Professional Documents
Culture Documents
Qing-dynastins försök att begränsa handel och in ytande utifrån kom på ska i och med
opiumkrigen i mitten av 1800-talet. Nu används denna period för att framhålla fördelarna
med att Kina, åtminstone delvis, ska fortsätta hålla gränserna mot omvärlden stängda. (Bild:
Edward Duncan, Public domain, via Wikimedia Commons)
Kina gränser mot omvärlden har snart varit stängda i tre år som följd av
landets “dynamiska nolltolerans” mot Covid-19.
En annan grupp akademiker har dock tagit ton till försvar för öppna gränser
mot omvärlden. Hur bör denna förändrade diskurs förstås?
Historiskt perspektiv
Detta är inte första gången Kina stänger sina gränser för utomstående.
Under Ming- och Qingdynastierna implementerades “sjöförbud” (Hăijìn,
), of ciellt för att motverka det omfattande sjöröveriet längs kusten. Men
tvångsdeportationer av boende inom cirka 30 kilometer från kusten ledde
istället till att många av de drabbade anslöt sig till piraterna.
Andra bedömare menar att sjöförbudet främst syftade till att uppnå
inrikespolitiska målsättningar som till exempel utmanövrering av politiska
rivaler, stärkt centralmakt och valutamanipulation.
Kina
Under 1800-talet började britterna odla opium i Indien för export till Kina för
att balansera handelsunderskottet. Detta ledde till utbrett opiummissbruk
och social oro i Kina. 1839 sände därför kejsaren Daoguang en särskild
kommissionär för att stoppa den illegala handeln med opium i Guangzhou.
Efter den “reform och öppning” (gǎigé kāifàng, ) som inleddes under
Deng Xiaoping 1978 har det – med undantag för en kort period kring tiden
för massakern vid himmelska fridens torg 1989 – funnits mer eller mindre
konsensus inom kommunistpartiet att Kina bör vara öppet mot omvärlden.
Detta särskilt som Kinas tidigare isolering ofta har pekats ut som en av
grundorsakerna till århundradet av förnedring och landets ekonomiska
efterblivenhet.
Deng Xiaoping öppnade upp Kina efter att gränserna hållits relativt stängda av de sista
kejsardynastierna och av Mao Zedong. Är vi nu återigen på väg i den riktningen under Xi
Jinping? (Chintunglee, CC BY-SA 4.0 , via Wikimedia Commons)
Under Xi Jinping
Xi Jinping har ibland kallats den mest ideologiska kinesiska ledaren sedan
Mao. Detta efter att, i motsats till sina mer teknokratiska företrädare, visat
en tendens att prioritera ekonomisk tillväxt lägre än en rad andra politiska
målsättningar.
Genom att anknyta till Ming- och Qingdynastiernas stängda gränser och
dess nypåstådda värnande av kinesisk kultur, kan Xi med hjälp av historiska
referenser öka legitimiteten av dagens stängda gränser. Det knyter även an
till den vanliga förekommande of ciella diskursen om Kinas särart; pre xet
“med kinesiska särdrag” är ett uttryckt som ofta ses efter valfri of ciell
politisk teori.
Att hålla gränserna fortsatt stängda kan i Xi Jinpings ögon tjäna till att stärka
Kina. Det minskade utbytet med resten av världen minskar de “spirituella
föroreningar” som ideér från väst anses utgöra. Åtgärderna syftar även till att
visa befolkningen att kommunistpartiet värnar deras hälsa, i motsats till
utländska makthavare som inte utövar nolltolerans mot Covid-19.
Samtidigt kan Kina fortfarande välkomna rätt sorts gäster, vilket ses på det
stadigt ökande in ödet av utländska direktinvesteringar och inte minst på
den tyska förbundskanslern Olaf Scholzs besök i Peking tidigare denna
månad.
Att endast välkomna högt uppsatta dignitärer och företagsledare till Kina i
syfte att främja ekonomiskt utbyte för osökt tankarna till 1700-talets Kanton
– med efterföljande konsekvenser.
18 FEBRUARI, 2023