Pappa Långben

Jean Webster

Översättning & bearbetning:

Nathalie Stahl

ROLLER:
Jerusha Abbott
Jervis Pendleton
 AKT I
Scen 1:
JERUSHA på scen i alldeles för stora kläder.

JERUSHA
En alldeles förskräcklig dag… den första måndagen
varje månad. Varje golvyta skrubbad, varje stol
dammad. En ALLDELES förskräcklig dag, varje säng
utan en enda skrynkla, varenda hårstrå kammat på
NITTIOSJU föräldralösa barn.
Stackars Jerusha Abbott… måste bära hela bördan.
Stackars Jerusha Abbott, den äldsta föräldralösa på
John-Grierhemmet. En alldeles förskräcklig dag,
styrelseledamöterna kommer på besök. Dricker te,
skriver rapporter, för att sedan skynda sig iväg i
natten… till sina stora, präktiga hus i storstaden.
Och jag ser dem… med NITTIOSJU föräldralösa barn.
Stackars Jerusha Abbott… kommer aldrig härifrån.
Jerusha Abbott, den äldsta föräldralösa på
John-Grierhemmet.
Lilla Tommy Dylan kommer sjungandes upp för trappan.
(Imiterar TOMMY)
“JE-RU-SHA ABB-OT,
DU SKA KOMMA
TILL EX-PE-DI-TI-ONEN
OCH JAG TROR DET
ÄR BÄST ATT DU SKYNDAR PÅ!”
(Som sig själv)
Vem söker mig?
(TOMMY)
“MRS LIP-PETT
I EX-PE-DE-TI-ONEN
OCH HON VERKAR VERKLIGEN ILSKEN.
A-HA-MEN!”
(Som sig själv)

1
 Vad har jag gjort för fel? Var smörgåsarna inte
tunna nog? Fanns det skal i nötkakorna? Såg en
kvinnlig besökare hålet i Susie Hawthornes strumpa?
Jag skyndar mig ner till kontoret. Den långa smala
korridoren är beckmörk. En sista styrelseledamot
lämnar genom den stora framdörren, med armen i
luften, vinkandes åt en automobil på uppfarten.
(En bils strålkastare lyser mot JERUSHA, hon täcker
sina ögon och kisar)
En alldeles förskräcklig dag… en siluett, lång och
gänglig, höljd i mörkret… jag kan inte se hans
ansikte, men strålkastarna på gården kastar en skarp
skugga mot väggen. Det ser ut som en pappa långben,
den största jag någonsin sett. En krypande,
kravlande pappa långben. Och det får mig att
skratta!
(Skrattar)
På denna förskräckliga dag… jag - Jerusha Abbott,
den äldsta föräldralösa på John-Grierhemmet.
(Kommer ihåg vad hon skulle göra)
Mrs Lippett!
Jag springer ner för korridoren. Jag stiger in i
expeditionen. Mrs Lippet ler mot mig. Konstigt.
Hon ber mig sätta mig ner. Ännu konstigare.
(Sträcker ut sin hand och plötsligt dyker ett brev
upp i hennes hand)
Hon ger mig ett brev. Det konstigaste av allt.
(JERUSHA)
“Vem är det från?”
(LIPPET)
“La du märke till gentlemannen som gick precis?”
(JERUSHA, flämt)
“Den spindellikna… ehrm långa… mannen?”
(LIPPETT)
“Brevet är från honom. Öppna det, och var tacksam
för den sällsynta turen som befallt dig.”
(JERSUSHA, niger)
Tack Mrs Lippet.

2
 (Lämnar kontoret, läser)
“Till Ms Abbott.”
(Öppnar och läser)
“351, Riverside Drive, Manhattan. 1:a maj 1908. Den
fortsatta utbildningen av Miss Jerusha Abbott, av
Mr. John Smith. En 9-punktsplan.”
(Förundrat)
Fortsatt utbildning?
(Återvänder till brevet)
“Ett. På grund av den exceptionella talang som miss
Abbott uppvisat i sina originella och underhållande
uppsatser, har Mr. Smith bestämt sig för att skicka
henne till college.
Två. Det är Mr. Smiths plan att Miss Abbott borde
utbilda sig för att bli författare.
Tre. Miss Abbotts boende och utbildning kommer att
betalas direkt till skolan.
Fyra. Hon kommer som tillägg, under sina fyra års
studier, få ett månatligt bidrag på trettiofem
dollar! Detta kommer försäkra henne jämlikhet med
sina klasskamrater.
Fem. Miss Abbott måste skriva ett bekräftelsebrev
till Mr.Smith en gång i månaden. Inte tack. Tack får
aldrig nämnas.
Sex. Mr. Smiths namn är uppenbarligen inte Mr.
Smith, men han föredrar att förbli okänd. För Miss
Abbott kommer han aldrig vara något annat än Mr.
Smith.

JERVIS träder in i sitt mörklagda kontor, vi kan inte

se hans ansikte.

JERUSHA
Vem är den här mannen? Vem har designat denna
ovanliga plan, att utbilda Jerusha… så gott han kan?
Vem skulle ta sig an ett sådant osäkert drag, att
utbilda Jerusha? Vem kan han vara?

3
 (JERVIS tänder en skrivbordslampa och börjar jobba
med något)
Jag lär nog aldrig få lära känna honom. Jag lär
aldrig få veta hans namn. Det är hans order. Det här
är hans spel. En ska aldrig bekanta sig med sina
bättre. Men han kommer att känna mig genom mina
brev.
(Återvänder till brevet)
“Sju. Miss Abbotts brev måste berätta om hennes
utveckling i sina studier och detaljer ur hennes
dagliga liv, den sortens brev hon skulle skrivit
till sin familj…
(Stannar upp)
…om hon hade en.
Åtta. Brevens funktion är att fostra Miss Abbotts
facilitet i litterära uttryck.
Nio. Mr. Smith kommer aldrig svara på Miss Abbotts
brev, eller ge minsta lilla uppmärksamhet åt dem.
Han avskyr att skriva brev och över allt annat vill
han inte att Miss Abbott blir en börda.”
Så även om jag troligtvis kommer att tacka honom var
och varenda kväll, kommer Mr. Smith aldrig svara.
Nej, Mr. Smith kommer aldrig skriva mig.
Jag får nog aldrig lära känna honom, men jag är
högst nyfiken på vad sorts man som skulle vilja
utbilda mig.

Scen 2:
Text: FRESHMAN YEAR - Fergussen Hall - Rum 215
September 24:e 1908
JERUSHA byter om till nya, finare kläder och sätter
sig ner i sitt internatrum för att skriva. JERVIS
upptäcker hennes brev i en hög med post och öppnar
det med en elegant brevöppnare. JERUSHA skriver.

JERUSHA

4
 Den här mannen kommer aldrig skriva till mig? Jag
kommer inte kunna klura ut honom… så hur skall jag
tilltala honom?

JERVIS
(Läser)
“Kära-snälla-styrelseledamot-som-skickar-föräldralös
a-barn-till-college!!

JERUSHA
Jag är här! Efter en fyra timmar lång tågresa. Det
är en lustig sensation, eller hur?

JERVIS
“Jag har aldrig åkt tåg förut.”

JERUSHA
College är den största, mest förbryllande platsen
jag skådat - jag går vilse så fort jag lämnar mitt
rum. Jag ska skriva en beskrivning, när jag känner
mig mindre omtumlad. Kurserna börjar inte förrän på
måndag morgon, men jag ville skriva ett brev redan
nu, bara för att bli bekanta. Det känns märkligt att
skriva brev alls.

JERVIS
“Jag har aldrig skrivit mer en tre brev i mitt liv,
så snälla ha överseende om mina inte är av
mönsterkvalité.”

JERUSHA
Innan jag begav mig av hemifrån, hade Mrs Lippett
och jag en väldigt allvarlig konversation. Hon
berättade för mig hur jag skulle bete mig resten av
mitt liv, och speciellt mot den vänliga gentleman
som gör så mycket för mig. Hon berättade att Mr.
Smith vanligtvis bara stöttar pojkar genom college -
då flickor är slöseri med hans välgörenhet, eftersom

5
de tenderar att gifta bort sig själva med den första
olämpliga karln de möter och därmed kasta bort sin
prestigefyllda utbildning. Så jag måste se till att
vara en mycket respektfull flicka.

JERVIS
“Men hur ska en kunna vara respektfull mot någon som
kallar sig själv John Smith?”

JERUSHA
Kunde ni inte ha valt ett namn med lite
personlighet? Jag kan lika gärna kalla er “Kära Mr.
Hakstolpe”...

JERVIS
“Eller “Mr. Klädstång””.

JERUSHA
Hursomhelst… jag har tänkt på er en hel del. Att ha
någon som visar intresse för mig efter alla dessa
år… det känns som jag tillhör någon nu. En sorts
familj. En hjälpande hand. En själ som bryr sig om
hur jag mår. En vän som tar intresse för mitt liv.
Det känns som jag tillhör någon nu. En sorts ängel.
Det känns som att jag tillhör något annat än bara en
skola. Men när jag tänker på er, så vet jag så lite.
Jag kan bara tänka på tre saker: Ni är lång, ni är
rik och ni hatar flickor.
Jag antar att jag skulle kunna kalla er Mr.
Flickhatare…
(Testar det på sina läppar)
Mr. Flickhatare. Men det är för förolämpande mot
mig… det skulle inte gå. Eller så kan jag kalla er
“Kära Herr Rikeman”, “Tack, Herr Rikeman”... men det
är för förolämpande mot er. Och ni kanske inte är
rik särskilt länge till! Men jag är ganska säker på
att du kommer förbli lång.

6
 JERUSHA & JERVIS
“Så jag tänker kalla dig Pappa långben.”

JERUSHA
Gamle Pappa Långben. Jag hoppas att det inte gör
något, Pappa Långben. Det är bara ett smeknamn, vi
berättar inte för någon!
Klockan ringer, jag måste gå! Din vän, Jerusha
Abbot…
vars utbildning är underskriven av en man jag med
kärlek kallar… Mr.
Hakstolpe-klädstång-Pappa-Långben… Smith.

JERVIS
“P.S. Jag vet att jag inte ska förvänta mig några
brev tillbaka, och jag har blivit varnad att inte
antasta er med frågor, men säg mig, bara detta…”

JERUSHA
Är ni fruktansvärt gammal eller bara lite gammal?

JERVIS
“Och är ni fullständigt grå eller bara lite grå?”

JERUSHA
Det är väldigt svårt att tänka på er i det
abstrakta, som en sats i geometri. Detta eftersom ni
är en lång, gammal man som hatar flickor, men är
väldigt generös mot en väldigt benådad flicka - hur
ser ni ut?

JERUSHA ut.

Scen 3:
JERVIS, fortfarande en siluett, vänder och vrider på
pappret.

JERVIS

7
 Något underhållande. Ett sken av stil. Definitivt
bättre än de flesta brev jag läst på ett tag. Men
det som får mig att skratta, ser man på…
(Vänder sig mot publiken, medan ljuset går upp, så
att vi kan se hans ansikte, småskrattar)
…hon tror att jag är gammal. Och säkert vresig med,
och kall. Hon tror att jag är gammal.
(Tittar på brevet igen)
Bra skiljetecken. Humorn är pittoresk. Och jag antar
att läsa hennes prosa åtminstone är roligare än att
se färg torka. Men det är lustigt, på sitt eget
sätt: hon tror att jag är grå. Hur hon fått den
uppfattningen vet jag inte. Hon tror att jag är grå,
och utan tvekan påväg att förtvina.
Men jag gjorde det tydligt att min skyldighet inte
inkluderar kommunikation. En flicka kan leda till
aggravation.
(Rabblar frustrerat)
Pojkar ifrågasätter aldrig sin sponsors utseende, de
skulle aldrig överväga sådan vedervärdig
interferens…
(Lugnar ner sig)
…pojkar innebär mindre problematik i min
uppskattning.
Mitt utseende borde betyda lika lite för henne, som
hennes för mig. Är hon ljus eller mörk? Bred eller
smal? Jag har ingen aning och ingen önskan om att
veta. Vad spelar det för roll? Hon har en hjärna,
det är vad som spelar roll. En hjärna, och kvickhet
och är helt orädd för att säga vad hon tänker. Den
här flickan förtjänar en chans! En bra utbildning är
allt hon kommer behöva. Sedan kommer hon gå vidare
till att skriva en triumferande första roman, som de
stora litteratörerna kommer att läsa. Hon kommer
vara La Créme De La Créme, namnet på allas läppar.
En framträdande världsberömd författare, medan jag
ser på från ridåerna… glödande av stolthet, i
vetskapen om hur det hela började. Fast besluten att

8
 stanna i skuggorna, en flickhatande, grå, gammal
man.

Scen 4:
Text: 1:a Oktober

JERUSHA
Pappa Långben, jag älskar college - och jag vet att
“tack aldrig ska nämnas”, så jag nämner dem inte -
men jag tycker synd om alla som inte är flickor och
inte kan vara här.

JERVIS
“Mitt rum är uppe i tornet som brukade vara
karantän-salen innan de byggde sjukstugan.”

JERUSHA
Efter att ha bott i en sovsal i arton år med tjugo
rumskamrater, är det vilsamt att vara ensam. Det här
är första chansen jag någonsin haft att lära känna
Jerusha Abbott. Jag tror jag kommer gilla henne.

JERVIS
“Det finns två andra förstaårselever på min våning,
vid namn…”

JERUSHA
…Sallie McBride…

JERVIS
(Bestört, han hade inte förväntat sig detta)
“...och Julia Rutledge Pendleton.”?

JERUSHA
Sallie har rött hår och en uppnäsa och är mycket
vänlig.

JERVIS

9
“Julia kommer från en av de första familjerna i New
York och har inte märkt av mig än.”

JERUSHA
Sallie är den mest underhållande människan i
världen…

JERVIS
“...och Julia den minst underhållande.”

JERUSHA
Hon tror att om du är en Pendleton, blir du
automatiskt insläppt i himlen utan vidare
examination.

JERUSHA & JERVIS

“Julia och jag är födda att var fiender.”

Scen 5:

JERVIS
“Vet du, Pappa, det är inte arbetet som kommer vara
svårt i college. Det är spelet. Hälften av tiden
förstår jag inte vad flickorna talar om. Deras skämt
verkar relatera till ett förflutet som alla utom jag
har delat. Det är en miserabel känsla. Jag har haft
den hela livet.”

JERUSHA
Jag är i en främmande värld, de talar sitt egna
språk. Ingen vet var jag kommer ifrån, pappa. Jag
kan inte hjälpa utan att känna mig ensam. Jag är
annorlunda, jag är märklig. Jag vet att jag borde
försöka passa in på något sätt, men jag tror inte
att jag kommer kunna förändras. Och jag vet att du
inte kommer tro mig, men jag vill bara vara som
andra flickor! Bära tjusiga skor…

10
 JERVIS
“...som andra flickor.”

JERUSHA
Skriva ett litterärt mästerverk för lärda att
granska…

JERVIS
“...som andra flickor.”

JERUSHA
Sallie McBride är min bästa vän. Jag sa till henne
att mina föräldrar hade dött… för jag kan inte
berätta för henne var jag kommer ifrån, pappa. Är
det detsamma som att ha ljugit? För jag har stängt
ute all åtanke! För jag vill bara göra citronpajer…

JERVIS
“...som andra flickor.”

JERUSHA
Bota sjukdomar och skriva en symfoni, och vinna
nobel-priset… som andra flickor.
(Plockar fram en vacker aftonklänning och poserar med
den)
Jag köpte en aftonklänning. Åh ära vare…

JERVIS
(Ekar)
“Åh ära vare…”

JERUSHA
Du kan inte föreställa dig hur det känns: klädd i
gingham hela livet. Bära ärvda kläder från flickor
som inte gillade dig.

JERVIS
“Det tar ut sin rätt…”

11
 JERUSHA
Det tar ut sin rätt… bitterheten av att bära sin
fiendes kläder…

JERUSHA & JERVIS

“...äter in i din själ.”

JERUSHA
Åh, jag vill bara klä upp mig…

JERVIS
“...som andra flickor.”

JERUSHA
Bli en forskare, en bilist…”

JERVIS
“...en forskare…”

JERUSHA
…en suffragette, en metodist…

JERVIS
“...en metodist…”

JERUSHA
…en fabian, en freudian, en valedictorian, eller vad
annat himlen vet.

JERVIS
“Att vara lika söt…”

JERUSHA
…som andra flickor.

JERVIS

12
 “Att vara lika älskad…”

JERUSHA
…som andra flickor.

Scen 6:
TEXT: 12:e oktober

JERVIS
“Kära Pappa Långben, jag antar att du har väntat
väldigt otåligt på att få höra vad jag fått lära
mig?”
(Häller upp ett glas whiskey till sig själv, medan
JERUSHA fortsätter)

JERUSHA
Latin: Andra puniska kriget. Hannibal och hans
styrkor slog läger vid Lago Trasimeno igår natt. De
förberedde ett bakhåll för Romarna, och en kamp
klockan 4 denna morgon. Romare i reträtt.
Till franskan måste jag läsa “De tre musketörerna”.
Ces’t tres amusant.
Geometri - Jag är färdig med cylindrar, nu gör jag
koner. Och jag lär mig allt om människokroppen…
fysiologi är verkligen komplext.
(Flämt)
Jag hoppas att du aldrig rör alkohol, Pappa.
(JERVIS stannar upp, med glaset mot sina läppar)
Det gör fruktansvärda saker med din lever!
(JERVIS tittar på publiken, JERUSHA läser ur en bok)
“Och för en man på sin ålders höst, kan det vara
dödligt.”
(JERVIS ler, skålar mot publiken och sveper glaset)
Och med det, god natt Pappa Långben!

JERUSHA & JERVIS

(JERVIS med ett leende, han börjar gilla smeknamnet)
“Snälla Pappa Långben…”

13
 JERVIS
“...jag hoppas att det inte gör något, Pappa
Långben. Det är bara ett smeknamn.”

JERUSHA
Vad kan jag göra? Du är en dröm som går i
uppfyllelse. Din vän, Jerusha Abbott -

JERUSHA & JERVIS

“...inte längre ansluten till John-Grier hemmet.”

Scen 7:
Text: 25:e oktober
JERUSHA
Kära Pappa Långben, Julia Pendleton tittade förbi
tidigare ikväll för en visit, och stannade en dryg
timme.

JERVIS
“Hon drog igång om ämnet familj och jag kunde inte
stänga av henne.”

JERUSHA
Hon ville veta vad min mors flicknamn var.

JERVIS
“Vilken beklaglig fråga att ställa någon från en
anstalt för föräldralösa.”

JERUSHA
Jag hade inte modet att säga att jag inte visste.

JERVIS
“Mrs. Lippett fick alla våra namn från telefonboken.
Abbott är på första sidan. Hon fick “Jerusha” från
en gravsten.”

14
 JERUSHA
Men jag kunde inte berätta det för Julia. Så jag
sträckte mig miserabelt efter det första namnet jag
kom att tänka på. Montgomery.

JERVIS
“Då ville hon veta om vi var Montgomery-familjen
från Massachusetts eller de från Virginia.”

JERUSHA
Hennes mor var en Rutherford. Familjen kom hit på
arken.

JERVIS
“Och på hennes fars sida dateras de tidigare än Adam
och Eva.”

Scen 8a:
Text: 5:e december
JERUSHA
Kära Pappa Långben, brevbäraren kom med tre brev
idag - allt var räkningar, vilket är allt jag
någonsin kommer få. Kanske att jag en dag kommer få
ett personligt brev. Hur skulle det vara? Jag kan
bara föreställa mig!

JERVIS
“Åh, och du svarade aldrig på min fråga och den var
mycket viktig.”

JERUSHA
(Skriver noggrant)
ÄR - DU - FLINT - SKALLIG?

JERVIS
“Jag har tänkt ut exakt hur du ser ut - väldigt
tillfredställande - tills jag når toppen av ditt
huvud och där är jag helt fast.”

15
 JERUSHA
Jag kan inte bestämma mig för om du har vitt hår
eller svart hår eller lite strösslat grått hår eller
kanske inget alls. Var god informera.

Scen 8b:

JERUSHA
Åh, och pappa… har du någonsin hört talas om Michael
Angelo?

JERVIS
“Han var en berömd konstnär som levde på medeltiden.
Hela klassen skrattade för att jag trodde att ha var
en ärkeängel. Låter han inte som att han skulle vara
det? Ännu mer genant - någon nämnde Florence
Nightingale och jag frågade om hon var en
förstaårselev.

JERVIS
“Det skämtet har gått över hela skolan.”

JERUSHA
Du skulle inte tro det, pappa, vilken avgrund av
ignorans mitt sinne är.

JERVIS
“De saker de flesta flickor ordentliga familjer och
vänner och ett bibliotek vet genom absorption har
jag aldrig ens hört om.”

JERUSHA
Jag visste inte att Henrik VIII hade sex fruar,
eller att Shelley var en poet. Jag visste inte att
Alexander den store hade erövrat större delen av
Grekland, eller att människor kom från apor. Jag
visste inte att Edens trädgård bara var en vacker

16
myt. Jag har aldrig läst “Lysande utsikter”, “Summer
On The Lakes”, Euripides “Elektra”. Jag har aldrig
mött “The Two Noble Kinsmen” eller någonsin kommit
över “De muntra fruarna Windsor”.

JERVIS
“Det känns alltid som att jag är…”

JERUSHA & JERVIS

“...Alice i underlandet, strandsatt i fåfängans
marknad. Det var en gång…”

JERUSHA
Åh kapten! Min kapten!

JERUSHA & JERVIS

“Jag har så många år att ta igen.”

JERVIS
Jag trodde aldrig att hon skulle vara så klyftig.
Jag drömde aldrig om sådan fantasi. Jag har aldrig
läst så uttrycksfulla tankar! Jag måste verkligen
läsa om “Greven av Monte Cristo”!
(Letar efter boken, men kommer på sig själv med att
vara disträ)
Vad tänker jag med? Jag missar viktiga möten för att
läsa vad hon studerar i franska. Jag är häpen och
förvirrad. Åh kapten, min kapten. Jag måste
verkligen återvända till mitt arbete… jag undrar vad
hon skriver härnäst?

JERUSHA
Jag hade aldrig hört om Meg, Joe, Beth eller Amy,
jag har aldrig varit på Dover Beach eller hört
frasen “A man’s reach should exceed his grasp”. Jag
känner mig som “Idioten” eller “Havets arbetare”. Åh
kapten! Min kapten!

17
 JERUSHA & JERVIS
“Hela världen är en strof för mig.”

JERUSHA
Jag hade aldrig hört “Månskenssonaten”, en Chopin
polonäs, en Brandenburgkonsert. Jag visste inte att
Lillian Russell triumferade på scenen eller att
Monet var en målare.

JERUSHA & JERVIS

“Och du får skratta åt mig, men jag trodde utan
tvivel att George Eliot var en man.”

JERUSHA
Jag börjar öppna mitt sinne. Men jag har fortfarande
så många år att ta igen! Nu, Pappa, måste jag sova.
Men jag kommer att tänka på dig! För, Pappa, jag vet
att det fortfarande finns mycket inhämtande att
göra.

JERVIS
“P.S. Några av flickorna säljer sina läroböcker när
de är klara med dem, men jag har för intention att
behålla mina. Då kommer jag att ha hela min
utbildning i en rad i min bokhylla.”

JERUSHA
Så mycket enklare och uppriktigt än att försöka
hålla allt i huvudet.

Scen 9:
Text: 19:e december

JERUSHA
Kära Pappa, jullovet börjar nästa vecka.
Korridorerna är fyllda med resväskor och alla
bubblar med spänning över att få åka hem. Förutom
mig, förstås.

18
 JERVIS
“Men jag kommer att ha en vacker semester, med ett
helt bibliotek att läsa och tre tomma veckor att
göra det på! Jag borde vara fruktansvärt lycklig,
förutom ett litet hotfullt moln i horisonten -
examinationerna i februari.”

JERUSHA
Åh, och glöm inte svara på min fråga.

JERVIS
“Om du vill undvika bördan att skriva, be din
sekreterare telegrafera. Han kan bara säga:...”

JERUSHA
Mr. Smith har vitt hår…

JERVIS
“...eller…”

JERUSHA
…Mr. Smith har lite hår…

JERVIS
“...eller…”

JERUSHA
…Mr. Smith är FLINTSKALLIG.

JERVIS
“Ha en fantastisk jul, Pappa, var du än är!”
(Ler)

Scen 10a:
TEXT: 24:e december
JERUSHA sitter och tittar ut genom fönstret.

19
 JERUSHA
Kära Pappa, det är julafton. Jag är uppe i mitt torn
mitt i eftermiddagens dysterhet.

JERVIS
“Utanför faller snöflingor stora som tallrikar, men
trivs väldigt bra ihopkrupen med min nya
favoritbok…”

JERUSHA
…”Jane Eyre”. Igår satt jag uppe halva natten och
läste den, och jag kommer göra samma sak ikväll. De
där Brontë-systrarna fascinerar mig. Deras böcker,
deras liv, deras anda. Var fick de den ifrån? När
jag läste om lilla Janes trubbel på
välgörenhetsskolan, blev jag så arg att jag behövde
gå ut på en promenad.

JERVIS
“Jag försöker inte påstå att John Grier-hemmet var
sådär. Vi hade massor att äta och kläder på kroppen,
och en värmeugn i källaren. Men det fanns en
mördande likhet. Våra liv var fullständigt
monotona.”

JERUSHA
Du förstår, Pappa, jag anser att den viktigaste
färdigheten för en människa att besitta är fantasi.
Det hjälper människor att sätta sig själva i andra
människors skor. Det gör dem vänliga och sympatiska
och förstående.

JERVIS
“Men John Grier-hemmet stampade ut det minsta
flimmer av fantasi som dök upp. Plikt var den enda
kvalitén som uppmuntrades.”

JERUSHA

20
 Jag tycker inte att barn borde veta innebörden av
det motbjudande ordet. De borde inte göra något utav
plikt - utan allt utav kärlek.

Scen 10b:

JERVIS
“Det är nästan mörkt nu. Jag blundar halvt och kikar
ut genom den fallande snön, och undrar om jag nästan
kan se dig titta tillbaka mot mig, och jag…”

JERUSHA
…jag skickar dig min kärlek.

JERVIS
“...jag skickar dig min kärlek. - Jerusha”
(Ordet “kärlek” förvirrar honom och han stirrar
mållöst på pappret)

JERUSHA
P.S. Det kanske inte är lämpligt av mig att skicka
kärlek? Om det inte är det, var god ursäkta. Men jag
måste älska någon på julen, och jag har bara dig och
Mrs. Lippett, och jag kan inte älska henne - så du
förstår, du får helt enkelt finna dig i det.

Scen 10c:
JERVIS tittar på böckerna omkring honom och sedan
tillbaka på pappret.

JERVIS
Är det inte förbryllande? Märklig efterskrift. Vad
tänker hon med? Varför skickar hon mig kärlek?
(Han söker runt i sina höga bokhyllor)
Är det inte lustigt? Jag har läst varenda bok. Men
jag kan inte hjälpa utan att känna att det är något
jag fortfarande förbiser.
(Han tar fram ett lexikon och börjar bläddra)

21
 Så jag granskar sidorna efter vad som döljs ur min
åsyn. Vad menar hon med kärlek? Jag önskar jag
visste.
(Han byter ut lexikonet mot en annan volym, på en
högre hylla)
Jag har läst alla Shakespeares verk, jag kan citera
Lovelace och Grey. Men jag kanske inte förstår vad
de egentligen försöker säga. Så jag letar vidare, är
det något jag har missat? Vad menar hon med kärlek?
Det är bara ett ord, men ett jag motstår.
(Han byter ut den andra boken och faller i ett
kortvarigt dagdrömmande)
Barndomsminnen, sedan länge bortglömda känslor. Allt
det där är förlorat i det förflutna. Kärlek varar
inte… Jerusha… Jerusha.
(Återvänder till brevet)
Vad är det jag är rädd för? Det är bara en mening
hon skickade, skriven i ren brådska! Jag orkar inte
bry mig om att veta vad hon menade.
Men jag söker vidare, efter vad ord kan tänkas
avslöja. Vad menar hon med kärlek? Och vad vill hon
att det ska få mig att känna?

Ljus ner på JERVIS.

Scen 11:
TEXT: 4:e februari 1909

JERUSHA
Käraste Pappa Långben, jag har några hemska,
förfärliga, fasansfulla nyheter att berätta för dig.
Detta är den soligaste, mest bländande
vinter-eftermiddagen, med istappar droppandes från
träden och hela världen viker sig under vikten av
snön - förutom jag, och jag viker mig under en vikt
av sorg.

JERVIS

22
 “Jag blev underkänd i matematik och latinsk prosa.
Jag får extra handledning i dem och kommer göra en
ny examination nästa månad.”

JERUSHA
Jag vet att du kommer bli besviken. Förlåter du mig
om jag lovar att aldrig bli underkänd igen? Snälla,
förlåt mig! Din vän, i säckväv…

Scen 12:
Text: 14:e februari

JERVIS
“Kära Mr. Smith, det här är ett brev mitt i månaden,
mitt i natten, på grund av att jag är så, så ensam
och inte kan sova en blund. Jag har varit i
sjukstugan i sex dagar nu med en svår tonsillit och
en fruktansvärd feber…”

JERUSHA
(Sätter sig upp i sängen i sjukstugan, arg, olycklig
och förvirrad)
…dock vet jag inte varför jag överhuvudtaget lägger
energi på att berätta det för dig. Du är förmodligen
den hemskaste av alla hemska styrelseledamöter, och
den enda anledningen till att du sponsrar min
utbildning är inte för att du bryr dig, utan utav
ren välgörenhet…
Du svarar aldrig på någon av mina frågor, du visar
aldrig minsta lilla intresse för mitt liv, mina brev
eller mina känslor. Du är inte den man du
framställer dig vara.
(JERVIS går till telefonen och slår in ett nummer,
han pratar tyst i telefonen medan JERUSHA fortsätter)
Och jag vet överhuvudtaget inte något om dig. Inte
ditt namn, inte ditt ansikte, inte din familj. Bryr
du dig om jag lever eller andas? Har du mage att

23
kasta bort vartenda ord jag säger? BARA FÖR ATT DU
BETALAR FÖR MIG?...
(JERVIS lägger på, och tittar sedan anklagande på
telefonen, undrar om han har gjort rätt. Samtidigt
sträcker JERUSHA ut sin arm och en blombukett dyker
upp i hennes hand)
Är de… till mig?...
(Hon läser på kortet och en plågad, ångerfull blick
sprider sig över hennes ansikte)
Jag är ett odjur. Jag är en börda, Pappa. Snälla,
förlåt mig för vad jag sa. Jag var elak, jag var
ilsken. Åh men Pappa, jag är inte bra på att vara
olydig.
(Begraver ansiktet i rosorna)
Jag var sargad, jag var sårad, Pappa. Jag trodde att
du inte brydde dig. Jag grät hela natten, men Pappa,
jag är så glad att jag hade fel. Jag trodde att jag
hade hittat på dig, Pappa. Nu förstår jag din metod.
Du måste inte svara på mina brev, om du bränner det
jag skrev förra veckan.
(Luktar på blommorna igen)
Du är äkta, du är en människa, Pappa. Och jag svär
med hela mitt hjärta, jag kommer att bli
framgångsrik. För Pappa, jag är olycklig med att
vara något annat. Pappa, jag är fast besluten att
imponera!
(Somnar medan hon kramar rosorna i sin famn. JERVIS
stirrar ut i tomma intet, berörd och förvirrad)

Scen 13:
TEXT: Manhattan, 1:a april
JERVIS tar ett brevpapper från sitt brevställ.

JERVIS
Från skrivbordet tillhörande Mr. Jervis…
(Han tittar på publiken, skäms över att erkänna sitt
efternamn)
…Pendleton.

24
 (Han doppar sin penna i bläck och skriver)
Manhattan, 1:a april.
(Sarkastiskt)
Mycket passande. April april! Kära Miss Abbott, jag
sätter pennan mot pappret med viss trepidation, men
med känslan efter ditt senaste brev, känner jag att
jag verkligen är skyldig dig något form av svar.
(Släpper pennan frustrerat)
Jag vill skriva till dig, men jag vet inte vad jag
ska säga. Hur kan jag förklara att jag faktiskt inte
är… gammal? Och jag är inte alls den man som du
föreställt dig, jag är inte alls den du förväntade
dig. Men Jerusha, skulle du invända?
(Fortsätter skriva)
Jag är medveten om att jag skriver i kontrevation
till mina egna engagemangsregler, som förbjuder all
form av kommunikation från mig till dig. Men bara
förra månaden är jag skyldig till att ha skickat dig
en bukett blommor, så kanske att skadan redan är
skedd. Och det det börjar bli väldigt svårt att
avstå från ett svar, speciellt för en man som älskar
att brevväxla. För jag längtar efter att få inflika
med mina observationer, jag väller över med åsikter
och råd. Men Jerusha, skulle de räcka? Jag ska ta
bilen upp till campuset en av de kommande
eftermiddagarna och introducera mig själv. Men jag
måste varna dig - jag är inte bra på vänskap, jag är
inte bra på anknytningar eller familj eller
anförtroende. Jag känner ett trofast förakt gentemot
mina släktingar. Du känner redan Julia, som jag
dömer för mina låga förväntningar. Jerusha…
(Slutar skriva)
Så kanske att det inte är vist att avslöja mig själv
riktigt än. Varför inte möta dig först, som den man
jag verkligen är? Varför inte introducera mig själv
som Julias farbror? Pappa, bara tillfälligt, förblir
diskret. Så Jerusha, när möts vi?
(Skrynklar ihop brevet och kastar det)

25
Scen 14:
TEXT: 10:e maj

JERUSHA
Kära Pappa Långben, har du någonsin sett skolan med
egna ögon? Det är en himmelsk plats i majvädret.
Alla buskar står i blom och träden iklädda sin
vackraste ungdomliga grönska, och gräset är prickigt
med gula maskrosor och hundratals flickor i blåa och
vita och rosa klänningar.
(JERVIS dyker upp i JERUSHAS värld för första gången
medan campuset vaknar till liv runt honom)
Och åh Pappa, vilken dag vi haft idag! En underlig
man syntes till på campuset. Ingen visste vem han
var först. Mänskligheten här är så exklusivt
kvinnlig att ett okänt herr-exemplar är praktiskt
taget skandal.

JERVIS
“Mannen i fråga är en Mr. Jervis Pendleton…”

JERUSHA
…ur Julias släkte!

JERVIS
“Hennes farbror, kort sagt.”

JERUSHA
Eller långt sagt, snarare. Han är lika lång som du,
Pappa.

JERVIS
“Eftersom han ändå var i trakten på ett affärsbesök,
bestämde han sig för att passa på att hälsa på sin
brorsdotter.”

JERUSHA

26
 Han är hennes fars yngsta broder, men hon känner
honom inte särskilt intimt. Tydligen tog han en titt
på henne som bebis, bestämde sig för att han inte
gillade henne, och har inte uppmärksammat henne
henne sedan dess.

JERVIS
“Julia och Sallie hade lektioner de bara inte kunde
missa…”

JERUSHA
…så Julia bönföll mig att se efter honom under
eftermiddagen. Jag sa att jag skulle göra det trots
att mitt hjärta sjönk, för jag är inte särskilt
förtjust i Pendletons. Hursomhelst, det visar sig
att han är mild och snäll som ett lamm. Han är en
riktig människa - inte en Pendleton alls - med ett
nätt, välkomnande ansikte med det härligaste
underliggande leendet som aldrig riktigt kommer ut i
ljuset, men som lätt rynkar upp hans ena mungipa.
Han påminner mig om dig, i mycket yngre dagar. Milt
excentrisk och principfast. Det är lustigt, men
ändå… hur kan han egentligen påminna mig om någon
jag aldrig mött? Jag önskar att du och jag kunde
vara vänner, skulle inte det vara en underbar
överraskning? För tänk vad härligt att skriva till
dig, om jag vetat färgen på dina ögon.
(JERVIS och JERUSHA sätter sig på ett café)

JERVIS
“Vi drack te på en uteservering.”

JERUSHA
Och hans ögon är förresten blå, båda två.

JERVIS
“Vi pratade och pratade.”

27
 JERVIS & JERUSHA
(JERVIS utbyter en vetande blick med publiken)
“Du skulle ha varit där.”

JERUSHA
Han talade länge och passionerat om Melville och
Whitman. Jag flyter på moln.
(De reser sig och promenerar tillsammans)
Och P.S. jag rodnade när han erbjöd mig sin arm…

JERVIS
“P.S. Jag rodnade…”

JERUSHA
…och vi vandrade under öppen himmel. Men åh vad jag
önskar att du varit där med oss, och jag visste
färgen på dina ögon.

JERVIS & JERUSHA

“Han fick mig att känna som om jag känt honom en
evighet.”

JERUSHA
Skrattade åt mina skämt, trots att de knappast
kändes lämpliga. Jag känner mig mer som en kvinna
och mindre som ett barn.

JERVIS
“Plötsligt är jag helt vuxen.”

JERUSHA
Åh vilken man, en jag aldrig lär glömma…
(JERVIS tittar på sin klocka, den är mer än han
trodde)
…men också den enda man jag någonsin mött.
Sedan tog han tåget…
(JERVIS stiger på tåget)

28
 …och jag höjde mig med en suck. Och Julia blev arg
över att han gav sig av utan att ta farväl.
(JERVIS dyker upp på sitt kontor igen, glad över
Julias irritation)
P.S. Det är sent och jag kan inte sova…

JERVIS & JERUSHA

“…så jag lägger ut min själ på bordet.”

JERUSHA
Vad bryr väl jag mig om det finns blått i hans ögon,
om du en dag ser in i mina?

JERVIS & JERUSHA

”En dag kommer du se in i mina.”

JERUSHA
P.P.S. Jag tittade i spegeln denna morgon och fann
en alldeles nya smilgrop som jag aldrig sett förut.
Det är mycket underligt. Var tror du att den kom
ifrån?

JERVIS
”P.P.P.S. Hela dagen igår såg Mr. Pendleton på mig
som om han verkligen kände mig - nästan bättre än
jag känner mig själv.”

JERUSHA
Men han vet ingenting om mig egentligen. Du är den
enda man som känner mig, även om jag inte känner dig
alls.

JERVIS
“Mr. Jervis Pendleton är ett pussel och det är ett
faktum.”

JERUSHA

29
 Han verkar sofistikerad och självsäker - en proper
Pendleton…

JERVIS
(Fascinerad och förskräckt)
“...men när han skrattar blir han som en liten pojke
och inte en Pendleton alls.”

JERUSHA
Men sedan blir han generad över att han låtit sig
själv vara ung och gömmer sig inuti sitt äldre jag
igen. Vad ska vi tycka om Mr. Pendleton?

JERVIS tittar upp frågande, med brevet i handen.

Scen 15:
TEXT: 12:e maj
JERVIS
Jag ser mitt namn på pappret, hon skriver om mig så
detaljerat. Sponsrar jag bara hennes utbildning
eller läser jag någon annans post?
Jag vet saker jag inte borde veta. Det är inte rätt,
det jag har gjort. Men jag kan inte hjälpa det, hon
är så fängslande… så jag läser ännu ett brev. Hon
kommer aldrig nöja sig med mindre än hon förtjänar,
vara invasiv eller konspirativ, eller en jungfru i
nöd…

Scen 16:
TEXT: 30:e maj

JERUSHA
Pappa Långben! Hjälp! Jag fick precis ett brev från
Mrs. Lippett. Hon hoppas att jag beter mig på ett
sätt som sätter John Grier-hemmet i ett bra ljus.
Och eftersom jag inte har någonstans att ta vägen
över sommaren, beordrar hon mig att återvända till

30
 anstalten för att jobba mot husrum tills skolan
öppnar igen till hösten. Jag HATAR John
Grier-hemmet! Jag DÖR hellre än att återvända dit.
Din, i ärlighet…

TEXT: 1:a juni

JERVIS
(Sätter sig vid sin skrivmaskin och skriver ett svar)
Kära Miss Abbott, Mr. Smith instruerar mig att
meddela er att han skulle vara tillfreds…

JERUSHA
“...om ni går med på att spendera sommaren på Lock
Willow Farm. Address och instruktioner bifogas. Han
är övertygad om att ni kommer finna boendet
acceptabelt.”

JERVIS
Vänligen bekräfta att denna information nått er,
genom svar. Din etc,
(Han drar ut pappret från skrivmaskinen och snirklar
en signatur, väldigt nöjd med sig själv)
Sekreterare till Mr. Smith!

TEXT: 2:a juni

JERUSHA
Kära Pappa Långben, du är en riktig hedersprick!

JERVIS
(Nickar nöjt mot publiken)
Hedersprick!

JERUSHA
Jag är så, så glad över att acceptera ditt
erbjudande att spendera sommaren på Lock Willow

31
 Farm. Dock fruktar jag att Mrs. Lippett kommer
sträcka ut sin långa arm och släpa mig tillbaka.

JERVIS
“Lock Willow, vilket vackert namn på en farm. Jag
vet inte riktigt vad en farm är. Jag har aldrig
varit på en i mitt liv. Men jag vet att jag kommer
att älska det! Jag kommer att älska att vara fri.”

Scen 17:
TEXT: Lock Willow, 15:e juni

JERUSHA
Åh, Pappa, livets lyckliga dagar! Jag är här. Jag är
på en farm!

JERVIS
(Känner platsen väl)
“Och det är himmelskt.”

JERUSHA
Huset är gammalt och fyrkantigt.

JERVIS
“Ett par hundra år eller så.”

JERUSHA
Det ligger på toppen av en kulle…

JERVIS
“...omringad av hemlock…”

JERUSHA
…och lönnar..

JERVIS
“...och mumlande tallar…”

32
 JERUSHA
…och ser ut över tusentals meter av gröna åsar
ledandes till en annan rad av kullar.

JERVIS
“Människorna här är Mr. och Mrs. Semple, som brukar
jorden tillsammans med en anställd flicka vid namn
Carrie och två anställda män, Amasai och gamle Ira
Hatch. Jag äter mer än jag någonsin gjort i mitt
liv. Till middag igår kväll, åt vi skinka och ägg
och kex och honung och gele-kaka och paj och picklad
gurka och ost och koppar med te. Mitt rum är stort
och fyrkantigt och tomt, med bedårande gammaldags
möbler och fönster en ställer upp på pinnar…”

JERUSHA
(Plockar fram en splitterny anteckningsbok och lägger
den vördnadsfullt framför sig)
…och ett stort bord i tallträ. Jag kommer att
spendera hela sommaren med mina armbågar utspridda
över det, skrivande på… en roman!

Scen 18a:
TEXT: 30:e juni

JERVIS
“Kära Pappa, söndagar på Lock Willow visar sig vara
ett riktigt prov på karaktär, men idag var den
värsta hittills.”

JERUSHA
Vi hakade på vagnen och begav oss till kyrkan, där
prästen uppmuntrade oss att överge alla tankar på
världslig lycka utav fara för att evigt brinna i
helvetet.

JERVIS

33
 “Jag finner att det inte är säkert att diskutera
religion med Mr. och Mrs. Semple.”

JERUSHA
Deras Gud - som de ärvt från sina avlägsna
puritanska förfäder - är en trångsynt, irrationell,
orättvis, elak, hämndlysten, intolerant person.
Tacka himlen för att jag inte ärvt min Gud från
någon! Jag är fri att föreställa mig honom som jag
själv önskar. Han är snäll och sympatisk och
fantasifull och förlåtande och förstående - och han
har ett sinne för humor.

JERVIS
“Jag gillar Mr. och Mrs. Semple, men de är bättre än
sin egen Gud. Jag sa det till dem - och de är
oerhört bekymrade. De tycker jag är hädisk -”

JERUSHA
- och jag tycker de är hädiska.

JERVIS
“Vi kom hem från kyrkan i en förbittrad tystnad.”

JERUSHA
När vi kom tillbaka till farmen upptäckte vi att
Buttercup, en av korna, hade tagit sig in i
fruktträdgården igår kväll och ätit flera dussin
äpplen tills de satte sig i huvudet på henne. Nu är
hon dödsberusad, och allt är mitt fel. Det var jag
som hade låtit grinden stå öppen.

JERVIS
“Och denna eftermiddag samlade jag ägg i höloftet
när jag föll av en balk, skar upp mitt knä på en
högaffel…”

JERUSHA

34
 …och krossade alla ägg i min korg.

JERVIS
“Jag sprang tillbaka till huset och ramlade i en
lerpöl vid gårdsporten.”

JERUSHA
Jag hade på mig mina finaste söndagsskor, de som du
köpte till mig, och de kommer aldrig vara detsamma
igen.

JERVIS
“Har du någonsin hört talas om en mer nedslående
följd av händelser?”

Scen 18b:

JERUSHA
Jag fick inte möjlighet att jobba på min roman
förrän halvvägs genom eftermiddagen, men när jag
äntligen kom till mitt bord, väntade en mycket
trevlig överraskning.

JERVIS
“Där, mitt på sidan satt den största, vackraste
Pappa Långben jag någonsin sett. Jag menar en
riktig, Pappa, av den åttabenta varianten. Jag
plockade upp honom väldigt försiktigt i ett ben och
släppte ut honom genom fönstret. Han flöt med vinden
som en fjäder och landade mjukt på ett moln av
kaprifol.”

JERUSHA
Medan jag såg honom flyta, tänkte jag på den här
dagen. Vet du, Pappa, det är inte de stora problemen
i livet som kräver karaktär. Vem som helst kan resa
sig mot en katastrof och möta en förkrossande
tragedi med mod, men att möta de små farorna under

35
 dagen med ett skratt - tror jag verkligen kräver
anda.
Jag har upptäckt att hemligheten till lycka är att
lära sig glida, att njuta av färden. Låt inte resan
vara nedsmittad med stolthet. Hemligheten till lycka
är att inte sörja det förflutna, inte springa för
fort. Du kan besegra dem även genom att komma på
sista plats. Att vara orädd, att följa min vilja,
att låta alla illusioner tona ut.
Hemligheten till lycka är att leva i nuet, att leva
i tiden det tar att blinka. Det är hur jag tror att
vi är menade att leva.

Scen 19:
TEXT: 1:a augusti

JERVIS
“Pappa! Idag gjorde jag en helt makalös upptäckt.
Jag letade efter något att läsa uppe på vinden, när
jag hittade en låda i trä med en döskalle och
korsade ben målade på locket, som en pirats
skattkista.”

JERUSHA
Jag öppnade den och inuti låg en hög med väldigt
slitna, illustrerade äventyrsböcker. En hette “På
färden” - och klottrat i en liten pojkes handstil på
första sidan, stod orden:

JERVIS & JERUSHA

“Om denna bok ej bär sig åt, dra den i örat och sänd
den hemåt, till JERVIS PENDLETON.”
(JERVIS får panik, han har blivit påkommen - tror han
åtminstone)

JERUSHA
Jag sprang ner för att visa den för Mrs. Semple -
och hon berättade att Pendleton-familjen ägde den

36
 här farmen och att Julias farbror, som hon kallar
Mäster Jervie…

JERVIS
(Ekande, i förundran)
”Mäster Jervie…”

JERUSHA
…spenderade sommaren här en gång efter att han
blivit sjuk. Han var 11 år gammal och hans mor hade
precis gått bort. Efter det kom han tillbaka år
efter år, över sitt sommarlov. Senare efter att han
blivit vuxen och ärvt gården, gav han den till Mrs.
Semple, som tack för att han varit som en andra mor
åt honom under alla år.

JERVIS & JERUSHA

”Är inte det en underbar berättelse?”

JERUSHA
Men det får mig att undra ännu mer om dig än jag
gjorde förut. Kände du Mr. Pendleton - eller snarare
hans far - eller till och med hans morfar antar jag.
Hur gammal är du, Pappa? Jag vet att du inte kommer
berätta, men du kan inte hindra mig från att undra.
Var är du nu?
Hur var din dag? Och skiner ditt hår i silver eller
grått? Hurdan är du? Vem kan du vara? För jag har
föreställt mig en vänlig man på minst 83. Och vad
skulle jag tycka om dig, om jag visste vem du var?
På egen hand kan jag bara förmoda. Men om vi kunde
mötas, skulle det lyfta mitt hjärta så. Och att veta
färgen på dina ögon.

Scen 20:
JERVIS dyker upp vid sitt skrivbord, skrivandes på
ett brev. Han börjar tveksamt.

37
 JERVIS
Kära Jerusha, jag har haft för avsikt att skriva
till dig under en lång tid, men utan framgång. Det
kändes högst oärligt att skriva till dig som Jervis
Pendleton, när alla dina brev skrivits till mig som
Pappa Långben. Så jag sköt upp det. Jag borde inte
ha gjort det, men det gjorde jag. Din upptäckt
gällande min koppling till Lock Willow har gjort ett
erkännande ännu mer nödvändigt.
(Han ser upp från brevet och suckar)
Men jag vet fortfarande om jag bör skriva till dig
som Jervis och förklara att jag är Pappa, eller som
Pappa och förklara att jag är Jervis. Oavsett
fruktar jag att jag kommer vara en stor besvikelse i
dina ögon. Vad kan jag säga? Vad skulle vara
logiskt? Jag har gjort en röra av allt på din
bekostnad. Mitt lilla svek hemsöker mig nu. Och allt
jag vill göra är att berätta sanningen, men jag vet
inte hur.

JERUSHA
Vem kan du vara?

JERVIS
Och vad kommer du tänka när du vet vem jag är? När
du genomskådat min dåraktiga förklädnad.

JERUSHA
Jag är så spänd över att få veta.

JERVIS
Och hur kan jag lyckas mildra smärtan, när du ser
bredden av mina lögner?

JERUSHA
Jag är nyfiken.

JERVIS

38
 Jag är frånvarande.

JERUSHA
Hurdan är du?

JERVIS
Du ska inte tvingas se den man jag är.

JERUSHA
När kommer jag få veta…

JERVIS
Mannen jag aldrig kommer bli.

JERUSHA
…färgen på dina ögon?

Ljus ner.

❤︎︎❀❤︎︎❀❤︎︎

AKT II

Scen 21:
TEXT: SOPHOMORE YEAR
Fergussen Hall, 25:e september 1909
JERVIS träder in på sitt kontor, med fötterna på
bordet, läser passivt JERUSHAS senaste brev. JERUSHA
in, ser skrämmande sofistikerad ut.

JERUSHA
Kära Pappa, jag börjar verkligen bli någon nu! En
proper andraårselev. Jag utvecklas till något mer än

39
bara en flicka. Det är underbart att se ner på alla
förstaårselever, en hopplöst ovetande kull. Jag
börjar verkligen bli någon nu, en modern kvinna!
Och gissa vem jag delar rum med… Sallie McBride.

JERVIS
”Och Joolia Rutledge Pendleton, det är sanningen!”

JERUSHA
En Pendleton delar rum med en föräldralös, vilket
demokratiskt land detta är! Sallie kandiderar för
elevrådsordförande, och såvida inte alla tecken
visar fel, kommer hon att bli vald.

JERVIS
”Vilken atmosfär av intrig, du skulle se vilka
politiker vi är!”

JERUSHA
Åh, och jag menar det Pappa, när vi kvinnor får våra
rättigheter kommer ni män behöva se levande ut för
att få behålla era. Se på mig nu, en akademiker!
Kurser i romantisk prosa och latinsk vers. Jag
blandar salt och klorvätesyra och geometri är
verkligen komplext. Lyssna på vad jag lärt mig:
Arean av den konvexa ytan av frustum av en vanlig
pyramid är halva produkten av summan av parametrarna
av dess baser av altituden av båda dess trapetser.
Det låter inte sant, men det är det! Åh, och Pappa,
gissa vad?

TEXT: 29:e november

JERUSHA
Sallie McBride bjöd in mig för att spendera hela
julen med henne i Massachusetts. Är inte det
underbart? Jag är så förväntansfull, du har ingen
aning!

40
 JERUSHA & JERVIS
(JERVIS sätter sig upp och läser noggrannare)
”De är en så sammansvetsad familj, Pappa Långben.”

JERUSHA
Hur ska jag kunna passa in?

Scen 22:
TEXT: Stonegate, juldagen

JERVIS
”Familjer! Jag hade ingen aning om att de kunde vara
så vänliga.”

JERUSHA
Sallie har en far! Och en mor! Och en mormor! Och en
bedårande tre-årig lillasyster. Och en mellanbroder
glömmer att tvätta fötterna.

JERVIS
(Gillar inte detta)
”Och en stilig, äldre broder vid namn Jimmie, som är
en tredjeårselev på Princeton.”

JERUSHA
Jag har bara varit här i lite mer i en vecka nu.
Gissa vad Sallies familj gjorde? De anordnade en bal
i min ära, den första bal jag varit på! Med långa
vita handskar och vita skor i silke. Jag ledde
kottillionen…

JERVIS
(Bittert)
”…med Sallies bror, Jim.”

JERUSHA

41
 Åh, om du bara kunde se mig dansa med honom! Kära
Pappa Långben, synen av Jerusha och Jimmie McBride…
(JERVIS blir mer och mer ängslig.)
Skulle du bli fruktansvärt besviken, Pappa, om jag
inte blir en storslagen författare trots allt, utan
bara en enkel kvinna?

JERVIS tar hastigt på sig sin kappa och går ut genom

dörren.

Scen 23:
TEXT: Fergussen Hall
15:e februari 1910
JERVIS dyker upp på campuset med en stor
sidenbands-inslagen låda choklad i handen.

JERVIS
(Övertydligt, smått passivt aggressiv)
”Kära Pappa, Julias åtråvärda farbror besökte oss
denna eftermiddag med ett kilos paket choklad.
(Droppar lådan på bordet framför JERUSHA - som att
han accepterar en utmaning)

JERUSHA
Han stannade och drack te i vårt allrum. Han hade
dock en del problem med att få tillåtelse! Julia var
tvungen att svära inför en notarie att han verkligen
var hennes farbror.

JERVIS
(Övertydligt)
”Sallie sa att rektorn aldrig skulle ha tillåtit det
om hon sett hur ungdomlig och stilig Farbror Jervis
är.”
(Ler nöjt mot publiken)

JERUSHA

42
Jag berättade för honom att jag spenderat sommaren
på Lock Willow. Han var överraskad att jag kände
till platsen…

JERVIS
“...men kom ihåg det mycket väl själv.”

JERUSHA
Vi hade en härlig skvallrig stund om…

JERVIS & JERUSHA

“...Mr. och Mrs. Semple…”

JERUSHA
…och hästarna…

JERVIS
“...och kycklingarna…”

JERUSHA
…och korna…

JERVIS
“...och grodorna…”

JERUSHA
…och de söta små skunkarna!

JERVIS
“De söta små… skunkarna”?

JERUSHA
Han kom till och med ihåg pirat-kistan på vinden.

JERVIS
“Och äventyrsböckerna.”

JERUSHA

43
 Han frågade om de fortfarande förvarade…

JERVIS & JERUSHA

“...MUNKAR!...”

JERVIS
“...i en gul lerkruka med en blå tallrik ovanpå, på
lägsta hyllan i skafferiet,...”

JERVIS & JERUSHA

“...och det gör dem!”

JERUSHA
Jag kallade honom “Mäster Jervie” framför hans
ansikte, och han verkade inte förolämpad av det.
Julia säger att hon aldrig sett honom så älskvärd.
Men Julia har inte den minsta känslan för
finkänslighet, och jag finner att MÄN kräver en hel
del. De spinner om du gnuggar dem rätt och spottar
om du inte gör det.
Åh, och Pappa, här är den bästa biten. Mr. Pendleton
har bjudit in Julia, Sallie och mig till New York
nästa fredag!

JERVIS
“Julia kommer bo hos sin familj, naturligtvis…”

JERUSHA
…men jag och Sallie ska bo på ett hotell, Martha
Washington. Jag har aldrig varit på ett hotell i
mitt liv!

JERVIS
“Har du någonsin hört om något så spännande?”

JERUSHA
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma till
himmelen. Jag får allt jag vill ha här nere.

44
Scen 24:
TEXT: New York, 7:e april
JERVIS visar JERUSHA Manhattans sevärdheter.

JERVIS
I New York-natten lyser ljusen klart. Brådska på
alla gator. Du känner dig så levande och du vet inte
varför, ändå blir du yr av hettan. Trafiken rör sig
i takt med rytmen av dina egna hjärtslag. När du
vaknade i morse visste du inte vad hela världen
surrar för. Nu kommer du aldrig se den som du gjort
förut, och nu finns det inget tvivel. Staden är full
av gåtor du längtar efter att avslöja.
Låt mig visa dig mitt Manhattan! Det är fängslande!
En metropolitansk dröm! Du skulle frodas i mitt
Manhattan.

JERUSHA
Fängslande!

JERVIS
Tusentals ljus för dig att se… och allt du kommer
bli… Jerusha…
(Snabbt)
Och en spårvagn, och en två cents slätt och Julia
köper en hatt… så, vi är på väg att bli sena till en
pjäs vid 8 om en dansk autokrat.
En stad som aldrig sover, kan du föreställa dig det?
Det är betagande!

JERUSHA
Det är betagande… fängslande.

JERVIS
New York Times vid din dörr. En kan blomstra i
Manhattan! Så många under i luften.

45
 JERUSHA & JERVIS
Inget är dess like.

JERUSHA
Gode gud, Pappa! Är inte New York stort? Menar du på
allvar att du faktiskt bor i all den förvirringen?
Det kommer ta mig månader att återhämta mig från två
dagar av det. Åh, och Pappa, är inte Shakespeare
underbart! Mäster Jervie tog med oss för att se
Hamlet.

JERVIS
“Om du aldrig sett den på scen, borde du verkligen
det. Den är fantastiskt utmärkt!”

JERUSHA
Jag har fått höra om Shakespeare hela livet, men jag
hade ingen aning om att han faktiskt var en så
skicklig skribent.

JERVIS
“Jag har alltid misstänkt att han förlitade sig till
stor del sig på sitt rykte!”
Du är välkommen i Manhattan! Det väntar på dig.
Rendezvous vid Times Square.

JERUSHA
Där är George M. Cohan! Fifth avenue!

JERVIS
Algonquin-hotellet…

JERUSHA & JERVIS

Caruso på scen!

JERVIS
Skriv en artikel om Manhattan! Plazan!

46
 JERUSHA
Det är “Babes In Toyland”!

JERVIS
Mingla med drottningen, medan du tar drinkar med
Oscar…

JERUSHA & JERVIS

Hammerstein!

JERVIS
The Belasco och The Met.

JERUSHA
Coney Island! Där är J.P, Morgan!

JERVIS & JERUSHA

Bara stig på ninth avenue-linjen. Staden skulle
kunna bli din och min!

JERVIS
Mitt Manhattan.

JERUSHA
Ditt Manhattan. Vårt Manhattan…

Scen 25:
TEXT: Fergussen Hall
2:a juni
JERVIS återvänder till sitt kontor och JERUSHA till
sina studier.

JERUSHA
Mr. Pappa Långben Smith.

JERVIS & JERUSHA

“Sir,”

47
 JERVIS
“...efter att ha fulländat vetenskapen att fördela
en avhandling under olika rubriker, kommer jag nu
att införa samma form i mitt brev författande. All
nödvändig fakta är inkluderad, utan onödigt
ordflöde.”

JERUSHA
I. Vi skrev examinationer den här veckan, i:
A.Kemi
B.Historia

JERVIS
“II. Vi hade en tillställning med dessert denna
afton, smaksatt av:
A.Vanilj
B.Muskot”

JERUSHA
III. Jag skriver en specialuppsats om uppkomsten av
Shakespeares pjäser.

JERVIS
“IV. Louisa McMahon föll denna eftermiddag under en
basketmatch, och hon:
A.Vred sin axel ur led
B.Skrapade upp sitt knä”

JERUSHA
V. Jag har en ny hatt trimmad med:
A.Blå sammets snören
B.Två indigo fjädrar
C.Tre röda pompoms

JERVIS
“VI. Klockan är halv nio.”

JERUSHA

48
 VII. Godnatt.

JERVIS
“P.S. Åh, och Pappa! Du kommer aldrig kunna gissa
vad som hände. Mrs. McBride bjöd in mig att spendera
sommaren med deras familj i Adirondackerna. Jimmie
McBride kommer att bjuda med sig några vänner från
college, så vi kommer att ha gott om män att dansa
med.”
(Går till sin skrivmaskin)

Scen 26:
TEXT: 5:e juni

JERVIS
Kära Miss Abbott, Mr. Smith föredrar att du nekar
Mrs. McBrides inbjudan.

TEXT: 6:e juni

JERUSHA
Varför, varför, varför, Pappa? Mrs. McBride vill ha
mig där, genuint och ärligt. Jag kommer att vara
till stor hjälp. Det är ett ypperligt tillfälle för
mig att lära mig hushållssysslor. Något alla kvinnor
bör förstå sig på och jag förstår mig bara på
anstalts-sysslor.
(JERVIS mjuknar med en ångerfull blick)
Vi planerar att läsa massor tillsammans. Och Jimmie
McBride ska lära mig att rida…
(JERVIS rycker till)
…och paddla kanot och skjuta med gevär och fiska och
allt jag någonsin velat göra. Snälla låt mig åka,
Pappa Långben, jag har aldrig velat något såhär
mycket!

TEXT: 7:e juni

49
 JERVIS
Miss Abbott, Mr. Smith har fattat sitt beslut.
(Drar hastigt brevet från skrivmaskinen och signerar
det)
Du kommer att återvända till Lock Willow, som förra
sommaren.

TEXT: 10:e juni

JERUSHA
(Bittert)
Sir, gällande ditt meddelande den 7:e. I enlighet
med instruktionerna ni givit mig genom er
sekreterare, ger jag mig av på fredag för att
spendera sommaren på Lock Willow Farm.
Din, etcetera… Jerusha…
(Tänker efter, rättar)
Abbott…
(Igen)
Miss!

Scen 27:
TEXT: Lock Willow, 10:e augusti
JERUSHA sitter på marken och skriver.

JERUSHA
Det har gått nästan 2 månader sedan jag skrev
senast. Du kan inte föreställa dig hur mycket jag
beklagar mig, men det var ändå oförskämt att inte
skriva. Jag kommer inte få träffa Sallie den här
sommaren… jag vet att du måste ha haft dina
anledningar. Jag vet att du inte menade att såra
mig, Pappa.
Jag vet inte varför du beter dig som du gör. En
enstaka mening på en lapp, som betecknar vart du har
beordrat mig. Du försöker inte påstå att det finns
en anledning, och jag skulle aldrig kunna gissa. Om

50
 du bara ville berätta, så kanske jag kunde förstå.
Jag kunde inte känna någon mindre!
Jag har föreställt mig dig på så många sätt. Du är
vänlig, du är lång, du är gammal. Men under alla
dessa dagar av grubblande, hade jag inte föreställt
mig dig kall och hjärtlös!
Jag trodde helt på fullaste allvar att du brydde
dig.
(Paus, passivt aggressivt)
Jag är här. På en farm. På landet. Sover i en
träsäng. Mrs. Semple är verkligen… simpel, ser till
att korna är mätta och glada. Imorgon kanske vi
målar ladan i ny nyans av röd!
Det serveras glass i skolbyggnaden nu under
sommaren. Jag önskar att jag var död!
(Drömmande och frustrerat)
Om jag kunde resa till platser i böcker, kunde jag
se med egna ögon hur Miltons himmel ser ut.
Men jag är här och ser på medan dagarna tvinar bort…
flytandes i mitt eget missnöje.
Även om du visat mig vänlighet, och förändrat mitt
liv, måste jag erkänna… varför släppa mig fri, bara
för att fängsla mig igen?
Jag kunde inte känna någon mindre!

JERVIS går till sitt skrivbord. Han tar ett djupt

andetag, samlar mod för att skriva. JERUSHA slänger
sig på marken och läser en bok, medan JERVIS
komponerar ett svar.

Scen 28:
TEXT: 16:e augusti

JERVIS
Från skrivbordet tillhörande Mr. Jervis Pendleton.
Kära Jerusha, nog är nog. Ingen mer falskhet. Inga
fler svek. Den man du tror du känner som Mr. Smith

51
 eller Pappa Långben, som du så klipskt nominerat
honom, är ingen annan än mig…
(Paus, letar efter rätt formulering)
…din vän… din gode vän… din käre vän… Julias
farbror… Jervis.
Det är jag, inte Pappa Långben, som läste din
klyftiga uppsats, släpade dig från anstalten,
skickade dig till college, betalade för dina kläder,
din mat, dina böcker och allt annat du äger.
(Han vet att han inte kan skicka detta. Han stirrar
på pappret framför honom.)
Jag är rädd att Pappa Långben är ett påhitt ur din
fantasi - precis som Mr. Smith var ett påhitt ur
min. Jag är en dåre. En bedragare och en
bluffmakare… som damen i sjön. Jag drunknar i
vågorna av mina svek, men räddas av ditt ansikte
varje gång vi möts. Om jag berättar sanningen till
slut, skulle jag förlora din ärade tillgivenhet?
Skulle du hata mig och förbanna mitt namn? Jag
skulle bara ha mig själv att skylla.
(Funderar, betänksamt)
Så, varför uppröra dig nu, när vi fortfarande kan
vara vänner? Medan sanningen drar en vals, trivs jag
i mitt vanvettiga hyckleri… att låtsas vara mannen
jag aldrig kommer bli.
(JERVIS skrynklar ihop brevet. Han drar slugt fram
ett nytt papper och doppar sin penna i bläck.)
Kära Miss Abbott, jag hörde från Julia att ni är i
Lock Willow över sommaren. Lyckans ost! Av ett
extraordinärt sammanträffande ska jag åka och hälsa
på en gammal faster…
(tänker)
…farbror?...
(Bestämmer sig)
…faster, som bor norr om det och åker hem om lite
mer än en veckas tid.
(Klär sig smidigt i lantliga kläder, medan han
fortsätter skriva)

52
 Jag måste verkligen komma förbi för att visa min
respekt för Mr. och Mrs. Semple, så jag hoppas det
inte gör er något om jag spenderar ett par dagar med
er i min barndoms favoritplats. Vilken ära det
kommer bli att få se Lock Willow igen, efter så
många år. Och er med, såklart.

Scen 29:
TEXT: 25:e augusti

JERUSHA
Nämen, Pappa! Du kommer aldrig, aldrig, aldrig gissa
vem som anlänt på Lock Willow…
(JERVIS dyker upp på Lock Willow-delen av scenen)

JERVIS & JERUSHA

“Mäster Jervie!”

JERUSHA
Och vad trevligt vi har! Jag har det åtminstone och
jag tror han har det också - han har varit här tio
dagar nu och verkar inte ha några planer på att ge
sig av. Han ser fortfarande ut som en riktig
Pendleton, men det är han inte alls. Han så simpel
och oberörd och vänlig som en kan vara.

JERVIS
“Vilken medryckande följd av äventyr vi får vara med
om!”

JERUSHA
Vi har utforskat landet…

JERVIS
”…på flera mils avstånd…”

JERUSHA
…och jag har lärt mig fiska…

53
 JERVIS
”…med roliga små beten…”

JERUSHA
…gjorda av fjädrar och snören…

JERVIS
”…och skjuta med en revolver…”

JERUSHA
…och paddla kanot…

JERVIS
”…och… rida.”
(Släpper en sadel på en kista, medan han blinkar mot
publiken)

JERUSHA
På söndagen skandaliserade vi paret Semple genom att
missa kyrkan.

JERVIS
“Vi besteg Sky Hill istället.”

JERUSHA
Det är ett berg här i närheten.

JERVIS
“Inget vidare högt berg, kanske - ingen snö på
toppen.”

JERUSHA
(Andfådd, böjer sig fram)
Men du är åtminstone ganska andfådd när du når
toppen.

JERVIS

54
“Vi stannade på toppen till solnedgången, och byggde
en eld på några stenar, som vi lagade vår middag
på.”

JERUSHA
När vi kom ner sken månen klart. Det var så vackert!

JERVIS
“Vi skrattade och pratade hela vägen ner.”

JERUSHA
Han har läst alla böcker jag läst, och så många
andra.

JERVIS
“Innan vi lyckades ta oss hem fastnade vi ett
regnoväder och sprang som galna barn och tog skydd i
en lund av gigantiska tallar.”

JERUSHA
Vi satt i tystnad tills regnet upphörde och månen
seglade tillbaka ut över molnen.

JERVIS
Jag har upptäckt att att hemligheten till lycka är
att inte springa för fort, att inte sörja det
förflutna. Inget av någon som helst betydlese kan
bestå. Jag föreställde mig att hemligheten bakom
lycka var konsten att kompromissa. Men jag har lärt
mig att det är att se in i hennes ögon.

JERVIS & JERUSHA

Lycka kommer som en fullständig överraskning.

JERVIS
Hemligheten till lycka är att leva i nuet, att leva
i tiden det tar att blinka. Det är hur jag tror att
vi är menade att leva.

55
 JERVIS & JERUSHA
Hemligheten till lycka är alla stjärnor som glänser.

JERVIS
Hemligheten till lycka är…

JERVIS & JERUSHA

…något mer gudomligt.

JERVIS
Att hennes lycka är viktigare än min.

Scen 30:
TEXT: JUNIOR YEAR
Fergussen Hall
1:a oktober

JERUSHA
Kära, kära Pappa, jag är så glad över att vara
tillbaka på college och jobba igen - även om jag
åstadkom mycket på Lock Willow. Sex noveller och 7
dikter. De som jag skickat in till magazin, blev
alla tillbakaskickade med artig rapiditet. Men det
gör ingenting. Det är bra att öva.
(JERVIS dyker upp på sitt kontor igen. Medan JERUSHA
fortsätter med sina nyheter, byter hon sakta om till
nya smarta kläder, lite vuxnare och mer
sofistikerade)
Och nu Pappa, nyheter från akademiens lundar! Jag
har valt ekonomi det här året…

JERVIS
“...ett väldigt upplysande ämne.”

JERUSHA
Och när jag är klar med det…

56
 JERVIS
“...ska jag ta Välgörenhet och Reform.”

JERUSHA
Och då, Herr Ledamot, kommer jag veta hur man driver
en anstalt för föräldralösa.

JERVIS
“Vänta bara tills du ser anstalten jag kommer
driva.”

JERUSHA
Det är min favoritpjäs i huvudet på kvällen, innan
jag somnar.

JERVIS
“Jag planerar mina föräldralösas liv i minsta detalj
- deras mat och kläder och lektioner -”

JERUSHA
- och bestraffningar, för även mina överlägsna
föräldralösa är olydiga ibland.

JERVIS
“Hursomhelst, jag kommer se till att de blir
lyckliga. Och en sak till…”

JERUSHA
…tror inte du att jag hade varit en beundransvärd
röstare - om kvinnor hade sina rättigheter? Jag
fyllde 21 förra veckan. Det här är ett fruktansvärt
slösaktig land som ödslar en så ärlig…

JERVIS
“…välutbildad…”

JERUSHA
…samvetsgrann…

57
 JERVIS
“...intelligent…”

JERUSHA & JERVIS

“…invånare…”

JERUSHA
…som jag skulle vara.

JERVIS
“Åh, och det påminner mig! I kyrkan igår - en präst
från Georgia sa att vi flickor måste se till att
inte utveckla våra intellekt på bekostnad av vår
kvinnliga natur.”

JERUSHA
Det är alltid samma sak! Varför i hela världen åker
de inte ut till men´s colleges och uppmanar dem att
inte låta sin manliga natur krossas av för mycket
mental aktivitet?

JERVIS
“P.S. Julia har bjudit in mig att spendera julen i
New York med hennes familj. Föreställ dig Jerusha
Abbott av John Grier-hemmet sittandes vid bordet med
de rika. Jag skulle hellre följa med Sallie, men
Julia frågade mig först.”

Scen 31:
TEXT: 10:e januari, 1911

JERUSHA
Kära Pappa Långben, jul med familjen Pendleton var
en mycket upplysande tid, men jag är glad att jag
inte tillhör en sådan familj. Den materialistiska
atmosfären i det huset var förkrossande. Jag hörde
aldrig ett enda ord av riktigt konverserande från

58
 min ankomst fram till att jag åkte därifrån. Jag
tror inte att en enda idé någonsin kommit in genom
den framdörren.
Alldeles förskräckliga dagar, jul i Manhattan. En
sådan pretention och poänglösa konversationer.
Alldeles förskräckliga dagar, en atmosfär av
självtillräcklighet. Jag drunknade i social
obligation. Stackars Jerusha Abbott, tvingades bära
hela bördan. Stackars Jerusha Abbott, den enda
föräldralösa på Upper East Side.
(JERVIS kommer in i JERUSHAS verklighet. Han är
tafatt och kan inte möta JERUSHAS blick.)
Om jag någonsin gifter mig och skaffar egen familj,
kommer jag se till att de blir så lika Sallie och
Jimmie som möjligt.
Inte för alla pengar i världen skulle jag någonsin
låta någon av mina barn utvecklas till att bli
Pendletons.
Jag såg bara Mäster Jervie en gång när han kom över
och drack te, men jag hade inte chansen att prata
med honom ensam.
(JERVIS nickar artigt mot JERUSHA och sätter sig
stelt på avstånd.)
Han var illa till mods, inte alls sig själv.

JERVIS
“Hans släktingar verkar frysa hans blod.”

JERUSHA
Julias mor säger att han är obalanserad och att det
hela grundar sig i att han är ungkarl. Hon
introducerade honom för ett dussin lämpliga
arvtagerskor, men drog upp näsan åt dem alla.

JERVIS
(Passivt aggressivt)
“Julias faster säger att han var betagen av en av
dem ett litet tag, men hon “kastade honom åt sidan”

59
 för en engelsk hertig och han återhämtade sig
aldrig.”

JERUSHA
Julias farmor misstänker att han är socialist. Hon
kan inte föreställa sig varifrån han fick sådana
besynnerliga idéer. Han växer ut sitt hår…

JERVIS
“...och slösar sina pengar på varje vansinnig
vänstersinnad reform istället för att spendera det
på vettiga saker som yachter och automobiler och
polohästar.”
(Han nickar formellt, nästan ilsket, mot JERUSHA och
lämnar scenen.)

JERUSHA
Vet du, Pappa, jag tror att jag kommer bli en
socialist, jag med. Du skulle inte ha något emot
det, va? Jag är antagligen redan en, genom
rättigheter. Jag tillhör säkert proletariatet.
Nu Pappa, måste jag sova. Men vi får helt enkelt
vänta och se, vad för sorts socialist jag kommer
bli…

Scen 32:
TEXT: 11:e maj
JERVIS är tillbaka på sitt kontor och läser JERUSHAS
senaste brev.

JERVIS
“Kära Kamrat!...”
(Paus, harklar sig obekvämt)
“Hurra! Jag är en Fabian.”

JERUSHA
Det är en socialist som är villig att vänta.

60
 JERVIS
“Vi vill inte att den sociala revolutionen kommer
imorgon bitti. Det vore för upprörande.”

JERUSHA
Vi vill att det kommer gradvis i den avlägsna
framtiden, när vi alla kommer att vara beredda och
kapabla upprätthålla chocken.

JERVIS
“Under tiden måste vi förbereda oss, genom anstiftan
av industriella, pedagogiska och…”

JERUSHA & JERVIS

“...barhems-reformer.”

JERUSHA
Din med broderlig kärlek, Jerusha.

Scen 33:
TEXT: 4:e juni

JERVIS
“Kära Pappa, vilken händelserik tid på året - lov om
tio dagar, examinationer imorgon. Massor av
pluggande, massor av packande - men det så vackert
utomhus att det gör ont i en att stanna inne.”

JERUSHA
Julia ska åka utomlands i sommar - till Paris - och
hon vill att jag följer med henne. Och Sallie och
Jimmie vill att jag följer med dem till
Adirondackerna. Så vad tror du att jag tänker göra?
Du får tre gissningar.

JERVIS
Paris?

61
 JERUSHA
Fel.

JERVIS
Adirondackerna?

JERUSHA
Fel! Jag ska berätta, Pappa, om du lovar att inte
göra några större invändningar. Och jag varnar din
sekreterare på förhand, att jag redan fattat mitt
beslut.

JERVIS
“Jag ska ta ett jobb.”

JERUSHA
Att bo med Sallie och Julia har varit en
ansträngning för min stoiska filosofi. De har båda
haft saker sedan de var små. De tror att världen är
skyldig dem allt de vill ha. Och det kanske den är,
för det verkar betala sig så fort de behöver det.
När det gäller mig, så är den inte skyldig mig
någonting och det är dags att jag börjar betala
tillbaka min skuld. Så jag kommer att undervisa i
franska och algebra den här sommaren, och börja
försörja mig själv.

Scen 34:
TEXT: 10:e juni

JERVIS
Min kära Jerusha, jag hörde från Julia att du nekat
hennes inbjudan till Paris. Är du rent från vettet?
Utrikesresor är en avgörande förmån för din
utbildning, och Paris är den mest bländande staden i
världen. Och orelaterat till allt annat kommer jag
själv att vara där, och jag är säker på att vi
skulle kunna undvika våra Pendeltonska ledsagare i

62
några timmar, och ta en middag tillsammans på någon
trevlig liten bistro.
Skriv tillbaka och säg att du har ändrat dig.
Jervis Pendleton.

TEXT: 11:e juni

JERUSHA
Kära Mr. Pendleton, att jag skulle ändra mig kommer
inte på frågan. Jag har redan säkrat ett boende hos
en Mrs. Charles Paterson och hennes bedårande lilla
dotter Florence.
Din vän, Jerusha.

TEXT: 12:e juni

JERVIS
(Väller ut i frustration)
Jerusha, du är nog den fånigaste, dåraktigaste,
irrationella, donquijotiska, idiotiska, envisa ungen
jag någonsin mött.
(Han sneglar mot sin skrivmaskin)
Du måste verkligen lära dig att ta råd från de som
är äldre och visare än du är. Var god ompröva din
löjliga plan.
Jervis.
(Börjar skriva på skrivmaskinen)

TEXT: 12:e juni(fortfarande)

JERVIS
Kära Miss Abbott, Mr. Smith invänder starkt mot att
du slösar bort din värdefulla tid på en poänglös
uppvisning av självständighet.
Han skulle föredra att du tackar ja till familjen
Pendletons mycket vänliga erbjudande, i form av en
resa till Paris, där din författarkarriär skulle

63
 frodas genom kontakt, med det mest raffinerade
tänkbara sällskapet.
Din etc.

TEXT: 18:e juni

JERUSHA
Kära Pappa, för sent är jag rädd. Jag är här vid
kusten och fyller lilla Florence Patersons mun med
första deklinationens substantiv. Hon är ganska
fördunklad, är jag rädd - och ovanligt bortskämd.
Hon har aldrig behövt koncentrera sig på något
svårare än float. Men jag skriver min roman i dryga
tre timmar före frukost varje morgon - så snälla
oroa dig inte för min litterära karriär. Självklart
ville jag följa med till Paris med Julia och Mäster
Jervie - och om han inte varit så diktatorisk hade
jag kanske ändrat mig - men att bli kallad en fånig,
dåraktig, irrationell, donquijotisk, idiotisk, envis
unge… det är vad som fastställde mitt beslut!
Snälla var inte ond på mig, Pappa. Det är illa nog
att jag grälat med Jervie. Ha en trevlig sommar, var
du än är.
Älskar dig som alltid, Jerusha.

TEXT: 20:e augusti

JERVIS
(Plötsligt väldigt trevlig)
Jerusha ma chérie, jag kom precis tillbaka från
Paris. Vilken fascinerande stad - och hur sorgligt
måste inte livet vara för de som aldrig ser den.
Så vad tycker du? Jag ser i min almanacka och märker
att den första veckan i september är märkbart tom,
så jag skulle kunna klämma in en kort visit vid Lock
Willow. Jag antar att du skulle vara fri att göra
mig sällskap. Inget svar nödvändigt - vi ses där!
Jervis.

64
TEXT: 26:e augusti

JERUSHA
Kära Pappa, en fruktansvärt självbelåten lapp från
Mäster Jervie, som förväntar sig möta mig i Lock
Willow i september och en ljuvligt långt brev från
Sallie, som bjuder in mig till Camp McBride vid
samma tidpunkt. Måste jag be om din tillåtelse att
åka? Eller får jag göra som jag själv önskar nu? Ja,
det det är klart jag kan. Jag är snart en
sistaårselev, vet du.
Hursomhelst vill jag träffa Sallie och jag vill
träffa Jimmie, och jag vill att Mäster Jervie
anländer vid Lock Willow bara för att upptäcka att
jag inte är där. Jag måste visa honom att han inte
kan diktera till mig. Ingen kan diktera till mig
förutom du, Pappa - och du kan inte alltid göra det.
Jag bär mig av mot skogen!

TEXT: 30:e augusti

JERVIS
(Skriver aggressivt)
Miss Abbott, Mr. Smith förbjuder dig slå din tid i
småbitar, för något så obetydligt som en social
utflykt till Adirondackerna…

TEXT: Camp McBride

1:a september

JERUSHA
Tyvärr, Pappa, ditt brev kom inte i tid. Om du vill
att jag lyder dina instruktioner, måste du be din
sekreterare skriva mer omgående..
Skogen är härlig, och det är lägret också, och
vädret, och familjen McBride, och världen. Jag är
mycket, mycket lycklig.

65
TEXT: 4:e september
JERVIS kan inte acceptera att han “förlorat”.

JERVIS
Jerusha, jag är rädd att jag inte kan möta dig vid
Lock Willow trots allt. Jag har blivit inbjuden av
några mycket nära vänner att åka ut på en yacht-tur
i Rhode Island.
Ha en trevlig sommar. Och ha det så trevligt på
farmen! Jervis.

TEXT: 9:e september

JERUSHA
Kära Pappa,
(Väldigt slug)
Vad tycker du om detta? En lapp från Mäster Jervie,
skickad till Lock Willow men vidarebefordrad hit.
“Han är ledsen, men han finner att han inte kan möta
mig där! Han ska ut på yacht-tur med några vänner
istället!”
Men hela den här tiden har han ju vetat att jag var
med familjen McBride, för Sallie berättade för Julia
och Julia berättade för honom!
(JERVIS fryser, som en hjort framför strålkastare.
Han har blivit över-manövrerad.)
Ni män borde verkligen överlåta intrigerna åt oss
kvinnor - ni är för tafatta.
Åh! Nu ropar Jimmie på mig. Vi ska paddla kanot!
Farväl!

Scen 35:
JERVIS sjunker samman i sin stol.

JERVIS

66
Fullständigt håglös. Alltigenom övergiven. Jag ville
ha min kaka, men istället tvingar hon mig äta
portioner av paj av ödmjukhet.
Och oavsett om det är Jervis som skriver eller
“Pappas” dekret, räcker det inte för att få henne
att lyda mig. Och nu är hon där med Jimmie McBride.
(Besviken på sig själv)
Jag skäms över mannen jag blivit. Ilskna ord på ett
papper som förråder alla lögner jag smidit. Jag
måste låta dig fatta dina egna beslut, att
misslyckas eller göra succé på egen hand. Oavsett,
jag har förlorat mitt hjärta. Det måste jag erkänna.
Och jag har blivit någon jag inte kunde känna
mindre.

Scen 36:
TEXT: SENIOR YEAR
Fergussen Hall, 3:e oktober

JERUSHA
Kära Pappa Långben, tillbaka på college och en
sistaårselev! Och dessutom redaktör för skolbladet.
Jag älskar mitt studentliv - men detta året är
annorlunda för att det är det sista. Tidens kvicka
händer drar mig framåt i rasande fart.
Inga nyheter från Mäster Jervie. Jag är rädd att han
inte kommer förlåta mig för att jag ignorerat honom
den här sommaren. Men jag kan inte tänka på honom
nu. Jag måste arbeta och skriva och ägna mig själv
åt dig och allt du gjort för mig.

Scen 37:
TEXT: 17:e december

JERUSHA
Åh, Pappa! Ett fördärv har fallit över min karriär!
Jag har skrivit på min roman hela sommaren och för
två veckor skickade jag in den till en förläggare.

67
 En alldeles förskräcklig dag! Min bok har blivit
nekad.
(Hon läser från avslags-brevet)
“Den är smaklös och saknar fantasi. Handlingen är
överarbetad, karaktärerna är ytliga och humorn är
hopplöst sofororisk.”
Stackars Jerusha Abbott, sårad in i djupet av sin
själ. Stackars Jerusha Abbott, kan lika gärna vara
associerad med John Grier-hemmet.
Jag tog med mig manuskriptet på en promenad igår
eftermiddag, och när jag kom till pannrummet gick
jag in och frågade vaktmästaren om jag kunde låna
hans ugn. Han öppnade artigt dörren och med mina
egna händer kastade jag in den. Det kändes som att
jag hade kremerat mitt enda barn.

JERVIS
“Jag är glad att Mäster Jervie inte kunde se
besvikelsen. För det här är det enda slaget i
hjärtat jag bara kan dela med dig, Pappa.”

JERUSHA
Jag gick och la mig igår, fullständigt uppgiven. Jag
trodde att jag aldrig skulle åstadkomma någonting
och att du kastat bort dina pengar för ingenting.
Men vad tycker du?

JERVIS
”Jag vaknade denna morgon med en vacker ny
berättelse i mitt huvud och jag har spenderat hela
dagen med att planera mina karaktärer, så lycklig
som jag kunde vara.”

JERUSHA
Mäster Jervie skulle vara stolt över mig.

JERVIS

68
””Ge inte upp” brukade han alltid säga. Även om han
verkar ha gett upp på mig.”
(Stirrar hjälplöst på brevet i sin hand)

Scen 38:
TEXT: 4:e april 1912

JERUSHA
Pappa käraste du, var god observera frimärket.
Sallie och jag är på Lock Willow över påsken,
trampandes över kullar, läsandes och skrivandes. Vi
klättrade upp till toppen av Sky Hill denna morgon,
där Mäster Jervie och jag lagade vår middag. - Det
känns helt omöjligt att det var nästan två år sedan.

JERVIS
”Jag kunde fortfarande se platsen där röken från vår
brasa sotat stenarna. Det kändes ganska ensamt att
vara där utan honom.”

JERUSHA
Ensamt och smått obehagligt. Hur mår den mannen? Jag
måste sluta undra.
Jag gör framsteg med min bok. Jag slukar den i
bitar. Jag har kommit på hemligheten! Mäster Jervie
har rätt om det mesta och han hade definitivt rätt
om det här. Du är mest övertygande när du skriver om
de saker du känner till. Och den här gången handlar
det om något jag känner till - uttömmande nog. Gissa
var det utspelar sig?

JERVIS
I John Grier-hemmet.

JERUSHA
Och den är bra, Pappa - det handlar bara om de små
sakerna som hände i vår vardag- och den kommer att
bli publicerad! Du ska minsann få se om den inte

69
blir det. Om du bara vill något tillräckligt mycket
och fortsätter hålla ut…

JERVIS & JERUSHA

”…får du det i slutändan.”

JERUSHA
Jag har försökt i fyra år att få ett brev ur dig -
och jag har inte gett upp hoppet riktigt än.

Scen 39:
TEXT: 17:e maj

JERUSHA
Examen är tre veckor från nästa onsdag. Du kommer
att närvara och göra mig bekantskap, eller hur? Jag
kommer att avsky dig om du inte gör det. Sallie ska
bjuda in Jimmie McB… Julia ska bjuda in Mäster
Jervie. Jag kommer äntligen få träffa honom igen,
men han kommer inte vara där för min skull. Han bryr
sig inte om mig överhuvudtaget längre. Jag är säker
på det.
Så vem finns det för mig att bjuda in? Bara dig och
Mrs. Lippet, och jag vill inte ha henne.
(Desperat)
Du måste komma, Pappa. Och vara stolt över mig. Bara
den här gången.

Scen 40:
TEXT: 10:e juni 1912
JERUSHA klär på sig sina examenskläder medan hon
pratar.

JERUSHA
Varför känns det som att jag flyger? Någon, väck mig
innan det är för sent. För jag står precis vid
kanten, av den vida, vida världen.

70
 (JERVIS dyker upp, ser på JERUSHA. Han skakar varmt
hennes hand. Hon ler distraherat, skannar publiken
efter en skymt av Mr. Smith)
Medan jag ser ut över så många ansikten, på en plats
jag aldrig drömde om att hamna, finns det ändå en
tom stol som jag bara inte står ut att se. Och jag
håller tillbaka tårarna. Ja, jag håller tillbaka
tårarna på examensdagen.
Ändå, det här är verkligen fantastiskt! Summa cum
laude och allt. Men det betyder inte någonting om
allas ben är små. Så jag håller tillbaka tårarna,
håller tillbaka tårarna på examensdagen.

JERVIS
(Ser på medan JERUSHA får sitt diplom)
Jag är här, Jerusha. Jag står framför dig nu.
Jag här. Jag ser bara ut som en person du känner.
(JERUSHA ställer sig med diplomet i handen, söker
fortfarande publiken efter Pappa Långben, men ser
ingen.)
Jag är här, Jerusha. Och jag håller tillbaka
tårarna. Ja, jag håller tillbaka tårarna på
examensdagen.

JERUSHA
Så… det här är din förlust Mr. Hakstolpe…

JERVIS
Här är jag…

JERUSHA
Herr Flickhatare, kära Mr. Smith…

JERVIS
…mitt framför dina ögon.

JERUSHA
…eller vad du nu heter. Du dök inte upp!

71
 JERVIS
Jag är precis här!

JERUSHA
Du är inte här! Och jag håller tillbaka tårarna…

JERVIS
Håller tillbaka tårarna…

JERUSHA
Bryter mig envist genom rädslorna, för jag kommer
stå ut från folkmassan…

JERVIS
…och du har gjort någon stolt.

JERUSHA
…och göra någon stolt.

Scen 41:
TEXT: Manhattan
19:e juni
JERVIS återvänder till sitt kontor. JERUSHA tar av
sin examensmössa och rock.

JERVIS
Jerusha Abbott - Bachelor Of Arts - avgångsklassen
1912. Summa cum laude, Valedictorian.
Du gjorde det!
Jag hjälpte lite - men det var bara pengar. Pengar
som tycks ha levt ut sin nödvändighet.
(Han öppnar en byrålåda och arkiverar programmet med
JERUSHAS andra dokument)
Så, Mr. John Smith - filantrop och åttioåring - vila
i frid.
(Stänger lådan och tar ett djupt andetag)

72
 Välgörenhet. Det biter handen som dispenserar den.
Det fräter på hjärtat hos givaren, hur rena motiven
än må vara. Om han verkligen bryr sig om personen
han hjälper, hur kan pengar någonsin vara
tillräckligt? Det bygger en vägg av tacksamhet som
aldrig kan bestigas - från någon sida.
Välgörenhet. Vad kan jag nu göra?
En gång gav jag till de behövande, nu behöver jag
dig. Välgörenhet.
Jag kan inte begripa hur mycket enklare det är att
ge än att låta sig själv motta.
För det du har gett mig kom rätt ur det blå. Det du
har gjort för mig, skulle jag aldrig kunna göra. Vem
är det som hjälper vem egentligen? Du är fri att gå
din väg, vart du än väljer.
Kärleken jag har förlorat i dig, min vän, var aldrig
min att förlora.
Välgörenhet. Vem är det som hjälper vem?

Scen 42:
TEXT: Lock Willow
4:e juli
JERVIS sitter kvar på sitt kontor i förtvivlan, medan
fokuset går över till JERUSHA.

JERUSHA
Kära Pappa Långben, jag är utbildad. Mitt diplom
ligger i botten av min byrå tillsammans med två av
mina finaste klänningar. Jag är här på Lock Willow
över sommaren. Kanske för alltid. Hyran är billig,
området är tyst och ledande för ett litterärt liv.
Jag är irriterad över min bok. Jag tänker på den
varje vaken minut på dagen och drömmer om den på
natten.
Mäster Jervie skrev ett mycket omtänksamt brev till
mig en vecka efter examen - full av varma önskningar
för framtiden. Han verkar ha återfått sitt gamla,
ljuvliga, soliga, roliga jag. Men det är fortfarande

73
 något som saknas och jag kan inte begripa vad det
är.
Åh, och Jimmie McBride kommer förbi någon gång under
sommaren. Han är ansluten till ett bondhus nu, och
reser runt i landet och säljer andelar till banker.
Han kombinerar “Farmers National” och mig på samma
resa. Jag brukade tro att du skulle komma förbi Lock
Willow någon dag… men när du inte kom till min
examen gav jag upp det som en hopplös dröm och
begravde det för alltid.
(Paus)
Jag har slitit dig från mitt hjärta. Jag har
avskalat mig själv från alla meningslösa
förväntningar, att du någonsin kommer ändra dina
vanor. Jag har slitit dig från mitt liv. Jag har
tvättat mina händer från minsta lilla hopp om att du
kommer finnas där, när jag som mest behöver en vän.
Du kommer aldrig vara där, Pappa. Det kan jag
åtminstone lita på.

JERVIS
Välgörenhet.

JERUSHA
Jag har slitit dig från min själ. Du har sårat mig
för sista gången.

JERVIS
Välgörenhet.

JERUSHA
Och jag kommer inte fortsätta blöda, du kommer
aldrig mera höra minsta lilla vädjan från mig.

JERVIS
Välgörenhet.

JERUSHA

74
 Ja, du har din frihet, Pappa.
Men du har inte mig.

JERVIS
Vem hjälper vem?

JERUSHA
Jag är också fri.

JERVIS
Vem hjälper vem?

JERUSHA
Jag är också fri.

JERVIS
Vem hjälper egentligen vem?

Scen 43:
TEXT: 30:e juli
JERVIS öppnar JERUSHAS senaste brev.

JERUSHA
Kära Mr. Smith, jag borde antagligen meddela er om
att jag funderar på att flytta. Sallie McBride
kommer att göra avvecklingsarbete i Boston nästa
vinter. Jag överväger att följa med henne. Vi skulle
kunna ha en studio tillsammans. Jag skulle kunna
skriva medan hon… avvecklar.

JERVIS
“Jag är verkligen en författare nu. Och för att
bevisa det, här är en check…”
(Drar ut en check från kuvertet)
“...på ett tusen dollar.”

JERUSHA

75
Det känns så lustigt, att skicka pengar till er. Var
tror ni jag fick det ifrån?

JERVIS
(Förundrad)
“Jag sålde min berättelse.”

JERUSHA
Den kommer att publiceras i en serie på sju delar,
och sedan som en hel bok! Jag är skyldig er två
tusen dollar till. Resten kommer att komma i
avbetalningar. Snälla, var inte förskräckt över att
ta emot dem. Jag är skyldig er mer än pengar och
kommer att fortsätta betala hela livet i tacksamhet
och respekt. Så fort jag betalat av min skuld till
er, kommer alla mina framtida royalties gå till John
Grier-hemmet. Om boken gör riktigt bra ifrån sig,
kommer de att göra mig till styrelseledamot, precis
som er. Då kommer ni vara tvungen att träffa mig. Ni
förstår, Mr. Smith, jag har det hela uträknat.
Min första plikt som ny styrelseledamot kommer vara
att reformera anstalten under ny ledning. Ni hjälper
mig, eller hur? Mrs. Lippett måste ersättas med
någon klyftig och generös och av vänlig natur. Tror
inte ni att Sallie McBride hade varit ett perfekt
val?
P.S. Jag har lämnat checken blank, så att ni kan
fylla i ert riktiga namn, vad det än är.

Scen 44:
JERVIS fortfarande i förundran.

JERVIS
Jag håller andan medan jag läser hennes ord och jag
kan inte tro mina ögon. Jag visste hela tiden att
hon skulle få sin dag, ändå överraskar det mig! Här
har ni Jerusha Abbott, framtidens revolutionerande

76
 författare! Och jag sopas bort av förändringens
vindar, nu är min väg tydlig.
Hon är fri att leva som hon vill, nu är hennes
framtid säkerställd… medan hennes trogna läsare
följer varje ord!
Jag strålar med stolthet i Manhattan… berusad med
obeskrivlig lycka! Jag är i himlen i Manhattan. Men
med varsamhet förstås, för det är en sak till… en
fråga i Manhattan… till Jerusha…
(Tar på sig sin kappa och går ut, dyker upp i Lock
Willow)

Scen 45:
TEXT: 19:e september
JERUSHA ställer sig längst fram på scenen, seriös och
oroad.

JERUSHA
Kära Pappa, något har hänt.
(JERVIS ser över scenen på JERUSHA, ler betänksamt)
Jag vet att jag tvättat mina händer från dig för
evigt, men jag behöver råd. Jag behöver det från dig
och ingen annan i den här världen.
Du vet att jag alltid haft en speciell känsla
gentemot dig, men det skulle inte göra dig något,
eller hur, om jag berättade att jag har en mer
speciell känsla för en annan man?
Han påminner mig om dig, så proper och så. Jag
misstänker att du redan hade förväntat dig detta. Vi
tänker samma tankar, vi delar samma drömmar och när
vi skrattar svär jag att tiden står stilla. Så
verkar det åtminstone.
(JERVIS närmar sig JERUSHA)
Men Pappa, jag är säker på att jag sårat hans själ.
Min poet, min mentor, min musa.
För P.S. igår kväll, bad Jervis om min hand.
(JERVIS går ner på knä och tar hennes hand)

77
 JERVIS
Gift dig med mig, Jerusha. Ge mig ditt hjärta, du
vet att du har mitt.

JERUSHA
(Ser på JERVIS, och sedan på publiken)
Varför? Varför vägrade jag?
(JERVIS är ödslig. Han reser sig och går långsamt
iväg.)
Nu har han gett sig av, i tron om att jag vill gifta
mig med Jimmie McBride. Det vill jag inte, inte det
minsta. Jimmie är en trevlig pojke, men han är inte
vuxen nog - och jag tror inte att han någonsin
kommer vara det. Sanningen, Pappa, är att jag bryr
mig om Mr. Pendleton alldeles för mycket för att
låta honom gifta sig med mig, för jag vet att han
skulle ångra det i framtiden - och jag skulle inte
stå ut med det.
Det känns bara inte rätt för en person med min
uppfostran att gifta in sig i en familj så som hans.
Och jag bara kunde inte berätta för honom om John
Grier-hemmet. Att jag inte vet vem jag är. Min
familj kan va förskräcklig, vet du? Och hans familj
är så stolt - och jag är så stolt också.
(JERVIS dyker upp på sitt kontor igen och plockar upp
JERUSHAS brev med en skakande hand)
Jag har tänkt på det väldigt mycket. Han är i och
för sig socialist och har okonventionella idéer.
Kanske att han inte skulle ha något emot att gifta
sig med en okänd föräldralös lika mycket som vissa
män skulle. Tänk om jag skulle gå till honom och
förklara att problemet inte är Jimmie, utan John
Grier-hemmet - skulle det vara en fruktansvärd sak
att göra? Det skulle kräva en del mod. Jag skulle
nästan hellre förbli miserabel resten av livet. Men,
åh Pappa, jag saknar honom och saknar honom och
saknar honom. Hela världen känns tom och lidande
utan honom. Jag hatar månljuset för att det är

78
vackert och han är inte här för att se det med mig.
Men kanske att du har älskat någon också, och vet
hur jag känner? Pappa, vad ska jag göra? Snälla låt
mig träffa dig! Snälla!

Scen 46:
TEXT: 4:e oktober
JERVIS sätter sig ner och börjar skriva. Medan han
gör det, plockar JERUSHA upp samma brev, förseglat,
och öppnar det. Detta är hennes första brev någonsin
från “Pappa Långben”.

JERVIS
Min kära unga dam… snälla kom och möt mig… nästa…
onsdag eftermiddag… klockan 4. Jag hoppas att ni
inte kommer finna några problem med att hitta till
adressen ovan. Hursomhelst, är jag rädd att ni
kommer finna mig… oanständig… när det gäller
visdomen ni söker. Faktum är att jag är… högst
oerfaren… när det gäller hjätefrågor… vilket jag är
rädd att ni kommer upptäcka när vi äntligen möts.
Din…

JERUSHA
(Kramar brevet mot bröstet)
“Din…”

JERUSHA & JERVIS

“...Pappa Långben.”

(JERVIS flyttar sig till den mörka delen av sitt

kontor)

JERUSHA
Jag har upptäckt att hemligheten till lycka är
onsdag eftermiddag. Hemligheten till lycka är att
jag kommer att träffa dig snart! En man lika obskyr
som mannen i månen.

79
Scen 47:
TEXT: 351 Riverside Drive, Manhattan
10:e oktober
Ljuset går sakta upp på JERVIS kontor. JERUSHA sig
från sin scenyta till hans för första gången.

JERUSHA
Hallå?
(Hon kikar in i rummet. Stolen vid hans skrivbord är
tom.)
Hallå?
(Hon kommer längre in i rummet och ser JERVIS
sittandes i mörkret)
Mr. Smith?
(JERVIS vänder sig om och tittar på JERUSHA. Hon ser
tillbaka på honom, förvirrad.)
Vad gör du här?
(Han drar efter andan och kan inte prata)
Känner du Mr. Smith? Eller vad han nu heter?

JERVIS
Ja… ja, det gör jag.

JERUSHA
Så du vet det om mig alltså? Om John Grier-hemmet?

JERVIS
Det gör jag.

JERUSHA
(Plötsligt väldigt grym i blicken)
Hur länge har du vetat?
(JERVIS försöker hitta orden, men…)
Säg inte att… du kan inte vara… hans sekreterare?

JERVIS
Tja, inte direkt…

80
 JERUSHA
Var är han?

JERVIS
Han är… precis här, är jag rädd.

JERUSHA
(Förstummad i någon sekund)
Du? Du… läste mina brev?
(JERVIS nickar, plågad)
Alla mina brev? De om dig?
(En till nickning, föraktlig. JERUSHA är chockad och
upprörd)
De var privata brev.

JERVIS
Jag vet.

JERUSHA
De breven var till honom. Inte dig.

JERVIS
Jag vet.

JERUSHA
Han skulle aldrig ha gjort något sådant.
(JERVIS vet inte vad han ska säga. JERUSHA bittert
besviken.)
Du är inte ens gammal.
(Hon vänder sig från honom, upprörd, sjunker ihop i
hans stol)

JERVIS
Skyldig. Skyldig som åtalad. Jag är ett odjur. Jag
är en besvikelse och jag har förtjänat ditt förakt.
Jag var obetänksam, jag gjorde fel. Jerusha, jag är
inte bra på att vara stark.

81
 JERUSHA
Hur stark behövde du vara för att plocka upp en
reservoarpenna?

JERVIS
Så många gånger som jag velat berätta, men mina
nerver svek mig.
(Hon vänder sig ifrån honom igen)
Jag förstår din ringaktning och frustration. Det är
ett bittert hugg i bröstet, som jag mycket väl
förtjänar. Jag är ett odjur. Jag var överivrig. Jag
antar att jag har ett missunnsamt hjärta…

JERUSHA
Hur kunde du möjligtvis ha föreställt dig att jag
någonsin skulle gifta mig med Jimmie McBride?

JERVIS
Jag var irrationell, jag var blind. Men Jerusha, jag
menade aldrig att vara ovänlig.
(JERVIS är plötsligt överväldigad av JERUSHAS närvaro
i hans kontor)
Hursomhelst, var det hela ditt fel.

JERUSHA
Mitt fel?

JERVIS
Jag hade inga intentioner att lägga minsta lilla
uppmärksamhet på dig. Jag skrev det i min perfekt
utformade, fullt resonliga nio-punktsplan. Men sedan
började du skicka mig alla dessa absurt
uttrycksfulla brev, och jag lät min nyfikenhet ta
över. Jag var tvungen att få reda på vem den här
impulsiva, underbara varelsen var. Och jag kunde
knappast klä ut mig till en flintskallig, gammal

82
 knarr på 83. Så jag gick som mig själv. Så som jag
är.

JERUSHA
Fortsätt.

JERVIS
Jag skulle aldrig ha gjort en så fånig, dåraktig,
irrationell, donquijotisk, idiotisk, envis, barnslig
sak om jag hade vetat… om jag hade haft minsta aning
om… att jag skulle bli fullständigt, vansinnigt och
hopplöst förälskad i dig.
(Backar. JERUSHA är berörd, men fortfarande förvirrad
och upprörd.)

JERUSHA
(Ser sig om i rummet, för sig själv)
Alla ledtrådar fanns där, rätt framför ögonen på
mig. Hur kan jag vara så förvånad? Och ändå verkar
det som att jag aldrig förstod, att hela den här
tiden har ”Pappa” varit du. Hur kunde jag vara så
blind, att jag inte såg att du alltid var där med
mig? Men det förändrar inte det faktum att du ljög
och svek mitt förtroende, och du fick mig att
framstå som ett fån. Så även om det verkar som att
jag skulle vara sist att veta… efter allt mitt tjat,
efter att ha legat vaken flera nätter och undrat,
efter att ha gråtit av frustration över att få
träffa dig… hade jag varit en idiot om jag lät dig
komma undan.
Livet kanske inte varar så länge… och hjärtan kanske
inte spelar rättvist…

JERVIS
Jag vet att det inte var rättvist…

JERUSHA
Det jag trodde var omöjligt är sant…

83
 JERVIS
(Ekar)
Det jag trodde var sant…

JERUSHA
…att hela den här tiden är det dig jag varit
förälskad i.

JERUSHA & JERVIS

(Mot publiken)
Och det verkar som att, medan jag säger detta, är
det som att jag skriver mitt första kärleksbrev.

JERUSHA
Det överraskar mig även nu, och får mig att skratta
att jag ens vet hur…
(JERVIS går ner på knä, som han gjorde vid Lock
Willow)
Så med hela mitt hjärta, rusandes medan det svävar…
är jag helt och hållet din…
(Sätter sig på knä framför honom)
Jerusha, som kommer hålla sin Jervie stark.
Och förlåter sin Pappa Långben för att han inte är
gammal…

JERVIS
…eller grå?…

JERUSHA
…eller flintskallig…
(Klappar honom lekfullt på huvudet innan hon kysser
honom)

JERVIS & JERUSHA

…och för att han gömt sig från henne så länge.

De håller om varandra. BLACK.

84
SLUT.

85