Saxtorps Talangjakt

Karaktärer:
Detektiven Ruben Papiljott
Vinnaren Nanna Hammarsson
Jury Rudolf
Jury Rolf
Jury Dolf
Frisör Kim
Ulla
Anna-Britta
Mamman Maja
Lea + arbetare 1 Skriven av:
Leo + arbetare 2 Linn Carlson
Bagaren Bertil Elsa Segercrantz Walther
Gaston Nathalie Stahl
Scen 1
Alla kommer in från olika håll på scenen, med väskor och
liknande i handen, på väg till sina jobb allt är tråkigt.

Arbetare 1:(Till någon som krockar med henom) Hallå! Se dig

för!

Bagaren: Det var ditt fel!

Arbetare 2: Ställ er inte i vägen, jag är redan sen till mitt

jobb!

Arbetare 1: Alla i den här stan går mig på nerverna!

Bagaren: Ugh! Snart flyttar jag till Grästorp istället.

Arbetare 1: Det låter som en bra idé.

Tempot fortsätter rulla på. Plötsligt kommer DETEKTIVEN in

suckandes och ser sig omkring.

DETEKTIVEN: Jaha ja, då har man tvingats lägga sitt livsverk

på hyllan, osså är det här man har hamnat. Hur kan folk tycka
om att gå i pension? Det verkar ju inte alls lika kul som att
lösa mysterier. Framförallt inte här där alla verkar leva
alldeles vanliga liv...

Sång/dans: ”9 to 5”

DETEKTIVEN: Oj oj oj, vilken håla! Vem väljer att bo här

egentligen?… jo eh… jag då.

JURYN kommer in.

Rudolf: Nä-e då, detta är minsann ingen håla detta!

DETEKTIVEN: Nähä?

Gaston: Nä, det är värre!

1
Mamman: Det finns ingenting att göra förutom ett evigt
stressande.

Arbetare 2: Och tråkigt är det också. Allt är bara äta, sova,

jobba, repeat hela tiden!

Frisören Kim: Förutom när stadens skvallertanter hittar något

nytt att pladdra om.

Gaston: Men det är det ju ingen som orkar lyssna på.

Bagaren: Jag vet inte vem ni är eller vart ni kommer ifrån,

herrn, men flytta tillbaka snarast!

Dolf: Struntprat! Ni glömmer ju att det är dags för årets

höjdpunkt!

Alla börjar viska saker i stil med ”Årets höjdpunkt? Vad är

det nu igen?”

DETEKTIVEN: Jaha? Vadå?

Rolf: Åh det är helt fantastiskt, storslaget glamoröst, en

upplevelse du verkligen inte vill missa!

Arbetare 2: Och vad är det?

Rudolf: Den stora talangjakten såklart!

Alla blir genast mycket gladare ”Just det! Uuuuuuh!”

Mamman: Just det! Tänk, det hade jag helt glömt bort i all
stress.

Arbetare 2: Jag med!

Frisören Kim: Det är klart man ska ställa upp i den!

2
Gaston: Åh, jag har ett helt makalöst nummer planerat för i
år, ni kommer alla att häpnas!

Frisören Kim: Det kommer vi säkert, men jag kommer vinna! Var
anmäler man sig?

DETEKTIVEN: En talangjakt? Ni menar att det finns talang på

ett ställe som detta?

Dolf: Naturligtvis! Varje år sätter vi upp Saxtorps

Talangjakt.

Rolf: Nanna får ett prestigefyllt pris: den gyllene saxen!

ALLA: Uuuuuuh!

Bagaren:(Suckar) Men det spelar ändå ingen roll…

DETEKTIVEN: Varför då? Det låter väl spännande med talangjakt?

Att det äntligen händer saker för en gångs skull.

Arbetare 1:(Suckar) Ja, det kan väl vara kul att titta på, men
det är ju ALLTID samma person som vinner.

Bagaren: Ja, ingen annan har någon chans.

DETEKTIVEN: Jaså? Hur kommer det sig?(vänder sig till JURYN)

Rudolf:(Nervös) Det… vi tar allt den som är bäst och det är

det!

Arbetare 2: Det är bara så lustigt att det alltid är samma

person som är bäst...

Rudolf:(Skrattar framtvingat, de andra JURYMEDLEMMARNA hakar

på utan att riktigt veta vad de skrattar åt) Ja lustigt, eller
hur? Men nu… måste vi faktiskt gå och förbereda! Anmälan sker
via listorna som sitter runtom i staden.

JURYN skyndar sig ut.

3
DETEKTIVEN: Men att samma person alltid vinner? Har ni någon
aning om vad detta kan bero på?

Arbetare 1: Inte alls, det är verkligen ett mysterium.

DETEKTIVEN:(flämtar, vänder sig mot publiken) ETT MYSTERIUM?

Detta är vad jag väntat på, ett nytt uppdrag! Det kanske inte
är kört för mig ändå! (Går upp på en stol eller liknande)
Frukta ej, kära Saxtorpsbor, för Ruben Papiljott skall lösa
mysteriet!

Gaston: Ska han? Var är han då?

DETEKTIVEN: Men det är ju jag såklart! Vet ni möjligtvis vem

som kan tänkas känna till något om detta?

Arbetare 2: Ömmmm… nä.

Nanna: Äsch jag har inte tid för detta! Jag har en frisörtid
om en halvtimme.

DETEKTIVEN: Aha, en frisörsalong! Där skvallras det ju alltid

en massa! Det är det perfekta stället att börja.

ALLA ut.

Scen 2
Frisören Kim kommer in på scenen. Ställer fram en skylt där
det står “Saxtorps saxar” och börjar fixa bland sina saxar. En
vänt-soffa och en stol på scenen. Ulla kommer in.

Ulla: Godmorgon

Frisören Kim: Godmorgon Ulla! Är du redo att bli fin i håret?

Ulla: Oh ja! Och jag hoppas du är redo att höra vad som hände
mig i förra veckan! Du kommer inte tro dina öron!

Frisören Kim: Säger du det? Spännande! Du vet att saxarna

älskar skvaller! Slå dig ned.

4
Ulla sätter sig på stolen. Samtidigt kommer Anna-Britta in.

Anna-Britta: Kim, Ulla, godmorgon!

Frisören Kim: Nämen godmorgon på dig med, du var tidig idag,

din tid är ju inte förrän om en och en halv timme?

Anna-Britta: Jo jag vet, men jag hörde från min dotters

säckpipelärares kompis hundfrisör att det var Ulla som skulle
hit innan mig, och hennes skvaller vill man ju inte missa!

Ulla: Bra tänkt!

Frisören Kim: Ja det var väl bra tänkt. Nu kommer du ju få

höra vad som hände Ulla i förra veckan.

Frisören Kim ställer sig bakom Ulla och börjar fixa med hennes
hår.

Ulla: Juste! Jo, det var såhär. Jag skulle precis äta lunch,
knäckemackor med ost och skinka… och lite paprika! Jo och i
alla fall, precis när jag skulle ta första tuggan, eller
precis samtidigt som jag tog första tuggan rättare sagt, så
ringde det. Ja på telefonen då alltså, inte på dörren. Och kan
ni gissa vem det var? Jo, det var…

Ulla blir avbruten av att Detektiven kommer in. Alla stannar

upp och tittar på honom.

Frisören Kim: Välkommen! Hur kan jag hjälpa dig? Vill du boka
en tid?

Detektiven: Ja. Eller… nej. Eller… jag är ny här i byn och

ville mest säga hej.

Anna-Britta: Ja, det var du som såg så förvirrad ut på torget

i morse! Välkommen till byn!

5
Ulla: Vilken perfekt tid att flytta hit, nu precis till den
årliga talangjakten!

Detektiven: Ja, jag undrade just lite om den...

Anna-Britta: Den är fantastisk! Juryn är så trevliga

Ulla: Speciellt Mårten! Visste ni att hans favoritmat är

tacos? Så gulligt!

Detektiven: Jo men det jag undrade var vem det är som brukar
vinna talangjakten?

Frisören Kim: Åh, det är samma visa varje år. Men det är ju
kul att vi andra får vara med i alla fall…

Detektiven: Men vad är det den här Nanna brukar göra?

Anna-Britta: Den som förstod det…

Ulla: Det är ingen som riktigt vet vad hennes abstrakta nummer
är. Men vill ni veta vad jag ska göra i år? Jag ska baka
världens högsta tårta!

Anna-Britta: Då kan jag ställa upp med att äta den! Att äta
världens största tårta är en talang värdig ett pris!

Ulla: Världens HÖGSTA tårta

Detektiven: Jo men så för att återgå till mina funderingar,

vem är den här Nanna och hur många år i rad har hon vunnit?

Frisören Kim: Det är många, många år. Kanske 10?

Anna-Britta: Nej, det måste vara fler

6
Ulla: Nej, jag tror färre, jag minns fortfarande när min lilla
Jesper vann

Anna-Britta: Men du är väl så gammal att du kan minnas tio år

tillbaka?

Frisören Kim: Nämen, när man talar om trollen

Nanna kommer in hos Frisören Kim

Nanna: Troll? Inte länge till hoppas jag, för visst har jag
väl klipptid nu?

Frisören Kim: Jodå, Nanna Hammarsson står uppskrivet i

kalendern idag.

Detektiven går fram och hälsar på Nanna.

Detektiven: Hej Nanna, jag tror inte vi har träffats, Ruben

heter jag. Och det är alltså du som brukar vinna talangjakten?

Nanna: Brukar och brukar... men det har ju hänt några gånger,
det har du rätt i.

Ulla: Men i år kanske du kan låta några av oss andra ha en

chans? Är du säker på att du ska vara med?

Anna-Britta: Det spelar ingen roll! Jag kommer ändå vinna när
jag äter upp världens största tårta!

Ulla: HÖGSTA!

Detektiven: (Till Nanna) Men vad är det du brukar ställa upp

med egentligen?

7
Nanna: Åh det är lite olika typer av modern och abstrakt
konst. (Byter ämne) Har du förresten testat att klippa dig
här?

Detektiven: Nej, jag flyttade som sagt hit idag…

Nanna: Synd! Kim gör världens finaste frisyrer och är en

riktig klippa med saxen.

Frisören Kim: Man tackar, man tackar.

Detektiven: Det tvivlar jag inte på. Men du, vad tror du det
är som gör att du vinner varje år?

Nanna: (Börjar bli lite irriterad av alla frågor) Det vet väl
inte jag. Det är ju juryn som bestämmer!

Detektiven: Nej det har du givetvis rätt i… Då är det väl de

jag ska prata med

Frisören Kim: Så Ulla, vad fin du blev! Nanna, din tur!

Detektiven: Ja, jag ska nog tacka för mig nu. Det var trevligt
att träffa er alla.

Detektiven går ut

Nanna: Värst vad han var nyfiken

Ulla: Men det är väl vi alla! Vet ni vem det var som ringde på
min dörr häromdagen? Jo det var…

Alla ut

Scen 3
Juryn kommer in på scenen, sätter sig vid ett bord.

8
Rudolf: Välkomna till detta möte.

Rolf & Dolf: Tackar, tackar!

Rudolf: Vad har vi på dagordningen idag?

Rolf börjar rota i sina papper, hittar ett som hen läser från

Rolf: Jo, det vet ju jag! Nu ska vi se här… Korvbröd, ketchup,

saft, rostad lök...

Dolf: Det låter gott!

Rudolf: Är du säker på att det där är vår dagordning och inte

din inköpslista?

Rolf: Oj, nämen förlåt! Lätt att ta fel! Vi ska grilla med
barnen ikväll förstår ni

Dolf: Oh vad trevligt!

Rolf: Ja, det ska det bli! Åh men här har vi det: vi ska göra
priserna idag!

Detektiven kommer in på scenen.

Detektiven: Hej, ursäkta, stör jag?

Rudolf: Vi har visserligen möte men någon minut kan vi väl ha.
Visst är du den pensionerade detektiven som precis flyttat
hit?

Detektiven: Ja det stämmer! Och visst är ni juryn för

talangjakten?

Rudolf: Mycket riktigt, du kommer väl ställa upp med ett

nummer?

9
Detektiven: Nej några talanger har jag nog inte att komma med.
Men jag hade faktiskt några frågor om hur det brukar gå till
när ni väljer vinnare? Jag har ju hört att det brukar vara
samma person som kammar hem priset varje år

Rudolf: Jasså, jaha, nämen vi tar den som är bäst och så är

det med det

Detektiven: Men hur vet ni vem som är bäst? Är det något

särskilt de bedöms på, hur går det till när ni diskuterar,
brukar ni rösta?

Rudolf: Ehm, jag kom precis på att jag verkligen måste springa
och leta fram alla papper och glitterpennor till prispysslet…

Rudolf går iväg

Detektiven: Jaha, då kanske ni kan svara på mina frågor?

Dolf: Absolut! Jag kan svara på vad som helst utom det jag
inte kan svaret på

Detektiven: Så vad brukar vara motiveringen till att Nanna

alltid vinner?

Rolf: Det kan vara lite olika, jag kan kolla här i mina papper
(rotar i sina papper)

Dolf: Ja! Men Nannas nummer för tre år sen var min favorit!
Det var så nytänkande.

Rolf: Ja, och här har vi bilden hen ställde upp med för fem år
sen, minst lika bra som en Picasso, allt är totalt kaos

Dolf: Och förra året hade hon en jättebra dikt! Jag förstod
inte riktigt vad hon ville säga med den… Och minns inte
riktigt hur den gick… men den var bra!

10
Detektiven: Hmm okej, men hur brukar ni bestämma Nanna då?

Dolf: Åh det är alltid kul att bestämma vem som vinner! Men…
hur är det den processen går till nu igen?

Rolf: Vänta här, jag ska titta i mina papper…

Dolf: Brukar vi inte bara alla vara överens?

Rolf: Nej, här står det! Det är Rudolf som har ansvar att göra
checklistan med kriterierna för vinst

Detektiven: Jaha, ni har en checklista?

Rudolf kommer tillbaka

Rudolf: Så! Här har vi glitterlim och färgglada papper. Nu är

det hög tid att börja pyssla fram årets priser

Detektiven: Får jag bara ställa några sista frågor?

Rudolf: NEJ! Vi måste ju verkligen göra priserna nu, det är

hög tid som sagt.

Detektiven: Jaha, okej, då rör jag mig vidare och ser om någon
annan i byn kan ha några idéer om varför någon annan aldrig
lyckas vinna

Rudolf: NEJ! Eller, jag menar, det är nog bara… ehm… kanske
Småbarnsmamman som kan ha en tanke om det…

Rolf: Har hon? Hon har väl aldrig ens hunnit vara med?

Detektiven: Okej, tack!

Detektiven går ut

11
Scen 4
Detektiven knackar på. Den stressade mamman öppnar dörren med
ett barn i famnen.

Mamman: Shh du måste vara… Och där vaknade hon. Tack.

Detektiven: Hej, förlåt, får jag komma in? Jag skulle bara
vilja ställa några frågor.

Mamman: Okej, ja nu när du ändå är här kan du ju passa på att

göra lite nytta. Ta denhär.

Mamman ger barnet till Detektiven. Barnen kommer in. Lea har
en hummer i handen och Leo har en låda med oparade strumpor.

Lea: Mamma, mamma! Tittade vad jag hittade i trädgården!

Gamla, äckliga skaldjur!

Mamman: Men ssh! Ser du inte att vi har en gäst!

Leo: Men mamma, den luktar faktiskt jätteäckligt!

Mamman: Då får ni väl… tvätta den eller nåt!

Lea: Är du säker på att det inte är du som luktar äckligt?

Mamman: Lea, sluta retas! Annars kommer hummern nypa dig!

Lea: Inte om den nyper Leo först!

Leo: Ush, ta bort den!

Lea börjar istället jaga Leo med hummern. Mamman vänder sig
till Detektiven.

12
Mamman: Så, vad ville du? Och ge henne lite mat är du snäll.
(Räcker detektiven en nappflaska och sätter sig och börjar
para ihop strumpor)

Detektiven: Eh, jo, jag fick höra att du kanske vet varför det
alltid är samma person som vinner… (Barnet börjar gråta)

Detektiven blir obekväm, mamman tar tillbaka barnet.

Mamman: Suck, Ingen hjälp får man här alltså! Sätt dig och
para ihop strumpor istället. Hopplös alltså. Och inte vet jag
varför hon vinner. Jag har så fullt upp att jag knappt hinner
titta på showen. Men att ha många bollar i luften är jag bra
på. Kanske ska ställa upp som jonglör.

Barnen stannar upp i sin lek

Leo: Jaa mamma, snälla var med i talangjakten!

Mamman: Nej, det skulle jag aldrig hinna. Såvida inte ni

hjälper till med tvätten, disken, maten, lillen och städningen
vill säga?

Leo: Tvätt? Disk? Har vi inte maskiner till sånt?

Mamman: (till Detektiven) Ja, du hör ju hur mycket hjälp man

brukar få här. Så det vore toppen om du kan fortsätta med
strumporna där!

Leo: Men snälla mamma! Du kanske vinner pris!

Detektiven: Ja, ett fint pris är väl aldrig fel.

Mamman: (Ironiskt) Absolut, för små barns pyssel gjort på

färgglada papper och glitterlim har jag inte nog av här hemma.
Vilket bra pris.

Leo: Åh men då kan vi göra mer! Eller hur Lea?

13
Lea: Ja! Och jag har lärt mig rita enhörningar på bilden!

Mamman: Eller så kan ni hjälpa till att sortera strumpor!

Leo: Bara om du lovar att vara med i talangjakten!

Mamman går ut, muttrande. Barnen kommer fram till Detektiven

som förvirrat sitter och parar ihop strumpor.

Lea: De där ska inte sitta ihop.

Leo: Helt fel ju.

Detektiven: Jag ser det. Om ni inte har något att säga

angående Nanna så tror jag att jag måste bege mig. Er mor
verkar lite stressad så bäst att inte störa. Hon verkar inte
ha någon koll på varför Nanna alltid vinner. (Börjar gå mot
dörren)

Lea: Har du pratat med Rudolf?

Detektiven: Ja lite kort. Hen ville dock inte prata så mycket.

Lea: Undrar varför…

Leo: Nanna och Rudolf brukar träffas på cafét lite utanför

byn. De har på sig väldigt ful utklädnad, antagligen för att
inte bli igenkända.

Lea: Nejnejnej, abstrakt kostym.

Detektiven: Så de känner varandra? Jag tror att jag ska gå dit

och se om jag kan hitta dem. Tack för hjälpen.

Detektiven går ut.

Scen 5

14
Café och Bagaren på scenen. Detektiven kommer in.

Bagaren: Goddag! Välkommen till Saxtorps bageri - vill du

klippa till på en kaka? Eller kanske kaffe?

Detektiven: Det är bra tack. Jag undrar bara om du brukar se

Nanna och Rudolf tillsammans här ibland?

Bagaren: Nanna och Rudolf? Nej, jag trodde inte de kände

varandra? Var har du fått det ifrån? Men jag och Rudolf är
goda vänner sedan tiden på Småsaxarna, riktigt bra kille, jag
kanske borde ringa honom snart. Men nej, varken Nanna eller
Rudolf brukar fika här, framförallt inte tillsammans

Detektiven: (Blir besviken och suckar) Ah okej, tack ändå. Det

kanske var dags att gå i pension trots allt… Du förresten, en
stor kaffe hade nog inte skadat. Och lite lugn och ro.

Detektiven går besviken och sätter sig vid ett bord medan
bagaren fixar kaffe. Gaston kommer in.

Bagaren: Gaston! Hej! Det gamla vanliga antar jag?

Gaston: Som vanligt… Eller vet du vad? Jag slår på stort. Det
är ju ändå talangjakt imorgon. Ge mig en av de där stora
saxbakelserna.

Bagaren: Oh ja! En sån! Kaffe också antar jag.

Gaston: En stor kopp, en sked socker och två matskedar grädde.

Men det har du väl koll på.

Bagaren: Såklart, du är ju en trogen kund här. Slå dig ner så

kommer jag med kakan.

Gaston går och sätter sig vid samma bord som detektiven.

15
Gaston: Tjena, är du ny? Jag känner inte igen dig. Vill du
veta vem jag är? Klart du vill. Mitt namn är Gaston. Men det
visste du nog. Hur kan man inte veta vem jag är liksom.

Bagaren: Han ville inte bli störd. Lugn och ro och sånt
tråkigt, du vet. Men jag lyssnar gärna på dig!

Gaston: Jasså? Aja, han lyssnar nog. Namnet är Gaston. Kommer

hit ganska ofta men tränar oftare, vilket syns, jag menar
kolla på mig.

Bagaren instämmer taggat.

Gaston: Men du vet, man vill ju inte vara självupptagen. Vem

är du, vart kommer du ifrån? Jag kommer härifrån. Har varit en
saxbo sedan barnsben.

Bagaren: Ja, du gick ju också på Småsaxarna! Vi gick där

tillsammans! (nickar stolt mot Detektiven)

Gaston: Men till skillnad från alla här har jag ju talang, och
utseendet, som krävs för att vinna. Inte talangjakten dådå,
den är fånig, nej jag ska vinna mina fans hjärtan. De som
verkligen förstår sig på min talang och min snygghet.

Bagaren: Ja sannerligen. Din sångröst är otrolig och utseendet

med!

Gaston: Nu måste ni vara provpublik till mitt fantastiska,

extraordinära, mirakulösa nummer till talangjakten! Hallå, du
också! Det här, mina damer och herrar, är låten om MIG!(Puttar
till Detektiven som äntligen tittar upp)

Gaston börjar sjunga låten om sig själv (står på bordet) och

detektiven lyssnar först motvilligt. Men ser sedan någonting
utanför caféet och börjar titta efter det. Tillslut ställer
sig Detektiven upp och avbryter Gaston.

Detektiven: Jag måste bara… Jag tror jag såg något viktigt!

16
Gaston blir förolämpad när Detektiven går ut mitt i hans
nummer.

Bagaren: Han förstår sig nog bara inte på riktigt talang! Jag
tyckte du var jätteduktig!

Scen 6
Utanför caféet står Nanna och Rudolf, de har väldigt fåniga
och överdrivna förklädnader. Detektiven kommer in (ut från
caféet) och tjuvlyssnar.

Nanna: De här förklädnaderna känns så fåniga, tror du ens att

de fungerar?

Rudolf: Inte ens Bagaren som jag känt sedan barnsben känner
igen oss så då gör väl ingen annan det heller! Och snart är
jag klar med checklistan för att bestämma Nanna av årets
talangjakt, du behöver bara berätta de sista detaljerna i ditt
nummer så att jag kan skriva in dem

Nanna: Men ska vi verkligen fortsätta med det här? Jag har ju
redan vunnit 15 år i rad, det kanske är någon annans tur nu?

Rudolf: Det kommer inte på fråga! När du var fem lovade jag
att alltid hjälpa dig att nå dina drömmar, och som din
avlägsna släkting håller jag alltid mina löften till dig.

Nanna: Jo men att vinna talangjakten är inte lika viktigt för

mig längre, tror du inte att någon annan hade blivit ännu
gladare för priset? Någon som faktiskt förtjänar det?

Rudolf: Du förtjänar det! Du gör de mest nytänkande,

intressanta och underhållande nummerna. Det tycker de andra i
juryn också, jag bara hjälper de att inse det. Så, vad ska jag
skriva till på checklistan nu då?

Nanna börjar beskriva sitt nummer samtidigt som de går in mot

caféet. Då smyger detektiven framåt på scenen istället,

17
skriver febrilt i sitt anteckningsblock och går sedan hastigt
ut.

Scen 7
Någon går över scenen med en skylt där det står “Saxtorps
talangjakt” samtidigt som alla andra kommer in på scenen.

Dolf: Välkomna tillbaka till Saxtorps årliga talangjakt! Jag

hoppas att ni hann få smaka Bagarens kakor från Saxtorps
bageri i pausen. Jag hoppas ni kommer ihåg alla fantastiska
nummer vi har fått se hittills idag! Och om ni inte gör det så
finns jag här fräscha upp era minnen. Först fick vi se Ullas
höga tårta och Anna-Brittas försök att äta den…

Skvallertanterna bråkar om om tårtan är högst eller störst

eller inget av det, och att Ulla inte kommer vinna om tårtan
är uppäten

Rolf: Vi fick även se småbarnsmamman hålla många bollar i

luften.

Småbarnsmamman jonglerar eller liknande.

Dolf: och vår allas Gaston sjunga låten om… honom själv

Gaston sjunger lite av sin låt.

Rolf: Kim från Saxtorps saxar ställde även upp med ett nummer
av världens snabbast klippning

Frisören Kim klipper någon bakom ett skynke och då får den en
peruk

Dolf: Och nu har vi slutligen kommit till årets sista nummer,

vi har nämligen en som anmälde sig i sista minuten. Och denne
någon är ingen mindre än Saxtorps nykomling, Detektiven!
Välkommen upp på scen!

18
Alla andra viskar och undrar vad Detektiven ska ställa upp
med. Vissa hejar på honom.

Detektiven: Som ni alla vet är jag ju detektiv.

Anna-Britta: Ja en pensionerad sådan. Inte så imponerande.

Detektiven: Och jag är därför väldigt uppmärksam på detaljer.

När jag flyttade hit uppmärksammade jag ett visst missnöje och
en outredd fråga.

Ulla: Som ett mysterium?

Anna-Britta: Men vi jobbar ju bara 9 till 5, vi har ju inga

mysterier här.

Detektiven: Nej inte nu längre, för jag har löst det!

Alla tittar oförstående på varandra

Detektiven: Jo ni förstår, jag tyckte att det var lite

mystiskt att samma person alltid vinner, och jag ville ta reda
på förklaringen till det.

Anna-Britta: Men det är väl för att Nanna har de mest

nytänkande, intressanta och underhållande nummerna?

Detektiven: Eller också så ligger förklaringen i att Rudolf

och Nanna känner varandra, ja de är till och med släkt.

Alla reagerar förvånat.

Detektiven: Och att Rudolf utformar kriterierna för vinst

efter vad Nanna ska ställa upp med.

Alla reagerar.

19
Rolf: Men det kan inte stämma, det står inget om det i mina
papper och protokoll!

Dolf: Nej, Rudolf skulle aldrig göra så! Eller hur?

Rudolf är bara tyst.

Detektiven: Var inte så säker på det. Igårkväll hörde jag en

intressant konversation utanför Saxtorps bageri. Det är
nämligen där de brukar ses, förklädda såklart, och planera
Nannas vinst.

Alla blir helt tysta.

Ulla: Nå, men så säg något då? Stämmer verkligen detta?

Anna-Britta: Ja, ut med språket, vad har ni att säga till ert
försvar?

Rudolf vet inte vad hen ska säga, försöker komma på en ursäkt

Nanna: (Suckar) Till mitt försvar? Inget faktiskt. Förlåt

Rudolf, men det är dags att berätta sanningen. När jag var
liten var min största dröm att vinna talangjakten. Det var då
Rudolf bestämde sig för att hjälpa mig, och fusket började.

Rudolf: Men det var aldrig meningen att göra något dumt mot er
andra! Jag bryr mig bara så mycket om Nanna att jag lovade att
alltid hjälpa henne att nå hennes drömmar, och jag klarar inte
av att bryta ett löfte

Nanna: Men det har blivit så fel, jag förstår det nu! Ni andra
har så många fina talanger, och det är dags att ni också får
en chans att vinna. Rudolf, jag är så tacksam för dig men du
kan visa att du bryr dig om mig på andra sätt. Jag är faktiskt
glad att Detektiven listade ut sanningen och jag hoppas att ni
alla kan förlåta oss!

20
De andra i byn bestämmer sig långsamt för att förlåta fusket.

Gaston: Men vem vinner nu då?

Alla tittar på Rolf & 3, de tittar på varandra.

Rolf: Ehm, ja, det var en bra fråga. Nu finns ju inte svaret i
mina papper längre så jag har faktiskt ingen aning.

Dolf: Inte jag heller. Jag tycker att alla var lika bra.

Rudolf: Men eftersom ingen av dem har vunnit på 15 år, ja på

grund av mig då, så kanske det inte är mer än rätt att alla
vinner i år?

Dolf: Ja, vi har ju tillräckligt många gyllene saxar för det.

Det var lite svårt att sluta pyssla när man väl hade kommit
igång.

Rolf: Då säger vi så! Mina damer och herrar, vinnarna av årets

upplaga av Saxtorps talangjakt är… alla medverkande!

Alla applåderar och blir glada. Musik sätts igång och juryn
delar ut alla saxar samtidigt som alla sjunger. Alla myllrar
av scenen.

Applådtack till musik

21