Institutionen fr arkeologi och antik historia Uppsala universitet C-uppsats

C
Nancy Persson

ENEGGADE SVRD - frn vendel och vikingatid

Uppsala 2003

Abstract
Persson, N., 2003. Eneggade svrd Rgsula-bladet. (Single-edged swords from theVendel Period and the Viking Age). C-uppsats i Arkeologi, Uppsala universitet. The aim of this essay is to discuss the single-edged swords present in Scandinavia during the Late Iron Age. After the research history, the Norwegian sword groups often used in dating, both from the Vendelperiod and the Vikingage are presented. The chronology, the scabbards and the high mountain graves will all be dealt with. In Sweden the single-edged swords are at first assosiated with the rich graves in Vendel and Valsgrde, Uppland, while in Norway they are found in much more common graves. This difference in the grave goods will be presented in an attemt to see if there are other differences exept the obvious social difference. Nancy Persson, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, Sankt Eriks Torg 5, SE-753 10 Uppsala. Sweden. nancy_persson@hotmail.com Keywords: Late Iron Age; Single-edged swords;

Innehll
Kapitel I Uppsatsens syfte
Generell forskningshistoria Slutord

Kapitel II Terminologi och grupperingar

Vendeltidens olika modeller
Ornamentik

Vikingatidens svrd Slutord

Kapitel III Vapen kombinationer i gravar.

Norska gravar Svenska gravar Fjllgravar

5 6 11 13 15 19 20 22 25 25 29 32 33 37 39

Kapitel IV Diskussion
Slutord

Kapitel V Summary

Kapitel I

Uppsatsens syfte

ret till denna uppsats sddes under B-kursens genomgng av vendeltidens fyndmaterial. Den knapphndiga informationen om den Frankiska scramasaxens nrvaro i Norden och ett snabbt mte med vad som idag terstr av huggknivarna frn Valsgrde rckte fr min del inte till. Syftet med den hr uppsatsen blir fljande att ge en sammanfattande presentation av vendeltiden och vikingatidens eneggade svrd s som jag sjlv hade nskat att hitta. De eneggade svrden frekommer visserligen mer eller mindre under alla tider i historien (Cederlf 1951:18) men anses vara vendeltidens mest karakteristiska fynd (Gudesen 1980:13). Uppsatsen skall koncentreras p de svrd som fanns i Sverige och Norge under vendel- och vikingatid. Den kommer att presentera de olika modeller som terfinns i det nordiska materialet och ven om uppsatsen kommer att koncentreras p de lnga eneggade svrden vanliga i norska fynd, kommer de i Sverige vanligare hugg knivarna inte att glmmas bort.

Generell forskningshistoria
Tiden som vi idag definierar som vendeltid, 550-800e. Kr, blev lnge klassificerad som yngre folkvandringstid. Det var frst d den blev erknd som en egen period som klassificeringen av fynden kunde komma igng p allvar. De eneggade svrden blev som s mnga andra fynd grupperade och avbildade i norrmannen Oluf Ryghs verk Norske Oldsager (1885), han placerade dem dock i vikingatiden. 1889 gavs De yngre jernalders sverd av Anders Lorange ut, han presenterade idn att de eneggade vikingasvrden var beslktade med de frankiska svrden och de som hade funnits bland de nordtyska germanstammarna (Lorange 1889:9ff). Haakon Shetelig, grundaren till termen vendelstil (Lundstrm 1980:11) gav 1912 ut boken Vestlandske graver fra jernalderen, det var den frsta boken med en mngsidig diskussion om den vendeltida vapenutrustningen i Norge (Gjessing 1934:40). Shetelig pekade p att ngon gng under den flytande vergngen mellan folkvandring och vendeltid sker en frndring i gravskicket p de flesta germanska omrden. Den tidigare romersk-inspirerade vapenutrustningen med ett tveeggat svrd, spathan och tv spjut blir utbytt mot en stor svrdskniv och ett tyngre spjut/lans (Shetelig 1916-17:63ff). Inspirationen till detta skulle ha kommit frn det Frankiska omrdet ven ifall det frankiska inflytandets majoritet senare har ifrgasatts (Nissen-Fett 1947:12ff). Enligt Shetelig frekom denna frndring endast p det frankiska omrdet och p norska Vestlandet (Shetelig 1916-17:63), vars handels kontakter med det nordfranska kulturomrdet kunde spras till Romersk jrnlder och folkvandringstid (Gjessing 1934:83). Det norska Vestlandet fortsatte att bli samman kopplat med den frankiska kulturen ett bra tag. Shetelig presenterar det som om de eneggade svrden bara r generella fr Nordfrankrike och Norge, medan det tveeggade skulle funnits kvar i det vriga Europa en lngre tid (Shetelig 1912:64). Till att brja med skulle lansen/spjutet ha varit huvud vapnet ven i nrstrid (Gjessing 1934:69), och eftersom den gjorde svrdet mindre ndvndigt behvdes 6

det inget annat n en kort svrdskniv i dess stlle. Det eneggade svrdet beskrivs ven som ett bivapen till det tveeggade fram till 500-talet d det skulle ha trngt undan spathan (Gjessing 1934:84) samtidigt skulle ven skldbucklorna bli frre i gravmaterialet (Gudesen1980:013). De tveeggade svrden fanns dock kvar, men bara som praktsvrd i rika hvdinga- och krigar gravar (Gaustad 1966:105). Eftersom den vstliga fynd utbredningen av de stora eneggade svrden varit s tydlig i Norge har det varit naturligt att placera deras ursprung i vstra Europa. Inte nog med att ver hlften av svrden hittats i vst Norge, ven de som hittats i stnorge har haft en vstlig utbredning (Grieg 1923:2). Jan Petersens bok De norske vikingesverd (1919) tar som titeln sger i frsta hand upp svrden frn vikingatiden som i regel var tveeggade. Men eftersom de eneggade svrden i viss mn fanns kvar ven d tar han ocks upp dem. Petersens typologi och kronologi grundar sig, frutom p fyndkombinationer, p utseendet och utformningen av hjalt och knapp. De eneggade svrden frn vikingatid var precis som de tveeggade utrustade med hjalt och svrdsknapp i metall. Fre det hade ven en avhandling som bara behandlade de eneggade svrden utan dessa detaljer getts ut, Merovinger og Norsk av Sigurd Grieg (1923). Gemensamt fr alla, utom Petersen r dock att de anvnder Ryghs indelning och namn. Grieg koncentrerade sig p svrden frn vendeltiden, d fortfarande kallad yngre folkvandringstid. Han delade in svrden typologiskt ver Norge med stor vikt p typer och fyndkombinationer, han var den frste som skriftligen redogjorde vad som definierade alla Ryghs olika typer, ngot som inte ens Rygh genomgende gjort. Grieg drog paralleller till eneggade svrd frn vriga vst Europa och ansg att man kunde spra de vendeltida svrden till de under romersk jrnlder (Grieg 1928:22). Grieg fortsatte att bygga p Sheteligs id om en Vst- och stnorsk utbredning. Han ppekade att de f scramasaxer som hittats i England har hittats i Kent, precis som Vstnorge skulle Kent haft mnga

kulturella likheter med det frankiska riket. Allts ytterligare ett bevis p svrdens antagna Vsteuropeiska ursprung. Ytterligare kronologiskt och typologiskt bearbetningar gjordes av Gutorm Gjessing i hans avhandling frn 1934. Gjessing beskriver den av Shetelig ppekade omformning i gravmaterialet som en kulturvg och pekar p att frndringen ven gtt att spra i st- och Nordnorge. De platser i stnorge som visade p frndringen var dock passande nog de fylkena med frbindelser mot vst (Gjessing 1934:48). Han ppekar att det eneggade svrdet terfinns bland de flesta germanstammar och inte bara hos frankerna och i vstra Norge (Gjessing 1934:83). Han pekar ven p att det inte gr att hitta vad som istllet anvndes som huvudvapen i den stliga delen av Norge om nu inte det eneggade svrdet var det (Gjessing 1934:82). Gjessing lade ven fram hypotesen att de eneggade svrden hade sitt ursprung i de asiatiska nomadstammarnas bevpning och hade kommit till Norden via stersjns inlopp (Gjessing 1934:96). En teori som tydligen var svrsmlt fr de europeiska forskarna, fastn den inte var helt ny. Gjessing baserade sin hypotes p underskningar av A. Alfldi och J. Hampel som redan ppekat att de eneggade svrden med rt rygg enligt fyndutbredningen mste ha kommit till st Europa med de hunniska invasionerna. Det var dock Gjessing som var den frste att dra linjen vidare mot stersjn och via handel till Norden. Hunnerinspirerad ornamentik kan ven ses p svrdskidorna och p hjlmbleck frn denna tid (Gjessing 1934:98; Olsn 1945:66). Gjessings asiatiska hypotes blir anammad av vapen historikern Fritz Skaar, han tar dock inte hnsyn till de tidigare arkeologiska kronologier och typologierna utan har en ren vapenteknisk sikt, dock fljer han de huvudgrupper som Grieg och Gjessing grundat. Vapenhistorikern Olle Cederborg ignorerar den dock. Skaar Presenterar flera teorier om hur svrden brukats och om hur deras fsten som hittills inte bevarats kan ha sett ut. Han pekar p att flera eneggade svrd med helt bevarad tnge har en avslutning i form av en krok, liknande finns p cypriska svrdsfsten. Rekonstruktioner av dem har visat sig vara mycket stabila och ppnar ven mjligheten fr 8

greppen att vara lngre n sjlva tngen (Skaar 1943:183), som i sig mnga gnger verkar fr kort fr att vara funktionell. ven Pr Olsn stdjer Gjessings teori i sitt arbete om huggknivar i Sverige. Svrdsknivar anses inte bli vanliga i vstra Europa frrn efter frankernas ervring av omrdet p 400-talet, det ldsta bevarade skulle ha funnits i Frankerkungen Childerics grav (Grieg 1912:30). I Norden blev de inte vanliga frrn hundra r senare, men p grund av att de tidiga modellerna precis som de frn romersk jrnlder haft tngen i fortsttningen av ryggen och dessutom p grund av en feldaterad finsk svrdskniv byggde mnga forskare som Kurt Bhner p en omvnd teori om att de utvecklats i Norden fr att senare komma till vriga Europa (Gudesen 1980:38). I en genomgng av bevpningen frn folkvandringstid av Per Fett skulle idn om svrdsknivarna utvecklades i tv olika riktningar, varav den ena s smningom skulle bli scramasaxen (Fett 1938:53). Runt 650 skulle den kta scramasaxen brja frekomma i fyndmaterialet, ungefr samtidigt dyker de ven upp p nordisk mark (Gjessing 1934:82), dr de senare utvecklas till de grvre norska eneggade svrden. Mnga forskare som Shetelig och Gjessing hller starkt p att scramasaxen r en direkt utveckling ur de korta svrdsknivarna och att anledningen att det finns s gott om dem i vstra Norge var att det dr redan fanns en vana att anvnda svrdslnga knivar frn romersk jrnlder (Fett 1938:60). Irmelin Martens ppekar dock att det p grund av en lucka i fyndkontinuiteten mellan 600 och 650 omjligt kunde skett en utveckling av svrdsknivarna till de lngre eneggade svrden i Norge och anser att svrden r resultatet av en sydskandinavisk kulturvg istllet fr en frankisk (Martens 1969:82). Egil Mikkelsens studier om bland annat vendeltidens kronologi i Norge visar att man bara kan utg frn de omrden som haft en kontinuitet av bde de tidigare tveeggade svrden, dessa i kombination av svrdsknivarna och de eneggade svrden under bde folkvandring och

vendeltid (Mikkelsen 1973:103), detta frekommer enbart i tre fylken p Norska Vestlandet. Fr Sveriges del har denna utveckling aldrig varit aktuell, det r svrdsknivarna, hr kallade huggknivar som r dominerande. Den frmsta forskningen runt dem har varit kopplad till fynden i Vendel, Valsgrde, Birka och i viss mn Gotland. De rika gravarna i Valsgrde har till strsta del klarat sig frn plundring efter 650-talet (Arwidsson 1980:47) och man har tack vare det kunnat dra slutsatsen att sakerna var slitna och till viss del trasiga redan vid gravlggningen. Arwidsson har ppekat att de antagligen inte representativa med vad som brukades i verkliga livet, utan ldre saker som valts ut som gravgvor, detta verensstmmer inte med uppfattningen om att svrd var viktiga arvegods (Arwidsson 1980:49ff). Alla utom en grav saknar dessutom tillbehr fr att bra bland annat svrdsskidorna (Arwidsson 1980:51). Pr Olsns avhandling Die Saxe von Valsgrde behandlade tillstrsta delen olika aspekter p de eneggade svrden, han stdjer Gjessings teori och spinner vidare p den, speciellt via skidorna. Han anser att de vendeltida europeiska skidorna r s pass pfallande lika de asiatiska att en koppling mste finnas (Olsn 1945:66). Som ytterligare bevis anvnds fynd frn Baltikum dr svrdsskidor med silverbeslag med ntmnster som r tydligt inspirerat av ryttarnomader hittats (Olsn 1945:66; Gjessing 1979:127). I Sverige har man i frgan om huggknivarna istllet koncentrerat sig kring de mycket rikt dekorerade svrdsskidorna, framfr allt de i Vendel och Valsgrde. I Finland r de eneggade svrden mnga i antal och terfinns ver strre delen utav landet. Svrden fick dr en annan utveckling, enligt Gjessing skulle de i Finland ha varit resultat av plshandel med Norge (Gjessing 1934:88). De kortare eneggade svrden terfinns ven bland rikt utrustade fjllgravarna (Gudesen 1980:13) (se s. 32). Indelning fr Norges vendeltid fick 1980 en uppfrschning av Hans Gude Gudesen. Det han framfrallt reagerat p r de ldre frfattarnas

10

stt att beskriva fynden, men ven att fynden inte sattes i ngot strre sammanhang med ekonomiska, geografiska eller kulturella vinklar. De tidigare frfattarna hade bara frskt ge en uppkomstutveckling som allra helst skulle knyta ihop Norden med det vriga av Vsteuropa. Gudesens ml var bland annat att underska om de beskrivningar som getts egentligen kunde anvndas och om det verkligen funnits en homogen vendelkultur i stnorge. Han delade in svrden i sju modeller anpassade p de eneggade svrden frn stnorge. Stor vikt lggs ven p de olika geografiska och ekonomiska grupperna i landet. Hans slutledning r att ven om indelningen r gammal s r den fortfarande anvndbar. Gudesen pstr inte att hans uppdelning r slutgiltig, men den gr onekligen ett sdant intryck med sin mngd av matematiska data, diagram och tabeller. Med std i sina tabeller motbevisar han Martens fyndlucka med att det finns en glidande vergng mellan svrdsknivarna och svrden. Gudesen anser att de nordiska eneggade svrden med rt rygg r ett svar p de eneggade svrden frn kontinenten.

Slutord
De flesta uppfattningarna om de eneggade svrden grundades p 20 och 30-talet, framfr allt av Grieg och Gjessing. Flera gnger har man hoppats koppla samman de eneggade svrden frn romersk jrnlder med de senare svrdsknivarna frn folkvandringstid och slutligen scramasaxen frn vendeltid. En tysk teori (Helgen 1975:4) lgger denna utveckling till ett oknt ursprung, eller ngot vi nnu inte hittat. Eller helt enkelt att de eneggade svrden levde vidare bland nordst germaner till dess att hunnernas invasion terigen spred den i Europa. Geir Helgen r skeptisk till detta, han resonerar att om det tveeggade svrdet kunde frsvinna fr att sedan terinfras varfr skulle inte det eneggade kunnat infras tv gnger i bevpningen (Helgen 1975:6). Enligt honom r det i stort sett omjligt att dra en linje mellan eneggade svrd frn de tv tidsepokerna. Han tar dock inte med att det tveeggade aldrig riktigt frsvann i fyndmaterialet, utan fanns kvar som praktsvrd i 11

rikare krigargravar. Lansen har av de flesta pekats ut som huvudvapnet medan svrdskniven var ett alternativt vapen, ven efter att svrdsknivarna blivit till riktiga svrd hittas de med lansspetsar. Enligt Shetelig var det frst under vikingatiden som svrd blev s vanliga/billiga att alla kunde ha dem (1916-17:77). I dag har det visat sig att Gjessings teori slagit helt igenom, i kursbckerna presenteras de eneggade svrden som ett naturligt resultat av hunnernas nrvaro i Europa. Sheteligs pvisning om bevpningens frndring i gravmaterialet fr ven den vara med. Svrdens stliga ursprung missades till att brja med bland annat p grund av att gravskicket i steuropa inte var det samma som vriga delar. Eneggade svrd har senare hittats utanfr gravmaterialet (Gjessing 1934:92). I Sverige har sjlva svrden blivit verskuggade av de andra fynden de hittats med, medan de i Norge som hittats i mindre spektakulra sammanhang ftt strre uppmrksamhet.

12

Kapitel II

Terminologi och grupperingar

nnan de olika modellerna presenteras kan en frklarning p vad som eventuellt skiljer de olika termerna fr eneggade svrd t behvas. De eneggade svrden kan tillskillnad frn de tveeggade variera stort i lngd och bredd, detta har resultera i att det mnga gnger kan vara svrt att definiera dem som en lngkniv eller ett kortsvrd. De ldsta av det eneggade svrdets modeller kallas Schmalsax (Gudesen 1980:38) och Kurtzsax (Solberg 2000:192). Det r korta svrdsknivar mellan 22 och 40 cm med en lng vass spets mnat fr stick. Termen sax definierar alltid ett kort eneggat svrd (Helgen 1975:6) och anvndes antagligen redan under jrnldern om de eneggade svrden (Rygh 1885:27; Helgen 1975:6). De f kta scramasaxer som finns i det nordiska materialet finns alla i Norge dr ven de lngre eneggade svrden r vanliga (Shetelig 1912:105; Solberg 2000:190). Inom tysk terminologi finns fr de lngre svrden ven uppdelningen Breitsax och Langsax. Utseendet verensstmmer mellan typerna men mtten r dock annorlunda, Breitsaxen r ldre och har som regel en lng tnge (fig.1) mellan 16,5-27,5 cm. Bredden r som namnet skvallrar stor i jmfrelse med lngden som dock kan variera stort, upp till 70cm. Langsaxen (fig.2) har en kort tnge och klingan r mellan 40 och75 cm 13

Fig. 1. Svrdet frn Thomaskyrkan, p Filefjll blir pga. de tv frorna definierat av Grieg som en R.497 (1923:22) medan tngen ven gr den till en Breitsax enligt Gudesen (1980:37). Hur som helst r de verens om att den r importerad. (Gjessing 1934,pl. XXIV:b).

Fig. 2. Langsax frn Stange, Hedmark. (Gudesens 1980,pl. 8:b).

lng. Det finns ingen stark grns mellan de tv typerna, en Breitsax kan vara lngre n en Langsax osv. I Norden skall de bara frekomma i Norge dr de har en tydlig geografisk uppdelning. Breitsaxen, dr daterad mellan 650-750, ngot efter dateringen i vriga Europa (Gudesen 1980:38), r vanligast i vstra delen av landet medan Langsaxen, frn 750-800 terfinns i de stliga delarna. Bda typerna skall ha en bjd rygg. Grnsen fr vad som skiljer en svrdskniv frn ett vanligt eneggat svrd har satts av flera forskare till mellan 20 och 50 cm, bland annat av Helgen och Salmo. Men ven Shetelig har ansett att det r lngden som varit avgrande (Shetelig 1916-17:76). Jan Petersen, men ocks Helgen har ven menat att skillnaden ligger i funktionen och inte i lngden. Vad en specifik kniv/svrd har anvnts till kanske inte r det lttaste fr oss att bestmma i dag, ett stt har varit att titta p de eventuella vriga fynden. Gravar dr det ven funnits en kniv av betydligt mindre proportioner, 6-12 cm har antagligen den varit brukskniven medan den lngre varit ett vapen. Det r oskert om denna uppdelning verhuvudtaget fanns under forntiden, Cederborg kallar saxen fr en universalkniv (1951:18). Gudesen gr en enkel uppdelning som i min mening r den bsta, han skiljer bara mellan en kort svrdskniv, hans modell I och II som verensstmmer ngorlunda med Schmalsaxen, och en lngre egentlig scramasax. Den frsta lmpar sig bst fr stick medan de lngre snarare r huggvapen. Allt med en klinga under 50 cm r enligt bde Helgen och Gudesen en svrdskniv (Gudesen 1980:22). Svrden frekommer enligt bdas underskningar i tre lngdgrupper, mellan 20 och 50 cm, 50 och 70 cm och 70 till 95 cm. Det r frst nr svrden blir ver 50 cm som de har en tyngre bred klinga med trubbigare spetts Uppdelningen gller fr hela Norge, Gudesen ppekar dock att det kan frekomma rena bruksknivar ver 20 cm men att de d har en smalare klinga (Gudesen 1980:21ff; Helgen 1972:134). Eneggade svrd fanns ven under romersk jrnlder (R.190a-1) men r d mycket ovanliga i Norge (Rygh 1885b:9). I flera fall blir de ihop blandade med ldre av Ryghs modeller (R.496). Detta p grund av att vilken modell ett svrd tillhr enligt den tidiga 14

uppdelningen berodde p betraktarens syn om vad som var en rak respektive bjd rygg. Bland annat det som Gudesen ville ndra p.

Vendeltidens olika modeller

D de lnga eneggade svrdet var betydligt talrikare i Norge n i Sverige finns det mer litteratur och forskning p mnet drifrn. Det r de norska indelningarna och modellerna som hr presenteras kort, ngon liknande indelning av de svenska fynden har hittills inte gjorts. Eftersom de stora eneggade svrden r en s homogen grupp och som regel saknar de detaljer som i vanliga fall hjlper till att datera fynd blir det just fyndkombinationerna som ftt datera svrden. ven ifall Ryghs modeller inte anvnds i lika stor utstrckning idag var de enardande s lnge att de inte kan ignoreras. Om Rygh 498.
Fig. 3. R. 498 med rak rygg. Eneggade svrd som ptrffats i Danmark (Bornholm) och i Sverige r oftast av denna modell (Gjessing 1934:86; Rygh 1885, fig.498).

Eneggade svrd av modell R.498 r de som oftast frekommer i gravar frn 700- till 900-talet i Norge. Precis som alla vendeltida eneggade svrd saknar de bde hjalt och svrdsknapp (Shetelig 1912:161). Det r ett lngt svrd med bred klinga, rak rygg och en spets som bildas frn eggsidan (Grieg 1923:3), ngot som skulle vara ovanligt p eneggade svrd frn det vriga Europa. Detta har senare visat sig felaktigt (Gjessing 1934:96). En nrmare underskning av Gudesen har dessutom visat att bara 24 av 83 underskta svrd som skulle tillhra den hr modellen faktiskt haft rak rygg. R.498 hittas i kombination med yxor, skldbucklor och spjut av modeller frn hela vendeltiden och ven med typer som hr hemma i vikingatiden (Grieg 1923:16). En av spjut sorterna som R498 hittas tillsammans med, R.519 ven kallat vendelspjutet 15

har haft stor pverkan p dateringen av typen. Det ldsta daterbara svrdet hittades tillsammans med just ett vendelspjut (se Haldalsnosi s. 25), i vrigt har de ptrffats i vstra Tyskland, Finland, England och nordvstra Frankrike (Grieg 1923:35). Om Rygh 497.
Fig. 4. R.497 med ngorlunda rak rygg och egg. (Rygh 1885,fig.497)

Langsax. Ansgs redan frn grupperingens brjan att vara importerade (Rygh 1885:28), det r dock mjligt att en hel del ven r av inhemsk produktion. Till skillnad frn den fregende modellen bildas spetsen frn den frhllandevis raka ryggen (Grieg 1923:22), enligt Grieg har modellen alltid tv ingraverade linjer efter ryggen som mts vid spetsen, ngot som dock ven frekommer p svrd av andra modeller (Gudesen 1980:37). Nr linjerna saknades blev de istllet bli frklarade som inhemska kopior av scramasaxer (Gjessing 1934:80). Typen har oftast en kort tnge, och har bara hittats i elva gravar i Norge, plus sex lsfynd. Alla har hittats i fylken med kust eller kustfrbindelser frn Rogaland nda upp till Nordland (Gjessing 1934:78), ingen har hittats i Sverige (Gjessing 1934:99). Det ldsta av dessa kommer dock frn ett inlands fylke, Opland. R.497 frsvinner ur materialet ngon gng under 800talet. Om Rygh 496.

Fig. 5. R.496 med bjd rygg och rak egg. (Rygh 1885, fig.496) Rygh

Breitsax. Modellen r samtida med den fregende och skulle enligt bde Rygh och Grieg ha saknat de ingraverade linjerna som srstllde de tv, ngot som nu inte r en sjlvklarhet (Gjessing 1934:80). Ryggen r bjd och spetsen bildas precis som den fregende genom en bge frn ryggen dr den ocks r bredast (Gudesen 1980:24). Tngen r relativt 16

lng och har kallats tvhandsgrepp (Gudesen 1980:37), ven om det inte hr hemma i svrdets utveckling fre medeltiden (Gustafson 1906:101). ven den hr modellen r knd frn sjutton fynd i Norge (Gjessing 1934:81), de flesta r lsfynd men de som har hittats i gravar har varit av senare fyndkombinationer och blev av Grieg placerade enbart till 800talet. I vriga delar av Skandinavien och lngre sterut r den oknd i fynd materialet (Gjessing 1934:100) medan den i Norge terfinns precis som R.497 nda upp till Nordland (Gjessing 1934:70). Den brukar anses ha sitt ursprung i eneggade svrdsmodeller frn England som ven de delades in i tre strre modeller, R.496 och den engelska modell tre skall vara nstan identiska med undantag fr linjerna (Grieg 1923:34). Bland annat har en hittats i en ryttargrav i Sarstedt vid grnsen till Hannover (Gjessing 1934:100). Det enligt Grieg ldsta exemplet blir av Fritz Skaar istllet beskriven med s S-formad rygg att han vill dra paralleller till den Turkiska Yatagan och placerar svrdet i en special grupp som han kallar liesvrd (Skaar 1946:186). Likheten finns, men om det spelar ngon strre roll fr de nordiska vapnets utveckling r tveksamt. Varken R.499 eller 500 finns beskrivna i vare sig Gjessing, Griegs eller Sheteligs verk. Framfrallt eftersom de egentligen tillhr de tidigare svrdsknivarna. Fr att hitta information fr man istllet g till Skaars vapentekniska underskningar. De tillhr en betydligt mindre storlek n de andra modellerna, R.500 har till exempel en klinga p runt 30 cm och tngen bildas frn bde egg och ryggsida. ven om en s kort klinga i regel r mer praktisk som ett stickvapen n ett huggvapen rknas den, precis som sina paralleller i Finland och Sverige som en huggkniv (Skaar 1943:189). Gudesens sju grupper. Uppdelningen av de eneggade svrden fick som sagt en uppfrschning i slutet av sjuttiotalet. De olika svrdsgrupperna r baserade p klingans relativa lngd och bredd, hur stor del som utgr spetsen, nrheten mellan egg och rygg och avsatsen mellan tnge och klinga (Gudesen 1980:33-35). Grupperna r framfrallt baserade p fynd

Fig. 6a och b. Svrdskniv frn rik fjllgrav i Trysil, tillhr grupp II. Det som ser ut som ett snett hjalt r i sjlva verket vad som terstr av skidans munbleck. Pyramid formad knapp (Solberg 2000, fig.56, Gudesen 1980,pl.6:b).

17

Fig. 7. Detalj av R.498/grupp III frn Hovland, med trappliknande avsatts. (Efter Shetelig 1912, fig.378).

ifrn stnorge och han ppekar tydligt att de inte r sjlvstndiga typer utan varianter av samma huvudtyp (Gudesen 1980:36), grupp III-VII har jag tolkat som representanter av R.498 i olika skepnader. Grupp I och II. 550-650. De tv frsta grupperna tillhr precis som R.499-500 svrdsknivarna. De r ganska lika och hyfsat korta, 20-50 cm. Skillnaden r att grupp I (fig. 9) har tngen i fortsttningen eller nrmast eggen, precis som R.499 medan den p grupp II (fig. 6b) bildas som p R.500 frn bda sidorna (Gudesen 1980:33). Grupp I och II frekommer i kontexter med de ldre tveeggade svrden utan hjalt och tillskillnad frn de lngre svrden r det inte helt ovanligt med svrdsknapp (fig.6a), ofta droppformad. Gudessens tv frsta modeller kan rknas till Scmalsaxarna (450-600) ven ifall det p nordiskt omrde inte skall finnas ngra svrdsknivar fre 550-talet (Gudesen 1980:38). Grupp III. 650-700. Klinga mellan 50 och 70 cm, spetsen utgr en sjttedel av klingan. Som grupp I ligger tngen i fortsttning eller nrmast eggen. Skall ha en karakteristisk trappformad avsatts mellan klingan och tngen (Gudesen 1980:34) (fig.7). Frekommer med sena vendeltida spjutmodeller och yxor (Gudesen 1980:56). Grupp IV. 650-7/800. Allts ngorlunda samtida med den fregende gruppen men terfinns ven med senare spjutmodeller karakteristiska fr Vestlandet (Gudesen 1980:56). Klinga ver 70 cm med en bred tnge som precis som de fregende ligger nrmast eller i fortsttningen av eggen (Gudesen 1980:34). Grupp V. Precis som fregende modell skall klingan vara ver 70 cm men med kortare och trubbigare spetts. Frekommer frn 750 men r vanligast under 800-talet (Gudesen 1980:56). Grupp V och IV pminner utseende mssigt om varandra men har olika geografiska utbredningar. Grupp V finns bara i vstliga stnorge i de omrden som brukar rknas till fjllbyggd (Gudesen 1980:108). Grupp VI. Svrd med klinga ver 50 cm dr tngen bildas frn bde rygg och eggsida. Den hr gruppen frekommer inte fre750-talet och

18

har hittats med pilar som i vanliga fall frknippas med vikingatiden (Gudesen 1980:56). Grupp VII. Den sista av Gudesens grupper av eneggade svr utan hjalt och svrdsknapp. Minst 70 cm lngt med stor och trubbig spetts (Gudesen 1980:35), hittas med spjut av bde vendel- och vikingatida typ och med svrdsknapp av Petersens H- typ (Gudesen 1980:57). Tillskillnad frn Ryghs indelning ingr inte Breit- eller Langsax i Gudesens modeller, de frekommer bara som importerade fynd inom vissa geografiska omrden. De importerade svrden, R.497/Langsax r vanligast vid kustomrden och till viss del skog och jordbruksomrdet. I fjllbygden frekommer de inte alls (Gudesen 1980:112), dr finns istllet svrden av Gudesens modeller som skilde sig fr mycket frn den gamla uppfattningen av R.498 fr att rknas till dem, de representerar inhemsk produktion. Den hr geografiska uppdelningen har antagligen sitt ursprung i de olika omrdenas skilda ekonomier, enligt Gudesen gller det inte bara de eneggade svrden utan ven spjut, pilar och skldbucklor (Gudesen 1980:108). Kustomrdena kunde naturligt ta emot de importerade varorna och ju lngre in i landet man kommer speciellt i fjllbygden desto vanligare blir det med de inhemska modellerna (Gudesen 1980:73ff). 73% av Gudesens svrdsmodeller har hittats i dal och fjllbyggd.

Ornamentik
Ornamentiken p de eneggade svrden strcker sig oftast inte lngre n till ett par ingraverade fror efter ryggen. Undantag finns dock, T.ex. frn Valdres (Shetelig 1938:3), den tillhr Gudesens frsta grupp och var lnge i privatgo och kom inte med i statistik eller underskningar frrn efter 1937. 19

Fig. 8. Figur frn Valdreskniven. (Renritning efter Gudesen 1980,pl.5:a.)

Dess ornamentik r ganska simpel och inte alltfr vacker i jmfrelse med andra ornamenterade svrd frn denna tid. Enligt Shetelig har figurerna (fig. 8) skapats efter en frebild frn det sydtyska alamaniska omrdet (Shetelig 1938:10). Den r inte ensam om att ha ornamentik med kontinentalprgel, men de flest har dock ett nordiskt formsprk med knutbandfltning (fig. 9). Det fanns enligt Shetelig antagligen fler eneggade svrd med ornamentik men efter nrmare 1300 r i jorden har den antagligen rostat bort. De som finns bevarade r uteslutande p svrdsknivar, mjligen ett bevis p att de trots deras ringa storlek inte kunde ha varit vanliga bruksknivar (Gudesen 1980:21).

Vikingatiden
Fig. 9. Svrd frn Nore, Buskerud med knutbandsornamentik och fror. Tillhr Gudesens gruppI. (Svrdet frn Gjessing 1934,pl. XXII:a, detalj frn Gudesen 1980,pl.5:b)

Efter en tid av ganska individuellt utformade svrd kommer de under vikingatiden att vara mer standardiserade (Cederborg 1951:29). Det stora arbetet om vikingatidens vapen gjordes av Jan Petersen. Den vanligaste bevpningen utgjordes nu av svrd, spjut, skld, vapenyxa, pil och bge, det r inte alla gnger som alla vapen finns representerade i ett fynd. De eneggade svrden hr till vikingatidens brjan, de som finns representerade i senare fynd frklarar Petersen som tillflligheter (Petersen 1919:55). Frn den egentliga vikingatiden fanns det vid Petersens rknande 370 eneggade svrd (Petersen 1919:6). Han baserade svrdens typologi p utseendet, tvrsnitt och antal delar till hjalt och knapp. Om klingan r en- eller tveeggade vger allts inte in, en svrds typ kan frekomma bde som en- och tveeggad. Typ A-C. vergngstiden. Flest eneggade svrd terfinns frn vergngstiden mellan vendel- och vikingatid, de i Petersens kronologi A och B svrden. De har nu rak klinga precis som de tveeggade (Skaar 1943:190; Petersen 1919:55). Typ A och B beskrivs som enkla och ltta, knappen r fst i tngen genom att den blivit trdd rakt igenom

20

och sedan tillplattad. Hlften av A- svrden r eneggade och hittas bara i Norge med ett undantag i Finland (Petersen 1919:59ff). B- typen r till strre delen tveeggad, bara 8 av 22 exemplar r eneggade. De hittas fr det mesta p Vestlandet och i Trndelagen men ven i Sverige. Petersen menar att de eneggade av hans typ B och C var de som tog ver hjalt och knapp frn de tveeggade. Alla de tre frsta typerna har massivt hjalt och svrden kan i vissa fall vga nrmare tv kilo (Petersen 1919:67). Av Ctypen r ver hlften av klingorna eneggade, de har dock sllan verhjalt (Petersen 1919:67). D-G. 800-900. ldre vikingatid. Svrd av typ E-G frekommer ven de som eneggade. Tillsammans med H- typen och andra simpla typer var det denna typ som tillslut helt avlste de eneggade svrden utan hjalt frn vstra Norge. Sju exemplar r knda frn Sverige (Petersen 1919:99). Av de 31 svrd som representerar typ E r bara fem eneggade (Petersen 1919:76) medan typ F mest bestr av eneggade. ven den typen beskrivs som simpel, och till och med tarvlig (Petersen 1919:80). ven Gtypen r vervgande eneggad, det r dock en liten grupp, bara fyra exemplar enligt Petersen, alla p stlandet varav en med en klinga som liknar en scramasax (Petersen 1919:85) som vid det hr laget mste ha varit fruktansvrt omodern(fig.10). Av srtyperna r bara ett eneggat. H-I. 800-950. H-typen (R.494) r den typ som r vanligast bde i mngd och tidsaspekt (Petersen 1919:89) och fr av Petersen nstan ett egen kapitel. 213 exemplar finns frn hela Norge, varav 51 eneggade (Petersen1919:94ff) medan det i vriga Norden bara frekommer som tveeggat (Petersen 1919:100). Ett av de eneggade r det lngsta vikingasvrdet i Norge, 90,7 cm, de flesta tveeggade frn den ldre vikingatiden blir lngt ifrn s lnga (Petersen 1919:57). I- typen liknar den fregende mycket dock med smalare och lgre hjalt, bara ett eneggat frekommer (Petersen 1919:102).

Fig. 10. Svrd med hjalt och knapp av typ G och scramasax klinga. (Petersen 1919, fig.70:a).

21

K-N. 900-1000-talet. K- typens ursprung rknar Petersen som icke nordisk (Petersen 1919:108) och ser den som en vidareutveckling av Dtypen, bda typerna frekommer bara som tveeggade frutom en av typ Ks srtyper (Petersen 1919:110). Typ L finns bara representerat som tveeggade, medan det av M- typens 198 exemplar finns 30 eneggade, de flesta frn stnorge. Ngra f finns i Sverige dock bara tveeggade och ett har hamnat nda p Island (Petersen 1919:121). Av typ N finns det bara tveeggade. 1000-talet. Av typ O- r det bara Q, X och Y- typen som har eneggade klingor och de r oftast vldigt f i antal. Flest har Q- typen, 4st eneggade av 122 exempel (1000-talet r en sammanfattning av Petersen 1919:126-180).

Slutord
Eneggade svrd frekommer i tre lngdkategorier. De tidiga korta kallas svrdsknivar och r mnade fr stt och stick, de lngre svrden r till fr hugg medan mellanstorleken kan anvndas till bda. Huvuddelen av de lngre, ver 70 cm, hittas i vst Norge. Fr att dela in svrden i modeller och typer har flera detaljer spelat in, speciellt vergngen mellan tnge och klinga (Gjessing 1934:74) men Gudesens underskningar har visat att alla tre vergngas typer kan frekomma p alla modeller oavsett lngd (Gudesen 1980:31). Olika lngd p tngen kan dock peka p olika stridstekniker (Skaar 1943:188). Svrdets lngd, ryggbge och spets har ocks anvnds fr att avgra modell och kronologi, ngot som inte heller det alltid stmmer som i fallet med R498 som skall ha en rak rygg. Det r snarare svrdets lngd som blivit avgrande fr hur rak eller bjd ryggen blivit. Ornamentik frekommer oftast p svrdsknivarna och kan vara ett mjligt stt att bestmma svrdets bruksomrde. Den kan ven hjlpa till att eventuellt avgra vart svrdet tillverkats, det som det inte gr att anvnda till r dock dateringen (Gudesen 1980:55). Bara lngden tycks

22

allts haft en viss reell inverkan. Det blir en funktionell skillnad om svrdet r 40 eller 60 cm (Gudesen 1980:33). Egentligen fljer utseendet fr vendeltidens svrd inga fasta mnster och har snarare berott p rena tillflligheter i tillverkningen (Gudesen 1980:36). R496-7 anses vara kontinentala former, Lang- respektive Breitsax. R.496 har sin fregngare i England medan R.497 har sin i den frankiska scramasaxen, R. 498 r en nordisk version av den. Det r frst under vikingatiden som svrden brjar f ett mer standardiserat utseende. Det r ven d som de eneggade svrden brjar utrustas med hjalt och knapp. Det r inget tvivel om att de eneggade svrden frn vikingatid r direkt verfrda frn vendeltid. Avancerade och utsmyckade hjalt och knapptyper, till exempel L frekommer inte som eneggade. Simpla och estetiskt mindre vackra som M och de senare Q frekommer dock som eneggade. Det vanligaste vikingasvrdet i Norge var tveeggat och som regel mellan 75-81 cm lngt. Alla lngre svrd r dock eneggade (Petersen 1919:10), i flera fall ver 80 cm, och i ett 90 cm. De eneggade svrden varierar mer i lngd n de tveeggade, fr ett lngre tveeggat behver ven bli bredare ngot som till slut skulle resultera i att svrdet blir fr tungt fr att kunna anvndas. P ett eneggat svrd lses detta genom att ka ryggens tjocklek, allts att ge svrdet en nnu mer kilformad profil fr att den inte skall g av (Gudesen 1980:36). Det r frst under medeltiden som tveeggade svrd kan gras tillrckligt tunna fr detta (Petersen 1919:11). De eneggade svrden frekommer ven i Sverige bde under vendel- och vikingatid, dock i en mindre skala, hr kallade huggknivar.

23

24

Kapitel III Vapen kombinationer i gravar

lla de svenska gravarna och strre delen av de norska har jag av utrymmesskl valt att terge i tabellform. Urvalsmetoden fr de norska gravarna har varit att visa den sociala bredd som de eneggade svrden frekom i under jrnldern. Problemet med de eneggade svrden r att de ofta hittats i oskra sammanhang, som lsfynd, fjllgravar eller uppljda gravar. Detta har lett till att mnga svrd ftt olika datering av olika frfattare. Fr dateringens skull r annars helt skra gravar det bsta, men nr det gller de eneggade svrden r det tyvrr ngot som man inte kan rkna med. Gudesen som arbetade med de sllan ordentligt utgrvda stnorska gravarna anser att om man skall anvnda fyndkombinationer p ett s litet material mste man kunna ta med mer oskra fynd (1980:13), s lnge man r medveten om det och tar med det i berkningen. Frutom fjllgravarna har jag bara tagit med gravar vars upplysning beskrivs som plitliga. De som har ftt en skriftlig redovisning r frn tv arkeologiskt underskta gravflt och en fjllgrav.

Gravar ifrn Norge

Haldalsnosi, Sogn och Fjordane. 700-750. Enligt de flesta forskarna det ldsta daterbara R.498, det verensstmmer trots dateringen med Gudesens tredje modell (650-700).

Fig. 11. Svrdet frn Haldalsnosi. Formmssigt liknar det svrdet frn Nore (se fig. 9) (Efter Grieg 1923fig.2).

25

Fig.12. Ett av svrden frn Myklebostad. (Gjessing 1934: XXVI:b)

Svrdet (fig.11) r 72 cm med en lng vass spets, tngen avslutas med en bj (Shetelig 1914:95) som Skaar nmner i sin teori. Tillsammans med svrdet hittades ven pilspetsar, en holkyxa och en spjutspets som p grund av sin rika ornamentik fr frekomma i alla bcker (Grieg 1923:3). Myklebostad, Nordfjord. Hg II, grav III. (fig.12) Brandgrav frn tidig vendeltid (Helgen 1975:6). Alla fynden hittades i en grop i brand lagret tillsammans med ben, ngon underskning av benen har inte utfrts (Shetelig 1912:104). Tv eneggade svrd av olika storlekar hittades varav en mycket lik en kta frankisk scramasax. Tv stora spjutspetsar, yxa med ornamentik, en skldbuckla som bara har en enda parallell i Norge och pilar. Verktyg fr kerbruk och trarbete. Ett betsel och ett eventuellt hundkoppel ptrffades, svrdet, skldbucklan och lien hade innan gravlggningen frstrts (Shetelig 1912:107). I gravens aska har man ven hittat hl med rester av obrnda trfibrer och stenar som har tolkats som att resta stockar stt runt hgen (Shetelig 1912:105). Hg II, grav I. Under fregende grav hittades en obrnd dubbelgrav. Graven innehll ett av de f vendeltida eneggade svrden med hjalt och knapp. Pilar, skldbuckla, hammare och ett bryne. (Shetelig 1912:167). Myklebostad anses vara en karakteristisk norsk btgrav (Solberg 2000:186). Dsen i Os. Hg I, grav IV. Under en hll hittades ett eneggat svrd, en vanlig brukskniv med trskaft, och en jrnring med en flintbit (Shetelig 1912:130) intressant r att se att knivens trskaft bevarats medan det som svrdet eventuellt haft inte finns kvar. Graven var en brandgrav men sakerna hade inte brnds. Den pminner i utfrandet och innehllet om flera andra gravar (Shetelig 1912:130). Hgarna p Dsen tillhr bde mn och kvinnor (Shetelig 1912:134) och ligger s till att Shetelig frklarat dem som grdsgravar som skulle ha varit vanligt p Norges vstkust med gles bebyggelse under 7-8 rh. (Shetelig 1912:124).

26

Tabell I:a. Vendeltid, Norge.

Grav Vapen Eneggat Tveeggat Spjutspets Yxa Skldbuckla Hjlm Pil(ar) Annat Gravsort Hst Referens R.498 +spets Nej R.520 Ja Nej Nej Nej Bryne Btgrav Munbett Gjessing 1934:52 Lista Nordfjord GrindHeim Bergstad Stryn Hg XII, grav II R.498 Nej Ja Nej Nej Nej Nej Hammare Obrnd Nej Shetelig 1912:164 Tv, R.498 olika lngd. Nej Nej Ja Nej Nej Ja, tv Nej Nej Nej Nej Nej Nej Skifferbryne Bryne Sekundr, Obrnd obrnd Nej Nej Shetelig 1912:130 Grieg 1912:12 R.498 Haglebuster, Eggdal Grupp IV Nej Nej Ja Ja Nej Ja Bruksfreml Fjllgrav Munbett Grieg 1923:12 Vernes Dale Eltdal, Trysil Med knapp (se fig. 6) Nej Ja Nej Nej Nej Ja Bjrnklor Brandgrav hg, Nej Skjldsvold 1969:150ff

R.498 Nej Ja Ja, tv Nej Nej Nej Lie Obrnd Nej Grieg 1923:14

R.498, trasig. Nej Ja Ja Ja Nej Nej Bruksfreml Brandgrav, hg Betsel, munbett Grieg 1923:9 Shetelig 1909:57

Sammanfattning av tabell I:a-b. Norges eneggade svrd kommer bde frn rikare gravflt och i ryttargravar precis s som r fallet fr dem i Sverige men oftast hittas de i enklare gravar. Shetelig frklarar att de obrnda fattiga gravarna har f vapen men alltid ett eneggat svrd, en spjutspets ibland ngot mer, brandgravarna r rikare men kan ven de innehlla ett eneggat svrd (1917-18:164). Alla har av antingen Shetelig eller Grieg blivit frklarade som skra gravar utom Eggdal och Haldalsnosi som bda r fjllgravar.

27

Tabell I:b. Vikingatid, Norge. Grav Lirhus, Voss Visnes, Stryn Hynne Gaustad, grav II Fragmenterat Ja Ja Ja Nej Nej Nej Spelpjser Hg Ridutrustning Grieg 1947:37

Vapen Eneggat H- Hjalt, knapp Tveeggat Nej Spjutspets Nej Yxa Ja Skldbuckla Nej Hjlm Nej Pil(ar) Nej Annat Haspar Gravsort Hg, brnd Hst Munbett Referens Shetelig 1912:124

R.498, med hjalt Ulfberth svrd Ja Ja Nej Nej Nej Bruksfreml Hg Nej Grieg 1923:16

R.498 Ja Ja Ja Ja Nej Nej Bruksfreml Hg Nej Grieg 1923:18

28

Gravar ifrn Sverige

Tabell II:a. Vendeltid, Sverige. Grav Vendel I Vendel XII Vapen Eneggat Skidbeslag Ja Tveeggat Ja, tv Ja, tv Spjutspets Ja Ja Yxa Nej Nej Skldbuckla Ja Ja, tv Hjlm Fragment Ja Pil(ar) Ja Ja Annat Glasbgare Ringbrynja Gravsort Btgrav Btgrav Hst Ja, tre Ja, tv Referenser Gjessing Lundstrm 34:86, 1980:41ff Lundstrm 80:33ff Vendel XIV Ja Ja Ja Nej Ja Ja Nej Spelbrickor Btgrav Ja, en Lundstrm 1980:43ff Valsgrde V Ja, tv Ja Ja, angon Ja, tre Nej Nej Ja Spelbrickor Btgrav Ja, tv Lundstrm 1980:67, Olsn 1945 Valsgrde VI Valsgrde VII Ja, tv (fig.16) Ja, tv Ja, tv Ja, tv Ja Ja Nej Nej Ja, tre Ja, tre Ja Ja Ja Ja Svrdsgehng Spelbrickor Btgrav Btgrav Ja, tv Ja, fyra Lundstrm Lundstrm 1980:71: 1980:72ff

Sammanfattning av tabell II:a Eneggade svrd, eller huggknivar hittades i sju exemplar Valsgrdes oplundrade gravar. I tre av dem hittades de i par och det r de som har sina skidor i stort sett bevarade, den sista och ensamma kniven i grav VIII har bara ngra fragment fastrostade (Lundstrm1980:68). Parsvrden tillhr olika lngdgrupper och har alla individuella skidor. Det r bara i dessa gravar som svrden hittats med hjlmar. I Vendel hittades de i tre gravar. I bde Vendel och Valsgrdes gravar har sakerna varit gamla, speciellt mrks detta med just vapnen, skldbucklorna och hjlmen (Lindqvist 1938:42; Arwidson 1980:50).

29

Tabell II:a. Fortsttning. Grav Vapen Eneggat Tveeggat Spjutspets Yxa Skldbuckla Hjlm Pil(ar) Annat Gravsort Hst Referenser Valsgrde VIII Ja, med knapp Ja Ja Nej Ja, tv Ja Ja Rustning Btgrav Ja, tv Lundstrm 1980:76ff Bjrs 17 Ja, +skidbeslag (fig.16) Nej Nej Ja Nej Nej Nej Pincett Obrnd Nej Nordin 1891-93:18 Bjrs 18 Bjrs 27

Ja, +skidbeslag Ja, +skida Nej Ja Nej Nej Nej Nej Brukskniv Obrnd strre djur Nordin 1891-93:18 Nej Nej Ja Nej Nej Nej Spelpjser Obrnd Nej Nordin 1906:4, 68

Fig.13. Bevarade skidbeslag frn Gotland, vikingatid. (Efter Thunmark-Nyln 1995, fig387:b).

ven ifall de eneggade svrden har hittats i ett flertal exemplar p Gotland frn bde vendel- och vikingatid (Gjessing 1934:87) (fig. 13) kommer bara Bjrs i Hejnum att st som representant fr de Gotlndska gravarna. Eneggade svrd hittades i sex av Bjrs gravar. I Valsgrdes gravar har de eneggade svrden hittats i par, de tillhr dock inte samma lngd kategori, en r alltid av den kortaste sorten medan den andra r av mellan sorten (se s.14).

30

Tabell II:b. Vikingatid, Sverige. Grav Birka 703 Vapen Eneggat Ja Tveeggat Spjutspets Yxa Skldbuckla Hjlm Pil(ar) Annat Gravsort Hst Referenser Nej Ja Nej Ja Nej Nej Saxfragment Kammare Ja Arbman 1943:239 Birka 581 Ja Ja Ja, tv Ja Ja Nej Ja Benkam Kammare Ja Arbman 1943:188ff Birka 944 +skida (se fig.14 ) Ja Ja Nej Ja Nej Ja Eldsten Kammare Ja Arbman 1943:368 Birka 834 +skida Ja Ja Nej Ja Nej Ja Vgskl Kammare, dubbelgrav Ja Arbman 1943:304 Birka 69 Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej Benkam Brandgrav Isbrodd Arbman 1943:28 Birka 369 Ja Nej Nej Nej Ja Nej Nej Vgskl, benkam Brandgrav Nej Arbman 1943: 104

Sammanfattning av tabell II:b. I 13 av Birkas ca: 100 vapengravar fanns eneggade svrd representerade. De r allts inte en stor grupp men finns frdelade bde som ensamma vapen i brandgravar och i rikare kammargravar. Deras frekomst tillsammans med vgsklar hjer deras status i det svenska materialet nnu mer. Som synes r alla av de eneggade svrden frn Mlardalen frn mycket rika gravar, speciellt i jmfrelse med de tidigare presenterade norska gravarna. Svrden i Sverige och p Bornholm har alla en lng vass spets och en ryggknck ngot som verensstmmer med de tidiga svrden i Norge, t.ex. fyndet under Eggjumstenen (Gjessing 1934:87, Helgen 1975:6), det fanns antagligen inget behov av en vidare utveckling i 31

Sverige. Valsgrdes eneggade svrd r inte s korta att de kan rknas som svrdsknivar, men de r ven fr smala och vassa fr att rknas till samma klass som de lngre svrden i Norge.

Fjllgravar
Fjllgravar innebr gravar belgna lngt frn den nuvarande bebyggelse och p dagens kalfjll oftast utan fr oss idag synliga markeringar (Hansson 1997:117). De har tolkats som rester frn gamla ster bebyggelser, men trdgrnsen lg fr hgt fr detta under jrnldern och det r troligare att de tillhr en tidigare icke samisk (Hansson 1994:9) bofast fngstbefolkning (Skjldsvold 1979:155ff). Gravarna ligger oftast nra vatten och gamla vgar (Skjldsvold 1979:140). Fjllbygden var vid denna tid rik p byten och resulterade i de rika gravarna med bland annat bjrnskinn och ornerade svrd (Hansson 1997:123). Jrnldersgravar frn fjllomrden r oftast vlbevarade och ligger mycket grunt. Fynden beskrivs som om de lg helt ppet eller som om de stack upp ur vegetationen (Hansson 1997:117). Det samma kan sgas om fynden p Haldalsnosi och med Valdres kniven. Fynden har fr upphittaren verkat ligga helt synliga men var egentligen resultatet av att graven eroderat fram. De r oftast materiellt rika med pkostade svrd som egentligen inte har ngon funktion i fjllvrlden (Skjdsvold 1979:121) men de enklare eneggade svrden bde med och utan hjalt r vanligast (Skjldsvold 1979:152). Annars r den vanligaste kombinationen av fynd svrd, yxa, jaktpilar, brukskniv, eldstl och kam (Hansson 1994:118ff). Spjut r mycket ovanliga (Skjldsvold 1979:141) medan pilar i flera olika modeller som regel alltid ingr i graven. Ett liknande spjut som det frn Haldalsnosi har hittats i Kvikne, Nordfjord inpackad i nver mellan ett par stenhllar, spjuten r s lika att de blivit tillskrivna den samma smed (Solberg 2000:205). Om ven detta varit en fjllgrav r svrt att sga.

Fig.14. Rekonstruktion av skida frn Birka 944. (Arbman 1943:abb. 253:6).

32

Kapitel IV

Slutdiskussion

et skall nmnas med en gng att mjligheten att gra en s vldokumenterad utgrvning som den i Valsgrde inte varit mjligt fr de norska gravarna, de beskrivs nd som plitliga av frfattarna. Speciellt svra har fjllgravarna varit som nstan uteslutande hittats av vandrare eller jgare. Bde eneggade och tveeggade svrd hittas dr ofta med yxor, en komplett uppsttningar jaktpilar, eldstl och brukskniv. I de svenska fjllen har fler fjllgravar n i Norge blivit arkeologiskt underskta och det har fastslagits att de ser ut s som de blir beskrivna av upphittaren. Mjligen var Haldalsnosi ven det en grav som var s ytlig att upphittarna ansg att de lg ppet. I Norge finns vldigt f detaljer av skidor till eneggade svrd bevarade, lnge fanns den ende p Karls, Troms (Gjessing 1934:93) och ansgs vara av finsk ursprung (se fig.15). Men inte heller de tveeggade svrden har i Norge srskild mnga bevarade skidor (Shetelig1916-17:72). Karlsskidan liknar i konstruktionen skidorna frn de ldre av gravarna i Vendel och Bjrs (Gjessing 1934:94). Pr Olsn pekade p att hugg knivarnas skidor och en del ornamentik var s pfallande lika i Europa och i Asien att ett samband inte gick att bortse ifrn (Olsn 1945:66). Likheten mellan skidorna i steuropa och i Asien ppekas ven av 33

Fig. 15. Karlsskidan hittades med en spjutspets, benpilar och en kam. Den anses vara frn Finland. Finska svrdsknivar terfinns p flera av arna i Troms. (Olsn 1945: Abb. 169).

Andreas Alfldi som Gjessing bygger sin hypotes p. Precis som fregngarna i Asien bestr skidorna av lderkldda trskivor som hlls ihop av flera tvrbeslag dr den eventuella hnganordningen fanns (Cederlf 1951:44). De hade ven smala bronsbleck efter rygg och eggsidan som vid spetsen tcker hela klingans bredd (Gjessing 1934:94). De vendeltida skidbeslagen frn Sverige r ofta rikt dekorerade (Fig. 16). Rester av ornerade tr skidor har hittats i Norge, men d till tveeggade svrd (Shetelig 1916-17:72). I Norge r det istllet svrdsklingan som har bevarad ornamentik, hur det var med skidorna r det svrt att sga ngot bestmt om detta eftersom s f delar bevarats. Ngon gng runt 700-talet tar skidorna en annan form i Norge n de i Sverige, de har paralleller i vriga Europa dr de egentligen hr till de tveeggade svrden (Gjessing 1934:94). Utan att dra alltfr generella slutsatser av det begrnsade materialet som presenterats s kan man nd se det eneggade svrdets ursprung i st och hur idn spreds till Norden via skilda delar av Europa. Gravfyndens karaktr visar att Vestlandet haft frbindelser med Nordfrankrike och Sdra England, medan stnorge haft frbindelser med Tyskland och delvis Frankrike (Grieg 1928:11; Nissen-Fett 1947:17ff). Kopplingen mellan den antagna finska svrdskniven p Karls via svrdsskidans utformning och de ldre i Vendel och Bjrs visar mjligen p det lngvga slktskapet mellan de olika svrdsknivarna frn skilda delar av Norden. Om de lngre eneggade svrden ingr r en annan frga. Fig. 16a. Ju lngre bort frn Mlardalen man kommer i Sverige ju mer vanliga Rekonstruktion av blir de lngre svrden. Speciellt mnga har hittats p Gotland men ven svrdsskidor. Till hger p fastlandet. Ett hittades med en spjutspets i Bcka i By socken, Bjrs 17. Till vnster Vrmland (Nygren 1918:48) (fig. 17). Flera eneggade svrd har ven Valsgrde 6:1. hittats i Gstrikland (Olsn 1945:abb143-229) bland annat i Hemlingeby, (Nordin 1891-93:fig 1, Valbo socken. Dr hittades en huggkniv tillsammans med ett tveeggat Olsn 1945abb. 20) svrd, en yxa, skldbuckla, pilar och hstutrustning (Thorn 1997:67).

34

Men de finns p betydligt fler platser i landet fastn de sllan fr ngon uppmrksamhet. De r antagligen rester efter ldre handelsvgar som gtt frn handels stationer runt stersjn, vidare till Gotland, Paviken, Mlardalen och Birka och till Vendel och Valsgrde (Lundstrm 1980:12). Vidare genom landet mot Norge, Hedmark och Trndelag ligger vid den svenska grnsen dr de lngre eneggade svrd har hittats. Det finns vidare bevis p att handelsfrbindelserna mellan Sverige och Norge vid denna tid gick ver Trndelagen (Petersen 1919:56) och mellan Sverige och vstra delarna av Norge via Gudbrandsdalen (Solberg 2000:199). Eftersom frbindelsen mellan Uppland och Hedmark funnits r det knappast troligt att deras hgar restes oberoende av varandra (Grieg 1928:12). P detta vis kan man binda samman skilda delar av lnderna med varandra. Det r svrt att bortse frn den tydliga utbredningen p Norges vstkust och Trndelagen, och det r frsteligt att den fick en s stor betydelse i den tidiga forskningen. Jan Petersen ppekade dock redan 1919 att det bara hade hittats fjorton fler eneggade svrd p Vestlandet (1919:56). Antagligen har Norges svrd ett ursprung i de frn England och Nordfrankrike medan Sveriges kom via stersjn. Vendeltidens tveeggade svrd r praktsvrd och tydliga statussymboler (Gaustad 1966:105) men de gravar som haft tveeggade svrd, t.ex. gravarna i Vendel och Valsgrde har ven haft eneggade, s ven p kontinenten mellan 500- 700-talet (Gaustad 1966:109). I Vendel och Valsgrde r det uteslutande de materiellt rika ryttargravarna som har eneggade svrd, svrdens koppling till ridning fanns antagligen redan frn brjan d de ursprungligen hr hemma bland asiatiska ryttarfolk (Helgen 1975:4). I Birkas vapengravar terfinns de inom alla gravskick, men oftast ven dr med hstutrustning. Under vikingatiden kom yxan att frekomma mer och mer i det nordiska gravmaterialet. Frankerna begravdes med sin kastyxa, fransiscan medan det r de vanliga redskapsyxorna som hittas i nordiska gravar (Solberg 2000:192). Bland de vapenkombinationer man kan se i tabell

Fig.16b. Detalj av beslag till Bjrs 17 (Nordin 1891-93: fig 2)

35

Fig. 17. Eneggat svrd frn Vrmland (Olsn 1945:abb.237).

I:a-b terfinns det eneggade svrdet ofta med spjutspetsar men frvnansvrt ofta ven med yxor redan fre vikingatiden. Jag frvntade mig att kombinationen eneggat svrd och spjutspets som omnmns s ofta i litteraturen skulle synas mer n den gjorde. De norska gravarna har istllet en stor del yxor. Detta antog jag berodde p fjllgravarna i materialet dr spjut skulle vara ovanliga (Skjldsvold 1979:141). Yxor skall dock vara vanligare i Vstskandinaviens gravmaterial n i st (Orrling 1980:299). Vendel och Valsgrdes gravar innehller allt i vapenvg, men som Arwidsson ppekar knappast de exemplar som verkligen brukades i livet. Arwidssons ide om att det var ldre svrd som efter att ha gtt i arv i generationer nu till slut blivit fr gamla fr detta och slutat som gravgva kan stmma. Petersens G -typ med bjd klinga kan ha varit just ett sdant svrd. Avsaknaden av hjalt och knapp har ansets avspegla verkligheten, de eneggade svrden blev inte utrustade med det fre vikingatiden. Att greppet saknas r en annan sak, det r ngot som svrdet mste ha haft. Ngra f med metallgrepp har hittats men bara svrdsknivar (fig.18). Antagligen har tngen varit tckt av tr eller horn verdraget med skinn (Gustafson 1906:102) eller omvirade band (Orrling 1995:265). Skaars hypotes om ett liknande grepp som de Cypriska svrden stmmer verens med kroken i slutet av tngen men ngra bevis utom det finns inte. Om de blev tillverkade i organiska material borde ngon rest frn ngot tillflle ha bevarats, men s r inte fallet. Man har antagit att de avlgsnades fre gravlggningen (Gudesen 1980:36), men varfr de avlgsnats har inte diskuterats. ldre eneggade svrd frn Danmark har hittats med tr rester p den d bjda och nitfrsedda tngen, detta borde kunna fras ver p de senare svrden i Norge (Skaar 1943:181).

36

Slutord
Det eneggade svrdet r som scramasax utbredd bland de flesta germanstammar under vendeltiden. I Sverige frekommer de eneggade svrden under vendel och vikingatid i rika gravar med vissa spridda undantag frn enklare sammanhang. Hr r de nstan uteslutande den rike mannens godel, i Norge tillhrde den inte bara den rika och mktiga mannen i sin btgrav utan ven den vanlige mannen. I alla fall vanlig i den bemrkelse att han inte tillhrde den sorts aristokrati som syns i Uppland under vendeltiden. Vikingatidens vanligaste svrdsort, Petersens H- typ finns i Norge representerar bde som en- och tveeggat. Nrmare en fjrdedel av H- svrden r i Norge eneggade, ngot som ytterligare belyser att de dr tillhrde en annan samhllsklass n de i Sverige. Annars borde ju det faktum att de hittas i fattiga sekundrgravar vara ett bevis p svrdens annorlunda sociala utstrckning i Norge.

Fig.18. Metallgrepp p svrdskniv frn Torgrd i Sdra Trndelag (Gjessing 1934:fig.9).

37

versiktskarta fr ngra av de platser som omnmns i text eller tabell

1. Karls 2. Hynne 3. Vernes 4. Stryn 5. Oppstryn 6. Myklebostad 7. Filefjell 8. Haldalsnosi 9. Voss 10. Dale

11. Ullensvang 12. Grindheim 13. Lista 14. Gaustad 15. Haglebu 16. Trysil

17. Vendel och Valsgrde 18. Birka 19. Bjrs 20. By

Karta hmtad frn: Bildkompendium, sten och bronslder, 1994:72. Uppsala Universitet, Inst. fr arkeologi.

38

Kapitel V

Summary

ost research on the subject of the single edged swords were made during the 1920 and 30 when also most hypotheses were established. In his work from 1912 the Norwegian archaeologist Haakon Shetelig pointed out that a clear change of equipment occurred in the male graves of northern Europe sometime around 500 AD. The earlier Roman inspired weapon combination of a two-edged sword and two spears were now changed to one heavier spear and a large weapon-knife/single-edged sword. Single-edged swords also occurred earlier during the Iron Age but now they were of a different kind with a straight back. Shetelig was convinced that this change only occurred in northern France/Belgium and in western Norway. This opinion was later repudiated since the change occurred all over Europe. In Western Europe single-edged swords do not occur before after the Franks came into power around 400 AD. and in Scandinavia a hundred years later. In his thesis from 1934 another Norwegian archaeologist, Gutorm Gjessing builds on the idea that the single-edged swords from the late Iron Age are a herritage from the Huns that invaded Eastern Europe during the Migration Period (400-500 AD.). To Eastern Scandinavia the swords came via the well proved trade routs with the East, something the details in their scabbards underline. The biggest concentration of single-edged swords in Sweden is found on the island of Gotland in the Baltic Sea. To Western Scandinavia the idea spread via Northern France/Belgium to Norway. The swords in Western Norway have alot in common with those found in Great Britain, in France and Belgium. 39

Most of the swords in Finland and Sweden reminds of the earlier swords in Norway. In Sweden there are singe-edged swords from the famous rich graves in Vendel- and Valsgrde in Uppland, the single-edged swords from the rest of the country are often neglected. Mostly because of the scabbards, rich in ornament in Vendel- and Valsgrde but hardly ever preserved in the rest of the country or in Norway. Two major attempts to place the swords from the Vendel Period in different categories have been made, both Norwegian, by Oluf Rygh in 1885 and by Hans, Gude Gudesen almost a century later. Ryghs classification use five different models, of which two are shorter weapon knifes and two of the three real swords is of foreign origin. Gudesens classification contains seven models, all native. Its divided in two weapon knife types and five real swords. The swords from the Vendel period are found in three different length categories. The shorter ones were probably used both as a weapon and as a knife. Otherwise the swords from the Vendel Period are very different in appearance, its not until the Viking Age that the swords have a common model. The swords from the Viking Age are dealt with by Jan Petersen, single-edged swords are still common during the Early Viking Age but are slowly being replaced by the two-edged swords. During the Viking Age the single-edged swords have a guard and a pommel similar to those of the two-edged swords. The weapon combinations in the graves presented in chapter III show the differences between Norwegian and Swedish graves. While the swords in Sweden almost entirely are found in rich graves often with horse equipment, the Norwegian ones are found in ordinary graves and often in remote high mountain graves. The most common type of sword in Scandinavia during the Viking Age, the H-sword, named by Jan Petersen is only in Norway found with a single-edge. In Norway almost one fourth of the H-swords is single edged. This shows at how much more common and widely spread the single-edged swords were in Norway compared to Sweden.

40

My final conclusion in short is that the reason to why the single-edged swords ended up in such different archaelogical and social contexts in Sweden compared to those in Norway is that different parts of Scandinavia probably got the swords from different parts of Western Europe.

41

Referenser
BM: Bergen museums rbok UO: Universitetets oldsaksamlings rbok Arbman, H., 1943. Birka I. Die grber. Stockholm. Arwidsson, G., 1980. Btarna i Valsgrde. Vendeltid. Uppsala. Cederlf, O., 1951. Vapnens historia. I sammandrag frn antiken till 1800talets slut. Tredje upplagan, 2002. Stockholm. Gaustad, F., 1966. Til bevepningens historie i nordisk folkvandringstid og merovingertid. Viking XXX. Oslo. Gjessing, G., 1934. Studier i Norsk merovingertid. Kronologi og oldsaksformer. Oslo. 1979. Attila og det enegga sverdet. UO. Oslo. Grieg, S., 1923. Merovingisk og Norsk. Eneggede sverd fra VII. og VIII. Aarhundrede. Kristiania. 1928. Vikingetiden i Norge. Oslo. 1938. Listas jernalder. Oslo. 1947. Gjermundbufunnet. Norske Oldfunn VIII. Oslo. Gudesen, H, G., 1980. Merovingertiden i st-Norge, Kronologi, kulturmnster og tradisjonsfrlp. Oslo. Gustafson, G., 1906. Norges oldtid. Mindesmrker og oldsager. Kristiania. Hansson, A,. 1997. Vikingar i fjllen. Jmten 1997. sresund. 1994. Jmtlndska fjllgravar. Fornvnnen 89. Stockholm. Helgen, G,. 1975. Fra de lange knivers tid. Nicolay nr19. Oslo. Hougen, B,. 1947. Fra seter til grd. Oslo.

42

Lindqvist, S., 1938. Vendelfyndens innebrd. Vendel i fynd och forntid: skrift med anledning av Vendelmonumentets tillkomst. Uppsala. Lorange, A., 1889. De yngre jernalders sverd. Christiania. Lundstrm, A., 1980. Gravgvorna Valsgrde. Vendeltid. Uppsala. 1980. Gravgvorna Vendel. Vendeltid. Uppsala. 1980. Vendel och vendeltid. Vendeltid. Uppsala. Martens, I., 1969. Gravfeltet p By i Lten, Hedmark. UO 1965-66. Oslo. Mikkelsen, E., 1973. Overgangen folkvandringstid, merovingertid i Norge. Funnkomplex og kronologi. UO 1970-71. Oslo Nissen-Fett, E., 1947. kerfunnet. BM 1945. Bergen. Nordin, F., 1891-1893. Fornlemningarna vid Bjers i Hejnum socken p Gotland. Svenska fornminnesfreningens tidskrift 8. Stockholm. 1906. Graffltet vid Bjrs i Hejnum socken, Gotland. Antiqvarisktidskrift fr Sverige 15:3. Stockholm. Nygren, E., 1918. Vrmlandsfornminnen. Uppsala. Olsen, P., 1945. Die Saxe von Valsgrde. Uppsala. Orrling, C., 1995. Vikingatidens ABC. Red. Carin Orrling. Stockholm. Petersen, J., 1919. De norske vikingesverd. En typologisk-kronologisk studie over vikingetidens vaaben. Kristiania. Rygh, O., 1885. Norske oldsager, ordnede og forklarede. Frste og anden afdelning. Christiania. Shetelig, H., 1909. Fortegnelse over de til Bergens museum i 1909 indkomme saker ldre end reformationen. BM 1910. Bergen. 1912. Vestlandske graver fra jernalderen. Bergen. 1914. Et vaapen fund pa hifjeldet. Oldtiden IV. Kristiania. 1916-17. Nye jernaldersfund paa Vestlandet. Bergen. 1938. En merovingerdolk fra Valdres. BM 1937. Bergen. Skaar, F, C., 1943. Bruken av jernaldersverdene. Viking VII. Oslo.

43

Skjldsvold, A., 1969. En fangstmansgrav i Trysil-fjellene. Viking XXXIII. Oslo. 1979. Refleksjoner omkring jernaldersgravene i sydnorske fjellstrk. jjjjViking XLIII. 1980. Oslo. Solberg, B., 2000. Jernalderen i Norge. Ca. 500f.Kr-1030e.Kr. Oslo. Thorn, P., 1997. Grisskogen. En vendel- och vikingatida gravflt i Ovansj socken, RA 33, Gstrikland. Gvle. Thunmark-Nyln, L,. 1995. Die Wikingerzeit Gotlands I. Abbildungen der grabfunde. Stockholm.

44