Napoleon III

1
Napoleon III
Uppslagsordet Louis-Napolon Bonaparte leder hit. Fr andra betydelser, se Louis-Napolon Bonaparte
(olika betydelser).
Napoleon III, mlning av Franz Xaver Winterhalter frn 1857.
Napoleon III, franska Napolon III, egentligen Charles
Louis Napolon Bonaparte, utomlands under sin period
som kejsare stundom kallad "sfinxen vid Seine", fram till
1852 ven kallad Ludvig Napoleon (franska Louis
Napolon), fdd 20 april 1808 i Paris, dd 9 januari 1873 i
Chislehurst (i nuvarande Bromley) nra London som Louis
Napolon Bonaparte, var fransk president 1848-1852, och
som Napoleon III fransmnnens kejsare 1852-1870.
Napoleon III var tredje son till Louis Bonaparte (Napoleon
I:s bror), kung av Holland 1806-1810, och Hortense de
Beauharnais (Napoleon I:s styvdotter). Eftersom
frldrarnas ktenskap var olyckligt och Hortense hade
lskare har det spekulerats i huruvida han var av kta brd.
Napoleon III gifte sig 1853 med den spanska grevinnan
Eugnie de Montijo e Guzmn. De fick en son,
Louis-Napolon Bonaparte.
Biografi
Uppvxt och kuppfrsk
Ludvig Napoleon fddes i Paris som prins av Holland. Vid
kejsar Napoleons fall 1815 fick familjen g i exil och
Ludvig Napoleon frdes till Schweiz, dr modern inkpte
slottet Arenenberg t honom. P Arenenberg vxte Ludvig Napoleon upp med andra bonapartistiska landsflyktiga,
och dr omhuldades den uppfattning Napoleon framfrt under de hundra dagarna, att det nepoleonska kejsardmet
var ett folkets monarki till skillnad frn bourbonnernas reaktionra styre som sgs som en adelns monarki. I Italien
engagerade han sig i Carbonari, ett hemligt sllskap som arbetade fr Italiens enande och deltog 1831 tillsammans
med brodern Charles Napolon Louis Bonaparte i upproret mot sterrikarna i Romagna. Bonapartisterna erknde
honom som tronkandidat 1832 sedan brodern och kusinen Napoleon II avlidit.
Han frberedde sin auktion mot Ludvig Filip I av Frankrike genom att understdja bonapartismen i Frankrike och
frskte 1836 franleda garnisonen i Strasbourg till en revolt. Ludvig Napoleon tillfngatog och hade enligt lagen
frverkat sitt liv, men franska regeringen ville inte skapa ngra martyrer fr bonapartismen och transporterade
Ludvig Napoleon till Nordamerika. Hans frsk att efter sin terkomst till Europa bostta sig i Schweiz frhindrades
genom ptryckningar frn franska regeringen, och Ludvig Napoleon bosatte sig i stllet i Storbritannien, dr han
under ngra r huvudsakligen gnade sig t politiskt och militrt frfattarskap. Det frmsta alstret av hans
frfattarskap var Des ides napoloniennes (1830), dr han utvecklade sin filantropiskt-monarkistiska uppfattning.
Franledd av en felaktig uppfattning om styrkan i de bonapartistiska strmningarna och styrkan i julikungadmet,
landsteg Ludvig Napoeleon 1840 i nrheten av Boulogne i avsikt att terupprtta kejsardmet. Garnisonen i
Boulogne visade sig dock vara Ludvig Filip trogen. Napoleon, som inte lyckades undkomma dmdes till livstids
fngelse och internerades under milda former p slottet Ham i Picardie. Under sin vistelse hr frfattade han bland
Napoleon III
2
annat Extinciton du pauperisme (1840) som hade tydliga socialistiska drag och vann hans std hos Frankrikes
arbetare. 1846 lyckade han fly till Storbritannien, dr han var bosatt till Februarirevolutionen 1848. Han invaldes i
juni 1848 i nationalfrsamlingen men tog sitt intrde dr frst efter att i september p nytt ha blivit vald i fyra
valkretsar, bland dem Paris.
Andra republiken
Napoleon spelade ingen betydande roll i nationalfrsamlingen. Hans vltalighet vckte nrmast lje bland
anhngarna av Alphonse de Lamartine och Alexandre Auguste Ledru-Rollin. Nr det blev dags att vlja president,
visade sig situationen spela honom i hnderna. Frankrikes starke man Louis Eugne Cavaignac hade undertryckt
svra oroligheter i juni 1848 men uppvisat diktatoriska tendenser, vilket kom att stta bort stora delar av
borgerskapet. Ledru-Rollin hade frlorat arbetarnas std sedan han understtt den provisoriska regeringens tgrder
fr att sl ned en socialistisk revolutin. I detta lge Adolphe Thiers till Ludvig Napoleon som han sg som en
talarbegvning, och han antog ven att hans namn skulle kunna bidra till framgngar i valet. De bda trffades, och
Ludvig Napoleon lade fram ett frslag till partiprogram, som Thiers fann "avskyvrt, fyllt av socialism och skrivet p
dlig franska". Manifestet omredigerades av Thiers i en mera moderat och obestmd anda.
Fr den breda massan av folket var de vriga kandidaterna till presidentposten oknda, men Napoleonmyten bidrog
till Ludvig Napoleons starka std srskilt bland bnder, arbetare och smborgare och han valdes med 75 procent av
rsterna. S snart Ludvig Napoleon kommit till makten antog han mot Thiers rd en mer mlmedveten politik. Han
frskte teruppleva de militra napoleonska traditionerna och frskte vinna armn p sin sida. Han saboterade
samarbetet med de parlamentariska ministrerna, vilket dock mjligen delvis hade att gra med okunnighet i
rendenas gng. Vid resor i provinserna och vid parader lt han sig hyllas med Vive Napolon. Majoriteten i
deputeradekammaren var dock fientlig mot alla frsk till diktatur, och garnisoen i Paris stod under befl av en
frfattningstrogen general, Nicolas Changarnier.
I brjan av 1851 fanns sig Ludvig Napoleon dock stark nog att avskeda den sittande regeringen och erstta dem med
lojala mn. En av Ludvig Napoleon freslagen frfattningsrevision, som skulle utka presidentens makt betydligt,
avslogs av deputeradekammaren. Detta ledde till att Ludvig Napoleon och hans nrmaste rdgivare brjade planera
en statskupp. Till dess militre ledare utsgs divisionsgeneralen Jacques Leroy de Saint Arnaud. Oplitiliga
officerare i garnisonen ersattes med bonapartister. Detaljerna i statskuppen planerades av Victor de Persigny, Charles
de Morny och Jacques Leroy de Saint Arnaud. P rsdagen av slaget vid Austerlitz 2 december 1851 verkstlldes
statskuppen. Motstndet slogs med av militr. I den frfattning, som kort efter oktrojerades av Ludvig Napoleon,
lmnandes all makt t presidenten, som valdes p 10 r. 24 november 1852.
24 november 1852 valdes Ludvig Napoleon till kejsare och antog namnet Napoleon III. Bda dessa tgrder
stadfstes i efterhand genom folkomrstningar, som gav en stor majoritet fr Napoleon III:s politik.
Andra kejsardmet
Napoleons frsta tid som kejsare knnetecknades av ekonomisk blomstring. Den franska jrnvgen byggdes ut, och
industrin utvecklades kraftfullt. Under denna tid genomfrdes en genomgripande modernisering av Paris, ledd av
Georges-Eugne Haussmann, dr nya breda boulevarder anlades, och de sanitra frhllandena frbttrades,
finansierade av staden Paris sjlv. Dessa frndringar vann uppskattning, men framkallade ocks protester. Under
denna period arrangerades ven vrldsutstllningen i Paris 1855.
Hans kejsardme erkndes snabbt av det vriga Europa, men Napoleons frsk att med ktenskapsfrbindelser knyta
allianser med de gamla furstehusen misslyckades. Mot sina rdgivares nskeml gifte han 1853 sig med Eugnie de
Montijo.
Napoleon III var vlvillig, lskvrd och blev omtyckt av de flesta han kom i kontakt med. Han vann snabbt rykte om
sig som en outgrundlig statsman. Han bristflliga kunskaper och en vilja att dlja dem genom dunkla och oklara
uttalanden gav honom snart knamnet "Sfinxen vid Seine". Gentemot sina ministrar hvdade Napoleon III sin
Napoleon III
3
personliga vilja.
P det politiska omrdet frdes en hrd linje mot motstndarna. En del deporterades till Djvulsn. Censur rdde.
Den 14 januari 1858 utsattes Napoleon III fr ett attentatsfrsk p vg till operan, nr tv handgranater kastades
framfr kejsarparets vagn. Attentatsmannen var den italienske revolutionren Felice Orsini. Under 1860-talet
liberaliserades Napoleons politik. Lttnader i censuren infrdes, och 1864 gavs franska arbetare strejkrtt.
Han strkte Frankrikes internationella stllning och frndrade Europas maktfrhllande i grunden genom militra
segrar och deltog i Krimkriget 1854-1855. Han nskade se ett enat Italien under konungen Viktor Emanuel och frde
i detta syfte krig mot sterrike 1859, dr han segrade i slaget vid Solferino, vilket ledde till Italiens enande och till
att Frankrike annekterade Savojen och Nice 1860. Frankrike deltog ocks i Opiumkriget p Storbritanniens sida, och
fransk trupp marscherade in i Peking 1860. Detta r verkade de franska armerna overvinnliga. Detta ledde
mhnda till en vermodig utrikespolitik som bidrog till kejsardmets fall.
1862 skickade Napoleon III en militrexpedition till Mexiko. Denna intog snabbt huvudstaden Mexico City och
utropade Maximilian av sterrike till kejsare av Mexiko. Dock mste de franska trupperna dras tillbaka. Maximilian
frlorade det drp fljande inbrdeskriget och avrttades 1867.
Napoleons intresse fr politiken brjade dock redan i brjan av 1860-talet att avta. Han gnade sig alltmer t litterr
verksamhet, bland annat ett okritiskt panegyriskt arbete om Julius Csar. Efter Charles de Mornys dd slog
Napoleon in p en mer liberal politik, under inflytande av bland andra mile Ollivier. Resultaten av den nya kursen
blev frfattningen 1869, varigenom Frankrike blev en konstitutionell monarki. Den nya frfattningen konfirmerades
genom en folkomrstning.
Napoleon III och Otto von Bismarck efter slaget
vid Sedan
Slutet
Sommaren 1866 hade Preussen besegrat sterrike i kriget mellan de
tv rikena, och framstod drefter som Frankrikes frmsta rival om
makten i Europa. Napoleons diplomatiska motgngar gentemot den
preussiske kanslern Bismarck ledde till fransk-tyska kriget 1870-1871.
Den franska krigsfrklaringen kom den 19 juli 1870, efter att prins
Leopold av Hohenzollern-Sigmaringen ftt Bismarcks std fr att bli
spansk regent.
Till kriget hade dock Napoleon III liten skuld, och vid den hr tiden
var han mycket lite engagerad i Frankrikes utrikespolitik. Han frskte i det lngsta mildra konflikten med Preussen
men drevs in i kriget av en uppagiterade folkstmning och ett parti samlat krig krigsministern Edmond Lebuf, som
i ett segerrikt krig sg ende mjligheten fr Frankrike att hvda sin supremati p kontinenten. Napoleon frskte
ven avvrja utrikesministern Antoine Agnor de Gramonts utmaningar mot Preussen.
Napoleon III deltog inte heller i ledningen av kriget. Svrt sjuk, fljde han med marskalk Patrice de Mac-Mahons
arm och tillfngatogs tillsamman med den 2 september 1870 efter slaget vid Sedan i nordstra Frankrike, sedan de
franska trupperna inringats. Regeringen i Paris utropade d genast Tredje republiken. 1871 tog sedan
Pariskommunen kontrollen ver huvudstaden.
Napoleon III frdes till Wilhelmshhe vid Kassel, dr han stannade till krigets slut. Han reste drefter till
Storbritannien, dr han bodde p Camden Place i Chislehurst i Kent. Reaktionen mot republiken i Frankrike syntes
ge honom vissa frhoppningar att kunna terkomma till Frankrike, och det var vid underrttelsen om utsikterna fr
en bonapartistisk restauration, som han 1873 underkastade sig en operation, som om den lyckades mjligen skulle
kunna terstlla hans hlsa. Operationen misslyckades och Napoleon avled.
Han skulle aldrig komma ver det misslyckade kriget mot Preussen och den frnedring Frankrike drabbats av till
fljd av det, p sin ddsbdd frgade han sin personlige lkare: "Henri, var du med vid Sedan?" Lkaren svarade att
han var dr och den dende fortsatte: "vi var vl inte fega vid Sedan, eller hur?", Dr Henri skakade p huvudet och
Napoleon III
4
drefter somnade den fre detta kejsaren in fr gott, som en knckt och olycklig man.
Kllor
Sve, Teofron, Napoleon III och den andra franska kejsardmet. Stockholm: Beijer 1901.
Vrldens Historia Nr 13/2010 sid 36 och 41
Fregngare:
Louis Eugne Cavaignac
President i ministerrdet
Frankrikes
president
18481852
Eftertrdare:
Sig sjlv
Kejsare av Frankrike
Fregngare:
Sig sjlv
Frankrikes president
Kejsare av
Frankrike
18521870
Eftertrdare:
Louis Jules Trochu
Nationella frsvarsregeringens president
Artikelkllor och frfattare
5
Artikelkllor och frfattare
Napoleon III Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=25152425 Bidragsgivare: Aciram, Anna Baldestarde, Annika64, B****n, Belairroad, Bruno Rosta, Calle Widmann, Danil, Den
fjttrade ankan, Ean, FBQ, Fenix, FredrikT, FredettaMH, Grillo, HADRIANVS, Hakanand, IP, Isthmus, JPEriksson, Josve05a, Lamr, Leifgwpersson, Ludde23, Mikael Parkvall, Nicke L,
Palmerston, Pieter Kuiper, Pjr80, Pralin, Rrohdin, Rudolf 1922, Sten Andr, Stiwed, Torvindus, Tostarpadius, Uwezi, Vesihiisi, Viv, Vivo, Zoticus, 37 anonyma redigeringar
Bildkllor, -licenser och -bidragsgivare
Fil:Franz Xaver Winterhalter Napoleon III.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Franz_Xaver_Winterhalter_Napoleon_III.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare:
Bogdan, Boo-Boo Baroo, Ecummenic, Fagairolles 34, Jimmy44, Kilom691, Krschner, Leyo, Martin H., Paris 16, Rlbberlin, Shakko, Testus
Fil:BismarckundNapoleonIII.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:BismarckundNapoleonIII.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: AFBorchert, AnRo0002, Andre
Engels, ComputerHotline, DIREKTOR, Denniss, Flominator, Frumpy, Immanuel Giel, Mmm448, Mogelzahn, Nick90210, PFHLai, Roberta F., Wst, 5 anonyma redigeringar
Licens
Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0
//creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/