Asexuell Social Medier Sverige

I’m not broken!
Om asexuell och aromantisk aktivism

på sociala medier i Sverige
Emilia Nilsson
Ämne: Retorik
Nivå: C
Poäng: 15 hp
Ventilerad: VT23
Handledare: Frida Buhre
Examinator: Mirey Gorgis
Litteraturvetenskapliga institutionen
Uppsatser inom retorik
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Syfte och frågeställningar 2
1.3 Tidigare forskning 3

1.3.1 Social och kulturell akademisk forskning och metod 3
1.3.2 Aspec-aktivism som social rörelse 4
1.3.3 Aspec-aktivism och berättelsen 6
1.4 Teori 8
1.4.1 Berättelsen och livsberättelser 8
1.4.2 Everyday activism 9
1.5 Metod och disposition 10
1.6 Material 11
2. ANALYS 13
2.1 ”Show your pride: What’s your favorite thing about being aspec?” 13
2.1.1 Självidentifikationen – insikten och rörelsen 13
2.1.2 Betydelsen av gemenskapen och gruppidentifikation 17
2.2 ”What would you tell your younger self?” 21

2.2.1 Smärtan av socialt utanförskap 22
2.2.2 Läkandet av ens yngre jag 26
3. AVSLUTNING 29
3.1 Slutsatser 29
3.2. Sammanfattande diskussion och förslag på vidare forskning 32
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 34

1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
Med digitala mediers frammarsch har även den digitala aktivismen växt till en viktig
komponent i nästintill alla sociala och politiska frågor. Särskilt centralt har det digitala
utrymmet blivit för marginaliserade grupper för att stärka röster som annars faller bort i
offentligheten. En marginaliserad grupp vars aktivism och skapande av gemenskap
underlättats tack vare digitala medier är asexuell- och aromantisk aktivism.1 Asexualitet (ace)
och aromantisk (aro) är relativt nya identitetsbegrepp inom HBTQI(A)2-paraplyet,3 som
fångat stor uppmärksamhet. Kort, och mycket enkelt förklarat, är asexualitet att ”[…] inte
känna sig attraherad av andra, att inte känna sexlust eller inte känna sig intresserad av att ha
sex. För en del personer är asexuell det ord man använder för att beskriva sin sexuella
läggning”,4 och aromantisk är en person som ”[…] inte blir kär i personer, som inte är
intresserad av att ha kärleksrelationer, […] eller är intresserad av att ha kärleksrelationer bara
under vissa förutsättningar”. Att vara asexuell och aromantisk kan hänga ihop, men behöver
inte göra det.5 Många asexuella och aromantiska individer använder termen
asexuellt/aromantiskt spektrum för att bredda termen.6 Därmed kan asexuell och aromantisk
användas både som identitetsbegrepp och som paraplybegrepp.7 Asexuella och aromantiska
personer (härefter betecknat som aspec:s8) har fått kämpa för att få ta plats i det offentliga
1
Joseph de Lappe, ”Asexual Activism”, The Wiley Blackwell Encyclopedia of Gender and Sexuality Studies,
Nancy A. Naples (red), Chichester: John Wiley & Sons, Ltd 2016.; Joseph de Lappe,“Asexy and we know it”:
The Emergence of Asexual Activism as a Sexual and Gender Social Movement. PhD thesis, The Open
University: 2018. s. 97.
2
Anledningen till att ”A” står i parentes är för att frågan om huruvida asexuella och aromantiska är en del av
HBTQI-gemenskapen är en laddad fråga, både för HBTQI-organisationer likväl som för asexuella och
aromantiska individer.
3
”HBTQI” är ”Ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner. H:et
och b:et handlar om sexuell läggning, alltså vem man blir kär i eller attraherad av. T:et handlar om hur man
definierar och uttrycker sitt kön. Queer kan röra sexuell läggning, könsidentitet, relationer och/eller sexuell
praktik men kan också vara ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer. I:et handlar om att
kroppen bryter mot normer kring kön.” RFSL, ”Begreppsordlista”, 17/3 2021, https://www.rfsl.se/hbtqi-
fakta/begreppsordlista/ (hämtad 2023-03-21).
4
RFSL, ”Begreppsordlista”, https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/begreppsordlista/, 2021-03-17 (hämtad 2023-03-21).
5
RFSL Ungdom, ”Ordlista – Asexuell (Ace)” https://rfslungdom.se/ordlista/asexuell-ace/, (2023-04-15).
6
”Spectrum: A range of intensity of sexuality from asexual to sexual. People may use the term “asexual
spectrum” to refer to a range close to the asexual end – levels of sexuality that are so low that they identify more
with asexuality than other sexual identities.” AVEN, ”General FAQ”,
https://www.asexuality.org/?q=general.html (23-05-08).
7
”Asexual umbrella: Asexuality and identities similar to asexuality, like demisexuality or graysexuality that are
closely connected in a broader community.”, AVEN, ”General FAQ”,
https://www.asexuality.org/?q=general.html (23-05-08).
8
Aspec utskriver innebär ”people on the asexual and aromantic spectrum” och är en vanlig förkortning samt
paraplybegrepp (särskilt inom den engelskspråkiga asexuella och aromantiska gemenskapen) för att inkludera
1
rummet, då deras identitet utmanar det sexuella och romantiska imperativet; att en människa
inte kan vara fullt frisk eller fullt mänsklig om de inte åtrår sexuella eller romantiska
relationer. I stället menar dem att deras identitet utmanar denna norm, att för att kunna vara en
lycklig, frisk och välfungerade människa ska man ha en önskan om sexuella- och romantiska
relationer. Enligt aspec:s uppfattas aspec-identiteter av majoritetssamhället som ett
patologiserat tillstånd, något som är oönskat och som går att bota.9 Även inom HBTQI(A)-
paraplyet, där aspec-identiteter har växt fram, möter man motstånd:
Vi blir ifrågasatta och undanskuffade. Vi får höra att vi inte hör hemma eller att vi inte är
tillräckligt utsatta för att få plats under hbtq-paraplyet, som om det vore en tävling i vem som får
utstå mest våld och förföljelse från heteronormen.10
Citatet ovan är hämtat från en insändare i Dagens Nyheter (30/10 2018) och är bara en av
många röster som yttrat sig om hur aspec:s blir marginaliserade och bortprioriterade, även
inom HBTQI(A)-gemenskapen.
Aspec-aktivism, särskilt asexuell aktivism, har tagit en särskild karaktär:
samtidigt som det är en sexuell- och könsrelaterad social rörelse, är det framför allt en stor
digital social rörelse. Denna särskilda karaktär har framför allt utvecklas genom framväxten
av olika online-gemenskaper,11 som till exempel AVEN (The Asexual Visibility and
Education Network) men även i flertal sociala medier finner man sidor, trådar, och grupper
för aspec:s för att hitta likasinnade och stötta varandra. I Sverige har det växt fram två stycken
aktivistiska föreningar, som aktivt använder sig av sociala medier och berättelser från sina
följare/medlemmar, för att skapa en gemenskap och ett sammanhang för aspec:s. I denna
uppsats ämnar jag analysera två berättelse-sviter från Instagram med temana: ”Show your
pride” och ”What would you tell your younger self?”.
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna uppsats undersöker hur aspec:s i Sverige använder sig av sociala medier och berättelser
för att skapa en gemenskap, både i sin identitet och som aktivister. Syftet är att genom en
undersökning av digital aspec-aktivism öka förståelsen för minoritets online-aktivism samt
alla personer som identifierar sig på asexuella eller aromantiska spekturmet. Vidare läsning: Queer in the World,
What does aspec mean? https://queerintheworld.com/what-does-aspec-mean/ (2023-03-21).
9
de Lappe 2016.
10
Malin Bergman, ”Insändare. Vi som är asexuella måste också få synas i samhället”, Dagens Nyheter 30/10
2018, https://www.dn.se/asikt/vi-som-ar-asexuella-maste-ocksa-fa-synas-i-samhallet/ (2023-03-22).
11
de Lappe 2016.
2
betydelsen av berättelsen som aktivistisk handling. Genom att analysera två berättelse-sviter
från aspec:s från ett stort Instagram-konto som drivs i Sverige kommer jag undersöka:
● Vilken tematik återkommer i berättelser av aspec-individer?

● Vad för kollektiv berättelse/aktivism uppvisas i berättelserna?
● Hur vittnar aspec:s berättelser om betydelsen av gemenskap/gruppidentitet?
1.3 Tidigare forskning
Forskning som intresserar sig för aspec som social rörelse, identitet och uttryck härstammar
från ett större queerteoretiskt forskningsfält, med flertal inriktningar – kliniskt, filosofiskt,
retorisk och antropologiskt, för att nämna några. För att avgränsa detta avsnitt en aning
kommer störst vikt ligga kring forskning kopplat till aspec:s. Forskning kring aspec:s har
framför allt fått sitt uppsving sedan den tidiga 2000-talet, i takt med att aspec-identiteter blivit
alltmer erkända och uppmärksammade, särskilt online.12 Nedan följer de mest
uppmärksammade forskningsströmmarna, med stort fokus kring asexualitet, som är centrala
för uppsatsen.
1.3.1 Socialt- och kulturellt orienterad forskning
Tidigare forskning som rör aspec:s har utöver att kartlägga antalet självidentifierande
asexuella,13 undersökt skillnaden mellan sexuell och romantisk attraktion bland
självidentifierande asexuella eller aromantiska.14 Även kvantitativa undersökningar om hur
ofta dessa två spektrum överlappar har utförts.15 Denna typ av forskning har framförallt
fokuserat på de psykologiska, biologiska och sociologiska implikationerna av den
självidentifierande asexualiteten och aromantiken, och blir ofta nämnd som den ”kliniska”
delen av aspec-forskningen.16
12
de Lappe 2018, s. 33–34.
13
För tydliggörande, den kartläggningen som skett har varit inom ett geografiskt område (exempelvis England)
via exempelvis enkätstudier som visar på ett ungefärligt antal. Vidare läsning om kvantitativa studier som
kartlägger andelen självidenitifierade asexuella: Ellen Van Houdenhove, Luk Gijs, Guy T'Sjoen, Paul Enzlin,
”Asexuality: A Multidimensional Approach” The Journal of Sex Research 52, 2015:6, s. 669–678.
14
Amy N. Antonsen & Bozena Zdaniuk & Morag Yule & Lori A. Brotto, ”Ace and Aro: Understanding
Differences in Romantic Attractions Among Persons Identifying as Asexual.” Archives of sexual behavior 49,
2020:5, s. 1615–1630.
15
Ana Catarina Carvalho & David L. Rodrigues ”Sexuality, Sexual Behavior, and Relationships of Asexual
Individuals: Differences Between Aromantic and Romantic Orientation” Archives of sexual behavior 51, 2022:4,
s. 2159–2168.
16
de Lappe 2018, s. 67.
3
En mer normkritisk syn på hur sexuella- och romantiska identiteter formas, med
en blick på sociala koder, maktnormer och maktdynamiken, hur dessa återföds och citerar sig
själva, reproduceras, samt kroppens performativitet, går att finna hos Judith Butler i Bodies
that matter – On the discursive limities of ”sex” (1993). Butler menar att sexualiteten är ett
regalerat ideal vilket materialiseras (eller misslyckas materialiseras) genom kroppen. Den
materialiserande processen och idealet kommer från ett påtvingande av normer och tiden, i en
process som aldrig blir riktigt klar, vilket gör dessa normer diskursivt instabila, och
möjligheten till att om-materialisera mot en sexuell hegemoni kan ifrågasättas.17
Även i modern queerretorisk forskning har denna materialistiska vändning och
förståelse av hur sexualitet kan förstås och förankras varit av stor vikt, vilket är mycket tack
vare tidigare feministisk (exempelvis Butler), aktivistisk och intersektionell forskning, vilket
har gjort att det queeretoriska fältet är bredare och mer utmanande än någonsin.18 En form av
queeretorisk insats är att utveckla ”asexuell läsning” som en typ av kulturell analys.19
Asexualitet i denna kontext ses som en läsning utvunnen ur en queer analys, men som
samtidigt utmanar queerteorin då asexuell läsning utmanar sättet kritiker innan har läst text
queerteoretiskt. I stället för att anta asexualitet som en identitet ”in lack of something” (eller
rentav läser ”in lack” som queert) läser man i stället spänningen mellan det som uppvisas och
det som icke görs; asexualitet blir motsvarigheten till att även höra tystnaden när man
analyserar. Asexuell läsning strävar också att fånga upp tematik kring relationers vikt när man
frigör sig från sexualnormativa och kolonialistiska narrativ.20
1.3.2 Aspec-aktivism som social rörelse
Att kartlägga en hel social rörelse kan tyckas utmanade, men i Joseph de Lappes avhandling
”’Asexy and we know it’: The Emergence of Asexual Activism as a Sexual and Gender Social
Movement” (2018) gör han en av de mest utvecklade kartläggningarna av asexuell aktivism
som en sexuell och könsrelaterad social rörelse i västerländsk kontext.
Under mindre än 20 år har asexualitet utvecklats från att vara endast en
biologisk term, till att också betraktas som en sexuell orientering. I takt med att termen
17
Judith, Butler, Bodies that matter : on the discursive limits of ‘sex’. New York: Routledge 1993, s. 1–2.
18
Jacqueline Rhodes & Jonathan Alexander, ”Introduction”, i The Routledge Handbook of Queer Rhetoric,
Jacqueline Rhodes & Jonathan Alexander (red). New York : Routledge 2022, s. 1–2.
19
Kristina Gupta, Karli June Cerankowski, ”Asexualities and media” i The Routledge Companion to Media, Sex
and Sexuality, Första utgåvan, Routledge: 8/8 2017, s. 19–26; KJ Cerankowski ”Making nothing out of
something – Asexuality and the Rhetorics of Silence and Absence” i The Routledge Handbook of Queer
Rhetoric, Jacqueline Rhodes & Jonathan Alexander (red). New York : Routledge 2022.
20
Cerankowski 2022, s. 234–236.
4
spridits, framför allt tack vare internets framfart, har termen asexualitet även fått
uppmärksamhet i offentligheten.21 De Lappe liknar betydelsen av internet för asexuella likt
hur ”homosexuella ghetton” i kosmopolitiska områden blev betydande för homosexuella
grupperingar i Nordamerika och Storbritannien under början på 1900-talet. Likt hur
”homosexuella ghetton” gav dessa rörelser en ”kosmopolisk smak” har asexualitetens sociala
och politiska mission blivit betingad av internet.22 Ett exempel på detta är skapandet av
symboler för den asexuella identiteten. De Lappe skriver att i nätverksskapandet online har
även asexuella skapat en form av subkulturellt språk som identifierar asexuella lättare med
varandra online. De Lappe exemplifierar detta via tårta-symboliken. Det grundade sig i ett
viralt inlägg på forumet AVEN där en användare skrev ”What’s better than sex?” varpå en
annan användare svarare ”Cake!”, och har som en effekt av att den spridits viralt blivit en
symbol för asexuella runt om i världen. Detta subkulturella språk, menar de Lappe, handlar
dock inte bara om den asexuella identiteten, utan även att dess innebörd är kritik mot det
(allo)sexuella23 imperativet.24
Det snabbt framvuxna intresset och förståelsen för asexualitet, speciellt online,
betyder dock inte att asexualitet som sexuell orientering är något ”nytt”. Även innan
förståelsen av den moderna asexualiteten under sent 90-tal och tidigt 2000-talet etablerat sig
funnits individer som identifierat sig i termer av celibat, och individer som konstruerat sina
intima relationer i termer av kärleksfull vänskap snarare än erotisk lust.25 AVEN:s grundade
år 2001 och proklamerande för vad asexualitet innebär skapade därmed en resolut ram för den
asexuella identiteten. Detta både bland asexuella aktivister och icke-aktivister, likaväl som för
människor inom HBTQI(A)-gemenskapen, på så sätt att identifikationen av asexualitet
begripliggjordes för ett bredare Pride-narrativ och en större allmänhet. Det asexuella
aktivistiska narrativet beskrivs av de Lappe enligt följande: ”’we feel we are being pressurised
to have sex despite our lack of attraction, this is because of other people’s expectations, we
need to organise to tell them to stop’”. Oavsett om detta aktivistiska narrativ är empiriskt
grundat eller ej så är det inte det som är centralt; utan snarare att det är sant i relation till deras
21
de Lappe 2018, s. 96.
22
de Lappe 2018, s. 95–96.
23
”Allosexuell” innebär ” Someone who does experience sexual attraction or an intrinsic desire to have sexual
relationships (or the adjective describing a person as such). This category is also often simply referred to as
“sexual” (AVEN, ”General FAQ”, https://www.asexuality.org/?q=general.html (hämtad 23-05-08)). Termen
används ofta av aspec:s för att beskriva deras konkreta motsatthet, alltså ett normativt efterföljande sexuell- och
romantisk identitet.
24
de Lappe 2018, s. 99.
25
de Lappe 2018, s. 95.
5
erfarenheter och upplevelser. Inramningen av ”attraktion” som begrepp och en flerdelad
förståelse av denna (att attraktion kan vara sexuell, romantisk, platonisk och estetisk) har varit
ett framgångsrikt sätt för asexuella att presentera sin aktivism på, samt att växa som rörelse. 26
Aktivism kan komma från flera olika håll; de Lappe identifierar tre kategorier,
som han kallar ”contentention, identity politics and lifestyle” men även med kategoriseringen
erkänner han att de överlappar och flyter in i varandra. Gemensamt för alla oavsett form är att
asexuell aktivism utmanar det sexuella imperativet; att det är omöjligt att leva ett hälsosamt
liv utan ett hälsosamt sexualliv. Utmanandet sker ofta inramat i termer av sex-positiva, sex-
neutrala och/eller sex-negativa termer i den asexuella identiteten. 27 Inte helt förvånande är en
stor grund för asexuell aktivism att sprida information om asexualitet till personer som
ifrågasätter sin egen sexuella läggning och/eller könsidentitet. En stor del av detta, som innan
konstaterat, sker på internet i olika nätgemenskaper, som AVEN, Tumblr eller Youtube.
Kännetecknande för informationsspridningen är vad de Lappe kallar ”fallstudier”. Aktivister
har tillhandahållit kombinationer av multipla identiteter med sin asexualitet, exempelvis
könsidentitet, romantiskt, estetisk attraktion. Ofta baseras mycket av dessa fallstudier på deras
egna erfarenheter. De kännetecknas av detaljerade reflektioner, kategoriseringar, och
klassificeringar av de relationer asexuella individer har. Dessa har vanligast form av en
personlig biografi vars funktion blir en jämförande sådan; genom att asexuella delar med sig
av sin identitet kan andra online fundera över sin egen potentiella asexuella identitet.28
1.3.3 Aspec-aktivism och berättelsen
Själva aspec-aktivismen är ett relativt outforskat ämne, av flera skäl. Dels är aspec:s en
minoritet inom en HBTQI(A)-minorieten, samtidigt som även HBTQI-organisationer delvis
fortfarande har svårt att placera var aspec:s ska få plats inom den queera rörelsen,29 då inte
alla som identifierar sig som aspec även identifierar sig som HBTQI-personer.30 Däremot
finns det en del forskning om asexuell aktivism som social rörelse och dess koppling till
internet, bland annat av Joseph de Lappe i The Wiley Blackwell Encyclopedia of Gender and
Sexuality Studies (2016),31 samt i hans avhandling (2018) där han identifierar några av de
26
de Lappe 2018, s. 96.
27
de Lappe 2018, s. 97.
28
de Lappe 2018, s. 98.
29
Ett tydligt exempel på detta i svensk kontext är exempelvis Riksförbundets RFSL:s Begreppslista, där
aromantiska ej finns att finna som begrepp.
30
Exempel på djupintervjuer med aspec-individer som identifierar sig utanför HBTQI-sammanhanget finns att
finna på s. 381 i ”’Asexual” Isn’t Who I Am’: The Politics of Asexuality” av Matt Dawson, Susie Scott och Liz
McDonnell Sociological research online 23, 2018:2, s. 374–391.
31
de Lappe, 2016.
6
viktigaste faktorerna som motiverar asexuella till kollektiv aktivism.32 En av hans utläsningar
av aspec-aktivismen är att den på den mest grundläggande nivån är engagerad i att berätta
asexuella berättelser, vilket stammar ur ett emotivt Pride-narrativ. Samtidigt som de Lappe
konstaterar att detta inte är unik praxis för asexuell aktivism, utan att det bygger på just ett
historisk Pride-berättande som firar och minns, så presenterar asexuella aktivister sitt aktivist-
jag och sin kollektiva aktivistidentitet genom mycket känslosamma dramatiska och
dramaturgiskt inramade berättelsemanuskript.33
Storytelling/berättande strategier är ett kraftfullt verktyg, speciellt för
marginaliserade politiska grupper. Kraften i kollektivt berättande illustreras tydligt i bland
annat Erin J. Rands fältstudie ”’What One Voice Can Do’: Civic Pedagogy and Choric
Collectivity at Camp Courage” (2014).34 Där konstaterar hon att genom att engagera ett
kollektiv i ett skapande av en berättelse, produceras ett ”publikt narrativ” som både kan stärka
en gemenskap som redan finns, och fostra nya gemenskaper, vilket blir centralt för en (delvis)
splittrad HBTQI-rörelse.35
Samtidigt förs en diskussion kring hur förenklad synen på den politiska
asexualiteten är, där den forskning som ser asexualitet som en avförkroppsligad enhet,
marginaliserat de multipla identiteter som asexuella personer har. Genom att undersöka hur
individer förstår sin asexualitet kopplat till politiska aspekter, HBTQI(A)-frågor, deras
privatliv, samt deras förhållningssätt till online-gemenskapen som präglar asexuell aktivism,
har Matt Dawson, Susie Scott och Liz McDonnell i sin artikel ”’Asexual” Isn’t Who I Am’:
The Politics of Asexuality” (2018) fångat in en mångfald av erfarenheter hos asexuella.
Forskning kring det asexuella aktivistjaget, menar dessa skribenter, fallerar på att uppvisa
både komplexitet och intersektionalitet bland asexuella och aromantiska individer.36
Även den emotiva berättelsen, även om den är igenkänd som en effektiv retorisk
strategi inom HBTQI(A)-rörelser, kritiseras i sin användning. Samtidigt som berättelsen,
(speciellt i dess kollektiva karaktär) kan vara ett effektivt retoriskt verktyg för att nå vissa
sociala och politiska mål, exempelvis att öka marginaliserade gruppers synlighet i samhället,
kan synlighet i sig vara ambivalent. Karli June Cerankonwski skriver i sin text ”Spectacular
32
de Lappe, 2016.
33
de Lappe 2018, s. 66.
34
Erin J. Rand, ”’What One Voice Can Do’: Civic Pedagogy and Choric Collectivity at Camp Courage” Text
and Performance Quarterly 34, 1:2014, s. 28–51.
35
Rand 2014, s. 34.
36
Matt Dawson & Susie Scott & Liz McDonnell ”’Asexual” Isn’t Who I Am’: The Politics of Asexuality”
Sociological research online 23, 2018:2, s. 374–391.
7
Asexuals – Media Visibility and Cultural Fetish” (2014) att även om synlighet kan fånga
offentlighetens intresse, kan detta intresse fortsätta agera förtryckande.37
1.4 Teori
Min teoretiska grund för denna uppsats är att använda mig av Anna Johanssons förståelse av
begreppet ”livsberättelser” men även lyfta in Sonja Viviennes forskning kring vad hon kallar
”everyday activism”. Min huvudsakliga fokusering i behandlandet av materialet, för att
kunna svara på mina frågeställningar, är att sammankoppla de olika texternas tematik, samt
för att fånga upp och kunna dra paralleller mellan de olika texternas innebörd. Min läsning
kommer även utgå från funktionen av narrativ, i samband med det även lyfta narrativ och
berättelsen som en aktivistisk och kollektiv berättarstrategi.
1.4.1 Berättelsen och livsberättelser
Berättelser har länge varit centrala för social och politisk aktivism, men vad innebär det att
vara en berättare? Vad gör en berättelse för en individs förståelse av världen, men även för
kollektivet? Anna Johansson inleder sin bok Narrativ teori och metod (2005) med orden: ”Vi
kallar oss inte berättare. Men det är vi”,38 som kommer vara en utgångspunkt i min
teoribildning för denna uppsats. Att berätta, skriver Johansson, är en universell mänsklig
aktivitet. Berättandet är grundläggande för att människan ska skapa mening och erfarenheter
samt kommunicera vår uppfattning om världen, värderingar och omdömen.39 Berättelsen ger
struktur, sammanhang och mening till våra erfarenheter samt gör omvärlden för både oss och
andra begriplig.40 Johanssons bok avhandlar en bred narrativ teoretisk front, men det som är
av värde för denna uppsats är hennes behandling av det hon kallar livsberättelser. En
livsberättelse, skriver Johansson, är ”[…] den berättelse som en person berättar om sitt liv
eller valda aspekter om sitt liv”. Typiskt undersöks inom narrativ forskning som behandlar
livsberättelser är olika aspekter, teman, perspektiv på hur människor ger sitt liv mening och
skapar sin identitet. Johansson lyfter fem sociologiska aspekter som spelar in i en narrativ
analys av livsberättelser;
37
Karli June Cerankowski, ”Spectacular Asexuals – Media Visibility and Cultural Fetish” i Asexualities –
Feminist and Queer Perspectives, Karli June Cerankowski, Karli June och Megan Milks (red), New York:
Routledge, 2014, s. 155–156.
38
Anna Johansson, Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus. Lund: Studentlitteratur, 2005. s. 13
39
Johansson 2005, s. 16.
40
8
1) Berättelser artikulerar våra vardagserfarenheter och skapar ordning och
mening i vårt vardagliga liv. Man synliggör en livsvärld – de regler och tolkningsramar vi
rutinmässigt använder för att förstå oss själva och andra.
2) Berättelser skapar en slags ordning i våra liv och hur vi förstår dem, vilket
Johansson kallar den självbiografiska aspekten. När vi frågar människor varför de har
utvecklat en viss sorts identitet presenterar de ofta en rad berättelser. Dessa berättelser
synliggör hur människor upplever sina subjektiva liv.
3) Berättelser är också ett av de mest självklara kommunikativa narrativen vi har
för att få möjligheten att förstå andra människor. Via berättelser får vi ta del av människors
liv, både de människor vi har närvarande i våra liv och de andra vi inte personligen känner.
4) Kulturella berättelser, är berättelser som skapar en gruppidentitet och ger oss
modeller eller prototyper för hur vi förstår våra liv. Exempel på detta är till exempel
berättelser om vårt land, social klass, genus eller sexuell identitet.
Slutligen, har vi aspekten kollektiva berättelser, som är den mest centrala för
denna uppsats: 5) Kollektiva berättelser kan ge röst åt dem som varit tystande och
marginaliserade av de hegemoniska och dominerande kulturella berättelserna, till exempel
kvinnor och HBTQI-personer. Dessa berättelser berättar gruppens historia, snarare än
individens historia. Kollektiva berättelsers funktion är att ge hopp, mod och en dröm om en
möjlig social förändring.41 Johanssons teoriskapande, särskilt hennes tankar kring skapandet
av livsvärld, kulturella berättelser samt den kollektiva berättelsen är av störst vikt för denna
uppsats. Detta eftersom den kartlägger en viss struktur i skapandet av berättelsen som
kommer bli centralt för att förstå vad för kollektiv berättelse som uppvisas i berättelse-
sviterna.
1.4.2 Everyday activism
Livsberättelser som illustreras med Johanssons begreppsapparat behöver inte nödvändigtvis

ha en aktivistisk funktion i sig, däremot kan berättelser användas som aktivistiskt verktyg. I
Sonja Viviennes bok Digital Identity and Everyday Activism – Sharing Private Stories with
Networked Publics (2016) används begreppet everyday activism för att definiera det
brukandet av berättelser som en del av vardagsaktivism. Vivienne beskriver everyday
activism som ”the sharing of personal stories in public spaces with the aim of challenging the
41
Johansson 2005, s. 23–24.
9
status quo – as an expansion on existing definitions of organised, strategic and intentional
activism”.42
Jag identifierar varje individuell text och skribent som en form av everyday
activism och drar inspiration från Viviennes bok då jag är lika övertygad som henne när det
gäller den aktivistiska kraften i människors berättelse:
I call the people in my case studies ‘everyday activists’ because they are not strategic or
organised but are called upon in everyday life to use their personal stories in mundane
environments to challenge social norms. They have varied political viewpoints, ideological
beliefs and values.43
Everyday activism kan ske i en rad kontexter, och behöver nödvändigtvis inte vara digital.
Vivienne exemplifierar att även att vara öppen med sin normbrytandeidentitet i ett fysisk
socialt utrymme är en aktivistisk handling.44 När everyday activism sker digitalt, skriver
Vivienne, öppnar den upp för möjligheten att förändra balansen mellan privatliv och
offentligheten, och att vara ”ute” eller bakom pseudonym. Digitala kanaler kan verka som en
budbärare av ens berättelser, och därmed distribuera och samtidigt ha potential att nå fler
människor över en längre tid, än ansträngningar i det sociala fysiska rummet.45
Digitala berättelser har en nätverksskapande funktion särskilt för
marginaliserade grupper. Oavsett om det sker i digitala eller fysiska rum, cirkulerar berättelser
som en del av sammanhanget som förstärker känslan av en social gemenskap.
Berättelsecirkulationen och den process det skapar blir en kollektiv sådan, ett kulturellt
utrymme som är större än individen.46 Vivienne finner även att undersöka queera berättelser
är av stor vikt, då de delas i en potentiell fientligt socialt rum, med ytterligare behov för
anonymitet. De är även särskilt av intresse då queera digitala berättares identiteter är i
konstant förändring. Trots risken för homofobiska och transfobiska förgreningar online som
kan få tillgång till deras berättelser, skapar queera digitala berättare nya, alltmer komplexa
digitala identiteter med en mängd olika nätverksbaserade digitala offentligheter som de anser
sig vara en del av eller åtskilda från.47
1.5 Metod och disposition
42
Sonja Vivienne, Digital Identity and Everyday Activism Sharing Private Stories with Networked Publics,
Första utgåvan, London: Palgrave Macmillan UK, 2016, s. 1.
43
Vivienne 2016, s. 4.
44
45
46
47
10
I min uppsats kommer jag använda mig av en komparativ närläsning med fokus på tematiskt
återkommande element i berättelserna, för att sammankoppla de olika texternas innehåll, samt
för att fånga upp och kunna dra paralleller mellan de olika texternas innebörd.
Att göra en tematisk närläsning som metod innebär att identifiera, analysera och
tolka mönster (teman) i vald datakorpus. I sin artikel ”Using thematic analysis in psychology,
Qualitative Research in Psychology” (2006) Virginia Braun och Victoria Clarke presenterar
generella riktlinjer för tematisk analysmetod som kvalitativ metod,48 vilka jag kommer
förhålla mig till. Braun och Clarke presenterar tematisk metod som en metod där forskaren
genom att studera återkommande innehåll i sin insamlade data, för att sedan utläsa vissa
teman. Med tema avses ett återkommande mönster av svar eller mening i ens data i
förhållande till vald forskningsfråga. Det ska dock noteras att det inte handlar om ”storleken”
på detta mönster som är det avgörande, utan vad det återkommande mönstret ger oss för svar
på en viss forskningsfråga är avgörande. Detta ger den tematiska analysen en stor
flexibilitet.49
En problematik med tematisk metod skriver Braun och Clarke är tematisk analys
är att när en forskare gör sina tolkningar av insamlade data kan det vara svårt att utvärdera
vilka antaganden som låg till grund för dennes analys.50 Därför blir det viktigt att erkänna
våra egna teoretiska positioner och värderingar i förhållandet till kvalitativ forskning.51
Min analysdel av uppsatsen kommer att dela upp min undersökning i fyra
återkommande huvudtematiker, två för varje berättelse-svit. Detta för att på så sätt skapa en
överblick av (och över) vilken form av kollektiv berättelse som aspec:s skapar. Det ska sägas i
relation med Braun och Clarkes utarbetning och förståelse av tematisk metod att dessa teman
som lyfts är inte de ända teman av värde i berättelse-sviterna, men i förhållande till mina
valda frågeställningar är dem de mest relevanta och storleksmässigt rättvisa.
1.6 Material
Instagramkontot som drivs av en aspec-aktivistgren i svensk HBTQI-rörelsen startades 2021,

och är en av de största i sin kontext sett till antalet följare (i skrivande stund 1,475).52 Kontot
publicerar en rad olika typer av material, framför allt grafiskt material, som belyser deras
48
Virginia Braun & Victoria Clarke, ”Using thematic analysis in psychology”, Qualitative Research in
Psychology 3, 2006:2, s. 77–101.
49
Braun & Clarke 2006, s. 82.
50
51
52
Data hämtat 2023-05-08.
11
olika aktiviteter (föreläsningar, konferenser, informationsträffar, sociala möten),
internationella aspec-dagar (exempelvis Asexual Awareness Week (Ace Week) men även
informativa inlägg om exempelvis afobi). Materialet jag kommer utgå ifrån är två olika
berättelse-sviter som publicerats under sommaren 2021 i form av inlägg. Följare uppmanades
att skicka in korta berättelser enligt två teman: ”Show your pride” samt ”What would you tell
your younger self?”. Sviterna har 24 respektive 16 publicerade inskickade berättelser, men
även kommentarer under huvudinläggen är värda att lyfta. Samtliga berättelser är skrivna på
engelska, vissa med anonyma skribenter men även ett stort antal som uppger namn, pronomen
samt deras privata digitala plattform exempelvis personligt Instagramkonto som
namnunderteckning.
För att säkerställa att etiska ramar behålls kring upphämtningen av material
kommer jag utgå från de generella riktlinjer och exemplen som Leanne Townsend och Claire
Wallance använder i ”Social media research: A guide to ethics” (2016). En viktig poäng med
materialet jag utgår ifrån är att det är ett ”öppet” Instagram-konto (vem som helst kan följa
och se materialet som publiceras), i berättelsesviterna används hashtags (en indikator på att de
önskar att materialet spridas till en större publik än deras egen plattform).53 Materialet, sett till
Townsend och Wallance principer, räknas som känsligt material då det handlar om
sexuella/romantiska identiteter samt aktivism. För att hantera denna situation föreslår
Townsend och Wallance att parafrasera data och citat, för att förhindra uppsökande av en
specifik individs profil.54 För att säkerhetsställa att upphovspersonerna till materialet är
skyddade kommer jag aktivt korta samt klippa från olika berättelseinlägg, samt inte delge
vidare information om profilen (exempelvis förenings- eller kontonamn), för att hejda
uppsökningen av föreningen. Detta problematiserar givetvis uppriktigheten i
materialhämtningen. Samtidigt som jag förstår farhågor kring en forskares integritet, värderar
jag säkerheten av upphovspersonerna bakom dessa texter högre. Allt för ofta blir aspec:s
utsatta för hot och trakasserier, och genom att undvika dessa texter kopplas till särskilda
konton/skribenter tar jag en aktiv ställning för att skydda dem.55
53
Leanne Townsend & Claire Wallace, ”Social media research: A guide to ethics.” University of Aberdeen 2016:
1.16, s. 10; s. 12.
54
Townsend & Wallace 2016, s. 11.
55
För mer läsning om afobi och dess konsekvenser, se: National Helpline for LBGT+ Victims and Survivors of
Abuse and Violence, ”Acephobia and anti-asexual hate crime”, (21-06-10),
https://galop.org.uk/resource/acephobia-and-anti-asexual-hate-crime/ (hämtat 23-05-19) ; Asexuals.net,
”Aphobia: Understanding the Discrimination, and Prejudice against Aspec Individuals”,
https://www.asexuals.net/aphobia/ (hämtat 23-05-19).
12
2. ANALYS
Analysen har delats i två huvudavsnitt, vilket då representerar de två olika berättelse-sviterna
som avhandlas, då de olika berättelse-sviterna med sin uppmaning frambringar två väldigt
olika sorters berättelser. I varje berättelse-svit finns därmed en uppdelning av de två
huvudtematikerna i vardera sviten som framläses, tolkas och behandlas. I min läsning
förekommer framför allt fyra tematiker: Självidentifikationen – insikten och rörelsen och
Betydelsen av gemenskapen och gruppidentifikation (första sviten) samt Smärtan av socialt
utanförskap och Läkandet av ens yngre jag (andra sviten). Med huvudtematiker avses, som
metod-delen angav, de mest återkommande mönstren i det totala datakorpuset.
2.1 ”Show your pride: What’s your favorite thing about being aspec?”
Den första av de två sviterna behandlar förekomsten av stolthet och lycka, en vanlig tematisk
ingång i Pride-narrativet. Den första av de två sviterna började publiceras under juni 2021,
vilket internationella anses vara Pride-månad. Det initiala inlägget, där följare uppmanades att
skicka in berättelser, skriver som uppmaning:
[…] I feel that we, as the A Family, spend a lot of energy this month educating others,
defending our place at Pride and in the queer community and facing increased gatekeeping. It
can be overwhelming and exhausting, and we don't have time for joy and celebration. Let's
change that! I want to switch focus this year and I really want to concentrate on our pride and
joy.56
Frambringandet av texterna blir en del av ett narrativt motstånd, eftersom dessas uppdrag är
att verka existensberättigande, utbildande och gemenskapsstärkande. Uppmaningen som
skickas ut till kontots följare är vad som triggar everyday activism – att bli uppmanad att dela
sin berättelse, i en målbild att motverka ”gatekeeping”, eller om man använder Vivennes
termer, ”status quo” där aspec:s inte får ta plats i HBTQI(A)-gemenskapen.57 Det som
efterfrågas av är inte komplexitet eller en längre text, utan det konstateras, ”all joy and pride
is valid”,58 vilket poängterar att det finns en särskild efterfrågan på en erfarenhet värd att lyfta,
men att den ska komma naturligt för skribenterna. Ingen berättelse är den andra identisk, men
nedan följer en närläsning av de mest återkommande tematik i denna berättelsesvit.
2.1.1 Självidentifikationen – insikten och rörelsen
56
Initialt inlägg 1 (publicerat 21-06-02, hämtat 23-04-26).
57
58
Initialt inlägg 1 (publicerat 21-06-02, hämtat 23-04-26).
13
Inledningsvis kan vi konstatera att flertal av berättelserna i denna svit har ett tydligt narrativt
mönster. Många inleder med den uppmaning ovanstående inlägg frambringar, exempelvis
med ”My favorite thing about being […]”,59 eller ”I love […]”,60 vilket blir ett sätt att sätta
berättelserna i en viss narrativ ram. Ett annat mönster som går att utläsa är även en viss
dramaturgisk kurva; skribenterna börjar ofta med en inre reflektion eller presentation över sin
egen identitet, och vad de betyder för dem, för att sedan sätta det i ett exempel. Med exempel i
detta fall avses exempelvis en personlig anekdot om nära relationer som slutat illa baserat på
deras identitet,61 och hur de omvärderat sina relationer.62 Berättelse rör sig från det stolta, till
det individuella, till en mer generaliserande kontext, varpå skribenterna hamnar i en reflektion
av deras online- eller sociala gemenskaper. Därav kan vi se en narrativ kurva av att gå från sin
individuella aktivistiska berättelse med en form av micro-perspektiv,63 till att reflektera över
en större kollektiv erfarenhet, samtidigt som dessa berättelser följer vad de Lappe kallar en
”fallstudie”, med avsikten att exemplifiera, kontextualisera samt verka för relatering och
nätverksidentitetsskapande, något som är typiskt för asexuell aktivism.64
Flertal av berättelserna tematiserar vikten av självidentifikation, och hur det har
haft stor betydelse för stärkandet av deras identitet och självkänsla: ”Being aspec feels like a
superpower sometimes! And I love it”.65 Detta tematiseras genom hur deras
självidentifikation gav dem också mer säkerhet i deras relationer och en klarare förståelse för
sitt inre känsloliv. Återkommande beskrivningar av detta är till exempel att man får ”a
different lens”66, ”a sense of clarity”,67 ”peace of mind”,68 ”an outsider perspective”,69 eller att
skribenterna ”view the world differently because of my identity”.70 En likhet mellan flertalet
sätt att beskriva självidentifikationen på är i en form av metonymi av själslig rörelse och en
inre process. I samtliga beskrivningar står den själsliga rörelsen, det inre ögat och livsvärlden,
59
Inlägg 5 (publicerat 2021-06-07); Inlägg 6 (publicerat 2021-06-08); Inlägg 9 (publicerat 2021-06-11); Inlägg
14 (publicerat 2021-06-16); Inlägg 18 (publicerat 2021-06-21); Inlägg 17 (publicerat 2021-06-19); Inlägg 19
(publicerat 2021-06-22). Samtliga hämtat 23-04-26.
60
Inlägg 24 (publicerat 2021-06-30); Inlägg 21 (publicerat 2021-06-24). Samtliga hämtat 23-04-26.
61
Inlägg 2 (publicerat 2021-06-04, hämtat 23-04-26).
62
Inlägg 4 (publicerat 2021-06-06); Inlägg 5 (publicerat 2021-06-07), Inlägg 7 (publicerat 2021-06-09); Inlägg 8
63
64
de Lappe 2018, s. 98.
65
Kommentar 1 under initialt inlägg (publicerat 21-06-02, hämtat 23-04-26).
66
Kommentar 3 under initialt inlägg (publicerat 21-06-02); Inlägg 15 (publicerat 21-06-17). Samtliga hämtat 23-
04-26.
67
Kommentar 9 under initialt inlägg (publicerat 21-06-02); Inlägg 6 (publicerat 21-06-08). Samtliga hämtat 23-
04-26.
68
69
70
Kommentar 14 under initialt inlägg ((publicerat 21-06-02, hämtat 23-04-26).
14
i fokus. Denna typ av berättande kan vi förstå med Johanssons termer som ett sätt för aspec:s
att artikulera en viss livsvärld, ett sätt att förstå sig själva och andra.71 Den själsliga rörelsen
som här artikuleras blir ett sätt att artikulera hur aspec:s förstår sitt liv, och hur de förstår sin
identitets implikationer. Det blir även ett sätt att fånga en viss tolkningsram för processen att
komma ut, både inom sig själv och publikt. Livsvärlden, som Johansson skriver, är de regler
och tolkningsramar människor använder sig av för att förstå oss själva och andra.72 I denna
berättelsesvit kan vi med andra ord förstå att självidentifikationen tematiseras som en inre,
själslig, och klargörande process.
Vidare blir även berättelsen om den själsliga rörelsen ett visst självbiografiskt
berättande. Den inre rörelsen grundar sig i flertal av fallen i att man får en klarare blick över
sitt eget känsloväsen kopplat till attraktion, och blir därmed ”fri” från samhällskonstruktioner
om vad attraktion ska innebära. Detta beskrivs av skribenterna som en insikt kring att de inte
kan relatera till allosexuella eller alloromantiska; de är i ett motsatt spektrum, en annan
berättelse av den sexuella och romantiska identiteten. Om man ser berättelsen om sexualitet
som en kulturell berättelse i Johanssons termer, i den åtanken att den kulturella berättelsen ger
oss en modell eller prototyp för hur vi ska förstå våra liv och identitet,73 så är aspec:s
berättelse en kollektiv berättelse som utmanar den kulturella berättelsen om attraktion.
Självidentifierandet som aspec sker i en process av motsatthet. Det är framför
allt här som en av de mest centrala delarna av aspec-rörelsen och identitet lyfts fram;
motståndet mot det sexuella och romantiska imperativet.74 Ett exempel på detta är en skribent
som skriver:
I think the first time I felt when I realized I’m ace was that everything was finally falling into
place. I’ve always felt alien in my surrounding because I couldn’t place why I felt confused
about all the talk about sex and attraction because I didn’t know or understand how it ’should’
feel and why I had to feel it to be ’normal’. Now I feel like I can remove myself from these
convos and don’t have to fake an interest because I can put words to my experiences […].75
I citatet ovan framträder att finnandet av identiteten ger aspec:s en annan förståelse för dem
själva, men hjälper dem även att hitta nya regler och tolkningsramar för dem själva, deras
attraktions olika fält och nivåer, samt skapar en slags ordning för hur aspec:s förstår dem
själva och sitt liv:
71
72
73
74
de Lappe 2018, s. 96.
75
15
[…] I know now why I don’t feel sexual attraction and I can explain it to others. As a cis man,
most of my adult life I have felt obliged to participate in sex because it’s expected of me. I can’t
remember ever having sex without being pressured into it, either by myself or someone else or
society in general. Sex has been the price I’ve had to pay for closeness. If I wanted love, I had to
pay with sex. Turning down sex has been met with confusion, tears, and broken relationships.
Now, I can say confidently that “It’s not you, it’s me. I’m asexual”.76
En del av aspec:s kollektiva berättelse är en berättelse av frigörande av sitt inre. Berättelsen

ovan faller också in under ett klassiskt exempel som de Lappe frambringar i sin avhandling
som det asexuella aktivistiska narrativet; som asexuell forceras man i relationer och aktiviteter
man egentligen inte vill delta i.77 Genom identifieringsprocessen av sig själv inser dock aspec-
individer att detta är något man inte måste; man kan vara en hel individ även utan romantiska
och sexuella relationer (om man önskar). Som en effekt av detta, som vi inledningsvis
konstaterande, menar aktivisterna att man en annan klarhet i livet, med mer fokus på
skapandet av sig själv än att försöka hitta den som ”kompletterar en”, vilket återigen är ett
motstånd mot det sexuella och romantiska imperativet. Som en effekt av detta ifrågasätts inte
bara tvåsamheten utan även sexuella och romantiska relationers rena existens:
My favourite thing about being aspec is that I don’t have to be stressed about romantic
relationships! It brings a sense of clarity into my life and I am not influenced by romance. It lets
me be free without having relationships tying me down. It also lets me examine myself much
more in-depth. I have never felt happier.78
Lyckan av självidentifierandet går inte att missta i flertal av dessa berättelser. Lyckan och
dess beskrivning grundar sig i för många skribenter som en effekt av att förstå sig själv som
aspec och sin identitet beskrivs av många berättelser som identitetsstärkande:
”[…] I only just realized at the beginning of this year that I was somewhere on the aromantic
spectrum and that it's completely okay to never have felt nor have any inclination toward
romantic love (unless it's for myself lol). The freedom that comes with that is just insane and
makes me giddy just thinking about it. It truly is never too late to discover more things about
yourself.79
Lyckan har även en ytterligare insikt: det ger insikt om något de länge varit rädda för; de är
inte ”trasiga”:
[…] my joy lies in the fact that I finally felt heard and seen and understood. Finally, being able
to label myself was a huge relief, after so many years spent thinking I was broken and needed
fixing. In fact, I’m far from being broken. I am just me. This is my pride and joy, being me.80
76
77
de Lappe 2018, s. 125.
78
79
80
16
Identifieringen av sitt egna känsloväsen kan även agera ”läkande” – vilket blir en intressant
motkonstruktion. I en rörelse där mycket av berättelserna och aktivismen ligger i just
motbevisandet av ens identitets ”trasighet”,81 beskrivs även processen av självidentifiering
som läkande:
My favourite thing about being aspec […] is that I don't have to get nervous talking to people I
find aesthetically attractive anymore. It used to cause me major anxiety attacks because I
thought I wanted a romantic relationship. Now I understand that I just think they are
aesthetically attractive […]. It's an amazing feeling and frees me from the constructs society has
laid out.82
Den läkande processen som inleds efter man är införstådd i sin identitet och
attraktionsspektrum är ett läkande i själen men även ett läkande av bestraffningar från sociala
mönster och normer. En del av läkningsprocessen är att aspec:s vittnar om att de får en större
förståelse för den mänskliga erfarenheten och de normer människan lever efter. Därav kan
man läsa att rena identifikationen är det ett narrativt motstånd, mot samhällskonstruktioner,
det sexuella och romantiska imperativet, men även mot ett visst emotivt Pride-narrativ. Till
skillnad från Pride-narrativet som de Lappe beskriver som ett narrativ av stolthet av att kunna
älska vem man vill,83 har vi hos aspec:s önskan att inte behöva känna sig tvingade att älska
någon, eller vara attraherad någon. Detta skapar även den dialektiska motsatsrelationen
mellan aspec-gemenskapen med en vidare HBTQI-gemenskapen.
2.1.2 Betydelsen av gemenskapen och gruppidentifikation
Självidentifikationen ger en inre klarhet, men var börjar den processen? Många av
berättelserna lyfter vikten av ”the A-family” i deras process att förstå dem själva, och vittnar
om hur aspec-gemenskapen har varit av största vikt för dem att finna sig i sin identitet. Flertal
poängterar även att denna gemenskap har de framför allt funnit online, vilket bekräftar de
Lappes forskningsbild av den digitala aspec-gemenskapen.84 Vetskapen av att likasinnade
skapar en form av stabilitet och frihet: ”[…] Knowing about asexuality and our community
makes me feel more free and myself”.85 Finnandet av en (digital) gemenskap beskrivs också
som att äntligen hitta sin egen kategori: ”I love the relief and the clarity of just *knowing*
finally where I fit in”.86 Vilket ger en annan klarhet i dem själva och sin identitet. Klarheten
81
de Lappe 2018, s. 11; s. 42; s. 121; s. 186.
82
83
de Lappe 2018, s. 11–12.
84
de Lappe 2018, s. 9; s. 27; s. 97.
85
86
Inlägg 16 (publicerad 2021-06-18, hämtat 23-04-26)
17
och friheten som finns inneboende i att hitta sin grupp och kunna vara helt sig själv är centrala
för att stärka en minoritet, på så sätt att gruppen kan skapa en kollektiv identitet, som fungerar
som ett trygghetsnät. Den online-gemenskapen som uppvisas (och uppskattas i denna
berättelsesvit kan man kalla en macro-landskap av vad Vivienne kallar ”networked publics”,
vilket är en rörelse från berättarens sida från att beskrivas ”mig” till ett ”oss” för att till slut
möta ett ”mig, oss och världen”.87 I processen att skapa en gruppidentitet skapas därmed
också en kollektiv berättelse.
En effekt av att en stor del av självidentifikationens kraft, och hur den
tematiseras som en ”annan syn på världen” tas även upp som en central faktor att känna sig
hemma i aspec-gemenskapen:
[…] What bring me joy as an aroace is the little online community I have found – a group of
people who share experiences with me, who view the world from a similar lens, and who are
immensely supportive and kind.88
I citatet ovan framträder det att en stor del av att känna sig hemma i en gemenskap är att finna
likasinnade i sättet man ser världen. I Johannsons termer kan man förstå att när lika
livsvärldar hos individer hittar varandra, är det en startpunkt för skapandet av en kollektiv
förståelse av identiteten, vilket blir ett centralt steg från att gå ifrån att berätta individens till
gruppens historia.89 Det är även en start på en inre process, som diskuterades i förra avsnittet,
för att hitta ett språk som skapar ordning och mening i vårt vardagliga liv, men även hur vi
förstår oss själva: ”I love being Aroace! I love having words to describe what I feel, who I
am, and why I act the way I do. […] I love the community I've found through my identity
too!”.90
Flertal berättelser, som citatet ovan, poängterar en kärlek till gemenskapen de
funnit. Denna kärlek tar olika former, men grundar sig i att hitta en gemenskap där man blir
förstådd. Förstådd, i detta avseende, innebär de instanser där ens livsvärld blir bekräftad, men
även att ens självbiografiska berättelse (Johansson) eller den fallstudie man delar med sig av
online (de Lappe) blir ett bekräftat och igenkänt narrativ när den når människor, även dem
man personligen inte känner. Johansson menar att det är en av de mest centrala retoriska
funktionerna hos en berättelse: den ger oss möjligheten att ta del av och förstå andra
människors liv, även dem vi personligen inte känner. Detta är en ytterst betydelsefull funktion
87
88
89
90
18
för att skapa en form av kollektiv berättelse, särskilt då en av berättelsens mest centrala
funktioner är att ge hopp, mod och en dröm om social förändring.91 Detta lyfts upprepade
gånger i termer av att aspec:s finner ett kollektiv som förstår dem: ”It’s not much and I think
it’s a very common feeling among the a-spec community, but my joy lies in the fact that I
finally felt heard and seen and understood”.92 Att finna andras berättelser som stärkande för
ett nätverk, särskild när det kommer till marginaliserade grupper, bekräftar även den
funktionen av everyday activism som Vivienne menar är typiskt för ”queer identity stories”.93
Vidare ger dem upprepade gånger som skribenterna finner att deras aspec-nätverk med sina
livsberättelser (Johansson) / fallstudier (de Lappe) som en av de mest identitetsstärkande
egenskaperna i deras gemenskap. Att formen av berättelserna, och informationen och formen
de delar har ett centralt värde för varje enskild aspec. Värdet av gemenskapen blir en del av
aspec:s kollektivs berättelse; att våga dela med sig av sig själv i digitala forum blir själva
grunden för att konstruera en gemensam identitet, genom digital interaktion, igenkännande
och skapandeprocessen: ”One of my favorite things about being asexual and demiromantic is
the community, even though much of it is online. […] I have been able to find others who
have a similar experience to me”.94
Att majoriteten av gemenskapen går att finna online bekräftar den
forskningsbild som tidigare aspec-aktivistiskt forskning, särskilt hos de Lappe, som tidigare
nämnts, men hos aktivisten ovan kan man läsa tvåsidighet i detta faktum. Även om det
digitala utrymme som aspec:s skapat som en minoritets-fristad, där de kan dela erfarenheter
och berättelser, finns det även en önskan om en fysisk plats, i ett fysiskt rum. Vivienne lyfter
den digitala nätverksskapande sidan av berättande som både en fördel och nackdel för
everyday activism som förs via digitala kanaler, då även om mediet har potentialen att verka
som en budbärare och därmed distribuera berättelserna till en större del människor än i ett
fysiskt socialt rum, har den även en sida av anonymitet.95 Anonymiteten kan, särskilt när det
kommer till berättelser från marginaliserade grupper anses vara en trygghet, men citatet ovan
visar även på behovet av att även finna en gemenskap i ett fysiskt socialt rum. Med det sagt,
så är inte bara aspec-aktivism helt digitalt; de Lappe menar att det även finns en utveckling av
aspec-aktivism i fysiska rum, även om majoriteten fortfarande är digital.96
91
92
93
94
95
96
de Lappe 2016.
19
En styrka som går att utläsa i den digitala sidan av aspec-gemenskapen är att den
får en form av berättelsecirkulation, en kollektiv process där ett kulturellt utrymme skapas
som är större än individen:
I’m so happy and proud to be a part of the ace community. I didn’t learn about me being asexual
and aromantic until a few months ago. […]. I’ve also got to know amazing people from all over
the world and something about both the ace community and the aro community that I love is
that it’s so diverse. Everyone has different identities, orientations, experiences and backgrounds
and the groups I’ve been a part of is very inclusive and respectful. The support from the
community has become very important to me!97
I ovanstående citat belyser aktivisten hur stor och utspridd den digitala gemenskapen är, men
även hur diversifierad aspec-gemenskapen är, vilket också är en viktig del värd att lyfta. Även
om de gemensamt skapar en viss identitet och kollektiv berättelse, genom symboler,
gemensamma tematiska drag och digital interaktion, är ändå gruppen en grupp av unika
individer. Likt hur Dawson, Scott och McDonnell identifierar i sin forskning, har asexuella
och aromantiska individer, likt alla andra (aktivistiska) grupperingar multipla identiteter som
även indikerar, precis som hos varje människa, komplexitet och intersektionalitet i
utvecklingen och förståelse av den egna identiteten.98 I skapandet av en kollektiv berättelse
kan komplexitet i identitet verka hämmande – vad för kollektiv berättelse skapas? – om vi
samtidigt ska bejaka att alla förstår sin identitet olika? Berättelsen ovan påvisar snarare att en
kollektiv berättelse behöver inte nödvändigtvis försumma diversitet, komplexitet eller
intersektionalitet. Snarare tycks diversitet och komplexitet bli värden invävda i aspec-
gemenskapen. Ett annat centralt värde som därmed blir aktuellt är också motverkandet av
ensamheten även i dem mest fragmentiserade och marginaliserade grupperingar:
[…] Lastly, I feel a lot of joy from seeing representation and having a supportive community
because there will be toxic people trying to bring you down but seeing others will remind you of
how you’re not alone and that we’ve got each other’s backs.99
Detta värde går framför allt att utläsa på så sätt att skribenterna inte känner sig ensamma i sina
känslor, tankar eller identitet längre. En central förmåga och funktion av den digitala
gemenskapen är att den fyller ett tomrum; man känner sig inte längre ensam: ”[…] Having
someone else say "I feel that way too, you're not alone" is an amazing feeling and I'm forever
grateful for all of you”.100 Att motverka ensamheten blir därmed också en central funktion hos
97
98
Dawson & Scott & McDonnell 2018, s. 374.
99
100
20
den (digitala) gemenskapen. Antagandet om aspec:s som den ”ensamma identiteten”, är en
kausal effekt av att identiteterna är ett motstånd mot ett normativt sexuellt- och romantiskt
imperativ.101 Samtidigt som funktionen av att motverka ensamhet är något som många
berättelser vittnar om, finns det även berättare som uppvisar sitt nöje med ensamhetens intåg,
när de valde att välkomna den:
My favourite thing about being aspec is that every so often – maybe the moon is full, or I smell
jasmine blossom that reminds me of my childhood, or the trees are whipping around in the
wind... then I feel totally complete as me – as myself. In this moment I know that I'm as
complete as is, and it's ok to be "alone" as alone is not incomplete, lonely, abhorrent, or bad.
Alone feels settled, potential, expansive and welcoming.102
Ensamheten, som ofta antas är aspec-identitetens negativa sida, omvandlas för denna aktivist
till något väsentligt för att förstå sig själv, snarare än att se det som en börda som kommer
med identiteten. Därmed blir denna insikt och användande, samt förståendet, av ensamhet
även en form av narrativt motstånd till det sexuella- och romantiska imperativet. Genom att
älska ensamheten, något som annars kan framkalla sociala och psykologiska negativa
konsekvenser, tar aspec-aktivisten ensamheten och omvandlar det till en styrka – följaktligen
avväpnar man det sexuella- och romantiska imperativet ytterligare.
2.2 ”What would you tell your younger self?”
Inledningsvis har vi behandlat processen av att hitta sin identitet, vikten av gemenskapen,
samt lyckan i att finna likasinnade. Vi har konstaterat att den första berättelsesviten
fokuserade kring ”pride and joy”, med en narrativ linje av utgång i sig själv, stoltheten och
rörde sig till en gemensam syn på aspec-nätverket i en nutid. I den andre av de två
berättelsesviterna rör vi oss i ett narrativ av en tillbakablick; en tid då man inte var ”ute”. Det
är inte förvånande att denna svit presenterar en berättarröst som pratar med sitt dåtida jag.
Den andra av de två sviterna började publiceras under augusti samt september 2021. Det
initiala inlägget, där följare uppmanades att skicka in berättelser, skriver som uppmaning:
Remember how back in June I shared the stories of what makes you proud about your aspec
identity? It's time for something similar: tell me what you would tell your younger self – maybe
when you didn't understand who you were yet, were questioning or just lost. You can also
address it at younger people on the aromantic or asexual spectrum. You can be anywhere on the
aro or ace spectrum or questioning. It doesn't matter, the only purpose is to spread love, support,
and aspec-positivity. […] One of my favourite things about our […] community is how
101
de Lappe 2018, s. 11.
102
Inlägg 18 (2021-06-21, hämtat 23-04-26).
21
intergenerational it is. So, let's use this opportunity to show some love and support to each
other.103
Likt förra berättelsesviten skapar denna uppmaning ytterligare en nivå av narrativt motstånd;
den dirigerar om tilltalet till den läsande, nätverkande publiken, genom att exemplifiera att
man kan få adressera sin berättelse till en viss grupp (yngre) i aspec-gemenskapen. Det blir
därmed en mer tydlig narrativ mall för aktivisterna att följa i sitt skrivande, vilket också är ett
skifte från förra berättelsesvitens narrativa kurva. Inte förvånansvärt är det heller att denna
berättelsesvit behandlar något som också är centralt i ett Pride-narrativ: smärta.
2.2.1 Smärtan av socialt utanförskap
Att vara normbrytande är sällan en enkel sak, och kan ofta leda till sociala konsekvenser.
Därför är det inte förvånade att när aspec:s ser tillbaka i tiden, till ett yngre jag, att det går att
finna mycket smärta och utanförskap mellan raderna. Okunskapen och desinformationen
kring aspec:s sexuella och romantiska identiteter är en process de genomgå tills de hitta rätt.
Vägen dit är kantad med smärta. Återkommande är att flertalet berättar om uppbrutna
relationer,104 tvång till att söka sig till relationer för att känna sig accepterade,105 och
problematik mellan att skilja mellan attraktion och längtan efter vänskap.106
I would teach my younger self about amatonormativity and warn her that it WILL cause a lot of
pain in her life. I lost a best friend […] because he decided to abandon all other relationships to
pursue romance & sex. Maybe, just maybe, if my younger self understood that she is aroace and
how important friendships are to us, if she knew about amatonormativity sooner and understood
how it affects people's mindsets, the pain & grief wouldn't be as bad and maybe it could've
made her journey of self-discovery a little bit easier.107
Som aktivistens berättelse ovan illustrerar finns det en form av dissonans mellan den
normativa synen på relationer, och att för en aspec (innan de kommer till insikten kring sin
egen sexuella och romantiska identitet) som är förvirrande. Detta kan orsaka dem smärta och
förlorade relationer, som först läker när de hittat rätt i sin identitet.
Flertal berättelser pratar till sitt yngre jag om en snårig väg till att landa i sin
identitet, och att detta gav sociala sanktioner:
I was constantly boxed to be a lesbian because I didn’t have a crush on anyone. I had to make
fake crushes just to seem normal. When I had no interest in flirting, dating and romance, people
103
Initialt inlägg 2 (publicerat 23-08-2021, hämtat 23-05-03)
104
Kommentar 3 & 5 under initialt inlägg (publicerat 23-08-21); Inlägg 29 (publicerat 21-08-29); Inlägg 35
105
Kommentar 4 under initialt inlägg (publicerat 23-08-21); Inlägg 27 (publicerat 21-08-27). Samtliga hämtat
23-05-03.
106
Kommentar 5 & 10 under initialt inlägg (publicerat 23-08-21, hämtat 23-05-03).
107
22
called me weird. I was called an ‘it’ and a ‘plant.’ Others insisted I was merely closeted. There
was so much pressure to be ‘normal’ and no matter how I explained myself, no one listened. I
would tell my younger self…you need not fit in. You are not a plant or an it. You are as human
as everyone else and you need not explain yourself. You are you and that is enough.108
Berättelsen ovan är ett typexempel på effekterna av socialt utanförskap: när man inte passar in
i en normativ idé om en önskan till romantiska eller sexuella relationer, blir man fördömd till
ett ting. Det vi kan utläsa i dessa berättelser är en social konsekvens av att inte leva upp till en
viss kulturell berättelse. Kulturella berättelser, skriver Johansson, skapas som en kollektiv
hegemonisk modell och prototyp över hur vi ska förstå våra liv, vars funktion blir att skapa en
viss kollektiv identitet.109 Att inte förstå en kulturell berättelse, och därmed förstå sig själv
som ”något annat” skapar ett visst utanförskap, där ens förståelse av sig själv (och ens
livsvärld) i stället blir marginaliserad. I Butlers termer kan man beskriva detta som en del av
om-materialiseringprocessen av sexualiteten,110 varpå aspec:s identiteter blir normativt
utmanande av den kulturella dominerande berättelsen om vad romantisk- och sexuell
orientering innebär. Som effekt av motståndet får aspec:s uppleva sociala sanktioner; en av
dem, som aktivisten ovan visar, är att bli behandlad just som känslolösa objekt.
Att bli betraktad som ett objekt har också en annan funktion i berättelser om
aspec:s, genom att förklara sig själva som något ”hel” i stället för något ”trasigt”.111 De Lappe
skriver i sin avhandling att den asexuella sociala rörelsen presenterar en aktivistisk ram som
är relevant till deras erfarenhet och narrativ, genom att inrama dem själva som den ”Invisible
Orientation” samt ”Broken Orientation”. Denna ram har en fördel att verka diagnostiserande,
prognostiskt och motiverande, samt att den anpassar sig till andra narrativ inom Pride-
gemenskapen och gör aspec-identiteter begripliga för en bredare allmänhet.112
Samtidigt kan man också läsa en ytterligare resonans i användandet av ”trasigt”.
Det finns en liknande form av motstånd som utläses i avsnitt 2.1.2, där man tog ensamheten
och gjorde det till en väsentlighet i ens identitet. Samma process går att identifiera i
användandet av utbredda användningen av ”I’m not broken” – genom att ta sig an uttrycket
som aspec:s fått höra om sin identitet, och göra det till ett fundamentalt slagord för deras
rörelse, återtar de makten över att definiera vad som är ”helt” och ”trasigt”.
108
Inlägg 25 (21-08-24, hämtat 23-05-03).
109
110
Butler 1993, s. 3.
111
Flertal av de intervjuer som de Lappe genomförde i sin avhandling använde orden ”Broken”, ”Lost” eller ”in
need of fixing”. de Lappe 2018, s.11.
112
de Lappe 2018, s. 42.
23
[…] You are not broken. There is nothing wrong with you. You don't have to twist and contort
yourself just to fit into a societal template that's incomprehensible to you. Allow yourself to
breathe. You are magnificent, even if you can't believe it right now […].113
Det skapas, som ovanstående berättelseutdrag visar, att trasigheten är en social konstruktion
som aspec:s motsätter sig i deras agens av självidentifikation. Som tidigare nämnt kan man i
referens till Butler se detta som en del av omdefinieringen av sexualitetens normer.
Samtidigt skapas ett visst fält av förståelse av ”helt” versus ”trasigt” som
berättelserna måste parera efter. Med detta menas att för att kunna förstå sig själv som ”inte
trasig” måste samtidigt en förståelse för innebörden av ”trasig” finnas. Det blir därmed en
begreppslig spänning mellan att motverka en stereotypisk inställning mot aspec-identiteter,
men på samma gång skapa en begriplig Pride-narrativ ram som går att sprida till en större
allmänhet. Vid samma tillfälle som aspec:s identifierar sig som ”inte trasig” måste alltså
fortfarande deras ”trasighet” finnas definierad i en livsvärld som något att förhålla sig till.
Eftersom aspec:s förstår sina begrepp om identiteten ofta som paraplytermer, som även de
Lappe och Dawson, Scott och McDonnell har identifierat, går det också att identifiera sin
aspec-identitet på flertal sätt, 114 då det på många sätt går att använda asexuell och aromantisk
som paraplybegrepp. Därmed går det även att konstatera att motståndsberättelsen om vad som
är ”helt” versus ”trasigt” kan ta många olika uttryck. Ofta används exempelvis termer kring
inställning till sexuella och romantiska sammankopplingar som en sådan faktor:
I wish I could tell my younger self that crushing on someone because she liked being around
them and wanted to make them laugh is just as valid as what her friends wanted out of a crush
(to make out with someone, have sex with them, etc). I’m a sex positive ace, but most of the
time, I can leave sex out of a relationship. As I got older, I thought that meant my relationships
weren’t as good or as fulfilling as they should be. I would give anything to tell my younger self
that sex isn’t integral to a romantic relationship, and that she wasn’t weird or broken for being
content with hugs and cuddles. And most importantly, nobody should have the power to make
her feel bad or wrong for not wanting to have sex with them—that’s not love.115
Aktivisten som skriver berättelsen ovan uppvisar tydligt denna balansgång av förståelsen av
”helt” och ”trasigt”. Parallellt med att förstå sig själv som ”inte trasig” längre, finns det i
samma ögonblick en underliggande förståelse på vad ”trasigheten” innebär, i försök att
omdefiniera den. Utöver detta visar det även på att omdefinitionen av ”trasighetens” innebörd
ofta är en micro-process, på så sätt att ofta sker det i aspec:s egna förståelse av sexuell- och
romantisk attraktion och behov, snarare än en utvidgad social kontext. Ensamheten av denna
113
114
Dawson & Scott & McDonnell 2018, s. 374.
115
24
process överensstämmer med de Lappes forskningsbild av det asexuella Pride-narrativet,116
men visar även på ytterliggare ett lager av smärtan som tillkommer av att vara en minoritet
inom en minoritet; vem ska förstå en, och vem ska man förlita sig på, när man i sin erfarenhet
tas emot negativt, som ett ting eller icke-vara? Aktivisten som berättar nedan illustrerar denna
smärta särskilt väl:
I've always felt pressured to label my sexuality, to fit in this neat little bow tied box that
perfectly encapsulated who I was and who I was supposed to be because simply identifying as
"nothing" didn't seem like enough. And if I could go back in time, I'd like to tell my younger
self that it was okay to identify as nothing and that I didn't have to beat myself up over it. I'd tell
myself that I didn't have to fake crushes or feel guilty when I couldn't reciprocate someone's
feelings. That I didn't have to clutch my body and sob at 1:28 am every night, begging and
wishing that I was like everyone else. That I didn't have to constantly be worrying about
whether I was queer enough or whether being straight passing denied me the right to call myself
a part of the community. […] That I didn't have to prepare myself to have my best friend decide
that they didn't want to associate with me anymore because I felt I was weird and different. That
I didn't have to feel abnormal and broken when people claimed that I was lying about not having
a crush because surely everyone has one and if you didn't then it must be something wrong with
you. […] Because darling, you are not broken or abnormal or weird or selfish or terrible or
attention seeking or any of the things that you've spent countless months convincing yourself
that you are […].117
Det är smärtsamt att komma ut, oavsett sexuell-, köns- eller romantisk identitet, när man
avviker från en norm om hur saker ”ska vara” och hur man är ”hel”.
Den återkommande tematiken av smärta blir en central del av att förstå sig själv
som aspec – det kommer finnas smärta i att vara ute, komma ut, och relationer som går sönder
är en del av den kollektiva aspec-berättelsen. När Johansson skriver att den kollektiva
berättelsen viktigaste roll är at ge hopp, mod och en dröm om en möjlig social förändring,118
uteblir smärta som en faktor som också kan bringa hopp. Berättelserna om smärtan och
processandet av smärta från sociala konsekvenser och sanktioner blir även i dess form
transformerade till något som ger hopp. Genom att det finns en viss narrativ och tematiskt
kurva i berättelserna –från ensamhet och trasighet – till att aktivisterna landar i en form av
accepterande och erkännande att denna process är normal, blir även det en premiss i den
kollektiva aspec-berättelsen. Denna premiss i den kollektiva aspec-berättelsen binder den
samman med ett emotivt Pride-narrativ, och gör den relaterbar även för en bredare
HBTQI(A)-rörelse.
116
de Lappe 2018, s. 96.
117
118
25
Jämsides med detta finns dock en stor övertygelse inom vissa aktivistiska kretsar
inom aspec-rörelsen att de sociala konsekvenserna för dem att vara ute är mindre allvarliga,
då man är övertygad samt medveten om att aspec-identiteter är lättare att ”gömma” efter man
är ute än om man exempelvis är homosexuell.119 Detta betyder dock inte att den smärtan som
uppvisas i berättelserna i denna svit är mindre värderad, utan snarare kan vi förstå att det finns
ett återkommande micro-perspektiv, i Viviennes termer av den vardagliga aktivistiska
berättelsens implikationer, på denna kollektiva berättelse och förståelse av smärta, i
jämförelse med hur smärta illustreras i ett större emotivt Pride-narrativ. Medan exempelvis
homosexuella som lever i öppna relationer får uppleva sociala och samhällsinstallerade
konsekvenser, genom exempelvis kriminaliserandet av homosexualitet, kan aspec-identiteter
undvika liknande samhällsinstutionerade inskränkningar. Aspec-smärtan, och de negativa
sociala konsekvenserna, sker i små konstellationer – när vänner och familj är oförstående, i
tvingandet till romantiska och sexuella relationer och handlingar, och i vänskapsrelationer
som inte accepterar dem som de är. Som berättelserna uppvisar är det minst lika smärtsamt,
om ibland kanske inte mer, att inte tas emot av nära och kära. Dock är inte detta alltid fallet;
det är minst lika återkommande i berättelsesviten att just nära och kära blir ens närmsta trygga
punkt:
I would tell her that loves comes in many shapes, forms and ways; and whereas romantic love is
not something she will be able to feel, her friends and family will fulfill her in the same way a
romantic relationship may have. I would also tell her that it's okay to be feel scared about it, but
accepting herself as aromantic will bring her much more joy than suffering.120
Som aktivisten ovan uppvisar, omvärderas betydelsen av ens vänner och familjerelationer,
vilket är återkommande i båda berättelsesviterna. Vänskapens- och de nära familjebandens
betydelse indikerar även vara en läkande punkt för skribenten, vilket för oss vidare till den
andra huvudtematiken i denna berättelse-svit: läkandet av det yngre jaget.
2.2.2 Läkandet av ens yngre jag
En intressant narrativ förändring som sker i berättelserna i denna svit är vem berättarrösten
riktar sig mot. I stället för att aktivisten skriver ut sin ”pride and joy” (som i första sviten) till
en allmänbeskådande, digital värld, läggs ytterligare en narrativ nivå in; talet till ens yngre
jag. Det ger dessa berättelser ytterligare en narrativ nivå, och ger berättarrösten tre lager;
tilltalet till världen, uppgiften och slutligen till sitt yngre inre jag.
119
de Lappe 2018, s. 96.
120
26
Tilltalet till sitt yngre jag ger en annan retorisk funktion i dessa berättelser. I
berättelserna hittills har mycket fokuserats kring vilken kollektiv berättelse som dessa skapar,
men här sker en förändring; nu skapas även en kollektiv historia. Johansson beskriver denna
process, från att gå från den kollektiva berättelsen till en kollektiv historia, är att det snarare
berättar om en grupps kollektiva historia snarare genom individens historia.121
Historien om hur det är att växa upp som förvirrad, ännu inte ute aspec, illustreras i dessa
berättelser och skapar en gemensam historik för dem som hittat till aspec-gemenskapen.
Denna historia har en annan narrativ kurva än den som behandlades i avsnitt 2.1.1, då
berättelserna berättas i en form av tillbakablick. Om vi går tillbaka till Inlägg 28 (publicerat
2021-08-28) så kan vi med detta perspektiv få syn på något nytt. Berättaren/aktivisten står nu
på andra sidan av sin historia, och tittar tillbaka med ett tilltal till sitt yngre jag, som en
allvetande berättare som redan genomgått allt som den yngre inte kommit igenom ännu:
In regard to the 'what would you tell your younger self'-post. (I mean, I would like to sit that kid
down and talk to them for hours about the allonorm in general […]. But this is what popped up
in my head immediately when I read the text in the picture): "You are not broken. There is
nothing wrong with you. You don't have to twist and contort yourself just to fit into a societal
template that's incomprehensible to you. Allow yourself to breathe. You are magnificent, even if
you can't believe it right now".122
Den retoriska funktionen förändras i denna förändring av tilltalssätt. Från att aktivisten
utlämnar en del av sin berättelse till allmän beskådan, talar den även till sig själv. Berättandet
på flertal nivåer, med en från en förändring av ”I” to ”You” kan också avkodas till att man
som läsare även känner ett direkt tilltal. På så sätt liknar den även en narrativ förändring i den
berättelseskapande teknik som Rand lyfter i sin artikel. Denna ram blir ett sätt att skapa ett
”public narrative” som kan kultivera affektiva band mellan individer; från historien om sig
själv, till historien om oss.123 Historien om oss behöver dock inte nödvändigtvis endast vara
allmänt tilltalande i stöttande ord om en enklare, ljusare och tryggare framtid, utan det kan
också behålla formen av ”fallstudie” som vi innan illustrerat med de Lappe:
There are a few things I'd tell my younger self, but 3 that connect to being aspec are:
1. You're not late or weird. It's okay not to have or even want a relationship. Right now or ever.
2. Don't beat yourself up for rejecting that guy (and by extension anyone). Try to not let your
friends get to you when they tell you should've gone out with that person. You know yourself
best.
3. Your attraction works different than the allonormative, amatonormative ideal but it's very real
121
122
123
Rand 2014, s. 34.
27
regardless. Just different than people try to tell you it should be. Don't listen to them. Again, you
know yourself best.124
Aktivistens berättelse här håller sig samtidigt sann till det typiska innehållet för en emotive
aspec-berättelse, samtidigt som den kombineras med den uppmanande narrativa formen som
det initiala inlägget ger upphov till.
Det blir därmed ännu en flertydig retorisk funktion som kan agera validerande
för sig själv, sitt inre yngre jag, den kollektiva gemenskapen som läsare/publiken är samt en
större nätverksamhetsbaserad digital gemenskap. Vivienne utpekar dessa nivåer som olika
nivåer av socialt förändringsarbete, där en digital berättare blir medveten om räckvidden sin
berättelse kan ha, och att det finns ett normativt antagande att personliga berättelser väcker
empatisk aktivism. Orsakssambandet mellan empati och social förändring kan dock även vara
problematisk, eftersom definitionerna av social förändring är så många. Frågan blir då: var
sker den viktigaste sociala förändringen, och hur påverkar våra berättelser det? Är det i den
närmsta, intima sfären, eller är det inom en offentlighet där man ämnar påverka politiska
beslut? Berättandet som en del av everyday activism kan med andra ord ske på såväl en
micro-, meso till makronivå.125 Det finns dock ingen tvekan om att breddandet av tilltal, och
medvetenheten om den publika läsningen, ger berättelserna en annan retorisk innebörd; den är
likaväl till för skribenten som för läsaren, som en empatisk talare om en ljusare och mer enkel
framtid, även för en person som inte kommit ut riktigt ännu.
En annan viktig poäng här är att också, som även flertal berättelser i denna svit
påvisar, att det skapas en passiv validering genom att prata om sitt yngres jag erfarenheter;
”You weren’t too young to know”126 som en aktivist skriver. Meningar som ”You are
normal”127 och ”Don’t believe the norm”128 är en av de vanligaste riktade till sitt yngre jag. I
denna passiva validering sker även en form av läkningsprocess:
You'll be able to put a name to that distinct sense of difference (and learn to love it, I promise)
in a few years. It'll be like water in an oasis, worth the wait. Time will heal this wound, I
promise you.129
Här ser vi att även om berättelsen är kort skapas ändå ett tilltal mot det egna jaget och läsaren;
du kommer läka. Även i denna berättelsesvit tas tematik upp som är återkommande som
124
125
Vivienne 2016, s. 7–8.
126
127
128
129
28
behandlats i tidigare avsnitt om en ny förståelse för sig själv och sina relationer, men nu som
sagt med en tidigare nivå, genom tilltalet till sig själv:
I would tell my younger self that It's alright to be and to feel different about relationships.
Everybody has your time to understand yourself in the world and also, it’s boring to be normal!
Even this misunderstand of yourself could be annoying, in the future, the proud is gonna be
huge because you didn't let go to be truly who you are.130
I ovanstående citat illustrerar ännu en viktig komponent i denna förändring av tilltal: hoppet.
Vi har sedan tidigare konstaterat att en viktig funktion, som Johansson skriver, är att i
skapandet av den kollektiva berättelsen ge röst åt dem tystade och marginaliserade, samtidigt
som det viktigaste är att ge hopp, mod och en dröm om en social förändring.131 I berättelsen
ovan infinner sig hoppet i det faktum att aktivisten inte försummade eller tappade bort sitt
inre, och att det får att komma åt på andra sidan av berättelsen, och finna glädje i det. En
annan skribent bejakar hoppet om social förändring:
I would tell my younger self that there is possibility, there is choice, and that I can write my life
in my own language, make it my own, live it on my own terms. I would tell my younger self
that I don't have to adapt to expectations but that I can create my own narrative. I would tell my
younger self that I have agency, choice, possibility, and that, above all, I am valid and amazing
and deserve to be myself.132
Här ser vi att berättelsen har rört sig bort från smärtan, och lägger hela sin vikt i att skapa ett
narrativ av hopp, mod och dröm om social förändring, samtidigt som den bekräftar sig själv,
bekräftar den även aspec-rörelsen via tilltalet till sitt yngre jag. Genom att även poängtera att
aspec:s själva har makten över sitt eget liv, språk, premisser och narrativ, fungerar det
ytterligare som stärkande för både det inre jaget men även för den tilltalade gemenskapen.
Avslutningsvis visar sammantaget denna tematiska men även narrativa
förändring återigen vikten av den digitala nätverksskapande sidan av den digitala rörelsen –
gruppgemenskapen validerar, bekräftar och accepterar varandra när den fysiska sociala
världen inte kan.
3. AVSLUTNING
3.1 Slutsatser
130
131
132
29
Uppsatsens syfte var att undersöka hur aspec:s i Sverige använder sig av sociala medier och
berättelser för att skapa en gemenskap, både i sin identitet och som aktivister. Vidare var
också syftet att genom en undersökning av digital aspec-aktivism öka förståelsen för
minoritets online-aktivism samt betydelsen av berättelsen som aktivistisk handling. För att
undersöka detta avgränsades min undersökning till tre frågeställningar: Vilken tematik
återkommer i berättelser av aspec-individer, vad för kollektiv berättelse/aktivism uppvisas i
berättelserna, samt hur vittnar aspec:s berättelser om betydelsen av
gemenskap/gruppidentitet? Detta genomfördes genom att genom undersöka fyra
huvudtematiker som återkom i två berättelsesviter som delats via ett stort Instagram-konto av
aspec-aktivistförening som är en gren av en svensk HBTQI(A)-rörelsen.
Analysen av material visade fyra huvudtematiker framträda:
Självidentifikationen – insikten och rörelsen och Betydelsen av gemenskapen och
gruppidentifikation (första sviten) samt Smärtan av socialt utanförskap och Läkandet av ens
yngre jag (andra sviten). Med huvudtematiker avses, som metod-delen angav, de mest
återkommande mönstren i det totala datakorpuset.
Inledningsvis kan vi konstatera att uppmaningen som publicerats för
aktivisterna/skribenterna att skriva efter har haft påverkan i den narrativa formen samt
innehållsmässigt i berättelserna, då man kan utläsa att ett visst mönster av inledande ord eller
tilltal har varit återkommande, vilket också reflektera det initiala inläggets uppmaning.
I avsnitt ett av analysen behandlades självidentifikationen. Denna tematiserades
av berättelserna som en inre, själslig rörelse. Berättelserna i svit ett tog ofta formen av vad de
Lappe kallar ”fallstudie”, med varje berättelse grundat i sig själv och sin egen identitets
laborerande. Processen av självidentifikation som tematiserades behandlade även en process
av motsatser för att kunna identifiera sig som aspec definierade man sig även i motsats till
något annat – det sexuella och romantiska imperativet. Att hitta sin identitet skapar även en
ordning i aspec:s livsvärld över hur de förstår sig själva, och sina relationer. En del av att
förstå sig själv i en motsatthet till det sexuella och romantiska imperativet skapar inte bara ett
motstånd mot en norm, utan även mot ett visst Pride-narrativ.
I avsnitt två av analysen behandlades betydelsen av gemenskap och
gruppidentifikation. För många skribenter/aktivister innebar vetskapen om den digitala
gemenskap som är typisk för aspec-rörelsen en viss frihet som kommer med ett digitalt
trygghetsnät som har samma blick på världen som en själv. Det uttrycks även stor tacksamhet
och en viss form av kärlek till denna online-gemenskap. Samtidigt kan man läsa en
30
tvåsidighet i denna kärlek och tacksamhet; vissa skribenter/aktivister saknar ett fysiskt socialt
rum för sin gemenskap. En ytterligare värdefull poäng är att den digitala gemenskapen
motverkar en känsla av ensamhet hos den individuella aspec:en, men även har finns en
motsatthet; vissa väljer att välkomna den annars negativa aspekten av ensamhet, och göra den
till en central egenskap av sin identitet.
I avsnitt tre av analysen behandlades berättelsesvit två, och i första delen
smärtan av socialt utanförskap. Flertalet berättelser behandlade och bearbetade sociala
konsekvenser av sin identitet, i en process av att komma ut och finna sin identitet.
Återkommande var berättelser om brutna sociala relationer, socialt utanförskap och att bli
betraktad som ett känslolöst objekt av sin omgivning. Dessutom behandlades ”I’m not
broken” som slagord för aspec-rörelse, som en form av Pride-narrativ inramning, men även ett
förhållande mellan termerna ”helt” och ”trasigt” som aspec:s utmanar.
I avsnitt fyra behandlades den sista återkommande tematiken: läkandet av ens
yngre jag. Här identifierades en narrativ förändring i berättelserna som skickades in, då
tilltalet (på uppmaning av det initiala inlägget) fick ytterligare en nivå genom att även öppna
upp för att tilltala sitt inre yngre jag, vilket skapade även en effekt av att tilltala en yngre
läsare. Skribenten/aktivisten fick här i stället ta rollen av en allmän berättare, någon som
redan gått igenom det svåra med att komma ut. Detta gav berättelserna i svit två en flertydig
retorisk funktion där de agerade validerande till det egna jaget, det yngre jaget men även till
en kollektiv gemenskap hos läsaren/publiken. De följde också en annan narrativ form genom
att gå från en micro-, meso- till macronivå i tilltalet till den digitala gemskapen som finns hos
läsarna. I tilltalets förändring introducerades en läkningsprocess som når både det egna jaget,
yngre jaget med även den digitala gemenskapen. Dess retoriska funktion blev även att verka
bekräftande, stärkande, och läkande.
De fyra tematikerna tillsammans sammanväver en kollektiv berättelse av både
stolthet, glädje och hopp, men även smärta och läkande. Inte helt olikt hur de Lappe beskriver
de emotiva Pride-narrativet finns en likande tematik i aspec-tematiken, men samtidigt är
berättelser av aspec:s kantad med ett konstant motstånd mot det sexuella- och romantiska
imperativet, vilket är en grundläggande och i tidigare forskning väletablerad del av aspec-
rörelsen.
Analysen visar även att aspec:s nära koppling mellan att förstå sin egen identitet
genom att finna den i en kollektiv historia, men även att den har spelat väsentlig roll för dem
att hitta till där dem är idag är i deras finnande av den digitala gemenskapen. Därmed att vi
31
konstatera att den digitala gemenskapen är väsentlig för aspec-rörelsen men även för den
enskilda aspec-individen.
3.2. Sammanfattande diskussion och förslag på vidare forskning
Givet det här resultatet förlänger min uppsats vad den tidigare forskning bekräftande, särskilt
med tonvikt i den kartläggning och djupdykande fältstudie som de Lappe utfört i amerikansk
kontext, med avsikten att undersöka hur aspec:s skriver om sig själv, sin identitet, historia,
gruppidentitet och gemenskap i svensk kontext.
Förvånansvärt mycket överensstämmer med tidigare forskningsbild över aspec:s
som social rörelse. Detta kan bero på en del av metodvalet inför denna skrivelse; som Braun
och Clarke poängterar rör sig ofta den tematiska analysen i en anda av att sammanfoga och
dra slutsatser i det mest återkommande, vilket gör att det inte är förvånansvärt att min analys
finner tematiska drag som stämmer överens med en etablerad forskningsbild. Samtidigt dyker
även vissa motsättningar upp; exempelvis en önskan om en social fysisk samlingsplats för
aspec-rörelse, men även anammandet av ensamheten som ett positivt värde för aspec-
identiteten förlänger och utmanar den forskning som innan etablerats kring aspec-narrativet.
En intressant utveckling av detta arbete hade varit att studera språkliga återkommande
symboliker på en närmare front, till exempel metaforanvändning, i berättelserna.
Detta betyder dock inte att det inte finns motsättningar till den forskningsbild
som finns. Denna motsättning, i stora drag, som mina resultat belyser, innebär att dessa
aspekter är relativt outforskade när det kommer till hur många olika sätt det finns för aspec-
individer att förstå sig själva, den digitala rörelse de är eller icke är en del av. Samtidigt som
Dawson, Scott och McDonnells forskning påvisar och poängterar hur asexuella och
aromantiska individer kan inneha multipla sidor i sin identitet, och påpekar att forskningen
måste ha ett intersektionellt perspektiv i behandlingen av aspec-rörelsen. Här vill jag mena att
resultatet från denna undersökning också förlänger detta perspektiv ytterligare. Detta eftersom
jag i stället för att utgå från ett material av fältstudier och intervjuer, har jag i stället infångat
ett material som belyser interaktion, även om den digital, i stället för intervjuarbete med en
enskild individ. Även om intervjumaterial kan visa på en starkare individualitet, menar jag
även att hur en social gruppering interagerar och talar till varandra även det kan visa på en
intersektionell nivå och samling även med den digitala distansen inkalkylerad.
Forskning som innan hanterat aspec-aktivism har lagt mycket fokus kring hur
den som social, kulturell, politiska och sexuell rörelse har påverkats av dess nära
32
sammankoppling till internet. I flertal fall har denna forskning haft ett etnografiskt eller
sociologiskt tillvägagångssätt. Materialet och undersökningarna har i flertal exempel utgått
ifrån enkäter, intervjuer eller fältstudier. Givet resultatet från denna uppsats förlänges denna
forskning ytterligare genom att undersöka ett komplext nät av berättelser och narrativ i
vardagliga aktivistiska kretsar, särskilt i svensk kontext.
Vidare anser jag att ytterligare studier behövs kring hur aspec-aktivism agerar i
ett fysiskt rum. Med en rörelse med en sådan närliggande koppling till ett digitalt rum,
påverkat av anonymitet och digitala cirkulationsmönster, kan översättningen till ett fysiskt
rum även vara av intresse att undersöka. Framför allt hade detta varit av intresse då ett central
karaktäristiskt drag hos aspec-rörelsen är dess digitala ton, vilket också medför en tonalitet av
anonymitet bakom berättelserna. Att se hur detta översätts i ett socialt rum, den välvilja av att
dela med sig av sin egen berättelse som en ”fallstudie” och värde som många i gemenskapen
finner i denna välvilja att dela, som finns, där aktivister/skribenter delar med sig på en digital
plattform, för att sedan se hur det spiller över i ett fysiskt rum med helt andra retoriska
premisser, hade varit en intressant studie. Jag hoppas se liknande studier med fler
marginaliserade grenar av HBTQI(A)-gemenskapen i en närliggande framtid.
33
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Antonsen, Amy N., Bozena Zdaniuk, Morag Yule, and Lori A. Brotto ”Ace and Aro:
Understanding Differences in Romantic Attractions Among Persons Identifying as Asexual.”
Archives of sexual behavior 49, 2020:5, s. 1615–1630.
Asexuals.net, ”Aphobia: Understanding the Discrimination, and Prejudice against Aspec

Individuals”, https://www.asexuals.net/aphobia/ (hämtat 23-05-19).
AVEN, ”General FAQ”, https://www.asexuality.org/?q=general.html (hämtad 23-05-08).
Bergman, Malin, ”Insändare. Vi som är asexuella måste också få synas i samhället”, Dagens
Nyheter 30/10 2018, https://www.dn.se/asikt/vi-som-ar-asexuella-maste-ocksa-fa-synas-i-
samhallet/ (2023-03-22).
Braun, Virginia, & Clarke, Victoria (2006) ”Using thematic analysis in psychology”,
Qualitative Research in Psychology 3, 2006:2, s. 77–101.
Butler, Judith, Bodies that matter: on the discursive limits of ‘sex’. New York: Routledge
1993.
Carvalho, Ana Catarina & Rodrigues, L. David, ”Sexuality, Sexual Behavior, and
Relationships of Asexual Individuals: Differences Between Aromantic and Romantic
Orientation”, Archives of sexual behavior 51, 2022:4, s. 2159–2168.
Cerankowski, KJ, ”Making nothing out of something – Asexuality and the Rhetorics of
Silence and Absence” i The Routledge Handbook of Queer Rhetoric, Jacqueline Rhodes &
Jonathan Alexander (red). New York : Routledge 2022.
Cerankowski, KJ, ”Spectacular Asexuals – Media Visibility and Cultural Fetish” i

Asexualities – Feminist and Queer Perspectives, Karli June Cerankowski, Karli June &
Megan Milks (red), New York: Routledge 2014, s. 155–156.
Dawson, Matt & Scott, Susie & McDonnell, Liz, ”’Asexual” Isn’t Who I Am’: The Politics of
Asexuality”, Sociological research online 23, 2018:2, s. 374–391.
34
de Lappe, Joseph, ”Asexual Activism”, The Wiley Blackwell Encyclopedia of Gender and
Sexuality Studies, Nancy A. Naples (red), John Wiley & Sons, Ltd 2016.
de Lappe, Joseph,“Asexy and we know it”: The Emergence of Asexual Activism as a Sexual
and Gender Social Movement. PhD thesis, The Open University: 2018.
De Ridder, Sander & Van Bauwel, Sofie, ”The Discursive Construction of Gay Teenagers in
Times of Mediatization: Youth's Reflections on Intimate Storytelling, Queer Shame and
Realness in Popular Social Media Places”, Journal of Youth Studies 18, 2015:6, s. 777–793.
Gupta, Kristina & Cerankowski, Karli June, ”Asexualities and media” i The Routledge
Companion to Media, Sex and Sexuality, Första utgåvan, Routledge: 8/8 2017, s. 19–26.
Johansson, Anna, Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus, Lund:
Studentlitteratur 2005.
National Helpline for LBGT+ Victims and Survivors of Abuse and Violence, ”Acephobia and
anti-asexual hate crime”, (21-06-10), https://galop.org.uk/resource/acephobia-and-anti-
asexual-hate-crime/ (hämtat 23-05-19).
Rand, J Erin, ”’What One Voice Can Do’: Civic Pedagogy and Choric Collectivity at Camp
Courage” Text and Performance Quarterly 34, 1:2014, s. 28–51.
RFSL, ”Begreppsordlista” 17/3 2021, https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/begreppsordlista/

(hämtad 2023-03-22).
Rhodes, Jacqueline & Alexander, Jonathan, ”Introduction”, i The Routledge Handbook of

Queer Rhetoric, Jacqueline Rhodes & Jonathan Alexander (red). New York : Routledge 2022,
s. 1–4.
Townsend, Leanne & Wallace, Clarie, ”Social media research: A guide to ethics.” University
of Aberdeen 16, 2016:1, s. 1–16.
Van Houdenhove, Ellen & Gijs, Luk & T’Sjoen, Guy & Enzlin, Paul, ”Asexuality: A
Multidimensional Approach”, The Journal of Sex Research 52, 2015:6, s. 669–678.
Vivienne, Sonja, Digital Identity and Everyday Activism Sharing Private Stories with
Networked Publics, Första utgåvan, London: Palgrave Macmillan UK 2016.
35

Asexuell Social Medier Sverige

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Asexuell Social Medier Sverige

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

I’m not broken!

Om asexuell och aromantisk aktivism

1.2 Syfte och frågeställningar 2

1.3 Tidigare forskning 3

1.5 Metod och disposition 10

2.2 ”What would you tell your younger self?” 21

3.2. Sammanfattande diskussion och förslag på vidare forskning 32

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 34

1.2 Syfte och frågeställningar

● Vilken tematik återkommer i berättelser av aspec-individer?

1.3 Tidigare forskning

1.3.1 Socialt- och kulturellt orienterad forskning

1.3.2 Aspec-aktivism som social rörelse

1.3.3 Aspec-aktivism och berättelsen

1.4.1 Berättelsen och livsberättelser

1.4.2 Everyday activism

Livsberättelser som illustreras med Johanssons begreppsapparat behöver inte nödvändigtvis

1.5 Metod och disposition

Instagramkontot som drivs av en aspec-aktivistgren i svensk HBTQI-rörelsen startades 2021,

2.1.1 Självidentifikationen – insikten och rörelsen

En del av aspec:s kollektiva berättelse är en berättelse av frigörande av sitt inre. Berättelsen

2.1.2 Betydelsen av gemenskapen och gruppidentifikation

2.2 ”What would you tell your younger self?”

2.2.1 Smärtan av socialt utanförskap

2.2.2 Läkandet av ens yngre jag

3.2. Sammanfattande diskussion och förslag på vidare forskning

Asexuals.net, ”Aphobia: Understanding the Discrimination, and Prejudice against Aspec

AVEN, ”General FAQ”, https://www.asexuality.org/?q=general.html (hämtad 23-05-08).

Cerankowski, KJ, ”Spectacular Asexuals – Media Visibility and Cultural Fetish” i

RFSL, ”Begreppsordlista” 17/3 2021, https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/begreppsordlista/

Rhodes, Jacqueline & Alexander, Jonathan, ”Introduction”, i The Routledge Handbook of

You might also like