Fakta om smärta

• Smärta är en av våra största folksjukdomar

• 51 procent av alla svenskar har haft ont i kroppen någon gång under de
senaste tolv månaderna
• Stelhet i nacke, skuldror eller så kallad musarm är den vanligaste orsaken
till att personer i åldern 18-74 år upplever smärta

Vad är smärta?
IASP, Smärtläkarnas förening, definierar smärta på följande sätt:
”Smärta är en obehaglig sensorisk och/eller emotionell upplevelse förenad med
vävnadsskada, eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan
skada. Smärta är alltid subjektiv och kan uppträda i frånvaro av vävnadsskada."

Någon helt objektiv mätmetod för att mäta smärta finns inte, men det finns en rad
olika metoder som tillämpas för att gradera smärta hos en individ. Människor
upplever också smärta olika. Smärta ger upphov till flera andra reaktioner i
kroppen och obehandlad smärta kan göra den drabbade mer smärtkänslig och det
är därför angeläget att de som upplever smärta får lämplig smärtlindring.

Vanligaste formerna av smärta

Studier visar att mer än var annan människa lider av smärta någon gång under året.
Stelhet i nacke, skuldror eller musarm är den vanligaste orsaken till smärta,
därefter kommer smärta som orsakas av ryggont eller ryggskott. Det visar en
studie som genomfördes i november/december 2004.

Olika typer av smärta

Smärta brukar delas upp i akut och långvarig smärta. Det finns ingen klar gräns
mellan dessa båda begrepp, men man brukar säga att långvarig smärta utmärks av
att patienten har haft ont i minst sex månader.

Man brukar även dela in smärta i fyra olika undergrupper:

• Nociceptiv smärta – orsakad av skador eller retningar på vävnader
• Neurogen smärta – orsakad av skador på nervceller
• Psykogen smärta – orsakad av psykiska faktorer eller psykisk sjukdom
• Idiopatisk smärta – där orsaken är okänd

Därför gör det ont

För att vi ska bli medvetna om att något gör ont måste hjärnbarken ta emot och
registrera smärtimpulser. Impulserna fångas upp av så kallade smärtreceptorer
(nociceptorer) och leds vidare med hjälp av nervsystemet och signalsubstanser i
perifera nervbanor (nociceptiva banor) via ryggmärgen till hjärnstammen.

1
På vägen mellan hjärnstammen och hjärnbarken passerar smärtimpulserna talamus
där smärtimpulserna bearbetas. Därifrån skickas de vidare till hjärnbarkens
sensoriska (känslo-) område där de förmedlar information om var i kroppen
smärtan finns, smärtans ursprung, styrka m m. Emotionella reaktioner på smärtan
styrs av det limbiska systemet i hjärnan, som också får impulser från talamus. Den
grundläggande smärtupplevelsen registreras och utlöser en rad följdeffekter i
kroppen.

I samband med att kroppen reagerar på smärtan utlöses också flera direkta
effekter, så kallade smärtreflexer. Intensiv smärta varnar oss och får oss att
reagera.

Smärta är kroppens egen varningssignal som signalerar att kroppen har blivit eller
håller på att bli skadad. När vi upplever smärta aktiveras även olika reflexer i
kroppen, beroende på vilken kroppsdel som registrerar smärtan. Bränner vi
handen på spisen rycker vi reflexmässigt bort handen från den varma plattan. Det
är något som kroppen gör automatiskt utan att vi behöver tänka.

Effekter av smärta
Följderna av smärta kan yttra sig på flera olika sätt. Att få svårt att sova, förlora
aptiten, att bli lättirriterad eller onormalt trött, är några vanlig exempel på effekter
som ofta hör samman med smärta. Långvarig smärta kan leda till håglöshet och
depression.