AD OLF FREDRIK

LINDBLAD
18011878

Sånger och visor III

för röst och piano
Songs and Ditties III
for voice and piano

Emenderadutgåva/Emendededition
 Levande Musikarv och
Kungl. Musikaliska akademien
Syftet med LevandeMusikarv är att tillgängliggöraden dolda svenska
musikskatten och göra den till en självklardel av dagens repertoar och
forskning.Detta sker genom notutgåvor av musik som inte längre är skyd-
dad av upphovsrätten,samt texter om tonsättarna och deras verk.Texterna
publicerasi projektetsdatabas på internet, liksom fritt nedladdningsbara
notutgåvor.Huvudman är Kungl. Musikaliskaakademien i samarbetemed
Musik- och teaterbiblioteketoch SvenskMusik.
Kungl. Musikaliskaakademien grundades 1771 av Gustav III med än-
damålet att främja tonkonsten och musikliveti Sverige.Numera är akade-
mien en friståendeinstitution som förenar tradition med ett aktivt engage-
mang i dagens och morgondagensmusikliv.

SwedishMusical Heritage and

e Royal SwedishAcademyof Music
e purposeof SwedishMusicalHeritageis to make accessibleforgotten
treasuresof Swedishmusicand make them a natural featureof the con-
temporaryrepertoireand musicology.is it doesthrough editionsof sheet
musicthat is no longerprotectedby copyright,and textsabout the composers
and their works.is materialis availablein the project’sonline database,
wherethe sheetmusiccan be freelydownloaded.e projectis run under
the auspicesof the RoyalSwedishAcademyof Musicin associationwith the
Musicand eatre Libraryof Swedenand SvenskMusik.
e RoyalSwedishAcademyof Musicwasfounded in 1771 by King
GustavIII in order to promotethe compositionand performanceof musicin
Sweden.Today,the academyis an autonomousinstitution that combinestra-
dition with activeengagementin the contemporaryand future musicscene.

www.levandemusikarv.se

Huvudredaktör/Editor-in-chief: Anders Wiklund

Textredaktör/Text editor: Erik Wallrup
Redaktör/Editor: Magnus Svensson

LevandeMusikarv/SwedishMusical Heritage
Kungl. Musikaliska akademien/e Royal SwedishAcademyof Music
Utgåva nr 12821307/Edition nos 12821307
2016
Notbild/Score: Public domain. Texter/Texts:© Levande Musikarv
ISMN 979-0-66166-320-1

Levande Musikarv nansieras med medel från/Published with nancial support from Kungl. Musikaliska akademien,
Kungl. Vitterhetsakademien,Marcus och AmaliaWallenbergsStiftelse,StatensMusikverk,RiksbankensJubileumsfond,
SvenskaLitteratursällskapeti Finland och Kulturdepartementet.
Samarbetspartners/Partners: Musik- och teaterbiblioteket,SvenskMusik och SverigesRadio.
AdolfFredrik Lindblads sånger
En sångens klassiker
AdolfFredrikLindbladsomkring 230 sångerär centralainte bara i hans egenproduktion
utan ocksåi 1800-taletssvenskaromanstradition.Lindbladsungdomsambitionvar att
bli ”en svenskBeethoven”,och han skrevunder 1830-talet en stor symfoni,en opera och
åtskilligakammarmusikverk.Men genom den bristandeförståelsenför de större formernai
dåtidensSverigekom han att ägna sigalltmer åt sångkomponerandeoch framstodsnart som
den ledandesångtonsättarenoch redan under sin livstidsom en klassikeri genren.

De första sångerna och studierna för C.F. Zelter

Lindbladsdebut som sångkomponistskeddei häftet Musik förSångochförFortepiano , som
han utgavtillsammansmed Erik Gustaf Geijeri Uppsala1824. Samlingeninnehållerfem
solosångerav Geijeroch sju av Lindblad.Tonsättningenav J.W.von Goethes”ErsterVer-
lust” visarLindbladsom en färdigromanskomponist,och i ”Sångaren”/”DerSänger”,också
Goethe, har han osökt funnit en lyriskballadstil.Än mer intressantaär dock tonsättning-
arna av dikter ur P.D.A.AtterbomsLycksalighetens ö, där en nordisk ton färgaratmosfären
och äventillåteren stark intensitet som präglarsärskiltden harmoniskt känsliga”Svanhvits
sång”.
Genom MallaSilfverstolpesförmedlingck Lindbladåret därpå möjlighetatt studera
kompositioni Berlinför Carl FriedrichZelter,där han blevstudiekamratmed bland andra
FelixMendelssohn.I Berlinkunde han ge ut ett häfte med svenskafolkvisor,DerNorden-
Saal, i sättningarsom är avsevärtfriareän i tidigaresamlingar;för textöversättningarnasva-
rade Amaliavon Helvig.Lindbladfängsladesi Berlindessutomav Johann BernhardLogiers
pedagogiskametod som han introduceradei den musikskolasom han efter hemkomsten
startadei Stockholm1827 och drev till 1861.

Diktarkomponisten Lindblad
Sitt förstaegna sånghäftepubliceradeLindblad1836, och fram till och med 1872 skulle
han ge ut 20 samlingar;efter hans död 1878 utkom en omfångsriksamlingunder titeln
Efterlämnadesånger. Redan förstahäftet rymmer era av hans mest populära sångersom
”En ung ickas morgonbetraktelse”,”Nära”,”Sotargossen”och ”En sommarmorgon”,alla
till egna texter och ett slagsrollsångersom enkelt och direkt framställermänskliga
situationer.
Också i de närmast följandehäftena skulleegnatexter dominera och sammanlagtskrev
Lindbladett 80-tal sångertill egna texter,några från 1840-talet ännu ej publicerade.Där-
med fortsattehan den Geijerskadiktarmusikerlinjenoch förde den vidaretill JacobAxel
Josephson,Gunnar Wennerberg,Carl Rupert Nyblom och många er. Också hos Lind-
blad bidrar denna föreningav text och musik till att sångernaägeren välgörandedirekthet
och fräschör,ävenom det ofta tycksnns en medveten”konstfullhet”bakom hans texter,
särskiltdå han ofta återkommertill vissateman och på ett slagsfolkvisemanergärna blandar
in en liten förälskelsei både berättande och beskrivandedikter.En påfallandeegenhetär
att han mycketsensibeltfördelardagraroch skuggoroch ofta återgerljusatexteri moll och
allvarligai dur.
Positivaoch tacksammastämningarkarakteriserarde omtyckta”Skjutsgossenpå hemvä-
gen”och ”En vårdag”,och den långaraden av rollsångerinnefattar så skildaporträtt som
”Dalkullevisa”och ”Slåttervisa”och de närmast drastiska”Gubben vid vägen”och ”Invali-
den”;det nns rentaven ”Dödgräfvarsång”.Mer direkta men välbehärskadekärlekssånger
är ”I dalen”,”För evigt”och ”Obesvaradkärlek”.Varmaoch balanseradestämningsbilder
är ”Om natten” och ”Om aftonen”,och en med rätta prisad naturstämningär den nordiskt
svala”En sommardag”.En godmodighumor slårigenom i ”Frieriet”.Att Lindbladäven
behärskadeen folktonspåverkadballadformvittnar ”Bröllopsfärden”och ”Den skeppsbrut-
ne” om.
Ökad intensitet: Jenny Lind
Den sistnämndahör till en grupp sångersom speglarLindbladskänslorför JennyLind som
hade framträtt i hans opera ”Frondörerna”1836 och som efter konikter med föräldrarna
ck bo hos Lindblads1839–41 och 1842–43. Redan ”Acknej, ack nej!Du vet det ej!”,
”Bekännelse”och möjligenocksåden kända ”Mån tro? Jo, jo!”i 1840 års häfte avslöjarhans
situation, och den avsevärdaintensiteteni sångernai 1844 års häfte vittnar om det triang-
eldramasom hade hotat inom det Lindbladskahemmet. Häftet blevhäftigt angripetav de
stockholmskakritikerna;som utlösandemoment angavsen harmoniskdjärvheti Rune-
berg-tonsättningen”Den öfvergifna”,men ocksåandra av sångernaanklagadesför obegrip-
lighet och rentavråhet. Avdetta blev1845 en hetsigmusikdebattsom småningomlöstes
genom ett begärtutlåtande från LouisSpohr som lovordadesångerna.
Det är inte svårtatt ana ett inre tryck i sångersom ”Hjärtats vaggsång”och ”Föresats”,
och ett återskenav krisenspårasi den behärskade”Ny kärlek”,den resignerade”Om
hösten”och den nästan lättsamma”Fåfängvarning”.Allramest dramatiskblir tonen i den
starkt koncentrerade”Mitt liv”(Runeberg).Som en ljus kontrast står ”Till Sophie”,en dikt
till hustrun och en motsvarighettill Geijers”Min hustrus visa”.I fortsättningenskulleLind-
blad främstägna sina egna dikter åt allmännaregenrebildersom ”Hon skriver”,”Bedragen
väntan”och ”Hon varkenhör ellerser”,men där nns ocksåsmått sedelärandebetraktelser
som ”Misstanken”,”Ånger”,”Tvekan”och ”Mognadt förstånd”.En klar ton av religiositet
odlar ”Förströstan”,och i era av de senaresångdikternagår tankarna till ålderdomenoch
döden.

Utblickar och inblickar

Insprängdaäveni de tidigaresamlingarnanns enstakasångertill andras texter,och att
nämna är den enkelt talande ”AmAarensee”(Graf von Schlippenbach)och era Atter-
bom-sånger,bland dem de sex”Svenskavisor”som Lindbladkomponerade1838 för att i
vissmån trösta poeten för Geijersampra kritik. Men sammaår skrevhan ocksåen beund-
rande svarssångpå Geijers”Pånyårsdagen”med titeln ”Erik Gustaf Geijer”,dock utgiven
först 1866. Viktigasångertill främmandetexter är vidarede valörrika”Aftonen”(Erik
Johan Stagnelius)och ”Nattviolen”(Urban von Feilitzen)och de två vitt skildatonsättning-
arna av ZachariasTopelius’”KarinMånsdottersvaggvisaför Erik XIV”.
Lindbladägnadedessutomsitt intresseåt ekla Knös lätt förnumstigavardagsinteriörer
som ”Strykningsvisa”och ”Den itiga handen”,men fann ocksådär ett djupare uttryck i
”Hvar är mitt hem?”.Han skulledärtill tonsätta en rad vistexterav EliasSehlstedti en ku-
plettartad stil som når sin störstaattraktion i den obetalbara”Skaldekonsten”,”Man frågar
mig hur det går till att dikta”.Ett än mer vågatprojekt var en serieom 17 sångerur Rune-
bergsFänrikStålssägner, utgivna1856, där Lindbladåtergått till en visbetonadenkelhetför
att melodiernaskallkunna bära de mångstroska dikterna. ”SvenDufva”har exempelvis
28 strofer,men där för Lindbladi nio stroferin en mollvariantav sin durmelodi för att få
omväxling.Verkligtkarakteriserandeär egentligenbara den tacksamma”Kulne”, och enda
romansartadeinslagetär den folkvisenära”Torpickan”. Samlingeninledsmed en hymnisk
”Vårtland”.
Verkligtbetydandeär däremot nio Heine-tonsättningarsom tillkom ungefärsamtidigt
med Sehlstedt-visornavid mitten av 1860-talet;endast fyraav dem publiceradessom
tidskriftsbidrag1876. Här har Lindbladlyckosamtförenatsin nordiskaton med anklanger
från den tyskalieden. Resultatethar blivit helt i nivå med de bästa internationellamotsva-
righeterna,och en klenod är ”Der Asra”.Bland hans senaresångernns ocksåanmärknings-
värdatonsättningarav dikter av BjørnstjerneBjørnson,Carl WilhelmBöttigeroch Edvard
Bäckström.

© LennartHedwall
AdolfFredrik Lindblad’sSongs
Composer of the quintessential song
AdolfFredrikLindblad’scirca230 songsare centralnot only to his own production, but also
within the context of the Swedishart song tradition of the 19th century (romansin Swedish).
In his youth Lindblad’sambition wasto become‘aSwedishBeethoven’,and in the 1830s he
wrote a largesymphony,an opera and variouschambermusic pieces.However,due to the
poor understandingof these more substantialmusicalformsin Swedenat the time, he cameto
focusmore on song composition,and soon becameknown as the leadingcomposerof songs.
Alreadyduring his lifetimehe wasconsidereda quintessentialcomposerwithin the genre.

His rst songs and studies for C.F. Zelter

Lindblad’sdebut as a composerof songscamein the collectionMusik förSångochför
Forte-piano , which he publishedtogetherwith Erik Gustaf Geijerin Uppsalain 1824. e
collectioncomprisedve solo songsby Geijerand sevenby Lindblad.e settingof J.W.von
Goethe’s‘ErsterVerlust’showsLindblad as an accomplishedart song composer,and in ‘Sång-
aren’/‘DerSänger’,alsoby Goethe, he alsoeortlessly createsa lyricballadstyle.But more
interestingthan this are his settingsof poems from P.D.A.Atterbom’sLycksalighetens ö, in
which a nordic tone coloursthe atmosphereand evenpermits a strong intensitythat pervades
especiallythe harmonicallydelicate‘Svanhvitssång’.
With the help of MallaSilfverstolpe’s intermediationLindbladwasgiventhe opportuni-
ty the followingyearto study compositionin Berlinwith Carl FriedrichZelter,wherehis
fellowstudents included, among others, FelixMendelssohn.In Berlinhe wasable to publish a
collectionof Swedishfolk songs,DerNorden-Saal , in settingsthat are much freerthan ear-
lier collections;Amaliavon Helvigwasresponsiblefor the translationof the texts.In Berlin,
Lindbladwasalsocaptivatedby the pedagogicalmethods of Johann BernhardLogier,which
he later introduced in the music schoolhe started in 1827 after his return to Stockholm,and
ran until 1861.

e Poet-Composer Lindblad
Lindbladpublishedhis rst songbookon his own in 1836, and continued to do so up until
1872, publishinga total of 20 collections;after his death in 1878 a comprehensiveedition
with the title Efterlämnadesånger(Orphaned songs)cameout. His rst songbookalready
containsmany songsthat becamehis most popular,such as ‘En ung ickas morgonbetraktel-
se’,‘Nära’,‘Sotargossen’and ‘En sommarmorgon’,all to his own texts,and which werea kind
of role playstylethat portray human situationsin a simpleand simultaneouslystraightforward
fashion.
In the song books that directlyfollowed,originaltexts alsodominated, and Lindbladwrote
altogethersome80 songswith originaltexts, includingsome from the 1840s which haveyet
to be published.Assuch he continueson in the poet-composertradition starting with Geijer,
which he then passeson to JacobAxelJosephson,Gunnar Wennerberg,Carl Rupert Nyblom
and many others. Lindblad’sunion of text and music contributesto the songspossessinga
freshnessand a healthystraightforwardness,eventhough there often seemsto be a conscious
‘artistry’behind his texts, especiallyconsideringhe often returns to certain themes and in a
sort of folk song waymixesin a bit of a lovestory in both storytellingand descriptivepoems.
One strikingpeculiarityis that he dealswith lightsand shadowsin a verysensitiveway,and
often setslighter texts in a minor key,and more serious,heavytextsin major.
A positiveand graciousfeelingcharacterizesthe well-liked‘Skjutsgossenpå hemvägen’and
‘En vårdag’,and his long line of role play songsincludessuch distinct portraits as ‘Dalkulle-
visa’and ‘Slåttervisa’as wellas the rather drastic‘Gubben vid vägen’and ‘Invaliden’;there is
alsoa ‘Dödgräfvarsång’.More direct but well-masteredlovesongsinclude ‘I dalen’,‘Förevigt’
and ‘Obesvaradkärlek’.Warm and balancedambiencepicturesinclude ‘Om natten’and ‘Om
aftonen’,and ‘En sommardag’is an exampleof a deservinglypraisedportrayalof the natural
atmosphere.Good-natured humour comesthrough in ‘Frieriet’.Lindblad’smasteryof a folk
tone-inspiredballadform is evidencedin ‘Bröllopsfärden’and ‘Den skeppsbrutne’.
Increased intensity: Jenny Lind
e latter is part of a group of songsthat reect Lindblad’sfeelingsfor JennyLind, who had
performedin his opera ‘Frondörerna’in 1836, and who, after conicts with her parents,li-
ved with the Lindbladfamilyfrom 1839–41 and 1842–43. ‘Acknej, ack nej!Du vet det ej!’,
‘Bekännelse’and possiblyalsothe well-known‘Mån tro? Jo, jo!’revealhis situation already
in the songbookfrom 1840, and the substantialintensityin the songsin the 1844 song-
book bear witnessto the triangledrama that threatened the Lindbladhome. e songbook
wassharplyattackedby Stockholmcritics;the precipitatingfactorwassaidto be the harmo-
nic audaciousnessin the Runebergsetting ‘Den öfvergifna’,but other songswereaccused
of being unintelligibleand simplycrude. is led to a heated music debate in 1845 that
graduallywasresolvedviaa petition for the expertopinion of LouisSpohr who commended
the songs.
It is not dicult to sensean internal conict in songssuch as ‘Hjärtatsvaggsång’and
‘Föresats’,and a reection of the crisiscan be traced in the restrained‘Nykärlek’,the resig-
ned ‘Om hösten’and the nearlycarefree‘Fåfängvarning’.e tone is most dramatic in the
starklyfocused‘Mitt liv’(Runeberg).A light contrast to this is ‘TillSophie’,a poem to his
wifeand the analogto Geijer’s‘Min hustrus visa’.From here on Lindblad’spoems mainly
dealt with more generalgenreportraits such as ‘Hon skriver’,‘Bedragenväntan’and ‘Hon
varkenhör ellerser’,but there are alsosmallmoral observationssuch as ‘Misstanken’,‘Ång-
er’,‘Tvekan’and ‘Mognadtförstånd’.A cleartone of religiositypervades‘Förströstan’,and
in many of the later song-poemsthe themes shift to agingand death.

External and internal vistas

Scatteredthroughout eventhe earliercollectionsare songscomposedto others’texts,no-
teworthyof which are the simplytelling‘AmAarensee’(Graf von Schlippenbach)and many
Atterbomsongs,including the six‘Svenskavisor’that Lindbladcomposedin 1838 in order
to comfort the poet, at leastto someextent, for Geijer’sscathingcritique.But the sameyear
he alsowrote a rebuttal song to Geijer’s‘Pånyårsdagen’with the title ‘ErikGustaf Gei-
jer’,which waspublishedrst in 1866. Important songscomposedto texts by others than
Lindbladhimselfinclude the valourous‘Aftonen’(Erik Johan Stagnelius)and ‘Nattviolen’
(Urban von Feilitzen)and the two completelydistinct settingsof ZachariasTopelius’‘Karin
Månsdottersvaggvisaför Erik XIV’.
Lindbladalsodevotedhis interest to ekla Knös’light and astute portrayalsof day-to-
day taskssuch as ‘Strykningsvisa’ and ‘Den itiga handen’,but alsofound a deeperimpres-
sion in ‘Hvarär mitt hem?’.He then composedsettingsto a seriesof balladtextsby Elias
Sehlstedtin a couplet-likestyle,whosemost attractivemember wasthe priceless‘Skalde-
konsten’,‘Man frågarmig hur det går till att dikta’.A more daring project wasa seriesof
17 songsfrom Runeberg’sFänrikStålssägner, publishedin 1856, whereLindbladreturns to
a ballad-emphasizedsimplicityso that the melodiescould carrythe many-strophicpoems.
‘SvenDufva’has, for example,28 strophes,but here Lindbladsets9 of them in a minor
variantof his melodyin major to add a bit of variety.e realtypicalpieceis ‘Kulne’, and
the only featurereminiscentof art song is the folk song-esque‘Torpickan’. e collection
is led o with the hymn-like‘Vårtland’.
Of greatsignicance, however,are the nine Heine-settingsthat came into being at about
the sametime as the Sehlstedt-songsin the mid-1860s;only four of them werepublishedas
a contribution to a magazinein 1876. Here Lindbladhas successfullyfusedhis nordic tone
with reminiscencesof the German Lied.e result is comparableto the best international
equivalent,and a jewelamong these is ‘Der Asra’.Amonghis later songsthere are remarka-
ble settingsof poems by BjørnstjerneBjørnson,Carl Wilhelm Böttigerand EdvardBäck-
ström.

© LennartHedwall
Trans.NicoleVickers
AdolfFredrik Lindblad
AdolfFredrik Lindbladhade en kompliceraduppväxt och en lika ombytligtid
som ung vuxen. Född 1801i Skänningeav en ogift mor kom han vid ett års
åldertill en fosterfamilj,där hustrun var modernsmoster.Efter inledande skol-
gång i Östergötland fortsattehan från 1809 i Stockholm,där modern då bodde
och var gift med en skådespelarevid Kungl. Teatern.Efter styvfadernsdöd 1813
ck AdolfFredrik Lindbladåtervändatill fosterföräldrarnasom snart yttade
till Norrköping.Där ck han sin förstaskolningi musik: piano och öjt.
Fosterfadernsom var handlare styrde AdolfFredrik Lindbladmot sitt eget
yrke.Efter några år i fosterfadernsaär ck han 1818–19arbeta vid ett skepps-
klareringskontori Hamburg. I denna stad ck AdolfFredrik Lindbladviktiga
impulserav tysk litteratur och musik.
Sommaren1822 kom han till Bleckenstadutanför Mjölbyför att undervisa
gårdensdöttrar i pianospel.En av dem, SophieKernell,skullebli hans hustru.
Där lärde han ocksåkänna en kusin till husets syskonskara,Per Daniel Ama-
deus Atterbom,en livsavgörandevänskapför Lindblad.
Genom Atterbomsförmedlingyttade Lindbladtill Uppsala,i förstahand
för studier i harmonilära för universitetetsdirectormusices, Johann Christian
FriedrichHæner. Men han kom ocksåin i stadenskonstnärligaoch litterära
kretsar.Där fanns redan Atterbom,men ocksåErik Gustaf Geijersom skullebli
en annan nära vän. I denna miljö blommadeLindbladut som sångtonsättare.
Sångkomponerandevar tidigare liktydigt med att skapasällskapsvisor.Den
nyromantiskadikten gavtonsättarna nya utmaningar. Lindbladssångerär text-
tolkande och låter melodin och pianostämman föra en dialog.Från visanstid
stammar dock Lindbladslänge utnyttjade praxisatt erstroga dikter sjungs
till samma ackompanjemang.AdolfFredrik Lindbladkomponeradeöver200
sånger,varaven del skrevsför vännen JennyLind.
Med salongsvärdinnanMalla Silfverstolpeoch Erik Gustaf Geijerfor Lind-
blad 1825–26 via Köpenhamn till Berlin,där han tog lektioneri komposition
för Carl FriedrichZelter och i pianospelför LudwigBerger.ViaZelter lärde han
känna FelixMendelssohn.Vänskapenmed denne blevviktig och varadelivetut.
Tillbaka i Sverigesloghan och hustrun Sophiesigner i Stockholm.Där
startade Lindblad1827 en musikskola,vilkenunder lång tid skullebli hans
huvudsakligainkomstkälla.Under StockholmsårenskrevLindbladsin enda
opera, Frondörerna(1835),som emellertidinte blevnågon störreframgång.Han
komponeradeocksåtvå symfonier(1832,1855).
AdolfFredrik Lindbladtillbringadesina sistaår på Lövingsborgsgård strax
söderom Linköping,där dottern Lotten bodde. Han avleddär 1878.

© Gunnar Ternhag
Om utgåvan
LevandeMusikarvsemenderadeutgåvorär redaktionelltgenomseddaoch
korrigeradeutgåvorav tidigare tryck med kommentarerrörande rättelser
och ändringar införda i form av fotnoter. Justeringarav bågar,förtecken,
accenteroch artikulation som inte har medfört förändrad läsart har utförts
utan kommentar.

Förlaganär utgivenav Abr.Hirschs förlag,Stockholm,nr 1598.

På omslagetstår: ”Sångeroch Visor/ vid / Pianoforte/ af / A. F. Lindblad/
3:dra delen/ Med förlagsrätt/ Stockholm,Abr. Hirsch”.
Tryckår:1879.
Adolf Fredrik Lindblad
AdolfFredrik Lindbladhad a complicatedchildhood and likewisean unsettled
period as a young adult. Born in Skänningein 1801 to an unwed mother he was
taken in by a fosterfamily,of which the wifewashis mother’saunt, when he was
only one year old. After starting schoolin Östergötland,in 1809 he movedto
Stockholmto continue studying near his mother, who wasmarried to an actor
at the RoyalOpera. After his stepfather’sdeath in 1813,AdolfFredrik Lindblad
returned to livewith his fosterparents, who soon movedto Norrköping.ere he
receivedhis rst musiclessonsin piano and ute.
His fosterfather,who wasa merchant, persuadedAdolfFredrik Lindbladto fol-
low in his footsteps.After severalyearsat his fosterfather’sbusiness,AdolfFred-
rik workedfrom 1818to 1819at a shippingdischargeoce in Hamburg. While
workingin Hamburg, AdolfFredrik LindbladencounteredGerman literatureand
music,which would proveto be an important inuence on his later careeras a
composer.
e summer of 1882 he arrivedin Bleckenstad,on the outskirts of Mjölby,to
teach the daughtersat a country estatepiano. One of the girls,SophieKernell,
would later becomehis wife.He also becameacquaintedwith a cousin to the
siblingsat the estate,Per Daniel AmadeusAtterbom,who would becomean im-
portant life long friend.
With Atterborn’sassistance,Lindbladmovedto Uppsalain order to study
harmony with the university’sdirectormusices, Johann Christian FriedrichHæ -
ner. He alsocame in contact with the city’sartistic and literarycircles.Atterbom
alreadylivedin Uppsala,as wellas Erik Gustaf Geijer,who would becomeanother
closefriend. Lindbladthrived as an art song composerin this environment.
In earliertimes, song compositionhad been equivalentto writing popular
drawing-roomballads.Later,with the adventof the neo-romanticpoem, compo-
serswereprovidedwith new challengesand opportunities. Lindblad’ssongsare
settingsof text to musicand providea dialoguebetweenthe vocalmelodyand the
piano. For a long time Lindbladmade use of the older ballad praxisof using po-
ems consistingof severalstanzassung to the same accompaniment.AdolfFredrik
Lindbladcomposedover200 songs,of which severalwerewritten for his friend
the singerJennyLind.
Togetherwith musicsalonnièreMalla Silfverstolpeand Erik Gustaf Geijer,
Lindbladtravelledby wayof Copenhagen to Berlin,wherehe took lessonsin
compositionfrom Carl FriedrichZelter and studied piano with LudwigBerger.
rough Zelter he got to know FelixMendelssohn.is wasthe beginning of an
important friendshipwhich lastedfor the rest of his life.
Returning to Sweden,he and his wifeSophiesettled down in Stockholm.Lind-
blad started a musicschoolthere in 1827,which for a long time would be his main
sourceof income.During his yearsin StockholmLindbladwrote his only opera,
Frondörerna(1835),which wasneversuccessful.He also composedtwo sympho-
nies (1832,1855).
AdolfFredrik Lindbladspend his nal yearsat Lövingsborg’smanor, just south
of Linköping,wherehis daughter Lotten resided.He died there in 1878.

© GunnarTernhag
Trans.alia unander
About the edition
LevandeMusikarv’s(SwedishMusicalHeritage’s)emendatededitionsare edito-
riallyrevisedand correctedversionsof previouslyprinted material,with com-
ments on the correctionsand amendmentsinserted as footnotes.Adjustments
to slurs,accidentals,accentsand articulation marks that havenot aected the
reading havebeen made without comment.

Originallypublishedby Abr.Hirsch, Stockholm,no. 1598.

Text on the front page:”Sångeroch Visor/ vid / Pianoforte/ af / A. F. Lind-
blad / 3:dra delen / Med förlagsrätt/ Stockholm,Abr.Hirsch”.
Yearof publication:1879.