ko bl*gopsniva@ ptica

ACTA UNIVERSITATIS STOCKHOLMIENSIS

STOCKHOLM SLAVIC STUDIES
32

ko bl*gopsniva@ ptica
HYLLNINGSSKRIFT TILL LARS STEENSLAND

redigerad av
Per Ambrosiani, Irina Lysn,
Elisabeth Lfstrand och Johan Muskala

Stockholms universitet 2006

Per Ambrosiani, Irina Lysn, Elisabeth Lfstrand, Johan Muskala (eds.): ko

bl*gopsniva@ ptica 4 Hyllningsskrift till Lars Steensland (= Acta Universitatis
Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 32), Stockholm 2006, 246 pp.
ISSN 0585-3575
ISBN 91-85445-40-1
Layout by Aron Ambrosiani
Photograph on p. 2 by Inga Nyman 2006
Cover illustration: detail from the Kiev Psalter (1397), f. 141v
The authors, the editors, and Acta Universitatis Stockholmiensis 2006
Printed in Sweden by Universitetsservice US-AB, Stockholm 2006
Distributor: Almqvist & Wiksell International, Stockholm

Lars Steensland
hyllas av vnner och kolleger
Per Ambrosiani och Inga Nyman, Ume och Stockholm
Mrta Bergstrand, Stockholm
Ulla Birgegrd, Uppsala
Martina Bjrklund, bo
Fiona Bjrling, Lund
Jan Ivar Bjrnflaten, Oslo
Per-Arne Bodin, Stockholm
Josef Borbas, Malm
Jan Brodal, Troms
Ingela Bylund, Malm
Jessica och Stefan Carlzohn, Lund
Magnus Dahnberg, Uppsala
Helle Dalgaard, rhus
ubomr urovi, Lund
Eva Elmgren, Bors
Birgitta Englund Dimitrova, Stockholm
Erik Egeberg, Troms
Ludmila Ferm, Stockholm
Natalia Galatsky, Stockholm
Antoaneta Granberg, Gteborg
Karin Grelz, Stockholm
Marianne och Sven Gustavsson, Uppsala
Roger Gyllin, Uppsala
Tora Hedin, Stockholm
Hans Hertz, Stockholm
Sverker Holmstedt, Lund
Arne Hult, Gteborg
Kazimiera Ingdahl och Magnus Ljunggren, Stockholm
Halina Jelinski, Stockholm
Peter Alberg Jensen, Stockholm
Lennart Kihlander och Laila Nordquist, Uppsala
Larisa Korobenko, Moskva

Marousia Ludwika Korolczyk, Uppsala

Marja Leinonen, Tammerfors
Julia Larsson, Lund
Johanna Lindbladh, Lund
Elena Lorentzen, Kpenhamn
Maria, Ela och Arne Lovn, Lddekpinge
Bengt A. Lundberg, Varberg
Ingunn Lunde, Bergen
Irina Lysn, Uppsala
Elisabeth Lfstrand, Stockholm
Lennart och Tamara Lnngren, Troms och S:t Petersburg
Barbara Lnnqvist, bo
Ingrid Maier, Uppsala
Isabelle Midy, Stockholm
Gunnela Mogensen, Stockholm
Johan Muskala, Lund
Tore Nesset, Troms
Barbro Nilsson, Stockholm
Ingegerd Nordlander, Falun
Mattias Nowak, Malm
Juhani Nuorluoto, Helsingfors
Lars G. Nyberg, Stockholm
Jens Nrgrd-Srensen, Kpenhamn
Kerstin Olofsson, Stockholm
Magorzata Anna Packaln, Uppsala
Olof Paulsson, Gteborg
Terho och Maria Paulsson, Lund
Alexander Pereswetoff-Morath, Visby
David Pineda, Troms
Margje Post, Troms
Ludmila Pppel, Stockholm
Virve och Raimo Raag, Uppsala
Anna Cabak Rdei, Lund
Sanimir Resic, Lund
Thomas Rosn, Uppsala
Karin Sarsenov, Lund
Lea Siilin, Joensuu
Miloslava Slavkov, Lund
Anna Spasowska, Lund

Henrik Steensland och Sophia Blomqvist, Linkping

Lena Stenson Holst, Lund
Ewa Teodorowicz-Hellman, Stockholm
Dorota Tubielewicz Mattsson, Lund
Barbara Trnquist-Plewa, Lund
Mirja Varpio, Gteborg
Erling Wande, Stockholm
Willem Vermeer, Leiden
Siw Wessln, Stockholm
Susanna Witt, Stockholm
Maria Zadencka, Uppsala
Vtzslav Zemnek, Lund
Nadezjda Zorikhina Nilsson, Gteborg
Institutionen fr moderna sprk, ryska avdelningen, Ume universitet
Institutionen fr moderna sprk, Uppsala universitet
Institutionen fr slaviska sprk, Gteborgs universitet
Slaviska institutionen, Stockholms universitet
Ulum dalska freningen fr lvdalskans bevarande, Mora
bo Akademi
steuropisk Afdeling, Institut for Tvrkulturelle og Regionale Studier,
Kbenhavns Universitet
st- och Centraleuropastudier vid Lunds universitet

Innehll
Lars Steensland 65 r 11
65 13
Johan Muskala
Lars Steenslands publicerade skrifter 15
(Per Ambrosiani)
: 23
Jan Ivar Bjrnflaten
Na halav vjanc nadli: Grammaticalization and Russian
Historical Morphology 33
Per-Arne Bodin
versttning av den ortodoxa kyrkans realia frn ryska till svenska 45
(Ludmila Ferm)
XVIII : 59
(Larisa Korobenko)
Frn Pskov till Uppsala s hr! 71
Magnus Ljunggren
Belyjs Peterburg and Switzerland 89
(Irina Lysn)

95
Elisabeth Lfstrand
Fiskar och fglar i Ockupationsarkivet 103

 (Lennart Lnngren)

115
Barbara Lnnqvist
E du helt drka? Ryska lmningar i helsingforsiskt ungdomssprk 129
Ingrid Maier
Ontsegh-brief van den Turckschen Keyser . Ein fiktiver Brief
des trkischen Sultans an den Knig von Polen
in russischer bersetzung (1621) 135
Barbro Nilsson
Parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 147
Juhani Nuorluoto
Medieval Slavic Texts as a Source of Evidence in Observing
the Diachrony of Sound Change 159
Jens Nrgrd-Srensen
Notes on the Typology of Analogy 169
(Thomas Rosn)
O 181
(Lea Siilin)
:
? 191
Ewa Teodorowicz-Hellman
Ngra reflektioner kring kvinnors efternamn i det moderna
polska sprket 205
Barbara Trnquist-Plewa
Diabe tkwi w szczegach: uwagi na temat szwedzkiego tumaczenia
powieci Czesawa Miosza Dolina Issy 211
Willem Vermeer
Jagis Chronology of the Progressive Palatalization 229

Lars Steensland 65 r
Lars r en av f svenska slavister som har en stadig frankring vid mer n ett
svenskt universitet. Det r till och med tre slaviska institutioner som rknar honom som sin. Under sitt lnga, mer n trettioriga yrkesliv har han arbetat ungefr lika lnge i Uppsala, Stockholm och Lund.
Lars brjade sin bana i Uppsala, dr han 1973 disputerade p en avhandling
inom mnet indoeuropeisk fonologi. Detta gav honom en stabil grund att st p
nr han gav sig in i svl slavisk som germansk sprkvetenskap. Inom slavistiken har hans forskning med ren frskjutits frn modern rysk fonologi till olika
problem inom rysk historisk lingvistik: accentologi, morfonologi, textologi och
paleografi.
Men Lars vetenskapliga intressen strcker sig lngt utanfr slavistiken. Ett sdant intresse har alltsedan den tidiga ungdomen varit lvdalistiken. Inte nog med
att han har bidragit till att lgga en teoretisk grund fr lvdalskan, han har ocks
lik en sentida efterfljare till medeltidens lrde versatt Johannesevangeliet
till detta sprk.
Alla som knner Lars vet hur mngsidig han r. Man tnker d grna p hans
krlek till musiken och till naturen. Lars har under mnga r sjungit i kyrkokr,
och uppsalakollegerna har i friskt minne den sngkvartett som han ledde och vilkens upptrdanden p de slaviska aftnarna drog ner hnfrda applder.
Lars tillbringar en stor del av sin fritid i naturen och liksom allt som han lskar
r den freml fr ett hngivet studium. Hans kunskaper om fglar och vxter r
eminenta. Konkreta bevis p detta r hans rysk-polsk-litauisk-svenska fgelordlistor.
Sist men inte minst vill vi framhva Lars grning som pedagog. Han har en frmga att frmedla komplicerade sammanhang p ett kristallklart och njutbart stt.
Vl inplacerade skmt och spnstiga formuleringar piggar upp auditoriet. Som en
hrare sade efter en frelsning om rysk medeltida accentologi fr ett tiotal r
sedan: Jag frstr inte att han kan trollbinda en hel publik med sjutton regler som
har fjorton undantag.
Nr Lars nu fyller 65 r vill vi, alla hans vnner inom och utanfr Sverige, hylla
honom dels med denna festskrift och dels med ett redan publicerat arbete av
Alexander Pereswetoff-Morath, Whereby we know that it is the last time

12
Musings on Anti-Messiahs and Antichrists in a Ruthenian Textual Community.
De r ett uttryck fr vr stora uppskattning av honom som vn, som kollega, och
som samtalspartner alltid beredd att dela med sig av sin stora kunskap.

Per Ambrosiani
Irina Lysn

Elisabeth Lfstrand
Johan Muskala

 65
, .
,
, ,
, .
, 1973
.

, .
: , , .
. - .

, , , .

, . ,
,
.
,
, , . , .
-- .
, , .
, .

14
:
,
!
, 65 , , ,
, , Whereby we know that it is the last time Musings on Anti-Messiahs
and Antichrists in a Ruthenian Textual Community. ,
, .

Per Ambrosiani
Irina Lysn

Elisabeth Lfstrand
Johan Muskala

Lars Steenslands publicerade skrifter

sammanstllda av Johan Muskala
1972

Die distribution der urindogermanischen sogenannten gutturale (= Acta

Universitatis Upsaliensis, Studia Slavica Upsaliensia 12). Uppsala 1972, 139 ss.
[doktorsavhandling].

1974

Slavisk sprkhistoria. Ett studiematerial. 4:e uppl., Uppsala 1985 [1:a uppl.
1974, utgiven i tre delar: 1, versikt ver den historiska utvecklingen av ljud
systemet frn urindoeuropeisk till fornkyrkslavisk och fornrysk tid; 2, Kommentarer; 3, Exempelsamling], 91 ss. [ven i italiensk utgva: Storia linguistica dello
slavo, Venezia u.., 53 ss.]

1975

Ein beitrag zur diskussion anlsslich R. Channons On the Place of the

Progressive Palatalization of Velars in the Relative Chronology of Slavic,
International Journal of Slavic Linguistics and Poetics XXI (1975:4), ss. 90106.

1977

Rysk fonetik. Ett studiematerial (= Lunds universitet, Slaviska institutionen,

Lromedel 11). 7:e uppl., Lund 2004 [1:a uppl. 1977], 36 ss.
Rysk fonologi. Ett studiematerial. 4:e uppl., Uppsala 1985 [1:a uppl. 1977],
44ss.
[Rysk] kasuslra. Uppsala 1977, 25 ss.

1978

[Recension av] Efremova, I. B. & M. G. Radievskaja, Oerk russkogo proiz

noenija sravnitelno so vedskim, Leningrad 1969, Slovo 15 (1978), ss. 4251.

1980

Det svenska vokalsystemet som auditivt mtinstrument fr ryska vokalers

variationer, Slovo 19 (1980), ss. 3240.
[Recension av] urovi, ., Rysk fonetik, Slovo 19 (1980), ss. 4154.

16

1981

Hur beskriver handbckerna i rysk fonetik det ryska e-fonemets betonade

allofoner och varfr?, Slovo 21 (1981), ss. 1935.
Bibliografi ver arbeten som producerats av uppsalaslavister under r 1980
med kompletteringar fr ren 1978 och 1979, Slovo 21 (1981), ss. 3639.
versikt ver kontrastiva arbeten inom omrdena a) svenskaslaviska sprk,
b) finskaslaviska sprk i K. Hyldegard-Jensen & J. Skov-Larsen (red.), Kontrastiv
lingvistik i Norden. Kbenhavn 1981, ss. 147149.
Varianter av ryskt /e/, sedda genom det svenska vokalsystemets perceptuella
filter i K. Hyldegard-Jensen & J. Skov-Larsen (red.), Kontrastiv lingvistik i Norden.
Kbenhavn 1981, ss. 150156.
Kontrastiva projekt i Sverige inom omrdet svenska som frmmande sprk
i K. Hyldegard-Jensen & J. Skov-Larsen (red.), Kontrastiv lingvistik i Norden.
Kbenhavn 1981, ss. 176178.
Formantstrukturen hos ryska e-allofoner (= Uppsala Slavic Papers 3). Uppsala
1981, 60 ss.
A Method for Measuring Perceptual Distances between Different Vowel
Qualities. Some Identification Tests Using Russian /e/ Variants and Swedish Subjects (= Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Slavica Upsaliensia 21). Uppsala
1981, 93 ss.

1982

Kommenterad rysk-svensk och svensk-rysk fgelordlista. 5:e uppl., Uppsala

2004 [1:a uppl. 1982], 35 ss.
Sprk och identitet, Invandrarkunskap i Hgskoleutbildningen (= Styrelsen
fr Uppsala hgskoleregion, Rapport Nr 7 1982/83). Uppsala 1982, ss. 3748.
Rysk praktisk fonetik. Anvisningar fr vningar i de ryska konsonanternas
uttal. Uppsala 1982, 13 ss.
LS-program fr vning av I oppositionen tonande tonls, II utljudande hrt
och mjukt t samt affrikatorna // och /c/, III , , och , IV hrda och mjuka
konsonanter. Texter. Uppsala 1982, 8 ss. [Drtill band med tv olika ryska rster].
Hur skriver man lvdalsml?, Skansvakten 67 (1982), ss. 911.
Mer om lvdalens fglar, Skansvakten 67 (1982), s. 49.

1983

LS-program fr vning IK-1, 2, 3 och 4 (enl Bryzgunovas system med vissa

justeringar) [= lrostudioprogram i rysk intonation]. Texter. Uppsala 1983, 27 ss.
[Drtill band med rysk rst M. A. Bakirova].

 17
Jugoslavien och jugoslaverna i Sverige en forskningsversikt, Identitetsoch invandrarforskning (= Styrelsen fr Uppsala hgskoleregion, Rapport nr 1,
1983/84). Uppsala 1983, ss. 7994.
(tillsammans med S. Gustavsson och L. Lnngren) Centenary of Slavic
Studies in Uppsala, Scando-Slavica 29 (1983), ss. 242244.
Frsta Novgorodkrnikan 1130. versatt och kommenterad av Lars Steensland., Gutar och vikingar (= Historia i fickformat). Stockholm 1983, ss. 453454.
Ulum byt byttum? Ett inlgg om lvdalmlets stavning., Skansvakten 68
(1983), ss. 3335.

1984

Uppsalaforskare hvdar: lvdalskan r ett sprk. Br in i undervisningen.

Mora Tidning 6/2 1984, s 12.
lvdalskan hller stnd mot rikssvenskan, Mora Tidning 27/2 1984, s. 12.
r lvdalska skrivregler verkligen ndvndiga?, Mora Tidning 25/4 1984,
s.18.
Varifrn kommer lvdalskan och vart r den p vg? Skansvakten 69
(1984), ss. 2325.
Apostrofer och bjrnar. Fortsatt diskussion om lvdalsmlets stavning Skansvakten 69, (1984), s. 27.
S kan man stava lvdalska, Mora Tidning 3/8 1984, s. 9.

1985

[Anmlan av] S. J. Budmar, Brytning hos svensktalande polacker, Uppsala

1983, X:2 (1985), ss. 100101.

, Russian Linguistics 9 (1985), ss. 2733.
Ett missfrstnd eller flera (ett inlgg om lvdalskans stavning av Lars
Steensland), i Skansvakten 70 (1985), ss. 2627.

1986

Kommenterad polsk-svensk och svensk-polsk fgelordlista (= Uppsala uni

versitet, Slaviska institutionen, Specialordlistor 6). 2:a uppl., Uppsala 1994
[1:a uppl. 1986], 41 ss.
lvdalingarna en bortglmd minoritet. Met. Tidskrift fr Tornedalen och
Malmflten Nr 1:1986, ss. 2627.
Liten lvdalsk-svensk och svensk-lvdalsk ordbok. 2:a utkade uppl., lvdalen
2006 [1:a uppl. 1986].

18

1987

-
XV , Palaeobulgarica XI:3 (1987), ss. 4156.

1989

Juanneswaundsjil. Johannesevangeliet p lvdalska i versttning av Lars

Steensland. Uppsala 1989.

1990

. XV .
Chil. 323 (= Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 19).
Stockholm 1990, 231 ss.
r lvdalskan ett sprk eller en dialekt? Och vad spelar det egentligen fr
roll?, Studier i modern sprkvetenskap 9 (= Acta Universitatis Stockholmiensis)
Stockholm 1990, ss. 216222.

1992

//
(= [Recension av] , . .: XIV
, Mnchen 1990), Russian Linguistics 16:23
(1992/93), ss. 269279.

1993

Frn Ladoga till Stockholm men hur? i K. Abukhanfusa, J. Brunius &

S.Benneth (red.), Helgernet. Frn mssbcker till munkeprmar. Stockholm
1993, ss. 4650.

1994

(tillsammans med O. A. Knjazevskaja)

, Russian Linguistics 18:2 (1994), ss. 177183.
lvdalska vxtnamn frr och nu [lvdalen Plant Names, Past and Present]
(= Skrifter utgivna genom Dialekt- och Folkminnesarkivet i Uppsala, Ser. A 25).
Uppsala 1994, 108 ss.

1995

-.
, i P. Ambrosiani, B. Nilsson & L. Steensland (red.), Podobat pamt
stvoriti. Essays to the Memory of Anders Sjberg (= Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 24). Stockholm 1995, ss. 173185.

 19
(tillsammans med P. Ambrosiani & B. Nilsson) (red.) Podobat pamt
stvoriti. Essays to the Memory of Anders Sjberg (= Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 24). Stockholm 1995, 204 ss.
Estdritbljomm og pipskaptbuosk om lvdalska vxtnamn Trollius.
Dalarnas botaniska tidskrift 18 (dec. 1995), ss. 2126.

1996

<> ~ <e> ,
i .. , .. & .. (red.), .
. . 60-
. 1996, ss. 383399.
(tillsammans med E. Lfstrand) SUB, Slav. 1
. (= Slavica Lundensia 15). Lund 1996,
105 ss.
- XV ,
Scando-Slavica 42 (1996), ss. 176187.
... (
), i .. (red.),
.
, 450-
. 1994 . 1996, ss. 5055.
, i E. Bednarska-Gryniewicz (red.), Studia z leksykologii i gramatyki jzykw sowiaskich (= Prace Instytutu jzyka Polskiego 99). Krakw 1996,
ss. 121124.

1997

.
, XV XVI
(= Slavica Lundensia 17). Lund 1997, 104 ss.
?,
i J.I.Bjrnflaten (red.), .
. Oslo 1997, ss. 164171.

1999

?
, Scando-Slavica 45 (1999), ss. 111128.

20

2000

, i N. Kaelionien
(red.), Komparatyvistika iandien: teorija ir praktika. Tarptautin mokslin
konferencija-diskusija. Vilnius 2000, ss. 8085.
Fgelnamn och fgelliv i lvdalen med omnejd (= Studia Ethnobiologica 3).
Uppsala 2000, 215 ss.
lvdalska, i K. Vamling & J.-O. Svantesson (red.), Vrldens sprk en typo
logisk och geografisk versikt. Lund 2000, ss. 361375.

2002

Rtt r rtt och fel r fel och aldrig mtas de tv. Eller? Om synen p och
knslorna infr rtt och fel i sprket, i G. Florby & J. Svensson (red.), Knslornas
sprk knslor fr sprket. Lund 2002, ss. 6167.
Kommenterad litauisk-svensk och svensk-litauisk fgelordlista [ven med
litauisk titel: ved-lietuv Lietuvi-ved pauki vard odynas su ko
mentarais] (= Uppsala universitet, Slaviska institutionen, Specialordlistor 10).
Uppsala 2002.
,
i P. Ambrosiani, E. Lfstrand, L. Nordquist & E. Teodorowicz-Hellman (red.),
Explorare necesse est. Hyllningsskrift till Barbro Nilsson (= Acta Universitatis
Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 28). Stockholm 2002, ss. 217224.

2003

Varifrn kommer de lvdalska orden? Ulum dalska 23 (2003), ss. 35.

2004

Ryskt basordfrrd. 3:e uppl., Lund 2004 [1:a uppl. 2004], 78 ss.
Svenskt alfabetiskt index till Ryskt basordfrrd. 2:a uppl., Lund 2004 [1:a uppl.
2004], 41 ss.
:
, Scando-Slavica 50 (2004), ss. 153164. [Erratum: Scando-Slavica
51 (2005), ss. 117118.]
Nya ordboken utkommer 2006, Ulum dalska 26 (2004), s. 3.

2005

Trash and Treasure: Russian Parchment Fragments in Swedish Archives,

i J.Brunius (red.), Medieval Book Fragments in Sweden: an International Seminar
in Stockholm, 1316 November 2003. Stockholm 2005, ss. 210225.

 21
War v dier feridh? lvdalska namn p orter utanfr lvdalen problem
och gldjemnen, i G. Nystrm (red.), Rapport frn Fuost konferensn um vdalsk/
Frsta konferensen om lvdalska (1819 juni 2004) [http://www.nordiska.uu.se/
arkiv/konferenser/alvdalska/konferensbidrag/Steensland.pdf ], 7 ss.

2006

War v dier feridh? lvdalska namn p orter utanfr lvdalen med kultur
historiska kommentarer (= Namn och samhlle 18), Uppsala 2006, 235 ss.
XVXVI
, Scando-Slavica 52 (2006), ss. 89117.

Under tryckning

.
(= Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Slavic Studies 31).
Stockholm, 205 ss.

:
1. , ,  (
, , , ) , , ,
, , , ,
. .
, ,

.
. Himmelsgegenden und
Winde (Tallqvist 1928),
. (
)
:
) - (. Tallqvist 1928, 109117 Die
lokal-geographische Orientierung),
, ,
(, , . .), ,
, , . .
) (. Tallqvist 1928, 117129 Die QuiblaOrientierung), .
, , , .
. Quibla
, , .
,
, ,
, . , . Nord,
, .
) ,
(. Tallqvist 1928, 129147 Die solare Orientierung).
 . Brown, 1978.
 ., , Bethy 1967, 1999, .
 . Leeuwen-Turnovcov 1990, 105, 130; Tallqvist 1928, 128, 143.

24

, , , , . .
, , . midi, . mezzogiorno, . medioda .,
, . , : .
) ,
(. Tallqvist 1928, 147150 Die polare Orientierung).
, ,
, . ,
, , 
: . septentrion, . settentrione, . septentrin, . .
2.
( ) . 1.
, . ,
: . ,
. ii, . ponoc, .-. ponoc.
: ., ., .
.. ,
.
, , - -
-, -, -,
- - -.
3. , , .
, , . ,
,


, .
- (. Buck 1949/1980, 873).
 , , ,
. . (Tallqvist 1928, 148149; . Pokorny 1989, 875; Watkins 1985, 55).

., , . , , , .
Ambrosiani 2004.
 ,
juto , wjacor (.
Schuster-ewc 19781989).

. 1:

sever
sjever
sjever

sver

ii
ponoc
sever
sever
sewjer
ponoc

jug
jug
jug
j
j

i
poudnie
jih
juh
juh
podnjo

vzhod
istok
istok

vstok

i
wschd
vchod
vchod
wuchod
zajto

zahod
zapad
zapad

zapad

i
zachd
zpad
zpad
zapad
wjacor

, , ., ,
. plno 1. trenutek ali kraji as v sredini noi [] 2. zastar. sever (SSKJ
III:776); ./. pno [] Ima potvrda i za znaee: sjeverna strana neba,
sjever (RjHSJ 10:751); . 1) - ;
[] 2) -, , ; (
II:151); . polunow (, 473); . 1. ,
12 [] 3. . . ( 10, 1025),
planow ; ( 18931903, II:953); . plnoc
1. dvanct hodina v noci [] 2. zast. a kni. sever (SSJ IV:700); .
polnoc 1. dvansta hodina v noci, stred noci [] 2. zastar. sever (SSJ III, 218);
. ponc Mitternacht; Norden (Schuster-ewc 19781989, 1123).
, ( )
,
.
, ,
. , , ,


podponoc, podpodnjo, podzajto,

podwjacor (. DNS).

25

26

(- )

: , . sewjer XIX (Schuster-ewc
19781989, 1286). ,
, . sver,
, polunow
. .
.
:
1) (., ,
Miklosich 1886, 295; III, 588589)
, . ., ., , . iur, .
skur . . (.-. *k ero-, *k ero- [. Pokorny 1989, 597; Watkins 1985,
31 kwero-]).10 ,
- ,
.
2) , . ,
,
.-. *seu- (Pokorny 1989, 915 *se o- link.
. Erhart 1957; Machek 1971, 542), , ,
. *uj, . ui (. Leeuwen-Turnovcov
1990, 98, 130). , ,
. Nord (. ), ,
.
3) , .. (1999, 371),
,
. .
.-. *s er- darken (either by making red or black) (Mallory & Adams
1997, 147; . Bailey 1976, Pokorny 1989, 1052 *s ordo-s schwarz, schmutzfarben, Watkins 1985, 68 swordo-).
a , ,

 , . juh, . Schuster-

ewc 19781996, 464465.

10 Schuster-ewc (19781989, 1837) , s-mobile
, . *sver .-. *k -, . iur
*sk .

, ,11 ,
( 1999, 378).
,
, /,
(, )
.12 ,
,
.. (Soloviev1959), : ,
, ,
XVI XVII .
- (Soloviev1959, 19).13
4.
, .
, ,
, , ,

: . pldan 1. trenutek ali kraji as v sredini dneva
[] 2. knji. zenit [] 3. zastar. jug) (SSKJ III:757); pldne 1. trenutek ali kraji
as v sredini dneva [] 2. knji. zenit [] 3. zastar. jug (SSKJ 757758); ./
. pdne 1. je onaj vrlo kratki dio dana, koje se zbude, kad se svri dvanaesti
sat poslije ponoi [] 2. [] moe znaiti: juna strana neba, jug, jer na toj strani
stoji sunce, kad je po dne (po dana) (RjHSJ 10:276, 278); . 1) ; , [] 4) -
; ( II:37); . polu dne , (, 202); .
1. , ,
12 [] 3. . . . ( 10,
952953), pladn , meridies [] , ( 1893
1903, II:950), polxdn , [] (
18931903, II:11461147);14 . poledne 1. okamik, kdy slunce stoj nejv,
dvanct hodina denn [] 2. poledn strana, jih (SSJ IV:245); .
11

., , 1999, 80, ()
/,
.
12 ., , 2000, 122123; 1999, 377; 1997, 121124;
1981, 164165, 175176; Maczak 1975, .
13 . 2003, 153, , (1966, 48 [ ])
.
14 . . , , , . .
(Vasmer 19621989), .

27

28

poludnie 1. stred da, doba okolo 12. hodiny [] 2. zastar. juh (SSJ III, 234);
. po(d)njo Mittag; Sden (Schuster-ewc 19781989, 11231124).
, ,
.15 ,
,

.
:
1) .-.
*aug- , ( 1994, II:458; , IV:526; Pokorny 1989, 87
aug-; Watkins 1985, 4 aug-). ,
,
, ,
.
2) , , . *jug/*jugo/
*juga, , ,
, -g .-. *io -
*io - , , ( 8, 192193; Pokorny 1989, 507 ieu-; Watkins
1985, 79 yeu-). .
3) , . (Pisani 1957, 309) .
. Zugv,
. ,
, ,
, , . .
5.

, ()
(*pol-no, *poldn).16 ,
,
: . , . wschd, . ,
. zachd, .. ,
,
, ,
15 ., , 1915, 142.
16 . 1986, 165, , , .

, , ,
. ,
,
,
.

, . ., 2000, ,
.
, ., 18951908, , .
, . ., 1981,
( ) // -
1980, , 163177.
, . ., 1966, , .
, . ., 1986, // 1984,
, 162167.
, . ., 1999, Ex Oriente Lux!
, .
, . ., 1999, . -
, .
, . ., 18931903 [. 1989],
- , .-.
( XXI ), 1994.
, . 117,
19481965.
, . ., 1997, .
, .
, . ., 1994, -
, .
, . ., 1915,
[= , 11:1], .
, . ., 2003, -
( ) // , . 8, ,
148162.
, ., , . IIV,
19861987.

29

30

Ambrosiani, P., 2004, Ryska nord, zjujd, ost, vest // Jendis, M., Malmqvist, A. &
I. Valfridsson (.), Norden und Sden. Festschrift fr Kjell-ke Forsgren zum
65. Geburtstag (= Skrifter frn moderna sprk, 12), Ume, 1418.
Bailey, H. W., 1976, Indo-European *s er- to colour with a dark colour
// Mopurgo Davies, A. & W. Meid (.), Studies in Greek, Italic, and IndoEuropean Linguistics offered to Leonard R. Palmer on the Occasion of his
Seventieth Birthday, Innsbruck, 2931.
Bethy, E., 1967, Die Bezeichnungen fr Himmelsrichtungen in den finnischugrischen Sprachen (= Indiana university publications, Uralic and Altaic series,
84), Bloomington, Indiana.
Brown, A. K., 1978, The English compass points // Medium vum XLVII, 2,
221246.
Buck, C. D., 1949/1980, A dictionary of selected synonyms in the principal IndoEuropean languages: a contribution to the history of ideas, Chicago.
DNS Dolnoserbski-nemski sownik / Niedersorbisch-deutsches Wrterbuch,
Bautzen 1985.
Erhart, A., 1957, Le nom balto-slave de ,Nord // Sbornk prac Filosofick fakulty
brnnsk university, A, 5, 57.
Leeuwen-Turnovcov, J. van, 1990, Rechts und Links in Europa. Ein Beitrag zur
Semantik und Symbolik der Geschlechterpolaritt, Wiesbaden.
Machek, V., 1971, Etymologick slovnk jazyka eskho, Praha.
Mallory, J. P. & D. Q. Adams (.), 1997, Encyclopedia of Indo-European Culture, London & Chicago.
Maczak, W., 1975, Biaa, czarna i czerwona Rus // International Journal of
Slavic Linguistics and Poetics, 19, 2, 3139.
Miklosich, F., 1886, Etymologisches Wrterbuch der slavischen Sprachen,
Wien.
Pisani, V., 1957, [. :] Vasmer, M.: Russisches Etymologisches Wrterbuch,
2124 Lieferung, Heidelberg 1956 // Paideia, XII, 5, 307309.
Pokorny, J., 1989, Indogermanisches etymologisches Wrterbuch, 2. Aufl., Bern
& Stuttgart.
RjHSJ Rjenik hrvatskoga ili srpskoga jezika, Zagreb 18801976.
Schuster-ewc, H., 19781989, Historisch-etymologisches Wrterbuch der oberund niedersorbischen Sprache, Bautzen.
Soloviev, A. V., 1959, Wei-, Schwarz- und Rotreuen // Jahrbcher fr
Geschichte Osteuropas, 7, 1, 133.
SSJ Slovnk spisovnho jazyka eskho, . 18, Praha 19581971 [.
1989].

SSKJ Slovar slovenskega knjinega jezika, Ljubljana 19791991.

SSJ Slovnk slovenskho jazyka, Bratislava 19591968.
Tallqvist, K., 1928, Himmelsgegenden und Winde. Eine semasiologische Studie
// Studia orientalia, 2, 105185.
Vasmer, M., 19621989, Russisches geographisches Namenbuch, Wiesbaden.
Watkins, C. (.), 1985, The American Heritage Dictionary of Indo-European
Roots, Boston.

31

Jan Ivar Bjrnflaten

Na halav vjanc nadli

Grammaticalization and Russian Historical Morphology

0.1 Generally, grammaticalization theory is concerned with the genesis and
development of grammatical forms and constructions. Its primary goal is to
describe how grammatical forms and constructions arise and develop through
space and time, and to explain why they are structured the way they are (Heine,
Kuteva 2005:15). Basically, grammaticalization is perceived as a process or chain
of changes leading from lexemes to grammatical formatives and described as a
cline which by some authors is presented in the following way:
content item > grammatical word > clitic > inflectional affix (Hopper, Traugott
2003:7).
Grammaticalization is consequently a process by which originally autonomous
linguistic items evolve into syntagmatically bound morphemes deprived of
referential content (Bisang et al. 2004:3). Generally, then, grammaticalization
is a process by which grammatical items are produced as morphemes which
are integrated into the morphology of a language. While the general process of
grammaticalization starts with a word as an item of the lexicon, from above, so
to say, it has also been claimed that grammaticalization can start from below,
from phonology, by turning a phonological segment into a morpheme as a
part of the morphology of a language. The end-station of grammaticalization
from below, by assigning grammatical meaning to a phonological segment, is
equally the morphology and should therefore be considered as a counterpart
to grammaticalization from above when a lexical item is turned into an item of
grammar .
In this paper an example of grammaticalization from below will be explored.
It will be claimed that reanalysis of a set of cumulative morphemes leads to the
assignment of grammatical meaning to a phonological segment which is sub
 In a recent Danish work on grammaticalization, it is defined as ...en historisk forandringspro-

ces med en bestemt retning hvor leksikalsk materiale gennom flere stadier forandres til bundne
morfemer (bjningsendelser) (Heltoft et al. 2005:9).
 The conceptual relationship between grammaticalization from below and morphologization
will not be discussed here, cf. Gaeta (2004:46) with further references.

34 jan ivar bjrnflaten

sequently integrated as a morpheme into the morphology of the East Slavic/Russian plural substantive paradigm. It will further be demonstrated how the process
of grammaticalization from below is about to restructure the typological makeup of the Russian substantive declension.
1.1 In the development from Old East Slavic to modern Russian the inflection of
substantives has undergone several major changes. These are 1) elimination of
dual, 2) elimination of traditional gender distinctions in plural, 3) formation of a
unified plural declension.
1.2 While the loss of dual hardly had any impact of importance on the development
of the plural paradigm of the substantive, the category of gender played a crucial
part. If gender in East Slavic/Russian is understood as an inherent category of
classification of substantives which is expressed by agreement of adjectives,
pronouns and participles, loss of agreement must have played a decisive role in
the elimination of gender distinction in Pl. With regard to the long attributive
adjectives this was the case since they were build on the demonstrative pronoun *j
which in plural only distinguished gender in Nom and Acc. As the long adjectives
gradually become more and more dominating in attributive positions, the gender
distinctions were restricted to MNom. and N.

N
A

M (o-st.)
stariji gorodi
staryj gorody

N
A

F (a-st.)
N (o-st.)
staryj storony mnogaja leta
staryj storony mnogaja leta

M (u-st.)
stariji synove
staryj syny

M (jo-st.)
stariji mui
staryj mu

M (i-st.)
stariji putie
staryj puti

The masculine stems were subjected to an almost complete unification as described

most recently by Iordanidi and Krysko (2000:160191). Crucial for the final
elimination of gender distinctions was the circumstance that the MAccPl forms
generally replaced the MNomPl forms. This led to a situation were M and F could


, ,
,
(Markov 1974:65). Iordanidi
and Krysko (2000:159) use the term vnerodovaja paradigma mnoestvennogo isla.
 Cf. Hocketts definition of gender which Corbett (1990:1) considers the starting point for his
book on gender: Genders are classes of nouns reflected in the behavior of associated words.

na halav vjanc nadli 35

not be distinguished in Pl. Only the neutral substantives were still distinguished
in terms of agreement forms from M and F. The final elimination of gender
distinctions in Pl can be considered completed when forms like NNomAccPl
dla nevelikaja were replaced by dla nevelikie in the first half of the 16th century
(Unbegaun 1935:348).
1.3 More or less during the same centuries as the gender distinction was being
eliminated, the process towards a single plural declension started. This process
can be called the a-expansion and consisted of the eventual generalization of the
a-stem endings in DatInstrLocPl as the endings -am, -ami, -ach were generalized
in all substantives. This process has attracted considerable attention in Russian
historical morphology and will not be treated in any detail here, cf. Iordanidi,
Krysko 1995. It will be sufficient to mention that the a-expansion seems to have
started in the 13th century and affected first Dat, then soon Loc and finally Instr.
The first recordings of the respective forms in Dat and Loc occurred, however,
clearly before the first recordings of relevant forms in Instr. The process was
probably not completed before the 17th century. At the time of Lomonosovs
grammar in 1755 the endings -am, -ami, -ach were generalized for practically
every Russian substantive in plural.
2.1 At the same time as the a-expansion started in the three cases mentioned,
a new ending appeared in MNomAccPl -a. The oldest example is traditionally
considered to be dated to 1495, goroda, towns, cities (Kiparsky 1967:45). The
diffusion of this ending to other nouns seems to have been rather slow in the 16th
and 17th centuries. A special study dedicated to this issue lists merely 16 nouns
among which at least a couple can be interpreted as Du, cf. glaza, eyes, and roga,
horns. In the grammar of Lomonosov (1755/1972:87) these forms were mentioned
for the first time as possible variants to the traditional forms: bregi vs. bereg,
shores, lgi vs. lug, meadows, lsy vs. ls, forests, strovy vs. ostrov, islands,
sngi vs. sng, snowfields, strgi vs. strug, river-boats, klokoly vs. kolokol,
bells, chlody vs. cholod, spells of cold weather. Only three nouns which could be
interpreted as duals were listed exclusively with the ending -a: rog, horns, bok,
sides, glaz, eyes. The number of M substantives with the ending -a in NomAccPl
grew, however, rapidly. In the grammar of Vostokov from 1831, 70 nouns with
this form were listed according to Filin (1972:396). ernyev (1911/1970:504
505) has 200, while the study of Obnorskij (1931) lists 400. A more recent study
by Fidrovskaja contains according to Filin (1972:396) 600 nouns which form the
NomAccPl by means of the ending -a. The following statement therefore appears
highly appropriate: -

36 jan ivar bjrnflaten

(quoted by Filin 1971:396). While
this statement is made with regard to the standard language, it is well known that
in substandard varieties (Zemskaja, Kitajgorodskaja 1984:74) of Russian this plural
is extremely frequent and has spread to other declensions than the first to which
it is restricted in the standard language. In regional varieties of Russian this plural
comprises potentially all nouns.
2.2 While the a-expansion in DatLocInstrPl is known over a wide area in East
Slavic, comprising Ukrainian as well as Bielorussian, the NomAccPl in gorod is
restricted to the Russian language area. A number of interpretations have been put
forward to provide an explanation of this ending. Basically, three interpretations
seem to have gained most support. These are: 1) the new forms in -a are analogical,
formed after a model made up by collective nouns like gospod, gentlemen, 2) the
new forms in -a occurred under the influence of neutral nouns like NNomSg
blako vs. NNomPl oblak, clouds, 3) old Du like roga, berega, glaza formed the
point of departure for the new forms.
None of these interpretations will be discussed here in any detail. First of all because chronological considerations seem to exclude at least some of them. It appears clear that the massive diffusion of NomAccPl - started after the loss of the
NomPl ending -ove towards 1600 (Kiparsky 1967:47) and some time after the generalization of DatInstrLocPl -am, -ami, -ach had been completed. In this chrono
logical framework any influence of the dual is excluded. And as hardly any increase
in the number of collective nouns of the type gospod, gentlemen, storo, guards,
etc., which could have formed the starting point for a proportional analogy, is observed in the relevant period of time, this group of substantives can most prob
ably be excluded as models for the NomAccPl in -. The neutrals of the type msto mest can also be excluded as models as the accent pattern of NomAccPl was
msta, places, until the beginning of the 18th century (Kiparsky 1967:46).
The three above-mentioned interpretations will therefore be rejected here and
an alternative interpretation based on the concept of grammaticalization will be
proposed.
3.1 As mentioned above, the a-expansion in Pl started with the Dat and Lok and
was followed by Instr. Several centuries passed, however, before this process
was completed. If, for instance, the Dat is considered, the original inflectional
 There is unfortunately no space available here to treat the role of the accent in the diffusion of

the NomAccPl in -. For the considerations launched here, however, the role of the accent is of
minor importance.

na halav vjanc nadli 37

morpheme was -om which is a cumulative morpheme (Matthews 1991:179)
as it expressed simultaneously the category of case, i.e. Dat and the category
of number, i.e. Pl. A cumulative morpheme of this kind cannot be segmented
further, claiming for instance that -o- expresses case, while -m- expresses number
or the other way around. This is easily seen when considering the morpheme -y
for Instr which for obvious reasons cannot be subjected to any segmentation. This
is typically the case for fusional inflecting languages (Comrie 1989:44). When so
the cumulative morphemes -om was replaced by -am, a similar relation prevailed
as no segmentation could be undertaken. The same pertains to the replacement
of -ech for -ach and finally for the replacement of -y for -ami. Individually all the
new morphemes were interpreted as mere replacements for the older ones. But
considered together, it appeared that they had the initial vowel in common, and
the circumstance that the vowel a was present in all these three cases opened
the way for a reanalysis of these three cumulative morphemes. The morphemes
am, -ami and -ach were reanalysed as -a-m, -a-mi, -a-ch where the vowel a was
assigned the meaning plural, while, -m, -mi, -ch were assigned the case meanings.
The reanalysis did not change anything in the surface structure of the reanalyzed
segments, but paved the way for an analogical extension of the - where the - in
its turn was made a general marker of plural. The only exception being made up by
the Gen, but out of 6 cases, 5 now contained the vowel a as a plural marker. In this
way the M substantive joined up with the neutral ones which always had formed
NomAccPl by means of a morpheme -a. This is a relationship that most probably
should be assigned some importance.
3.2 The development described here means that the cumulative morphemes
have been segmented and that a phonological segment had been assigned a
grammatical meaning that it previously did not possess. This process whereby a
phonological segment is assigned grammatical meaning and subsequently turned
into a morpheme is considered a case of grammaticalization from below. The
grammaticalization of the phonological segment a whereby it is turned into a
morpheme has, however, wide-ranging consequences for the plural paradigm. The
establishment of a morpheme a as marker of Pl and its subsequent generalization
led to the replacement of -y by -a in NomAccPl, i.e. dom-y > dom-a. This
replacement, however, was not a mere one-to-one replacement of morphemes.
The new morpheme a expresses only Pl, while -y as a cumulative morpheme
expressed Pl and NomAcc simultaneously. The morpheme -y was therefore not
replaced by -a only, but by -a expressing Pl and a zero-morpheme expressing
NomAcc. The morpheme -y was in fact replaced by two morphemes a-. The

38 jan ivar bjrnflaten

structure of the plural paradigm after the establishment of the Pl morpheme a
can therefore be displayed in the following way:
dom-y
dom-ov
dom-om
dom-y
dom-y
dom-ech

>
>
>
>
>
>

dom-a
dom-ov
dom-am
dom-a
dom-ami
dom-ach

>
>
>
>
>
>

dom-a-
dom--ov
dom-a-m
dom-a-
dom-a-mi
dom-a-ch

4.1 In Contemporary Standard Russian (CSR) the inflectional morpheme - is

restricted to M substantives of the first declension. In other varieties of Russia,
in the urban substandard called prostoreie or in regional dialects, the NomAccPl
is far more frequent. The rapid diffusion of NomAccPl forms in - in the 20th
century is surely due to the circumstance that after 1917 large groups of the
population learned to read and write and thereby came into contact with the
standard language and transferred non-standard forms into the standard language
in a process which could be determined as dialect contact and subsequent dialect
change (Auer et al. 2005:151).
Beyond the norms of CSR, the NomAccPl in - has spread to practically all
declensions, in prostoreie (Zemskaja, Kitajgorodskaja 1984:74) as well as in the
regional dialects (Bukrinskaja 1985:119129). Normally, every contemporary
native speaker of Russian is aware of forms like nom.pl. ploadj, loadj, materj
and doerj. These forms which have zero-endings in the singular, most probably
came into being by means of proportional analogy:

dom
mat

<>
<>

dom
X

X = materj replacing mteri

The same proportional analogy most probably produced forms like ploadj:

dom
pload

<>
<>

dom
X

X = ploadj

Forms like these are quite numerous in the urban substandard and in southern
dialects (Bukrinskaja 1985:119128).


... - .-. ..
.
-
(Chaburgaev 1990:160).

na halav vjanc nadli 39

4.2 If it can be stated that potentially a great number of 1. declension nouns,
3.declension nouns as well as mat and do in addition to neutrals like imja, all
form NomAccPl by means of a morpheme -, it appears that the single remaining
declension without this form in NomAccPl is the 2. declension.
1. dekl.

2. dekl.

3. dekl.

mat

imja

Sg
N
A
G
D
I
L

gorod
gorod
goroda
gorodu
gorodom
gorode

golova
golovu
golovy
golove
golovoj
golove

load
load
loadi
loadi
loadju
loadi

mat
mat
materi
materi
materju
materi

imja
imja
imeni
imeni
imenem
imeni

Pl
N
A
G
D
I
L

goroda
goroda
gorodov
gorodam
gorodami
gorodach

golovy
golovy
golov
golovam
golovami
golovach

loadja
loadej
loadej
loadjam
loadjami
loadjach

materja
materej
materej
materjam
materjami
materjach

imena
imena
imen
imenam
imenami
imenach

5.1 A significant test on the analysis conducted here will be to explore whether
the substantives of 2. declension which in Sg end in -a have been affected by
NomAccPl -, creating a homonymic relationship between NomSg and NomPl.
It might therefore appear surprising that plural forms like golov are recorded
in different parts of the Russian language area. Forms of this type are, however,
most widespread in the southeast, cf. DARJa map 31. Bukrinskaja (1985: 120)
lists NomAccPl forms from more or less the same area like tu, storm-clouds,
melnic, mills, burj, storms, knig, books, rek, rivers, zim, winters, slez,
tears. Obnorskij (1931:56) adduces sentences like , she
came to foreign lands, and quotes (Obnorskij 1931:57) an example from literature
where Bunin uses the form NomAccPl golov, ,
under the heads a log was put.
5.2 In order to account for forms like NomAccPl golov, operation of analogy in
some way or another has to be taken into consideration. Considering, then, the
two general types of analogy, proportional or four-part analogy, and levelling, it
appears obvious that the first one in this case is excluded,

40 jan ivar bjrnflaten

dom
golov

<>
<>

dom
X

*X = golov

as the output, the new form produced by four-part analogy must necessarily be
different from the starting point. And this is not the case here. We are therefore left
with levelling analogy which typically operates within a paradigm. If the original
form NomAccPl glovy is replaced within the plural paradigm by a form golov,
this replacement cannot but say a lot about the force of reanalysis and analogical
extension in historical morphology as it produces a new NomAccPl form which
is homonymic with an already existing form in NomSg. The circumstance that
NomAccPl forms like golov have come into existence due to analogical levelling
is further sustained by the circumstance that these forms are to a large degree
according to DARJa, map 31, recorded in an area in the southeast between Don
and Volga where 3. declension forms like loadj, ploadj are widespread. The
NomAccPl cerkv which for obvious reasons is based on the plural paradigm, is
also recorded in the same area and in areas further to the northwest.
Returning to the rather odd homonymic relation between NomSg golov and
NomAccPl golov, it will be claimed here that this homonymic relation pertains
only to the surface structure. It is in fact the underlying structure which occurred
as a result of reanalysis that sustains it. It is therefore posited that the underlying
structure of NomAccPl golov is golov-a- in the same way as the structure of
NomAccPl dom is dom-a-. The underlying structure of golov and dom in
singular, is, respectively, golov--a and dom--. In other words, the morpheme
a expresses plural and plural only, while the morpheme expresses singular and
singular only.
6.1 The assignment of grammatical meaning to the segment -, which is split off
from the cumulative morphemes -m, -mi, -ch and turned into a morpheme
expressing solely Pl, triggered a rearrangement of the relationship between plural
and singular. In some varieties of Russian, a situation has emerged where one
morpheme expresses Sg and another Pl, while sets of case morphemes in both
numbers express case. This means that there is a clear-cut boundary between the
morphemes in a word-form and that there is a one-to-one relationship between
morpheme and category. The situation in some varieties of Russian therefore
resembles the one in agglutinating languages. A good example here is Turkish
where Pl is expressed by a morpheme lar/ler inserted between the stem and
the case morphemes. Corresponding to the Pl morpheme lar/ler in Sg is a zero
morpheme inserted between the stem and and the case morphemes. In addition to
this segmentability, Turkish is characterized by morphemic invariance as identical
case morphemes are used for the same cases in both numbers. The Balto-Finnic

na halav vjanc nadli 41

language Finnish resembles Turkish with regard to morphemic invariance, but to a
general plural morpheme oi corresponds not zero, but a, at least from a synchronic
point of view. Another Balto-Finnic language like Vepsian is basically close to
Finnish. While segmentability is generally preserved, morphemic invariance
has been lost in Vepsian in some cases due to phonological changes. As stated
above, some varieties of Russian have developed segmentability, while morphemic
invariance is not established. Russian is anyhow closer to Vepsian than to Finnish.
On the other hand is Russian closer to Lithuanian with regard to morphemic
invariance but not with regard to segmentability.
Lithuanian Russian

Vepsian

Finnish

Turkish

Singular
nam-as
dom--
nam-o
dom--a
nam-ui
dom--u
nam-
dom--
nam-u
dom--om
nam-e
dom--e
nam-e

kal-a-
kal-a-n
kal-a-d
kal-a-ha
kal-a-s
kal-a-s
kal-a-le
kal-a u
kal-a-u
kal-a-ks
kal-a-n
kal-a-ta

kal-a-
kal-a-n
kal-a-a
kal-a-an
kal-a-ssa
kal-a-sta
kal-a-lle
kal-a-lla
kal-a-lta
kal-a-ksi
kal-a-na
kal-a-tta

adam--
adam--
adam--n
adam--a
adam--da
adam--dan

kal-a-t
kal-oi-en
kal-oi-a
kal-oi-hin
kal-oi-ssa
kal-oi-sta
kal-oi-lle
kal-oi-lla
kal-oi-lta
kal-oi-ksi
kal-oi-na
kal-oi-tta

adam-lar-
adam-lar-
adam-lar-n
adam-lar-a
adam-lar-da
adam-lar-dan

Plural
nam-ai
dom-a-
kal-a-d
nam-
dom--ov kal-oi-den
nam-ams dom-a-m
kal-oi-d
nam-us
dom-a-
kal-oi-he
nam-ais
dom-a-mi kal-oi-
nam-uose dom-a-ch kal-oi-

kal-oi-le

kal-oi-l

kal-oi-l

kal-oi-k


kal-oi-ta

42 jan ivar bjrnflaten

Fusional
Inflection.
cumulative
inflectional
morphemes

Agglutinating
Inflection.
segmentability
morphemic
invariance

On the basis on comparison with adjacent languages, it can be concluded than

some varieties of Russian have developed in direction of agglutination. This
development can only be seen and understood on the background of a series of
changes that started in mediaeval times, leading up to a type of grammaticalization
from below which occurred when the endings -am, -ami, -ach were reanalysed
and the morpheme a generalized as a marker of plural. It is difficult in this case to
establish concrete instances of language contact which triggered this development,
but there can hardly be any doubt that Russian, and especially certain varieties of
the language, has developed in a way which makes it more alike its neighbouring
agglutinating languages which again in their turn represents the dominating type
in the Eurasian space (Stadik-Holzer 2004).

References

Auer, P., Hinskens, F., Kerswill, P. (Eds.): 2005, Dialect Change. Convergence and
Divergence in European Languages, Cambridge: Cambridge University Press.
Bisang, W., Himmelmann, N.P., Wiemer, B.: 2004, What Makes Grammaticalization? A Look from its Fringes and its Components. Berlin New York: Mouton
de Gruyter.
Bromlej, S.V., Bulatova, L.N.: 1972, Oerki morfologii russkich govorov. Moskva:
Izdatelstvo Nauka.
Bukrinskaja, I.A.: O sootnoenii okonanij -A i -I(Y) v imenitelnom padee
mnoestvennogo isla suestvitelnych (na materiale odnogo junorusskogo
govora, Dialektografija russkogo jazyka, Eds.: R.I.Avanesov, A.I.Gorkov.
ernyev, V.I.: 1911/1970, Pravilnost i istota russkoj rei. Opyt russkoj
stilistieskoj grammatiki. Izbrannye trudy v dvuch tomach. Tom pervyj. Moskva.
Chaburgaev, G.A.: 1990, Oerki istorieskoj morfologii russkogo jazyka. Imena.
Moskva: Izdatelstvo moskovskogo universiteta.
Comrie, B.: 1989, Language Universals and Linguistic Typology. Second Edition.
Oxford: Basil Blackwell.
Corbett, G.G.: 1991, Gender. Cambridge: Cambridge University Press.
DARJa 1989: Dialektologieskij atlas russkogo jazyka (centr evropejskoj asti
SSSR). Karty. Vypusk II. Morfologija. Glavnoe upravlenie geodezii i kartografii pri
Sovete ministrov. Moskva.

na halav vjanc nadli 43

Gaeta, L.: 2004, Exploring grammaticalization from below. In: Bisang et al.
2004.
Filin, F.P.: 1972, Proischodenie russkogo, ukrainskogo i belorusskogo jazykov.
Leningrad: Nauka.
Heine, B., Kuteva, T.: 2005, Language Contact and Grammatical Change, Cambridge: Cambridge University Press.
Hopper, P.J., Traugott, E.C.: 2003, Grammaticalization, Second Edition. Cambridge: Cambridge University Press.
Heltoft, L., Nrgrd-Srensen, J., Schsler, L. (eds.): 2005, Grammatikalisering
og struktur. Kbenhavn: Museum Tusculanums Forlag.
Iordanidi, S.I., Krysko, V.B.: 1995, Drevnerusskie innovacii vo mnoestvennom
isle imennogo sklonenija. II. Voprosy jazykoznanija, 5.
Iordanidi, S.I., Krysko, V.B.: 2000, Istorieskaja grammatika drevnerusskogo
jazyka. Mnoestvennoe islo imennogo sklonenija. Moskva: Azbukovnik.
Kiparsky, V.: 1967, Russische historische Grammatik, Band II. Die Entwicklung
des Formensystems. Heidelberg: Carl Winter Universittsverlag.
Lomonosov, M.: 1755/1972, Rossijskaja grammatika. Zentralantiquariat der
Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig.
Markov, V.M.: 1974, Istorieskaja grammatika russkogo jazyka. Imennoe sklonenie. Moskva: Vysaja kola.
Matthews, P.H.: 1991, Morphology. Second Edition. Cambridge: Cambridge
University Press.
Obnorskij, S.P.: 1931, Imennoe sklonenie v sovremennom russkom jazyke. Vypusk
2. Mnoestvennoe islo. Leningrad: Izdatelstvo Akademii nauk SSSR.
Stadik-Holzer, E.: 2004, Grundstzliches zur Erforschung des eurasischen
Sprachbundes. Zeitschrift fr slavische Philologie, 63, 1.
Stang, C.S.: 1965, Slavonic Accentuation. Oslo: Universitetsforlaget.
Unbegaun, B., : 1935, La langue russe au XVIe sicle. I. La flexion des noms.
Paris: Libraire ancienne Honor Champion.
Zemskaja, E.A., Kitajgorodskaja, M.V.: 1984, Nabljudenija nad prostorenoj
morfologiej. In: E.A.Zemskaja, D.N. melev: Gorodskoe prostoreie. Problemy
izuenija. Moskva: Nauka.

Per-Arne Bodin

versttning av den ortodoxa kyrkans

realia frn ryska till svenska
versttning av realia mellan tv sprk kan bli mycket svr, srskilt nr
freteelserna i de tv olika kulturerna och sprken skiljer sig mycket frn varandra.
Hr skall just ett sdant fall underskas, nmligen versttningen av den ortodoxa
kyrkans realia till svenska och d frmst i sknlitterra verk. Olika freteelser som
ofta har en stark emotionell laddning i det ryska sammanhanget skall tolkas till
en verklighet dr mnga av dessa r oknda eller har helt andra konnotationer.
Religionsutvning r ett fall dr realians kulturbundenhet r mycket stark och
drfr r detta fall extra intressant att studera. De flesta av vra versttare frn
ryska till svenska tillhr dessutom en sekulariserad generation svenskar fr vilka
kyrkliga realia ver huvud taget kan frefalla lika frmmande p svenska som p
ryska. Majoriteten versttare har ocks lrt sig ryska av sovjetiska lrare som inte
kunnat eller velat frmedla denna del av det ryska kulturarvet och med hjlp av
sovjetiska lrobcker dr detta ordfrrd av ideologiska skl helt saknats.
En frutsttning fr att kunna diskutera olika metoder vid verfring av realia
r den moderna forskningens distinktion mellan adekvat versttning, som str s
nra kllsprket som mjligt och acceptabel versttning (Toury 1995, 56f ) som
str s nra mlsprket som mjligt. Jag har med utgngspunkt ifrn dessa tv begrepp kunnat srskilja sex olika stt som anvnds fr att verstta den ortodoxa
realian till svenska.
Det frsta sttet r att behlla det kulturfrmmande i realian s mycket som
mjligt. Resultatet blir att texten ter sig exotisk och ibland obegriplig. Det finns
dock mnga medvetna eller omedvetna fresprkare fr en sdan versttning,
srskilt frn ryska. Det kan ibland knnas som en pong att sprket fortfarande
har en smak av originalet och dr en del av realian framstr som gtfull, ja obegriplig. En sdan versttning svarar mot en klichbild av ett obegripligt land men
en spnnande och kanske delvis ocks obegriplig kultur. Det r i vid bemrkelse
en inriktning p kllsprket och dess kultursfr. Det r allts frga om adekvat
versttning. Begripligheten kan sedan delvis upprttas genom att versttaren
frklarar ord och begrepp i noter, i en ordlista eller i ett frklarande fr- eller efterord. En sdan lsning anses oftast otillfredsstllande eftersom den placerar en del
av texten utanfr frfattarens eget verk (Lev 1974, 135).

46 per-arne bodin
Det andra sttet r att integrera realian i vr egen kulturtradition, allts frbig
kulturskillnaderna genom att frska frsvenska olika ortodoxa freteelser och
p alla stt gra dem begripliga i ett svenskt sammanhang. Det r en inriktning p
mlsprket och allts en acceptabel versttning.
Det tredje sttet r att kompromissa mellan dessa tv stt att verstta. Att i s
hg grad som mjligt behlla begripligheten, men att samtidigt ocks lta ngot
av det frmmande lysa igenom.
Det fjrde sttet r att versttaren medvetet eller omedvetet hoppar ver.
Man anser allts d att en del av texten saknar informationsvrde, med Lotmans
terminologi, i mlsprket (Lotman 1977, 336).
Det femte sttet r likartat, nmligen att medvetet eller omedvetet verstta p
ett stt som inte alls verensstmmer med originalet, vilket ger ett annat men inte
ndvndigtvis smre konstnrligt innehll, men som dremot bryter mot kravet
att vara trogen grundtexten. Detta stt att verstta har ofta med kulturskillnader
och versttarpersonligheter att gra. Dessa p ytan i alla fall felversttningar kan
allts ge ett nytt och ibland ett spnnande innehll p svenska. Det r dessa fem
olika stt att verstta som jag tnker diskutera hr. Jag kommer sjlv att fresl
ytterligare en sjtte metod i slutet av denna artikel.

Lexikonens betydelse

Lexikonens betydelse vid verfringen av dessa svra ord och begrepp r

viktig. Carin Davidssons stora rysk-svenska lexikon (1986) hoppar till exempel
ver nstan alla ortodoxa realia medan den egna svenska kyrkliga traditionens
realia finns med. Ordet fr jul, rozjdestvo, finns med, men inte viktiga ortodoxa
helgdagar som preobrazjenie, Kristi frklaring, och uspenie, Marie avsomnande.
Ordet fr vr kyrkas nattvardsbrd har inkluderats, oblatka, men inte det ortodoxa
nattvardsbrdet, prosfora. Carin Davidssons ordbok gavs ut i Sovjetunionen fre
glasnost. Orsaken till att den ortodoxa kyrkans termer inte tagits med har skert
med den officiella ateistiska och religionsfientliga instllningen att gra.
I den ldre stora rysk-svenska ordboken under redaktrskap av Gunnar Gunnarsson och Alexander de Roubetz (1968) r det tvrtom. Alexander de Roubetz
var ortodox prst och sg till s att en stor mngd ortodox realia inkluderades i
ordboken. Inte ens ett lexikon r ideologiskt neutralt. Det finns ocks fr versttaren ett ensprkigt speciallexikon, Per Beskows Teologiskt Lexikon (1999), dr
mnga ord frn ortodox realia finns representerade. Ett ftal av dessa ord har ocks
hamnat i Svenska akademiens ordlista. I Svenska akademiens ordbok kan man se
hur anvndningen av olika alternativ fr ortodoxa termer sett ut genom rhundra
den. Ordbokstexten behver dock inte, och srskilt inte i detta fall, innebra det
enda rtta svaret p en versttning utan r ett frsk att normera versttningen
och inget mera.

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 47

Inriktning p kllsprket och dess kultur

Lt mig brja med en versttare som till skillnad frn de flesta andra r mycket
frtrogen med dessa realia: Gabriella Oxenstierna. Hon r fullstndigt tvsprkig,
hennes mamma var ryska, och Gabriella r sjlv praktiserande ortodox. I sin
versttning av Nestorskrnikan (1998) behller hon hela tiden det exotiska, men
samtidigt blir texten svrlst. Hon skriver igumen och inte abbot till exempel.
Hon menar att det inte r riktigt samma sak och dessutom vill jag tillgga att ordet
abbot i vr tradition har helt andra konnotationer n ordet igumen i det ryska
sammanhanget. Abbot framstr som en skinntorr farbror, igumen som en tjock
rdbrusig gubbe med skgg. Oxenstierna anvnder sig allts av den frsta av de
tidigare nmnda strategierna.
Dessutom fr man hr problemet om man skall benmna klosterledaren med
ordet igumen som i sig r ett lnord frn grekiskan eller direkt anvnda den
grekiska formen hegumen. Skall man anvnda ryska termer med ordfrklaring,
nr orden egentligen r grekiska som bara ftt en rysk form? Skall man kalla vrt
helgon Nikolaus i en text versatt frn ryska fr Nikolaj eller fr Nikolaos? Gabriella vljer hr den grekiska formen och frmmandegr sin text. Till och med ver
ensstmmande realia mellan de bda kulturerna fr behlla en exotisk klang.
Drmed blir texten exotisk, gtfull och spnnande, men ocks i ngra fall kanske obegriplig.

Med inriktning p mlsprket och dess kultur

Lt oss sedan ta en text med en motsatt tendens, det vill sga som gr det
frmmande till det egna: Gran Lundstrms versttning av Alexander Bloks
dikt Flickan sjng i kyrkokr, Devusjka pela v tserkovnom chore. I denna
versttning dyker det upp en orgel, som naturligtvis inte finns i ngon ortodox
kyrka:
, ,
,
,
.
(Blok 1955, 54)
Vit sken hennes drkt i en strles ljus,
och rsten steg mot den bl kupolen,
och alla hrde vid orgelns brus
den vita klnningen sjunga ur strlen.
(Rysk lyrik 1959, 65)

48 per-arne bodin
Tillgget gr texten mindre exotisk, och integrerar den samtidigt i lsarens
frestllningsvrld. Scenen blir pltsligt en svensk kyrka och en svensk flicka som
sjunger. Lundstrm anvnder sig hr av det andra sttet att verstta enligt vr
klassifikation.
Mera neutral frefaller versttningen av tsarskie vrata, kungaporten, det
vill sga mittenporten i den ortodoxa kyrkans ikonostas. versttaren vljer hr
koret som ju visar att nattvardsfirandet sker lngst fram i kyrkan svl i en rysk
som i en svensk kyrka:
, ,
, ,
,
, .
(Blok 1955, 154)
Och rsten var mjuk som den mjukaste trst.
Men lngst dr framme vid koret grter
vid heliga mssan en barnarst
fr ngon som nd ej kommer ter.
(Rysk lyrik 1959, 65)
Hr anvnder Lundstrm snarast det tredje sttet att verstta.
En kombination av tredje och femte sttet framtrder i versttningen av Andrej
Belyjs roman Silverduvan. Nedan finner vi en skildring av en pingstgudstjnst i en
rysk landsortskyrka i svensk versttning. Klockaren blir diakon p svenska och
str p lktaren (vilket inte finns i en rysk landsortskyrka) istllet fr i koret som
i den ryska texten.
, ,
x , ,
, ,
, ,
/.../
(Belyj 1990, 383)
Med sdana tankar steg han in i kyrkan; doften av rkelse, som blandades
med doften frn friska bjrkar och med lukten frn mnga svettiga
bnder och deras smorda stvlar, med vaxdoften och med den envisa
bomullstygslukten, kittlade angenmt i nsan; han beredde sig redan p
att lyssna p Aleksandr Nikolajevitj, diakonen, som p vstra lktaren hll
p att avsluta en trumvirvel/.../
(Belyj 2001, 19)

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 49

Det kan ocks frefalla som om det finns en trumma i kyrkorummet, men i sjlva
verket r det frga om ett frsk att skildra kantorns basrst.
Pltsligt dyker det upp en kyrkbnk i den svenska versttningen. Det speciella
med en rysk kyrka r ju att dr inte finns ngra bnkar, gudstjnstbeskarna str.
P ryska avses hr en disk fr frsljning av ljus:
, ,
.
(Belyj 1990, 389)
en gudfruktig man r han: str dr bakom kyrkbnken och klirrar med
kopparmynten.
(Belyj 2001, 26)
Han str allts och sljer ljus och inte bakom kyrkbnken fr att ge kollekt (eller
mjligtvis ta upp kollekt). Det r enkelt att konstatera att versttaren har gjort fel,
frmodligen har han missuppfattat den ryska texten, men resultatet r att texten
frsvenskas vad betrffar realia.
Det visar att ngot av det svraste med versttning r att verfra en annan
kulturs realia p ett korrekt stt. versttaren har och det gller alla som hller
p med versttning svrt att frestlla sig en annan verklighet av freml och
freteelser n vad som omger honom eller henne i den egna kulturen. Det gller
alla versttare hur skickliga de n r. Det r nstan omjligt att inte gra fel, det
gr inte att knna till alla realia inom alla omrden och ibland finns det sdant som
man mste frga flera inhemska brare av kulturen om och nd kommer man
kanske inte till rtta med vad ordet eller uttrycket betyder.
Lt oss ta ett mer komplicerat exempel nmligen versttningen av Innokentij
Annenskijs dikt Maki, Vallmor, till svenska och srskilt de sista raderna:
... .
,
, ,
.
(Annenskij 1959, 99)
Den glada dagens brand... Men parken ligger tyst.
Det r sen lnge slut med frestelser och fester.
Och vallmon sticker upp som gummors huvudduk
i skuggan av en blndljus nattvardskalk i himlen.
(Rysk dikt 1989, 128)

50 per-arne bodin
eller i Bengt Jangfeldts och Bjrn Julns versttning:
Den skna dagen brinner... Trdgrden str tom,
frvildad. Fest och frestelser r fjrran
och vallmorna har vissnat, som gummors huvuden,
i skuggan av en strlljus himmels nattvardskalk
(Rysk poesi 18901930 1972, 55)
Ingen av versttarna har frsttt slutet eftersom det r en del av ortodox realia,
eller d har de ansett att vad som str dr r icke-information vid versttningen
till svenska. De har inte knt till den konkreta liturgiska bakgrunden och p s
stt blir versttningen en annan, ven om blandningen av fransk dekadens och
ryska kyrkan finns kvar. Problemet r verbet osenjat som versttaren trott skall
betyda beskugga, och den betydelse finns ocks. Hr betyder det istllet (i alla fall
primrt) gra korstecken fr att vlsigna. Denna betydelse finns inte upptagen i
Davidssons lexikon, dremot hos Gunnar Gunnarsson och Alexander de Roubetz
men inte heller i den rysk-ryska ordbok av Ozjegov (1987) som alla slavister
anvnder. Det r allts inte s ltt att hitta rtt. Man kan ocks med rtta hvda
att beskugga r en betydelse som ocks finns latent i det ryska verbet och som
versttaren lter f fretrde framfr en religis betydelse av ordet.
Bilden r som s ofta hos poeten Annenskij konkret och realistisk, och han
jmfrs trots att han tillhrde den symbolistiska skolan ofta med de stora ryska
realisterna. Nattvardskalken i himlen som blnker r uppenbarligen solen. Hstsolen som lyser p de vissnade vallmoblommorna vilka redan bjt sig ned jmfrs
med det moment i slutet av gudstjnsten d prsten kommer ut ur altarrummet
med kalken och gr korstecken med denna samtidigt som han lser alltid, nu,
vsegda, nyne. I detta gonblick bjer sig frsamlingen och det r d gummornas
frgglada hucklen fr bli bildledet i beskrivningen av vallmon. Genom detta slut
s frenas ett dekadent Baudelaire-tema med den ryska ortodoxa kyrkans realia
p ett fr poeten typiskt stt.
I de svenska versttningarna blir raden ett modernistiskt oxymoron istllet fr
en konkret scen ur den ortodoxa liturgin. Verbet kan ju betyda beskugga vilket
bde kan tolkas konkret och som en metafor. Vad som helt frsvinner r bryt
ningen mellan det dekadenta, pessimistiska och anspelningen p liturgins triumfa
toriska slut med dess ljustema efter mottagandet av nattvarden: Videchom svet
istinnij vi har sett det sanna ljuset. Diktens innehll blir ett annat p svenska,
men inte ndvndigtvis smre. Det r allts det femte sttet att verstta ortodoxa
realia som vi hr kunnat lgga mrke till.

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 51

Jag skall ocks tillgga att nstan ingen av mina ryska informanter har vetat vad
ordet potir, kyrkoslaviska fr nattvardskalk, betyder och bara en av fem tillfrgade
har knckt den konkreta bilden. Hr frsvinner denna bild fr nstan alla lsare,
inklusive fr ryssarna, det r en kulturens glmskeprocess och det r egentligen
inte ngot konstigt med det. I samband med det nya intresset i Ryssland fr kyrkan kanske denna bild kan leva upp igen.

Att lgga till eller dra ifrn ett religist motiv

Ett annat problem mter vi i brderna Palmaers versttning av Vysotskijs dikt

Skepp, Korabli.
,
,

(Vysockij 1982, 230)
Jag tror inte p Gud,
jag tror inte p Gud
p mig sjlv nnu mindre.
(Vysotskij 1986, 58)
Att verstta ordet sudba, de med ordet Gud passar naturligtvis bra fr
en sekulariserad svensk som kanske inte gr ngon srskild skillnad mellan de
tv begreppen de och Gud. I ett ryskt sammanhang, srskilt under slutet av
Brezjnevtiden, var det dremot omjligt att se sudba och Gud som synonymer. Att
deklarativt sjunga jag tror inte p Gud betydde ngot helt annat i Sovjetunionen
ett regimtroget frsvar fr den officiella ateistiska politiken. P svenska fungerar
det kanske dremot utan strre problem, men sngen hamnar utanfr sin ryska
och sovjetiska kontext. Det r allts frgan om det andra sttet att verstta enligt
vr klassifikation.
Ibland kan man dock inte undvika att tala om misstag som i detta avsnitt av Jurij
Tynjanovs roman Pusjkin i ett avsnitt som handlar om lttsinniga flickor:
, , ,
.
(Tynjanov 1981, 580)
De unga frfrerskorna, gemensamma fr alla som nattvardskrlen
verfrde krlekens sjukdomar.
(Tynjanov 2003, 609)

52 per-arne bodin
En sdan fruktansvrd hdelse skulle kunde passa i ett pusjkinskt sammanhang.
Pusjkin gjorde sig sjlv skyldig till sdana. Det finns dock tv problem. Nattvarden
firas i den ortodoxa traditionen p s stt att brdet lggs ned i kalken fr att sedan
delas ut p sked till nattvardsgsten. Fr att bilden i exemplet skall fungera s mste
man tnka sig ett gemensamt drickande ur en gemensam kalk, som ju inte r fallet
i den ortodoxa traditionen, men dremot i den svenska kyrkan. Vad som str i den
ryska texten r ingalunda ngot om en nattvardskalk utan en gemensamhetsbgare
fr att dricka ur tillsammans vid en glad fest. Om Tynjanov skulle ha skrivit som
i den svenska versttningen skulle han ha anslutit sig till den grova ateistiska
propagandan i sin tid, vilket han skert nogsamt aktade sig fr att gra.

verfring av kyrkoslaviskan

Ett annat intressant exempel r vad man gr med kyrkoslavisk text som citeras
i ett sknlitterrt verk. Den kyrkoslaviska epigrafen till Anna Karenina: Min r
hmnden och jag skall vederglla saknas i nstan alla svenska utgvor av Tolstojs
roman. Hr har versttaren eller utgivaren valt det fjrde sttet att handskas
med ortodox realia vid versttning. Anna Achmatovas dikt Korsfstelsen ur
cykeln Rekviem inleds med en epigraf frn en ortodox hymn som sjunges p
Lngfredagen vid den ikoniska begravningen av Kristus som jag terkommer till i
diskussionen om versttningen av en dikt av Pasternak. Citatet r taget ur minnet
och r inte exakt hos Achmatova. Hans Bjrkegren ger sig p ett frsk att gra
om kyrkoslaviskan till gammaldags svenska:
, ,

(Achmatova 1976, 294)
Begrt mig icke, Moder,
att jag i grafven lagts.
(Achmatova 1978, 74)
Sven Vallmark verstter dremot en kyrkoslavisk hymn som citeras i Doktor
Zjivago utan att det p ngot stt makeras att texten r skriven p ett annat sprk
n ryska (Pasternak 1990, 425). Ofta blir ocks versttningarna frn kyrkoslaviska
fel som i detta exempel, ven det ur Doktor Zjivago:
,
toute transporte,

, , , //

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 53

,
.
(Pasternak 1990, 57)
Sjura Schlesinger var teosof men knde samtidigt s utmrkt vl till
gngen av den ortodoxa gudstjnsten att hon, toute transporte, i ett
tillstnd av fullkomlig extas, inte kunde lta bli att viska till prsterna, som
frrttade gudstjnsten, vad de skulle sga eller sjunga. // Rttfrdiga
kerubim undslapp det henne hela tiden i hastiga ord med hrbar, vsande
stmma.
(Pasternak 1970, 59)
Vad det egentligen handlar om r en gudsmodershymn och epitetet vrdigare
n keruber. Genitiv pluralis av cherubim r utan ndelse p kyrkoslaviska, till
skillnad frn i ryskan. versttaren tror att han har med ryska att gra och s r
det ven fr mnga ryssar som lser kyrkoslaviska som vore det ryska, vilket leder
till mnga feluppfattningar om vad som egentligen str. Hr r den vanlige ryske
lsaren och den svenske versttaren i samma situation.
Nr Maximovs roman Sem dnej tvorenija (1976) kom ut p svenska fick den
titeln Sju dagar av skapande eftersom versttaren inte uppfattat att tvorenie r
kyrkoslaviska fr skapelse och boken borde allts heta Skapelsens sju dagar.
Ibland blir versttarens uppgift helt vermktig som i detta fall ur Belyjs
Silverduvan:
,
.
(Belyj 1990, 383)
nu knbjde han infr den ppna altarporten; man hade redan sjungit
brdet, p lansar framburet.
(Belyj 2001, 19)
Vad som avses r att kren sjunger den s kallade kerubhymnen, som utgr en av
hjdpunkterna i nattvardsgudstjnsten, och har kommit till det dunklaste stllet
i hela hymnen, som forskare gnat mycket mda fr att utreda. Frmodligen
betyder stllet, som blandar grekiska och kyrkoslaviska, att allas konung, allts
Kristus, tnkes intrda i kyrkan under den procession som omslutes av sjungandet
av denna hymn, det s kallade stora intget med brdet och vinet, p samma stt
som kejsaren kom in omgiven av en hird brande lansar. Belyj citerar skert detta
avsnitt just p grund av dess dunkelhet, eftersom han var mycket intresserad av
sprket i alla dess aspekter.

54 per-arne bodin

Starets och Bogorodica

Det finns tv ortodoxa termer som anvnds tmligen ofta och som r intressanta
vad gller versttningsteori. Ordet starets, som till exempel anvnds i Dosto
jevskijs roman Brderna Karamazov, har betydelsen av en andligt frfaren munk
som ger andliga rd till mnniskor som kommer till honom. Det r en freteelse
som r vanlig i den stkyrkliga traditionen och som blev mycket viktig under
1800-talet. Det finns numera ett s stort intresse fr rysk litteratur och andlighet i
Sverige att ordet nu infrlivats som ett lnord i svenskan. Ordet finns dock belagt
i SAOB redan frn 1800-talet och d oftast i formen starjets.
Ett annat ortodoxt ord r Bogoroditsa, som i sin tur r en kalk frn grekiskans
Theotokos, allts den som fder Gud (med andra ord jungfru Maria). Hr kan en
versttare vlja mellan att skriva jungfru Maria (det andra sttet i vr klassifice
ring), Guds Moder (det tredje sttet, en kompromiss som bevarar en del av de
stkyrkliga konnotationerna) eller att ocks p svenska gra en kalk (hr r det
snarast frga om det frsta sttet). Hr har det uppkommit en diskussion. Skall det
p svenska heta Gudsfderska eller Gudafderska? Fretrdarna fr den frsta
varianten hvdar att Gudafderska lter hedniskt och att frledet guda innehller en pluralis. Man gr en parallell till skillnaden mellan antikens gudabilder
och den kristna gudsbilden (Vallquist 2003, 141f ). Fretrdarna fr den andra
varianten (av vilka jag r en) hvdar att denna pluralis inte uppfattas av den vanliga sprkbrukaren och att formen Gudafderska r mera vlljudande. I SAOB
finns Gudafderska belagt redan p 1800-talet i den kristna betydelsen, formen
Gudsfderska finns dremot inte. En ldre svensk form belagd frn 1600-talet r
Gudsfdarinna, ocks detta enligt SAOB. Intresset fr den ortodoxa traditionen
i Sverige innebr att flera frn sprklig och kulturologisk synpunkt intressanta
frgestllningar aktualiseras.

Na strastnoj

Ett sista exempel r hmtat frn det avslutande diktkapitlet i Doktor Zjivago och
dikten Na strastnoj, Under stilla veckan, versatt till svenska av Ralf Parland
och Leo Lindberg. Denna dikt r fylld av svrversatt ortodox realia. Srskilt tv
ord skall underskas hr:

,

, ,

.
(Pasternak 1990, 513)

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 55

Och processionen rundar gudens hus
och bringar s till kyrkans ljus
den nya vren, vrens prat,
dess flktar med bismak av oblat
och vrens yra.
(Pasternak 1970, 534)
Hr gller det ordet prosfora, det ortodoxa nattvardsbrdet. Det r till skillnad
frn oblaten ett jst brd och till skillnad frn oblaten har det allts en doft.
versttaren kan hr vlja att anvnda ordet oblat, som fr en svensk r bekant,
men som inte har ngon doft eller kanske skriva nattvardsbrd eller ngot liknande
som blir mera otydligt eller skriva prosfora, vilket skulle krva en frklaring utanfr
sjlva diktens text. Alla alternativ r p ngot stt dliga.
Dikten blir i den svenska versttningen stmningsfull men ocks obegriplig.
Vad som skildras i dikten r bland annat en srskild procession som genomfrs
p Lngfredagens kvll, en ikonisk begravning av Kristus, d en tygikon i naturlig
storlek frestllande Kristus som dd brs runt kyrkan:
,
, ,


,


(Pasternak 1990, 513)
Dr mter glansen av en kejsarport,
brtckets svarta dok och ljusens lgor,
trdrnkta anleten
och korstget som pltsligt vller mot
med svepningen;
vid grinden bjrkar tv
t sidan mste g.
(Pasternak 1970, 534)
Ordet fr tygikonen plasjtjanitsa blir svepningen. Lsaren kan frvna sig ver
varfr man br runt p en svepning men knslan kanske nd blir densamma.
Mittporten i ikonostasen blir hr kejsarport vilket vl ocks fr uppfattas som
obegripligt men ger en viss stmning. Detsamma kan sgas om korstg som ord
fr procession, vilket ju r en direkt kalk frn ryskan.

56 per-arne bodin
Vad jag skulle vilja fresl som en sjtte variant r en dynamisk versttnings
strategi. Denna variant anknyter till den s kallade skoposteorin inom versttnings
forskningen, det vill sga att syftet med versttningen r det viktigaste (Vermeer
2004, 227239). Kanske mste samma ryska begrepp ibland versttas p olika
stt i olika sammanhang. Ibland behvs en versttning nra kllsprket och
ibland en versttning nra mlsprket. Vid vissa tillfllen kan man till och med
helt behva g ifrn originalets realia eftersom innehllet inte r verfrbart p
ngot rimligt enkelt stt. Det mste hela tiden glla ordets funktion i dess nya
sammanhang frsttt mycket brett. Det r ocks viktigt att komma ihg att nr
en text vid versttning hamnar i en annan kultur s frndras oundgngligt
dess innehll. Nr den ortodoxa kyrkans realia hamnar i en icke-ortodox kontext
frndras dess poetiska funktion. versttning utan frndring av innehllet finns
inte, i alla fall inte vad det gller sknlitterra, fr att inte tala om poetiska texter.
Innehll, konnotationer och sjlva konstnrligheten frndras; en del frsvinner,
en del frvanskas och samtidigt tillkommer nya element. Det r viktigt att inte
fr mycket se i termer av rtt och fel i detta sammanhang, utan istllet ska efter
funktion och konstnrlighet.

Anvnd litteratur

Achmatova 1976 = Anna Achmatova, Stichi i proza, Leningrad.

Achmatova 1978 = Anna Achamatova, Ett poem utan hjlte och andra dikter,
Stockholm.
Annenskij 1959 = Innokentij Annenskij, Stichotvorenija i tragedii, (Biblioteka
pota. Bolaja serija) Leningrad.
Belyj 1990 = Andrej Belyj, Soinenija. t. 2, Proza. Moskva.
Belyj 2001 = Belyj, A., Silverduvan, versttning: Kjell Johansson, Borrby.
Beskow 1999 = Beskow, P., Teologiskt Lexikon, Nora.
Blok 1982 = Aleksandr Blok, Sobranie soinenij v esti tomach, t. 5, Leningrad.
Davidsson 1986 = Davidsson, C., Rysk-svensk, svensk-rysk ordbok, Moskva.
Gunnarsson 1968 = Gunnarsson, G., de Roubetz, A., Rysk-svenskt lexikon:
Russko-vedskij slovar, Uppsala.
Lev 1974 = Jir Lev, Iskusstvo perevoda, Moskva.
Lotman 1977 = Jurij M. Lotman, Boris A. Uspenskij, Rol dualnych modelej
v dinamike russkoj kultury (do konca 18 veka), I: Trudy po russkoj i slavjanskoj
filologii no. 28, 336.
Maksimov 1976 = Maksimov, V. E., Sju dagar av skapande, Uppsala.
Nestorskrnikan 1998 = Nestorskrnikan, versttning av Gabriella Oxenstierna,
Stockholm.

versttning av den ortodoxa kyrkans realia 57

Nilsson 1959 = Nilsson, N. . (red.), Rysk lyrik Ett urval frn Pusjkin till
Pasternak, Stockholm.
Oegov 1987 = S. I. Oegov, Slovar russkogo jazyka, Moskva.
Pasternak 1990 = Boris Pasternak, Sobranie soinenij v pjati toamch, tom tretij,
Doktor ivago. Roman, Moskva.
Pasternak 1970 = Pasternak, B., Doktor Zjivago, versttning av Sven Vallmark,
Stockholm.
Rysk dikt 1989 = Rysk dikt frn Derzjavin till Brodsky, i urval, tolkning, med
inledande esser och kommentarer av Hans Bjrkegren och Lars Erik Blomqvist,
Stockholm.
Rysk poesi 18901930 1972 = Rysk poesi 18901930, i urval och tolkning av
Bengt Jangfeldt och Bjrn Juln, Stockholm.
SAOB 1898 = Svenska akademiens ordbok, Lund.
SAOL 1993 = SAOL Svenska akademiens ordlista ver svenska sprket, Stockholm.
Toury 1995 = Toury, G., Descriptive Translation Studies and Beyond, Amsterdam, Philadelphia.
Tynjanov 1981 = Jurij Tynjanov, Pukin, Moskva.
Tynjanov 2003 = Tynjanov, Ju., Pusjkin, versttning och frord av rjan Torell,
Hedemora.
Vallquist 2003 = Vallquist, G., Om Per-Arne Bodins och Ulf Abels Det ofattbara undret, ARIEL, nr. 34, 140142.
Vermeer 2004 = Vermeer, H. J., Skopos and Commission in Translational Action, The Translation Studies Reader. Ed. Lawrence Venuti. London/New
York, 227239.
Vysockij 1982 = Vladimir Vysockij, Nerv. Stichi, Moskva.
Vysockij 1986 = Vysockij, V. S., Vysotskij: snger 19591980, Stockholm.

XVIII :

XVIII .
: -
,
? ,
-
, ,
,
( 1997, 270),
XVIII . .

.

( ),
, .

, . . , .
XVIII .
,
, ,
.
. . , . .
,
(. .
), . 1975 . ..
(. 1975). . . ,
XVIII ., ,


. ,
( , ),
. . , 1696 . ( 1975, 7).
 . 1855 . . . (
1855, LXILXIII).

60

. (
1769 .), . . ( 17831788 .)
( 1802
.). (17891794
.) ( 1),
.
, ( 1)
(. .
), , .
( )
, ,
.
, XVIII . :
, I
, ,
, ( 1985, 37).
, , ,
,
,
. ,
XVIII . , .
XVIII ., , , ,
, .
, ,
: 17001733, 17341767 17681800 .
,
XVIII ., ,
( ). , XVIII, , 1700 .,
1800 . (1695 1805 . XVIII).
, XVIII, ,
 . . . 1981

. . . . .

 X V I I I

, (
1977,9), . , , .
I
. ,

,
, , ( 1996,
73). , ,
,
, , (
1856, IV; 1981, 150; 1989, 520). . .
,
, . .. (1996, 155), ,
,
:
, , . . . (1996, 156) ,
, , , .
( 2005), XVIII . ; , .
.
,
:
(, . . ),


. I
i ( 1856, IV).
 (Paul Tallement, Voyage lle
damour) the first important attempt to approximate spoken Russian as
a vehicle of secular literature to replace the more or less Russified Church Slavonic in use at that
time (Silbajoris 1968, 7).

61

62

( . . , . . ,
. . ).
4050- (
1982, 100). - .
,
,
( 1996, 290).
:
,
, ,
, .
,
, . ,
. . , . . ,
. . (. 1996, 290307).
,
, .
, , , II, ( 1996, 409).
, , 1 ,
1783 . , , , ( 1982, 170).
. . , . . , . . .

( ), , ,
, ,
( 1982, 170173).
,
,



., , 1989, 49, , 40-

- ;
- .

 X V I I I

: ,
, , ,
. , ,
, ,
,
.
XVIII .
, . . .
, ,
, , ,
,
. -
, ,
. ,
,
,
, . .
. ,
-
, ( ).

,
. , 10 111. 

(
) ,
, . ., ,
1985.
 XVIII .
26 17400 .
2005, 2948.
 . 2005, 2628.
10 (),
1731 .
11 , 2005:
. (1696), . (1704), . (1724), . (1750), . .
(1755/1855), . (1769/1831), . . (1788/1981),
(1802/1809). , . ,
.. (1975), ,
. . , 17381739 . ,
, . 2005, 2627.

63

64

i i ( 1888, 165), , - . , , ,
. .
, . .
(
1888, 24). . . , 9/10 , XVIII . , . . ( 1888,
37). , 12.
, , . . , ., ,
. , . . ... i ( 1856, VI).
, XVIII .,
(),
(), ,
.
,

.
, , , , (, 271). , XVIII .
13. .
, 1 (II, 1082)
, 14, . .,
12 , ,

( 1888, 20).
13 : =
, = , = , = ,
= .
14 ,
( ),
( /).
( 2005, 6465).

 X V I I I

.
, XVIII (7, 99)
.
( XVIII) , , ,
. , , ,
,
. ,
XVIII ,
- .
1, ,
XVIII .
(), ,
, , .

, . . : .
XVIII ., 1.
(
)
( XVIII, ),
, : /15. XVIII ., , 1.
. XVI . , , ( /)
, .
XVIII . ( ):
/, , . , ()
, 1 .
.
,
15 () /

(),
(. 2005, 211213).

65

66

, .
, -, ,
,
, , , .
: 253/27, 209/25,
330/21. ,
, , , : ; ; ; ;
; ;
. . 1 (II, 1085)
, , ,
, . ,
, , .

, XVIII .
( -), ( -). XIX
. ( 1954, 336; 1997, 154).
,
( 5/31), XVIII (139/160)16.
, , (II, 259). ,
.
.
, (
15/19). 1 (IV, 1080)
. , , , 16

XVIII , , ,
.

 X V I I I

XIX . ( 2002, 6364),

(III, 355), 1847 .

.
.
: 232/29, 180/34,
262/47, 10,5%, 12,1%
13,0%. 1
17.
- 1 (VI, 102), , -.
( / ). XVIII .
,
. . . . II . , XVIII (
) II ,
XVIII . , 1
.
.
. ,
, ( - /-) (25/18,
22/5, 30/13). + ( / ).
, 1 (V, 2526) , ,
+ , ( 2005, 310).
17 ,

. ,
.
(.
2005, 119). ,

.

67

68

. , ( ),
XVIII .
( )
. XVIII 126:8 ( 2002,
111). ,
. 1 ,
. , ,

.
, 1
,
. , , ,
( )
( ). ( ) XVIII
., ( )
,
: 2/14, 7/10, 28/4. (IV, 1063) , , .
, (IV, 1047), , , .
1 ,
,
. / :
108/35, 47/8, 128/9. 1 (III, 323) ,
(. 437 469). ,
(. 35
) , ,
. , XVIII .

 X V I I I

, , -.18.
,
1, ,
( ), XVIII .
. , (185 104 ),
5 69
, 101
.
1, (III, 44) .
, / . , - ,
XVIII .
, . (
, ),
, .
;

;
, , , .

, , ,
: -
I
, St-Petersburg, 1731.
1: , . 16, ., 17891794.
XVIII: XVIII , . 114, . .,
19842004.
18

,
. ,
, . ,
- ,
. ,
, .

69

70

: - , . IIV, .,
1847.
XVIII: XVIII , , .
: ,
. . . , , .
(www.ruscorpora.ru).
: . , 2-,
, ., 1998.

1954: , . ., XIX , .
1982: , . ., XVIIXIX , .
1856: , . i i i
// , . . , 1755 , ., . ILVIII.
2002: , ., XIX , Uppsala.
1996: , . ., XVIII , .
1989: , . ., , .
1997: , . ., .
, .
1981: , . ., , . -.
1977: XVIII , , .
1888: , . ., i i i //
i i
, . XLIII, ., . 1492.
1975: , . .,
, .
1985: , . ., XVIII XIX :
. . . -.
2005: , .,
XVIII (Sdertrn Academic Studies 26).
Silbajoris 1968: Silbajoris, R., Russian Versification, Columbia University
Press, New York and London.

Frn Pskov till Uppsala s hr!

What we dont know are the answers to the questions:

Why, Where, When, How and How much?
Lars Steensland (2005, 211)
1.
XIIIXV.
, ,
,
,
.
( )
187 46 (
. Steensland 2005, 220224).
,
,
,
, (.. ) ,

,
- .

: (
)
XVI XVII .
,
, .

, :


,
, ,
,
,
.

72

?
?
. . (1981) .. (Knjazevskaja, Sjberg,
1981),
. (1993, 2005).
, ,
(Abukanfusa 2004, 88), ,
, (Sjberg 1981, Steensland 2005, 217).
,
, ,

. :
,
; XVIXVII , ( XIIIXV
.), ,
(Knjazevskaja, Sjberg 1981, 170171).
,

, :
,
XIIIXIV. , ,
XIXII., :
, ,

(Knjazevskaja, Sjberg 1981, 171).
,

XVI (, 15821591. 4
,
), XVII
16111617. (Sjberg 1981, Lfstrand 1984, Steens
land 1993, 2005), ,
(Lfstrand, Nordquist
2005), ,

( ,
,
, , , ).

frn pskov till uppsala s hr! 73

,
,
( XVI .
16111616.)

( , ,
; Attman 1950). ( )
1615
, ()
( 9080 ). 1611
1616 . .
,
1615., (. .
1 2), , ,
,
, ,
!
,
:
,
, ,
(. Lfstrand 2003).
.
,
. ,
, !
,
, ,
. , . .

(, , 1615 ., 2)
25 1615 . (, , 1615 ., 7, . Zamjatin
1952, 212213):
,
.
, , 123- 15
, , , ,

74

, ,

( . ..).

. 14
, ,
,
,
, .
<> , , 19




;


. <>


,

, ,
(., , . 1).
2. ,
(..
)?

, .. -
. ,
.



, ,

,
.

?

frn pskov till uppsala s hr! 75

. (1999),
XIV (.
Wessln 1985 Skokloster 344 Steensland 1999) ,
.

,
,
.
,
: .
,
,
,
,
. ,
: ( , , .381,
. ., 2),
,
- 4.9.21 (
, ) ,
(. .3 4), ..
,
175, 179 (. 381, . ., ),
45 (, . 834, . 4), (, . 895, .
213232), 157, 159 ( ,
.381, . .), 1307. (,
. 722), .
4.9.21 XIII
(Bubnov et al. 1976, 5657), XIV .
.

,
.


. . ..,
. , .
. .
, (Lfstrand 1984) (Wess
ln 1985).

76

,
:
,
, ,
, (
. ..); ;
, .

:
;

.
,
, ;
(
, 1327 .)

, ,
1327 ., , ,
. 1329 .
, .
,
,
.
,
, .

,
?
, ,
XIV
( 1991),
,
, ,
4.9.21, ( )
.

,
. !

frn pskov till uppsala s hr! 77

(, . .) 159 (. 5),
,
(.6) (. 7).
159 1329 .
3. 159
? .
, UUB5
(Sjberg 1981, 35, Steensland 2005, 24)
,

(. . 9). . .
1919 . ( UUB).
XIII .
, , (Knjazevskaja, Sjberg
1981, 169). , ,
. ,
- , -;
,
, ( ,
, ).
(
, 177 . . ),
,
.

. . 159! (.
. 8). ( UUB 5
), ! -
UUB 5
. 95 . 159, -
UUB 5 . 96 159 (. . 8 9).

, XIII, XIV
( ,
),
159
. .. (1916),

78

1679.
XVII .
: .
*

, ,
,
, .

.
, ,
, ,
, .
Chi cerca trova!

.
. .

.

KB
RA
KrA
UUB

, -
,
,
,
-
(. 80370)

(. 381)
(
.)
Kungliga biblioteket, Stockholm
Riksarkivet, Stockholm
Krigsarkivet, Stockholm
Uppsala universitetsbibliotek

Abukanfusa, K. (2004) Stympade bcker. Mrkvrdiga blad ur svensk bokhistoria

(=Skrifter utgivna av Riksarkivet 22). Stockholm.
Attman, A. (1950) Freden i Stolbova 1617. En aspekt, Scandia, 19. Lund,
3647.

frn pskov till uppsala s hr! 79

Bubnov, N. Ju., Lichaev, O. P., Pokrovskaja, V. F. (1976) Pergamennye rukopisi
biblioteki Akademii Nauk SSSR. Leningrad.
Kalugin, V. V. (1991) Andrej Mikulinskij i Kozma Popovi pskovskie piscy XIV
v. Kninye centry Drevnej Rusi XIXVI vv. Sankt-Peterburg, 4661.
Knjazevskaja, O. A., Koval, N. S., Koeleva, O. E. et al. (eds) (1988) Katalog
slavjano-russkich rukopisnych knig XIXIVvv., chranjaschichsja v CGADA SSSR.
2. Moskva.
Knjazevskaja, O. A., Sjberg, A. P. (1981) Drevnerusskie pergamennye rukopisi
v vecii, Archeografieskij eegodnik za 1980 god. Moskva, 167171.
Knjazevskaja, O. A., Steensland L. (1994) Drevnerusskie pergamennye otryvki
Prologa v vecii, Russian Linguistics 18, 1994, 177183.
Lfstrand, E. (1984) Slavonic Parchment Fragment in Sweden. I. Paroemiarion,
Triodion, Psalter (=Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Slavic Stud
ies 16). Stockholm.
Lfstrand, E. (2003) Sverige och Pskov. Stockholm.
Lfstrand, E., Nordquist, L. (2005) Accounts of an Occupied City (Catalogue of
the Novgorod Occupation Archives 16111617) (=Skrifter utgivna av Riksarkiv
et 24). Stockholm.
Okuli-Kazarin, N. F. (1913) Sputnik po drevnemu Pskovu. Pskov.
Pokrovskij, A. A. (1916) Drevnee pskovsko-novgorodskoe pismennoe na
sledie: Obozrenie pergamennych rukopisej Tipografskoj i Patriarej bibliotek
v svjazi s voprosom o vremeni obrazovanija etich knigochranili. Trudy XV
Archeologieskogo sezda. 2. Moskva.
Sjberg, A. (1981) Slavjanskie pergamennye otryvki v vecii, Palaeobulgarica
V, 4, 8694.
Steensland, L. (1993) Frn Ladoga till Stockholm men hur? K. Abukhanfusa
et al. (eds), Helgernet. Frn mssbcker till munkeprmar. Stockholm, 4650.
Steensland, L. (1999) Novgorod ili Pskov? Novye dannye o slavjanskich per
gamennych fragmentach v vecii, Scando-Slavica 45, 1999, 111128.
Steensland, L. (2005) Trash and Treasure. Russian Parchment Fragments in
Swedish Archives J. Brunius (ed.), Medieval Book Fragments in Sweden. An
International Seminar held in Stockholm, 1316 November 2003. (= Kungl. Vit
terhets Historie och Antikvitets Akademien, Konferenser 58). Stockholm 2005,
210225.
Wessln, S. (1985) Slavonic Parchment Fragments in Sweden. II.Gospels. A text
edition with glossary (=Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Slavic
Studies 17). Stockholm.
Zamjatin, G. A. (1952) Pskovskoe sidene. Istorieskie zapiski, 40. Moskva.

80

1. 1615 . (KrA).
2. (. - 1913, II).
3. 4.9.21
(. Widns 1966, 64). .
4. (, . 381, 2). . 151 .
( ).
5. , . 1329 . (, . 381, . ., 159).
.
6. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 87.
,
.
7. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 112.
. ,
.
8. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 95 .96.
.
(
), .
9. (UUB 5),
95 .96 , . 381, 159.
. 95 ., . 97
159. .

frn pskov till uppsala s hr! 81

1. 1615 . (KrA).

82

2. (. - 1913, II).

3. 4.9.21
(. Widns 1966, 64). .

frn pskov till uppsala s hr! 83

4. (, . 381, 2). . 151 .

( ).

84

5. , . 1329 . (, . 381, . ., 159).

.

frn pskov till uppsala s hr! 85

6. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 87.

,
.

86

7. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 112.

. ,
.

frn pskov till uppsala s hr! 87

8. , . 1329 . (, . 381, . ., 159). . 95 .96.

.
(
), .

9. (UUB 5),
95 .96 , . 381, 159.
. 95 ., . 97
159. .

Magnus Ljunggren

Belyjs Peterburg and Switzerland

Andrej Belyj led a nomadic life as he worked on Peterburg, his novel about Nikolaj
Ableuchov, the Oedipal senators son caught up in the Revolution of 1905. His
wandering surely contributed something to the complexity of the book, which in
fact was born in some 20 different places in five different countries from October
1911 near Moscow to December 1913 in Berlin. His schedule constantly broke
down. At first he thought he would have the novel done in a few months, then
July 1912 became the new deadline. At that time, inspired by his first meeting with
Rudolf Steiner in May of that year, he was to have finished the book and begin
occult training in the theosophical colony in Munich. As it turned out, however,
Belyjs encounter with Steiner and the meditation exercises it inspired generated
unexpected material for the novel that accounted for much of its true originality
and expanded it far beyond its intended scope. The book quite simply became
inseparable from Belyjs life at the theosophical colony.
The novel that was already supposed to be finished would occupy Belyj for an
other year and a half as he followed the philosophers lecture tour around Europe
on a kind of Steineriad. Shortly after finishing the work, in February 1914 Belyj
established himself in the new anthroposophical commune under construction in
Dornach, Switzerland, and thus began a new period in his life and works. He soon
entered a crisis, not only because of the outbreak of WWI, but also because Peterburg was no longer with him, and the stationary life near Steiner was paralyz
ing him. Eventually his successful attempts to escape to other places in Switzer
land resulted in Kotik Letaev, a novel that also drew much valuable material from
his experiences at Dornach.
In early October 1912 Belyj and Asja Turgeneva settled down in the Swiss spa
Vitznau on the north shore of Lake Lucerne not far from the city of Lucerne. Here
he spent three weeks developing chapter six of the novel, material he had begun
a year earlier in Bobrovka outside Moscow, and transformed it into the center of
the work. This was immediately after he had attended and been deeply impressed
by Steiners series of lectures in Basel entitled Das Markus-Evangelium. He med
itated morning, noon, and night. This training in spiritual science, his lively ab
sorption in Steiners cosmogony, and his personal relationship with the Master
provided an exceptional stimulus to his writing. He notified the journal Trudy i dni
from Vitznau that he could no longer serve as milij Metners co-editor. Belyj was

90 magnus ljunggren
rebelling against Metner in Steiners name, but he was also motivated by a desire
to concentrate all his energy on the novel, which now had found new life.
With its descriptions of extrasensory worlds, Steiners theosophy (late in the
year to become anthroposophy) gave the novel a new dimension as in dreams and
visions the heroes established contact with the astral cosmos and expanded their
personalities out into infinity. Belyj achieved striking comic effects with all this,
poking fun in the novel of that which he held most sacred in private. Most im
portant and artistically most fruitful was his personal relationship with Steiner.
Every encounter with Steiners dynamic performances behind the lectern became
a psychodrama that generated caustic satire in the novel.
At the Rigibahn Hotel (which today is called Hobby Hotel Terrasse) in Vitznau
Belyj sank into meditation trances as prescribed by Steiner from which he drew
directly what would become Peterburgs expressionistic climax. It is impossible
to determine exactly what he had to begin with. Reportedly there were text frag
ments that reflected his guilt feelings in the fall of 1911 as he sat writing in a bor
rowed house in Bobrovka under paintings of old ancestors who seemed to come
to life and step out of their portraits. It is certain, however, that it was merely a
fragment that he now developed and deepened satirically.
Here Belyj transfers the events of the novel to unconscious planes, to night
mares and hallucinations, and thus also to the reality of the islands detached from
the Ableuchovs mainland that symbolize this dimension. In the center is no long
er Nikolaj Ableuchov but his island self, his hidden identity, the stranger with
the bomb who appeared in the first chapter and now steps forward under his real
name, Aleksandr Dudkin. What is being described against the backdrop of Peter
burgs terrible fall weather is Dudkins mental delirium. The entire tsarist capital
shivers with and within him.
Remarkably, this study of nightmare was created amid the incomparable natural
splendor of Switzerland. Belyjs window looked out on Lake Lucerne, surround
ed on all sides by the Alps. No place would seem farther from the claustrophobic
stone wasteland of Peterburg shrouded in the germ-ridden thick fogs from which
Nikolaj Ableuchov does not escape until the epilogue.
Chapter six is divided into two lengthy nightmarish visions that hark back to
and build further on key scenes in nineteenth-century Russian literature. First
Dudkin is confronted in the dark stairway to his attic room by the devil himself,
a figure of Oriental extraction. His name on one hand is Enfrani, on the other
inarfn, since his shadowy world happens to be a mirror image. Belyj may have


Belyj, Iz Vospominanij A. Belogo (t. III, ast II. Moskovskij Egipet), Peterburg (edited by
L.K. Dolgopolov) (Leningrad, 1981), 50708.

belyjs peterburg and switzerland 91

constructed this Enfrani out of German prefixes and suffixes such as ent- ver
an-, -zisch that he was struggling with as he read and listened to Steiner and was
in general trying to cope with what was for him an alien German-speaking envi
ronment. Dudkin and the devil (who is never called the devil) have met earlier in
Helsinki, a city that old Russian notions cherished by Belyjs theosophical friend
Anna Minclova and others associated with Finnish sorcery. It was Minclova who
had warned about oriental occultists who were attempting to undermine Russia.
Theyinarfn is referred to here with the same diffuse pronounwere sup
posedly spreading mysterious fluids, and inarfn is associated with Peters
burgs dirty fogs.
As happened with Ivan Karamazov, the devil uses Dudkins own repressed nihil
istic ideas to harass him, reminding him that in Helsinki he had called for healthy
barbarism and the destruction of culture. Here there are allusions to Belyjs
debate around 1907 with the so called Mystical Anarchists in Petersburg, who
at that time personified his fears that Russian literature and ultimately the en
tire country were being undermined. There are also some references to Leonid
Andreevs plays Savva and Anatma, both of which contain a theme of diabolic
destruction. Dudkin is told that he had urged openness toward chaos, which is an
allusion to Evgenij Lundbergs remarks during an exchange among writers in con
nection with Bloody Sunday in 1905. Dudkins call for a new barbarism suppos
edly culminated in a nightmarish act committed in an interplanetary dimension.
When awake he wants to dismiss all this as the beginning of his illness.
The devil forces his way into the shabby, gloomy garret. He is as vulgarly in
timate as Ivans devil, and like him he is also fixated on stomach cramps and colds,
emphasizing that the Petersburg climate i mne vreden. Again like Ivans devil,
he touches not only upon physical infirmities, but appears to be familiar with
psychiatry. Dudkin is no less irritated than Ivan over falling for this rubbish and his


See Minclovas letter of 16 October 1909 to Vjaeslav Ivanov in N. A. Bogomolov, Anna udolph, Russkaja literatura naala XX veka i okkultizm (Issledovanija i materialy) (Moscow,
R
1999), 89.
 See the early version of Belyjs memoirs Naalo veka (RGALI, f. 53, op.1, ed. khr. 27, ll. 5253,
7374), quoted in Bogomolov, Anna-Rudolph, 17981.
 Belyj also brings up Anatma in his article Krugovoe dvienie (Sorok dve arabeski) (Trudy i
dni 45 (1912), 62), which was also written in Vitznau.
 Lundberg, an eternal rebel and soon to be active in the Christian Union of Struggle, had
asked Zinaida Gippius about how to deal with chaos at a reception she hosted together with
Dmitrij Merekovskij. Belyj cannot recall whether this happened the Bloody Sunday evening
or on the following Sunday. See Vospominanija ob A. A. Bloke, in Andrej Belyj o Bloke (edited
by A. V. Lavrov) (Moscow, 1997), 136, and his Naalo veka (edited by A. V. Lavrov) (Moscow,
1990), 458.
 Peterburg, 292.
 Ibid., 295.

92 magnus ljunggren
inability to disbelieve in the devils existence. At this point (after for a time seeming
almost to materialize) the devil appears as a hazy contour: now a moonlit smudge
of soot on the window, now, as he himself pictures it, as a microbe out of the fumes
of the Petersburg swamp. Ultimately his voice seems to issue from Dudkins own
wheezing. He says he wants to collaborate by admitting the anxiety-ridden revolu
tionary to the icy astral cosmos of his parallel shadow world, to which he will give
him a shadow passport. Like his predecessor, he likes to compare the two worlds
and complains that he does not have domiciliary rights on this side. What Dud
kin must do, he declares before he disappears, is to commit yet another act in
order, it is implied, to be finally initiated into Satanism.
The gap between the devils pettiness and his disquisitions on the icy expanses of
the soul is effective satire. Even Dostoevskij had not gone quite so far. And it is due
to Steiners cosmogony, perhaps especially the almost voluptuous version of that
his fanatic proselyte llis (who early on had entertained theories about shadows
and shadow worlds) had presented to Belyj.
Dudkins first phantom vision is soon succeeded by another in a parodical
extrapolation of the final section of Pukins Mednyj vsadnik, which like Bratja
Karamazovy is of fundamental significance for Belyjs novel. In Pukins poem
Peter the Greats Bronze Horseman comes to life and chases his rebellious sub
ject Evgenij, who had dared to shake his fist at St. Petersburgs builder, through the
streets of the city. Evgenij goes mad and perishes. In Belyjs work the Horseman
again rides forth into the moonlit night and thunders up the stairs to Dudkins gar
ret in a scene that borrows and varies some of Pukins energetic sound imagery.
This time, however, he is not out for revenge, but makes common cause with the
penitent bomb thrower. He pours his red-hot bronze into Dudkins veins to give
him the strength to conquer his evil spirit, the terrorist organizer Lippanenko, a
close friend and henchman of the devil who seems to have hypnotic power over
Dudkin.
The revolutionary realizes that he has been forgiven by the creator of modern
Russia and founder and lord of the city. At the same time, Peter grows into some
thing larger and assumes a new symbolic function in the novel as the merciless his
torical Fate that haunts the nocturnal visions of Russias crushed citizens, a mighty
and all-destructive cosmic force. Dudkin addresses him as his new Master, per
hapswell versed as he is in Revelationtaking him to be the resurrected Christ
on a white steed. The Horseman is in no way better than Satanism, however, for
 Ibid., 298.
 To some extent Peter in this scene is a satirical reflection of Steiner, whom Belyj had endowed

with Christ features and often referred to as his Master. Se my article Lev Tolstoj and Belyjs

belyjs peterburg and switzerland 93

he as well pronounces the deadly verdict: Ja gublju bez vozvrata.10 After his visit
there is nothing for Dudkin to do but go mad. His body full of boiling bronze, he
stabs his revolutionary tormentor to death. But nothing is gained by that. Within
the walls of Petersburg there is no remedyit can only be found on the outside, in
the religiosity of the Russian people with whom Nikolaj Ableuchov identifies him
self in the epilogue when he has escaped the nightmares of the spectral city.
Dudkin has entertained thoughts of being a superman, and his development
is reminiscent of Friedrich Nietzsches. Belyj early on became interested in
Nietzsches fate and mental breakdown. Was it disintegration or an act of free
doma step out into a new dimension? Russian intellectuals, Belyj believed, were
the only people who could understand Nietzsche, for they were in a life-anddeath struggle with his problems.11 It was in Basel that Nietzsches psychic crisis
had begun; Belyj had just spoken about this in Basel with Vjaeslav Ivanov, who
had recently traveled there. Soon Nietzsche was describing himself as dynamite,
which is reflected in Peterburg especially in Belyjs portrait of Nikolaj Ableuchov
as the bearer of his own internal bomb.12 In Oberengadin in southeastern Swit
zerland Nietzsche wrote Also sprach Zarathustra, which plays considerably on
correspondences between the human psyche and the alpine landscape. In the
beginning of chapter six Dudkin interprets Nikolaj Ableuchovs bomb trances as
Nietzschean Dionysian mysteries. Like Nietzsche Dudkin senses the chasm with
in himself, something that Zarathustra also speaks of when he describes Man as
a rope over an abyss.13
The article Belyj was writing parallel with this chapter in the novel shows that
his thoughts were full of the German philosopher. Krugovoe dvienie, as it was
titled when it appeared in Trudy i dni, describes Nietzsche as leaping to his death
from the Swiss precipice. His idea of eternal return had imprisoned himand
with him modernism as a wholein a tragic circle in which everything was merely
repeated in reverse order and inside out, as in the inverted world represented by
the devil in the novel.14
Peterburg, in Telling Forms. 30 essays in honour of Peter Alberg Jensen (edited by K. Grelz and
S.Witt) (Stockholm Studies in Russian Literature 37) (Stockholm, 2004), 22930.
10 Peterburg, 215, 299.
11 See Belyjs letter of 24 April (Easter Day) 1911 from Jerusalem to Margarita Morozova in Va
Rycar. Pisma Andreja Belogo k M. K. Morozovoj 19011928 (edited by A. V. Lavrov) (Mos
cow, 2006), 165.
12 F. Nietzsche, Ecce Homo, Werke. Kritische Gesamtausgabe VI:3 (edited by G. Colli and
M.Montinari) (Berlin, 1969), 363.
13 F. Nietzsche, Also sprach Zarathustra in his Werke. Kritische Gesamtausgabe VI:1 (edited by
G. Colli and M. Montinari) (Berlin, 1968), 10.
14 Here Belyj the satirist declares that Kant, whose epistemological demarcations are a constant
stumbling-block for Russian intellectuals, should be read backwards la Enfrani/inarfn (in

94 magnus ljunggren
It was probably no coincidence that after his stay in Basel Belyj decided to settle
in Vitznau at the foot of the famous Rigi massif. As he set out to penetrate the
deepest strata of the Russian rebels personality he perceived a real connection be
tween the two meanings of the German word Alp: mountain and nightmare. To
be able to portray the dark abysses of the Russian soul he needed to be surrounded
by the stunningly beautiful crags of Switzerland.
When Peterburg was finished a little over a year later and Belyjs Steineriad
was over, he visited Nietzsches native village and fell to his knees on his grave
in almost mystical-apocalyptic exaltation.15 The ambiguity of Nietzsches illness
probably remained an essentially unresolved problem for him. The pose of the
Bronze Horseman that the insane Dudkin strikes over the bloody corpse of his
oppressor in the final scene of chapter six, at any rate, definitely had not pointed
to a way out.

whose shadow world everything is said to be a mirror image) as Tnak. See Krugovoe dvienie,
60.
15 See Belyjs long letter with illustrations (that convey his artistic and ideological development)
of 1 March 1927 to Ivanov-Razumnik in Belyj/Ivanov-Razumnik, Perepiska (edited by A.V.
Lavrov and D. Malmstad) (St. Petersburg, 1998), 500501. Cf. also Belyjs alter ego Leonid
Ledjanojs description of the experience in Zapiski udaka (Lausanne, 1973), 161.

, ,
,
, ,
,
. , ,
,
,
,

. ,
, ,
;

;

. ,
,

. ,
,

, ,
(, ,
).


IXX ,
.

Garzaniti 2001,
.

96

,
.
,

.
.

.
,
.
, ,


,
.
,
.

, , . ,
( )
,
. ,

,
, .


/ (verbum de verbo) ,
(sensus de sensu) .
, ,

: It is our custom, when talking about
translations, to work with the simple pair of opposed categories literal and free. A free transla
tion [] gives an impression of the general purport or meaning of a text. [] literal translations
are often described as being word for word: they give, it is implied, a rendering of each discrete
element but fail to give an adequate picture of the sense of the whole. [] These classifications,
however, are very rough and impressionistic. People feel that they know, almost unconsciously,
that such and such a rendering is free or literal, but they seldom formulate exact criteria or pre
cise reasons for their opinion (Barr 1979:27980).

.


. , , ,

,
(Hyvrinen
1972:6287).
, : [] the Gothic translator has
followed the principle of verbum de verbo up to the point beyond which com
plete symmetry would become intolerable and resulting translation unintelligible
(Friedrichsen 1926:16),
. ,
,
(Stolzenburg 1905:16585).
,
,
(Wechsel im Ausdruck)
(Stolzenburg 1905:376, Friedrichsen 1939:7082).


(Barr 1979, Tov 1981)
.
(,
, ), . .


.

.
, ,
.

 He [Aquila] sees it to be his task once and for all to choose a Greek equivalent for each Hebrew

word []. He is concerned solely with the several words as such and not at all with the context
which alone yields meaning to its components. To him the Hebrew text represents a mosaic
which must be left unchanged, except for the replacement of its Hebrew stones by Greek ones.
The result may neither be Greek nor make sense (Katz 1958:272).

97

98

1.
.
, ,
,
.
2. .
3.
.
, ,
, ,
.
4. .
: , ,

, ,
.

: [] semantic accuracy was in a sense the Achilles heel of
the ancient translations (Barr 1979:317).
5.
verbum de verbo.
-:
,
, ,
.

, ,
, , .
, , , ,
,
( 1, 2 3 . ). ,
4,

, . ,
,
, .
) .

3:37,

. anwqen , - , .
en m tiv gennhq anwqen (ate kto ne rodit s s vye),
, , ,
(Morris 1995:18890).
, , , ,
(3:4 mh dnatai deteron eiselqen)
deteron .
, ,
(
). ,
,
(nascor, nascor denuo, renascor, renascor denuo, Brown 1966:205)
.
) . , ,
,
, - .
2:4 t emo ka
so, gnai (to est mn i teb eno), ,
, LXX,
. ,
(., , . 1:24,
5:7), (.
Morris 1995:159, Brown 1966:191) ? / ?
: quid mihi et tibi est,
.
) ,
. ( )
, ,

.
1:9 Hn t fv t alhqinn, o fwtzei pnta anqrwpon, ercmenon eiv
tn ksmon (b svt stinny. e prosvtaet vskogo ka, grdtaego
v mir). ercmenon . .
 , .,

, , ,
1883.

99

100

t fv, . . , ,
. . anqrwpon
(. Morris 1995:83).
,
,
(. : erat lux vera quae
inluminat omnem hominem venientem in mundum).
,
, , , . . ,
, o lgov
, t fv
(Bult
mann 1971:52): []
) ,
, , .
, ,
, , bllw
vmetati, vlivati, aggelov angel vstnik ( 3
).
katalambnw , , ,
, . . 1:5 h skota aut ou katlaben (tma
ego ne obt). ,
.
, ou katlaben
ouk egnw (Bultmann 1971:48), , ,
. ,
-:
, . : et
tenebrae eam non comprehenderunt.

,
,

.
,
,
 ., , Morris 1995:82: The true light that gives light to every

man was coming into the world..

Barr, J. (1979) The typology of literalism in ancient biblical translations, Gt

tingen.
Brown, R. E. (1966) The Gospel according to John, ixii, New York.
Bultmann, R. (1971) The Gospel of John, Philadelphia.
Friedrichsen, G. W. S. (1926) The Gothic version of the Gospels. A study of its
style and textual history, Oxford.
Friedrichsen, G. W. S. (1939) The Gothic version of the Epistles. A study of its style
and textual history, Oxford.
Garzaniti, M. (2001) Die altslavische Version der Evangelien. Forschungsgeschichte
und zeitgenssische Forschung, Kln.
Hyvrinen, K. (1977) Die bersetzung von Aquila (= Coniectanea Biblica. Old
Testament series, 10), Lund.
Morris, L. (1995) The Gospel according to John, Revised edition, Michigan.
Stolzenburg, H. (1905) Die bersetzungsteknik des Wulfila, Zeitschrift fr
deutsche Philologie, XXXVII, 14593, 35292.
Tov, E. (1981) The text-critical use of the Septuagint in biblical research, Jeru
salem.

101

Elisabeth Lfstrand

Fiskar och fglar i Ockupationsarkivet

Inledning

Ockupationsarkivet frn Novgorod r unikt genom sin lder och sitt stora omfng.
Det hnfr sig till ren 16111617 och det terspeglar nnu den moskovitiska
statens administrativa rutiner frn 1500-talet. Det anses vara det mest kompletta
statliga ryska arkiv av ldre datum som har bevarats till vra dagar.
Under de r som svenska trupper ockuperade Novgorod och Novgorodomr
det fortsatte den byrkratiska apparaten att arbeta p hvdvunnet stt, om n un
der svensk verhghet. Ockupationsarkivet r allts ett ryskt arkiv, frt av ryska
skrivare och sekreterare.
Efter handlingarnas utseende indelas det i tv serier. Serie I utgrs av bck
er (141 stycken). Det r i frsta hand renskrifter avsedda fr central arkivering i
Moskva. Hr finner vi t.ex. rkenskapsbcker frn statliga inrttningar ssom kro
garna, bastun, kvarnen, domstolen och tullen; vidare proviantbcker, konfiska
tionsbcker och jordfrlningsbcker. En stor grupp utgrs av revisionsbcker
som lg till grund fr beskattningen av befolkningen.
Serie II r rullar (368 stycken) av olika lngd. Om vi sger att handlingarna
i Serie I r det frdiga resultatet, s r Serie II rmaterialet till bckerna. Hr
finns protokoll frn frhr med bnder, rkenskaper och kontrakt i koncept etc.
Utver det innehller Serie II en omfattande brevvxling mellan myndigheterna i
Novgorod och fogdar och sekreterare som reser runt i provinsen. Likas finns det
mngder med bneskrifter frn befolkningen till myndigheterna i de mest skilda
renden. Det r allts i Serie II som vi fr veta mest om folkets vardagsliv.

Arkivet efter 1617

Den svenske fltherren Jakob De la Gardie lt efter fredsslutet i februari 1617 fra
bort arkivet frn Novgorod. Dokumenten hade ett stort vrde som referensmaterial
innan freden var ordentligt reglerad och innan svensk administration hade infrts
i de nyervrade omrdena. Snart nog frlorade det emellertid sin betydelse. Via
De la Gardies egendomar i Estland hamnade det s smningom p Riksarkivet i
Stockholm, dr det fll i glmska. Det var frst i brjan av 1800-talet som arkivet
upptcktes p nytt. Efter andra vrldskriget har det mer och mer utnyttjats av
forskningen tack vare Sergej Dmitrievskys maskinskrivna katalog frn 1964.
Bibliografin omfattar till dags dato 83 titlar, nstan uteslutande artiklar. 2005
utkom av trycket frsta delen av en mera omfattande och systematisk katalog.

104 elisabeth lfstrand

Den andra och avslutande delen av katalogen str snart i tur att tryckas. Den
behandlar arkivets Serie II, som p grund av sin svrtillgnglighet nnu i mycket
ringa utstrckning har tagits i ansprk av forskarna.
Ockupationsarkivets 31.000 sidor text ger en mngfacetterad och detaljerad
bild av livet under den svenska ockupationen. Man kan lgga en ondlig mngd
aspekter p materialet och finna information om de mest skilda freteelser. Fr
denna artikel har jag valt att se vilka uppgifter man kan finna om fiskar och fglar
och om hur dessa resurser utnyttjades. Dessutom r det min avsikt att spegla be
folkningens vardagsliv.

Fiske och fiskar

Material

Novgorod ligger vid floden Volchov i nrheten av den stora sjn Ilmen, dr floden
tar sin brjan. Hela trakten genomkorsas dessutom av mindre floder, ar och
bckar. Fisket har av hvd stor betydelse fr omrdets ekonomi. Om detta vittnar
ocks Ockupationsarkivets handlingar.
Uppgifter om fiske och fiskar finner vi i Serie I:s tullbcker, proviantbcker, re
visionsbcker (ett slags jordebcker), avstyckningsbcker, skattebcker och kvarn
bcker. I Serie II finner vi information i suppliker (bneskrifter), instruktioner
och rapporter.

Matvanor

P 1600-talet, nr hela samhllet levde enligt kyrkans regler, var nstan 200 dagar
p ret fastedagar dvs dagar d ktt r frbjuden fda. Oftast var det dock
tilltet att ta fisk. Fisken serverades kokt eller stekt, som soppa eller inbakad i
deg. Den gick ocks att lngtidsfrvara den saltades, torkades eller rktes. P
vintern kunde man frysa ner den: fiskarna kastades levande i snn och verstes
med vatten och sn. Sedan kunde de frvaras i travar p grdsplanerna i flera
mnader.
I Domostroj, som r en samling levnadsregler frn mitten av 1500-talet, rk
nas det upp mngder av fiskrtter som r lmpliga att servera p fastedagar i ett
burget hus: : , , ,
, , ,
, , ,
, , , ,
, (Domostroj 1991, 124). Artrikedomen r som synes stor.
Andra vittnesml om ryssarnas matvanor finner vi i utlndska sndebuds
reseberttelser. Utlnningarna var ofta kritiska till det ryska kket. Fisksoppa och

fiskar och fglar i ockupationsarkivet 105

kaviar brukade de dremot bermma. Tysken Adam Olearius som vistades i landet
p 1630-talet berttar att saltad fisk var ett av de vanligaste livsmedlen. Han klagar
p att lukten frn fisktorgen kndes vida omkring. Likas sger han att ryssarna p
grund av de mnga fastedagarna hade vant sig vid grov och dlig mat. Han noterar
ven att de av samma skl uppfunnit mngder med olika rtter av fisk, mjl och
grnsaker (Rjabcev 1998).

Tullbckerna

I Ockupationsarkivet finns tre tullbcker som frtecknar varor som passerar

tullen i Novgorod. Hr r fisk en relativt vanlig vara. Ofta nmns bara att tullavgift
uppburits fr frsk fisk men mnga gnger specificeras varan nrmare:
# q #a 6 (I:114, 18; Varencov,
Kovalenko 1996, 39) (tjugofyra tunnor sik och fyra halvtunnor sikrom). De
specifierade fiskarna kan vara frska eller torkade (). Den vanligaste fisken
r sik eller dess slkting , som betyder sik frn Ladoga. En annan artfrnde
r , sikljor. Ordet r en variant av . Vanligt frekommande
r ocks , sill.
Men ven andra fiskar frtullas, t.ex. gddor och braxen. En notering frn den
28 november 1610 lyder: q# # # 0 u
q #
qq # q ... (I:114, 42v; Varencov, Kovalenko 1996,
88). Ganska ofta finns fiskrom i lasten: 0 q # #
0 # (I:137,
30; Varencov, Kovalenko 1996, 67). Man kan notera att gs, , som r en
vanlig fisk i omrdet, inte nmns alls i dessa handlingar.
Tullbckerna innehller olika avdelningar fr lokala kpmn och fr kpmn
frn andra orter, t.ex. Ivangorod, Beloe ozero, Vologda, Tichvin, Kargopol, Rev,
Smolensk osv. De lngvga kpmnnen frtullar sllan fisk. Ett undantag r
kpmn frn Ivangorod nra Finska viken som ofta har sill i lasten. ven l kan
frekomma: q# q# K #q s
q 6 (I:137, 16; Varencov, Kovalenko 1996, 37).
Enheterna fr att beteckna mngd fisk r tunna eller antal stycken fiskar. Man
mter ven i vagnslaster. En mera sllsynt enhet r : .
(I:114, 67; Varencov, Kovalenko 1996, 137). Enligt Slovar russkogo jazyka XIXVII
vv. 19752002 betecknar ordet 12 tunnor eller sckar (med ett frgetecken fr


Sik, Coregonus lavaretus, fsv. sikr, ry sig, lett sgas; allts ett gammalt germ.-slavo.-balt. fisk
namn liksom lax (Hellqvist 1922).
 Ry seld, litau silk, fpreuss. Sylecke ha lnats frn nord. spr. (Hellqvist 1922).

106 elisabeth lfstrand

antalet). Dal 1881 och Vasmer 19711986 frklarar det som mtt p en skeppslast
om 120 pud. Enligt Vasmer r ordet ett ln frn tyskans Last.
Ibland noteras ven fngstplatsen:
s (I:114, 11; Varencov, Kovalenko 1996, 25),
# (I:114, 57v; Varencov, Kovalenko 1996,
118), q # (I:114,
31v; Varencov, Kovalenko 1996, 66), q
u (I:114, 49v; Varencov, Kovalenko 1996, 102). Ptinov r en halv
i Ladoga nra Volchovs mynning; Msta r en flod som mynnar i Ilmen. I det sista
citatet kommer fisken frn floderna Voronega och Paa som rinner ut i Ladoga
nra Volchovs mynning. (Vid Voronega besegrade novgorodfursten Svjatoslav
Rostislavi r 1161 svenska trupper.) Sjn Ilmen nmns inte i tullbckerna.
Vi ser fga verraskande att novgorodborna t stvattenslevande fisk med
undantag av sill frn stersjn. ven len kan g upp i stvatten.

Krigsfolkets frtring

Kriget skulle fda sig sjlvt och fr det svenska krigsfolkets rkning rekvirerades
mngder av livsmedel frn lokalbefolkningen som fr vart r blev mer och mer
utarmad. Detta r i detalj fixerat i proviantbckerna. Fljande drevs in till till Axel
Mrtensson och hans 58 ryttare i Zareckoj-fstningen samt till Vlas Eseves (ett
frvanskat svenskt namn) och hans fnika om 106 man fotfolk:
[] 6 .0. . . q6 .0.
.. E (I:125, 6). Vanlig fda fr soldaterna var saltad eller torkad fisk.

Bojarernas frtring

Den 30 december 1616 fick underdjaken (en sekreterare p mellanniv) Fedor

Charlamov i uppdrag att bege sig till alla fiskeplatser runt sjn Ilmen fr att
rekvirera fisk till bojarernas hushll ( ), vilket brukar
syfta p De la Gardies och de hga svenska officerarnas personliga behov. Det
gller frsk fisk av olika slag gdda, gs, braxen och aborre till ett vrde av 30
eller 40 rubel: [] u# j uj q
u# .0. .. (II:342, 2).
Rulle 71 (blad 34) innehller instruktioner om leveranser frn olika fiskhandlare
till den svenske sekreteraren Mns Mrtensson Palms hushll: f u
sq . Vimma eller vimba, p ryska , r
liksom braxen r en karpfisk; r diminutiv till .
Ett stt att frskra sig om regelbundna leveranser av frsk fisk till bojarernas
hushll var att ta borgensfrbindelser p fiskare om dessa frskte slippa ifrn
sitt uppdrag eller gav sig ivg frn Novgorod skulle borgensmnnen drabbas av

fiskar och fglar i ockupationsarkivet 107

myndigheternas vedergllning. Systemet med borgensfrbindelser gllde inte
bara fiskare utan i princip alla kategorier av den manliga befolkningen en
traditionell utpressning frn makthavarnas sida som de svenska ockupanterna
smidigt tog ver: q q 0 #
q ## 0 u
6 6 u u
6 0 ##
0 0 s e u
66 q 6 q
u # e e
# # # 6
6 (II:257, 6).

Fiske i sjlva staden

Noteringar om fiske innanfr stadsmurarna finner vi frmst i kvarnbckerna som

r fyra till antalet. Kvarnanlggningen lg i Volchov strax sder om bron som
frenade Sofiasidan med Handelssidan. Bckerna redovisar kvarnens inkomster
och utgifter fr ren 1611 och 1612. Inkomsterna r avgifter fr malning av sd
samt fr arrende p fiske i kvarndammen. Bland utgifterna finner vi lagning av
btar och nt som allts var kvarnens, dvs statens egendom.
Rulle 186 innehller en supplik till stthllarna Jakob De la Gardie och Ivan
Nikiti Boloj Odoevskij frn kvarnmstarna Omeljanko Ivanov och Efimko
Omeljanov, frmodligen far och son. De bor och arbetar vid kvarnen dag och
natt. Fr r 1611 fick de ut bara en del av sin ln (som betalas i spannml och
pengar) och fr r 1612 fick de ingen ln alls. Drfr ansker de nu om att avgifts
fritt tilltas fiska i kvarndammen. Bojarerna beordrar en sammanstllning ver ti
digare inkomster frn arrendet. Frn 1604 till 1609 arrenderades vattnet innanfr
kvarnens fyra portar av kusken Kondrako Sidorov som fr detta erlade en avgift
p 30 rubel om ret.
De bda kvarnmstarnas supplik bifalls. Drp fljer ytterligare en supplik dr
dessa ppekar att de mste f pengar att lsa ut bt och nt frn dem som tidigare
fiskat i dammen. ven denna anhllan bifalls. . # qq ..
q q# q #
6o6 q # oq
0 # u i
u u
0 . 0. s
# s u q 6 s

108 elisabeth lfstrand

u oq 6oq
e# sq (II:186, 24).
De svenska ockupanterna hade frvandlat Novgorod till en i princip stngd stad
och stadsborna var tvungna att skriftligen begra tillstnd att f passera genom
stadsportarna. S ansker t.ex. munken Filaretie,
, frn Arsenevklostret om att hela sommaren, tills frosten kommer, f
passera ut och in i staden fr att kunna fiska i det nrbelgna Antonijklostrets fiske
vatten: # # 6 q # #f #
6 # ## #6
u # (II:214, 3).

Beskattning

Fiske var en vanlig binring fr bde bnder och stadsbor medan andra hade det
som huvudsakligt nringsfng. I bda fallen krvde staten att f andel i frtjnsten.
Skatten realiserades i form av pengar, en bestmd del av fngsten eller fullgrande
av vissa arbeten.
I bok 77 och 84 finner vi redovisning av s k strandavgifter (
) som erlggs av fiskare som bedriver fiske i Ilmen. De edsvurna
stadsborna Fedot Mylnik, Ivan Gavrilov syn Gudok och Timofej Ignatev syn
prozvie Teterki samlar in 8 denga frn namngivna fiskare, varav somliga bor i
byarna runt sjn och andra p olika gator i Novgorod. Fiskarna anges i grupper
om tta, vilket sledes utgjorde ett arbetslag.
Ordet fr fiskare r hr . Slovar russkogo jazyka XIXVII vv. 1975
2002 saknar just detta ord men tar upp det motiverande ordet , som frklaras
ssom , . betyder fiskevatten.
I sjlva instruktionen till de edsvurna anvnds det mera allmnna begreppet
. Avledningen som ofta frekommer i arkivet betecknar
fiskhandlare. En fiskhandlare som handlar med frsk fisk r en
yrkesbeteckningen r allts bildad med hjlp av en frledsbestmning.
Rulle 358 redovisar skilda intkter frn Staraja Russa och omrdet dr omkring.
Hr anges ocks avgifter som tagits upp av individer som fiskar i olika sjar
och vattendrag utanfr de arrenderade fngstplatserna under ret 1607/08:
#q # . u
6 # u o
o q # # e# (II:358, 18), #
# ff# ## # #
f q u #
[.] o
# [.] (II:358, 19).

fiskar och fglar i ockupationsarkivet 109

I rulle 362 (blad 37) finner vi en supplik frn bnderna i ertickoj pogost, dr de
klagar ver att de avkrvs tredubbla skatter fr fisket i Ilmen, och de hotar att lgga
ner arbetet. De erlgger skatt till Staraja Russa; frutom en avgift i pengar utfr
de olika arbeten bygger nya saltkokerier, lagar gamla anlggningar, brdfodrar
saltsjns kanter, levererar ved till saltkokningen och reparerar magasinen. Nu har
det kommit ett nytt krav frn Novgorod p var tjugonde infngad fisk. Bnderna
klagar p att fogdarna inte gr skillnad p fiskare frn Staraja Russas distrikt
och fiskare frn Novgorods distrikt. P de senare stlls inga krav p dagsverken.
Myndigheternas svar blir att ingen ytterligare skatt ska drivas in frrn beslut
meddelas genom en srskild ukas.

Tjuvfiske

Naturligtvis frekom det att befolkningen frskte undkomma statens kontroll

och plagor. Rulle 253 r en instruktion till Ondrej Neelov att i april 1615 bege
sig nerstrms fr Volchov fr att utreda om det tjuvfiskas i Nikolo-Belyjklostrets
fiskevatten. Namnen p alla dem som nu fiskar dr eller tidigare har fiskat ska
frtecknas och skatt ska drivas in och skickas till Dvorcovyj prikaz i Novgorod.
Instruktionen beaktar att ocks Neelov kan fuska det inskrps att stthllarna
Evert Horn och Ivan Odoevskij kommer att lta rdbrka honom om han frsker
dlja ngot eller ta mutor: # ue #9
6 q # s#
6 ue e #
s # #
0 # (II:253, 1).
Evert Horn r hr Novgorods stthllare i stllet fr de la Gardie som vintern 1615
hade tjnstledigt fr att skta sina affrer i Sverige. Tonen i instruktionen r typisk
fr Horns hrdfra stt att utva detta mbete.

Avstyckningsbckerna

Till skillnad frn andra befolkningsgrupper erhll adelsmn i tjnst skattefri nytt
jandertt till fiskevatten. Detta framgr av avstyckningsbckerna. Strre delen av
jorden i Novgorodomrdet utgjordes av tjnstegods, dvs egendomar som frlna
des adelsmnnen fr statlig tjnst, civil eller militr. Nr tjnsten upphrde gick
egendomen tillbaka till staten. Varje adelsman mste sjlv leta upp ledigblivna
jordegendomar fr att fylla den kvot han tilldelades d han vid 15 rs lder enrol
lerades i systemet. Efter vederbrligt frfarande (adelsmannens anskan, myndig
heternas utredning och beslut) skickas en sekreterare till platsen fr att i vittnens
nrvaro gra en officiell avstyckning av kermarker och sltterngar, skog och fis
kevatten, byar och grdar med bnder och torpare. Slunda tilldelades Christofor

110 elisabeth lfstrand

Kanarskoj i mars 1615 i den ingermanlndska socknen Nikolskoj Ierskoj pogost
9 9 i # q u (I:79, 15).

Fglar
Material

Enbart tamfglar omnmns i arkivet och d hns och svanar. Gss och ankor
frekommer inte alls. Man finner uppgifter i proviantbckerna, i spannmls
rkenskaperna och leveransbckerna samt i kansliernas inkomst- och utgiftsbcker.
I Serie II rr det sig om suppliker och instruktioner.

Hns

Ett flertal proviantbcker visar att hns rekvirerades bde fr det svenska
krigsfolkets behov och till herremnnens taffel. I bok 128 frtecknas livsmedel
som i augusti 1615 drevs in frn flera socknar i Vodskaja pjatina till Jakob De
la Gardie och hans flje nr han befann sig p resa: sq
6 # . sq .0. e u
# .0. # . s sq .0. # .0. e #
.0s. # . # q .0k. # . e 6 # .0.
# (I:128, 5).
Utanfr proviantbckerna nmns hns bara vid enstaka tillfllen. I rulle 31 rap
porteras bl.a. om en hnsstld som begtts av tre svenska soldater och en svensk
kvinna en majnatt 1615. Svenskarna bor p danko Kurbatovs grd i Novgorod.
danko, som inte arbetar utan oftast hller till p krogen, kper de stulna fjder
fna. Allt detta berttas av en tjnstekvinna som grna vill att misstankarna ska
falla p danko fr ett allvarligare brott stlden av tv evangeliebcker och en
ikon som hon hittat under ett ppeltrd nra hans hus.
En annan konkret bild av livet i staden fr vi i rulle 300. I december 1613 kom
mer en tjnsteman och en sekreterare fr att frteckna och konfiskera egendo
men p den frrymde Ivan Boranovs grd. Konfiskation av lsre och frsegling
av bostaden var de vanliga repressalierna nr ngon hade frrtt storfurst Karl
Filip, dvs lmnat Novgorod och det svenskkontrollerade omrdet. Det finns inga
godelar kvar p grden att frteckna. Ivan Boranovs hustru berttar dock att det
i huset funnits rg, havre och korn, tolv hnor och tv tcken, ett verkast, en tun
na gurkor och en tunna pplekvass, men att Ivans faster Varvara lagt beslag p all
denna egendom, ngot som ivrigt frnekas av denna. (II:300, 2).

Svanar

Om hns r en marginell freteelse i arkivet s frs det betydligt noggrannare

rkenskaper ver svanarna. Under medeltiden och de nrmast pfljande r

fiskar och fglar i ockupationsarkivet 111

hundradena tnjt svanarna ett hgt anseende i hela Europa och i England kallades
de royal birds. Vid verklassens fester och gstabud serverades de som matrtter:
Framburna ssom sttliga skdertter kunde fglarna ej undg att vcka beundran
och avund. Det var strngt reglerat vem som fick jaga svanar och vem som fick
hlla dem i fngenskap. I Sverige stadgades 1621 att skiuter ngon Swaan, han
skal till lijfwet straffet warda (Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid, 1972,
Svanor).
Det r svrt att avgra vilken av de tv arterna knlsvan och sngsvan som oftast
hamnade p middagsbordet. Vid ryska herresten kom man sedermera att hlla
sngsvanar fr deras klangfulla ltes skull. Knlsvanen r tystlten men i gengld
strre och sttligare, vilket ger den fretrde inom heraldiken (Kulturhistoriskt
lexikon fr nordisk medeltid, 1972, Svanor).

Svangrdar

Vilda svanar infngades och hlls i svangrdar. Platsen fr svangrden i Novgorod

var strax sder om fstningen Detinec. Dammen finns kvar men r numera ttt
igenvuxen av pilar. En svansktare, en lebedik, hll vakt ver de dyrbara fglarna. I
Novgorod innehades denna syssla under mnga r av Trenka Vasilev syn Jakolcov.
Han omtalas som svansktare redan 1601, d han omnmns som borgensman i
en handling frn Tajnyj prikaz.
Bok 98, med rkenskaper fr ret 1612/13, innehller noggranna anteckningar
om frndringar i antalet invnare i svangrden. Som mest finns hr sjutton fglar.
En del frsvinner och nya tillkommer genom fngst. Den 12 oktober fngar Trenka
tre svanar i Golino nra Ilmen. En annan fngstplats r Zaoneje vid Onega, och
leverans av svanar frefaller ing i traktens skattskyldighet. Det r inte ovanligt
att fglarna i svangrden dr. Den 26 maj rymmer en svan, eftersom svenska sol
dater vid befstningsarbeten har rkat ta upp ett hl invid dammen. Under loppet
av sex mnader rekvireras tre svanar till De la Gardies hushll.

Svanarnas utfodring

Bok 45 innehller avsnitt om utdelning av havre frn kronans spannmlsmagasin

till Trenka Jakolcov. Den tolfte varje mnad erhller han en bestmd mngd havre
till utfodringen av de tio fglar som d finns i svangrden. Den 22 mars 1612
skickas emellertid en svan till Jakob De la Gardies hushll, och den pfljande
havreleveransen den 12 april r avpassad fr nio svanar och har dessutom
avdrag fr den havre som den upptna svanen skulle ha tit mellan den 22 mars
och 12 april om den hade ftt leva: q .i. E
 , . 4, ., 1926 ( , . 38), . 270

308. Denna upplysning har vnligen meddelats av Adrian Selin.

112 elisabeth lfstrand

# qu q q .0i. # q .0i.e #
# # o o#
sq q## o # .. E
o# s u
q (I:45, 8).
Det frefaller sledes som om varje sdeskorn vore under statens kontroll.
Denna skrupulsa redovisning terspeglar dock inte ndvndigtvis verkligheten.
Dremot visar den att man i Novgorod behrskade konsten att handskas med
siffror s att det sg rtt ut i bckerna. I Serie II finns mnga handlingar som visar
att fusk var vanligt vid upprttandet av rkenskaperna.

Svansktarens ln

Trenkas rsln var en rubel i pengar (II:69) men resten av lnen betalades in
natura, t.ex. spannml och ved (I:34, I:98). Han kunde ocks dryga ut sina
inkomster genom att arbeta som skjutskarl (I:34). Varje r var han berttigad till
tolv etvert rg och tolv etvert havre. I skyldigheterna ingick att rligen fnga
elva nya svanar till svangrden. Om han inte uppfyllde denna kvot ledde det till
en proportionell minskning av hans ln i form av spannml (I:98). Innan Trenka
gav sig ut p jakt mste han anska om tillstnd, och i september 1614 fick han
tillstnd att jaga svanar p vgen till Cholop, Golino, Uzjino och till Navoloko
(II:122).
Trenka hade svrt att klara livhanken och i september 1614 fick han extra
tilldelning av rg fr sin fattigdoms skull (I:76). Sista gngen han omnmns r
den 12 mars 1615. Sedan frsvinner han ut ur arkivet. Den 12 april 1615 str hans
hustru Marja som mottagare av fodret. Men redan den 12 maj har hon ersatts av
en ny svansktare, Sobinka Aristov.
Vi vet inte vad som hnde med Trenka. Kanske dog han av svlt eller sjukdom
som s mnga andra novgorodbor under den svra vintern 1615. Hans eftertrdare
Sobinka var torpare under Arkazjij-klostret strax utanfr Novgorod och han ut
sgs mot sin vilja till att vakta svangrden. I september 1616 begr munken Iona
att han ska befrias frn sin syssla. Det har kommit ett krav frn staden om att
Sobinka skall bokfras dr som skattskyldig, men Iona ppekar att han fortfarande
betalar sina avgifter till klostret. Suppliken bifalls, inte minst drfr att alla svanar
r dda (II:38). Ocks i den lilla svangrden speglas den katastrofala situationen i
staden, srskilt p Sofiasidan som var nstan helt avfolkad vid den hr tiden.

 1 etvert = 210 liter.

fiskar och fglar i ockupationsarkivet 113

Avslutning

I Ockupationsarkivet figurerar inga mnniskor, djur eller ting fr sin egen

skull utan allt r samhlleliga resurser som tas till vara och som redovisas i en
sofistikerad byrkratisk apparat. Drfr omnmns inte vilda djur. De djur man
finner flest upplysningar om r hstar, kor och oxar, dvs de kreatur som var
viktigast fr samhllsekonomin. Men trots den ofta torra redovisningen av fakta
r dokumentationen i Ockupationsarkivet s allsidig och komplex att 1600-talets
miljer, mnniskor och natur teruppstr infr vra gon.

Otryckta kllor

Ockupationsarkivet frn Novgorod. Serie I: 34, 45, 76, 79, 98, 114, 125, 137; Serie
II: 38, 69, 71, 92, 122, 214, 253, 257, 342, 358, 362.
(I Serie I hvisas till sidor, i Serie II till blad.)

Litteratur

Dal 1881 = , ., 1881 (reprint 19781980),

IIV, .
Domostroj 1991 = . , 1991, .
Fasmer (Vasmer) 19711986 = , .,
a IIV, 1986 (III), 19711973 (IIIIV), .
Hellqvist, E., 1922, Svensk etymologisk ordbok, Lund.
Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid, bd XVII, 1972, Malm.
Rjabcev 1998 = , . ., 1998,
. XIXVII ., .
Slovar russkogo jazyka XIXVII vv. 19752002 = XI
XVII ., 19752002, .
Varencov, Kovalenko 1996 = . ., , . ., 1996,
1610/11, -.

1.

1.

,
:
1.

, :


, :

:
,

.
, :


.

1:
(

1:
)
.
:

.
()
)
.

,

, .. ,
.

,
.. ,

,
..
,

. .


,
,

. ,
. !,

e ,

.
. , . !, e
.

, .
!,
e

: .

.
.:
.


:
.,
, (1977).
,

.
:
.
.: .
, :
1

., , (1977).

 .
,
, 116



.
, . !, e .

:
:
.

.: .

, :
, :
1

., , (1977).

.
.
.
.
1 .
.


.

,
..
,

.
. , .. ,

,
..
,,

.
.
(
,

.)

,
..
,

( ,

(
,

.)
.)

(
,

.)

,
,
,
..

.
.

, ,

, ..
.

, ,

,
..

..
.
.

, ,
,
..
1.1.

1.1.

. .

1.1.
.

1.1.

.

,

:
,

.
:
,

, .
, .
:
,

.
,

.

,
.

, .

,
.

.
:
?
, .

.

,

.
:


?

.


.
:


?,

.
:

.
.:

,

.
,
,
, . ,

.
,

.
.:

,
,

.
,

.

.
.:

. .

,
.,

:
,

?
,


.

.

:

,
.

:

.
,


117
. : ?
,

.

,

.
:


?

.

,


.
,
,
.:

.
.:

.
,
.:
.

.
, .

, .

, .

, .

:
,

?
,


.
: ? ,

,
, , ,

, ,?
,

,
,

,,

.
, .
:
, .

, .

.
.

,
:
2

, :
2

.
, :
, .
,

.
:

:



:

,


:

. ,
,

.
:

:
.
, .
:
, .
,
.
,

,
.

,):
,
,

.

):
(
,
.
, ,

(
):
1.2.

( ):

1.2.
,

, ,
,
.
(1984, 84),
. .

(1988,
24-26)

1.2.
.
.
(2005).

,
84),

,
,
.
(1984,
. .
(1988, 24-26)

. . (2005). ,
,
,
. (1984,
84), . .
(1988,
24-26)

.
,

,
. .
(2005).

 .
, .
:

. ,
,

.
:

, .
118
,
.

.
,

(
):

,
,

.
( ):

,
,



.

(
):
1.2.

1.2.

1.2.

,
,
.

(1984,
. .
(1988,
24-26)

84),

(1988,
24

,,
,
.
(1984,
84), . .
1.2.
.
.
(2005).

,
84),

26)
.
.

(2005).
,
. .

,
,
.
(1984,

(1988,
24-26)

. . (2005). ,

,
,
.
(1984,
84),
. .

(1988,
24-26)
,

,
,

.
,
.

,
,

. .
(2005).

.
,

,
,

,

()

()
.
?

.
,

.
:

()
:
?

:


.
()

,
,

,:

,

. ,

:
;
.

, ,

.
,

,,

:
;
.
.
,

.
,,

;

,

,

? ;
.: .
?

:
. . ,

.
,

:
,

?
.:
?

:

, ,

.:

?

,
, :
, ,
, 3 ,
,
:
, :
3
.

.

3

:
, ?
, , ,
, ,
:
, ?

 .

:
119

.
,
?
.

,
,

,
:
, ,
:

.
,

:
,

,
:
, ,
,
?
, , ,
,
,

,

?
, ,

:
,

,
,

,

?
,

, (
,

?

,

,
,

):
,

?
:
,
,

,
,

?
,

, (
):
, , (
):
,

):

?
,

,



,

,
,

(

):

,
.

, ,

,

.

.


,


.
,

, ,

,
:

,
:
,

.
,

.
, ,
, .
:
,

,
,

.

:
:

,
.

,
,

,
:

:
,

.

. (. 84)

,
(.
95)
;

,
. , , modifier -
,
(. 84)

sharing,
..
, .

.

.

(. 84)

(. 95)

,
(.
95) ;

,
. , , modifier
.
,

modifier

(. 84)

sharing, ..
, .

.
4
sharing, .. ,,


.

(. 95)
;

.

.
, ,

modifiersharing, .. , .

 ,
:
, .
120
:

- ,

.
-
(. 84)

(.
95)

. (. 84)

.
, (.
,
modifier,
95)
;

, ,
sharing, ..
,
.
.
.. ,

.
modifier-sharing,

.

.
. ,
4
( )
.
. , , ,
, ,
. , ,
,
(two syntactic starts). ,
,
. ,

( , . 529).
, ?

1.3.

,
.
,
( , , ).
.
, /
.
1.3.1. /
:

 . , . , / .
/ .

1.3.1. /
1.3.1. /
:
:
.
.: .
.
.: .
.
.

.: .
.: .

.
.

.: .
.: .

121

,
,

.
.

:
:

:
<> / .
.: . .
<> / .
.: . .

(. ) (/

(. ) (/)
5
) . -
(
. -
(
5
),
),

(.

(/)

.
.

.
.
-

(

. :

),
:
: .
/ .
/
.

/ .
/

( ):

.
,

(
):
( ):
1.3.2.
.
.
, /, . ,
,
1.3.2.
, ,
, /, . ,
:
,
.
.: .
, ,

( ):

.
.
122

(
):
,

1.3.2.

.
.
1.3.2.

( ):

, /, .

,
/,
. ,

.

.
, ,
1.3.2.

/,

1.3.2.
, ,
:

,

/,
.

.
,

.
.: ,

:
, ,

:
.

.
.

.:
. .
.:

.:

. :

.: .
.: .

.: .
.:
.:

. .

.: .

.
:

.
:
.

.
.

.
!
.
!
!
6
6
6
1.3.3.
, , ,
, : .
,
:

, , ,
1.3.3.
, : .
,

,

123
1.3.3.

,
:

1.3.3.

:
,

, ,

.
.:

.
,

,
:

,
:

.
.:

.
,
,

,

,
,

.
.:

.

:
,
,
.
,

,
,

. .: .
. . :

.
. ,

:

, ,
,

.
,

.
.,

: :

.
.

:
.

,
;

.
,
,

.

,

.
,
,

. ,
;

.
,

:

,

.
,
,

:

.
2.

.
,
,

.
.

,


.
2.

.
.

,

2.

2.

2.

,
,

. .

,
:

()

()


.

()

()

.
,

()

.

.

()
.

: :

() .

:
, .
() . 7
, .
, .

7
7
7

124

, .

. , ,
. ,
:
,

:
.

, ,

,
.
.

: , ,

:
, .

,

.

. , ,
.

. , , , ,


.

a

,

.

.

.
,

,
,
; , ,

,
,
,

,
.

,
,
!:

;
,

.
!:

. ,

<DAT>!

!:

!:
<DAT>!
,

<DAT>!

,
,

,
,

.
,

( (

),

),
,

,
,
..
,

,
,

..

,

.
(
),

),

..(

,
,
.

()
.
:
.
..

.

,
,
:

:
()
.

.
, .
() .
.
, , ..,
, .
.
, .

,
.
..,

,

,

,
..,

. , , ..,
.
, :
.

<DAT>

:
,

:
<DAT>

.
.
<DAT> .
( )
.
:

(

)
, () .
, () .

(
)

:


, ()
. :
, () .
, , ,
, () .
, () .
:


, :
<DAT>

.



125
.

.


(

: )
:
, () .

, () .

, , ,

, , ,
:

, () .

8 , !

, () .
, !
:

:
,
()
.
,

!
,

. :

, () .
, !
, .

(.

,

).:

.
,

.

(.

,

).

(.

, ).

.

(.
,
).

.
,

?
.:
).
?

, (.

: .
, ?
.: ?
:
,

, ?
.: ?

:
.
,

?
.:

. , ,

,
:

,
,

?
:. , ,

,
?
:

.
,
:

?
:

,
,
.
,.
?

,
, .
,.
?
, .

,
.
,

?
,
.

,
.

:
...

,,

,
?
.

.
...,
().

.
..., .

:
...
, ?
, .
..., () .
..., .
: ...
: ...
...,
()

.
.

...,
:
...
..., ()
?
...,

?


:
...
..., () .
..., .
..., () ?
..., ?
: ...
,

,
,

?
,
? ,
.:
?
:

.

,

,
?
:

,
.
.

126

,

,
,

,
.

.
:

?
,

?
:

,
,
?

?
, .

:
...
, .
:

?
,
.
...,
(),

.
...,

,
.
.

:
...

..., () .
..., .

:
...

:
...

,

?
,
.

.
...,
()

.
...,

.
...,
()

?
...,

?
,

?
,

.

:
...

...,
:
...,
()

?
...
?

:
...

,
.

...,
()

.
...,:

...
...,
()

?
...,

()

.
...,

.
...,

.

...

().

().
...,
()

?
...,

?

:
...

...,
()

?
...,

().

().

().

().
).

.
:

(<>
().
<>
(/
).

.
).

:

(
.
<>

().

().

:
<>
().
(/
).
).

:
.
(). ().
<>
().
<>(/
).

,

:
(
9
).

().

:
<>
().
<>
(/
).
). :
9
<> ().
<> (/ ).
9
:
:
:
9
9
( ) .
( ) .

() .
() .

, ,
, ,

, ,

:

.
.: .
.
.: .

,

.

.
:
:

 ( ) .
() .
, ,
( )

() .

.
:

( ) .

,
()
.
.
.: .

127

,
,

(
)

()

.

.
.:

.
, .:

.
.: .

.
.:

,
.

:
.

,
.

,

.

,

.

.

.

.

:

.
:
2

<>N.
()

.

.

.

:
<>N.2
() .

2

:

<>N.

()

.
)
.
, , :

.
M

2 ,

(
<>N.
()
.
M

:
.

() .

.
,
,
(
:
M

2
)

.
,

:
<>N.
() .

()
.
M

(
)

.
,

,
,
,

.
,

()
.

,
,

.

()
.

,
,

)

.

,
:

,
,

,
.

() .

()
.

, ,

()
.

:
,

,

:

.
.

()
.

,
()

.

.
,
()

:
,

,
()
.

()

.
,

:
,

:
3.

()

.
,

()
.

3.
:
.

()
.

3.
.

3.

N = nomen. ..,

23.
N = nomen.
..,

.
.

N = nomen.
..,

10

2
N = nomen. .., .
.

2
10
N = nomen. ..,
.
2

10
10

N = nomen. .., .

128

3.

.
.
. ,
?
, , .
(., , 2003),
.
.
.
( ), , ,
, .., ,
. ,
,
, : ,
, .

. ., 1977, . .
. ., 2005, A hypothesis of two syntactic starts // East West Encoun
ter. Second International Conference on Meaning Text Theory. M, .
165175.
= Lnngren L., 2003, Remarks on semantic prepositions and endings
in Russian // First International Conference on MeaningText Theory. Paris (cole
Normale Suprieure), . 211218.
. A., 1088, Dependency syntax: theory and practice. Albany (State
University of New York Press).
= Hudson R., 1984, Verb grammar. Oxford (Blackwell).

Barbara Lnnqvist

E du helt drka?

Ryska lmningar i helsingforsiskt ungdomssprk

Stoj! ropade vi barn nr vi lekte p grdarna i 1950-talets Helsingfors och dess
utkanter de ryska kosackernas rop frn brjan av seklet levde d nnu kvar i barnoch ungdomssprket. De ryska orden som funnit fotfste i Helsingforsslangen
under 1900-talets brjan var mnga och brokiga, ibland omformade till
oigenknnlighet ssom det finska pirssi otetaan pirssi (vi tar en taxi) dr
ursprunget fanns i , brsen dr hyrkuskarna vntade p sina
kunder. Ta birs (ta en taxi) anvndes ocks av de svensktalande.
Jag vill i det fljande ta upp ngra ord av ryskt ursprung som min ldre bror och
jag sjlv, fdda 1941 och 1945, anvnde utan att ha den minsta aning om att de var
ryska. Svenska var vrt modersml men vi talade ocks finska med lekkamraterna
p grden. Rysktalande fanns inte i vr omgivning. vertygad om att sprket
existerar i vrt minne i kommunikativa fragment vill jag terge orden i sammanhang som visar hur vi uppfattade dem och vilken betydelse vi tillskrev dem.
Mina etymologiska frklaringar r i vissa fall antaganden orden kan genomg
omfattande transformationer och det r inte alltid ltt att spra deras vgar.
Ett ryskt ord som ofta verkar ha hrts i Helsingforsluften r . Han e helt
drka sade vi i betydelsen idiot, dum i huvudet. Intill adjektivet drka (objligt)
befann sig semantiskt en avledning av - som fungerade som substantiv:
han e ett dber/dber. Detta sade vi om en person som inte bara var dum
utan ocks tafatt, bortkommen. Inom samma semantiska flt existerade ordet
stbakoff som betecknade ngon som var bakom fltet eller tntig: de va
nu en rikti stobakoff . Kanske ordet har uppsttt ur ryskans man kan
tnka p uttryck som ? (vad str du dr och gapar?), dr
anvndningen liknar ryska (=idiot, dumling). Namnndelsen koff var ju
vlknd i Helsingfors dr vi bland annat kunde lsa den p lbryggeri Sinebrychoffs
() flaskor, sedermera bara KOFF.

 : , , . .

1996.
 Jag tackar lektor Larisa Mokroborodova som jag kunnat diskutera de ryska orden med.

130 barbara lnnqvist

Att ifrgastta ngons frstndsgvor med ryska ord kunde ocks ske genom
verben bnja (< ) och snja (< ): Bonjar du int? eller Han snajar
ingenting. Ett substantiv hade t.o.m. bildats av ryskans frsta person presens
(): Han har int nt snju.
Om ngot varken var bra eller dligt kunde vi sga: det dr e nu mittemellan
dobra njetu. Ordet njet frekom oftast i formen njetu: Njetu, sa ryssen.
Var ngot dligt kunde vi sga att de e bara krutschk. Ordet kunde ocks
beteckna ngot skumt, ljusskyggt: de e nog n krutschk dr. Mitt antagande r
att ursprunget r verbet i betydelsen inte tala sanning, slingra sig (
? .). ndelsen -schki/ -ski uppfattades som rysk
och fstes ven p svenska och finska ord i slangsprket.
Bli (kort vokal) anvndes allmnt fr stor ( < -). Vi satte t.o.m. svensk
adjektivndelse p ordet: De va buliga potter.
Hade ngon tittat fr djupt i glaset uttrycktes det med att vara i stkan: Han
va ganska i stakan. Var man hungrig kunde man g safka (kka). Detta sfka
som p 1990-talet t.o.m. fick ge namn t en liten exklusiv restaurang i Helsingfors fungerade ocks som substantiv och hade d sllskap av finska spuska:
Eiks tll oo mitn sapuskaa? (Finns det inget kk hr?). Antagandet r att
det bakom dessa ord finns men kanske ocks .
En mindre butik kallade vi lfka: Jag hitta en lafka dr i Srns. Liksom sfka
var ocks lfka av enklare sort, lngt frn boutiquernas vrld. Dr stod vanligen en
pradjerska (< , slja, uppenbarligen via imperativformen prodaj!). Ett
sljande av skummare slag betecknades med verbet trka (kort vokal), t.ex. troka
sprit (< ). Sprittrokarna hade haft gyllene dagar under frbudslagstiden
p 1930-talet och ordet hade stannat i folkmun. En trkare riskerade frsts att
hamna i butkan (btka = polisfinka).
Att vsnas och hrja ute p stan betecknades som att ragssa gulja (<,
< ). Var det flera i sllskapet kunde man tala om hela trojkan: di kom hela
trojkan (= hela hopen). Var ngon ute p vift s sades han vara p gulej. De tv
verben frekom oftast i par och kunde ocks anvndas om att grla p, stlla till
scener: Hon ragassar och gulejar s fort hon kommer hem. Gllde det att sticka
ivg illa kvickt sade vi att vi mste schva oss (kort vokal). Verbet r en omform
ning av uttrycket i betydelsen skynda p, troligen allmnt anvnt inom
det militra. Ute p Sveaborg lg en rysk kasernstad men ocks inne i Helsingfors
fanns rysk militr frlagd.

 Min u-stavning terger det finlandssvenska u-ljudet som nrmar sig rikssvenskt o-ljud.

e du helt drka? 131

Den ryska byrkratin hade lmnat sina spr. En stor mngd papper kallades knga
eller bmaga: En jessu bumaga en vldig pappersbinge. Var man inte njd
eller sg anledning att protestera kunde man skriva en schapska (< ),
en besvrsskrivelse. Ryskans hade stannat kvar i betydelsen intyg,
dokument fast med -a tillagt p slutet och accentfrskjutning: propska.
Till en person som stndigt beskrmade sig kunde man sga: Va hspotar du
hela tiden? (< ! Herregud!).
ven om vi inte visste vilka ord som var av ryskt ursprung kunde vi ocks sdana
som frknippades med ryssar. Jag kan ryska, kunde vi sga. N, sg nt d!
Harschi-marschi de e ryska! Vad det betydde visste vi inte, men att det
var ryska visste vi. Bakgrunden fanns i stadens ryska glassfrsljare som i brjan
av seklet ropade ut sin vara: ! Frekventa ryska uttryck
som hade blivit talestt: Nitschiv, sa ryssen. Om ngot var mindre
hllbart, skrangligt eller bara bisarrt kunde man sga: Allt va nu bara parsski
(po-russki). Myntenheten kopek anvndes fr att uttrycka att man inget hade
p fickan: Jag har int en kopk.
Tjutt-tjutt anvndes allmnt fr just och just, med knapp nd: det var ju
tjutt-tjutt att skpet passa in. Den ryska betydelsen (< -) hade allts bevarats.
Prnika i betydelsen medalj (redan p ryska har ju pepparkaka anvnts i denna betydelse) var helt allmnt och lever i bsta vlmga bde p svenska
och finska (prnikka) nnu idag.
Schirkaja natra hrde vi sgas d ngon levde p stor fot och det saknades
tckning fr levernet: dr va det alltid sjirkaja natura.
Papirsser var det vanligaste uttrycket fr cigarretter. Hos en skolkamrat bjds
jag alltid p tjinski-kaka (< ), sockerkaka verdragen med tjock krm
kokad p socker och grdde. Tjju, tjju brukade min pappa sga nr det var
tedags.
Av sovjetiska ord som trngt nda ner i vrt ungdomssprk minns jag bara
politrck: dr kommer di dr politruckerna igen. Detta anvndes om vervakare,
srskilt p skolgrden. I ordet fanns ocks det semantiska draget sna som skvallrar p oss, falska.
Vi anvnde ord vilkas vg till vrt vardagssprk r svrare att belgga. Varfr
hade just de blivit kvar? Skulle vi ut och resa anvnde vi ett underligt ord fr
vrt pick och pack pasnllnikor (alltid i pluralis): Ta nu dina pasnillnikor! Min
frmodan r att detta r en transformation av ryskans (=paket), pbttrat
med suffixet -nik. Ens tillhrigheter kunde ocks kallas kramsch dr tminstone

132 barbara lnnqvist

ordslutet -asch associerar till ryskan (jmf. -schki ovan eller harschi-marschi).
Om stammen kram- hade ngot att gra med rysk nrvaro i Helsingfors r
oskert, eftersom det svenska ordet kram (smvaror) existerar. Det var dock inte
ett ord som ingick i vrt ordfrrd, med undantag av uttrycket krimskrams. D
vr barndoms kramasch dessutom var ting av smre kvalitet kunde ordet ha
sitt ursprung i torgbodarna vid Simonsgatan som allmnt kallades Narnken
( ; finska Nrinkka). I bodarna sldes begagnade klder och andra
second-hand varor. Mnga av frsljarna dr var judiska och i jiddisch finner
vi ordet krom fr butik och kromen (frslja) att jmfra med polska kram och
kramarz (frsljare). Ett ord kan frsts vara en blandning av olika influenser.
P narinken sldes i varje fall just kramasch.
Av klarare ursprung r d kamurkan som vi gmde oss i nr vi ville vara fr
oss sjlva eller lekte kurragmma. Kamurka var ngot litet utrymme, ett skrymsle
eller en skrubb alldeles som det ryska komorka (=vindsutrymme, frrd). Lodja
(< lodja, ladja) var en stor prmlik bt som vi uppfattade som mindre sjsker:
Bara det int e den dr lodjan sade vi d vi skulle ut till en holme.
Ordet ripaska har jag alltid trott vara finska. Att ordet betecknade rysk dans
(den som kallas eller ) var ocks klart. Enligt finska etymologer r
ordet karelskt och torde g tillbaka p ryskans , dvs det moment i dansen
d man gr ner p huk. Vi barn anvnde emellertid uttrycket dansa ripaska i
betydelsen bli upplxad (hon fick nog dansa ripaska sen nr gubben kom). Ut
trycket kan kanske frsts som en omformning av svenskans dansa efter ngons
pipa. Dansen ripaska skdliggjorde lxans svrighetsgrad.
Jag har hr samlat ihop en liten bukett ryska ord, en gonblicksbild av vad som
kan bli kvar. Slangord r ord som lever en fjrils sekel, de uppstr en morgon
och dr nr dagen gr mot natt. Mnga av orden som jag tagit upp har redan
frsvunnit ur ungdomssprket. De kan leva kvar hos vissa sprkbrare som ett
slags vr-krets-sprk (ry. kruzjkovoj jazyk), dvs vi som vxte upp i Helsingfors
p 1950-talet. Man kan reflektera ver hur lnge ord kan verleva nr kllan
drifrn de kommer sinar. Den massiva ryska nrvaron i Helsingfors upphrde r
1918. Ngra nya impulser frn detta sprk kom inte drefter.
 Judar hade brjat komma till Finland sedan tsar Nikolaj beslutat utta dem till militrtjnst 1827.

Frn och med 1858 kunde de f stanna i Finland efter avslutad militrtjnst. Forskning har visat
att en stor del av immigranterna kom frn Vilna och omrdet dromkring (Simo Muir, Yiddish
in Helsinki. Study of a Colonial Yiddish Dialect and Culture, Helsinki 2004). Fre 1917 fanns begrnsningar fr judarnas utkomstmjligheter handel med klder och begagnat var en vanlig sysselsttning.
 Suomen kielen etymologinen sanakirja III, Helsinki 1976, s. 805.

e du helt drka? 133

Ungdomssprket i Helsingfors, liksom i hela landet, r idag starkt influerat
av engelskan. Men nnu finns i finsk slang ocks minoritetssprket svenska.
Tsemppi vaan stod det p en reklam ute p stan i bo sommaren 1989. Jag som
d inte bott i Finland p femton r kunde inte tyda detta. Betydelsen var kmpa
p! det svenska verbet hade blivit substantivet tsemppi.

Ingrid Maier

Ontsegh-brief van den Turckschen Keyser

Ein fiktiver Brief des trkischen Sultans an den Knig
von Polen in russischer bersetzung (1621)

Im Jahre 1978 hat der amerikanische Historiker Daniel Clarke Waugh ein
bemerkenswertes Buch ber die Geschichte der apokryphen Korrespondenz
des Ottomanischen Sultans geschrieben, in dem die Tradition dieser Briefe in
Westeuropa, in Polen und in Russland beleuchtet wird. Gegen Ende des 15.
Jahrhunderts begannen die erdichteten Briefe des Sultans an verschiedene
christliche Herrscher z.B. an den deutschen Kaiser, den Knig von Ungarn
oder Polen Europa zu berschwemmen. Die Briefe zirkulierten sowohl
in handschriftlicher als auch in gedruckter Form. Sie begannen mit einer
ausfhrlichen geflschten intitulatio und enthielten grausame Drohungen an
diejenigen Herrscher, die sich nicht freiwillig unter trkische Hoheit begeben
wollen. Der hauptschliche Zweck dieser apokryphen Trkenbriefe ist nach D.C.
Waugh ein publizistischer: Sie dienten der antitrkischen Propaganda. Ihrem
Genre nach gehren sie zur Dokumentarliteratur (documentary belles lettres;
Waugh 1978, 11). D. C. Waugh hat allein aus dem 16.17. Jahrhundert ber
hundert gedruckte Versionen lokalisiert sicher nur ein Bruchteil dessen, was
einmal existiert hat. Er hat auch festgestellt, dass die Zahl der Briefe vor allem zu
Zeiten von Kriegen oder besonderen Spannungen zwischen dem Osmanischen
Reich und einem europischen Staat regelmig zunahm. Der Brief, um den es
in diesem Aufsatz geht, fllt in die Zeit einer militrischen Auseinandersetzung
zwischen Polen und dem Osmanischen Reich, des sog. Chotiner Krieges (wojna
chocimska), der im Oktober 1621 durch einen Waffenstillstand beendet wurde. Die
apokryphen Trkenbriefe verdienen unser Interesse hauptschlich deshalb, weil
es sich hierbei mglicherweise um das am weitesten verbreitete und langlebigste
Propagandamittel der frhen Neuzeit handelt (ebd., S. 6).
Natrlich gab es im Russland des 16.17. Jahrhunderts keine gedruckten Versionen dieser Briefe, aber handschriftliche russische bersetzungen wurden im
17. und frhen 18. Jahrhundert erstaunlich schnell hergestellt; ber ein Dutzend
verschiedene Varianten sind in Handschriftensammlungen aufgetaucht (ebd.).
Ein betrchtlicher Teil der russischen turcica ist im Moskauer Gesandtschafts
 Mit den nur handschriftlich verbreiteten Briefen hat er sich weniger beschftigt.

136 ingrid maier

amt (Posolskij prikaz) entstanden; danach sind diese bersetzungen zum Teil
in Kopien weiter verbreitet worden. In russischen Diskussionen der apokryphen
Sultanbriefe wurde manchmal die Hypothese vertreten, es handle sich dabei um
ursprnglich auf Russisch verfasste Literatur; vgl. z.B. Kagan (1958). Diese Hypo
these ist jedoch durch Waughs Monographie grndlich widerlegt worden, denn
die russischen Versionen knnen jeweils einem deutschen, niederlndischen oder
polnischen Prototyp zugeordnet werden.
Obwohl die russischen Versionen also im Prinzip mit den westeuropischen
oder polnischen recht genau bereinstimmen, ist es bisher noch nie gelungen,
eine unmittelbare bersetzungsvorlage fr irgendeine der russischen Varianten
aufzuzeigen. Ich mchte in diesem Aufsatz zum ersten Mal eine direkte Vorlage
fr einen russischen apokryphen Trkenbrief vorstellen, und zwar fr die lteste
berlieferte russische Variante aus dem Jahre 1621. Im Gegensatz zu den meisten
anderen apokryphen Sultanbriefen existierte diese in nur einer einzigen Handschrift, die jedoch nicht mehr aufgefunden werden kann. D. C. Waugh (1978,
4144) behandelt diese russische bersetzung ausfhrlich und gibt auch eine
wahrscheinliche Vorlage an, nmlich eine von Ian Andriesz in Delft gedruckte
Flugschrift. Es ist zwar richtig, dass der Text der Delfter Flugschrift sehr genau
mit der russischen bersetzung bereinstimmt, aber es gibt eine kurze Phrase
in der russischen Version, die zeigt, dass die bersetzer im Moskauer Gesandtschaftsamt eine andere Vorlage benutzt haben mssen, nmlich
in der Delfter Flugschrift ist von Danzig nicht
die Rede.
Ich meine nun, beweisen zu knnen, dass die russische bersetzung auf einen
Artikel in einer niederlndischen periodischen Zeitung zurckgeht, und zwar in
der damals noch namenlosen, von Broer Jansz in Amsterdam herausgegebenen
Zeitung, die spter im Jahre 1629 den Titel Tijdinghen uyt Verscheyde Quartieren bekommen hat (mit vielen orthographischen Varianten im Laufe der Zeit).
Die in unserem Zusammenhang relevante Nummer wurde am 5. April 1621 gedruckt. Inhaltlich ist die Redaktion in der Amsterdamer Zeitung identisch mit
dem Delfter Pamphlet; die beiden Versionen unterscheiden sich vor allem in ortho
 Vgl. Waugh (1978, 24): I should note that so far I have not seen any of the immediate sources

for the Muscovite translations of the letters.

 Ontsegh-Brief Van den Turckschen Keyser/ aen den Coningh van Polen. 4 unpaginierte Seiten;
S. [2] ist nicht bedruckt. Die Flugschrift ist im Katalog von Knuttel (1889) nicht verzeichnet. Die
Titelseite und die erste Textseite ist in Waugh (1978, 109f.) abgebildet. Waugh hat das Exemplar
der Harvard College Library benutzt. Offenbar handelt es sich dabei um die gleiche Ausgabe, die
ich im Original in der Universittsbibliothek von Leiden einsehen konnte (Sign. Thyspf. 2790).
 Das einzige erhaltene Original gehrt der Kniglichen Bibliothek in Stockholm (Sign. Tidn.
Nederl. Fol. RAR). Die Nummer ist in Dahl (1946, Abb. 69) in Faksimile abgedruckt.

ontsegh-brief van den turckschen keyser 137

graphischer Hinsicht. Es ist schwer zu sagen, welche Version die ursprngliche
war. Broer Jansz kann sehr wohl in seiner periodischen Zeitung den Inhalt einer
in Delft erschienenen Flugschrift nochmals abgedruckt haben, aber ich halte es fr
wahrscheinlicher, dass der Delfter Buchdrucker die Amsterdamer Zeitung abonnierte und meinte, mit dem Trkenbrief ein gutes Geschft machen zu knnen.
Fr Broer Jansz war es mit dem internationalen Kontaktnetz, das er fr die Herstellung seiner Zeitung brauchte, relativ einfach, an Nachrichten aus Polen zu gelangen.
Das strkste Indiz dafr, dass die Amsterdamer Zeitung der russischen Version
zugrunde liegt, sehe ich in der Tatsache, dass es nur hier eine Entsprechung gibt
fr den oben zitierten russischen Satz, dem zufolge der Sultanbrief ber Danzig
eingetroffen ist: Brieven van Dansijck melden .... Es ist eine typische Zeitungs
berschrift; die Nachrichten aus Polen kamen oft ber Danzig nach Deutschland
und Holland. Dass die Amsterdamer Zeitung regelmig Nachrichten aus Danzig bezog, wird deutlich, wenn man die erhaltenen Nummern durchblttert. Ein
weiteres sehr starkes Argument fr den Amsterdamer Zeitungsartikel ist, dass
der ursprnglich direkt vor dem Brief, auf Blatt 19, befindliche Text (der im Archiv noch erhalten ist) aus der gleichen niederlndischen Zeitung stammt, d.h.
ebenfalls aus der oben erwhnten Zeitung von Broer Jansz, wenn auch aus einer
anderen Nummer, nmlich der vom 5. Juni 1621. In diesem Fall wurde auch das
Impressum der Zeitung, einschlielich Druckdatum, bersetzt, so dass gar kein
Zweifel daran bestehen kann, was die bersetzungsvorlage betrifft. Es ist anzu


Andererseits ist auch nicht auszuschlieen, dass der Delfter Buchdrucker Ian Andriesz ebenfalls schon 1621 Herausgeber einer periodischen Zeitung war. Sptestens 1623 grndete er die
erste periodische Zeitung von Delft (vgl. Dahl 1946, 86). Es ist jedoch ganz unwahrscheinlich,
dass jemals eine der Zeitungen von Ian Andriesz aus Delft nach Moskau kam. Bis zum Jahre 1660
konnte ich nur in Amsterdamer Zeitungen bersetzungsvorlagen fr die russischen Kuranty
lokalisieren, und die ltesten in Moskau selbst erhaltenen Zeitungsnummern auf Niederlndisch,
die nicht in Amsterdam gedruckt sind, stammen aus den Jahren 16591660; aus diesen Jahren
knnen zum ersten Mal eine Nummer aus Den Haag und ein paar aus Haarlem nachgewiesen
werden (vgl. Maier 2004, 213).
 So liest man z.B. in der Zeitung von Broer Jansz am 5. Dezember 1620: Brieven uyt Danzick melden als dat den Turck en<de> Tarter seer sterck in Polen waren ingevallen/ ende sijn
alrede ghecomen tot Jareslaf (Dahl 1946, Abb. 60). Der Absagebrief des trkischen Sultans
wird schon in einem Artikel aus Warschau vom 15. September 1620 erwhnt (ebd., Abb. 59),
aber der Text selbst kam anscheinend erst im Frhjahr 1621 nach Amsterdam. Auch ber einen
Waffenstillstand zwischen Polen und Schweden erfhrt der Amsterdamer Leser aus einer Danziger Korrespondenz (ohne Datum): Schrijvens van Dantzick melt/ dat tusschen sijne Majesteyt
van Poolen ende Sweden een stilstant van Wapenen oft Trefves getroffen is voor thien jaren/ tot
groote blytschap van die twee Coninckrijcken/ ende blijft Riga soomen verstaet onder den Coning van Sweeden (Zeitung vom 20. Dezember 1622; ebd., Abb. 108).
 Dieser Text ist abgedruckt in Vesti-Kuranty (1972, 5051).
 Auch diese Nummer ist in Dahl (1946, Abb. 78) abgedruckt; sie gehrt ebenfalls der KB Stockholm.

138 ingrid maier

nehmen, dass die beiden Zeitungsnummern gleichzeitig im Gesandtschaftsamt
angekommen sind, vermutlich in der zweiten Julihlfte. Aus der zuletzt genannten
Nummer, die im Juli noch frisch war, wurden die aktuellen Nachrichten bersetzt; aus der vom 5. April die zu dem Zeitpunkt schon relativ alt war wurde
offenbar auer dem Sultanbrief nichts ausgewhlt. Ein schwaches Argument gegen die Delfter Broschre ist auerdem, dass in der russischen bersetzung das
Wort Finis das letzte Wort der Flugschrift fehlt, denn derlei relativ unwichtige
Dinge wurden auch sonst oft ausgelassen.
Die russische Version ist schon mehrmals verffentlicht worden, zuerst von
M. D. Kagan (1958, 250), zuletzt im Anhang des ersten Bands von Vesti-Kuranty
(1972, 217f.). Beide Verffentlichungen gehen auf eine Umschrift zurck, die zu
Beginn des 20. Jahrhunderts von Frst N. V. Golicyn fr eine schon damals geplante Ausgabe der Vesti-Kuranty hergestellt worden ist. (Die Originalhandschrift
aus dem 17. Jahrhundert ist leider nicht mehr auffindbar.10) Golicyn hat die russische Orthographie sehr stark modernisiert; im Grunde hat er die zu Anfang des
20. Jahrhunderts bliche Orthographie verwendet. Auch die ursprnglich ber die
Zeile geschriebenen Buchstaben (vynosnye bukvy) sind nicht gekennzeichnet. Die
nicht immer ganz zweckmige Interpunktion stammt ebenfalls von ihm.11
Ich folge in meiner Umschrift der russischen bersetzung genau der Version,
wie sie in Vesti-Kuranty (1972, 217f.) abgedruckt ist. Kommentare der Heraus
geber, die in der V-K-Ausgabe in Anmerkungen am Seitenende zu finden sind,
setze ich (in eckigen Klammern) direkt in den Text. Meine eigenen Kommentare
im niederlndischen wie im russischen Text sind kursiv gedruckt, in runden
Klammern. In Fettdruck in der rechten Spalte wird die ursprngliche Paginierung
der (verschollenen) Handschrift angegeben; in der niederlndischen Umschrift
habe ich zwecks besserer Orientierung die Entsprechungen in eckigen Klammern


In Vesti-Kuranty (1996, 7980, Blatt 159160) ist ein weiterer, jedoch unvollstndiger apokrypher Brief des trkischen Sultans abgedruckt, und zwar aus dem Jahre 1652. Er ist an Knig
Jan Kazimierz gerichtet. Die bersetzungsvorlage zu diesem Brief habe ich bisher noch nicht
gefunden.
10 Die Handschrift wurde ursprnglich im Russischen Staatsarchiv fr alte Akten (Rossijskij
gosudarstvennyj archiv drevnich aktov, RGADA) aufbewahrt, und zwar offenbar in Fond 155,
Register 1, 1621, Nr. 1, Blatt 1016. Es besteht meiner Meinung nach nicht der geringste Zweifel
daran, dass diese Bltter in die Lcke zwischen Blatt 9 und 17 gehren, die ebenfalls im ersten
Band von Vesti-Kuranty (1972, 51) verffentlicht sind.
11 Ich halte es nicht fr ausgeschlossen, dass die Herausgeber der Vesti-Kuranty die Orthogra
phie nochmals abgendert haben; jedenfalls gibt es viele Unterschiede zwischen dieser Umschrift
und der von M. D. Kagan (1958, 250). Eine Stelle, die durch die Interpunktion etwas entstellt
wird, ist z.B. , , hinter dem
Wort sollte ein Punkt stehen, denn dieser Satz hat nichts mit dem folgenden Nebensatz
zu tun; der mit eingeleitete Nebensatz gehrt zu . (Vgl. im Original: Ende laet dy hier mede genoegen.)

ontsegh-brief van den turckschen keyser 139

angegeben. Die Umschrift ist sehr genau. Ich habe nur an einigen Stellen Abkrzungen aufgelst, die im Original durch einen Nasalstrich gekennzeichnet waren
(z.B. en<de> anstatt e, vaere<n> anstatt vaer).
Im Folgenden stelle ich die beiden Versionen nebeneinander dar. Die Einteilung
in Abschnitte folgt der niederlndischen Zeitung. Ich habe die Abschnitte nummeriert (in Fettdruck), um in meinem anschlieenden Kommentar besser auf den
Text verweisen zu knnen.
1. [10] Brieven van Dansijck melden/
dat den Turckschen Keyser dese
navolghende schrickelijcken Ontseghbrief soude ghesonden hebben.
Ontsegh-brief van den Turckschen
Keyser aen den Coninck van Polen.
2. Wy Mahomet Suldan/
Doorluchtighe ende onverwinnelijcke
machtighe Keyser ende Enghel Godes/
Turcksche Keyser/ Macedonische
ende Babylonische Coninck in groot
ende kleyn Egypten/ Regeerder vant
gantsche Christenrijck ende Europa/
Couinck (sic!) in Alexandria ende
Judea/ oock van Portugael en van
alle Potentaten op Eerden/ oock een
Heer der Heeren van alle Landen/
behoeder vant Heydens Paradijs
ende des heylighen Grafs/ soo wel
des grooten Propheten Mahomets te
Mecha/ als des treflijcken Propheeten
te Jerusalem/ Coninc aller Coningen/
Heer aller Heeren/ Vorst aller Vorsten/
Heere aller Goden op dese Werelt/
Heere van den boom des Levens/
der Steden en<de> Sloten/ Heere
van de groote [11] ende kleyne Zee/
Heere Heere (sic!) over alle vlieten

/. 10 [ ]/

,

:

,
,
, , i
i,

,
[ .]
,
,

,
,
[
.]
,
,
,
,

,
/. 11/ ,
,

140 ingrid maier

en wateren/ Heere van alle Oeveren
der gantsche Werlt/ de groote Stadthouder over alle Stadt-houders.

3. Ontbieden dy Coninck in Polen

onse Keyserlijcke groet/ dat du
in de secrete Raedt met dijn
jonge Conincxkens/ teghen onse
alderdoorluchtichste persoonen en
den aldermachtichsten Coninck so
oneerlijck en baetsoeckende handelst/
en verwondert ons dat du niet vreesest
voor onse soo groote macht/ en dijn
eyghen doodt met dijn Conincxkens/
daer du de vorighe tijdt vreede en
bestandt van ons begheerdest/ en
daerom dijn Gesanten dicwils tot
ons hebst afghesonden/ doch hebben
zy dy als een vreedlievenden by ons
aenghegheven/ [12] dat du geen inval
noch eenighe teghenheyt soudest
ter handen nemen. Dewijl du dan
(sonder eenighe ghegevene oorsaeck)
dy onderstae<n> hebst/ in onse
Keyserdom en heerschappie/ als in
der Muscou/ ons onse Onderdanen
en Vasallen te overvallen/ en
voorghenomen dieselve ten uyterste
te verderven/ gelijck oock vele
plaetsen zijn verwoest/ ingenomen
ende vernielt: so salstu weten/ dat
wy aen dy en dijne Conincxkens/
(tot diens besten du dat selve Landt
verovert hebst/ en haer daer over
tot Heeren setten wilst) niet alleene
willen wreecken/ maer dy [13] opt
alderheftichste vervolghen/ jae
gantsch dijn ghedachtenisse en naeme
uytroeyen/ dat du salst bekennen wat
voor wrake wy aen dy ghebruycken

, ,
.
,



i
, .
,


,

,
,

, /. 12/
.





,
.
,
,


, ,
/. 13/ ,
.
,
,
,
,

ontsegh-brief van den turckschen keyser 141

willen/ dewijl du de verbintenisse
(tusschen ons opgherecht) hebst
ghebroken/ dieselve veracht en
misbruyct/ dat du also met dijne
Conincxkens voor ons sulst gewislijck
ghebracht werden/ en alsoo met
dijne ghevanghene sien hoe wy met
sulcke menichte en macht/ en groot
ghetal dat wy onder ons hebben tot
alle plaetsen der Werlt van begin
totten eynde aencomen willen/ dy
daer mede in den grondt te bederven/
welcke onoverwinnelijcke macht dy en
dyne Conincxkens onder de ooghen
ghebracht en [14] lichten sal. Du
behoefst dy oock nu langher gheene
hopeninge van onse ghenade en gonst
in beelden van ons te verkrijgen/
dan wy voor dyne vasticheden ende
insonderheyt voor dijn mueren te
Cracou niet verschrickt zijn/ maer
willen die selve stadt niet alleen/
maer oock dyn Hof/ Hooft-legher
en gantsche Landt alsoo aengrijpen
ende aenvallen/ dat oock van dieselve
niet eenen steen op den anderen sal
blijven/ en alsoo dijn Coninckrijck en
ghedachteniss[e] gheheel uytroeyen.

, ,

,
[ .] (=,
I.M.) ,

,
,

,
;


, /
. 14/ .

,
.

;
,

,


.

4. Tot ghetuygenis deses schicken wy

dy onsen bloedigen Zabel/ om dat het
haestelyck [15] van ons volghen sal:
dan de voeten/ Peerden en Cameelen/

, /. 15/
12 (sic! I.M.) ,

12 Im XIXVII . findet man unter dem Lemma

dieses Zitat aus den Vesti-Kuranty. Es ist der einzige Beleg zu diesem Lemma, sowohl im Wrterbuch selbst als auch in der dem Wrterbuch zugrunde liegenden Moskauer Zitatensammlung.
Meiner Meinung nach hat der Schreiber zunchst unten auf der einen Seite die erste Silbe des
Verbs geschrieben und dann, auf der nchsten Seite, noch einmal das ganze
Verb. Anscheinend hat N. V. Golicyn diesen Sachverhalt in seiner Umschrift genau wiedergegeben, wie das auch in der V-K-Ausgabe der Fall ist. In der Umschrift von M. D. Kagan (1958, 250)
steht das Verb e ohne Kommentar. Es handelt sich hierbei aller Wahrschein-

142 ingrid maier

sullen dijn Coninckrijck en Landen
also betreden en bedecken/ als in
veele jaren niet geschiet en is: op
dat Godes oordeel aen dy door ons
uytgerecht worde/ want Godt is een
belooner des goets/ maer een straffer
der genen die den vrede breken en
sich also betoonen: Also oock wy die
een God op Eerden zijn. So doen wy
nu op dy oock onse roede en toorn
uytschudden/ dat wy alsoo dijne
ontrouwe en vrede-breken straffen
moeten.
5. Laet nu dijn Goden dy te hulpe
komen so sy willen/ so sal het dy doch
niet helpen/ dijne heyligen willen
wy voorseker in den ploegh laten
spannen/ [16] en met haer de woeste
Landen van Bulgaria en Judea ploegen
en toe ackeren laten/ en dieselve
plaetsen alsoo versien/ dat geene daer
van meer te rugghe komen sal. Ende
laet dy hier mede genoegen. Onse
meninge als boven verhaelt/ is daer
mede voort te vaere<n>/ en so wy
noch yet swaerders tegen dy sullen
voornemen en daer by voughen als dy
hier mede aengeseyt is: so salstu dat
oock recht verstaen/ maer so du sulcx
niet recht verstaen wilst/ soo salstu het
doch haest ghewaer worden.
6. Dit alles hebben wy dy tot
een bericht gegeven/ op onse
onderdanichlijcke Devan te
Constantinopel/ int jaer van onse
Rijck/ etc.

,
.
,

(=? I.M.)
,
. ,

i,

[
.].
,
, .

, /. 16/

,
,

. ,
,
;
;

.

.
.

lichkeit nach um ein Phantomlexem, das nur durch die mangelnde Konzentration eines bersetzers oder Abschreibers zustande gekommen ist.

ontsegh-brief van den turckschen keyser 143

Dass es sich hier um einen fiktiven Brief handelt, legt unter anderem der Titel
behoeder vant Heydens Paradijs (Behter des Paradieses der Heiden) nahe, denn
hchstens aus christlicher Sicht kann ein glubiger Moslem als Heide bezeichnet
werden. Die bersetzung ist grtenteils erstaunlich genau, wie das auch schon
D. C. Waugh (1978, 43f.) festgestellt hat. Ausgelassen ist verstndlicherweise
unter anderem die berschrift, die ja inhaltlich nicht viel Neues bringt. In der
Zeitung wurde sie zentriert und teilweise mit greren Lettern gedruckt, wohl
um die Aufmerksamkeit des Zeitungslesers zu fangen. In der russischen Version
war das unntig, denn sie wurde ja nicht fr einen Leser, sondern fr einen Hrer
hergestellt, nmlich fr den Zaren und seine nchsten Ratgeber. (Der Kommentar
oben auf dem Blatt besagt, dass der Brief auch tatschlich vorgelesen
worden ist.)
Natrlich hat der bersetzer auch sonst hier und da ein Wrtchen ausgelassen oder hinzugefgt. Die Auslassung des Namens des Sultans, Mahomet, ist
dabei mehr als berechtigt, denn der trkische Sultan des Jahres 1621 hatte einen
anderen Namen (Osman II.; vgl. Waugh, ebd.).13 Die grte Auslassung ist eine
Phrase am Ende des fnften Abschnitts, en daer by voughen als dy hier mede
aengeseyt is. Der Satz wurde wohl und zwar zu Recht! als unntig erachtet:
und hinzufgen, wie es dir hiermit angesagt ist. Hinzugefgt hat er z.B. am Anfang des dritten Abschnitts den Ausdruck (, ) bei der Lek
tre dieser Stelle im niederlndischen Original, dat du in de secrete Raedt, hat
man tatschlich den Eindruck, dass hier etwas weggefallen ist. Auch der Ausdruck
(gegen Ende von Abschnitt 3)
hat keine Entsprechung im Original, sondern ist eine Verdeutlichung von Seiten
des bersetzers.
An manchen Stellen hat der bersetzer offenbar eine Wendung im Original
nicht verstanden; so z.B., wenn er die Phrase Heere aller Goden op dese Werelt
(im 2. Abschnitt, Herr aller Gtter dieser Welt) bersetzt mit
hier hat er sicher an das Wort goed gut gedacht und
vielleicht gelesen Heere aller Goeden (eigentlich: aller guten (Leute)), oder
aller Goederen (aller Gter). Gegen Ende des (sehr langen) dritten Abschnitts
hat der bersetzer mglicherweise aengrijpen ende aenvallen (angreifen und
anfallen) nicht verstanden, denn er schreibt ; hat er wohl
aenvatten (anpacken) gelesen, anstatt aenvallen? Aenvatten (heute: aanvatten)
knnte im Prinzip mit anfangen bersetzt werden, auch aengrijpen, aber nicht
in diesem Kontext. Die mangelnde Entsprechung knnte jedoch auch durch die
bersetzung von Hof/Hooft-legher (Hof, Hauptarmee) mit
13 Der letzte Sultan mit dem Namen Mehmed (III.) regierte von 1595 bis 1603; danach kam noch

ein Ahmed und ein Mustafa, bevor Osman II. im Jahre 1618 Sultan wurde.

144 ingrid maier

herrhren, denn Armeen werden angegriffen, Stdte eher eingenommen.
So knnte die Wahl der Verben , auch erklrt werden. Der Ausdruck (3. Abschnitt; Blatt
12 der ursprnglichen russischen HS) ist in dieser Form missverstndlich, im
Original stand in onse Keyserdom en heerschappie/ als in der Muscou, d.h. in
unserem Kaiserreich und Machtbereich, wie auch im Moskauer Reich.
Im allerletzten Satz wurde mglicherweise der Ausdruck vergessen, die
Entsprechung zu int jaer. Es ist aber auch nicht auszuschlieen, dass diese Aus
lassung genauso bewusst vorgenommen worden ist wie die oben im Zusammenhang mit dem Namen des Sultans erwhnte, denn eine konkrete Jahreszahl wird
ja auch im niederlndischen Text gar nicht genannt. (Das Fehlen einer Jahreszahl
kann brigens als weiteres Indiz dafr gewertet werden, dass es sich keinesfalls
um einen echten Brief handelt.)
Im Allgemeinen ist die bersetzung jedenfalls uerst genau, gleichzeitig je
doch auch schpferisch gestaltet, d.h. die niederlndischen Ausdrcke wurden
nicht durch wortwrtliche Entsprechungen ersetzt. So wurde der Satz dat du
geen inval noch eenighe teghenheyt soudest ter handen nemen (3. Abschnitt,
ganz am Anfang von Blatt 3 der russischen HS) in idiomatisch korrektem Russisch wiedergegeben, nmlich ,
und fr die Phrase sonder eenighe ghegevene oorsaeck (ebd.) hat der bersetzer sogar einen poetisch anmutenden Doppelausdruck benutzt,
. Der erste Teil des letzten niederlndischen Satzes in Abschnitt
4 erweckt den Eindruck, dass dieser bersetzer der Niederlnder mit der
Phraseologie gewisse Schwierigkeiten hatte: Soe doen wy nu op dy ook onse
roede en toorn uytschudden. Eine Rute (roede) kann natrlich im Gegensatz
zum Zorn nicht auf jemanden ausgeschttet werden. Vielleicht hatte aber der
niederlndische bersetzer auch gar nicht roede, sondern woede Wut geschrieben, und der Setzer hat das Wort falsch gelesen; woede en toorn, Wut und Zorn, ist
ein Synonympaar, das fr Texte der frhen Neuzeit typisch ist (vgl. auch das Paar
aengrijpen ende aenvallen). Jedenfalls hat der russische bersetzer diesen Mangel
des ihm vorliegenden Originals meiner Meinung nach in hervorragender Weise
behoben, indem er zwei verschiedene Verben benutzt hat, ungefhr wir wollen
unsere Rute gegen dich erheben und unseren Zorn auf euch ausschtten (
i).
Es ist sehr zu bedauern, dass das Original der russischen Version von 1621 nicht
mehr aufzufinden ist: Erstens gibt es in der Umschrift von Golicyn einige Fehler
(z.B. , , 14), die wahrscheinlich auf Kosten des Ab14 Es gibt noch einen weiteren mglichen Fehler, nmlich (Abschnitt 4, Blatt 15 der

ursprnglichen Handschrift). M. D. Kagan (1958, 250) transkribiert hier , und das

ontsegh-brief van den turckschen keyser 145

schreibers gehen; zweitens kann die russische Orthographie aus dieser Umschrift
nicht mehr rekonstruiert werden; drittens fehlen uns Angaben ber eventuelle
Korrekturen, die in den modernen V-K-Ausgaben sonst immer vermerkt sind. Es
gibt noch ein weiteres Geheimnis, das wohl nur durch das Auffinden der Original
handschrift gelftet werden knnte: Was hat es mit dem einleitenden Satz auf
sich, der nur in M. D. Kagans Umschrift, nicht aber in der V-K-Edition anzutreffen ist, nmlich ,
,
? Ein ganz hnlicher Satz steht in der Edition von Vesti-Kuranty
(1972, 50) als berschrift ber Text 6: ,
, .
Die Herausgeber der V-K mssen also diese Notiz auch gesehen haben, denn die
berschrift ber der Kompilation Nr. 6 ist ja nichts anderes als eine sprachlich
modernisierte Variante derselben Notiz! Gerade in dieser Kompilation fehlen aber
die Bltter mit der bersetzung des Trkenbriefs: Blatt 19 und 1776 befinden
sich hier, nicht aber Blatt 1016, die in den Anhang der Ausgabe aufgenommen
wurden, da das Original verloren war. Ich vermute, es handelt sich hierbei um
eine Bemerkung, die erst spter hinzugefgt worden ist, und zwar im Zuge einer Neuordnung des archivierten Materials. Hat man vielleicht versucht, das Material nach dessen Herkunft zu ordnen und deshalb die polnischen Angelegenheiten von den westeuropischen getrennt? N. V. Golicyn vermeldete, die Kuranty
des Jahres 1621 seien sehr durcheinander gewesen; er habe sie nach Mglichkeit
geordnet, aber alle Lcken habe er nicht fllen knnen (vgl. Vesti-Kuranty 1972,
12). Gleichzeitig liegt der Verdacht nahe, dass gerade Golicyn an dieser konkreten
Lcke selbst schuld ist, denn er hat die fraglichen Bltter vielleicht als letzter
noch gesehen!
Man kann sich auch fragen, ob der russische bersetzer sich der Tatsache bewusst war, dass er es mit einem erdichteten Brief zu tun hatte. Ich bin mir nicht
ganz sicher; ich halte es fr mglich, dass das gedruckte Wort fr ihn das Ma
aller Dinge darstellte und dass er alles, was in der Zeitung stand, fr bare Mnze
hielt. Andererseits hat er aber den schon lange berholten Namen des Sultans ausgelassen; konnte er annehmen, in einem echten Brief stehe der Name eines Sultans, dessen Regierungszeit schon vor 18 Jahren abgelaufen war? Wenn er sich
gut in trkischen Angelegenheiten auskannte, kann er die Flschung durchschaut
wrde ja gut zu dem niederlndischen Verb straffen passen. Da jedoch die Herausgeber der V-KEdition die Form mit einem . versehen haben, haben sie das Wort natrlich sehr sorgfltig gelesen. Damit scheint sicher zu sein, dass in Golicyns Transkription wirklich
steht (und M. D. Kagan hat diesen vermeintlichen Fehler stillschweigend korrigiert)
aber was stand in der ursprnglichen Handschrift? Wer hat sich verschrieben, wenn es sich um
einen Fehler handelt? brigens braucht gar nicht notgedrungen falsch zu sein; vgl.
in Dals Wrterbuch: , , ; | , .

146 ingrid maier

haben. Wie so oft in der historischen Forschung, gibt es auch in diesem Fall mehr
Fragezeichen als schon gefundene Antworten.

Literatur

Dahl, F., 1946, Dutch Corantos 16181650. A Bibliography Illustrated with 334
Facsimile Reproductions of Corantos Printed 16181625 and an Introductory Essay
on 17th Century Stop Press News, Gteborg.
Kagan 1958 = , . .,

XVII . , 15,
, 225250.
Knuttel, W. P. C., 1889, Catalogus van de pamfletten-verzameling berustende in
de Koninklijke Bibliotheek, bewerkt door Dr. W. P. C. Knuttel. 1-e deel, 2-e stuk.
s Gravenhage.
Maier, I., 2004, Niederlndische Zeitungen (Couranten) des 17. Jahrhunderts im
Russischen Staatsarchiv fr alte Akten (RGADA), Moskau, Gutenberg-Jahrbuch,
191218.
Vesti-Kuranty 1972 = - 16001639 ., .
Vesti-Kuranty 1996 = - 16511652 ., 16541656 ., 1658
1660 ., .
Waugh, D. C., 1978, The Great Turkes Defiance. On the History of the Apocryphal
Correspondence of the Ottoman Sultan in its Muscovite and Russian Variants,
Columbus, Ohio.

Barbro Nilsson

Parameterord: ordfrbindelser
med deverbativer
0 I fljande artikel diskuteras fall dr ett deverbativ (en verbalabstrakt) kan st som
bestmning till en av sina egna aktanter. Aktant r, som bekant, Louis Tesnires
term (Tesnire 1969) och avser de element som predikatet av grammatiska
och semantiska skl obligatoriskt frenar sig med (t.ex. subjekt och objekt).
Egenskapen hos ett predikat att frena sig med en eller flera aktanter kallar
Tesnire predikatets valens. Ett predikat kan allts ha en eller flera valensplatser
(ngot slarvigt ibland kallade valenser) som i satsstrukturen mste fyllas ut med
aktanter. Tesnire laborerar ven med begreppet circonstant som ofta definieras
som adverbiella element i satsen. Om dessa sgs att de inte p samma stt som
aktanterna r obligatoriska i satsstrukturen. Detta r delvis en sanning med
modifikation: i Nikulas bok om dependensgrammatik (1986) mter exemplet: hon
bor i Uppsala resp. han trffade henne i Uppsala. I frsta fallet r det ganska svrt
att stryka cirkonstanten jfr: ?hon bor. P s stt r grnsen mellan aktant och
cirkonstant inte helt glasklar. Tydligen kan valenser fyllas av adverbiella element
(det konstaterar ocks Gak i
(1990, artikeln ). I fljande framstllning grs i de analyserade fallen
ingen omedelbar skillnad mellan aktanter och cirkonstanter, utan cirkonstanterna
ses som en del av satsens struktur, nrmast avhngiga av predikatet.
1.1 I en av sina ldre artiklar (1977) diskuterar E.V. Padueva olika fenomen
frbundna med en viss typ av ordfrbindelser, nmligen sdana, dr ett deverbativ
r frbunden med ett substantiv som utgr en av dess semantiska aktanter. Som
bekant har ett deverbativ i princip samma aktantstruktur som sitt grundverb man
kan parafrasera en sats s att dess predikatsverb realiseras som en verbalabstrakt
och dess aktanter str som attribut till deverbativet. Jfr:

(1a) ( )
( )
(1b)

(1c) ( )
( )

148 barbro nilsson

(1d) ( )
( )
(1e) 1997 1997

1.2 Om man frsker med att ombilda fraserna p s stt att man istllet lter
deverbativet st som attribut till en av sina egna aktanter resp. cirkonstanter, s
kan man lgga mrke till en ganska intressant skillnad mellan de olika resultaten.
Jfr:

(2a) ()
(2b) *
(2c) () () ()
()
(2d) () * ().

De senare fraserna i paren (2b) och (2d) r, som synes, ogrammatiska. Det
freligger tydligen en skillnad mellan ena sidan och och andra
sidan och a, stillvida som att och kan frekomma som
huvudord till ett attribut som bestr av verbalabstrakt, medan de andra tv inte
kan det. Hr anfres flera exempel dr ett aktantelement inte kan befordras till
huvudord i en avledd struktur:

(3a) *

(3b) 1997 *1997

(3c) *
.

Dremot fungerar fljande fraser perfekt:

(4) , ,
.

Det tycks ocks freligga ngon sorts samband mellan fraser av den hr typen och
likartade fraser som objekt till verbet :

(5a) *
(5b) *
(5c) * 1997
(5d) *

parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 149

Tydligen har orden , , och en kvalitet som inte r
frhanden vid , , 1997 , .
2 Padueva (1980) talar om parametriska substantiv, dvs sdana som har en
parametrisk semantisk valens. Ordet parametrisk som ursprungligen hnfr
sig till kvantitativa faktorer har i denna bemrkelse en vidstrcktare betydelse
som r relaterad till ett interrogativt element. Orden och r i
ovanstende exempel utan tvivel parameterord med en interrogativ valens. Det
r tydligt att predikatet f reda p krver ett parameterord som direkt
objekt (detta gller ej fr lra knna). Man kan ocks utg ifrn att i en
fras, dr ett deverbativ str som attribut till en av sina egna semantiska aktanter,
denna aktant mste fungera som ett parameterord med en interrogativ valens, fr
att satsen skall bli grammatisk. Det r vidare tydligt att verbalabstrakter sjlva inte
r parameterord, hrav den bristande grammatikaliteten hos frasen *
, liksom ven hos frasen * .
3.0 Jag koncentrerar hr framstllningen kring ordet . Detta ord definieras
i SSRLJa och Oegov-vedova enligt fljande: , ; (SSRLJa),
-.;
, -. , (Oegov-vedova).
Det kan st som aktant till ett predikat och till ett deverbativ:

(6) ( )
() () .

Som aktant till verbet resp. till deverbativet syftar det till samma sak som ,
men det senare r semantiskt preciserat och svarar p den frga (det interrogativa
betydelselement) som r frbunden med det motsvarande parameterordet (
? ).
3.1.1 Eftersom r ett parameterord, kan det ing i en grammatisk fras med
aktant som huvudord, som jag redan nmnt:

(7) .

Vidare fungerar det efter predikatet :

(8a) .
(8b) .

150 barbro nilsson

I exemplen (7) och (8a) framstr attributet som en variant (parafras, kondensation)
av en proposition som har mist en aktant, nmligen den som i parafrasen fungerar
som huvudord till attributet (hr allts ). I den fortsatta diskussionen
kommer attribut av denna betydelsefunktion att kallas propositionella attribut
(propositionsattribut detta r hr en tentativ term).
3.1.2 Attributet i (8b) utgr i stllet det element som motsvarar aktanten
i utgngsstrukturen (1d). Detta attribut r en innehllsprecisering, en utfyllnad av
den parametriska valensen (det interrogativa elementet) hos huvudordet i
(8b). En fras av denna typ har vissa likheter med konstruktioner som fljande:

(9) Dublins fair city, the city of Rome, the news of the teams victory (Quirk et
al. 1985, s. 322, s. 1284, sektion 17.47)

Det underordnade ledet kallas hr genitive of apposition. Hos Quirk et al. sgs
att sdana fraser r nominalizations of be-sentences, in which the implied
subject has become the head of the noun phrase. Detta tycks dock inte glla de
anfrda exemplen, dr det predikativa ledet och inte subjektet utgr huvudord i
nominalfrasen:

(10) Dublin is a fair city, Rome is a city, the teams victory is the news.

Genitiver i fraser av typ Dublins fair city, etc. kallas genitivus definitivus,
explikativus (frklarande identifierande, identifierande, jfr W. Abraham 1974,
artikeln Genetiv). Konstruktioner med sdan genitiv beskrivs hos Teubert
(1979) under benmningen Explikativergnzungen. Huvudorden bestr av
kategorialbeteckningar av olika slag: geografiska omrden, abstrakta begrepp,
beteckningar fr ider, metaforer:

(11) das Gebiet von Uljanowsk, das Problem der Preisbildung, das Laster der
Trunksucht, der Glaubenssatz der jungfrulichen Geburt).

Dessa nominaliseringar r otvivelaktigt relaterade till en predikation dr

huvudordet motsvarar predikatet: Uljanowsk ist ein Gebiet, Trunksucht ist
ein Laster, etc. ven frasen r relaterad till en struktur med
huvudordet som predikat, jfr

(12) ( ).

parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 151

I det fljande kallas attribut av den typ som terfinns i fraser som
fr explikativattribut (till skillnad frn de redan nmnda propositionsattributen).
3.2 Parameterordet kan allts ta genitivbestmningar i form av deverbativ
med tv betydelsefunktioner: propositionsattribut och explikativattribut. En fras
bestende av huvudord med explikativattribut betecknar en enda freteelse i
verkligheten, dvs de har en enda referent ( den metod som heter
valsning). Jfr:

(13a) .
(13b) .

I (13b) str som aktant vid predikatet det ord som motsvarar explikativutvidgningen
i (13a). En fras sdan som (huvudord med propositionsattribut)
betecknar tv fenomen, den har tv refenter: handlingen att bearbeta och den
metod, enligt vilken bearbetandet sker. De syntaktiska relationerna mellan
ena sidan huvudord och propositionsattribut, andra sidan huvudord och
explikativattribut r inte likartade. I det frra fallet rder snarast vad G80 betecknar
som rektionsfrhllande, dr attributet fungerar som obligatoriskt komplement (jfr
G80II, s. 59), medan det senare utgr vad G80 (II, s. 65) kallar kasusadjunktion med
egentligt bestmmande funktion (jfr G80:s exempel med
explikativattribut som vl fr betraktas som parallellt till de diskuterade fallen).
Std fr denna sikt kan man finna om man sker parafrasera de olika uttrycken
med hjlp av frgeord, jfr: ( ? rektion) resp.
( ? adjunktion). En pronominell bestmning (, ) vid syftar m.a.o. anaforiskt p en explikativ komponent.
3.3.0 Frekomsten i frasen av propositions- resp. explikationsattribut tycks
vara beroende bde av huvudordets syntaktiska position och av matrissatsens
semantiska utformning. Detta exemplifieras av fljande belgg med huvudordet
hmtade frn Uppsalas ryska textkorpus.
3.3.1 med propositionsattribut:

(14a) .
(14b)
.

152 barbro nilsson

Bestmningarna till ( resp. )
utgr propositionsutvidgningar. I exemplens predikatsled terfinns dremot
innehllselement, den aktant som har gtt frlorad i propositionsutvigningens
underliggande struktur (, ).

(14c)
.

Huvudordet r pluralt och bestmningen singular, vilket talar fr

att bestmningen r propositionell: vad som avses r att flera metoder fr im
mobilisering av celler utarbetades (dvs metoder fr hur man skall immobilisera
celler).
3.3.2 med explikativutvidgning:

(15a) , ,

.
(15b)
.
(15c)

.

I (15ac) r frasen semantiskt relaterad till en instrumentfunktion: i (15a) genom

att huvudordet utgr aktant i instrumentalis och i (15bc) genom att det str i
syntaktisk frbindelse med lexemet anvnda. Alla satserna utsger
att en viss metod anvndes fr att stadkomma ett planerat resultat.

(15d) ,
.
Hr har vi ordet bde i subjekts- och predikatsledet i satsen. Den bestm
ning som finns i predikatet r explikativ fr detta talar bestmningen i
subjektsledet, vilket anaforiskt syftar p p innehllet i denna bestmning.
4.0 Fr jmfrelse tas hr upp ytterligare ngra parameterord och deras be
stmningar: , , , . Dessa definieras i SSRLJa och
Oegov-vedova enligt fljande:

parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 153

: , , ,
- (SSRLJa), ,
-. , -. (Oegov-vedova).
: , , - (SSRLJa), , ., (Oegov-vedova).
: , , (SSRLJa), , -. (Oegovvedova)
: , - (SSRLJa),
-. (Oegov-vedova).
4.1 Betydelsen hos r nraliggande betydelsen hos . Vid det
frstnmnda har dock i Uppsala-korpusen endast ptrffats ett fall med deverbativ
som genitivattribut detta r propositionellt. Oegov-vedovas definition antyder
att begreppet betecknar ett konkret tillvgagngsstt (eller flera) med avsikt
att uppn ett resultat eller frverkliga ett ml. Denna betydelsenyans framgr klart
av fljande formuleringar:

(16)
, ,
.

Det frefaller svrt att sga:

. Vad som syftas med innehllet hos r ju konkreta tillvga
gngsstt vid intagandet av eldposition.
4.2 har flera betydelser som kan hrledas frn en ursprungsbetydelse bild:
, , -, -, etc. (SSRLJa,
flera artiklar under ordet ). Jfr:

(17) , ,
, ,
.

I detta fall utgr attributet en explikativ bestmning.

Huvudordet och attributet har allts en och samma referent. Vi har dock
den komplikationen att ett tecken (en bild) ju inte r referentiellt identisk med sitt
innehll. Detta semiotiska perspektiv skall dock inte behandlas hr. I SSRLJa anges
ven betydelsen: , , - med exemplet:

154 barbro nilsson

(18) ,
().

Hr freligger dremot ett propositionellt attribut. Frasen har

betydelsen statsskick (dvs sttet att styra en stat, envldigt, konstitutionellt,
etc.). Samma betydelsefunktion hos huvudordet freligger i fraser sdana som
, , . I frasen som ju har flera
olika adverbiella funktioner i satsen syftar bestmningen (som antytts ovan) p
huvudordets innehll.
4.3 har, utver den ovan definierade betydelsen ,
-., , etc. ven betydelse av konkreta medel, verktyg fr genomfrande
av ngot, ven lkemedel samt kontanta medel, penningmedel. Ett attribut
i form av abstrakt r propositionellt (t.ex. i , dr huvud
ordet refererar till icke nrmare angivna konkreta begrepp). Ngra exempel
med explikativa bestmningar har inte ptrffats. Till fljd av den konkreta
medelbetydelsen hos syftar ordet ofta p ett helt konkret element eller
p ett konkretiserat begrepp:

(19) ? ?
.
(20) []
, . (.. ).

Nr ett explicerande element (innehllsangivelse), betecknande en handling, p ett

eller annat stt r frknippat med , kommer detta ord att f en reducerad
semantik och till betydelsen nrma sig , ssom hr, dr explikationen
() har subjektsposition:

(21)
.

Man kan dock inte undg en viss metaforisk nyans: demokratisering som ett medel
eller verktyg fr att uppn mlen fr perestrojkan.
4.4 definieras p ett stt som antyder att ordet betecknar ett stt att handla
just i det gonblick som den avsedda huvudhandlingen utfres. Jfr fljande Gorkijcitat:

parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 155

(22) ,
, .

Ordet explicerar . Syftet med denna utrycks i frasen

, som allts motsvarar ett propositionellt moment. Ett genitivattribut till
kan utgra en explikativ bestmning:

(23) ,
, . (,
)

Frasen r i princip synonym

med . Till skillnad frn de ovan behandlade lexemen,
vilka ofta betecknar ett system av tgrder och handlingar, s har betydelse
av enstaka handling, ofta synnerligen konkret, som utfrs i ett bestmt syfte.
Hrav ocks betydelsen av regelrtta grepp ingende i vissa idrotter (det exakta
innehllet hos dessa regelrtta grepp r underfrsttt):

(24) .

I detta exempel framtrder ordets karaktr av hyperonym benmning p hand

lingen varvid underfrstdda eller (som i fljande fall) uttryckta expliceringar
utgr hyponymer:

(25) . , , ,
. (, )

Abstrakterna r namn p vissa (trick i falskspel med kort). Nr

huvudordet str i pluralis och den bestmmande abstrakten i singularis, kan man
anta att bestmningen har propositionell funktion: huvudordet betecknar d flera
handlingar (hyponymer), som utfrs med syfte att frverkliga det som nmns i
bestmningen. I sdana fall blir synonymt med och :

(26) ,
, (, , ) []
.

5 Deverbativer (verbalabstrakter) som bestmningar vid parameterord av den typ

som behandlats i det fregende kan fylla parameterordets frgevalens, antingen

156 barbro nilsson

med betydelsefunktion av proposition (frasen har tv referenter) eller explikation
(frasen har en referent). Dessa tv betydelseelement vid parameterorden kan
ocks realiseras p annat stt, t.ex. genom beskrivningar i texten. Detta skall inte
behandlas hr. Lt mig bara avsluta med ett par fall som visar att ett adjektivattribut
till parameterordet fyller den explicerande funktionen:

(27)
. ,
.

Jfr hrtill det nstan synonyma exemplet, dr vi i stllet har bestmningar

bestende av deverbativ med explikativ betydelsefunktion:

(28) , ,
, , ,
.

6 Frgor som vcks av ovanstende framstllning r: 1) I vad mn r valet av

bestmning med propositionell resp. explikativ betydelse betingad av huvudordets
semantik? Det har framgtt att vissa av de behandlade parameterorden tar bda
typerna av bestmningar, vid andra vervger propositionella attribut medan ter
andra helst tar explikativbestmningar. 2) I vad mn r valet av attribut betingat
av huvudordets syntaktiska position? Detta terstr att utforska.

Litteraturhnvisningar

Abraham, W. 1974. Terminologie zur neuen Linguistik, Tbingen.

Gak, V. G. 1990. Valentnost. Lingvistieskij nciklopedieskij slovar, Moskva.
G80 = Russkaja grammatika. 1980. Moskva.
Nikula, H. 1986. Dependensgrammatik, Malm.
Oegovvedova = Oegov, S. I. & N. Ju. vedova. 1993. Tolkovyj slovar rus
skogo jazyka, Moskva.
Padueva, E. V. 1977. O proizvodnych diatezach otpredikativnych imen v
russkom jazyke. Problemy lingvistieskoj tipologii i struktury jazyka, Leningrad.
Padueva, E. V. 1980. Ob attributivnom stjaenii podinennoj predikacii v
russkom jazyke. Mainnyj perevod i prikladnaja lingvistika, vyp. 20.
Quirk, R., D. Crystal & J. Svartvik. 1985. A comprehensive grammar of the
English language, Harlow.

parameterord: ordfrbindelser med deverbativer 157

SSRLJa = Slovar sovremennogo russkogo literaturnogo jazyka IXVII. 195065.
Moskva.
Tesnire, L. 1969. lments de syntaxe structurale, Paris.
Teubert, W. 1979. Valenz des Substantivs. Attributive Ergnzungen und An
gaben, Dsseldorf.

Juhani Nuorluoto

Medieval Slavic Texts as

a Source of Evidence in Observing
the Diachrony of Sound Change
1. There is no doubt that one type of evidence that has greatly helped scholars
to consolidate the reconstruction of phonological developments in the early
individual Slavic languages is the relatively extensive medieval Slavic text corpus,
which has been known basically since the 19th century. That text material indeed
represents the only type of evidence that most reliably reveals something about
the diachrony of sound change, i.e. on-going sound change and the stages of its
actualization can potentially be observed in texts representing different diachronic
cross-cuts. However, since the available text material also presents inherent
problems such as the ambiguity of phonological structures underlying certain
graphemic structures, not all reconstructions of sound change based on the
data inferrable from the texts are entirely reliable. The purpose of this study is
to pinpoint certain shortcomings of phonological reconstruction that apparently
have their roots in the ambiguity of text evidence.
The inventory of graphemes in medieval Slavic texts tends to retain graphemes
that have assumed varying orthographical usage in regard to the early Glagolitic
and Cyrillic grapheme inventories, that is, changes in the mutual relationship of
phonemes and graphemes have taken place in later texts. Thus scholars should
be concerned with the question of functional redistribution of graphemes in
later texts to be able to draw conclusions on how these graphemes are employed
under the diverse phonological environments, prompted by the disintegration
of the Proto-Slavic phonological system into early individual Slavic phonological systems. Since it is certain that the original Glagolitic and Cyrillic scripts were
devised in the ninth century in order to render the phonological structures of
a geographically limited area (i.e. Bulgarian-Macedonian and, possibly, CzechMoravian-Pannonian), it is logical to assume that certain instances of the more


Actualization should here be understood as the observable manifestation of grammar in

novations in speech (Andersen 2001: 225). According to this definition, actualization is an observable sound change in phonological terms only.
 The notion of orthography, in this context, does not refer to any questions connected to the
correctness or incorrectness of the usage of graphemes (cf. Zaliznjak 2002). Granted, these tendencies to preserve Church Slavonic orthographic rules and practices are typical of medieval
Slavic, notably Cyrillic scribes during the Middle Ages.

160 juhani nuorluoto

or less consequent redistribution of graphemes in later texts, carried out in other
parts of the Slavic language territory, have phonological implications, albeit to a
varying degree.
2. In this context, the most striking examples represent the jers and the jat. All the
mentioned graphemes have also found their way into scholarly transcription (in
their Cyrillic representation or reshaped into a Latin symbolic transcription), and
they have, thus each obtained the function of designating a diversity of phonemic
possibilities that are encountered across the entire Slavic diasystem. For this
reason, the mentioned graphemes could be labeled as diagraphemes.
The adoption of diagraphemes from early medieval text material in scholarly transcription has also offered scholars the possibility to interpret the mechanisms of sound change relatively loosely. Thus, diagraphemes have been perceived
as symbols denoting certain phonemes that maximally meet the requirements
of the method individual scholars prefer to emphasize in their reconstructions.
Alternatively, the role of diagraphemes in observing sound change has not been
scrutinized regarding their possible functions in a particular literary tradition
and in the corresponding areal (dialectological) context. This notational fallacy
(Lindstedt 1991) has dominated Slavic scholarship since its beginnings and the
early views still appear to dominate our image of reliable phonological reconstruction.
Deduction as a method of using texts as evidence has been less used to in
vestigate in detail orthographical anomalies. This means that what appears to be
random and unconventional in the distribution of graphemic units has not been
considered to test logical abduction, based on a reconstruction that could have
been obtained without text evidence. However heretical an inductive method
may appear, it has its advantages if the texts are to offer any justification for questioning logical abduction. I am convinced that orthography and especially its
anomalies, only partially represent the result of insufficient and imperfect training


The somewhat unusual notion of diagrapheme is used here to refer to those graphemic units
(graphemes) of a writing system whose underlying phonological structure may be multiple,
manifold or ambiguous. The notion of diagrapheme in this study therefore has its analogy
roughly in the notion of diasystem which originally only structural dialectology employed (see
Nuorluoto 2004a). The diagrapheme should thus be conceived as a means to designate multiple
phonemic structures, a grand total of the possible phonemic structures that may underlie the
usage of given graphemes within a diasystem. And since the diagraphemes dealt with in this
paper are only used in Slavic (and in Slavic scholarship, to be sure), the diasystem here refers to
the Slavic diasystem only.
 For abduction, induction and deduction, see Anttila (1989: 404 ff.).
 As Anttila (1989: 85) puts it, Many hidden regularities were found when systematic con
ditioning emerged from apparent disorder, and the ultimate regularity of change was saved.

medieval slavic texts as a source of evidence 161

in writing, and that local orthographical conventions with their anomalies often
emerge to graphically render local phonological changes.
3. Given that the Late Proto-Slavic phonological system is considered to have been
relatively homogeneous by the beginning of the Slavic expansion in the 6th7th
centuries, the introduction and later, the retention of graphemes whose underlying
phonemic status already displayed structures that deviated from the Late ProtoSlavic state of affairs imply that rapid changes in the phonological structures (given
that phonetic variation is probably not rendered in graphemics) of disintegrated
Slavic had taken place. The Proto-Slavic nature of the early expansion dialects is
also revealed by comparative evidence and, e.g., onomastics and loanwords, whose
occurrence precedes the appearance of Slavic literacy.
Thus, if the graphemes that originally served to designate certain phonemes in
the early Glagolitic or Cyrillic still continue to figure in the younger texts, they
certainly do appear in a non-original function, and they may accordingly have
either obtained new functions under the changed phonological circumstances or
they may simply represent superfluous signs (sometimes interchangeable with
other graphemes) that follow the former tradition. This is the point at which the
historical phonologist must carefully start evaluating the implications of ortho
graphy on the phonological system from the given text.
We should pay attention to those graphemes whose use (orthography) may affect the reconstruction of sound change. Since the reconstruction of phonological substance that underlies graphemes has an impact on the various locations
and temporal stages of development to a varying degree, it is justified to examine
them in two different contexts. First, certain graphemes and their use affect the
reconstruction of sound change in a broader (Proto-)Slavic context, imposing the
question of the overall development to the clearly attestable actualization. Second,
certain graphemic instances only relate to a more limited scope, such as the original function of certain graphemes within a closer dialectological context. In the
first category, without doubt, belongs the use of the jers, whereas the use of the


This applies, to be sure, to vernacular traditions whereas more fixed and closed graphical
systems (literary traditions such as the Cyrillo-Methodian tradition) are less likely susceptible
to any significant, phonology-induced changes. Thus, I am sceptical about postulating p u rel y
g r ap h i c a l vernacular orthographical traditions in cases such as the Novgorod birch bark
literacy, as does, above all, Zaliznjak in his numerous articles (e.g., 2002b, 2004).
 Recently, e.g., Holzer (1998) has comprehensively demonstrated the virtual state of affairs in
early dispersal dialects. His material, which is based predominantly on toponymy and loanwords,
clearly reveals the Late Proto-Slavic phonological system that, apart from certain Slavic innovations, displays amazing similarities with Baltic if it is presented without scholarly diagraphemes
such as the jers, the jat as well as the symbols for nasal vowels.

162 juhani nuorluoto

jat belongs to the latter category as does the use of the graphemes to designate
nasal vowels and, say, the function of the graphemes <> and <> in the original Glagolitic.
4. The most commonly used diagraphemes, which have also been adopted in
scholarly transcription, are the jers. It is clear that their original function in the
Glagolitic was less ambiguous to 9th-century clerics than it is to present-day
scholars. Indeed, the later, most diverse phonological development underlying
these graphemes has been one reason why scholars have been using them. The
usage of these graphemes, however diverse it might have been in the medieval
literary traditions in which they already must have assumed diverse contents,
has puzzled scholars so that they have considered it necessary to maintain them.
Moreover, in the majority of cases, scholars interpret the phonetic nature and
phonological status of these graphemes (symbols) relatively loosely. Thus the
problem of misinterpreting the original situation on the basis of the early text
evidence has led to an accumulation of problems, and it has also affected other
related reconstructions, such as the mechanism and chronology of the rounding
of *, the problem of akane and of what is referred to as the change of e > o.
The problem of the jers mainly affects our reconstruction of the phonological
development in East Slavic and, to a lesser extent, in Macedonian and Bulgarian.
In other words it affects the reconstruction of the development in the areas where
the reflexes of * and * are basically distinct. No medieval Cyrillic (or Glagolitic,
to be sure) texts are available from the territory occupied by, for instance, the Central Slovak dialects in which the reflexes of the mentioned vowels are most diverse.
Interpreting the mechanism of the sound change that affects * and * when only
one, single reflex occurs, is rather unproblematic. The development in dialects
and languages which display a larger set of reflexes is most often, on the contrary,
interpreted as a straightforward short-cut development. Here the original form
and the result are determined on the basis of comparative or other evidence. The
evidence for further development, in turn, is embedded to serve the interpretation of mechanisms in the most economical way. The anomalies in text evidence
are thus considered in most diverse ways, notably by declaring them misspellings,
ignorance of the literary norm, etc. This seemingly deductive method, in this
particular case, turns to be rather inductive.
Sometimes the reflexes of the two short vowels * and * does not strictly speaking correspond to the original distribution, i.e. when the sound change in question
is actualized, it displays a pattern which points to the existence of conditioning
factors that govern that development. The situation is more complicated in those
cases in which a number of reflexes is encountered in a seemingly random distri-

medieval slavic texts as a source of evidence 163

bution. Interpreting these cases is considerably difficult if little evidence is available to support the interpretation. This is the case, for example, in Central Slovak.
A slavish interpretation of the evidence provided by early East Slavic texts inevitably yields a short-cut reconstruction of the development of *, * > o, e (in a
slightly varying distribution). But the text material unambiguously only displays
what is called the jer-stage, or alternatively the actualization of the change > o, e
whereas, strictly speaking, other evidence such as loanword material only supports the Proto-Slavic stage (u and i, respectively) or the ultimate result (o and e).
No evidence is found to support the existence of any other phonological stages,
notably of any kind of jer-stage. This applies not only to East Slavic material but
all of Slavic, too. One could therefore ask whether there are only loanwords from
Proto-Slavic (with the preserved * and *) or whether the phonological substance
underlying the jers in the text material represents sound substitution. One could
likewise ask whether the actualization is only represented in the ultimate actualization of the change as o and e, or in Russian terminology, the projasnenie of
the jers in a strong position. Certainly the strong jers were the only jers to be developed into another vowels but they must have not changed into o and e without
an intermediate phonological stage, as will be proposed below.
The labialized reflex of * also points to the possibility that this vowel retained
its rounding, an issue that does not seem probable if one postulates a Common
Slavic tendency for delabializing rounded vowels, in this case notably the long *
(> y). If we consider the graphemes <> and <> as a sort of diagraphemes to designate the outcome of the delabialization of * (with <>), on the one hand, and
on the other as a sort of unspecified front vowel (with <>) in the East Slavic
text material, the further text material only displays the outcome of their further
development into o and e.
Yet it is logical to link the development of the jers with the development of the
short // since, at a certain stage, these vowels mu s t h av e m e rg e d . And it is
not indeed a question of whether one should postulate the merger prior to or after (or simultaneously with) the further development of the jers > /o/ and /e/. The
merger of these vowels must have taken place prior to the labialization of the short
//, resulting in // and not, say, in or the like. If a contrary development were
true, it would be difficult to understand the development of e > o, which has its
roots at the time of this merger (cf. Nuorluoto 2006). It should also be noted that


It should however be noted that in the Slavic loanword material in Finnic, there is little if any
evidence for certain other Proto-Slavic vowels such as * or the front nasal vowel (see, e.g.,
Kalima 1956 and Kiparsky 1963).
 See especially Mare (1999, passim), who assumes an overall delabialization of all rounded
vowels in Proto-Slavic.

164 juhani nuorluoto

the illabial reflexes of * occur as a rule in the languages in which only one reflex for * and * are attested (this applies additionally to Bulgarian with two distinct reflexes).
Now the question arises as to whether the text material supports such an assumption. If it does, what kind of evidence can be found to identify the missing
intermediate stage // between the jers and /o, e/? I believe that the answer can
be found in the very designation of the short // (of whatsoever origin) in the vernacular text material. It should, nevertheless, be noted that there is no way to determine on the basis of graphemics only when exactly the medieval Russians started perceiving the phonemes, which they designated with <> and <>, as //. The
orthography tends to retain tradition but one cannot expect the medieval scribes
to have been perfectly trained in the Church Slavonic spelling rules which they
certainly tried to follow. This, in turn, resulted in misspellings in one way or another. It should also be kept in mind that the orthography also had to take into account the gradual labialization of // (< *) > narrow // which must have, in certain positions and notably if stressed, started relatively early. It is also important
that the early labialization into // did affect // (< *, *) somewhat later, i.e. after
the loss of the weak jers, which basically yielded a broad //, as did the unstressed
// (< *), see Zaliznjak (1985: 160161, 174).
Contrary to the standard Old Russian orthography, the graphemes <> and
<o> seem to be rather interchangeable in the birch bark material. This state of affairs is most commonly interpreted as a pure graphical confusion but a more detailed scrutiny reveals certain regularity in what seems to be chaos. Based on
the material published and analyzed by Zaliznjak (but interpreted differently by
him), my analysis (in preparation) demonstrates that <o> is primarily the standard grapheme to designate a stressed vowel. Furthermore, it hardly occurs in the
positions where we expect a strong back jer in historical terms. However, <>
also commonly replaces an unstressed * (type x). I think this circumstance is
most revealing because it points to the fact that an unstressed * still was at least
positionally illabial (i.e. no okane occurred) at the time of the early birch bark literacy.
An explanation such as this implies that akane should be considered the primary state of affairs. The actualization of akane in the majority of cases is attested
in later texts in which the grapheme <a> occasionally appears for the original unstressed *. I maintain nonetheless that akane is also reflected in the confusion
of the graphemes for * and *.
Thus, the graphemic implication does not support the reconstruction of > o
> a for akane but it provides evidence for the development of * > ( >) > (> o).
A reconstruction such as this might appear to be complicated and less econom-

medieval slavic texts as a source of evidence 165

ical than the traditional interpretation. Even so, its advantage is that it helps us
to understand other phenomena that clearly display the same pattern and do not,
as a result, require complicated reconstructions (for conditions, see Nuorluoto
2006). Besides, the above reconstruction has further implications. For instance,
the development or, rather, the non-development of okane in vast territories of
Russia and Belarus should therefore be considered a retention of the Proto-Slavic
state of affairs. Yet especially in Belarus, one could also think of a later spread of
akane from the east, i.e. from the periphery. A re-evaluation of Slavic loans in
Finnic represents a specific topic of investigation since it is not excluded that new
loans could be identified so that not only u, i (older) or o, e (younger) occur for
Slavic *, * and East Slavic o, e, respectively, but also that the reflex of the East
Slavic // (= [], [ ] < *, *) could possibly be identified.
5. In medieval Slavic texts, numerous other graphemic examples can be found
which, in my view, should also be reconsidered in a more inductive context. The
necessity of revision in these cases is, however, less urgent than in the above case
since they do not accumulate in a sequence of reconstructions, and the graphemic
problems that arise in them only represent a limited scope. Cases which belong
here are the use of the jat in the Croatian Glagolitic literary tradition or the use
and, especially the confusion of nasal vowels in both medieval Bulgarian and
Macedonian texts. In consonantism, the graphemes <> and <> could also
be mentioned but these rather affect the original Church Slavonic Glagolitic
(Urglagolica) and to a very limited extent, the Croatian Glagolitic tradition.
Instead, cases such as the introduction of new parallel or substitute graphemes
(in the Glagolitic itself or in the Cyrillic) for, e.g., the jat, <> ~ <w> and <>
such as the Cyrillic <>, the Glagolitic <>, the Cyrillic <t> and <h> have
rather yielded a contrary problem: the phonemic status underlying the old and
new graphemes is less controversial in later texts and the problem appears to affect
the reconstruction of their original functions (see Nuorluoto 2004b).
6. Concluding remarks. As is evident on the basis of the above essay, problems
connected to graphemics and its interpretation appear to accumulate, leading
to the inconvenience that one error easily triggers a sequence of erroneous
interpretations. The problem underlying possible misinterpretations of
phonological developments, especially the mechanisms of sound change,
is predominantly based on the view that medieval graphemic structures
unambiguously render the actual phonological state of affairs. In short, a reevaluation of medieval graphemics should be subject to textual criticism and the
analysis will need to take into account orthographic anomalies as positive evidence

166 juhani nuorluoto

of phonological development, not view them merely as scribal errors or purely
graphic traditions.

References

Andersen, Henning 2001. Actualization and the (uni)directionality of change.

In: Actualization. Linguistic Change in Progress, ed. Henning Andersen. Amsterdam Philadelphia (Amsterdam Studies in the Theory and History of Linguistic
Science; Series IV, Current Issues in Linguistic Theory 219), pp. 226248.
Anttila, Raimo 1989. Historical and Comparative Linguistics.2 Amsterdam
Philadelphia (Amsterdam Studies in the Theory and History of Linguistic Science,
Series IV: Current Issues in Linguistic Theory 6).
Holzer, Georg 1998. Zur Rekonstruktion urslavischer Lautungen. In: Pra
sowiaszczyzna i jej rozpad, eds. Jerzy Rusek and Wiesaw Bory. Warszawa, pp.
5772.
Kalima, Jalo 1956. Die slavischen Lehnwrter im Ostseefinnischen. Berlin
(Verffentlichungen der Abteilung fr slavische Sprachen und Literaturen des Ost
europa-Instituts (Slavisches Seminar) an der Freien Universitt Berlin 8).
Kiparsky, Valentin 1963. Russische historische Grammatik. Band I: Die Entwicklung des Lautsystems. Heidelberg.
Lindstedt, Jouko 1991. The Notational Fallacy in Common Slavonic Phonology.
Scando-Slavica 37, pp. 108122.
Mare, Frantiek Vclav 1999. Diachronische Phonologie des Ur- und Frhsla
vischen. Hrsg. und red. von A. Bergermayer und G. Holzer. Frankfurt a. M. Ber
lin Bern New York Paris Wien (Schriften ber Sprachen und Texte 4).
Nuorluoto, Juhani 2004a. The Notion of Diasystem: Dialectological and Sociolinguistic Issues. Slavica Helvetica 71, 2004 (Peripherie und Zentrum. Festschrift
Jan Peter Locher, Hg. R. Hodel), pp. 217225. Bern Frankfurt New York.
Nuorluoto, Juhani 2004b (forthcoming). Implikacije grafemike neujednaenosti
u staroslavenskim glagoljikim rukopisima. Prilozi: Makedonska akademija na
naukite i umetnostite. [In print].
Nuorluoto, Juhani 2006. Is there a sound change of e > o in Russian? Sla
vica Helsingiensia 27 (The Slavicization of the Russian North. Mechanisms and
Chronology, ed. Juhani Nuorluoto). Helsinki, pp. 293308.
Zaliznjak, A. A. 1985. O . .
Zaliznjak, A. A. 2002. . In: . . :

. , pp. 558576.

medieval slavic texts as a source of evidence 167

Zaliznjak, A. A. 2002b.
. In: . . :
.
, pp. 577612.
Zaliznjak, A. A. 2004. .2 M.

Jens Nrgrd-Srensen

Notes on the Typology of Analogy

1. Introduction

In one of his recent papers Lars Steensland (2002) proposes an elegant solution
to an intriguing morphological problem, viz., the interpretation of the apparently
anomalous form ivaja struny in the famous Old Russian epic poem The song of
Igors campaign ( ). The problem concerns the desinence
of the adjective iv-aja. The noun phrase occurs in a context where it can only be
interpreted as the feminine plural accusative, a form for which one should expect
either the Church Slavonically based iv-y / iv-yja or the genuine Old Russian
iv-y, in a later version iv-ye.
Steensland provides similar examples from other Old Russian sources, thus reputing the widespread view that we are dealing with a unique case and, consequently, a possible mistake on the part of the copyist. He then presents his solution
to the problem in the form of a simple equation with an unknown x (Steensland 2002: 222):
Fig. 1

fem.sg.nom.
fem.sg.gen.
fem.pl.nom/acc
masc.pl.acc

soft declension
posldn-aja
posldn-aja
posldn-aja
posldn-aja

hard declension
iv-aja
x
x
x

In the upper line we find the standard forms of the feminine singular nominative
for the soft and the hard declension. In the three lower lines we find one of the
possible soft-declension forms for the feminine singular genitive, the feminine
plural nominative/accusative and the masculine plural accusative. The four forms
mentioned were syncretic in Old Russian, but their common form could take
 The use of the term equation in Steenslands contribution and elsewhere is obviously based on

Hermann Pauls classical theory of analogy based on proportion groups (Proportionengruppen)

giving rise to proportion levelling (Proportionengleichung) (Paul 1880 [1975]: 10620). The idea
of describing an analogical process in terms of an equation is well-known from works on historical linguistics, for instance Bynon (1977 [1993]: 33).
 In accordance with the terminological tradition soft declension and hard declension are used
as abbreviated terms for declensions of nouns with soft (palatalised) and hard (non-palatalised)
stem finals.

170 jens nrgrd-srensen

different shapes Church Slavonic or genuine Russian. The form given in the
equation above posldn-aja is the later Old Russian version of the Church Slavonic
form where the nasal has been replaced by a preceded by a soft consonant. It
corresponds to the hard stem form iv-yja which, thus, is the form that would be
predicted for the position of x on the basis of the standard of written discourse.
Steenslands proposal is simply to solve the equation which obviously renders
x = ivaja for all three gender-number-case forms in question. In other words, we
have to do with a kind of analogy. As already mentioned, Steensland points out
that his analysis is supported by a few similar examples from other sources. Further he proposes an explanation of the fact that forms of the type ivaja were relatively rare and eventually went out of use. Among the reasons suggested he especially emphasises that the analogical process in question led to a remarkable
expansion of syncretism in noun declension and that the source of the analogy
was a form of Church Slavonic origin, i.e., a form restricted to formal written language and alien to informal spoken language (Steensland 2002: 223).

2. Types of analogical change

Steenslands analysis is more than elegant; it is convincing. The convincing force is

not merely the result of a thorough empirical investigation; it also depends on the
approach itself and the theory behind. Steensland does not share his theoretical
considerations with the reader; however, the presentation is so clear about his
theoretical standpoint that I shall take the risk of interpreting it. Language is
perceived and actually referred to (Steensland 2002: 221) as a system, and
grammar is organised in paradigms. Fig. 1, for instance, represents an extract of a
paradigm. Within a theoretical framework like this a slot in a paradigm is defined
not as the exponent of a concrete morphological form (e.g., the desinence -aja), but
rather as the carrier of a specific function (e.g., feminine plural accusative and
the meaning associated with these grammatical values). In other words, paradigms
have a functional-semantic foundation. I might have gone far in the interpretation
of Steenslands point of view, but, as I see it, his approach presupposes an
understanding of language and language change along these lines.
When a form from one paradigm, e.g., a declension or a conjugation, is admitted into another declension or conjugation by analogy, this process is commonly motivated by identity of function. For instance, in Common Slavic a number of
-stem desinences were admitted into the o-stem declension (Bruer 1969: 47).
Thus, for the genitive plural the o-stem desinence - was widely replaced by the stem desinence -ov (eventually rendering Modern Russian -ov), cf. fig. 2.

notes on the typology of analogy 171

Fig. 2
Old Russian

Sg.nom.
Pl.gen.

o-stems
bereg-
bereg-

-stems
syn-
syn-ov

Analogical process

o-stems
Sg.nom.
bereg-
Pl.gen.
x

-stems
syn-
syn-ov

x = bereg-ov

The expanding form, in this case the genitive plural marker -ov, does not change
its function, and the grammatical system as such is not affected. In other words,
a change of this kind is not a grammaticalisation, but simply a change in the
morphological material filling the slots in the grammatical system. This is the
type of change most often associated with the concept of analogy in morphology.
I shall refer to this type of change as a standard analogy. The standard analogy
is based on identity of function: the form extending its domain preserves the
same semantic-syntactic function in all of its uses. It is further assumed that form
identity at another place in the paradigm (as in the nominative singular in the case
of fig. 2) is a factor that may motivate the analogical process.
As I see it, Steenslands equation reflects a different type of morphological analogy. This type of analogical process is not motivated by identity of function, but
on the existence of a form correlation serving as a model for the analogical extension. In Steenslands example the basis of the change is the form correlation
posldnaja iv-aja which for the feminine singular nominative were the forms
predicted on the basis of regular sound changes. That the soft variant was also
regular for certain other gender-number-case forms, cf. fig. 1, allowed its hard
correspondent to extend to these forms as well.
In other words, we are dealing with a calque of a form correlation within one
and the same paradigm. It crucially differs from the standard analogy in allowing

This idea of form identity at another place in the paradigm as a motivation for analogy goes
back to the neogrammarians. It follows indirectly from Hermann Pauls (1880 [1975]: 117) state
ment that a proportion group should include at least three members (as in the equation in
fig. 2).

172 jens nrgrd-srensen

the form extending to obtain new grammatical functions. I shall refer to this type
of change as a Steensland analogy.
In a way a Steensland analogy is also based on the grammatical function of the
forms involved. The basis of treating the two forms referred to above as a cor
relation is their (identical) function. But as mentioned, the correlation having been
identified it allows a form to expand to other functions as well.
In the following I shall consider a case from Modern Russian that appears to represent a Steensland analogy, thus providing evidence that the concept of Steensland analogy is also relevant for syntactic models. We shall be concerned with socalled affective suffixes.

3. Affective suffixes and analogy

Russian is a language with an extraordinarily rich suffixation system. Suffixes are

affective if they add information about the speakers attitude to what is named
(Corbett 1991: 41). While, for instance, the non-affective suffix -stv- in
adds information that is crucial for the classification of the concept denoted, the
affective diminutive suffix -ik- in merely signals that the speaker
presents the town as little, nice and little or the like. In other words the suffix
adds a certain quality to the concept without affecting its basic properties. This
implies that the set of potential referents is smaller for than for the
unsuffixed . The extension of is a subset of the extension of
.
It is a general rule in Modern Russian that affective suffixes do not bring about
any change in gender (Graudina et al. 1976: 74, vedova (ed.) 1980: 21416). This
is quite natural if one takes a semiotic view on gender: affective suffixation basically preserves the denotation of the noun, so if gender is associated with meaning (as I believe it is) one should not expect a gender shift caused by this kind of
suffixation.
Slavic is characterised by a closer correlation between declension and gender
than other Indo-European language families (Kuznecov 1953: 6364). For Rus Fig. 1 might appear to allow for an alternative interpretation according to which the expanding

form is not iv-aja but rather the desinence of posldn-aja expanding to the correspondent hard
declension form in each case-number form mentioned. However, there are two facts rendering
such an interpretation highly improbable. First, as reflecting Russian Church Slavonic rather than
the Old Russian vernacular the form was only used by literate speakers who would be aware of
the markedly different orthographical representation of the initial phonemic -a- of the desinence
(-- vs. -a-). Secondly, though we do not know exactly how the sounds were pronounced in Old
Russian, there is no doubt that the pronunciation of vowels, in particular the unstressed ones,
was markedly influenced by the preceding consonant being soft or hard. Thus, the soft declen
sion desinence would not be perceived as identical to that of the hard declension.

notes on the typology of analogy 173

sian inanimate nouns gender can usually be predicted from declension. In the case
of affective suffixation the suffixed nouns often belong to the same declensional
class, and thus the same gender, as their unsuffixed partners, cf. ,
, . In these cases both the declension and the
gender and thus the correlation between them is preserved. The declensional class may shift if this does not disturb the preservation of gender, cf.
, , . The derivational pattern represented by the last example only affects masculine person names, for which both
the first and the second declension are motivated by the basic gender assignment
system, cf. the numerous underived masculine person names of the second declension: , , etc.
However, a few affective suffixes produce nouns that do not exhibit the same
degree of harmony between declensional class and gender as in the above examples. This can be observed with nouns derived from the following suffixes.
(1) Augmentative suffix -in-a:
Shift from the first to the second declension: ,
, , ,
(2) Augmentative suffix -i-:
Shift from the first declension with a consonant final to the first declension
with an -o final: , , ,
,
(3) Diminutive suffixes -ik-, -uk-:
Shift from the first declension with consonant final to the first declension
with an -o final: , ,
,
As already mentioned, gender remains unaffected by affective suffixation. The
suffixed noun inherits the gender value of its unsuffixed origin. But this gender
value is not always supported by declensional class as in the examples considered
above. The complications arise in connection with suffixations of first-declension
nouns with a consonant final, cf. (1)(3). These nouns are all masculine, so the
derived nouns must also be masculine. As it appears from the examples the
derivatives belong either to the second declension or to the first declension with
an -o final. Let us consider these derivatives from the point of view of their lexicosemantic properties with a special emphasis on the inherent grammatical feature
of animacy/inanimacy.

174 jens nrgrd-srensen

There is nothing surprising in assigning the second declension to persondenoting nouns which is a subclass of animate nouns, cf. , , , , . Neither is it surprising that persondenoting nouns are masculine even in the rare cases when they belong to the first
declension with an -o final, cf. . In connection with animate nouns no
conflicts arise between declensional class and gender.
On the other hand, when it comes to inanimate nouns the three patterns presented above produce certain atypical combinations of declensional class and gender (atypical combinations understood as combinations that cannot be predicted
from the basic assignment systems for declensional class and gender, cf. NrgrdSrensen (1996: 160)):
(4) Second declension masculine (predicted only for person-denoting nouns):
, , (inanimate)
, , (animate non-person)
(5) First declension with an -o final masculine:
, , , , , , , ,
The disharmony between declensional class and gender is reflected in various
ways. Animacy appears to play a decisive role in this connection, particularly in
connection with -ik- and -uk- derivatives, of which inanimates belong to the
first declension with an -o final, cf. , , , in (5), and the animates to the second declension, cf. ,
in (4) (vedova (ed.) 1980: 213). This is, however, not the whole truth. Colloquial
language tends to prefer second-declension inflections outside the nominative for
both animate and inanimate derivatives (Graudina et al. 1976: 74). Instead of the
standard first-declension inflections the following forms occur frequently:
Fig. 3
Sg.acc.
Sg.gen.
Sg. dat.
Sg.inst.
Sg.loc.

notes on the typology of analogy 175

Only inanimates in -i-, e.g., , seem to resist this tendency to a
considerable degree, but occasionally they too take second-declension inflections.
As to the nominative, one notices that the stress is never on the final vowel. This
means that there is no formal indication, whether the nominative of these nouns
should be interpreted as belonging to the first declension with an -o final or to
the second declension.
Without going into further detail we can state that the second declension is expanding within this group of nouns. As for person-denoting nouns (a subset of
the animate nouns) this does not affect gender. They will be masculine by default
in any case (i.e., irrespective of their formal properties). A noun naming a person
without specifically naming a woman must be masculine. This gender assignment
is in full harmony with the second declension.
Within certain form classes the default function of masculine gender spreads
from person-denoting nouns to animate nouns in general. This is true for the affective nouns considered here, but the spread of masculine default gender is also
motivated by a purely formal factor. From the fact that masculine is default gender
for person-denoting nouns it follows that the following combinations of adjective
and noun desinences are correct, recurrent and perceived as a natural:
Fig. 4
Sg.acc.
Sg.gen.
Sg.dat.
Sg.inst.
Sg.loc .

From a formal point of view there is nothing to prevent other animate nouns which
are both masculine and belong to the second declension to enter this agreement
model. They are readily accepted, because they produce desinence combinations
of the type which is well-known from person-denoting nouns, e.g.:
Fig. 5
Sg.acc.
Sg.gen.
Sg.dat.
Sg.inst.
Sg.loc.

176 jens nrgrd-srensen

This, on the other hand, is not true for inanimate derivatives like , cf.
(4). Let us for a moment concentrate on the accusative singular and consider
the logically possible combinations of adjective and noun forms, making use of
Steenslands equation technique. The most straight-forward solution is to treat the
noun like any other inanimate masculine noun and choose the appropriate form
for the adjective. This would produce the following phrase:
(6) Sg.acc.

Though this is the solution unequivocally reflecting the inherent grammaticalsemantic features of the noun (masculine inanimate) it is out of the question
and for a remarkable reason: A noun phrase like this would not correspond to any
existing agreement model, and the class of inanimate nouns with affective suffixes
is apparently not sufficiently prominent and stable to coin a new syntactic model
like the one in (6). Here we see the basic principle of the Steensland analogy at
work: The new formation must be a calque of an existing one. Pursuing the idea
that the inherent system conflict pointed out might have found a solution that
can be interpreted as a Steensland analogy, we shall set up an equation with two
logical solutions:
Fig. 6

Equation

Nom.sg.

Acc.sg.
X

Models for solution

1 2

From a purely formal point of view the first solution would be the more natural. This
is so because it would combine a precise vertical correlation (i.e., a correlation
along the paradigmatic case coordinate: - -) with a precise horizontal
correlation (i.e., a correlation along the syntagmatic agreement coordinate: -
-). However, the result of this solution, the noun phrase * is
ruled out because the adjectival accusative inflection - is marked for animacy
while the noun it agrees with is inanimate.
We are left with the second logical solution: to base the solution of the equation
on the horizontal, i.e., the syntagmatic coordinate alone. This renders the solution
which is actually the only possible one. There is, however, a
 Even major Russian grammars, for instance vedova (ed.) (1980), fail to acknowledge this fact

as they generally treat manifestations of feminine gender in connection with these nouns as
deviations.

notes on the typology of analogy 177

remarkable consequence of this solution: the noun must be reclassified as feminine. This is so because the combination of the desinences - - in an agreement structure unequivocally signals feminine gender. Fortunately (so to speak!)
there is nothing to prevent such a reclassification. Inanimate nouns may be masculine or feminine with no apparent differentiation. As already mentioned, for
inanimate nouns the declensional class is the factor decisive for the default assignment of gender. The default gender will normally be overruled by any supplementary rule for gender assignment, including the rule of gender inheritance for
nouns with affective affixes, but, as pointed out above, this solution is ruled out
because it violates the rules for animacy marking.
The process described can be interpreted as a Steensland analogy. Whereas a
standard analogy is motivated on identity of function and preservation of all grammatical features, this process is based on a purely formal factor: the existence of an
agreement model. Let us consider the two examples in order to clarify the notion
of a Steensland analogy. A Steensland analogy may involve identity of function, but
it is ultimately motivated by the existence of a form correlation which serves as the
basis of a calque in the analogical process. The form correlation may be paradigmatic or syntagmatic. In Steenslands example the analogy is based on the paradigmatic correlation between hard stem and soft stem inflection, and it affects the
inflection, i.e. the morphological system. In the example with affective suffixation
the analogy is based on a syntagmatic correlation between the forms in an agreement structure and it affects an agreement model, i.e., the syntactic system.
I have concentrated on the accusative singular, not only because it offers a fine
illustration of a Steensland analogy, but also because it is undoubtedly determining for other variations in the paradigm of nouns with affective suffixes. As we
have seen, the assignment of feminine gender for the accusative is forced by the
need to correctly mark (in)animacy. This does not prevent the noun from remaining masculine in the other case forms (where animacy is not marked). Anyway,
the forced assignment of feminine gender for the accusative tends to spread to
other case forms, first and foremost to the oblique cases but occasionally also to
the nominative. Different nouns behave in different ways for not quite transparent reasons. The gender variation for the noun in both the nominative
and the oblique cases is illustrated in examples (7)(10).

 Among the two logically possible solutions of the equation the one violates the animacy value,

the other the predicted gender value of the noun. The latter solution is the one that gains ground.
This confirms that animacy is the dominant grammatical feature of the Modern Russian noun,
the lexical-grammatical feature that must be kept stable under all circumstances (NrgrdSrensen 2002: 4447).

178 jens nrgrd-srensen

(7) Within Temptation ,
. (http://www.linuxshop.ru 27.10.2005)
(8) . ! (http://www.ukhta.ru
27.10.2005)
(9)

. -
- . ( )
(10) (http://www.
libforum.ru 27.10.2005)
The forced assignment of feminine gender for the accusative singular is illustrated
in examples (11)(12):
(11) ()
(12) ...

. (Sic! JN-S)

,



,

(Majakovskij: The Soviet passport)

notes on the typology of analogy 179

As the examples reveal, there is vacillation between masculine and feminine
gender in the use of , both in the nominative and in the oblique cases.
On the other hand, a search on the Russian internet reveals that in contemporary
informal language the noun mostly appears together with the
adjective and is treated exclusively as feminine, a fact that might be
connected to Majakovskijs poem. However, in general the reasons for the variation
in the behaviour of individual derivatives are not clear.

4. Conclusion

In this presentation I have discussed Steenslands analysis of an analogy in Old

Russian and stated that it represents a specific type of analogy for which I have
proposed the term Steensland analogy. Unlike a standard analogy which is a
process preserving the functional-grammatical features of the forms involved, a
Steensland analogy is motivated by an existing form correlation which serves as
model for a calque. It is worth noticing that none of the two types should be seen as
grammaticalisations, defined as changes of the grammatical system. The analogical
processes considered are illustrations of how lexical units adjust to inflection and
syntactic structures, i.e., to the grammatical system (Heltoft, Nrgrd-Srensen
and Schsler 2005: 15). The grammatical system itself remains unaffected by these
processes.

References

Bruer, Herbert 1969. Slavische Sprachwissenschaft II. Formenlehre 1. Berlin:

Walter de Gruyter.
Bynon, Theodora 1977 [1993]. Historical linguistics. Cambridge etc.: Cambridge
University Press.
Corbett, Greville G. 1982. Gender in Russian: an account of gender specification and its relationship to declension. Russian Linguistics 6, 2, 197232.
Corbett, Greville G. 1991. Gender. Cambridge etc.: Cambridge University
Press.
Graudina, L. K., V. A. Ickovi and L. P. Katlinskaja 1976. Grammatieskaja
pravilnost russkoj rei. Opyt astotno-stilistieskogo slovarja variantov. Moskva:
Nauka.
Heltoft, Lars, Jens Nrgrd-Srensen and Lene Schsler 2005. Grammatikalisering som strukturforandring. Lars Heltoft, Jens Nrgrd-Srensen and Lene
Schsler. Grammatikalisering og struktur. Copenhagen: Museum Tusculanum,
930.
Kuznecov P. S. 1953. Istorieskaja grammatika russskogo jazyka. Morfologija.
Moskva: Izdatelstvo Moskovskogo Universiteta.

180 jens nrgrd-srensen

Nrgrd-Srensen, Jens 1996. Det russiske substantivs grammatiske kategorier. Principper for beskrivelse. Michael Herslund (ed.). Ny forskning i grammatik. Fllespublikation 3. Kollekollekollokviet 1995. Odense: Odense Universitetsforlag, 15371.
Nrgrd-Srensen, Jens 2002. Individuation in Russian: Gender semantics and
other issues. Peter Kosta and Jens Frasek (eds.). Current approaches to formal
Slavic linguistics. Frankfurt am Main etc.: Peter Lang, 3961.
Paul, Hermann 1880 [1975]. Prinzipien der Sprachgeschichte. Tbingen: Max
Niemeyer Verlag.
Steensland, Lars 2002. yvaja struny morfologieskaja anomalija v Slove o
polku Igoreve Per Ambrosiani et al. (eds.). Explorare necesse est. Hyllningsskrift
till Barbro Nilsson. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 21724.
vedova, N. Ju. (ed.) 1980. Russkaja grammatika I. Moskva: Nauka.

O

. . :
. ; ,
,
( 1908, 75). , , , .
, , . 80-
( 2002, 27).
. , , , :
.
, . ,
, , , .
,
.


. ,
1990- ., - & (Ryazanova-Clark & Wade
1999, 340358).
 , ,
(emprunt graphique, . www.risc.cnrs.fr/pdf/30-31_05-Ecritures.pdf [23.03.06]).
tape
, ( tape) , , tejp;
juice ( juice) jos; mail , ( mail) mejl ..
. .

182

. , :
B
... ( . 2005, 148).
, . , 2005 . 2006 .

, , :
() ().
, :
, , , (. ). , -, , :
1: ,
, Who is mister Putin? ( 52, 2005, 38).

, I- .
. . . . , :
2: Auf, Kinder, auf!.. sist Zeit. Die Mutter ust (sic! T. .) schon im Saal,
, ,
( 1987, 26) .
3: Mon verre nest pas grand, mais je bois dans mon verre, ( 1985, 182).
4: , , :
? ! Attention, , attention,
, ,
( 1986, 1415).
, ,
:
. , ,

.
, -
( ..) ,
:
5: , de luxe
(, 20.12.2005 .);
6: ... Sex Revolution ( 52, 2005, 22).
,
, :
7: , i (,
20.12.2005 .);
8: Acer
TravelMate C200.
.
. : Intel Pentium M, Mobile Intel 915PM/GM
Express, 12,1- (1024768),
100 100 DDR2533 ,
2 . 200
DVD DVD-CDRW. ,
, Bluetooth, Wi-Fi Firewire. $1399
( 49, 2005, 46).
.
. , ,
, .
, ,

( 2004,
3). ,

. .
, , (. 8,

183

184

), ,
, .
,

, , , , ,
, ..:
9: ... REN TV ( 1/2, 2006, 34);
10: The Wall Street Journal ... (
17.01.2006);
11: Hayabusa (
) ( 49, 2005, 51);
12: ROMIR Monitoring International Talent Agency
, ( 52, 2005, 6);
13: IKEA ... ( 52, 2005, 23);
14: : Smithsonian Institution ( )
( 1/2, 2006, 12);
15: 2006
Rolling Stones - 13
( 1/2, 2006, 50);
16: ASIMO ( Advanced Step
in Innovative Mobility) ( 14.01.2006).
, ()
.
,
.
, , , .
 (1999) .

, ,
:
17: Russian Team, 1, Nissan Mitsubishi. (
17.01.2006).
17b: , , ,
. ( 49,
2005, 42).
18a: Metropolitan Opera
c [...] (, 20.12. 2005 .)
18b: , -, -, ( 52, 2005, 54).
17 18 , (Mitsubishi~;
Metropolitan Opera~-), , - . :
?
?
, , .
(1957),
- ., .
(1990). , , ,
( & 1990, 1821).
, , , , ,
. , . . ,
.
ax .
(Comrie 1996, 783784; Schlyter

185

186

2001; Alpatov 2002). - , ,

, , 90- (Ercilasun 1999; Clark 1998). , ,
. , .
2002-
3
. ,
( 2002). .
. 3, . 68, 1 (1997, 26).
, , ,
: , , . , ,
. -.
, .
, . . , , (
1999).
: , , ,
(
) , , ,
. , , 

, - ,

, , , .
 .
.

. , , ,
[-] ( 1999).

. , ... , , .... , , ... , , .
, , , , .
, .
, , :
1) (, , , .
, );
2) , , , duty-free;
3) , , Internet
( ) IBM- Web ( 1999).
, .. ,
, ( 1999).
(
. 2005, 148149) , ,
. .
,
.
: ,
.
.
, ; , ,
( . 2005, 149).
,
, .
,

187

188

( . 2005, 149).
(. ).
* * *
,
2005 . 2006 .,
.
,

. , ,
.

(1999)
( . 2005)? .
, ( 2002), , .
,
, :
,
, ..
. ,
,
(Magner 2001),
, , .

.
.
: The widespread and often unnecessary use of new loan words may possess a psycho-linguistic mechanism similar
to political correctness in other languages: the word is used for the purpose of improving reality, as if words have a magic power to change the world (RyazanovaClarke & Wade 1999, 164; . 2002, 28).

. (Grivelet 2001, 6).

. (2001) . (Magner
2001).

= ( , 1997, 12, . 1383). 8 1999 . 1503 ( , 1999, 28,

.3483), 2004, .
, . ., 1908, ( ; 1- .
1885 .), -.
, . ., 2002, , , 6, . 2734.
= , 1957, (. . .
) , .
, . . & , . ., 1990, ,
.
, . ., , . ., , . ., 2005,
: , , , .
, . ., 1987, , , , (1- .
, 1852 ., , 1854 ., ,1857 .).
, . ., 1986, (1- . 1969), ,
, , , . 767.
, .., 1985, , (1- . 1852 .).

Alpatov, V., 2002, Alphabet Reform: Cyrillic or Latin?, Central Asia and the
Caucasus, 2 (14), pp. 116125.
Clark, L., 1998, Turkmen Reference Grammar, Wiesbaden.
Comrie, B., 1996, Script Reform in and after the Soviet Union, The Worlds Writing Systems (eds. P. T. Daniels & W. Bright), New York, pp. 781784.
Ercilasun, A. B., 1999, The acceptance of the Latin alphabet in the Turkish World,
Writing in the Altaic World (eds. J. Janhunen & V. Rybatzki), Helsinki, pp. 6369.
Grivelet, S., 2001, Introduction, International Journal of the Sociology of
Language, 150: Digraphia: Writing Systems and Society, pp. 110.
Magner, T. F., 2001, Digraphia in the Territories of the Croats and the Serbs,
International Journal of the Sociology of Language, 150: Digraphia: Writing Systems and Society, pp. 1126.
Ryazanova-Clarke, L. & Wade, T., 1999, The Russian Language Today, London.

189

190

2002 = .
3
, http://document.kremlin.ru/doc.asp?ID=015173
(11.01.2006 .)
, ., 2001, , http://liternet.bg/publish3/lkirova/digraphia.htm
(15.06.2004 .).
1997 = , 12 1997 ., , http://president.kremlin.
ru/articles/ConstOpt1.shtml (11.01.2006 .)
, . ., 1999, on-line. -,
http://www.sreda-mag.ru/mag/12-13/2.phtml (09.01.2006 .).
Schlyter, B., 2001, Language Policies in Present-Day Central Asia (MOST,
Journal on Multicultural Societies, Vol. 3, No. 2), http://www.unesco.org/most/
vl3n2schlyter.htm (25.02.2004 .).
critures en contact (Programme), http://www.risc.cnrs.fr/pdf/30-31_05Ecritures.pdf (23.03.06).

:
?

.
,
.
.
.
, ,
(
1989, 133).

. . .
(1991), -
, ,
. . (2004),
. ,
. . (2001),
. , ,

XVI , . . ,
.
,
, ,
, .

XVI .
(+1427; ), (+1392; ),
(+1437; ), (+1441;
), (+1557; )
(+1533; ).
. ,
, ,

192

,
.
,
.
(2001, 429), ,
,
. , ,
1990- .,
- . ( ,
4344), ; ,
. ,
, .

, -
, . . ,
( 1996, 96). ,

( , 91).
. (1997, 337) , ( )
,
.
, ,
- ( 2001, 41).
- .
( , 10), ,
,
. ,
,
, ( 1997, 326). ,
, , ,
, ,
. ,
-
.

. (III, . I)
: 1) , ; 2) ,
. (1907, 1466) ,
.

,
. , , , , .
XIXVII . ( 1995, 125),
: 1) , ,
; 2) , ; 3) , 4) .

( 1847 IV, 4). , ,
( )
, (), ()
.
, 1) ,
; 2) ; 3) :
-, -; 4) ( 1995, 123124).

( , 124).
(() ()()
, 325), ( ()i i ().
() , 445). -
( 1847 IV, 4)
, . . ,
. , , ,
, ; ,
( 1995, 124125). , . . (1989,
6), ,
.

( ), , (
) ( 2001, 422).

.
/*,
/
*.
, i, ,
, .
,
.
:

193

194

(1) ?
(2) ,
?
(3) ?
(4) ?

.
(i ()
() ()() , 195),
( ()i ()
i , 486) ,
, .
: () ()
()() () () (, 506).

, ( 1995, 124). ,
, : ()
(, 128).
,
. (1991, 150) , ,
, .
,
, ( 1), .
, ,
(24), . , , ,
,
.
.

(1) ()()() () (). () [.

] (). () () ()
() (, 476).
(2) () () () i.
(, 24).
(3) () ()i () i.
. () i (,
134).
(4) ()()() () .
() () () () () ()() i
() i (, 464).

, . ,
, (5), ,
(6),
(7), (8),
.

(5) () () () ()
(, 454).
(6) ()() () () (,
150).
(7) ()()() () () [] ()
() (, 472).
(8) ()() () () . i
i . . ()
() ()() () (, 163).

.
(1991, 153)
.
, ,
( 911).
,
( , 153154).
(1112) .
(. . 3:1 , ). ,
,
(. 15:11).

(9) ()() () (,
207).
(10) () (, 447).
(11) ()()() () ()
(, 103).
(12) () ()
() (, 117).
(13) ()() () (, 134).
(14) () () (). () ()
(, 61).
(15) () () ()
()() i () (, 326).

195

196

,
, ( 2, 48).
, (. 4) (.
29). ,
- .
(2004, 241), ,
, .
(1903, 12551256), :
, ;
; , , ,
,
. ,
. , , ,
( 1999, 1516).
, .
, ,
. ( 1984, 80.) ,
:

( 1999, 40, 4545).

(16) () () ()() ()() () (,

308).
(17) () i () () i ()
()() (, 28).
(18) () i ()() ()
(, 316).
(19) [] () () ()()
() (, 486).

,
, . , ,
, ,
(25).

(20) i i ()
()i (, 188).
(21) () () (,
317).

(22) i () () ()()
(, 314).
(23) i ()() .
()() . i ()
() (, 28).

, ,
.
, (, ,
; , ), (
, ).
.
,
.

(24) ()()() () () () ()
(, 453).
(25) () ()() () () ()i
()() (, 451).
(26) () () () () (,
489).

:
()() () ()i ()
()() () (, 470).
,
, , , (. 2:26).
. .
,
( 1979, 105).
(29) ! (. 25:23).
(2730).
.
. (3132)

(. 5:12), (33) (125:5)
.

197

198

(27) ()i ()() i () i () ().

() () () (, 174).
(28) i() () (, 55).
(29) () () ()
(, 202).
(30) ()() i. () ()()
. () () . ()
(). () i (, 360).
(31) ()() () ()
()()() (, 480).
(32) () () () () (,
158).
(33) () (,
16).

,
(34),
(35) (36).
- .
( 3, 18). ,
(8, 37).

(34) () () () () () .
() i ()() () ().
() () (, 497).
(35) i () i i
(, 219).
(36) i () ()() () ()
(). [] () ()i
(, 58).
(37) . () ()
()() () (, 163).

. (1903, 455)
,
. , ,
, , , ,
, , , , ( , 456).

XIXIV . ( 1988, 394)

: 1) , ; 2) , .
1) , , ; 2) ,
( 1988, 396). XIXVII .
, ( 1975, 111).
, ( 1847
I, 114115). /*, ,
; , ( , 114). ,
, , .
,
. . . (2004, 242),
, .
(3839),
(4042). (40
41, 46).

(38) () i ()
() i ()()
() (, 122).
(39) () () i. ()()()
() (, 449).
(40) ()i () () () i
() (, 63).
(41) (), i
() (, 63; , 64).
(42) ()i . ()() ()()
() i. i ()() () () (,
452).

.
(43) (44).
,
(45) (46). (2001, 29) , ,
,
.
, .

199

200

(43) i ()() () (,
63).
(44) [] [ ] ()
(, 103).
(45) ()(). ()()
. () () .
() (, 323).
(46) () () . () i
() ()() () (, 61).

(4748) ,
, : !
, ! (. 12:19)
(. 16:19),
. ,
,
(45).

(47) () . () ()
i . (, 86).
(48) ()() i
() () (, 85).

,
(4952).
(51) (5356). ,
(50, 54),
(51).

(49) () () () ()
(, 317).
(50) () () ()
() () () i
(, 447).
(51) i() ()() ()()
()()()i. () () ()()()() ()()
() (, 308).
(52) () . () (,
63).

(53) (). () ()
() (, 479).
(54) () ()() (,
128).

i
. i() (, 352).

: (1 . 1:8);
(. 2:10). ,

(55) ()()
(, 158).
(56) () (, 343).
(57) i. ()() ()
()()() () (, 79).

,
. ( )
, , ( 1847 II, 253),

. (58) (59)
, .
(6061).

(58) () (), i () ().

i () (, 54).
(59) () (). () () () () (,
488).
(60) () () ().
() i i ()() () (, 343).
(61) () () ()() (,
490).

, .
(2004, 254) ,
XV . XVI .
. ,
(6263).

201

202

(64), ,
.

(62) . i
() () i [--] () ()()
(, 122).
(63) () i ()
. i () (,
17).
(64) i () ().
. i ()
. i () (, 18).

, ,
.

,
(,
, , ). , ,

.
,
. , ,
.

. ,
, . . .
,
. , (2004, 239240)
, .
, (.
8). (1991, 150151) ,
, , . .
, . ,
, , .
, , ,
,
.

.
. .
,
.

= XVI . . 874, . 442514 . (). //

. . 2002.
= XVI . , . I. 22 (). // .
. 2003.
= XVI . . . 1361 (). //
, . . 2003,
7094.
= 20- . XVI . . . 438 (). //
, . . 2003,
96145.
= XVI . . 853 (). // ,
. . 2003, 148180.
= XVI . . 732 (). // .
. 2000.

, . ., 1989,
. .
, ., 1997, . . . .
, ., 2001,
. .
, ., 1903, o . 3-, .
. . . I. ..
, ., 1907, o . 3-, .
. . . III. ..
, . ., 2001, : . . .
, . ., 2004, : . . .
, . ., 1979, . 3- ., .
.
, . ., 1991,
. // . . , 148
155.

203

204

. 1995,
.
1988 = XIXIV . . .I.
.
, . ., 1989, . . . . I, III,
.
= . 1984. . IV. .
1975 = XIXVII . . 2. .
1995 = XIXVII . . 21. .
, . ., 2001, : . . 2-,
. . .
1847 = - . . I, IV.
.
, . ., 1996, . ,
. .
, . ., 1999, :
. // . .
, 1125.
, . ., 1999, , ,
( ). // .
. , 3951.

Ewa Teodorowicz-Hellman

Ngra reflektioner kring kvinnors efternamn i det moderna polska sprket

r 1998 utkom i Polen boken Polskie nazwy wasne. Encyklopedia [Polska egennamn. En encyklopedi]. Den r skriven i form av lnga artiklar och omfattar i sin
helhet inte mindre n 540 sidor. Boken vckte mitt intresse och jag brjade studera den nrmare. Undertiteln Encyklopedia samt utgivare, Polska Vetenskapsakademien, borgar fr gedigen information i mnet. Nr jag brjade lsa var jag framfr
allt intresserad av polska fr- och efternamn, srskilt kvinnornas efternamn i modern polska. Detta inte utan orsak. Under de sista decennierna har anvndningen
av kvinnonamn ndrats betydligt i Polen. Till min stora frvning hittade jag nstan ingen information alls om detta i det omfattande verket. Just p grund av att
min nyfikenhet inte stillades var mnet fr detta bidrag nstan givet. En avgrande faktor fr mnesval var dock en liten historia ur mitt eget liv.
Detta hnde p sextiotalet nr jag lste polska vid Jagiellonska universitetet i
Krakw. Jag var en ung student och skulle tentera i polsk litteraturhistoria; medeltiden och renssansen. Eftersom examen var muntlig kom jag in i professorns rum
och verlmnade min examensbok. Professorn granskade noga mitt fotografi och
namn, och frgade pltsligt med hg och strng rst: Gift eller ogift? Jag tyckte
att frgan var irrelevant, men svarade tyst och generat: Ogift. Professorn skrev
irriterat ngot i examensboken. Snart brjade det lnga frhret, som jag fr vrigt
klarade mycket bra. Nr jag till slut kom ut i korridoren ppnade jag examens
boken fr att se mitt betyg och vilka noteringar professorn hade gjort. P framsidan av den fina examensboken var mitt efternamn ndrat med slarvig handstil.
Till namnet hade professorn lagt till suffixet -wna, som informerade om att jag
var ogift och dotter till en man vid namn Teodorowicz. Mitt efternamn hade ftt
den lnga flerstaviga formen Teodorowiczwna.
Denna hndelse frn mitt frsta studier vid Jagiellonska universitetet i Krakw
kan man bara frst i ett bredare sammanhang. Fram till brjan p 60-talet fanns
det i polskan en mycket stark tendens att markera kvinnans civilstnd med hjlp
av formen p efternamnet. Detta r i och fr sig inte mjligt med alla polska efternamn, men frekom regelbundet om namnet slutade p konsonant. Rent prak

Eftersom reglerna fr anvndning av kvinnonamn i det moderna polska sprket r ganska

komplicerade tar jag upp i artikeln bara en grupp av mycket frekventa efternamn som slutar

206 ewa teodorowicz-hellman

tiskt gick det till p fljande stt: till namnets grundform, dvs. mannens namn,
lade man ett suffix som informerade om att namnbraren var kvinna. Som en
fljd av detta var oppositionen manligt kvinnligt tydlig och synlig i mnga polska efternamn. Denna sprkliga distinktion var antagligen inte helt tillfredstllande eftersom kvinnornas efternamn ven berikades med ytterligare information namnbrarens civilstnd: gift, dvs. hustru, och ogift, dvs. dotter. nkors
namn hamnade i regel i den frsta kategorin.
Exempel:
mannens namn
Nowak
Wronicz
Bywalec
Je

hustruns namn
Nowakowa
Wroniczowa
Bywalcowa
Jeowa

den ogifta dotterns namn

Nowakwna
Wroniczwna
Bywalcwna
Jewna

Dessa kvinnonamn som slutar p -wna, -owa anvndes inte bara i talsprket
utan ven i officiella sammanhang: de lnga namnformerna skrevs in i identitets
handlingar, p olika slags intyg och till och med i passet. Ibland kunde det uppst
viss frvirring d olika former den korta och den lnga (med suffixet som
markerade kn och civilstnd) anvndes parallellt. Eftersom datorvrldens
frammarsch i den polska administrationen nnu var mycket avlgsen var denna
sprkliga lilla inkonsekvens hanterbar; i regel rckte det med en kort frklaring till
tjnstemannen som var helt infrstdd med detta typiskt kvinnliga problem.
Men hur gick det sedan med bruket av de kvinnliga efternamnen i Polen? Det
var just denna frga jag ville f svar p nr jag brjade studera det omfattande verket Polskie nazwy wasne. Encyklopedia. Trots att det har skett tydliga frndringar vid anvndandet av polska kvinnors namn uppmrksammades saken inte alls.
Frgan r dock inte s bagatellartad: namnet har ett personligt, ett emotionellt
och ven ett juridiskt vrde. Det r absolut inte likgiltigt om en kvinna heter Je,
Jeowa eller Jewna, Hellman, Hellmanowa eller Hellmanwna.
Tendensen att skriva in information om kvinnans civilstnd i efternamnet blev
med tiden mindre stark i polskan. Detta har framfr allt att gra med samhlls
utvecklingen; den stora urbaniseringen med tfljande anonymitet, men ven i
viss mn med jmstlldhetsprocessen. Inte utan betydelse har ven de adminisp konsonant och bildar femininum p fljande stt: Nowak > Nowakowa, Nowakwna, Je >
Jeowa, Jewna, Ulewicz > Ulewiczowa, Ulewiczwna. Utanfr mitt intresse finns andra efternamn, bland dessa en mycket omfattande grupp av namn som slutar p -ski, -cki, -dzki, t.ex. Kowalski : Kowalska, Brodzki : Brodzka, Wysocki : Wysocka samt ganska vanliga namn som bildas
p adjektiv Dugi : Duga.

ngra reflektioner kring kvinnors efternamn 207

trativa frdelarna varit: en enda form fr efternamnet var ett sjlvklart krav frn
datorvrlden.
Men polska sprket, eller kanske snarare den polska mentaliteten, har inte velat underordna sig de nya frndringarna och de nya kraven: polska namn infor
merar fortfarande om ifall namnbraren r man eller kvinna. Men nu sker detta
p ett annat stt n tidigare. Nu r det inte suffixen som berttar om kn och civil
stnd, utan den s flitigt anvnda bjningen, eller snarare frnvaron av den. Kvinnors namn som slutar p konsonant bjs idag mindre och mindre i polskan. De behller sin ofrndrade form i alla kasus och detta handikapp (i polskan bjs i regel
alla efternamn med undantag av frmmande namn) har under de senaste decennierna nstan utvecklats till en sprklig norm. Idag kan det nya bjningsparadigmet fr efternamn p kvinnor och mn se ut p fljande stt:

mannen
herr direktr Je
nominativ: pan dyrektor Je
genitiv: pana dyrektora Jea
dativ: panu dyrektorowi Jeowi
ackusativ: pana dyrektora Jea
instrumentalis: panem dyrektorem Jeem
lokativ: o panu dyrektorze Jeu

kvinnan
fru direktr Je
pani dyrektor Je
pani dyrektor Je
pani dyrektor Je
pani dyrektor Je
pani dyrektor Je
o pani dyrektor Je

Som mrks av sammanstllningen ovan r paradigmet fr kvinnans efternamn mycket starkt frenklat: frnvaron av kasusndelser vid kvinnans yrkestitel (dyrektor) och efternamn (Je) r igonfallande. Just denna avsaknad talar
om att ministern, direktren, professorn eller doktorn r en kvinna, t.ex. Id do
minister Je [Jag gr till minister Je (kvinna)], men Id do ministra Jea [Jag gr
till minister Je (man)]. Ibland kan kvinnligheten rent av vara sprkligt markerad
tv gnger: genom yrkesbenmning i femininum med regelbunden bjning vid
etablerade kvinnliga yrken, och genom avsaknaden av ndelse p efternamnet,
t.ex: Id do nauczycielki Je [Jag gr till lrarinnan Je]. Man br dock vara medveten om att det frekommer ytterligare en distinktion: hg yrkesstatus > ingen
bjning av yrkesbenmning och efternamn, lg yrkesstatus > regelbunden bjning
av yrkesbenmning och ingen bjning av efternamnet. Hr r det fortfarande mjligt att anvnda former med suffixen -owa och -wna som bjs regelbundet. Dessa
efternamn fr dock en ironisk klang i den unga generationens ron.
Kort kan man sammanfatta anvndandet av kvinnors efternamn i modern polska p fljande stt: det gamla morfologiska kriteriet med avledningarna -owa
eller -wna som avsljade namnbrarens kn och civilstnd har ersatts av ett

208 ewa teodorowicz-hellman

nytt kriterium: bristen p bjningsndelser. Trots att knsmarkering allts fortfarande existerar fr kvinnors efternamn br man dock i viss mn betrakta den
nya formen som ett framsteg: den r mer ekonomisk eftersom den r kortare, och
den talar inte lngre om namnbrarens civilstnd, utan tydliggr bara kn och i
vissa fall ven yrkesstatus.
Liksom i mnga andra lnder har det i Polen skett en stor liberalisering under de
senaste decennierna betrffande individens val av efternamn. Detta gller framfr allt gifta par som kan vlja:
* att ha mannens efternamn som gemensamt efternamn,
* att ha kvinnans dvs. hustruns namn som gemensamt efternamn,
* att var och en behller sitt namn eller har dubbelnamn,
* dessutom kan den som bytt efternamn i samband med ktenskap alltid terg
till sitt tidigare namn.
Polska sprkrdet (Rada Jzyka Polskiego) r en av de institutioner som bevarar
och kontrollerar de polska namnens bestnd, anvndning och utveckling. Det
har gjorts flera omfattande underskningar angende polska frnamn och efternamn. Trots detta har det inte lmnas ngot utrymme t utvecklingstendenserna fr bruket av polska kvinnors efternamn i Polskie nazwy wasne. Encyklopedia.
Lsaren blir med all rtt frvnad.
Det br ppekas att frgan om polska kvinnors efternamn dremot har tagits upp i litteratur med stark feministisk prgel. Flera forskare, inte bara slavister,
pstr att den polska kulturen r mycket mansdominerad och att detta bland annat kommer till uttryck i kvinnors namn. Ngra kulturvetare hvdar till och med
att kvinnor inte har ngra egna efternamn i polskan. Jag skulle vilja polemisera
mot det tillspetsade uttalandet av Sawomira Walczewska i boken Damy, rycerze
i feministki (S. Walczewska 1999, jmfr ven: J. Brach-Czajna 1997 och K. Arcimowicz 2003). Detta pstende r inte sant, men det r inte heller helt felaktigt:
polska kvinnors efternamn bildas faktiskt p basis av mnnens efternamn. I detta
avseende utgr dock polskan inget undantag bland de europeiska sprken.

Bibliografi

Arcimowicz, K., 2003, Obraz mczyzny w polskich mediach. Prawda Fasz

Stereotyp. Gdask.
Bartmiski, J., ed., 1993, Wspczesny jzyk polski. Encyklopedia kultury polskiej
XX wieku. b. 2, Wrocaw.
Brach-Czajna, J., ed., 1997, Od kobiety do mczyzny i zpowrotem: rozwaania
o pci w kulturze. Biaystok.
Rzetelska-Feleszko, E., ed., 1998, Polskie nazwy wasne. Encyklopedia, WarszawaKrakw.

ngra reflektioner kring kvinnors efternamn 209

Skowronek, K., 2001, Wspczesne nazwisko polskie, Krakw.
Teodorowicz-Hellman, E., red., 1998, Kvinnan i polska sprket/Kobieta w jzyku polskim (= Stockholm Slavic Papers 8), Stockholm.
Walczewska, S., 1999, Damy, rycerze i feministki: Kobiecy dyskurs emancypacyjny, Krakw.

Barbara Trnquist-Plewa

Diabe tkwi w szczegach

Uwagi na temat szwedzkiego tumaczenia powieci

Czesawa Miosza Dolina Issy
Twrczo Czesawa Miosza, dziki przyznaniu autorowi w 1980 roku literackiej
nagrody Nobla, doczekaa si wielu tumacze na jzyk szwedzki. Nasycona
symbolik i filozofi poezja Miosza stanowia zawsze wyzwanie dla tumaczy.
Dlatego wielu z nich chtniej sigao po utwory prozatorskie Miosza. Ale i wrd
prozy polskiego noblisty znajduj si przysowiowe orzechy trudne do zgryzienia.
Naley do nich niewtpliwie Dolina Issy, powie pozornie prosta, bo stanowica
tradycyjnie zbudowan histori rozwoju i dojrzewania modego chopca, opisan z
perspektywy wszechwiedzcego autora. Jednake powie ta wystawia tumacza
na prb z co najmniej z dwch powodw. Po pierwsze jej akcja osadzona jest
na wsi litewskiej przed prawie stu laty, ze wszstkimi zwizanami z tym realiami,
nazewnictwem i jzykiem postaci, nie zawsze atwymi do zrozumienia dla
wspczesnego czytelnika polskiego, a tym bardziej szwedzkiego. Po drugie ta
daleko odbiegajca od szablonu Entwicklungsroman ksika napisana jest
pikn proz poetyck wymagajc od tumacza wykazania literackiego talentu.
W poniszym tekcie pragn krtko przedstawi jak z tymi dwoma wyzwaniami
poradzi sobie tumacz szwedzki Kjell Rehnstrm w dokonanym przez niego
przekadzie Doliny Issy wydanym w Uppsali w 1980 roku. Moim celem nie
jest wic wielostronna analiza tego przekadu, lecz jedynie zwrcenie uwagi na
pewne rozwizania i wybory strategii dokonane przez Rehnstrma i ich ocena.
W ten sposb pragn przyczyni si do nigdy nieustajcej wrd tumaczy i ich
krytykw dyskusji nad tym czym jest dobre tumaczenie. Moim celem jest rwnie
pokazanie jaki wymiar powieci Dolina Issy umyka szwedzkiemu cztelnikowi, do
jakich elementw rzeczwistoci powieciowej i do jakich elementw stylu Miosza
nie ma on dostpu czytajc t powie w tumaczeniu Rehnstrma.
Przytaczajc poniej przykady posuguj si cytatami z wydania czwartego
oryginau (Pary: Instytut Literacki 1980) oraz z pierwszego wydania tumaczenia
(Uppsala: Brombergs, 1980) Przy cytatach podaj numer rozdziau, a nie strony.
 Artyku ten powicam profesorowi Larsowi Steenslandowi, mionikowi szczegw, znako-

mitemu znawcy jzyka rosyjskiego i entuzjacie jzyka polskiego i litewskiego, autorowi tumacze szwedzkich nazw ptakw na polski, litewski, rosyjski (i na odwrt). Glosaria te bdce nieocenion pomoc dla tumaczy wyda i udostpnia instytut slawistyki w Uppsali.

212 barbara trnquist-plewa

Numery stron oryginau i tumaczenia nie odpowiadaj sobie, podzia i numera
cja rozdziaw pozostaj natomiast te same, a poniewa rozdziay s krtkie wic
atwo jest znale dany cytat.

Realia jzykowe prowincji litewskiej opisanej w Dolinie Issy

Znajomo realiw opisywanych w tumaczonej ksice jest wana dla tego kto
pracuje nad przekadem. Jeeli tumacz chce da czytelnikom moliwo poznania nieznanego im do tej pory rodowiska czy kraju to jego przekad nie moe by
prost transkrypcj stosunkw jednego kraju na drugi, lecz musi oddawa stosunki waciwe krajowi czy okolicom opisywanym w oryginale.
Realia wsi litewskiej pierwszej poowy dwudziestego wieku zajmuj duo miejsca
w Dolinie Issy i jzyk powieci zawiera wiele regionalizmw, zwaszcza litau
nizmw, wyrae pochodzenia litewskiego nierzadko niezrozumiaych dla polskiego czytelnika. I tu przed tumaczem pojawi si problem jak si do tych regionalizmw odnie.
Klasyk teorii tumaczenia Friedrich Schleiermacher twierdzi ju w 1813, e s
jedynie dwa sposoby tumaczenia albo zostawia si pisarza tzn. twrc oryginau
w spokoju i stara si zbliy do niego czytelnika, co oznacza wierne trzymanie si
terminologii tekstu zmuszajce czytelnika do pokonania trudnoci zwizanych ze
zrozumieniem, albo odwrotnie zostawia si czytelnika w spokoju i zblia do niego pisarza tzn dokonuje si na jego tekcie operacji uatwiajcej zrozumienie czytelnikowi (Schleiermacher 1998, str.115130). Przy wyborze jednej z tych strategii czyha na tumacza niebezpieczestwo popadnicia w jedn z dwu skrajnoci:
Pierwsza to szafowanie szodrze terminami wzitymi z powieci, bez wzgldu
na to czy maj one odpowiedniki w jzyku tumacza czy te nie. Moe to uczyni
tekst trudno dostpnym dla czytelnikw. Druga to wychodzenie z zaoenia, e
dla rodakw autora oryginau wszystkie wyraenia nawet te nalece do kolorytu
lokalnego s swojskie i powszechnie zrozumiae i w zwizku z tym oddawanie ich
we wasnym literackim jzyku. Grozi to zatrat atmosfery epoki i kraju.
Znalezienie waciwego balansu midzy tymi dwoma skrajnociami naley do
sztuki tumaczenia. Rehnstrm tumaczc Dolin Issy wybra strategi zblienia
pisarza do czytelnika i zbliy si moim zdaniem niebezpiecznie do drugiej z wyej
opisanych skrajnoci. I tak na przykad przetumaczy wszystkie lituanizmy na
szwedzki, za wyjtkiem tych, ktre Miosz sam uwypukla i tumaczy przez kontekst lub przez podanie nazwy litewskiej i polskiej jak np:
R. 31. bitnik czyli pszczelarz bitnik eller bisktare (od bit pszczoa
po litewsku)

diabe tkwi w szczegach 213

R. 43, suktinis suktinis ; zarwno w orygniale jak i w tumaczeniu
(nazwa taca)
R. 67 liyki liyki zarwno w oryginale jak i w tumaczeniu (nazwa
potrawy)
W pozostaych przypadkach zastpi Rehnstrm lituanizmy, nawet te czsto niezrozumiae dla polskiego czytelnika, terminami szwedzkimi powszechnie zrozumiaymi przez szwedzkiego czytelnika jak np.
R. 40. kumpie trskor
R. 33. rojst (z litewskiego raistas oznaczajcego miejsce bagniste)
krret
R. 34 odryna (z litewskiego odrina czyli stodoa na siano) hladan
W niektrych wypadkach szukanie szwedzkich odpowiednikw niestety si nie
udao, bo Rehnstrm zdaje si nie zrozumia, e ma do czynienia z lituanizmami
tumaczc je bdnie albo niedokadnie np.
R. 63. na dyrwanie (z litewskiego dirvonas ugr) p mattan (co
znaczy na dywanie zamiast na ugorze)
R. 48. bucze (z litewskiego bkis wicierz) strar av bok
Tumacz potraktowa tu sowo bucze jako form odprzymiotnikow od
buka.
R. 35 pod olizymi szakalikami ( z litewskiego akalys szczapa,
trzaska) i de svarta sren dr barken hade flagnat av.
Zamiast szwedzkiego odpowiednika sowa szakalik mamy tu zdanie opisowe
niedokadnie odpowiadajce oryginaowi.
Mona si te zastanowi, czy tumaczenie sowa kumietynia (w R. 23) jako
torpet jest najlepszym rozwizaniem. Sowo torpet jest silnie zwizane z realiami szwedzkiej wsi, brzmice bardzo swojsko dla szwedzkiego czytelnika i
wywoujce szereg konotacji, podczas gdy kumietynia jako nazwa chaty i gospodarstwa wiejskiego jest dla polskiego czytelnika sowem o silnym zabarwieniu
regionalnym i podkrela specyfik opisywanej okolicy.
Do realiw litewskich Doliny Issy nale jednak nie tylko lituanizmy. Litwa w
okresie opisywanym przez Miosza bya wielkim kotem narodowociowym zamieszkiwanym przez Litwinw, Polakw, Biaorusinw, Rosjan, Niemcw i ydw.

214 barbara trnquist-plewa

Ta wielokulturowo wpywaa na jzyk, std te w Dolinie Issy mona znale
rusycyzmy i germanizmy. Rehnstrm jednak tumaczy wszystkie takie wyraenia
na szwedzki w zwizku z czym czytelnik szwedzki nie ma szansy uchwycenia tych
realiw jzkowych. I tak znikaj w tumaczeniu wszystkie rusycyzmy jak np:
R. 46. uriadnik myndighetsperson
R. 12. plennik krigsfnge
R. 56. winokurka apparaturen
R. 24. riapunik paddyngel
Podobnie rzecz si ma z germanizmami:
R. 31. poy pudermantla rockskrten
R. 32. buchty bckar
To ostatnie tumaczenie jest w dodatku niewaciwe, gdy buchty oznaczaj
w tym wypadku pola zryte przez dziki, a nie strumienie , jak to tumaczy na
szwedzki Rehnstrm.
W Dolinie Issy mona znale sporo wyrae dialektalnych, podkrelajcych
koloryt lokalny i dajcych pewne wyobraenie o jzyku ludnoci zamieszkujcej
tereny, gdzie rozgrywa si akcja, te tzw. dialektalizmy stanowi zawsze problem
dla tumacza, Z jednej strony ju samo ich zrozumienie nastrcza due trudnoci,
z drugiej strony tumacz musi zadecydowa czy odda je we wasnym jzyku literackim czy te pokusi si na stylizacj dialektaln w oparciu o ktry z dialektw wasnego jzyka. Rehnstrm wybra moliwo pierwsz tzn. przetumaczy
wszystko jzykiem literackim np.
R. 34.
gadzina
jelniak

ormarna
granskogen

R. 67.
stecka

stig

R. 6.
ywuszcze seglivade
pastki
fllor
Nie mona absolutnie tych tumacze uwaa za bdne, cho zmieniaj styl
utworu, ale tu i wdzie mona znale wyraenia dialektalne zupenie pominite,
czy wrcz le przetumaczone np.

diabe tkwi w szczegach 215

R. 43. Szli na narestujce szczupaki

(De) gick fr att ljustra gdda

Wyraenie narestujce, ktre oznacza skadajce ikr tumacz zupenie

pomin. Inny przykad:
R. 28. (o niedwiedziu)
zadryzda cay maliniak

(han) rev upp hela snret

Wyraenie zadryzda jest dialektalnym odpowiednikiem kolokwializmu zasra,

wic bdne jest tumaczenie go sowem poszarpa czy porwa jak to zrobi
Rehnstrm. Poza tym sowo maliniak te zostao przetumaczone niedokadnie
jako gszcz czy krzaki, a nie krzaki malinowe jak w oryginale. wiadczy to o
niedbaoci tumacza o szczegy.
Wydaje si, e przekad Rehstrma zyskaby na wiernoci i jakoci, gdyby
tumacz, cho w niektrych przypadkach postara si znale dialektalne odpo
wiedniki szwedzkie. Tumaczenie wycznie na jzyk literacki zubaa bowiem
jzyk powieci i oddala czytelnika od atmosfery oryginau.
To zuboenie realiw jzykowych razi szczeglnie w oddawaniu jzyka postaci
wystpujcych w oryginale. Badacze zajmujcy si teori tumaczenia ju dawno
zauwayli, e typowa dla wikszoci przekadw jest nieporadno w oddawaniu
obcojzycznych sposobw przemawiania do drugich (Rusinek 1955, str.35). Ta
nieporadno jest rwnie typowa dla tumaczenia Doliny Issy. Jzyk uywany
przez dan posta w Dolinie Issy jest z reguy czynnikiem charakteryzujcym,
mwi o pochodzeniu, wyksztaceniu, sposobie bycia postaci. Zrnicowanie
jzka osb w utworze peni wic okrelon funkcj, ktr tumacz powinien
zidentyfikowa i poszuka sposobu oddania tej funkcji (Bassnett-McGuire 1980,
str.119). Tymczasem Rehnstrm zrezygnowa z tego niemal zupenie w swoim
tumaczeniu. Podczas gdy postacie Miosza, w zalenoci od pochodzenia mwi
czsto dialektem, w szwedzkim tumaczeniu powieci posuguj si wszyscy
jzykiem literackim. Rezultat jest taki, e pastwo z dworu mwi tu takim samym
jzykiem jak ich suba czy pracujcy na roli Romuald i jego bracia. Spjrzmy na
poniszy przykad:
R. 60
Dyonizy siad obok niego i krci bankrutk.
Krzyczy i sabieje. Ty jej teraz przed oczu lepiej nia su sia.
Ja i nie chca.
Nia ju trzeba tak byo? Nia lepiej byo pomalutku, przygotowi?
Romuald wzruszy ramionami.

216 barbara trnquist-plewa

Czy ty jej nie znasz? Pomalutku czy nie pomalutku, a byoby take
samo.
Dyonizy satte sig bredvid honom och rullade sig en cigarett.
Hon skriker och blir svagare. Nu r det nog bst att du inte gr in s hon
fr se dig.
Det vill jag inte heller.
Du skulle nog inte ha gjort som du gjorde. Hade det inte varit bttre om
du hade frberett henne litet i taget?
Romuald ryckte p axlarna.
Du vet vl hurdan hon r. Det hade inte gjort ngon skillnad om jag hade
frskt litet i taget eller inte.

Rehnstrm nie robi najmniejszch wysikw by odda w jaki sposb dialekt

Romualda i Dionizego. Dziwi to na myl o tym, i jzyk szwedzki ma takie
bogactwo dialektw, z ktrych przecie tumacz mg czerpa. Brak adekwatnego
oddawania wyrae dialektalnych powoduje, e czytelnik szwedzki nie widzi
rnicy na przykad midzy sposobem rozmawiania Romualda z brami a jego
rozmowami z Helen, szlachciank, z ktr mia romansm np. Jak w poniszym
fragmencie w R. 32.
Jako straszno.
Zamia si.
A c to strasznego?
Bro Boe eby nie wymwi tego imienia.
U mnie na jego sposb jest.
Jaki to sposb?
Grzecznie do niego przemwi, zaprosi do kompanii. Wtedy nic nie
zrobi.
Jezus Maria, jak mona! Bo ja wracam.
Ja tak, dla artw.
Det r s kusligt. Han skrattade.
Vad skulle det vara fr kusligt hr?
Gud frbjude att jag skulle sga det namnet.
Jag vet hur han ska tas.
Hur d?
Det gller att tala vnligt till honom, be honom att sl flje. D gr han
ingenting.
Jsses, hur kan ni! Slutar ni inte prata s dr s ger jag mig av hem.
Det var bara p skmt jag sade s dr.

diabe tkwi w szczegach 217

Cztelnik polski powyszego fragmentu zauwaa wyranie jak Romuald sili si
na dworny i wolny od dialektu sposb mwienia. Jaki kontrast z cytowan
wczeniej rozmow z bratem! Ten aspekt i ten kontrast nie istniej dla czytelnika
szwedzkiego tumaczenia.
Bardzo wyranym dialektem mwi w utworze oryginalym Barbarka, suca
Romualda, czego oczwicie nie zachowuje tumaczenie, np. w R. 55:
Suka! Ja tobia dam! Ja tobia pokaa romansy! Niech ja ciebia jeszcze raz
zobacza w Borkunach! Niech ja ciebia!
Din mrr! Jag skall ge dig jag! Jag skall lra dig krlekshistorier jag! Gud
nde dig om jag fr se dig p Borkuny igen! Gud nde dig!
W tumaczeniu Rehnstrma znalazam jedynie dwie prby dialektyzacji i stylizacji
tekstu. Pierwsza jest w rozdziale dwudziestym gdzie yd w opowiadaniu babci
Dilbinowej przemawia mieszank dialektu i amanej polszczyzny mwic:
Ratujcie un zjad kop apelcynw, un zaraz umrze
Co Rehnstrm oddaje:
Hjlp! Han har tit tre tjog apelsiner, ny der han
Jest to udana prba zrnicowania mowy postaci powieci. Druga taka prba
wystpuje w R. 57, gdzie tumacz odda dialektalny styl mwienia Romualda
przez zastosowanie niedbaej syntaksy szwedzkiej, moliwej jedynie w jzyku
mwionym.
R. 57. Odpoczniem sobie. Podje trocha warto
U Rehnstrma: Det skulle inte skada med lite ta nu.
Szkoda, e te prby zrnicowania jzyka s tak niemiae i jest ich tak mao.
W efekcie Rehnstrm w swoim tumaczeniu daleki jest od wiernoci w odtwarzania sposobu mwienia postaci. Barwny i zrnicowany jzyk bohaterw Miosza
jest w przekadzie ujednolicony i daleki od realiw litewskiej prowincji sprzed
wieku.

218 barbara trnquist-plewa

Wyraenia specjalistyczne i nazewnictwo

Dolina Issy zawiera niesychanie barwny opis ycia na wsi, std wiele w niej
wyrae dotyczcych gospodarstwa rolnego, lenictwa, mylistwa, jak rwnie
nazw zwierzt, ptakw i rolin. Jak poradzi z tym sobie tumacz?

Gospodarstwo

W wikszoci wypadkw Rehnstrm znajduje szwedzkie odpwiedniki np.

R. 2.
osieci klnorna
midli len skkta linet
R. 6. popuszczanki stndkrokar
Ale niekiedy pojawiaj sie niedokadnoci typu:
R. 6. koo wironka borta vid ladan
Ladan to szopa czy stodoa a nie wironek, ktremu bardziej odpowiada
szwedzkie sowo svinstia.

Lenictwo

W terminologii leniczej Rehnstrm wykazuje z reguy du dokadno np.

R. 38. klejm stmpling
R. 34. dukt rgng
R. 34 oparzelisko moras
Natomiast wtpliwoci mona mie co do tumaczenia sowa mszaryna (w R.
57) szwedzkim sowem moras (jak powyej). W ten sposb Rehnstrm nie
czyni rozrnienia midzy oparzeliskiem a mszaryn. Mszaryna to rwnie
miejsce bagniste, ale jest to miejsce pokryte mchem. Moras nie wyraa tego
rozrnienia.

Mylistwo

Opisy polowa zajmuj wiele stron Doliny Issy. Dlatego wanym zadaniem
tumacza byo oddanie jzyka uywanego przez myliwych. Rehnstrm nie zawsze
upora si z tym najlepiej. Przy opisie rodzajw strzelb uywanych przez myliwych
poda wprawdzie zgodnie z oryginaem:

diabe tkwi w szczegach 219

R. 47.
berdanka berdankagevr
kapiszonwka luntbssa
Ale ju nie wiedzia jak przetumaczy nazw dziwerwka w R.33 i zupenie
j pomin, ograniczajc si jedynie do opisu tej strzelby. A mg to przecie
przetumaczy uywajc choby terminu turecko-perskiego dewher, egzotyzm,
ktry byby na miejscu z myl o historycznym dziedzictwie opisywanej w powieci
okolicy.
Obok adekwatnie przetumaczonych terminw myliwskich jak np.
R. 35. gon drev
s miejsca, gdzie tumacz nie znajduje myliwskiego terminu szwedzkiego np.
R. 35. doawia si nu har hon ftt upp ngonting
W zwizku z czym tumacz nadrabia mnogoci sw co razi wielosowiem np.
R. 35.
Zawodzia doawiajc si nu har Lutnia missat igen trots att hon var
nra att ta haren
W tym ostatnim przykadzie tumacz w dodatku mylnie zrozumia sowo
zawodzia. Zamiast odda je przez odpowiednik szwedzki ylade (wya) odda
je przez czasownik missa , ktry w tym kontekcie uy w znaczeniu zawie,
ponie niepowodzenie.

Nazwy ptakw i rolin

Karty Doliny Issy przepenione s nazwami rnorodnych rolin i zwierzt.

Znalezienie ich szwedzkich odpowiednikw musiao kosztowa tumacza wiele
pracy i odwoania si do wielu sownikw specjalistycznych, nie tylko polskoszwedzkich. Rehnstrm poradzi sobie dobrze z tym zadaniem. Std zarwno adekwatne tumaczenia nazw z litewskiego zielnika np.
R. 10. opieki
R. 31. lewkonie
R. 48. ajery
R. 34. pijanice

honungssskivling
lvkojor
kalmusen
odonen

220 barbara trnquist-plewa

Jak i adekwatne tumaczenia nazw ptakw, np.
R. 32. jarzbek
R. 33. lelki
R. 57. bekas-kszyk
R. 43. cietrzew
R. 48. tracz
R. 48. cyranki

en jrpe
nattskrror
enkelbeckasin
en orre
en skrake
rtor

Waciwie udao mi si znale w Issadalen jedynie trzy potknicia dotyczce

nazewnictwa. Jedno to wanie w nazwie ptaka
R. 48. podgorzaka

en brunand

Brunand to po polsku gowienka. Podgorzaka natomiast to po szwedzku

vitgd dykand, ptak, rzadko wystpujcy w Szwecji, a czsty w Polsce i na Litwie
(Steensland 1986, str.32). Powstaje pytanie, czy chodzi tu o zwyk pomyk, czy
te jest ta wymiana nazw czci strategii tumacza zwikszania stopnia swojskoci
utworu dla szwedzkiego czytelnika.
Drugi przykad pominicia to:
R. 34. na krzaku bahunu i ngon buske
Tumacz nie sprawdzi, i sowo bahun po litewsku i biaorusku oznacza azali
i opuci t nazw piszc na jakim krzaku. Uoglnienie nie zmieniajce treci,
ale umniejszajce koloryt lokalny oryginau.
Trzecie wreszcie pominicie ma miejsce w R.19, gdzie w oryginale czytamy
min.
I cigle dojrzeway nowe rodzaje: cukrwki, poczciwe, lipwki,
sapieanki, bergamonty
A w tumaczeniu:
och hela tiden var det nya sorter som mognade,
Rehnstrm pomija tu zupenie nazwy rodzajw owocw, mimo i przynajmniej
niektre z nich s znane w Szwecji. Z drugiej strony jest to skrt akcesoryczny,
wic mona mu to wybaczy biorc pod uwag ogrom pracy jakiej dokona nad
nazewnictwem.

diabe tkwi w szczegach 221

Gdzie jest poezja?

Na styl danego pisarza skada si wiele elementw: dobr sw, konstrukcji zdaniowych, posugiwanie si figurami stylistycznymi, umiejtno tworzenia neologizmw i nowych zestawie slownych, sztuka budowania dramatyzmu sytuacji
itp. Te wszystkie elementy stapiaj si i powstaje dzieo literackie wielowarstwowe,
gdzie warstwa foniczna, warstwa znacze sownych i warstwa sensw zda tworz
polifoniczn harmoni. Oddanie stylu danego pisarza w tumaczeniu oznaczaoby wic nadanie jego dzieu nowego brzmienia jzykowego bez naruszenia tej polifonicznej harmonii (Rusinek 1955). To jest oczwicie niezwykle trudne, zwaszcza gdy ma si do czynienia z pisarzem o tak indywidualnym i charakterystycznym
stylu jak Miosz. Rezultat wysikw Rehnstrma na tym polu jest bardzo rnoraki. W niektrych fragmentach tumacz zblia si do stylu oryginau, w innych
gubi si i odchodzi od niego daleko. Ograniczona objto tego artykuu nie pozwala na obszerne cytowanie fragmentw udanych i mniej udanych. Dlatego pragn tutaj zwrci tylko uwag na konstrukcje i zestawienia sowne, z ktrymi tumacz mia najwiksze trudnoci.
W jzyku polskim w ogle, a ju szczeglnie w jzyku poetyckim jest duo
konstrukcji nominalnych. Tymczasem nagromadzenie rzeczownikw odczaso
wnikowych w szwedzkim czyni tekst sztywnym, formalnym i trudnym. Chcc
tego unikn Rehnstrm tumaczc tekst Miosza zastpowa niemal wszdzie
konstrukcje nominalne predykatywnymi czyli penymi zdaniami np.
R. 41.
Nago topnienia niegw snn brjade smlta helt pltsligt
A do wrzasku zachwytu att han ville skrika av frtjusning
Takie przeksztacenia s w przekadzie na jzyk szwedzki bardzo czsto konieczne
i ich przyczyna ley w strukturze jzka szwedzkiego. Operacje te kryj jednak
w sobie niebezpieczestwo rozwleczenia tekstu, zniszczenia jego siy wyrazu
zawartej w skrtowoci i kondensacji. Spjrzmy na przykad na scen polowania
w R. 57.
Nagle Tomasz zosta ugodzony, obrzucony odamkami dwiku, ktry
wybuch w powietrze, trzask, rwanie si wiata na kawaki, panika, ogie,
krew zalewa twarz, wzrok przymiewa si, rce si trzs. To. To.
Pltsligt slogs och verskljdes Tomasz av skrvor av ljud som pltsligt
fyllde luften och slet snder vrlden i sm bitar, panik, eld och blod skljde
ver ansiktet, han hade som en dimma fr gonen och hnderna darrade.
Dr var de ()

222 barbara trnquist-plewa

Krtkie rwnowaniki zda w oryginale zostaly zastpione zdaniami penymi
rozwinitymi. Opis jest wierny, ale zatraca sporo z dynamiki i dramatyzmu
oryginau. Podobnie rzecz si ma w opisie mierci wiewirki w R. 58 zaczynajcej
si sowami:
Bya to moda wiewirka, tak maa, e to co wzi za ni, tam w grze
nie byo wcale ni, tylko smug jej skokw w ktrej dugo chwiaa si
barwa
Det var en ung ekorre som var s liten, att det som han hade tagit
fr ekorren dr uppe inte var mycket mer n en skymt av den nr den
hoppade och det sg nstan ut som om frgen blev kvar, nr den hade
skuttat bort.
A koczcej si opisem dramatcznym agonii:
Pynne ruchy zmieniy si w urwane podrzuty i ciemne pasemko wsikao
w sier puchatych policzkw. Coraz sabsze drgnicia. Martwa.
De smidiga rrelserna frvandlades till hftiga ryck och en mrk strimma
sjnk in i plsen ver de utsvllda kinderna. S blev darrningarna allt
svagare och ekorren var dd.

Pierwsze zdanie opisu jest rozwleczone i nie oddaje poetyckoci prozy Miosza.
W ostatnim zdaniu natomiast traci tumacz tempo narracji. Powstaje pytanie,
czy tumacz zamiast konsekwentnie zastpowa polskie rwnowaniki zda
szwedzkimi zdaniami rozwinitymi nie powinien by sign po inne rozwizania
szukajc konstrukcji moliwych w szwedzkim jzyku poetyckim.
Problem z oddawaniem w tumaczeniu poetyckiego sposobu budowy zda w
oryginale uwidacznia opis mierci babci Dilbinowej zawarty w R. 50 i zaczynajcy
si nastpujco:
Pika uderza o wir cieki, odbija si, napotyka czekajc na ni
do, trawa byszczy od rannej rosy, ptaki piewaj, pokolenia ptakw
przeminy od tamtej chwili, babka Mohlowa pochowana w rodzinnym
grobowcu w Imbrodach rozwija wen, woa: Brociu, rozstaw rce, o
tak(...)!

diabe tkwi w szczegach 223

Bollen studsade mot gruset p trdgrdsgngen och upp mot handen
som fngade den, morgondagen glnste i grset, fglarna sjng och
sedan den tiden hade generationer av fglar avlst varandra. Gamla mor
Mohl som nu ligger i familjegraven i Imbrody strckte ut garnhrvan och
ropade: Brocia, hll hnderna s!
Miosz w tym opisie buduje krtkie zdania odddziela je przecinkami, stwarzajc
tym rytmem staccato wraenie fragmentarycznoci w odbieranu wiata przez
umierajc staruszk. W tumaczeniu Rehnstrma zdania te s znacznie dusze
i poczone spjnikami. Rytm prozy Miosza znika i fragmentaryczno zostaje w
duym stopniu zatracona.
Tumaczenie opisu mierci babki Dilbinowej traci rwnie na tym, e tumacz nie
zachowa w nim czasu teraniejszego oryginau zastpujc go czasem przeszym.
Obrazy przesuwajce si przed oczami umierajcej trac na dramatymie jak np.
Usta nie maj siy otworzy sig, stamtd, z zewntrz przychodzi pomoc,
opatek przylega do jzyka, otwiera si koral i, zmniejszona, wchodzi tam,
przed st a On sam jej podaje jedn poow przeamanej przez siebie
kromki. Daleko, daleko, w innym kraju le jej nogi, ktrych dotyka ksidz
Monkiewicz (...)
Lpparna hade nog ingen styrka att rra sig, men frn den andra sidan,
utifrn kom hjlp, oblaten lg mot tungan, korallen ppnade sig och
frminskad gick hon in dr och fram till bordet, och Han sjlv gav henne
hlften av brdet han hade brutit. Lngt, lngt borta i ett annat land lg
hennes ftter, som prosten Monkiewicz rrde vid ()
W jzyku szwedzkim stosowanie czasu teraniejszego przy opisach przeszoci
(po szwedzku tzw. historiskt presens) nie jest wprawdzie tak powszechne jak
w jzyku polskim i std moe by odbierane jako mniej naturalne. Tym niemniej
jest to chwyt stylistyczny zupenie moliwy i szkoda, e Rehnstrm nie skorzysta
z niego cho w niektrych wypadkach. Stao si to kosztem poetyckoci prozy
Miosza. Spjrzmy na przykad na opis wiosny w R. 43.
Wiosna nabiera mocy i kwitn czeremchy, a na brzegu Issy mroczy od
ich gorzkiego zapachu, dziewczta unosz si na palcach i zrywaj kicie
kruchych, atwo osypujcych si kwiatw, wieczorem na ce za wiosk


Sic! Mamy tu w ksice do czynienia z bdem w pisowni, zmieniajcym niestety znaczenie.

Powinno by: morgondaggen zamiast morgondagen.

224 barbara trnquist-plewa

bbenek i trbka kr w kko w monotonnym tacu suktinis. A zaraz
ju dom w Giniu zanurza si w obokach liliowego bzu.
Vren tog alltmer verhand och hggen blommade s verddigt att
doften nere vid Issa gjorde en yr. Flickorna strckte sig p t och plockade
de sprda blomklasarna som ltt fll snder, och p kvllarna hrdes
ljudet frn trumma och trumpet och de dansade runt i monoton suktinis
och det skulle inte drja lnge frrn ljuset i Ginie omvrvdes av ett moln
av syrenblom. ()
Jest to tumaczenie zdecydownie nieudane, nie oddajce poezji zawartej w
oryginale. Jedn z przyczyn jest to, e ten fragment w oryginale napisany jest
w czasie teraniejszym i przez to sprawia wraenie obrazu uchwyconego na
impresjonistycznym ptnie. Opis oryginalny to utrwalone wspomnienie, ywe
i poetyckie. Uycie czasu przeszego w tumaczeniu spowodwao zatarcie si
tego typowego dla wspomnienia wraenia wiecznego trwania. Poza tym znikn
w tumaczeniu poetycki obraz taczcego bbenka i trbki i zastpiony zosta
zwykym opisem taca. Rehnstrm pomin rwnie w tym fragmencie epitet
okrelajcy zapach czeremchy (w tumaczeniu nie ma sowa gorzki), czynic tym
samym cay opis mniej zmysowym. W jzyku poetyckim Miosza barwy, zapachy i
dwiki graj du rol i stanowi uchwytn jedno. Pozbycie si jednego choby
elementu powoduje powane zuboenie caoci.
Jeli chodzi o warstw dwikow Doliny Issy, to trzeba przyzna, e tumacz
dobrze upora si z wystpujcymi nierzadko w powieci wyraeniami onomatopeicznymi odajc je odpowiednikami szwedzkimi. Ale na eufoni utworu skadaj si nie tylko onomatopeje, lecz rwnie rytm prozy, jej melodyjno, celowe powtrzenia itp. Z tym ju nie zawsze Rehnstrm umia sobie poradzi. Przyjrzyjmy
si np. poniszemu fragmentowi przedstawiajcemu sen gwnego bohatera powieci Tomasza o Magdalenie:
Uczucie wyraajce si ciskaniem w gardle przenikao go na wskro,
ksztat jej piersi i szyi trwa niejako w nim i dotknicia jej przetumaczaly
si na skarg, na rodzaj zapiewu: O, czemu przemijam, czemu moje rce
i nogi przemijaj, o, czemu jestem i nie jestem, ja, co raz, tylko raz, yam
od pocztku po koniec wiata, o, niebo i soce bd a mnie ju nigdy nie
bdzie, te koci po mnie zostaj, o, nic nie jest moje. Nic.
Den knsla, som tog sig uttryck att han fick liksom en klump i halsen,
genomstrmmade hela hans kropp, brstens och halsens form fanns

Sowo dom oddane zostao u Rehnstrma jako ljuset (co znaczy wiato) zamiast huset. Myl, e nie chodzi tu o wiadom zamian lecz o zwyky bd w szwedzkiej pisowni tzw.
literwk lj zamiast h.

diabe tkwi w szczegach 225

liksom kvar inom honom, och hennes berring versattes till en anklagelse,
ett slags sng h, varfr upphr jag, varfr upphr mina hnder och
ftter, h, varfr finns jag till, samtidigt som jag inte existerar, jag, som
har levat en gng frn vrldens begynnelse till dess slut, h, himmel och
sol, som kommer att finnas till, och jag som bara aldrig mer kommer att
finnas till, dessa ben kommer att finnas kvar efter mig, h, ingenting r
mitt, ingenting.
Skarga Magdaleny w oryginale ma rytm i charakter prozy bibiljnej. Narzuca si
tu wyrana analogia z pieni Marno nad marnociami... z Ksigi Kaznodziei
Salomona. Rytm ten i styl zostal zatracony w tumaczeniu. Szczeglnie racy
jest tu brak powtrze tak charakterystyczny dla wszelkiego rodzaju zapieww.
Poetyckiej i melodyjnej frazie Miosza:
Czemu jestem i nie jestem, ja (...)
odpowiada w tumaczeniu prozaiczne i rozwleczone zdanie:
Varfr finns jag till, samtidigt som jag inte existerar (...)
Dolina Issy wypeniona jest po brzegi zmysowymi opisami przyrody i krajobrazu,
w ktrych Miosz daje wyraz swojemu talentowi poetyckiemu. Roi si tu od
metafor, przenoni, personifikacji i porwna, ktrych tumaczeniu Rehnstrm
nie mg zawsze podoa nie bdc sam poet. I tak nierzadko zastpuje tumacz
figury stylistyczne Miosza prozaicznymi opisami np. poetyckie porwnanie
ksiyca do opatka w R. 32
a ju ksiyc opatek... tumacz zastpuje dugim wywodem:
och nd hade redan mnen kommit upp och hngde som en stor
oblat p himlen
Spjrzmy jeszcze inne przykady zastpowania skrtw poetyckich wielo
sowiem:
R. 43. Dziecinna rowo nieba himlen hade samma rosiga frg som
ett litet barn
R. 57. Ze wszystkich stron naokoo nich siwizna chorowitych sosenek
Runt omkring sig hade de tallarnas sjukligt gr frg.

226 barbara trnquist-plewa

W tym ostatnim przykadzie zaprzepaszczona zostaa pikna personifikacja
zawarta w oryginale.
Oczywicie nie chodzi bynajmniej o to by oddawa epitet epitetem, metafor
metafor, lecz o zmys tumacza dla oglnego tonu tekstu, o pewn swobod i
naturalno trudn do osignicia. Jeli chodzi o swobod i naturalno, to wydaje
si, e mimo wszystkich potkni i nieporadnych wyrae Rehnstrm je osign.
Szwedzcy recenzenci, jak np. Bengt Holmqvist (w gazecie Dagens Nyheter z
28.10.1980) odbierali tumaczenie jako pynne i lekkie. Tym niemniej osignicie
tej swobody odbyo si kosztem wielu uproszcze prozy oryginau i silnego
zuboenia jej warstwy poetyckiej. Milan Kundera w swoich rozwaaniach nad
sztuk tumaczenia twierdzi e chocia najwikszym autorytetem dla tumacza
powinien by indywidualny styl autora, to w praktyce okazuje si, e tumacze
najczciej podporzdkowuj si przede wszystkim autorytetowi powszechnie
przyjtego stylu wasnego jzyka, wyuczonego w szkole. Tymczasem sedno stylu
dobrych pisarzy, mistrzw sowa, tkwi wanie w tym, e wykraczaj poza ramy
powszechnie przyjtego stylu, czasem w sposb bardzo dyskretny (patrz Kundera w Kleberg (red.) 1998, str. 294). Rehnstrm naley do tych tumaczy, ktry
pozwoli autorytetowi poprawnej i pynnej szwedczyzny zatriumfowa nad stylem
prozy poetyckiej Miosza w Dolinie Issy.

Podsumowanie

Przekad Doliny Issy dokonany przez Rehnstrma jest w zasadzie dobr

transkrypcj treci oryginau. Rehnstrm nie ustrzeg si wprawdzie szeregu
drobnych bdw jzkowych, ale nie zmieniaj one treci oryginau. Bdy te
dotycz zwaszcza tumaczenia sw dialektalnych. Niedokadnoci kryj si
zwaszcza w tumaczeniu lituanizmw. Do dobrze radzi sobie tumacz natomiast
z nazewnictwem specjalistycznym, cho niektre trudne do tumaczenia terminy
pomija. Transkrypcja treci oryginau jest wic w sumie dobra, cho brak jej
dokadnoci.
Tumacz nie sprosta natomiast moim zdaniem najwikszym wyzwaniom
Doliny Issy realiom jzykowym powieci i stylowi poetyckiej prozy Miosza.
Realia jzykowe prowincji litewskiej w tumaczeniu zostay nie tylko okaleczone,
lecz prawie znikny zupenie. Stao si to poprzez przetumaczenie niemal
wszystkich lituanizmw na szwedzki, a przede wszystkim poprzez zlikwidowanie
dialektu w jzyku postaci. Wprowadzenie w caym tumaczenieu szwedzkiego
jzyka literackiego zaszkodzio realiom, ale z drugiej strony wskutek zastpienia
lituanizmw, rusycyznw i germanizmw terminami szwedzkimi tekst sta si
bardziej zrozumiay i atwiej dostpny dla szwedzkiego czytelnika. Tak wic ow
niewiernoci wobec oryginau Rehnstrm okupi swobod i lekko swojego

diabe tkwi w szczegach 227

tumaczenia. W przyjciu tej strategii przycza si Rehnstrm do panujcego
w wiecie anglosaskim przekonania, e najlepsze tumaczenie to takie, ktre jest
atwe w czytaniu, pynne i niewidoczne. Takie tumaczenie nie wymaga jednak
od czytelnika otwarcia na nowy wiat kulturowy, nie da od niego woenia trudu
w zapoznanie si z obc kultur. Dlatego warto podwaa susznoc takiej strategii, jak to uczni Lawrence Venuti, ktry w anglosaskiej tradycji tumaczenia dopatruje si etnocentryzmu i niechci przed konfrontacj z obcoci (Venuti 1995,
porwnaj z Kleberg 1998, str.11).
Styl przekadu w stosunku do stylu poetyckiej prozy Miosza wykazuje wiele
brakw. Nierzadko w miejsce poetyckich skrtw oryginau przekad serwuje
rozwleke zdania grzeszce wielosowiem. Cz figur stylistycznych oryginau
zostaje przez tumacza zbanalizowana. Zuboona zostaje eufonia oryginau, rytm
i melodyjnoc prozy Miosza. Tumacz rezygnuje z eksperymentw stylistycznojzkowych (np. uywania czasu teraniejszego w opisach zdarze przeszych).
Czyni to wprawdzie proz Miosza atwiej dostpn, ale jednoczenie j zubaa.
Powstaje pytanie, czy tumaczowi udao si odda zasadnicze cechy stylu Miosza.
Moim zdaniem nie mona odpowiedzie na nie twierdzco. Niewykluczone jednak, e ten osd jest zbyt surowy. Jak wynika z recenzji szwedzkich Doliny Issy,
ktre ukazay si po wydaniu tumaczenia (np. w Svenska Dagbladet 28.10.1980,
w stgta Kuriren 28.10.1980, Lyrikvnnen, 1980, zeszyt nr 5.) powie Miosza
w tumaczeniu Rehnstrma mimo wszystko dostarcza czytelnikom wielu wrae.
Dopiero przy porwnaniu z oryginaem mona stwierdzi, e pewne warstwy stylistyczne oryginau znikny w przekadzie i nie jest on w stanie da peni
przeycia jakie daje orygina. Z drugiej strony kady przekad jest kompromisem,
stanowic trudny rachunek strat i zyskw i na usprawiedliwienie dla tumacza
mona nadmieni, e wielu krytykw literatury uwaa Dolin Issy ze wzgldu
na jej ogromne bogactwo niuansw jzykowych i poetycko za ksik waciwie
nieprzetumaczaln. Dlatego mimo wszystkich krytycznych uwag warto wyrazi
uznanie dla Rehnstrma za to, e swoj prac na przekadem Doliny Issy
udostpni cztelnikowi szwedzkiemu wane dzieo polskiego noblisty.

Bibliografia

Bassnett-McGuire, S. Translation Studies, London and New York, 1980.

Kleberg, L. (red.) Med andra ord. Texter om litterr versttning, Stockholm
1998.
Kundera, M. En mening w Kleberg, L. (red.) Med andra ord. Texter om litterr
versttning, Stockholm 1998.
Litauisch-Deutsches Wrterbuch, Busch, A. und Chomskas T. (red.) Berlin und
Leipzig 1927.

228 barbara trnquist-plewa

Miosz Cz. Dolina Issy, Pary 1980.
Miosz Cz. Issadalen, tumaczenie Kjell Rehnstrm, Uppsala 1980.
Rusinek M. (red.) O sztuce tumaczenia, Wrocaw 1955.
Schleiermacher, F. Om de olika metoderna att verstta, w Kleberg, L. (red.)
Med andra ord. Texter om litterr versttning, Stockholm 1998.
Steensland, L. Kommenterad svensk-polsk och polsk-svensk fgelordlista, Upp
sala universitet 1986.
Venuti, L. The Translators Invisibility. A History of Translation, London and
New York 1995.

Willem Vermeer

Jagis Chronology of the Progressive

Palatalization
1. The purpose of this contribution

In the course of time, four views have been advanced on the chronological
relationship between the progressive and the two regressive palatalizations
(henceforth Prog, Reg1, and Reg2):
1. The classical view according to which Prog and Reg2 are simultaneous (e.g.
Baudouin de Courtenay 1893, 12; 1894, 4950; Meillet 1900, 89).
2. Jagis chronology (1901), which puts Prog after Reg2 and is the subject of this
contribution.
3. Pedersens chronology (1905), which puts Prog before Reg2 but later than
Reg1.
4. An extreme version of Pedersens chronology first advanced by Martinet (1952,
162 = 1955, 366367), who puts Prog not only before Reg2, but even before
Reg1.
Since the classical chronology is simplest, it is to be regarded as the default view,
with respect to which more complex solutions need to be justified by showing that
they offer explanatory advantages.
For reasons unrelated to its objective merits, the classical chronology virtually
disappeared from view in the twenties of the twentieth century. It has been staging a modest come-back in recent decades (cf., e.g., Vaillant 1950, 55; Kortlandt
1979, 266; Townsend and Janda 1996, 8384). Nevertheless for the past three
quarters of a century the Pedersen/Martinet chronology has clearly been the dominant view.
As for Jagis chronology, the tradition (particularly widespread in teaching) of
calling Prog the third palatalization contrasts awkwardly with the fact that only
 On this point see Nitsch (1926, 52), Bidwell (1961, 109110), Vermeer (2000, 8).
 Its high visibility notwithstanding, the Pedersen/Martinet chronology cannot be regarded as a

satisfactory solution to the problem of the chronology of Prog, on the one hand because it gives
rise to difficulties that have never been adequately solved by its adherents, and on the other because none of the evidence that has been put forward in support of it can be regarded as convincing. Further discussion of this complex matter would go beyond the scope of this contribution (see Vermeer MS).

230 willem vermeer

a small minority of investigators of the evolution of Common Slavic have ever favoured it, as even a cursory glance at the literature will show.
In this contribution I would like to review briefly the evidence that has been adduced in support of Jagis chronology.

2. Jagis argument

By putting Prog after Reg2, Jagi wants to account for the fact that in the nominal
o and stems the reflex of *oi after velars modified by Prog is i, whereas is
found after velars modified by Reg2, as in OCS Lsg otci vs. otroc, Lpl otcix
vs. otrocx, DLsg ovci vs. rc (Jagi 1901, 128). Following Oblak (1895, 320),
Jagi believes that these facts show that the outcomes of Reg2 and Prog differed
phonetically, with the latter being more palatal than the former, and that this
shows in turn that Prog was later.
For Jagis argument to begin to make sense, it is necessary that the reflexes exemplified by otroc and otci constitute the regular outcomes of *oi in the positions involved. Since however in some types of cases, reflects *oi even after velars modified by Prog (e.g. GLpl sicx, Imp2pl rcte), the assumption that otci
is phonetically regular cannot be taken for granted and will first have to be substantiated. Jagi himself ignored the point. Others did not, beginning with Meillet (1900) and Lorentz (1904), whose work shows conclusively that it is that is
the regular reflex, whereas the i of otci is the outcome of a trivial analogy. The
data Jagi wanted to account for turns out not to exist.
The explanation is flawed in other respects too. A synchronic phonetic difference is posited with the sole purpose of accounting for the different reflexes, shifting the problem in a way that is ad hoc, hence vulnerable from a methodological
point of view. In addition it remains unclear why the alleged phonetic difference
implies that Prog was later rather than, say, earlier (Lehr-Spawiski 1911, 144
145). Finally nothing is said about the mechanism by which the alleged difference
was subsequently eliminated.
After Oblak and Jagi, the practice of operating with a phonetic difference between the outcomes of Prog and Reg2 remained current for a time, cf., e.g., Beli
(1921, 19, 30), Ramov (1924, 286), van Wijk (192526), Nahtigal (1938, 3942,
65). Later it lost ground, presumably in connection with the rise of phonemic
thinking, which must have made scholars feel uneasy about a system contain Unaccountably, some scholars believe that Jagis chronology has significantly more adherents

than any of its rivals, e.g. Berntejn (1961, 209) and Lunt (1985, 153).
 Cf. also such later publications as Zubat (1910, 152153), Beli (1928, 60), van Wijk (1931,
6869; 194950, 306307), Milewski (1937, 15), Shevelov (1964, 347349), Steensland (1975,
99100), Schenker (1995, 91).

jagi s chronology of the progressive palatalization 231

ing four rows of contrastively different palatal consonants, say // (Reg1) and two
types of // (Reg2 and Prog) alongside whatever may have been the reflex of the
sequence *tj at the stage involved (cf. van Wijks change of heart in this respect,
194950, 306). To the best of my knowledge, no credible evidence for it has ever
been advanced.
As evidence for chronology, Jagis argument recurs in Beli (1921, 19). Otherwise it appears to have been more or less forgotten, but a new version based on
Belis reconstruction is implicit in Moszyski (1984, 205):
O tym, e palatalizacja progresywna bya pniejsza ni palatalizacja II,
wiadczy odmiana zaimka vs. Jest ona w zasadzie mikkotematowa,
ale w formach, w ktrych zasza wczeniej palatalizacja II, utrzymuje si
typ twardotematowy. Mamy wic np. scs. vsego, vsemu, ale vsx,
vsm jak tx, tm. Podobnie jak formy tacx, mnodzx; tacm,
mnodzm od tak, mnog, formy vsx, vsm mogy powsta tylko od twardotematowego *vx. Dopiero pniej zasza palatalizacja progresywna i zmiana *vxogo na vsego.
Following Beli (1921, 28), Moszyski reconstructs a difference between
palatalized s in vsego (etc.) and plain s in vsx (etc.), in order to account for
the fact that the ending of vsego belongs to the soft paradigm, whereas vsx has
a hard ending. Unfortunately much of the argument remains implicit. Presumably
Moszyski assumes (again following Beli 1921, 19) that the consonant preceding
the in vsx could not be palatal because if it were we would have **vsix,
with the umlauted reflex of *oi. That assumption is not at all compelling because
in Belis and Moszyskis reconstruction Reg2 and Prog are held to have taken
place after the monophthongization of diphthongs. Since * was a front vowel at
that stage, there are no reasons to expect that it was subject to umlaut, nor are
there reasons to assume that is not simply the regular reflex of *oi after velars
that have undergone Prog (see the beginning of this section and the literature
mentioned in note 4).

3. Berntejns argument

As is well known, some examples of Prog display a modified velar in some sections
of the Slavic linguistic area and an unmodified one elsewhere, notably nouns with
stems ending in *g, e.g. P jdza vs. R (bba) jag witch, or OP robocidz, OCz
robotz vs. OR rabotjag slave. Iteratives constitute a second important type of
 For discussion see Vermeer (forthc., section 3).
 The first to adduce this example in the context of Prog was, I think, Arumaa (1976, 33).

232 willem vermeer

examples, e.g. OCS dvidzati (e.g. imperf. 2/3sg dvizaae Supr.) move, shift vs.
OCz povzdvhati, pozdvhati (e.g. inf. pozdwihati Pasionl Juhnv) raise. In both
cases a southern area with modified velars is opposed to a northern one with
retention.
These facts have been interpreted along three different lines.
Most scholars have started from the assumption that Prog took place everywhere in Slavic in exactly the same way. Since some vowels did and others did not
block palatalization, morphological alternations arose which were subsequently
eliminated in different ways in different areas, giving rise to regional variation.
Whereas ordinarily the modified velar was generalized, nouns with stems ending in *g generalized (restored) the unmodified velar in the dialect area underlying Russian and Belorussian. In the case of iteratives, reintroduction of the unmodified velar from the basic verb is so trivial as not to require comment. In other
words: the observed regional differentiation is best regarded as the outcome of
areally diversified morphological processes that took place during the centuries
between Prog and the earliest texts.
A few investigators, notably Shevelov (1964, 346, followed by Le Feuvre 1996),
have assumed that Prog took place in part of the Slavic linguistic territory only, after which lexical diffusion effaced the boundary between the two areas.
Berntejn (1961, 209) for his part is inclined to interpret the inconsistencies
as evidence that Prog was not carried through to its natural conclusion in all of
Slavic. He concludes that that could show in turn that Prog was late: [2], [i] [i.e. Reg2].
Now obviously Berntejns interpretation is far from being compelling. Sound
changes have been known to end up with seemingly capricious outcomes for many
different reasons. One is entitled to draw chronological conclusions from inconsistency only if there is some clarity about the specific processes that gave rise to
it.
In this connection it is important to realize that as Common Slavic innovations
go, Prog is not particularly late, as becomes clear as soon as one examines the conditions under which it took place:
Velars preceded by the reflex of *ei did not undergo Prog (Meillet 1934, 92),
which therefore must have preceded the merger of *ei with * (in attested i).

On the blocking principle see axmatov (1896, 703), Zubat (1910, 150153), and the overwhelming majority of later investigators.

jagi s chronology of the progressive palatalization 233

Prog did not take place after the reflexes of the reflexes of *u and * in umlaut
position (Meillet 1905, 336; Beli 1921, 34; Trubetzkoy 1922, 230), so it
must have preceded the merger of the reflexes of umlauted *u and * with
*i and *, which has been variously identified with the onset of umlaut or the
delabialization of * and *u.
Prog appears not to have taken place after the reflex of tautosyllabic *en (LehrSpawiski 1911, 146147); if that is correct, it must have preceded the merger
of *en with *in in attested .
So even if Prog was later than Reg2, it still was earlier than an entire series of
unquestionably Common Slavic innovations. For that reason alone, attributing to
Prog effects that are appropriate only at a very late Common Slavic stage (such as
large-scale local differentiation) raises more problems than it solves.

4. The evidence adduced by Shevelov

In the decades after Beli (1921), by far the most explicit adherent of Jagis
chronology has been George Y. Shevelov (1964, 338357).
Shevelov is aware of only two chronologies, Jagis and Pedersens. Since by
Pedersens chronology Prog is held to have preceded the monophthongization of
diphthongs, Shevelov regards any evidence showing that Prog was later as positive proof for Jagis chronology. That is obviously very unfortunate. After all, the
classical view, which regards Prog as coinciding with Reg2, also puts Prog after
the monophthongization of diphthongs, hence evidence pointing to a post-mono
phthongization date of Prog, though disproving Pedersens and Martinets chronologies, leaves the choice between Jagi and the classical view wide open. This invalidates two of the three pieces of evidence Shevelov adduces in favour of Jagis
chronology:
1. The third palatalization took place after all itype vowels (, , *), but not after
< oai [i.e. traditional *oi, W.V.] ... This proves that the third palatalization
took place when there was no more i in this vowel, i.e. after its monophthon
gization into , a development which was closely connected in time with the
second palatalization (Shevelov 1964, 354).
2. ... in all probability the nasal vowels arose in CS after the monophthongization
of idiphthongs. The third palatalization developed when nasal vowels already
existed, as it took place after *. In the iN stage the velar would have been
separated from i by N and the third palatalization would have been precluded,
as it was after ir and il (ibid.).

234 willem vermeer

Similar reasoning can be found in other authors who ignore the classical
chronology, e.g. Aitzetmller (1977, 458). Basing himself on the insight that the
reflex of *oi after velars modified by Prog is (for which see section 2), he writes:
Das Nebeneinander von vsm, vsch und vsego, vsemu [etc., W.V.] erbringt
aber den Beweis, da die 2. Palatalisierung vor der dritten stattgefunden hat. Wre
die dritte frher gewesen, mte der Lok. Pl. *vsich lauten.
In addition to failing to eliminate the classical chronology, the points adduced
by Shevelov suffer from serious subsidiary defects.
The former argument is undermined by the possibility that even before the
monophthongization there was something about the second element of the idiphthongs that made them less prone to trigger palatalization than genuine itype
vowels, for instance lowering as a preliminary stage towards monophthongization (cf., e.g., Lunt 1981, 19).
As for the latter, nasal segments may easily have been palatalized by a preceding i in a way that enabled them to transmit the palatal character of the i to a following velar. The fact that *ir and *il behaved differently carries no weight because
articulatorily these sequences are very different; there is no need at all to assume
that they developed in parallel with the nasal sequences.
Shevelovs third piece of evidence is based on general considerations about what
kind of phonological changes were possible at what chronological stages during
the development of Common Slavic: The third palatalization was in a sense an
excessive palatalization ... It is more logical to assume that it was the last one in
the series (Shevelov 1964, 354). This must be understood against the background
of a statement about the evolution of Common Slavic made somewhat earlier in
the book (Shevelov 1964, 338):
A series of sound changes in the predivisional CS language ... was based on
reciprocal assimilation of vowels and consonants in a syllable ... The first
breach in the intrasyllabic character of phonetic changes in late CS was
the expansion of the harmony achieved within a syllable to the adjacent
syllable. ... these sound changes spreading beyond syllabic boundaries will
be called transgressive changes.
It hardly needs arguing that this is not convincing at all.
To begin with, the idea that there was a series of palatalizations is an artefact of
Shevelovs decision to ignore the classical chronology. As soon as one assumes that
there were only two chronologically distinct palatalizations (Reg1 and Reg2+Prog),
the very idea of a series in Shevelovs sense disappears.
More importantly, the assumption that Prog had to be later than Reg2 merely
because it differed from Reg1 and Reg2 in crossing the syllable boundary crucially

jagi s chronology of the progressive palatalization 235

involves the hidden premise that the more alike innovations are, the more closely they occur together in time. If I understand Shevelov correctly, he assumes that
all changes of a certain general shape had to take place before changes of somewhat different shapes could get a chance, or at least that it is more logical to assume they did.
This obviously is an extraordinary claim. Without downplaying the truth that
similar innovations often do occur together (after all, similar conditions give rise
to similar changes and there is a general likelihood for conditions to be more similar the less time intervenes), it is obviously inadmissible to reverse this to the requirement that similar innovations must necessarily have taken place closely together even in the presence of evidence to the contrary.
Shevelovs argument is related to (perhaps even identical with) the popular idea
that Common Slavic went through a period during which changes crossing syllable boundaries were impossible. Since the middle of the twentieth century, this
idea has strongly influenced thinking about Prog. In various guises it provides just
about the only evidence that has every been put forward in favour of Martinets
chronology by which Prog preceded Reg1. It has even percolated down into introductory handbooks, as shown by Turbin and ulekova (2002, 95), who adduce it
as their only evidence for Jagis chronology:
[than Reg2, W.V.]
. ,
,
. :
, ..
.
The problem with this conception is that so far it is founded only on highly abstract
considerations that have yet to be connected with the results of empirical study.
Lars Steensland (1975, 96) was the first to point out the flimsiness of the logic that
so far has provided the only basis for the point.

5. Stiebers argument

According to Zdzisaw Stieber, Toponimy sowiaskie w Grecji wiadcz, e II

palatalizacja dokonaa si w peni przed hellenizacj ludnoci sowiaskiej, cze
go nie mona powiedzie o palatalizacji III (Stieber 1969, 69). Unfortunately this
statement is not explicitly related to the relevant factual material.
 For further discussion see Vermeer (2003, 436439). Schwartz (2001, 288) at least realizes that

the point needs empirical backing, but neither of the two publications he refers to demonstrates
(or even suggests the possibility) that the syllable boundary can be such as to block palatalization
at one stage of the development of a language, but to permit it at other stages.

236 willem vermeer

There is quite a bit of literature tracing Reg2 and Prog in borrowings, Greek or
otherwise. However, nowhere in this literature have I found any discussion showing that the evidence indicates a chronological difference between Reg2 and Prog.
Admittedly the view crops up here and there, but never as more than as an unsupported guess. Bidwell (1961, 126), for instance, gives the time window of Reg2
as 600750 and that of Prog as 600900, which would imply that Reg2 and Prog
started off simultaneously but reached their final stage with a significant time difference. However, not only is there nothing in Bidwells analysis to indicate why he
does so, but it even contradicts his own conception, according to which the final
stage (assibilation or affrication) was ... undergone simultaneously by the fronted
velars resulting from both second and third palatalizations (Bidwell 1961, 108n,
echoing Lehr-Spawiski 1911, 146).

6. Conclusions

In the above, six pieces of evidence that have been believed to support Jagis
chronology were briefly discussed:
1. Velars modified by Prog are more palatal than those modified by Reg2, hence
Prog is later (Jagi). The alleged fact on which this point is based does not
exist, but if it did, the conclusion still would not be compelling.
2. Since in the paradigms of pronouns that have undergone Prog, *oi is reflected
as after velars, Prog must be later than Reg2 (Moszyski). This point is
based on the unnecessary (and unlikely) assumption that reflecting *oi
was umlauted to i if preceded by consonants that became palatal after the
monophthongization of diphthongs.
3. Prog is inconsistent, hence must be later than Reg2 (Berntejn). Rival
explanations for the observed lack of consistency have not been discounted.
Moreover, it can be shown that Prog is not particularly late in an absolute
sense and the view that inconsistency in itself provides reliable chronological
evidence is questionable.
4. Prog was later than the monophthongization of diphthongs (Shevelov 1
2, Aitzetmller). If this is correct, it does exclude Pedersens and Martinets
chronologies, but not the classical view, which puts Prog simultaneous with
Reg2 at some stage after the monophthongization.
5. Prog must be later than Reg2 because it was in a sense an excessive
palatalization (Shevelov 3) or because changes crossing syllable boundaries
 Some examples: Lessiak (1908; 1910, 287288), Ramov (1924, 271272), Vasmer (1941, 301

302), Bidwell (1961), Shevelov (1964, 349351), Jeowa (1968, 1751).

jagi s chronology of the progressive palatalization 237

became possible only after Reg2 had taken place (Turbin and ulekova). This
view has yet to be developed beyond the programmatic stage.
6. Borrowed toponyms point to Prog being later than Reg2 (Stieber). This point
is still awaiting substantiation in the light of the relevant factual evidence.
Each of the pieces of evidence that have been believed to favour Jagis chronology
displays at least one of three failings: they try to account for data that has not first
been shown to exist (Jagi, Stieber), they ignore the possibility that Reg2 and Prog
were simultaneous (Shevelov 123, Aitzetmller), and, most conspicuously, they
fail to develop the crucial link(s) that would make them conclusive, or even mildly
persuasive (Jagi, Moszyski, Berntejn, Shevelov 3, Turbin & ulekova, Stieber).
If looked at objectively, Jagis chronology turns out to be a mirage.

References

Aitzetmller, Rudolf, 1977, Review of Arumaa (1976), Anzeiger fr slavische Philologie 9, pp. 455461.
Arumaa, Peeter, 1976, Urslavische Grammatik. Einfhrung in das vergleichende
Studium der slavischen Sprachen 2: Konsonantismus, Heidelberg.
Baudouin de Courtenay 1893 = . --, 1893, .
. , 1893:2.
Baudouin de Courtenay, Jan Niecisaw, 1894, Einiges ber Palatalisierung (Palatalisation) und Entpalatalisierung (Dispalatalisation), Indogermanische Forsch
ungen 4, pp. 4557.
Beli 1921 = , 1921, ()
, ,
2, pp. 1839.
Beli, Aleksandar, 1928, La troisime ou la plus rcente palatalisation des gutturales, Revue des tudes slaves 8, pp. 5067.
Berntejn 1961 = . . , 1961, 1, .
Bidwell, Charles E., 1961, The chronology of certain sound changes in Common
Slavic as evidenced in loans from Vulgar Latin, Word 17, pp. 105127.
Jagi, Vatroslav, 1901, Einige Streitfragen. 6. Zum doppelten slavischen Palatalismus, Archiv fr Slavische Philologie 23, pp. 121129.
Jeowa, Maria, 1968, Z problemw tak zwanej trzeciej palatalizacji tylno
jzykowych w jzykach sowiaskich, Wrocaw etc.
Kortlandt, Frederik, 1979, On the history of the Slavic nasal vowels, Indogermanische Forschungen 84, pp. 259272.

238 willem vermeer

Le Feuvre, Claire, 1996, La seconde palatalisation des vlaires en slave oriental:
Le cas particulier des vlaires en groupe, Bulletin de la Socit de Linguistique de
Paris 91:1, pp. 249264.
Lehr-Spawiski 1911 = Tadeusz Lehr, 1911, Nowsze pogldy na niektre zja
wiska t. zw. drugiej palatalizacji, Rocznik Slawistyczny 4, pp. 141148.
Lessiak, Primus, 1908, Review of J. Schatz, Altbairische Grammatik, ... (1907),
Anzeiger fr deutsches Altertum und deutsche Literatur 32, pp. 121135.
Lessiak, Primus, 1910, Alpendeutsche und Alpenslawen in ihren sprachlichen
Beziehungen, Germanisch-romanische Monatsschrift 2, pp. 274288.
Lorentz, Friedrich, 1904, Slavische miscellen, Zeitschrift fr vergleichende
Sprachforschung 37, pp. 264273.
Lunt, Horace G., 1981, The progressive palatalization of Common Slavic, Skopje.
Lunt, Horace G., 1985, On the progressive palatalization of early Slavic: Synchrony versus history, Studies in the Linguistic Sciences 15:2, pp. 149169.
Martinet, Andr, 1952, Langues syllabes ouvertes: le cas du slave commun,
Zeitschrift fr Phonetik und allgemeine Sprachwissenschaft 6, pp. 145163.
Martinet, Andr, 1955, conomie des changements phontiques, Berne.
Meillet, Antoine, 1900, Notes sur quelques faits de morphologie, Mmoires de
la Socit de linguistique de Paris 11, pp. 621.
Meillet, Antoine, 1905, tudes sur ltymologie & le vocabulaire du vieux slave
2. Paris.
Meillet, Antoine, 1934, Le slave commun, 2d edition, Paris.
Milewski, Tadeusz, 1932, Rozwj fonetyczny wygosu prasowiaskiego, Slavia
11, pp. 132, 225264.
Milewski, Tadeusz, 1937, Review of R. Ekblom, Die Palatalisierung von k, g, ch
im Slavischen (1935), Rocznik Slawistyczny 13, pp. 820.
Moszyski, Leszek, 1984, Wstp do filologii sowiaskiej, Warsaw.
Nahtigal, Rajko, 1938, Slovanski jeziki 1, Ljubljana.
Nitsch, Kazimierz, 1926, Nature et chronologie de la seconde palatalisation en
slave commun, Revue des tudes Slaves 6, pp. 4253.
Oblak, Vatroslav, 1895, Review of Baudouin de Courtenay (1893), Archiv fr Slavische Philologie 17, pp. 318320.
Pedersen, Holger, 1905, Die nasalprsentia und der slavische akzent, Zeitschrift
fr vergleichende Sprachforschung 38, pp. 297421.
Ramov, Fran, 1924, Historina gramatika slovenskega jezika. 2. Konzonantizem,
Ljubljana.
axmatov 1896 = . . , 1896, , 1, 695743.

jagi s chronology of the progressive palatalization 239

Schenker, Alexander M., 1995, The Dawn of Slavic. An Introduction to Slavic
Philology, New Haven and London.
Schwartz, Geoffrey, 2001, Speech perception, sound change, and the Slavic palatalizations, Folia Linguistica Historica 22:12, pp. 277300.
Shevelov, George Y., 1964, A Prehistory of Slavic: The Historical Phonology of
Common Slavic, Heidelberg.
Steensland, Lars, 1975, Ein beitrag zur diskussion anlsslich R. Channons On
the Place of the Progressive Palatalization of Velars in the Relative Chronology of
Slavic, International Journal of Slavic Linguistics and Poetics 21, pp. 90106.
Stieber, Zdzisaw, 1969, Zarys gramatyki porwnawczej jzykw sowiaskich.
Fonologia, Warszawa.
Townsend, Charles E. and Janda, Laura E., 1996, Common and Comparative
Slavic: Phonology and Inflection, Columbus, Ohio.
Trubetzkoy 1922 = N. Troubetzkoy, 1922, Essai sur la chronologie de certains
faits phontiques du slave commun, Revue des tudes slaves 2, pp. 217234.
Turbin and ulekova 2002 = .. and .. , , 4th edition, .
Vaillant, Andr, 1950, Grammaire compare des langues slaves 1: Phontique,
Lyon and Paris.
Vasmer, M., 1941, Die Slaven in Griechenland (= Abhandlungen der Preussischen Akademie der Wissenschaften, Philosophisch-historische Klasse, 1941:12),
Berlin.
van Wijk 192526 = . , 192526, dz - , 5, pp. 4245.
van Wijk, Nicolaas, 1931, Geschichte der altkirchenslavischen Sprache 1. Lautund Formenlehre, Berlin and Leipzig.
van Wijk 194950 = . , 194950, , Slavia 19, pp. 293313.
Vermeer, Willem, 2000, On the status of the earliest Russian isogloss: four untenable and three questionable reasons for separating the progressive and the
second regressive palatalization of Common Slavic, Russian Linguistics 24:1, pp.
529.
Vermeer, Willem, 2003, Comedy of errors or inexorable advance? Exploring
the dysfunctionality of the debate about the progressive palatalization of Slavic,
Studies in Slavic and General Linguistics 30, pp. 397452.
Vermeer, Willem, forthc., Leading ideas in the study of the progressive palatalization of Proto-Slavic, to appear in International Journal of Slavic Linguistics and
Poetics 4445.

240 willem vermeer

Vermeer, Willem, MS, Pedersens chronology of the progressive palatalization
of Common Slavic.
Zubat, Josip, 1910, Vklady etymologick a lexikln, Sbornk filologick 1, pp.
95164.

Stockholm Slavic Studies

Published by Stockholm University
Editor: Barbro Nilsson
1. SVEN LINNR: Dostoevskij on Realism. Stockholm 1967. 212 pp.
2. NILS KE NILSSON: Studies in echovs Narrative Technique. The Steppe
and The Bishop. Stockholm 1968. 110 pp.
3. SVEN GUSTAVSSON: Accent Paradigms of the Present Tense in South
Slavonic. East and Central South Slavonic. Stockholm 1969. 145 pp.
4. IRENE MASING: A. Bloks The Snow Mask. An Interpretation. Stockholm
1970. 100 pp.
5. NILS KE NILSSON: The Russian Imaginists. Stockholm 1970. 117 pp.
6. VELTA RE-DRAVIA: Place Names in Kauguri County, Latvia. A
Synchronic-Structural Analysis of Toponyms in an Ancient Indo-European
and Finno-Ugric Contact Area. Stockholm 1971. 158 pp.
7. BARBRO NILSSON: Old Russian Derived Nominals in -nie, -tie. A Syntactical
Study. Stockholm 1971. 158 pp.
8. FIONA BJRLING: Stolbcy by Nikolaj Zabolockij. Analyses. Stockholm 1973.
112 pp.
9. DAG SVEDSTEDT: Position of Objective Personal Pronouns. A Study of
Word Order in Modern Russian. Stockholm 1976. 200 pp.
10. SVEN GUSTAVSSON: Predicative Adjectives with the Copula byt in Modern
Russian. Stockholm 1976. 399 pp.
11. VELTA RE-DRAVIA: The Standardization Process in Latvian. 16th
Century to the Present. Stockholm 1977. 130 pp.
12. BIRGITTA ENGLUND: Yes/No-Questions in Bulgarian and Macedonian.
Stockholm 1977. 143 pp.
13. BARBRO NILSSON: Personal Pronouns in Russian and Polish. A Study of
their Communicative Function and Placement in the Sentence. Stockholm
1982. 204 pp.
14. HAGAR SUNDBERG: The Novgorod Kabala Books of 16141616. Text and
Commentary. Stockholm 1982. 210 pp.
15. CARL-ERIK LINDBERG: Text and Content. A Text Linguistic Interpretation
of a Major Aspect of Content in Vladimir Tendrjakovs Novella rezvyajnoe.
Stockholm 1983. 124 pp.
16. ELISABETH LFSTRAND: Slavonic Parchment Fragments in Sweden. I.
Paroemiarion, Triodion, Psalter. Stockholm 1984. 201 pp.

17. SIW WESSLN: Slavonic Parchment Fragments in Sweden. II. Gospels.

Stockholm 1985. 320 pp.
18. INGEGERD NORDLANDER: Real Estate Transfer Deeds in Novgorod 1609
1616. Text and Commentary. Stockholm 1987. 186 pp.
19. (Lars Steensland): .
XV . Chil. 323 (Accentuation
and Accent. Accentological Analysis of the 15th-Century Missal Chil. 323).
Stockholm 1990. 232 pp.
20. (Nelly Lindgren):
XVII (An Accentological Study of a 17th
Century North Russian Manuscript). Stockholm 1990. 163 pp.
21. PER AMBROSIANI: On Church Slavonic Accentuation. The Accentuation of
a Russian Church Slavonic Gospel Manuscript from the Fifteenth Century.
Stockholm 1991. 215 pp.
22. (Elisabeth Lfstrand):
.
(The Pilgrimage of Abbot Daniil to the Holy Land. The Royal
Library Manuscript). Stockholm 1993. 92 pp.
23. KRZYSZTOF STALA: On the Margins of Reality. The Paradoxes of
Representation in Bruno Schulzs Fiction. Stockholm 1993. 131 pp.
24. PER AMBROSIANI, BARBRO NILSSON, LARS STEENSLAND (eds.):
Podobat pamt stvoriti 1 Essays to the Memory of Anders Sjberg.
Stockholm 1995. 204 pp.
25. MICHA LEGIERSKI: Modernizm Witolda Gombrowicza. Wybrane
zagadnienia. Stockholm 1996. 460 pp.
26. KAZIMIERA INGDAHL: A Gnostic Tragedy. A Study in Stanisawa
Przybyszewskas Aesthetics and Works. Stockholm 1997. 217 pp. + 24 pp. ill.
27. JANUSZ KOREK: Paradoksy paryskiej Kultury. Ewolucja myli politycznej
w latach 19471980. Stockholm 1998. 366 pp.
28. PER AMBROSIANI, ELISABETH LFSTRAND, LAILA NORDQUIST, EWA
TEODOROWICZ-HELLMAN (eds.): Explorare necesse est. Hyllningsskrift
till Barbro Nilsson. Stockholm 2002. 259 pp.
29. TORA HEDIN: Changing Identities. Language Variation in Czech Television.
Stockholm 2005. 220 pp.
30. MORENA AZBEL SCHMIDT: How Do You Do It Anyway? A Longitudinal
Study of Three Translator Students Translating from Russian into Swedish.
Stockholm 2005. 261 pp.

31. (Lars Steensland):

. . Stockholm 2006. 205
pp.
32. PER AMBROSIANI, IRINA LYSN, ELISABETH LFSTRAND, JOHAN
MUSKALA (eds.): ko bl*gopsniva@ ptica 4 Hyllningsskrift till Lars
Steensland. Stockholm 2006. 246 pp.
Subscriptions to the series and orders for single volumes should be addressed to
any international bookseller or directly to the distributor:
Almqvist & Wiksell International
P.O. Box 7634
SE-103 94 Stockholm, Sweden
Phone: +46 8 613 61 00
Fax: +46 8 24 25 43
E-mail: order@akademibokhandeln.se

ACTA UNIVERSITATIS STOCKHOLMIENSIS

Corpus Troporum
Romanica Stockholmiensia
Stockholm Cinema Studies
Stockholm Economic Studies. Pamphlet Series
Stockholm Oriental Studies
Stockholm Slavic Studies
Stockholm Studies in Baltic Languages
Stockholm Studies in Classical Archaeology
Stockholm Studies in Comparative Religion
Stockholm Studies in Economic History
Stockholm Studies in Educational Psychology
Stockholm Studies in English
Stockholm Studies in Ethnology
Stockholm Studies in History
Stockholm Studies in History of Art
Stockholm Studies in History of Literature
Stockholm Studies in Human Geography
Stockholm Studies in Linguistics
Stockholm Studies in Modern Philology. N.S.
Stockholm Studies in Musicology
Stockholm Studies in Philosophy
Stockholm Studies in Psychology
Stockholm Studies in Russian Literature
Stockholm Studies in Scandinavian Philology. N.S.
Stockholm Studies in Sociology. N.S.
Stockholm Studies in Statistics
Stockholm Studies in the History of Ideas
Stockholm Theatre Studies
Stockholmer Germanistische Forschungen
Studia Baltica Stockholmiensia
Studia Fennica Stockholmiensia
Studia Graeca Stockholmiensia. Series Graeca
Studia Graeca Stockholmiensia. Series Neohellenica
Studia Juridica Stockholmiensia
Studia Latina Stockholmiensia
Studies in North-European Archaeology