja, och det är av progres-
siv natur. Själen måste helgas genom sanningen. Även det sker genom
tro. För det är bara av Kristus nåd, som vi får genom tro, som karaktären
kan förvandlas” (Ellen White: Selected Messages, bok 3, s. 191).
SAMMANFATTNING
Det gamla förbundet och det nya förbundet sammanförs i detta:
Jesus betalade skulden vi är skyldiga lagen, så att vi kan stå rättfär-
diga inför Gud.
SAMTALSSTART
Vi är ofta skeptiska till och har ibland svårt att ta emot sådant vi inte
tycker att vi förtjänar. Vad beror det på?
FÖRBÖN
Läs 1 Joh 5:13. Tacka Gud för vad det innebär i ditt liv.
SAMTALSFRÅGOR
125
SAMTALSFRÅGOR
1. Vad är skillnaden mellan en levande och en död tro? (Jak. 2:17, 18; Rom. 16:26).
2. Detta studium har visat att vi bara kan bli rättfärdiga genom tro, inte genom
något vi gör. Det är en gåva, inte något vi förtjänat. Vilken roll spelar då det vi
gör och säger?
3. ”Det är bara genom Guds älskade Son som vi kan var säkra på att bli accep-
terade av Gud, och goda gärningar är bara resultatet av hans syndaförlåtande
kärlek. De är inget som tillgodoräknas oss, och vi får ingen bonus för våra goda
gärningar som gör att vi kan göra anspråk på någon del i frälsningen av våra
själar … Den troende kan inte lägga fram sina goda gärningar som en vädjan för
frälsning av sin själ” (Ellen White: Selected Messages, bok 3, s. 199). Så varför
är då goda gärningar en så viktig del av vårt kristna liv?
126
126
127
Dörr till dörr

Allt började när jag kom in på gymna- En månad gick och jag deltog i en
siet i San Fernando en liten mexikansk scoutcamporee vid Montemorelos Uni-
stad som ligger ungefär en två timmars versity. Under ett möte blev jag ombedd
bilresa söder om gränsen mot delstaten att berätta min historia. När jag var klar
Texas i USA. sa mötesledaren: ”Och hon vill studera
Jag blev god vän med en klasskamrat på Montemorelos.”
som hette Ketzy. Hon berättade att hon Det hade jag faktiskt inga planer
var adventist. Hon inbjöd mig otaliga på att göra. Jag hade inte råd. Men jag
gånger att följa med på läger och andra kände att jag borde pröva när en lärare
aktiviteter som församlingen anordnade. föreslog att jag skulle arbeta som littera-
Men jag tackade alltid nej hela skoltiden. turevangelist under sommaren. På så sätt
Efter studenten kom Ketzy in på uni- kunde jag kanske tjäna de pengar som
versitetet, medan min ansökan avslogs. behövdes för att betala för undervisning-
Jag kände mig ledsen i ett helt år. Men en. Medan jag gick från dörr till dörr i
när sedan Ketzy ännu en gång inbjöd närheten av universitetet insåg jag att det
mig till att följa med på läger gick jag gjorde mig glad att sälja andliga böcker,
med på att åka. och att det var något som Gud hade gett
De andra deltagarna på lägret var mig gåvan att göra.
trevliga och jag kände mig välkommen. När sommaren var över sa pappa
I tre dagar ägnade vi oss åt praktiska och mamma att jag måste komma hem.
missionsprojekt. Vi rensade en flod och Hemma igen längtade jag efter att åka
renoverade en adventistkyrka. Jag blev tillbaka till universitetet för att arbeta
förvånad över hur bra det kändes att som litteraturevangelist. Till slut körde
hjälpa andra. mina föräldrar mig tillbaka, men de var
Följande sabbat gick jag i kyrkan. arga på mig och sa inte ens adjö när de
Medlemmarna hjälpte mig och uppmunt- släppte av mig.
rade mig att ta del i församlingens aktivi- En månad gick utan att mina föräldrar
teter. Jag lärde mig mycket när jag läste hörde av sig. De var så klart sårade. Jag
Bibeln, och jag fortsatte att gå i kyrkan. ringde pappa. Innan jag hann lova att jag
Exakt en månad efter lägret kom en skulle komma hem sa han: ”Stanna där du
teologistuderande från Montemorelos är. Mamma och jag går i Adventkyrkan.”
University för att hålla evangeliska Sex veckor senare blev pappa och
möten i Adventkyrkan. Jag bjöd hem mamma döpta tillsammans med min
honom på middag, och han talade med 17-åriga bror och 13-åriga syster.
min familj om Bibeln. Strax innan han Vår hemstad San Fernando är liten,
skulle gå frågade han mig: ”Har du och alla vet att min familj har blivit
funderat på dopet?” adventister. Många familjer visar intresse
Genast bestämde jag mig för att bli för kyrkan. Jag vet inte vad som kommer
döpt. Mina föräldrar och Ketzy såg på att hända härnäst. Det här är bara början
när jag döptes tre dagar senare. på vårt andliga äventyr.
TRETTONDE SABBATEN | MEXIKO | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN
128
13 Det nya förbundets liv
”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd” (Joh. 10:10).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Joh. 1:4; Joh. 5:24; Rom. 3:24, 25; 2 Kor. 5:21; 1 Joh. 4:16; Upp. 2:11;
20:6, 14; 21:8.
INLEDNING
Det här kvartalet har vi studerat förbundet som (i sin enklaste, renaste
form) i princip handlar om att Gud säger: Det är så här jag ska rädda
er från synden. Punkt och slut.
Även om målet, förbundslöftets stora final, naturligtvis är evigt
liv i en nyskapad värld behöver vi inte vänta på det för att få del av
förbundets välsignelser idag. Herren har omsorg om våra liv nu och
vill det bästa för oss nu. Förbundet är inte en överenskommelse där du
gör det och det, och sedan, efter lång tid, får din belöning. Belöningen,
gåvorna, är välsignelser som de som genom tro träder in i förbundsre-
lationen kan njuta av här och nu.
Den här veckans studium, det sista i vår serie om förbundet, ser
på några av dessa omedelbara välsignelser, några löften som kommer
från Guds nåd som ingjuts i våra hjärtan därför att vi, när vi hört ho-
nom bulta, har öppnat dörren. Naturligtvis finns det fler välsignelser
än vad vi kan beröra denna vecka. Detta är bara en början på någon-
ting som faktiskt aldrig kommer att ta slut.
VECKANS ÖVERSIKT
Varför kan vi känna glädje? På vilka grunder kan vi göra anspråk på
det löftet? Vad finns det i förbundet som gör oss fria från skuldbördan?
Vad betyder det att ha ett nytt hjärta?
129
GLÄDJE
”Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig” (1 Joh. 1:4).
Med några enkla ord uttrycker Johannes en av de stora förmåner vi

som förbundsfolk har: löftet om glädje.
Som kristna hör vi ofta att vi inte ska styras av känslorna, att tro
inte är känslor, och att vi behöver se bortom våra känslor. Allt det är
sant. Men samtidigt skulle vi inte vara människor om vi inte hade
våra känslor, emotioner och sinnesstämningar. Vi kan inte förneka
våra känslor, men vi behöver förstå dem, ge dem deras rätta roll, och
se till att de inte tar över våra liv. Men att förneka dem är att förneka
att vi är människor (vi skulle lika gärna kunna säga till en cirkel att
inte vara rund). Som denna vers säger bör vi inte bara ha känslor
(i detta fall glädje) utan de ska också vara fullkomliga. Det är rätt
långt ifrån tanken att känslor ska förnekas.
Läs versen ovan i sitt sammanhang, från och med kapitlets

början. Vad var det Johannes skrev till de tidiga kristna, som han
hoppades skulle göra deras glädje fullkomlig? Varför skulle det ge
dem glädje?
Johannes var en av de ursprungliga tolv apostlarna. Han var med

nästan ända från början av Kristus tre och ett halvt år långa verk-
samhet. Han var vittne till några av de mest häpnadsväckande hän-
delserna i Jesus liv (han var där vid korset, i Getsemane och också
på förklaringsberget). Som ögonvittne var han därmed väl kvalifice-
rad att tala om detta ämne.
Men lägg också märke till att betoningen inte ligger på honom
själv. Den ligger på vad Jesus har gjort för lärjungarna så att de nu
kan ha gemenskap, inte bara med varandra utan med Gud själv.
Jesus har öppnat vägen för oss till denna nära relation med Herren,
och ett resultat av denna gemenskap, denna relation, är glädje. Jo-
hannes vill att de ska veta att vad de har hört om Jesus är sant (han
såg, vidrörde, kände och hörde honom), så att även de kan träda in i
en glädjefull relation med sin himmelske Fader som älskar dem och
som gav sig själv för dem genom sin Son.
På sätt och vis ger Johannes här sitt personliga vittnesbörd. Om

det var du som skulle beskriva din relation med Jesus, vad skulle
du skriva då? Johannes hoppades att det han skrev skulle göra
deras glädje större. Vad skulle du vilja säga för att öka någon an-
nans glädje över relationen med Gud?
130
FRI FRÅN SKULD

”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus”
(Rom 8:1).
En ung kvinna hade blivit brutalt mördad av en okänd mördare.

Polisen gillrade en fälla, en mikrofon på hennes grav. En kväll flera
månader efter hennes död kom en ung man till graven, böjde knä och
grät och bad kvinnan om förlåtelse. Polisen grep honom naturligtvis
efter de inspelade orden.
Vad drev mannen till graven? Inget annat än skuld.
Även om vi inte har mördat, är vi alla skyldiga. Alla har vi gjort
något som vi skäms för, något som vi önskar att vi kunde göra ogjort,
trots att det inte är möjligt.
Tack vare Jesus och det nya förbundets blod behöver ingen av oss
leva brännmärkt av skulden. Enligt dagens text finns det ingen fäl-
lande dom mot oss. Den yttersta Domaren deklarerar oss oskyldiga,
betraktar oss som om vi inte gjort det vi känner skuld för.
På vilket sätt hjälper följande texter oss att förstå Rom. 8:1?
Joh. 5:24; Rom. 3:24, 25; 2 Kor. 5:21.
Ett av de fantastiska löftena i en förbundsrelation med Herren är att

vi inte längre behöver leva under skuldens börda. Tack vare förbun-
dets blod kan vi som väljer att träda in i förbundsrelationen med Gud
välja att förbli under trons villkor, i omvändelse och lydnad, och få
skuldbördan borttagen. När Satan försöker viska i våra öron att vi
är onda, att vi är för syndiga för att bli accepterade av Gud, kan vi
göra det Jesus gjorde när Satan prövade honom i öknen: vi kan citera
Bibeln, och en av de bästa av alla verserna är Rom. 8:1. Detta innebär
inte att vi förnekar att synden är en verklighet i våra liv. I stället inne-
bär det att vi tack vare förbundsrelationen som vi har med Jesus inte
längre behöver leva under den syndens fördömelse. Jesus tog på sig
straffet för oss och står nu inför Fadern, vädjar för oss med sitt eget
blod och presenterar sin egen rättfärdighet i stället för våra synder.
Vilken skillnad gör det för dig att veta att Gud har förlåtit dig, vilka
synder du än kan ha begått? Hur påverkar det din syn på dem som
syndat mot dig?
131
TISDAGEN DEN 22 JUNI
NYTT FÖRBUND OCH NYTT HJÄRTA

”… så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och
var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår
fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi
kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er”
(Ef. 3:17–19).
Som kvartalets tidigare studier visat är det nya förbundet ett förbund
där Herren lägger sin lag i våra hjärtan (Jer. 31:31–33). Det är inte
bara lagen som finns där. Enligt dagens text finns även Kristus i våra
hjärtan, vilket naturligtvis är logiskt, för Kristus och hans lag är nära
sammankopplade. Med Kristus lag i våra hjärtan och med Kristus
som också bor där (det grekiska ordet för ”bo” betyder också ”bo-
sätta sig” och ger en tanke om beständighet) kommer vi till ännu en
stor förmån med förbundet: ett nytt hjärta.
Vad menas med ett nytt hjärta? Vilken skillnad gör det att få ett
nytt hjärta?
Läs dagens text på nytt. Lägg märke till att Paulus betonar kärleken
och säger att vi behöver ”stå fasta och stadigt rotade” i den. Det
antyder stabilitet, fasthet och beständighet på kärlekens grund. Vår
tro betyder ingenting om den inte är grundad på kärlek till Gud och
medmänniskor (Matt. 22:37–39; 1 Kor. 13). Denna kärlek kommer
inte i något vakuum. Nej, den kommer därför att vi har fått en glimt
av Guds kärlek till oss (en kärlek ”som är väldigare än all kunskap”),
som manifesteras genom Jesus. Som ett resultat förvandlas våra liv
och våra hjärtan, och vi blir nya människor med nya tankar, nya
önskningar, nya mål. Det är vårt gensvar på Guds kärlek till oss som
förvandlar våra hjärtan och ger oss kärlek till andra. Kanske är det
vad Paulus, åtminstone delvis, menar när han säger att vi fylls av
”Guds fullhet”.
Läs 1 Joh. 4:16 och Ef. 3:17–19. Vad är den gemensamma nämna-
ren i dessa två texter?
Detta att Jesus ska ”bo i våra hjärtan” kan lätt bli en abstrakt
tanke. Men för apostlarna var det en verklighet, något som ge-
nomsyrade hela delas liv. Hur skulle ett liv med Jesus i hjärtat se
ut idag? Hur kan du få uppleva att ”hela Guds fullhet uppfyller”
dig (Ef. 3:19)? Hur kan ni i studiegruppen hjälpa varandra att få
uppleva detta?
132
ONSDAGEN DEN 23 JUNI
NYTT FÖRBUND OCH EVIGT LIV

”Då sade Jesus till henne: ’Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på
mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig
någonsin dö’ ” (Joh. 11:25, 26).
Det finns två dimensioner i det eviga livet. Den nuvarande dimensio-
nen leder den troende till en erfarenhet av ett rikt liv nu (Joh. 10:10),
som omfattar många löften som vi fått för våra liv här och nu.
Den framtida dimensionen är naturligtvis evigt liv, löftet om krop-
pens uppståndelse (Joh. 5:28, 29; 6:39). Fastän det fortfarande ligger
i framtiden är det en händelse som är värd allt, en händelse som
omfattar hela vårt hopp som kristna.
Studera dagens text. Vad säger Jesus? Var finns det eviga livet?
Vad menar Jesus egentligen med att de som tror aldrig ska dö,
även om de dör? (Se Upp. 2:11; 20:6, 14; 21:8.)
Naturligtvis dör vi alla, men enligt Jesus är denna död bara en sömn,
ett temporärt tillstånd, och för dem som tror på honom leder det till
livets uppståndelse. När Kristus kommer tillbaka kommer de döda i
Kristus att uppstå odödliga, och de av hans efterföljare som är vid liv
ska på ett ögonblick förvandlas till odödlighet. Både de döda och de
levande som tillhör Kristus får samma uppståndelsekropp. Odödlig-
heten börjar då för Guds folk.
Vilken fantastisk glädje att veta att graven inte är slutet utan att
det inte finns något slut; vi får ett nytt liv som varar för evigt.
”Jesus blev ett med oss för att vi skulle kunna bli ett med honom.
Det är tack vare kraften i den föreningen som vi ska stiga upp ur
graven. Det ska inte bara ske för att uppenbara Kristus makt, utan
därför att hans liv har blivit vårt liv genom tron. De som ser Kristus
i hans sanna väsen och tar emot honom i sitt hjärta har evigt liv. Det
är genom Anden som Kristus bor i oss. Och när vi tar emot Guds
Ande genom tron blir detta början till detta eviga liv” (Ellen White:
Messias, s. 355).
På vilka sätt kan löftet om evigt liv göra ditt liv rikare redan nu?
Vad kan löftet göra för den som kämpar eller sörjer?
133
NYTT FÖRBUND OCH MISSION

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens
och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.
Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:19, 20).
Överallt i världen brottas människor med det som den sydafrikan-

ske skribenten Laurens Van Der Post kallat för ”meningslöshetens
börda”. De sitter där med livets gåva men vet inte vad de ska göra
av den, vad som är meningen med livet, och hur de ska fylla sitt liv.
Det är som att ge någon ett bibliotek fyllt med värdefulla böcker, och
så läser personen dem inte utan eldar med dem. Vilket slöseri med
någonting så dyrbart!
Det är inte ett problem en kristen i det nya förbundet ska behöva
kämpa med. När man lär känna (och personligen upplever) de goda
nyheterna om en korsfäst och uppstånden Frälsare, som dog för varje
människas synder, för att de ska få evigt liv, så ger det glädje. Den
tydliga uppmaningen i Matt. 28:19, 20 ger den troende ett bestämt
uppdrag och syfte med livet: att dela med sig av den underbara san-
ning som han/hon personligen upplevt i Kristus Jesus. Vilket privi-
legium! Det mesta av det vi gör i den här världen upphör vid världens
slut. Men att dela med sig av evangelium till andra är ett arbete som
sätter spår i evigheten. Tala om en känsla av uppdrag och syfte!
Dagens text innehåller flera olika delar. Vilka olika saker ber Jesus
oss att göra, och vad ingår i var och en av dem? Jesus vet uppen-
barligen att det kan kännas som en utmaning för oss, så vilket
löfte ger han oss?
Gud har en uppgift som passar perfekt ihop med de förmågor han
har skapat dig med och de gåvor han har gett dig. Vad tror du att
din uppgift är? Hur kan ni tillsammans i studiegruppen hjälpa var-
andra att förstå vilken uppgift Gud har gett var och en av er? Hur
kan ni uppmuntra och stötta varandra i detta?
134
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Guds folks befrielse” i Från mörker till ljus,
s. 548–555; ”Glädje i Herren” i Vägen till Kristus, s. 162–180.
”Guds helige Son hade inga synder eller egna bördor att bära: han bar
andras bördor; på honom lades allas vår ondska. Genom gudomlig
medkänsla förenar han sig med människan, och som människosläk-
tets representant underkastar han sig att behandlas som en överträ-
dare. Han ser på ångestens avgrund som våra synder öppnat och
erbjuder sig att bygga en bro över gapet som skiljer människan från
Gud” (Ellen White: Bible Echo and Signs of the Times, 1 aug. 1892).
”Kom, min bror, precis som du är, syndig och fördärvad. Lägg din
skuldbörda på Jesus och gör genom tro anspråk på hans förtjänster.
Kom nu, medan nåden finns, kom med bekännelse, kom med din
ånger, och Gud ska förlåta rikligen. Våga inte vänta på ett annat
tillfälle. Hör nådens röst som nu vädjar till dig att resa dig upp från
de döda så att Kristus kan ge dig ljus. Varje stund verkar nu vara di-
rekt kopplad till den osynliga världens öden. Så låt inte din stolthet
och otro leda dig till att fortfarande förkasta den nåd som erbjuds”
(Ellen White: Testimonies for the Church, vol. 5, s. 353).
SAMMANFATTNING
Förbundet är inte bara något djupt teologiskt koncept. Det definierar
i stället parametrarna för vår frälsande relation med Kristus, en rela-
tion som skördar underbara förmåner nu och vid hans återkomst.
SAMTALSSTART
En fördel med att vara kristen är hoppet om det eviga livet på den nya
jorden. Det är framtiden. Vad finns det för fördelar här och nu?
FÖRBÖN
Vänd er mot varandra i par eller grupper om tre och be för varandra.
Be att Gud ska låta personen du ber för få uppleva liv, och liv i över-
flöd redan här och nu.
SAMTALSFRÅGOR
135
SAMTALSFRÅGOR
1. ”Vi ser på oss själva i relation till kosmos”, skrev Francisco José Moreno, ”och
vi är medvetna om vår okunnighet och definitiva maktlöshet; därav vår otrygg-
het. Som ett resultat fruktar vi” (Between Faith and Reason: Basic Fear and
the Human Condition, New York: Harper & Row, Publishers, 1977, s. 7). Jämför
detta uttalande med det som du har studerat den här veckan i Ef. 3:17–19. Vad
är skillnaden?
2. Gud lovar att vi som är troende ska få glädje. Är glädje lika med lycka? Ibland
kan det kännas som om andra kristna är så lyckliga och har så bra liv. Borde jag
inte vara lyckligare, jag med? Är det kanske något fel på mig? Eller på min tro?
Hur bemöter vi sådana känslor? Bör vi alltid vara lyckliga?
3. Vad innebär det att vara uppfylld av ”Guds fullhet” (Ef. 3:19)? Hur kan vi uppleva
det i våra liv?
136
136
137
Så används sabbatsskolgåvorna
Sabbatsskolgåvorna som vi ger varje MISSIONSPROJEKT
sabbat spelar en viktig roll i samfundets ANDRA KVARTALET 2021
verksamhet. Tack vare de projekt som Se kartan:
har genomförts med hjälp av dessa gåvor
har miljontals människor funnit hopp, Kvartalets gåvor kommer att hjälpa
frälsning och ett bättre liv. Mellanamerikanska divisionen att öppna
Gåvorna vi ger den trettonde sabbaten varsitt ”Better Living Center of Influ-
varje kvartal används på ett speciellt ence” vid de 13 universitet och högskolor
sätt. 25 % av dessa gåvor används till som divisionen driver.
särskilda projekt inom en av samfundets
världsdivisioner. Resten går till att stödja FRAMTIDA PROJEKT
samfundets pågående arbete, precis som Nästa kvartals gåvor (tredje kvartalet
de gåvor vi ger varje vanlig sabbat. 2021) kommer att hjälpa Nordamerikan-
Det här kvartalet går 25 % av den ska divisionen att genomföra fyra projekt.
trettonde sabbatens gåvor till Mellan-
amerikanska divisionen. • Andra byggnadsetappen av en
idrottshall som kan användas till
VÄRLDSVITT ARBETE olika ändamål vid Holbrook SDA
Samfundets arbete omfattar hela Indian School, USA
världen. Det vill missionsberättelserna • Bygga hus åt personal vid Palau SDA
återspegla. Därför berättar många av School på Palau
dem om hur människor i olika länder • Bygga kyrka och community center i
har kommit i kontakt med samfundet Igloolik i Canada
och fått sina liv förändrade.
• Grunda församlingar åt flyktingar i
Genom ADRA Sverige påverkas
Canada och USA
mellan en och två miljoner människor
varje år. Deras liv förändras till det bättre.
ADRA:s verksamhet spänner över ett Fjärde kvartalet 2021 stöder vi
brett område. Men gemensamt för alla speciella projekt i Norra Asien-Stilla
insatser är att man vill förbättra livet för
havet divisionen.
dem som Jesus kallade för ”dessa minsta
som är mina bröder” (Matt 25:40). Un-
der 2019 förmedlade ADRA Sverige bi-
stånd och katastrof hjälp för 32 miljoner
kronor. Tack vare detta har samfundet
kunnat förbättra levnadsförhållandena
för över 1,8 miljoner människor bara
under det året.
Tre av våra missionsberättelser handlar
om det arbete som ADRA Sverige stöder i
låginkomstländer och hur det har bidragit
till att ge människor ett bättre liv.
138
Unioner Församlingar/ Medlemmar Befolkning
grupper
Divisionsförsamling 1/0 145 –
Atlanten-Karibien 86/4 31.577 494.000
Belize 95/38 47.043 408.000
Karibien 635/114 248.979 3.864.000
Centrala Mexiko 250/151 87.829 45.609.047
Chiapas Mexiko 1.340/1.838 252.071 6.609.679
Kuba 343/146 36.973 11.212.000
Dominikanska republiken 929/444 353.763 10.400.000 PROJEKT
Holländska Karibien 37/6 9.798 285.000
13 Better Living Centers of Influence på följande platser:
Östra Venezuela 593/270 183.451 13.881.589
El Salvador 793/204 195.792 6.454.000 1. Navojoa University (Norra Mexiko)
Franska Guiana 143/24 29.438 1.093.000 2. Montemorelos University (Norra Mexiko)
Guatemala 1.017/273 236.216 17.581.000
3. Linda Vista University (Sydöstra Mexiko)
Haiti 612/512 480.496 11.263.000
Honduras 471/227 102.008 9.746.000 4. Belize Adventist Junior College (Belize)
Mexiko Mellanoceanien 1.760/1.392 204.506 26.188.376 5. Central America Adventist University (Costa Rica)
Jamaica 696/35 319.066 2.811.000 6. Cuba Adventist Theological Seminary (Kuba)
Norra Colombia 1.002/573 127.840 21.751.493 7. Northern Caribbean University (Jamaica)
Norra Mexiko 688/411 156.197 40.995.962 8. Colombia Adventist University (Norra Colombia)
Panama 371/232 91.374 4.219..000 9. Haitian Adventist University Academy (Haiti)
Puerto Rico 312/8 33.303 3.059.000 10. Dominican Adventist University (Dominikanska
MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN
Södra Centralamerika 528/325 116.481 11.606.000 republiken)

Trettonde sabbatens missionsprojekt | 26 juni 2021
Södra Colombia 756/316 158.291 28.622.507

11. Adventist University Institute of Venezuela
Sydöstra Mexiko 588/588 77.717 7.173.935
Västra Venezuela 659/262 173.834 14.634.411 (Venezuela)
12. Antillean Adventist University (Puerto Rico)
139
Totalt 14.708/8.393 3.754.188 299.926.000 13. University of the Southern Caribbean (Trinidad)
140

Bibelstudium 2021 kv2

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Bibelstudium 2021 kv2

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

LÖFTET:

GUDS EVIGA FÖRBUND

Andra kvartalet 2021

Huvudförfattare: Gerhard F. Hasel

BIBELSTUDIUM Eller har du andra frågor angående

Om inte annat anges är

Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

1. Vad hände? | 28 mars–3 april ............................................................ 9

2. Förbundets grunder | 4–10 april .......................................................... 19

3. ”Alla släkten på jorden” | 11–17 april ................................................ 29

4. Ett evigt förbund | 18–24 april .......................................................... 39

5. Löftets barn | 25 april–1 maj …......................................................... 49

6. Abrahams ättlingar |2–8 maj ............................................................ 59

7. Förbundet vid Sinai |9–15 maj ……................................................... 69

8. Förbundslagen | 16–22 maj…............................................................ 79

9. Förbundstecknet| 23–29 maj ............................................................. 89

10. Det nya förbundet | 30 maj–5 juni..................................................... 99

11. Det nya förbundets helgedom | 6–12 juni …...................................... 109

12. Förbundets tro |13–19 juni …............................................................ 119

13. Det nya förbundets liv |20–26 juni .................................................... 129

Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

APRIL 2 april 9 april 16 april 23 april 30 april

MAJ 7 maj 14 maj 21 maj 28 maj

JUNI 4 juni 11 juni 18 juni 25 juni

Hon räddade sitt barnbarn

AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | BURKINA FASO

Studiematerial för den 28 mars – 3 april 2021

SKÖLDPADDOR HELA VÄGEN NER …

En vetenskapsman hade precis föreläst om planeternas banor runt

TILL SKAPARENS AVBILD (1 MOS. 1:27)

2. Berättelsen i 1 Mos. säger inte att Gud skapade någonting an-

3. Vad mer kan man finna i berättelsen om människans skapelse

Även om vi behöver tala om Gud i mänskliga termer får vi inte

GUD OCH MÄNNISKAN TILLSAMMANS

När vi läser om mannens och kvinnans skapelse kan vi se aspek-

Guds överraskande ord innehåller ett profetiskt hopp och handlar om

3. Hur väsentliga är kärleksfulla relationer för mänsklig lycka? Varför är en väx-

Chenelle och bilen

AV ADVENTIST MISSION, USA | TRINIDAD OCH TOBAGO | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN

Studiematerial för den 4–10 april 2021

”Det hebreiska ordet för ’förbund’ (som förekommer ca 287 gånger i

Se på de tre punkterna ovan (Guds löften, vår lydnad och fräls-

I Gamla testamentet undervisade offersystemet med sina förebilder

I den hebreiska Bibeln finns det förbund mellan människor. I den

FÖRBUNDET MED NOA

I versen ovan förekommer ordet förbund för första gången i Bibeln. I

FÖRBUNDET MED ABRAHAM

I denna första nedtecknade gudsuppenbarelse som gavs till Abra-

FÖRBUNDET MED MOSE

1. Vilket förbund talar Gud om? Se 1 Mos. 12:1–3.

3. Vilken parallell kan du finna mellan vad Gud lovade människorna

DET NYA FÖRBUNDET (JER. 31:31–33)

Hur förstår du tanken att lagen är skriven i våra hjärtan? Antyder

2. Varför är den personliga, relationella aspekten av ett förbund så viktig? Med

Gud gör inte misstag

AV ADVENTIST MISSION, USA | TRINIDAD OCH TOBAGO | MELLANAMERIKANSKA DIVISIONEN

”Men Noa hade vunnit Herrens välvilja” (1 Mos. 6:8).

Studiematerial för den 11–17 april 2021

SYNDENS PRINCIP (1 MOS. 6:5)

Se på texterna nedan. Skriv upp vad som är poängen i dem.

NOA (1 MOS. 6:9)

1. Han var en ”rättfärdig man”.

2. Han var ”oförvitlig”.

3. Han ”levde i gemenskap med Gud”.