Cecilia Fasth - Anita Kannermark Pa god vag Textbok Folkuniversitetets forlagKOPIERINGSFORBUD Detta verk ar skyddat av upphovsratislagen. Kopi Den som bryter mot lagen wi ar samt bli Aklagare och dma skyldig erligga ereitining tll upphowsinan /rittsinnchavare rsiveters rlag Tryekt hos Elanders Skogs Grafiska AB, Malm 2001 ISBN 91-7434-355-6 Forord Liromedlet Pa god vag ar avsett att anvindas av studerande som har eller strax direffer. Boken Pa god vig oméattar ~ texthok med studiekassetter ~ ovningsbok ~ lirarhiifte med SO-6versikt och kopieringsunderlag ~ facit Syfter med textboken ar att gora den studerande bekant med ett mo: ddernt och levande speak. Texter. ller mycket talsprik, och dialog- crna ger eleven bland annat en rik uppsattning av s.k, sm4ord som fr si viktiga fr ett fungerande samtal. Har finns ven exempel pd mindre vvirdat sprik, kraftuceryck o.d. som eleven kan ha nytta av att Kénna till Pa god viig vill dessutom vinja ‘och har diefor formen av en sammanhillen berittelse som stimulerar clevens nyfikenhet och intresse att lisa vidare. Fér att hilla spinningen hae vi vale att inte avsloja berattelsens upplisning i textboken. lingre textavsnite lyssna pé texten. Detta gr att han/hon snabbt kan lira sig att uppfatta och uttrycka sig pa vardaglig svenska. Texten Ar intalad pa rikssvenska, men inslag av skinsk dialekt fOrekommer eftersom bokens handling ar f ‘Skine. Ovningsboken innehller minga oik slags Ovningar med tonvikten age. 8 ordkunskap, Texterna har ingen granmatisk progression, och det finns ine heller nigra rena grammatKOvningar.Tilflle at trana me- ningsbyggnad och ords bjning ges dock i stor ustrickning. Vi vill tacka de elever vid Folkuniversi lige fr oss ate utprova léromedlet. lagd i Malm som gjort det moj- ForfattarnaCONAN AwWYH 10 Wl Innehall Mitt i natten xt stenkast frdn teatern I gatlyktans sken Ovantat mote Valkommen i fa Far jag lov Ovilkomna besék April, april .! Kontant betalning Mummel i kon Battre sent ain aldrig Tank om man visste ...! Ul 16 23 30 37 7 57 64 72 82 91 4 t & t 1 ! t 1 Mitt i natten ‘Telefonen pa nattduiksbordet ringde ilsket. Anette tittade sig vilset omkring, Vad hinde? Var var hon? Vilken dag var dev Allt snurrade runt i hennes huvud. Hon lyfte luren. ~ Hej, det ar Lennart. Vackte jag dig? s ~Mm, vad vill du? Vad ar det som har hin? Anette tittade yrvaket pa klockan. Den var tre pi natten. Hon kande sig tung, i huvudet, $3 mindes hon att hon hade varit pa jazzklubben nere i hamnen kvallen innan. Jag drack nog lite for mycket dl, tinkte hon. w ~Du miste skynda dig! Det ar brittom! Ngon har mordats pi Hamnkaféet. Va ~ Jag har skickat dit en fotograf, och han ar nog redan dar. Polisradion gar i ett. Detar ju inte var dag det intriffar ett mord i ws Ystad, sf nu méste du ta reda pa vad som har hint. Anette kinde att hjirtat borjade sla snabbare. Herre Gud! Det var ju dit jag var igtr kvall, men det ar kanske bast att halla tyst om det si kinge, tinkte hor. — Ja, ja. Jag, ska skynda mig. dit. » _ Efter telefonsamtalet kinde hon sig alldeles omtumlad. Det var inte litt att kastas rakt in i jobbet pA det har sittet. Det var ju bara en vecka sedan hon anstilldes pa Ystadsposten, Arbetet, som Anette hade haft vid lopande bandet pi PLM i Mal- ‘mé, hade varit ganska bra betalt, men det var ist hon 1 var utbildad, s& hon var glad ver att Antligen f& bérja jobba pa en 5tidning. Det var emellertid med blandade kinslor som hon hade accepterat arbetet pi Ystadsposten, for hon hade varit lite osiker pa om hon skulle trivas i en smastad, hon som hade bott i en storstad i hela sit i Anette hade j alla fall snabbe fatt tag pa ett pa Parkvigen hos ankan Karin Larsson som Kinde sig ensam och dirfr hyrde ut ett av rummen i sin stora ligenhet. Det var hogt i tak, och pa de vackra trigolven lag fina mattor. Anettes rum var hemtrevligt och rymligt. En gammalmodig telefon med gill signal kunde vicka henne nar som helst pa dygnet. Framfir ett av fn- stren stod tv nersuttna fitdljer och ett runt bord med glasskiva pa. Ibland stod dorren till Anettes rum Sppen, och da brukade Karins katt genast smita in och ligga sig i en av fatéljerna. ckorderingsrum Nu miste den starta! Anette satt i sin gamla Citroén och Porsbkte 1 flig’ng den, men startmotorn gick bara runt. Till slut kom hon i alla fall vag, men det buktacke benssin i hela biten, Det var tyst och de pa gatorna denna septembernatt. Nar hon tog av at héger in pa Storgatan kom hon ihdg att hon skulle interyjua Ingvar Pers- son, kommunstyrelsens ordforande, den har motgonen. Efter val- en oklar politisk situation i Ystad, och man visste re om han skulle bli tvangen att avga. = Nej, nu giller det frst mordet! tiinkte Anette. Dee vac meicke ute, och det kindes kusfigt nr hon narmade sig Hamnkaféet. Ett mord hade ju nyss intraffat, och mérdaren gomde x sig Kanske ndgonstans i mérkret. Omridet narmast Hamnkaféet var avsparrat, och dverallt sig, man poliser. Anette kinde omedelbart igen den Langa, mérka polisen som stod i dérréppningen till kaféct. Det ar ju den Killen jag pratade med igar kvall, tinkte hon och gick fram till honom med bestiimda 1 steg. ~ Hej Bo! Vad ar det som har hint har d&? frigade hon och fOrsbkte lita siker trots att hon inte hade si Ling erfarenhet av jobbet. Han cittade fSrvinat pi henne, rattade till sin polismdssa och log s mot henne med hela ansiktet. — Hm! Na men hej! Ar det inte Anette? = Jo, det ser du val? — Vad gor du har mitt i natten? Har du inte gatt hem an? ~ Ab, kigg av nu! Jag ar journalist pa Ystadsposten. Sa jag inte ve det igtt? Tala om vad som har hint! sa hon lite irriterat. Bo berattade att den person som skulle ta hand om kvallens kassa hade blivit ihjalskjuten strax bakom kaféet och att det var ett bru- talt mord, fr ktoppen var valdigt misshandlad. — Du vet, pa sista tiden har det skett en massa konstiga saker hir ss i Yotad, sa Bo. Jag kan ju tala om for dig, ate vi tror att det ar en, iga som opercrar i stan‘Anette lyssnade noga pa Bo. Det hir kunde ju verkligen bli né got att skriva om! ~ Du, egentligen ar det val ganska besynnerligt att valja Illa Yotad som bas for nagot sidant, sa Anette lite fundersamt. Bo tycktes inte vilja siga mer, for han tex och vinnde bore blicken. Anette tinkte p& vad som hade hint p4 Hamnkaféet tidigare pa kyvillen. Det var mycket folk som satt och pratade, drack dl och Iyssnade pi musik i den skumma belysningen. Ett sorl av réster hérdes i den rékiga lokalen. Man spelade manga fina, gamla jazz~ w latar, och pa dansgolvet var det tringt. Bo hade genast bjudit upp ‘Anette, Han dansade verkligen bra och var trevlig att prata med. Strax fore stingningsdags sig Anette tvA yngre man komma in genom dérren. Hon hade inte lagt marke till dem tidigare pa kvall- en, och hon fick genast en kansla av att de pa grund av klidsel och, 1s utseende inte riktigt passade in bland de andra gisterna. —Nej, nu miste jag tillbaka till tidningen, sa Anette. Tack ska du ha si Linge! Du kan val héra av dig nagon ging? —Ja, gina, sa Bo och log, Klockan hade hunnit bli halv fem p& morgonen, och stan var Fort- farande nastan lika Sde som mir hon kérde till brottsplatsen. De enda personer hon motte var ett tidningsbud som kom cyklande gatan fram och en ensam man som var ute med sin und. Ivrig att komma till redaktionen korde Anette fort tillbaka mot centrum. Antligen skulle hon fi visa vad hon kunde! Flera ginger hade ett par av journalisterna kommit med dumma kommentarer om bide det ena och det andra. Anettes sjalvfortroende hade verk! blivit battre av det. Det var bara Lennart, redaktionschefen, som hade visat att han trodde pa henne. Pa redaktionen beriittade Anette for Lennart vad hon hade fatt » vera och att hon genast ville sitta igang och skriva, Lennart, som var en erfaren journalist, reste sig upp, lutade sig ver skrivborder och sa till henne: Det heir kan du inte skriva om! Det forstar du val? Det ar ! Du har inget pa fOtterna, inga fakta! Bara fOr att is pratat bredvid mun ... Lennart sig ganska upprord ut. sa hon nastan med griten i balsen. Anette hade svirt att hillatillbaka tirarna, Nu kinde hon ocks4 hhur trott hon var efter endast tvi timmars smn. Hon borde nog ka hem si fort som mojligt. Det var ingen idé att diskutera mer vw» med Lennart. Det var han som var redaktionschef. Det var han som bestimde. ——Ak hem och lagg dig nu si att du ar pigg nar du ska intervjua 2 Ingvar Persson. Det ar viktigt att du gor en bra interyju med ho- 5 nom. Jag tar hand om det har s Hinge, sa han nagot lugnare. Ett stenkast fran teatern Langsamt gick Anette ut ur Lennarts rum. Han s sagt det pa ett mjukare site? Det ar typiskt karlar! ti 1 fikarummet tog hon sig en kopp starkt kaffe. Det smakade verkligen gott. Nar hon satt dar med sin kopp i handen kom hon | Det var en underbart vacker oktoberdag med hog och klar tuft. att tinka pi de tva yngre mannen som hade kommit in pa Hamn- Under natten hade det varit frost, men temperaturen hade stigit kaféet strax innan man skulle stinga. De passade absolut inte in nu pi fErmiddagen. Genom kupéftnstret betraktade Anette det bland de andra giisterna. De bida mannen kunde ju faktiskt ha i boljande landskapet. Skorden var bargad, och pa de upplojda ak- nagot med mordet att gdra. Anette bestiimde sig for att ska upp s rarna lig leran vat och tung. Solen sken, och traden skiftade i alla Bo redan nasta dag, Airger. Det mairktes att hdsten hade kommit. Anette var pa vag till sin hemstad Malm. Hion hade en ledig dag efter allt arbete under den férsta ménaden pa tidningen. Ci- troénen hade hon fitt skrota, si hon var tvungen att ka tig. Det 10 uvar ndstan tome i kupén, och snart satt Anette fOrsjunken i tankar. Efter en tid hade arbetet pi tidningen borjat fungera battre, ‘och flera av hennes artiklar hade blivit publicerade. Tyvarr hade hon annu inte fit skriva ndgot om mordet pt Hamnkaféet. Len- nart hade sagt att hon inte skulle arbeta med det fallet utan kon- centrera sig p& andra uppgifter. P4 egen hand hade hon i alla fll undersikt vissa saker. ‘Tvi dagar efter mordet hade Bo bjudit ut Anette pA en mysig liten restaurang, Han hade varit pa mycket gott humér, och de hade pratat om alle majligt. Bo hade tex. varit nyfiken pa vad hon sysslade med pa Ystadsposten, och Anette hade naturligtvis varit intresserad av vad polisen visste om mordet. Hon hade fitt vera att ligan hade fSrgteningar till Malm och att de tva ynglingarna, som vatit pa Hamnkaféet, troligen hade nigot med mordet att gora, Bartendern pa Hamnkaféet hade ndgon dag senare berattat for henne att en av ynglingarna arbetade pa en pizzarestaurang vid Méllevangstorget i Malmé. PA kvillen tinkte Anette besoka den restaurangen. = Nasta Malmo! Anette vicktes plorslige ur sina tankar. Strax darefter stannade taget med ett ryck pa st ~ Hej Anette! Résten lit bekant. Hon tittade sig omkring och fick syn pa Paul som kom emot henne med éppna amar, kramade henne och pussade henne latt pi kinden. - Va? Ar det du? Hur visste du ate jag skulle komma? sa hon kort. — Jag fick vera av din mamma att du skulle komma hem med L1-taget. Varfdr har mamma si svart att acceptera att det ar slut mellan mig och Paul? Hon forsdker ju hela tiden gra det bra igen, tinkte R Anette. Hon Kinde sig lite irriterad, men plotsligt fick hon en idé. Varfor inte ta med Paul tll pizzarestaurangen? Hon skulle sikert inna sig lite lugnare tillsammans med honom, for man visste ju inte vad som kunde hinda. Innan de skildes at, bestimde de sig fOr att ga pA teater pa kvillen och darefter ata en pizza. Paul hiimtade Anette hemma hos hennes forildrar klockan sex. Thans gamla Opel for de till Teater 23 for att se ”Fréken Julie”, en av Strindbergs mest Kinda pjiser. Recensionerna hade varit mycket positiva, si Anette vintade sig en trevlig kvall. Hon hade faktiskt saknat alla de sma teatrama i Malmé, ’ingen var sékert bra, men Anette kunde inte koncen- trera sig utan satt bara och funderade p4 vad som skulle kunna hainda pa pizzerian ‘Ute hade det borjat regna och blas, och héstléven virvlade omkring p& gatorna. Det kindes ruggigt att komma ut efter att ha suttit inne i viemen, men det tog endast nigra minuter till restau rangen som lig vid Méllevingstorget, bara ett stenkast frin tea- ter. Torget var vid den har tiden pi dygnet alldeles éde och folk- tomt. Nar torghandeln var igang pi dagarna sig det helt annor- lunda ut. DA var det verkligen liv och rérelse dar. Pa pizzerian fanns det gott om lediga bord. I ett hérn satt nigra censammia min och tittade pi TV, och vid bardisken stod ett unge par och drack I, Det sig si trakige ut att Paul frst inte ville ga in, men nat han Kinde doften av nybakad pizza angrade han sig. Plats- lige stelnade Anette till. Frin koket kom en av de ynglingar som hon sett pi Hamnkaféet i ¥stad under mordnatten. ~ Vad ar det med dig Anette? frigade Paul oroligt. Mar du inte bra? Du ar jul — Asch, det ar inget. Jag fick bara lite ont i magen, men det nog som jag ar hungrig, mumlade Anette och tog ett djupt ande- tag, 13Den unge mannen bakom disken var ganska stor och bredax Jad. Han hade Ijust, snaggat har och stirrande, bla dgon. Trots att Paul var med kande Anette sig ridd, men hon méste i alla fall ta chansen. Det var ju darfor som de hade git just dit fr att ata Det blev inget limpligt ingen ferrin de skulle betala, — Jag tycker att jag kinner igen dig. Brukar inte du vara i ¥stad? frigade hon. Det var kanske att gé for rakt p& sak, men hon kunde inte ta cilfbaka vad hon sagt. Ynglingen borjade flacka med blicken och sig lite orolig ut. Det gjorde att Anette bestimde sig for att fort- sitta = Jo, nu mins jag att jag har sett dig pi Hamnkaféet, sa hon utan att darra pa rdsten. Du vet, dar det skedde-ett mord for en tid sedan, att prata med ynj “4 Nej, du miste ta fel. Jag har aldrig satt min fot pi det stallet, sa han bestamt. Hans kroppssprak sa emellertid nagot annat. Han hade svart att se Anette i égonen och bérjade oroligt vaga frin den ena foten till den andra medan han snabbt forsokte rikna ut vad det kostade. = Du forstar, jag ar journalist pa Ystadsposten och ar intresserad av det fallet, fortsatte Anette. Du har vil hort talas om mordet? Anette forstod inte hur hon vigade vara si paflugen. Paul stirr- ade helt oferstéende pa dem. = Vad ar vi skyldiga? fragade han forsiktigt och fSrsokte litea upp den spanda stimningen. ~ Ett Sgonblick! sa ynglingen och fOrsvann ut genom koks- dorren. Efter en stund kom en annan person och tog betalt. Anette kande sig lurad. Nu hade hon kanske missat sin chans. Arg och besviken limnade Anette genast lokalen. Paul var natur- ligtvis nyfiken och undrade varfr hon hade stallt s& minga feigor till ynglingen, men hon ville inte beratta nagot for honom just da. Det var inte manga steg tll Pauls bil som stod parkerad precis, utanfor restaurangen, och det riddade henne for tillfillet. ~ Nej, tittal Vi har fatt parkeringsbover, sa Paul irriterat. Nej, det ar en annan lapp som det stir ngot pa. Anette ryckte lappen ur hinderna p& Paul. Han protesterade, men hon vande snabbt ryggen till, och i fjuset fran gatlyktan laste hon: “Laigg inte din niisa i blot! Detta air en varning!” 153 I gatlyktans sken ‘Telefaxen matade fram meddelande efter meddelande. Ute pa re daktionen satt Lennart tifisammans med Lars och Janne, tva av de bista journalisterna, och tittade pa CNN:s nyhetssindningar. 1 bakgrunden hérdes smattrandet fran en sktivmaskin och nistan « Ijudldsa klickanden fran en dator. Anette satt och tittade i nagca rikstidningar for att hitta notiser till morgondagens tidning. Det skulle vara roligt att arbeta pi en stdtre redaktion, tankte hon. = Det ar for bedrévligt att polisen inte har fate tag i den dar mordaren &n, sa Janne, w= Jaa, det ar det verkligen, och gardagens artikel om mordet 16 orsakade ju en valdig folkstorm, sa Lennart. Det var sikert femton personer som ringde, och de hade manga tips och synpunkter. Jag tror att det ar dags att bérja syna polisens arbete i sémmarna. Kan inte du Lars sitta igang med det si fort som méjligt? ~Jovisst, gairna Anette lyssnade pa samtalet med ett halvt 6ra. Naturligtvis hade hon inte sagt ett ord p4 jobbet om sina egna underskningar an- giende mordet, men nda sedan hon hade fitt den dar varningen utanfr restaurangen i Malmé hade hon varit okoncentrerad och kant sig ridd. Darfor hade hon berittat om hindelsen for Bo. Han hade genast lugnat henne och sagt att de flesta hot faktiskt brukade vara tomma. Hon hade ju inte gjort nigot farligt, bara varit nyfiken a sista tiden hade Anette och Bo traffats flera ginger. Hon hade bérjat fi fSrtroende fr honom och trivdes i hans sillskap. Han verkade si snill och omtanksam. Kanske hade hon bérjat bli lite RBrtjust i honom, - Nej oj, vad tiden gar! Jag maste ge mig ivig nu Lennart, sa Anette. Jag ska interyjua min granne, Bertil, om korpidrotten i Ystad. Du hat ju bett mig skriva om det. Det kommer du vil ihig? Lennart, som just fick ett telefonsamtal, nickade bara till svar. Anette var egentligen inte siintresserad av idrott, men for ndgra veckor sedan hade Bertil tagit med henne pi en allsvensk hand- bollsmatch, och hon maste faktiskt halla med om att det hade varit en harlig upplevelse. Det var fillsatt pa laktaren. Publiken jublade och appliderade nar hemmalaget gjorde mal, och varje ging som domaren blaste av spelet strémmade musik ut ur hdg. talamna, Spainningen steg under matchens sista minuter na en av de basta spelarna vat utvisad. Det stod 25-25. Skulle Ystad fer- lora? I slutminuten lyckades dock Ystad géra tv mal. Publiken stod upp och skrek av féryjusning nar slutsignalen gick. v7PA Parkvagen métte hon Bertil som kom gdende gatan fram. Han var kidd i keps och tjock vinterjacka ordentligt knppt om den runda magen. = Hej Bertil! Vad du ser pigg och glad ut! Har du vunnit pa tipset? —Nej, men Ystad vann ju sin match igér, och det ar rena medi- cinen, sa han glatt. Jag ser redan fram emot nasta match. Tillsammans gick de in pi Metalls fackf&reningsexp Bertil brukade g4 en ging om dagen och halsa pa trots att han inte langre var med i facket. Runt ett bord satt nagra personer och dis- kuterade. Det var fikapaus, och det luktade gott av nybryggt kaffe En aldre, kraftig man fick genast syn pa Anette och Bertil — Jasa, du har borjat springa ute med unga flickor, Bertil, sa han skaimtsamt. = Ja, tycker du inte att hon ar grann? svarade Be val inte avundsjuk? jon dit I stolt, Du ar 18 Anette blev lite generad och rodnade. Hon visste nistan inte vart hon skulle ta vaige art fSrstod hon att de gillade att skoja med varandra, for samtalstonen var éppen och hjaetlig, — Fir jag presentera Anette, en av Ystads duktigaste journalister och dessutom min granne, fortsatte Bertil. Hon ska faktiskt inter- vyjua mig idag, sa vi tinkte lana ett rum har om det gir bra. Ni vet, Elsa, frugan min, ar ju dagmamma, s4 det ar alltid ett himla liv hemma hos oss pa dagarna — Javisst, det ska vi vil kunna ordna, Ni kan ta det fSrsta rum- met till hoger. Det ar sikert ledigt nigra timmar. Man kan ju inte veta hur linge du vill vara ensam med en sidan vacker flicka, svar: ade mannen och blinkade mot Bertil. Du kan val bérja med att bjuda henne pa en kopp kaffe? ~ Ja, sjilvklart. Samtalet kring bordet fortsatte. Strax innan Bertil stingde d6rr- en till rummet hirde Anette att man diskuterade girdagens arti- kel om mordet. Nagon nimnde en man som hette Gustavsson, h Anette hérde att han var agare till fastigheten som Hamn- ligger i — Ja, om vi skulle tala lite om korpidrotten da, sa Anette. Det ar val nigot helt annat an allsvensk handboll? Hon hann inte mer an namna ordet korpidrote forrin Bertil borjade beritta. Sjilv fick hon nistan inte en syli vadret. ~ Varje vecka ar ungefir 3.000 personer aktiva i korpidrotten, bara i Ystad. De flesta arbetsplatser har minst ett lag i nigon sport. Ardet inte fantastiske? "Korpen” kan fortfarande kallas for en folk- rorelse. ‘Anette fick tips av Bertil p§ flera personer som hon skulle kunna intervjua. Det har kan sikert bli en intressant artikel, tankte hon. Nar de var firdiga kom Anette att tinka pi vad hon hade hort av samtalet kring kaffebordet. ki 19— Forresten, vem ar egentligen den dir Gustavsson som de tala de om? frigade hon lite rsiktigt. = Det ar en stor skurk, svarade Bertil och blev omedelbart all- varlig. Jag har arbetat for honom pa Janssons Mekaniska i 40 ar. Fortidspension var det enda alternativet for mig nar jag inte orka- de med mitt tunga jobb lingre. Gustavsson te ens diskutera omplacering. = Jasi, det var konstigt, sa Anette, Men Bertil, da kanner du ju - Javisst, men akta dig for den mannen! Han har inte rent mjol i pisen. Vii facket vet att han sysslar med skumma affirer. Tyvarr har vi aldrig kunnat bevisa nigot, men dum ar han inte. Nej, han vet nog vad han gor. Anette frigade inte mer just da utan tackade Bertil for interyjun och limnade lokalen. Vinterns forsta sno hade borjat falla, och marken var alldeles vit. Det var nastan vindstilla, och det kindes ganska behagligt trots att det var november minad. Anette hade varit inne p& bibliotcket, ‘och med nagra bocker under armen var hon pa vig hemit. I fSrsta gathornet efter biblioteket stannade hon. Plotsligt fick hon en obe haglig kinsla av att vara fOrfbijd. Hon titcade sig forsiktigt om king, men det fanns inte en manniska bakom henne. Nej, nu fir jag skarpa mig! Jag ar ju snart hemma, tinkte hon. Trots det bor- jade hon ga snabbare. Hon halkade till och rikade tappa béck erna, Medan hon plockade upp dem sig hon sig nervést omkring igen, och sedan nistan sprang hon sista biten hem. I higenbeten var det mérkt och tyst, for Karin, hyresvarden, lig pa sjukhuset. Anette kande sig lite smAfrusen, si det fSrsta hon gjorde var att ta ett hett bad. Kidd i morgonrock sted hon sen och torkade site inga, vata har. Jag tror att jag ska ringa Bo, tinkte hon. Hon skulle just sl& hans nummer nér hon horde en kort 20 signal pa dérren. Det ar ju typiskt! sa hon for sig sjalv. Med en handduk runt haret och med skirpet hart knutet runt midjan gick hon och kikade ut genom titthalet, men hon sig ingen. Konstigt! Vad ar nu deta? Kan det ha nagot samband med ...? Nej, nu fir + jag lugna ner mig, men det ar nog bist att jag ringer Bosse i alla fall, tankte hon. I samma égonblick hérde hon ett fjud i rammet och sig nagot som rorde sig. Hoon skrek till av radsla. Hijilp! Vad var det? Ah, det var ju bara Misse, Karins katt. Hera signaler gick fram, och Anette blev mer och mer nervés. w= Polisens kriminalavdelning, Bo Lindgren. ~ Hej, det ar Anette, Hennes rost var spand, ~ Ar det du Anette? svarade Bo stelt och formellt. Du ringer lite olimpligt. Kan jag fi ringa upp dig senare? — Ja, men Bosse, jag méste f& tala med dig nu. Jag ar s4 ridd, sa vs Anette fortvivlat. Jag ar alldeles ensam hemma, och négon tjuv ringer pa min dérr. Jag inbillar mig att det har med det dit mor- det att gora,Ta det lugnt! Det ar sikert inbillning, precis som du siger. Det var kanske bara nigra barn som skojade. Jag kan tyvarr inte prata med dig nu. Jag ringer sen. Hej da! sa Bo och la pa. Anette stod dir med luren i handen. Det har var inte den Bo «som hon hade lart kinna. Hon rés till. Med hinderna j fickorna gick hon sakta bort mot fonstret. Det sndade fortfarande. Plats ligt fick hon syn pd en person som stod och hingde mot muren pa andra sidan vagen. Gatlyktan lyste ner p§ en ung man som hon omedelbart kinde igen. Hon blev alldeles stet av skrick. Dir stod w han, den snaggade ynglingen fein Hamnkaféet, ynglingen som hon och Paul hade métt pa pizzerian i Malmo, 22 4 Ovdintat mite Det var hégtidligt i kyrkan, Peisten sa manga vackra ord om Karin som hade varit hans barndomsvin. Kistan var omgiven av kransar och buketter i underbara firger. Frin orgellaktaren kom vacker solosing, och tillsammans sj6ng man valkiinda psalmer. Snyftningar hordes, och dven Anette var rérd. Det var férsta gangen hon var pa en begravning. Trots att hon kinde ett visst obehag infor allt det oknda ville hon vara med och ta ett sista farval av Karin. Nar slutpsalmen spelats, limnade Karins narmaste sliktingar kyrkan ge nom mittgingen medan alla de andra begravningsgisterna stod o upp. Utanfor kyrkan gick Anette fram till Karins son. ~ Det ar jag som ar Anette och som bor i Karins kigenhet. Jag, far beklaga sorgen. Sonen tog hennes hand och nickade tll tack. 1s ~ Karin var verkligen en fin manniska, tillade Anette. — Ja, det ar sant. Det var snillt av dig att komma. Jag hoppas att du kan folja med till bygdegarden dar vi bjuder pi en bit mat, sa sonen vanligt. ~ Tack. Jag ar hemskt ledsen, men jag maste Aka tillbaka till 1» arbetet omedelbart. Anette gay sig ivg frin kyrkan i Lennarts bil. Det snéade och var halt pa vagen, si hon var tvungen att kéra sakta. Hon kom att ttinka pa hur hon skulle ordna sitt boende i fortsittningen. Nagra dagar efter Karins bortging hade sonen ringt upp Anette och be- 1s rittat att Karins kigenhet mise siljas, Han hade frdgat om Anette 23ade blivit mycket fe le hon traffa hyresvarden, Anette sviingde in pi girden bakom redaktionen, parkerade bilen ‘och rusade upp pi kontoret. Tdorren stod Lennart, arg som ett bi rot han. Var i helsike har du I aka senast tVa art sig svettig och ovardad ut, och Anette kinde att han iktade sprit, = Du vet mycket val var jag har varit, svarad. hon kunde. Jag visste mycket folk pa begravningen, och férresten var det daligt viglag unde inte kéra si fort. it hus? Du Je ta si art skyndade sig ner tacka honom fr linet av ~ Ja, du vet, si har ar det for Det var Ame, vaktmastaren lyssnat pa dem. wn problem med fi 1 bara vad man 24 ade fordomar om det mesta. Det visste alla p& tidningen. era med honom tog det aldrig slut. Han kun- de hilla pa i evighet, ‘Anette hade verkligen ingen lust att prata med honom just da, sf hon skyndade vidare ut pi redaktionen, Hon skulle bara kon- trollera redigeringen av en artikel som hon skri Sen skulle hon ut pd stan och handla. Hon behdvde bl.a. gi Systemet, for hon tankte ha nagra arberskamrater hemma pi glogg, pa sOndagen. Det var ju den andra advent da, PA gigatan var det massor av folk som var ute och julhandlade. De rusade ut och in i affirerna med handerna fulla av kassar och pa- ‘ket, Vilket vansinne! tinkte Anette, Det verkar som om alla hade hur mycket pengar som helst. Och varje ar kins det lika forarglman uppticker att nistan allt det man har képt fore jul siljs fr haalva priset pa rea efter jul. Anette tog en nummerlapp pa Systemet. 60 personer fire! Hon suckade. Det har kommer att ta tid, tinkte hon. Att det alltid ska vvara sa mycket folk! Medan hon vantade pa sin tur tittade hon pa olika vinsorter. Plotsligt Klappade nigon henne pi axeln. ~ Jasi, du ska kopa vin till helgen. Anette vinde sig om och fick syn pa Bo, snyggt klidd som van- lige. ~ Ar det du? sa Anette kort Hon hade inte pratat med Bo sedan den dir kvallen d& hon var si ridd och ringde till honom. Visserligen hade han ringt nagon dag senare och forsokt forklara sig, men Anette hade snabbt avsl tat samtalet, for hon hade inte velat prata med honom. — Du ska inte med och ta en kopp Kaffe nar vi ar klara har? fersdkte Bo. Nej tyvirr, jag har inte tid, svarade Anette, men hon kinde genast att hon var alltfér avvisande, Jag maste hem och forbereda lite, for pA séndag kommer nigra arbetskamrater hem till mig. Och senare i eftermiddag ska jag kanske ocks4 skriva kontrakt pa en ligenhet. Ska du fytta? frigade Bo forvanat. ~Ja, Karin, min hyresvardinna, har gat bort, sa jag ar faktiskt tvungen till det. Men du kan val flja med hem till mig och ta ett glas glagg i stillet? foreslog Anette — Ja tack, det skulle vara treviigt. Hemma hos Anette lag det en massa post pi dérmattan. Hon tit tade snabbt igenom bunten, och mitt hogen hittade hon ett brev som hon inte kinde igen handstilen pa = Bosse, du kan val ga ut i koket och varma gloggen? Jag ska bara se vem det har ar iftin, 26 Anette liste snabbt igenom brevet. Na, det kan inte vara méj- ligt! tinkte hon. Hon kiste de sista raderna en ging till “Jag bar blivit tvingad att arbeta for Gustavsson. Han bar en haillbake pa mig, och jag vet inte hur jag ska klara mig wr den bitr « situationen. Men jag har inget med mordet are gira om du nu trodde det? Brevet var undertecknat med ett olasligt namn, men Anette miss- tiinkte att det var samma person som hade skrivit bade det har brevet och lappen pa Pauls bil. Hon skyndade sig att ligga undan ww det i en av skrivbordslidorna nar hon horde att Bo var pi vig frin koket med gloggen. Jag miste ta reda pa lite mer om den dir Gustavsson, tinkte hon. Jag maste hitta pa nagot skal att soka upp honom:— Ver du nu vem avsindaren ar? ~Ja, sa Anette och forsdkte verka oberdrd. Gléggen varmde got, och den spred en stark, sétaktig doft i rummet. + Anette beskrev den nya ligenheten for Bo, frklarade var den lag och hur mycket den skulle Kosta. ‘Men ar du siker pa att du klarar den hdga hyran? Det blir Itid extra kostnader nar man flyttar. Och dut har ju inga mobler! Eller..2 Anette blev nastan arg pi Bo. Gkidjedédare! tinkte hon. ~Ja, ja, sa hon lite iviterat, Men det ar en sak som du inte kan- ner till. I Malmé hade jag en ligenhet ihop med en kille, och i den har jag lite mobler och grejer som ar mina. Paul, som han heter, bor visserligen kvar dir, men han ska snart flytea, ss ~Jasi! Ja, men jag ville bara siga att det kostar mer in man tror att bo ensam, Igae fick jag till exempel avin pa min hemférsikring, och jag hol pa att ramla baklinges nac jag sig hur mycket fSrsik- ringsbolaget hade h6je premien. Du har vil gjort upp en budget? — Jag har faktiskt alltid haft en budget, svarade Anette sj » sikert. Férresten hoppas jag fi fast anstillning pa tidningen mista minad, och di fir jag lonefSrhojning. ~Ja, det ar Klart, men ... — Ni Bosse, det var hemskt vad tiden gir! Nu maste jag sticka ivig och ordna kontraktet. Men du kan val komma hit igen pa sndag klockan tre si fir du traffa mina arbetskamrater. ~ Gira! Det skulle vara kul Anette gav honom en litt kram innan de skildes A¢ utanfor hu et. Hon kande sig gladare nu, men hon var lite irriverad ver hans ordentlighet. Bo var en person som ville ha ordning och reda pa 2» allt. Det f&rstod hon, Annat hade det varit med Paul! — Du forresten, betala inget under bordet! ropade Bo som en. sista fOrmaning, 28 Réd i ansiktet steg hon in pi Botabs kontor efter att ha sprungit sista biten. 1 receptionen anmalde hon sitt arende, — Direktér Gustavsson sitter i andra rummet till vanster, svarade en aldre dam, Direktér Gustavsson? Anette var tvungen att fraga: — Forlit, men ar det samma direktdr Gustavsson som ger Jans sons Mekaniska? ~ Ja, det ar alldeles riktigt, sa damen bestamt. 295 Viilkommen i famuljen — Nej, nu far vi allt ta det lite lugnare! Tank pa att jag ar en gammal gubbe! Bertil stnade och stinkade. Anette och Bertil hill pa att bara upp en soffa som Anette hade kdpt tidigare pa dagen. De skulle anda upp till tredje vaningen. = Jag hoppas verkligen att du siger till om du behéver vila. 30 Anette hade lite samvetsk cerbjudande om att hjilpa han hade problem med ryggen. 1 Fir vi nog ta igen oss, sténade Bertil Anette kinde hur det varkte i armama nar hon hade satt ner soffan i trappan. Bertil torkade svetten ur pannan med sin stora, rutiga nisduk. — Hur mycket fick du ge for den har da? frigade han. ~ Soffan gick p4 3 200 kronor, och tillsammans med soffbordet ww och fitdljen blev det 6 000 jamnt, svarade Anette. —Jase ungdomar! De har rid med allt. Annat var det nar jag var ung. — Men jag har inte kopt méblerna kontant. Jag har tagit dem pa avbetalning, och kontantinsatsen var bara 2 000 kronor. ws —Det blir en dyr soffgrupp der, for du har val vinkr p§ alla extra kostnader? - Ja, ja. Det ar inga problem. Nar de antligen fitt soffan pa plats i vardagsrummet gick Bertil husesyn, ~ Ah, vilket harligt badrum! Heir skulle man vilja ta ett avkopp lande bad och bli borstad pi ryggen av vardinnan, sa han med imten i Sgat. Bertil ar sig allti li foe sig sjalv x —Nej, men titta har, Anette! Ett stort hil i viggen! Det har du val tagit upp vid besiktningen? —Vad da besiktning? sa Anette lite oroligt och spirrade upp sina stora, bléa égon. ~ Det forsta du gori morgon ar att ta kontakt med den dir ban- » diten ti Anette kinde sig som en liten flicka som just hade fatt en rattavisning av sin pappa. Visst hade det varit dumt av henne att for att hon hade accepterat Bertils ned flyttningen. Hon visste ju att ite smafiiick och si, tinkte Anette och log hyresvird och dirmed basta! sa Bertil med string rdst. 31inte ha kollat ligenheten battre, men just nu borde hon kanske inte besviira Gustavsson, inte si har omedelbart efter inflyteningen Nar hon hade varit pa hans kontor for att skriva Kontrakt hade ligenbeten nastan gatt henne ur handerna. Hon hade nog stillt en del onddiga feagor. Hon hade tex. velat veta hur manga fastig heter Gustavsson agde. Han hade artigt men bestimt svarat att det inte hade med saken att gora. Anette hade genast forstatt att han inte gillade att bli utfrigad. Han hade dessutom sett lite be- svirad ut mir han fitt reda pa vilket yrke hon hade. Efter besbket 1» hos Gustavsson hade Anette emellertid svart att tnka sig att han kunde ha nagot med mordet att gora. Han verkade ju trots allt vara en snill gammal man som varken sig ut eller uppfErde sig som nagon bandit. Den nyinkopplade telefonen ringde for forsta gingen. Det ekade i 1s den nastan tomma ligenheten —Jaha, vem kan det vara? sa Bertil och strickte pa ryggen. Det blev ett kort samtal, ~ Ah, det var bara Bo som ville meddela att han tankte komma upp med en stoldmirkningspenna i kvall x» ~ Detar inte daligt att ha en kavaljer som tinker p4 all Nej, det ar inte si dumt, men nu borjar jag bli hungrig, Kan vi inte ga ner och ata lunch pa restaurangen runt hérnet innan jag, ger mig ivag till tidningen? Jag bjuder som tack fr bjalpen, sa Anette. x ~Jo, jag tackar jag. Det ar inte var dag man gar pa krogen, sa Bertil och bugade sig. Men da maste jag forst tvatta av mig lite s& att du inte behéver skimmas for mig, Efter en kvart satt de pa kvarterskrogen och studerade matsedeln. Det var trangt men mysigt i den lilla lokalen. Fran kéket kom » spannande dofier av olika matratter. Hassan, agaren, och hans aldste 32 son sprang mellan borden hela tiden. De tog upp bestillningar och serverade. = Inte visste jag,att det var en invandrare som har den hai res; taurangen, sa Bertil, men det ar ju ganska vanligt nufértiden. — Ja, det ar det. Hassan, som driver det hr stillet ar en snail och teevlig farbror. Hela hans fami hjilper fOrresten till, och alla ac si vinliga. Vi pa tidningen brukar ga hit och ata lunch nastan varje dag, och jag kan lova dig att de har jattegod mat. — Jasa. Ja, det later ju bra. Om det smakar lika gott som det ve luktar st Efier en god miltid reste de sig fin bordet, matta och belitna, Anette knappte kappan, kramade om Bertil och tackade honom for hjalpen. 33Snén hingde i luften, och det bliste snilt frin havet. Det var rakallt ute. Sa ar det ofta har nere i Skane i januari, tinkte Anette. Det ska verkligen bli sként att komma in i virmen. Hon skulle triffa kamrern som forutom sina ordinarie arbetsuppgifter hade + hand om personalftigorna pa tidningen, Hennes provanstailning, ligen snart slut, och hon hoppades bli fast anstilld — Vi tycker att ni har skott er bra och visat god samarbetsfér- maga, sA vi har tankt erbjuda er fast anstillning, men naturligtvis bara om frdken sjalv Onskar det, sa kamrern. «© Gud, si trakig han verkar! Hit gir man inte frivilligt, cinkte Anette. Det har var forsta gingen hon var inne i hans arbetsrum, Alla papper lig i snygga och prydliga hégar pa skrivbordet, och alla bécker och pirmar stod i perfekt ordning i bokhyllorna —Vi skulle dock frst vilja ha ett friskintyg, och sjilvklart betalar 1s viden hilsokontrollen, fortsatte kamrern torrt. Anette tittade pi honom och nickade. Hon var bade glad och stolt Over att bli erbjuden fast anstillning, men hon kom sig inte for att siga nagot, si han fortsatte att prata ~ Enligt avtal kommer det att bli en avsevard lnef%thdjning » vilket froken vil inte tackar nej till, Eller hur? Anette log instimmande. = Jaha, dé har jag inget mer att tilkigga. Om ni inte har ndgra frigor vill jag Onska er valkommen i var stora familj. Ja, vi brukar siga s8 om medarbetarna pa var tidning as For forsta gingen log kamrern. Jo, férresten, Janne Bergman, som ar fackligt ombud hir pi tidningen, vill att ni tar kontakt med honom for genomging av fackliga frigor, och han vill aven informera er om olika forsik ringar. w» Vilken stel typ! ninkte Anette nar hon med Latta steg gick ut i korridoren. Det ska bli sknt att triffa Janne som alltid ar lika glad 34 ® ‘och positiv avén om han ibland verkar lite forcerad, tankte hon. Ha kollega. Det kinns bra = Har du varit inne hos "stenansiktet”? Det var Ame, vaktmastaren, som kom giende med famnen full av post —Ja, hur si? — Jo, det lyser loneftrhdjning i dgonen pa dig. Men fr mig gick det minsann inte s& bra i de senaste lokala fSrhandlingarna. Trots att arbetsgivaren fir bidrag till min lon vagrade han att gi med pa att hoja den, Jag fick inte en enda krona. Det var val en snal jakel — Ja, ja, men allt kan inte vara rattvist har i varlden, sa Anette och fortsatte korridoren fram till Jannes llla rum. ‘ir ocksi en fin arbetskamrat, och han respekterar mig som ler hur? Varsigod och sitt! Jag har vantat pa dig, sa Janne. Kamrern Fingde nyss och meddelade att du hade accepterat erbjudandet om fast anstillning, och det glider mig verkligen. Det var roligt att héra. Jag hoppas att jag ska kunna géra ett bra jobb. — Det vet vi att du kan, och Lennart har sagt mycket gott om dig. Har du hért vad som har hint med honom frresten? Nej, vad da? frigade Anette nyfiket. ~ Jo, han blev tagen for rattfylleri igir kvall. Och efter vad jag har hért, kommer man att dra in hans kérkort Oj da! Jag tycker faktiskt synd om Lennart. Férst ar frun otro- gen, sen begar hon skilsmissa och s& aker han dessutom fast for rattfylla. Var ar han nu di? = Jag tror att han ar emma. Ja, jag vet i alla fall att han ar sjukskriven, Nej, nu Gr vi halla oss till amnet. Jag utgar iffan att du ar med i facket och i A-kassan,inte svara pa hans fraga fi Lars som helt ovantat stack in sin réda kalufs i rammet. = Var tusan hiller Lennart bus? rét Lars. Det ar typiskt att han borta nar det hinder nigot. Ser du inte att jag ar upptagen? Du fir faktiskt visa lite hhansyn och inte bara komma inrusande sa dir. Ar det ndgot sir skilt som har hint? frigade J Ja, det ar det. Ursikta min oartighet, men det dr faktiskt s4 att cen person precis har anhallits for mordet. Janne och Anette tittade pa varandra. Det blev alldeles tyst i rummet, 36 6 Fir jag lov? = Du Eva, kan vi inte hitta pé nagot kul i kvall? Det skulle val bade du och jag behdva? Jaa, det har du rite i, men — Ja, jag blir snart tokig av att bara jobba och jobba, och si ar jag ju osams med Bosse ocksa. Jag kinner att jag behéver kom: och triffa andra manniskor, sa Anette. Samma har, Det ar tradigt att bara vara hemma med ungarna varenda kvill ‘Anette och Eva satt och pratade i lunchrummet. De hade bérjat © umgas mer och mer. Eva, som arbetade pa lonekontoret, var samstiende mamma sedan ett ar tillbaka. Just nu kinde hon sig lite deppig, fOr hennes fre deta man hade brikat mycket med henne den senaste vecka = Vi kanske rent av skulle g4 ut och dansa? Vad siger du om vs dew? ~ Ja, det var verkligen inte igir! Det skulle vara jattekul. Men du, di maste jag fOrst forsbka skaffa barnvakt. — Javisst, ja. Jag sli dig en signal vid ferntiden. yw —Ja, men di far du ringa hit, fOr jag ar nog, senare i kvall. Jag vira sjar, och det ar inte si kite, = Okej, dé siger vi det. Hoppas nu bara at vakt. Jag ar ju sent ute, sa Eva och gick in tl kan ordna barn- as Anette kinde sig lite gladare nar hon kom ut p4 redaktionen. a7~ Anette, har du tid ett 6gonblick? — Javisst, vad vill du? = Vad du ser glad ut frresten! Det var minsann linge sedan man sig dig le, skojade Janne som var pa gott humér som vanligt. 5 Har det hint nagot sarskile? —Nej, inte direkt, sa Anette. Vad var det du ville mig? ~ Jo, skulle inte du kunna hoppa in for mig i eftermiddag? Jag kommer att vara upptagen nigra timmar framéver, forstir du. Janne vikaricrade som redaktionschef for Lennart som fort ve farande var sjukskriven ~ Nej, nej! Det klarar inte jag av. Det vet du mycket val, sa Anette, Och Rirresten har jag inte tid. Férst och frdimst maste jag fa den dar miljéartikeln klar, eller hur? Och sen ska Eva och jag faktiskt gi ut och dansa i kvall, fortsatte hon och strickte lite pi ws sig. ~ Jas minsann! Men du, jag tvivlar inte alls pi din rmaga. Jag har markt att det ar ordning och reda med dig, och sunt fSrnuft har du. Det kommer man langt med, sa Janne bestiimt. ~ Det var varst vad du har hoga tankar om mig! Tror du verk- 2» ligen p& allvar att jag klarar det? sa hon lite tveksamt. Och vad ska de andra siga? = Det ska du inte tanka pi! Det skéter jag. Forresten har jag ingen annan som ar limplig for den uppgiften just nu, si du maste faktiske stilla up, xs —Ja, jag har val inget annat val di. Men bara pa ett villkor, och det ar att du ar tillbaka har senast klockan sju. Jag har bestimt med Eva, och jag vill inte svika henne. Det forstir du nog, — Jag lovar pa heder och samwvete att vara tillbaka till dess. Vart ska ni fSrresten? » —Ah, det blir nog det gama vanliga stillet. ~Jaha, du. Sate dig nu har si ska jag informera dig om liget! Anette Kinde sig faktiskt riktigt stolt. Tank att hon skulle & 38. prova pi att vara redaktionschef aven om det bara var fr en efter- middag! Sidan ett behéver du inte bry dig om. Den girs allra sist, si den tar jag hand om nar jag ar tillbaka. P& sidan tvd har vi redan en debattartikel och ndgea politiska citat fin andra tidningar. Det ar bara ledaren som saknas, och cheftedaktoren ar alltid sen, si vid femtiden fir du nog paminna honom om den. Om du gor kom- mentarer om nigot annat som dyker upp under eftermiddagen, fir du inte glomma vir politiska lin. — Jag ar vil inte fOdd igdr heller? sa Anette lite fornirmat. — Ni, nii, men jag vill inte att nagot ska vara oklart. PA sidan tre har vi utrikesnyheterna. Vad galler den sidan behdver du bara be- vaka telegrammen fein TT. Janne fortsatte att gi igenom inrikessidan, familjesidan, sport sidorna och lokalsidorna. 39Ja, och lokalreportrarna maste du hilla ett extra ga pi, for de det ar nagon reda med. Lars kommer forresten hit vid tretiden, och jag freslar att du ger honom i uppdrag att se till att de blir ‘Klara i tid. ~ Vad sként! De skulle nog and§ inte lyssna pa mig som ar si ung och gron. ~ Ung och skén menar du val, sa Janne och tittade med be- undan p& henne. ~—Hm! sa Anette och skruvade pa sig. Det: var val Lars vi pratade om ~Ja, ja... Ja, han bor vara klar med sin artikel till Ystadssidan nu. Den senaste tiden har han ju frs0kt ta reda p§ lite om hur polisen egentligen arbetar. Som du vet, blev folk mycket upprérda nar den dar bartendern anhdlls for mordet pa Hamnkaféet. Han var ju, nar allt kom omkring, helt oskyldig. ~ Javisst ja, det var Lars som fick i uppdrag att syna polisens arbete i sOmmarna. Hiller han fortfarande pi med det? frigade Anette som hade svart att délja sin nyfikenhet. ~ Ja, den har mordutredningen tycks bli en foljetong, fbr sivite jag vet, har polisen hittills inte haft nagra heta spar att g& efter De blev avbruma av att det ringde. Medan Janne pratade i tele- fonen tinkte Anette pi sina egna undetsékningar om mordet. Hon var numera helt dvertygad om att Gustavsson hade nigot med mordet att géra. For nigra veckor sedan hade polisen avsléjat en smugglarliga som anvant sig av en industrilokal nere i hamnen. Officiellt stod inte Gustavsson som gare till lokalen, men enlige Bertil var det en av Gustavssons bulvaner som gjorde det. Anette hade efter manga om och men fitt reda pa telefonnumret till den mannen och ringt upp honom. Han hade varit mycket hotfull och. litit henne fOrst4 att nagot obchagligt skulle kunna hinda om hon. inte slutade ligga sin niisa i blot. Darfor hade hon bestimt sig for 40 att strunta i allt som hade med mordet att gra, men trots allt ade hon haft svart att helt slappa tankarna pa det. Ursikta mig! Var var vi nigonstans? sa Janne, Han sig be- kymrad ut. + —Vad ar det? Vad ar det som har hant? — Det var Lennart som ringde. Han mar nog inte si bra. Han berattade att hans fru ville ha ensam vardnad om barnen, Och han dlskar dem éver allt pi jorden, som du vet. Jag ar faktiskt lite orolig for honom. Och du, det lit faktiskt som om han hade bér- 1» jat dricka igen. = Nej, det menar du inte! Vi borde kanske géra nagot. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors och se att en arbetskamrat gir under, eller hur? De hann inte prata mer om det, for Janne blev twangen att ts hastigt ge sig ivag. Anette satt ensam kvar. Stackars Lennart! Han ar vird ett battre dde, tankte hon. Anette fick mycket att gra, Strax efter fem kom Lars inrusande p& redaktionen med andan i halsen. ~ Ar du hir? Var ar Janne? Jag behdver snacka med honom. Ute pa ett uppdrag och kommer inte tillbaka forrén senare i kvall. Ar det kanske nagot jag kan hjilpa till med? Du stir just nu framfor din redaktionschef, sa Anette lite triumferande. — Va! Det var virst vad du har avancerat snabbt! sa han ironiskt. Da kanske jag kan f& passa pi att rapportera att mitt uppdrag har 2 gatt at skogen. Det ar hopplist att fA nagot vettigt ur polisen. De berittar inte mer an nédvandigt. Anette strickte pa sig och lutade sig fram mot honom. — Du Lars, jag ska ge dig ett tips. Den dair direktér Gustavsson, du vet han som ager Hamnkaféet, ar troligen en skum typ. Det ar se kanske nagot for dig? Vad vet du om honom? 41~ Jo, det ar si att jag var pi Hamnkaféet det skedde, och jag la marke till vissa saker redan di. Pa mordplatsen fick jag sedan en del andra upplysningar. Jag berittade allt for Lennart, men han ville inte att jag skulle arbeta vidare med fallet. s Av ren nyfikenhet har jag i alla fall fortsatt. Men sig inget Lennart om detta, for dé blir han ursi Dt ser man vilka hemligheter en s6t li Har chefen nigot mer att beritta k Lats smaretande gjorde Anette it Nx, nu far du faktiskt lagga av. Jag menar allvar. Forresten ag at dig, och det ar att att de dar len iru Anette holl handen for munnen och hostade till. Hon kunde nastan inte halla sig for skratt. Dar satt hon och bestimde vad Lars ss skulle géra, han som var mycket mer erfaren an hon och dessu tjugo ar aldre. = Det ska bli mig ett sa Ingenting om Mar, tinkte Anette och satte sig vid datom. Just da ringde det, — Du vet inte vem som har fixat barnvakt — Si bra! Kan vi inte ses hemma hos mig vid niotiden och ta en. drink innan vi gar? —Jo, giirna. 2% — Jag har fortfarande mycket att gra har, men jag hoppas bli Klar till dess. — Ja, men dé ska jag inte stora dig langre. Vi ses. Anette forsikte koncentrera sig. Hur ska man forhindra att vax- ter och djur dir i vara sar och hav, och vad ska man gora at de sw utslipp som bliser in ver Sverige frin andra Hinder? Overgéd- ning av akrarna och avgaser fran bilarna ar vi faktiskt silva orsak ch 42 nit med raska steg. Hon gick lings den tringa grinden som var kantad med liga, lite lutande korsvir keshus. Klockan var drygt atta. Janne hade forstis kommit senare lovat, och miljéartikeln hade tagit tid att skriva. Stolt Over alla fall att hon var vird en skén helg. Nagot forsenad gick Anette 5 dagens arbete kinde h En halvtimme senare satt Anette och Eva och smuttade pa var sitt slas vitt vin. I bakgrunden hordes musik. Anette hade precis hun- nit byta om men sig trétt ut. Eva déremot var pigg och hade verkligen klatt upp sig. Snyggt malad var hon, och log gjorde hon vw med hela ansiktet. Det var nastan si att Anette inte kinde igen ‘ne. 43~ Jag har lite forildraledighet kvar, och den tinker jag ta angre fram i var. Det ska bli sként att f@ gna mer tid at barnen, sa Eva —Nej, nu fir vi snart g, avbrot Anette. Det var inte si litt att satta sig in i Evas situation, men hon hade verkligen anstrangt sig, att lyssna pa henne. Eva behdver sikert nagon att prata med, tinkte Anette. De tog en taxi till dansstillet. Ingen av dem hade hunnit ata, s4 de borjade med att be om matsedeln. Det var mycket folk, och 1» arna hade redan bérjat ga runt och spana in tjejerna. Ganska snart stod en mérk, snygg man bredvid Eva. = Fir jag lov? Eva tittade upp och nickade litt. ~ Anette, du kan val bestilla lammkotletter och lite rédvin ti 1s mig? = Javisst, det ordnar jag, svarade Anette och log mot henne. Eva sig lite orolig ut niir hon kom tillbaka. — Du Anette, det var en man som stirrade pa mig hela tiden nar jag. dansade. = Jasi? Ja, men det ar val inte s4 konstigt. Du ar ju verkligen till n fordel i kvl —Nej, det var inte si jag menade. Det kiindes faktiskt otickt. Tsamma dgonblick blev de uppbjudna bida wa. Anette Kinde igen mannen som bjod upp Eva. Var hade hon sett honom? Nar hhon var uppe och dansade, fick hon syn pi en man med stirrande, ww bléa Sgon. Han satt vid ett bord narmast dansgolvet. Da ferstod hon. Det var den snaggade ynglingen som hade tittat pa Eva, och det var hans kompis frin Hamnkaféct som dansade med henne nu, Vad gir de hir? tinkte Anette. — Usch, vilken obehaglig typ! sa Eva till Anette. Han stillde en 1s massa Konstiga fradgor, och han visste mycket vil vem du var. Kin- ner du honom? ~ Nej, inte vad jag vet. Det maste vara ett misstag, Anette kinde oron komma smygande. Att man aldrig far vara i fred! tankte hon. Orkestern hade tagit paus. Ute pi damtoaletten var det tring. 4 Anette och Eva skyndade sig att komma darifran. — Anette! Dar ar han! Vem di? Han som tittade s4 pa mig. x Ja, ja, sa Anette och gick vidare mot deras bord. ~ Hi stir tvd drinkar. Nu ar det ndgon som har tagit virt bord. Det ar ju typiskt! Nej, men titta! En hilsning fein Bo. = Ar han tir? sa Anette irriterat. ~ Far man sid sig ner? sa en bekant mansrést » — Hm! Javisst. ~ Inte visste jag att du skulle hit i kvall, sa Bo och drog fingrarna genom sitt tjocka, bruna har. 45— Nej, varfir skulle du veta det? frdgade Anette och slog ner blicken Nej, nej. Som tur var blev hon uppbjuden. Bo sig snopen ut och limna: + de bordet. Skint, tinkte Anette. Hon hade verkligen ingen lust att prata med honom. Inte i kvall i alla fall Vid tvatiden kinde sig Anette trétt och tog en taxi hem. Visst hade det varit en treviig kvall, men hon hade ju inte gate ut for att tifa Bo. Det hade varit svart att undvika honom, for han hade ve bjudit upp henne flera ginger. Anette visste inte riktigt var hon hade Bo och blev aldrig riktigt klok pi honom. Vad ville han egent ligen? Anette vaknade inte ferrin halv tio nista dag. Hon fick brattom att himta tidniagen. Hon var nyfiken pa sin tidning site verk, 1s Janne hade fatt ett fotslag pa vad som skulle sta som huvudrubrik pa fSrsta sidan: "Vattenforsdrjningen i Ystad hotad pa grund av fSrsurning”. Den svarta rubrik som nu métte henne kinde hon Is igen: "Kind direktér frin Ystad fOrsvunnen”. inte 46 a Oviilkomna besihk Jag bar ingen aning om var han dr. Allt ar fullkomligt offrklar- ligt. Vi har det bra, och ban bar inga ovinner vad jag vet. Det maste ligga ett brott bakom hans forsvinnande.” Frun till den forsvunna direktoren var interyjuad. Anettes blick + for fram och tillbaka dver forstasidan, Det miste vara Gustavsson. Det kan inte vara nagon annan, Jag skulle ha stannat kvar ps tid ningen i stallet for att ga ut och dansa, tinkte hon, Ett par dagar senare fick Anette ett anonymt telefonsamtal till tidningen. "Gustavsson gémmer sig p4 Banérgatan $ i Stockholm,” ww sa en man i telefonen. Résten lat bekant, men hon hade svart att placera den. Nu visste hon inte riktigt vad hon skulle gora, men det léste sig dagen darpa. Sent pi onsdagseftermiddagen blev hon namligen inkallad til Janne. ~ Jag vill att du berattar allt vad du vet om mordet pa Hamn: 1s kaféet, sa Janne och tittade uppfordrande pa Anette. Aja, du be hover inte se si fOrvinad ut. Du forstér, jag vet redan en del, for Lars rikade prata lite bredvid mun igar kvall Anette ville fSrst inte siga migot, men Janne var envis, still sist berittade hon vad hon varit med om. Pi heder och samvete fick » Janne dock lova att inte siga nigot till Lennart, Nar Janne fick hé- ra. om det anonyma telefonsamtalet fattade han snabbt ett beslut. = Du och Lats fSrbereder er genast for att Aka upp till Stock holm, och ni far faktiskt finna eri att ta tiget. Det blr billigare ain att flyga, och dessutom hiner ni gi igenom ert uppdrag under 2s resan. 47Pa Intercityeiget rll huvudstaden diskuterade Anette och Lars frst hur de skulle ga tll viga for att & kontakt med Gustavsson i Stock holm. Sen pratade de om allt mellan himmel och jord, bl.a. om folk pi tidningen. De berdrde sival den stela kamrern som Eva + och Lennart, = Men du ska inte tro att alla som arbetar dir har olyckliga ak. tenskap bakom sig, sa Lars. = Nej, det tror jag inte, men man undrar ju ibland. Det ar kan- ske bast att inte gifta sig alls. Se pa Janne som ar ungkarl och som w aldrig tycks ha nagra bekymmer. — Ja, men jag skulle anda inte vilja byta med honom. Jag har varit gift med Kerstin i snart tjugo ar, och vi har det fortfarande fint ihop. Visst har vi haft problem, men med gemensamma an- stringningar har vi lyckats klara av dem. 's —Jaha, Ja, man far ju inte ge upp vid minsta motging, = Nej, och det ar viktigt med trohet i aktenskapet, och barnen maste kunna kinna trygghet. Som ensamstiende forilder kan det inte vara litt att uppfostra barn, fOr man kan ju inte vara bade ‘mamma och pappa p& en ging. x» =Nej, det har du rat i, men det ar minga som klarar det bra, ~ Ja, det ar sant, men jag tycker i alla fall att det ar synd om manga bam. Anette var fSrvanad Over att Lars pratade om sidana saker med henne, men samtidigt tyckte hon att han var ganska trakig, x ~ Du, jag har ofta funderat pa en annan sak, sa Anette. Jag und- rar hur man egentligen kanner sig nar man levt ihop nastan ett helt liv och plotslige blir Kimnad ensam. Jag menar nar en av mak- ana gir bort. Det miste bli hemskt tomt. Lars satt tyst en stund, Han gillade kanske inte det samtals » amnet, — Ja, det kan man verkligen fraga sig, sa han sen. ~ Jag tinker p& min mormor och morfar. Hon har en obotlig 48 sjukdom och frmodligen inte s& lang tid kvar att leva, Vad hin- der med morfar om han blir ensam och inte Klarar sig sjilv? Ska sitta pa ett hem och bara vinta pa déden? For det ar har ordnat det for de gamla? 5 Ja, det ar ett markligt samhialle vi lever i land undrar man faktiskt om vi behandlar varandra humant, Vi ar ritt daliga pa att ta hand om vara gamla trots att det ar de som har sett tll att vi har det sa bra idag. Jag tror att aldre minni- skor har det battre i manga andra Linder. %» ~Stockholm nasta! Résten i hdgtalaren avbrét deras samtal. Anette hade aldrig, var- iti Stockholm tidigare. Hon fick en pirrande kinsla i magen nar tget kérde éver bron mellan Riddacholmen och Centralstationen och nar hon fick syn pa de tre gyllene kronorna pa Stockholms Stadshus 49De tog en taxi till froken Zetterqvists pensionat dir de hade bokat rum. Pensionatet lig naira Banérgatan i en gammal patricier- ligenhet pi Ovre Ostermalm, den finaste och fOrnimsta av Stock holms stadsdelar i innerstaden. Rummen var hart slitna men hem. twevliga, Froken Zetterqvist, som trots sin alder Srsbkte se ung, domilig ut, var mycket man om sina gister. Hon antecknade nog- grant vad de dnskade till frukost och erbjéd dem nattsmérgés om de blev hungriga Bade Anette och Lars var trotta efter resan, si de gick och la sig w tidigt. Anette titrade igenom nigra turistbroschyrer. ”Varldens vackraste skirgird”. Hon fantiserade om att f& glida fram i en segelbit bland kobbar och skir. Det ar ngot som inte finns vid ‘Skanes raka kust. "Sverige ar fantastiskt” stod det pa framsidan av enannan broschyr. Anette kunde verkligen halla med om det. Em 1 sommar for tva ar sedan hade hon fate tllfille att vandra i de svenska fjillen, och det hade varit en fantastisk upplevelse. Vi maste vara ida om vie vackra natur, tinkte hon innan hon somnade. Tidigt nasta morgon gay sig Anette och Lars ivig fOr att & tag pa Gustavsson. Det marktes att viren var pa vig. Sméltvatten fran 2» nistan svarta snéhégar rann i gatukanten. Det var sikert avgas- ema frin bilarna som gjorde att sn6n var si smutsi Efter ett tag stod de i trappuppgingen till Banérgatan 5. De studerade tavlan ver hnsets hyresgister och kom fram ti troligen skulle till farde vaningen. De akte upp med en gnisslande a hiss som sikert hade manga ar p& nacken. — Lat mig se har nu! sa Lars lite nervost. Jag tor att det ar bist att du ringer pa, Anette Hon var inte sa pigg pa det, men efter en kort diskussion gick hon med pa att gora det. Lars stillde sig en bit till hoger om sw» Anette. Med tveksamma steg gick hon fram till dérren, drog ett djupt andetag och sedan ringde hon pa 50 — Goddag, mitt namn ar Anette Oberg, sa hon si lugnt hon kunde. Jag soker direkt6r Gustavsson, ~ Hii finns ingen som heter Gustavsson. Ni maste ha kommit fel. Det var en valkkidd dam som éppnade. 5 Men jag har fate den har adressen av hans sekreterare i Ystad, fortsatte Anette. Jag har ett mycket viktigt arende. Just da Sppnades en dort lite Hingre borti den vitmilade hallen. Ut kom tre aldre min, Anette strickte p& sig en aning for att kunna uppfatta deras utscenden, Mannen forsvann snabbt in i ett 51at rum. Men visst var en av dem Gustavsson? Det var ingen tvekan om det. Jag kan inte ha sett fel, tinkte Anette ~ Vivet att han finns har. Det ar ingen idé att ni frsbker hem- lighalla det, sa Anette s —Nu ber jag er vinligt men bestimt att ge er ivag. Alltihop miste vara ett stort misstag, sa damen. Lars tog ndgra steg fama. — Det ar si att wi ar journalister, och vi skulle bara vilja tala lite med herr Gustavsson, inflikade Lars. w —~ Om ni inte ger er ivig omedelbart ringer jag efter polisen Damens rést lit plétsligt hotfill Anette och Lats tittade menande pa varandra och bestimde sig fOr ate ge upp for tillfille. = Vi aterkommer. Det kan ni lita pa! sa Lars. — Du ar ju en riktig klantskalle. Precis na jag hade borjat gora enne lite osiker si kommer du och forstér med ”Det ar si att vi ar journalister ...” Hur sjutton trodde du att vi skulle ha nigon framging med det? Det var val anda onddigt? sa Anette upprort, Lars svarade inte utan strdk sig bara lite skuldmedvetet over w haret Senare pa dagen ferskte de med alla méjliga knep att fi kontakt med nagon pa kontoret dir de hade s6kt Gustavsson, men utan resultat, Lars ringde in en artikel till Ystadsposten. Rubriken var: >Férsvunna direktdren hiller sig gdmd i Stockholm”. 2s Anette, som var pa ett uruselt humér, ville att de skulle boka ‘om biljetterna och aka hem redan sama kvall. Hon hade svart att glémma vad Lars hade stallt till med och stod inte ut i hans sill- skap langre. = Stanna dut! Jag aker i alla fall hem i kval ve Lars ville absolut att de skulle stanna ti de hade kommit dverens om tidigare, och fraste hon. aista kvall precis som. Jut kom Anette pa 52 andra tankar. Det ar kanske dumt att missa teaterbesoket pa Dra- maten, Sveriges nationalscen, tankte hon. — Okej da. Vi ses om en halvtimme. Jag maste bara snygga till mig lite forst. Det kiindes lyxigt att komma till denna vackra teater. Dar fanns det minniskor av alla slag, vardagsklidda och festklidda. En och annan kindis sigs ocksi i folkvimlet. Ett sorl av roster hordes ute i foajén. Folk sig glada och forvantansfulla ut infor fSrestallningen som hade fitt mycket fin kritik. Nat det ringde for tredje gingen stod Anette nastan ensam kvar i foajén. Vari hela friden var Lars? Han skulle ju bara ga pa toaletten. Antligen! Jag var precis pa vag, att g4 in i salongen utan dig ~Ja, ja. Det var ké dar inne. — Jasi? Anette och Lars njét av forestillningen, Skidespelarna gjorde verkligen sitt biista, och publiken visade sin uppskattning genom applder och inropningar. Visst har vi ett fint kulturutbud i Ystad, och visst ar det mycket storre an jag hade vintat mig, tinkte Anette, men det ar i alla fall nigot sirskilt med Stockholm. Hit maste jag aka fler ginger. Stockholms nattliv vantade. I Gamla Stan hittade de en liten restaurang som var nastan fallsatt, men de hade tur att f& ett bord for tva. Blommor och levande Ijus pa bordet! Anette och Lars tog cen drink medan de vantade pi maten. De satt och smapratade och hade det riktige trivsamt. Plotsligt reste sig Lars upp fin bordet for att gi och ringa ett samtal. Efter ett bra tag kom han tillbaka, ‘men bara for att meddela att han var tvungen att limna restau- rangen, Du kan val ta en tasi hem till pensionatet? Det ar inte vart att du gar ensam pi stan si hair sent. — Men vi som hade det si trevligt. Maste du 53~Ja, tyvarr, Men vi ses tll frukosten klockan nio i morgon. — Ja, jag far val ta en taxi da, sa Anette lite uppgivet. Typiskt Lars! Hon kande att ilskan var p4 vig tillbaka, och hon hade all méda i varlden att behairska sig. Det var nistan s4 att hon Angrade att hon hade stannat kvar i Stockholm. Klockan nio morgonen dirpa vintade Anette forgives pi Lars vid frukostbordet. Han har val forsovit sig, tinkte hon och gick for att vacka honom. Hon knackade forsiktigt pa hans dérr, men ingen svarade. Anette brydde sig inte om att vinta pi honom Lingre utan gav sig ensam ivag till Banérgatan 5 for att gora ett sista Rorsbk att komma i kontakt med Gustavsson. P4 vig in genom porten motte hon Lars = Vad gor du hiir? ~ Jag har varit har och bevakat ingangen ett par timmar, men jag har inte sett en skymt av Gustavsson. — Och varfir sa du inget till mig innan du gick? Dar sate jag censam och vintade pa dig. Ja, jag var faktiskt lite orolig for att det Kunde ha hint dig nagot. — Ah, jag trodde att du ville sova = Det a val inte drfér som jag ar i Stockholm? = Nej, men det ar i alla fall ingen idé att ka upp till fjirde viningen igen, fr det ar ingen som oppnar. — Naha du. Och du, som tycks veta allt, kan kanske siga vad som aterstar att gora nu? ~ Jag vet faktiskt inte, men vi kan val ta oss en funderare pa det medan vi ater lunch, Férresten, tycker du inte att vi har gjort tillrickligt har i Stockholm nu? ~Jo. Anette var pi daligt humér. Hon var riktigt sur pa Lars som an en ging burit sig dumt at, si hon tackade nej till en gemensam_ 54 lunch. Hon valde att sjalv gi omkring i stan ett par timmar och titta pi nagra av de fina, kinda gamla byggnaderna som hon si inge lingtat efter att fi se. Hon hann aven med en kort shopping- runda i Gamla Stan. Vilken harlig stad! Liv och rérelse &: Sa s internationellt! Det har passar verkligen mig, Tink om En timme innan nattiget skulle ga, traffades Anette och Lars for att fors6ka géra en sammanfattning av dagens och girdagens hind- elser. De var bida ganska missndjda med vad de fatt ut av resan. Lars var dessutom trtt och vresig, si Anette tyckte att det skulle ve bli sként att f3 gi och igga sig och slippa prata mer med honom. 55Nigot firsenat ankinde tiget till Ystad. Antligen tillbaka igen cf ter denna misslyckade resa! sa Anette tyst for sig sjalv. "Borta bra men hemma bast.” Hon var trott efter att ha fOrsbkt sova i samma kupé som en snarkande, medetilders dam feén Esliv, en dam som dessutom steg upp och gjorde morgontoalett redan klockan fem. Jag lingtar verkligen efter en dusch och en kopp starkt kaffe, tankte Anette. Nar hon hade last upp dérren fick hon en obehaglig kinsla av att allt inte stod rte tll. Fanns det nagon inne i ligenheten? Med baltande hjarta gick hon sakta och med stor vaksamhet runt i li- genheten, Hennes blick fastnade plotsligt p& skrivbordets nedersta lida i vilken hon forvarade sina vardehandlingar. Ladan var upp- bruten. Det hade vari inbrott! 56 8 April, april ..! = Varfor kommer de aldrig? sa Anette till Bertil. De lovade ju att komma meddetsamma. ~Ta det lugnt! Du ska se att de snart ar har. = Ja, men det ar ju Sver en timme sen jag anmilde inbrottet till polisen, Anette sig trétt och blek ut och gick oroligt av och an i liv genheten. Som tur var, hade Bertil kommit hem till henne, s4 hon. slapp kainna sig ensam, Forst hade hon tinkt ringa Bosse och be honom om hjalp, men ganska snart hade hon insett att det kanske var olaimpligt. Antligen var tva poliser pa plats. De sa att det troligen inte var nigon som hade brutit sig in eftersom det inte fanns nigra mar- ken pi dorren, Vad menar de med det? tinkte Anette. Poliserna tycktes lisa hennes tankar, for i samma Ogonblick pistod de att nagon maste ha haft nycklar tll kigenheten, och darfor ridde de henne att byta lis. Bertil ringde omedelbart efter en lissmed som kom och ordnade det. Till slut kunde Anette ta sin efterlingtade dusch. En kopp kaffe hann hon ocksé fi i sig innan hon gav sig ivag till jobbet. Hon kollade en extra ging att drren var ordentligt list. Fran kafferummet ringde Anette ut till Janne pa redaktionen. — Hej Janne! Det ar Anette. — Na men hej! Det var bra att du hérde av dig. Jag forstar att du vill Kimna rapport om resan. Kan vi ta det nu pa frmiddagen kanske? 57~ Javisst. Har Lars kommit dé? ~ Ja, det hoppas jag verkligen. Men varfor undrar du det? ~ Jo, du forstir att Bo var och motte Lars vid tget i morse. Det verkar val konstigt. Och for en liten stund sedan fick jag ett ano- nymt telefonsamtal om att mordaren var gripen. —Neéj, vad siger du? Kom hit meddetsamuma si fir vi pratas vid! —Ja, men jag ringer hemifrin och blir nog lite forsenad idag, for det har hiint s& mycket hair hemma ~ Jasa, vad da? ~ Det far vi tala. om sen. Kan du inte kolla med polisen om det verkligen ar sant att de har fatt tag i girningsmannen? —Jovisst. Naturligtvis. ~ Bra. Jag kommer si fort jag kan. (Okej, sa Janne och la pa luren for att i nasta sekund sli numret till polisen. En stund senare smég sig Anette fram till Janne. = April, april du dumma sill, jag kan lura dig, vart jag vill! = Val Nai, det ar ju for lojligt att man gir pa nagot sa enkelt, utbrast Janne och harklade sig. —Ja, men nu ar du i alla fall medveten om att det ar den 1 april, sf du fir alle vara pi din vakt resten av dagen, skrattade Anette triumferande. —Ja, det kan du lita p& att jag ska vara, Ingen ska kunna lura mig igen. Nu frstir jag varfor polisen var si offrstiende. Fan ocksi! Nu har jag gjort bort mig! Ah, det var val inte sé farligt. — Hm! Nej, jag ar férstis inte ensam om att det var ju pinsamt att jag ringde till polisen. Asch, tink inte mer pa det! = Du, for att tala om nagot annat sa vet du val att Lennart kommer tillbaka idag? Ja, hur ar det med honom? Jag horde att han var uppe och lurad idag, men 58 halsade pa igat. ~ Jodi’, han verkade lite trot, men annars var han pi ganska gott humdr. Som du nog har hort, ska han borja arbeta halvtid dag, och jag ska vikariera for honom fyra timmar om dagen si Kinge ~ Jaha. — Han kommer hit om en timme forresten, och jag tror att han skulle uppskatta om du ar kvar da. Jag vet att du ska ut pi ett uppdrag, men han behdver nog prata av sig lite. = Det ar sjilvklart att jag vintar tills han kommer. Men du, luktar det inte rok hair inne? — Gor det? Jag a lite fBrkyld och tappt i nasan, fast nar du siger det si ... Det ar ju markligt att folk inte kan respektera demokra- tiskt fattade beslut. Pa personalmétet i mndags var ju alla helt ceniga om att det skulle vara rokfritt har inne, sa Janne irriterat Ja, ja. Visserligen var det ingen som yttrade sig emot forslaget, men bade du och jag vet ju vad Lars och Peter tycker. "Det ar bara rokare som ar glada och kreativa.” Anette forsokte hiirma Peters hesa rst, och Janne skrattade gott t henne. Just da Sppnades dérren till redaktionen och Lennart kom in, klidd i en ny, Ijusgrén kostym. Man var verkligen inte van vid att se honom si snyggt klidd. Men han sig tird och sorgsen ut, och han kutade Litt med ryggen. I birjan visste varken Janne eller Anette vad de skulle siga, men till slut brét Janne tystnaden. —Tjanare Lennart! Vad du a tidig! Janne var lite for glad for att det skulle Lita naturligt. Férst visste Anette inte vad hon skulle géra, men utan att saga ett ord gick hon sen fram till Lennart och kramade om honom. Hon sig att han fick trar i Sgonen. — Ni ska veta att det kins fOrbannat sként att vara tilbaka, sa han med ostadig r6st, sirskilt nar man valkomnas pa det har viset Anette hade svart att beharska sig och Kinde att hon maste gira 59nagot for att inte borja grita. — Kom si gir vi och tar en fika! foreslog hon. —Ja ga ni, si kommer jag sen. Jag har nagra saker som jag miste utratta frst, sa Janne, 5 Anette och Lennart gick ut i kafferummet, slog sig ner i var sin Ait6lj och satt sen tysta en stund. q ae ~ Hur har du det egentligen? borjade Anette. —Jo, nu tycker jag att det brjar kénnas battre, men rent ut sagt har det varit for djivlige. Det ska bli sknt att borja jobba igen sa att man fir ngot annat att tinka p4. ww Ja, jag forstar. — Jag har fatt tag i en liten eta pa Rosenvang, och jag skéter mig sjalv numera, Det ar inte det basta omridet i stan. Grannama fr ett hiskligt ovasen varje kvall, men det fir jag val st& ut med. Lennart tittade ner i sin kaffekopp nar han talade. 60 - Ja, och si har ju min ekonomi gitt &t helsike, fortsatte han. Du vet, underhill och annat ... Forra veekan fick jag ett inkasso- besked vilket aldrig har hint tidigare, Men nu har jag beslutat mig fr att klara upp det har. Sa ar det bara! sa han bestimt. + Lennart berattade vidare att han hade gitt med i Lankarna och att han for frsta gingen i sitr liv hade gite i kyrkan fOr att soka trdst nar han kant sig som mest bedrovad. Plotsligt kom Janne in i rummet. ~ Vad ni ser dystra ut! Det ar ju varens och méjligheternas tid. ww Bller hur, Anette? frigade Janne och blinkade at henne. Har man mist den ena si finns det tusen andra, eller vad man nu brukar saga. Lennart, du vet val att Anette ocksé har haft karleksbekymmer? = Nai Janne, du saknar dé helt takt och ton, stuckade Anette och rodnade. Det ar ju inget mot vad Lennart har ga = Sa liter det nu, men da var du som ett askmoln en hel vecka, ‘Man kunde ju knappt snacka med dig. Lennart, du kinner val tll den dir polisen som var medarbetare smog omkring med en tid? Janne Forsbkte skamta for att litta upp stimningen. — Nej, vi kan inte sitta har och prata smorja lingre. Nu far vi 2» satta fart! Lennart tog kommandot, troligen for att han inte ville prata om personliga saker med Janne. Det var annat med Anette. Redan under anstallningsintervjun hade Lennart kant ett visst r- troende for henne Efter en stund fOrsvann var och en dagen gick Janne, Anette och Lars igenom vad som hade hint under vistelsen i Stockholm. tt. Senare pa eftermid- Anette oppnade dorren tll sin kigenhet. Lite nervds var hon, men allt var i sin ordning. Hoon gick och la sig tidigt. Trots att hon var trott hade hon svart att komma till ro. Hon lag och vinde och vwred pa sig linge och tinkte pi allt som hade hint de senaste dygnen. Till slut somnade hon men sov oroligt. Redan vid femtid 6en vaknade hon alldeles kallsvettig och kiinde hur hjértat bankade. Hon hade drémt om hur den snaggade ynglingen brot sig in i hennes ligenhet. Han stod tatad dver hennes sing och hotade henne med en kniv. — Det ar jag som ar mOrdaren, men om du avslojar det fr nd- gon si ar det din tur nasta ging, sa han. Vilken mardrém! Anette var alldeles klarvaken. Hon kundk somna om, si det var lika bra att stiga upp. Hon duschade, gjorde i ordning frukost, satte sig vid koksbordet och forsikte tinka klart, Di kom hon pi att Bo hade nycklar till hennes lagenhet och att det miste vara han som hdll pa att jaklas med henne. Det var kanske dumt att jag gav honom nycklarna, tinkte hon. te Senare pi morgonen ringde Anette upp Bo. ~ Hej Bo! Det ar Anette, — Hej! Har du antligen kommit pi battre tankar? frdgade han Sverligset, 62 Anette retade sig pi hans sjalusikerhet. — Det i vil du som ska komma pa battre tankar, inte jag. Och fSrresten ska du limna mig i fred i fortsittningen! sa Anette ilsket. Det blev alldeles tyst i luren. 5 ~ Vad menar du med det? Jag fattar ingenting. Vad har jag gjort? — Jo, det ska jag siga dig. Du bar varit inne och rotat i min li- genhet. Det ar rent ut sagt oftrskime av dig. Men nu har jag bytt lis, sa du har ingen anvindning f&t mina nycklar Hingre. wy —Vad ar det du snackar om? Bo lit fortfarande lika ofSrstiende. Anette var inte riktige stker pa sig sjilv lingre. Har jag gjort rate? Tank om det inte ar han! Nej, nu kan jag inte ta tllbaka vad jag har sage, tankte hon. — Jag har redan anmalt inbrottet till polisen. Bara si du vet det! : Om du inte vill bli av med din polislegitimation ar det lika bra att du siger som det ar. I si fall lovar jag.att inte avsloja dig for dina kolleger. Til slut tycktes Bo forsta vad som hade hint. = Vad ar det du siger? Har ndgon tagit sig in i din ligenhet x» med nyckel nar du inte var hemma? Ar det det du vill siga? Och du tror att det ar jag? Na du! Hur kan du bara tinka nigot stdant om mig? ‘Men det ar ju bara du och jag som har haft nycklar, ingen an- nan, sa Anette och férsbkte Rrsvara sig 2s Bos nasta replik kom som en chock. — Du har glémt din hyresvird, frst Gustavsson! tankte hon. jag, sa han spydigt.9 Kontant betalning ~ Sag du skylten till Vollsj6? undrade Bertil. —Néj, det gjorde jag inte, svarade Anette som hade fullt sj med att koncentrera sig pi korningen — Men du kanner val till Fritiof Nilsson Piraten, du som ar si bildad? —Visst har jag hort talas om honom, men jag har tyvar inte list nagon av hans bécker. ~ Har du verkligen inte last "Bombi Bitt och jag”? Den handlar om den har trakten och om Kiviks marknad. Det ar faktiskt en ganska rolig bok. Den maste du lisa, sa Berti Den har vackra piskdagen var Anette pa vag till Osterlen sammans med Elsa och Bertil. De skulle dit fr att se p8 konst. Under piskveckan brukar traktens konstniirer éppna bade sina hem och sina ateljéer for allmanheten. Sent pi piskaftonen hade Bertil ringt och frigat Anette om de inte kunde géra en utflykt tillsammans, Anette hade visserligen bestimt att triffa Lennart pa en bit mat, men det var svart att siga nj till Bertil, for han hade ju Jimnade Ystad hade Elsa tagit Anette lite avsides och frigat om hon inte kunde kéra bilen. ~ Du vet, Bertil ser daligt pa grund av sin starr, si det skulle kinnas tryggare om du kérde, hade hon lpt henne si mycket. Innan de sagt. Bertil sattframme hos Anette medan Elsa fick sitta ensam i bak- sitet. — Borjar ni inte bli kaffesugna snart? Jag har packat en kaffekorg och tagit med en file, a Elsa forsynt. 64 — Jo, det skulle smaka gott, sa Anette. Det var minsann inte si ofta som Elsa fick en syli vidret, for det var mest Bertil som pratade. ~ Kan vi inte kéra till Glimmingehus pa vagen hem? undrade s Anette. Jag var dir pi en skolresa for sikert tio ar sedan, och det skulle vara roligt att komma dit igen — Jovisst kan vi géra det, sa Bertil, Vet du fSrresten att den borgen borjade byggas redan i slutet av 1400-talet, och vissa arkeo- loger pastar att det var annu tidigare, kanske redan p& 1200-talet. w» — Oj, vad du kan! sa Anette férvanat. —Tycker du det? Ja, du vet, jag ar mycket intresserad av historia. Forresten ar jag med i hembygdsfreningen hemma i Ystad, och dr har man manga fina forelisningar om traktens historia. Ten backe, som lag en bit fran vigen, tog de fikapaus. Det vat 1s fortfarande lite fuktigt i griset, men de bredde ut filten och slog sig ner med sitt pick och pack, Det var tyst och lugnt omkring dem. Det enda som hérdes var figlarna som kvittrade. — Hor ni lirkan? frigade Elsa ~ Ja. Nur varen antligen har! $4 harligt! svarade Anette 65Kaffet smakade gott, och Bertil, som var i berittartagen, kunde inte barga sig, utan vid patiren var han i full ging med att "fre- lisa” om Skanes och hela Sveriges historia. Han beritttade engage- rat bide om det tyska inflytandet i Sverige och om den danska perioden i Skines historia, ~ Stockholmarna brukar kalla oss halveanskar, precis som jaimt- Janningarna ibland anses vara halvnorska. Och si har vi alinning. arna som ju egentligen ar svenskar. Bertil malde pi. Anette lyssnade artigt, men Elsa borjade otaligt w titta sig omkring, — Jag bérjar frysa en aning, si det ar kanske dags att aka vidare, sahon lite forsiktige Jaha! Ar fSraren redo st far vi, sa Bertil hogt och bestimt. Han trivdes verkligen i sin roll som guide. De kérde vidare mot Kivik genom den vackra kulturbygden med béljande akrar och dngar. Frin vigen kunde de se sma vita, gamla kyrkor, korsvirkesgirdar och fornminnesplatser. Om nigra veckor skulle det finnas manga sorters virblommor i backarna, 66 och frukttriden skulle sta i full blom. Symbolen, som markerade att det var oppet hos konstnérerna, d6k upp allt oftare. Bertil ville gi in pa manga stillen, men Elsa pipekade ate de faktiske skulle vara hemma fore midnatt, och hon tyckte att det kunde ricka med att stanna till hos ett par av konstnaremna. ~ Blsa, har du sett vilket fantastiskt Ijus det ar pa den har tavlar sa Anette full av beundran. De befann sig hos en konstndir strax uutanfor Kivik. — Ja, det ar Ijuset som g6r att si manga konstnirer bositter sig har, forklarade Elsa som kunde ganska mycket om konst. Och det finns andra stallen i Europa som lockar till sig malare tack vare sit speciella jus, fortsatte hon. Du har val hért talas om t.ex. Skagen i Danmark och Provence i Sydfrankrike ~ Ja, det har jag. Till de platserna skulle jag gina vilja aka, sa vs Anette, som inte Kunde ta 6gonen frin tavlan, Den ska jag kopa, sa hon utan att tveka. ~ Ja, men den kostar ju flera tusen kronor, invinde Elsa Anette lyssnade inte pa henne utan gick fram tll konstnéren som stod och pratade med Bertil i ett horn av ateljén. zo ~ Jag ger tv tusen kroner jimnt fr den tavlan som hanger som \mer tvi dr borta till hdger. Konstniren, som var Kklidd i en alldeles for stor islandstroja, tittade frvinat pa Anette. = Jasi, har du fate l6nefBthdjning nu igen? frigade Berti fiket. Anette brydde sig inte om Bertils kommentar. Konstnaren sma- log, Iyfte pa sin keps, som han hade pa sig ven inomhus, kliade sig i haret och sa: ~ Ska du pruta si fir du nog gi nagon annanstans, ar jag rid » Hiir har vi endast fasta priser. 2 300 kronor kostar den, sa han be- staimt, ite 07Anette tvekade en sekund, men sedan tog hon upp sin planbok och sitt checkhafte ur handviskan. — Okej, jag tar den, sa hon, Jag ser att jag har daligt med check- ar, men jag hoppas =Nej, tyvir. Jag har faktiskt rade konstniren. Anette skrev ut sin sista check, och konstnaren packade nog: grant in tavlan i wellpapp medan Anette stolt tittade pa. Elsa och Bertil trodde inte sina gon. ws ~Hur har hon rid med deta? viskade Elsa till B = Ja, det kan man verkligen fraga sig, svarade han, :med vagen till Ystad, at de. Gast- redd, och de serverades en riklig Pa en gistgivargard, s givargirden var hemtrevligt mialtid. 68. + var bara de sista = fal Sedan var det inte lingt till Glimmingehus, en av Osterlens mest populira sevirdheter, Anette tyckte att det var roligt att f& se borg- en igen. Berti tsatte med sitt berittande nastan hela vagen hem. Det inuterna av resan som han var tyst. Framat kv en var de tillbaka i Ystad, ~ Du ska ha ett stort tack for denna nistan som en hel karl. Visserligen har jag bromsat i ct flera ginger, men det beror sikert pi att jag inte ar van vid att sitta pi passagerarplatsen. Eller vad siger du Elsa, har inte Anette wed den ran? jag verkligen lova. Utan din hjalp, Anette, hade vi nog aldrig kommit ivag, sa hon. — Ivaig hade vi val kommit, sa Bertil lite forndrmat, men det har iske v an om du och jag skulle ha 4kt ensamma, Anette tyckte inte att hon hade nigon ar utan teg, mnan de skildes at, kastade Anette en sin forsta bostad i Ystad. Det har allt han tade in dir i september i fjol, tankte hon fer sig sjalv. innesrika dag, sa Bertil, a -dning att ligga sig i ‘Mot centrum gick hon sen lings de tringa, stensatta gatorna. Det t kyligt i luften. Utan- a farger, stod krukor med for de aga gatuhusen, malade i ss varens firsta blommor i, Blommorna gav en foraning om den idylliska sommarstaden Ystad. Anette kom att tinka pi Lennart, och hon fick lite daligt sam- vete eftersom hon hade limnat aterbud till middagen med ho- om. Han kanner sig antagligen valdigt ensam, inte minst nar det ir helgdag som idag, tankte hon och bestimde sig for att ringa honom lite senate 0Det var tur att du horde av dig. Jag, hdl p& att bli galen av att sitea har ensam, sa Lennart. Han ville girna gi ut och ata, men Anette hade inte lust att gora det, for hon var fortfarande matt efter hunchen pa gastgivar- girden. I stillet gick de till ett kafé ~ Trots att ”bladet” inte kommer ut i morgon har jag varit uppe pi tidningen, men bara for att frdriva tiden, sa Lennart Jaha du, men det kan val inte ha varit nagot spinnande dar? frigade Anette utan att vinta sig ndgot svar —Jo, en sak intresserar dig kanske. Du kinner val till direktoren for Janssons Mekaniska? Han har blivit anballen i sin fianvaro. Han ar visst misstinkt for nigot grovt, ekonomiskt brott Anette blev genast pi sin vakt. Hon forsdkte att inte visa sig allefér intresserad, men det var minsann inte si litt, fr innerst inne var hon valdigt nyfike ~ Jas, men det var val pa tiden, sa hon sé lugnt hon kunde. Mi fora granne, Bertil Persson du ver, pistir att den dar dicektoren ar en ful fisk. Jas, siger han det? sa Lennart lite undrande. Anette slog att de skulle ta en promenad. Det var inte svirt att Overtala Lennart, for han verkade fortfarande mycket pratsjuk. Lennart berittade om sin aldsta son som var fjorton ar. Han ville helst bo hemma hos sin pappa, for han trivdes inte hos sin mamma. Hon var alldeles for string, tyckte han. Lennart verkade stolt dver sonens énskan men var lite tveksam till om han skulle ha tid att ta hand om en tonirspojke. Lennart hade ju si orege bundna arbetstider lc inte fortsatta samtalet om Gustavsson, si hon fore 4 tisdagen var Lennart hemma hos Anette pi lunch. De hade precis bérjat ata nar det plotslige smillde till i brevinkastet. Ett brunt kuvert fall ner pa dérrmattan, 70 — Sitt du! Jag kan gi och hamta posten, sa Lennart. = Frin polismyndigheten? Vad kan det vara? sa Anette och sprit: tade snabbt upp brevet med fingrarna — Anette, du har val inte gjort nigot dumt? —Neéj, inte vad jag vet. Jag har inget otalt med polisen. —*.. Med anledning av denna utredning om ekonomisk brottslig- ‘het shall ni infinna er till forhir hos polisen i Yatad tisdagen den 15 april klockan 09.00". Lennart tittade avvaktande pa Anette. Oron lyste i hans égon. 710 Mummel i kin ~ Valkomna till dagens presskonferens! Jag ska sf kortfattat som mijligt frsbka informera er om laget, sa en aldre Kommissatie och tittade ut i lokalen. Han verkade besvirad av alla mikrofoner som fanns framfor honom. Klockan var tio pa formiddagen den § maj, och potisens ‘matsal var redan alldeles fullpackad med journalister. Det fanns tydligen ett mycket stort intresse fr Ystadspolisens jakt pA med- Jemmar i det brottssyndikat som av allt att déma hade forgren- ingar sival till Stockholm som till utlandet. Press, radio och TV var pa plats. Det var fortfarande lite stokigt med allt folk som fSrsBkte tringa sig in i lokalen. Fotograferna hade som vanligt, stall sig lingst fram. Anette och Lars hade kommit tidigt for att fA plats pa fersta raden, Anette nickade at en av poliserna som satt tll vinster fram- 72 ime vid det stora bordet. Det var han som hade forhort henne en vecka tidigare. Det hade varit obehagligt. Hon forstod att polisen hade skuggat henne och att de kande till nastan allt vad hon hade gjort under en lingre tid. Anette riktade sedan sin uppmarksamhet mot kommissaricn som hhade borjat redogora for laget. ~ ... och det gir att vi har starka misstankar om att den efter- spanade ar ledare fSr en av de storsta brottsorganisationer som nagonsin avslojats i Sverige. Den har, vad vi idag kan se, sysslat med bla. mord, utpressning och omfattande ekonomis' | “rott Ja, jag tror jag slutar har tills vidare. Det blev genast kaos i lokalen. En skur av frdgor for genum lufien, och kommissatien blev tvungen att siga till journalisterna pa skarpen. ~ Ska ni ha nigon méjlighet att fa era frigor besvarade, maste det vara battre ordning har. Ni kan inte prata i munnen pé var- andra pa det har sattet! sa han. De flesta lugnade sig, men journalistemna frin riksmedierzta var fortfarande mycket piflugna och nistan kastade sig ver Ystads- poliserna som inte riktigt beharskade denna situation med si minga nyfikna och fragvisa journalister. Anette och Lars insg snabbt att man inte kunde vara tyst och fSrsynt om man ville f& svar pA sina frigor. Nej, har gillde djungelns lag. Efter en kort paus var det Anette som lyckades stilla de forsta feigoma. = Vet ni var ledaren befinner sig? Har ni nagra sakra spar att ga efter’ = Ja, viantar att han ar kvar i landet, och vi har anledning att tro att ett gripande ar nara forestaende, svarade kommissarien. — Jag formodar att det ar direktér Gustavsson som ar den efter- spanade, sa Anette. = Ja, det ar nog ett riktigt Srmodande, sa kommissarien kort 73~ Ar Gustavsson ocks4 misstinkt fr mordet som intrifiade pi Hamnkaféet? Det var en av de kinda TV-journalisterna som fort- satte utligningen. ~ Det far kriminalinspektor Hard svara pa, sa den aldre polisen « och tittade pa sin kollega som satt till hdger om honom — Det har vi fr nivarande inga skil att misstinka, svarade Hird, ‘men vi utgat ifran att det finns en koppling mellan det mordet och den liga som Gustavsson sannolikt r ledare for. Anetteslilla anteckningsblock var alldeles fullskrivet nar polis- vw erna tackade fOr sig och avslutade presskonferensen. Nu skulle radio- och TV-journalisterna ha sina specialintervjuer. Anette och Lars drog sig sakta mot utgingen. Pa vag ut genom d&rren stétte Anette pa Bosse som, med handerna pi ryggen, stod och vaktade détréppningen. Han spanade ut i lokalen, och det var ‘5 uppenbart att han inte hade sett henne = Inte visste jag att polisen i Ystad ar si popular, se hon for att dra til sig hans uppmarksamhet. Ss | A : i i i Uy Uy y V4 WJ YW Wi y i SES = Na, men hej Anette! Anette och Bo hade inte talats vid sedan den gingen da hon hhade anklagat honom for att ha varit inne och rotat i hennes li- genhet, = Det ser ut som om man snart kommer att finga den fula fisken, fortsatte Anette. Ja, jag formodar att aven di i natet, sa Bosse. — Det skulle verkligen kinnas skint att £8 den saken ur varlden, sa hon och log lite generat. Det blev si trangt i dérréppningen att hon inte kunde st& kvar langre. Jag hoppas att vi mer, sa Bosse. Anette hérde knappast vad han sa = Det hoppas jag ocks4, svarade Anette strax innan de skildes 4t i folkvimlet. Hon fick nastan skrika for att gora sig hord. inbrottstjuv” kommer att fastna smart kan pratas vid under lite trevligare for- ‘Tidningstedaktionen lig inte s4 langt fran polisstationen. Det var tur, for det hade precis barjat regna. Anette fillde upp sitt paraply medan Lars vek upp rockkragen, drog upp axlarna och stoppade handerna i fickorna. Anette och Lars gick och smapratade om den valbesokta men lite stormiga presskonferensen. Lilla Ystad i fokus! Det var ovanligt! Framme vid ingangen till tidningen fillde Anette ihop sitt paraply och skakade litt pi det. Lars, som blivit alldeles vat av det strilande varregnet, skyndade sig att artigt Sppna dér- ren, P& redaktionen kom de dverens om arbetsfordelningen. Anette skulle skriva om sjalva presskonferensen medan Lars skulle géra en. uppfoljande artikel. 75I korridoren stétte Anette pa Eva som var klédd i en ny, kn rod vardrakt. Hon sig verkligen pig och frisch ut ~ Hej Eva! Sd elegant du ar! ~ Tack. Ja, jag tyckte att jag behdvde pigga upp mig nu nir + det ar vir, sa Eva leende. Egentligen hade jag inte rid, fast du vet hur det ar. Tbland kan man bara inte lita —Nej, det ar sant. Men den ar jattesnygg, och den klar dig verk- Det finns kanske nigot annat skal till dite kép, nigon karl ler si? frigade Anette ocl ~Ja, kanske det. Som du vet, gar jag pa kurs i ordbchandling ett Par ginger i veckan, och haromdagen blev jag bjuden pi middag, av en kurskamrat. Det ar inte varje dag som det hinder nagot sidant, ~ Jo, jag tackar jag! utbrast Anette. Men var forsiktig! Karlar ar ii 76 yget att lita pi! Hon bet sig i lappen for att inte siga mer, men n kunde trots allt inte lita bli att Kénna sig lite avundsjuk pa Eva = Du, han kommer hem till mig i morgon kvall. Martin heter in fSrresten. Kan du inte ta med dig nagon och titta upp till mig aa = Vem skulle det vara, menar du? suckade Anette lite uppgiver. kan val ta med dig Bosse, han som ar si gullig. jag inte, Du fir faktiskt ordna ett annat forklide a Anette kort och gick hastigt dariftan. Eva hdje pa Ogonbrynen, ryckte pa axlarna och skakade oftr- stéende pa huvudet. Anette hade inte kommit s4 Kingt bort i korridoren fSrrin hon Angrade sig. Varfor sa jag s@? tnkte hon. Hon stannade upp och vinde sig om fr att be om ursikt, men di hade Eva redan for- svunnit, Anette liste igenom sin artikel om presskonferensen en sista ging. Hon hade inte kunnat skriva med nagon stérre inlevelse, for hon hade kant sig obchaglig till mods efter samtalet med Eva. Hon » skul resa sig for att ga in med den till Lennart nar telefonen ringde. —Ja, det ar Anette Oberg, svarade hon. Det ar mamma. Ringer jag okimpli 5 da x Anette hade egentligen inte lust att prata med sin mamma just 1 hon fortsatte valuppfostrat: — Vad har du p§ hjartzt 44? Du brukar men det giller mormor. Hon har we hon har si ling tid kvar, och jag tinkte att du ville veta det, sa ‘Aneties mamma med geiten i halsen 7(Oj dat Jag kommer hem si fort jag kan. Det forstar du val. Jag hiner nog med fyratiget. Tror du att pappa kan himta mig vid stationen? —Ja, det kan han sikert. Men stressa inte lugnt! —Ja, ja. Vi ses snart. Anette satt kvar i sina tankar och tittade ut i tomma intet, Hon hade ett specielle forhallande tll sin mormor. De pratades ofta vid i telefonen, minst en ging i veckan. Anette gillade att mormor alltid sa vad hon tyckte och tinkte. Hon var inte sarskilt Rrtjust i att Anette hade utbildat sig till journalist, for enligt mormor var det inte ett riktigt yrke. Men trots det tyckte hon att det var in- tressant att prata med Anette om hennes arbete. Nagra veckor tidigare hade Anette halsat pa sin mormor som fyllde 86 Ar. Da hade hon varit ganska pig men litit Anette forst4 att det var fOmedrande att bli gammal och foras ihop med andra gummor och gubbar som pa ett dagis for aldringar. jal dig nu utan ta det Anette reste sig fran stolen for att ga in tll Lennart. Nej, nu fir des g4 undan, tankte hon for sig sjah ~ Ar du redan klar med artikeln? — Ja, det ar jag, Den far duga. = Di kan du ta itu med nasta uppgift! = Nej, det gir inte, for ~ Vad da gar inte? Lennart avbrdt henne snabbt. Pa turistbyrin ir det premizrvisning av en reklamvideo om Ystad som sommar- stad. Den bérjar om en halvtimme. Du fir gi dit! fortsatte han —Hur skulle det vara om du lat mig.tala tll punkt? sniiste Anette. Det ar sa att jag ar tvungen att aka hem till Malmé. Min mormor har hastigt blivit dalig, och jag méste ivag, = Oh, forlit mig! Det hade ju inte jag ndgon aning om. —Nej, det fSrstac jag, men lyssna nasta gang! Det ar ett gott 78 rid, muttrade Anette, slingde sitt manus pi bordet framfor Len- nart, vinde pa klacken och kimnade rummet. PA viigen hem kinde Anette att hon var hungrig och att det kurrade i magen, si hon bestimde sig fOr att ga in i en jourbutik och kopa nigot littlagat som hon kunde kasta i sig innan hon akte. — Det biir 126:50. = Det var dyrt for det har lila, sa Anette till kassOrskan. — Ja, de héjde ju momsen i mindags, och det marks minsans., upplyste damen i kassan vw —Javisse, ja. Det hade jag nastan glomt. Samtidigt som hon stod och pratade med kassérskan lyssnade hon med ett halve bra pa samtalet strax bakom i kén. = Man kunde ju aldrig tro att direktér Gustavsson hade sidana skurnma affirer for sig. Han som ar si artig och trevlig! Men dir 1s ser man. "I de lugnaste vattnen 79Gustavsson ar tydligen démd p& forhand. Tidningarnas skriv- erier har sikert bidragit till det. Naja, det ar val inte mer an ritt med tanke pa att det ar si mycket som talar emot honom, tinkte Anette + Utanfor butiken liste hon lépsedlarna. Nyheterna fran formid- dagens presskonferens hade annu inte kommit ut. T morgon kom- mer folk sakert att haja tll nar de fir syn pa de feta rubrikerna om den avslojade brottsorganisationen och dess ledare, tinkte Anette och fortsatte gatan fram. Hoon hade bara en timme pa sig tills tiget 1» skulle ga, si hon dkade takten Innanfor dérren lig posten i en hog. Anette tog upp den och la den pa byrin i hallen. Efter en snabb lunch och en uppfiiskande dusch stod hon be- redd att ge sig ivag. Hon tankte stanna minst en natt i Malmé. att ligga posten i ytterfickan pa resviskan. vs Det sista hon gjorde v Anette steg pa tiger serax innan det fimnade stationen, slog sig net vid ett fonster och pustade ut, Efter en stund tog hon fram postbunten ur resviskan, Den forsta forsindelsen var ett kontobe- sked frin hennes Allemansfond. Hon hade satt in pengar pi fond- x» en i tre manader, och de pengarna hace redan stigit lite i varde. Det var tur att hon foljt Jannes rid, fOr det verkade vara en bra affir. Men man ska aldrig vara for siker, tankte hon, for aktierna kan ju ocksa sjunka i varde Handstilen pa mista kuvert verkade bekant. Anette vinde pi as det, men det fans ingen avsindare. Med hjilp av en penna sprite ade hon upp kuvertet. "Jag tir ingen brottsling om du nu trodde det. Jag har blivit tvingad av Gustavssons gubbar att gira oriitta saker. Nu nd de har kommit bonom pa sparen vill jag beriitea det for ndgon, Gustavsson 1» ir for djitvlig, Han ar fullkomligt bitnsynslos, och ban har halthakar pa manga. Jag vigar tala om det har for dig men inte for polisen, 80 ‘or dit rikar jag illa ut. Men skriv gira en massa skit om honom i tidningen! Det dr bara ratt at honom!” Brevet avslutades med en teckning som forestillde en snaggad yngling. Lite lingre net pa brevpapperet stod ett PS. PS "Men han dr ingen mordare. Det ser han till att andra tir. Sok i din omgivning!” DS 81ay Bittre sent din aldrig Hon var arg, svettig och andfidd, Det var dammsugaren som strejkade igen, mormors gamla dammsugare som Anette hade fitt overta 5 ~ Jag blir ju aldrig klar med stidningen! Och jag so1 mycket att géra innan de kommer. Anette fortsatte att pra for sig sjalv. Hon horde knappt att telefonen ringde ~ Ja, det ar Anette, sa hon och torkade sig i pannan. — Hej pi dig fodelsedagsbarnet! ha den aran? Résten i w» andra anden av telefonen lit pig och glad 82 Tack ska du ha! Det var bra att du ringde, igen nigon som piggar upp mig. te glad pa din fdelsetag? ler pa att bli tokig pi dammsugaren. Tank + att det alltid ska vara strul med den! — Den ska jag fixa at dig vid tillfile. Det lovar jag. — Ja, det vore jattegul — Men du, det var en annan sak. Elsa och pratar om komma. Jag har satt en slant pa 1» klockan sex, men Elsa ar bergsiker pi att du sa sju. Och da tinkte jag att det var lika bra att ringa och friga dig, for vi vill inte missa igot, som du festa. ~Tyvirr Bertil. Det ar du som har fel. Jag sa faktiskt 5 skrattade Anette. 1s —Jasil Ja, ja, man far val skylla pa aldern. — Aja! Vi gor val alla vara misstag, men i vilket fall som helst a ni valkomna klockan sju. = Tack, det ska bli tre ~ Jag ar ledsen, men nu har jag faktisk x skojade Anette. Vi ses i kvall. — Ja, det gor vi. Hej da! ken tid vi skul tid med dig lingre, Ja mA hon leva, ja ma hon leva, ja ma hon leva manga lyckliga Det var Lars och Janne som stod i dorren och forsbkte sjunga 2» €n fdelsedagsvisa, De Overrickte blommor och tva flaskor vin till Anette Tack ska ni ha! Sa fi dar borta, sa Anette leende. Oh Anette! Du ar stare an nagon: 1» en puss pi kinden. blommor! Kom in! Ni kan hinga av er sa Janne och gav h e 83Han hade knappt hunnit siga det forrin det ringde pa dérren igen. Dar stod Bertil och Elsa, Bertil med ett jattestort paket i famnen. Han hade fullt sj att biira det ~ Grattis Anette! Nu kommer stidningen att gi som en dans. s —Nihar vil inte kopt en...? Elsa nickade och log. Hon sig verkligen stolt och beléten ut. = Egentligen hade vi tinkt kop2 adgot helt annat, men si be- rittade Bertil ont din gamla dammsugare. = Ja men, det ar alldeles for mycket! Tack, snilla ni! utbrast » Anette och gav dem var sin stor kram. - Ja, vad gr man inte fr en vacker flickas skull? sa Bertil och Klappade Anette pa kinden. Snart var gisterna samlade. Eva, Lennart och Anettes fordldrar ha- de kommit nistan samtidigt. Eva var kidd i sin knallréda drake. ts Nar Lennart kramade om Anette markte hon att han luktade sprit, igor rsenad ddk Bo upp, stressad och med nigot jagati blicken. Anette hade inte varit siker p4 om hon skulle bjuda honom, men till slut hade hon trots allt bestimt sig for att gora det. = Varsigoda och ta for er nu! uppmanade Anette. x» Det behdvde hon inte siga mer an en ging. Alla bérjade ata med god aptit. Eva och Bo hade hamnat bredvid varandra och satt och pratade. De verkade komma bra’ Sverens. Anettes fSrildrar, Lennart och Lars fick nastan inte en syl i vadret, for det var Janne och Bertil som mest holl lida, Bertit berattade hégt och engagerat om sin "busvagnstippa” i Sandskogen vaster om Ystad. Anettes appa satt pliktskyldigast och lyssnade pi honom. = Jo, du forstar, redan i april kor vi ut husvagnen. Samma plats ‘och samma grannar varje ar. Vi har s& trevligt sa. Jag har en liten rabatt som dr mitt "sktebarn”. Die sitter jag, fSrutom blommor, lite dill och grislok som kommer upp lagom till midsommar da det ar dags for sill och nypotatis och en liten "parla 84 Ja, men ar det inte trikigt nat Det var Eva som la sig i samtalet. — Nej, wvartom. Det ar tryggt och sként, svarade Bertil. Vi be- hdver inga dverraskningar langre i vir Alder. Elsa nickade insti: = mande. ng ar likadant ar efter ir? Man satt och pratade om ditt och datt, berattade historier och hade det riktigt smatrevligt. Efter ett par timmar tackade Anettes fOraldrar samt Bertil och Elsa f¥r sig medan de andra stannade kyar. we Janne vande sig mot Bo. — Du, vad sysslade du egentligen med innan du blev pol gade Janne. ~ Ah, jag gjorde lite av varje, svarade Bo undvikande och tittade ut genom finstret. Men vad fick dig att bli polis da? Det var Lennart som hastigt piggnade till. — Varfor ar ni plotsligt si intresserade av mig? frigade Bo och spinde égonen i dem. — Nej, nu ska jag, hiimta lite frukt och nigot att dricka, avbrot » Anette och gick ut i Koket. Ar det férresten nigon som vill ha lite mer tirta? fortsatce hon fbr att fi dem att byta samtalsimne, men forgives. — Du Bosse, har du ngon aning om hur det gir med spaning- ama efter Gustavsson? frdgade Janne. xs ~ Ja, han greps i en forort till Stockholm fr nigra timmar se- dan, svarade Bo helt Overraskande och sig nu alldeles oberdrd ut. Visste ni inte det, ni som snokar reda pa allt? Bo tittade trium ande p§ de andra. ~ Ska ni alltid = Eva. t- lap att prata om arbetet var ni an ar? undrade Det uppstod en pinsam tystnad i rummet. Janne hdjde pa 6gon- 85brynen och tittade p4 Lennart. Lars reste sig och gick ut till Anette i koket, = Vad fan siger du? kom det frén Lennart som hade suttit och funderat en stund, — Att Gustavsson ar gripen, upprepade Bo. Si nu ska val de flesta fragor bli besvarade? frmodar jag, ~ Oj, da antar jag att vi maste ge oss ivag till redaktionen med en ging, sa Janne vand mot Lennart. = Nej, det ar gott om tid. Jag ringer dit och ber dem som har jouren att bevaka det hela tills vidare. Lennart reste sig upp och gick fram till telefonen just som Anette kom in i rummet. = Vad ar det jag hor? Har de antligen hittat Gustavsson? — Jadu, si dari fOrbigtende har vi av din van polisen fate veta att ‘man har gripit honom i Stockholm, sa Janne. Bo tittade pa Anette samtidigt som han tycktes lyssna med ett halve dra pa vad Lennart pratade om i telefonen 86 = Det var da pi tiden att ni lyckas med nagot som ni tar er for, sa Anette spydigt. — Battre sent n aldrig, mumlade Bo. Anette brydde sig inte om Bos kommentar utan vande Lennart som just hade avslutar sitt telefonsamtal Det ska bli hemskt intressant att hora vad Gustavsson har att siga om mordet pi Hamnkaféet. Eller hur Lennart? = Ja, men nu tycker jag att vi glOmmer det hir en stund, Vi ar ju har fOr att fira din fédelsedag, sa Lennart — Ja, det ar precis vad jag ocksé tycker, instimde Eva. Det blev tyst. De visste inte riktigt vad de skulle siga, men det verkade som om de flesta helst ville fortsitta att prata om Gustavs son. Lars vankade oroligt av och an i rummet. Han hade anu inte sagt ett enda ord under samtalet. — Vad du ser betryckt ut, Lars. Satt dig sA ska jag servera dig en drink! sa Anette och stillde den fullastade brickan pa bordet. = Och jag da? Jag vill minsann ha en rejal en, sa Lennart innan «ill Lars hann siga nigot. = Vi ska kanske ta det lite lugnt om vi ska ner tll tidningen sen- are i natt, sa Janne forsiktigt — Hor du, du! Just nu struntar jag fullkomilige i det. Jag ar har for att fira Anette, sa Lennart vresigt. Bo tittade fragande pi Lennart som redan verkade ha fat lite for mycket. Lars smuttade nervést pa sin nyupphillda drink, Janne tycktes inte veta vad han skulle ta sig till, medan Eva stordgt tittade pli vad som utspelade sig. Anette bérjade kinna sig besviit- ad men frsokte an en ging litta upp stamni = Ska jag, avsloja en sak? Jag vann 46 kronor pa lotto i forra veck- an, sa hon, Fyra ratt och ett tlkiggsnummer. Det ni Oh, det skulle jag behOva, jag som ar alldeles luspank, sa Eva medan de andra log anstringt. Just di ringde det pi ddtren, Vem kan det vara? Jag vantar inte en. 87