Rogslsadrren och en grupp romanska smiden i de gamla Gtalandskapen.

av AXEL L. ROMDAHL.

uvudingngen till Rogslsa kyrka invid Ombergs norra nde tillslutes av en rikt jrnbeslagen drr, fig. 1, vilken utan tvekan mste betecknas ssom den prktigaste i sitt slag inom landet. Ortsbefolkningen aktar den ven med all rtt som en klenod, och det gr en sgen, att drren en gng i en gr forntid tillhrt drottning mmas borg. Den upptill halvrunt avslutade drren omges av en prktig fltverksbrd och innehller fr vrigt en rik, fritt frdelad dekoration med figurala och vegetativa motiv. I det halvrunda fltet ses en hjort eftersatt av en lurblsande jgare, en falk och ett par hundar, medan i det rektangulra fltet nedanfr synes ett par trd av olika stilisering, en kvinnofigur med en gren eller kvist i handen, en orm, en djvulsfigur misshandlande en kvinna och till sist rkengeln Mikael med en drake under sina ftter. Fr vrigt prydes drren av en str drrring, hllen av en hand och omgiven av koncentriska ornament och smringar hngande frn bucklor samt av en rad likadana ringar och bucklor utefter versta gngjrnsbeslaget. Det rektangulra huvudfltets bilder ro ltta att tyda. Det vre symmetriskt stiliserade trdet torde f betecknas som

232

Axel L. Romdahl.

U*z

Fig. 1. Rogslsadrren.

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

233

livstrdet i analogi med vad fallet brukar vara vid dess frekomst t. ex. de vstgtska gravstenarne frn romansk lid. Det undre oregelbundna trdet r kunskapens trd. Kvinnan hller en fruktgren av detsamma i sin hand och karaktriseras drigenom som Eva. Ormen slingrar sig vid trdets rot och djvulen plgar den brottsliga. Framstllningen ger i bizarra former en bild av syndafallet. Mikaels kamp mot draken skdliggr ter det godas seger ver ondskan. Vid ingngen till kyrkan skulle man allts erinras dels om synden och frdmelsen, dels om den alltjmt fortsatta fejden mot det onda, en fejd i vilken kyrkan var den trygga borgen o.ch kyrkdrren sjlv den skld, mot vilken ondskans pilar terstudsade. Drrens komposition r ett msterstycke af vlberknad utfyllning av ytorna och vacker anpassning. Tekniskt str arbetet ej mindre hgt. Det knnetecknas av viss strvan efter plastisk effekt, vilken framtrder i den fullt fristende handen ined drr-ringen och i den rundsmidda ormen samt framfrallt i anvndningen av nithuvudena i dekorationens tjnst. Nithuvudena ro ondigt ttt anbrakta och ondigt stora och placerade s att de p sitt stt gra en reliefartad verkan, vid kunskapstrdets grenfsten och blad, vid figurernas hfter, brst, gon o. s. v. I vrigt ro svl ornament som bilder omsorgsfullt utfrda och figurernas teckning kompletteras genom sirlig punsning. Ornamentiken daterar verket till omkring 1100talets mitt och visar sig sammanhnga med de inflytelser frn norra Italien, som p senare tider pvisats i vr konst under denna epok, srskilt genom Johnny Roosval och Evert Wrangel. Varifrn har man erhllit idn till detta egendomliga arbete? Man knner, s vitt mig r bekant, inga romanska smiden av detta slag i utlandet, och de med Rogslsadrren beslktade smidena i Sverige visa sig lokalt som kronologiskt ganska snvt begrnsade. En vgledning fr vrt skande ger oss verkets tekniska stilhllning. Denna r ej en i smide vanlig ytmssighet, utan en afgjort plastisk, svr att ern i det ifrgavarande materialet och arbetssttet, men desto mera

234

Axel L. Romdahl.

lmplig i bronsgjutarens konst. Rogslsadrrens stil sker hrma bronsreliefer, och denna hmtning r p flera punkter synnerligen trogen. De bronsreliefer, det hr r frga om, ro de under 1100talet tmligen ofta frekommande drrarna, av vilka S. Zenos i Verona hra till de mest bekanta. Det var frn brjan just S. Zenodrren, som ovillkorligt erinrade mig om Rogslsa-

Fig. 2, a. Detaljer frn S. Zenodrren.

Fig. 2, b. Syndafallet. S. Mikael och draken.

drren. En jmfrelse mellan vissa vsentliga detaljer p bda dessa drrar ger vid handen en likhet, som knappast r tillfllig. Jag vill nmna kunskapstrdet i Verona och Rogslsa, fig. 2, b; S. Mikaels alldeles kongruent gestaltade drake, fig. 2, b, de genom punsning fullbordade detaljerna figurerna o. s. v. Ornamentiken p den stgtska drren hr fr vrigt till samma kategori som den p den lombardiska. Helt visst r olikheten mellan de bda arbetena mycket stor, framfrallt i frga om komposition. Men denna olikhet r ndvndig och sjlvklar. I ena fallet en stor dubbeldrr beslagen med en mngd brons-

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

236

plattor och bronslister, i andra fallet en liten drr versllad av smala jrnband och sm jrnbitar direkt nitade p tret. Bronsdrrens komposition lt sig ej verfras, men i viss mn dess dekorativa effekt, bild- och ornamentrikedomen, den plastiska fylligheten. Kombinationen Rogslsa-Verona synes till en brjan kanske orimlig, ehuru den ej i och fr sig behver vara mera besynnerlig n den fullt plausibla Lund-Pavia. Men denna kombination r ej heller afsedd att beteckna det verkliga historiska sammanhanget. Rogslsa har hmtat frebilden frn nrmare hll. Vi knna bronsdrrar liknande de i Verona ej blott i Tyskland utan genom sgnen i varje fall ocks i vrt land, de s. k. Sigtunaportarna i Novgorod, se Jac. Ahrenberg: Ngra meddelanden om "Sigtuna-portarna' i Nowgorod. Fornvnnen 1907. Dessa drrar ro just av samma typ som de i Verona och torde vara av sachsisk tillverkning. Utgr man frn sannolikheten, att sgnen innehller ngon sanning och att allts Sigtuna gt ett par praktfulla bronsportar, lter det sig ven tnka, att dessa ej varit de enda i sitt slag inom landet, utan att tminstone en eller annan domkyrka gt en liknande kostbarhet. Varfr ej d Linkpings domkyrka, om vars skick och den under 1100-talet vi icke ga den minsta knnedom? stergtlands kulturella och politiska roll var ju under detta rhundrade betydande, och vi ha rtt att frutstta, att dess katedral ej varit vanlottad. I Linkping tnker jag mig allts att Rogslsadrrens mstare ftt impulsen till sitt verk, en hypotes, av vilken riktigheten av mina iakttagelser om dettas stilistiska sammanhang med bronsreliefer p intet vis r beroende. Rogslsadrren har som drr intet motstycke, men vl ansluta sig till densamma ngra jrnbeslagna kistor i Statens Hist. Mus.: frn Voxtorp, fig. 3, frn Rydaholm fig. 4 och frn Ryssby fig. 5. Dessa visa ej blott samma stil och teknik jag skall strax redogra fr de avvikelser, som kunna iakttagas rrande Ryssbykistan utan ven samma figurliga och ornamentala motiv som Rogslsadrren, ehuru horisontalt uppradade efter varandra. Rydaholmskistan, den
Fornvnnen 1914. 16

236

Axel L. Romdahl.

sttligaste och bst bevarade, har lngst till hger livstrdet, s kunskapstrdet, bda hr utan sammanhang med ngon syndafallsscen, snarast rent dekorativt anvnda, vidare en jakt-

Fig. 3. Voxtorpkistan.

Statens Hist. Museum n:r 4094.

scen med ett troll, ett sllsamt hjortdjur, en hornblsande man i toppig mssa, en hst och en falk samt ett par hundar, till sist en bladslinga. Voxtorpkistan har lngst till hger livs-

Fig. 4. Rydaholmskistan.

Statens Hist. Museum n:r 8963.

trdet, s bladslingan, drp en stende man, kunskapstrdet, en hjort och en jgare med falk och tv hundar. Hr finnes ven ett par ormar eller drakyngel. Ryssbykistan, fig. 5, synas lngst till hger livs- och kunskapstrden, drefter en hst

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

237

med en ulv(?) under buken, en hjort med kors ver pannan, en falk och en hund, ett par mn, den ene mjligen knbjande och ytterst till vnster tv symmetriskt stllda rankor. Ryssbykistan freter i detaljbehandlingen ngra avvikelser ifrn de vriga arbetena i denna grupp. Om man jmfr dess livstrd med motsvarande ornament de andra hllen, Rogslsa, Voxtorp och Rydaholm, befinnes det, att, medan i dessa tre fall bladparen sammanhllas genom tvnne horisontala band, dessa Ryssbykistan utelmnats en frenkling som ej r till gagn fr motivets verkan. G vi sedan till kunskapstrdet, s iakttaga vi, att verallt bladen ro av spetsig form, utom Ryssbykistan, dr de ro runda, tydligen fr att be-

Fig. 5. Ryssbykistan.

Statens Hist. Museum n:r 9151.

kvmare utfras och passa samman med nitarne. Effekten r ven hrvidlag mindre gynnsam, tamare'och mindre livfull. Ryssbykistans djur ha i vrigt ett slappare, mera prosaiskt tycke n de andra smidenas djurfigurer. Kompositionen har ven en lsare och tunnare hllning med strre tomma mellanrum. Av allt att dma ro Rogslsadrren, Rydaholmskistan och Voxtorpkistan samtidiga och av samma mstare. Ryssbykistan ter ger snarast intryck av kopia eller imitation, skerligen frn en ngot senare tid. Man jmfre ornamenten lngst till vnster Ryssbykistan med ornament Fornsa- och Bjlbodrrarna. I samband med denna senare datering m uppmrksamheten fstas vid det frhllandet, att endast Ryssbykistan har en genom kors knnetecknad Hubertushjort. De nu upprknade arbetena bilda allts Rogslsamsta-

238

Axel L. Romdahl.

rens grupp. En annan tydlig grupp kan hnfras till den genom signaturer knde Asmund. Detta namn lses Vfversunda kyrkdrr i stergtland, Strja kyrkdrr Visings, ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ Svensk Arkitektur, H. 1, Pl. 12, och Verss kyrkdrr i Vstergtland. Av dessa underska vi frst Visingsdrren och konstatera dess motivsammanhang med Rogslsagruppen. Frn Rogslsadrren knna vi igen fltverksbrden kring det halvrunda fltet, vilken Visingsdrren, (vars hela anordning beror p en senare tids godtyckliga uppspikande av beslagen, frmodligen p en ny drr, som ersatt den ursprungliga), placerats lgt ner och alldeles lsryckt. venledes uppdyker Visingsdrren kunskapstrdet, i tv exemplar. Rundlame, som ro trdda i varandra, f vl venledes anses ssom tminstone en variant av de kring en stng eller rtstngel vxande ringarna nederstRogslsadrren. I vrigt upptages Strjadrren av nya motiv knnetecknande just fr Asmunds drrar: krucifix, sol, mne, nya fltmnster byggda p ttan som grundform, Fig. 6. Vversundadrren. det kluvna vgbandet, de snedstllda kvadratiska ls- och lsringsbeslagen med frn hrnen utgende ornament o. s. v. Kompositionen lter sig dock ej studeras den svrt frvanskade Visingsdrren, men desto bttre den vl bevarade, i sin art ypperliga Vversundadrren, fig. 6.

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

239

Denna r uppdelad p ett helt annat stt n Rogslsadrren. denna stadkoms den enkla uppdelningen genom de kraftiga, tvrs ver hela ytan gende gngjrnsbeslagen. Hr ha gngjrnen ingen betydelse fr kompositionen, utan ligga alldeles utom drrytan, skilda drifrn genom en av dubbla lister bildad brd. Innanfr denna uppdelas fltet i horisontala blten med omvxlande utsmyckning ungefr i analogi med textila alster, vepor och lakan. verst till vnster syndafallet med kunskapstrdet. Kristus p korset, omgiven av tv figurer (Johannes och Maria ?, Longinus och Stephaton ?). nnu ett trd (livstrdet?) och till hger en trisqvetra (treenighetssymbol). I andra raden tre dubbelblad, det mellersta med skaflet uppt, och inom de bda bladparen p sidorna tv fglar. Drnedanfr ett ornament av fyra hela ringar och tv halva samt tv fiskar. Osannolikt r ju ej att, som Otto Janse antagit mjligt i sin text till Medeltidsminnen frn stergtland, fig. 9, denna framstllning p ngot stt hnsyftar p de bibliska fem brden och tvnne fiskarne. I s fall r dock detta ett tillflligt phitt. Rundlarne ingingo i Asmunds formfrrd och likas, som vi skola se, fiskarne. De frra ha hr hndelsevis blivit fyra hela och tv itubrutna och givit anledning till infallet. Under rundlarne lper det frut av mig omnmnda dubbla vgbandet, ett jrnband som p regelbundna stllen klyvts och utbuktats, varigenom det kommit att bilda ett lika enkelt som sinnrikt ornament. Nsta flt innehller lsbeslagen och jmte dem ett svansfrsedt troll och en harpyia. Underst komma tv symmetriskt utvecklade fltornament, det vre behandlat som en drake, det nedre som ett trd. Kompositionens flesta element terfinnas den av Asmund signerade drren i Verss i Vstergtland fig. 7. Nederst p denna se vi ett trd liknande det samma plats Vversundadrren men med en blomma, ett hakkors och tv fiskar inuti slingorna. Drver npptrda de i varandra trdda ringarna, medan nsta flt upptar ring- och nyckelbeslagen, tvnne fglar och

240

Axel L. Romdahl. 3 o :"((.(ir(.Qt,Ci.<. ^&^.:^<<<:<Jf&'-xr<x(x&r<:r.:^-o\c

Fig. 7. Verssdrren. Ur Vsterg. Fornm. Tidskr. H. 4, 5. Vsterg. Runinskr. 111 80.

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

241

en trisqvetra. Detta parti omfattas upptill och nedtill av det frut karaktriserade vgbandet. Upptill vidtaga figurala och arkitektoniska motiv. Tre lodrta pelare uppbra rundbgar frenade med rundlar i sammanknytningspunkterna. P var sin sida om den mellersta pelaren se vi tv obekldda mnniskogestalter, den till hger liksom rckande t den till vnster, som synes taga emot. Till hger om dem ses en bekldd gestalt med frmanande lyftad arm och till vnster om dem en naken figur med djurhuvud och svans, frn vars hals en orm synes kasta sig mot de bda mittersta figurerna. G. Stephens har i lllustreret Tidende, Kjbenhavn 1880, sid. 413, framstllt en fantasifull tolkning av dessa gestalter, vilka han sammanstller med den ovanfr dem skdliggjorda kampen mellan en man och en drake och med de nedanfr frekommande fglarne, s att han fr fram en skildring av Sigurd Fafnesbanes saga. Hans Hildebrand ter har i Svenska Fornminnesfreningens Tidskrift, del 5, sid. 203, njt sig med en mera beskrivande analys: "Att tyda allt som frekommer denna drr vill jag icke taga mig; somt har vl tillkommit utan att smeden drmed haft ngon medveten avsikt." Fr min del anser jag tolkningen vara ganska nra till hands. De bda nakna figurerna ro att uttyda som de nakna mnniskorna framfr andra i medeltidens konst, Adam och Eva, placerade mitt emot varandra p bda sidor om en pelare, vilken fr fungera som livstrdet. Den i sida klder hljda figuren till vnster r Gud, den fantastiska figuren till hger djvulen med ormen. Ovanfr kampen mellan ormens sd och kvinnans sd skildras mhnda mera speciellt S. Mikaels strid, jfr Roglsadrren. I jmfrelse med Rogslsadrrens syndafallsbilder synas dessa vara mera teologiskt och dogmatiskt tnkta, mindre fulla av bizarr halvhednisk fantasi. Asmunds drrar gra ven i det hela ett mera nyktert och torrt intryck. Granska vi ur teknisk synpunkt Asmunds drrar, rjer sig en mrklig olikhet i frhllande till Rogslsamstarens smiden. Medan dessa, som vi sett, hava en plastisk hllning, ro Asmunds beslag rena ytornament, applikationer och silhuetter.

242

Axel L. Romdahl.

Asmund har reducerat nitarnes antal och storlek till det rent ndvndiga. Deras huvuden ro hos honom obetydliga i jmfrelse med Rogslsamstarens fylliga knoppar, placeringen aldrig plastiskt effektfull. Medan varje ring i ringornamentet p Rogslsadrren har tta nitar, ha ringarna Vversundadrren fyra, Verssdrren fyra till sex. Slutligen m nmnas, att Asmundsdrrarnes figurer endast obetydligt behandlats med punsning utan verka vsentligen genom ytterkonturerna. Liksom Rogslsasmidena ha lmnat en del motiv i arv t Asmund, s hava dennes motiv delvis I vertagits av andra smeder. Drren i Gtlunda i Vstergtland, fig. 8, visar det fr Asmunds drrar karaktristiska vgbandet, vens de i varandra trdda ringarna. Men i det hela r Gtlundadrren av en ny typ, dr de geometriska och ornamentala motiven trngt undan de figurala
Fig. 8. Gtlundadrren. och symboliska. BeteckVsterg. Fornm. Fren. Tidskr. Runinskr. II, 55. n a n c j e fr denna grupp ro

trd och kors under arkader (Gtlunda, Hgby (fig. 9), Hrberga, Sknberga, de tre senare i stergtland), ringornament med ringarna frbundna av genomgende raka band, helt eller gruppvis (Gtlunda, Bjlbo, Fornsa (fig. 10), Risinge, de tre sista i stergtland), grna utstofferade med sm bladflikar, symmetriskt

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

243

placerade S-formiga rankor (Bjlbo, Fornsa), en kombination av med rundlar sammanbundna snedstllda rutor och drinom framvxande bladmnster (Gtlunda, Edsa, Vstergtland,

Fig. 9. Hgbydrren. Statens Hist. Mus. n:r 4779.

Fig. 10. Fornsadrren.

Sknberga, Hgby, Bjlbo), ett rutmnster med eller utan sm bladflikar (Edsa, Fornsa, Hgby, Ask (stergtland) Risinge). Dessa drrar ro i all sin formrikedom fantasilsa och trkiga. Arbetet visar vl olika teknisk godhet, men vi

244

Axel L. Romdahl.

sporras ej hr att leta efter individuella mstare inom skolan eller gruppen. Snarast har man knslan av degeneration, av en smak, som verlevat sig sjlv och som ej har kraft att pnyttfda sig vare sig inifrn eller med hjlp av de pverkningar utifrn, vilka allt tydligare gra sig knnbara. Gentemot denna grupp gr exempelvis drren frn stra Skrukeby, Otto Janse, Medeltidsminnen frn stergtland, Stockholm 1907, fig. 11, intryck av ungt och nytt liv, byggd som den r p unggotikens konstruktiva principer, med all dekoration utgrenad frn gngjrnen och med en ny smidighet i formgivningen. ven i denna drr frekomma emellertid minnen frn den fregende utvecklingen. Nederst i mitten avslutas ett vxtornament p samma stt som ringornamentet Rogslsadrren, frisen dennes runda verstycke mter oss till vnster mitt emellan gngjrnen, och en topphuvad jgare springer strax ovan lset. Den stgtska smideskonsten har i det lngsta hllit fast vid sina traditioner, men hr ro de i alla hndelser frbleknade, och den lille jgaren ter sig som en skugga frn ett halvhedniskt fantastiskt frgnget, som vi bst lra knna i Rogslsamstarens praktstycken. Den fregende framstllningen har ltit oss flja ett utvecklingsfrlopp med tre skeden, vilka sinsemellan hnga samman och sinsemellan avvika p ett betecknande stt. Rogslsamstarens arbeten ro omgestaltningar av plastiska frebilder och rja i hela formbehandlingen detta ursprung. Asmund har av Rogslsamstaren vertagit vissa motiv, tillrckliga att skerstlla sammanhanget med denne, men lter den plastiska prgeln frsvinna under anslutning till textil komposition och materialets egna betingelser. Den tredje gruppens smiden rja delvis sitt sammanhang med denna ldre inhemska konst, men ge samtidigt rum fr nya senromanska former, vilka tanklst och schematiskt hopas under ffnga frsk att verbjuda de tidigare arbetena i prakt. Med gotiken brjar en helt ny tid fr smidet som fr andra konster.

Rogslsadrren och en grupp romanska smiden.

245

Kronologiskt skulle frloppet bli fljande: Rogslsamstaren omkring 1100-talets mitt, Asmund 1100-talets senare hlft, den tredje gruppen Gtlunda m. fl. omkring 1200-talets brjan, stra Skrukeby 1200-talets mitt. Den relativa kronologien belyses ypperligt genom en typologisk sammanstllning av ls- och drr-ringbeslagen. Rogslsadrren har ett litet rektangulrt lsbeslag, inpassat i brden och utan betydelse fr det helas komposition, men ett vidlyftigt, rikt anordnat ringbeslag. Asmunds drrar ha ett snedstllt kvadratiskt ringbeslag och ett likadant lsbeslag, ttt invid p samma hjd. Den tredje gruppens drrar ha dessa bda beslag hopbragta inom en likaledes snedstlld kvadratisk ram (Gtlunda, Fornsa, Risinge, Bjlbo senare frndrat, ej Hgby, ej Edsa). Den geografiska frekomsten av de olika verken mste slutligen uppmrksammas. Till en brjan r det gnat att frvna, att Rogslsamstarens vriga arbeten ptrffats s lngt frn det verk, som r hans frnmsta. Men frbindelseleden mellan Rogslsa och de smlndska kyrkorna Voxtorp, Rydaholm och Ryssby r ltt funnen. Dessa kyrkor ro nmligen belgna invid den frdvg, som i gamla tider torde ha fljt Lagans dalgng frn Vettern nedt Smland och de sknska landskapen. Att mstaren sjlv bott i vstra stergtland och ej nere i Smland, torde f anses stllt utom tvivel, hlst hans efterfljare Asmund har de tre knda proven av sin konst utplanterade runt Vtterns nedre nda, i Vversunda vid Omberg, annex till Rogslsa, Visings och i Verss invid Hjo. Den tredje gruppens smiden finnas p orter lngre bort ifrn Vttern, fretrdesvis p den stgtska sidan. Dessa drrar antrffas nda borta vid Sknberga nra Sderkping och i Risinge i landskapets norra skogsbygd. Detta frhllande passar vl tillsammans med det frlopp, vi i stergtland f tnka oss fr den kristna odlingens utbredande frn vster mot ster, frn sltten till skogsbygderna.