Vore jag Gud

By Astrid Lindgren

Vore jag Gud och nöden

då skulle jag gråta och alla vanvettiga plågor
över människorna, och ensamma dödar
dem som jag har skapat och över de torterade
till min avbild. som skriker och skriker
Vad jag skulle gråta och över de torterande
över deras ondska ännu mer.
och gemenhet
och grymhet Och så alla barnen,
och dumhet alla, alla barnen,
och deras stackars godhet dem skulle jag gråta över
och hjälplösa förtvivlan allra mest.
och sorg.
Ja, vore jag Gud,
Och jag skulle gråta så skulle jag nog gråta
över deras hjärteångest mycket över barnen,
och eviga hunger, för inte hade jag tänkt
deras oro att de skulle få det så här.
och dödsskräck
och ödsliga ensamhet Floder, floder
och över deras öden, skulle jag gråta,
deras ömkliga små öden så att de kunde drunkna
och deras blinda famlande i mina tårars
efter någon! väldiga vatten,
… Kanske mig? alla mina stackars människor,
och det äntligen
Och vad jag skulle gråta bleve ro.
över alla dödsskriken
och allt blod som flyter
så förgäves,
så innerligt förgäves

och över hungern

och hopplösheten