Sgner

i ret
Hans Carling 9/9 2012
hans.carling@telia.com
Inledning
Guldldern
De gamla skalderna, Hesiodos, Ovidius, Aratos och de
nordiska skalderna visste bertta om en gyllene lder i
mnniskans barndom. Man behvde inte arbeta fr mat, klder
och bostder. Det var varmt och man gick utan klder. Man
bodde i lvhyddor och grep frn trden de frukter av vilka man
livnrde sig.
Gudarna bodde p jorden. Men genom mnniskornas
frsyndelser vredgades gudarna och flyttade till himlen, dr de
nu, i vintergatan, lever.
Varje r vid de fyra solstnden frenar sig vintergatan med
denna vrlden, och gudarna vistas, osynliga bland
mnniskorna. Himlen kommer ner och underjorden ppnar sig
och man firar minnet av guldldern och vintergatan vid fyra
tillfllen; jul, psk, midsommar och Mikael (29 sept.).
Nr gudarna flydde denna vrlden lt de de frsta mnniskorna
kvarleva som genier. Det r tomten, skogsfrun, hxorna m.fl..
Dessa kan vid de fyra tiderna (jul, psk o.s.v.) fara till himlen
om de annars i normala fall bor p jorden, eller omvnt, om de
bor i himmel eller helvete, vid jul, vistas i denna vrlden. De
dda som finns i underjorden kommer ter hem och bergen
ppnar sig. Bergens innebyggare, troll och jttar r ocks d i
mnnisko-vrlden.
Vintergatan och jorden fldar samman, vilket ocks betyder att
underjordiska vattendrag frenar sig med jordiska vatten.

Jttar som kommer ut ur bergen kan d bestorma himlen,

Valhall och Olympen. Detta berttas i Eddan och de grekiska
sagorna.
De frsta mnniskorna vistas nu (julen m.m.) i vrlden.
1) Den lille bodtomten som r ttens och grdens ldste och
enligt folktron har luva p huvudet erinrar om de frsta
mnniskorna under guldldern, (hos grekerna) frygierna, som
hade luvan, den frygiska mssan.
2) Hxorna som tnktes vid jul, psk, midsommar gr i norden
tillbaka p gudinnan Freja och valkyrjorna i Valhall. De kan
tjuvmjlka och krna i en bck eftersom de kommer frn en
tid, guldldern, d alla floder bestod av rinnande mjlk.
Vintergatan r hos mnga folk en vg av mjlk. (Sgen 358,
371)
3) Man ser i spisaskan spr av dda vid jul m.m. Ty de dda i
himlen kommer hem vid jul, men kommer via skorstenen.
Vintergatan var ocks en vg av rk eller aska.
4) Detta frklarar varfr hxorna far till himlen (Valhall) via
skorstenen.
5). Hxorna trffas i mnga sgner i kvarnen. Det beror p att
vintergatan ansgs vara en kvarn-vg.
6) Vintergatan var ocks en hrvg. Hr framgick de dda,
men ocks de i alla tider stupade. Den kallades hrvgen.
Detta frklarar sgner om att hrar vid jul kom marscherande
ut ur berget (Sgen 150).
7) Underjorden tnktes ppna sig och grdar och kyrkor kunde
sjunka ner vid jul, psk och midsommar.
8). D underjorden ppnar sig kunde ocks de levande beska
de underjordiska. I vissa sgner ber de underjordiska att
bonden mtte flytta sitt stall ty hstarnas urin rinner ner frn
deras tak. Detta har lett till att man om annandag jul mockade
stallet.
I en annan sgen gr en jordisk barnmorska om julen ner i
underjorden och hjlper de underjordiska att frlsa ett barn.
D vintergatan gr fram mellan oxen och tvillingarna (24 aug.)
frekommer denna sgen ocks som skrde-sgen. ( Sgen
98,99).

9) Troll frn bergen vistas nu bland folk i synlig och osynlig

mtto.
a) De stjler mat.
b) De lnar eller lnar ut en bryggkittel.
c) Troll syns dansa under en sten som str p guldstttor. De
dda i vintergatan dansar. I det gamla Sverige dansades det
endast fyra gnger om ret; vid jul, psk, midsommar och
Mikael. Dans r i grund och botten ett stt att hrma de ddas
beteende.
d) Trollen bjuder p dricka.
e) Mnniskorna blir vid dessa tider bergtagna. Omvnt kan
bergtagna mnniskor komma tillbaka.
f) Trollen byter ut mnniskobarn mot trollbarn.
10. Gudarna vistas i vrlden
Gudarna vistas ter liksom under guldldern i vrlden. Detta
syns bst i sgnen de ddas julotta, ty denna sgen liknar
Gylfe i Valhall. Gylfe tar sig anonym in i Valhall och talar med
Oden. Drren ppnas och stngs av sig sjlv. Pltsligt str
Gylfe p sltten; ljuset slocknar och med en knall frsvinner
hgringen. (Snorre Edda, Gylfaginning).
P samma stt kan mnniskor om julnatten, psk- och
midsommarnatten komma osedda in i de ddas julotta. Prsten
r engd liksom Oden och pltsligt slocknar ljuset och
beskaren str p planen utanfr. (Sgen 268)
Hxor och valkyrjor som enligt sagan vistas i Valhall kan nu p
samma stt terfinnas i folktron. Eddans Freja blir brnd som
hxa i Valhall men teruppstr. Vid psk och midsommar och
jul (Lucia) brnde man (i folktron) hxor.
Valkyrjor betjnar i Eddan de fallna krigarna och stter fram
bordbonader och lkrus. De deltar i de jordiska slagen och r
militrt engagerade som Odens tjnare. P samma stt hjlpte
hxor till med mat och dryck i Blkulla. Vid psk och
midsommar kunde man se vilka som var hxor genom att kika
genom nyckelhlet till kyrkan. De som var hxor skulle
avsljas, (p.g.a. kyrkans frfljelse). De sgs nu sitta med en
bytta eller mjlkstva eller gryta p huvudet (=hjlm) (Sgen

367). Hxorna var liksom valkyrjorna militrt indelade och den

kndaste hxan i Sverige hette kapten Elin.
De fallna i Valhall gick varje dag enligt Snorre Edda ut p
tunet och slog ner varandra, men blev sedan strax hela igen.
I folktron mter man att hxor i Blkulla slss med varandra
men att sren strax lks; Sr idag och hel i morgon! (Sgen
354).
Liksom att Eddan beskriver att man lekte, jonglerade i Valhall,
s frekom p liknande stt att man vid jul hade jullekar p
kyrkogrden (Sgen 147).
Likheten mellan Freja och hxorna r frutom att Freja brndes
i Valhall ocks det att Freja svl som hxorna frmenades
kunna sejd (sgen 39) och skadetrolleri (Sgen 358).
11) De dda troddes kunna se in i framtiden, och folk i det
gamla Sverige anvnde dessa dagar (jul, psk, midsommar) d
de dda r nrvarande, till att f kunskap om kommande
hndelser ssom brllop och ddsfall.
12) D underjorden troddes ppna sig var det naturligt att man
trodde underjordens gudar, Hades, Pluto, Loke vara
nrvarande. Dessa gudar r i mytologin rvare srskilt
kvinnorvare. En frekommande julsgen handlar om att en
kvinna blir tagen av rvare. Men underjordens gudar r ocks
rikedomsgudar och man trodde dessa dagar vara srskilt
lmpade fr att uppta skatter. Detta mste ske under tystnad ty
Hades var en tystnadens gud.
13) Att man hade guldldern i tanke vid jul visas av flera
omstndigheter.
a) Det rdde arbetsfrbud under julen, ty under guldldern
fanns inte arbete och mda.
b) Det var julfrid. Under guldldern fanns inga brott och i det
gamla Sverige straffades de hrdare som hade brutit julfriden.
Ting fick ter fick hllas efter tjugondedagen.
c) Djuren slpptes lsa, ty under guldldern var djuren nnu
inte ofria. Nu, vid jul, slppte man in hunden och katten som
kanske fick sitta med vid middagsbordet, eller i vrigt fick
extra frplgnad. Bandhunden slpptes ls.

14) Vintergatan var en matvg som bestod av fram rinnande

mjlk eller korn, sill och senare t.o.m. potatis.
a) Man t drfr vit mat till minnelse av de dda som vistas i
vintergatan.
b) Mjlkmat och srskilt vit grt, gjord p korn, senare ris
inmundigades. Man utsatte ett fat vit grt till tomten, ty detta
var hans rtta mat, d han tillhrde, som Hesiodos skriver,
genierna.
c) Man t vit fisk, sill eller lutfisk.
d) Man lade en mandel i grten, ty mandel p fornnordiska
betyder
kvarnhandtag
islndska
mndull.
(Ordet
mandelkvarn r en folketymologi). Orsaken till detta var att
vintergatans korn eller mat ansgs komma frn en malande
kvarn. Bl.a. har man ansett att polstjrnan var en kvarnsten och
vintergatan som kvarn-vg ppekades ovan.
e) Under guldldern bekymrade man sig inte fr mat. Man
plockade smultron, korneller och havskrsbr och det som
hngde ner frn trden. (Ovidius, I bok). Det var d naturligt
att man vid jul ocks t frukt, russin, pplen, dadlar, fikon,
mandel och ntter.
15) Under guldldern styrde jttarna vilket ses av att romarna
kallade julen saturnalia som ett minne av guldldern, d
jtten Saturnus styrde. Alla genier som kvarlever i denna
vrlden; jttar skogsr, hxor m.fl. tler inte jrn, d de
hrstammar frn en tid d allt var av guld. Man skyddade sig
mot dessa varelser genom att lgga en sax p trskeln.
Genierna kunde inte komma ver jrnet. Eller man hngde en
hstsko ver drren eller band en lie ver hsten fr att hindra
att det stackars djuret blev ridet av maran p natten.

Stjrnbilderna i sgnerna
Astrologernas r brjar med att solen gr i Vduren vid
vrdagjmningen. P.g.a. jordaxelns frndrade lutning har man
i vsterlandet vergett vduren som stjrnbild, ty solen gr inte

in i vdurens stjrnbild frrn den 14 april. Man har allts

numera i vra almanackor tv begrepp vduren;
1) den plats dr solen befinner sig den 21 mars, vid
vrdagjmningen (=vduren 0 ) och
2) den plats dr solen befinner sig den 14 april.
Den sista r den som intresserar oss. Att solen verkligen stiger i
vdurens stjrnor, dr djuret tnktes avbildat p himlen med
horn, svans och ben. Denna stjrnornas vdur, kan kallas den
sterlndska d den gller i bl.a. Indien.
Det r fr.a. mnens gng i zodiaken som har intresserat gamla
tiders folk. D solen den 14 april gr i vduren, gr ocks
nymnen i vduren vid samma tid. Ty nymne betyder endast
att sol och mne str p samma stlle p himlen. Mnen r d
helt osynlig och bortblndad av solens sken. Efter tre dagar
brjar mnen ter synas, men nu bara som en tunn skra. Efter
femton dagar r mnen full och helt rund och man ser tydligt,
var p stjrnhimlen den befinner sig, ty de omgivande
stjrnorna r inte bortblndade av solsken. Eftersom mnen gr
genom alla tolv stjrnbilderna varje mnad r den en gng i
mnaden nymne och en gng i mnaden fullmne. Vid
fullmnen str mnen mitt emot solen. Zodiaken r som en ring
och mitt emot Vduren str Vgen.
Fullmnen
I Indien liksom Europa rknar man tiden efter fullmnen.
Mnaderna har i Indien sitt namn efter den mnad dr
fullmnen fr tillfllet befinner sig. Oktober-november kallas
Kartikam och r uppkallat efter Plejaderna, Krittika som ligger
mellan Vduren och Oxen .
I Europa rknas mn-mnader efter pskfullmnen. Psken
infaller, grovt sett, frsta sndagen efter frsta fullmne efter
vrdagjmningen.
Det r som man mter i folktron har Vduren vid midsommar
och Vgen vid jul. Mrk vl fullmnen i Vduren om
midsommar.
Hur kan man berkna den nuvarande stjrnhimlens lder?
D man numera vet att jordens axel rr sig i ett omlopp som tar
26.000 r att fullborda (precession), frstr man att solstnden i

frhllande till stjrnbilderna frskjuter sig en grad per 72 r.

72 ggr 360 = 25.920.
D folktrons r hade sol i Vduren den 21 december
(vintersolstndet), s har solen fram till dagens motsvarande
lge; sol i Vduren den 14 april, frskjutit sig 114 dagar. Det
tar 72 r fr solen att tillryggalgga en grad p sin 26.000
riga vandring genom zodiaken.
Om vi multiplicerar 114 ggr 72 = 8.208, s fr vi stjrnhimlens
lder i folktron.
En s hg siffra som 8.200 r pekar p den yngre stenldern.
Det r den siffra som forskare numera anger fr de
indoeuropeiska sprkens lder. I dessa sprk mter man
gemensamma ord fr all slags bondekultur. Det finns
gemensamma ord fr plog, harv och sdesslag ssom; vete,
korn och havre. Man har svin, hns, kor och oxar, getter och
fr. Man har spnadsvxter som lin och hampa. Det finns
gemensamma ord fr vagn, hjul, nav, axel. Trdnamnen pekar
p ett centraleuropeiskt frflutet: bjrk, alm, bok, ask, slg, ek
och apel.
Stjrnhimlen r mot denna bakgrund en jgar- och
bondekalender. Den talar om nr himlens alla djur r (eller
troddes vara) fdda i ret. Detta r ocks astrologins krna; hur
str stjrnorna i fdelsegonblicket?
Stora bjrn och Lejonet ligger nu p hsten ty alla bjrnar r
fdda i ide om vintern/hsten. Lejonets stjrnbild avbildar det
gamla europeiska grottlejonet som fdde ungar p vintern i en
grotta. Hstar (Pegasus) fds i april och fiskar leker i maj/juni.
(Fiskarnas stjrnbild 20 maj 20 juni). Fglar lgger gg p
vren, (varfr rnen och Svanen ligger i april/maj, )

Stjrnhimlen i folktrons r
I Vduren (20 juni 24 juli) uppgr:
Ketos, Valen; 4 - 17 (24 maj 12 juli).
Triangeln; 11- 16 (6 11 juli).
Andromeda; 19 - 17 (8 juni 12 juli).

Perseus; 26 - 16 (21 juli 10 aug.).

Medusa; 29 (24 juli).
Kassiopeia; 3 - 1 (28 juni 26 juli).
Okeanos
I Oxen (25 juli 23 aug.) uppgr:
Orion; 14 - 7, (8 31 aug.).
Orions blte; 25 - 28,( 19-22 aug.).
Plejaderna; 3, (28 juli).
Hyaderna; 9-12, (3 6 aug.).
Kusken; 19- 2, (13 26 aug.).
Geten; 25, (19 aug.).
Killingarna
Haren; 19 - 2 (13 26 aug.).
Capella; 25, (19 aug.).
I Tvillingarna ; (24 aug. 20 sept.) uppgr:
Kusken
Stora hund: 22- 2, (16 aug.-25 sept.).
Sirius; 17, (10 sept.)
Lilla hund; 25 - 29, (18 22 sept.).
I Krftan ; (21 sept. 20 okt.) uppgr:
Lilla bjrn; 0- 26, (24 aug.-17 okt.).
Satyren.
De tre Chariter
Krubban, kllan, brunnen; 10 (1 okt.).
snorna; 10, (1 okt.).
Molnet.
I Lejonet ; (21 okt.- 20 nov.) uppgr:
Regulus; 2 (23 okt.).
Hydran; 13 - 13 (4 okt.- 4 jan.).
Bgaren; 26 - 9,( 17 30 nov.).
Korpen; 13 - 20, (4 11 dec.)

Lilla bjrn.
I Jungfrun (21 nov 20 dec.) uppgr:
Isis och Horos.
Hydrans stjrt.
Korpen.
Bootes, Bjrnvaktaren; 1 - 8, (22 nov. 29 dec.).
I Vgen (21 dec. 20 jan.) uppgr:
Hades.
Frjkarlen.
Acherusiska sjn.
Kentauren; 2 - 8, (23 dec. 29 jan.).
Norra kronan; 14 - 21, (5 12 jan.).
I Skorpionen (21 jan.- 19 feb.) uppgr:
Herakles 21 - 5, ( 12 jan. 25 feb.).
Hygieia
Kentauren
Vargen 21 - 9, (12 jan. 30 jan.).
Ormbraren; 5 - 14,(26 jan. 5 mars).
Altaret; 20 - 3, (10 23 feb.).
Antares, Skorpionens hjrta 12, (2 feb.).
I Skytten; (20 feb. 20 mars) uppgr:
Sdra kronan 9 - 17,(29 feb. - 8 mars).
rnen; 21 - 8, (12 29 mars).
I Stenbocken; (21 mars 19 april) uppgr:
Nereus
Delfinen; 17 - 23 (7 13 april).
Pilen; 3 - 10 (24 31 mars).
Lyran; 17 - 2, (8 23 mars).
Sdra fisken; 5 - 7,( 26 mars 27 april).
Vingrden.

Svanen; 4 - 14,( 25 mars 4 maj).

Musen.
I Vattumannen; (20 april 19 maj), uppgr:
Eridanos.
Svanen.
I Fiskarna; (20 maj 20 juni) uppgr:
Pegasus 5 - 17,(25 april 6 juni).
Linet.
Andromeda.

Stjrnhimlen i sgnernas r.
Uppdelningen i sagor och sgner r konstlad och fanns inte d
folkloristerna p 1800-talet samlade in sitt material. Orsaken
till att vi inte analyserar sagor och sgner tillsamman r bara att
materialet ligger uppdelat p ett visst stt. Sgner r som korta
sagor.
Sgnerna hr nedan har en sak gemensam. De innehller en
anvisning om vilken tid p ret sgnen har tilldragit sig. Endast
f sgner har sdana upplysningar. Likadana sgner har ocks
alltid samma tidsangivelse. Det r man mter i sgnerna r
ungefr:
januari, nyr- trettondedag,
februari, fastlagen,
mars, vrmnad,
april, pskmnad,
maj, pingst,
juni, sommarmnad,
juli, hmnad,
augusti, skrdemnad,
september, hstmnad,
oktober, slaktmnad,

november, alla helgon, Martinus.

december, julmnad
Stjrnbilderna i zodiaken r endast sparsamt fretrdda, ofta
via att man knner till de gamla sagorna om dessa stjrnor och
ser, att dessa sagor skymtar fram i ltt frkldd form.
Vduren syns i skattsgner, d skatten var ett behornat djur
som frvandlades till en gryta pengar, dr hornen var grytans
ron. Vduren var i den antika sagan ett gyllene skinn, och
under medeltiden trodde man att konsten att gra guld fanns
uppskrivet p detta skinn. (sgen 41, 49). Dessa skattsgner r
daterade till midsommar, vilket skall jmfras med att Vduren
rdde ver tiden efter midsommar.
Oxen som rder ver skrdemnaden frekommer i sgnerna
tillsammans med jtten och skrdeguden Orion. Sgnen r
vlknd, skrdehjlpen (sgen 60-69, 91-96, 84).
Lejonets stjrnbild krver en kort frklaring. Lejonet var i
antiken det nemeiska lejonet, som nerkmpades av Herakles.
Lejonet bodde i en grotta, men smet alltid ut bakvgen d
Herakles kom fr att angripa det. Slutligen kom hjlten p att
vltra en stor sten fr denna flyktvg, varefter han gick in i
grottan och nedkmpade djuret. Det nemeiska lejonet var ett
grottlejon. Dessa lejon r numera utdda men levde i det gamla
Europa och fick ungar i ide eller grottor om vintern, liksom
bjrnar.
Drfr r lejonet inte nmnt i dessa sgner. Det talas istllet om
en stor farlig katt som kan dda en mnniska p ett gonblick,
(sgen 125, 205). Sgnerna r daterade till Lucia och jul, men
br nd jmfras med Lejonets stjrnbild, d denna stjrnbild
strckte sig lngt in i Jungfrun (december).
Jungfruns stjrnbild lyser igenom i den sgen som kallas
frlossningshjlpen. En barnmorska gr vid jul ner i
underjorden
och
hjlper
de
underjordiska
med
frlossningsarbetet. Detta erinrar om att Jungfrun som Demeter
eller Isis dyrkades som frlossningsgudinna.
Skytten var en kentaur med pil och bge. Kentaurer var
ursprungligen
sj-kentaurer.
Grekerna
kallade
dem

hippokamper eller tritoner. Drfr r jmfrelsen med ncken

tvingande. Ncken var liksom den kndaste kentauren,
Cheiron, en lyra-(senare fiolspelande) man med hstkropp och
kallades i vissa landskap bckahsten. En ganska vanlig
sgen r hur pigan om vren harvade eller pljde med ncken,
som hon trodde vara en vanlig hst. Vrpljningen r i folktron
daterad till 2 eller 21 mars och harvningen till den 4 april.
Skytten rder ver tiden (20 feb.-20 mars). (Sgen 344-45)
Stenbocken r i den antika sagan knuten till myten, d
titanerna eller Tyfon bestormade Olympen. Stenbocken var
gipan, Pans son och uppfinnare av stridstrumpeten. Han
rddade gudarna genom att frvandla dem till djur och blev
som tack, av Zeus, satt p stjrnhimlen som Stenbocken.
I norden motsvaras Olympen av Valhall. Hit, till Valhall (i
folktron Blkulla m.m.) flg hxorna varje psk och
midsommar. P Valhallstaket str en get, Heidrun, ur vars
juver rinner den mjd som livnr de fallna kmparna i Valhall.
I mnga sgner och p teckningar av Bocksberg (Blkulla),
avbildas hur hxorna far till bocken eller som i sgen 349,
gamlefar, som hade en bockfot.
Vattumannens stjrnbild kunde vara Ganymedes, gossen som
upptogs till Zeus fr att i Olympen tjna Zeus som dennes
munsknk. Det berttas att man under vrarna i hedendomen
offrade barn som upptogs till gudarna. I Eddan berttas om
barnen Tjalve och Rskva som upptogs till himlen fr att bli
Tors tjnare. Seden att brnna barn har kvarlevt i Danmark
(sgen 11). Man eldade (midsommar) upp en halmdocka.
Vattumannen kan ocks vara Kekrops, Athens frste kung,
som infrde religisa och ktenskapliga lagar i forntiden. Fre
honom hade folk levt sedeslst och laglst. Sagan gestaltar
detta p ett skmtsamt stt, vilket kan ses av
(392), dr
grannen hller till med bondens hustru, som r otrogen. De blir
avsljade av drngen. Sagan r daterad till 1 maj som jmfrs
med att Vattumannen rder ver tiden 20 april 19 maj.
Kekrops var ocks grundlggare av staden Athen. Staden Roms
grundlggande firades den 21 april och Eddans berttelse om

hur Asgrd byggdes har en tidsangivelse till sommardag.

Frsta sommardag var i norden 14 april.
Fiskarna. Denna stjrnbild var i forntiden Venus och hennes
lskare, som infr ett angrepp av Tyfon kastade sig i floden
Eufrat och frvandlades till fiskar. Stjrnbilden har ett band
mellan fiskarnas munnar och hela stjrnbilden har ocks kallats
bandet.
Om detta erinrar att man vid denna tid, i juni, fiskade och
metade. Runstavar visar en metrev (fiskarnas band!) och flera
dagar hr, i slutet av maj och brjan av juni har kallats
metardag. Sgen 402).

vriga stjrnbilder utanfr djurkretsen som

frekommer i sgnerna
De flesta av jordens folk kan peka ut stjrnor och stjrnbilder
och bertta sagor om dessa. Austral-aborginer knde till
rnens stjrnbild, kunde peka ut Tvillingarna och berttade om
Plejaderna. De sistnmnda var sju flickor som kom ner p
jorden i korgar.
Sydamerikas indianer kunde bertta om jtten (Orion) och
Plejaderna. Nordamerikas indianer visste att Karlavagnen var
en bjrn o.s.v.
Rent allmnt kan man sga att de vanligaste och kndaste
stjrnbilderna r just dessa; Orion, Plejaderna och Stora bjrn. I
norden r sgnernas koppling till stjrnhimlen ofta borta, men
istllet har mnga sgner en tidsangivelse i ret som gr att
man kan peka ut vilken stjrnbild som avses.
Bst bevarade r stjrnsagorna hos grekerna. Hr kan nstan
hela det mytologiska komplexet kopplas till stjrnorna.
Fljande stjrnbilder kan ses i sgnerna. (Deras ungefrliga
plats p himlen anges med ett tecken i zodiaken.
Okeanos , Oneiron , Plejaderna , Lyktbraren , Tre
sltterkarlar , Fiskekarlarna , Jtten p n, (Orion ), Jtten
som skrde-gud, (Orion ), Lien , Kusken ,
desgudinnorna , Sleven , Vagnen dragen av en rtta ,

Havsfrun , Nymfen , (skogsfrun), Handen , Kentauren

, Ixion , Stora bjrn , Bgaren , Bjrnvaktaren ,
Budbraren , Jgaren , Jakthundarna , Vargen , Geten
, Ormen (Ormbraren), Lyran , Pilen , Staden,
Hsten (Pegasus)
Okeanos som uppgr i Vduren var hos grekerna havsguden
med de mnga dttrarna, okeaniderna. I norden motsvarade det
havsguden gir och hans hustru Ran och alla deras dttrar.
Ran hade ett nt med vilket hon kunde fnga sjmn.
I sgen 2 tvingar havsfrun sjmannen att lossa sin last p visst,
angivet stlle. I andra motsvarande sgner stoppar havsfrun
bten med vld.
I de danska sgnerna kallas sommarens nymfer ellekvinnor.
Dessa jmfrs med okeaniderna-gesdttrarna, ty de finns i
sumpmarker och mossar. Mossar var ofta gamla sjar som
efterhand torkat ut. Sjns andevsen levde dock vidare i
folktron. (Sgen 27-28).
Oneiros, drmguden bor vid Okeanos lngst ut i vster.
Midsommarnattsdrmmar r framfr andra drmmar. Man
kunde d tolka sina drmmar, som menades g i uppfyllelse.
(Sgen 9,55).
Plejaderna. Dessa stjrnor var sju brder (sgen 44,45) eller
sju systrar eller sju sovare (sgen 80). Kyrkan avmrkte den 27
juli som sju sovare och den 10 juli som sju brders dag. I
folktron finns berttat att de sju sovare var sju jungfrur eller sju
sner (brder).
I runstaven sgs att den 15 juli var sju sovares dag.
Kalendern avmrkte dagen med en fyrkant och en drr
Vidare heter det: lr betyda det rum, dr de sju sovare legat.
Plejaderna var drren till himlen.
Plejaderna uppgr (enl. Ptolemaios) i 3 = 28 juli.
Lyktbraren, uppgr i Vduren. De grekiska dokument som
hittades i Vatikanen uppger i Vduren: den som br p en
lampa. Ngon nrmare uttydning finns inte.
Sgen 25 handlar om lyktgubben och r daterad till sommaren.

Tre sltterkarlar. Orions blte (19 22 aug.) har kallats: tre

sltterkarlar, (sgen 64, 96). Dessa sgner r daterade till
slttern (juli) och skrden (augusti).
Fiskekarlarna. Detta var ett av namnen p Orions blte.
Sgnen handlar om jtten p n. (Tre) fiskare blser i land p
en de . En jtte p n ger dem en grdel att stta om en viss
kvinna o.s.v. Sgnerna, det finns flera, visar stor likhet med
den grekiska sagan om Orion, jtten, kvinnojgaren som
kastades ut p stranden.
Friggs grdel. Det var ett av namnen (i norden) p Orions
blte. Fiskesvennerna fick en grdel av jtten p n. De
uppmanades att spnna den om en viss angiven kvinna. I stllet
spnde de grdeln om ett stort trd, vilket med ett brak flg
upp i himlen. Jtten, kvinnojgaren, hade tnkt sig att p detta
stt f kvinnan till sig. (Sgen 104).
Orions blte, Friggs grdel motsvarar tiden den 19-22 augusti.
Katolikerna frkristligade sagan s, att d jungfru Maria vid sin
himmelsfrd den 15 augusti for till himlen, s fll hennes
grdel ner p jorden. Orions blte har kallats Mariarocken.
Jtten p n r Orion p n, (sgen 104). Sgnen Sjfararen
och jtten finns i flera varianter. Jtten kan g p vattnet, r
blind och har ibland hund. Stjrnornas Orion kunde g p
vattnet, var blind och hade hund (stora hund).
Sgen 104 r daterad till hsten. Orion motsvarar den 8 31
augusti. I det gamla Sverige ingick hsten den 21 augusti.
Jtten som skrdegud. Orion var ocks skrdegud och
avbildades som trskare med klubba eller slaga. D vintergatan
som var en vg av korn gr fram mellan Oxen och
Tvillingarna, motsvarande den 24 augusti, har man tnkt att
himlens sd kommer ner till jorden. Orions klubba befinner sig
mitt inne i vintergatan. Han trskade himlens sd. Flera sgner
omtalar jttar som skrdehjlp, (sgen 60A, 61, 84, 92.)
Om Orion som trskare av vintergatans sd erinrar folktron p
Bartolomeus, 24 augusti. Det heter: Bartel korntrskare,
Bertil var frsta trskedag, Bertil bankare, man skulle
trska rg, Man frutsger vdret med hjlp av vintergatan.
Detta sker ofta p Bartel.

Hela komplexet frkristligades i evangelieboken 13 sndagen

efter Trefaldighet (c:a 24 aug.) Gal. 3. 16-22:
Kra brder. Lftena gavs t Abraham och s ocks t hans
sd.
Paulus syftar p vad Gud sger till Abraham i 1 Mos. 13:16:
Och jag skall lta din sd bli ssom stoftet p jorden,
orknelig. Och Gud frde ut Abraham och sade: Skda upp
till himlen och rkna stjrnorna, s skall din sd bli.
Vidare sade herren (22 kap.): Jag skall gra din sd talrik
ssom stjrnorna p himlen.
Lien. Orions blte (19 aug.) kallades i folktron lien (sgen
67).
Kusken. Denna stjrnbild kunde erinra om den grekiska sagan
om hur Oinomaos och Pelops krde sina vagnar i kapp. I
sgensamlingen finns en skmtsaga om hur bonden och trollet
skulle tvla med sina vagnar (sgen 100). Sgnen r daterad till
tiden efter skrden, och avser troligen Karlavagnen och Lilla
bjrn, ty trollet spnde en mus och en rtta fr sin vagn, vilket
erinrar om att Karlavagnen var dragen av bl.a. en rtta. Bonden
spnde hustrun och pigan fr sin vagn vilket pminner om att
Lilla bjrn kallades (Island) kvinnovagn.
Tre Chariter (romerska gratier). I Krftan 18 (9 okt.) uppgr
tre chariter. Dessa var tre jungfrur som bodde vid en klla.
Mnskliga egenskaper ssom vishet, sknhet och bermmelse
hrledde man frn dem. Frn brjan liknade chariterna horerna,
som var desgudinnor. I norden motsvarade detta nrmast
nornorna, tre jungfrur och desgudinnor som bodde i ett hus
vid en brunn. De spann trdar som egentligen var
mnniskoden. Frestllningen om dem kvarlevde i runstaven
den 7 oktober (Krftan 16). Man avbildade ett hus, en karda
och spdde den dagen.
I folktron blir de tre nornorna tre gummor med en karda,
spinnrock och vv. (sgen 113).
Sleven. Stora bjrn kallades, srskilt i England; ladle, sleven,
skopan. Bjrnarna eller vagnarna var i antiken tv nymfer;
Helike och Kynosura (= lilla bjrn). Helike hade uppfostrat och
nrt den unge Zeus i en grotta d denne var nyfdd. Kynosura

betyder hundsvans ty denna nymf hade skerligen liksom

skogssnuvan svans. I folktron blev nymferna skogsr. Dessa
skogsr kunde vlla vilse-gng men ocks hjlpa den
vilsegngne p rtt vg. Som en jmfrelse kan sgas att man
p sjn orienterade sig efter Stora bjrn. (Fenicierna seglade
efter Lilla bjrn.) I sgen 115 berttas om skogsrn, som
kommer in till kolaren; hon vill inte vnda baken till och hon
gr fram till spisen och tittar p slevar, skedar och selkrokar.
Sgnen r daterad till vintern.
Vagnen dragen av en rtta. Karlavagnen tnktes dragen av en
hund, en varg och en rtta. Mot detta drar en hst och oxe.
Sliter sig dessa djur, s troddes det utlsa vrldens undergng.
Om detta berttas i Eddans Vluspa; fjttrarna brister,
fenresulven rnner; det r ragnark (vrldens undergng).
I skmtsagan (100), ovan omtalad, spnner trollet en rtta fr
vagnen.
I sgen 258 (jul), sattes skogsrn och hennes ungar p en vagn
och mannen spnde hsten framfr. Utkommen p isen pillade
han ut selpinnarna, satte sig sjlv p hsten, lmnade vagnen
och red ivg. Men skogsrn och ungarna blev upptna av
vargar. Detta r en frvrngning av sagan om Karlavagnen, ty
man sade (i folktro) att om kusken misslyckas med att f
ordning p spannet och djuren sliter sig, utlses vrldens
undergng. Stjrnan Mizar var en ryttare som satt p den
mellersta hsten och lnkade vagnen; i England Jack and the
middle horse.
Havsfrun. Liksom Stora bjrn var skogsfrun, var hon ocks
havsfrun. Hon hade d kor eller oxar. Stora bjrn kallades f. .
av romarna Septentriones sju trskoxar. Vid Mikael, 29
september, kom havsfruns kreatur i land. (sgen 110).
Havsfrun kunde d ocks komma med rttor och mss. Mikael
var ett annat namn p Stora bjrn.
Nymfen. Den kndaste sagan (under antiken) om Stora bjrn
var sagan om Kallisto och Arkas. Kallisto var en nymf som
tjnade Artemis. Hon blev havande med Zeus och i detta
tillstnd ertappad av Artemis, d hon skulle bada. Artemis
frvandlade henne som straff till en bjrnhona (Stora bjrn)

vilken fdde sonen Arkas. Han blev jgare och efter 15 r

mtte han samma bjrnhona i skogen. Han skulle just flla
djuret, ovetande om att det var hans egen moder, d Zeus
frbarmade sig och satte dem bda p himlen, Kallisto som
stora bjrn och Arkas som jgaren, (=Bjrnvaktaren). Mellan
bjrnvaktaren och Stora bjrn ligger jakthundarna. Man brukar
frbinda dem med jgaren, som hans jakthundar, redo att jaga
Stora bjrn.
En vanlig sgentyp berttar att jgaren och hans hundar jagar
skogsret som blir skjutet borta i skogen. Sgnen r knutet till
jultiden (120, 149, 151, 174, 305, 307.)
Kyrkan helgade den 14 oktober pven Calixtus. Hans namn var
en ordlek p Stora bjrns namn, Kallisto.
Stora bjrn; se fregende artikel.
Jakthundarna. Denna stjrnbild r i sgnerna kopplad med
jgaren som skt skogsfrun. Ngon gng frekommer en sgen
som handlar om enbart jakthundarna. (Se sgen 309!).
Handen. Denna stjrnbild r mest knd frn Indien, (Handen i
Korpens stjrnbild, Jungfrun 18= 9 dec.) men har lmnat en
del spr i sgner, i det att man troddes kunna f handen eller
armen avsliten vid jul. Runstavar har p Tomas (21 dec.) en
arm med tv utstrckta fingrar. Armen innefattar armbgen,
underarmen och tv fingrar. I katolska kyrkan frekommer
legenden om Tomas som kom till Indien. Legenden berttar att
flera personer hr fick armen avsliten av vilda djur.
Frklaringen till handen r annars att aposteln Tomas tvivlade
p att Jesus var uppstnden och drfr stack sin hand i hans
sida. (Sgen 229, 284).
Kentauren uppgr i Vgen 8 =29 jan. Kentauren var framtill
som en mnniska med ansikte och tv armar, men fr vrigt
som en hst. Kentaurer var vilda sllar men den mest bildade,
Cheiron, var lrare t mnga av greklands hjltar och
avbildades med lyra. Kentaurer verens-stmmer i det mesta
med den nordiske ncken, som var fiolspelande man med
hstkropp, kallad bckahsten och som ocks undervisade i
fiolspel. Kentaurens stjrnbild ligger p sdra stjrnhimlen i
vintergatan. D man finner sgner om ncken vid Lucia och

srskilt som han hller till i kvarnrnnan, r jmfrelsen tydlig.

Vintergatan var i folktron en kvarnvg. Sgner som visar
Ncken som fiolspelare och lrare i kvarnrnnan vid jul (Lucia)
r inte ovanliga. (Sgen 140, 142).
Ixion. Kentaurernas fader Ixion, hade en gng varit frmten
nog att ska lskog med Zeus maka, Hera. Zeus frvillade
honom och Ixion famnade i stllet en molnstod. Resultatet av
denna frbindelse blev kentaurernas slkte. Som straff fr detta
brott lt Zeus fjttra Ixion vid ett hjul i underjorden. D man i
flera sgner ser att ncken hller kvarnhjulet fast br man inte
undg att se parallellen med Ixion och hans hjul. (Sgner; 140,
232).
Bgaren, (Jungfrun). Det finns tv julsgner om bgare. Den
ena handlar om att trollen kom ut ur berget och bjd drngen
att dricka ur en bgare. Sgnen finns inte bevarad frn antiken,
men en bild av Hades d han kommer ut ur berget, som str p
pelare, och bjuder Herakles att dricka ur ett horn r den troliga
frlagan eller parallellen. (Roscher;1.2:2187).
Den andra bgaren i folktron r den, d mnniskorna lnar
bgare av trollen vid jul. (Sgen 214). Denna historia pminner
mer om sgnen bakom himlens bgare. Apollon skickade
Korpen att hmta Bgaren.
I Eddan talas om att Tor far till trollen fr att hmta en
bryggkittel. Parallellen blir tydlig d man i sgen 206 ser att
man lnade en kittel av trollen fr att brygga jull.
Bjrnvaktaren. (22 nov. - 29 dec.) Det svenska namnet r
direkt versatt frn grekiska. Och i sgensamlingen finns en
typ, dr en bjrnfrare vid jul gr omkring med en bjrn. Han
kommer till ett vrdshus dr de har troll, som jagas bort av
bjrnen. (Sgen 169, 170, 171, 202, 231, 233, 236).
Bootes. Ett annat namn p Bjrnvaktaren var Bootes. Han
kunde ibland illustreras som budbrare med ryggsck och stav.
(Sgen 146).
Jgaren. Om Bjrnvaktaren, Bootes, Arkas som ocks
kallades jgaren har ovan nmnts. Jgaren i sgnerna
frekommer mest ihop med jakthundarna, liksom p
stjrnhimlen. ( 305, 307, 308.)

Geten. I Vgen uppgr Geten. Denna get var det, som nrde
den nyfdde Zeus i en grotta, d kureterna utfrde sina
hgljudda vapendanser fr att dlja barnets skrik. Geten eller
bocken i folktron drog runt i grdarna och tiggde vid jul.
Ursprungligen hade geten gett barnet (Zeus) di eller ambrosia
ur ett ymninghetshorn. Kvar av detta horn med ambrosia var nu
att geten gav barnen en strut karameller. Ibland var det ocks
tvrtom, att geten eller bocken tiggde brnnvin. Geten kom ofta
i sllskap med Maria och Jesus, som var den frkristligade
bilden. D sllskapet hade med sig en svart man, morianen och
mnnen bar kvinnoklder var detta ett utsnitt ur scenen d Tor
utkldd till kvinna for till jtten Hyme fr att hmta sin
hammare. Den svarte mannen var Loke, underjordsguden som
jmte Tors bockar var med p frden. Detta markerade julens
slut, tjugondedag, och betydde att guldldern och julfriden var
slut. Tor/Zeus kom nu till herravlde och man mste ter arbeta
fr mat, klder och bostder. (Sgen 189, 257).
Hades. I Vgen (21 dec. -20 jan.) uppgr Hades. Hades var
namn p ddsriket och har tidigare omtalats. Men Hades var
ocks en gud och hans namn betyder den osynlige. D
Perseus tog p Hadeskappan blev han osynlig. D trollen i
bergen skulle stjla mat om vintern anvnde de mssor som
gjorde dem osynliga. (Sgen 227).
Vargen. I Vgen uppgr Vargen som var Lykaon frvandlad
till varg. Han och hans brder hade fr sin frmtenhets skull
av Zeus blivit frvandlade till vargar. Bl. a. hade de frskt
dda guden som gstat dem utan att rja sig. Lykaon har ocks
setts i Bootes (22 nov. 29 dec.).
Sgner om vargar r daterade till jul och handlar mestadels om
mnniskor som frvandlats till vargar, s.k. varulvar. (Sgner
223, 276, 283).
Pilen. Denna stjrnbild befinner sig mellan rnen och Svanen,
(Enligt Ptolemaios Stenbocken 3 - 10, den 24-31 mars). Det
var den pil som anvndes fr att drpa rnen eller den pil som
Herakles anvnde, d han skt p de stymfaliska fglarna.
Pilen, som hade magiska egenskaper, jmfrs med de sgner

som handlar om jakt p tjder och orre om vren. (Sgen 339,

340, 379, 380).
Hsten. Denna stjrnbild som uppgr i Vattumannen 5 och
strcker sig in i Fiskarna motsvarar 25 april till 6 juni. Frn
brjan hette den inte Pegasus utan endast hsten. Runstavar
har den 23 april en hst. Hstarna slpps p bete. Denna dag
gller nnu som betesslppningsdag i Sverige, Polen, Finland
m.fl. Den nordiska sagan om hur Asgrd byggdes hnvisar till
sommardag. Sommaren brjade den 14 april. Denna saga
handlar om hur jtten hade en vldig hst till att bygga borgen
och slutligen, hur Loke med jttens hst avlade ett fl med tta
ben; Sleipner, Odens hst, som kan rida genom luften och ver
hav. Hsten p stjrnhimlen brukar avbildas med vingar och
blev Bellerophons hst, Pegasus, som likas kunde rida i
luften. (Sgen 382, tagen ur Snorre Edda).

Sgner i ret

1. Sjjungfru (juni)
(Bergstrand, Dalsl. 36.)
I sjn Edslan har sjjungfrun funnits. Jag har sett henne med
egna gon. D jag var nere vid stranden, fick jag se, att hon
gick p vattnet utefter det vstra landet. Det var ett stort
fruntimmer. Det var som en lng vit slja, som flaxade efter
henne p vattnet.
En gng var min bror och jag vid Edslan och metade. D fick
vi pltsligt se, att det hade blivit en massa vitt skum efter
strnderna, och det var inte vinden, som hade rrt upp det, fr
det var alldeles stilla och lugnt. Det var en sgen, att
sjjungfrun tvttade klder, nr man fick se sdant. Nr de fick
se den freteelsen, var de skra p, att det skulle bli storm. Det
drjde inte lnge, frrn sjn kom vlvande, och d gick vi
hem.

2. Sjjungfru (juni)
(Bergstrand, Bohus, s.23.)
Det var en gng en skeppare frn Myckleby, som hade gjort
sin vanliga sommarsegling fr ret och var p hemresa frn
England med last av rg och skulle lgga upp fr ret, d han
kom hem. Och d han var kommen ut i Nordsjn, s fick han
se havsfrun sitta p havet och tvtta och kamma sig och gra
sig fin. D visste skepparen vad klockan var slagen, att ett
hemskt ovder var att vnta, och drfr styrde han rtt upp till
havsfrun och hlsade och sporde s vnligt, om frun ville vara
s barmhrtig och hjlpa oss lyckligt i land. Ja, sade
havsfrun, om du bara gr som jag sger, s skall det allt g

bra. Du skall lossa lasten hr, s att skutan blir ltt och skynda
er med arbetet!
S brjade lossningen av rg-lasten med alla man. Sedan
sade havsfrun till skepparen: Flj nu med mig ner, s skall du
f betalt! Och skepparen fljde med frun ner p sjbottnen
och havsfrun rknade upp pengar och betalade lasten med rgat
mtt. Men d havsgubben, som var sngliggande, fick hra, att
det fanns en man i kket hos havsfrun, s ropade han: Vem du
n r, s kom och tacka mig fr sist! Och det skulle skepparen
gjort genast, men havsfrun stoppade honom och sade, att: far
kramar snder nven p dig genast, om han fr tag i den. Men
spring bort efter ditt ankare, s skall du f se! sade hon.
Skepparen gjorde som han var tillsagd, och gick bort efter
ankaret, och havsfrun tog det och lade det i elden. Men
havsgubben tyckte att det drjde, och ropade: Varfr kommer
du inte och tackar mig fr sist? Jo, lugna dig, sade havsfrun,
vi ha litet med uppgrelsen att gra n! Men d ankarklon
var gldande, tog havsfrun ankaret och gav det till skepparen
och sade: G nu och tacka far fr sist! Och det gjorde
skepparen. Nu vill jag tacka Er fr sist, far! sa han. Och d
gubben fick tag i ankarklon, s klmde han henne till en rund
boll. Ja, jag knner, att svenskarna r ljumma n, sade han
och sedan brjade gubben prata med skepparen. Jag bodde i
Myckleby i en hage, som hrde till Brnnefjll, sade han,
Och dr var ngra stenar vid en vg och dr mdde jag gott
tills dess den wide becka fick sig bjllra och d mste jag fly
hit.
- Jas, sade skepparen, det stllet i Brnnefjlls hage, som
ni nmner om, det r p min mark. Och drmed tog han farvl
av gubben.
Och havsfrun fljde med skepparen upp till skutan och sade:
Segla nu hem fr fulla segel och se er inte tillbaka och d I
kommer i hamn, s rigga av skutan s fort I kan! Det gjorde
skepparen, men d skutan var avklarad i hamn, s kom det en
storm, s stark s att allt som p havet fanns, frgicks.

3. Sjjungfru (juni)
(Bergstrand, Dalsl. 36.)
Det var en av de gamla i r som hade sett sjjungfrun. Hon
var ett fruntimmer, men som det grannaste fruntimmer, han
hade sett. Det var vid rsjn. Hon satt i en bt och vaggade
och hon hade guld-stickor i hnderna; de blnkte s grant.
Det var en annan, som var nere vid sjn en sommarnatt. Han
fick ocks se en skymt av henne. Hon hade hr s lngt, att det
hngde ned till ftterna.
Mnga hade sett henne p sjn i en halv bt. Det var som ett
skott, s var hon borta.

4. ELLE-FOLK1 ( SOMMAR)
(Danmark II,s 4)
En man i Humle sg en vacker sommardag klockan 2 en
hrlig jungfru, st ett stycke borta vid vgen. Hon gick t sidan
in i en elle-skog. Han hlsade, i det han red frbi, men fick
intet svar. D han ett gonblick senare sg sig tillbaka, vnde
hon ryggen till och den var ihlig som ett degtrg.
5. Elle-folket lockar (sommar)
(Danmark II s.11)
Om sommaren slngde elle-folk bort skna nycklar, garn, p
vgen, fr att sm barn skulle finna dem och ta upp, vilket inte
bekom dem vl.

Ellefolk, trdnymfer, dryader Bor

6. Elle-folket lockar (sommar)

(Danmark II, s.14)
En piga i Hje mjlkade en sommar i en mark, dr det var en
elle-man, som stndigt fr henne drev korna samman p tt
stlle. Hon tyckte emellertid inte om den hjlpen och omtalade
det hemma. Dr var d ngon, som rdde henne att ta med en
bit mat och bita p, medan hon mjlkade, men var gng hon
hade bitit, skulle hon omstta det p sin trsko-hl. Detta rd
fljde hon, men d elle-mannen sg det, spottade han flera
gnger t henne, lpte sin vg bort, och kom aldrig mer igen,
men sedan var korna alltid utspridda ver hela ngen.
En piga frn Trunderup, Kvrndrup socken, som gick ut i
marken (Nrremose) fr att mjlka, trffade dr alltid en liten
gosse, som drev korna samman fr henne, s att det var ltt att
f dem mjlkade. Men d denna pojke hrstammade frn ellefolket, var hon inte riktigt glad t det, likvl, och dr var d
ngon som rdde henne, att hon skulle ta en bit mat med sig
osv...
7. Skogs-tagna (midsommar)
(Danmark II, s.18)
En gosse i Smrumovre, som om senhsten skulle finna sina
kreatur om aftonen, kom till elle-frun, och hon gjorde hans
huvud frvirrat. Elleflickorna dansa annars midsommarnatt.
8. Skogs-r (midsommar).
(Bergstrand, Bohus, s. 35.)
Gumman mins far talade om att drngen hans varit ute p
midsommarvaka. Lite onykter var han. Nr han kom hem och
gick igenom en trdlund, tyckte han, det var fstmn hans, som
satt dr, och hon gjorde miner, att han skulle komma till henne.
Hon skiftade s mnga drkter, men han gick inte, utan han

sade: G Skam i vld, din rackare ! D skrattade hon och

frsvann.
9. Se sin tillkommande (midsommar)
(Danmark VII s.258,259)
Midsommar afton gick man tigande och utan att hlsa p
ngon fr att samla Johannesrt och satte dem under takbjlken
fr att f veta vem som skulle giftas under ret. Man hade lngt
i frvg sett efter var dessa blommor vxte, fr att denna
bestmda afton kunna ta dem.
--------------En flicka gr midsommarafton, nr solen har gtt ner och
daggen faller, in i en hage och plockar nio olika slags
blommor. Dem skall hon lgga under sin kudde och sova p
om natten, s drmmer hon bestmt om sin tillkommande
fsteman.
10. Hxa i kyrkan (midsommar).
(Danmark VII, s.62)
Den som vill veta, vem som r en hxa, skall midsommar
afton g till tre krar och ta tre ax av varje. Dem skall han
dagen efter ta med sig till kyrkan, och d kan han se alla hxor
som har en rund skl p huvudet.
---------Kommer hxorna till kyrkan midsommar dag, sitter de med
en sklgryta p huvudet, drav kan man knna igen dem. (VII
s.63)
---------Vill man se hxorna, d de g till kyrkan midsommar dag, s
skall man om morgonen fastande ta vigd mull i sina stvlar och
trskor och g drmed till kyrkan, d man kan se dem tydligt
g till kyrkan med sina mjlkspannar p huvudet, men man
skall gra det i Fans namn. De som vill se hxorna midsommar

afton, de skall i Fans namn stta sig under en harv, som vnder
tnderna utt, d kan man se dem rida p sina kvastskaft upp
genom skorstenen och bort till Blocks-berg.

11. Hxor (midsommar)

(Danmark VII s.101 f)
Midsommar natt rider hxorna p kvastskaft till Troms,
Blocksberg eller Hekkenfelt.
-------------Djvulen tar hxorna frn alla land till altaret var midsommar
afton i Troms kyrka i Norge. Han ger dem d mnnisko-ktt
och mnnisko-blod till spisning (VII s.102)
-------------Min moder berttade, att om man vill se en samling hxor vid
Troms kyrka midsommar afton, s skall man ta kyrkogrdsmull
p sitt huvud och se ned i sin egen brunn. S kan man se den
onde hlla upp t dem i en omvnd hstfot. Men de tycker
sjlv, att de dricker av ett silverstop.
------------Den 1 maj svl som midsommar dag m ingen be om mjlk
eller lna ngot av andra, d sdant medfr otur och frtret.(
VII s. 102).
------------Midsommar afton pyntar man alla drrarna med majgrnt, s
kommer hxorna inte in, och ugnsrakan och kvastskaftet
gmmes frsiktigt. Hstarna sttas ocks p somliga stllen in
den natten, men de skjutas baklnges in i stallet. (VII s.102)
--------------P Sjlland majas lin-kern midsommar afton vid
solnedgngen, stillatigande, fr att hxorna inte skall frstra
den. (VII s.103)
-------------Det r inte lnge sedan som Vendelborna brukade ligga med
en grbokrans runt huvudet midsommarnatten. Det menades

befria frn trollens makt och huvudvrk under det kommande

ret. (VII s.104)
-----------Ngra mena, att hxorna rider midsommar natt. Drfr brnde
man frr bloss och bl p hjderna; det var fr att skrmma
bort hxorna. Man satte stl ver alla drrar, satte hackan i
dynghgen osv.
-----------Man blossar, tnder bl, midsommar afton, fr att det inte
skall komma brand i veden (sga ngra) eller fr att skrmma
hxorna.
I ldre tider brukade man brnna ett barn, som var gjort av
lnghalm. Det kallades att brnna barn. Drav har
Barnbankerna p Gryderup och Erdrup mark ftt sitt namn.
(VII s.113)

12.Allestans veder ( =emot) (midsommar)

(Danmark VII s.117)
En skrddare frn Stybbck omtalade en gng fr min
mormor, att han under sin lrtid var i tjnst hos en mstare,
vars hustru misstnktes fr att vara hxa. Han beslt sig d fr
att vara uppe en midsommarnatt och iaktta hennes frd. Han
gmde sig i kket och sg d, hur hon bort mot klockan 12
listade sig in med en kruka i handen, varav hon tog litet grand
och smorde alla kroppsdelar. D hon var frdig hrmed, gick
hon bort till skorstenen och sjng: Upp genom rk och sot,
men ingenstans emot, och drp frsvann hon ljudlst genom
skorstenen. D han sg detta, fick han en oemotstndlig lust att
sjlv frska.. Han uppskte krukan som hon hade ltit st,
gjorde liksom hon och gav sig till att sjunga de samma ord,
som han hade hrt av henne, men tog fel och sjng: verallt
emot. Men d blev han sttt och kastad frn den ena sidan av
skorstenen till den andra, s att han efter att nstan ha blivit
hackmat, fll halvdd ned till jorden och endast efter lng tids

frlopp ter blev helbrgda, till kropp och sjl; ty han hade
blivit alldeles omtumlad av denna farliga resa.
13. Karlens hxritt (midsommar)
(Danmark VII s.124)
En prst hade en drng, och var morgon som denne vaknade,
var s trtt och hade s ont i lederna; det vrkte i hela kroppen,
som om han hade varit ute p det tyngsta arbete. S skte han
rd hos en klok man, som sade honom orsaken till sjukdomen.
Det var nmligen prstens hustru som kastade smn ver
honom, och genom att lgga ett frhxat betsel p honom
omskapade honom till en hst, och red p honom till Troms.
Drav kom det sig, att han var s trtt och hade s ont i ryggen
nsta morgon. S rdde han honom att han, nr han nsta
midsommar afton lade sig till sngs, skulle gnida duktigt med
nacken emot huvudkudden och hlla p med det, ven om han
fll i smn. Det prvade han. Bort mot natten vaknade han och
stod d vid en kyrka och hade ett betsel i handen, det var fstat
p kyrkbacken, och runt omkring stod en mngd hstar, som
likaledes var bundna. Litet senare kom prstens hustru ut ur
kyrkan, och s kastade han, efter den kloka mannens rd,
betslet ver huvudet p henne, och strax stod hon frvandlad
till ett underbart svart sto. Han sattes upp att rida och red hem
till prstgrden. Dit kom han i dagningen, och d prsten kom
ut genom drren fr att ta emot ryttaren, blev han inte s litet
frundrad, d han sg, att det var hans egen drng som kom
ridande. S berttade denne fr prsten, att han hade kpt en s
fin svart mrr, om prsten inte hade lust att kpa den av
honom. Jo han tyckte mycket om den, och s var handeln snart
avslutad. Karlen sporde drnst om han inte kunde f rida bort
till smedjan fr att f hsten skodd, fr det behvde den. Det
gav prsten sitt samtycke till, och d karlen kom tillbaka med
den, strk drngen betslet av, och dr stod prstens hustru med
hstskor under hnder och ftter.

14. Djvulen skall f det frsta som kommer honom till

mtes. (midsommar)
FSF (K.140,1)
Det var en kapten, som var i Amerika dagen fre
midsommarafton, och midsommarafton skulle han vara hemma
och st brudgum. Han visste inte, hur det skulle g till, men d
kom en oknd man till honom och sade, att han skulle hjlpa
honom mot det lftet, att han skulle f den frsta, som skulle
komma ombord i hemmahamnen. Kaptenen, som visste, att det
var hans brud, som frst skulle komma ombord, var lite
tvehgsen. D viskade en matros t honom: Giv det lftet
bara! fr matrosen kom ihg, att bruden alltid brukade ha sin
hund med sig och att hon alltid kastade honom frst ombord.
Kaptenen gav d med sig och kommenderade alla man till kojs.
Under hela natten hrde de sedan inte annat ljud eller tal n
bara orden: Falla fr Olaitornet! som kom upp ifrn dck,
och sedan kastade de ankar p Stockholms redd. Bruden kom
till skeppet och hade hunden med sig och kastade den ombord
frst. Men d blev Djvulen s arg, att han for av med hunden,
s att slarvorna strittade.
15. Djvulen (midsommar)
(Bergstrand, Vrml. 1948:23
Husbacka i Visnum var prstbostlle. Dr bodde en gng en
prst som hette Fagergren. En midsommarkvll ville hans pigor
g ut till en bal. Nej, g inte, sade Fagergren. De ville i alla
fall. Jag gr med, sade han d. Nr de kom till stllet, dr
dansen var, s stllde sig prsten vid fnstret och krkte armen
till en gla. Titta hr nu! sade han. Vill ni g in? De tittade
och bleknade, fr de sg allt mjligt ont, det var sjlve Satan
och hans anhang som var dr.

16. Offerkast (midsommar).

(Bergstrand, 1944:146.)
Det var tv pojkar, som blev oense om en fstm. Det var en
midsommarafton. Gamle kronorttare Vennergren talade om
det. De slogs med lvknivar, och den ene tog livet av den
andre. Det var bara den ene som dog. Det var p Frugrds
skog, och dr r en stor offrad hg. De kastade alltid en
bjrkruska eller grankvist eller furugren p den hgen, nr de
gick frbi; det har jag alltid brukat gra. Det skall vara till
minne.
------------Det var en gosse frn Tomta och en frn Apoteket hr. De
skulle g efter lv i skogen en midsommarafton. Uppe vid
haget vid Bergsvgen i Frugrds kohage blev de osams och tog
till att skra varandra med sina lvknivar. De dog bgge tv
och blev liggande p var sin sida om hagen. Sedan har de haft
det till minne, att de skulle kasta en kvist p den platsen, alla
som gick frbi dr. Det skedde fre min tid, men rishgen finns
allt kvar n.

17. De ddas gudstjnst (sommar)

(Danmark II s.282)
D min morfars fader, den gamle Henrik, efter vilken jag har
ftt mitt namn en kvll under skrden gick frn sitt arbete frn
Horstofte (nu setofte), gick han en genvg ver marken och
gick frbi kyrkomuren. Det var en mild, helt stilla afton. D
han nr kyrkomuren, hr han till sin stora frvning en
dmpad, sorglig, lngsamt tonande sng ifrn kyrkan. Klockan
var ver elva, han stod helt stilla och lyssnade. Sngen fortsatte
att tona lika enformigt, lika dmpat och sorgligt; s han gick
vidare, men nu kunde han hra sngen nda bort till ngen.
Sedan talade han med den gamle klockaren om den mrkliga
sngen i kyrkan, och denne sade: Det var d underligt, att du

aldrig har hrt den frr, d du gtt frbi kyrkan om natten; det
har jag minsann hrt mnga, mnga sommarntter, men jag
ltsas bara som ingenting, det skall man helst, det r de dda,
som sjunger. Det trodde gamle Henrik p lika fullt som p
evangeliet.
18. Prstpigan och gasten Om Prkel
(Sederstrm 1938:9)
En gammal nka hade blott en son, vilken alltid var olydig
och nsvis mot sin gamla moder. Gumman hade, som
merendels vanligt sker, ltit honom uppvxa utan aga, varfr,
ju ldre han blev, desto vrre blev han, s att han stundom slog
och misshandlade henne rtt ofta. Med stort tlamod
framslpade hon sitt usla liv, tills hon av lder och troligen
genom sonens misshandel, dog.
Ngra r drefter dog ven sonen genom en trande sjukdom
som tog honom av daga uti sina bsta r. Frmodligen saknade
han modern och ngrade sitt uppfrande mot henne.
Ngon tid efter det man hade begravt honom, sg man tydligt
en mnnisko-figur varje natt st p graven, vilken liknade
Prkel i vardagslivet. Frst vckte denna syn mycken frvning
och hpnad bland folket. Men slutligen blev detta freml en
vardaglighet, som inte gjorde mycket intryck. Flera r sg man
denna gestalten, och man trodde, att den aldrig skulle
frsvinna. Man frskte p allt stt att frekomma denna
obehagliga syn. Man grvde ner penningar i hans grav. Man
lade dit flera andra freml, som man trodde skulle frekomma
denna syn. Men allt var frgves. S frflt, som nmnt r,
flera r, d man sedermera icke brydde sig om Prkel.
En gng kom det en vstgte eller s kallad knalle till
prstgrden, som lg nra kyrkan. Det var en afton, och denne
hade utbrett sin grannlt p ett bord, dr pigorna i prstgrden
och mycket annat folk var samlade fr att beskda hans vackra
klden och tyger. Alla ville handla som vanligt, men det
fattades penningar. Bland kparna utmrkte sig i synnerhet en
av prstens pigor, som grna ville ha det och det kldet osv.

Du skall f den vackraste sjalen, som jag har, sade

vstgten, om du tilltror dig att bra hit upp Prkel, som str
p kyrkogrden, - ty s snart det blev fullkomligt mrkt, s
sg man denne figuren st p graven.
Pigan teg en liten stund och stod frdjupad i tanke-irringar
hur hon skulle gra. Men slutligen repade hon mod och sger:
Det skall jag gra om jag fr den dr stora duken.
Det skall du f, sade knallen. Men du skall bra honom hit
in uti rummet, s vi alla fr se honom.
Genast ilade den modiga pigan till kyrkogrden och fattade
uti den dda gestalten och bar honom upp och lade honom i
rummet p golvet. Vid synen av denna dende, vanstllda
mnniskogestalt blev alla frskrckta och stod bvande.
Fr Guds skull, ropade alla, g tillbaka med honom!
Nej, sade pigan, under det hon ven stod darrande av
hpnad ver anblicken av den dende, nu fr ngon annan
bra honom ter. Jag har gjort min plikt och hllit mitt lfte,
sade pigan.
Slutligen mste vstgten jmte de andra lova henne en viss
summa penningar fr det hon skulle bra honom tillbaka. Hon
resolverade sig och tog gasten och bar honom till kyrkogrden
och satte honom p graven, dr hon hade tagit honom. Men d
hon skulle slppa honom fr att g sina frde, s hll han henne
fast med bda hnderna. Med en stilla och frskrckande ton
bad hon honom slppa sig. Men han hll henne s mycket
fastare. D blev hon utom sig av frskrckelse och brjade
darra i alla lemmar. ter ropade hon:
Slpp mig, Prkel!
Ja, svarade gasten, jag skall slppa dig, men inte frrn du
lovar mig en sak, som du skall gra, och hller du inte ord utan
uraktlter det, s vet, att jag skall krama ihjl dig.
Jag skall gra vad du befaller, svida det str uti min makt,
sade pigan.
Jo du kan fullgra det, ty det r inte ngon omjlighet. Du
knde ju min moder, d hon levde?
Ja, jag minns henne ganska vl, sade pigan.

Nvl, du gr hit om julnatten emellan kl. 12 och 1. D

hller alla de saliga sjlarna sin gudstjnst i kyrkan. Du skall d
stlla dig vid kyrkdrren och passa p, nr de allmnt gr i
kyrkan. D du nu fr se min gamla moder komma, som synes
lika s dan, som d hon p slutet levde, krokryggig och till
synes kldd uti en grn stickad trja, s skall du ropa p henne
tre gnger och varje gng nmna hennes namn. Om hon d
frgar dig, vad du vill, s skall du hlsa henne frn mig och
frga henne, om hon vill frlta mig allt det onda, som jag
gjorde henne emot, medan hon levde. S fr jag sedan ligga uti
jorden, men dess frr innan kan icke mitt stoft f vila i jordens
skte.
Pigan lovade honom att uppfylla hans begran s gott hon
frmdde, blott han ville slppa henne.
Kom nu ihg vad jag sagt dig, att du blir olycklig, om du
frgter ditt lfte! sade Prkel och slppte henne.
Vid hemkomsten frgade de alla, hur det gick, varvid hon
syntes trygg och svarade:
Det gick bra!
Hon lt inte vidg, att ngot sdant ventyr hade trffat
henne. Men emellertid oroade det henne och fruktade rtt
mycket fr utgngen av detta ventyr. Hennes tankar svvade
ofta emellan fruktan och hopp, ty att lta rent bli detta, vgade
hon inte av fruktan fr det hot, som Prkel hade givit henne.
Tiden brjade att nalkas, och ju nrmare det led drt, ju
mera ngslig blev hon. Slutligen yppade hon frhllandet till
prsten, som gav henne det rd att utan fruktan uppfylla detta
lfte.
Emellertid gr hon till kyrkan ngot fre den utsatta tiden.
Hon befaller sig uti Guds beskydd och stller sig, som sagt var,
vid kyrkdrren. Strax drp hr hon klockorna ringa som
vanligt, och genast drefter kommer det ngra, som hon tyckte
mnniskor, som ppnar kyrkdrrarna alldeles ssom vanligt
men utan buller. Strax drp blev det ljust uti kyrkan, och
tyckte hon, att det var flera ljus tnda n som vanligt, och att
kyrkan var mycket klarare upplyst n som det annars plgar
vara om julottan.

S snart det blev ljust uti kyrkan, sg hon en ofantlig mngd

mnniskor instrmma i kyrkan, varibland hon knde igen
mnga, som kort frut var avlidna. Alla satte sig som vanligt
uti stolarna, men nnu hade hon inte blivit varse Prkels
moder. Hon blev utom sig av frskrckelse och trodde att hon
inkommit utan att hon blivit henne varse. Men just under det
hon som mest var brydd hrver, sg hon gumman komma
springande, krokig och kldd, som hon tyckte uti en grn trja,
den samma, som hon hade p det sista uti sina livs dagar.
D gumman kom mitt fr henne, ropade hon hvligt:
Mor Inger, mor Inger, mor Inger!
D stannade gumman och sger hgt och hastigt:
Vad vill du mig?
Jo, sade pigan med en bvande stmma, er son Prkel har
bett mig, att jag skall tala med er och be er, att ni ville frlta
honom allt det onda, som han gjorde er emot, medan ni levde,
ty annars kan hans lekamen eller kropp inte ligga i lugn uti
graven utan mste st ovanp till domedag. men frlter ni
honom nu, s fr han sedan vila uti jorden.
D svarade gumman:
Har Gud frltit honom, s skall jag frlta honom. Sg
honom det!
Nu tervnde pigan glad till Prkel och underrttade honom,
vad modern sade.
Tack fr ditt besvr och fr det du hll ditt lfte! Gud har
redan frltit mig.
Och vid han hade sagt detta, frsvann han ned uti jorden och
syntes sedan aldrig mera p graven. (Sederstrm 1938:8).
(Danmark II s.19)
Det r nnu sagt, att unga karlar, nr de i vissa bygder
avmejar het p ngarna, inte lgger liarna ifrn sig, frrn de
har brynt dem. Om detta frsummas, skall elle-kvinnorna
kunna bryna dem, och d r sltter-karlarna gripna av krlek
till dem.

(Danmark II s.21)
Det var en karl, som var s stolt, att han sade var gng han
dansade: Hr kommer Gudfader och Gud, den Helige ande.
Samma karl slog en gng h, och d nskade han, att han hade
sin kresta hos sig. D kom det en elle-kvinna frn Elle-berg
och sov hos honom, och hon kom till honom var natt drefter.
S blev karlen frvirrad, och han gick till prsten fr att ska
rd, men han uppenbarade inte sanningen fr honom. D
hrdes i detsamma, att elle-kvinnan ropade: Du har lovat att
kta mig! men de kunde inte se henne. Han ville nu resa frn
henne och seglade bort ver bljan, men hon fljde efter och
grmde honom till dds.
19. Gastar (slttern)
(Bergstrand, Hall. 1949:116)
Hovda-gubben var huvudls. Han var inte ett bergatroll utan
han var en gast. Det var tv sltter-karlar, som blev oense, och
den ene skar huvudet av den andre. P s vis blev han
huvudls. Den gamle gubben i Lpared hrmade efter hovdagubben, men han fick en rfil av honom till straff.
20. Gastar (skrden)
(Bergstrand, Hall. 1949:116)
Det var en, de kallade Lngakrrsgasten. Myringen sade de
ocks. Honom var min farmors farfar ute fr en gng. Han satt
och brynte en gng i hsten (skrden), och d skrek gasten, och
han gav sig till att hrma efter honom, men d kom gasten och
fljde med honom, tills han var hemkommen, och d slog han i
drren. Han brukade skrika mot vderomslag.

21. Helgdags-brott (slttern)

(Danmark II s.277)
Det finns en plats som heter Kjrnen, varest en girig bonde
vid namn Jrgen Tange p en sndag under gudstjnsten gjorde
h, och den hstacken sjnk strax ner i avgrunden, och det
finns fortfarande ett stort hl p samma stlle, dr hstacken
stod.
22. Troll (midsommar)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:60.)
De hade majstng och eld p samma gng, fr det hade de
alltid frr i tiden. Det var p ett hgt berg, och i berget var det
en stor, svart flck. D kom ett bergatroll ridande ut ur den
svarta flcken. D fick alla s brttom att laga sig drifrn.
Men s var det en karl som tnkte, att han skulle lura
bergtrollen. Han red till berget dagen efter och bad att f litet
att dricka. D kom trollet ut med en silverkalk full med dricka.
Karlen tog den och kastade drickan ver axeln. Det kom ngra
droppar p lnden, och d sveddes hren av. Sedan satte han av
i galopp och bergatrollet efter. D var det ngon som ropade:
G av vgen den hrde
in p kern den vta!
Bergatrollet hade s lnga brst. Dem slngde hon ver
axeln, nr hon red. S lnge karlen red p vgen hade hon
vunnit p honom. Men ver kern, som var pljd, kunde hon
inte flja honom. - Den kalken har de i Blinge kyrka n i dag.
23. Bortbytingen (slttern)
(Bergstrand, Hall. 1949:53)
P ett stlle var det en bortbyting, som var krympling och
inte gjorde ngot. S skulle de kra h, och d skulle dottern

hva in het, och det var besvrligt fr henne, fr hon var inte
s stor. D sade bortbytingen: Vill du ta ut stickorna i mina
ben, s ska jag hjlpa dig, men du fr inte tala om det fr
ngon mnniska. Sedan hvde han in het, och det gick i en
hast. Eftert talade tsen med katten och berttade, vad som
hade hnt, och d frstod de, vad de hade fr en unge. Men jag
minns inte, hur de blev av med honom.
24. Tomten (slttern)
(Bergstrand, Dalsl. s. 100.)
Det var ett sltter-l (gille). En del av folket gick t ladan
och lade sig. Dr hll de vsen. S kom en liten tomte. En
lng och en stackete (=kort), men ska jag efter min x lacka (g
efter min yxa), s ska jag av den lnge hacka, sa han. Han
skulle gra dem lika lnga.

25. Lyktgubbe (sommaren)

(Danmark II s.493)
Lyktgubben visste de gamla mycket att bertta om. Det var
en gng p sommaren, s kom det en man, Jp hette han visst,
gngande ver markerna inne frn Frederits och just som han
kommer upp p Lerhult och kunde skymta byn nedanfr, s hr
han en som liksom bankar p en tjuderple. Han ropar d:
Vem r det? ty han trodde att det var en gamling frn byn
som hade fr vana att g ute i marken halva natten. Men det
var ingen som svarade. Han ropar igen - nej- det var detsamma.
Allra bst som han str och undrar ver det hr, ser han
lyktgubben blinka till i krret strax nedanfr, det r dr varest
smeden nu bor o.s.v.


26. Eldar (midsommar)
(Danmark II s.531)
P Hyrup mose i Nrre-Rangstrup hrad ses vid midsommartid tv stora eldar. Ju lngre man ser p dem, dess mera oroliga
och blinkande bli de. Det r tv brder, som blev osams om en
flicka, och p vgen hem frn ngen, kom till att slss med
liarna, s att de bgge dog p platsen, och de tv korsande
eldstrlar man ser, det r liarna, som hugga emot varandra.
-------Vid en lergrav p Fiskholm mark, Arild, sgs en vinter
igenom av och till ett litet ljus brinna. Det gav anledning till
mnga gissningar. Hn mot midsommartid drunknade ett lamm
i samma grav, och sedan den tiden har ljuset varit frsvunnet. (
II s.572)
27. Skogstagna (slttern)
(Danmark II s.21)
Lars Jensen som bodde i Stubberup, tjnade i sin ungdom
Mosegrden i Dalby, och p dess mark r tv smskogar, av
vilka den ena till dels bestr av sumpmark. Det var om
frsommaren, och de hade haft sl-gille (eg. juli). Lars Jensen
var en vild krabat till att dansa, och det var nstan dag innan
gillet var frbi. S sger han till lille-drngen: Du fr grna g
och lgga dig, s skall jag flytta bestarna (hstarna)! Han gr
ut till dem, de stod invid elle-skogen. Efter flyttningen lade han
sig ned i grset, fr han var trtt och tung i huvudet och fll i
smn, men vaknade, just som solen steg upp, och sg ett ungt,
fagert fruntimmer, kltt som en bondpiga, st ver honom och
pilla i hans knappar. Han trodde, det var n av pigorna frn
gillet, och sade: Varfr kan du inte lta mig f sova i ro. Men
han gjorde sig nu nrmare bekant med henne, n vad han
egentligen tordes, och frst senare mrkte han, att det var ngot

fel. Ty frn och med nu mste han beska henne i skogen var
natt och kunde aldrig f ro i sin sng. Gick han inte en viss tid
var afton, s kom hon sjlv och hmtade honom. Till sist gick
det s lngt, att hon kom efter honom mitt p dagen, och folket
i grden sg henne ofta utanfr fnstret, och nr hon kom dr,
mste han ivg. Dock fick hon inte s mycket makt ver
honom, att hon kunde behlla honom. Hon var titt i frd med
honom, om att han skulle flja henne hem, dr skulle han f se
mnga hrligheter; men det ville han inte, han var rdd fr, att
deras mn skulle gra dem frtret. Nej det var inga problem,
sade hon, bara han ville flja med, s skulle han f det gott, och
var han inte njd med henne, s kunde han f hennes syster,
som var mycket vackrare n hon, och vad hon nu kunde sga.
Men hon fick inte bukt med honom. Detta hll p till fram p
hsten; han blev allt vekare och fruktade, att han inte skulle
kunna motst henne lngre. Han uppskte d prsten, som lt
honom lgga sig i sngen, gav honom sakramentet och bredde
msshaken ver honom. Nu visste de mycket vl, att hon skulle
komma, och hon kom ocks och ville ha honom med sig, men
kunde inte. Prsten sade till henne, att nu kunde hon f ta
honom, om hon kunde, och om inte s fick hon lta honom
vara i fred hdan efter. S mste hon g med ofrrttat rende,
och frn den tiden var Lars Jensen fri frn henne, men s var
det ocks slut med honom. Det hade nog varit en elle-kvinna,
men ryggen hennes var inte ihlig, som folk sga, att de skulle
vara mest.
28. Ellefolks dans (slttern)
(Danmark II s.25)
En man som bodde vid en strandmosse, som frn Jgerspris
skog strcker sig ut emot Roskilde fjord, var en dag med sin
halvvuxna dotter ute och rfsade h p ngen. Vid middag
lade de sig att vila ttt invid en elle-mosse, som var vid kanten
av skogen. D de hll p att somna in, hrde de en underbar
musik frn mossen, och som de hrde p den, kom en vacker

jungfru dansande efter musiken, ut frn mossen och bort emot

dem. Dottern reste sig upp och ville dansa henne till mtes,
men den gamle hll henne och tvang henne att lgga sig ner
igen och inte se p elle-kvinnan. -Lt oss se! sade den gamle,
om du ser ut baktill som du ser ut fram. D vnde ellekvinnan sig om, och d kom det en sdan storm, att het frn
volmen virvlade hgt ver dem, men istllet fr elle-kvinnan
sg de endast en stubbe. Men vad r d detta? ropade dottern.
h, nr hon vl har blst av sig, svarade den gamle, s gr
det nog ver. Och meddetsamma upphrde bde musiken och
stormen, och stubben frsvann.
(Danmark II s.28)
Ellefolket bor under elle-stubbarna, och kommer fram om
sommarntterna fr att hlla dans. Under den tiden r det
farligt, att komma fr nra elle-mossarna, d elle-folket vill
draga folk till sig. Blir man frgjord av dem, r det ingen annan
rd n att stpa bly ver huvudet. S vitt jag vet, bestod det i,
att smlta bly, och hlla ut i en skl vatten ver den sjukes
huvud. D bildades figurer i vattnet av blyet, och det skulle
frklara trolldomen. Det var ocks farligt, att komma ner i ellemossen mitt p dagen. Om sommaren lg den torr, men om
vintern stod den under vatten, och d stack elle-stubbarna upp
som en mngd sm ar. Nertill dolde vattnet de lsa delarna,
och drvid danades djupa hlor in emellan rtterna. Nr vi barn
s om sommaren gick och plockade hallon, var vi nstan helt
rdda fr att g dr, och ngsligt kikade vi alltid in under ellestubbarna.
29. lvor (midsommar)
(Bergstrand, Vrml. 1948:84.)
Det var om midsommarnatten som man kunde f se lvor.
Det var sm fina varelser. De skulle vara som sm, vita fina
dockor. Det pstod mina frfder att det skulle vara prinsessor
som var frtrollade. Om det var ngon, som kunde komma till

dem och vcka dem om midsommarnatten, s skulle de bli som

prinsessor igen.
30. Systern var rikare. K 67. (midsommar)
Det gr ett rykte, att en gubbe fastade en midsommarnatt vid
Sala gruva, och d fick han se gruv-frun. Hon var alldeles
utfattig och slarvig och sade: I mn d spara min
sngkammare, tminstone. I mn ska eder till fru Lura i
Lurbergssen, som r tv - tre gnger rikare n jag, eller till
broder Misting i Mistingshllan.
31. Rikare syster. L III 25. (midsommar)
Gruvmoran fr Sala silvergruva hade sagt att hon hade en
syster i Norrland, som var mycket rikare n hon. Systern var
gruvmora fr ett berg som hette Gruv-berget. Dr gde hon en
gruva, som innehll silver. Gruvan skulle en gng hittas av
folk. Det skulle hnda s hr: En ko som gdes av en gumma,
skulle f tv kalvar, vilka skulle vara vita med svarta ron och
likna varandra som tv br. Dessa kalvar skulle gumman
uppfda till midsommarnatten. D skulle hon ha kalvarna med
sig och g till Gruv-berget. Kalvarna skulle d ska rtt p
silvergruvan och gruvan skulle d f utvinnas av folket.
Vid Bjrna kyrkby i ngermanland finns ett berg som heter
Gruv-berget. En gumma i Bjrna hade en ko. Hon fick tv
kalvar tre veckor fre midsommar. Dessa var vita med svarta
ron och liknade varandra som tv br. Gumman kom genast i
hg sgnen om silvergruvan i Gruv-berget. Hon blev mycket
glad och omhuldade kalvarna p bsta stt. Hon var sker p,
att kalvarna skulle finna silvergruvan i Gruv-berget. En vecka
fre midsommar kom hennes man hem. Han hade varit ute i
timmerflottningen. Gumman talade om den glada hndelsen fr
honom. Men gubben vart inte glad. Han var rdd, att nr
gumman och kalvarna kom till Gruv-berget, skulle gruvmoran

ta dem. Men han sade ingenting t gumman, utan gick till

ladugrden och stack ihjl bgge kalvarna. Missrkningen vart
stor fr gumman, men det gjorda kunde ju inte ndras.
Kalvarnas ktt skte man koka i tre dagar, men kttet var nd
alldeles stenhrt. Till slut gav man kttet t hundarna, men
dessa ville inte ta det.
Gumman hade en bror som kallades Sttta Nisse drfr att
han stammade. En gng skulle han ska rtt p ngra hstar,
som betade i skogen vid Gruv-berget. Han gick hrs och tvrs
genom skogen, men inga hstar syntes. Till sist gick han upp
p berget. Nr han gtt en stund, kom han till ett djupt hl i
berget. Nr han tittade ner fick han se, att det lyste av silver.
Omkring ppningen vxte trd, och i trdgrenarna hngde
lnga silverstnger. Han frstod nu, att han hittat silvergruvan.
Genast stoppade han p sig ngra silver-stycken. Med sin kniv
gjorde han mrken i trdstammarna, nr han gick drifrn fr
att lttare hitta tillbaka. Nr han hade gtt vgen fram en stund,
vart han mycket trtt. Han ville g vidare, men han blev allt
smnigare. Till sist satte han sig p en sten fr att vila. Dr
somnade han genast. Efter ngra timmar vaknade han och nu
visste han inte, var han var ngonstans. Han stoppade handen i
fickan fr att knna efter om silverstyckena lg kvar och det
gjorde de. Han tog upp dem, men stor blev hans missrkning,
nr han sg, att det var vanliga grstenar. Nu tittade han efter
om mrkena i trdstammarna fanns kvar, men han kunde inte
se ngra. Till slut mste han uppge sitt skande, ty det brjade
att bli mrkt. Han mrkte, att gruvmoran inte ville, att hennes
silvergruva skulle bli funnen nnu. Nr han gtt vidare, kom
han till sitt hem. nnu i dag vntar folket i Bjrma, att
silvergruvan i Gruv-berget skall upptckas och vara till gagn
fr socknen, vilken d kommer att blomstra upp. P senare
tider har man sprngt i berget fr att se efter om det finns silver
dr, men nnu har det inte lett till ngot.
[Vi se hr en viss slktskap med A-typen och den dri frst
tergivna sgnen, enligt vilken brorslotten endast kunde finnas
av ett par tvillingbrder. Tvillingskapet kommer sedan igen
bde i skattsgnerna och vid uppskandet av platser fr

kyrkbygge. Slktskapen med skattsgnerna kan ven avlsas

genom den nrkiska frestllningen om lysande malmdrakar,
som vakta fyndigheterna.]

32. Sng och musik vid hgar (midsommar)

(Danmark I s.189)
Det var sommar-gille hos Anders Andersen ett r, och jag
spelade fr karlarna - p den tiden hade de sommar-gille frn
Valborg (1 maj) tills de redo sommar i by midsommar dag
(midsommarafton) och de som gick hn, betalade s
spelmanspengar Vrfru dag (15 augusti) och drmed var
sommaren frbi. De dansade i by-logens sdra lnga, och jag
spelade om eftermiddagen, s det var en ren gldje att hra. D
det blev afton, dansade de i mnskenet, fr det var fullmne.
Men s blev fiolen med ens s stum som en hackbrda. Jag
hartsade strken, och jag gned igen; men allt frgves; jag rev
och gned men det var inte mera klang n i en gammal trsko.
De skulle dansa menuett och den vet jag att jag annars kan
riva av. Men karlarna stampade och trampade helt utan takt, fr
de kunde inte hra musiken. Kan du frst det? Det kan inte
jag heller. Men hr nu hr. D jag kom hem, lg Karin vaken,
och s sger hon till mig: Det var d hemskt vad de ha dansat
och stojat dr borta under vven hela aftonen. De dansade ril
och de dansade menuett och jag trodde, du satt och spelade
borta vid bordsndan, fr jag hrde lika tydligt bde rilen och
menuetten, som om du satt dr. S slog en av de sm i luften,
och slog sig med trskon och sade: Han tror nog att han spelar
fr dem drborta, men hans musik tar vi. - Ja, nu kan jag
frst, varfr fiolen inte ville lyda, sade jag, och s gick jag i
sng.

33. Hgar p stttor, dans drinne (midsommar)

(Danmark I s.198)
Var midsommar-natt str Ulshj p fyra gldande stttor. Det
var p denna hg, Esbern Snare lg och hrde trollens namn.
34. Bergfolk flyttar (midsommar)
(Danmark I s.422)
Till mannen i Pinen kom det en afton en liten man och bad
honom om att lta sin bt g ver till Humlum land
midsommar-natt (midsommar). De kunde inte vara dr i landet
lngre fr bimm-bamm och klockklangen.
35. Kyrkor (midsommar)
(Danmark III s.76)
Mitt p Rdsten mark har dr varit ett kapell, varav det nu
endast finns ruiner. Dit begav sig p midsommar dag
(midsommar) mnga sjuka och lade gvor p dessa ruiner.
Andra reste vid samma tid i frhoppning om helbrgdagrelse
till den helige Severin i Kipping med intrngande bner och
medfrde dessutom gavr, fr att med hans makt och hjlp f
sin frlorade hlsa ter.
36. Kyrkbygge
(Danmark III s.83)
Karlslund r byggt av en karl. P den vstra sidan av byn var
det en gng en stor granskog, och vid denna hade han sin
boplats, och dr Karlslund nu ligger, var en hrlig skog av alla
slags trd. Hr brjade han att rja upp och uppfra grdar, och
d han hade byggt ngot, uppfrde han Karlslunds kyrka. Dr
altartavlan skulle st, lt han nedstta ett levande lamm, och
det blev tckt av jord. I en sten lt han hugga ut ett lamms

figur, och det blev satt vid den vstra nden av kyrkan, dr
man nnu kan se den.
37. Sjunkna grdar (midsommar)
(Danmark III s.237)
Det bertta tv gamla mn ...bgge fiskare, som mnga
gnger ha farit till Iv samman fr att fiska, om Brattingsborg,
att de ha sett dess fundament om midsommarstid, nr vattnet
hver sig.
38. Heliga kllor (midsommar)
(Danmark III s.210,211)
Som pojke hade jag dlig syn, och s kom min moder att
tnka p att fra mig till den heliga kllan vid Bostrup, Lyby
socken. Jag blev tvttad, och vi tog en gryta full med vatten
hem. Den blev satt i skugga ute i trdgrden, och drav blev
jag tvttad flera gnger. S kom sig mina gon. Vi var dr
midsommar afton.
--------Det var en helig klla i Udby, Rugs hrad, och en i
Thorsager. De sjuka kom dr var midsommar natt, och de fick
alla lkedom dr, intill dess en man tog sig fre att tvtta en
blind hst...
---------Emellan Mygind och Mygind mlle p den sdra sidan av
vgen r en helig klla, som kallas Frue kilde. Till den gjorde
blinda och halta och andra sjuka sina resor midsommar afton.
--------Vid kllan brndes midsommar bl. (III s.232)


39. Hxor krna vid kllor (midsommar)
(Danmark VII s. 91 f)
Vid verndan av den vg, som fr frn Nrhalne till Holte,
en liten backe i Vildmosen, r dr ett hl liksom en brunn, och
som kallas Plsekjdlen. Dr samlades hxorna midsommar
afton. Nr de hade krnat smr, dansade de, och Djvulen
spelade. Drp trakterade han dem och gav dem att dricka ur
en silverkanna. Men andra mnniskor som sg drp, kunde
gott se, att det inte var annat n en synvilla.
-------------En karl som tjnade p Vestervig kloster, hade hrt talas om,
att hxorna samlades och dansade runt om st. Tgers klla
varje midsommar afton, men endast den, som hade kyrkogrdsmull p huvudet, kunde se det. Han dristade sig d till, att en
sdan kvll g in p kyrkogrden och ta kyrkogrds-mull p
huvudet, och d det gick mot midnatt, kom helt riktigt hxorna
och begav sig till att dansa kring kllan. D han hade sett p
dem det han ville, tog han sin katt, som hade fljt med honom,
och kastade in ibland dem. Sedan gick han hem i sng, men
just som han var fallen i smn, hrde han en katt jama vid
drren, och i den tron att det var hans katt, som var kommen
och ville in, som vanligt, steg han upp och ppnade drren. S
snart han hade gjort det, vimlade rummet av katter, som rev
och bet omkring sig, s det var gruvligt. I sin nd grep karlen
efter en gammal karda, som var satt fast med spetsen i loftet,
och med den hgg han ls p katterna, intill dess han srade en
av dem. Med skri och jmmer flydde de alla samman bort, men
nsta dag ryktades det, att en kvinna i Vesterby hade ftt ett
otckt sr i ena lret, och hon blev krympling i alla sina dagar.
-----------Krn spelemans fader hade en gng kommit att tnka p, att
han ville se hxorna en midsommar afton, och hur de kunde
krna. Men han tordes inte g fr nra och lade drfr torv
omkring sig och fick en att sl en ring runt torven. S kom

hxorna och de krnade, och det gick raskt undan. Djvulen

gick och sg till dem. De sade, den ena efter den andra lika
raskt: Smr i mitt hl, smr i mitt hl! - Ja, skit i ditt hl,
sade han dr inne i ringen. S blev de uppmrksamma p det
och kom bort till honom. Han blev rdd och lpte bort det
vrsta han kunde. Men de kunde inte gra honom annat n att
ta hret av hans huvud, och s vart han skallig frn och med nu.

40. Katternas dans (midsommar)

(Danmark VII s.98)
Det var en grd som de mste lmna varje midsommar afton.
S kom dr en tjnstedrng och ville vara dr, och det fick han
lov till. Han gav sig frst till att elda under kitteln, och d kom
mnga, liksom katter och dansade p sina bakben, och han gick
omkring bland dem och sade: Lilla mus, bitte pus, akta dig, s
att du inte brnner dig! S gick de in bland ngra andra katter
och sade: Lilla mus, bitte pus, akta, s att du inte brnner dig,
det sade bryggargossen till mig!. Gossen talade s lnge med
dem tills han hade ftt vattnet att koka, d tog han ett mbar
och hllde kokhett vatten ver alla missarna. S kunde folk
vistas i grden, det kom aldrig ngot mera dit.

41. Pigan hll oxens horn till soluppgngen. K 392.

(midsommar).
En midsommarnatt var det en piga som hade varit p dans
ngonstans och som var p hemvg. Bst som hon gick dr och
hade tankarna bort omkring vrlden, s mtte henne en stor oxe
p vgen. Flickstackaren vart rdd, hon frsts, men nr hon
inte var god till att komma undan, eller sg ngot levandes rd
till att klara sig p ngot annat stt, s tog hon och hgg tag om

hornen p oxen och stod och hll i honom p det viset. Hon
tordes inte slppa den heller, utan de stod dr de stod.
Nr det hade gtt en stund, s gick solen upp, och d fick
pigan se, att hon stod och hll i handtaget p en stor kittel, som
var alldeles brddad med guldslantar.
42. Skatter (midsommar)
(Danmark I s.357, 371)
I en hg, som ligger norr om rhus landsvg p Hrup mark,
har det ofta setts brinna ljus, och enligt sgnen r en skatt
nergrvd dr, och flera har frskt att lyfta den en midsommarnatt, men alltid utan framgng. Sledes var det en gng fyra
unga mn, som grvde efter skatten och de ndde ocks
lyckligt fram till en mkta stor kopparkittel med tv hankar i.
S tog de en stng och stack igenom hankarna och tog fatt i var
sin nda av stngen och lyfte fr att sledes f upp kitteln. Nu
hade de mnnen just denna dag varit p jakt samman, och de
hade skjutit en guldhind ( s kallas en hind som inte har haft
lamm den sommaren), och den ene av dem yttrade ganska torrt:
S tung den r, och hade vi haft guldhinden ovanp, hade vi
inte orkat lyfta den. Men det skulle han inte ha sagt; ty en
sdan kittel skall lyftas tigande, och drfr sjnk den, och hur
mycket de n grvde, kunde de inte finna den mera denna
gng.
En annan gng var det ngra andra, som ocks frskte f fatt
p skatten och hade ocks ftt fatt i kitteln, men i detsamma
kom en vldigt stor tupp lpande frbi hgen, och just d den
kom frbi folket, rrde den upp en vldig vind. Mnnen kunde
inte lta bli att le, och en av dem sade: Det var en kraftig n
fr ett s litet djur! I detsamma sjnk skatten och stod inte
mer att finna den aftonen. (Skatt p psken, Danmark III,
s.436)

43. Skatter (28 juni)

(Bergstrand, Hall. 1949:156)
Det var en hndelse som r verklig sanning, fr det var en
pojk, som tjnade hos min far, som hade varit utfr det. Han
var vallpojke hr uppe i markerna och gick och vallade fr en
natt. D kom en tjur med krulliga horn, och fr att fria sig tog
pojken tag i bgge hornen och vgade inte slppa. Men nr det
blev dagning, gjorde tjuren ett ristande, och i detsamma fick
pojken se att mjlkerskorna kom. D slppte han taget och
sprang emot dem och gick inte tillbaka till den platsen mer och
sg sig inte om heller. Men han talade om det fr sin husbonde,
och han gick dit, dr tjuren varit, och d hittade han en
kopparkittel med tv ron p. Pojken hade sttt och hllit i
ronen och trott, att det var horn.
44. Skatter (juli)
(Bergstrand, Bohus. 1947:141.)
Det var en som tjnade drng p ett stlle. Det var nra en
rik gubbe. En dag fick drngen se, att husbonden plockade alla
pengar och skatter i en fjrding. S gick han och satte ner den
under loggolvet i en grop. Sedan tog han upp en bok och lste
ur den: Den som kommer med sju brder, skall ta denna
skatt. D kom det en svart fgel och lade sig p kistan.
En dag kom drngens hustru in och sade: Suggan har grisat
och ftt sju galtgrisar. D tog han de sju grisarna och sprang
ut i ladan med och skrek: Hr r nu sju brder. D flg den
svarta hnan upp. S tog han upp loggolvet och d fann han
skatten.
45. Skatter (midsommar)
Bergstrand, Vrml. 1948:157.)
Rsstjrnsgruvan ligger tre eller fyra kilometer frn
Bjurbcken bland bergen dr. Folket i Filipstad fraktade dit alla

sina dyrbarheter, och sedan fick ret makt med detta.

Midsommarnatten skulle tre stycken dit, sade far, de skulle ha
samma frnamn och samma farsnamn. De skulle vara tysta,
och de fick inte bli rdda. De lg dr och sg n det ena, n det
andra, men de var tysta. Men s kom det en med yxa och sade:
Hr r tre stycken; de r inte lika lnge, men jag skall gra
dem lika lnga. Men d sprang de.
------------(s.158.)
Jag tror bestmt, att det var p julnatten eller
midsommarnatten, som man skulle g och ta reda p sdant
som var gmt. Vid Valfjllet skulle det vara en skatt. Men det
hrde jag sgas, att det inte skulle g att f fatt p den, om det
inte var sju ogifta brder. De skulle g dit alla p en gng, och
nr de kom dit, dr skatten var gmd, s fick de inte sga ett
ord. En gng frskte de, men nr de kom s lngt, att de sg
skatten, s kom det en kring, som var halt och engd.
Kringen frgade om hon skulle hinna till Stockholm medan
natten. Du gr s tusan heller, din kring, sade en av dem.
Men d sg de aldrig skatten mer; den sjnk ner i jorden.
46. Kyrkklockor (midsommar)
(Bergstrand, Vrml. 1948:161.)
S skulle de kra ett par kyrkklockor ver en sj. Isen brast
och den ena klockan fll under isen. Den kunde inte tas upp.
Men s hade ngon sett en klocka i vattnet. Han stllde till med
att ta upp den en midsommarnatt och fick fler med sig till
hjlp. De hade gjort upp, att ingen av dem skulle sga ngot,
vad styggelse de n fick se. De hade funnit klockan, men jmt
som de hade ftt linan om den, s kom det en ryttare p hst
och red p vattnet, s skummet forsade om honom. Hsten
frusade. Efter kom en annan ryttare, som red p en illa halt
hst. Han skrek och frgade: M jag hinner fram? - Icke

helsicke hinner du fram med en halt hst! svarade en av

karlarna. Men d blev bde klockan och ryttarna borta.

47. Skattgrvning (sommar)

(Danmark I s.363,381)
P Mejlby mark ligger vid den stra sidan av RandersHadsunds-vgen ngra hgar, som kallas Trehje eller
Halmhje. En sommarafton, d ungdomen i Mejlby gick p
gatan, kom de att se upp mot Trehje , och sg ett ljus druppe.
De gick efter ljuset, fr de hade hrt, att nr man lyckades
kasta en kniv in i detta, s kunde man finna en skatt drunder.
Detta lyckades ocks fr dem, och de grvde och fick fram
skattkistan, men i det de ville lyfta upp den och fra bort,
syntes det dem som om hela Mejlby stod i ljusan lga. D
slppte de kistan och skyndade sig ner till byn, men d de kom
dit, fanns dr ingenting att se. Nu kunde de frst, att den
kistan skulle de inte f, och sedan har det aldrig mer blivit
grvt efter den.
(Danmark I s.369)
I Mejlby i Stadil ligger Bavnebj. Det var en allmn sgen,
att i den bodde en bergman som gde mycket pengar. Den man
som gde jorden som hgen lg p, frmdde sin granne att
hjlpa till med att grva ut hgen och det skulle ske en
midsommar-natt och under tystnad. Det gick ganska bra med
grvningen, endast undrade de sig ver att det hela tiden gick
en tupp utanfr hgen. ntligen kom de s lngt att de fick tag
i kistan med pengarna i, men d kom en av mnnen att se ner
p deras grdar, och d syntes det honom, som om bda brann.
Han gav ifrn sig ett skrik, och meddetsamma sjnk skatten
djupt ner i jorden, och dr ligger den nnu. Men grdsbranden
var endast en synvilla.

48. Draken eller hunden p skatten (midsommar)

(Danmark III s.458)
P land mark var ett stlle, dr man sade, att det varje
midsommar afton skulle skjuta upp en kittel ur jorden, som var
full av guld och skatter, och ovanp den lg en liten svart hund.
S var det en man som hade kommet i frlgenhet, han skulle
betala sitt arrende och hade inga pengar. Det hrde hans lilla
dotter, och d hon hade hrt talas om skatten, och det ter blev
midsommar afton s gick hon till det stlle, dr kitteln skt
upp, och alldeles riktigt stod den dr, och den lilla svarta
hunden lg ovanp. D tar hon och lser sitt frklde, och
sveper om hunden och lgger den frsiktigt p marken, tar
drnst s mycket av skatten som hon tordes, och lgger
hunden tillbaka. D sger den: Hade du inte tagit mig s
frsiktigt och lagt mig s mjukt, s skulle du inte ha kommit s
lindrigt undan.
49. Bergfolks silver och gull (midsommar)
(Danmark I s.177)
Jag och Sren Vver vi lg uppe p Lsby hj
midsommardag och vntade p att berg-mannen skulle vdra
sina pengar, ty det hade vi inbillat oss, att de skulle vdras
midsommardagen om middagen, och vi ville grna ha ngra av
dem. Det skulle ju vara i solsken, som de skulle vdras, men
det kom ingen. En gng, under det jag gick omkring dr, hrde
jag hur det slog en kista i ls, och d blev jag viss p att dr var
ngot.
50. Hnan och hlasset. K 394. (midsommar)
Det r som en gammal sgen eller bondepraktika, att skatter
skall finnas i det hr rset. Det gick nog att komma t dem, om

man bara grvde midsommarnatten och inte sade ett ord under
hela grvningen.
Far minns, att de talade om, att ett par gubbar en
midsommarnatt skulle grva i en rs och nr de hade plockat
bort stenarna, fick de se en jrnkista med en ring i. Just som de
skulle ta i, och lyfta upp den, fick de se en hna som kom och
drog ett hlass. Och d kunde den ene gubben inte hlla sig
lngre utan sade: Nej, men ser du den dr hnan som slpar
och drar p hlasset! - och med detsamma frsvann kistan
med skatten i. Och hur mycket de n grvde kunde de inte
finna den igen.

51. Kyrkan p guldgruvan. Gotl 60. (midsommar)

Guldrupe kyrka sgs vara byggd p en guldgruva, dr en
gyllene gs ligger och ruvar p fyra guldgg.
En midsommarnatt skulle ngra ordda karlar gra ett frsk
att grva upp den frborgade skatten och p s stt vinna
rikedom och lycka.
De gick till kyrkan och hade just brjat bnda upp stenarna i
kyrkgolvet, d de pltsligt, gripna av en ofrklarlig rdsla, sg
upp frn sitt arbete.
Framfr dem p gngen stod fyra oknda, svartkldda mn,
och uttrycket i deras anleten var s hemskt och deras rrelser s
hotfulla att skattgrvarna alldeles vettskrmda rusade frn spett
och spade och allt, ut ur kyrkan och hem till sina grdar. Frst
dr blev de lugna.
Aldrig mer frskte de grva upp skatten i Guldrupe, och
ingen annan vgade heller fresta sin lycka.
Drfr ligger guld-gsen dr nnu p sina gg och kommer
vl att ligga dr till domedag.

52. Skatter (midsommar)

(Bergstrand, Dalsl. s. 174.)
Vid norra ndan av sjn nimmen, Skogsgrdsviken kallad,
skall en skatt ligga gmd. Det skall vara en kopparkittel full
med pengar. Mnga skall ha frskt att ta upp den, men de har
gtt bet. Om man fdde upp ett par oxar med nysilad mjlk, s
skulle man kunna kra upp skatten med dem om
midsommarnatten eller trefaldighetsnatten. Det var ett folk,
som frskte med det, men det gick inte. Nr skatten var i
dagen, s var det en rst som sade: Det duger inte med ngra
sklj-kalvar. Hustrun hade skljt mjlkhinken med vatten en
gng, och d hade det kommit litet vatten i mjlken, som
oxarna skulle ha. Skatten blev borta fr den gngen.
53. Den till lvorna utlnade brudkldnaden. L IV 394.
(sommar)
S frtljes om Riksrdet Harald Stakes husfru p Hnster,
hurledes en gng sent en sommarafton kommit till henne en
lv-kvinna, som begrt att f lna hennes brudklnning, att
nyttja till lv-brllop. Efter ngot besinnande fann frun bst att
gra henne till viljes och lmnade henne klnningen. Ngra
dagar drefter terlmnades den, men var d i varje sm besatt
med guld och prlor samt hade vidhngande en fingerring av
det finaste guld och med de dyrbaraste kta stenar infattad, som
sedan gick tillika med sagan i flera hundrade r ssom ett arv i
Stake-tten.
54. Tibast och vndelrot. L II 253. (sommar)
Det var en bonde som lg i skogen och kolade en vinter och
han var s frvillad av skogssnuvan, s att han hll p att

lmna bde fru och barn fr att bara f vara nra henne i
skogen. Det var sommar och bondhustrun gick i skogen och
mtte skogssnuvan och d sporde hon henne: Jag har en tjur
drhemma, som inte bryr sig om vra kor utan bara lper till
andras kor, vad skall vi gra fr att han skall hlla sig
hemma? D svarade hon: h, tag bara och hng p honom
tibast och vndelrot, s hller han sig nog hemma. Och
hustrun, hon sydde in det i byxlinningen p karlen sin och d
vart han hemma. Men skogssnuvan hon sprang utanfr hos
dem och skrek: Tibast och vndelrot har mig sjlv frgjort.

55. Det bortrvade dryckeskrlet. (midsommar)

(Om kung Artus, ur Fornsvenskt Legendarium.) L IV 265
(4 juli)
En prst hll dagligen mssa fr hans sjl. En midsommarafton sg han i drmmen en riddare som sade sig heta
Valuamus och bjd honom till sin herres hgtid. Dr sg han
en riklig fest ndas med en jmmerlig strid, s att alla fll p
bgge sidor, tills Valuamus stod upp p stridsfltet och sade till
prsten att dylikt var hans herres och dennes kmpars dagliga
pina till domedag, ty vad gott de gjorde, det gjorde de fr att
vinna bermmelse i denna vrlden, och bad han lta sig gra
kalkar av den guld-bgare varur han drack vid kung Arturs
bord. Prsten vaknade dr han somnat och fann guldkrlet vid
sin barm. Kalkarna gjordes och r n till minnelse
56. Bergtrollens silverkanna (midsommar)
Sgen. Synes vara i ngra jmfrelser densamma som om
Ljungby horn och pipa.
Vestmanland, ster Vla.
Mitt emot en by vid namn Offerbo ligger tvrs ver en ng
och grde en berg-klippa som kallas Petters klack, om vilken
dr i frsamlingen finns fljande sgen, och som ven andra

frsamlingsbor p tskilliga stllen i Uppland och Vestmanland

sga ha tilldragit sig i ngot av deras berg.
I ovan nmnda by har bott en drng vid namn Petter, som
ofta gick att ska villebrd. Omsider blev han p det hgsta
intim med berg-frun i detta berg, en ynnest som alla ivriga
jgare dr efterlngtade fr att drigenom ha lycka i sitt yrke
och dribland var han en av de f.
En midsommarnatt bjd hon Petter till berget p ett stort
kalas, som dr skulle hllas fr ortens bergatroll. Berg-frun
mtte ha lskat honom mycket, ty hon freskrev icke allenast
hur han borde frhlla sig att inte bli skadad av de anrttningar
man bjd honom, utan ock hur han kunde komma t den
silverkanna man bjd honom avskedssklen ur.
Petter begav sig dit till hst och blev mottagen p ett
frekommande stt, men vilket allt var berknat till hans
frdrv om icke trolldrottningens freskrifter skyddat honom.
Till sist, d han ter satt p sin hst, fick han en silverkanna
fylld med fradgande l att dricka avskedssklen ur, men istllet
fr att dricka kastade han let ur kannan ver vnstra axeln och
red s fort hsten frmdde drifrn. Men trollen var honom
alla i spren, och han lpte vart gonblick fara att bli
upphunnen. D ropade hans trollvninna:
Rid kors ver fror och grdsdiken, s mste de springa
omkring!
Petter gjorde s, och drav blev de hindrade, s att han
undslapp och fick behlla sin kanna, som han sknkte till
kyrkan. Det var den frsta silverkanna kyrkan gt. Men let,
som han kastade, fll p hstens lnd och avbrnde dr bde
hr och hud.
(Svenska sagor och sgner 4, sagor s. 207.)



57. Bergtagna kommer inte tillbaka (midsommar)
(Danmark I s. 253)
Hgarna p Tandrup bys hed bebos av nissar och om aftonen
brinner det stundom ljus p dem. En gosse gick en midsommar
afton ut fr att se nissarna dansa, men han blev av dem bragt in
i hgen, och man fann inte annat av honom n hans rda huva,
som hngde p en pinne uppe p hjden.

58. Bergtagna kvinnor hmtas tillbaka (midsommar)

(Danmark I s.264)
I Norup, Verninge socken, bodde en bonde, och p hans jord
lg Nonnebjrget. En sommarmorgon gick hans hustru dit fr
att ge sina kalvar att dricka, och d sg hon berget st p
stttor, och bergfolket dansa drunder. Hon blev mycket
frundrad hrver, och d hon kom hem, berttade hon fr sin
man, att hon under Nonneberget hade sett en dans s lng, och
den dansen glmde hon aldrig. Nsta morgon d hon ter gick
ditut blev hon borta. Mannen blev mycket ledsen ver detta, ty
han insg nog hur det var fatt. En gav honom det rdet, att han
skulle ta sin hingst och rida ditut och helt enkelt ta hem sin
hustru. Han grep henne i hret just som hon dansade frbi, och
d de slunda var komne hem, sade hon till honom, att han
aldrig fick sga att hon skulle skynda sig, fr d mste hon fara
tillbaka till berget. Det gick bra en lng tid, men s en dag, d
de skulle till altaret, kunde hon inte bli frdig, och d blev
mannen vred och sade, att hon skulle skynda sig, annars kom
de frsent. I samma gonblick frsvann hon, och han sg
henne aldrig mera.

59. Bergtagna kvinnor hmtas tillbaka (midsommar)

(Danmark I s.256)
Vid Vejringe p Falster r en hg med trollfolk. En man, som
bodde inte lngt drifrn, hade oturen, att alla hans hustrur blev
rvade frn honom, och han hade nd haft sju. Han kom frbi
hgen en midsommar afton och sg till sin stora skrck, att ena
raden av de dansande bestod av hans sju hustrur med ett
gammalt troll i spetsen. Just som nu trollen lpte till fr att
svinga omkring med sin lnga rad, sprang mannen till och
snappade till sig den bakersta av kvinnorna, vilken var just den
han senast hade mistat. Denna fick han dock lov att behlla i
fred, men endast fr att trollen hade haft fatt p henne, fr hon
var helt frvirrad i huvudet under resten av sitt liv.
60. Den bergtagna flickan (sommar)
Vestmanland

Sgen om bergtagen flicka.

En flicka om 16 17 r var hos en bonde antagen som
vallhjon. Efter att ha en del av sommaren alla dagar lngt upp i
en stor skog vallat kreaturen, hnde det en afton, att hon icke
kom hem. Husbondfolket var bedrvat ver vad som kunnat
hnda henne, uppbdade grannarna och skte henne, men
frgves, i flera dagar. Omsider kom hon dock helt oskadd
hem en vacker afton i sllskap med sin hjord och berttade
fljande fr sina nyfikna husbondfolk och grannar.
Ngra dagar fre sitt frsvinnande hade hon ur ett berg ftt
hra en ondligt intagande musik, men har inte velat omnmna
det hemma, emedan hon inte ville bli hindrad frn att lyssna
drp av folket, vilket ofelbart skulle hnt; utan varje dag vid
middagstiden drev hon sin hjord till berget och fick s hra
musiken, men var dag mera lockande. Den dag hon uteblev
kunde hon inte avhlla sig, utan gick allt nrmare det stlle
musiken hrdes. En skn port stod dr ppen, genom vilken

hon ingick, och kom s i de allra vackraste rum och salar

obeskrivligt dyrbart prydda. Genom mnga sdana lockades
hon allt lngre och lngre in av den frtrollande musiken, tills
ntligen hon mttes av en mycket grann men ful kvinna, som
mottog henne mycket vnligt och sade:
Allt det granna, du hr ser, och mycket mera vill jag giva
dig, om du vill stanna kvar och kasta bort allt, vad du br p
dig.
Flickan svarade intet, ty hon fann ngot att misstnka, d hon
ville ha henne att verlmna allt vad hon bar p sig, varfre
hon vnde sig om fr att g igen, men d var endast fasta
klippvggar p alla sidor. Flickan frskrcktes vid denna
upptckt, och sg att hon hr ovillkorligt mste svlta ihjl, ty
redan knde hon den fasligaste hunger.
Emellertid hade kvinnan framsatt mnga lckra rtter och
bjd henne ta utav. Men som inga bordsknivar var framlagde,
tog hon sin egen fr att skra och ta, ty hungern tillt flickan
inte, oaktat sin motvilja att neka denna kvinnas tillbud. Men d
flickan vl skurit en gng med sin kniv i en av rtterna, befanns
alla vara idel ormar, dlor och paddor. Denna upptckt
frfrade flickan nnu mera, varfre hon framtog katekesen,
som hon hade med sig, fr att drur lsa en bn emot det
frhandenvarande onda. D hon det gjorde, frsvann all
frtrollning, och hon befann sig ter p samma stlle, som hon
var, frr n hon ingick, dr hennes hjord var kvar och betade.
Drav fann hon att kniven och boken frlste henne. Men hon
visste inte, frrn hon kom hem, att hon varit borta i tre dagar.
(Svenska sagor o. sgner 4, sagor s. 208.)
60 A. Jtten slog ngen under natten. K 107. (skrden)
Det bodde en jtte i kltten vid Stubberud som de kallade fr
kltt-jtten. Kringen hans var en gng nere i Stubberud och
ville lna pecke-packa.
En gng nr drngen i Stubberud skulle ut och sl, sade han
p kvllen: Om jag hade kltt-ngen skuren nu, skulle jag giva

ut den svarta tjuren. P morgonen var ngen slagen och tjuren

borta. P natten hrde de jtten sga: Bind och gr band du
lilla gull-barn, tjuren str p ladugrden.
61. Jttar (skrden)
(Bergstrand, Bohus, s. 45.)
I Rom bodde en bonde, som hade en kornflade utanfr
Romsberget. Nu var det s, att det bodde jttar i det berget, och
en kvll i skrdetiden sade bonden: Om jag hade min
kornflade liggandes i nekar i morgon, s skulle jag grna giva
min store tjur Ringvlt. Och nr morgonen blev, s lg
kornfladen i nekar och Sladda hade gjort band hela natten.
Jttar r alltid ute om natten.
62. Tror sig liten fr bra vatten. L III 188. (slttern)
Vid Ragnarshll inte lngt frn Litslena, lr ha funnits en
berg-fru, som skulle ha bott i bergets innandmen och ibland
varit synlig fr folk. Hon sgs ha varit fasligt fin, ja s fin som
den vrsta drottning. Och en son lr hon ha haft, som varit lika
lng som berget r hgt. Folk som en gng varit p
Hammarngen och brgat h, hade hrt berg-frun befalla sin
son att g till Boviken efter vatten. Sonen skulle d ha svarat:
Alltid skall jag g efter vatten, som r liten.

63. Ncken som lromstare. L II 70. (slttern)

Det var en uppe i Rogslsa socken som hette Pelle Karlholm,
som de sade hade lrt sig harpolek av ncken. Han kunde leka
p allskns instrument. Han kunde blsa fljt p ett yxskaft. Ja,
sannerligen, r det inte sant, fr jag hrde det sjlv! Det var p
ett sltterl (gille) som han spelade. De sade, att han skulle

spela Nckens polska. Och sannerligen, hade inte brodern hans

tagit ifrn honom fiolen, s hade alltihop som var dr, dansat i
sjn.
64. Gastar. (slttern)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:93.)
En gng var det slttl, (gille) och d hade tre karlar lagt sig
att sova p tuvorna. Det var tv lnga och en kort. S kom
gasten (skogs-frun) och skrattade t dem. Tv lnga och en
kort! Jag skall ta min lilla hacka och gra dem lika lnga, sade
hon. Men d kom de upp, och det i en hast, och d flg gasten
och skrattade65. skan slr trollen. L IV 380. (slttern)
Det var en hstdag d frldrarna var ute p sltterarbete och
barnen var hemma tillsammans med ett par av grdens
torparbarn. Det skade och barnen var mycket rdda och
lngtade bara efter, att far och mor skulle komma hem.
Stugdrren stod ppen och in rullade med ett vsande ett
eldrtt nystan, stort som ett huvud. Det rullade tvrs ver
golvet och ver jrnugnen med Simson och lejonet och s
ner igen vid ugnens andra sida och ut genom drren. Ute i klhagen hrdes en hemsk knall och ett stort hl var slaget i
jorden och det osade svavel hela dagen. Far och mor kom nu
hem och sade de rddhgade sm, att det varit ett troll som
flytt fr skan och tagit sin tillflykt till stugan men inte vgat
stanna, d dr inne fanns bibel och psalmbok. Sedan hade
trollet blivit ihjlslaget av skan ute i kl-hagen.



66. Knarkvagnen (slttern)
(Danmark II s.126)
D de en gng var vid Gunderups hov, s hnde det ute p
hovets gor, dr de just skulle stacka upp h, att d kommer
knarkvagnen. S var det en man frn Myrehj vid hovet, och
han sger, att den skulle vnda och sk... i navet. D blev det
helt fel. Hlften av hov-folket kastade sig ver honom, och
slog honom s i gonen, att han blev rdgd, och gick med
rda gon s lnge han levde.
67. Bonden och berg-mannen slog i kapp (slttern)
(Danmark I s.457,456)
En bonde hade en ng som blev slagen en gng var sommar,
och varje gng den skulle sls, kom nissen och hjlpte bondens
drng drmed. Men nissen var nu karlen helt verlgsen i
krafter, och han gick s raskt, att drngen inte kunde flja med,
s att, nr de var frdiga med att sl ngen, dugde karlen inte
riktigt till att arbeta mera, s hade nissen krt med honom och
bonden tvingades skifta drng varje sommar. En gng fr
bonden som vanligt en ny drng. Dagen fre han skulle sl, gr
han till en klok man och beklagar sig, och sprjer, om han inte
kunde ge ett gott rd mot nissen, ty annars skulle det g fr
honom likas som det hade gtt fr alla de andra karlarna, att
han blev knckt. Jo, sger den kloke mannen, jag skall ge
dig en lie, som du kan sl allt med utan att bli trtt, men s
skall du ocks lova mig tv saker, och det r, att du varken m
bryna den eller se in i eggen p den. Ja, det trodde karlen nog,
att han skulle kunna lta bli. Han tackar fr lien och gr hem,
och mtte nsta dag nissen, och de gav sig snart i kast med
slttern. Maken till lie hade karlen aldrig haft, ty den var s

vass. D de s hade slagit en god stund, ropar nissen: Nu

bryner vi! - Nej, sger karlen, sl idag och bryn i morgon!
fr det knep ju fr nissen att hinna med. Det drjde inte lnge
innan de var frdiga med ngen, och s gick var och en till sitt.
Karlen fljde en markvg, och den gick igenom ett dike. Fr att
vrna dikets ndar var hr upprest tv stora stenar, och som
karlen nu gr hr med lien under armen, tar han bladet av den
och skr en av de hr stora stenarna mitt itu. S ville karlen
grna se i eggen, och till sin stora frvning sg han, att det var
ett revben av djvulen. Sedan den dagen kom nissen inte
tillbaka fr att hjlpa till att sl h.
68. Bergtagna kommer inte tillbaka (sommar)
(Danmark I s.251)
Borta i en by som heter Dommerby, var en man, som hade en
dotter, och s skulle de om sommaren bort till krren och torka
h. Den gngtid som blev bortt middag, skulle de ju hem och
ha middagsmat. Men flickan vart s smnig, och s undrade
hon, om hon inte kunde f stanna kvar p ngen, tills de kom
tillbaka, hon orkade inte g hem. D sger hennes fader att det
kunde visst g fr sig, de kunde ju ta litet mat med sig ut till
henne, nr de kom igen, s kunde hon ligga kvar och vila sig
under tiden. Nr de s kom tillbaka, var flickan borta; de kunde
inte finna henne ngonstans, eller upptcka var hon hade blivit
av. Tre dagar senare var de ute p ngen igen, och d kom hon
ner frn en stor hg med en lnk om ena benet. Hennas fader
gick d bort till henne och sade: hur det kunde komma sig, att
hon var p det sttet? Jo sger hon, fr berg-mannen hade tagit
henne, och han lg och hll om den ena ndan av lnken, fr
att hon inte skulle lpa ifrn honom. D sger hennes fader: Ja
han vill hugga av lnken. h nej, gr inte det, sade hon ty d
finge de varken lycka eller vlsignelse i vad de hade fr sig
hemma, men s lnge hon levde, skulle de inte komma att lida
ngon nd. S varade det i tre r, d sg de en sndag morgon,
som de kommer och vill g till kyrkan, att det var en sten som

var upplyft utanfr vapenhusdrren, och lagd dit igen. Nu ville

de g fram och se, vad som var drnere. S stod flickan dr,
hon var satt ner i jorden och var dd. Nu kunde de se var deras
barn hade tagit vgen, och att hon hade varit i berg-mannens
vld. Han hade likvl slppt henne i kyrkogrden. De blev
frmget folk, men vad storhet lg det dri, d det var som det
var.
69. skan slr trollen. L IV 383. (sommar)
P sin farstu-trskel satt en gng en kvinna i Brunnsbyn en
varm sommardag och sydde. D kom en annan kvinna fram till
henne och stod en stund utanfr p grden och de talade
samman. Kvinnan steg till sist upp och bjd den frmmande
kvinnan g med sig in i stugan. Denna svarade, att hon inte
kunde komma in fr saxen, som lg p trskeln. Saxen lg
nmligen med kkarna i kors. Jas, du r en sdan
(trollkvinna), sade bondkvinnan, d har du inte i mitt hus att
gra, varefter hon ensam gick in och lt saxen ligga p
trskeln, s att trollkvinnan inte kunde komma in utan mste
traska tillbaka till sina berg.
70. Ur vgen med jrnkrokarna! K167. (sltter)
P en grd var folket ute i skogen och brgade h. S kom en
kvinna och efter henne en hop feta kor. Ur vgen med jrnkrokarna! tyckte kvinnan. Hon menade, att de skulle hlla
liarna ur vgen. Men en av drngarna tog en lie och kastade
ver en av korna, och den fick han behlla, fr kvinnan var en
av de underjordiska.
Nu r det s med de underjordiskas kor, att hur stort krl man
n tar, s mjlkar de krlet fullt, men man fr inte tmma det
och mjlka p nytt. Det tnkte ocks de hr mnniskorna p till
en brjan och allt gick vl. Men s en gng brt de mot regeln

och d mjlkade kon bara blod och de fick aldrig mer ngon
nytta av henne.

71. Vittrorna drog frbi med sina kor. K 160. (sommar)
Jag har sjlv sett vittrorna p det stlle i Srmesunda, en bit
hr bortom, dr Sjdin nu r torpare. Jag var barn d och fick
bo hos en tegelslagare dr, drfr att mina frldrar var s
fattiga, s att de fick tigga.
Jag lg tillsammans med grdsbarnen p en loge p
sommaren, och mellan den logen och ladugrden var det en
port utan golv. S en natt vaknade jag vid att jag hrde
koskllor och d jag tittade upp, s fick jag se en ko-hop som
kom och for genom den dr porten och vidare nert mot sjn.
Men logen lg s pass hgt och korna var s sm, att jag sg
bara ryggen p dem. En kvinna gick fre och en kom efter och
de var rdkldda. Men jag sg bara vre delen p dem ocks.
De lockade p korna men jag urskilde inga ord, utan det var
bara som toner eller en melodi.
Jag vckte de andra barnen, s att de hrde dem ocks och
sg dem.
72. lvornas fosterbarn. Gotl 109. (sommar)
Vid Ronnarve i ja hade en gosse, som hette Hannes och var
sju r gammal, pltsligt frsvunnet. Ingen hade sett honom,
och ingen kunde frst vart han tagit vgen.
D hnde en sommarnatt att en kvinna fick se De sm under
jorden dansa p en ng, lockade av det vackra mnskenet, och
mitt ibland dem var en liten gosse som hon tyckte sig knna
igen.
- Nej, se dr r ju Ronnare-Hansen! utropade hon nr hon
blev sker p sin sak.
gonblickligen frsvann De sm och Hannes stod ensam
kvar. Kvinnan tog honom i handen och frde honom hem till

sina frldrar, och stor var deras gldje nr de fick igen den
som dd begrtne sonen.
Men underlig hade han blivit och liten och ynklig till vxten
fr sin lder. Under alla de sju r han varit borta hade han inte
vxt en tum.
Men allra underligast var det, att han inte mer tycktes trivas
bland mnniskorna. En tid gick han omkring och hngde med
huvudet, och ingenting kunde lngre gldja honom. S blev
han sjuk och lmnade inom kort fr alltid mnniskorna.
73. lvor (sommar)
(Bergstrand, Vrml. 1948:83.)
Mor pstod, att hon hade mtt dem en gng. Det var i
kvllningen ute p en mosse. Mor plockade br. Nr hon gick
hem, s sg hon sm vita fruntimmer - de var s sm som
dockor - p mossen. Hon stod och tittade p dem. Det gick som
en dans och rtt som det var s var de borta.
----------Min mor hade sett lvdansen. Det skulle vara sm vita
vsen. De hade en drottning, som hette lv-drottning. Det var i
en dalsnka en sommarkvll. Det var som sm vita tuvor, som
kretsade runt p backen. Ingen var rdd fr lvorna, fr de var
inte onda.

74. Troll, bortbyting (slttern)

(Bergstrand, Bohus 1947:56.)
I Rom i Tegneby socken hade de p ett stlle en berg-unge,
som lg i vaggan. En dag d folket i huset var ute och krde
h, skulle pigan g in och titta p pojken. D hon kikade in
genom fnsterrutan, stod pojken, stor och lng, bredvid vaggan
och skar flsk. D han fick se pigan, sade han: Om du inte

talar om detta fr ngon levande mnniska, skall jag hjlpa dig

att trilla h. D bonden blir s fattig, att han tar nycklarna ur
drrarna och kper brd fr dem, d skall jag g.
Sedan talade pigan om fr muren, vad det var fr en unge, de
hade i huset, medan folket hrde det. Bonden tordes inte genast
ta nycklarna, men p tredje dagen gick han och kpte brd fr
dem. Sedan kom bergungen till berget igen.

75. Troll (skrden)

(Bergstrand, Bohus. 1947:61.)
P seby grd ligger ett berg, som kallas fr Tjuvberget.
Under skrdetiden hll en gng arbetsfolket frn seby
middags-rast ttt under berget. En av sltterkarlarna hette Lars.
Han var den fattigaste och hade den smsta matscken. Nr de
nu skulle ta, kom det en stor brdkaka farandes utfr
bergsluttningen och samtidigt ropade ngon uppe frn berget:
Den skall Lars ha! Om en stund kom det farandes en kaka till
och ngon ropade: Den skall Lars ha! Och aldrig hade man
sett s stora och granna brdkakor frut. Det r nu lngt ver
hundra r sedan detta hnde.

76. Bortbytingar (sommar)

(Danmark I s.301)
I Fiskgrd i Sir har det fr mnga herrans r sedan bott en
man, som de kallade Ole Murer. P hans tid var det bergfolk
under den grden tillhriga hagen, och ofta p ljusa
sommarntter sgs sm-pysslingarna tumla omkring mellan
buskarna. S hnde det, att Oles hustru fdde ett barn, och det
tog berg-folket, och lade s dit ett annat vsen istllet. Det var
en ynkedom att se p honom, d han blev ldre - stor blev han
aldrig, och klok blev han heller inte. Ngra sade rtt ut, att han

inte var ngon bortbyting, utan att berg-mannen var hans fader,
och Oles kvinna hans moder. Nog var det s, s lnge han var i
grden, var det vlstnd i Fiskgrd, men d han gick bort,
frsvann rikedomen.
77. Bortbyting, det gamla barnet (skrden)
(Danmark I s.314)
I Rold skog nere vid Hobro bodde ett folk, som endast hade
en liten pojke p en tta, nio r, men som inte var strre n ett
tre-rsbarn. Han hade ett stort huvud, grtig rst och var i alla
avseende ful som en olycka, men det kunde mannen och
kvinnan inte se, d ju alla tycker om sina egna barn. En
sommar under skrden fick mannen en kull med smgrisar. D
de nu var s billiga, att det inte lnade sig att slja dem, stekte
man dem och t upp dem sjlv, och drmed bar de sig t
sledes, att de svepte in dem i linne, om-klistrade dem med lera
och lade ner dem i den gldande askan; nr de s blev stekta
tillrckligt, kunde de fl bde ler, linne och hr av dem och s
ta ut inlvorna. S var det en hrlig stek, som de t med stort
vlbehag. Sledes hade de en dag lagt en av smgrisarna i
askan fr att stekas, och sjlva var de utgngna fr att skrda,
och grisen skulle d vara frdig stekt tills de kom hem igen.
Barnet pysslade dr hemma i sin ensamhet, och gick d ocks
in och rrde om i askan, dr grisen lg, och fann den. Frst
blev den mycket frundrad, vad det kunde vara fr en, men
kom d verens med sig sjlv, att det mnde vara en korv. Han
vart s glad drvid att han hoppade och sjng och sprang runt i
stugan och sade: Nu har jag levat s lnge, att Rold skog r
huggen ned tv gnger och uppvuxen tre gnger, men aldrig
har jag sett en sdan korv!. Slunda hll den p och ropa och
springa omkring, och till sist kravlade den sig upp p loftet och
satt dr och sade det, d mannen och kvinnan kom hem.
Hustrun hrde den lille sitta och sga detta hr, och s sade
hon: Nu vet jag varfr barnet inte blir strre, det r en
bortbyting, men den skall jag nog bli av med. Hon gick d in i

huset och kallade p den lille, att den skulle komma ned, hon
ville tala med den. Den kom d ocks, och s tog hon den,
pryglade upp den ordentligt och kastade utanfr drren. Dr
lg den nu och vrlade fr full hals. D den hade legat dr en
stund, kom det en liten ful kvinna med ett litet barn p armen
och kastade till kvinnan, i det hon sade: Dr har du nu din
unge! jag har varit bttre mot den, n du har varit mot min. D
hon hade sagt det, var hon frsvunnen med bortbytingen. Men
kvinnans eget barn var likvl frdrvat av trollfolket, och dog
strax efter.
78. Nr lv-kvinnan blev lurad. Gotl 110. (sommar)
Landet i Hoburgs och Grtlingbo tingslag bestr mest av
hed-artade ngsmarker. Ngon skog vxer dr inte.
Drfr ha bnderna, som bo hr nere stora frhjordar, men
timmer och virke och ved mste de byta till sig mot fr och ull
frn lngre t norr liggande socknar. De bnder, som frr
brukade handla hos varandra p detta stt, kallades
handelsbnder och var gst-vnner nr de beskte varandras
hus.
Till en bonde p Hallinge i Grtlingbo kom en sommarnatt
resande dennes handelsbonde frn en nordligare socken. Det
var sent lidet p dygnet, och alla i grden hade redan gtt till
vila. D det var en stilla och vacker natt med milt vder och
klar himmel, s att man inte behvde frukta fr ngon
regnskur, ville den frmmande inte stra sin vn eller hans folk
i deras slummer utan spnde tyst ifrn sina hstar, stllde dem
att ta vid vagnen och lade sig sjlv under densamma fr att
sova.
Bst han nu lg dr och vntade p smnen fick han se en
besynnerlig liten kvinna med ett litet barn i famnen komma
upp ur jorden, g till en vedstapel, lgga barnet p veden och
smyga sig in i huset.

Bonden brjade ana att det hr var frga om ett barnarov.

Drfr lg han bara alldeles stilla med alla sinnen p spnn och
gav akt.
Om en stund kom kvinnan ut, nu med ett annat barn i sina
armar som hon lade p vedstapeln, varp hon ter smg sig in i
huset med det frsta barnet.
Medan hon var borta, steg bonden upp utan att gra det
minsta buller, gick fram till vedstapeln och tog det drp
liggande, sovande barnet, som var stulet, och bar det sakta och
varligt med sig till vagnen, dr han ter krp ihop med barnet
dolt under trjan.
Nr kvinnan nu fr andra gngen kom tillbaka gick hon fram
till vedstapeln fr att ta det stulna barnet och bra bort det. D
det inte fanns dr, letade hon lnge efter det och sg sig om t
alla hll, men d hennes letande var frgves och hon
omjligen kunde upptcka det, gick hon fr tredje gngen in i
huset och tervnde drifrn med sitt eget barn, varefter hon
frsvann i jorden lika tyst och sprlst som hon kommit.
Bonden lg kvar under vagnen tills det brjade dagas utan att
vga somna. Men den lille bytingen, som han rddat frn
lvorna, sov som en stock hela natten.
Nr folket i grden vaknade och kom ut fr att brja sina
morgonsysslor, gick bonden fram med barnet och gav det
tillbaka till dess moder, som redan till sin frtvivlan saknat det.
Gldjen blev nu s mycket strre nr det s snabbt kom till
rtta.

79. Trollgumman kom i en virvelvind fr att stjla h. K 203.

(slttern)
Vi hade en gumma frn Skog som var trollgumma, det var
Hka-Persfaster i Ble. S hade vi en gammal gumma hr
hemma, Kari-faster, hade aldrig varit gift och gick och darrade.
S var pappa och hon ute och rfsade, och s kom dr en
orkan.

Kast ikull dig, Kari-faster, skrek far, fr annars tar

orkanen dig! S drog han upp kniven, spottade p den och
kastade in den i orkanen. D lugnade virvelvinden sig, s att
htappen inte stod upp i luften. Men kniven var borta, men d
fick far g till Ble och f igen kniven av Hka-Persgummo.
D hade kniven suttit i lret p henne och hon skrattade och
sade: Inte kom jag ihg, att du skulle ta till kniven, Pelle.
80. Sjusovare
(F.S.F. K.163,1)
Det var en gng sju karlar, som om bndagen var och hgg
ved i skogen, och s blev de trtta och lade sig p backen och
somnade. Folket dr hemma brjade fundera, var karlarna blev,
d de inte kom hem. Till slut gick de och skte dem i skogen
och hittade d alla sju bredvid varandra, men inte vakande de,
d man frskte vcka upp dem. S mste man g till prsten,
och d han kom, frgade han dem i Guds namn, varfr de inte
vaknade. De sade d, att de som straff, fr att de hgg om
bnsndagen, mste sova nda till domedagen. Och nog lra de
finnas dr uppe i skogen n, har jag hrt
81. ng sjunker i jorden (slttern)
(F.S.F. K.164,2)
P Hardom bys gor i Prn socken ligger ett sumpigt trsk
som kallas Djup-ngen. Om detta berttas, att det frut varit en
ng. Den dvarande garen till ngen hade en
bndagsfrmiddag sammankallat byns ynglingar till htalko.
Till straff fr att han missbrukade bndagen, sjnk pltsligt
ngen i jorden med allt folk, som var dr, frutom garens
tjnare, som med vld hade blivit tvungna till talkon. P mitten
av det nuvarande trsket finns en upphjning, som anses vara
den forna ladan. nnu i dag vill den skrockfulle ogrna beska
detta stlle p en sndag

(K.164,3)
Fordom var Djup-ngen en naturlig ng. Men dess gare gick
en gng i hbrgningstiden p St. Jakobs dag, som var en
apostladag, med sitt husfolk och brgade h. Guds straff kom
ver honom fr att han s litet aktade apostladagens helgd.
ngen sjnk med husbondfolket och ladan, och ett krr
uppstod i dess stlle. Tjnarna, som av tvng var med, sgas ha
undkommit. En lng tid eftert kunde man av en upphjning i
gungflyet, som ver-vuxit dy-vattnet, se var ladan hade sttt.
82. Bergfolkets kor (skrden)
(Danmark I s.32)
I Nsby (Sorterup) var en liten flicka ute och flyttade
kreaturen i nrheten av en hg. Bland korna var dr en vit ko
och d flickan ville flytta den, hrde hon, att det var ngot som
ropade: Du fr inte rra den vita kon, fr den r vr. D
flickan sg upp satt dr en liten ts p toppen av hgen, men d
hon hade sagt dessa ord, blev hon neddragen i hgen och det
blev ett sdant jmmer och skrik drinne. D kom dr en svart
en bort till den lilla flickan, tog henne om huvudet och ville
slpa henne drin ocks, men s var det ngot skrdefolk i
nrheten, som frlste henne, dock blev hon hdanefter litet
tokig.
83. Jttekvinnans brst ger kraft. L III 184. (skrden)

D, dr vid Skred var folket ute och skrdade, och mor i
huset var hemma ensam och hade en liten barnunge. Och s
skulle hon ut och se efter kreaturen. D var de bortsprungna.
D gick hon ut med barnet i famnen och kom till Sundra hage
emellan bergen dr - stora berg p mse sidor. Dr trffade hon
en kring som bad, att barnet skulle f dia henne, fr hennes
eget hade ftt mjlkskrck. Men modern tordes inte. S kom
hon d andra gngen och bad henne och s tredje. Och d sade

hon, att det inte skulle vara farligt, utan att pojken skulle vara
stark och det skulle g ur slkte i slkte och kreaturen skulle
hon f finna och dem fann hon med. Men kringen frsvann.
Det var en jttekvinna, kan veta.
Och pojken blev stark och de efterkommande blev starka
efter honom, hela tten. Han gjorde sig en bt, stor var den, fr
det skulle vara stort och grovt, allt vad han hade. Och en ra r
kvar n. Den ligger uppe p en hskulle i Skred som minne.
84. Jttar (skrden)
(Bergstrand, Dalsl. s. 70.)
I Jrbo finns stora berg, som jttar bodde i. En bonde i den
trakten hade sin skrd stende mogen. En kvll, nr han gick
och lade sig, suckade han och sade: Om jag hade all den
havren mejad till i morgon, skulle jag ge min store oxe,
Ringvall. Nr det led mot kvllen, skulle pigan g till kern
efter ett klde, som hon hade glmt. D fick hon se fullt med
jttar, som hll p att skra och binda. De kvarhll pigan och
hon fick hjlpa till att ta sden. Bind och tag upp! skrek de
till henne. Innan solen gick upp, s var all sden mejad. Men
pigan var s trtt, s hon orkade inte g hem och tala om detta.
Nr bonden och drngen kom till stallet nsta morgon, s var
den store oxen Ringvall borta. Vid den tiden var inte Jrbo
kyrka byggd, s jttarna hade ingenting att sky fr. Nr kyrkan
var frdig, s byggde man klockstapel och hngde klockor i
den. Frsta gngen man ringde i klockorna, blev jtten rdd,
och s kom den store oxen Ringvall fram ur berget och hade en
stor jrnring i nsan. Den ringen tog de och satte i drren till
vapenhuset, och dr sitter den n. Sedan flydde jtten, fr han
tlde inte att hra klockorna. Han skall ha flyttat till andra
sidan Vnern.


85. Pigan som fick en orm i magen. K 181. (skrden)
De sger, att det finns folk som har ftt ormar och fyrfotadjur
i magen, men jag vet inte, om det kan vara sant. Men jag hrde
berttas en gng, att det var p en stor herrgrd. Det var under
skrden och folket var ute p grdena. Och nr det led mot
slutet av middagsrasten, s kom patron ridandes ut sjlv och
skulle se, hur lngt de var hunna.
D var det en piga som hade lagt sig att sova vid dikesrenen,
och patron fick se hur en orm krp in i mun p henne, fr hon
lg och gapade. Men han talade inte om det fr ngon d, utan
sade bara till rttaren, att han skulle ha hem folket med
detsamma. Och rttaren kunde inte genomskda vad det kom t
patron, fr det var brtt med skrden, men han gjorde, som han
hade sagt till honom.
Och sedan satte patron sporrarna i mrren och red henne s
hrt, s hon mste pissa. D tog han en skopa och hll under.
Och sedan gick han fram till pigan och vckte henne. Och d
hll han en kniv i ena hand och skopan i den andra. Och s
sade han till henne, att hon skulle dricka ur skopan, annars
skulle han sticka ihjl henne. Och hon vart s rdd, s att hon
gapade frsts, medan han hllde i henne pisset. Och med
detsamma s kom ormen upp krypande ur mun p henne.
Sedan hade patron talat om det dr fr rttaren. Se mrr-piss
det skall vara bra, nr de ha ftt ormar och annat dylikt i sig.
86. dlan i magen (slttern)
(Danmark II s 221)
Det var en flicka som var p ngen och hade lagt sig vid en
hstack fr att sova. Nu hade hon inte stngt munnen
tillrckligt, utan det kom en dla och lpte in och ner genom
halsen p henne. Hon mrkte nog, d den var i munnen, bet
ihop tnderna, och bet stjrten av den, men den gick likvl ned

i magen. Nu fick hon stort besvr av detta, och till slut fick hon
rd, hur hon skulle kunna spy upp djuret. Men dlan hade lagt
ungar i magen, och d hon brjade frst att spy, s kom det upp
en efter en. D det hade kommit sex, s menade de andra, att
nu var nog inte flera till, men flickan sade, jo, dr var
ytterligare en, det kunde hon knna; och det var det ocks, fr
nu kom den stubbsvansade modern till frutom alla de andra.
Se, man skall alltid vara frsiktig med att lgga sig sova p
ngen eller i heden.
87. Frlossningshjlpen (slttern)
(Bergstrand, Hall. 1949:44)
Det var en piga p ett stlle, som fann en groda i slttern och
band ett grsstr om henne. Ett par mnader efter kom en fin
herre krande och ville tala med pigan. Han undrade, om hon
ville vara snll och flja med honom, och det gjorde hon. Nr
de kom hem till honom, s fick hon veta, att hans hustru skulle
f barn, men hon kunde inte frlsas, frrn pigan lste upp det
dr bandet, som frun hade om sig. S gick han ut, och pigan
lste upp det, och frun fick sitt barn. Nu fr du en sknk av
min man, han kommer att skjutsa dig hem, och s fr du
sknken, men stanna inte utan g genast in, tag inte emot
sknken och tacka inte, du fr den nd! Hon gjorde som frun
sade, s fort hon kom hem, sprang hon in och stngde drren
efter sig, och han kom efter och slog i drren, men hon
ppnade inte. D for han ivg, och p morgonen lg sknken
p trappan.
88. Bergvsen (skrden)
(Bergstrand, Dalsl. s. 83.)
Min svrfar talade om, att de hll p att sl p en ng. D var
det en groda, som hoppade i vgen fr dem, var de var. Till slut

blev matmodern ledsen p detta och tog och band ett str om
grodan och bar henne t skogen. D kom hon inte tillbaka.
Men nr det led p natten, kom det en gubbe och packa p
fnstret och bad att hon skulle flja med och frlsa hans
hustru, som skulle f unge. Hon tog p sig och fljde med. De
kom in i ett berg, och dr lg ett fruntimmer i barn-plgor. Du
skall knyta upp det stret, som du band p mig, bad hon. Nr
det var gjort, s fdde hon ett barn. Nr allt var frdigt, s sade
berg-kringen: Nr du nu kommer ut, skall du stta dig p den
stubbroten, som r utom vggen. Men du skall vara kvick, fr
karlen min vill dig ont. Jmt som hon kom ut genom drren,
s kom en kniv efter genom drren, men den for frbi. Hon
satte sig p stubbroten och kom hem.
89. Djvulen (rtmnad)
(Bergstrand, Vrml. 1948:19)
Jag har hrt min mor tala om, att under rtmnaden s var
skatorna borta frn trakten. Och hon pstod, att de knappt
kunde f se till en enda skata under den tiden. Nr rtmnaden
var ute, s kom de tillbaka, och d var de ruggiga kring halsen,
de var nstan bara p nacken.
De gamle hade fullt och fast fr sig, att Skam hade oket p
dem och krde h med dem. Att han kallade ihop skatorna till
att tjna sig i bde ett och annat rende, det var s skert som
amen i kyrkan.
90. Sankt Lars (10 aug.)
(Svenska sagor och sgner 10, I, hft 2, s. 203.)
Det var en gng en fattig kvinna, som ftt en son; men
samma natt kom en trollkrring, tog barnet frn modern och
lade det s lnge vid vgen tills hon ftt dit sitt eget trollbarn,
som var en bortbyting eller skifting. - Men under det att det
lilla nyfdda barnet lg vid vgen, kom en kristen kvinna, som

icke nnu ftt ngot barn; tog det med sig att fostrade det
ssom sitt eget barn: hon dpte det snart och lt kalla det Sankt
Lars.
Barnet vxte till och trivdes, och visste inte annat n att den
beskedliga kvinnan var hans rtta mor; och Sankt Lars fick sig
snart en vacker bibel och brjade g i skolan. Emellertid hade
hans fostermor ftt sig en egen son, som nu ocks ftt sin bibel
och brjat g i skolan. Men en gng d de bgge fosterbrderna
gick ur skolan, ville Sankt Lars ha sin lille brors bibel, som var
nyare och vackrare, men denne ville inte slppa sin bok: d
blev de osams, och Sankt Lars slog den lille s att han sprang
hem till sin mor och klagade sin nd. D blev hustrun s ond
p Sankt Lars att hon slutligen sade:
Du, som r hittebarn, skall s bra dig t och sl min egen
son!
Nr Sankt Lars fick hra det, blev han mycket bedrvad, ty
han hade aldrig trott annat n att han var hennes rtta son; och
nu ville han bestmt g sin vg frn sin fostermor. Hon blev d
ter ondligen ledsen ver allt detta, fr hon hade inte hjrta i
sig att slppa Sankt Lars ifrn sig; men det var omjligt. Sankt
Lars ville nu med all makt ut i vrlden och ska rtt p sina
rtta frldrar - han tog sin bibel, fick res-mat med sig och gav
sig av till att vandra.
Omsider kom Sankt Lars in till ett folk, som hade en gosse,
som just var vid hans lder; men som inte kunde tala, var ful
och vanskaplig p allt vis, med ett ord, en bortbyting. Sankt
Lars tog d sin bibel; ritade med ena perm-hrnet en krets p
fnsterrutan, tryckte det ut s att det blev ett hl, och lste s i
bibeln att bortbytingen mste ut genom hlet p rutan; och bara
han var utkommen blev bortbytingen frvandlad till en hst.
Folket ville d betala Sankt Lars fr besvret; men han sade
dem nu att han var deras egen son, som blivit bortbytt av en
trollkring: de blev d hjrtligen glada drver; men Sankt Lars
ville dock inte lnge bli hos sina igen-funna frldrar, utan bad
att han bara skulle f den nmnda hsten, det han ock fick, tog
sin bibel under armen, sin rese-kost med sig, och gav sig ter
av att vandra.

Han vandrade nu hela dagen; men om kvllen hann han inte

till ngon bygd, varfr han mste krypa in i en ihlig ek och
dr sova, sedan han bundit sin hst bakom vid stammen av det
gamla trdet. Men nr det var mrkt, kom tv trollkringar och
satte sig under eken att vila sig. Den ena av dem sade d till
den andra:
Vad r ni ute i fr ett rende?
Jo, svarade hon, jag r ute och sker Sankt Lars, som
gckat min trollkraft, d jag bytte honom bort, och har nu drivit
mitt barn i hst-hamn; men, tillade hon: vad har ni att
bestlla hr i trakten?
Jag, svarade den frsta trollkringen, skall g till nsta
grd hr, dr r en s rik flicka, som p min tillstllning i
morgon skall st brud - men brudgummen r - Hin Onde sjlv!
Och nu skall jag g dit och se till att det mtte lyckas.
Detta allt satt nu Sankt Lars i den gamla eken och hrde p:
nr det blev ljust om morgonen, gick han ned till
brllopsgrden och varnade folket och sade vad han hrt och
vad det var fr en frfrlig brudgum. Men folket ville inte tro
honom, utan bad honom dra dit och dit; och drmed s gick
han sin vg. Men Sankt Lars blev dock kvar i nrheten; och
dagen drp nr brudskaran kom, stllde Sankt Lars sig mitt i
gat-grinden och lste sin bibel, och d sjnk hela det onda
brudfljet ner i jorden just i gatgrinden - lngre kom de inte.
Vrdfolket blev d ofantligt glada, och ville alldeles att Sankt
Lars i stllet skulle ta deras dotter till brud och bli hos dem,
men han tackade och nekade drtill. D de yttermera bjd
honom en stor penningsumma begrde han att han bara skulle
f s mycket bly som hans hst orkade bra; det han ocks fick.
Nu fick han drtill rese-mat, lade blyet p sin hst, tog sin bibel
med sig och gav sig ter vidare.
Nu var han kommen till en stor vacker grn plan och drp
var en liten kulle: han satte sig dr ned och grunnade hur han
skulle kunna bygga upp en kyrka till Guds ra; men drtill hade
han visst inte makt eller rd; och nu satt han dr och srjde rtt
allvarligt drver och ver sin stora ofrmga att gra ett
Herrens verk. Som han s satt i djupa tankar, kom en stor

omnsklig jtte fram till honom och frgade varfr han s

srjde?
Vad r det vrt, svarade Sankt Lars, att sga det, du kan ju
inte hjlpa mig!
Sg du mig bara ditt bekymmer, sade jtten, s skall jag
allt hjlpa dig!
Nej, du kan det inte, sade ter Sankt Lars!
Men hur lnge jtten n ndgade Sankt Lars, sade han
slutligen att han srjde drver att han inte hade makt att
uppbygga en kyrka drp kullen.
Det, sade jtten, skall jag nog kunna gra fr dig, bara du
vill lova mig tre ting!
Vad r det d? sade Sankt Lars.
Jo, sade jtten, du skall lova mig att sga mitt namn, att
skaffa mig solen och mnen, eller ocks ditt hjrteblod!
Det gr jag in p, sade Sankt Lars, om du kan bygga en
kyrka fr mig; och det gick jtten genast in p och lovade att
snart utrtta det.
Straxt brjade jtten ocks slpa dit stora klippor och stenar,
byggde natt och dag, och snart var den hrliga kyrkan nstan
frdig. Nr d Sankt Lars med frundran och gldje sg detta,
och knappt numera srjde drver att han mste offra jtten sitt
liv fr att f en s grann kyrka till Guds ra, hrde han pltsligt
under sig i jorden ett barn som grt, och d sade modern:
Tyst, tyst lilla barn! i morgon kommer far din, Finn; d fr
du sol och mne att leka med eller Sankt Lars hjrteblod att
dricka!
D fick Sankt Lars veta att jtten hette Finn. Nu var kyrkan
ocks nstan alldeles frdig, bara versta stenen fattades, den
jtten just nu satt och passade in p sitt stlle. D sg Sankt
Lars upp till jtten och ropade:
Finn, Finn! stt nu stenen skert in!
D blev jtten Finn alldeles frgrymmad p Sankt Lars, att
han arbetat p ett kristet tempel och utan att f ngot drfre;
varfr Finn tog stenen och kastade efter Sankt Lars; men han
trffade icke, kallade p sin hustru, och bgge fattade i kyrkans
pelare fr att rycka henne kull. Men de hade ingen makt med

Sankt Lars kyrka, som de mot sin vilja byggt till Herrens ra:
de str dr nnu, jtten Finn och hans hustru och rycka i
pelaren, men kyrkan str fast den dag i dag r.
slut.

91. Troll (skrden)

(Bergstrand, Dalsl. s. 88.)
Det en gng, nr morfar skulle gra skrn(skrden), s sa
han: Om jag hade den stora kern i band i morgon, skulle jag
ge till den store tjuren Ringvall. D blev det s fullt med
skrdefolk p den stora kern om kvllen. En av pigorna skulle
g ner och se, vad det var fr ngra. Henne tog detta folk tag p
och tvingade henne ta upp och binda. Bind gr band, di
stygga smuts-buk! ropade de till henne, och hon blev tvungen
att hlla i och ta upp hela natten och blev frstrd, s hon fick
ryggen knckt.
Nr bonden kom till lagrden, s var den store tjuren
Ringvall borta och man kunde inte leta upp honom. D var det
ngon som lrde morfar, att han skulle g ut p kern och ropa:
Tjuren Ringvall, kom! tre gnger. Det gjorde han och d
kom tjuren, och de tv stora ringarna som han hade i hornen,
de sitta n i dag i Jrbo kyrkdrrar.
Detta hnde i Jrbo p den stora sandlyckan i Runster invid
Jrbo kyrka.
92. Troll, jttar (skrden)
(Bergstrand, Dalsl. s. 88)
Det var en bonde, det skulle vara i Hgsters socken, som
hade ett stort veteflt. Och en kvll s sade han: Om det hr
nu vore skuret och uppsatt i morgon, s frgar jag inte efter,
om jag blev av med mina stora oxar. Det kom fullt med berg-

jttar om kvllen. De tog bondens piga med sig. Skr och

lgg, skr och lgg! ropade de hela natta.
Och p morgonen s var det klart och oxarna var borta. Pigan
hon blev konstig sedan. Men bonden, han gick till prsten och
frgade hur han skulle f igen oxarna. Och prsten stllde om,
att de skulle ringa i kyrkan tre torsdagskvllar i rad efter solen
var nere. Och tredje torsdagskvllen kom oxarna tillbaka, men
de var s vilda, att de fick slakta ner dem.

93. De underjordiskas skrdehjlp. L IV 353. (skrden).

S var det en gng nr morfar skulle gra skrden meja s
sade han: Om jag hade den stora lyckan (=fltet) i band i
morgon, s skulle jag ge till den store tjuren Ringvall. D blev
det fullt med skrdefolk p den stora kern om kvllen. En av
pigorna skulle g ner och se, vad det var fr ngra. Henne tog
detta folk tag p och tvingade henne ta upp och binda. Bind
och gr band din stygga smutsbuk ropade de till henne och
hon blev tvungen att hlla i och ta upp hela natten och vart
frstrd, s hon fick ryggen knckt.
Nr bonden kom till ladugrden, s var den store tjuren
Ringvall borta, och man kunde inte leta upp honom. D var det
ngon som lrde morfar att han skulle g ut p fltet och ropa:
Tjuren Ringvall, kom! tre gnger. Det gjorde han och d
kom tjuren och de tv stora ringarna, som han hade i hornen,
de sitta n i dag i Jrbo kyrkdrr.
94. Ellefolket stjler (skrden)
(Danmark II, s. 34)
En piga i Ldderup band korn en mnskensafton. D hon var
frdig hrmed, sg hon elle-kvinnan. Hon hade brun skrt och
brun trja. Hon tnkte d, vad elle-kvinnan ville hr, men kom

till slut p, att hon hade en liten brdbit i fickan. Den kastade
hon till elle-kvinnan och d frsvann denna.
95. De underjordiskas skrdehjlp. L IV 356. (skrden)
I Villands Vnga socken, Skne, finns en hg backe
benmnd Edla kulle. ver den vilar ett sago-skimmer, och
sgnen frmler, att dr fordom bodde troll. Nr skrdetiden
nrmade sig, hade bnderna i grdarna dr omkring nytta av
dem. De avmejade och band sden och uppsatte den i skylar
och allt gick undan p en natt. Hur mycket som n var att gra
- allt fick vara gjort innan solen gick upp. I gengld skulle de
ha en fjrding l, som skulle sttas p kern, tillreds, i vntan
p det nattliga skrdefolket och som ocks var tomt nsta dag.
En man frn en av grdarna stllde sig en gng p utkik och
fick d se, att det var mnga och hur raskt det gick undan med
arbetet. En av troll-flickorna, benmnd lilla Netta gjorde band
och de stora trollen band krvarna.
96. Nissehjlp (skrden)
(Danmark II, s.49)
Fjlkinge backes slnter r utskiftade mellan byns olika
grdsgare, och om ett av dessa skiften - en ker, som s vitt
jag minns, kallas Ormlykke-kroken - finns en sgen , att i ldre
tid, d kornet p denna ker var moget fr att skrdas, bragte
bonden, som gde den, ett stort fat risgrynsgrt och ett ankare
l ut p kern, strax fre solnedgngen, varefter han i stillhet
begav sig hem. Nr han s nsta morgon kom dit igen, var
grten uppten, och let urdrucket, men s var kern ocks
mycket snyggt skrdad och kornet bundet och satt samman i
krvar. Sledes hade det gtt i mnga r, utan att ngon
egentligen visste eller vgade att efter-frga, vem skrdefolket
var. Men s blev grden vertagen av de gamlas son och
sonhustru, och denne senare hade ingen ro i kroppen, frrn

hon hade ftt veta, om det var mnniskor eller, sledes som
man allmnt pstod och trodde, att det var, tomten som
skrdade. S ett r efter, att grt och l som sedvanligt var
bragt ut p marken, begav hon sig ocks ditut i all stillhet och
dolde sig bakom en sten. Fram emot midnattstid sg hon tre
sm pysslingar i gr blusar och med rda huvor komma in p
kern. Den ene hade en skra och brjade raskt att avskra
kornet; den andre var frsedd med en rfsa, och han samlade
samman i krvar, varefter den tredje band dessa och stllde
dem i travar. Raskt gick det, och p ganska kort tid var hela
kern hstad, varefter de alla tre gav sig till att ta grten och
dricka let, vilket ocks gick osedvanligt snabbt, s att de snart
hade frtrt allt samman. D reste sig kvinnan upp och sade till
pysslingarna. Ja, ni r d det duktigaste skrdefolk, jag
ngonsin har sett, och nu skall ni riktigt ha stor tack fr
besvret. Men i samma gonblick frsvann de alla tre, och
frn den dagen har bonden frgves vntat p, att f kern
skrdad med hjlp av nissarna.
97. De underjordiskas skrdehjlp. L IV 359. (skrden)
Denna berttelse r omkring 300 r gammal och skall ha hnt
i grden Grubban i Hara by, Sunne socken i Jmtlands ln. Det
brjade med ett underligt julkvlls-besk. Allt var redo fr det
stora gillet, rummet var upplyst och man var just i gng med att
samlas kring det dukade bordet, d en liten grskggig man
steg in och med sorgsen rst bad att f tala med bonden.
Mannen tycktes underlig och sg sig omkring i rummet med
skygga gon, men bonden tvekade dock inte att flja honom ut
genom drren fr att f hra, vad han ville. Men d bad han
vidare, att bonden skulle flja honom hem som allra snabbast,
drfr det var en mycket sorglig sak han ville tala om. Bonden
brjade nu tnka, att det var en s.k. jordbyggare eller vtte
som han hade att gra med och vart litet tveksam. r det
lngt? undrade han. Nej, vi r snart framme, bara du
kommer, svarade vtten. Och s fljde bonden honom ut p
grden i den stjrn-ljusa vinternatten.

Men de gick in i en dimma och i ett nu var de nere i

underjorden. Dr ledsagades bonden in i ett stort och upplyst
rum, dr en hel hoper hgtidskldda sm mnniskor var
samlade, ssom om de vntade p de in kommande. I mitten av
salen var ocks hr ett rikt dukat bord och mnga dyrbara
prydnader lyste p vggarna. Vi ha julkvll, vi ocks, brjade
den ledsagande vtten, som tydligen var husbonde i detta hem,
men vi mste be att f visa dig, sade han, vnd till bonden,
vilken otur vi har, sedan du byggde upp din nya stall- och
ladugrdsbyggnad, som nu str rtt ver vr bostad. Se nu p
hur det droppar ner frn taket ver bordet och hur maten frspills, ja hur allt hr orenas och omintetgr vr trevnad. Du kan
ltt tnka dig vilken julgldje vi under dylika omstndigheter
kunna ha. Men ocks annars, hur vi dag och natt kvljas. Vi
kunna hmnas, ssom vr tt vanligen gr, d den harmas; vi
kan samka dig och ditt hus skada, s att ni skulle bli utfattiga
och ndgas flytta hrifrn, men vi vet, att du hittills varit
okunnig om saken, och dessutom r vi gamla i grden och ha
ssom goda tomtar levat i smja med detta hus sedan
rhundraden tillbaka, varfr vi hellre vilja lgga fram fr dig,
att du godvilligt flyttar din ladugrdsbyggnad, d vi skall lova,
att i gengld brga din skrd varje hst s lnge som du och
ngon av dina efterkommande ger grden. Vad sgs, om nu
frslaget r uppfattat? Jovisst, svarade bonden, det
godknns och nsta sommar skall bygget flyttas. I s fall,
vidtog den gamle vtten, f vi lgga dig, att du, aftonen innan
du vill ha skrdat - ty vi skrda sjlvsagt under natten - ssom
tecken drtill lgger alla dina redskap p logen jmte lika
mnga smrgsar. Redskap nyttja vi inte, utan de skall som
sagt endast giva ett tecken p, nr vi skall skrda, men ngra
smrgsar, dremot, komma nog vl till pass. Ocks fr ingen
vara uppe och se p oss under vrt verk, ty s snart ngot
sdant hnder r vr pakt, som skall vara strngt hemlig,
bruten. Vtten rckte drp bonden sin hand, och uppgrelsen
bekrftades med handslag, varefter den senare av samme man
ledsagades hem till de sina.

Bonden hade varit borta endast en liten stund, men den hade
verkat lng fr den skara som hemma bidade, varfr
terseendet nu var n mer hugnesamt. Det blev en glad
julkvll. Men vad som fre varit utanfr, fick dock ingen p
lnge veta.
Nr sommaren kom, lejde bonden yrkesmn, som till sin och
grannarnas hpnad fick riva ned och flytta den nya stall- och
ladugrdsbyggnaden till annan plats. Och nr det blev hst och
sden var mogen, avgavs en afton det sagda tecknet p logen.
Liarna lades dit jmte smrgsarna. P morgonen var all
skrden brgad och upplagd i skylar. Arbetet var mycket
omsorgsfullt gjort och inte ett enda ax lg kvar p kern.
S vart det hst efter hst flera r och grannarna brjade snart
tnka, att det var ngot underligt med skrdearbetet i den
grden, eftersom ingen sg, nr det frsiggick utan endast fick
hra, att det liksom i ett slag var verstkat, och att det
drjmte var alldeles srskilt vlgjort!
Nr bonden emellertid brjade ldras, vertogs grden av
mg och dotter. Mgen var tidigare invigd i hemligheten med
vttarna, men han hll skrdehjlpen fr lgt, varfr han
redan frsta gngen, d det kom p hans lott att giva tecken till
skrd, ville vara uppe p natten och se hur det tillgick. Det stod
en lummig asp mitt inne i kern och i denna klttrade han upp
och gmde sig. Och han fick inte vnta lnge. S snart det vart
mrkt och tyst i grdarna omkring, hrde han brk och tramp
p logen. Sedan brjade det prassla och frsa verallt omkring i
kern, tissla och tassla. Natten var ljus, varfr han rtt vl
kunde se det underliga smfolket, som i mrka skepnader rrde
sig snart sagt verallt p det ljusa fltet. Srskilt lade han
mrke till en liten skggig gubbe, som bara gick omkring och
styrde de andra
Rusk och riv! sade han, rusk och riv! Han antog, att det
var frmannen fr detta underliga lag och samme en som hade
satt upp avtalet. Men de nrmade sig allt mer och mer aspen.
Skepnaderna liksom sammandrog sig kring denna, det vispade
och frste allt vassare och nye bonden brjade knna sig kuslig
till mods. Den grskggige stod alldeles invid. Rusk och riv!

sade han nnu. Snart var det sista stret knyckt, det sista bandet
bundet och den sista skylen upplagd. D brjade det dagas. Det
lyste p hgarna verallt. Arbetet var gjort och det vart en
stunds vila vid aspen. Men d hjde den gamle sin rst, under
det att han tittade upp till den nsvise och sade: Tro icke att vi
ha varit okunniga om, att du suttit dr hela natten och skdat; vi
ha alla sett dig, men som vi hade brjat, ville vi gra vrt verk
enligt avtal ocks denna gng, som nu r den sista, eftersom du
hrmed brutit ditt ord. Som han yttrat detta var han jmte alla
de andra borta ssom nattens skuggor fr den gryende
morgonen. Bonden kom snabbare ner ur trdet n vad han trott
och gick snopen hem. Och Grubbgrdens skrd mste sedan,
ssom annorstdes, brgas av vanligt folk.
Till sgnen hr ock att den nye bonden icke hade samma
vlgng med sin grd som den gamle svrfadern.
Nissehjlp
(Danmark II, s.49)

98. Bergkvinnans frlossning (sommar)

(Danmark I s.338, 351 hsten)
Det bodde en gammal piga hr nere i Andrup, som hette An
Ovster, hon lt sig brukas som barnmorska. S hade hon en
gng om sommaren varit nere hos Lillekrns, man och hans
hustru, och dr hade hon kommit frbi de tv hgar som hans
krar lg emellan. Dr blir hon varse en ovanligt stor padda,
med vita rnder p ryggen. S fick hon ett infall och sade: Jag
skall nog ocks komma och hjlpa dig, nr du kommer i
barnsnd. Hon tnkte inte p, att det skulle f ngon
betydelse. S en tid efter hr hon en vagn komma krande, och
den hller in framfr huset. Hon frskte komma ur sngen och
kunde inte frst, vem det var, som slunda hmtade henne, fr
hon knde inte till ngra kvinnor som vntade barn. Hon
ppnar drren, och in kommer usel liten man med s lngt

skgg, att han nstan trampade p det. Han frrttar sitt rende
och ber om inte hon ville flja med honom hem. Du har nog
krt fel, lille man, sger hon, du r inte av mitt folk. - Jo,
sger han, du skall flja med, ty du har lovat min kvinna det
fr fjorton dagar sedan. S fljde hon med honom, ty hon
tordes inte annat. Han krde, och hon tyckte, att det varade
lnge, och ruskigt mrkt var det. S kommer hon in i en lng
gng, och dr var en usel liten tjock kvinna, som lg i sngen,
under fattiga omstndigheter, och inte annat hade hon att ligga
p n halm. Ann Ovster hjlpte henne att fda och det gick vl,
hon fick en liten vacker gosse. Det var visst mycket fattigt hos
Er, sger hon, d mannen var ute. Nej, vi r inte alls s
fattiga. Det str en kruka i fnstret, doppa din finger i den och
smrj ditt hgra ga i det. D hon hade gjort det, frndrade
det sig dr nere, s att hon var i den sknaste sal, och hade inte
varit inne p ngon herrgrd, dr det var s fagert. S strcker
sig kvinnan ned till en gryta under sngen och ger henne en hel
handfull guld-skillingar och sger: Nr mannen nu kr ivg
med dig, och hsten gr som i regn, skall du hoppa av vagnen,
annars kommer du inte ifrn honom, och sedan r du hemma.
Litet senare kommer mannen och sprjer om de r frdiga,
och d de sger ja, vill han kra. Det varar lnge och hon faller
i smn, men s vaknar hon vid, att hsten slpar sig fram, och
d hoppar hon genast av, och d r hon hemma i detsamma.
S om hsten drefter kommer bergfolket till Lille-krnsman fr att hjlpa dem. Om aftonen brukade de slpa kornet i
rader vid hgen i mnsken. D ser kvinnan den lille mannen
springa framfr henne och ta av nekarna, han tar var tionde
nek. D tycker hon att det blir fr galet, och sger till mannen:
det fr du inte gra s dr, det r att stjla! Han frundrar sig
ver det, och sger till henne: Kan du se mig? Ja, det kunde
hon d visst. Stng ditt vnstra ga. Kan du se mig nu? sade
han, d hon hade gjort det. Ja. S kunde han frst, att det
var det hgra, hon sg med, och d stack han ut det. S vart
hon engd frn och med nu och kunde inte se honom lngre.

99. Bergvsen (skrden)

(Bergstrand, Bohus, s. 38.)
P Bjllanda kom en gng en groda i skran, d man tog av
sd. Fruntimret, som tog upp, band ett str omkring grodans
hals och sade till denna: Du skall inte bli frlst, frrn jag
lossar den knuten. Grodan var nmligen havande. P vintern
kom en grkldd man krande med slde och bad kvinnan att
hon skulle flja med honom hem, fr hans hustru lg i
barnsnd. Kvinnan ville frst inte flja med. Mannen blev d
entrgen och lovade henne, att hon skulle f vlja en ko, vilken
som helst, t sig i hans ladugrd. D gick hon med honom. Han
stannade vid ett berg och de steg in i berget. Drren till berget
finns alltjmt kvar. Drinne var en stor sal. Dr lg grodan,
med stret om sig. Nu var hon emellertid frvandlad till en
kvinna. Sedan knuten lsts upp och barnet ftts, viskade
barnsngskvinnan till henne, att hon skulle ta den kon, som
stod nrmast nedersta gluggen i fhuset. Kvinnan gjorde som
hon hade sagt och d hon kommit hem, fann man i hennes
hem, att det var en ko, som en gng frsvunnit drifrn utan att
man sedan ftt reda p henne. Hon hade allts varit bergtagen.
100. Om bondens och trollets vagnar (skrden)
(Danmark I s.441)
En man och ett troll var grannar. Mannen kom till att sakna
litet rg, d han skulle till att s, och s gick han hem ock satte
sig vid bordsndan och beklagade sig. Hur r det fatt med
dig? sprjer kvinnan. Han berttade d att han saknade rg till
utsde. Ja, men det kan du f ute hos trollen, sger kvinnan
hans. Han gr s ut och sger till trollet, om han inte ville lna
honom litet rg till utsde.. Det var trollet villigt till, men han
ville dela hlften av grdan med honom vid skrden. Mannen
njde sig med det, och nsta sommar blev det bsta korn man
kunde se. De tog s var sin del av det. D det var klart sger
trollet: Den av oss tv, som kan spnna den mrkligaste

dragare framfr hstvagnen, den skall ha hela rg-lasset. Det

var d frargligt tnkte mannen, och han gick hem och
beklagade sig fr sin hustru. Det skall du inte vara ledsen fr,
sger hon, fr jag och vr piga, vi r bgge stora och starka,
och nu skall vi draga av oss alla vra klder och smrja in
kroppen med tjra och drefter vltra oss i fjder, s skall du
spnna oss fr vagnen, och jag kan lova dig, att trollet aldrig
sett sdana djur frr. S blev det nu, och d de kom ut i
marken, kommer trollet med en mus och en rtta fre sin vagn.
Sdana djur har jag sett mnga gnger frr, sger mannen,
men dem jag har, har du nog aldrig sett. Trollet fick medge,
att det var sant och s fick mannen all rgen. Men s sger
trollet: Den, som nu kommer till att frst smaka av den nya
rgen, hans rv skall komma att snacka lika mycket som
munnen. Det var d fr galet, tnkte mannen. Han stter sig
ter vid bordsndan och beklagar sig. Vad r det nu fatt?
sger hustrun. S berttar mannen vad trollet sagt. h, r det
inte ngot annat, g nu ut och trska, s skall jag komma och ta
ngot som vi kan mala p kvarnen, och nr det r gjort, s skall
jag koka litet grt och g ut och ge trollet. Hustrun kom s
och tog av den nya rgen, malde den och kokte grt, och d det
var frdigt, lgger hon en stor klick smr i och br ut till trollet
i en gryta. S sger hon: Hr kommer jag nu med litet grt till
dig. Tack skall du ha, sger trollet varp han strax brjar att
ta. D han har tit litet grand, sger han: det var en god grt,
du har kokt - Det var en god grt, du har kokt, sger hans
rv. Det var ett gott smr, jag har att doppa i. R-n sger
detsamma. S mrkte han ju hur det var fatt, och kvinnan
begav sig hem. Sedan hrde de aldrig mera av trollet.
101. Dans p hgarna (skrden)
(Danmark I s 196)
Min moder sade, att bergfolket dansade vid Dakbjrg. De
kunde se, d solen sken, hur bergfolket kunde dansa, det var s
fagert, fr det var likasom kramdockor att se p.

De var ute och mejade om hsten, och s var dr en flicka,

som hade sett det, och hon sade till de andra, d de skulle hem
till skrdeanden: Hon ville hellre stanna hos Dakbjrgs frugor
och dansa med dem, medan de andra gick hem. D de kom
tillbaka fann de hennes lik, hon hade dansat ihjl sig.
102. Bergfolks ritt (hsten)
(Danmark I s 28)
I Skallerup ligger en Hg som kallas Torshg och i den,
omtala de gamle, bodde det fordom dvrgar, som om aftonen
redo omkring p sina sm hstar, vars gull-skor glimmade i
mnskenet. Ibland redo de till en gl fr att vattna sina hstar,
och om hsten d man skrdade blev kornet grna borta
omkring hgen. S trodde folk, att det var dvrgarna, som tog
det till sina hstar.
103. Ncken ( Hippokentauro)
( Dalsl. s. 28) (hsten)
Jag har hrt berttas frn min farfars ungdom, att nere vid
Hlnga kom en s grann hst upp ur vattnet och gick till de
andra hstarna, som betade dr. Nr de tog in sina hstar, s tog
de den frmmande hsten med, och han lt sig fngas utan
vidare, bara de hade kastat stl ver honom. Han var hos dem
hela sommaren, och han var snll och bra. S var det om
hsten. De slppte ut hstarna p bete p samma ng. Men nr
de hade tagit grimman av nckhsten, s satte han av rtt ned i
sjn, s att vattnet forsade om honom. Sedan fick de aldrig se
honom mer.
104. Sjfararen och jtten. L III 120. (augusti)
Detta r en sgen om jtten Balser i Balsberget i Fjlkestad,
en bit nordost om Kristianstad. Den lyder:
Omkring berget lg p den tiden flera kyrkor n nu. D det
om sndagarna eller vid andra tillfllen ringdes i klockorna,

skallade ljudet fagert, och hrdes uppt berget. Men Balser

kunde inte tla detta. Mngen gng tog han drfr stora stenar
och kastade dem mot kyrkorna. Men aldrig hann de fram, utan
ligga nnu hr och dr strdda p marken, och mnga nedfll i
sjn. Och varje gng han kastade, klingade ett skirt och hgt
ljud frn klockorna och gubben skyndade alltid d, att gmma
sig i rnnan drborta, som kallas Balsers gmvr. Dr satt
han ocks med sin kvinna instngd alla sn- och helgdagar.
Nu var det en flicka i Rby, som vaktade byns fr. Alltid
frde hon sin fr i bet kring berget och sjng d sina visor
ssom Duvan p lilje-kvist, som sjng s fagert om Jesu
Krist. Denna sng kunde gubben icke tla. Ofta skte han
genom ngra utsnda f henne till berget, men flickan ville
aldrig g med, och tvinga henne kunde han inte. De som bad,
hotade henne, men hon sjng likvl och d tordes de aldrig
skada henne, utan skyndade in i berget. D vart gubben till sist
tvungen att flytta frn berget, och nr han gick dr ifrn i den
mrka natten, grt han strida trar. Och trarna blev genast till
sten. nnu idag syns hopar av sm runda stenar hr och dr p
berget. Det r Balsers trar. Ifrn den tiden kom aldrig de vita
korna till bcken, och Rbyborna hrde intet mer om Balser
och hans utskickande.
En stormig hstafton ett rs tid hrefter kastades en liten bt
hit och dit av bljorna p havet inte lngt frn hus. I bten
satt tv sjmn, de enda kvarlevande av besttningen p ett
strre handelsskepp som gtt i kvav. D de lnge drivits
omkring med rdsla fr sitt liv, fick de rtt som det var syn p
en liten , liksom av en frtrollning framskymtande i den
mrka natten. De mrkte att de drevs mot den och undrade inte
litet drver, att det var ljus dager p n, ehuru det var
kolmrkt p havet. D de kom nrmare, slungades bten med
vld mot stranden, s att den sndersplittrades och de blev
avsvimmade uppkastade p n. D de vaknade, sg de en
gubbe st lutad ver dem, som med barsk och vred rst sporde
dem, varifrn de kom och vad de ville dr. De sade sig vara
frn hus och omtalade fr gubben sin olycka. D sade han:
Kommer ni frn Rby, dr borta vid berget? Den ene sade

sig vara fdd dr. Ni r dr, fortsatte gubben, varest ingen

ddlig ostraffat vgar sig. Dock vill jag hjlpa er hem p ett
villkor. Tag detta guld-blte och g till den flicka, som vallar
byns fr och be henne drmed grdla sig. Hon har en gng
gjort mig en tjnst; jag vill fr detta lna henne. Grdeln skall
en dag gra hennes lycka. Men ni mste slja mig edra sjlar
som pant att ni rekat mitt rende.
De rdda sjmnnen lovade allt, och snart stod en eka vid
stranden. Gubben satte sig dri, fattade rorna och som en blixt
flg bten p fradgiga bljorna. Inom kort skymtade hus
kyrktorn och snart landsatte gubben dem. Glm icke edra
lften, sade han sedan de stigit i land. Drp fattade han
rorna och rodde bort. Men sjmnnen hrde ett brusande p
havet och en bl ljusstrimma visade dem vgen fr hans frd.
Dagen drp gick sjmnnen till prsten i hus, omtalade
skeppsbrottet, sitt besk hos gubben och det lfte de givit
honom. Prsten tog d grdeln och sade: Vi vilja se, om
gubben menar vl med flickan. Drp gick de ut i skogen, och
prsten grdlade en ung ek med bltet. Dock se, grdeln var
inte vl slagen om eken, n att den rycktes upp med rot och allt
samt for i luften bort ver havet samma vg som gubben hade
tagit. Men prsten lade sjmnnen till last, att de hade lekt med
sina sjlars salighet och bad till Gud fr dem.
[I andra liknande sgner (L III s.124) rcker sjfararen jtten
p n en grepe som han bjer ihop. Det r ett av de vanligaste
dragen i sgnen. n r det en grepe och n oftare en gldgad
jrnstng (eller ett ankare fr att dra fingerkrok s.134) som
rcks den stundom blinde jtten att gripa tag i, istllet fr
handen. I en sgen berttas hur de vinddrivna sjfararna mtte
ett vldigt spke som kom gende p vattnet ut emot dem
och sporde: Vem r ni? Spket var jttens son, som sedan
bjd dem vlkomna, att titta in i det berg, dr jtten bodde.
Drefter fortstter denna sgen likt de vriga varianterna om
Gjldas ds med grepen, bltet samt nyckeln och skatten.]
M o t i f : Jtte gr p vattnet, sid 126. jttens get-hus,
sid 130, 146. jttens vindknutar, sid. 132, 135. jttens skrin
med en eldslga, jttens hund vaktar skatten, sid 125.

nyckeln till berget,(1 aug.) sid.146. blind gubbe satt vid en

eld, sid 133. jtten bunden med kedjor (1 aug.), sid 143.
105. Gubbarna fick skjuta hunden och kattan. K 24.
(hsten)
Det var ngonstans uppe i socknarna. Tv gubbar var ute och
jagade en hst. En kvll kom de till ett hus, dr de tnkte ligga
ver natten. D de kom in, fick de se, att dr var tv kvinnor
inne. Den ena hll p att fda barn.
D de inte syntes ha ngot att linda barnet i, tog den ene
gubben av sig halsduken och gav dem och den andre gav dem
ett annat plagg. Kvinnorna blev mycket glada t det dr och
brjade tala samman med gubbarna. S gick kvinnorna och d
sade hon som ftt:
I morgon skall den ene av er f skjuta hunden min och den
andra katten.
Dagen efter skt de en varg och ett lodjur. De trodde, att de
dr kvinnorna var skogsr. Johan Ersson i Flata skall
hrstamma frn en av de dr skogskarlarna.
106. Lr-struket brd och sndags-smorda skor. K 45.
(hsten)
Rttare Virstrm hade varit i Srby och skulle g frbi
Danbyholm. Det var p hsten och det var is i landen. Dr var
en brygga utlagd. Nr han kom frbi sg han dit ner. D var
det ett fruntimmer ute p bryggan och hll en liten naken barnunge, som hon skljde i sjn. Barnungen hll bara i med en
finger i handen p henne. Virstrm sade:
Akta dig, s att du inte tappar ungen.
Akta du dig fr lr-struket brd och sndags-smorda skor.
Sedan hoppade hon i sjn med ungen och s frsvann de.
Han vart sjuk och blev liggande vid bryggan. Kyrkfolket tog
reda p honom om morgonen.

107.r mitt ga rtt? K 202. (hsten)

En gng var det s, att man hade ftt bde skrddare och
skomakare p en gng i Kantagrden hr i Veddige. Och en
kan tro, att dr talades om kvllarna i Kantagrden de dagarna.
Det var p hsten med mrka ntter.
En kvll kom de att tala om spken och dylikt och om folk
som var mrkrdda. S var dr en piga, som tjnade dr. Hon
pstod, att hon aldrig i sitt liv varit mrkrdd. Det trodde inte
dessa hantverkare, men hon pstod sitt. S slog de vad om, att
hon inte tordes g ensam in p kyrkogrden. Pigan sade, att
hon skulle g. Och s kom de verens om, att hon skulle ha
med sig en knapp frn ett gravstaket. Frr brukade de hr i
Veddige att stta sm tr-staket om gravarna och dr fanns
svarvade knappar i vre ndan av stolparna till dessa staket.
Knapparna satt lsa, s det var ingen konst att ta dem.
Pigan gick med detsamma. Det gick bra fr henne att komma
in p kyrkogrden och ta en knapp. Men nr hon kom ut p
vgen igen, hrde hon ngon som ropade bakom henne
r mitt ga rtt?
r min rv svart? svarade pigan och gick utan att vnda sig
om. Men det kom nrmare, det som var efter henne, och d
brjade hon springa.
Nr hon kom in i stugan p Kantagrden, kastade hon
grafknappen p skomakar-tavlan och sade:
Vill I se, att jag inte var mrkrdd!
Sedan vart det ett hemskt liv utanfr. Det slog i vggarna, det
brakade i brten som stod p grden och det skrek.
Pigan vart illa sjuk och lg i tre dagar.
108. Bergfolkets brd, ger otur (29 sept.)
(Danmark I s. 106)
Mette Overmlle i Randum har fljande berttelse efter sin
moder, som bodde borta i Gudum. Dr i socknen borta i ster
var det nog, gr ngra lnga, djupa dalar mellan hga backar.

Vr grannes dotter gick dr inne och passade p djuren och

man visste, hon hade samkvm med elle-folket, som bodde i
hgarna. En dag, hennes fader gick och pljde dr vid
backarna, var flickan plog-kusk, fr det mste till, d man
pljde tre fror t gngen. Som de nu plja, sger flickan: I dag
bakar elle-kvinnan, det kan jag s vl lukta. - Vilket prat,
sger fadern, han ville inte tro det, fastn hon framhrdade. Nu
kra de igen ngra fror och komma till backen, d str dr en
tallrik med tv brdkakor p som nnu var varma. D de hade
mttat sig med dem, sger han: Nu skall ni ha stor tack. De
plja igen och plja en fra till och komma tillbaka till samma
plats, d r tallriken borta. Flickan passar ter djuren, som hon
brukar och allting gr bra till fram emot Mikaelsmssa, d lta
de ocks svinen g dit, och hon skall passa p dem, men hon
kommer inte hem med dem, fr hon kom in till elle-folket. Hon
hade ett snyggt klde om huvudet som hennes moder hade givit
henne, det tar hon och syr p det: Nu r jag hos elle-folket och
kommer aldrig till er mera. S binder hon det om halsen p ett
av svinen, och det kommer hem med detta, s att frldrarna
lser detta och blir mycket sorgmodiga drver, som de ju
ocks hade anledning till, d de aldrig sg sin dotter mera.
109. Bergvsen (hsten)
(Bergstrand, Bohus, s. 39.)
Det var p ett stlle i Brcke. Dit kom p hsten en bagge till
fren, dr de gick p en ng, de lyste efter honom, men kunde
inte f reda p, vems han var. P julafton ropade det ur
Ramneberget: Graen i Brcke, slpp ut min gr vdur! Det
gjorde de och s ppnade det sig en drr i berget och baggen
frsvann.
110. Havsfrun (29 sept.)
(Bergstrand Hall. 1949:36)
Om vinden r vstan p mikaelsmsso-dag, s driver
havsfrun sina kreatur in p land, och d blir det foderbrist, fr

d g de in och ter upp det fr folk. Men r vinden stan, s

driver hon ut dem i havet istllet, och d blir det gott om foder.
111. Djvulen frestar en gudfruktig (hsten)
F.S.F.(K.103,1)
Fr en lng tid sedan lg en bonde ensam en hst i en fiskarbastu i skren och hade legat dr redan flera dagar vderfast i
stormen, s att han inte slapp i land. En kvll, d han just
brjade bli utan mat och funderade, hur han skulle slippa
drifrn, kom in i hans kta en karl, som var kldd som en
fiskare, fast det stormade s, att ingen mnniska kunde komma
sjledes dit. Den dr frmmande karlen brjade sga t
fiskaren: Du lr ha haft mycket olyckor, du har ju mistat
kreaturen och mycket annat. Till slut sade den frmmande:
det dr har du, fr att du r gudfruktig. Om du skulle brja
tjna mig, s nog skulle du f lyckan tillbaka. r du en sdan
karl, s vill jag inte ha ngot att gra med dig. Och d fiskaren
visade ut honom, s gick han, men d vart ett sdant buller, s
han tnkte, att Djvulen skulle fara av med hela kt-taket, men
inte gjorde han honom ngon annan skada heller.
112. Dd, begravning, gengngare. (1 nov.)
F.S.F.(K.3,9).
Medan jag var i svr-fars grd, lg jag en natt
helgonmsstiden och vaggade mitt barn. D sg jag en snvit
kvinna, som for om bron (farstu-trappan) frbi fnstret frn det
hll, dr grannarna bodde. Meddetsamma klappade det p
drren, och man kom och sade t mig, att om jag ville trffa
grannkvinnan i livet n, skulle jag genast komma till henne.
Jag steg upp och gick dit, och d hll hon p att d. Ett par ord
talade vi med varandra, innan vi skildes t

113. Hjlpsamt bergfolk (11 nov.)

(Danmark I s. 59)
En kvinna satt ensam en Mrtens afton och kardade, efter att
de andra hade gtt i sng. D kom det in genom drren en stor
gumma med ett par kardor under armen och sade: Skall jag
hjlpa dig? Kvinnan tordes inte sga emot henne och den
andra kardade linet p kort tid. S kom dr in en annan kring
med en spinnrock under armen och sade: Dag! Hon kunde
inte sga: God dag! - Skall jag hjlpa Er att spinna?
Kvinnan hade s nr tappat bde nsa och mun, men tordes inte
heller sga nej till henne. S inom kort var allt linet spunnet
och in genom drren kom en tredje kring med en vv. Det
gick likadant, - snart var det vvt ocks. Men gummorna ville
inte g, de krvde mat och dryck, fr att de hade hjlpt
henne. S hade hon en nabokvinna, fr henne klagade hon sin
nd, men denne sade: Det betyder tur, du skall blott ltsas
falla baklnges genom drren och sga: Skadsberg brinner, och
alla barnen har fallit i elden! Det gjorde hon ocks, och ut
lpte alla gummorna, det vrsta de kunde, och kvinnan blev
dem kvitt.
114. Mjlnaren en mrtensafton (11 nov.)
(Danmark II s.307,308)
P landet r det nstan bara mjlnare som helighlla
mrtensafton med en mrten-gs och med att f ngot p
lampan. Gra de inte det, s kommer det att ske en olycka
med kvarnen. Antingen s att vattnet bryter in i skvaltkvarnen,
eller att vinden kncker vderkvarnens vingar. Dagen r till
minne av biskop Martin, en helig man, som levde frr i tiden.
Han har uppfunnit rr-pinnen, som stter kornldan i en
gungande rrelse. Frr skulle mjlnaren sjlv rra sden, vilket
var ett drygt arbete.
---------Ingen kvarn fr g mrtensafton, fr d tar Djvulen
mjlnaren. Det var en gng en mjlnare, som sade, att det var
bara gammalt snack och vidskepelse, han skulle mala i alla fall,

men d ville ingen bland folket, inte ens en gng hans hustru,
vara hemma hos honom. Endast hans lille tta-rs son
stannade. Mjlnaren satte i gng kvarnen, och det gick bra till
en brjan, men s fram p aftonen kom den Gamle och satte in
honom mellan stenarna, s att han vart krossad. Gossen sg
tydligt, att den som satte in honom, var gldande under kappan.
Detta har satt sdan skrck i mjlnarna, att nnu ingen vgat
lta sin kvarn g denna afton.
115. Skogsfrun sker frfra. L II 238. (20 vintern)
En arrendator hade att kola flera milor under vintern. En
kvll kom det in en kvinna i milan. Hon var rdd fr att vnda
baken till. Hon gick fram till spisen och tittade p slevar,
skedar och selkrokar o. dyl.
Du har trevligt hr, sade hon, och varmt och gott har du,
och sljda kan du. Nog kan man trivas hr tillsammans med
dig. Det r annat det, n att g ute i ruskvdret.
Hon skte att tala mjukt men kolaren tog sig till vara fr att
svara henne. Men inte ville han stta sig med henne och visa ut
henne heller, fr d tnkte han, att hon kunde harmas och
delgga ngot i milan. Till sist gick hon, men hon liksom gick
p sida, s att inte baken skulle synas. Men s ville hon vnda
sig fr att f upp drren och d var baken urgrpt alldeles som
ett baktrg. Se det var skogsfrun frsts.
116. Natt-ramnen (ramn=korp) (hsten)
(Danmark II s. 130)
Det var en natt-ramn, den flg nere i ngarna vid Dackbjrg.
Det var srskilt om hsten, nr folket var i markerna sent om
aftonen, att de hrde den. Ja, de sg ju den ocks. Den kunde
sl med vingarna, s att de kunde se den i mrkret, och de var
helt rdde fr den. ( Nattramn vid psk, s.130, fre jul s. 130,
sommaren s. 128.)

117. Den lnga hsten (vintern)

(Danmark II s.166)
Vid sidan av den nya Silkeborg-rhus landsvgen just dr
den nya vgen tar av till Galten, ligger en gl, som om
sommaren r torr, men om vintern r fylld med vatten. Den
kallas Horshlet. En gng gick ngra karlar och flickor denna
vg till Hver, dr det var lekstuga. Det var p vintern, och
hlet var fyllt med vatten, s de kunde inte komma ver, utan
att bli vta helt upp p benen. De ville d g utan om, men i
detsamma sg de en gammal hst st strax framfr sig. Den ene
av karlarna satte sig genast upp fr att rida... och s gick det,
tills de alla var komna upp p hstryggen s nr som p en.
Han gick utan om, men d han var kommen mitt fr hlet, stod
han stilla och sg efter de andra. ket stod just mitt i krret
med dem, och han sg frst nu, hur lngt det var. Nej! sade
han, nu har jag aldrig sett en s lng hst! I detsamma gick
hsten mitt av, och alla de ridande ramlade i vattnet. Men d
hrdes ett skratt, och ket var borta. S mste de uppgiva att g
till lekstugan den gngen.
118. Den lnga hsten (senhsten)
(Danmark II s. 166)
Stjre ungdomar ville till Store-Ring p bal. Det var p
hsten (efterrstiden) och det var ett frfrligt ovder med regn
och sn. D de kom ned till Mrbk-sten-backen, kunde de
inte komma ver, fr allting svmmade ver sina brddar. S
gick dr en hst, drnere, och passade sig sjlv - p den tiden
gick allting lst om hsten - ocks satte de sig upp, och de
fortsatte att stta sig upp, en frfrlig hoper mnniskor, kanske
det var ver tjugo. S kom en av dem till att vnda sig om, och
han sade:
Jesu kors
sicken ett hors (vilken hst!)

D gick den mitt av, och de fll i backen. S mste de hem

igen och kom inte till bal den gngen. (Samma sgen s. 169,
jul. En hst utan huvud s.170.)
119. Ritten ver bcken (nov.)
(Danmark II s.!70,172,174)
Nere i Tolstrup har de s mnga krr, och grdarna ligger
glest. Nu var det skick och bruk, att de slog deras k lsa dr
nere om hsten, och d hade de ngra s.k. k-drngar, som
passade dem om natten. S var dr en halv-karl p en 16, 17 r,
han var tidigt uppe om morgonen, och skulle ner och hmta
deras k, och d han s kommer till en plats, som de hade sagt,
s gick dr en huvudls hst, men det brydde han sig inte om,
s kommer han till ett k, som han stter sig upp att rida p, ner
i krret. D han kommer dit ned ville den inte g den vgen
som han nskade, och han hade inget betsel p den. D ville
han vnda om ket, och d han slr om det med handen, s var
dr varken huvud eller hals. S sger han: Vad Satan r det
som jag har kommit att rida p? Och med detsamma kastade
hsten honom s lngt bort, att han snart inte visste var han var,
annat n att han stod mitt uppe i vattnet.
120. Jakten efter skogsret. L I 49. ( nov.)
Det var en mrk, stormig hstnatt, en sdan dr blsig natt,
d det brakar och dnar i skogen. I en koja vid en kolbotten satt
en gammal kolare. Innan han lade sig, ville han g ut fr att n
en gng se till milan, men nr han kom ut, fick han hra ett
hiskeligt oljud i skogen. Nrmast hrde han ett starkt flsande,
och fram mellan trdstammarna kom en ful trollkring med
hngande tunga och tovigt hr, som mest sg ut som mossa p
gamla granar. Hon var frfljd, sade hon och lovade honom
allt vad han ville nska, bara han inte talade om fr dem som
kom efter, att han sett henne eller sett vart hon tog vgen.

Kolaren var en klok man, drfr teg han och trollet skyndade
vidare. Knappt var hon borta, frrn en ryttare med tre hundar
sprngde ut p kolbottnen. Han red p en vit hst, var praktfullt
kldd och i handen hade han en guld-beslagen pistol. Han
sporde kolaren, om hxan synts till. Denne visade, vartt han
sett henne skynda bort och den underlige ryttaren satte ivg
efter.
Emellertid hade hsten tappat en sko och den var av silver.
Kolaren fick se den och ropade till den bort-ilande ryttaren vad
som skett, men denne svarade: Behll den som tack! Snart
hrdes ett skott borta i mrkret och ett tjut av vrede och smrta
vittnade om att kulan ndde mlet.
Av silverskon smiddes en bgare, som lnge gick i arv i
kolarens tt. Men en dag kom en prst p besk och d togs
bgaren fram fr den fine gsten att dricka ur. Knappt hade
gudsmannen gripit den, frrn den rycktes ur hans hand och
frsvann genom skorstenen.

121. De sm underjordiskas begravning. L IV 407. (nov.)

En annan man omtalade, att lngt tillbaka i tiden skall en man
i byn ha sett ett liktg p sjn - det var p vintern, s sjn var
frusen. Det var nio sldar som drogs av nio sm hstar med
fagra bjllror p. Kistan var satt p frmre skjutsen, och
mycket kransar var det p den. De vriga skjutsarna var fulla
med jord-folk, som var svartkldda men hade rda toppluvor
p huvudet.
122. Bortbytingen ( nov.)
(Bergstrand, Hall. 1949:54)
Det var en bortbyting p ett stlle, som aldrig gjorde annat n
t, och missformad var han p alla stt och vis. S hade de
slaktat en gng, och d slngde de p skmt till honom trynet

av grisen, nr han hade tit upp allt det andra. D sa han: Jag
r s gammal som topp och tuva och bark p trd, men aldrig
har jag sett tryne p plsa frr.
123. Tomten (25 nov.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 100.)
Far gjorde spinnrockar. Han brukade alltid hlla p att svarva
om kvllarna. Han hrde till dem som inte brydde sig om
tomtenissar. Men s var det en vinter, som det brjade dunka,
dundra och ramla p vinden om ntterna och mor fick inte sova
p tre ntter. Far hrde ingenting av ramlet, och han pstod, att
mor inbillade sig en hop dumheter. Men fjrde natten fick
ocks han hra bullret p vinden. Det var som om de kastat
stora stockar fram och tillbaka. Det small som efter stora
hammare. Tredje natten han hrde det, vart han arg och steg
upp, tog en stor ple och slog i taket med och bad dem, som
var p vinden, dra s lngt bort de kunde komma.
Sedan slutade ramlet, och det blev ro. Men s blev det
olyckor. Elva katter dog efter varandra. Det var omjligt att f
behlla en katt i livet. Sedan miste de den ena kon efter den
andra.
Tomtenissen tlde inte att man arbetade p kvllarna.
124. Tomtar (24 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:67)
Till tomtarna satte de ut full kost julaftons kvll, annars blev
de omjliga mot dem. Tomten skulle ha ktt och flsk och brd
och ost och l och vit grt och allt mjligt s nr som p
brnnvin. De satte det i lagrden i en skl. Det var verallt de
hade tomtar frr. De hade s granna kreatur, fr tomten
pysslade om dem vl.
125. Mjlnaren skt katt-kungen. K 121. (13 dec.)
P ett stlle var en gammal stampkvarn och i den vart varenda
lussenatt (13 december) en mjlnare ddad. Det fanns till sist

ingen som ville g dit den natten och skta om malningen, men
s var dr d en, inte s lngt drifrn, som sade, att om s
sjlve Djvulen regerade i kvarnen, skulle han g dit och mala.
Men fram p natten blev dr s fullt med katter i kvarnen, s
att de satt verallt, p golvet, p mjlsckarna och var man n
tittade, frresten, s satt dr en katt. Mjlnaren hade emellertid
bssa med sig och den satte han inte ifrn sig. S hrde han d
en rst som sade:
r Murrkurr kommen n?
Men i detsamma kom dr en s frfrligt stor katt in genom
drren, s det var alldeles hiskeligt. Mjlnaren frstod d vad
klockan var slagen och tog bssan och skt, men i detsamma
frsvann alla katterna. Mjlnaren hrde inte av ngonting
sedan p natten.
Nr han kom hem, s undrade husbondfolket, hur han hade
kunnat komma ifrn det med livet. D talade han om frsts
alltihop, hur det hade tillgtt och sade sedan:
Dr var s fullt av katter, s det var inte en flck, utan att dr
satt en katt p den, och om inte annat, s var den dr med.
Och d pekade han p deras katt, som satt dr intill p golvet.
Men i detsamma, han sade det, frsvann katten och han hrdes
aldrig av mera sedan.
(Jfr Danmark VII s.97)
126. Skogsrn (jul)
(Bergstrand, Vrml. 1948:50.)
I Ofrenhjden norr om Grundsjn har det funnits skogs-r. P
ett stlle bryggde de dricka till julen. Nr de bryggde, mste de
vara frsiktiga, s att de inte spillde vrt. Gjorde de det, s kom
skogsrn och tog dricka. P kvllen gick gubben ut ett tag. Nr
han kom in s frgade han: Vet ni hur det ropar i skogen?
Nej, det visste de inte. D talade gubben om, att han hrde hur
det skrek: Tala om fr Danter, att Donter r dd! S svarade
en annan, och det var ret: D har den Djvulen dtt av trst,
nr jag inte kom hem med vrten.

127. Lyktgubbar (13 dec.)

(Bergstrand, Hall. 1949:106)
Det var en lusse natt (13 dec.). Det var en karl nere i Stene,
som var i skogen efter ved, fr p den tiden, nr man skulle ha
ved, s var man nstan tvungen att stjla det i skogen om
natten. D kom lyktgubben och sa: Lusse natt i natt. Ja, jag
vet vl det, svarade karlen. Lyktgubben fljde honom nda
hem och ropade detsamma: Lussenatt i natt. Men nr karlen
stngde igen drren efter sig, bad han lyktgubben kyssa sig i
rumpan. Men d sparkade lyktgubben till drren, s hon
sprack.
128. Sklver har brnt mig! K 128. (13 dec.)
I Albck var frr en gammal kvarn och i den brukade trollen
hlla till om lussenatt (13 dec.) samt tv ntter fre och tv
ntter efter. Trollen kokade tjra i en gammal gryta.
S hade de p stllet en drng och han hrde talas om, att
trollen brukade vara i kvarnen om lussenatt. D gick han dit fr
att se hurudana de sg ut. Men nr han fick se dem, blev han s
rdd, att han skalv i hela kroppen. Ett av trollen
sporde
drngen t, vad han heter, och han svarade: Sjlv. Sedan tog
drngen spaden ur tjrgrytan och slog till trollet med, s att den
kokande tjran brnde trollet p ryggen. D sprang trollet
omkring och ropade och vrlade: Sjlv har brnt mig! Sjlv
har brnt mig! Men de andra trollen svarade: Har du sjlv
brnt dig, s fr du sjlv ha det.

129. Klabbedask. L II 182. (13 dec.)

Se, Lussenatt (Lucia d. 13 december) har ftt sitt namn efter
ett troll som hette Lusse. Han gjorde allt mjligt ont, s det var
allt fans-tyg med det. En, som var ute och gick en lussenatt
gick hndelsevis ver en bro. Dr lg Lusse under bron, och
sade:
Hr r Lusse-natt i natt, Klabbedask!
Hr r Lusse-natt i natt, klabbedask!
Men jag skall sga, den som vart rdd och sprang det lilla
han orkade, det var karlen.
130. Hovbeslaget. L I 198. (13 dec.)
Det var en smed som hade det skralt. Han hll p med sitt
smide bde arla och sent, men lika fattigt var det. En lussekvll
nr han litet tidigare n vanligt slckt och skulle g in i sin
stuga, var det en ryttare, som steg av sin hst och bad, att han
skulle lgga om en sko som lossnat p hstens ena fot. Smeden
mumlade ngot om att det var lusse-kvll, och att han inte
grna ville brja arbeta igen, men fr denna gng skulle han
hjlpa honom. Ryttaren sade, att det skulle han inte ha gjort fr
intet, fast penningar hade han inga. Smeden lade om skon, som
han var van och drog ut ngra hstsko-sm som inte var
dugliga och slog i andra i stllet. Nr det var gjort, satte
ryttaren sig upp p hsten och sade, att han inte hade annat till
att giva honom n de gamla smmen, han dragit ut. Nr
smeden fljande dag kom till smedjan, fick han se, att de
odugliga smmen var av rent gull. D frstod han, att det var
Lusse-Pers hst han hade skott.
Frn den dagen gick det framt fr smeden och han vart
mycket rik. Han dog omkring 1870. Ingen visste var han ftt
sin rikedom ifrn.

131. Lussefrs slkte (13 dec.)

(Bergstrand, Hall. 1949:27)
Om lusse (13 dec.) var hr folk som svvade i luften och
nnu liksom var i gng med att slss. De kallade det fr
lussefrs-slkten. Det var onda andar, ingenting annat.
Handlaren i Limmans hade en flicka och en gosse, som hade
varit i Gteborg och hmtat hem varor till jul. De kom krande
p vgen uppe p brckan, men vid grusgropen vid Lii var det
som om folk hade gormat och slagits. De tordes inte fortstta
den vgen utan krde omkring hrt Toms by och upp till
Limmans.
132. Lussefrs slkte (13 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:27)
Jag hrde talas om en frd. De kallade den fr Lussefrs
slkte. Prsten i Fjrs krde till Frlanda ottesng; det var
julmorgon. D mtte han en frd, och de spelade och
trummade. S frgade de prsten, om de kunde f nd. Mt
mig i dag om ett r, s skall ni f reda p det, svarade prsten.
Nsta julmorgon mtte han dem igen och sade: Nej, jag finner
inte att ni kan f nd. D slog de snder allt de hade haft att
spela p.
133. Gastar (13 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:96.)
Min mors far var fdd i Mjbck. En lussenatt hade han varit
i kvarnen och malt, och han red hem och hade mjlscken p
hsten. D fick han se tv karlar slss och bgge hade
skinnplsar p sig. Den ene kom fram till honom och sade:
Sg du, hur jag slog? Ja, det var rtt, sl du honom mer!
svarade mors far. Det var ngon sorts gastar.

134. Se sin tillkommande (13 dec.)

(Danmark VII s.257)
Lucia natt, nr folk har lst sin aftonbn, skall pigorna sga:
Lucia den blida skall lta mig veta, vems duk jag skall breda,
vems sng jag skall bdda, vems barn jag skall bra, vems
kraste jag skall bli och vems arm jag skall sova p. Drefter
kommer krestan in i kammaren, och det blir en stor gldje.
136. Forsgubben (21 dec.)
(Dalsl. s. 33)
En gubbe for till Agda i sen, satt och mol vid en kvarn om
Tomasnatt. Den natten skulle kvarnen st en stund, medan han
hll p med att mala. D stannade kvarnen av sig sjlv.
Mjlnaren tog ett bloss och gick ned i underkvarnen och sg
efter vad det var som krnglade. D satt dr en liten gubbe och
hll i skovelhjulet.
137. Forsgubben (24 dec.)
Bergstrand, Vrml. 1948:29.)
Det var strm-gubbar i kvarnen vid Svaneholm. De malde
bde natt och dag. Ibland somnade mjlnaren, men malningen
skttes lika bra nd.
Varje julafton gick mjlnaren till kvarnen med en stor
smrgs och ost och satte i underhuset vid vattenhjulet. Den
skulle strm-gubben ha. Och borta blev den, vem som d tog
den.
138. Mjlnaren p Tomasnatt (21 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:100)
De fick inte mala p tomas-msse natt. En mjlnare stod och
stekte flsk i kvarnen den natten, och d kom det en stor sugga
och frgade, om han hade sett strre so. D hllde han ut flottet
i pannan p hennes tryne och sade: Har du knt hetare flott?

Men d sprang hon, s det dundrade i kvarnen och han trodde,

att hela kvarnen skulle ramla ner.
139. Forsgubben (13 dec.)
(Dalsl. 33.)
Forsgubbe fanns det vid varje kvarn och sgverk. Fram emot
julen var det som vrst, nr det kom mycket folk till kvarnen
och folk hade som brdast. Det kunde bli bullersamt i kvarnen,
nr det blev mnga och det tlde han inte. D slog han igen
kvarn-hjulet, s att kvarnen blev stende. Nr man hade riktigt
brtt och inte ville frsinka ngot, s var det att ta av det man
hade med sig i nestet (=matscken), och g och lgga i
underhuset, dr gubben hll till, men en skulle inte sga ngot
d, utan vara alldeles tyst. Det var att muta forsgubben, s att
han inte satte sig p tvren. Denna gubbe skulle vara alldeles
luden p kroppen. Han var inte mer n en halv aln lng, men
han var stark som en jtte.
140. Ncken (21 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:27.)
Det var tv drngar hos Olagus i Hulte i xabck. Den ene
spelade p fiol, men det var ingen talang med det. D var det
ngon, som lrde honom, att han skulle g till kvarnen
tummesmsse-natten och stta sig vid vattenhjulet med ftterna
i vattnet. Det gjorde han. D kom ncken p ett nck-blad.
Drngen satt och spelade. Strmkarlen fick honom att slja sig
till honom, och sedan frgade han: Skall jag stlla fingrarna
efter fiolen eller fiolen efter fingrarna? D var drngen s
frstndig, s att han sade, att han skulle stlla fiolen efter
fingrarna.
Klockan ett p natten kom drngen hem och spelade och
dansade. Nr han kom in i kket, brjade bord och stolar att
dansa. Det var nr han kom till elfte reprisen, som allt brjade
att leva. Det var tolv repriser i Strmkarlens polska. Men

Olagus skar av strngarna p fiolen, annars hade drngen aldrig

varit god till att sluta.
------------(Bergstrand 1944:23.)
Ncken skulle komma lussenatten, sade de. D skulle han
vara hos mjlnaren, och han stmde kvarnen fr honom. Det
var en gammal mjlnare i Tokare, som hette Lasse. Han talade
om, att en lussenatt stannade kvarnen och han gick och skulle
se efter vad det var. D var det Ncken, som stod och hll i
bgge vattenhjulen. Lussenatt i natt, Lasse! ropade Ncken
till honom.
141. Sjjungfru (24 dec.)
(Bergstrand Vsterg. 1944:31.)
Det var en piga som tjnade i Hljared. Julafton tog hon en
svinfot och rknade alla benen i den, och sedan gick hon till en
klla med ett ben i snder. Var gng hon hade kastat ner ett
ben, var det ngon dr nere som sade: Har du mer igen? Nr
hon hade kastat i det sista benet, svarade hon: Nej, nu det
slut. Med ett var hon nere i kllan. Jag var mnga gnger vid
den hlan. Det r strax intill kvarnen.
142. Ncken (13 dec.)
(Bergstrand, Bohus. s. 18.)
Det var en gng i en kvarn i Asmunderd fr mnga r sedan
ngra kvllar fre jul, som tv av mjlnarna fick hra ncken
spela fiol under kvarnen, nr de satt och t. De lyssnade p
honom en stund, sedan tog den ene ett avtet kttben och
kastade till honom. Du skall lra dig att spela men inte att
stlla, sade ncken. Mjlnaren blev belten, ty han hade frut
inte kunnat spela det minsta. D tog den andre mjlnaren ngra
eldbrnder ur kaminen och kastade ner till ncken. Och

mannen som frut kunnat spela fiol, kunde efter den dagen inte
spela alls.
143. Sjjungfru (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:36.)
Nr kommunikationerna p land var dliga, s brukade folk
flja med fartygen. Srskilt var detta fallet om hsten, nr
tjnstefolket skulle flytta. D fljde de med p en bt om det
fanns tillflle.
Nu var det s att de seglade tackjrn ifrn Kristinehamn och
till ml. S skulle detta frdlas drnere p bruket och bli
stngjrn. S var det en skuta, som hette Tven, som lg i
Nsvika tom. Hon skulle till Kristinehamn. Det var vid
flyttetiden den 24 oktober. Det var mnga tjnare som skulle
flytta t Kristinehamn till, som nu hade passat p och skulle
med skutan. Skeppet lastade in dem och lg sedan och vntade
p vind, men ingen vind blev det. Det drog fram till dagen fre
julafton. D kom sjjungfrun ombord till honom och frgade,
om han ville ta hennes piga med sig till Vlesund, fr hon
skulle hem till jul. Det tyckte skepparen var alldeles omjligt,
fr det var ingen vind. Klockan fyra p aftonen kom
sjjungfruns piga ombord, och d bar det ivg. Hon stllde sig
vid rodret. Kolmrkt var det, men gick gjorde det nd. Och de
visste inte var de var. Om morgonen i dagningen innan solen
gick upp, s var de i Vlesund vid Kristinehamn och kunde
ankra dr. Dr dk pigan ner i sjn och blev borta.
144. Julens arbetsfrbud (24 dec.)
F.S.F. (K.160,5)
I Sand p Vrd skulle en btsman Falck p julaftonen g
och fiska med ljuster. Han hgg som han trodde, i en stor
gdda, men d han tog upp den, var det en stor stock. D sade
han: Har du inte ngot bttre att ge mig, hade du kunnat lta

bli. D fick han en s vldig rfil, att han var dv fr hela

livet p ena rat.
(K.160,13)
Julkvllen 1848 lt frvaltaren av orms sitt folk, oaktat dess
begran att f vara lediga den heliga kvllen, brnna brnnvin.
D han kom in i brnnstugan, sg han en stor gr gestalt, av
vilken arbetarna sg intet, st vid kranen. D lt han folket g,
och spket, som ngra ansg vara gamla baron, frsvann.
145. Starka (26 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:154)
En gng skulle han rida ver tullbron i Falkenberg. Det
kostade sex styver att rida ver och tre styver att g. D
lmnade han tre styver och s tog han hsten i famnen och bar
honom ver.
De gick alltid bort och mockade och gjorde spektakel
annandag jul. Bgen (den starke gasten) hade fljt med
Torstorpa drngar och lyft tre hstar upp p rnnet (loftet) p
ett stlle. Bonden mste ta dit hela byalaget fr att f ner
hstarna igen.
146. Den gstfrie belnas och den hrdhjrtade straffas. (1
jan.)
(F.S.F. 1.A. Sagor, Ref. frsta bd. s.409, = Aarne 750.)
En godsgares torpare rkar, under det han r sysselsatt med
att timra herrgrdens fhus, falla ned och bryta nacken av sig.
Hans nka, som har tre sm barn att frsrja, beger sig p
nyrsaftonen till herrgrden fr att be om brd. Hon blir hrt
avvisad av godsgaren och tillsagd att inom tta dagar avflytta
frn torpet. P hemvgen mter hon en gubbe med lngt skgg
och pse p ryggen. Gubben ber i herrgrden om natthrbrge.
D godsgaren nekar honom detta och utfar i hftiga ord mot
honom, spr han, att godsgaren sjlv fre rets slut skall vara
husvill. Sedan vandrar han till torpet, dr han blir vnligt
mottagen. Inom kort infinner sig ven godsgaren med sin
familj och sitt tjnstefolk i torpet, emedan en eldsvda utbrutit i

herrgrdsbyggnaden. Gubben pminner om sin spdom, varp

godsgaren vill lta hkta honom som mordbrnnare. D
avkastar gubben sin verrock, str dr en stund lysande som
solen och frsvinner sedan pltsligt. Godsgaren ngrar sig och
ber torparnkan om frltelse.
147. Ddas rster hras p begravningsplatsen (jul.)
F.S.F. (K.20,4)
Fr ett par hundra r sedan hade de i Ing lekt jullekar p
kyrkogrden. De hade nu lekt dr flera lekar. Nr de hade hllit
p med den dr leken:
Vi dansa ovanp
och jorden r oss under,

s hade det med det samma dansat en hop med dda ocks runt
omkring dem, och de dda hade sagt:
Jorden r kall och trng
det sger vi,
men r det lngt till domen n,
vad sger ni?

De hade blivit s rdda, att de inte kunde sga ngonting, och

s for de bort drifrn och skulle aldrig mer ha gtt att leka p
kyrkbacken.
148. Lindormen under grdar (jul)
(Danmark II s.184)
I gravarna omkring herrgrden Sby-Sgrd r dr en vldig
lindorm, som arbetar p att f grden undergrvd, s att den
kan sjunka, vilket ocks kommer att ske en dag vid jultid. Det
gamla herrskapet har drfr heller inte velat bo p grden vid
denna hgtid, sger man, utan har rest bort. Ibland blir vattnet i
gravarna tjockt och grumsigt, det r, nr lindormen r riktigt
vred och muddrar upp bottnen starkare.

149. Hundarna undfgnas. L I 59. (24 dec.)

En skrddare fick inte julklderna sydda frrn sent p
aftonen. Man bad honom stanna kvar, men han ville
ndvndigt till sitt hem. Han fick julbrd och ost med sig.
Med raska steg gr han genom skogen, men d fr han hra
ett hftigt flsande bakom sig och ett det grvsta hundskall.
Han makar p sig. D fr han se ett fruntimmer, hgt som
skogs-topparna med tungan hngande ur halsen och brsten
slngda ver axlarna och rckande till midjan.
Hr skrddare, nr du mter de dr hundarna, s sg - hass,
hass, men inte - hiss, hiss!
Han lovade att gra det. Snart var hundarna framme. Men
ngot vrre hade skrddaren aldrig sett. gonen var som
eldbrnder och den eldrda tungan hngde ur halsen. Skarpt
glodde de p honom. I rdslan brt han julbrdet i tu, kastade
en hlft t vardera och ropade hiss, hiss! De skyndade sin
vg.
Rtt som det var, fr han se en hg, svart ryttare komma
ridande p en hg, svart hst. Med vrede sg denne p honom
och befallde honom att stanna, dr han stod. Skrddaren
stannade och tnkte, att hans sista stund vore kommen. Rtt
som det var fr han hra den kraftigaste knall, s att hela
skogen brakade. Ett gonblick drefter kom ryttaren tillbaka
och hade det stora kvinnfolket hngande p hsten.
Nu borde jag gra med dig p samma stt, eftersom du r
ute denna kvll, d varje man r hemma. Men d du med
kristet brd trakterat mina hundar och drigenom givit dem
kraft att snderslita detta troll, s skall du denna gng f g.
Men gr du s en annan gng, s skjuter jag dig. Denna kvll
hr mig, Oden, till. Min dom r, att till straff fr mina
sklmstycken, evigt jaga troll och jttar.
Skrddaren gick sedan aldrig mer s sent ute ngon julkvll.
150. Smkungar (jul 9
(Bergstrand, Hall. 1949:190)

I liden vid Frodesten sa de, att det spkade. Det var mycket
folk, som gick hem en gng frn ett julkalas, och d sg de en
hel krigshr komma fram dr, och de gick rtt igenom hren
och kunde ta p svrden. Det var den danske kungen Frode,
som hade blivit slagen dr, och det var hans krigshr, som
bodde i stenen och visade sig d och d.
151. Hundarna undfgnas. L I 61. (21 dec.)
En mjlnare hade en gng mycken mld till julen och blev
drfr tvungen att mala Tomasnatt ocks. Klockan 12 kom tv
vldiga hundar in i kvarnen, och bda hade eld i mun, s att
lgorna stod lngt ut.
Mjlnaren vart rdd men fattade sig i alla fall och slngde tv
skoffor mjl i deras gap. Hundarna svljde ned mjlet och gick
drp sin vg. En liten stund drefter kom en svartkldd man
ridande fram till kvarnen med en flicka
bunden bak p hsten. Mannen var strre n vanligt folk och
hsten sprutade eld ur nsborrarna och hade sex ben. Hundarna
var med.
Mannen band hsten vid ett trd och gick in i kvarnen. Han
sporde mjlnaren, om det var han, som vgat giva hans hundar
mjl.
Ja, det gjorde jag, fr jag vart s rdd, svarade mjlnaren.
Det var tur fr dig, sade mannen, mina hundar tycker om
mjl. Du skall f ngot av mig, om du vill lta bli att mala
mera i natt.
Han gav mjlnaren en hstsko, tvefalt strre n vanliga;
drp red han sin vg.
Mjlnaren lt skon ligga p golvet, stannade kvarnen och
gick och lade sig. Fljande morgon gick han upp och tittade p
sin hstsko, och den var d av purt silver.
Hstskon har sedermera gtt i arv i mjlnarens familj i mnga
slktled, och vem som vill, kan g och titta p den, ty den finns
dr n idag i en grd uppe i Smland.

152. Jesus och st. Per (24 dec.)

(Danmark II s.254)
Jag r fdd p Hjarn och har dr framlevt barndomen.
Dagen fre julafton hn emot klockan 3,4 om eftermiddagen
ville vr fader ha oss att gra rent i stallet, och likas p
nyrsafton. Till dagligdags var det annars vr sysselsttning
om morgonen, nr vi var komna upp. Vi sporde honom varfr
vi mste mocka om aftonen dessa tv dagar, och han svarade:
det var drfr att Vr herre var fdd i ett stall, och det var d
att visa honom litet ra, att ha hans frsta usla sovplats i
tankarna. Det var ngot som vi barn lade p minnet. Den
aftonen skulle alla kreaturen ha extra frplgnad, fr, som han
sade: De skall ocks gldja sig en sdan afton.
153. Djuren tala (25 dec.)
(Danmark II s.254)
En gammal man han berttat, att han en julnatt gick ned fr
att hra kreaturen tala. Men vad de sade, kunde han inte hra,
det mumlades endast, som d en del mnniskor tala i munnen
p varandra.
154. Brinnande ljus (25)
(Danmark II s.500)
P slottsbacken vid Hundsbkgrd har gammalt folk sett
brinnande ljus, och p sjlva julafton en jungfru sitta dr vid
sin spinnrock.
155. Brinnande ljus (21 dec.)
(Danmark II s.507)
P Torslev kyrkogrd brinner var afton ett ljus borta i ena
hrnet, men dr finns fr vrigt inget tecken p ngon grav.
Man berttar, att en av de frra garna p Kokkedal och en
bonde frn socknen hade talat om, att det skulle vara s mycket

guld och silver inne i kapellet, dr ngra lik var bisatta. De

ville stjla det och dela bytet, s att herremannen skulle ha
guldet och bonden en summa pengar och all den humle, varp
liken lg. De gick dit upp en afton och plundrade liken, grvde
ner dem ute p kyrkogrden och delade bytet. Bonden krde nu
omkring med humlen och slde den till folk, fr det var strax
fre jul, och folk kunde behva humle till jullet. Mnga var
som bryggde p humlen och drack av let, men min morfar
som ocks kpte av humlen, fick f dagar drefter besked om,
hur det frhll sig, och drack d inte av let. Herremannen blev
sedermera sinnesfrvirrad och rev i det tillstndet den vackra
stensatta bron ner ver borg-graven, varfr dr nu endast
kvarstr en jordvall ver densamma. I loppet av f r blev han
fattig, och alla hans barn blev sinnessjuka eller blev under
olyckliga omstndigheter tagna av daga. Den andre mannen
och hans barn gick ocks samma de till mtes. D
herremannen dog, blev han begravd p kyrkogrden i ett hrn,
och ingen knner till hans grav; men ljuset brinner nnu p
samma stlle.
156. Jerusalems skomakare (24 dec.)
(Danmark II s.268)
Man br alltid srja fr att f plogar in i husen om julafton, ty
d de kvarst p marken sagda afton, kan Jerusalems
skomakare vila sig drp. Nmnda skomakare bodde i
Jerusalem p Kristi tid, men d vr Frlsare p sin vandring till
Golgata ville vila sig litet p hans trappa, drev skomakaren
honom bort drifrn. Till straff fr sin vantro, och att han var
s hrdhjrtad, mste han i hast, som han gick och stod, lmna
hus och hem och begiva sig ut p vandring runt omkring i vida
vrlden utan att vila - med mindre han kunde trffa en plog p
ppen mark julafton - och denna vandring fortstter intill
domens dag. Nr Jerusalems skomakare visar sig, r en olycka
att frvnta. Han frmenades slunda vara sedd i Kpenhamn
strax innan kolera-epidemin utbrt 1856 och i Altona vid
krigsutbrottet 1864, i ty att en skepnad i frunderlig kldedrkt,

som sg ut att vara bevuxen med mossa, visade sig. Han

frsvann snart bakom byggnaderna, och nr man sg efter, var
han blev av, stod han inte mera att finna.
157. Odens jakt (jul)
(Dalsl. s,16.)
Nr jag var hemma och bodde i Skraggerud, s hrde jag ett
konstigt lte i luften. Det var som om en skock hundar hade
skllt, somliga var grova i mlet och andra fina. Jag hrde det
flera gnger, men nu sedan jag blivit uppvuxen, har jag inte
hrt det. Far sa att det var Jerusalems skomakare, som jagade i
luften. Han for verallt, men ingen fick se honom och
hundarna.
158. Flickan som vakade julnatt fr att f se sin
tillkommande. K5. (24 dec.)
Fr lnge sedan hnde det i Bjrna, att en flicka skulle sitta
och vaka p julnatten fr att se den, som hon skulle ha.
Husbondfolket lg i kammaren, s att hon skulle f vara i fred i
kket. Men bst det var, hrde de henne brka och trta och
kasta ngot och s gick hon till sitt rum och lade sig.
P morgonen sporde de, hur det hade gtt fr henne, och d
var hon arg och sade, att de ju hade lovat henne att f vara i
fred, men nd hade husbonden varit s frarglig, s att han
hade kommit in frn den ena kammaren och druckit ur glaset.
D var hon s illa till mods, att hon kastade stolen efter honom.
Men husmor sade bara: Ja, fr se hur det r innan nsta r.
Och hon dog strax drefter och pigan vart gift med husbonden.
Det var bara en syn hon sett.
159. Se sin tillkommande (24 dec.)
(Danmark VII s.260)
Julafton kunde ogifta karlar och pigor f se, vem som skulle
bli frst gift. Det blev lagt en klick grt och fisk fr var person

i huset p ett fat. Drefter hmtades bandhunden in. Den klick

grt och fisk, som han frst t av, dess gare var det som frst
blev gift.
---------------Nyrsafton skall pigorna stta sig framfr ett bord varp str
ett ljus, ett glas vin, ett glas l och ett glas vatten. Drefter
kommer krestan och dricker dem till ur ett av glasen. Tar han
vinet, betyder det lycka, let, att ktenskapet blir medelmttigt,
medan vattnet bebdar fattigdom.

160. Rttor (jul)

(Danmark VII s.320)
Mellan jul och Kyndelsmssa skall man kalla mssen fr de
sm gr och rttorna fr de lngsvansade.
161. Hur man lr sig hxkonster (24 dec.)
(Danmark VII s.146)
Fenne-Erik hade en broder, som hette Sofus, han bodde strax
sder om Ladegrd i Tisse. De sade, att han hade frskrivit sig
till Djvulen, och han ville ha honom till sig ocks. Han gick
upp till kyrkan med honom en julafton, gick runt kyrkan tre
gnger och blste i nyckelhlet. S var det ngra som fick hra
talas om det och snackade med prsten. Denne stadkom, s att
Sofus inte kom att tillhra Djvulen genom att tala honom
tillrtta.
162. Djvulen (24 dec.)
(Bergstrand, Vsterg.1944:15.)
Morfar talade om en hndelse. Hans mor hll p med att
torka malt. Nr hon skulle g till klnan (tork-hus), kom en k
och krde in i klnan. Och sedan hrde hon, hur tv talade
sinsemellan om vilken osmja det skulle bli verallt om

julafton, nr de skulle stta fram julmaten. De sade, att hon

skulle sl ut fiskssen. Men hon aktade sig fr att laga till
ngon fiskss den julen. Det var i Nygrn i Nittarp.
Det var den lede som var ute och kte efter tv hstar.
163. Frbund med den onde (25 dec.)
F.S.F. (K.101,1)
Julnatten gmmer sig hin onde med sina ungar vid
kyrkogrdsporten och frsker lura till sig frbigende. Och
om den, som gr frbi r vinningslysten, s lyder han de ondas
rd och gr tolv varv kring gravgrden. Nr han slutat
vandringen, kommer hin onde fram och bjuder p kaffe och
ungarna komma och sknka i socker och grdde. Dricker han,
s har han vunnit jordisk rikedom och ra, men hans sjl r
evigt frtappad.
En gng gick en karl elva varv kring gravgrden, men d han
skulle brja det tolfte, brjade det susa och viska i de gamla
lnnarna. Karlen stannade och lyddes, tyckte sig hra
varningsord och besinnade vad han hade tnkt gra, blev rdd
och sprang drifrn, s fort han kunde.
164. Den blinde maken glmde kvar kniven. K 6. (25 dec.)
Det var en flicka som vakade julnatt med en smrgs och ett
glas brnnvin framfr sig. Vid midnatt kom dr in en helt
frmmande karl. Han tog upp sin kniv, skar snder smrgsen
och t, drack ur brnnvinsglaset och gick sedan. Kniven
lmnade han kvar.
I sinom tid kom denne frmling i verkligheten och de blev
gifta. Allt gick bra, tills det frsta barnet var kommit till
vrlden och de skulle lgga stl i vaggan. Det rkade bli just
den dr kniven. Mannen knde igen den och vart mycket
hpen, ty den hade varit borta fr honom i mnga r. Nu mste
hustrun tala om, hur hon hade kommit ver den. Mannen vart
s vred, att han ryckte till sig kniven och sade, att nu skulle hon
f knna p, vad han finge lida den julnatten, d hon tvingade

hans ande att slita sig loss frn kroppen och fara den lnga
vgen. Ocks stack han ihjl henne.
De ha sagt, att det aldrig blir vnskap och fred i det
ktenskap, dr endera parten begagnat sig av dylika medel.
165. Skrddaren som sg sitt eget liktg.K7. (25 dec.)
Fr sextio r sedan bodde det en skrddare i Bosgrden i s
socken, men vad han hette, vet jag inte, fr han kallades bara
skrddaren. En julnatt gick han till s kyrka och stllde sig
p kyrkogrden fr att f se, vad som under ret hnda skulle.
Som han stod dr, kom det en likfrd och han sg hur de som
bar tog av hattarna i kyrkogrdsporten. Han sg ocks sin egen
kvinna g efter kistan. S hrde han, att det var ngon som
sade:
- Ja det var underligt, vad det gick fort med skrddaren.
Framp frret blev han sjuk och dog, men innan dess talade
han om, vad han hade sett julnatten.
166. Bergfolk i kket (24 dec.)
(Danmark I s.112)
I en grd i Skrup stod bondkvinnan en julafton ute i kket
och hll p med julbestyren, s med ens stod dr en gosse invid
henne. S sprjer hon honom: Var r du frn? - Jag r
Towes pojke ute i hgen, svarade han. Ja, men s ut till Thor
till Djvulen med dig! S slank han ut genom en bakdrr. Den
hg som han talade om var Skrup hj.
Bergfolket i samma hg red p sina k om natten, de var
pytte sm gossar med rda luvor.
167. Om bergfolk (24 dec.)
(Danmark I s. 16)
Dagen fre julafton, d gick min kvinna till Bygballe, dr det
hade varit bud efter henne, hon skulle ned och ha ngot till jul,

och d hon kom frbi Bastrup kulle, s stod dr ett hgt

kvinnfolk i grn skrt och grna bindrmar och rtt liv och vitt
frklde, och skrtarna var mycket korta. Hur hon n gick och
kom fr henne, s vnde hon stdse front mot henne. Hon sade
god dag till henne, men fick intet svar. Hon liknade bestmt ett
avdtt ldre fruntimmer frn Mejlby vid namn Mariane
Krympes
168. Bergfolk (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:64.)
En gammal kring talade om, att hon och flera fre henne
hade hrt musik frn Avensen om julkvllen. Det var
bergfolk, som hll p att spela i berget. Det var en fin musik
som inte gick an att f hra p andra instrument n de som
bergfolket hade.
Bergfolket kom in p ett stlle vid Avensen en julkvll. De
kom in i ladugrden och s stllde de till kalas dr. De dukade
upp p ett stort bord. Det fanns av alla slag. lstopet var s
stort som en vatten-s. Alla drack ur det. En soldat kom in och
fick se dem. De dansade och hade roligt. Soldaten skt genom
ladugrden. Varenda en tog de till bens.
169. Bjrnfraren (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:73)
I Sbjer bodde det troll, och de gick varje julafton till ett
stlle i Assarp, och d mste folket sjlvt ge sig av. S kom en
man dit en gng med en bjrn, och d bjrnen visade sig fr
trollen, sade de: Pisa, vill du ha fisk? Men bjrnen gav sig p
dem, s de fick fly drifrn. ret efter kom de tillbaka och
sporde, om Kisse Mns var kommen. Jo, det var han. D tordes
de inte dit mer.

170. Bjrnfraren (24 dec.)

(Bergstrand, Hall. 1949:73)
I Sndal kom troll varje julafton, levde sotaren och roade sig.
Men en julafton kom en knalle dit, och han hade en stor hund
med sig. Den knallen var inte rdd. Fram p natten kom trollen
och brjade roa sig. Men d hetsade knallen sin hund p dem,
och de blev levande frskrckta och sprang ut i en hast.
Knallen hade kallat hunden fr katta. Nsta julafton kom
trollen igen och sporde, om Sndals katta r gngen n. Nej,
hon r hemma, svarade bonden. De tordes aldrig komma igen
sedan.
171. Jttar, Bjrnfraren (24 dec.)(15 aug.)
(Bergstrand, Bohus, s. 46.)
Jtten i Svantseberget gick varje julafton till Gmme grd.
Folket p det stllet mste ge sig av, vart de kunde ta vgen.
Men en julafton kom en, som gick omkring och frevisade
bjrnar, till Gmme och hade tv bjrnar med sig och bad att
f tillbringa julen dr. Han fick det svaret, att de inte finge vara
ifred utan mste ska sig logi sjlva. Men han menade att allt
skulle g bra, bara han fick stanna. Och s fick han ligga nst
ugnen, men det drjde inte lnge, frrn herrskapet kom frn
berget. D skickade bjrnfraren sina bjrnar p dem, och d
det blev morgon och kyrkklockorna brjade ringa till otta, s
sade jtten, att han inte kunde st ut med Gmme kattor och
Lngelanda kosklla.
Sedan flyttade han till Norge. Men i berget fanns silver och
nyckeln till berget gmde jtten i Gmme kohage under
Kresten, men det finns tv kohagar i Gmme och i bda finns
en stor sten, s det r inte gott att veta, vilken som r Kresten.
D en hustru ftt sju sner utan ngon flicka emellan och med
samma man samt de vuxit upp tillsammans utan att ngonsin
ha varit ovnner, s skulle de gemensamt kunna hitta nyckeln.
D jtten gav sig ivg, tog han inteckning p alla Halse
flickor, s efter den tiden ha de alltid haft svrt att bli gifta. S

en gng hnde det sig att en frn trakten kom till jtten i Norge,
dr han bodde p en holme. D ville jtten skicka ett blte som
present t en flicka i Hals. Denne tog bltet med sig, men han
tyckte, att det var bra stort fr att vara t en flicka. I Hals var
det ingen som var s tjock. Nr han s p tervgen kom till
Sundsby p Tjrn, s stod dr ngra stora ekar, d spnde han
bltet om en av dem, och den for gonblickligen upp med
rtterna och frsvann. S var det meningen, att det skulle g s
med flickan ocks, den ville jtten haft till sig.
172. Trollens jul (25 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:76)
I Deberg i Fjrs skulle det vara troll. En gng nr
kyrkoherden skulle kra till julotta, hade de tnt och dansat och
spelat. Han hll dr och sa: Jag har inte funnit ngonstans i
den heliga skriften, att Lucifers slkte skall f ngonting. Det
vill sga, de skulle inte komma fram utan tillbaka i stllet.
173. Troll (24 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:53.)
Det var troll i ett berg, och s lg det en stuga nedanfr.
Varje julafton p kvllen kom trollen och t upp alltihop p
julbordet. Men s hittade gubben p hur han skulle bota dem.
Han kokte tjra och satte i en kittel p bordet nrmast fnstret.
Trollen kom och tog till att ta ur kitteln. Fr var sked de tog
gjorde de ett illvrlande, men de t ur tjran likavl. De trodde
det var julgrten.
--------(s.56.)
I Brunns berg vid Ulricehamn blev Rens Andreas intagen en
julafton, nr han skulle g till Ulricehamn och kpa ett
halvstop julbrnnvin. Dr satt en liten kring uppe i berget.
Kom hit, du lille! sade hon. Han gick dit och blev intagen.
Sedan var han dr i tta dagar. Han var inte riktig, nr han kom
ut. De frstod s grant, hur det var fatt.

Den trollkringen var synlig inte lngt emellan.

-----------(s.57.)
En gammal gubbe som var mer n nittio r talade om en
historia fr mig, nr jag var ung. Det var en kvarn som brnde
upp varenda tummesmss. (21 dec.) S var det en knekt, som
hade gtt i kvarnen en tummesmss-afton och lagt sig i
kvarnkupan. D kom det in en hoper troll, och de hade med sig
en nyfdd barn-unge, som de hade tagit p ett stlle inte lngt
drifrn. De hade brnt ljus p det stllet, fr de visste att
trollen ville t nyfdda barn. Men s skymde det ett grand, och
d passade en trollkring p och tog barnungen och lade en alklump i stllet.
Nr de kommit in i kvarnen. vdrade de och sade: Hr luktar
kristet blod. Och de brjade leta. Men rtt vad det var, ropade
ett av trollen: Nu fr vi upp i rykande bardus, eld i vareviga
knut! De sprang ifrn kvarnen. Men knekten tog barnungen
och gick till stllet. Var har du din unge? sade han till
kvinnan. Han ligger i vaggan och sover, svarade hon.
----------(s. 58.)
Det kom en gubbe in sent en julafton p ett stlle och bad att
f lna en hst, fr de var bjudna p brllop, han och hans
familj. Det var en berg-gubbe. Bonden hade flera hstar men
sade: Nej, jag behver dem sjlv i morgon bittida. D gick
gubben in till bonden intill. Jaha, du kan g ut i stallet och ta
vilken hst du vill, svarade bonden. Tredje dagen, d de kom
ut, stod hsten i sin spilta, men d hade han guld-skor p
ftterna. Och efter den dagen turade sig allting s vl fr den
bonden, som hade hjlpt berggubben, men fr den som hade
nekat honom gick det alldeles ut.
------------(s. 59.)
Bergatroll fanns i Vagle berg i Ormestorp. De kom fram till
rekulla och ville jula dr. Gubben i rekulla var beredd p
det. Han satte en gryta med tjra i spisen i stllet fr julgrten.
S kom en kring in och satte sig i spisen. Vad heter du?

frgade kringen. Sjlv, svarade bonden. Vad kokar du? Julgrt - Fr jag knna p den? - Ja, det skall du f, sade
gubben och slog en slev med het tjra ver kringen. D sprang
hon ut och ropade: Sjlv har brnt mig. Sjlv gr, fr sjlv
ha, svarade de andra trollen.
174. Gstgiverskan som mtte Odens jakt. K10. (24 dec.)
Soffi i Brasegrden sg Odens jakt en gng. Hon var och
frestod gstgiveriet i Tllesj, och s skulle hon g hem och
hlsa p en julafton, men d hon kom till Blssamaera, fick hon
hra ett sdant vldigt stoj och ovsen i skogen. Det blste i
jgarpipor och hundar skllde och s kom det en kring och
sprang fr livet, och hon sade till Soffi, att hon inte fick tala
om, att hon hade sett henne.
Alldeles eftert kom en ryttare ridande och han sporde, om
hon hade sett ngon springa frbi och Soffi tordes inte sga
annat n som det var. D red han igen och s small det ett
skott, s att det dnade i skogen och sedan kom han igen och
d hade han kringen p hstryggen bakom sig.
- Det var allt din lycka, att du svarade, sade ryttaren, - annars
hade du legat dr istllet.
175. Tomten och smrklicken. K 83. (24 dec.)
(Danmark II s.88)
Min fader talade om, att det var en drng som tjnade p ett
stlle. De brukade stta ut ett grtfat med en stor klick smr i
varje jul t tomten. Drngen gick en gng och lade sig p logen
fr att hra, hur det skulle g. D hade de lagt smret underst,
s tomten sg det inte. D sade han: Nu har jag tjnat dem s
troget i s mnga r och s skall jag inte ha ngot smr till
grten i r.
S sade han, att han skulle g och vrida huvudet av den
strsta skll-kon, och s gjorde han det. Sedan gick han och t
upp grten. D hittade han smret p botten i fatet och d blev
han ledsen t det och sade:

Vad skall jag nu ta mig till? Nu fr jag dra min fot ver
mngen mans trskel, innan jag fr en sdan ko igen.
Han fick ta den kon p ryggen och bra, tills han fick tag p
en likadan ko. S lade han den dda kon i bset och tog den
andra. S nr han d ftt dit den levande kon i bset, stod han
och sg p henne och sade: Det r sju svarta hr mer p denna
n p den andra. Sedan gick han igen och s gick drngen in,
och han visste vad som hade hnt p natten. S har jag hrt det
berttas i min barndom.
176. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Dalsl.s. 98.)
Mamma stllde ut mat till tomten om julkvllen. Den skulle
han ha, fr att han var snll. Fatet var tomt p morgonen. Den
lille gr drngen skulle ha, sade hon.
Det var p ett stlle som tomtegubbar hll till. S var det en
kvll som drngarna hade vsnats i stallet. Sdant tlde inte
tomtegubbarna. P morgonen, d drngarna kom till stallet, s
var en hst borta ur spiltan. De letade bde ute och inne. Till
sist fann de hsten p rnnet. Man fick hugga ur i vggen innan
de fick ut hsten.
Rnne hskulle.
177. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Bohus 1947:75.)
Det var en nisse p Vrland, som brukade f grt med smr
p om julafton. En gng hade de rkat lgga smret under
grten. D nissen inte sg till ngot smr, blev han arg och
gjorde slut p den bsta kon, de hade. Sedan hittade han smret
och ngrade sig. D bar han kon till Hoga i Stala socken och
tog med sig en frisk, duktig ko drifrn och gav dem p
Vrland istllet.
----------P densamma vintern mttes tv nissar p bergs gor. De
kom med varsitt knippe h och bar frn varandras grdar. De

blev ovnner och slogs, s het rk i luften. Bde drngen och

bonden sjlv sg det, nr det var mnljust, men nsta morgon
syntes inget spr.
------------(S.78.) Andersson i Munkebo hade varit vid Sollums kvarn
och malt. P hemvgen mtte han en liten gubbe, som sade: I
natt r det Lusse-natt, och r det inte i natt, s r det i morgon
natt, gubbe lille!.
-----------(S. 80) P ett torpstlle bodde ett fattigt folk, som endast
hade en pojke. Han fick studera till prst. En gng d han kom
p besk, frstod han inte, hur det var fatt. I ladugrden stod
fina kreatur och allt i hemmet glimmade. Han frgade
frldrarna, hur detta kommit till. De frklarade endast, att de
strvade och arbetade. Men d prsten kom ut i ladugrden,
fick han se en gul kalv st i ett hrn. Han tog och strk den
utefter ryggen. Strax flg eldgnistor i taket, och kalven
frvandlades till nisse. Prsten frebrdde honom. D sade
nissen: Minns du hur fattigt det var frr? Den andre sade:
Fr du ngot fr det? Jag fr en smrgs var julkvll,
svarade nissen. ter du upp den? frgade prsten. Nej,
svarade han. Den frra upprepade d sin frsta frga. D
medgav nissen: En gng jag fr frldrarna till det och det
stllet, s skall de, smrgsarna, tjna till brnsle. - Och
prsten drev bort nissen, fr han frstod, att det var sjlve den
stygge.
178. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 98.)
P ett stlle hade de en tomte och allt var s ordentligt och
bra, och kreaturen var feta och vlsktta. Varje jul band de ett
par vantar, som tomten skulle ha p julkvllen. De skulle ligga
p huggkubben och grtfatet skulle st bredvid. Men sonen dr

lste till prst och han tyckte detta var hedniskt bruk och
vantro. Han tog vantarna och gmde undan dem i en lda. Efter
den tiden brjade det bli frfall p grden, boskapen blev
mager och ville inte trivas. Far och mor visste inte om, att de
gjort tomten emot p ngot vis och kunde inte frst, vad det
berodde p. Men s hittade de vantarna i en av sonens ldor
och d frgade de honom, varfr han gjort s. Dem skall jag
ha, s att jag kan bevisa p yttersta dagen, vad tro ni har haft,
sade prsten. Detta hrde tomten, och den natten brann
ladugrden upp.
179. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 105.)
Tomten var i uthusen. Och i Kasa var han lngst, fr dr r
husen s gamla, s att de r ett par hundra r. Han kom inte in i
stugan mer n varje julafton och inte d heller om de inte
frsummat maten hans. Om de d inte var nog kvicka att fylla
hans skl med grt, s bankade han och slog i vggarna och
frde ett frfrligt vsen. En julafton kom han in och vaggade
barnet s hftigt, att det fll ur vaggan. Men det var ingen som
tordes sga ngot till honom fr det.
180. Nissen frargar (24 dec.)
(Danmark II, s.81)
En kvinna i Drosselbjrg vid Slagelse berttar, att de frr i
tiden var goda vnner med nissarna, och att de drfr var
vlbrgade. Men hon och hennes man knde inte till det, att det
var nissar, och frstod sig inte p att umgs med dem. Den
frsta julafton som hon och hennes man hade kommit till
grden, sg hustrun en liten fgel inne i kket, men hon jagade
ut den, och sedan den gngen fick de varken rast eller ro fr
alla nissar. Deras kreatur blev delagda, drfr att nissarna
redo dem om natten. En gng hade deras dotter ftt lov att g
bort och hade blivit borta till klockan 3,4 p natten. D hon

kom nra grden, sg hon, att det var ngon drinne som red
kreaturen. S blev hon glad och tnkte: Nu kan jag slippa in
genom porten, eftersom folket r uppe och vattnar kreaturen.
Men d hon kom bort till porten var den lst, och hon mste g
in i trdgrden fr att banka p fnstret, d hon anars inte
kunde komma in. Det hade allts varit nissarna som ridit
hstarna om natten.
181. Den drpta kon (24 dec.)
(Danmark II s.88,90,91,93,94,95)
Om julafton gick mannen och sporde nissen, om han ville
rykta nsta r ocks. D sporde han, om de ville ha honom till
ryktare, vad han i s fall skulle rykta. S kunde mannen sga
antingen hstar eller kor, men han fick inte sga fren, ty de
trampade nissen p trna.
Han skulle ha en gryta grt med smr i var julafton, andra
tider t han inte, och han skulle ta den i samma gryta som den
var kokt i. S var det en bondkvinna som hade puttat smret s
lngt ned, att det inte alls kunde ses. Han t litet av det, men d
han inte mrkte ngot smr, blev han vred och gick in och vred
om huvudet p en av korna... Annan dagen, d korna var ute
och vattnades, dansade sten och kpp mot vggarna, ty den nya
kon var ju frmmande, och nissen ville ha henne att bra sig t
som den gamla.
182. Nissen stjler (24 dec.)
(Danmark II s.54)
I ett knappt r sade en bonde i Vollerup, en julafton, d
grten var satt p bordet till hustrun. Mor, vi kan inte doppa
rtt djupt i smrhlan fr...Han blev i detsamma avbruten av
ett ljudligt godafton!, som uttalades av en liten man med en
rd luva p, som just trdde in genom drren. Kom fram!
sade bonden, och t med oss. Hustrun blngde surt och
knde sig strd, d gsten doppade, inte endast grten, utan
nstan hela skeden i smrhlan. Fram p aftonen fick den

stackars mannen ntligen tillflle, att sga hustrun, att gsten

var en av de goda nissarna, som nog kunde frlsa dem frn den
foderbrist som stod fr drren. Han hade heller inte misstagit
sig, fr strax efter uppmanade nissen honom att flja med ver
till grannbyn Kallerup, dr det var skrdat, Gud vlsigne, sd i
verfld. Dr krp nissen, vig som en katt upp i en lada och
kastade ut flera lass sd frn logen och kom sjlv efter. S
mycket kan vi inte bra, sade bonden. Jo, du tar fyra nekar,
och jag resten. De gick ver Stensbjrg, dr en hare regerar.
Dr blev bonden trtt och ville vila osv.
183.Nu r Hkan varm! K 85. (27 dec.)
bruk och de gamle smederna talade om
Detdetvarhr,viddRamns
jag var dr som smeddrng.
Det var vanligt frr, d det var tysksmide och de fick betalt
fr pundet, att mstarna skaffade sig en tomte som hjlpte dem.
Och den dr skulle ha sitt med. D julafton kom, sade smeden
till mstersven, och han hette Hkan, att han skulle bra ner
en skl med grt och stlla den i stallet t tomten. Men
mstersven t sjlv upp det och sket grtsklen full och satte
det i stallet till tomten.
D tomten kom och fick se det dr, s tog han och kastade in
mstersven i hrden och makade in honom undan fr undan,
tills bara trskorna var utanfr. D gick han stad och vckte
mster och sade: Mster, upp, upp, nu r Hkan varm! Och
det hnde p tredjedag jul, d mstersven hade gjort eld i
fyren.
184. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:99.)
P ett stlle hade de s bra hjlp i ladugrden. Den var
mocka varje morgon. Korna var s skrapade och fina. Det
var en nisse som gjorde det. S led det mot jul. Husmodern
hade sett att han var s trasig. Hon lt pigan sy klder, som
tomtegubben skulle ha om julafton. P julafton s gick hon och

hngde ner klderna i ladugrden. Nr folket kom dit nsta

gng, s kom tomten och hade de nya klderna p sig. Grann
gosse mockar inte stallet mer, sade han. Sedan fick de aldrig
ngon mer hjlp av honom.
--------------(s.99)
Mor pstod, att hon hade nytta av tomtarna. Men s fick de
mat av henne. Varje julkvll s stllde hon julmat i boden, s
att de skulle f ta sig till bsta. Hon pstod att de t ur maten.
Men det var p ett stlle som en drngpojk inte hade haft bttre
frstnd n att han hade gtt och gjort sina behov i maten, men
han fick s pass stryk av tomtarna, s han fick men i hela sitt
liv.
185. Gasten (24 dec.)
(Bergstrand, Bohus. 1947:100.)
S var det ett fruntimmer, som hade varit borta p ett stlle,
och det blev ett yrvder s fasligt, och de ville att hon skulle bli
kvar dr, men hon skulle hem. Det var en julafton. Vid
Sjuberga i Kareby satte hon sig och dog, och hon hade slitit ut
strumporna och kastat sjalen ver sig. Det blev en gast av
henne ocks och den hrde vi s vl emot ont vder.
Vi kastade en pinne eller sten p den platsen, dr hon dtt,
fr att vi skulle slippa att bli kramade av den dda. Gastkramad
kallas det.
186. Kortspel (1 jan.)
F.S.F. (K.169)
Hos Nystu i Virby spelades frr mycket kort. En nyrsafton
kom en rd tupp inflygande genom drren och flg tvrs ver
bordet, omkring vilket mnnen satt och spelade, s att korten
rk omkring. Drefter avtog kortspelet i huset.
--------------

Min far lt begrava en gammal hst, som hette grllan i

Krret, (en ng). En gng var min bror, som nu r dd, p
Herrsveden hela andra juldagen och spelade kort. Sedan p
kvllen, nr han skulle g drifrn till grden, sade Signell:
Hur skulle det vara, om du skulle trffa Grllan i
Krrbacken? Det ryste i honom och kndes obehagligt att g,
men han gick nd. D han kom i Krrbacken, sg han den dr
hsten, och den gick riktigt bredvid honom ner fr hela backen
till ngen, och sedan frsvann den, och elden stod ut ur mun
och nsborrarna. Nr han kom hem, var han s underlig, t
ingenting och talade ingenting p en stund. Sedan den kvllen
tog han inte i kortlapparna mera.
187. Bortbytingen talar och skrattar (24 dec.)
F.S.F. (K.195,9+191,5+197,7)
En hustru gick med en hjlpkvinna till bastun fr att fda.
Nr barnet kommit till vrlden, verflls de bda kvinnorna av
en tung smn, frorsakad av under-byggarna. Dessa passade nu
p att rva barnet och lmnade ett av sina egna, en ful byting
med stort huvud och spinkig kropp i stllet. Bortbytingen
fddes sedan upp i grden, men vxte inte, lrde sig inte tala
och hade fr ovana att tugga snder svl sina klder som
tcket i vaggan. D modern misstnkte, att det inte stod rtt till
med barnet, vnde hon sig till en klok gumma och begrde
rd. Denna uppmanade d frldrarna att om julafton i stllet
fr den vanliga grtgrytan hnga ett ggskal ver elden. Sedan
skulle de g ut och genom fnstret spana efter vad bortbytingen
kom att freta sig. Man gjorde som den kloka gumman sagt.
Knappt hade man hunnit ut genom drren, innan man genom
rutan sg, hur bortbytingen sprang upp ur vaggan och smg sig
till spiseln. Dr tittade han p den mrkvrdiga grytan och
sade:
Na (ngot) har jag sett
sju munnar har jag ditt
men aldrig har jag sett
kokas i en sdan gryta.

Sedan brjade han, flink som en ekorre, snurra omkring i

stugan. Han sprang lngs sparrarna p sarna och upp p
bordet, men nr folket kom in i stugan, hoppade han ned i
vaggan, och lg dr som om ingenting hade hnt.
D modern nu ftt veta, att barnet inte var hennes, eldade hon
p julmorgonen, enligt den kloka gummans rd, bakugnen i
stugan. Nr denna blivit riktigt het, tog hon bortbytingen ur
vaggan och ltsade, som om hon velat kasta honom i ugnen. I
detsamma intrdde en lng, frmmande kvinna med ett barn p
armen. Brnn inte upp mitt barn; hr fr ni ert eget tillbaka!
Hon lade barnet p bnken, tog bortbytingen i sina armar och
frsvann.
188. Nissen och hunden (1 jan.)
(Danmark II s.70)
Nyrsafton d de hade ftt sina ntter, gav man sig till att
spela kort om pepparntter p Hestehave. S blev det ett sdant
liv p hunden. Den stod bunden utanfr stalldrren, och Jns
Hrby ville d ut och se, vad som stod p. D kunde han se att
det var nissen som retade hunden. Han satt i en ppning i
svalen ver stalldrren, och puttade ut det ena benet, sedan det
andra, i det han sade: Kyss mig...! detta frargade hunden.
S listar sig Jns Hrby upp p loftet och puttar nissen, s att
han flyger ut till hunden. Han sprang i vg och nu var hunden
inte lngre uppretad. Folket satt till midnatt och spelade kort,
ock sedan gick de till sngs, men Jns Hrby vaknade under
natten, han var s frfrusen, och han tyckte, att han lg
obekvmt.osv..
189. Nissehjlp (jul)
(Danmark II s.46)
En man som skulle skra hackelse till jul, kom ut i logen och
sg, att den behvliga havren var kastad ner p golvet. Vem
hade gjort det? Ingen i grden hade kastat ned den, ocks hade
allts nissen varit behjlplig med detta.

(Danmark II s.46)
I Fuglsang skar en karl jul-hackelse till sina hstar. D
nskade han, att han mtte f ngon havre att ge dem. S snart
han hade nskat det, faller det fyra havrekrvar ner frn
hloftet, och det var grdsbocken, som hade vgabringat
detta.
190. Skatter (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:159)
De grvde efter ett pengaskrin i Nsslinge Hulta. Nr de hade
kommit nra intill det, kom det en stor rd hund och krde
undan dem. Fr det var nedlagt ett ben av en sdan hund i
skrinet, och kom ngon och rrde skrinet, s kom sjlve
hunden upp sdan den hade varit i sina dagar.
Det skulle brinna ver sdant gods mellan klockan elva och
tolv om julnatten. Ser man det, skall man kasta en fllkniv i
det, s kan man g dit och hmta det dagen efter.
191. Nissehjlp (24 dec.)
(Danmark II s.48))
P en grd bodde en liten nisse, men garen av grden var
inte riktigt god mot honom, ty han gav aldrig grt med smr i
p julafton och andra helgaftnar. garen hade heller ingen tur,
allt gick tillbaka fr honom, och omsider mste han slja
grden och kpa ett litet stlle dr i nrheten. Men karlen, som
hade tjnat dr p grden i flera r, lngtade s mycket efter
den lille nissen, ty han hade alltid ftt sig en liten pratstund
med honom varje dag. Drfr gick han ocks nu, efter att de
hade flyttat frn grden, s snart han hade litet tid, ver fr att
tala med sin lille vn. En dag, d han kom igen, sporde nissen
honom om, huruledes det gick fr hans husbonde. Det gr
enbart dligt, sade karlen, det kommer heller inte att lyckas
fr honom p det nya stllet. - D skall du, sa nissen, sga
till din husbonde, att han skall g hit, och be honom som han

kpte grden av, om han inte m ta den gamla skppan, som

str bakom skorstenen, fr han glmde, att ta den med, d de
flyttade. - Ja men vi glmde den inte, sade karlen, vi ville
inte ha den med. - Ja, men s skall ni sga likvl, sade
nissen. Karlen gick nu hem och sade sin husbonde, vad nissen
hade sagt till honom, och mannen gick d ver till honom, som
nu gde grden, och bad om att f den gamla skppan, som
stod uppe bakom skorstenen, d han hade glmt den. Ja, den
fr du grna ta, svarade mannen, den anvnder vi nd inte,
vi har en ny. D nu mannen kom hem med skppan, gick den i
tu fr honom, men i detsamma trillade en hel mngd penningar
ut p golvet. Det hade nmligen varit en dubbel botten i
skppan, och dr emellan hade pengarna legat. Mannen blev
ordentligt glad, ty det var s mycket pengar, s att han kunde
kpa tillbaka sin gamla grd, och det gjorde han ocks. Men
efter den tiden glmde han aldrig att stta risgrynsgrt med
smr i ut till nissen, och strdde ocks ett gott lager kanel och
socker p, och efter den tiden lyckades ocks allting vl fr
honom.
192. Bysen som stubbe. L II 215. (jul)
Dulbysen (i skogen Dular i Follingbo) hade en gng, nr de
var och hgg upp jul-ved, omskiftat sig till en stubbe. Karlarna
hade huggit upp all ved som behvdes och lt yxan sitta i den
sista stubben och s bar det hem. Nr de d kom hem, slpade
de in stubben med yxan i och lade den p rilen. Men just som
d yxan togs ur, for stubben p drr med full kraft, s den slog
snder drren och med eld och rk med sig.
193. Bysen och hstbytet. L II 216. (25 dec.)
En julnatt red en bonde genom skogen och rtt som det var
stannade hsten. D stod det en lng svart karl dr med en
annans hst och sporde om de inte skulle skifta hstar. Det
hade bonden ingenting emot och s tog han betsel och grimma
av sin hst och skulle stta p den andra. Och den frmmande

karlen drog bort. Han arbetade bde lnge och vl men

lyckades inte f betsel p den tillbytta hsten. D brjade det
skratta i skogen och nr han d sg till, stod han och sadlade p
en knagge p ett trd, men bredvid stod hans egen hst och
vntade. D hade det varit Bauen. (Bysen)
194. Tomten (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:88)
I Hjrtared hade de en tomte, och s skulle han ha sirap i
grten om julafton. S fann han inte sirapen, och d gick han
och vred ihjl en ko, men sedan fann han sirapen, och d gick
han till ett annat stlle och tog skllkon dr. S ville den g
hem, och d hrde de, hur det ven i luften, fr tomten vaktade,
s kon inte skulle g hem igen.
195. Tomtar (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:90)
Ljunggrens-Anna brukade tala om, att det en gng kom fyra
sm tomtar i rda pickelhuvor och dansade omkring julbordet i
en ring och sjng: Ni vet inte, nr domen ska bli, men de vet
vi, men det vet vi.
196. Kyrkogrim (25 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:97)
De gick rs-gng p julnatten mellan tolv och ett. De skulle
g ver tre kyrkogrdar och tre grden. En gng, det r nog 150
r sedan dess, var det en hr i Hunnestad, som hette Tore, och
han gick rs-gng. Han skulle tala till allt, han sg, och s kom
han till Grimetons kyrkogrd. Dr gick ett fr. Vad mnde
detta vilja vara? sade Tore. Kyrkans vrd, svarade fret. S
kom han till Hunnestad, och dr gick en svart hst p
kyrkogrden, med en lnk om benen. Vad mnde detta vilja
vara? sporde Tore. Kyrkans vrd, svarade hsten. Sedan

kom han till Spannarp, och dr gick en skata. Vad mnde

detta vilja vara? frgade Tore igen. - Kyrkans vrd.
Nr han gick ver grdena, sg han hurdan skrden skulle
bli. Var det alldeles tyst, s betydde det, att det blev dlig
skrd. S tittade han in genom fnstren p stllena, och skulle
dr d ngon, s satt den huvudls vid bordet. Skulle ngon
fdas, s satt den p bordet. Det ret sg han, att min farfar
skulle fdas.
197. Gloson
(Bergstrand, Hall. 1949:99)
Gloson mtte de, d de gick rs-gng. D skulle de ha en
kaka brd och kasta i gapet p henne.
198. Kvarnen som brann var julnatt (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:56)
Vid Kvarnabck p n:r 3 Vallda utmark lg fordom en kvarn.
Det var det mrkvrdiga med den kvarnen, att den brann upp
varje julafton. S en julafton lg bonden p lur fr att se efter,
vem det kunde vara, som brnde upp kvarnen. Bst som han
lg dr och lurade, kom en hoper troll sttande. De hade en
liten gubbe med sig, som gick fre och spelade marsch, och s
radade de in i kvarnen och brjade spela och dansa. Nr de
hade hllit p tills fram emot klockan tv, brjade en tupp gala
dr i nrheten. D sade en av trollgubbarna som skulle vara
kung, kan jag tro: Nu gol nbb. Nu ska vi tnda eld p
kvarnvgg. Men d ropade bonden:
Frr n du tnder eld p kvarnvgg,
skall jag tnda eld p ditt lnga skgg!
Drp tog han och satte eld p kvarnen, s att alla trollen
brnde inne. Sedan blev aldrig kvarnen uppbyggd igen.

199. Trollen stjla (21 dec.)

(Bergstrand, Hall. 1949:65)
En bonde som bodde i nrheten av Hrsen och som just
gjort i ordning sitt jull, hrde en kvll, d han var ute och gav
djuren nattfoder, att ngon ropade: Du skall sga till LillPippel att hon skyndar sig hem, fr Rangel-Skrangel hller p
att d! Mannen fick nu hra ett vldigt skrammel av spannar i
brygghuset. Nsta morgon hittade han ett par strre
kopparmbar, som hon i hastigheten inte hunnit ta med sig.
200. Troll (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:78.)
Det var en jul, de hade bryggt p ett stlle. Om julkvllen
skulle pigan hmta dricka i kllaren. D kom det ett stort troll
och skrek t pigan: Hlsa Vrtasnugga, att hon skall komma
hem, fr Dunten har fallit i elden! Trollet som var i kllaren
och skulle stjla dricka, sprang drifrn hals ver huvud.
201. Troll (25 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:79)
Det var en bonde frn lme, som skulle fara till
julottekyrkan, men han kom inte lngre n till skogen mellan
Kristinehamn och lme, frrn han mtte ett troll. Han sg, att
de satt vid dikeskanten och kalasade. Nr han kom mitt fr, s
kom trollet fram och rckte honom en bgare och bad att han
skulle dricka jul. Han tog bgaren och gjorde som om han
skulle dricka. Men s slngde han ut det som var i bgaren, s
att det kom litet p hsten. Nr han kom att se efter, s var
hret av och det hade frtt p skinnet, s starkt var det.
Nr han hade kastat ut det som var i bgaren, s red han s
fort han kunde och tog bgaren med sig. Det tyckte inte trollen
om, utan de satte efter honom, och det var nra p att de skulle
hinna honom, men d fick han hra att det skrek:

Rid inte vgen den breda

utan ver kern den tvra!
D satte han rakt ver kern. Nr trollen sg det, s var de
inte goda att flja med, utan de fick springa lngs efter. Nr de
hade kommit till andra sidan kern, s hade bonden hunnit
fram till kyrkan. Och till kyrkan torde de sig inte fram. Nr han
for tillbaka, s var det dagen, och d var inte trollen framme,
utan han fick ha bgaren ifred. Detta talade mormor min om
som de hade talat om det fr henne.
202. Troll (24 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:61.)
I Blinge var det ett torpstlle, och dr kom alltid trollen frn
Blaberget in var julafton om natten och frde sdant liv, s
folket kunde inte bli inne. En julafton kom en bjrnfrare med
en bjrn och frgade, om han kunde f bli dr om natten. Men
de talade om som sanningen var, att det var omjligt att bo dr
om natten, fr trollen skulle komma. Men bjrnfraren sade,
att han nog skulle reda sig med dem, och s blev han kvar dr.
- S fram p natten kom trollen, en hel mngd. Bjrnfraren
hade stuckit in bjrnen i ugnen, och nu ppnade han luckan
och ropade: Kisse, kisse! Trollen hade redan brjat spela och
dansa, men nr de fick se bjrnen, blev de s rdda, s de gav
sig ivg hals ver huvud.
Den andra julnatten d.v.s. julen fljande r - hrde folket, att
det knackade s frsiktigt p drren och att ngon frgade om
kissen lever. Ja, det gr han, svarade de. Sedan fick de vara
ifred fr trollen, s lnge de levde.
203. Lyktgubbe (25 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 121.)
I Ed var det en gubbe, som for till kyrkan en julotta. Han
hade gett sig ivg vl tidigt. Nr han kom ut p stora vgen, sg
han en som gick fre honom med en lykta. Han lt hsten flja
efter och brydde sig inte om att kra p, d han hade god tid.

Rtt som det var slocknade lyktan. I detsamma blev det ljust
och nu sg gubben, att han befann sig mitt uppe i Blnsfjllet.
204. Spk-svin (25 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 130.)
P Rensbergen i Vrvik finns det tv varp, (offerstlle) dr
de offrar. Det var tv studenter, som dr kom ut fr busta en
julotta. Busta r som en gris men har klor som en tiger och
river ihjl folk. Dr de studenterna blev ddade, reste de sedan
trd och kastade ljung och granris och stenar och vad de fick
tag i till offer. Det var frn hednatiden ett stt till vrdnad.
205. Katternas dans (25 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:65)
I Virse hade trollen dans julnatt. De vnde sig ut till katter.
En drng hade kommit till att se dansen, och nr han kom hem,
s talade han om det. Vr katt dansar lttast, sade han. Ett tu
tre for katten upp och rev ihjl drngen.
206. Trollen lna (21 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:67)
I Store klitt bodde det troll, och de umgicks med folket i
Hakestad och lnade ut kittlar till dem, d de skulle brygga till
jul, men d skulle de alltid ha ngot istllet, kakor eller
blodkorv av jul-slakten eller s. Emellertid s t drngen upp
korven en jul, nr han skulle lmna tillbaka kitteln, och s
gjorde han ngot annat istllet, och sedan fick de aldrig lna
ngot mera.
207. Jttar (28 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 74.)
P Skursmon bodde en soldat, som hette Petter Engdahl. En
julkvll han var ute p landsvgen hrde han en rst inifrn ett
berg: Petter Engdahl, vill du komma in och ta vlling med

mig? - Har du mer vlling n du behver, s gm till i

morgon, svarade Engdahl. Det var mig ett gott rd, hade jag
vetat det frr, hade jag inte behvt ha s mnga sprngda
ungar, sa jtten.
208. Jttar (24 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 78.)
Det var en gng en ts, som stod och malde gryn en julkvll.
D kom jtten som bodde i nrheten, och tog henne med sig.
Hon mste stanna hos jtten i flera r och arbeta. S fann ngon
henne och passade p att stta nlar i klnningen p henne, och
d kunde inte jtten frm att behlla henne lngre.
209. Jttar (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:66.)
I Annernsknatten, som ligger vid sjn Elgsjn, bodde fr
mycket lnge sedan en berg-jtte. En prst vid namn Tranus
mtte denne bergjtte en gng p Sanusbron, en bro ver en
lv, som gr frbi strax nedanfr Silleruds prstgrd. Varifrn
r du? sporde prsten. Jag r frn Annersnsknatten och
skulle g till Lvnsknatten till bror min till julkvll. Det r s
illa att bo i Hassekulle; jag fr inte vara ifred fr skreckeli
skrackeli skrlle, sade bergjtten. Det var d Silleruds gamla
kyrka hade byggts. Det var kyrkklockorna han kallade s.
210. Kon som frsvann en julafton (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:69)
P Vippentorp finns en grotta, som kallas Midsommarstugan,
och dr skall midsommarsgubben ha bott. Det var ett
bergatroll. Min farmors morfar blev borta med en ko en
julafton. De skte henne verallt, och sent omsider hittade de
henne i grottan. Men eftersom det var en julaftonsdag, s
kunde de inte kalla ihop folk fr att f hjlp att f henne ur
grottan. De tnkte: Vi fr g hem efter foder till kon och sedan

frska f upp henne. Men nr de varit hemma efter foder och

hunnit till grinden mellan utgor och ingor, s stod kon dr.
Men hon var mjlkad. D frstod de, att trollen hade velat ha
mjlk till helgen.
211. Trollens julafton (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:71)
I vabrnna hgar var troll. Prstens dotter blev bergtagen till
dem. Nsta julafton tyckte de i prstgrden, att det skulle vara
roligt, om flickan varit hemma. Drngen sade, att han skulle
frska hmta hem henne. Ja, g t stallet, och tag vilken hst
du tycker! sade kyrkoherden. Drngen red till hgarna, och d
stod den ena hgen p guld-pelare. Det var brllop dr. S kom
det ett troll ut med en kalk av guld och bjd honom dricka.
Men han sade: Tack, det r dubbel heder, om bruden sjlv
sknker i t mig. Ja, hon fick komma ut och drngen tog
kalken, men han tmde ut den ver axeln. Det kom litet p
hsten, och det brnde av hret p honom. Sedan tog han
flickan i ena handen och kastade upp henne p hsten. D kom
trollen sttande efter, och de hade s nr hunnit upp honom,
men d ropade det frn den andra hgen:
Rid p kern
inte vgen den hrde!
D red han in p kern och de blev dr, tills solen hade gtt
upp.
212. Ljungby horn (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:71)
Virse hatt stod p guld-stttor julafton. S var det en, som red
dit, och d kom trollen till och bjd p vin. Det hade de i en
kalk, och den tog han, men vinet slog han ut p lnden p
hsten. D var trollen efter honom och ropade: En-ben,
spring! Det var bde enbenta och tvbenta och trebenta, men
den enbente sprang vrst. D ropade det i luften:
Du man, du man, du dre,
rid inte vgen den hrde,
utan rid p kern !

D red han p kern och kom fram till prstgrden. Prsten

kristnade kalken och stllde den i farstun, och s kom trollen
och ville ha den. Aj, aj, han bits, sade trollen, fr kalken blev
alldeles het, d de tog i den.
213. Trollen rva folk (24 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:72)
En flicka hade blivit borta p ett stlle, och de trodde, att hon
hade blivit bergtagen, fr det var en kulle i nrheten, och var
julafton stod den p guld-pelare, och d var det ljus och musik i
kullen. Drngen p stllet hade ett gott ga till flickan, och han
fick ta en hst och rida dit, nr det blev jul. P vgen mtte han
en kring, som sa, att om han blev bjuden p ngot, s fick han
inte dricka det, och s skulle han inte rida vgen, utan han
skulle rida tvrs ver krarna och inte lngs med harvdrag eller
plogfror. Han kom fram till kullen, och dr kom flickan och
bjd honom att dricka, och han tog upp henne p hsten och
red drifrn. D ropade det: En-ben, tv-ben, tre-ben, spring
vrst! Men han kom undan, och nr de hade kommit hem, s
frgade de flickan, vad de levde av i berget, och d sade hon,
att de fick all den maten, som folk inte lste fr p julafton, och
det rckte hela ret.
214. Grannsmjan med trollen tog slut. K 110. (24 dec.)
Nra byn Dyreborg ligger en mycket stor och hg kulle som
kallas Rigens hj och dr bodde troll. Varje julafton stod kullen
p guldpelare och trollen hade fest drunder. Folket i Dyreborg
hll sig alltid vl med trollen och de fick lna kittlar och annat
som de tarvade. En gng hade de lnat en kittel p ett stlle. De
skulle ha den till jul-slakten. Julafton skickades en drng
tillbaka med kitteln. Som tack fr lnet hade man lagt en korv i
den. Men drngen var en illbatting och han t upp korven och
gjorde ngot fult i kitteln istllet.

P juldagsmorgonen fick folket i grden se en hemsk syn, d

de kom ut i stallet. Trollen hade varit dr och omskiftat
huvudenas och svansarnas plats p alla djuren.
215. Helsjn (26 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:174)
Ett helt brudflje hade drunknat i Hllesj. De redo p isen
och den brast. Sedan ha mycket folk varit dr med sjuka hstar;
de skulle bli bra av att dricka i sjn. D kastade de alltid
styvrar i sjn. Staffansryttare brukade rida till Hllesj och
vattna sina hstar.
216. Det utlnade slaktkaret. L IV 306-9. (jul)
Det var sanning, att det fanns grytmnniskor eller troll som
bodde i Hrsen och i Trollabjer och p andra stllen, men de
ha gett sig av, sedan jrnvgen kom till. Frr lnade folk titt
krl av trollen till brygd och slakt (om julen s 307) och de lade
i dricka eller korv, d de satte dem tillbaka p berget.
Ngra fastarps bor hade slaktat och kokat korv och de hade
ftt lna krl i Hrsen. Men drngen som skulle stta dem
tillbaka, t upp korven och orenade krlen. D sprang LillaTotta i Hrsen till grden, men drngen kastade lut p henne,
s hon ropade: Hage i Hrsen och Val i Valabjer och troll i
Trollabjr, nu r Lill-Totta skllad. Sedan fick de aldrig mer
lna krl av trollen.
217. Bergfolks brllop (21 dec.)
(Danmark I s.71)
En man och en kvinna hade sdan otur med sina kreatur, att
det gick helt tillbaka fr dem. S gick mannen ut i mrkningen
och var p dligt humr, och d kommer dr en liten man till
honom med en rd luva p och sger: Afton. Ja, han knde
honom inte. Jo, visst r vi nabor, och jag har hrt att det inte

str vl till med dina kreatur, men det vill jag ge dig rd mot.
Du skall flytta ditt stall. Jo, men d beklagade han sig ver att
han inte hade rd. Men d kunde han ju flytta krken ver till
kornlogen och stta korn dr som han hade kreaturen, det
kunde ju inte kosta s mycket. Saken var att han bodde rtt
under, och hans loft var inte s ttt, utan att det flt saft ned p
hans bord och i hans soppa, men om det fll en rgkrna ned,
det hade han inget emot. Ja mannen fick s flyttat stallet, och
nu var allt till det bttre, och kreaturen trivdes mycket vl. S
var det en dag strax fre jul, de hade bryggt, och mannen var
inte hemma, d kommer den hr lille mannen upp till kvinnan,
om han inte kunde f lna ett ankare av hennes jull ty han
hade haft sdan otur att gjorden (tunnbandet) hade spruckit
som var omkring tunnan och de skulle ha brllop dr nere. D
lnade hon honom l, men hon ville veta, hur det dr brllopet
tillgick, och ville grna se brudskaran, nr den kom. Jo, den
skulle i genom deras stuga, och han skulle nog stadkomma att
hon finge se, men hon skulle komma att ngra det. D mannen
kom hem omtalade hon fr honom vad som blivit av let, men
det likade honom illa, ty nu var de av med let, och de fick
varken l eller tunna igen. Annandags morgon d de t sin
frukost, kom brudskaran in, ssom frn stugans ena hrn och
skred ver till det andra, och framfr gick en linkande spelman
och gned p fiolen. Det kunde kvinnan se, men inte mannen,
och hon slog upp ett gapskratt. Han skllde ut henne men hon
fortsatte att skratta, och till sist gav han henne en rfil, s att
hon sjnk rakt ner p bnken. rfilen hade hon ftt, men d
hon kom till sina sinnen, omtalade hon vad det var. Ngra
dagar drefter kom han med let tillbaka, och sger s, att de f
inte se in i ankaret, fr det ville inte g dem vl i ty fall. Kranen
satt i och de fick grna tappa av ankaret. De tappade och det
gick fortlpande. De hade jull till psk, och det var bttre l
n deras eget. Det var ocks mannen helt njd med, fr nu
behvde han inte brygga mera. Men s en dag tog nyfikenheten
verhand, och han sg in i tunnan. D var det inte annat n
spindelvv och sedan dess var ankaret tomt.

218. Stallets flyttning (1 jan.)

(Danmark I s.327)
En dvrg kommer till en man en julafton och vill frm
honom att flytta sin frktte osv. Han gr det. Dvrgen
kommer nyrsafton igen och ger honom en silverkanna fr
hans foglighet.
219. Bergkvinnans frlossning (24 dec.)
(Danmark I s.333)
En kvinna stod och tvttade, och d kom dr en liten man in
och bad om, att hon ville komma och frlsa hans hustru, han
kunde inte sjlv hjlpa henne. Det gjorde hon, och s blev dr
sedan snack emellan kvinnorna. De miste en ko var julafton,
och det var, drfr att kon pissade ner p deras bord. Men bergmannen kunde inte hmnas fr detta annat n p julafton.
220. Trollkringen lnade husgerd. K 112. (21 dec.)
I Brssfjll i Lngelanda bodde det troll. En gng fick pigan
p bondstllet bredvid hra, att det ropade frn berget och d
gick mor sjlv ut och lyssnade. Det var trollkringen som
ropade:
Kra grannmora min,
lna mig sikten din,
fr mitt sll r utslitet.
Hon ville lna en sikt, fr hennes egen var redan utsliten.
Hon fick lna sikten och nr hon hade haft den i tre dagar, kom
hon tillbaka med den och d hade hon ocks med sig bakat
brd i ett trg och gav husfolket. Men det ville pigan aldrig
smaka.
S blev det jul och d ville hon lna en brnnvins-panna:
Kra grannmora min,
lna mig brnnvinspannan din,
fr min panna r utsliten.

Hennes brnnvinspanna var ocks utsliten. Nu fick hon lna

pannan och nr hon lmnade den tillbaka, s var det klart
brnnvin i den.
221. De ddas julotta (25 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:129)
De trodde, att de dda hade ottesng p julnatten. En gumma
hade varit ute i otid, fr att klockan gick fel. Hon satte sig p
sin vanliga plats, och d fick hon se, att en nabokvinna, som
nyss var dd, satt bredvid henne. Denna sade till henne, att hon
skulle skynda sig ut igen, men hon skulle akta sig, fr att hon
skulle mta de dda. Hon skulle placera sin kappa s lst, att
den fll av henne, om de dda grep tag i henne. Det gick som
den andre hade sagt, hon mtte en dding och han tog kappan,
och dagen efter lg den i sm, sm bitar p kyrkogrden. Det
var ddingens verk.
--------(Bergstrand, Vsterg. 1944:100.)
Klockan 12 p julnatten ha de dda sin tjnst. En klockare
hr frr i tiden hrde, att det sjngs och spelades i kyrkan en
julnatt. Han sprang dit, fr han trodde att ottan hade brjat.
Men nr han kom in, fick han se, att alla var huvudlsa, och d
frstod han, vad som var frde. Men han hann inte ut, frrn
de dda var efter honom och nappade av honom klderna och
varenda hr. S arga blev de fr att han hade strt dem.
------------(Bergstrand, Vsterg. 1944:100.)
De dda hlla julotta. Det var en drng som lg p lktarn
mellan ett och tv p julnatten. Och det kom in s mycket folk,
s kyrkan blev full. Och en prst var det med ocks. Drngen
knde allt igen ngra. Men rtt som det var ropade en av de
dda: Hr luktar levande. Och drngen fick brtt att laga sig
bort. - Sjlv har jag sett lik-mull p bnkarna och golvet och
spr av sm hnder och ftter i dammet.

222. Mara (20 dec.)

(Bergstrand, Hall. 1949:139)
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan,
och arbetade p ett stlle i Idala en natt strax fre jul. Rtt som
det var, s satte sig en ts upp i bdden och ville ut genom
fyren. Hyss, hyss, hyss, det r lngt till Knred rida, sa hon.
Svan slog till henne med en rem, och d gick hon och lade sig
igen.
---------En skomakare satt och sydde p ett stlle. Det var nra julen,
och han satt lnge uppe och arbetade, och kallt var det med sn
och frost, s det knakade i knutarna. Rtt som det var, satte
flickan p stllet sig upp och sa: Hu, det r lngt och kallt till
Kragared! Detta hnde tre gnger, och d hon hade satt sig
upp den tredje gngen, s sa skomakaren: Lgg dig, din
frbannade mara! Sen var hon fri, och hennes mor gav
skomakaren en bra belning.
223. Varulv, (jul)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:113.)
I Vnga hlls ett halvtjog vargar, de kallade dem Vnga svin,
fr man fick inte sga vargar, fr d kunde de bli folk. De
trodde, att det var frtrollade mnniskor. Det var p en
bondgrd, en sugga hade grisat p julafton. Och det var en
unge som var sjlvdd. Och den smgrisen slngde bonden ut
genom mocknings-gluggen. D stod dr en varg, och han tog
grisen och t upp den. Men nsta julafton kom det en till
bonden och tackade honom fr steken som han fick i julas.
D var det vargen, som blivit en karl.

224. Det utlnade dryckes-karet. LIV 302. (21 dec.)

Snipe stuga ligger p Hallandss. Dr bodde ett troll som de
kallade Snipe kring. Hon kom ofta till nrmaste stlle,
Brnnehag och ville lna ett och annat. Gamla mor i Brnnehag
nekade henne aldrig ngot, ty hon visste, att om Snipe kring
lnade dricka, betalade hon igen med l; lnade hon grovt
brd, betalade hon igen med fint brd osv. Nr s de gamla
skulle flytta in i lillstugan och sonen verta grden, gav Snipe
kring dem en tunna l, som skulle vara s lnge de ville tappa
men de fick inte ppna sprundet. r efter r tappade de s
mycket l de ville ha, men s en dag blev unga frun nyfiken
och tittade i tunnan och fann den vara full med gammal
spindelvv. Men s var det ocks slut med let. (Om hur de en
juldagsmorgon fick l av trollen, Hugnsgubben, s 303.)
225. Trollen och bgaren (25 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 90.)
Mamma talade om, att det var en, som skulle rida till
julottan. Han kom ut fr troll. De hade julotta vid en sten vid
vgkanten. Nr han skulle frbi dem, s kom ett troll och
rckte honom en bgare och bad att han skulle dricka julmust.
Han tog bgaren och ltsades som om han skulle dricka. Sen
smg han sig och kasta ut musten bakt. D blev det litet p
hsten. Det tog bort skinnet, s att det blev flckar, dr skinn
och hr hade suttit. Han tog bgaren med. Nr de frstod, att
han tog bgaren, s sprang de efter och skulle hinna fatt
honom. Han hll p att f kasta bgaren frn sig. D fick han
hra, att det skrek: Rid inte vgen den hrda utan ngen den
skna! D vek han av vgen och kom in p en ker, som var
pljd. Han red tvr-kers. Trollen kunde inte springa i kors
ver kern, de fick springa torva upp och torva ned. Men innan
de hade hunnit dit, s var ryttaren i kyrkan p julottan. Han bad
prsten, att han skulle ta vara p bgaren. Och d fick den
stanna i kyrkan.

226. O-vlsignad mat skapar ofrd. L IV 322. (25 dec.)

Det var en gng en bonde som gick ut p julnatten och fick
d hra trollen tala. I det dr huset blir man d inte fr fet,
gnllde ett troll. Aldrig svra de och bonden r s sedesam, att
det r omjligt att komma t ngot. Men nu har jag hittat p ett
stt att kvlja honom. Nsta gng han ter grt, skall jag knuffa
till skeden hans, s att han tappar en grtklimp p bordet. Och
s skall jag passa p och lgga mig i den. Och sedan, nr han
svljt mig, skall jag laga, att han fr tredagarsfrossan. - Det
var fr vl att jag fick hra det dr, menade bonden. Jag skall
allt straffa trollet.
Nsta gng han t grt, tappade han mycket riktigt en
grtklimp p bordet. D tog han en ldervska och stoppade
grtklimpen i, lste vl igen och hngde upp den p vggen. P
tredje dagen brjade vskan skaka och hoppa. Men bonden,
han tog kppen och piskade vskan s mycket han orkade. Och
s hll han p en lngre tid var tredje dag, nr vskan brjade
hoppa. Nr han till sist ppnade vskan, kom det ut ett litet
troll, som lommade av och var s magert och mkligt, att det
var bara skinn och ben.
227. De osynliga bordsgsterna. L IV 330. ( jan?)
Vid den stora sjn Sommen mellan stergtland och
Smland hjer sig ett berg som heter Draberget. Det stupar
med en av sina sidor tvrbrant ned i sjn och i sprickor i den
slta bergvggen kan man skda en viss likhet med en drr
med nyckelhl.
P andra sidan sjn ligger det gamla herrestet Sommens.
Dr, omtalar sgnen, brukade man frr i tiden ringa
tillsammans pigor och drngar med en klocka, som vanligt r
vid de flesta strre grdar i vrt land. S hnde det sig under en
fljd av r, att drngarna alltid klagade ver, att det inte fanns
nog mat. Deras husbonde lt vl reda till fda i rikliga
mngder, men trots allt hrde han alltid jmmer frn folket.

Han kunde omjligen inse orsaken. Men till sist fick han det
klart fr sig. Och det gick till p s stt:
En vinterdag var en av grdens torpare uppe p Draberget i
ngot groml. Rtt som det var, brjade matklockan att ringa
och dess ljud trngde fram ver fjllet. Men samtidigt fick
torparen hra ett annat, vida underligare ljud. Han mrkte
under sina ftter, inne i berget, ett vldigt gny och springande
av och till och hrde en mngd glla rster ropa om varandra:
Var r min mssa? Var r min mssa?
Torparen var en ordd karl och gladlynt. Han tyckte att det
lt s tokroligt, att han inte kunde lta bli att hrma efter. Och
s brjade han sjlv springa fram och tillbaka p berget och
skrika: Var r min mssa? Var r min mssa?
Du kan ta farfars mssa, svarade ngon inifrn berget.
I detsamma knde han att ngonting drogs ver hans huvud.
Det var en sdan huva som trollen hade, d de ville gra sig
osynliga. Men samtidigt gde huvan den gvan att lta sin
brare se, vad inte andra ddliga (ting) kan se.
Torparen sg drfr till sin stora undran och hpnad en hel
skara troll strmma ut ur berget. Det var gamla och unga troll,
manliga och kvinnliga, men alla lika fula och frvuxna. Var
och en bar p sitt huvud en mssa, som gjorde honom osynlig.
Trollen skyndade ner till den tillfrusna sjn och brjade
springa mot Sommens grd. Torparen fick brtt att flja med
efter dem, ty han ville grna se, vad de mnade freta sig. Nr
trollen hunnit fram till grden, skyndade de snart in i en sal, dr
folket intog sin mltid. Och nu fick torparen skda en underlig
syn. Vart och ett av trollen stllde sig vid sidan av
bordsgsterna och snappade bort bde mat och dryck. Det gick
s snabbt att drngarna inte ens hann fra biten till mun, innan
den var borta. S satt de dr och slukade bara luft, medan de
fula trollen mumsade och svljde allt vad de kunde och beltet
slickade sig om munnen efter mera. Torparen begrep nu hela
hemligheten. Han skyndade genast till sin husbonde och
omtalade fr honom, hur det gick till. Samtidigt lmnade han
honom den trolska mssan, han ftt uppe p berget.

Husbonden satte mssan p huvudet och gick in i salen dr

folket t. Han kunde sjlv med egna gon se, hur de objudna
gsterna smorde krset med hans mat.
garen av Sommens grd hade ingen lust att fda en hel
skara troll alldeles gratis. Han beslt drfr att gra sig av med
de otrevliga gsterna. Till den ndan lt han ta ner
vllingklockan frn stapeln, s att trollen i berget inte kunde
hra nr mltiden stundade. Medlet hjlpte mycket riktigt och
frn den stunden fick drngarna ta sin mat i fred.
Men trollen var allt annat n njda med omskiftet. De fick
hrda dagar. En gng, nr torparen var uppe p Draberget,
hrde han hur det jmrade sig och klagade inne i berget:
Varfr ringer man inte lngre i herrgrden? Varfr lter man
oss svlta?
228. Rop eller tal till bergfolk (30 dec.)
(Danmark I s.147)
Det var en grd i Eskildstrup, som hade haft mnga gare p
kort tid, och de hade antingen lidit en snar dd eller blivit
utarmade och utkastade av herremannen. S kom det en ny
man, och den afton d han flyttade in i grden och kom
innanfr porten, sade han: God afton, Skalle! - Afton! sade
en stmma ovanfr porten. Mannen, eller karlen, fr han var
ogift sade: r hr ngon som jag inte kan se, s beder jag dem
till gst lille-julafton. Den bestmda aftonen kom trollen, just
som bonden och hans folk var frdiga med sin stalltjnst och
var komne in i stugan, men likvl inte nnu hade tnt ljuset. D
han intrdde, sade han: Afton och god jul allesamman. vem r du? sade bonden. Jag r den, du bad till gst i afton
- S var s god och sitt upp p bordet och tag en bit mat.
Trollen satte sig och t. Nu ber jag dig till gst lillanyrsafton, sade trollen. Ja, det r vl bra, men var bor du? Nr du kommer utanfr stalldrren s skall du nog trffa
mig. Den bestmda aftonen gick mannen och stllde sig
utanfr stalldrren och blev frd ner i trollens boning. Dr var
det rent och snyggt, och trollen bad honom att stta sig till

bords. Han satte sig upp, och de t risgrynsgrt. Men bst som
de satt och t, snappade trollen bort fatet frn bordet. Bonden
blev litet frundrad ver det, men han tog mod till sig och sade:
Vad skall detta betyda? - Ser du inte, att det droppar ner p
bordet? sporde trollen; det r drfr som ingenting kan best
i grden, men vill du flytta stallet bort till en annan lnga, s
skall du bli en rik man hr. Det gjorde mannen och s gick det
honom vl.
229. Helgdagsbrott (23 dec.)
(Danmark, II s.278,279)
En gammal gumma i Vole har berttat, att det en gng var en
girig kvinna, som aldrig kunde f spunnet nog; hon spann
ntterna i nda, antingen det s var helg eller scken. Men en
lille-julafton, satt hon och spann, och d var dr en som rckte
in en blodig hand genom fnstret och sade till henne:
Se vad jag vann
fr att jag lille-julafton spann.

Sedan den gngen var kvinnan inte s glupsk efter att spinna
som hon hade varit frr.
----------En man hade varnat sin hustru fr att spinna p helgdagarna,
men det hjlpte inte, hon fortsatte nd med sitt arbete. Det
gick t.o.m. s lngt, att hon satte sig att spinna en julafton. D
strcks det in en blodig hand genom drren och en rst sger:
Dr kan du se vad jag vann
fr att jag sista julafton spann.

Det var allts en kvinna som var likasinnad.

------------Vid Ryssensten stod dr ett hus; jag kan nnu minnas hur
ruinerna frdes bort. De kallade det slottet. Dr skulle en
kvinna ha sjunkit, fr att hon spann om julafton.
----------En gammal dam nere p Gammel-Estrup hade hrt, att det
var ont att spinna lille-julafton; men hon trodde inte, att det
hade ngon betydelse. Fr att nu trotsa vidskepelsen, gjorde
hon likvl s, men blev hrfr mycket hrt straffad. Hon

dmdes nmligen till, att efter dden g omkring p detta stora

gods, och se efter s att ingen spann denna afton. P det stlle
dr det skedde, kom hon, och rckte armarna, frn vilka
hnderna var avhuggna, s att blodet drp av stumparna, in
genom fnstret, i det hon sjng:
Hr kan ni se, vad jag har vunnet,
fr att jag lille-julafton har spunnet.

Hon kommer att fortstta med detta till domedag.

230. Rop eller tal till bergfolk (24 dec.)
(Danmark I, s.148)
En herreman hade en grd som ingen ville arrendera. Men till
sist tvang han en karl att ta den, och d nu den nye garen den
frsta morgonen kom till grden, hlsade han i sin
otillfredsstllelse p den med orden: God morgon,
Skallepanne! - Hur vet du, att jag heter Skallepanne?
svarade en - och det var nog ett troll - bortifrn ladan, men det
gr detsamma, vi skall nog komma verens om du uppfyller
det jag sger. - Ja, det vill jag grna, om det r mjligt,
svarade mannen. Det r inget annat n, att du skall flytta ditt
stall, fr kreaturens orenhet flyter alltid ned p mitt bord. jo, men det skall nog g bra, svarade mannen.
En julafton gjorde trollen brllop fr sin dotter, och mannen
sg hela stassen, de dansade i grden och alla drrar och portar
flg upp, men ingen sg ngonting, utom mannen.
231. Bjrnfraren och trollen. K 113. (24 dec.)
Trollen kom till Lycke och ville lna dricka varenda jul. De
hade kopparspnner och koppar-ok som de bar i. En jul, d de
kom dit, var dr en djurtmjare som hade ftt logi och han hade
en liten bjrn med sig. Han var gngen till vila p ugnen och
bjrnen hade han med sig. D nu trollen kom och stod p
golvet och skulle ha sin dricka, s sttte djurtmjaren ned sin
bjrn p golvet och d blev trollen livrdda och strtade i vg.

ret efter kom ett av trollen fram och sporde folket, om de

hade sin stora ilskna katt kvar. Nu r hon mycket vrre,
svarade de, nu har hon sju ungar. D tordes inte trollen visa
sig i Lycke mera. (Se Danmark I s.436)
232. Strmkarlen och kvarnen som brann ner. L II 170. (24
dec.)
Vid Kvarnabck p n:r 3 Vallda utmark lg fordom en kvarn.
Det var det underliga med den kvarnen, att den brann upp var
julafton. S en julafton lg bonden p lur fr att se efter, vem
det kunde vara som brnde upp kvarnen. Bst som han lg dr
och smg, kom en hoper troll sttande. De hade en liten gubbe
med sig som gick fre och spelade marsch, och s radade de in
i kvarnen och brjade leka och dansa. Nr de hllit p tills fram
emot klockan tv, brjade en tupp att gala dr i nrheten. D
sade en av trollgubbarna, som skulle vara kung kan jag tro:
Nu gol nbb,
Nu skall vi tnda eld p kvarnvgg.
Men d ropade bonden:
Frr n du tnder eld p kvarnvgg,
skall jag tnda eld p ditt lnga skgg!
Drp tog han och satte eld p kvarnen, s att alla trollen
brndes inne. Sedan vart aldrig kvarnen uppbyggd igen.
L II 179. En gumma som jag knde (frn Bexet, Frgaryd)
omtalade hur hon som ung legat vid Gassbokvarnen (mellan
Jllunnen och Frgen) en natt fre jul fr att mala sd. Folk
trngdes med mlden och det gick i tur alltefter som de kom,
varfr man fick se upp, s att inte andra gick fre, om man
skulle f sitt vrv utrttat. Men det harmade tydligen Ncken
att han inte fick lugn om natten, ty han tog sig fre att hlla
hjulet eller vlla annan olust om ntterna fr fler n en
nattmalare.
Den omnmnda natten satte Ncken sig sjlv i hjulet och hll
igen, s att hur n de sktte sig, gick kvarnen inte. Men de

urskilde orsaken och tog eldbrnder i spisen i kvarnkammaren

och kastade in i hjulet, varp ncken svarade med ett vrl, och
hjulet satte igng s att yrde och tv skovlar sprang av.
233. Bjrnfraren. L IV 157. (24 dec.)
I piparemllan, Hrs socken, nra herrgrden kersberg
hade trollen fr sed, att varje julafton, d de ringt Marieklocka i
kyrkan, stlla till oljud, s att ingen mnniska tordes vara i
huset den natten. D kom dr en julafton till kvarnen en man,
som hade en bjrn att frevisa, han ville ha natthrbrge och
nr han hrde, att trollen ofta kom dit, erbjd han sig att ensam
ligga i huset. Bakugnen var ntt och jmt ljum, hr redde han
en bdd t sin bjrn och lade sig sjlv i en sng dr bredvid.
Snart kom trollen instrtande och brjade vsnas med honom,
men han ropade: Kisse, kisse kom ut! Och bjrnen ut! Det
blev en strid mellan honom och trollen, men bjrnen segrade
och krde dem alla p drren. Fljande julafton kom de dock
igen, men d stack en av dem frst in huvudet inom drren och
sporde: r Kisse hemma? - Ja, svarade folket. D vill vi
inte vara hr! skrek trollen och satte av allt vad de kunde, och
frn den stunden har det aldrig synts ett troll i Piparemllan.
234. De ddas jul (25 dec.)
(Bergstrand, Hall. 1949:129)
De trodde, att de dda hade ottesng om jul. Fre klockan
fem p morgonen skulle de ha gtt ner i sina gravar, fr d
brjade de levande sin ottesng. Min mor, som var fdd 1811,
talade om, att det var ett fruntimmer, som hade kommit fr
bitti, och hon var med ibland de dda. Men nr de gick ut,
flngde de huvudkldet av henne och nappade det i sm bitar,
och det blev en bit liggande p varje grav.
-----------

De ddas julotta, ja, det har jag hrt. Det var ett fruntimmer
som hade sett ljuset i kyrkan. Hon hade ingen klocka och hon
kom fr tidigt. D var det ett av fruntimren som viskade till
henne: Nr du gr ut, s tar de kpan av dig, och d skall du
lta kpan (=kappan) flja med. Hon skyndade sig ut, och de
dda kom efter och tog av henne kpan. Nr det blev dag, var
den nappad s, att det lg en liten bit p varje grav.
235. De ddas julotta (25 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 131-33.)
Hr i Tftedals kyrka var de dde uppe och hll julotta. Folk
fick se, att det lyste i kyrkan. D var det ngra som gick till
prsten och talade om detta. Han gick med dem. De sg att
ljusen brann i kyrkan och det var alldeles mitt i natten. Prsten
och karlarna gick in i kyrkan. D satt det fullt av ddingar i
kyrkan. Var och en satt och hll ett ljus och hade en psalmbok i
handen. De ddas prst var p predikstolen. Den levande
prsten gick in fr altaret och sade: Om detta r av Gud, s m
det vara s, men om det r av ondo, s skall det bort. D blev
alla stende med ljusen. S m det d vara i Jesu namn, sade
han.
-----------En bror till svrfar min var kyrk-vktare. Han kom fr tidigt
till kyrkan en julotta. Han sg att det lyste i kyrkan och han
gick in. Allt var tyst och stilla. Prsten stod fr altaret och i
bnkarna satt fullt med dda. Han knde igen mnga av dem.
Han gick fram till altaret och fll p kn och lste Fader vr
och vlsignelsen. D blev alltsammans borta.
En ts kom fr tidigt t julottan. Nr hon kom in genom
drren och skulle stta sig, s fick hon se, att det var de dda.
D kom det en av dem, som hade varit granne till henne, och
bad, att hon skulle kasta av sig kappan och g, eljest skulle de
dda ta henne.
-------------

Det var en gumma som skulle g till kyrkan p julottan.

Klockan hade stannat fr henne, s att hon inte visste, vad tiden
led. Nr hon kom fram till kyrkan, var denna upplyst. Hon gick
in. Kyrkan var full av folk och prsten stod p predikstolen.
Gumman knde ingen av de frsamlade med undantag av en
gammal moster, som var dd fr mnga r sedan. Mostern sade
till henne, att det var de dda, som nu hll sin gudstjnst p
julnatten, och uppmanade henne att g ut. Nr hon var i
kyrkdrren, skulle hon ta av sig kappan och kasta efter sig.
Detta gjorde gumman och d rusade allesammans ur bnkarna,
grep kappan och flkte till sig en bit var. Drp frsvann
alltsammans.
------------P den tiden Nssemarks gamla kyrka brukades, s fanns det
inte julmorgon, n de sg ljus lysa i fnstren lngt innan ngon
mnniska hade kommit till kyrkan. S snart kyrk-vktaren kom
i nrheten av kyrkan, slocknade ljusen. De dda var uppe efter
klockan tolv och hade gudstjnst i kyrkan. Jag minns en
gumma, som pstod, att hon tydligt hrt helgon- och
nglasngen frn kyrkan.
----------De dda spkade om julnatten. D var de uppe ur gravarna
och inne i kyrkan och hade julotta. Det brukade mor min tala
om. De som var saliga satt med ansiktet mot altaret, och de
som var osaliga satt vnda frn altaret. Var prsten osalig, s
stod han med ryggen emot dem.
----------De sade att de dda var uppe och dansade. En kunde se i
sanden, att det var spr efter dem. Det kunde vara lite varstans
som de slog samling. Folk trodde fullt och fast att de dda gick
igen. Det var far och mor s skra p. Var det sand i bnken i
kyrkan om julmorgonen, d hade de dda varit i kyrkan.

236. Bjrnfraren. L IV 158. (24 dec.)

En bonde hade mycket ihop med en jtte. Jtten brukade f
komma till bonden och ta julkvll vart r. Emellertid mste
husfolket sedan de lagat i ordning mycket mat och dricka, ge
sig ivg frn hemmet, ty berg-jttefolket tlde inte kristet blod.
Forts. som ovan. En bjrnfrare kommer till grden. Hans
bjrn kr ivg jtten och dennes kvinna medan de hlla p att
ta och dricka av julbordet.
237. Drngen red ivg med trollens dryckesbgare. K 126.
(24 dec.)
I Mattorp var en drng ute och hgg buskar p julafton. D
kom ett fruntimmer och gick frbi honom. Men hon var
barfotad och just som hon gick frbi drngen, hrde han hur
hon sade: Hu vad det r kallt! Och d tyckte han, att det var
synd om henne och tog av sig sina vantar och gav henne att
trda p ftterna. Sedan gick hon sin vg och han gick och hll
p med sitt arbete som vanligt.
P morgonen p juldagen, redan mycket tidigt, red han ut till
en hage i nrheten och vattnade hstarna. Och d fick han se,
att det lyste i kyrkan, nd att det var lngt till julottedags. Men
han red dit fr att se efter, vad det var fr ngonting. Och nr
han kom dit, kom det ut en hel hop med troll och mtte honom.
En av dem hade en bgare med en slags dryck i och bjd
honom dricka. Men drngen anade ord och drack inte av det
utan kastade istllet brygden ver axeln. Men d kom det p
hstryggen bakom honom och dr brndes hret av p en stor,
stor flck. Men nr trollen mrkte att drngen inte druckit,
skulle de vermanna honom, men han satte till att rida vgen
fram i sporrstrck. Trollen nrmade sig i alla fall mer och mer,
och det var ntt, att de hann upp honom. D hrde han en rst
bredvid vgen som skrek till honom:
Vante-vn, vante-vn,
rid ut p kern din dre,
inte vgen den hrda!

Och d gjorde drngen s och dr p kern hade trollen ingen

makt med honom, utan han red dr tills solen rann upp. Sedan
red han fram till kyrkan och sknkte bgaren dit. Och d fann
man, att den var stulen drifrn frut.
238. Karlen red ver krarna med dryckeshornet. K 127.
(24 dec.)
Det var en julkvll en karl som red frbi en hg kulle.
D var det, som om en drr hade ppnat sig i berget och en
gammal skggig gubbe kom ut och gick emot karlen. Han hade
ett frgyllt dryckeshorn i ena handen och en stor ljusstake i den
andra och som han kom fram till karlen, rckte han honom
dryckeshornet och bad honom knna p jul-drycken.
Karlen hade hrt om dylika jttedrycker frut, han, och visste
nog vad som var meningen, men han tordes inte gra sig till
ovn med jtten heller, utan tog emot hornet och ltsade d,
som om han hade druckit. Men istllet passade han p att hysta
alltihop bak ryggen sig, s att det rann ner p sidan av hsten.
Men maken till dryckeshorn hade han aldrig sett, fr det var
riktigt sttligt; inlagt var i hornet bde silver och guld och ju
mer han skdade dr, ju gladare blev han i det, och han fick
till sist lust att rida sin vg med hela hornet, s han klappade
till hsten och innan jtten visste ordet av, s bar det ivg med
karlen i rykande fart bort igenom klipporna. Jtten satte efter,
s att jordtorvorna yrde omkring honom och det var inte mer
eller jmt n, att karlen vart tagen igen, om inte en annan jtte,
som var ovn med den frste och som bodde dr i en kulle
lngre bort, hade ropat till drngen: Rid tvr-kers, du arme
man!
Det gjorde karlen och sedan var det slut fr jtten att flja
lngre och karlen kom hem ter som gare av hornet.
Men gott var det, att han inte hade druckit av drycken, som
jtten bjd honom, fr p hela den sidan av hsten som han
hllde dricka , var vareviga hrstr bortsvett.
Hornet gav han sedan till Vrviks kyrka upp i Vrmland, har
jag hrt sgas.

=L IV 259 v Det bortrvade dryckeshornet (Ljungby horn).

(Danmark I s.209)
239. Altarbgaren frn hgen
(Danmark I s.222-23)
240. Det bortrvade dryckeshornet. L IV 276. (24 dec.)
Drngen kommer om julafton till trollens berg, som str p
guld-stttor. Han tar deras dryckeshorn och en bergtagen flicka
med sig. Han vart jagad av trollen men rider in p en ker (ett
troll som av honom ftt en vante, eller en bergtagen flicka ger
honom rdet) dr han stannar tills solen rinner upp.
241. Bergtagna kommer tillbaka
(Danmark I s 233)
242. Bergtagna kvinnor hmtas tillbaka (24 dec.)
(Danmark I s. 256)
Sder om byn Lindeskov i Ellastad socken emellan byn och
Ny-mlle ligger en stor backe och i den har det bott bergfolk.
Mjlnarens hustru blev borta, och allt letande efter henne var
frgves. Ngra r senare gifte han sig igen, d kvinnan inte
stod att upptcka ngonstans. En dag d han red ut p en eldig
hingst, och det blev senare fr honom n han hade tnkt sig, fr
det var p sjlva julafton. D han kom frbi hgen, sg han att
den stod p fyra guldpelare, och trollen dansade lustigt drinne.
Mitt emellan dem ser han sin hustru dansa med en lng fltad
piska av sitt hr ned p ryggen. Nu sporrade han sin hingst, red
in emellan dem och tog sin kvinna vid hret och svingade upp i
sadeln, varp han i full fart red ut ur hgen och bort ver pljd

jord. D trollen inte kunde lpa ver frorna, ndde han

vlbehllen hem med hustrun och bodde i mnga r samman
med bgge kvinnorna. Det r nu inte alls lnge sedan, tillade
min meddelare, fr jag r fdd hr i byn, och min mormors
mormor hon kom ihg, att medan hon var liten, d levde de
samman, och hon knde dem vl alla tre.
243. Bergtagna kvinnor hmtas tillbaka (24 dec.)
(Danmark I s.261)
I Hjlpensbjrg r dr bergfolk. De hade en gng tagit en
kvinna frn Knudsgrd i Kobberrd in till sig, och det skedde
om julafton. S blev det skt rd hos en klok man, och han
sade, att det skulle pljas en fra frn Knudsgrd vid
mangrdsbyggnadens drr, runt om berget och tillbaka igen, s
skulle kvinnan nog komma. Detta skedde, och nsta julafton
kom bergfolket och avlevererade henne.
244. Hg p stttor, dans drinne (jul)
(Danmark I s 198)
P Tostrup mark r dr en kmpahg, som var julnatt blir lyft
upp p fyra gldande stolpar, och man kan se hxorna dansa
drunder.
245. Eld p hgar (jul)
(Danmark I s.353)
I nrheten av Hunseby ligger Troldstuen, en hg, varver det
brinna ljus, och frr skall den var julafton ha rest sig p
gldande stttor
246. Guld-bgare hmtad tillbaka, (24 dec.)
(Danmark I s. 214)
Utanfr prstgrden ligger tv hgar, som kallas Skadeshje,
p vilka i flydda tider, uti prstens Niels Madsens tid, som

anno 1442 har varit prst hr i Pjedsted, har setts en dans, som
prsten sjlv frn sin innehllna hst hade sett. De som dansat
hade druckit honom till med ett fyllt dryckeshorn, han har tagit
det frn dem, men hllt ut innehllet, och hastigt ridit in i
prstgrden med hornet. Men som han en julafton var gngen i
badet, hade n kommit in, gtt in i lillstugan, dr hornet var,
tagit det och gtt ut igen och sagt: Hr tar Skade sitt horn
igen. Och inget mera vet man att sga om dessa hgar.
247. Hgar p stttor, dans drinne (jul) (Danmark I s. 205)
(24 dec.)
Nra Bidsinge ligger en hg, och det berttas om den, att det
fordom var ett tillhll fr troll. Vid jultid stod den p gldande
stttor var natt, och man kunde d se, att de dansade och gjorde
sig lustiga dr inne. Barnen frn hgen, ngra sm pysslingar,
kom vl samman med andra folks barn om aftonen, och de
lekte mycket vl tillhopa. Men s hnde det om sommaren, att
det brjade ska, och d for barnen upp och ropade: U,u,uu!
nu dundrar det, nu skall vi hem, och s pallrade de sig ivg det
vrsta de kunde t hgen till och dr frsvann de.
249. Rop eller tal till bergfolk (28 dec.)
(Danmark I s.145)
Mitt emellan Martofte och Snave ligger Peder Moses hg,
vari dr fordom bodde dvrgar. En afton d ngra unga
mnniskor gick frn Martofte till Snave fr att leka jul och kom
ttt frbi hgen, fick en lustigkurre bland dem det infallet att
ropa: Hinte, hinte, bergfolk vill ni med till Snave och leka
jul? I detsamma hrde de hur det ropade inne i hgen: Peder
Mose, tag mina byxor, jag skall till Snave och leka jul! Men
d de drp hrde snack och buller drinne och kistlock som
smllde, blev de allesamman rdde, och skyndade sig t Snave
till. Litet senare visade sig i drren till gillestugan en liten
pyssling, och folket blev n mer bestrta, n de frr hade varit.

Dock, ngra av dem bjd in honom och han gick ocks och
rumsterade bland dem en del av natten.
250. Hustrun bad att f mannens strumpeband. K 141. (24
dec.)
P en grd p andra sidan femlingen, som heter Rckla, tog
trollen en barnsngskvinna. Och de arbetade en al-stock s vl,
att de trodde, det var hon som lg dd i sngen. Och de gjorde
begravning och skulle jorda henne, men d sporde prsten dem,
om de visste vad det var fr ngot som de skulle jordfsta. Och
han talade om fr dem, att det inte var annat n en al-stock.
Men sedan gifte mannen om sig och vid brllopet kom hans
gamla hustru tillbaka och tedde sig fr honom och sade: Giv
mig ditt strumpeband och frls mig ur trollens hrda hand.
Och han hoppade ver bordet och skulle ut till henne, men de
andre hll honom, ty de var rdde, att trollen skulle ta honom
med, om han finge komma ut till henne.
Sedan visade hon sig varje julafton vid en backe, som de
kallade kring-backen. Och nr hon dog, fick den dr prsten,
som hade begravt al-bilden en frnimmelse om det, s han hll
tacksgelse ver henne. Han hette Nilsson den dr prsten och
var prst i Virestad, nr detta hnde; Rckla ligger i Virestad.
Ja det var en hemsk hndelse det dr. Och tnk, de hrde hur
trollen var i skogen och hgg al-bilden. D var det en av dem
som skrek till de andra: Hugg stora pattar, fr det har Tora!
251. Bergtagna kommer inte tillbaka (24 dec.)
(Danmark I s. 246)
D man brjade bygga p kyrkan i Hjslev, kunde man aldrig
bygga s mycket om dagen, att det inte var nedrivet om natten
och kringspritt lngt omkring p markerna. Folk var snart p
det klara med att det inte kunde bli ngot, och drfr hnvnde
de sig till berg-mannen, som bodde dr i socknen och
ackorderade med honom, att han skulle bygga kyrkan p den
betingelsen, att ha skulle ha den frsta och sista brud som blev

frd till kyrkan i bygg-ln. D nu den frsta bruden blivit vigd,

kom berg-mannen och hmtade henne, och den grden kallades
sedan den tiden Brudedal. Det var en damm i nrheten, dr
bruden senare hmtade vatten, men fr att hon inte skulle
springa bort, hade hon en lng guld-lnk om livet, och den
ligger enligt sgnen i Brudedalsbackarna nnu. Nr garna
planar ut kullen en gng kommer den att hittas.
Samma berg-man var en gng i Kpenhamn, och i gatan
mtte han mannen frn Brudedal. Det var just lille-julafton och
mannen ville grna hem. Berg-mannen erbjd d att han ville
rida med honom, s kunde de likvl tids nog komma hem till
julafton. Nu redo de genom luften ver bde hav och land, men
d de kom ver Viborg, brjade de att sjunka; det var vl tidigt,
ty den ena av hstens hovar sttte mot domkyrkans spira, s att
kyrkan rmnade, varfr den mste lagas och sttas i stnd.
252. Ritt med bergmannen (23 dec.)
(Danmark I s.411, 412)
En man frn Salling gick en dag i Kpenhamn och var
missmodig ver, att han nu inte kunde komma hem till
julafton, ty det var just lille-julaftons eftermiddag. D kom det
en man till honom och de brjade tala, och han omtalade fr
frmlingen hur ledsen han var, att han inte kunde komma hem
till sin familj. Den oknde var en berg-man frn Jylland och
menade, att det nog skulle g att ordna, ty ville han lova bergmannen en tjnst, s skulle han vara hemma om ett par timmar.
De satte sig upp p en vacker hst och i skymningen red de ut
ur byn. Men de fljde inte jorden, utan flg i luften, och d de
hade ridit en stund, snubblade den hst som mannen red p.
Prrr,prrr! sade han, dr hade min hst s nr fallit. - Ja,
svarade berg-mannen, Det var Viborg domkyrkas torn, som
den slog benen mot. D visste mannen, att nu var han snart
hemma och d de kom dr, sade berg-mannen: Ja, nu har jag
hjlpt dig hem, s att det nnu finns tid att ta julmat, men om
ngra ntter kommer jag och kallar p dig, och d mste du och
ditt folk vara mig behjlplig att komma ver sundet till Fur, ty

hr p fastlandet har det blivit oss fr svrt att vara, nu d

kristendomen har blivit s stark, och kyrkklockorna frnrma
oss? Drmed skildes de; men ngra ntter efter kom bergmannen och kallade p den andre, och han reste sig tillika med
sina karlar och gick ned till frjan, varest han inte sg ngon
annan n berg-mannen. Men denne gav raskt signal till
uppbrott och man seglade ut, dock tung var den lasten, ty
relingen gick i vattnet, och mannen trodde att de hade sjunkit
till havets botten. Berg-mannen bad honom dock att vara
obekymrad. D de var komna till land, sporde berg-mannen
honom, vad han trodde, att han hade haft ombord. Ja, det
visste mannen inte, dock kunde han frst att det var tunga
varor. D satte bergmannen sin toppluva p hans huvud, och
nu sg han, att stranden myllrade av smpysslingar, och han
undrades inte p, att skeppet gick s djupt i sjn, ty det syntes
honom omjligt, att en sdan massa kunde rymmas p ett enda
skepp.
(Danmark I, s.412)
Samma sgen; den lille mannen vill bli frjad ver sundet en
nyrsdag osv.
253. Ritt med berg-mannen (24 dec.)
(Danmark I s. 413, 414)
Frjkarlen vid Ottesund var en gng i Kpenhamn, och det
var strax fre jul. Han hade bestmt sig att komma hem till
julafton, men hade blivit frsinkad och kunde inte komma frn
Kpenhamn frrn p lilla-juladag. D han nu inte ville resa p
sjlva julafton, beslutade han sig fr att stanna, till
hgtidligheten var frbi. Han var emellertid mycket ledsen
hrver, d det alltid anses fr att vara ett dligt frebud att inte
vara i sitt hem p julafton. Som han nu gick dr i sina tankar,
kom det en liten pyssling bort till honom och sporde, vad som
fattades. Han berttade d att han var frjkarlen frn Ottesund
och var bedrvad ver, att han inte kunde tillbringa julen hos

sin familj. Pysslingen sporde d, om han ville g med p, att

stlla frjan jmte tv rorsmn till hans frfogande en viss natt,
fr i s fall kunde han fra honom hem och det redan samma
afton. Mannen gick med gldje med p denna
verenskommelse och s bad den lille honom att flja med. De
kom d till ett stall, varest det stod en liten svart hst, och han
bjd nu mannen att sitta upp p hsten, och surrade fast honom
med en repstump, drog ut hsten och satt sjlv upp. Nu tog
hsten det i tre sprng till Ottesund, det frsta sprnget till
vstsidan av Sjlland, det andra till vstsidan av Fyn, och det
sista till mannens hem. Och det var det strsta sprnget. D
hsten hade varit ifrn jorden ett tag, hrde frjkarlen, som satt
bakerst, att det ena bakbenet sttte emot. Han sporde d, vad
det var, de kom emot. Viborg domkyrka, svarade den lille,
och snart var de i mannens hem. Ngra dagar efter, det var just
p nyrsdagen, kom nissen igen och sade, att han ville lta
frjan g denna afton. Mannen tyckte inte om det, d det var
just nyrsafton, men den lille pminde honom om att han hade
frt honom hem sjlva julafton. Mannen tog d en karl med
sig, och de gjorde bten i ordning. Nissen vntade litet, bjd s
mannen att ro, och han hll p att ro hela natten. De kunde
ingenting se, men mrkte dock, att de hade full last, nr de
rodde ver till andra sidan av sundet. D det ntligen blev
morgon, frklarade nissen, att nu var de frdiga. Han sporde s
mannen, om han inte grna ville se, vad de hade fraktat ver.
Jo, det ville mannen grna. Nissen smorde hans gon med en
salva. Mannen sg d, att hela Ty, s lngt han kunde se, var
alldeles versllad med tomtenissar. Sedan har ocks folket
norr om Limfjorden blivit dem fr kloka, d tomtenissarna
sgas ha flyttat till Norge.
254. Ritt med berg-mannen (24 dec.)
(Danmark I s.417)
En skeppare frn Mariager, hade lagt till i en hamn i Norge
och dr lg han nu en julafton, och s hade han gtt iland och
gtt in p ett vrdshus. Dr beklagade han sig, att han p detta

stt skulle bli liggande och han sade till vrdshusvrdinnan:

Det r s trkigt att vara ute en sdan hr kvll, jag skulle ge
mycket fr att f spisa julafton hemma hos min hustru. - Ja,
sger hon, det skall vl inte vara omjligt, du kan bara ge mig
en specie, och s kan du g ombord, s f vi se vad vi kan gra.
N, han ger henne specien och gr ombord. Men inte hade han
vl kommit ombord p skeppet, frrn detta stter full fart
hem, det raskaste det kunde. Inom en halv timme var han
hemma i Mariager hamn. S kunde han spisa julafton med sin
hustru i alla fall.
255. Trollkarlen (24 dec.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 156.)
En gammal skeppare berttade fr far om en annan gammal
skeppare, som kunde segla i luften. Det var en julafton som
skepparen hade tagit in last och allt var klart att segla frn
hamnen. Nr det blev kvll, s sade besttningen: Det vore allt
gott och vl, om vi vore hemma nu. Skepparen befallde alla att
g ner och lgga sig. De gick. Nr det led p, hrde de
skepparens kommandon. En gng sade han, att de skulle falla
fr kyrktornet. P julmorgonen lg de hemma p redden. D
hade de seglat i luften. Det skulle vara finnar, som kunde med
detta.
256. Bergtagna kommer inte tillbaka (24 dec.)
(Danmark I s.250)
En drng i Frtoft gick en julafton utanfr drren och vart
genast bergtagen. Mnga r drefter red en man vid midnatt
vgen fram och blev upphunnen av en som red p en trebent
hst. h! sger mannen, vad r detta fr en mnniska? Har ni aldrig hrt talas om drngen som blev borta en
julafton? ty det r jag. Oj, d! men hur gick det till? - Jo,
jag rkade frsga mig; d jag var kommen utanfr drren,
kommer det en vagn rakt igenom vr grd, och jag ger mig till
att ropa: h, lt mig f ka med! men i detsamma satt jag bak

p krran som krde rtt in i Bull-berg. - Finns det ingen

mjlighet att komma drifrn? - Nej, det finns det inte! Jag
passar deras kreatur och fr mat och dryck ver nog; men det
r ju inte min sorts folk, och du kan nog tnka dig, det r
sorglig fr mig att aldrig f hra ett Guds ord eller komma till
altaret; Det enda jag har att roa mig med r det lilla, jag kan
utantill. Men de har sitt vsen fr sig, och det kan nu inte bli
annorlunda. Men nu har jag brttom, fr gamla mor r dd, och
jag skall bjuda folk till begravning frn Gas-berg och mnga
stora hgar och jag skall vara hemma igen i morgon bittida.
Sedan har man inte hrt av honom mera.
257. Bergtagna kommer inte tillbaka (jul)
(Danmark I s. 250)
P den stora Fjlkinge backes vstsida, ligger ngra mycket
stora stenar. Om dessa gr fljande sgen. Det var vid jultid,
och det fejades p sedvanligt vis nere i Fjlkinge. Julbocken
gick frn grd till grd och sjng sina psalmer och vred
julstjrnan. Han fick d i sinnet att g till nsta by norr om, och
d han kommer frbi Fjlkinge backe, ser han ovan omtalade
stora sten p eld-stttor. Han gick nrmare, och trollen kommer
ut och ber julbocken g med in under stenen och sjunga litet fr
dem. Julbocken gr det, och d han vl r kommen in, snker
sig stenarna och han blir borta fr evigt. Men stenen vart
uppkallad efter honom och kallas Bukke-berg-stenen.
258. Skogsret omkommer vid sldfrd. L II 299. (24 dec.)
Skogsr var det gott om. Skogsret var s svrt att ska
karlarna. Fick hon veta namnet vart det riktigt illa. En karl hade
tre barn med henne. Han hade ftt lova, att hon skulle komma
till honom p julkvllen och ha barnen med sig. Karlen lt
drngen stta hsten fr kolryssen. Men vad skall I med
kolryss om julkvllen? sporde drngen. Emellertid for mannen
och satte skogsrn och ungarna p kolryssen. Men p sjn kom
en vargflock. D satte han sig p hstryggen. Det r skrast

om jag sitter hr, sade han. Men han pillade ur sel-pinnarna,

s ryssen blev stendes efter och de andra blev upptna av
vargarna. Men om juldagen, nr folket for till kyrkan, sg de
spillrorna av kolskrindan och blod p isen. (L II 300)
259. Goa-vtten skllades.(jul) K 154.
Mor hade strngeligen frbjudit oss att sl ut varmt vatten p
marken, fr d brnde vi vttarna. Nej, det fick vi inte gra vid
ngon tid. Hon talade om, att de satte ngot t henne julafton.
Kom det d bort, s var det bra.
Mor omtalade, att p ett stlle var det hl p golvet vid
bordndan, det var vttens bostad. Man trodde, att hon hade
vrd om barnen, och kvinnan hade lmnat ett barn ensamt, men
det kom fr ngon frtret. Och d skulle hon hmnas p vtten
och hllde varmt vatten i hlet. D kom vtten upp om natten
och sade:
Nr du brnner mitt lr, skall jag brnna din grd.
Och fljande natt brann grden ner.
260. Det rann frn stallet. (jul) K 163.
Jag har hrt en sgen om en som hade satt ladugrden p
ortt plats. Han hade aldrig ngon tur med hstarna utan det var
alltid p tok med dem.
S var det en gng en julafton, som han gick ut till
kllbrunnen fr att hmta upp vatten t hstarna.
Medan han hll p med det, kom en karl gende. Han
stannade och talade och gubben talade vl om fr honom, att
han skulle vattna hstarna och att han hade otur med dem.
Sedan fljdes de t och vattnade hstarna. D det var gjort ville
den dr karlen att gubben skulle flja honom hem, s skulle
han f se hur de hade det. Ja, gubben var livad en smula, han,
och fljde med honom. Men d bar det ivg under stallet. Och
nr de kom ner dr, s hade de julafton dr ocks, lika som
vanligt folk har. Ljus brann och mat var framsatt, och det var

fint. Gubben vart bjuden att ta, men som jag har hrt det, s t
han inte, nr han sg hur det var.
D talade karlen om fr honom, varfr han hade sdan otur
med hstarna. Det var s, att urin rann ifrn stallet ner i deras
mat. Men skulle han flytta ladugrden, s skulle det bli bttre
med hstarna. Och gubben han fick brttom att flytta
ladugrden och sedan blev det bra och tursamt dr.
261. Underjordiska (24 dec.)
(Bergstrand, Bohus. 1947:67.)
En bonde hade en julafton varit i sin ladugrd och fodrat sina
kreatur p kvllen. D trffade han en man, som hlsade p
honom. Bonden tyckte sig knna igen honom, men han visste
nd inte vem mannen var. Den obekante bad honom bli med
sig en liten stund. Bonden gick med honom. De gick rakt ned
under bondens fhus och kom in i ett fint rum och dr satt en
stor flock vid ett bord och t av de lckraste rtter. Bonden blev
bjuden att sitta med vid bordet och gjorde s. Men bst de satt
och t, kom ngot frn taket rinnande ner p bordet. Det var
urin frn bondens ladugrd. Dr ser du hur vi ha det! sade
mannen, som bjudit bonden med sig, och nu skall du vara
snll och flytta ladugrden. Vi har bott hr i all tid, och vi kan
inte flytta. Bonden lovade att flytta ladugrden, och han hll
sitt lfte. Sedan hade han alltid god tur med sina kreatur.
Dessfrinnan hade han alltid haft otur.

262. Vttar (jul)

(Bergstrand, Vrml. 1948:85.)
Det har funnits jul-vttar. Det var ett slags smtt folk, som
bodde under stora stenar. De skulle vara som tomtar. Det var
en gubbe p Eriksheden, som hade vltat p en stor sten. Han

blev sjuk och var aldrig frisk efter den dagen. De bar av hans
klder till stenen, men det hjlpte inte.
----------(sid. 86.)
Mor talade om att det var p ett stlle hr i socknen som inte
hstarna fick fred p natten. De stod och slog s lng natten
var, och ibland var de lsta ur spiltan p morgonen. S satt
folket och t julkvll. D kom det tv vttar in genom drren.
De stod vid drren och sade ingenting. Vad skulle i sm
gossar vilja en sdan kvll som denna? sade husbonden. Jo,
svarade de, I skall vara snll och flytta stallet en och en halv
aln sterut, fr nr hstarna urinerar, s stalla de p vrt bord.
Nr stallet hade blivit flyttat, s fick hstarna fred.
-----------P ett stlle hade gubben varit ute och kt. Han tog inte selen
av hsten, nr han kom hem. P natten kom han ihg det. Han
gick upp och skulle g t stallet. Nr han kom mitt p grden,
s fick han stryk av jul-folket. Det var en liten gubbe, som
inte rckte bonden till knna. Men han gav stryk s det kndes.
-------------(sid. 87.)
Sdant smtt jul-folk fanns det bde i skogen och i bergen.
Far fick alltid ligga trygg i kolkojan, och nr det vart hl p
milan, s kom de och ropade Ola. Nr korna skulle kalva
eller hade kalvat p natten, s kom de och talade om det ocks.
P ett stlle stod de och sg en likfrd. Hon kom och gick frbi
och sjng s vackert, men det var en s liten, liten kista s. Det
skulle vara jul-folk.

263. Tomtar (jul)

(Bergstrand, Vrml. 1948:88.)
Tomtarna hll sig mycket i bergen och i skogen. De kallades
ocks fr jul-folk. De bodde under stenar och under stora trd.
De var en tre, fyra kvarter lnga. Rd mssa med tofs, eller en
gr hatt med breda brtten hade de. De var kldda som
finnarna. Om man hatade dem, blev det olycka fr huset
stndigt.
------------(s.96)
Det var en hustru, som alltid slog ut grten p julkvllen, nr
hon lyfte av grytan. D svor hon och de andra ocks, fr att de
inte fick grt. Men s talade de med ngon om detta. Vad
sger ni nr det hnder? sade denne. Vi svr. Sg: Gud
vlsigne dig i stllet! P julafton slog hon ut grten igen.
Gud vlsigne dig! sade hon. D damp ngon frn bordet ner
p golvet och sade: Donkel dr utav trst. Det var en
tomtegubbe, som inte fick ngot den gngen.
264. De ddas julotta. K 196. (25 dec.)
Av min mor - och hon r fdd i Linneryd - har jag hrt detta.
Strax intill Linneryds kyrka bodde dr en gammal kring. Och
s var det en julnatt och kringen hade tnkt sig att g till ottan
p morgonen. Hon vaknade och sg att ljus brann i kyrkan och
ingen klocka tittade hon vl p, och inte kunde hon tro annat,
n att ottan redan hade brjat. Hon rev p sig litet klder och
sprang ivg till kyrkan. Nr hon kom in dit, stod prsten redan i
predikstolen och brjade predika, men hon knde inte igen
honom. Och sedan, nr hon tittade p folket, knde hon inte
heller igen dem, mer n ngra f, och de var dda, de, fr
mnga r sedan. Och ljusen var ocks s underliga, ty de var
bl.
Som hon stod dr, kom det fram en, som hon knde och som
nyss var dd, och hon sade till kringen, att hon skulle skynda

sig ut, annars gr det dig illa. Men g ut mitt i drren, ty p

var sin sida str en av dina dda karlar. - Hon var gift tv
gnger och var nka nu, fr bgge var dda. Kringen lpte ut,
men d var de andra efter henne, och just som hon var i drren,
nafsade de av henne en sdan dr kofta, som de hade, och tog
den. Nr sedan kyrkfolket kom om morgonen till den rtta
julottan, sg de hur det lg en flik av den dr koftan p varje
grav och nr de sedan knde p bnkarna, var dr sand.
(Danmark II s.280-86)
265. Prosten gick in till de ddas julotta. K 197. (25 dec.)
Prosten Freudenthal i Tsse skulle en gng hlla julpredikan
i nimskogs kyrka och reste fr den skull hit strax ver
midnatt. Men d han kom fram emot kyrkan, hpnade han, ty
frn alla hennes fnster sken ett det fagraste ljus. Han steg d
ur vagnen och gick fram till kyrkan och ropade med kraftig
stmma: Aldrig kunde jag tro, att andarna frde ett dylikt liv i
denna helga natt!
Drp lste han upp drren och gick utan tvekan - fr det var
ingen rdd en, gamle Freudenthal - under upplsandet av Fader
vr, genom hela kyrkan. S ropade han nnu en gng, men s
hgt, att krsvennen, som satt kvar i vagnen nere p vgen,
kunde hra varje ord: Aldrig kunde jag tro, att andarna frde
ett sdant liv om natten! Och till och med finner jag vr gamle
aktade pastor Lindbom bland dessa orosandar!
Prosten hade knappt sagt dessen sista ord, n att det vart
alldeles mrkt i kyrkan igen.
------------266. De ddas julotta (25 dec.)
F.S.F. (K.21,30)
En kvinna, som bodde nra kyrkan, vaknade om julnatten
och sg till sin frvning, att kyrkan var upplyst. Hon trodde,
att hon hade frsovit sig och steg fort upp, kldde sig och gick
till kyrkan. D hon kom dit, sg hon, att drrarna var ppna,
och hrde psalmsng, drifrn, s att hon inte kunde tro annat,

n att det var en vanlig gudstjnst. Hon gick in, men sg

alldeles obekanta mnniskor. Slutligen sg hon nd en bekant
och gick och satte sig bredvid denna. Den bekanta var en
grannhustru, som hade dtt fr ngra r sedan. Framfr altaret
stod en prst i full skrud och hll i handen en kalk. Sedan
sngen hade tystnat, brjade prsten utdela nattvarden t
hrarna i bnkarna, dr de satt. Prsten var engd och kom
ocks till henne och tvang henne att dricka av kalken. Dess
innehll liknade blod. Nu mrkte grannhustrun henne och bad
henne fr Guds skull g bort, ty detta var andarnas julfest och
inte mnniskornas. Hon borde g ut samma vg, som hon hade
kommit utan att se sig om. Hon gjorde s, men d tycktes ddfolket ha ftt reda p, att hon var en levande mnniska. De
hngde sig kring henne p alla sidor och rev av henne hennes
vadmalstrja, som man sedan trffade sndersliten i sm bitar,
nr man kom i kyrkan p julmorgonen. Kvinnan slapp
visserligen med livet undan, men dog efter ngra veckor,
emedan hon hade smakat av de ddas nattvardskalk och
drigenom blivit sjuk.
267. Sjunkna kyrkor (25 dec.)
(Danmark III s. 144)
St. Klemens kyrka p Bornholm skall strta samman en
juldag, nr den r full av folk.
---------Om herrgrden Bidstrup r det sptt, att den skall sjunka en
julafton. (Danmark III s.203)
----------Grdar och byar som skall sjunka julafton. (Danmark III
s.294)
268. Mrdare fr inte ro i graven (31 dec.)
F.S.F. (K.32,1)
En man i Prn, som hette Pitk-Pienar, hade tre brudar. Dem
frde han i en bastu och brnde upp. Nr han dog fick han inte

ro i graven, utan stod alltid upp vid kyrkvggen (utanfr). Han

grvdes ned mnga gnger, men kom alltid upp igen. En
nyrskvll kom det herrar till Bajars gstgiveri. De frgade
tjnsteflickan, om det var sant, som berttades om den dde,
och lovade drickspengar t henne, om hon skulle hmta honom
in. Hon gick och lade honom p en klke och kastade honom
p golvet framfr dem. Nr hon frde honom tillbaks och
stllde upp honom, slog han armarna om henne och sade, att
hon inte skulle slippa bort, om inte hon skulle g in till de tre
jungfrurna, som satt vid altaret och sjng, och begra frltelse
t honom.
Hon gick, men fick ingen frltelse. D hon gick in och ut,
ppnades drrarna av sig sjlv fr henne. Nr hon kom ut, slog
han igen armarna om henne och sade, att hon inte skulle slippa,
frrn hon skulle g in p nytt. Hon gick och bad om frltelse
fr sin skull. De tre svarade, att de inte frlta fr ngon syndig
mnniskas skull. Han slog tredje gngen armarna om henne.
Hon gick in igen och bad fr Jesu Kristi skull, och s frlt de
honom. Med detsamma for han i graven med ett dn, och
ljusen i kyrkan slocknade.
269. Personer slss efter dden (26 dec.)
F.S.F. ((K.33,3)
I nrheten av en prstgrd sg folket en julkvll tv vita
gestalter komma svvande frn kyrkogrden och sl varandra
med vita dukar. I sllskap med pastorn gick man nrmare, skt
tre gnger ver deras huvuden, men utan resultat. Pastorn bad
ett Fader vr ver dem, men de frsvann icke, varfr han
slutligen sade: Lt dem spela p! och gick in tillbaka i huset
med sitt tjnstefolk och icke heller lt dem vidare g ut. Vid
hanegllet frsvann de. Man frmodade, att det var tv
grannar, som under sin livstid legat i stndig tvist och split med
varandra och av vilka den ene sagt till den andre: Du m flyga
genom himmel och jord, men till mig fr du icke komma!
Drfr fann de ingen ro i graven.

270. En man, p vg till julottan, dras med i de ddas dans.

F.S.F. (K.46,1)
En sgen gr om en man, vars klocka stannat och som redan
midnattstid begynt antrda sin kyrko-frd. Nr han ntligen
gick genom Ersby-skogen, sg han sjutton dda personer under
stort glam dansa ansols (motsols) kring en tall. Flera av de
dansande igenkndes av mannen, ty de hade inte s lnge varit
dda. De gladde sig drver, att de p julnatten kunnat leverera
sin skatt t den lede. Nr de varseblev mannen, tog de honom i
ringen samt tvingade honom att avlgga ed drp, att han inte
fr ngon ddlig skulle yppa hndelsen. Mnga r bar han sin
hemlighet, men beknde en gng densamma fr en stabbe. Men
denna hans beknnelse hrdes av ngra utanfr stugan stende
personer, och mannen slapp slunda att ensam bra p den
frfrliga hemligheten utan att ha brutit sin svurna ed.
271. De ddas julotta (25 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:128.)
De gamle frr i Vala pstod att de dde hll tjnst i kyrkan
om julottan, innan den riktiga tjnsten brjade. S hrde jag
berttas, att ett fruntimmer kom fr tidigt till kyrkan om
julottan. Hon trffade p de dda. Men hon hade knappt hunnit
inom drren, frrn en anhrig till henne kom och bad, att hon
skulle avlgsna sig. Hon fick lmna nsduken till dem, och den
plockade de snder i sm, sm bitar.
De sjng en psalm:
Med gula ben, s dansar vi,
med kall mun, s sjunger vi.
Var det sandkorn i bnkarna p julotta, s ansg de gamle fr
skert, att de dda hade varit dr.

272. En gengngare hindrar folk (24 dec.)

F.S.F. (K.44,7)
Svarvars Josas far bodde sder i byn, men var en julhelg och
gstade hos sin son p Svarvar-backen. Far och son smakade
p jul-brnnvinet, och d rkade de i strid om julnatten. Fadern
beslt, att genast resa hem, och sonen skickade sin tioriga
pojke att skjutsa hem honom. D de kom till kyrkan, var ddfolket dr och eld i kyrkan. Mitt fr kyrkan spnde osynliga
hnder ur hsten, s att tmmarna fll ned p landsvgen.
Gubben ropade d: Den samma, som har spnt av, skall ocks
spnna i! Osynliga hnder spnde ter hsten fr krran, och
s fick de fortstta resan. Den lille pojken var s frskrckt, att
han hade hjrtat i halsgropen.
273. Spkeri (24 dec.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:135.)
P Grans spkade det. Det lr inte ha slutat nnu. Det
kastade sten vid uthusen. Det var s att stenarna yrde omkring
dem. Men det var aldrig farligt om frun sjlv var med. Men
pigan var srskilt illa utsatt. Detta spkeri skulle ha brjat
sedan grdens folk skar hackelse mellan klockan tio och elva
en julkvll. En gammal knekt var dr och skulle skjuta bort det,
men han fick fullt med stenar omkring sig. Det hnde bde dag
och natt att stenar kom farande. Ju mer det talades om det, ju
vrre blev det.
274. Ljus vid skatter (24 dec.)
(Danmark III s422)
Det var fyra brder, som gick samman i en grd i Krogstrup
och befann sig under knappa omstndigheter. S en julafton
gr de ut fr att fodra djuren. D de var komne in igen, sga de
till de andra, att de skulle g p byn ett slag. Men s gr de ut
till ladan och arbeta, ty de hade sett ett ljus drute, d de gav
djuren frplgnad, och de grver upp en kittel med penningar,

s att det blir ett vlstnd utan like. De tv av brderna, som

var ryktare, kallades Sren och Niels ndrup.
275. Skatter (24 dec.)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:133.)
Min morbror hade sett mnga gnger att det lyste och var
grant s alldeles vid ett berg i Brmhult. Och mnga gnger
hade han sett trollen som stod och rrde i en kittel med en
kpp, och kitteln var full med guldpengar.
S var det en julafton han skulle ta skatten. Men d skulle
han g sju gnger baklnges kring Brmhults kyrka frst p
julaftons morgon. Sedan skulle han g t skogen, och mtte
han ngon, fick han inte tala eller hlsa. Och s skulle han vara
i skogen till kvllen.
Men strax innan solen var nere, kom det en liten gubbe och
sade inget, men han lade en kaka nybakat brd p en stubbe
jmte. Och morbror var hungrig, och han tog kakan och t lite.
Men d blev han s smnig, s han somnade, och han vaknade
inte, innan solen var nergngen.
Men nr han hade vaknat, d fick han se att det lyste, och dr
var kitteln med guldpengarna och s fullt med sm gubbar
kring kitteln. Ngon hade lrt honom, att om man kunde kasta
en guds-ords-bok i, s fick man skatten. Han sprang fram och
kastade en psalmbok, men som han hade kastat den, s blev det
precis mrkt. Och kitteln drogs vl undan. Och sedan skrattade
det t honom i varenda buske s alldeles s. Han brjade sl
omkring sig med en kpp. Och han vgade sig aldrig dit mer.
Nu minns jag vad det berget hette: det hette Ho-berget.
-----------(Bergstrand 1944:137.)
S var det en jnta som gick till ottan en juldagsmorgon. Hon
fick se att det lyste, och d tnkte hon att det var kyrkan och
gick emot ljuset. Men det var en kista, som stod uppslagen, och
en liten gubbe satt p kistkanten och tittade p allt guldet dr
var i kistan. Men tsen kastade boken i. Med ett fick hon en

rfil, s hon slog i backen. Men nr hon vaknade upp, och det
var full dager, s stod kistan kvar. S fick hon det guldet.
276. Varulv (jul)
(Bergstrand, Vrml. 1948:141.)
Gumman i Sofigrden stllde sin egen son till varg. Hon var
ond fr att han mmade fr vargarna. Nr de kom fram och var
hungriga, s stllde han s, att de fick ngot att ta. En gng s
hade han gett dem en katt. D kom modern och sade: Du skall
f bli med dem, du ocks. Han blev frvandlad till varg och
reste med vargskocken. Han var borta i sju r. D kom han in i
Sofigrden. Nr han kom inom drren, s fll varg-huden av
honom. Modern tog den och brnde upp den. Men d vart
pojken och grvde i askan och tjt som en varg.
Nr julkvllen var inne, s kom det fullt med varg till grden.
Nr han fick se vargskocken, s grt han och gick ut till dem.
Han frstod vargarnas sprk. Han tog den strsta geten och bar
ut till dem. Eftersom det var julkvllen, fick han inga bannor av
modern fr det. Det var aldrig farligt att vargen rev djuren p
den grden.
277. Skatter (jul)
(Bergstrand, Dalsl. s. 177.)
Hr i Hillingster ha vi en stor, rund hg. En person frn
socknen gick till julottan. Nr han kom till den hgen, fick han
se att det lyste i den. Han gick upp p hgen, och dr fick han
se en hla och i hlan var en kista full med pengar och en
gammal gubbe stod och rknade dem. Rtt som det var
slocknade ljuset och alltsammans frsvann.
278. Sjunkna grdar, svin i sngen (24 dec.)
(Danmark III s.242,247,249,253)
Sder om landsvgen, mellan Ringe och Nyborg, i sklet
mellan Ringe och Sdinge bymarker, finns Glue mosse, som p
alla sidor r omgiven av lerbackar. Hr lg fordom ett slott,

vars inbyggare endast gjorde ont och inte knde ngon strre
gldje, n d de hittat p ett eller annat tjuvstreck. En julafton
gick det osedvanligt vilt till p grden. Herremannen och hans
gster hade druckit en hel del, och borgen rungade av deras
ogudaktiga rop. S fann de p, att fylla ett svin med brnnvin,
s att det lg som i dvala; drefter lade de det i sngen, och
satte ngot p dess huvud. Sedan snde de bud till prsten, att
han skyndsamt skulle komma och ge sista smrjelsen t en sjuk
som lg fr dden. Prsten kom ocks, hur illa han n tyckte
vara att stta sin fot i det onda slottet. Det ovsen, varmed han
blev mottagen av de ra och svirande gsterna, liksom den
dunst, som slog emot honom, gjorde honom omtumlad i
huvudet och han mrkte inte bedrgeriet, frrn han skulle ge
svinet oblaten. I sin rttfrdiga harm lyfte han hnderna mot
himlen och frbannade slottet och dess ogudaktiga herrskap,
varefter han fortast mjligt lmnade grden. Knappt hade han
kommit ver vindbryggan och satt foten p fastlandet, frrn
slottet sjnk i jorden, och vattnet brusade fram ver det, s att
skummet stod hgt i vdret. Prsten sjnk ner p knna. D han
reste sig frn bnen, sg han ngot komma glidande mot
honom p vattnet, och d det kom mot land, sg han, att det var
den duk, varp han lagt smrjelsekrlet, som han hade glmt
att ta med sig. Duken blev sedan anvnd som altarklde och
skall ha gjort tjnst som sdan, d kyrkan fick sitt nuvarande
kor.
279. Fstmannen satt bland de dda. K 198. (25 dec.)
Min farmor talade om, att det var p ett stlle som en
gammel-jnta (ogift kvinna) kom med p de ddas julotta.
Klockan hade stannat fr henne, s hon gick fr tidigt och kom
mitt p julnatten till kyrkan. Men det sg ut, som om det var
gudstjnst, och det var fullt med folk dr. Hon sg ocks sin
fstman som hon hade haft i unga dagar men som fr lnge
sedan var dd. Han var med bland de andra.
De kom med hven ocks, och allihop lade dit, men det
hrdes ingenting. Men d hven kom till henne, s hade hon

ingen slant. D lade hon dit en silverring, som hon en gng

hade ftt av fstmannen och d skramlade det till och vart
kolmrkt i kyrkan och allting frsvann.
280. Pl Rasmus lstes ned i en klla. K 218. (25 dec.)
I Vallen i Vxtorp hade de en grdsfogde, som var alldeles
fr strng, och till sist slog dagsverkarna ihjl honom. Men
sedan gick han igen och stllde till ofog. Han var alltid framme
och skruvade av hjulen fr folk, d de var ute och krde. En
gng nr prsten skulle till julottan, var han framme och
skruvade av det ena hjulet, men prsten kastade hjulet i
vagnshcken och grdsfogden fick springa bredvid och hlla i
hjulaxeln, medan kusken krde fr brinnande livet.
Nr de kom trehundra famnar frn kyrkan, lste prsten ner
honom i en klla. Sedan skulle han ta ett steg mot kyrkan vart
r fr att komma i vigd jord, men vart skottr ta ett steg tillbaka
och inget steg fick vara lngre n ett tuppfjt. Prsten lovade,
att nr han kommit fram, skulle han f brja hrja igen. Fogden
hette Pl Rasmusson och han r inte framme n.
281. Den drunknade rckte ut handen. K 244. (25 dec.)
Min far och morbror var p vg till julottan en gng, de var
p vgen mellan Dalby och Bring hr i Kastlsa. S sade
morbror till far: Nu fr du tiga! Sedan sade morbror: Tag
den hr och g! och tog bussen ur munnen och rckte t ett
annat hll n t far till. Far teg tills de kom till kyrkogrden, d
sade han: Vad sade du s fr? - Det var en kamrat som var
drunknad, sade min morbror, och han rckte ut handen, och
hade jag tagit den, s hade jag mst brga honom och han
kanske ligger vid kanten av Atlanten.

282. Havsfrun (23 dec.)

(Danmark II s. 144,143)
Fr mnga r sedan var tv fiskare vid Torup strand ute och
fiskade p havet lille-julafton. D skt en havsfru upp ur
bljorna. Fiskarna visste, att man skulle ge henne ngot, s
spdde hon. Den ena fiskaren drar d av sig sina
verdragsbyxor, och kastar till havsfrun. D sade hon:
Ro i land, ro i land, du dle man,
som mig byxor gav;
det susar och brusar i nord,
eljest fr du dricka jul hr i r.
Skyndsamt rodde d fiskarna mot stranden, och knappast var
de komna i land, s upprestes en vldsam storm.
283. Hustrun slngde en frbog t vargen. K 349. (25 dec.)
Det var en som hette Ol Annersa p Fors-ns i sele, som
talade om fr mig att hans farfarsfar en gng hade brkat med
en lapp, s att denne vart storligen frgrmd och hade hotat
honom. Och s var olyckan den, att gubben gick p skidor i
skogen en gng och frrttade sitt tarv dr och lappen fick tag i
det. Och med det frtrollade han honom, s att han fick g varg
i sju r. Han skulle inte bli frlst frrn ngon mnniska av fri
vilja gav honom ngot.
S var det en julmorgon, d sju r hade gtt, som det var sju
vargar - och den hr med, men han behll sin mnniskobvan
fr de andra - som hade gtt in i en bastu. Och d var de s
hungriga, att de beslt sig fr, att kasta sig ver den frsta hst
som kom - kyrkvgen gick alldeles intill. Men s tordes de inte
det heller, ty det var s mnga sldar som kom p en gng.
Men den hr vargen, han tog nu och gick hem till sin egen
grd och dr satte han sig bredvid hrbres-trappan. Och s kom
gumman hans och gick efter ktt, och hon fattade medlidande
med honom och slngde t honom en frbog; och d han hade
tit upp den, blev han mnniska igen.

284. Djvulen spelar. L I 150. (25 dec.)

Det skedde i det landskap som heter Saxen, i en by som
kallas Holtbeke, att en julnatt ngra sysslolsa mn stod p
kyrkogrden. Och en av dem sade: Lt oss springa litet och
dansa, att vi bli varma. De brjade dansa och springa. D
prsten skulle brja mssan, gick han ut och bad dem tervnda
och sade, att han ville brja mssan. De brydde sig inte om
detta, utan dansade inte desto mindre. D sade prsten: Nu, d
ni inte vill sluta, give Gud och Sankte Magnus, som hr r
patron, att ni skall dansa s i ett r. Det skedde ocks. De
dansade dr ett helt r utan nda. - Prstens dotter var med i
dansen. Hennes broder kom och grep henne i armen och ville
rycka henne bort ur dansen och ryckte armen bort frn
kroppen. Och detta r ett stort under, att det flt inget blod
drvid. Och hon dansade inte desto mindre med en arm. Detta
under spordes ver hela landet och mycket folk kom lngt
bortifrn fr att se denna jmmer och sorg hos dessa
mnniskor. Deras klder och skor frslets och nttes inte och
p dem fll varken sn eller regn. De hade sprungit en grop i
marken nda till midjan. D ret var om, slutade de att dansa.
D lt man dem komma in i kyrkan till hgaltaret. Dr lg de
tre dagar och ntter och sov. Drefter vaknade de och somliga
av dem blev genast dda och somliga levde inte lnge drefter,
och darrade s lnge de levde. I denna dans deltog femton mn
och tre kvinnor. Mitt kra barn, hav detta till lrdom och fly
dansen inte blott p helgdagen utan alla dagar. (Sjlinna trst,
s. 142)
285. Sng och musik vid hgar (jul)
(Danmark I s. 190)
Nere i Gildhje p prstens mark har man hrt musik. En
julmorgon, d en man gick till kyrkan, hrde han stark musik
dr. Langhj grnsar drtill, och kyrk-stigen gr ttt sunnan.
Mannen hette Mads Andersen. Herdarna har hrt ovsen nere i
de hgarna om hsten d de vaktat dr.

286. Dans p hgar (24 dec.)

(Danmark I s. 195)
Nra Ramlse r dr en hg, som kallas Brs-hg. Vid
samma by sg en kvinna julafton tre harar komma lpande ut
p det lilla krr som ligger strax invid hgen, var de brjade
dansa omkring p isen. D de hade dansat en stund, brjade de
samla ved och brnsle och gav sig drp till att dansa igen.
Litet senare kom en man ut med en piska och gav sig till att
prygla p hararna som d blev till trollfolk, tog veden p
nacken och frsvann drnst, alla fyra, in i hgen, som
ppnade sig fr dem.
288. Skam hjlper de sina. L I 177. (21 dec.)
Det var en prst som hade tingat p en skomakare. Det var
strax fre jul och skomakaren syntes inte till att komma. Nr
det led s det var dagen fre julafton, s kom han. - Vad skall
du hr att gra nu? sade prsten. Jo, hr skall gras skor,
svarade skomakaren. Han bad, att han skulle f sitta i ett
ensamt rum. Han skulle arbeta p natten. Prsten bad sin drng,
att han skulle g och se i nyckelhlet. Det gjorde drngen.
Drinne satt skomakaren och hade fullt med sm svarta djvlar
omkring sig. Den ene satt och sydde, den andre pliggade, en
tredje nlade och de andra hade var sitt arbete, de ocks. De
arbetade s att vrmen stod omkring dem. Men rtt som det var
slutade en av de sm gubbarna upp att sy. Sy och stick! skrek
skomakaren. Jag kan inte f in borsten fr dr r fr mnga
hl, svarade gubben. Stick ut! skrek skomakaren. D gjorde
gubben en slng med sylen och den kom mitt i drngens ga,
s att efter den dagen var han engd. Men p morgonen var alla
skorna frdiga. Han kunde lsa fram svarta gubbar ur sin
svartkonstbok. Nr han var frdig med arbetet, lste han bort
dem.
Farfar talade om historien.

289. Skomakare smmar t djvulen (24 dec.)

F.S.F. (K.110,1)
Det var en skomakare i bo, hans namn var Sderman. S
var han kort fre julen ute p landet och smmade s lnge, att
klockan var tolv om julnatten. D han nu kom hem
vankande, s kom en herre emot honom krande och sporde,
om han skulle komma och smma t honom ett par stvlar till
morgonen. Nej, sade skomakaren, jag har smmat s lnge
redan p julnatten och gjort synd. Men herrn sade, att han
bara skulle behva skra t honom ett par. Skomakaren satte
sig d i schsen med herrn. D for det, s att skomakaren
frstod inte vidare, vart det bar av. S kom de till ett stort
stenhus och in i en stor sal. S hmtade skomakaren (herrn?)
hudar fram. Skomakaren till att brja skra. D han hade skurit
ena stveln, s var den andra frdig. D tnkte skomakaren: s
skall jag skra flera par. Och lika som han skar, s var de
frdiga med detsamma. D blev skomakaren rdd och tyckte:
Jag mste stiga upp och se mig omkring. S var han varse en
drr och ppnade den och steg in. Dr sg han Tr. inne i
kammaren - de var bda stadsbor och var bekanta, men Tr.
hade varit dd i tolv r. Goddag! sade skomakaren, nu
trffas vi hr, men var skulle vi kunna f t oss en sup? D
svarade Tr.: Sderman skall inte prata om ngon sup. Men nu
kommer du inte hrifrn, om inte jag visar dig. D de nu
betalar, s tag inte allt vad som han ger t dig.
Tar du inte mera? sade herrn t Sderman. Nej, sade
skomakaren. S ville skomakaren tillbaka, och herrn spnde i
och krde med schsen, men Tr. hade frut sagt t Sderman:
Nog kommer han och kr dig tillbaka, och d ni kommer p
samma stlle, som han tog dig, d knns du vid det, och d
skall du springa av schsen. De krde och de krde, men
Sderman brjade inte vilja knnas vid samma stlle. Just som
skomakaren funderade p, s kndes han vid stllet, dr han
brjade ka med herrn, och s sprang han av schsen. D
ropade herrn: Hade inte den dr frbannade Tr. varit med sina

gamla sklmstycken, s hade du varit min skomakare i all din

tid! Och d for schsen, s det pep och gnllde i vdret.
290. I frbund med djvulen
F.S.F. (K.113,8)
I Kkar, verboda, fanns fordom en gubbe, som stod i
frbund med hin. En julkvll frsvann han pltsligt. Om en
stund kom han igen pustande: h, jag slapp inte honom frr
n vid Vaxholm.
291. Rvarnas julafton (25 dec.)
(Danmark IV s.508)
Fynshoved ved Nordskov var i ldre tider bevuxet med skog,
men nu finns det inte ett spr drav. P den tiden bodde dr
ngra rvare, och det finns nnu tv platser, varav den ena
kallas den stora och den andra den lilla Rvardalen. De var i
allt 14, tv gamla och tolv unga karlar. Nu var det en julafton,
de kom till Grnlund (Brokdorf) fr att plundra. De trffade
just hustrun ensam hemma, och det fll henne strax in, vad det
mtte vara fr folk, emedan de kom var och en med ett laddat
gevr. Men hon ltsades som ingenting utan bad dem att stta
sig till bords, och hon bredde en duk p bordet och gick ut i
kket igen, medan rvarna blev sittande vid bordet och visste
icke annat, n att hon var i frd med att laga mat till dem. Men
hon hade gtt till stallet och bundit klutar om hstarnas skor,
fr att det inte skulle hras, att hon red p grden, och drp
red hon till Eske-berg (Schlelenborg) fr att f folk till hjlp.
D de kom tillbaka till Grnlund, gick hustrun frst in i kket
och drp in i stugan, var rvarna satt. Hon gick drefter bort
och tog alla deras gevr och satte dem undan i ett hrn. Drp
kom det folk in, som hon hade hmtat och vlte bordet ver
dem, och d kom de illa i klm, ty bordsskivan var av sten och
tre tum tjock. En av dem fick fatt p ett gevr och avlossade ett
skott, men utan att gra ngon skada. Drp blev de
halshuggna p en hg, som nnu heter Stejle-hg.

Nu trodde folk att man hade blivit av med dem alla samman.
Men nnu var de tv gamlingarna kvar, och d de unga inte
kom hem, beslutade de sig fr att hmnas. Nsta r gick de
ocks till Grlund och kom dit en dag, d allt folket i grden
var i kyrkan, s nr som hustrun och en liten gosse. Rvarnas
moder gick nu in till henne, men rvaren gick upp till kyrkan
fr att passa p, nr folk gick frn kyrkan, fr att komma
tillbaka fre dem och sga sin kvinna besked, s att de kunde
komma undan. Hustrun p grden hade emellertid ftt
rvarkvinnan vl frvarad. Hon hade visat henne runt i alla
sina rum och lst upp alla kistor, och till sist hade de kommit in
i ett rum, varest stod en ekkista. Hr bad hon rvarkvinnan att
ta upp ett klde, men hon svarade, att hustrun sjlv kunde ta
det. Nej, tag du det, fr du har lttare fr att bja dig n jag,
hon var nmligen fruktsam. Drp bockade rvarkvinnan sig
ned och ville ta det, men i detsamma tog hustrun tag i hennes
ben och kastade henne i kistan. Hon sade drp till drngen, att
han skulle g till kyrkan och sga till sin fader, att nu hade hon
ftt rvarkvinnan i kistan. D pojken kom till vapenhuset, stod
rvaren dr. Han sporde pojken, var han skulle hn. Jo, han
skulle sga till sin fader, att nu hade hans moder ftt
rvarkvinnan i kistan, och han skulle hem och hjlpa henne.
det behver du inte sga till honom, flj med mig s skall jag
hjlpa henne, sade rvaren. De gick nu till grden, men d
hustrun fick se, att rvaren och gossen kom, stngde hon alla
drrar i ls och tog sin kks-yxa, fr att med den frsvara sig.
D han nu inte kunde komma in, hotade han med att sl ihjl
gossen, men hon svarade, att hellre mtte en d n tre. S tog
rvaren frst och skar ett finger av gossen och kastade efter
henne, och sedan skar han gossen i bitar, medan modern sg
p. Emellertid kom mannen och de andra hem frn kyrkan,
men d rvaren fick se dem, lpte han ivg. Nu sndes folket
ut fr att leta upp honom, och d de kom ner till stranden, var
dr en jakthund som fann honom i tngen. Han blev drp
tagen, och bde han och hans kvinna blev halshuggna p
samma kulle som de andra tolv.

292. Rvare, den stulna flickan (23 dec.)

(Danmark IV s.520)
I Tingbackarna stan om Sinnerup by i Udby socken var det
fordom ett rvarband p 12 personer, som plundrade nr och
fjrran, och det var en stor plga. Ngra av dem hll sig kanske
hemma, men ibland var de ocks alla borta. S behvde de en
hushllerska, och en dag drog de en liten flicka frn Sinnerup
in i hlan, och hon mste tjna dem och bli hos dem i flera r.
Vid hlans utgng hade de en klocka, och frn den var det
spnt ett snre ver till de stliga backarna, s att den kunde
klinga, nr ngon vgfarande kom frbi uti natten, Sledes
fortsatte de sin verksamhet r efter r, och det under en lng
tid. Men en sommardag, pigan stod ute, red en karl, en av
hennes barndomsvnner, dr frbi. Hon sprang emot honom,
och han grep henne och kastade henne upp p hsten och red
till Sinnerup, allt vad han kunde. Nu blev rverierna allt vrre
fr var dag, och folk brjade tnka p hur man skulle bli kvitt
plgan. Av flickan fick de veta, att de gudsfrgtna karlarna
hll julaftonen helig. D skulle inte endast deras hantverk ligga
nere, och deras vapen frvaras inne i en liten kammare, utan
ocks, kunde de gra ngot gott, s skulle de gra det, blott att,
som vanligt, vakt blev utsatt. S lt folket i Sinnerup en av
deras karlar g ut p Tyholm lille julaftons frmiddag, och om
aftonen skulle han komma tillbaka. Det gjorde han, och d han
var kommen ver vadstllena mellan fjorden och vgen, gav
han sig till att ropa, att han hade gtt vilse. Rvarnas vakt gick
d bort till honom och ville hjlpa honom p rtt vg, till
Sinnerup, men han ltsades som om han var frvirrad och
likvl inte kunde hitta. Rvaren mste d hlla p lngre n han
ville, och pltsligt reste sig bakom honom och den andre en hel
rad med kraftiga karlar. Dessa vermannade skurken och band
honom, och s drog de t rvarkulan till. Dr blev kampen
kortvarig, ty man besatte frst kammardrren, och slutet blev,
att alla rvarna blev fngade levande. Och fr sina mnga
ogrningar mste de bta med livet. Ngra sga, att de blev
snderslitne av lpska hstar, andre, att de blev satte i

spiktunnor och rullade ihjl efter hstar. Men klyftan i

Tingbacken visar nnu platsen, och den kallas Rvar-stugan n
i denna dag.
293. Tjuvar (24 dec.)
(Bergstrand, Bohus. 1947:192.)
En julafton kom det till en stor bondgrd tolv karlar, som bar
en likkista med sig. De var ute p en resa, och under frden
hade deras fader dtt. De bad nu om hus ver natten, men
husbonden ville inte lta dem stanna dr. Grden lg ensligt
och det var kusligt att ta emot sdana dr obekanta mnniskor
ver natten.
Dttrarna i huset bad emellertid fr dem, och hur det var, s
gav gubben till slut med sig. De fick stta in kistan i en
sidokammare och fick sjlva iordningstllt t sig. Dttrarna och
pigorna p stllet var emellertid nyfikna och ville grna se p
liket. De smg sig p kvllen in i kammaren och lyfte av
locket, men vad fick de se? Jo, i kistan lg en gubbe livs
levande med en massa revolvrar, knivar och yxor omkring sig.
De blev frskrckta och lade locket varsamt p och sprang
drefter till husbonden och talade om, vad de sett. Bonden var
en klok man, som tog saken frstndigt. Han tnde upp ljus
verallt och stllde till julfest. Frmlingarna var trtta och ville
g och lgga sig. Men det kom aldrig p frgan, att ngon fick
komma i det huset p jul och inte bli trakterad.
Medan festen tillreddes fick grdens folk gra sig iordning
till frsvar, och bud sndes till de kringliggande grdarna om
hjlp. Husbondens bror bodde ocks en bit drifrn, och han
var lnsman. ven han efterskickades. Framp kvllen kom
grannarna och lnsman och man talade om fr dem, att det
kommit frmlingar, som det var s synd om. Ja, det var ju
sorgligt, tyckte de nykomne, men lnsman beklagade dem och
frgade, var de kom ifrn, och d de inte ordentligt kunde gra
reda fr sig, bad han att f se p deras papper, men inte heller
ngra sdana hade de, som var ordentliga. D undersktes
kistan, men gubben som lg i den, hade lyckats smita ut. Nr

lnsman fick se, vad som var i den, frstod han, att det var
tjuvar och rvare, och han lt hkta dem, och s fick de sitt
straff.
S frgick mnga r. Men sent en vinterkvll kom en gammal
grhrig och grskggig tiggare och bad om husrum ver
natten. Husbonden ville inte veta av det, fr han hade en gng
frut rkat illa ut, fr han hade hyst sdana dr strykare. Men
dttrarna bad fr den gamle, som sg s vt och frusen ut, och
till slut fick han d lov att ligga i sopvrn.
Folket gick och lade sig och gubben ocks, och snart var det
tyst i stugan. Alla hade somnat utom tv, och det var
tiggargubben och den ena dottern. Nr gubben trodde, att alla
sov, sade han: Sover de, sover de, ge mig vatten, ge mig
vatten! Men allt var tyst. D steg gubben upp och brjade
syssla med ngot. Om en stund tnde han eld p en torkad
mnniskotarm i det han sade: Den som sover nu, s sover han,
och den som r vaken, s r han vaken. Sedan tog han fram en
massa knivar och brjade slipa dem, medan han gick och
muttrade. Nu ska de f fr det, de gjorde mina sner. Dottern
i huset som lg vaken och hrde och tittade p honom, var
alldeles stel av skrck men vgade ingenting sga. Men nr
gubben slipat sina knivar, lade han dem i ordning och gick ut.
D passade hon p och hoppade upp och lste drren efter
honom. Sedan gick hon och frskte vcka de andra, men det
var omjligt att f dem vakna, s lnge mnniskotarmen brann.
Tiggargubben stod under detta utanfr och bankade och bad
henne slppa honom in, men det gjorde hon inte. Men hon
kunde heller inte slcka den olycksaliga lgan. Drfr frgade
hon honom, hur hon skulle bra sig t fr att f slckt den, och
fick till svar, att det kunde endast en heden kvinna - dvs en
barnsngskvinna, som inte blivit kyrktagen - gra. Det var
allts omjligt. Inte kunde hon f dem vakna och inte kunde
hon komma ut.
Det var emellertid sndag, och husbondens bror, lnsmannen,
saknade sin bror i kyrkan och krde drfr den vgen hem fr
att se honom. Hans drng fick s kra och hmta en heden
kvinna, och s fick de slckt lgan och vckt folket.

294. Skam hjlper de sina. L I 178. (25 dec.)

I Torp i Frgelanda bodde en gng en gammal klockare som
menades vara mycket ogudaktig. Han kallades fr Sven p
Tegen. En julmorgon tog han p sig ett skrpuksansikte och
gick in i kyrkan och fram till altaret. Folket hpnade och trodde
att sjlve den onde hade sluppit in i kyrkan. Fr detta tilltag
skulle han dmas till ett stort straff. Emellertid s utlovade han
att gra en klocka, som skulle g ett helt r med en
uppdragning. Detta frslag vidkndes de som styrde och han
slapp npst. Den klockan blev satt upp i Vnersborg. Nr han
lmnade Vnersborg, sade han, att klockan skulle g precis till
r, dag och timme, d han skulle komma ter och dra upp
henne.
Dagen kom och han var p vg till Vnersborg. Nr han kom
till Dalbobron, s mtte han kyrkstten som talade om, att
klockan nu hade stannat. Om ni gr och tar bort det som vart
lagt under lodet, gr hon, tills jag kommer fram, svarade
klockaren. Han stannade p bron, tills de tagit bort tingesten;
ngon hade stuckit dit en peng. Klockan gick sedan rtt, tills
han kom fram. Han fick 100 kronor fr att han satte i gng
henne igen.
I sin verkstad var han alldeles ensam. Ingen fick komma in
till honom. Kvinnan hans hade en gng sett genom glntan p
drren en hel hop gesller, som var sysselsatte hos honom. Han
hade hjlp av djvulen och hans legodrngar. Urmakaren hade
frsvurit sig t den onde och drfr kunde han gra hur
underliga klockor som helst.
Men s kom den dagen d klockmakaren skulle d. Han
fick en svr ddskamp och det var omjligt att han kunde d.
Det blev s hett i bdden att elden slog upp. Nr han hade legat
lnge i ddskval bad han, att de skulle g och kasta
klockskivan i sjn. Den vart kastad i sjn, men han fick nd
inte d. D bad han, att de skulle ro lngt ut i sjn och slppa
ner henne dr det var som djupast. Sedan detta var gjort, fick
han d.

295. Sterjntan som stod brud. L IV 170. (25 dec.)

Det var julhgtid, men somliga stannade kvar i fbodarna
ver jul, och dribland var det en ung fager m. Hennes fader
hade farit hem p bygden fr att g i julottan. Medan han satt i
kyrkan hrde han ngon viska till sig: Din dotter str brud p
Tall-tomt, fbodstllets namn. Han skyndade ut ur kyrkan och
krde rtt till fboden. Nr han kom fram var det brllop dr,
och hans dotter stod kldd till brud med prlor och glitter. Ett
stort bort stod dukat mitt p golvet. Han sg nu att skogstrollet
hade fngat hans dotter, d kastade han en stlkniv (yxa s. 172)
ver sllskapet. D frsvann de genom vggar och skorsten. P
bordet krlade ormar och grodor, och hans flicka stod dr
ensam men stel av rdsla.
296. Djvulen (25 dec.)
(Dalsl. 26.)
Prosten Groth for till julottan i Frskog. P vgen till kyrkan
for det ena hjulet undan krran. Det hnde flera gnger. Men
till sist s tvingade han Satan att stta axeln under den ena
sidan p krran och sedan fick han springa p det viset hela
vgen till kyrkan. Prosten krde, s att den onde fick springa i
diket. Elden flg kring den onde. Prosten var s gudlig, drfr
kunde han gra s med Satan
297. Djvulen (28 dec.)
(Dalsl. 27)
Fr prsten Hartsberg p Brtegen i Steneby visade sig Satan
en gng en julkvll. Satan var kldd som en vanlig karl, men
prsten sg tydligt, vem det var. Han sade t prsten fr att
denne hade tagit tre sjlar frn honom under ret. Prsten blev
mycket frskrckt. Kunde inte predika p tre r. Efter de tre
ren blev han ter frisk och predikade nnu vrre n frr.

298. Pansgnen. L IV 199. (21 dec.)

Det var en gng en gubbe och en gumma som skulle brygga
l till julen, men hur de bryggde, blev det inte ngon vrt av, ty
inne i stugan, dr gubben och gumman bryggde, satt, osynlig
fr dem, en led trollkvinna och tog bort all vrten, som var dr.
Gumman trodde, att hon hade fr litet eld under bryggpannan,
och bad drfr gubben g ut i skogen och hmta mera brnsle.
Gubben vandrade av till skogen, dr han snart samlat s
mycket ved som gick t och skulle just drmed vandra hemt,
d han hrde en rst ropa inifrn skogen:
Hr, du med vita vantar och svarta tummar, be K. F. g in,
Skallrik fll i elden!
Gubben hrde hpen p vad rsten sade, och gick vidare,
tnkande p vad han hrt. Gubben hade verkligen p hnderna
ett par vantar, som hans gumma stickat av vitt garn, men d det
vita garnet tagit slut, hade hon bundit tummarna av svart. Nr
gubben steg in i stugan sade han till sin gumma:
Vet du, mor, jag hrde en rst i skogen ropa s hr: Hr du
med vita vantar och svarta tummar, be K. F. g in, Skallrik fll
i elden!
H, kors, vad kunde det vara? sade gumman.
Men knappt var det sagt, frrn den lnge vntade vrten
rann ver kar och baljor, ty trollkvinnan som hll den tillbaka,
for som en susande vind bort till skogen till sin son, vilken,
som rsten sagt, fallit i elden.
299. Bergfolk lnar (24 dec.)
(Danmark I s.122)
En julafton kom en berg-man in i Nrre Tang och bad
bondkvinnan dr om brd. Det var gamle Peder Tang hans
moder. D han fick det, lovade han henne sdan rikedom, och
det skulle fortstta i fjrde led, men sedan skulle det komma
tillbakagng igen.

300. Hgars frstrelse (24 dec.)

(Danmark I s. 154)
Det ligger en hg hr vstan om vr grd i Hst-bck i
Ryberg, som heter Ns-hg, som numera r nerriven. Drinne
skall det ha bott en dvrg, och garen till grden brukade ett r
grva torv dr. Men s julaftonen drefter, d hustrun kom ut i
kket, d satt berg-mannen dr ute med sin kvinna och hans
barn, de kunde inte skyla sig fr den kld som nu var i berget,
ty mannen hade under torvtkten tagit taket av hans hus. D
gick bondhustrun in och omtalade detta fr mannen, ty hela
herrskapet satt i kket, och han gick ut till dem. Berg-mannen
sade d att han skulle tcka ver hgen igen. D det blev gjort
skulle de slippa ifrn dem.
301. Bergfolk stjler (24 dec.)
(Danmark I s. 130)
En kvinna i nrheten av Hgberg hade stpt ljus till hgtiden,
och hon visste bestmt hur mnga dr var. D hon s kom
julafton fr att hmta ett, var de borta nstan allesamman.
Trollen i Hg-berg hade tagit dem till festen i berget.
302. Trollen stjl. L IV 182. (20 dec.)
En gng fr lnge sedan var folket i Ormeshaga Hult alldeles
utledsna p Abbakusetrollen. De stal nmligen hlften av allt
som blev p grden. Till sist fann bondhustrun p rd. Under
julstket vlsignade hon allt vad hon gjorde. Men nr hon satte
in julbaket i ugnen, glmde hon att vlsigna detta. S nr
brdet var nra nog bakat, hrde hon trollen komma genom
pipan fr att hmta sin del. D skrek hon: Kors hela Abbakuse
brinner! D mste vi hem och rdda vra barn, hrde hon
inifrn ugnen. Detta tfljdes av ett stort larmande och oljud.
Frn den dagen fick hulta-borna vara i fred fr trollen i
Abbakuse.
(Om Abbakusetrollens osynlighetsmssa s. 182.)

303. Katten eller pysslingen i kakelugnen (19 dec.)

(Danmark I s.90)
Om en man som bodde i Bisse omtalas fljande. Han var ett
r ngra dagar fre jul i Kideris mlla fr att f malet. D han
om aftonen krde hemt och kom frbi Trehjene p Gunderup
mark, var det en stmma, som hrdes frn hgarna: h, vill
du inte hlsa Bilser att Balser r dd! D mannen nu kom
hem, berttade han fr sin hustru, hur han s nr hade blivit
rdd, och tergav vad rsten hade sagt till honom. - h, r
Balser dd! ld det i detsamma frn kakelugnen.
304. Bergfolk i stugan och kket (1 jan).
(Danmark I s.116)
I Roe, Grnbk socken r dr en grd, var bergfolket driver
sitt gyckel. Grden ligger nmligen rakt under backen, dr
bergfolket bor. En nyrsafton gick mannen till Grnbk och
kvinnan blev ensam hemma. D han ter kom hem lg hon i
sngen och skakade i hela kroppen. Hon sporde honom, om
han inte hade mrkt ngot, d han kom, fr det hade varit sdan
musik och ett sdant stoj, att det hade tagit ver helt. Nej, det
hade han inte, och det var inte utan n att han log litet t henne.
Strax efter han hade kommit i sng brjade ovsendet igen.
Han gick ut fr att se efter, men dr fanns ingenting att
upptcka.
305. Oden var en sndagsjgare. K 8. (1 jan.)
(Danmark II s.102)
Om man r ute stora hgtidsntter, s kan man f hra Odens
jakt. Den gr hgt i luften och den fljer skogen. Det gr s
fort, s att en fgel inte flyger fortare. Men det r tre hundar
som skller. De tv hundarna r grova i mlet och den tredje
fin.

Det var en som hette Oden. Han var skytt och jagade p
sndagarna. Han fick till straff att jaga skogsrr till vrldens
slut. Mnga av de gamla hr hade hrt jakten p Kroppefjll.
Jag minns srskilt en som pstod, att han hade hrt jakten en
nyrsnatt, nr han skulle g till dans.
306. Skott med en silverknapp (31 dec.)
(Danmark VII, s.78)
En hare hade tillhll i en grds hage i Vintelby, och den var
fridlyst, s den gick och kom som den ville. Till november
skulle de ha en ny karl, och mannen sade honom besked om
haren; men han ltsades, att han snart skulle f den ur vgen.
D nyrsafton kom, lade han en silverknapp i bssan och skt.
D han ter kom in, satt den gamla kvinnan i kakelugnsvrn
och hade ett skott i lret, och det blev hon aldrig av med.
307. Wojens jgare
(Danmark II s.121)
Kung Valdemar blev, fr att han hll s mycket av jakt, bisatt
i en ppen grav med hst och jaktredskap hos sig. Han far om
natten genom luften med alla sina hundar, s att det viner och
tjuter efter. En karl frn Ormitslev har hrt det mnga gnger.
En gng var han p jakt efter en havsfru, som hette Slattenpatt.
Han trffade d en drng , som om natten mste sprida gdsel,
fr att han inte hann med allt p dagen. Jgaren bad d
drngen, att hlla hans hundar, medan han red ett stycke bort
fr att jaga. Drngen hll dem ocks, och jgaren red bort, men
strax efter kom han tillbaka med ett fruntimmer hngande ver
hsten. I ln fr sitt besvr fick drngen patta fruntimret, varav
han blev s stark, att d mannen nsta afton ville kasta honom
till marken, drngen tog och kastade honom ver hustaken.

308. Den eviga jakten (6 jan.)

(Danmark II s 110)
Fynshuvud-mannen r allmnt knd p Hindsholm. Dock r
meningarna delade om vem han egentligen r. Allmnt antas,
att det r en herreman frn en av grdarna hr p Holmen, som
fr sina lidelser fr jakt har bytt till sig jaktrtten hr p
Fyenshuvud mot Himmelrikets salighet. Ocks har jag hrt den
meningen, att han skulle komma frn Slesvig. Men sant r det,
att han varje lille-julafton drar genom Holmen till Fyenshuvud,
dr han s gr p jakt intill Heliga-tre-kungars dag, d han
reser tillbaka igen. Hans vg gr d genom Egense och
Nordskov. Ngra mena, att han rider ver Vejlen vid Bregnr
och kommer genom Bogense, och andra ha hrt, att han kan
spras in genom Fyn p andra sidan Odense. Men i vart fall
fljer han den riktningen, dr vgen fordom gtt fram. I en av
Egense-grdarna mste man lta porten st ppen lille-julafton,
ty Fyenshoved-mannen rider d genom grden.
309. Wojens jgare (21 dec.)
(Danmark II s.117)
En kvinna i Svendstrup var en morgon fre dag uppe fr att
brygga jull och hade ltit de tv drrarna till brygghuset st
ppna. De var mitt emot varandra p var sin sida av huset. D
kom tre hundar lpande in, och de gav dem att lapa l ur ett
kar. Hon tnkte nu nog, att det var Uns hundar, men var rdd
fr dem, och menade att det var bst, att hlla sig vl med dem.
Hon gick d bort och klappade dem och sade: h, ni
stackare! ocks lpte de bort igen, men det var inte frgves,
att hon hade varit s vnlig mot dem, fr d det blivit dag, och
hon gick ut, d lg dr en hstsko av guld utanfr den ena
drren.

310. Kvinnan i kyrkan (1 jan.)

(Danmark II s.288)
Det var en gng en som de kallade Bstehuu-kringen. Hon
nskade att leva s lnge, som Bstehuu (ett stlle i Holsten)
stod. S fortsatte hon att leva s lnge, tills hon frsvann helt
och inte blev strre n en mus. Till sist satte de henne i kyrkan,
och s kom de med vetebrd till henne varje nyr, det skulle
hon ha att leva av. Nr de kom med det, sade hon: Hu.hu-hu!
str Bstehuu nnu?
311. Besket hos den dde (31 dec.)
(Danmark II s.299)
En man gick p kyrkogrden, och dr lg ett mnniskohuvud,
som var uppkastat. S sger han: Det har minsann varit en
stark en, fr det r ett stort huvud, och han rr vid det med sin
kpp. Vill han komma till mig nyrsafton, s skall jag ge
honom spisning. S kom han ocks, men knde sig inte
passlig, och ville inte ha ngot att ta. Till slut sger han till
mannen, om han inte ville flja honom t kyrkogrden. D de
komma dit blir dr ett hrligt solsken, och trden stod grna,
och det var s mnga frukter p dem, och dr var s fagert. S
gick han tillbaka igen och ville g hem fr att hlsa p
familjen, men tyckte, att han var s vldigt trtt och styv i
lemmarna. D han kommer hem, var dr inga andra n en
gammal gumma, som satt vid kakelugnen och spann. S sprjer
han d, om hans hustru och barn var hemma, och var de var.
Nej, dem hade hon aldrig hrt talas om. De hade kpt grden
fr ett halvt rhundrade sedan, och hon visste inte ngot om
dem. Men s kommer mannen in, och han hade hrt talas om
en, som reste bort med en annan p nyrsafton fr tv hundra
r sedan, och de sg honom aldrig mera. S gick han till
prsten och berttade fr honom, hur det hade skett, och
drefter dog han med det samma.

312. Mannen som kastades av likbren (20 dec.)

(Danmark II s.305)
I ldre tid gick bndernas hstar och betade ute p marken
nda fram till jul och drefter, om vintern tillt det. De passade
sig sjlv, varfr det inte alltid heller var s ltt att finna dem,
nr man skulle anvnda dem. Sledes berttar GammelRasmus, att han en afton, medan han var pojke, skulle ut fr att
hmta hem hstarna. Han letade efter dem nda fram till
kvllen, utan att finna dem, och d han tillflligtvis kom frbi
Fvling kyrka, som ligger ute p marken, gick han in dr fr att
vila sig litet, tills mnen kom. Hr lade han sig i vapenhuset p
likbren, men dm om hans frskrckelse, d han vaknade och
sg, att han inte lg dr, utan i en dynghg vid en krog i
nrheten. Det var uppenbart, att han av de dda hade flyttats
frn likbren, fr att, som han senare tnkte, hade en kortlek i
fickan.
313. Kyrko-lammet (23 dec.)
(Danmark II s.350)
I Kvrndrup kyrka r dr ett kyrkolamm. Det ser ut som ett
vanligt lamm, men med den skillnaden, att det har s lng ull,
s att den slpar efter. Lammet har sitt lger ovanfr ett av
kyrkans valv. Hr fick det frr ren halm till sitt lger var lillejulafton. Mette Djkne hade p sin tid den sysslan p sin lott,
att bra upp halm till kyrkolammet. Nr ngon skulle d, har
man sett kyrkolammet g ut och hmta vederbrande. Den
gamle djknen, Visbk, har ofta sett det g ut, och nr man sg
det vnta utanfr drren till ngons hus, s visste man, att dr
snart skulle bli ddsfall.
314. Lik-lammet (24 dec.)
(Danmark II s.353)
Frr i tiden gick det var julafton p Kvrndrup gata en grn
gosse, och en tid efter att gossen hade gtt dr, kom kyrko-

lammet i gatan. Alla mnniskor mste hlla sig inne julafton

och inte komma ut i gatan, ty mtte de den grne gossen eller
kyrko-lammet, s miste de frstndet. Alla portar och drrar
mste stngas vl, ty kom antingen den grne gossen eller
kyrko-lammet in i husen, s fljde drav stora olyckor.
315. Lammet som ddsvarsel (24 dec.)
(Danmark II s.358)
En kvinna berttar, att hon julafton 1839, sg ett vitt lamm g
bort lngs en mur. Hon gick in och kallade p sin fader, som
ocks gick ut fr att se efter det, men han sg intet lamm, och
kvinnan sg inte heller till det, d hon strax drefter kom ut.
Men nsta dag dog hennes moder.
316. Kalvar, kor och stutar
(Danmark II s.378,380,381,382,383)
317. Ddsvarsel, hundar och katter
(Danmark II s.384,389)
318. Synska mnniskor
(Danmark II s.397 411)
De som r synska kan jul- och nyrsafton se vilka som skall
d under det kommande ret.
319. Att se sin tillkommande (31 dec.)
(Danmark VII s.256 v.)
Nr man nyrsafton r ensam i stugan och med ett ljus i var
hand gr framfr spegeln och sger hgt, att man nskar se sin
tillkommande brud, s visar hon sig i spegeln.
------------Nyrsafton gr pigorna ut och sger till mnen:
Vlkommen, kra nyrs-ny, som lyser fr oss s grna, finns
det ngon mnniska i vrlden, som Gud har mig beskrt, s lt

den komma till mig i drmmen i natt. Vems sng skall jag
bdda, vems duk skall jag breda, vems nycklar skall jag bra,
vems brd skall jag skra?
320. Skogsr (6 jan.)
(Bergstrand, Dalsl. s. 47.)
P Gegefjllet i rtemark ddade skogsret en av de s
kallade Lusen i Rnningen. Han trffade henne p julnatten.
D lyckades han dock komma ifrn genom ett lfte att mta
henne nyrsnatten. Den natten samlades emellertid folk hos
honom fr att rdda honom, likas p trettondagsnatten. Hon
skrek och frde ett frfrligt ovsen drute. Men framp hsten
fick han slppa livet till. Han fick huvudet vridet bakfram.
Man fr inte svara, nr hon ropar p en.
321. Skogsr (jul)
(Bergstrand, Dalsl. s. 53.)
En gubbe i Krona hade ont av skogsret. Om det s var sjlva
julkvllen och hon kom och kallade, s mste han g ut. Emellertid s mtte han en gng en kring, och hon lrde
honom hur han skulle ladda fr att skjuta skogsret. Han filade
av en vigselring, som hade varit under vigsel tre gnger, och av
annat silver, som hade varit stulet tre gnger. S kammade han
och tvttade sig vl och bet i en lk. S rustad gick han fr att
skjuta skogsret.
323. Djvulen frestar att dda (21 dec.)
F.S.F. (K.104,1)
B. i Kpble hade Djvulen med sig. D ett sllskap for dr
frbi till julkalas, kom han ut och frgade, om de inte sg, hur
Djvulen tog olika skepnader: n hund, n slde osv. Han
friade, men Djvulen bad honom ta livet av bruden. De var
bgge i bastun kort fre jul en gng. Dr lg Fans befallning s
stark ver honom, att han mste frska mrda henne. Men

hon blev rddad av en tillskyndande person. B:s broder blev

engng bjuden en sup av Djvulen och drp befalld att dda
sin hustru.
324. Djvulen som spelman (31 dec.)
F.S.F. (K.80,2)
Det var dans p nyrskvllen p Veckosk i Borg. Mitt under
dansen kom dr en fin herre in och tog fiolen av spelmannen
och brjade spela. Och det gick bra att dansa. Men nr de sg
efter, sg de, att herrn hade hstfot. Inom kort blev husbonden
sjuk och plgades svrt. Sedan brjade de be till Gud, fr att
herrn inte skulle fara av med husbonden. Det blev d ett brak
och ett knak, nr vagnen med den fina herrn for ivg. Dansare,
spelmn och alla reste drifrn. Husbonden var lnge efter vid
ohlsa. Slunda blev han straffad, fr att han ltit dem dansa
nyrskvllen.
325. Trollkarl botar sjuka i kyrkan (jul)
F.S.F. (K.90,6)
P en grd i Molpe i Korsns insjuknade p 1850-talet
vrdinnan i svr vrk. Hon skte bot hos flera lkare, men de
kunde inte hjlpa henne. D brjade hon vnda sig till
trollgubbar p olika orter. I Malax bodde p den tiden en vida
knd trollkarl, Kneus Jon-Erik; i Korsbck i Korsns en annan,
vid namn Anders. Ingendera av dem frmdde dock ge
kvinnan bot. Hon beslt nu att anlita en trollkarl, som bodde p
Valssen i nuvarande vermark kommun. I sllskap med sin
man reste hon till Valss-gubben. Mannen hade mottagit en
kanna brnnvin men nr de kom fram, frklarade trollkarlen,
som var begiven p brnnvin och kunde dricka en halv kanna
om dagen, att han ville ha ett strre kvantum, varfr mannen
mste skaffa mera. Kvinnan frdes nu till en bastu, dr
trollkarlen smorde henne med brnnvin, ver vilket han lst
sina trollformler. Genast lindrades hennes plgor, men

trollkarlen frklarade, att bttringen skulle rcka endast i tv

veckor.
S blev ven fallet. Nr tv veckor gtt, tervnde vrken.
Trollkarlen kallades nu till Molpe. Det var dagen fre jul. Han
frklarade, att kvinnan fullstndigt kunde botas, blott om hon
fljde med honom i kyrkan en natt. Hon sade sig vara villig
hrtill, blott hennes man gjorde dem sllskap. Natten mot
tredjedag jul reste de till Korsns kyrka. Nr de kommit fram,
stannade kvinnan och hennes man p vgen, medan trollkarlen
gick ett varv motsols omkring kyrkan. Nr han hade frsvunnit
bakom kyrkvggen, visade sig p vgen en lng skepnad med
gevr p axeln och korg i handen. Skepnaden gick frbi de
vntande. Mannen hlsade, men fick inte svar. Nr trollkarlen
terkom, upplyste han dem om, att den frmmande, de sett, var
ingen annan n den onde. Nu begav sig alla tre till kyrkan.
Vid drren tog trollkarlen en pryl, stack den i lset och blste
dri. Lngsamt ppnade sig drren. De tre gick in, och drren
smllde i ls bakom dem. Trollkarlen tnde ett ljus och gick
med den sjuka upp p altaret, dr han smorde hennes kropp.
Mannen stod p stra korsgngen. Nr kvinnan blivit
behandlad, gick de till drren. Trollkarlen blste igen i lset
och lste ngra ord som de andra inte frstod. D drren inte
genast sprang upp, blev trollkarlen arg, sttte med knet mot
drren och svor flera gnger. Nu ppnade sig drren och alla
trdde ut, varvid drren smllde igen s hrt, att det gav eko i
kyrkan. S reste de hem, och klockan tre p morgonen var de i
Molpe.
Klockan fyra steg mannen upp fr att ge hsten foder. Nr
han kom ut p grden, kom hin onde emot honom i skepnad av
en stor, svart hund, som med framftterna reste sig upp mot
honom, medan elden stod ut ur gapet. Mannen som var
kvicktnkt, ropade genast: r det av Gud, s fr det vara, r
det av Fan, s skall det dra dit det kom frn! Hunden frsvann
genast, och mannen sg tydligt, att den for rakt genom
husvggen.
Under tiden mannen och hustrun var i kyrkan, hade deras son
samt pigan hrt ett starkt dunder och brak av den onde.

Kvinnan blev alldeles frisk och levde sedan i mnga r.

326. Frlossningshjlpen. L IV 135. (31 dec.)
Min farfar var fdd i Kllsj socken. Men sedan flyttade han
till Barkhult i Svartsj socken och kpte en grd dr. En hst
gick de och tog av sd. D var dr en groda, som var i vgen
fr dem jmt. Farfar ville inte skada djuret, men till slut vart
han harmsen, fr hon hoppade mitt fr honom, s han tordes
inte arbeta som han ville. S tog han ett halmstr och band om
kroppen p grodan och knt till ordentligt. D blev den borta.
Precis klockan tolv p nyrsnatten knackade det p drren.
Farfar gick och ppnade och de undrade, vad det var fr en,
som kom mitt p nyrsnatten. D stod dr en hst med skjuts
och slde utanfr drren och en karl stod och hade knackat.
Farfar knde inte karlen och hade aldrig sett honom frr. Nr
farfar ppnade drren, s sade den frmmande: Den mannen
som knt bandet om min hustru, han skall vara snll och flja
med och lsa det. Fr se, eftersom bandet var knutet av en
kristen mnniska, s kunde de inte lsa det sjlva. Farfar var
inte glad att flja med, fr han frstod ju att det inte var ngon
riktig mnniska han hade att gra med, men den frmmande
var spass allvarsam, s farfar tordes inte annat n att flja med
till slut.
Vart de krde, minns jag inte, om farfar sade, men till slut
kom de till ett berg, och dr gick mannen in och farfar mste
flja med. Drinne lg en kvinna och hon hade halmstret om
livet. Farfar lste upp bandet. Det gick ltt fr honom, fast de
andra inte hade mktat det. Sedan fick han g.
Nr han gick bort mot drren, hrde han att det var ngon
som viskade till honom: Se upp nr du gr genom drren, fr
de kommer att slnga ngot efter dig och sl ihjl dig!
Nr han kom till drren, hrde han, hur det ven i luften efter
honom och s kom en tung jrnstng farande. Men farfar
hoppade t sidan. Kastet rkade honom inte. Sen fick han brtt
att komma genom drren och ut. Han fick ett fasligt besvr att

komma hem. De skjutsade honom inte och han visste inte, var
han var. Till slut kom han likavl hem.
Men han trodde att den kvinnan, som varnade honom, den
slog de ihjl.
(Belningen fr frlossningshjlpen vxlar mellan en skatt i
guld eller hot om livets frlust. Den vanligaste belningen r,
att kolen eller hyvelspnen blir guld och det ofta d de lggs i
spisen. s. 137)
327. Umgnge med bergfolk
(Danmark I s.275)
Jag r uppfdd p en grd hr nere mitt i Andrup. Det bodde i
min faders grd en man frr i tiden, som de kallade Lillekrnsman, han hstpljde ett r hans ker, och ville grna bli frdig
till kvllen, men kern var bred, och han var rdd fr att han
inte skulle hinna innan solen gick ned. D han hade fem fror
igen, s sg han, att han inte kunde bli frdig, ty solen var nda
nere vid horisonten. Det tyckte han inte om ty han ville grna
ha pljt frdigt den dagen. Det gr vl an att ta en fra till
tyckte han. Men d kom berg-mannen ut, just som han var
mellan hjderna, och ville kra plogen fr honom. Han sger
till berg-mannen: Kr du snpingen!, det var en stark hst
som gick till hger, men som var ngot lat. r den hsten
stark fr att den r snpt? sger berg-mannen. Det sger han
ja till. Har du sjlv snpt den? Ja, han hade s; men dr ljg
han. Kan jag ocks bli stark av det?. Ja, det trodde
Lillekrns-man, men han skulle bli dlig ngra dagar efter.
Vill du s inte snpa mig? Jo, och han frrttade det ocks.
Berg-mannen knde sig snart dlig och fick g in i sin hg. S
kunde mannen f pljt resten av frorna. Berg-mannens hustru
kom ut med det ena paret blodiga byxor efter det andra och
sger honom: Du skall f igen det hr en annan gng! Nog
drom, berg-mannen dog. Nu fdde berg-mannens hustru barn
och det gjorde Lille-krns-mans hustru ocks. De hade dop
samtidigt, strax fre jul. D de krde hem med Lillekrnsmans barnmorska, s krde de om prsten och ville ha honom

med sig fr att dpa barnet, fr s kunde det inte bli bortbytt.
S var prsten sjuk, han var frkyld, och det var dligt vder;
han kunde allts inte komma med, men lovade att komma i god
tid, annandags morgon fr att dpa barnet. Hustrun var inte
helt njd med det, ty hon var viss p, att berg-kvinnan bar hat
till dem. S skrev hon kors ver alla drrar, men hon var likvl
inte sker p att enbart detta skulle hjlpa. Pigan skulle sitta vid
vaggan och vagga hela tiden. Men fram p natten blev hon
smnig och fll i smn. Det blir Ane varse, och hoppar ur
sngen fr att sjlv passa barnet. Men s rkar hon sjlv dsa
till i fem minuter, och d hon vaknade, var barnet bortbytt, och
hon hade i stllet ftt en fuling som skrek hela tiden. Gud
nde mig, arma kvinna! klagade hon, vad skall jag gra? S
sger hon till pigan att elda ugnen gldande het. S kommer
pigan och sger: Nu brinner det s, att ingen kan komma i
nrheten av ugnen. D snappar Ane barnet och lper fram och
kastar det mitt in i ugnen. Men i samma stund hon gr det,
kommer berg-kvinnan med hennes eget barn, och stter det p
bordet, och springer in i ugnen och rycker ut sitt eget. Anes
barn grt inte s lite, och d de sg efter, hade bergkvinnan
knckt barnets ena ben, men s var dr en klok gumma i
nrheten, som rttade till det. Prsten kom i dagningen och
dpte barnet, och s var den faran verstnden.
328. Djvulen verlistas av trollkvinna (31 dec.)
F.S.F. (K.147,1)
Det var en gng en man, som fr vissa frdelars skull hade
lovat sig t den onde. Men Djvulen skulle inte f honom fr
alltid, om han vid rens slut kunde uppvisa ngot freml, som
den onde inte tyckte om. ren gick, och mannen fick allt vad
han nskade sig, penningar och guld. Men s brjade tiden g
ut, och mannen hade inte nnu funderat p ngonting , som
inte Djvulen ville ha. Ngra dagar, frrn Djvulen skulle
komma och fordra honom, gick han p vgen och funderade hit
och dit. Han mtte d trollpackan Cisla, som frgade, vad han
gick och tnkte p. Mannen berttade hur det var. N, var inte

rdd, sade Cisla, inte har han dig n, och s lovade

trollpackan hjlpa honom. Nr sista dagen var utgngen, kom
djvulen, och mannen hade tre ting, som han visade honom.
Det frsta, han visade, tyckte Djvulen om, likas det andra,
men det tredje fremlet var Cisla sjlv. Hon hade smort tjra
p sig och drefter rullat sig i fjder. Nr mannen stllde henne
framfr den onde, svarade denne: Cisla, Cisla, jag knner dig,
jag vill inte ha dig, och s fick Djvulen vnda om, och
mannen var frlst.
329. Spiritus (1 jan.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:111.)
Det gick inte att f en puk-hare annat n med den ondes
hjlp. P nyrsnatten skulle han gras. D skulle man ha en
gammal kvast eller visp med, som var stulen. Ko-hr och svinborst och allt sdant, som man hade stulit med sig frn andra,
skulle man ta med till kyrkan. Dr fick man se den onde, och
han gjorde liv i detta.
Puk-haren drog hem mjlk. Nr han kom med mjlken s
spydde han upp den i fat som stllts fram.
330. Se sin tillkommande (6 jan.)
(Danmark VII s.256 v.)
Trettonde afton, Heliga tre kungars dag, gick man ut och
skakade duken ver brunnen, nr man hade tit, s kunde man
nere i vattnet se den, man skulle giftas med.
-------------Heliga tre kungar, lt mig i denna natt se, med vem jag skall
leva, med vem jag skall d, och med vem jag skall ta mitt
brd!
332. Bergkvinnans frlossning (februari)
(Danmark I s.330, 335)
Det var en backe i Jnnum, dr det bodde en berg-man, och
han var gift med en kvinna av kristet folk, som han hade tagit
in i berget som barn. D kom hon i barnsnd, och skulle ha en

kristen kvinna till att hjlpa sig. S lg dr ett hus vid sidan av
berget, och dit kom berg-mannen in genom deras kksdrr och
sporde om bondhustrun ville flja med till hans kvinna, fr hon
skulle ha en liten. Hon tordes vl inte frst, men s fljde hon
till sist med, fr han sade att det inte var ngon fara. Snart kom
de ner i en vlstdad stuga, och dr var kvinnan. Hon fdde
barnet och s fljde mannen henne upp igen. Kvinnan hade gett
bondhustrun en kjol och sagt, att hon fick g i den, s mycket
hon ville, den falnade inte av det; men hon fick inte g i kyrkan
med den p. S satt hon en onsdag i fastan och vvde, d det
ringde i kyrkan, och fick lust att g dithn. S tyckte hon, att
hon gott kunde g i kjolen undertill. Hon hade en mssa, ocks
en kpa, ssom de hade dem frr i tiden med luden kant i
halsen och nstan som ett slag. Den slog hon s om sig och
gick. Men d hon kom upp p kyrkgolvet, s fll kjolen ned av
henne, och d hon ville vnda sig om och se efter det, s var
det bara mull. Hon mste d sitta i kyrkan i sina underklder,
och det var ju inte s vackert, fr kpan var kort och ndde
endast ner en liten bit.
333. Allestans emot (2 feb.)
(Danmark VII s.122)
P en Kyndelsmssoafton kom en ung hxa hem till en
erfaren och vad gammal hxa fr att bli undervisad i konsten
att rida till Troms kyrka. Bgge hade stulit var sin vacker,
glnsande, svart hna, s det kunde inte ha varit bttre. Den
gamla hxan smorde in hnsen i ngot nyligen anskaffat hxsmr, och drefter satte de sig grensle ver var sin hna och
efter att ha skakat sina betsel, skulle den unga hra noga efter
och sga liksom den gamla, nmligen: Hurra!, nu hgt upp i
skorstenen och hgt ver alla trdtopparna. Men d den gamla
flg ivg s vldsamt, vart den andra omtumlad, tog miste och
sade: Hurra, nu upp och ner i skorstenen! Och s blev det;
hon mste rida upp och ner i skorstenen p sin svarta hna
nda tills ljusan dag, och d var bgge nstan dda av trtthet.

334. Se sin tillkommande (5 feb.)

(Danmark VII s.257)
Den, som grna vill veta, vem den skall giftas med, kan
aftonen fre Agathadagen (5 februari) g ensam in i ett helt
mrkt rum, s kommer strax efter ocks den in, som skall bli
hennes tillkommande, men skepnaden ger sig inte av, frrn
den har ftt en eller annan gva, ssom ett frklde eller dylikt.
335. De dda hindrar bortfrande av kyrkklocka (25 feb.)
F.S.F. (K.50,2)
Under stora ofreden mnade ryssarna stta svl kyrkan som
klockstapeln i brand. Frst skulle de likvl plundra. Med
tillhjlp av stora stockar brt de upp drrarna och plundringen
begynte. En del av soldaterna hade klivit upp i klockstapeln fr
att nedta klockorna. Med yxor brjade de avhugga oket p den
stora klockan. En av soldaterna hgg ocks en djup skrma i
klockan, men i detsamma rmnade kyrkogrden med stort brak
och de dda steg upp ur sina gravar samt brjade frflja
ryssarna, vilka i stor frskrckelse kastade sig huvudstupa ned
genom smluckorna, varefter de tog till ftters och inte vgade
se bakom sig, innan de uppndde minne i Nykarleby. Sedan
hade ryssarna berttat, att de sett hela nejden vid Pedersre
kyrka uppfylld av svenskt krigsfolk. Det intrffade dagen efter
Mattsmssan, den 25 februari 1714.
336. Pojken blev allvetande av vit-ormens spad. K 280.
(vren)
Den som ville bli klok, skulle ta en vit orm tidigt p vren
och den skulle sjudas levande instngd. Den som frst doppade
fingret i grytan och stoppade i munnen, fick klokheten och
frmga att se allting.
I en grd hade de satt p och kokade en sdan orm och det
var vl meningen, att matmodern eller ngon annan p stllet

skulle doppa i fingret. Men s var de utgngna och d kom det

en fattig pojke frbi och han var frveten och gick in och nr
han fick se, att grytan stod p spisen, gick han fram och
doppade i fingret. Sedan gick han ut till folket i fhuset och dr
hade de en ko i kalvstllning och nr pojken fick se den, s
sade han:
Den kon har en tjurkalv. Och s hade de ingen nytta av sitt
orm-kok.
337. Huggormar och snokar
(Danmark II s.210)
Det sgs till den frsta huggorm, man ser p vren:
Huggorm du skna,
far i busken den grna,
bevara mig och min,
s skall jag bevara dig och din

Till den frsta snok, man mter p vren, skall man sga:
Gud bevare mig och alla mina frn dig och alla dina, vill du
intet ont gra mig och alla mina, s skall jag intet heller gra
dig och alla dina, och intet giftigt kryp skall d skada en den
sommaren.
338. Trollkarlar (mars)
(Bergstrand, Dalsl. s. 156.)
Det var p ett stlle som det fanns s mycket orm. En dag
kom en vstgte dit. De beklagade sig fr den myckna ormen.
Om ni r skra p, att ni p lng tid inte har hrt talas om att
vit orm finns i trakten, s skall ni snart bli av med ormarna,
sade vstgten. De visste inte om ngon vit orm. D hade han
dem att kra en halm-hg till ett trd. Han gick upp i trdet,
och sedan fick de tnda eld p halmen. Rtt som det var kom
den ene ormen efter den andre och krp in i elden. Men s kom
den vite ormen och krp i elden. D tog vstgten en nsduk
och band om gonen p sig. Rtt som det var kom marsormen.
Han rtade upp sig efter trdet och tog vstgten med sig i

vrmen. Bde ormen och vstgten dog, men efter den dagen
var det slut p ormarna i den trakten.
Marsormen var en stor orm med hr som en hst. Den ormen
hade alltid en vit orm som frelpare.
339. Skogsret skyddade tjder och orre. K 21. (mars)
Det var en som hette Kristian Salmonsa som var ute och
jagade och fick se, att det satt en tjder uppe i en tall. Och han
skt, men tjdern satt kvar. Och han skt, s att det vart ett hl,
s att han sg dagen genom den, men han satt kvar.
Och det var orrlek framp Ystersjn - det r orrlek dr n
idag p vren - och det var en som var ute fr att skjuta och det
kom fullt med orrar och han skt, s att han skt hl p dem,
men ingen fick han.
Jag vet inte vad det var. Men de har sagt, att skogsret
skyddade dem. (Jfr L II 240, 320)
340. Rtt-trffande bssa och skmd. L II 320.
En annan gng p vren var Ur och samme hans kamrat ute
p tjderspel vid Jungfrukullen. De hade lagt sig i en gammal
kolhytta, tills det skulle dagas. Ur sov gott men inte hans
kamrat. Rtt som det var, ppnades drren och ett vackert
fruntimmer trippade in. Hon tog Urs bssa, siktade, spnde och
lade an med den gng p gng, under det hon smlog och
nickade t Ur, som sov p bnken. S fick hon syn p den
andra bssan och tog ven den, men slppte den genast, som
om hon ftt tag i en eld-gld och gjorde en ful grimas t den
andre och strtade ut och slog igen drren. Men d ryggen p
henne syntes, var den ihlig. D drren small igen, vaknade Ur
och det var precis lagom, ty nr de kom ut, drog redan den
frsta morkullan. Den morgonen skt Ur sju tjdertuppar,
medan den andre endast skt bom.

341. Skogsr (mars)

(Bergsrand, Vrml. 1948:48.)
Mormor berttade att de brukade flla grova trd i skogen p
vren, sedan klv de dessa i sex klyftor. Detta nr det var brist
p sly. Fr det mesta var de alltid tv, nr de klv, men s var
det en gubbe som skulle vara mera modig n de andra, s han
gick ensam. Han svor p att han inte var rdd. Rtt som han
stod dr, s trdde skogsret fram och bad att hon skulle f
hjlpa honom. Han var inte vidare trakterad av detta, men han
vgade inte heller neka. Det gick med liv och lust. Bara det
blev en liten spricka, s tog hon tag med bgge hnderna och
drog isr stockarna. Men till slut s blev hon nrgngen. D
fann han p att flla en tmligen grov stock och gjorde en grov
kil och slog i den litet framom. Nr hon hade stuckit den ena
handen i sprickan, s passa han p och slog ur kil, s att hennes
hand blev sittande i stocken. Sedan sprang han sin vg.
342. Jtteleksaken. K 98.
Jo, jttar, det talade de fll om, mycket. Jo, det var
mnniskor, stora mnniskor.
De var ute och gick ett tag, jtten och hans gumma, och de
fick se en karl, som gick och pljde en ker och jtten gick en
smula fre och gumman kom efter.
Och d tog hon och satte det dr i frkldet, bde bonde, hst
och plog och alltihop och s ropade hon t gubben sin, att: se
du, vilka granna maskar jag har hittat!
Ja, slpp ut de dr, sade han t henne, fr det r de dr
som ska trda till i vrlden efter oss.
343. Struken skppa. L III 165. (mars)
I Torups socken, Vstra Ginge hrad, finns en klipphll,
som efter byn kallas Hkan-torps-hall, och i den bor nnu den
dag i dag jttar, inte av samma tt som den urgamle, om man
annars fr tro vad de sjlve sga. Det hnde sig d.v.s en gng,

att en fattig bonde gick och pljde sin ker, men kom vid det i
hg, att han hade s mycket gld, att han inte kunde f tag p
sig utsde till sin jord och detta grmde honom s, att han
kastade sig ner vid dikesrenen och brjade grta.
Som han d ligger dr i sin vnda, kommer det en jtte till
honom och sprjer efter orsaken till hans sorg. Jo, svarar d
bonden, jag r s fattig och skuldsatt, att jag inte ens ser mig
rd att f utsde till min ker, n mindre att p annat stt reda
mig med grden!
Ingenting annat, sger d jtten, kom till mig i
Hkantorpshall, s skall du f lna pengar av mig!
Bonden vart inte litet glad ver det budet och var inte sen att
knalla sig ivg till hallen. Hr ppnades en drr och bonden
kom in i jttens stuga, dr jtten mtte upp en hel skppa
pengar t honom. Vid denna syn brjade mannen kvida och
sade: Ack nej, inte s mnga pengar, fr dem kan jag aldrig i
tiden terglda! D log jtten och lade nnu ngra nvar
pengar p skppan. Se dr, sade han, har du s det rcker,
men du behver inte terbra mer n en struken skppa och den
frst om tio r!
Detta var d goda villkor, tyckte med rtt och skl bonden
och tog nu med tack emot lnet. Men han var en varsam man
och nyttjade inte flera penningar n de som var skppans
verskott och med dessa redde han sig ur sin gamla skuld och
mer till. D lnetiden var ute, satt han som rik karl i sin grd
utan att ha rrt sjlva lnet.
344. Ncken (4 april)
(Bergstrand, Bohus. s. 19-20)
I grden Kebbene hade man vid flera tillfllen iakttagit en
stor grann hst, som gick omkring och betade. Flera personer
frskte infnga hsten, men det lyckades inte. En gammal
klok gumma upplyste bnderna om, att om de skaffade ett saxbetsel, s skulle det g ltt att infnga Satans hst. En av
bnderna skaffade sig ett sax-betsel och strax eftert var hsten
infngad.

Man harvade, bultade och pljde och hsten var den bste
dragare de kunde tnka sig och de behll honom under hela
sommaren, men s en dag d hstarbetet var ver, togs betslet
av, och hsten galopperade bort fr alltid.
-----------I Klvedals frsamling p Tjrn ligger en tjrn, som heter
Tolleby tjrn. I denna tjrn sgs det bo en nck. Kringboende
folk sgs ha sett honom. S berttas om det; en gng kom en
bonde gende i nrheten av tjrnen. D fick han se en hst
komma springande. Hur det nu var, fick bonden fatt i hsten,
men d han frstod, att det inte var ngon vanlig hst, han ftt
tag i, lade han p honom en stlgrimma. Hsten var vldigt
stark och yster, och bonden gjorde hela vrarbetet med honom,
och d detta var gjort, tog han av hsten stlgrimman. Men d
frsvann hsten i ett eld-bloss.
-------------Ncken omtalas rtt ofta och nstan alltid r det obehagligt
att ha med honom att gra, men en bonde p Huseby hade nytta
av honom. Ncken som frskapat sig till hst, gick och betade
p Husebybondens ng. Bonden hade skaffat sig en signad
grimma, som han lade p ncken och s gjorde han sitt
vrarbete med honom. Det var fr bonden en bra hst att ha,
outtrttlig var han och foder behvde han inte. I slutet av
vren, nr bonden harvade, fll grimman av ncken och han
skenade ivg med harven. Vid Gullborg bar det i sjn.
Ellsfjorden, mitt fr Grnvik, rev ncken upp en hla p
sjbotten fr att lgga harven dr, men han blev inte den kvitt
utan fortsatte ver Skaft till Stockevik och ut i Gullmaren. En
vit gng i bergen - en kvartsgng - samt repor i bergen
utmrker var ncken skenat fram bde p Orust och Skaft, och
dr det r jord r alltid marken svart och gror varken grs eller
ljung och r det s kallade harv-drag.

345. Ncken
(Bergstrand, Vrml. 1948:27.)
En moster till mig berttade, att man i Gryttom i Brunskog
hade fngat ncken. Det var en kritvit hst, som kom upp ur
sjn. Man tog och spnde honom fr plogen och krde, s att
fradgan stod omkring honom. Nr man sedan slppte honom,
s frsvann han ter ner till sjn och blev borta.
Det sades, att ncken inte kunde skaffa sig mer virke n till
en halv bt. Om han hade kunnat rusta ut en hel bt, s hade
han blivit vdlig ty d hade han kunnat locka mnniskor i
bten.
--------------En nckhst de kallade gick vid sjlandet vid Daglsviken
hr i Kroppa. En bonde dr tog elddons-pungen och kastade
ver hsten. D blev hsten kvar. S satte bonden honom fr
plogen och skulle plja med honom. Gubben var stor och stark,
som de var frr i vrlden, och de krde hela dagen. Men om
kvllen strtade hsten i sjn, s att rda forsen stod om
honom.
346. Forskarlen (skrtorsdag.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:30)
Forsgubben var detsamma som Ncken. Det var en spelman
vid Dejforsen i Nedre Ulleruds socken, som ville lra sig att
spela av forsgubben. Han skulle ta en svart katt med sig och g
till forsen och stlla sig under bron. Detta skulle han gra tre
skrtorsdagsntter i rad. Tredje skrtorsdagsnatten s skulle
Ncken lra honom spela. Han frskte i tv ntter, men han
hll p att bli snderriven av katten. S den tredje natten
vgade han inte.

347. Det bortstulna dryckes-karet (pskafton)

(Bergstrand, Hall. 1949:72)
En drng som tjnade p Dammet i Skrea, red till Smrkull
en pskafton, och d hade trollen fest i berget. De bjd honom
p dricka i en silverbgare, men han slog ut det och red sin vg
med bgaren. D ropade trollen: Tjofada, lv! Tjofada lv!
Han stal vr bgare: De sprang efter, men han rddade sig in
p Skrea kyrkogrd. De ryckte i alla fall rumpan av hsten.
348. Gumman som ropade efter sanket. K 318.
(skrtorsdag)
Hemma i Bergs socken var det en gumma frn Leda, som
brukade g ut varje skrtorsdagsmorgon och ropa.
Skrtorsdagsropet kallade de det. Men s misstrodde de ju
henne och d var det en som gick ut och lyssnade p henne och
svarade henne. Skgga Mumma kallade de kringen. Och det
var Kloke-Daniel som gick ut och svarade. Kloke-Daniel
bodde i Bergs socken, fast han var fdd i r.
Hon gick ut innan solen rann upp, gick upp p en liten kulle
eller hjd och ropade:
S lngt som detta ropet hrs,
s r mjlken min!
Men d stod ju Daniel och hrde det.
Nej, skit skall du ha i dina bytta och skorv p din kropp och
det ifrn den dag, din ko drager grset upp! skrek han.
Och han kunde nog litet han med, fr kan ni tnka er, s lngt
som trjan gick ner p armarna kunde man se, att hon var
skorvig och srig precis som barn kunna bli i munnen. Det fick
hon ha p kroppen s lnge hon levde och nr hon dog, var hon
alldeles rutten

349. Hxor (skrtorsdag)

(Bergstrand, Hall. 1949:144)
En kring var frfrligt snl och elak, och ju nrmare psk
det led, ju vrre blev hon. D fick drngen fr sig, att hon var
pskkring. P skrtorsdags kvll gmde han sig i kket, och
d samlades dr en massa kringar. Kringen p stllet tog
fram ett horn och befallde alla de andra, att de skulle smrja
grissla och ugnsraka. Drngen nappade till sig en kvast och
fick den smord. Vips bar det ut med hela sllskapet och
drngen med genom skorstenen. S kom de till en stor skog.
D sade kringen: Upp och ver alla skogstoppar! Men
drngen tog fel och sa: Upp och igenom alla skogstoppar,
och s for han upp och ner mellan trden och rev alldeles
snder sig. Han kom i alla fall med till Blkulla och dr satt
sjlve Gamle-far med en bockfot och en hstfot, och d sa
granngumman till drngen att nu blir det middag, men han fick
ingenting sga, fr d fick han stanna dr ett r.
S dukades en delikat middag av ormar, dlor och grodor.
N, vad tycker Ni om maten? frgade direktren. Salt sa
drngen, och s fick han bli dr till nsta psk. Det var lika
gott, sa husmor hans, du skulle inte varit frveten, och s
fick hon ocks bli dr. Men den som blev glad, det var gubben
hennes.
350. Hxa i kyrkan (skrtorsdag.)
(Danmark VII s.62,63)
Skrtorsdag sitta alla trollhxorna i kyrkan utan huvud. gg i
fickan.
-------------Hnsgget skall vara lagt skrtorsdags morgon, och pojke
och flicka f inte vara konfirmerade. De mste passa p och
lmna kyrkan, innan gudstjnsten r frbi, d hxorna annars
kunna hmnas p den som har gget, men de kunna inte g ut
frrn allt r till nda.

351. Djvulen bistr ogudaktiga (skrtorsdag.)

(F.S.F. (K.96,4)
Fr ngra hundra r tillbaka for en gng en bonde, som hette
Bosa-Jovs, till Raseborgs slott, och dr gjorde han frbund med
djvulen. D han kom dit, s frgade djvulen, vad han ville.
Jovs sade rendet sitt. Han gick d dit tre torsdagskvllar i
samma avsikt: fr att bli rik. Sista torsdagskvllen, som var
skrtorsdags afton, frgade djvulen frst honom, vad han
ville. D bonden sade sitt rende, s gav Djvulen honom en
sck pengar. Nr han skulle g bort, s skulle han inte f se sig
tillbaka. Som han kom bort frn slottet, s orkade han inte
lngre n till bron, som var ver Raseborgs sundet, och dr
mste han lgga ner brdan sin och vila sig. Han gick hem och
sg inte tillbaka. D han dog fr ngra hundra r sedan, s var
nnu en fjrding silverpengar i behll.
352. Djvulen frestar en man att dda sin hustru
(F.S.F. (K.104,2)
En skrtorsdagsnatt kom det en frmmande man till en grd,
dr mannen och hustrun grlade. Han satt dagarna i nda p
bnken, men talade intet. Han bjds p mat, men tog inte emot.
En natt gick han till gubben och bad honom ta livet av henne,
s skulle han bli fri frn sin ilskna kring. Prsten tillkallades
och fick bort den objudna gsten.
353. Hxor (pskdagen)
(Bergstrand, Hall. 1949:146)
Om en kyckling hade vrpt sitt frsta gg och de kom t att
stoppa det i fickan p ngon, utan att han visste det, s kunde
han se, vilka som var pskkringar, d han satt i kyrkan
pskdagen. De satt och hade stora mjlkbyttor p huvudet.

354. Snder idag och helt i morgon. K 308.

Det var en som lnade hus p ett stlle en skrtorsdagsnatt
eller pskafton. P natten tog kringen fram ett horn och
smorde sig, och d klev hon upp i spisen och satte sig p en
kvast och sade:
Hr upp och hr ut
till Orma-grds knut!
S for hon upp genom skorstenen och s skulle denne flja
efter, tnkte han. Han tog sin kpp och skulle rida p: Hr upp
och hr ner, sade han, men d kom tsen, som kringen hade
och lrde honom, hur han skulle sga och s bar det ivg till
Blkulla.
Dr hade kringen s roligt och slogs och sade. Snder idag
och helt i morgon. Men d sade han: Snder idag och snder
i morgon och snder i all evighet. Och d kringen kom hem
var de alldeles snderslagna och det lktes aldrig.
(Samma, Bergstrand 1944:114)
----------(Bergstrand, Vsterg. 1944:115.)
Det var en kvarn som brann varenda psknatt. Men s hnde
det en gng, att en drng var i kvarnen psknatten, och d kom
det in en hop psakringar, och de brjade p att sl varandra
med stickor och skrek: Snder i dag helt i morgon! Men
drngen tog en yxa och drmde till en gumma och sa: Snder
i dag och aldrig helt. den kringen var halt i all sin tid. Men
den natten brnde inte kvarnen.
-----------(Bergstrand, 1944:117.)
Det var en karl i Nittorp, som var ute och gick klockan tv
pskdagen p morgonen. D fick han se en kring, som satt
och krnade i en bck och hade s mycket smr. Han knde
igen henne; det var en frmgen bondhustru.
-----------Bergstrand 1944:118.)
Smeden p Stommen har berttat fr mig, att en pskafton
var en karl ute och gick, och d kom en kring ridande bara

ngra meter ver marken. Nr hon var nra inp honom,

kastade han sin kniv, s att den fastnade i skinkan p kringen.
En lng tid drefter fick den karlen bud till sig, fr en ko hade
blivit sjuk p ett stlle, och han frstod sig p sjukdomar. Nr
han kom in i kket eftert och skulle ha sig mat, d lg dr en
kniv p bordet, som han skulle ha att ta smr och ost med. D
knde han igen kniven, fr det var densamma, som han kastade
efter pskkringen den gngen. Det hr r allt min kniv, sade
han. Man kan frst, vad kringen skmdes.
355. Djvulen kper en kvinnas hr (psk.)
F.S.F. (K.148,1)
En psknatt kom en mycket fin herre till en fattig gumma och
bad att f kpa hennes prktiga hr. Efter en stunds betnkande
tillt hon honom att klippa av det. Herrn kastade en silverslant
p bordet och frsvann med fltan. Men, o under, slanten
frvandlades till en trbit. Kort drp dog gumman.
356. Hxor (skrtorsdag)
(Danmark VII s.104 f)
Skrtorsdag stter man stl ver stalldrren.
---------Skrtorsdag skall man stta en yxa i gdselhgen, s ingen
tar kraften ur den.
----------En gng om ret skall alla hxor mta den Onde p Bloksberg. Samma afton som de reser, fr man se till att f
kvastskaft och ugnsredskap i hus. Ngra mena, att de reser
skrtorsdagsafton, och drfr mste drngarna frr i tiden,
innan de skrtorsdags-afton gick ut fr att sjunga fr gg, g
byn runt och ropa ut trollkringarna. De ropade d: Tut, hrut, alla trollkringar, alla skall de ut, icke rkna frgves, ngra
sitta i bakugnshlet andra sitta i bryggkittels-hlet, alla skall de
ut, inte rkna frgves. De skall rida p en kvast och p raka,
p gissel och p stake till Bloks-berg. Den, som inte vill hra,
m stoppa igen sina ron med rda trasor. (s.106)

-----------D skatorna skall med till Bloksberg skrtorsdags natt brjar

de redan att dra stad fregende dag, och man ser drfr inga
skator efter kl. 4 den dagens eftermiddag.
------------Hxorna samla sig sockenvis skrtorsdags afton, helst vid en
korsvg, och det gller d livet fr den som r olycklig nog att
mta dem. Dock kan han frlsa sig, om han kan f en omvnd
harv att stta sig under. (s. 110)
--------------En arbetare som bodde i Stavreby, Prst amt, gick en
skrtorsdags afton frn Jungshovedgrd, var han var dag gick
fr att trska, och ter hem. D han nstan hade ntt sitt hem,
blev det hngt en liten kittel om hans hals, det blev honom
givet en rvsvans i var hand, och det blev honom sagt, att han
skulle trumma p ett gille. Han sg ingen, han hrde bara
rsten; han frdes genom luften, men varthn visste han inte.
ntligen kom han till en stor plats, dr det var en stor
frsamling mnniskor som dansade och sjng. Det var ocks
ngra som spelade, men de hade inget ljud, s han hrde inget.
Det blev nu tillsagt, att han skulle sl p trumma, och det
gjorde han, men sjlv kunde han inte hra ngot. En gammal
kvinna sade, att han skulle sl hrt, fr vem som vl kunde
hra det, kunde det hras ver hela vrlden. Det varade lnge,
s kom dr en frnm herre, som var kldd i rd kjol, och han
sg glad ut, och de var alla s glada fr honom. Kort drefter
gick han, och gillet var slut. Mannen blev nu frd till den plats,
dr han fick kitteln, och han var fri fr natten. Men varje
skrtorsdag afton i 18 r mste han sl p trumma fr
trollhxorna, som han trodde det var. S blev han sjuk och lt
hmta prsten, och berttade d allt fr honom, vad han hade
mst gra under mnga r. Prsten sporde, om han knde
ngon av dem. Han sade ja och nmnde en del av socknens
folk, som han knde. Prsten sporde. Var det inte flera? Jo, sade mannen, prstens moder var ocks med. - Det r
endast vidskepelser, min son, sade prsten, somna nu in i
salig tro, s finns inget som skadar dig. Samme prst

predikade en gng i kyrkan mycket mot trollhxorna, s att de

frvred hans ansikte. Tv mn ur menigheten sade till prsten:
Far fr lov att sluta predika, ty fars mun sitter nstan nda bak
i nacken! _ Gr den det? svarade prsten, s skall jag lra
Eder att stta den rtt igen. Nu dundrade han n vrre mot
hxorna, och de mste n en gng rtta till hans ansikte. (VII
s.111)
357. Karlens hxritt (skrtorsdag)
(Danmark VII s.129)
Det var ingen som visste, att prstens hustru i Udby var en
hxa. Men en skrtorsdags afton, d karlen gick genom porten,
fick han veta det, fr dr mtte hon honom med ett betsel i
handen, som hon skakade och kastade ver honom, och s blev
han frvandlad till hst. Som sdan red hon nu p honom till
Troms kyrka, dr hon band honom utanfr mellan en lng rad
hstar, som redan stod dr, och drp gick hon in genom
kyrkdrren. Han skakade emellertid betslet av sig och gick bak
efter. Dr inne gick det lustigt till, ty hxorna slogs s det stod
hrliga till. De daskade varandra med gamla skyfflar, varav
ngra var s stora, att de knappt orkade lyfta dem, och andra
var helt sm, men alla slog de till s att det knakade i fogarna.
Fr vart slag de slog, ropade de: Sr i afton, hel i morgon!
Karlen fick lust att vara med, grep en gammal skovel och slog
till av hjrtans lust. Men fr vart dask, han gav, sade han: Hel
i afton, sr i morgon! och de fick frst veta nsta dag, vad det
hade att sga, ty d mste de ligga kvar alla samman. D de
brjade trttna p leken, listade han sig ut, och d hxan nu
kom, kastade han i en fart betslet ver henne. Hon blev
frvandlad till ett hrligt gult sto. Han gick till en smedja fr att
sko henne. Tidigt nsta morgon kom prsten ner i stallet, och
d han sg den fina mrren, sporde han strax karlen, var han
hade ftt tag p det vackra djuret. Det ville karlen inte sga,
men ville nd grna slja den, och handeln blev snart

avslutad. S snart prsten tog av den gamla grimman, stod

prst-madamen dr framfr honom med jrn p alla fyra.
358. Hxor
(Bergstrand, Dalsl. s. 146-53.)
Det var en som hette Burta p Grinn. Det var en riktigt stygg.
Hon var husbonde ver bde bjrnar och vargar. Dem tog hon
in till sig i stugan, och dem red hon p om psknatten. Var det
ngon hon var arg p, s kunde hon ta dd p bde hstar och
kreatur och allt som fanns.
En gng var de ute och gick skallgng efter varg och bjrn,
och de visste att det fanns, men de kunde inte hitta dem. D var
det en som gjorde sig rende till Burta p Grinn, han gick in
dr och bad om vatten, och d sg han att hon hade bde vargar
och bjrnar dr inne. Om du talar om det fr en enda
mnniska hur det str till, s r du d p flcken, sa hon till
honom. Och det lovade han, att han inte skulle gra. Han gick
ut i skogen till de andra, och de frgade honom, om han hade
sett ngonting. Och han svarade inte, men han stllde sig och
talade om det fr ett stort trd, hur det var. S hade han inte
talat om det fr ngon mnniska. Men de tog och lade halm
omkring stugan och brnde upp alltsammans och kringen
med.
------------Pskkringarna samlades i ett kvarnhus om psk-kvllarna.
En drng gick en gng dit i frvg och krp upp och lade sig
uppe i kvarnen S kom hrligheterna, den ena efter den andra.
Och s kom sjlve Prkel. De hade smr t honom. De skulle
ha kvitto av Skam, att han skulle hjlpa dem med trolldom hela
ret runt. Men s kom dr en kring mycket sent frn Laxarby.
D sade han: Jag vet inte, vad jag skall ha dig till. Sent
kommer du, och smsta smret har du. Drngen skulle resa sig
och se, hur den kringen sg ut, men d halkade han omkull
och hll p att falla ned p golvet. D bar det av med hela

sllskapet, men kringen frn Laxarby hade inte ftt ngot

kvitto, och hon skrek s.
-------------Mellan Ed och Rlanda ligger Edebybcken. I den bcken
fanns det en kvarn, som brann ned varje psknatt. En pskkvll gick en karl dit och gmde sig, fr han ville vakta och se,
vad det var som tnde p kvarnen. Nr det led framp natten,
s kom det en hop med pskkringar. De hade kvast mellan
benen, nr de kom in, men den tog de bort och satte efter
vggen. Till slut kom sjlve Hin. D blev det ett frfrligt
buller. Kringarna skulle lmna fram smr-tionde, och de gick
g fram en i snder. Det skulle vgas och alla skulle ha precis
lika vikt. S kom det en kring fram, som hade fr litet med
smr. D tog Hin henne och stllde henne upp och nerp, sedan
tnde han ett ljus och satte det mellan benen p henne. D
skulle den som lg gmd och vaktade rtta p sig litet fr att
han skulle kunna se bttre. Men d brakade kvarsstllningen
ned. Alla kringarna sprang och skrek: Kvittens p smret,
kvittens p smret!
------------Frr, nr de reste till Blkulla, kunde det hnda att om det
stod ngon i vgen, dr de for fram, fick de ka med ett stycke.
Jag hrde talas om, att i Ed bodde det en gubbe, som hette
Stockman. Han fick ka med i blkulla-ritten uppifrn Ed och
ner till Kvistrum i Bohusln. Hr ramlade han ned i en rishg.
Sedan fick han g hela vgen hem.
----------Pskkringar var ett elnde. Det var en prst hr i socknen,
som hette Hanell. Han var p vg frn Rnnlands socken, och
ute p Stentoft mtte han en kring, som kom ridandes p en
varg. Han knde igen kringen, hon hette Marta och var
hrifrn socknen. Jas, du r ute och reser, Marta, sade
prsten. Ja, jag har brtt, far, sade kringen och skenade ivg.
Det mtte ha varit smrjan som tagit slut fr henne det var nog

ingen riktig varg, hon red p, utan en som hon gjort sig utav ett
fr eller en hst eller ko. Det var nog en horngosse, som hjlpte
henne.
-----------Det har berttats om en prst i Hgster, A. Hedrn, att han
vid sin mbetsresa frn Hgster till Jrbo kyrka tidigt
pskdagens morgon mtte tre trollpackor, som tervnde frn
Blkulla. P annandagen sg han dem i Hgsters kyrka, men
de satt d bakfram. Han tilltalade dem med orden: I dag t ni i
Herrans hus, men igr var ni i helvetet. Han hade knappt sagt
de orden, frrn en blodstrm forsade ur hans mun och han
sjnk ned frn predikstolen. Tre dagar drefter dog han.
-----------Kapten Elin var sjlve frman fr pskkringarna. - Hon och
hennes sllskap hade lockat med sig en ts, som var alldeles
okunnig. Och s kom de d till sjlve Bisen. Och han hotade
dem, fr att de hade tagit med sig den dr nybrjaren, fr hon
kunde rja dem allihop, sade han. Och Bisen bet tsen i fingret
s hon bldde, och skulle skriva in henne med det blodet, men
hon ryckte till sig fingret, s han aldrig fick till sig ngot blod.
Hon ville inte vara med i det dr kompaniet och hon slapp d
ifrn det. Men hon fick aldrig vara ifred fr djvulen sedan,
och till sist mste de stta henne ner i ett kar och ppna
pulsdern p henne, s hon fick slippa.
------------Som barn hrde jag en sgen berttas om en pskkring i
Rggrds socken. Hon skulle ha bott i Rse. Hon trffade p en
gammal gubbe, som hon smrjde och satte sig p ryggen p.
Det bar upp i luften med gubben och kringen. Nr de kom
mitt ver en stor mosse, blev gubben rdd och sade: Vad i all
vrlden skall vi nu ta oss till Greta, om vi faller p denna stora
mossen? Han hade inte hunnit sga ut meningen, frrn det
bar ned med dem. Det var fr att han nmnde henne i namn.
Mossen hette jemosse.

------------Moran p stllet skulle bort, och pigan p grden skulle krna

smr, medan hon var borta. Hon skulle krna i ett stort, runt
kar och vispa med en stor visp tills dess det blev smr, men
hon fick bara ta tv skedblad grdde att krna utav. Hon tyckte
allt, att det var farligt lite. Tre skedblad fr jag nog ha, tnkte
pigan. Men nr hon brjade vispa, s pste det upp och blev s
bedrvligt mycket, s att det rann ver karet och ut p golvet. I
detsamma kom moran hem och pigan gav sig rent ver fr det
elnde, hon stllt till. Du gjorde nog inte som jag sa, sade
moran. N, jag tog nog tre skedblad, svarade pigan. Det hade
nog varit nog om du sugit musten ur tv kyrksocknar, sade
moran och vart arg.
------------Far talade om efter en farbror, som var skrddare. Han var p
ett stlle och sydde. De hade inga kor p det stllet. En morgon
gick kringen upp s tidigt. Skrddaren vaknade, men han
ltsades sova. D fick han se att kringen tog sin gubbes byxor
och hngde upp p en stol , s drog hon i stropparna s fort hon
orkade. Och hon mjlkade ut den finaste mjlk i en bytta. Nr
skrddaren kom upp, s fick han ta ny-mjlks-pannkaka.
-------------Det var ngra pojkar som menade p, att de skulle lura
pskkringarna gott, och en mnskensnatt s kldde de p sig
bra och lade sig p taket och vntade med bssan p dem, och
de kom ocks. De sg dem inte, men de fick hra ett sdant
konstigt gny i luften, och d brassade de p. Men det enda de
fick se, det var en silkessjal, som kom seglande ned till dem.
Detta minns jag s vl att min far talade om mnga gnger.
-------------En psk-kvll kom en vstgte till en gumma, som bodde
ensam, och ville ha hus. Till slut fick han, men hon tyckte inte
om detta, fr hon skulle frsts ut om kvllen. S ville hon

veta, nr han sover som bst. Det gr jag, nr jag stirrar som
vrst, sade vstgten. Han stirrade fr att se, vad hon hade fr
sig. Hon tog ett smrjhorn och ngra andra grejer och s
smorde hon sopan och sade: Hr upp och hr ut och till
helvetets knut! Drmed bar det ivg med henne. D gick
vstgten upp och gjorde som gumman gjort. Men han kom
inte ihg utan sade: Hr upp och hr ned och han fick fara
upp och ned i skorstenen lnge. Till slut kom han p det rtta
uttrycket och d bar det ivg efter. Men d han kom fram, blev
hon beklmd, fr att han kom till kringarna, nr de var i full
fart.
-------------Det var en kring, som for ut p psknatten. D det bar ivg,
sade hon: Hr upp och hr ut och till helvetes stup! Ocks bar
det ivg. En ts-unge kom inte med. Men den sade: Hr upp
och hr ned! Hon hrde inte vad moran sade. Och tsen fick
fara upp och ned i skorstenen hela natten som soten rk.
------------Drngen i Skillingen stod och smrjde krran en pskdag.
Han hade tagit hornet med smrjan, som hngde bakom drren.
Nr han hade smrjt det ena hjulet, s brjade det att snurra
runt. Det fr vl hlla sig, s jag hinner smrja det andra med,
sade han. Nr han hade smrjt det andra hjulet, s for krran i
luften. Sedan hittade de henne p en mosse p Vrmlandsns.
------------En prst i rtemark skulle en pskdag predika i Steneby
kyrka. Han reste fr tidigt. P Steneby-mon mtte han en
pskkring, som red p en varg. Prsten knde kringen och
nmnde henne vid namn. D miste hon makten och vargen
sprang t skogen.
-----------Det var en gumma, som alltid brukade stlla sig att krna
smr i en bck psk-morgon. Och nr hon krnade, sade hon:

Smret r mitt och vattnet r ditt, smret r mitt och vattnet r

ditt. Det blev smr av bara vattnet. Men den bonde, som var
gare till bcken, fick inget smr till sina kor. Det var en
pskkring.
-----------Det gick inte att drnka en hxa, hon flt p vattnet. I
Tisselskog samlade sig flera stycken och skulle drnka en
hxa, men det gick inte. Hon flt som en boll.
Prosten Hrdin for till kyrkan en gng och hade pigan med.
Efter vgen blev pigan s rdd, fr hon fick hra dom-bjllror.
Det hade hon inte hrt frr. Hon trodde, att det var en hxa som
kom. Var inte rdd, sade Hrdin, jag skall jordfsta den sista
hxan i morgon! Det skulle varit den sista riktiga hxa, som
funnits i Tisselskog.
359. Hxor (lngfredag)
(Bergstrand, Bohus. 1947:122-28)
Det var en prst frn Ytterby, som var ute och red en
lngfredag. Han somnade p hstryggen. D kom pskkringar
och tog honom till Alekltten. Han hade inte ftt ngot illa av
det, utan han kom till prsten i Romelanda och fick mat och
skjuts hem, men det blev mssfall i Ytterby kyrka den dagen.
----------En gng vid psktiden kom Nils Knutsson i Rsmut till
Kllerd-bck. I bcken satt en pskkring och krnade smr.
De taltes vid, och s sade kringen, att om han rjde henne, s
skulle han f sitta och d. Nils sade ingenting frrn han lg p
sitt yttersta. D talade han om alltsammans, men i samma
gonblick tvangs han av osynliga makter att sitta. S dog han.
-----------Det var tv som var ute som pskkringar i Krokstad en psk
fre min tid, den ena red p en varg, den andra p prstens oxe.
Prsten sg dem och knde igen dem. S p pskdagen i

kyrkan nmnde han dem vid namn, som ridit p hans oxe och
sade: Du red p min oxe, och nu sitter du hr frmst. Men d
kom det som en vind, kyrkdrren rycktes upp, och prsten blev
mlls och dog tre dagar drefter. Detta r alldeles sant.
------------Det var p ett stlle som de hade en bckkvarn, men varje
skrtorsdag brann kvarnen upp. S var det en man som lade sig
i kupan och skulle se, vad detta berodde p. D kom den ena
kringen efter den andra dit; de gick dr p golvet och vntade
och sade: Mnntro inte ldermannen kommer? Det var Skam
det, men han kunde inte g in i kvarnen, nr en kristen
mnniska fanns dr. S att kvarnen brann inte den gngen.
------------Det var en bonde som hade en kvarn, som varje pskafton
stod i ljusan lga utan att brinna ned. Om jag bara hade ngon,
som ville ligga dr med natten, sade han. Drngen hans var
inte dum. Nr den dagen kom, tog han och klttrade upp i
kupan till kvarnen. Snart frsamlade sig trollpackorna dr fr
att hlla hgtid. Skam sjlv stod och rknade dem. S saknade
han en. Hon kom just stapplande inom drren. Vad gr du,
som inte r med? sade han. Jag r s gammal och skrpplig,
klagade gumman. Men d sade den som ond r: Nu skall hon
bli slut. D skulle han som satt i kupan, lyfta sig fr att se hur
det gick till, nr Skam tog huvudet av henne. Strax vlte kupan
av, det blev ett vsen, och hela sllskapet gav sig av fr att
aldrig mera komma tillbaka. Bonden hade lovat hundra kronor
t den, som ville ligga i kvarnen. Dessa fick nu drngen, och
alla sg upp till honom, fr det han kunde skrmma sjlve
Skam.
------------Det var en drng och en piga ute och rfsade ihop h. D
kom det en virvelvind och tog med sig en hel hstack upp i
luften, och drngen tog och kastade sin fllkniv i den. Pigan
sade, att han inte skulle gjort s. P vren tog drngen hyra och

for till sjss, och s kom han till Kpenhamn, och dr gick ha
in p ett kaf och kpte sig mat. Han satt ensam i ett rum, och
en halt kring passade upp. Vid hans tallrik lg en kniv, och s
frgade kringen, om han knde igen den och drngen svarade,
att han haft en, som liknade den. Ja, sade kringen, det var
jag, som var ute och for i den dr virveln, en annan gng skall
du spotta i vind och inte kasta stl! Se, det r ju ett tal, att det
r finnar, som r ute och fara i luften.
360. Tjuvar (psk)
(Bergstrand, Bohus. 1947:194)
P grden bolands gor finns ett berg som kallas fr TjuvMartas berg. Dr bodde det frr i vrlden en hxa, som de
kallade fr Tjuv-Marta. Hon var av jtteslkt och ovanligt stor
och grov.
Hon stal allt mjligt och samlade ihop stora rikedomar inne i
ett berg. Hon hade en hatt, som hon hade ftt av den onde, och
d hon tog den p sig, s blev hon osynlig.
Det var en natt som en tjur blev stulen p ett stlle. De antog
meddetsamma, att det var Marta som hade stulit den och nu
tnkte de, att det skulle g att f bevis p henne genom spren
till berget. Det hade nmligen fallit sn samma natt. Men det
gick inga tjurspr till berget, utan det fanns bara spr efter tv
karlar, som hade gtt frn berget och till grden. Tjuv-Marta
hade frst stulit tv par stvlar och dessa tog hon nu bakvnt p
tjuren, s att det sg ut som om tv karlar gtt frn berget.
En gng tog hon en karl, som bodde p Nyrd i Foss socken
och denne tog hon in i berget till sig, och s frblindade hon
gonen p honom s att han inte skulle kunna g ifrn henne.
Hon hade tre barn med honom, men dessa ddade hon p s
vis, att hon tog ut hjrtat p dem och sedan kastade hon dem i
revattnet.
D mannen hade varit hos henne i tre r, s samlade sig ngra
av hans grannar och gick till berget om pskdagen p
morgonen efter det tuppen hade galit. Ty frr kunde de vara
alldeles skra p, att det inte gick att komma in i berget. Nu

lyckades det dock fr dem att komma in, och d stod TjuvMarta vid spisen och kokade ktt i en stor kittel. Mannen lg
uppe i en sng och rkte. Med detsamma som de kom in, s
gick en av karlarna fram och slog henne p munnen s att hon
bldde, och d miste hon s mycket av sin makt, att de kunde
fngsla henne. Hon miste ven sin makt ver mannen, s att d
var han inte lngre frblindad, utan stod upp och gick drifrn
och hemt, ty nu mindes han, att han hade hustru och barn.
D de ntligen hade ftt fngslat henne, s sade hon: Hade
jag bara haft min hatt p mig, s skulle ni allt ha sluppit att
fngsla mig, men nu ligger den dr, sade hon och pekade p
golvet, men innan karlarna hade hunnit titta drt, hade den
frsvunnit. Den onde hade nmligen tagit den tillbaka s att
inte ngon annan skulle f tag i den.
Innan de frde henne bort ifrn berget uttalade hon en
frbannelse ver Nyrdsborna och sade, att aldrig ngon som
bodde p Nyrd skulle komma att f det bra s lnge vrlden
str.
-Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt r efter det de hade
fngslat henne. Sista tiden hon levde, blev hon s ilsken, att det
knappt gick att f ngon fngvaktare till henne. Hon gjorde
ocks ett par rymningsfrsk, men lyckades aldrig komma
utom fngelset.
361. Trollkarlar (skrtorsdag)
(Bergstrand, Bohus. 1947:133)
Jakob Hall sade en gng hemma till min mor: Om jag gr en
skrtorsdags-afton och hugger ett trd till en str, men inte
hller den vid marken, nr jag hugger eller kvistar den, utan i
luften, samt sedan gr till en grav, dr jag knner den dde,
samt ropar honom vid namn och hugger stren i luften, s
ryker jorden och den dde kommer upp och frgar dovt: Vad
vill du? D fr man inte vara rdd utan frga om vad som
skall hnda under ret. Det fr man veta i korta svar. Det har
jag gjort, sade Jakob Hall.

362. Helgdagsbrott
(Danmark II s.277)
P skrtorsdag fr inge plja p sin ker. En gng var det en
man som gjorde det; men d frvandlade Vr herre honom till
straff hrfr till mullvad, fr att han i all sin dag sedan skulle
plja och grva i jorden.
363. Att frdriva ohyra
(Danmark VII s.205)
Pskmorgonen klr man av sig naken och skakar sina lakan
p grannens gdselstad. Grannens hus blir d fullt av loppor,
medan man sjlv slipper ohyra.
-----------Om man sopar tigande fre soluppgngen psk-morgonen,
blir man fri frn loppor det ret.
364. Skattgrvning (25 mars.)
(Danmark I s.379,384)
Knappt en fjrdingsvg sder om Hasle p Bornholm finnas
ngra ngar, Si-ngar, och i dem ligger en damm, som kallas
flod-damm. ver isen p denna damm skall det varje vrfrunatt (Marie bebdelse) lpa ett gldande hjul, och vid
midnattstid samma natt skall man dr kunna finna en gryta
pengar. Men det r inte s ltt att f tag i dem, ty fr det frsta
s dansar underjordsfolket omkring grytan, och fr det andra s
fr den som vill finna dem inte sga ett ord, frn det han gr
hemifrn, och intill dess han kommer hem igen.
Underjordsfolket kan han undanskaffa bara genom att kasta
stl ner i grytan, men att lta bli att tala r inte s ltt. En Vrfru-natt gick tv mn till Floddamm fr att hmta den omtalade
grytan pengar. De fann mycket riktigt grytan, den var gldande
och stod uppstlld p tre stenar och underjordsfolket dansade
runt omkring den. Mnnen nrmade sig och kastade en sax ned
i den, och i samma gonblick var alla de underjordiske

frsvunne. Glada tog nu mnnen den stora grytan, som, s

lnge saxen lg i, inte alls var tung, och begav sig p hemvg.
De hade inte gtt rtt lngt, frrn de mtte en ankunge som
kom linkande p ett ben. Den hoppade fram emellan dem och
gjorde allt, vad den kunde, fr att stoppa dem, men mnnen
gick ofrtrutet vidare. Drp kom ett lass ved krande, frspnt
med tv hstar, som vardera hade tre ben. D lasset var
kommet vid sidan av dem, vlte det rtt upp i grytan. Detta
fann de vl, var litet frargligt, men de sade likvl intet. Till
sist kom ett vitt sto lpande som ocks hade bara tre ben, och
hon lpte rtt fram till dem och gdslade i grytan. Detta tyckte
den ena mannen dock var fr galet, och utbrt: Vill du g
bort, din mrr! Stoet frsvann - och grytan likas. Men
mannen miste frstndet i samma gonblick.
365. Pskkringen lade en vattenho i sitt stlle. K 310.
(psk-natt)
Det var en gubbe som hade en pskkring till hustru. Han
sporde en vn, vad det kom sig, att kringen hans var s kall p
psknatten. Hon r i Blkulla, sade vnnen. Det trodde inte
gubben. Den andre lrde honom, att han skulle ta en kniv och
sticka i lret p sngkamraten. Sade hon d inget, s var det
tydligt, att hon var ihop med Skam.
Gubben stack in en kniv i lret om psknatten och lt den
sitta. Kringen sade intet. Nr gubben andra dagen vattnade
hsten, fick han se kniven sitta i vattenhon. Det var den han
legat med.
366. Prstfrun som blev hst. K 312. (psk-natt.)
Det var en drng p en prstgrd. Och prstfrun var en sdan
dr trollkring och skulle till Trondhjem om psknatten, och d
tog hon drngen till att rida p, fr se, hon hade ett sdant
betsel, s nr hon satte p honom det, blev han hst. Och nr
hon kom fram, band hon honom vid en grdsgrd, men s for
betslet av honom och nr hon kom tillbaka, ville hon stta det

p honom igen. Nej, sade han, nu skall vi byta! Och s

satte han betslet p prstfrun och red hem och stllde henne i
stallet och det var en s grann mrr. Men han ltsades inget om
fr prsten, utan p morgonen sporde han honom, om han inte
ville kpa en grann mrr, som han hade kommit ver. Prsten
var med ut i stallet och sg p och kpte mrren och skickade
efter hovslagare och ltt sko henne. Men d tog drngen bort
betslet och d var det prstfrun som stod dr, och d var de
tvungne att skicka efter fltskraren och ta av skorna och d
flt blodet frn henne, s att sga.
367. Pskkringarna hade byttor p ryggen. K 313.
(lngfredag)
Alla hxorna som hade varit i Blkulla skulle g i kyrkan
lngfredag. Det var en gng en pg som fick g med sin far i
kyrkan lngfredag. Rtt som det var, brjade pgen att grina
(grina skratta). Det var nr en del av kvinnorna kom in.
Titta p kvinnorna, far, sade pgen. Men fadern vart sur,
fr han sg inget mrkligt och s sade han till pgen, att han
skulle vara tyst.
Nr de kom hem fick pgen frargelse fr det han hade grinat
i kyrkan, men d sade han: Kvinnorna hade ju byttor p
ryggen. Sg inte far det? Han kunde tala om vilka kvinnor det
var med, som hade byttor p ryggen, och nr fadern hrde vad
pgen sade, s sknjde han, att det var de kvinnor som varit i
Blkulla dagen innan.
368. Kvarnen som brann varje psk. K 314.
Kvarnen brnde p Sket varenda psk. S hade drngen till
sist gett sig den p, att han skulle vaka ut, vad det var. Och
emellertid och emedan hade pskkringarna sin sammankomst
dr, men det visste inte gubben p stllet. Och s gick drngen
dit och lade sig i kvarnkupan och s kom de som ett huj genom
drren.

Och s var det en pskkring som hade sin fosterdotter med

sig. Och s nr den onde dukade upp fr dem och de skulle
spisa, s lste hon fr maten, tsen, och det gick inte fr sig
dr. D sade den onde till kringen: Vrid nacken av henne!
Men hon kunde inte fr att tsen hade lst, s hon sade: Det
kan jag inte.
S var det en kring, som var fr gammal och d sade den
onde att den skulle nackas om. Och d reste sig drngen upp
fr att se. Och d vlte kvarnkupan och drngen for fram
ibland dem. Och d var det som ett huj ut genom vggen med
dem allihop, och sedan brann dr aldrig mer i kvarnen. De
andra pskarna hade pskkringarna brnt kvarnen, nr de
gick.
369. Underjordisk lv eller gng
(Bergstrand, Dalsl. s. 189.)
En gammal gubbe talade om, att om man gick in i grottan i
Bore kulle en skrtorsdag, s skulle man kunna komma fram i
en gng i berget och komma ut vid Uddevalla.
370. Hxor (pskafton.)
(Bergstrand, Hall. 1949:144)
Pskkringarna gav sig av p pskafton. P ett stlle var
kringen alltid ute om psknatten, och gubben hennes visste
inte, hur han skulle bra sig t fr att f henne att bli hemma.
D var det en skrddare, som lrde honom, att han skulle stta
en stl-sax i ndan p sngen. Fram p natten vaknade kringen
och vnde och vred sig. Den hemska stlbron, ja kommer inte
ver den, sa hon.
371. Kringen krnade smr i bcken. K 316.
Min far berttade, att det fanns en kring ute vid Tnge bro i
Ytterby, som satt och krnade i bcken

S en dag kom prsten och skulle fara till Ytterby kyrka. Nr

han fick se kringen, s frebrdde han henne och sade, att det
hon hade fr sig var mycket ortt.
D sade kringen: Du vill hindra mig i mitt arbete, men vet
du, att jag kan bygga ett hus av ost, kleta med smr, och med
korv och tcka med pannkakor. Hon menade, att hon fick s
mycket genom sin krning. S fortsatte hon: Det skall inte g
bra fr er mera!
Och nr prsten hunnit till mitten av predikan, s mtte han
g ner av predikstolen och gra sitt behov.
372. Lindormen vid kyrkor
(Danmark II s.195)
Under Nissum kyrktorn ligger en lind-orm och den har slagit
en spricka i muren, vilken alltid r ppen, hur mycket de n
kalkar igen den. Tornet skall falla ner en pskdag.
373. Kyrkor (psk)
(Danmark III, s.69)
Ramme kyrka r s stor, det r en del av fyra fjrdingskyrkor.
Socknen och befolkningen r nu helt ringa, och menigheten
utgr endast en liten klick i den stora kyrkan, men frr i tiden
var det inte s. Den var den enda kyrkan, till vilken man kom
ven om folk bodde milsvitt omkring. Vendelborna kom
resande dit ned vid psktiden. De kokte hstktt, och s skulle
de gapa ver israeliternas kttgrytor. Det var tecken p den
tillkommande Messias.
374. Vilddjuren fanns i hxans stuga. K 322.
(= 358)
375. Vattenhsten som arbetshst. L II 40. (april.)
En annan gng var det en piga som skulle g efter hsten en
morgon. Nr hon kom dit, dr hsten betade, var det tv istllet

fr en. Hon tvivlade p, att det var ncken, men hon var inte s
rdd av sig, utan tog den ene och brjade harva med. Hon
tordes inte stanna eller lsa honom utan krde runt omkring
och hll p hela dagen. Nr hon sedan skulle slppa honom p
kvllen, lossade hon sitt frklde. Han tog frkldet i munnen
och hoppade i sjn. Sedan sg man aldrig ncken mer vid den
sjn. Det skall ha hnt i Smland.
L II 42. En kvinna sktte vrbruket under mannens sjukdom
med en vit hst, som hon piskade hrt och som sedan visade sig
vara Ncken: En dag sade hon halvt fr sig sjlv: Kors i Jesu
namn, s det gr! och d hann hon inte gra sig fri frn
tmmarna. Hon mste sig sjlv till straff flja hsten i djupet.
L II 43. Lill-Olle i Lotorp, han krde kern med Ncken en hel
dag. Han var nere och hmtade hsten. De gick och betade dr
nere vid n. Och dr var det en hst som han inte knde igen,
men han sg ut liksom de andra hstarna. Och han tog och
spnde den fr plogen, och nr de hade ftt stlbettet i mun, s
mste han draga med. Och han gick fr plogen hela dagen.
Men sedan p kvllen, d Lill-Olle slppte i vall hstarna, s
varsnade han, vad det var fr en som han hade pljt med, ty
han barkade ivg ned i n, genast han vart ls.
376. Arbete, tjderjakt, p frbjuden tid (psk)
F.S.F. (K.158,11)
En gng, d en gosse som var fdd 1756, jmte en annan
gosse var p tjderjakt, str han p Kyrkberget vid
Kyrkogrden p Stormrlo och ser sig omkring, om de skall
komma p ngon fgel. S ser han, hur en vagn kommer
krande lngs den breda vgen, som gr ver sltten till
sjstranden. Vagnen rullade fram med en s stark fart, att eld
slog under hstftterna, och krde in i berget. Gossen, som stod
vid vgkanten, sg det. Hans bror, som stod p berget, sg det
inte men han hrde ett eko som om starka jrndrrar skulle ha
slagits till. Detta skedde lngfredagsmorgonen eller om

pskmorgonen. Sedan gick de aldrig mera att skjuta p

hgtidsdagar. De gick strax hem.
377. Troll (skrtorsdag)
(Bergstrand, Vrml. 1948:77.)
Det var en ts som pstod, att hon inte var rdd fr trollen.
Fr att hon skulle visa det, s tog hon fram spinnrocken och
satte sig att spinna en skrtorsdagskvll. Men efter den kvllen
blev hon s underlig till frstndet, s hon ville aldrig gra
annat n spinna. Hon spann och spann, men det blev aldrig
ngot garn.
378. Troll (pskafton)
(Bergstrand, Vsterg. 1944:58.)
Det bodde ett bergatroll i Rammelsberget. Bnderna i
Brunnsbyn fick lida s mycket ont av dem. De fick fda upp ett
kreatur och offra till trollen vart r. Pskafton skulle det bindas
vid den stora bjrken intill Stoms kllare. Men till slut hjlptes
de t och gdde upp en stor tjur, och den band de vid bjrken,
och nsta morgon kom han hem, och d hade han tarmar p
hornen, s han hade stngat ihjl ett troll, nr de skulle slakta
honom. Sedan brydde de sig aldrig om att offra ngot kreatur
till trollen.
379. Spiritus (skrtorsdag.)
(Bergstrand, Vrml. 1948:106.)
Om en skulle f spiritus, s skulle en g till en nordrinnande
bck en skrtorsdagskvll och stta sig och meta. D skulle en
f honom p kroken. S stacks han i en tobaksdosa, och s
hade garen den med sig i fickan. Om en fick spiritus, s kunde
man utfra jmt vad som helst. Bragder av alla slag kunde man
med. Man fick stor styrka. Om han skulle hjlpa en med ngot,
s skulle man undra, om det var lnt att frska. Om spiritus

gjorde tre knackningar i dosan, s skulle man frska. D

visste man, att det skulle g bra. Han gav styrka och rikedom
380. Hxor
(Bergstrand, Hall. 1949:145)
Tronarps grd ligger i Kvibille eller Harplinge och dr var en
jgare, som hette Blom. Han var ute en psknatt, och d
vernattade han nra en stor sten. Rtt vad det var, s klttrade
en gumma frn byn upp p stenen och ropade: S vitt som
detta ropet hres, skall ost och smr tillhra mig i sommar! Om jag gjorde rtt, skulle jag ge dig en kula, sa Blom, men
han lt vl henne vara.
F.S.F.(K.160,4)
En gng var en karl, som var barnfdd i Sjlax i Kimito
socken och sedan levde som torpare i Stenholm i Vasslax by i
samma frsamling, ut p skytte till Habergstrsket i Finnudden
mellan
Majnam
och
Tavastrn.
Det
var
en
lngfredagsmorgon, och d sg han en vacker kvinna, som
alltid var med gonen mot honom. Frst tyckte han, att det var
roligt att se henne, ty hon var s vacker och grann, men d hon
inte for bort, s skulle han sl till henne, men hon ryckte sig
undan, s han inte trffade henne. Slutligen, d solen gick upp,
frsvann hon. Frr kunde han inte slippa henne, om han n
skulle ha gjort vad. Han frskte lsa Fader vr, men var inte
i stnd till det. Vnde han sig och skulle g ifrn henne, s var
hon alltid framfr honom. D han blev av med henne, tnkte
han: Inte skall jag mera g p tjderleken om lngfredagen,
ty han brukade springa med bssan om sndagarna. Han
slutade med hela sitt skjutande, s frskrckt blev han den
gngen. Skuru Lass levde till hg lder, ver sjuttio r, men
skt aldrig, sedan han kom till Stenholmen. Han dog fr mer n
femtio r sedan.

(K.161,16+692,9)
Fr icke lnge sedan levde i Ble en man, som var en mycket
skicklig jgare. Om honom berttas fljande historia.
Gubben Petter gick ut att jaga en lngfredagsmorgon. Nr
han kom till den s.k. Ljungsen, som r belgen sju km ster
om Ble, ptrffade han en orre, som satt i toppen av en gran.
Gubben avskt d flera skott mot orren, utan att likvl en enda
kula trffade. D blev gubben rasande och grep till trollmedel.
Han laddade sin bssa p nytt, lste ngra trollformler och
avskt skottet med bsskolven vnd mot orren och mynningen
mot sitt eget brst. Detta gjorde verkan och orren damp ned i
granen. Men nr gubben kom till granens fot, lg dr en
gammal trasig gubbe, samt alla kulor, som han hade skjutit. D
blev han frskrckt, risade ned gubben och tervnde hem det
fortaste han kunde. Sedan den gngen gick Blankpell icke p
jakt ngon helgdagsmorgon,
F.S.F. (K.158,3-5)
D Luther-Kalli en bnsndag gick att skjuta ekorrar, sg
han en ekorre, som smackade s glatt i trdtoppen. Luther-Kalli
fyrade till, men ekorren smackade bara lika glatt, och med ens
kom det ekorrar i varje trdtopp, och alla smackade de lika. D
hade Luther-Kalli inte mera makt att vara i skogen, utan mste
g hem.
------------Det hnde sig ocks en gng, att ngra pojkar i Borgby, gick
till Borgbytrsk och fngade krftor om bnsndagen, och d
de drog upp kpparna, satt det p dem sdana krftor, som hade
gon i huvudet s stora som tekoppar, och d blev pojkarna s
rdda, att de sprang hem genaste vgen.
(K.161,2)
En gubbe som hette lg, var en bnsndagsmorgon p jrpskytte i Alkrr p ngsbacka i Mrtensby. Med sin pipa

brjade han locka jrpar, och de brjade komma omkring

honom. Han skt och skt, men ingen fick han, fastn fglarna
flg runt omkring honom. Slutligen var de nra att gra av med
honom riktigt. D tnkte han, att det var stor synd att g med
bssan i skogen om bnsndagen och mnade g hem. Men det
var svrt fr honom att slippa: de flg i sdan mngd kring
honom. Till slut brjade han springa och skt till sist en, men
den kom ned som en badkvast. Och d brjade det fladdra i
skogen alldeles olyckligt. Hela skogen blev ett enda fladder.
Han tog till att springa allt vad han kunde, och hela vgen
fladdrade det badkvastar omkring honom. Han var finne, och
drfr berttade han hemma om hndelsen slunda: Det
fladdrade och jag sprang.
(K.161,14) (bnsnd.)
En bndag gick en karl fr att skjuta fgel. Han fick snart syn
p en stor tjder. Han lade an, det small, men tjdern brydde
sig inte drom. Mannen skt flera skott. Han begynte nu svra,
d fgeln inte fll ned och han inte hade mera ammunition.
Lyckligtvis rkade han ha en 50 pennis slant p sig. Denna
frskte han forma som en kula och lade den i bssan samt
fyrade av, och se, strax damp fgeln i marken, men vad hade
hnt. Det var bara en rm av en pls, som han skjutit p.
Emellertid tog han den med sig. P hemvgen ville det inte
bttre n att han fllde rmen i marken, och strax var det en
tjder, som flg sin vg.
(K.161,6) (Kristi himmelsfrd.)
Det var en bonde, som for till kvarnen sjlva Kristi
himmelsfrdsdagen. S trffade han en stor tjdertupp vid
Krmarsbrinken. Han hade bssan med sig och skt ner den.
Sedan, nr han skulle g och ta den, stod dr en liten kort
gubbe, precis likadan som Lvman.

(K.161,7) (Bnsnd.)
Nr jag var pojke och strckte med bssan kring i skogarna,
var jag en bndagsmorgon i skogen i min koja och sg en
orrtupp och skt frst ett skott, men han hoppade upp bara och
kom allt nrmare kojan; s skt jag andra skottet, men allt lika:
han hoppade och blste och kom allt nrmare. S hade jag hrt,
att man skulle lgga svavel i bssan, och jag gjorde s och
skt, och d fll han. Nr jag kom hem, s trtte styvfar p mig
och for sedan till kyrkan. Sedan talade jag om fr mor min, hur
mnga skott jag hade skjutit p orren, och att han inte dog, bara
flg. D talade mor om, att det var lika med hennes far ocks,
men att han hade sett orren i munnen, och d var han utan
tunga. N, jag gick och se p orren jag ocks, och s var han
utan tunga. Inte tog jag honom sedan, bara kastade bort honom,
som far min hade gjort, fr det var visst ngot av Satans
anhang.
381. Hxor
(Bergstrand, Vrml. 1948:143.)
Det var en pskkring, som kom till ett stlle och bjd en
flicka p brllop. De skulle ge sig ivg en natt. Den natt, som
denna frden var utsatt till, kom kringen efter tsen. Innan de
gav sig ivg, s kldde de sopkvasten med tsens klder och
lade i sngen, s att frldrarna inte skulle kunna upptcka att
tsen var borta.
Gamla mormors kpp stod i ett hrn i stugan; den tog
kringen och smrjde med olja ur ett horn, d den frvandlade
sig till en silkeshare, som var mjuk att rida p, sade tsen.
Sedan bar det ivg till Gammel-Erik. P vgen for de upp i ett
kyrktorn och skavde utav kyrkklockorna, sedan slppte de
skavet i en sj, som de for ver. I detsamma som de slppte
ned det, nskade de sig s lngt ifrn Gud, som det skavet var
ifrn kyrkklockorna.
Hos Gamle-Erik hade de mycket ont fr sig. De blev ocks
bjudna p mat, och det sg s fint ut alltihop. Men s knppte

tsen ihop hnderna och lste fr maten som hon hade varit
van, och d trdde allt ihop fram i den rtta gestalten. D var
det ormar, paddor, dlor och allt styggt, som kan tnkas till.
Sedan hon hade gjort anmrkning p detta, fick hon ta itu med
den medhavda maten, ost, smr, brd och fin grt.
Satan sade d: Vad gr ni med denna Satans bytingen p
resan, den rjer er allihop!
Men det var sant, nr de kom fram till Gammel-Erik, s var
han inte hemma. Nr han kom, trtte de p honom, fr att han
inte var kommen, nr de kom. Han hade varit borta och ftt en
jungfru att ta dd p ett barn.
Denna ts lrde sig s mycket ont p denna resa, s hon blev
omjlig sedan. Hon kunde inte lta bli annat n hon gjorde p
samma stt som hon hade sett, att de gjorde hos Gammel-Erik.
En gng sporde patron henne, vad hon kunde. D sade hon
att hon kunde ta dd p vilken ko som helst i patrons lagrd.
D bad patron, att hon skulle frska med torparens enda ko.
Det gjorde hon. Hon satte en kniv i vggen och mjlkade den
kniven, s att kon stp i ladugrden. Torparen fick sedan ta den
bsta kon, som fanns i patrons lagrd.
P egen begran s blev hon satt i ett vatten-kar, och dr slog
de upp pulsdern p henne, s att hon frbldde och dog. De
pskkringar som var med, lr ha blivit brnda i en tjrtunna.
Det var min gamla svrmor, som var hr ifrn socknen, som
talade om detta. Det skulle allt vara s sanning s.
-----------Det var p ett stlle en handlande kom in och ville ha logi.
Det var om psk-kvllen. Det kan du inte f, sade kringen,
fr det r ju psknatten. Han gav sig inte. Nr sover du som
bst? sporde hon. Nr jag blundar som mest, svarade han.
D fr du vl lgga dig d, sade hon. Nr det blev natt och
mrkt, gick kringen upp i spisen och sade: I vder och i
vind, i helsicke skall jag in. S for hon ut genom skorstenen.
D smg han sig upp i spisen och sade: Hr upp och hr ned.
Tocken sa inte mamma, skrek dottern. D skrek han

detsamma som hon, men d bar det ivg. Nr han kom till
helvete, s fick han se henne. D gick han fram och skar av
henne nsan fr att hon skulle vara mrkt och bli igenknd.
-----------Det var en drng som tjnade p en prstgrd, men det vet
jag inte var det var. Han var s trtt varje psk-morgon. En
psk-kvll lg han vaken. D kom prstfrun till honom och bad
att f ta honom till hst. Han sade nej frst, men sedan sade
han: Bara jag fr rida p frun tillbaka hem. - Ja, om du tar
grimman av mig, nr vi kommer hem, sade hon. De red dit
och hem, och han stllde in den vackra hsten i stallet, men tog
inte av grimman. S sporde han prsten, om han ville kpa den
nya hst, som han ftt fatt i. Han fljde med och beundrade den
mycket och frgade, hur mycket den skulle kosta. Drngen var
tveksam om priset, och medan de underhandlade om detta, tog
drngen grimman av hsten, och d stod prstfrun dr.
--------------(s.145.)
Min far berttade, att det bodde en trollkring i Takene, som
hette Annika. Hon skulle vara en med de vrsta de hade i
trakterna. En gng hade hon tagit en ts med sig till Blkulla.
Den tsen hade lrt sig gra harar. Ngon bad henne att hon
skulle gra en hare, som hon ocks gjorde, men hon hade
glmt hur hon skulle gra fr att f den att springa, s den blev
stende stilla. D de frgade henne, sade hon, att om mormor
hade varit med, s hade haren sprungit. Mormor, det var
Annika.
En julmorgon skt Annika med sopkvasten en orre, som stod
utanfr stugan.
Nr de hade fngslat henne fr att fra henne till Karlstad, s
sade hon, att det var bst att de band ngot fr hennes gon, fr
s lngt som hon sg, skulle skogen torka. Man band fr

hennes gon och tog inte upp bindslet, frrn hon kom till
Karlstad.
Den kringen kunde f en gris att bli en hare och tvrtom.
382. Finnsgnen, Asgrdsbygget SnE 42. (23 april.)
D mlte Ganglere: Vem ger hsten Sleipner, och vad r att
sga om honom?
Den hgste sger: Inte har du tagit del av det som r knt om
Sleipner och inte vet du tbrder om varifrn han kom, om du
sprjer s, men hr p denna sgen!
Det var arla, d gudarnas bygd var i vardande, att gudarna
hade gjort Midgrd och Valhall; d kom det en smed och
erbjd sig att gra dem en borg p tre halvr, s god, att den
vore trygg fr berg-resar och rimtursar, om de kom in i
Midgrd. Men han tingade sig det p kpet, att han skulle f
ga Freja ocks ville han ha sol och mne. D kom asarna till
tals och rdgjorde med varandra och gjorde det kpeavtalet
med smeden, att han skulle f det, han hade sagt, om han finge
byggt borgen p en vinter. Men om ngonting p borgen vore
ogjort p frsta sommardag, s skulle han f avtrda
kpeavtalet och han skulle inte f ta ngon annan till hjlp fr
att f verket gjort. Och d de sade honom dessa villkor, s
beddes han, att de skulle lova, att han finge ta hjlp av sin hst
som hette Svadilfare. Och p Lokes tillskyndan gick de med p
det. Han tog till att gra borgen p frsta vinterdag men p
ntterna drog han till stora stenar p sin hst. Men det tycktes
asarna vara ett stort under, hur stora berg den hsten drog, och
hsten gjorde dubbelt s stora dagsverken som smeden. Men
vid deras kp var starka vittnen och mnga eder, drfr att det
inte tycktes jtten tryggt att vistas hos asarna, om Tor skulle
komma hem, ty att han var faren i sterled fr att drpa troll.
Men d vintern var liden, gick borgabygget mycket framt och
inte kunde man uppleta ngra fel p det. Men d som tre dagar
var kvar till sommaren, hade han kommit nda till porten.
D satte sig gudarna i sina domstolar och skte rd, och
sporde varandra, vem som hade givit det rdet, att man skulle

gifta bort Freja i Jotunheim eller delgga luft och himmel

genom att ta bort sol och mne och giva t jttarna.
Men det kom alla p, att det rdet mnne den ha givit, som
rder ver det som r ont, Loke, och de sade honom, att han
vore en ond dd vrd, om han inte hittade ett rd, s att smeden
kom att frng kpeavtalet, och de hotade Loke. Men d han
vart rdd, svor han en ed, att han skulle gra s, att smeden
frntrdde kpet, kosta vad det kosta ville. Och samma kvll
som smeden kte ut efter sten med hsten Svadilfare, lpte det
ut ur skogen en mrr och gnggade. Men nr hsten knde vad
detta var fr ett russ, s vart han vild och slet snder repet och
sprang till mrren, men hon lpte undan till skogs och smeden
efter och vill ta fast hsten. Men dessa russ lpa hela natten och
sinka smeden. Och dagen efter vart det inte arbetat ssom frr.
Och d smeden ser, att han inte kommer att kunna avsluta sitt
verk, blir han jttevred. Men d asarna var vissa om att det var
en berg-rese som var kommen, s blev inte ederna lngre
hllna i helgd, utan man kallade p Tor och han kom som ett
skott och hammaren Mjlner for i luften och sledes fick jtten
betalt, men inte fick han sol och mne.
Men Loke hade haft den framfarten med Svadilfare att han
ngot senare fdde ett fl, det var grtt och hade tta ftter och
den hsten (Sleipner) r den bste bland gudar och mnniskor.
383. Bergfolk stjler (Valborg.)
(Danmark I s.134)
P en mans mark i Vivild var dr en stor backe, och i den
bodde det tre troll. Var Valborg (30 april) kom de ut och tog
ngot av det, som var nrmast invid deras hem. Mannen, som
gde jorden hade en gng glmt tv harvar och en plog p
marken, och dem tog de och brnde. Men det som var mrkt
med ett kors, kunde de inte ta.. S var det ter en
Valborgsmsso-afton, att de hade sina harvar och plogen
stende ute, och mannen var inte hemma. Fr att nu inte mista
dem skulle karlen g ditner och skriva kors p dem. Han gick
ocks, men d han kom till den frsta och ville bocka sig och

skriva, gav trollen honom en rfil. D ville han g till den

andra och frska, om det var likadant dr. Det trollet satte
handen p hans nacke, drog kappan av honom och behll den.
Nu flydde han hem och fick intet utrttat. S gick den minste
pojken bort till sin moder och sade om han inte mtte g. Kan
du d gra det? sade modern. Ja det var han sker p. Du vet
nog vad du har i dina fickor. Ja, det var ett stycke krita och en
rnnpinne. S gick han ivg, nog s glad. D han kommit ett
stycke lngs vgen, kom han att tnka p, vad han nu skulle
gra fr att hindra trollen. Han gick ju med krita i fickan, och
s skrev han frst ett kors p sin kind. Kors var trollen ju rdda
fr, och s undgick han d vl att f rfilen. Drnst tnkte han
p, att det andra trollet hade tagit mannen i nacken. Men s
vill jag binda den rnnpinne, som jag har i fickan i munnen och
s stta pinnen bak i nacken. I detsamma var han kommen till
den frsta harven och bockade sig ned och skrev. I samma
gonblick gav det frsta trollet honom en under rat. Men
korset p kinden brnde genom hans hand, s att han skrek och
lpte sin vg. D gossen nu kom till den andra harven, kom
det andra trollet och slog honom i nacken, d han bjde sig ned
ver den. Men d vissnade trollets hand. S skulle han bort och
sl kors ver plogen, och d han nu hade sett vilken verkan
rnnpinnen hade p det andra trollet, kom han i tankar om att
han ville ta den och visa fr det tredje trollet. D han nu kom,
hller han pinnen framfr sig och sger: Knner du igen det
hr? Det r en flisa av Jesu kors. D blev det tredje trollet
frvandlat till kol. Han tog ett litet stycke av detta kol med sig
hem och kommer nog s glad till modern, sgande: Sg du,
jag stod mig mot trollen! och den flisa jag hade var ocks en bit
av Jesu kors, som min farfar sade. Nr jag blir stor, s kan jag
g var jag vill, ty trollen r rdda fr mig.
384. Grav-suggan (Valborg.)
(Danmark II s.368)
Under Vestborg ruiner inne i backen bor det en gammal so.
Var Valborg afton (30:e april) gr hon in genom Kolby, fljd

av sina tolv grisar; vid smedjans drr stannar hon och kikar
ver drren in i smedjan, drp gr hon vidare med grisarna till
Jannes hj, som ligger mellan Hrmark och Pilemark p
vnstra sidan av landsvgen, dr det ocks bor en so. Hr
uppehller hon sig litet grand och lper sedan hem till
Vestborg backe igen.
385. Heliga kllor (Valborg.)
(Danmark III s.214)
Rakt nedanfr husmanslodderne och nordan om Else Made
lg den heliga kllan. Det var dr, de fann den dde mannen.
Var Valborg afton skulle de g ned efter vatten, och s tog de
en flaska vatten med sig hem, men det fick inte komma under
tak den natten; frst nsta dag fick det tas in, och s var det s
bra till att tvtta sig i och att dricka fr att f hlsan tillbaka.
386. Hxor vid kllor
(Danmark VII s.90)
Det finns ett stlle nere i Dybdal, Vinkel socken, och dr
skulle de gamla hxorna, som var hr i socknen, ner fr att
krna smr Valborgsmssoafton, enligt vad de gamle berttade.
387. Hxornas dans (Valborg.)
(Danmark VII s.99)
Hxorna i Skrdstrup och dromkring vid Mariager dra till
Troms kyrka Valborgsmssoafton, ridande p kvastar. Att de
ibland tnjas med en kortare visit, synes att framg av
fljande: En kvinna som var knd fr att vara hxa, tog en
Valborgs afton sin lille son med sig ut till ett trne, som
kallades Hem-tornen; och dit kom d en liten gosse med en rd
luva p, och honom dansade hon med ver korsvgen. Hennes
egen lille son lg under tiden i trnet och tittade p: och p
barns vis omtalade han det sedan fr andra. Vid gillen ville han
grna g bort och se p, och d frgade de ut honom, men s

snart de brjade tala med pojken om ngot sdant, varade det

inte lnge, frrn modern kom och kallade p honom, och till
sist svarade han alltid p sdana sprsml: Jag fr ingenting
sga, fr d fr jag stryk. D hll de upp med att utfrga
honom.
------------Tv karlar satt under en harv p Valborgsmsso-afton fr att
se hxorna dansa. Bland andra kom det ocks en halt en, som
hette Gjertrud. Hans Pedersen kunde nu inte dlja sig lngre,
utan sade: Kan du se, hur lama Gjertrud kan svansa. Men
knappt hade han sagt detta, frrn alla hxorna kom susande
om dem och de kastade harven av sig och lpte in i en rgker,
var de blev sittande till gryningen, fr de tordes inte g
drifrn.
-------------Valborg afton njuter hxorna sin nattvard i Troms, och
Djvulen tilldelar dem den, givande dem brdet p ett flackt
snekindben och vinet i en hjrnskl.
(Danmark VII s.102)
388. Eldar
(Danmark VII s.112 f)
Valborg afton skall hxorna brnnas.
389. Allestans veder emot (Valborg.)
(Danmark VII s.120)
Hxorna rida inte p kvastskaft utan ugnsrakor till
Trondheim. En piga tjnade en gng hos en hxa. S en
Valborg afton hade hon litet olja i en kruka, och s stter hon
sig grnsle ver rakan i kket och smrjer ugnsrakan,
sgandes: Fr mig ver snr och skog till Trondheim i
Norge. Drmed for hon ivg upp genom skorstenen och
Djvulen i vld. S ser pigan detta, och hon tyckte, att det
kunde vara bra att f komma med, fr fatt p en pinne och
smrjer den med krukans olja sgande: Fr mig genom snr

och skog till Trondheim i Norge. S for hon upp genom

skorstenen och s vidare och hade s nr blivit snderriven
innan hon kom dit. Klderna hngde i trasor om henne. S kom
hon in i kyrkan, och dr satt alla de hr gamla hxorna upp och
ner i kyrk-stolarna, och hon sg ocks sin egen matmoder, och
Djvulen gick omkring och gav dem lut ur ett horn och tog
dem till altars. Dit skulle de vart r.
390. Karlens hxritt (Valborg.)
(Danmark VII s.126)
Det var en av Jens Adals familj, han red p en hxa till
Troms kyrka; det var just prostens fru frn Smorup. S
snackade han med en hxmstare om det, det hade kommit en
natt och ridit p honom, och han tyckte att han sjlv varit en
hst. Han hade kommit ver bde lborg och Sundby, och var
kommen s lngt bort, att han inte visste hur lngt det var. Ja,
det skulle den kloke mannen sga honom rd fr. Nr det nu
blir Valborg natt igen - p en del stllen r det ocks
midsommar natt de rida, - s kommer hon nog liksom tidigare
och vill rida p dig, men d fr du inte falla i smn p ngra
villkor. - Jo, men jag r s dlig i hela kroppen. - Det
kommer sig av, att du r trollriden, och s gav han honom
ngot, som han kunde bli bttre av. N, s kom hon igen p
Valborgs natt och skakade mot honom med betslet. Men han
lg klarvaken. Hon red p honom till Troms kyrka, och band
honom dr, eller kanske hon lt honom g och passa sig sjlv.
Hxmstaren hade sagt honom, hur det skulle g till. S skulle
han emellertid skubba betslet av sig, och nr hon ter kom ut,
skulle han skaka det mot henne. S blev hon frvandlad till en
hst, och han skulle upp och rida p henne. N, hon gjorde som
hxmstaren sade. Hon gick in tillsammans med de andra, och
dr var mnga. Han str och skubbar av betslet, och d hon
kom ut, skakade han det mot henne. S red han hem dit han
kom frn, och d det vart dager, red han till Store-Arden och
lt sko henne bde fram och bak. D det var gjort, tog han
betslet av henne, och s stod dr prostens hustru; hon stod dr,

och hade bde hnder och ftter beslagna med skor och stod
och skakade med dem. En annan gng d han senare gick till
Brorstrup kyrka fr att han ville se henne, tackade han henne
fr senast.
391. Binda ncken med stl. L II 127.
(Ur Samuel dmanns Hgkomster omkr. 1770)

Vrterminen gav mera utrymme. Jag vill frst nmna det

nyttigaste, nmligen att ta kalla bad, som hr kallas lja sig.
P ngot avstnd frn staden var en fr detta ndaml ganska
tjnlig plats i en sj, som drav kallades Ljsjn. Dr var en
fin och hrd sandbotten, lnggrunt vatten och en skn grsvall
vid stranden. En fornsgen, att Ncken i denna sj var mycket
rdande, hade nnu i min tid starkt intryck. Frmodligen var
den i ldre tider spridd till varning. Men man hade ocks lrt
att bota den ena vidskepelsen med den andra. Man var lika
frvissad, att en i vattnet nedsatt stlkniv med viss
besvrjningsformel betog Ncken sin kraft. Sledes, d
ungdomen avkltt sig, steg ngon ned i vattnet, nedsatte en
kniv och upprepade:
Nck, Nck nl-tjuv;
far din var en nltjuv,
mor din var en frilla,
gick i grdarna och gjorde illa.
Drp utropade han: Ncken r bunden! och i samma
gonblick rusade sllskapet i sjn, ofta frn 50 till 100 personer
starkt.
392. Den listige drngen och den otrogna bondhustrun (1
maj)
(Svenska sagor och sgner 3, Smland s. 8)
Den fjrde
Det var i en grd, som var tv bnder, och som den ena hade
ftt olovlig krlek till sin grannens hustru, vilket hennes man
inte visste av, men bondens drng hade sig bekant.

S hnde det sig den frste maj, att drngen skulle kra i
kern. D frskaffade han sig tv vita lakan, ty oxarne var rda
och grannens vit-randiga, och nr drngen kom p kern, band
han de tv lakan om oxarna, s att de blev randiga
Och som hans matmor dr hemma till-lagade en prktig
frukost med ggkaka, smr och brd samt en flaska brnnvin,
som hon ville g ut t kern och traktera sin granne med.
Men d hon kom mycket vl kldd och som drngen var
nrmare vgen, den som hon skulle g och trodde, att det var
grannen, ty hon knde oxarna, som var randiga, och nr hon
fann sig vara bedragen, s gr hon till drngen och sger, var r
mannen.
Han gr dr p kern
D ropade hon.
D han kom sade han:
Hur kommer det sig, att du kommer hit s grann med s
mycket mat och brnnvin?
Hustrun sade:
Vet du inte att det r den frste maj i dag, och som jag vet,
att du fr s vl gra skl fr en god frukost, som skall driva
den tunga jorden.
D sade bonden:
Lt oss kalla vr granne till oss!
Och sade till sin drng:
Spring till honom och be honom komma hit och spisa
frukost! Se dr var han r p sin ker!
Drngen gr, men fick frst en sup och ett stycke brd och
ggkaka, slpper drvid n en soppa brd och n pannkaka.
Och d han kom till grannen sade han:
Husbonden lter hlsa er, att ni kommer till honom fr att
spisa frukost. Men jag vill sga eder, att det r bst, att ni lter
bli, ty husbonden har ftt veta, hur matmodern och ni hller
tillsamman.
Men d det drjde och de inte kom p begran, gick bonden
stad fr att bjuda grdmannen, och under det han gick,
plockade han upp de brdbitar som drngen hade lagt efter sig.

Se dr, sade drngen. Nu kommer husbonden. Se han gr

och plockar stenar! Det r bst, att ni springer er vg!
Vilket han gjorde. Och i detsamma kommer husbonden.
D sade drngen:
Skynda er! Grannen fick se rven. Han bad, att ni skall
skynda er efter, s tror han, att ni fr honom fatt.
Drefter springer s husbonden efter och ropar:
Ser du honom? Ser du honom?
Och d grannen hrde sdant rop, tog han till att springa
starkare.
Drngen gr s till matmodern och sade:
Nu har husbonden ftt veta, hur ni och grannen har levat.
Sade han och svor, att om han hinner honom, skall han sl
honom ihjl. r det s bst att ni lagar er hem, medan hans
vrede gr ver.
Drp hon i strsta hast skyndar sig hem och stngde drren
igen om sig.
Och nr bonden kom tillbaka och inte fann honom, grannen
eller rven, sade drngen:
Matmodern fick se, att det rk ovanligt i kket och bad, att
ni skulle skynda er hem till henne, till hjlp att slcka elden.
Drp sprang han hem i strsta hast.
D hustrun fick se honom komma och springa med sdan
iver, fll hon p kn och med grt & trar beknde, att hon
bedrivit hor med grannen, och bad dmjukligen om frltelse.
393. Dans med lvorna. L IV 422.
En gng skulle min mormor Brta p Malmn och
krgerskans piga g till Kalven - en del av Malmn - och se
efter fgelgg.2 P den tiden var det nu s hemskt gott om
fglar hr omkring. Det var s dr i mrkningen. D kom
mormor min in i en sdan hr lvdans. Hon dansade och
dansade och hade sjlvklart hllit p med det, till dess hon hade
stupat, fr det gra de, nr de kommer in i dylikt. Det frstod
2

P K

pigan ocks, och s tog hon tag i henne och ryckte henne ur.
D talade hon om, att hon hade sett en lekare som stod och
spelade s fagert och jmte sig hade han en stor svart hund,
och runt omkring honom dansade s mnga npna vitkldda
tser. Nr de gick hem, var hon s dr mrkvrdig. Sedan vart
hon sjuk en lng tid.
394. lvor
(Bergstrand, Bohus. 1947:69-70.)
Som barn hrde jag berttas att de sett lvor. Det var om
sommaren p frnatten och de dansade och det var som en ljus
skog och dimma omkring dem. Det var unga flickor, mycket
vackra och sm. De var vitkldda och hade vita sljor. De var
goda och gjorde ingen frnr, men det skulle inte vara bra, att
komma in i en sdan ring, som de lmnade efter sig i grset; d
kom man p villospr
-----------395. Prstgrdspigorna fick hjlp att sy krinoliner.
(Pingst.)
K 266.
Det var fr lnge sedan, mor talade om det. Det hade hnt i
prstgrden i Vstanfors. Prosten hade varit borta p ett
sjukbesk i socknen, och det var sjlva pingstdagskvllen. Det
skulle bli nattvardsgng p annandagen. D han kom hem, gick
han frbi kksfnstret och sg, att pigorna hans satt och sydde
p krinoliner, som de skulle ha p nattvardsgngen. Och det
var ett stort sabbatsbrott, men d han tittade nrmare efter, sg
han att en skrddargesll satt emellan dem och hjlpte till att sy
p krinolinerna, men han hade horn i pannan, rumpa och
hstfot, men pigorna sg intet utan pratade och skrattade.
D gick prsten in till dem och kastade sin prstkappa
omkring dem. D fick de se, vem de var i sllskap med och
sg, att det var sjlve Skam. De blev mycket rdda och uppskt

sin nattvardsgng, ty de var inte redo och de bad sedan Gud om

frltelse fr sitt sabbatsbrott.
396. Arbete p frbjuden tid (pingst)
F.S.F. (K.158,9)
I Sandviken vid Trollshovda i Tenala drog man not en
pingstdag. Allt nrmare kyrktiden det led, fiskade de bara
alltmer, men just i kyrktiden, nr de drog noten i land, s var
det inte alls fisk i noten, bara stora ormar bak i not-kilen.
397. Vall-luren (Pingst.)
(Danmark VII s. 321)
Fre pingstdagen fr man inte blsa i lur, (som anvnds fr
att vakta fet), ty hra odjuren (vargar o.dyl.) detta fre den
tiden, s frukta de sedan om sommaren inte lurens ljud.
398. Hxans blod (pingst.)
(Danmark VII s.375)
Det var en gng en man som hade oturen, att det varje r dog
en tv, tre kor fr honom. Det kom sig av, att en kvinna dr i
byn, som kunde trolla, ty hon var en hxa, drev sina kor till
samma vattenhl som mannen brukade, och lt sina kor dricka
dr var pingstnatt, varvid hon gjorde konsterna. Detta hade
mannen kommit p, och vaktade p henne en pingstnatt, och d
hon kom, gav han henne ett sdant rapp med en grdsgrdsstr,
att blodet kom fram, och hon tog d i hast upp sitt frklde, fr
att fnga blodet dri, ty om det fll ner p jorden s kunde hon
inte gra fler hxkonster, men mannen frhindrade henne i
detta avseende, och hon drog snart bort med sina kor, och
sedan den gngen hade mannen inte otur med sina kreatur.

399. Smeder i hgar (Pingst.)

(Danmark I s.25)
Dvrgarne hade ocks uppehllsort under Bolsgrden i
Brovst. Det kan man veta drav, att en karl, som tjnade dr,
vaknade en pingstmorgon av att hra, hur dr blev bankat och
smitt under honom. Han kunde ocks hra hur de pumpade
med blgen.
400. Hgars frstrelse upphr (Pingst.)
(Danmark I s.152)
Det r bergfolk uppe i Tiisbjrg. Folket hr i bygden hade en
gng pingstgille dr uppe, och det strde berg-mannen ngot.
D de s gick hem, kom han i lag med mjlnaren, som var
ungkarl, och varit med p gillet. Hur de skiftade ord eller hur
det eljest gick till, det vet jag inte, men mjlnaren mste lova
berg-mannen, att det aldrig mera skulle bli pingst-gille p
Tiisbjrg.
401. Mnnen med stupstocken. K 393. (trefald.)
I nrheten av Rikns skall det finnas en silverskatt i en klla.
Det skall vara en kopparkittel med silver, som r nedsnkt dr,
men var i Rikns vet jag inte.
D var det tre karlar, som var dr och grvde Helga
Trefaldighetsnatt och de brjade just f upp kitteln, d det kom
tre stycken och brjade stlla upp en stupstock. S hade de en
bila och den var ocks till hands, just nr de var redo att ta upp
kitteln. Nu var det en av dem som arbetade, som hade rtt
livstycke. D var det en av dem som satte upp stupstocken som
sade:
Vi brja vl med den som har rtt livstycke.
Tag mig tusan ni vill, men inte tar ni mig! sade han och s
var alltihop borta.

402. Strmkarlen
(Danmark II s.157)
Fr en fyrtio r sedan stod en skn sommareftermiddag en
herde p bron ver n vid Rendbk och fiskade. Som han stod
dr i sin ensamhet, hr han pltsligt ett ljud, att det ropades
med stark stmma: Stunden r kommen, men mannen r inte
hr! Drp vart det ett vldigt plask i vattnet, s att det kom i
stark rrelse. Att gossen lpte sin vg, r sjlvklart. Mnga vill
pst, att de ha hrt liknande rop, och det har varit en allmn
tro, att n tar en man om ret. (Sgnen frlagd till sdden
s.162, till hbrgningen s.158 och 160.)
403. skan slr ner p trollet
(Bergstrand, Hall. 1949:77)
Det var en vallpojke fr mnga r sedan, som hade lagt sig
att sova middag uppe i en backe ovanfr Jrlv. Det var en
kvalmig sommardag. Nr han vaknade, hade det mulnat och
skan mullrade. D hrde han ngon som ropade: Kasta
pliten, kasta pliten! Det var kniv-skeden eller slidan, som
hngde vid pojkens sida, och i den hade ett troll gmt sig.
Pojken kastade knivslidan s fort han fick loss den och i
detsamma slog skan ned i den och slog ihjl trollet.
Litteratur, frkortningar.
K = af Klintberg, Bengt; Svenska folksgner 1972-86.
F.S.F. = Finlands svenska folkdiktning, II, sgner, 3. Mytiska
sgner, Helsingfors 1931.
L = Liungman Waldemar, Sveriges sgner i ord och bild.
rebro 1957.
Danmark = Tang Kristensen, Evald; Danske sagn I VII
Bergstrand, Carl-Martin; div sgensamlingar frn landskap
ssom Vstergtland, Vrmland och Halland.

REGISTER
De citerade sgnerna numrerade i lpande fljd.
1. Sjjungfru.
2. Sjjungfru.
3. Sjjungfru.
4. Ellefolk.
5. Ellefolket lockar.
6. Ellefolket lockar.
7. Skogstagna.
8. Skogsr.
9. Se sin tillkommande.
10.Hxa i kyrkan.
11.Hxor.
12.Allestans veder.
13.Karlens hxritt.
14.Djvulen skal f det
frsta som kommer till
mtes.
15.Djvulen.
16.Offerkast.
17.De ddas gudstjnst.
18.Prstpigan och gasten.
19.Gastar.
20.Gastar.
21.Helgdagsbrott.
22.Troll.
23.Bortbytingen.
24.Tomten.
25.Lyktgubbe.
26.Eldar.
27.Skogstagna.
28.Ellefolks dans.
29.lvor.
30.Systern var rikare.

31.Rikare syster.
32.Sng och musik vid
hgar.
33.Hgar p stttor, dans
drinne.
34.Bergfolk flyttar.
35.Kyrkor.
36.Kyrkbygge.
37.Sjunkna grdar.
38.Heliga kllor.
39.Hxor krna vid kllor.
40.Katternas dans.
41.Pigan hll oxens horn
till soluppgngen.
42.Skatter.
43.Skatter.
44.Skatter.
45.Skatter.
46.Kyrkklockor.
47.Skattgrvning.
48.Draken eller hunden p
skatten.
49.Bergfolks silver och
gull.
50.Hnan och hlasset.
51.Kyrkan p guldgruvan.
52.Skatter.
53.Den till lvorna utlnade
brudkldnaden.
54.Tibast och vndelrot.
55.Det
bortrvade
dryckeskrlet.

56.Bergtrollens
silverkanna.
57.Berg-tagna kommer inte
tillbaka.
58.Bergtagna
kvinnor
hmtas tillbaka.
59.Bergtagna
kvinnor
hmtas tillbaka.
60.Den bergtagna flickan.
60 A. Jtten slog ngen
under natten.
61.Jttar.
62.Tror sig liten, fr bra
vatten.
63.Ncken
som
lromstare.
64.Gastar.
65.skan slr trollen.
66.Knarkvagnen.
67.Bonden
och
bergmannen slog i kapp.
68.Bergtagna kommer inte
tillbaka.
69.skan slr trollen.
70.Ur
vgen
med
jrnkrokarna!
71.Vittrorna drog frbi med
sina kor.
72.lvornas fosterbarn.
73.lvor.
74.Troll, bortbyting.
75.Troll.
76.Bortbytingar.
77.Bortbyting, det gamla
barnet.
78.Nr alv-kvinnan blev
lurad.

79.Trollgumman kom i en
virvelvind fr att stjla
h.
80.Sjusovare.
81.ng sjunker i jorden.
82.Bergfolkets kor.
83.Jttekvinnans brst ger
kraft.
84.Jttar.
85.Pigan som fick en orm i
magen.
86.dlan i magen.
87.Frlossningshjlpen.
88.Bergvsen.
89.Djvulen.
90.Sankt Lars.
91.Troll.
92.Troll, jttar.
93.De
underjordiskas
skrdehjlp.
94.Ellefolket stjler.
95.De
underjordiskas
skrdehjlp.
96.Nissehjlp.
97.De
underjordiskas
skrdehjlp.
98.Bergkvinnan
frlossning.
99.Bergvsen.
100.Om
bondens
och
trollets vagnar.
101.Dans p hgarna.
102.Bergfolks ritt.
103.Ncken.
104.Sjfararen och jtten.
105.Gubbarna fick skjuta
hunden och katten.

106.Lr-struket brd och

sndagssmorda skor.
107.r mitt ga rtt?
108.Bergfolkets brd ger
otur.
109.Bergvsen.
110.Havsfrun.
111.Djvulen frestas av
gudfruktig.
112.Dd,
begravning,
gengngare.
113.Hjlpsamt bergfolk.
114.Mjlnaren
en
mrtensafton.
115.Skogsfrun
sker
frfra.
116.Nattramnen.
117.Den lnga hsten.
118.Den lnga hsten.
119.Ritten ver bcken.
120.Jagten efter skogsret.
121.De sm underjordiskas
begravning.
122.Bortbytingen.
123.Tomten.
124.Tomtar.
125.Mjlnaren skt kattkungen.
126.Skogsrn.
127.Lyktgubbar.
128.Sklver har brnt
mig!
129.Klabbedask!
130.Hovbeslaget.
131.Lussefrs slkte.
132.Lussefrs slkte.
133.Gastar.

134.Se sin tillkommande.

135.
136.Forsgubben.
137.Forsgubben.
138.Mjlnaren
p
Tomasnatt.
139.Forsgubben.
140.Ncken.
141.Sjjungfru.
142.Ncken.
143.Sjjungfru.
144.Julens arbetsfrbud.
145.Starka.
146.Den gstfrie belnas
och den hrdhjrtade
straffas.
147.Ddas rster hras p
begravningsplatsen.
148.Lindormen
under
grdar.
149.Hundarna undfgnas.
150.Smkungar.
151.Hundarna undfgnas.
152.Jesus och St. Per.
153.Djuren tala.
154.Brinnande ljus.
155.Brinnande ljus.
156.Jerusalems skomakare.
157.Odens jakt.
158.Flickan som vakade
julnatt.
159.Se sin tillkommande.
160.Rttor.
161.Hur man lr sig
hxkonster.
162.Djvulen.

163.Frbund med den

onde.
164.Den blinde maken
glmde kvar kniven.
165.Skrddaren som sg
sitt eget liktg.
166.Bergfolk i kket.
167.Om bergfolk.
168.Bergfolk.
169.Bjrnfraren.
170.Bjrnfraren.
171.Jttar, bjrnfraren.
172.Trollen jul.
173.Troll.
174.Gstgiverskan
som
mtte Odens jakt.
175.Tomten
och
smrklicken.
176.Tomten.
177.Tomten.
178.Tomten.
179.Tomten.
180.Nissen frargar.
181.Den drpta kon.
182.Nissen stjler.
183.Nu r Hkan varm!
184.Tomten.
185.Gasten.
186.Kortspel.
187.Bortbytingen talar och
skrattar.
188.Nissen och hunden.
189.Nissehjlp.
190.Skatter.
191.Nissehjlp.
192.Bysen som stubbe.
193.Bysen och hstbytet.

194.Tomten.
195.Tomtar.
196.Kyrko-grim.
197.Gloson.
198.Kvarnen som brann var
julnatt.
199.Trollen stjla.
200.Troll.
201.Troll.
202.Troll.
203.Lyktgubbe.
204.Spksvin.
205.Katternas dans.
206.Trollen lna.
207.Jttar.
208.Jttar.
209.Jttar.
210.Kon som frsvann en
julafton.
211.Trollens julafton.
212.Ljungby horn.
213.Trollen rva folk.
214.Grannsmjan
med
trollen tog slut.
215.Helsjn.
216.Det utlnade slaktkaret.
217.Bergfolks brllop.
218.Stallens flyttning.
219.Bergkvinnans
frlossning.
220.Trollkringen lnade
husgerd.
221.De ddas julotta.
222.Mara.
223.Varulv.
224.Det utlnade dryckeskaret.

225.Trollen och bgaren.

226.O-vlsignad
mat
skapar ofrd.
227.De
osynliga
bordsgsterna.
228.Rop eller tal till
bergfolk.
229.Helgdagsbrott.
230.Rop eller tal till
bergfolk.
231.Bjrnfrare och trollen.
232.Strmkarlen
och
kvarnen som brann ner.
233.Bjrnfraren.
234.De ddas jul.
235.De ddas julotta.
236.Bjrnfraren.
237.Drngen red ivg med
trollens dryckesbgare.
238.Karlen
red
ver
krarna
med
dryckeshornet.
239.Altarbgaren
frn
hgen.
240.Det
bortrvade
dryckeshornet.
241.Bergtagna
komma
tillbaka.
242.Bergtagna
kvinnor
hmtas tillbaka.
243.Bergtagna
kvinnor
hmtas tillbaka.
244.Hg p stttor, dans
drinne.
245.Eld p hgar.
246.Guld-bgare
hmtad
tillbaka.

247.Hgar p stttor, dans

drinne.
248.
249.Rop eller tal till
bergfolk.
250.Hustrun bad att f
mannens strumpeband.
251.Bergtagna komma inte
tillbaka.
252.Ritt med berg-mannen.
253.Ritt med berg-mannen.
254.Ritt med berg-mannen.
255.Trollkarlen.
256.Bergtagna komma inte
tillbaka.
257.Bergtagna komma inte
tillbaka.
258.Skogsret omkommer
vid sldfrd.
259.Goavtta skllades.
260.Det rann frn stallet.
261.Underjordiska.
262.Vttar.
263.Tomtar.
264.De ddas julotta.
265.Prosten gick in till de
ddas julotta.
266.De ddas julotta.
267.Sjunkna kyrkor.
268.Mrdare fr inte ro i
graven.
269.Personer slss efter
dden.
270.En man p vg till
julottan dras med i de
ddas dans.
271.De ddas julotta.

272.En gengngare hindrar

folk.
273.Spkeri.
274.Ljus vid skatter.
275.Skatter.
276.Varulv.
277.Skatter.
278.Sjunkna grdar, svin i
sngen.
279.Fstmannen satt bland
de dda.
280.Pl Rasmus lstes ned i
en klla.
281.Den drunknade rckte
ut handen.
282.Havsfrun.
283.Hustrun slngde en
frbog t vargarna.
284.Djvulen spelar.
285.Sng och musik vid
hgar.
286.Dans p hgar.
287.
288.Skam hjlper de sina.
289.Skomakare smmar t
djvulen.
290.I
frbund
med
djvulen.
291.Rvarnas julafton.
292.Rvare, den stulna
flickan.
293.Tjuvar.
294.Skam hjlper de sina.
295.Sterjntan som stod
brud.
296.Djvulen.
297.Djvulen.

298.Pansgnen.
299.Bergfolk lnar.
300.Hgars frstrelse.
301.Bergfolk stjler.
302.Trollen stjl.
303.Katten eller pysslingen
i kakelugnen.
304.Bergfolk i stugan och
kket.
305.Oden
var
en
sndagsjgare.
306.Skott
med
en
silverknapp.
307.Wojens jgare.
308.Den eviga jakten.
309.Wojens jgare.
310.Kvinnan i kyrkan.
311.Besket hos den dde.
312.Mannen som kastades
av likbren.
313.Kyrk-lammet.
314.Lik-lammet
315.Lammet
som
ddsvarsel.
316.Kalvar, kor och stutar.
317.Ddsvarsel, hundar och
katter.
318.Synska mnniskor.
319.At se sin tilkommande.
320.Skogsr.
321.Skogsr.
322.
323.Djvulen frestar att
dda.
324.Djvulen som spelman.
325.Trollkarl botar sjuka i
kyrkan.

326.Frlossningshjlpen.
327.Umgnge
med
bergfolk.
328.Djvulen verlistas av
trollkvinna.
329.Spiritus.
330.Se sin tillkommande.
331.
332.Bergkvinnans
frlossning.
333.Allestans emot.
334.Se sin tillkommande.
335.De
dda
hindra
bortfrande
av
kyrkklocka.
336.Pojken
som
blev
allvetande av vit-ormens
spad.
337.Huggormar och snokar.
338.Trollkarlar.
339.Skogsret
skyddade
tjder och orre.
340.Rtt-trffande
bssa
och skmd.
341.Skogsr.
342.Jtteleksaken.
343.Struken skppa.
344.Ncken.
345.Ncken.
346.Forskarlen.
347.Det bortstulna dryckeskaret.
348.Gumman som ropade
efter sanket.
349.Hxor.
350.Hxa i kyrkan.

351.Djvulen
bistr
ogudaktiga.
352.Djvulen frestar en
man att dda sin hustru.
353.Hxor.
354.Snder idag och helt i
mra.
355.Djvulen kper en
kvinnas hr.
356.Hxor.
357.Karlens hxritt.
358.Hxor.
359.Hxor.
360.Tjuvar.
361.Trollkarlar.
362.Helgdagsbrott.
363.At frdriva ohyra.
364.Skattgrvning.
365.Pskkringen lade en
vattenho i sitt stlle.
366.Prstfrun som blev
hst.
367.Pskkringarna hade
byttor p ryggen.
368.Kvarnen som brann
varje psk.
369.Underjordisk lv eller
gng.
370.Hxor.
371.Kringen krnade smr
i bcken.
372.Lindormen vid kyrkor.
373.Kyrkor.
374.Vilddjuren fanns i
hxans stuga.
375.Vattenhsten
som
arbetshst.

376.Arbete, tjderjakt p
frbjuden tid.
377.Troll.
378.Troll.
379.Spiritus.
380.Hxor.
381.Hxor.
382.Finnsgnen, Asgrdsbygget.
383.Bergfolk stjler.
384.Gravsuggan.
385.Heliga kllor.
386.Hxor vid kllor.
387.Hxornas dans.
388.Eldar.
389.Allestans veder.
390.Karlens hxritt.
391.Binda ncken med stl.

392.Den listige drngen.

393.Dans med lvorna.
394.lvor.
395.Prstpigorna fick hjlp
att sy krinoliner.
396.Arbete p frbjuden
tid.
397.Vall-luren.
398.Hxans blod.
399.Smeder i hgar.
400.Hgars
frstrelse
upphr.
401.Mnnen
med
stupstocken.
402.Strmkarlen.
403.skan slr ner p
trollet.