Björnen i Agget

En vapengrav i Eds socken, Uppland och vendeltidens vapen

med djurfiguriner
Av J a n Peder Lamm & Martin Rundkvist

Lamm, J.P. & Rmulkvist, M. 2005. Björnen i Ägget. En vapengrav i Eds socken.
Uppland, och vendeltidens vapen med djurfiguriner. (The Bear in the Egg. A
weapon grave in Etl parish, Uppland, and the weaponry with animal figurines i»f
the Ventid Pcrij>d). Fornvännen 100. Stockluilin.

Sianing from a previously unpublished 6th century AD weapon grave (SHM

27289) from Ed parish, Uppland, this paper has two main aims. One is to
publish and date lhe grave and sketch its social context. The other is to collccl
and present a small group of Scandinavian Vendel Period weaponry with animal
figurines ((ith through Sth centuries) to which the grave's sword mounts belong.

Jan Peder Lamm, Statens historiska museum. BoxS42H

• , SF.-i 14 H4 Sim kholm.
janpeder.lanmi@histjiriska.se
Marlin Rundkvisl, Lakegatan 12, SE-ij-j 41 Saltsjöbaden,
aradj)r@algjinetse

En björn brummade vid spikhålet Kaiim karjui naulan tiessä

En hund låg på holken Kaira putkessa makasi
En katt jamade i spikens väg Kasi naukui naulan tiessä

Kalevaki j o : 106

Det egendomliga namnet på den här uppsat-
sen förenar forntid med nutid. Den har till-
kommit mol bakgrund av ett ovanligt fynd som
gjordes 1960 vid arkeologisk undersökning av
en vendeltida vapengrav på gravlältet Raä 40,
Prästgården 1:1, Eds socken i Uppland (Upp-
lanils Väsby kommun). Gravfältet låg inom ett
markparti som fick ge plats för det med kedje-
hns bebyggda bostadsområdet Ägget - en lyck-
ad produkt av 1950-talets arkitektoniska plan-
ideal (Fig. 1; Bratt 1988, s. 117). Kvarteret, vars
äggform tecknas av Båtmansvägen, ligger 900
meter VSV om penddtågsstationen i Upplands
Väsby. Undertecknad Lamm har tidigare (1979;
1980) presenterat fyndet i populär form. Syftet
med denna uppsats är att framlägga fyndet i sin
helhet, placera det i tid och social miljö, samt
att samla den lilla familjen av vendeltida vapen
med djurfiguriner.
Vapengraven från Ägget innehöll en djurli-
gurin av kopparlegering med ögon av granater
(fig. 2b). Den ser ut som en björn och har varit
del av ett större föremål. Graven är ett typiskt
exempel på hur ofullständigt föremålen j»fta är
bevarade i den yngre järnålderns brandgravar
i östra Svealand. Att mot den bakgrunden göra
en generell bedömning av variationer över ti-
den av den relativa förekomsten av olika grav-

Fornvännen 100 (2005)

102 Jan Peder Lamm äf Martin Rundkvist

^**

*i>

• #3r re» • ^>/ 1

Fig. 1. Bostadsområdet Ägget är en av Upplands Väsby kommuns märkligaste arkitektoniska skapelser och
ett utomordentligt exempel på 1950-talets planideal. Gravfältet Raä 40 läg pä platsen för de hitre husen i bil-
dens vänstra begränsning. Foto från SV, Ingvar Lundkvist, Stockholms Läns Museum. — The cemetery R.iä
41» gave roj»ni to housing estate "The Egg", a fine specimen of 19505 planning.

gåvor är utan ingående fragmentstudier en
hopplös uppgift. Mycket påtagligt påminner
sig detta problem vad beträffar vapengravarna.
Hur vanliga har dessa varit och hur pass varie-
rade var vapentyperna?
Den mest ingående analys som gjorts av ett
gravfält från denna tid och trakt rör Lunda-
gravfältet (Raä 27) på Lovö i Uppland med 155
undersökta anläggningar. Bo Petré (1984, s.
192) fann vid en första genomgång av fyndma-
terialet endast tre gravar med fragment som
antydde förekomst av vapen, men efter nog-
grannare studium av de mycket fragmenterade
fynden fann han ytterligare tio. Detta syntes en-
ligt honom innebära att det är sannolikt att
Lundapopulationen under folkvandringstiden
och vendeltiden anlagt en vapengrav per ge-
neration. Påfallande är vad vendeltidens svärd
beträffar att endast hjälten eller delar av des.sa
förekommer i gravarna. Petré (1984, s. 204)
menade att detta har med gravriten att giira,
sjim inneburit avsiktlig fragmentering och
krossning efter kremeringen av så gott som alla
föremål. I processen förefaller också ha ingått
utrensning av en del material, särskilt vapen-
klingoma.
Björn Ambrosiani (ig85) föreslog, i en stu-
die över stormannagravar och godsbildning i
mälarområdet under sen järnålder, att vapen-
graven från Ägget kan representera den första
generationen av godsägare som behärskat Run-
byområdet (d.v.s. Ed socken) från vendeltidens
början till och med tidig medeltid. Runby-
komplexet bestod av en bergig skogklädd halvö
utlöpande från Eds blivande kyrkplats och be-
lägen mellan två betydande farleder till Sig-
tuna och Uppsala. Ett antal gravfält vittnar om
att odlingsbar mark och bebyggelse fanns i halv-
öns sydöstra del. Texten på den senvikingatida
runstenen U1 1 2 berättar om Ragnvald vars
mor tlog i Ed. Han var »lids forungi« i Grek-
land, d.v.s. sannolikt befälhavare för väringa-
gardet i Konstantinopel. En bebyggdsehisto-
riskt viktig komponent måste Runsa (Runhusa)

Fornvännen 100 (2005)


Fig. 2 b. Bjjirnen i Ägget (1. 3g mm) —The Bear in the Egg.
fornborg - märk namnlikheten inetl Runby -
ha varit Borgen uppfördes på halvöns norra
spets på en moiänhöjd sjim skjuter ut i Mä-
laren. Den uppvisar flera byggnadsraser från
yngsta romartiden och folkvandringstiden
(Olausson i g g 5 , s . 154).
En stormannagård tycks också ha funnits
vid Stora Väsby i Hammarby, Eds grannsocken,
vilket visas dels av ett stort gravfält, dels av två
lösfunna importföremål från frankerriket: en
ringsvärdknapp i guld med granaldoisonné
från 500-talet och ett emaljskivspänne från
omkring år 800 (Lamm 2001; 2004b, s. 104).
Undersökningen
1960 års undersökning geiuimftirdes i tre etap-
per av Riksantikvarieämbetet. Den inleddes i
juni av Hilkka Andersson (Mälarstedt) och Eva
Mattson och fortsattes i oktober av Hilkka An-
dersson för att i november avslutas av Val-
demars Ginters. I juni och oktober utgrävdes
sex anläggningar, varav tre (Al, 2 och 4) kon-
staterades vara gravar från järnåldern, en (A3)
en sentida terrass med förekomst av tegel och
två (A5 och 6) smärre ansamlingar av skör-
Björnen i Ägget 103
bränd sten. I november undersöktes med nega-
tivt resultat ytterligare två som fornlämningar
misstänkta förhöjningar (A7 och 8) ca 65 m N
om de nämnda anläggningarna. Höga fosfat-
värden i anslutning till A1 och 2 indikerade läm-
ningar från ett tidigare boplatsskede. Under
brandlagret i Al framkom ett ca 15 cm tjockt
mörkfärgat fett skikt med inblandning av grov
keramik, vilket uppfattades som sammanhö-
rande med detta tidigare skede. Endast va-
pengraven är på grundval av fynden närmare
daterbar. Det är dock möjligt att A2 - en ore-
gelbunden stensättning som gav 42 skärvor av
ett lerkärl av grovt gods - kan vara äldre än va-
pengraven eftersom man häri också fann harts-
tätning, som normalt hör folkvandringstiden
och äldre järnåldern till. Hartstätningen för-
korn dock redan under utgrävningen, varför
frågan står öppen.
Vapengraven i Aggel
Vapengraven Al beskrivs av Hilkka Andersson
som en flack rund stensättning av intill 8 me-
ters diameter och 0,6 meters höjd med marke-
rad kantkedja. Innanför den senare påträffa-
Fornvännen t o o (2005)
104 J a n Peder Lamm ä f M a r t i n Rundkvisl
d e s u n d e r e n 4—4,5 m s t o r s t e n p a c k n i n g e t t
f y n d f ö r a n d e b r a n d l a g e r . I b r a n d l a g r e t , s o m in-
n e h ö l l ovanligt m y c k e t b r ä n d a b e n , påträffa-
d e s r e s t e r av följande m e r eller m i n d r e starkt
f r a g m e n t e r a d e f ö r e m å l , vilka i S H M fått inven-
tarienummer 2728g.
Från ett svärd
a. Fragment av beslagsplät av silver till underhjalt
W&G typ SP3. Spetsovalt, tunt, med i den bevarade
änden en silvernit med sfäriska huvuden och ring av
pärlad guldträtl som krage. En nit av samma typ nu-ii
i tvä jlelar samt ytterligare två pärlade guldringar är
också bevarade. Nitarnas längd ca 22 mm, ringarnas
diameter 9 mm. Fig. 2a.
b. Svärdsknapp? av brons i form av ett hj»pkrupet
djur med ögon av cabj>chj»nslipade almantliiigrana-
ter Eldskadad. Längd 39 mm. Fig. 2b.
c. U-formigt kantbeslag av järn, sannolikt från
svärdsslidan. Längd 25 mm. Fig. 2c.
Remgarnityr av brons till svärdsgehäng
d. Från cn skökltornssölja (W&G typ GU3) härrör
större delen av remfästet samt själva sköldtornen.
Remfästet, som är närmast tresidigt och har nejlvik-
ta kanter, har punsad dekor i form av en kantföljan-
de bård av, utifrån räknat, en punktrad, en rad ring-
pimsar, en rad av motställda halvbågar, och en rad
ringpunsar. Spetsen har halvrund avslutning och
bronsnit med halvsläriskt huvud (ytterligare en iden-
tisk nit ingår i fyndet). Remfästet vidgar sig mot ra-
men och har tvä utvidgningar med nithål samt, vid
framkanten, som är skadad, utgående omlag för en
sprint Nägra lösa fragment härrör från en motplat-
ta av bronsplåt som varit fäst pä söljans undersida.
Söljans rekonstruerade längd ca 90 mm. En snarlik
sölja har påträffats i en grav vid Wölfersheim i
Oberhessen (Behrens 1937, Abb. 6:1 JI). Fig. 2d.
e. Rembeslag, W&G typ T R i . T-format (d.v.s. rek-
tangulärt meji tvä urnupna hörn) med nedvikta kan-
ter, tre nithål med kvarsittande nitar och pä undersi-
dan ett bronsbleck. Punsjjmering av samma typ som
på söljan men utan yttre punktrad. 25x23 mm. Fig. 2e.
f. Rembeslag, rektangulärt, något skadat och med
nedvikta kanter. På kortsidorna slät bård med nithäl
i hörnen, pä baksillan ett förböjt bronsbleck. Orne-
ring i form av tre vågräta band, åtskilda av hälkälar.
Banden har punsomamentik med motställda halv-
bågar inom en ram av ringpunsar. 26x45 mm. Fig. |f,
Fornvännen too (2005)
g. Remlöpare (W&G typ RL2) i form av en rekt-
angulär ram med rektangulär mot smalsidorna av-
trapparl översida. På denna punsomamentik med
två rader av motställda halvbågar inom en ram av
ringpunsar. 12 x 32 mm. Fig. 2g.
Från en lansspets
h. Nitkrage av brons, oval med rafflad översida och
undersidan formad för rundat underlag (d.v.s. lans-
spetsens holk). En avbruten järnnit med tillplattat
sfäriskt huvud passar till kragen. Nitkragens längd 2 1
mm, nitens diameter 14 mm. Fig. 2h.
Tvåjärnsöljor
i &j. 2 järnsöljor. Söljorna, som har samma stor-
lek j»ch propj»rtioner, har oval ram och rektangulärt
remfäste av ombjijt bleck. Ena remfästet asymmet-
riskt Innanför remfästets bakre kant tre nitar i rad.
Båda söljorna starkt förrostade. Båda röntgenfoto-
graferade utan att några inläggningar framträdde.
»Ramens höjd 52 mm, remiästet 34 x 26 mm. Fig. 2i-j.
Nitar och spikar avjärn
k. Nitar och spikar av järn. 81 hela och fragment L
3 5 - 5 5 mm. Fig. ak.
Pärlor av glasfluss
1 & m. 2 pärlor av glasfluss. En fragmentarisk oran-
ge och en röd, något deformerad. Fig. 2l-m.
Kam av horn
n. 6 kamfragment, varav 2 av tandskivan ornerade
med snedstrierad miltvulst jich pnnktrader j>van
taiulraden. Fig. 211.
Tre lerkärl
o. Tre lerkärl. Av det första ett större kompletterat
parti, rakväggigt med inböjd mynningskant samt ett
tiotal hopsatta mindre bitar och skärvor. Grovt röd-
brunt gods, tji. ca 10 mm, magrat med meddgrov,
kvartsblandad sand. Fig. 20.
Av det andra återstår endast ett hopsatt myn-
ningsparti, diameter ca 72 mm, och 2 skärvor. Grovt
rödbrunt gj»ds, tji. 7 inni, magrat med finkornig
sand.
Av det tredje påträffades ca 30 skärvor, varav en
mynningsskärva med rak kant. Grovt rödbrunt gods,
tji. ca 10 mm, magrat med kvartsblandad sand.
 Björnen i Ägget 105

ti
>• ; ;'1

\--i•i
Ha
t \ m u
'(
1
la
Fig. 2. c.

g. 2. a.

Fig. 2. e.

KX2

Fig. 2. d.

Fig. 2 a-o. Fynd ur vapengraven i kvarteret Agget, SHM 27289. Se särskild förteckning. Teckningar av Bengt
1 [andel och Cecilia Bonnevier. — Finds from the weapon grave in the Egg.

Fornvännen t o o (2005)
i o6 Jan Peder Lamm äf Marlin Rundkvisl

& :>(': nå
) ' !»<i
':) '• .U
°1
• : 4<:\
iu: :>(.
)• o
:»d
1
l>fl>J„l
?'• :> ! ju'/

Fig. 2. f. Fig. 2. g.

Fig. 2. h. Fig. 2. k.

Fig. 2. i-j.

ooo ooo
Fig. 2 o.

Fig. 2.1-m.

<T}

Fig. 2. n.

Fornvännen t o o (2005)

Brända ben
10,1 liter. 6472 g. Benen analyserades 1975 av Berit
Vilkans (Sigvallius) med följande resultat:
Människa; en vuxen individ, sannolikt man.
Två hundar.
En häst (samtliga kroppsdelar företrädda).
Nöt: endast obrända fragment av tänder och ett
framben.
Svin: endast obrända fragment av tänder och
phalanx II.
Får/get: fragment från icke matnyttiga delar av
2 individer, älder 3,5 år resp. 15-20 mån.
Fågel: ett fragment från bakre extremitet.
Hare: en obräml phalanx I.
Björn: 3 fragment av phalanx I (d.v.s. rester av en
björnfäll).
Datering
Till grund för dateringen av vapengraven i Äg-
get skall här läggas Anne N0rgård Jorgensens
stora arbete om vendeltida vapengravar från
iggg, Waffen und Gräber (hädanefter W&G).
W&G delar in vendeltidens vapengravar i fem
kronologiska faser för Gotland, Bornholm och
Norge. Av metodologiska skäl (Rundkvist 2003,
s. 66-6g) bör dessa fem faser plus W&G:s äldsta
vikingatida fas åtminstone för Gotlands del sam-
manföras parvis till en grövre men betydligt me-
ra pålitlig kronologi. Denna får därmed tre fa-
ser: a) äldre vendeltiden ca 520—600, b) mel-
lersta vendeltiden ca 600-750, c) yngre vendel-
tiden och äldsta vikingatiden ca 750—840 e.Kr.
Bristen på välbevarade vapenuppsättningar
i Mälardalens vendeltida gravar innebar att
Norgårdjorgensen inte kunde upprätta någon
självständig kronologi för detta jimråde. De
fynd som finns, främst från båtgravfälten, stäm-
mer tfock väl överens med W&G:s tre lokalkro-
nologier från annat håll.
I vapengraven i Ägget kan fyra av W&G:s ty-
per identifieras: SP3 (svärdshjaltet),GU2 (sköld-
lornssöljan), TRi (T-formade beslaget) och RL2
(remlöparen). TRi är en ledtyp för äldre ven-
deltiden på Gotland. De sällsynta GU 2 och RL2
förekommer endast i rika vapengravar från den-
na fas. SP3 ftirekommer både här och i efter-
följande fas.
Björnen i Ägget 107
.c--
159(gy
H
-O m jtaaux._
-' — T i —
JL* =="=" ^ i ^ _
Fig. 3. Rekonstruktion av svärdshjaltet Teckning av
Bengt Hänilel ig77- —Reconstruction ofthe sword
tpip.
Rembeslag ined rik punsdekor och lansspetsar
med runda eller ovala bronsprydnader på hol-
ken förekommer likaledes endast under den
äldre vendeltiden. Kammen med den sällsynta
vulsten på tandskivorna har sannolikt tillhört
Brynjas typ IIIA, tillhörande folkvaiidringsti-
dens andra hälft och äldre vendcltiden (Brynja
igg8, s. 127, 132).
Vapengraven i Ägget härrör alltså utan tvi-
vel från äldre vendeltiden, ca 520-600 e.Kr. I
denna fas hör enligt W&G även vapenuppsätt-
ningarna ur Tuna i Alsike XIV, Vendel XI och
Vendel XIV hemma.
Vapen med djurfiguriner
Vad har då den lilla rödögda björnen i Ägget
för släktingar? Det finns tre sorters vendeltida
vapen med djurfiguriner: svärd med djurfor-
mad knapp, knivar med samma formgivning
och lansar med djurfiguriner parvis placerade
på holken, förenade av den tvärgående nit som
fäst spetsen vid stången. Att vi tolkat djuret från
Ägget som en svärdsknapp beror på att graven
även innehöll kragen till en oval prydnadsskal-
le från en lansspets. Inga lansspetsar är kända
Fornvännen too (2005)
i o8 Jan Peder Lamm äf Martin Rundkvist
där holken har en rund eller oval knopp på ena
sidan och en djurfigurin på den andra.
Som ett exempel på segheten i muntliga
traditioner har vi ovan citerat Kalevala. Karels-
ka runosångare tycks ha traderat minnet av
vendeltidens lansspetsar med djurfiguriner i åt-
minstone 1100 år till Elias Lönnrots dagar (Eu-
ropaeus 1925,8. 144 ff; 1926).
Till de tre nämnda sorternas offensiva va-
pen kommer hjälmar med svinfiguriner på kam-
men, avbildade på vendelhjälmarnas press-
bleck och o m n ä m n d a i Beowulf-kvädet. Två
hjälmar med svinfiguriner har påträffats i gra-
var från 600-talet i England, en 1861 vid Benty
Grange i Derbyshire och en 1 gg7 vid Wollaston
i Northamptonshire (den s.k. Pioneer-hjälmen;
Meadows igg7a; igg7b). Intill kulthuset vid
Uppåkra i Skåne har man funnit en exklusiv
ögonbrynsbåge till en vendelhjälm och två små
reliefplattor av brons i form av svin, kanske även
de tillhöriga samma hjälm (Helgesson 2004, s.
232). Ögonbrynsbågens reliefornamentik har
nära paralleller hos små ovala spännen av typ
N i b från vendeltidens näst sista fas, ca 7 0 0
750. En knubbig svinfigurin av brons i samma
storlek som uppåkragrisarna har hittats på en
vendeltida boplats vid Mosekaer Stavnsager nä-
ra Randers Fjord i östra Jylland (Hoilund
Nielsen & Fiedel 2001, s. 83—84).
Djurfigurinerna bör väl inte tolkas annor-
lunda än den djurornamentik i relief som i öv-
rigt kännetecknar tidens småkonst i metall. He-
deager (2004) talar tim djurornamentikens me-
tamorfos mellan cljuroch människor samt drar
paralleller till de skriftliga källornas bärsärkar,
ulvhednar och svinfylkingar (en stridsforma-
tion). Samma föreställningsvärld tycks genom-
syra hjälmpressbleckens motiv (Price 2002, s.
366—374; Nordberg 2003, s. 233—237). Got-
ländska prydnadsbeslag till vendeltida sköldar
avbildar hjälmklädda människoansikten vars
käkar dragits ut till långa ulvgap fulla av hugg-
tänder (VZG 6 4 8 - 6 5 3 ; Rundkvist igg5). En
del av tidens djurframställningar (t.ex. svärds-
knappen från Kirniukarmu, se nedan) har
mansansikten i bogarna. Det har tolkats som
ett tecken på att djuret egentligen är en gud el-
ler människa som antagit djurskepnad, närma-
re bestämt den hamnskiftande schamanguden
Fornvännen t o o (2005)
Oden (Magnus i g g s , s. 3g; Lamm 2004a, s.
123). Vendeltidens krigare eftersträvade vild-
djurets mordiska kraft och, om man får tro
Price och Hedeager (op. cit.), även dess andli-
ga vägledning på schamanresor hinsides.
Svärdsknappen från Ägget inräknad är fyra
vendeltida svärdsknappar i form av djur kända.
De övriga tre härrör alla från sydvästra Finland:
Birkaland, Vesilahti sn, Kirniukarmu (fig. 4;
Nationalmuseet i Helsingfors 3005:6); Egent-
liga Finland, S:t »Karins sn, Ristimäki (fig. 5;
Nationalmuseet i Helsingfors 686g:38); och
Österbotten, Vörå sn, Gulldynt (fig. 6; Na-
tionalmuseet i Helsingfors 1911:1). De har be-
skrivits och diskuterats av bl.a. Hackman
( l 8 g 5 ) , Salmo (1958, s. 82—84) och Kivikoski
(1973, n r 5 0 7 - 5 0 8 ) .
De finska svärdsknapparna är så lika var-
andra att de bör vara jämngamla. Ett noggrant
datum för deras tillverkning kan som Hackman
(1895, s. 6—7) konstaterade fås genom jämfö-
relse med den vendeltida smyckekronologin,
eftersom svärdsknapparna är mycket lika små
ovala spännbucklor med djurmotiv, Orsnes
(1966) typ N1. Dessa bucklor är en ledtyp för
den fjärde av de fem faserna i undertecknad
Rundkvists vendeltida smyckekronologi för
Sveriges fastland (ej identisk med VZG:s). Fa-
sen kan dateras till ca 700—750 e.Kr. (Rund-
kvist in prep.). Dateringen till en senare del av
vendeltiden stöds av det överbjalt som sitter
ihop med svärdsknappen från Gulldynt. Hjal-
tet tillhör den solida typ SP4 (W&G) som vid
skiftet till mellersta vendeltiden avlöste den
öppna typen som vi sett i vapengraven från Äg-
get.
Svärdsknapparnas deponeringsdatum är
däremot svårbedömt beroende på vendeltidens
dominerande gravskick i Finland. Där myllades
bålrester från den ena kremeringen efter den
andra ner i en enda röra på gravbackarna, kan-
ske i en avsiktlig strävan att sudda ut förfädernas
individualitet (jfr Purhonen iggö). De finska
svärdsknapparna ingår alltså inte i slutna fynd.
En miniatyrversion (fig. 7; SHM ^ 2 2 4 : 2 7 )
av de finska svärdsknapparna, förmodligen till-
hörande handtaget på en påkostad kniv, har
hittats i en av gravhögarna vid Husby i Trosa-
Vagnhärads socken (Nerman ig32; Arbman
 Björnen i Ägget 109

Fig. 4. Svärdsknapp. Birkaland, Vesilahti sn, Kirniu-

karmu (Nationalmuseet i Helsingfors 3005:6). Teck-
ning av K. Björksten, Hackman 1895 fig. 1.

Fig. 5. Svärdsknapp. Egentliga Finland, S:t Karins sn,

Ristiinäki (Nationalmuseet i Helsingfors 6869:38).
A. Djurets vänstra sida. B. Djurets nos. Foto Markku
Haverinen, Museiverket, 2004.

Fig. 6. Svärdsknapp. Österbotten, Vörä sn, Gulldynt

(Nationalmuseet i Helsingfors 1911:1). Teckning av
K. Björksten, Hackman 1895 fig. 2.

Fornvännen too (2005)

110 J a n Peder Lamm ä f M a r l i n Rundkvist

Fig. 7. Skaf tknapp lill kniv e.d. Sö, Trosa-Vagnhärajls

sn, Husby, hög 27 (SHM 19224:27). Lavering av
Harald Faith-Ell.

Fig. 8. Lansspels. Up, Vendels kyrka, grav XII (SHM
9785). A; teckning av Olof Sörling, Stolpe & Arne
1927 Pl. 34:5. B: teckning av Cecilia Bonnevier
1996. Den stora skillnaden i bevaringstillstånd mel-
lan den gamla J>ch den nya teckningen beror främst
pä att den förra är stirkt idealiserad.
Fig. 9. Lansspets. Nord-Trondelag, Stojl sn, By
(Trondheim inv. T i 2 6 9 ) . A. Hela lansspetsen.
B. (nedan) Djui figurinen på holken. Foto Per
Frcjlrikscn, NTNU Vitenskapsmuseet

Fornvännen too (2005)


1 9 3 2 , fig. 1 1 ) . I g r a v e n f a n n s bl.a. också e n
spelpjäs av b e n s a m t n i o p ä r l o r : tre b r o n s s p i r a -
ler, två g r ö n a av glasfluss, två r ö d a av glasfluss,
e n ljusgrå av glasfluss o c h e n b l å g r ö n av glas.
D j u r f i g u r i n e n ä r d e k o r e r a d i s a m m a stil s o m
d e finska s v ä r d s k n a p p a r n a o c h p ä r l n p p s ä t t -
n i n g e n tillhör H 0 i l u n d N i e l s e n s ( i g g g ) typ
R3B, vilket talar e n t y d i g t för s a m m a d a t e r i n g
s o m s v ä r d s k n a p p a r n a s , ca 700—750 e.Kr.
En v ä l k ä n d lansspets m e d d j u r f i g u r i n e r
h ä r r ö r från grav XII vid V e n d e l s kyrka (Fig. 8;
S t o l p e & A r n e i g 2 7 Pl. 3 4 : 5 ) . Till d e n n a k o m -
m e r e n l ö s f u n n e n lansspets från By i S t o d ,
N o r d - T r o n d e l a g (Fig. g; T r o n d h e i m inv. T i 2 6 g ;
P e t e r s e n 1 9 1 2 ; Gjessing 1 9 3 4 , s. 54—55 fig-
5 4 ) . D e b å d a s p e t s a r n a ä r u t ö v e r sina n ä s t a n
i d e n t i s k a f i g u r i n e r i n t e särskilt lika v a r a n d r a .
D e n från V e n d e l tillhör W&G:s typ L3C s o m i
d e n gjitländska v a p e n k r o n o l o g i n ä r e n l e d t y p
för m e l l e r s t a v e n d d t i d e n . D e n n o r s k a lans-
s p e t s e n ä r svårt a n f r ä t t av rost. Gjessing ( 1 9 3 4 ,
S. 5 4 ) j ä m f ö r d e d e n m e d Ryghs ( 1 8 8 5 ) figur
5 2 0 , vilket d o c k i n t e ä r n å g o n b r a parallell d å
l a n s s p e t s e n från By i S t o d s a k n a r e g g h ö r n o c h
h a r proportionellt mycket kortare holk än
R 5 2 0 . S n a r a r e tycks d e n t i l l h ö r a W&G:s typ
1.31!, ett slags l å n g a s l a n k a s p e t s a r s o m ofta h a r
b m n s p r y d n a d e r på holkarna. Lgd är en ledtyp
för d e n ä l d r e v e n d d t i d e n i d e n g o t l ä n d s k a k r o -
n o l o g i n o c h i n g å r i v a p e n u p p s ä t t n i n g a r n a i fle-
ra u p p l ä n d s k a båtgravar.
O m k r i n g ä r 7 0 0 b ö r j a d e m a n tillverka kvin-
n o s m y c k e n i form av d e h u k a n d e fyrfotingar
som tidigare endast prytt vapen (Orsnes 1966
typ N i , s. 1 4 8 - 1 6 0 ; Rinulkvist in p r e p . ) . Dessa
s m å , e n s k a l i g a , ovala eller d j u r f o r m a d e s p ä n n -
b u c k l o r i n g å r i e n typologisk serie s o m e t t drygt
sekel s e n a r e gav u p p h o v till v i k i n g a t i d e n s stora
ovala s p ä n n b u c k l o r , från typ P 2 5 o c h f r a m å t
(Jansson 1 9 8 5 ) . M e n vid d e t laget h a d e stor-
m a n n e n i E d r e d a n vilat l ä n g e u n d e r sin sten-
sättning.
Referenser
Ambrosiani, B., 1985. Aristocratic graves and ma-
nors in Early Medieval Sweden. Backe, M. et al.
(red.). In honorem Evert Baudou. Archaeology and
Environment 4. Umeå.
Arbman, H., 1932. Ett gravfält viil Eksjöhovgård och
Björnen i Ägget
nägra därmed förknippade problem. Meddelan-
den från Norra Smålands Fornminnesförening X.
Jönköping.
Behrens, G., 1937. Fränkische Gräber des 7. Jahr-
hunderts aus Hessen. Germania 21. Mainz.
Bratl, I'., 1988. Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer.
Stiftelsen Stockholms läns museum & Upplands
Väsby kommun.
Europaeus (Äyräpää), A., 1925. Etelä-Pohjanmaan
astutuskysymykisä. Mimaisliilkininksen kannalla
lähtien. Kakvakiseuran vuosikirjaV. Borgå.
- 1926. Siidösterbottnische Sicdlungsprobleme.
Anzeiger der finnisch-ugrisrhen Emschungen 18. Hel-
singfors.
Gjessing, G., 1934. Studier i norsk merovingertid. Kro-
nologi og oldsakformer. Skrifter ntgitl av Det Nj»rs-
ke Videnskaps-Akademi i Oslo II. Hist-filos. klas-
se 1934 no. 2. Oslj).
Hackman, A., iS<)r,. Tvä svärdsknappar från folk-
vandringstiden. Finskt Museum 2. Helsingfors.
Heileager, 1.., 2004. Dyr og andre mennesker - men-
nesker J)g atulre dyr. Dyrcornamcnlikkcns tran-
scendentale realitet. Andrén, A. et al. (red.). Ord-
ning mol kaos. Studier av nordisk jörkristen kosmolo-
gi. Vägar lill Midgård 4. Lund.
1 [elgesson, B., 2004. Tributes to be spöken of. Sac-
rifice and warriors at Uppåkra. Larsson, L. (ed.).
Continuity prr centuries. A ceremoniell building and its
context al Uppåkra, southern Sweden. Uppåkrasin-
dier 1 JI. Acta Archaejilogica Lundensia, series in
octavo 48. Lund.
H0ilnnji Nielsen, K, 1999. Female grave gojids of
gouthem and eastern Seandinavia from the Late
Germanic or Veiuld Period. Hincs.J. cl al. (red.)
The pace ofchange. Studies m Early-Medieval chrono-
logy. Cardiff Studies in Archaeology. Oxford.
H0ilnntl Nielsen, K. & Fiedd, R., 2JIOI. Slav-mager-
spredte glimt af elt jernaldersainfund gennem
mete enti 700 är - fra 400 til 1 100 e.Kr.f. Årbog
Kulturhistorisk Museum Randers 200 1.
Jansson, I., 1985. Ovala Spännbucklor. En studie av vi-
kingatida standardsmycken med utgångspunkt från
Björkö-Jynden. Archaeologica] studies 7. Institu-
tionen lin arkeologi, Uppsala universitet
Kivikjiski, E., 1973. Die Eisenzeit Finnlands. Hdsing-
IlllS.
Lamm, J.P., 197g. Fynden i Ägget. Väsliy-Novisen,
Måndag 10 december 1979. Övnfaigstidning löi
Journalisthögskolan i Slockholm, klass II 79 b.
- 198J). En storman i Ed. Historiska Nyheter ig,
Stockholm.
SOOl. Del nordligaste av alla. Ett karolingiskt
dräktspänne frän Hammarby sj»cken i Uppland
i belysning av ett äldre praktfynd. Fornvännen
2001.
- 2J>j>4a. Figura! gJ>ljl föils found in Sweden: a stu-
dy based J»n the discoveries from Helgo. I:\ia-
1'orovininni l o t t ( 2 0 0 5 )
112 J a n Peder Lamm ä f M a r t i n Rundkvist
vallons at Helgii. 16, Exotic and sacral finds from
Helgo. KVHAA. Stockholm.
- 2004b. Sächsisches und fränkischcs. Einige Neu-
funde aus Uppåkra und Hammarby in Schwe-
den. Lodewijckx, M. (red.). Bruc ealles well. Ar-
chaeological essays concerning lhe jieojtks of Nmlh-
West'Europé in thefirst millenium AD. Acta Archaeo-
logica Lovaniensia 15. Leuven.
Magnus, B., 1995. Praktspennen fra Gillberga. Från
bergslag och bondebygd. Årsbok för Orelno kins hem-
lyygdsförbund och Stiftelsen Örebro hins museum 46.
Örebro.
Meadj»ws, L, 1997a. Wjillaston: lhe »Pioneer» burial.
Current Archaeohgy 154, September 1997. Lon-
don.
- 1997b. T h e Pijineer helmet: a Dark-Agc prince-
ly burial from Northamptonshire. Medkval Life 8
( 1 9 9 7 / 8 ) . York.
Nerman, B., 1932. En kungsgärd på Bröt-Anunds
tid. Eden, N. (red.). Arkeologiska studier tillägnade
H.K.H. Kronprins Gustaf Adolf. Svenska Forn-
minnesföreningen. Stockholm.
Nordberg, A., 2003. Krigarna i Odins sal. Dödsföre-
ställningar och krigarkull ifornnordisk religion. Stock-
holms universitet.
Olausson, M., 1995. Det inneslutna rummet. Om kultis-
ka hägnader oeh befästa gårdar i Uppbind från 1300
f Kr till Kristi födelse. Riksantikvarieämbetet, Ar-
keologiska undersökningar, Skrifter 9. Stock-
holm.
Petersen, T , 1912. Et magisk dyrebillede i Trond-
hjems museum. Kgl. Norske VidenshaheniesSelskabs
Skrifter 1912:5. Trondheim.
Petré, B., 1984. Arkeologiska undersökningarJ>å Eovö4.
Belryggetsearkeologi.sk analys. Stujiies in North-Eu-
ropean archaeology 10. Institutionen för arkeo-
logi, Stockholms universitet.
Fornvännen too (2005)
Price, N.S., 2002. The Viking luay. Religion and war in
late Iron Age Seandinavia. Aun 3 1 . Institutionen
för arkeoUigi, Uppsala universitet.
Purhonen, P., (red.). 1996. Vainionmäki - a Mero-
vingian Period cemetery in Eaitila, Finland. Musei-
verket Helsingfors.
Rundkvist, M., 1995. Wennerstens arkeologiska visi-
tationsresa pä Gotland 1899. Gotländskt Arkiv
1995. Föreningen Gotlands Fornvänner. Visby.
- 20J13. Barshalder 1. A cemetery in Grötlinglm and
Fide parishes, Cotland, Sweden, c. AD 1—1 too. Exca-
vations and finds i 8 2 6 - i ( ) j i . Stockholm Ar-
chaeological Reports 40. Institutionen för arkeo-
logi, Stockholms universitet
- In prep. Domj-jl oblong brooches ol Vendel
Period Seandinavia. Orsnes types N & O and si-
milar brooches, i n d u d i n g transitional types sur-
viving into the Early Viking Period.
Rygh, O., 1885. Norske oldsager. Christiania.
Salmo, H., 1938. Die Waffen der Merowingerzeit in
Finnland. Finska Fm-nminnesföreningens Tidskrift
42:1. Helsingfors.
Stolpe, Hj. & Arne, T.J., 1927. Ea nécropok de Venikl.
KVHAA Mjinografier 17. Stockholm.
VZG. Nerman, B., 1969-1975. Die Ven(klzeil Gotkinds.
Tafeln & Text. KVHAA. Stockholm.
W&G. N0rgård j0rgensen, A., 1999. Waffen und
Gräber. 'Eypologische und chronologische Studien zu
skandinavischen Waffengräbern 5 2 0 / j o bis goo
n.Chr. Nordiske Fjirtidsminder Serie B Volume
17. Det Kj»ngelige Nordiske Oldskriftselskab.
Köpenhamn.
Orsnes, M., 1966. Form ogstil i Sydskandinaviens yngre
germanske jernalder. Nationalmuseets skrifter.
Arka-jilogisk-historisk ra"kke 1 1. Köpenhamn.

Summary
Starting from a previously unpublished 6th
century AD weapon grave (SHM 27289) from
Ed parish, Uppland, this paper has two main
aims. O n e is to publish and date the grave and
sketch its social context. The other is to collect
and present a small group of Scandinavian
Vendel Period weaponry with animal figurines
(6th through Sth centuries) to which the grave's
sword mounts belong.
The name of the paper, "The Bear in the
Egg" combines a small copper alloy ursine fi-
gurine (fig. 2b) from a sword pommel with the
name of the unusual housing estate that was
built at the site of the grave after it had been ex-
cavated in 1960 (fig. 1).
The grave contained fragmented remains of
a sword, a display bandolier, a lance, two beads,
Björnen i Ägget 113
a comb, three pots, and bones of an adult hu-
man and sundry animals. The find dates from
the Early Vendel Period, c. 520—600 AD. This
is the time ofthe rich inhumation graves Tuna
in Alsike XIV, Vendel XI and Vendel XIV. Ed
parish appears to have formed an aristocratic
estate at the time.
Animal figurines occur on four Vendel Pe-
riod sword pommels, a dagger pommel and
two lance heads from Sweden, Finland and
Norway. Helmets crested with boar figurines
are depicted on embossed foil panels jm
Swedish helmets of the same period, but the
only certain finds of actual boar-crested hel-
mets are from two 7th century English graves,
Benty Grange and Wtillaston ("The Pioneer
helmet").
Fornvännen t o o (2005)