1

En tom sck kan inte st

2












































Nordiska frlaget 2007
ISBN: 978-91-85043-00-2
Ansvarig utgivare: Anders Lagerstrm.
Omslag och sttning: Nordiska frlaget.
Tryckt i Estland 2007.


Andra upplagan, frsta tryckningen.
3







En tom sck kan inte st


Myten om frintelsen i gaskamrarna i Auschwitz

Efter ledande revisionistiska forskare
sammanstllt av Lars Adelskogh

Andra, utkade upplagan





























Nordiska frlaget

www.nordiskaforlaget.se
4







Till their own dreams at length deceiveem,
And oft repeating, they believeem.

Matthew Prior

5
Innehllsfrteckning

Frord till andra, utkade upplagan 6
Frord av professor emeritus Gran Englund 7
Inledning 9

I Gaskamrar i det egentliga Tyskland? 10
II Den officiella bilden av frintelse-lgren i Polen 14
III De tre slagen av bevis 18
IV Sakbevisen fr frintelsen i Auschwitz 19
V Dokumentbevisen fr frintelsen 21
VI En ovanligt tankspridd professor 22
VII Vittnesml om frintelsen i Auschwitz: inledning 25
VIII Vittnesml om frintelsen i Auschwitz: tidiga versioner 26
IX Rudolf Hss 29
X Filip Mller 30
XI Rudolf Vrba 31
XII Grundlggande fakta om krematorierna och zyklon B 33
XIII Det gr endast med tyska metoder 35
XIV Hur mnga dog i Auschwitz? 40
XV Krematorierna i Auschwitz 43
XVI Leuchter- och Rudolfrapporterna 47
XVII Gasningsproceduren i Krema IV 52
XVIII Ytterligare tekniska och naturvetenskapliga orimligheter i vittnesmlen 55
XIX Hur kom zyklonkornen in i gaskamrarna? 59
XX Flygfotografiernas vittnesml 62
XXI Gaskammaren i stamlgret Auschwitz I 64
XXII Vad visste den polska motstndsrrelsen om gasningarna i Auschwitz? 68
XXIII Hur Auschwitz-myten uppstod 73
XXIV Auschwitz-lgnens fader 77
XXV Slutet p Auschwitz-lgnen 80

Tillgg I Fallet John Demjanjuk och frintelsen i Treblinka 86
Tillgg II Judiska befolkningsfrluster och Hundra r av frintelsepropaganda 106
Tillgg III Tv exempel p hur svensk press mottog denna boks frsta upplaga 118

Litteraturhnvisningar 125

6

Frord till andra, utkade upplagan

Denna boks frsta upplaga trycktes i slutet av r 2002 och utkom i januari 2003. Ingen
dagstidning recenserade den, vilket var vntat. Dremot angrep Aftonbladet i mars 2003 i en
artikel, som upptog en hel tidningssida, professor emeritus Gran Englund, som skrev det ut-
mrkta frordet till frsta upplagan. Sveriges ldsta studenttidning Lundagrd ville publicera
en intervju med prof. Englund i anledning av hans frord men avstod, d prof. Englund tyd-
ligen svarade alldeles fr bra p intervjuarens enfaldiga frgor. I Gefle Dagblad i september
2003 nmnde docenten i sociologi Lasse Ekstrand att En tom sck kan inte st gjort ett starkt
intryck p honom, dock utan att nmna vad boken handlade om ett klokt frsiktighetsmtt.
Drutver har det i stort sett varit tyst i de svenska tryckta medierna.
P internet har det dremot varit en livligare diskussion. Jag vill nmna internettidskriften
Blgula frgor (www.bgf.nu, tidigare ven i pappersupplaga), som i mnga r frt en saklig
och faktarik, kritisk debatt om den officiella invandringspolitiken. Det vittnar om mod och
redbarhet att Anders Sundholm, ordfrande fr den likabenmnda freningen Blgula frgor,
skrev en ganska lng och av saklighet prglad recension utan de vanliga invektiven och
knsloutbrotten. Sundholms kritiska anmrkning, att jag inte redovisar vad det enligt revisio-
nisterna blev av de sex miljoner judarna, om de inte frintades, r befogad.
Mitt svar r att min fokus frn brjan var ganska snv: Auschwitz i allmnhet och gas-
kamrarna i synnerhet. Detta hnger ocks samman med att bokens huvudtext frn brjan var
en artikelserie jag skrev i tta delar fr den romersk-katolska idtidskriften Adoremus. Tid-
skriftens begrnsade utrymme medgav inga sidoblickar p andra i och fr sig intressanta och
relevanta sprsml. I denna nya upplaga skall dock Anders Sundholms nskeml bli tillgodo-
sett.
De etablerade mediernas tystnad hindrade inte boken frn att bli en bstsljare. Redan efter
ngra r var den utgngen frn frlaget, och nu r det allts dags fr en ny upplaga.
I denna nyutgva har jag rttat ngra mindre fel, som insmg sig i den frsta upplagan. Det
handlar hr om vissa tekniska termer, numeriska beteckningsstt och felstavningar av bok-
titlar och egennamn. Jag har ocks rttat ett i sig obetydligt rknefel ifrga om den dokumen-
terade kokstgngen vid krematorierna i Auschwitz-Birkenau. Ngra smrre sprkliga hyfs-
ningar har jag ocks gjort.
Strre ingrepp i texten r det nyskrivna materialet om genomgngslgret Beec p sidorna
2831 och det nyinsatta Kapitel XXII om den polska motstndsrrelsen. Annars har jag fr-
lagt de nyskrivna kapitlen i tv srskilda tillgg i bokens slut: Judiska befolkningsfrluster,
Hundra r av frintelsepropaganda och Hur frsta upplagan togs emot. Tillgget om Fr-
intelsen i Treblinka terpubliceras i ofrndrat skick. Litteraturfrteckningen har uppdaterats
med ngra nya uppgifter.
Slutligen vill jag tacka alla, vnner och ovnner, som p olika stt, avsiktligt eller oavsikt-
ligt, medverkat till den frsta upplagans spridning och denna nya och frbttrade upplagas
tillkomst. Tv vnner r inte lngre hos oss: professor emeritus Gran Englund och bokfr-
lggare Karl-Erik Hgglund; den sistnmnde vgade ppet hylla min bok och slja den genom
sitt frlag. I livet kmpade de modigt och vackert fr tanke- och yttrandefriheten. Nu r bda
borta, och det intellektuella Sverige r mrkbart fattigare. Dessa tv hedersmn snder jag en
tacksamhetens tanke och hoppas att de tar emot den i sin himmel.

Lars Adelskogh
Den 13 februari 2007
Minnesdagen fr Frintelsen i Dresden 1945
7

Frord

Revisionist har blivit ett fult ord i svenska sprket. Detta r gnat att frvna eftersom re-
vision r en grundfrutsttning fr forskning och framtskridande. Inom naturvetenskapen
skulle utan en stndig granskning och omprvning av tidigare forskningsresultat den moderna
tidens epokgrande framsteg varit otnkbara. Men ocks inom samhllsvetenskaperna r det
kritiska och omprvande tnkandet en grundlggande frutsttning fr forskningen. Inte
minst gller detta historievetenskapen.
Termen revisionism har emellertid i det dagliga sprkbruket kommit att f en i forsknings-
avseende mycket avgrnsad betydelse. Den syftar de kritiska granskningar som riktas mot
den verklighetsuppfattning som av segrarmakterna i andra vrldskriget
lades till grund fr uppgrelsen med de besegrade. I blickpunkten kommer drvid i frsta
hand den s.k. Nrnbergprocessen och de lagar som kom att anvndas vid denna. Hr handlar
det om ngot verkligt kontroversiellt.
Mer n ett halvt rhundrade har nu frflutit sedan nmnda process. Trots detta sker de
politiska makthavarna hvda att man med nrnbergdomarna och domarna i efterfljande ej
lika uppmrksammade processer har slagit fast den absoluta sanningen.
Av ett flertal skilda politiska skl, vilka jag i detta frord saknar utrymme fr att nrmare
utreda, har man funnit detta s viktigt att man inom EU genom s.k. ramlagstiftningar sker f
samtliga medlemsstater att kriminalisera kritik av dessa i sjlva verket hgst dubisa efter-
krigsprocesser. Genom en redan antagen ramlagstiftning om gemensam arresteringsorder vill
man hindra siktsfrbrytare frn att erhlla asyl i annat europeiskt land. Drigenom bryter
man emot en gammal och mycket viktig folkrttslig princip. I ett nr detta skrives nnu icke
antaget ytterligare rambeslut vill man drtill frpliktiga varje medlemsland, som nnu inte
gjort det, att infra bestmmelser som kriminaliserar ifrgasttandet av segrarmakternas histo-
rieskrivning.
Nmnda historieskrivning har manifesterat sig i tre brottsrubriceringar brott mot freden,
krigsfrbrytelser och brott mot mnskligheten. Den frsta gller frgan om skulden till krigs-
utbrottet och krigets utvidgning, den andra brott mot krigets lagar och den tredje brott mot
humaniteten i mera allmn mening. I frevarande sammanhang kommer ngra av de anklagel-
ser som rymmes under den tredje rubriken i fokus. Genom Nrnbergdomarna har man nm-
ligen skt sl fast att det p de besegrades sida funnits en plan att utrota Europas judar, att
massavrttningar skett i gaskamrar och att inte mindre n sex miljoner judar fallit offer fr
mrdandet. Det r frmst mot dessa tre anklagelser klart avgrnsade mot andra frbrytelser
mot de europeiska judarna som revisionisterna framfr sina kritiska invndningar.
Revisionismen har vuxit till en vrldsomfattande freteelse, dr intellektuella frn alla
vrldsdelar dribland tskilliga universitetslrare och andra graduerade forskare har
lmnat vsentliga bidrag. Den har utvecklats till en framgngsrik tvrvetenskap, dr huma-
nister etablerat ett fruktbart samarbete med ingenjrer, kemister, fysiker, toxikologer och
rttsmedicinare. Det finns all anledning att framfra ett tack till Lars Adelskogh fr det stora
arbete han har lagt ned p att fr en svensk lsekrets presentera revisionisternas centrala argu-
mentering och ngra av deras viktigaste forskningsresultat.
Forskningen har dock kraftigt hmmats genom den kriminalisering av den som skett i flera
europeiska lnder. I de tre tysksprkiga lnderna och i Frankrike har man sedan tskilliga r
tillbaka inte endast genom lnga fngelsestraff och ruinerande bter utan ven genom yrkes-
frbud och pensionsindragningar lagt en effektiv hmsko p det fria ordet. Genom ovan
nmnda ramlagstiftning avser man att utvidga siktsfrfljelserna till att glla alla de till EU
knutna staterna. Det handlar hr om ett mycket gravt ingrepp i sikts- och yttrandefriheten.
Man bryter mot en av de grundlggande principerna i FN:s deklaration om de mnskliga
rttigheterna och EU:s egen motsvarande stadga. Samtidigt ppnar man portarna fr framtida
ytterligare frihetsinskrnkningar.
8
Vid lsningen av det freliggande arbetet r inte det viktigaste att lsaren blir vertygad om
att revisionisterna alltigenom har rtt. Det vsentliga r att man fr en uppfattning om att det
hr freligger en argumentation som ger rimliga skl till tvivel p den etablerade verklighets-
uppfattningen och att denna redan p vsentliga punkter har mst korrigeras i revisionistisk
riktning.
Redan detta borde vara tillrckligt fr ett oreserverat frdmande av det siktsfrbud som
demokratiskt valda politiker i strid med alla hgtidligt deklarerade principer infrt i stora
delar av Europa och som de avser att utvidga till hela den europeiska unionen.

Den 25 november 2002
Gran Englund
Juris doktor, professor emeritus vid Lunds universitet

9

Inledning

Med frintelsen menas i denna bok frestllningen att tyskarna ren 1941 till 1944 plan-
mssigt och p Hitlers order mrdade omkring sex miljoner judar, mestadels i gaskamrar.
Det r viktigt att definiera begreppet frintelsen (engelska och tyska: Holocaust, franska:
Holocauste), eftersom det till sitt innehll genomgtt mnga frndringar under den tid det
existerat. I synnerhet under de tv senaste rtiondena har framstende kritiker av frintelse-
myten, s kallade revisionister, tvingat mytens upprtthllare till mnga retrtter, i synnerhet
betrffande antalet dda och gaskamrarnas betydelse och rent av existens. Det har drfr p
senare r framtrtt en tydlig tendens hos ledande fretrdare fr tron p frintelsen att bland
annat tona ner gaskamrarnas roll och i stllet framhva betydelsen av den tyska armns
masskjutningar under kriget mot Sovjetunionen. Till allt detta skall vi terkomma lngre fram
i denna bok.
Auschwitz, belget i nuvarande sdra Polen, c:a 50 km vster om Krakw, var inte ett lger
utan tre: det s kallade stamlgret eller Auschwitz I, det ngra kilometer lngre vsterut belg-
na Birkenau eller Auschwitz II och det lngre sterut belgna Monowitz eller Auschwitz III.
Alla tre lgren har i olika sammanhang officiellt beskrivits som frintelsecentra och ansetts ha
varit utrustade med gaskamrar, dr mnniskor i massor bragtes om livet.
Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz av den framryckande Rda armn. Sex dagar
senare tryckte det sovjetiska kommunistpartiorganet Pravda en lngre artikel om Auschwitz. I
denna artikel, som var frfattad av frontreportern Boris Polevoj, utpekades Monowitz som
sjlva frintelsecentret i Auschwitz. I artikeln stod bland annat:

De stationra gaskamrarna i den stra delen av lgret hade byggts om. Man hade byggt
till sm torn och arkitektoniska utsmyckningar, s att de sg ut som oskyldiga garage... De
[tyskarna] jmnade ut de med kullar frsedda s kallade gamla gravarna i stra delen av
lgret, avlgsnade och frintade spren av de lpandebandsystem dr hundratals mnniskor
samtidigt ddades med elektrisk strm... (Pravda, den 2 februari 1945.)

Artikeln i Pravda r betydelsefull. Den ger oss ett exempel p hur myten om frintelsen
kunde se ut p ett tidigt stadium, innan de som makten hava hunnit enas om vilken form
myten skulle ha. Att det skulle ha funnits gaskamrar i Monowitz r
nmligen Pravda ensam om att ha hvdat. Ingen historiker har vare sig frr eller senare
ngonsin gjort det, och lpandebandsystemet fr massmord p mnniskor med elstrm har vi
sedan aldrig ftt hra mer om. I den numera gllande versionen av frintelsemyten skedde
gasningarna av judarna i Auschwitz enbart i stamlgret och i Birkenau, framfr allt i
Birkenau (Auschwitz II) i vstra delen av Auschwitz-komplexet, men drom str inte ett ord
att lsa i Pravda-artikeln. Detta visar att frintelsemyten vid denna tid nnu inte blivit till-
rckligt samordnad. De sovjetiska myndigheterna hade genom vstmakterna ftt hra att de i
Auschwitz skulle finna bevis fr ett miljonfaldigt massmord, men detaljerna hade vst-
makterna inte uppgivit, utan dem fick de sovjetiska myndigheterna sjlva fantisera ihop.
10

I.
Gaskamrar i det egentliga Tyskland?

Knnetecknande fr frintelsemyten p ett tidigt stadium var frestllningen att vartenda kon-
centrationslger i Tredje riket var utrustat med gaskamrar, dr mnniskor ddades i massor.
Koncentrationslger var lika med frintelselger, och frintelselger betydde gaskamrar.
Fre detta lgerfngar gjorde uttalanden i tidningsartiklar och bcker, vari de vittnade om
gasningar i Buchenwald, Dachau, Bergen-Belsen och i andra koncentrationslger i det
egentliga Tyskland, det vill sga Tyskland inom 1937 rs grnser (det s kallade gamla riket,
das Altreich). Ett sdant vittne r Elie Wiesel, som satt i bde Auschwitz och Buchenwald.
Wiesel, som erhll Nobels fredspris 1986, pstod ret dessfrinnan i en intervju i den ameri-
kanska tidskriften Time:

I Buchenwald skickade man tio tusen i dden varje dag. (Time, den 18 mars 1985, s. 79.)

Jag skall terkomma till Elie Wiesel och hans pstenden lngre fram i denna bok.

I en officiell rapport frn Frankrikes regering till Nrnbergdomstolen str:

Allt hade ordnats in i minsta detalj. r 1944 i Buchenwald hade man rent av frlngt en
jrvgslinje, s att de deporterade kunde fras direkt till gaskammaren. Vissa [av gaskamrar-
na]hade ett golv, som tippade och omedelbart frde in kropparna i rummet med krematorie-
ugnen. (Nrnbergdokument 274-F (RF-301) IMF bl serien, vol. 37, s. 148.)

Lgg mrke till det diffusa i formuleringarna ovan. Vi fr inte klart besked ens om antalet
gaskamrar. Var det en eller flera? Dylik vaghet r ingen tillfllighet utan tvrtom ngot
genomgende i vittnesmlen om gaskamrarna. Hittills har inget vittne tagit sig att rita en
gaskammare eller frklara dess funktionsstt.

Den franske prsten Georges Hnocque utgav 1947 (G. Durassie et C
ie
, Paris) en bok, Les
Antres de la Bte, vari han hvdade att han under sin fngenskap i Buchenwald beskte gas-
kammaren, och han beskriver denna i detalj (citerat efter Robert Faurisson, Mmoire en
dfense, Paris, La Vieille Taupe 1980, ss. 192ff.):

Inuti var vggarna slta, utan rmnor och som lackerade. Utanp sg man bredvid drr-
verstycket fyra knappar i en lodrt rad: en rd, en gul, en grn och en vit. Men det fanns en
detalj som gjorde mig orolig. Jag begrep inte hur gasen kunde sjunka ner ur duschmun-
styckena. Bredvid det rum, dr jag befann mig, lg en gng. Jag gick in i den och sg ett
vldigt rr, som jag inte helt kunde omfatta ens med bda armarna och som var omslutet av
ett ungefr en centimeter tjockt gummiskikt. Bredvid fanns en vev som drogs frn vnster till
hger och s ledde in gasen. Trycket var s starkt att den sjnk ner nda till golvet, varfr
inget av offren kunde undkomma vad tyskarna kallade den lngsamma och ljuva dden.
Nedanfr det stlle, dr rren mynnade in i gaskammaren, fanns likadana knappar som vid
ytterdrren: en rd, en grn, en gul och en vit. De tjnade tydligen till att mta hur djupt
gasen sjnk. Allt var faktiskt strngt vetenskapligt organiserat. Djvulen sjlv hade inte
kunnat tnka ut det bttre. Jag trdde in i gaskammaren nnu en gng fr att ta reda p var
krematoriet lg.
Vad jag frst fann igonenfallande var ett slags rullande transportband av jrn. Denna
perfekt konstruerade apparat var i oupphrlig rrelse och ndde nda in i de gldande
ugnarna. Man lade dr de lik som samlats i den intilliggande kammaren och frde dem till
ugnen.
11
D jag avlade detta ofrglmliga och skakande besk, var apparaterna i full gng och fullt
lastade...
Sedan jag nnu en gng betraktat detta inferno, fortsatte jag min dystra promenad under
betryckt tystnad. Jag ppnade drren till ett tredje rum. Detta var reservkammaren. Dr lg
lik upptornade, som man inte hade kunnat brnna samma dag och som man sparade till nsta
dag. Ingen som inte sjlv har upplevat det kan gra sig en bild av det hemska i denna tredje
scen. Till hger, i ett hrn av kammaren, lg de dda, nakna, plundrade, utan minsta respekt
slngda kors och tvrs ver varandra och frvridna i bisarra stllningar. Man hade brutit
snder kkarna p dem fr att slita ut guldproteser, fr att inte tala om de skndliga
visitationer man utfrt p liken fr att frskra sig om att de inte gmde ngot smycke, som
hade kunnat berika nazimonstrens skattkammare...
Jag kastade en sista blick p denna skammens och fasans plats och lste i ljuset av lgor-
na, som slog upp ur ugnarna till en hjd av tta till tio meter, de cyniska versrader som stod
skrivna p krematoriets vgg:

Der ekle Wurm darf nimmer meinen Leib versehren!
Drum soll die reine Flamme mich verzehren
Stets liebte ich die Wrme und das Licht
Darum verbrenne mich, begrab mich nicht!

(Den ckliga masken fr aldrig skada min kropp!
Drfr skall den rena lgan frtra mig
Alltid har jag lskat vrmen och ljuset
Brnn mig drfr, begrav mig icke!)

Slutligen en anblick av ngot som lnde den tyska vetenskapen till heder: till en lngd av
mer n en kilometer och en hjd av omkring halvannan meter lg askan uppstaplad som man
noga tmt ur ugnarna fr att drmed gdsla kl- och betflt! S fick hundratusentals mn-
niskor, som nnu levande betrtt detta helvete, nu lmna det som gdsel...
Tack vare mitt ofrsiktiga intrng hade jag nu sett allt vad jag ville se.

En annan fransk prst, Jean-Paul Renard, satt ocks i Buchenwald och pstod fljande i sin
lilla skrift Chanes et lumires, publicerad som bihang till Frre Birins bok 16 mois de bagne
(Reims 1946):

Jag sg tusentals och ter tusentals mnniskor g in i duscharna. I stllet fr vtska
strmmade kvvande gaser ut ver dem.

En annan fransman, socialisten och motstndsmannen Paul Rassinier, hade ocks suttit i
Buchenwald och visste att dr inte funnits ngra gaskamrar. Nr han konfronterade den fre
detta medfngen Renard med denna sanning, medgav denne:

Jo, det r riktigt, men det var bara ett uttrycksstt [] och eftersom dessa saker fanns
ngonstans, r det inte s viktigt. (Paul Rassinier, Debunking the Genocide Myth, 1978, ss.
129f.)

Rassinier hade sjlv trott att gaskamrarna existerade, om inte i de lger dr han hade suttit
(Buchenwald och Dora-Mittelbau), s ngon annan stans, eftersom s mnga pratade om
gaskamrarna. Ingen rk utan eld, resonerade han. Men sedan han beslagit medfngarna
Hnocque och Renard med lgn, brjade han allvarligt tvivla p gaskammarhistorierna.
Han skte systematiskt upp fre detta lgerfngar, som pstod sig ha sett gaskamrarna,
intervjuade dem och fann att de ingalunda var ngra trovrdiga vittnen. Rassinier kom med
12
tiden fram till slutsatsen att det inte fanns ngra trovrdiga vittnen till gaskamrarna. De som
framtrdde som sdana var antingen simpla lgnare, som de bda prsterna, eller hade i god
tro tergivit vad de hrt frn andra. Rassinier blev den frste i en lng rad av oberoende
forskare, som kallas revisionister och avvisar frestllningen om ett miljonfaldigt massmord
p judar och icke-judar i gaskamrar under Tredje riket. Revisionisterna hvdar att det inte
finns ngra bevis fr de utrotningstroendes tre pstenden, nmligen 1) att den tyska riksled-
ningen hade en plan att fysiskt frinta judarna inom det tyska inflytelseomrdet, 2) att det i
vissa koncentrationslger fanns gaskamrar fr ddande av mnniskor, och 3) att tyskarna
under andra vrldskriget ddade sex miljoner judar, varav majoriteten genom gasning i gas-
kamrar. Fr revisionisterna r det inte nog att de frintelsetroende eller exterminationister-
na som de kallar dessa saknar bevis fr dessa sina tre pstenden. Det finns dessutom enligt
revisionisterna mngder av fakta och sakbevis, som direkt vederlgger frestllningen om
frintelsen ssom den definieras enligt de tre nyss angivna pstendena.
Vad revisionisterna dremot inte frnekar r att tyskarna utsatte etniska minoriteter, i
synnerhet judar, fr frfljelser, bervade dem deras egendom, frdrev dem, satte dem i kon-
centrationslger och tvngsarbete. Men och ven detta r viktigt att ppeka systematiska
frfljelser och fngslanden av misshagliga etniska minoriteter, som ven r medborgare i
landet ifrga, r ingen nationalsocialistisk eller ens tysk specialitet. Strax efter Frenta stater-
nas intrde i andra vrldskriget lt president Roosevelt internera drygt hundratjugo tusen
etniska japaner i koncentrationslger, dr mnga sedan dog av vanvrd eller ddades vid
rymningsfrsk. Inga av dessa mnniskor stod talade fr ngot brott eller var misstnkta fr
spionage. Drygt tv tredjedelar var amerikanska medborgare, ttlingar till japanska invandra-
re. vriga hade permanent uppehllstillstnd i Frenta staterna.
Icke heller r koncentrationslgren en tysk uppfinning, som mnga tror, utan anvndes
lngt tidigare av britterna under boerkriget 18991902. I de brittiska lgren internerades tio-
tusentals civila boer (ttlingar till de nederlndska kolonisatrer, som anlnde till Sydafrika
frn brjan av 1600-talet). Nordisk familjebok (tredje upplagan, redigerad 192337) uppger i
artikeln Boerkriget bland annat:

Under de frsta mnaderna 1902 fretogos emellertid omfattande hetsjakter (drives) mot
de nnu under vapen varande boerskarorna. Motstndet syntes alltmera utsiktslst. Drtill
kom, att sjukdom och nd stadkommit fruktansvrda hrjningar bland kvinnorna och barnen
i koncentrationslgren.

I Dachau fanns i mnga r efter andra vrlskriget en minnestavla, som manade beskarna
att tnka p de 238 000 som dog i koncentrationslgret, och den som p 1950-talet i Fr-
bundsrepubliken yttrade tvivel p existensen av gaskammaren i Dachau riskerade fngelse.
Numera gller sedan lnge en revisionistisk uppfattning om Dachau: antalet ddsoffer upp-
gick inte till 238 000 utan till 32 000, och ingen Dachau-fnge gasades.
Skillnaden mellan normala koncentrationslger och frintelselger brjade gras frst
efter omkring r 1960. Dessfrinnan tog man fr givet att nstan varje koncentrationslger
hade haft en gaskammare och allts varit ett strre eller mindre frintelselger. r 1960
brjade emellertid en ny epok i frintelsemytens vxlingsrika liv. I augusti detta r tryckte
Hamburg-tidningen Die Zeit ett brev av historikern dr Martin Broszat, d medarbetare och
senare chef fr Institut fr Zeitgeschichte (Institutet fr nutidshistoria) i Mnchen, en officiell
institution som finansieras av frbundsregeringen och delstatsregeringen i Bayern. Dr Broszat
skrev:

Varken i Dachau eller i Bergen-Belsen eller i Buchenwald gasades judar eller andra
fngar. (Keine Vergasung in Dachau, Die Zeit, 19 augusti 1960, s. 16.)

13
Dr Broszat medgav att det inte hade frekommit ngra gasningar i ngot av koncentra-
tionslgren i det egentliga Tyskland och noterade att

fngar som dog i Dachau eller andra koncentrationslger i det gamla riket fll framfr allt
offer fr de katastrofala hygieniska och frsrjningsfrhllandena. (Keine Vergasung
som ovan)

Enligt dr Broszat

... brjade massfrintelsen av judarna genom gasning 194142 och skedde uteslutande p
ngra platser, som utvalts fr detta och frsetts med motsvarande teknisk utrustning, framfr
allt p ockuperat polskt omrde (men ingenstans inom det gamla Rikets grnser): i
Auschwitz-Birkenau, i Sobibr vid Bug, i Treblinka, Chemno och Beec. (Keine Ver-
gasung som ovan)

Med ngra f ord tillstod allts denne ansedde historiker att allt som ren 19451960
sagts om gaskamrar p rikstyskt omrde var lgn och bedrgeri. Dr Broszat anfrde varken
i detta brev eller senare de ringaste bevis fr sina pstenden; inte heller frklarade han varfr
vittnesmlen om gasningarna i Auschwitz och Sobibr skulle vara trovrdigare n de om
gasningarna i Dachau och Buchenwald.
Vad som drev Institutet fr nutidshistoria till denna tgrd var inte sanningskrleken utan
simpelt ndtvng. Inemot r 1960 hade det hjts s mnga tvivel p de rikstyska gaskamrar-
na att hela frintelsehistorien hotade att rka i gungning. Drfr beslt historikerna p den
frfalskningscentral som kallar sig Institutet fr nutidshistoria utan vidare att frvisa gas-
kamrarna till det sovjetockuperade och fr frgvisa forskare stngda Polen.
14
II.
Den officiella bilden av frintelse-lgren i Polen

Sedan gaskamrarna i det egentliga Tyskland gick upp i rk 1960, har intresset varit fr-
skjutet till de sex orter i Polen, dr det psts att massfrintelsen av judar i gaskamrar
genomfrdes. Frutom de fem orter, som Martin Broszat nmnde i sitt brev till tidningen Die
Zeit, rknas ven koncentrationslgret Majdanek hit. Allts r frintelsens huvudorter
Auschwitz (med Birkenau), Sobibr, Treblinka, Chemno (eller Kulmhof), Beec och Maj-
danek (vid Lublin).
I Chemno skall gasningarna ha genomfrts i fr ndamlet srskilda, ombyggda last-
bilar, i de fem vriga ddsfabrikerna i stationra gaskamrar.
Ifrga om Auschwitz och Majdanek skall det ha handlat om blandlger, bde arbets- och
ddslger, dr de arbetsdugliga judarna insattes i slavarbete och de icke arbetsdugliga efter
sortering gasades. Dremot skall de vriga fyra lgren ha varit rena ddscentra. De enda
judar, som dr fick vara vid liv en kortare tid, skulle ha varit arbetsjudar, som man behvde
fr handrckningstjnster.
Av skerhetsskl skulle man med jmna mellanrum ha gasat ocks dessa arbetsjudar
och ersatt dem med andra. Drfr skall bara en enda av de 600 000 judar som skickades till
Beec ha verlevt. (Kogon/Rckerl/Langbein: Nationalsozialistische Massenttungen durch
Giftgas, Fischer Taschenbuch Verlag 1989, s. 183.)
Av de fem nmnda frintelselgren r det endast Auschwitz och Majdanek, som idag
visar terstoder i form av byggnader, vilka officiellt utmlats som gaskamrar. I Chemno,
dr det som sagt inte skall ha funnnits stationra gaskamrar, finns rester av grunder till
baracker kvar. Av de vriga tre frintelselgren, allts Treblinka, Sobibr och Beec, finns
inga spr. De sgs ha fullstndigt frintats. Vid rttegngen i Jerusalem 1987 mot amerikanen
av ukrainsk brd John Demjanjuk, som p falska bevis ett av KGB frfalskat identitetskort
och menediga vittnen stod talad fr massmord p judar i Treblinka, sades bland annat:
(Den som frst har ordet r klagaren Blatman. Vittnet dr Arad var en srskilt framstende
expert p frintelsen och var ren 19721987 chef fr Yad Vashem, det stora arkivet
rrande frintelsen i Jerusalem. Lgret som Blatman syftar r Treblinka.)

BLATMAN: Dr Arad, skulle ni nu kunna sga oss ngot om hur lgret var inrttat [engel-
ska: the setup of the camp]? Jag frstr att lgret fullstndigt utplnades. Det finns inga
originalkartor i behll, och alla beskrivningar och all forskning om hur det var inrttat
bygger p uppgifter och bevis av vittnen.
ARAD: Bde Treblinka och andra lger, nr de vl hade fullgjort sin utrotningsuppgift,
likviderades, upplstes, utplnades. De frvandlades till jordbruksmark, och grnska plan-
terades. Allt vi har r bevis och vittnesml av verlevande, i synnerhet Yaakov Vernick, som
ngra mnader efter att han flytt frn Treblinkalgret vid tiden fr upproret jag skall ter-
komma till detta senare hade iordningstllt en ritning, en skiss eller ett diagram ver Tre-
blinkalgret, och han byggde faktiskt i Israel, i ett senare skede, en skalenlig modell av Tre-
blinka p grundval av den ritning han hade frt med sig. Och detta r den huvudsakliga
kllan till vr information om lgret. (Morgonsessionen den 17 februari 1987, ss. 229230.)

Senare samma dag berttade dr Arad:

ARAD: Hur som helst tog de isr allt, de monterade ner allt, de centra och byggnader som
fanns kvar, de avlgsnade allt som ver huvud taget gick att avlgsna, och detta fortsatte
fram till november [1943]. Omrdet pljdes ner, och p det byggdes en bondgrd, och en av
de ukrainska vakterna hmtade dit sin familj och brjade bo dr ssom bonde och sg till
hela omrdet. (Eftermiddagssessionen den 17 februari 1987, s. 293.)
Och vidare:
15

ARAD: Platsen fr Treblinkalgret inget finns kvar av det som existerade vid den tid det
var i gng. Inga byggnader, inga strukturer, inga staket, ingenting. (Morgonsessionen den 18
februari 1987.)

Det fregivna grundliga utplnande som vederfors Treblinka skulle enligt dr Arad ha om-
fattat ven alla tyska dokument om lgret:

ARAD: Dokument om lgret och det som frsiggick inom dem [sic!] ja, delvis gjordes
detta muntligt, s att det fanns s litet skriftlig information som mjligt. Och om det fanns
ngra dokument, blev de mestadels eller helt och hllet frstrda under operationens lopp
eller vid operationens slut och skerligen vid den tid d lgren evakuerades, och som jag
tidigare nmnde, finns det ett brev av Globocnik till Himmler i januari 1944, dr han sger
att alla dokumenten frstrdes och att alla rkningar och fakturor, de sista betrffande
penningfrgor och klder, ocks skulle frstras. (Morgonsessionen den 17 februari 1987.)

Enligt dr Arad saknas allts icke endast alla handfasta bevis fr verksamheten det vill
sga de pstdda massmorden i Treblinka, utan ven bevis fr att dr alls funnits ngot
lger. Och det r icke endast alla byggnader och andra strukturer som frsvunnit sprlst, utan
ven dokumenten. Det finns allts inte ens ett pappersspr kvar.
Denna totala frstrelse drabbade ven lgren Beec och Sobibr, vilket framgr av
fljande utdrag ur protokollet vid rttegngen mot John Demjanjuk (den som frst talar r
domaren Dov Levin frn Israels hgsta domstol).

LEVIN: Lgren i Beec och Sobibr, frstrdes de ocks, eller finns det kvar ngot av
dessa lger?
ARAD: Sobibr och Beec utplnades fullstndigt, samma frintelse. Sobibr var nstan
en exakt kopia av detta, och Beec, det frsta lgret, var ngot annorlunda. Men p grundval
av Beec byggdes Sobibr och Treblinka och enligt samma linjer alla tre utplnades full-
stndigt. Nu eftert har Polens regering beslutat att upprtta minnesmrken, men det finns
inga terstoder av lgret som sdant. (Morgonsessionen den 17 februari 1987, ss. 242243.)

Betrffande frintelsen i Sobibr, Treblinka, och Beec fanns allts enligt dr Arad inga
andra bevis n vittnesuppgifter. Betrffande Auschwitz-Birkenau och Majdanek finns dr-
emot de pstdda gaskamrarna delvis i behll. Gaskamrarna i Majdanek fr av extermina-
tionisterna numera endast ett halvhjrtat frsvar, varfr vi inte skall da tid och kraft p dem i
denna bok. Dr Martin Broszat brydde sig inte ens om att nmna Majdanek i sitt brev till Die
Zeit.
Lgret Beec r av srskilt intresse, eftersom man dr nyligen (19971999) genomfrde
omfattande arkeologiska utgrvningar. Resultaten har ocks publicerats (Andrzej Kola,
Beec: The Nazi Camp for Jews in the light of archeological sources: Excavations 1997
1999, The Council for the Protection of Memory and Martyrdom, United States Holocaust
Memorial Museum, Warsaw-Washington, 2000). De gjorda fynden har emellertid ej givit
ngot strre genljud i medierna. De bestyrker nmligen inte frintelseteorin. ver hela lger-
omrdet genomfrde man provborrningar med fem meters mellanrum, vilket gav sammanlagt
2227 provkrnor. 236 av dessa visade att jorden rubbats p 33 olika stllen. 137 borrkrnor
ansgs relevanta nog fr att data drom skulle publiceras. Sex av dessa, allts 3 promille,
uppvisade mnskliga lmningar. Ingenstans var skiktet med mnskliga lmningar tjockare n
75 cm. Fr vrigt fann man hr och dr tunna skikt av aska, starkt uppblandad med jord eller
sand. Drmed bevisas att mnga mnniskor dog i Beec, vilket ingen revisionist frnekat,
men samtidigt att ddstalen inte kan ha uppgtt till 600 000. Detta ddstal skulle nmligen ha
fordrat en volym av 100 000 m
3
, medan den verkliga volymen av strd mark r 21 000 m
3
.
16
Men inte heller talet 126 000 (21 procent av 600 000) ddsoffer kan frsvaras, eftersom minst
90 procent av borrkrnorna icke uppvisar mnskliga lmningar. (De omfattande rubbningarna
av marken frklaras ocks med att lokalbefolkningen under tiden 19451965 grvt mycket i
omrdet p jakt efter dyrbarheter, vilket ppekats av polska myndigheter.) Drmed r vi nere
p ett sannolikt ddstal av hgst c:a 13 000 fr detta lger. Enligt uppgifter av brittiska under-
rttelsetjnsten, som uppsnappade ett radiomeddelande frn SS den 11 januari 1943, de-
porterades 434 500 judar till Beec. (Peter Witte, Stephen Tyas, A New Document on the
Deportation and Murder of the Jews during Einsatz Reinhardt 1942, Holocaust and
Genocide Studies, nr 3, Winter 2001, s. 469f.) Om icke fler n c:a 13 000 (c:a 3 procent) av
dessa dog p vgen till eller i Beec, s visar det frvisso att deportationerna skedde under
mycket svra frhllanden men ocks att tyskarna inte avsg att frinta judarna utan att i
stllet frdriva dem sterut, vilket var den officiella politiken. Beec var inte ett frintelse-
utan ett genomgngslger.
De arkeologiska rnen r nog en aning svra att frena med vad fil. dr Stefan Szende skrev
om mnniskokvarnen i Beec i sin bok Den siste juden frn Polen, Albert Bonniers frlag,
Stockholm 1944 (ss. 298299):

Mnniskokvarnen utbreder sig ver ett omrde av omkring sju kilometer. Det r omgivet
av ett taggtrdsstngsel och skrat med alla upptnkliga anordningar. Ingen fr nrma sig
detta avsprrade omrde och ingen fr lmna det.
Likvl lyckades ngra f mnniskor fly ven frn Belzec Frn dem hrstammar fljande
skildring.
De med judar fullastade tgen krde genom en tunnel ned till de underjordiska rum dr
avrttningsplatsen var belgen. Dr lastades judarna av tgen och fick lmna sina tillhrig-
heter
Allting tog man ifrn dem. Sakerna sorterades och inventerades fr att sedan anvndas av
herrefolket. Detta sorteringsarbete blev likvl s omstndligt att man tyckte det var bttre att
snda judarna dit nakna.
De frdes in i jttestora hallar, vilka rymde flera tusen mnniskor. Dessa rum saknade
fnster, de var helt i metall och hade golv, som kunde snkas ned.
Genom en sinnrik mekanism snktes s golvet med alla de tusentals judarna ned i en
bassng under golvet men inte lngre n att vattnet ndde dem till hfterna. S leddes
starkstrm genom vattnet och p bara ngra gonblick var alla de tusentals judarna avlivade.
Sedan lyftes golvet med alla liken upp ur vattnet. En annan strm kopplades p och i de
stora hallarna blev nu gldande hett som i en krematorieugn tills alla lik frbrnts till aska.
Vldiga lyftkranar vinschade upp golvet och tmde askan. Rken leddes ut genom stora
fabriksskorstenar.
Processen var verstnden. Utanfr infarten till tunneln stod redan nsta tg och vntade.
Varje transport omfattade omkring 3,000 till 5,000 judar. Dagligen anlnde flera tg.
Ibland kom det nda till tjugu och trettio sdana tg i veckan till Belzec.
Den moderna tekniken i nazistisk regi firade triumfer. Den hade lst massmrdandets
problem.

Av denna mnniskokvarn finns givetvis inga arkeologiska spr och fr den delen inte heller
av ngon annan av de olika anlggningar fr massmord (gaskamrar, tompumpningskamrar,
vagnar med oslckt kalk) som fantasin utrustat Beec med.

Desto viktigare blir Auschwitz, dels drfr att dr finns ngot som kan kallas sakbevis, det
fregivna mordvapnet gaskamrarna, dels drfr att detta lgerkomplex har frknippats med
de strsta ddstalen, dels drfr att Auschwitz blivit symbolen fr frintelsen ver huvud
taget.
17
Vad gller Auschwitz vill revisionisterna inte uppn ngot annat n vad som r allmnt
accepterat i frga om Dachau: reducera antalet ddsoffer till runt en tiondedel av det pstdda
och frklara gaskamrarna i Auschwitz fr en lgnprodukt liksom gaskammaren i Dachau.
Betrffande antalet dda i frintelselgren utgr experten p frintelsen Wolfgang
Scheffler i boken Judenverfolgungen im Dritten Reich (Colloquium Verlag 1964, s. 40) frn
fljande frsiktiga minimiuppskattningar:

Auschwitz lngt ver en miljon dda
Treblinka 750 000 dda
Beec 600 000 dda
Chemno 300 000 dda
Sobibr 500 000 dda
Majdanek 250 000 dda

Allts sammanlagt lngt ver 3,4 miljoner gasade. Det vervldigande flertalet av de
mrdade skall ha varit judar, varfr enligt Schefflers uppgifter ver tre miljoner judar
gasades i de sex lgren.
Lt oss jmfra dessa siffror med motsvarande hos den mest ansedde specialisten p fr-
intelsen, Raul Hilberg, i hans bok Die Vernichtung der europischen Juden (Fischer
Taschenbuch Verlag, Frankfurt 1997, s. 956):

Auschwitz 1 000 000 dda
Treblinka 750 000 dda
Beec 550 000 dda
Chemno 150 000 dda
Sobibr 200 000 dda
Majdanek 50 000 dda

Allts sammanlagt 2,7 miljoner gasade. Nu skall ihgkommas att Hilberg gnar sig
endast t de judiska offren. De icke-judiska offren i dessa sex lger gnar han endast en fotnot
(p s. 955), dr han hvdar utan att ange klla att 250 000 icke-judar, mestadels polacker,
dog i Auschwitz. Han uppger ocks, naturligtvis utan ngra bevis, att tiotusentals zigenare
gasades i Chemno, Treblinka och Auschwitz.
Nu undrar den tnkande lsaren: Hur har Hilberg kommit fram till sin siffra 2,7 miljoner
gasade? Vilka r kllorna? Hilberg hnvisar endast till Danuta Czechs skriftserie Kalenda-
rium der Ereignisse im Konzentrationslager Auschwitz-Birkenau, publicerad i Hefte von
Auschwitz 19591964. Men Danuta Czechs Kalendarium befattar sig uteslutande med de
kontingenter av fngar (transporter) som anlnde till Auschwitz.
Ngra bevis fr att dessa anlnda fngar ocks gasades lmnar inte heller Danuta Czech,
utan hon tar det fr givet, liksom Hilberg. Att ing i en transport till Auschwitz r fr exter-
minationisterna detsamma som att gasas i Auschwitz. Att redovisa transporterna r det-
samma som att bevisa gasningarna. Man frutstter allts det som skulle bevisas. I normal
logik kallas detta cirkelbevis. I verksamhet, som gr ansprk p att vara vetenskap, kallas det
humbug. Men frintelsestudierna har tydligen sin egen logik, som str utanfr all fr
normal mnsklig kunskap gllande logik.
Tillggas br att Danuta Czech i sina redogrelser utgick frn att fyra miljoner mnniskor
gasades i Auschwitz, vilket Hilberg naturligtvis inte omnmner. Fr de utrotningstroende r
Danuta Czech nmligen en oundgnglig klla, vars trovrdighet inte fr undergrvas.
18
III.
De tre slagen av bevis

Det har blivit ett talestt att frintelsen, det planmssiga, industriellt bedrivna mordet p
sex miljoner oskyldiga judar, r alla tiders vrsta brott mot mnskligheten. Om s vore fallet,
borde det d inte vara desto viktigare att gra alla tiders bsta mordutredning: skaffa fram alla
slags bevis fr detta brott, att vrdera dem och med s strngt vetenskapliga metoder som
mjligt komma fram till en absolut visshet om fakta i mlet? Man kan tycka att efterlevande
anhriga inte borde nja sig med mindre.
Det finns tre slags bevis, varmed en misstnkt kan bindas till ett brott: sakbevis (tekniska
bevis), dokumentbevis och vittnesbevis. Ifrga om till exempel ett yxmord med en lneskuld i
bakgrunden r sakbevis den dda kroppen med sina skador, yxan, blodspr p den miss-
tnktes klder, fingeravtryck av den misstnkte p yxan osv. Dokumentbevis r lnerevers,
brevvxling mellan offer och misstnkt osv. Vittnesbevis r uppgifter av personer, som pstr
sig ha sett den misstnkte i den mrdades nrhet eller ha knt till frhllandet dem emellan.
Strst vrde har sakbevis. Dokument r svagare n sakbevis men starkare n vittnesml,
givetvis frutsatt att dokumenten r kta och inte frfalskade och att de inte tolkas fel, det vill
sga man inte lser in i dem ngot som sakligt sett inte finns dr. Vittnesml r allts svagast
som bevis. Vittnen kan ljuga, kan misstaga sig i god tro, kan minnas fel eller kan ha blivit
pverkade av andras uppfattningar, tidningsskriverier till exempel. Srskilt svag beviskraft har
vittnesml av direkt berrda parter, det vill sga av personer som p ngot stt r inblandade i
den omvittnade grningen. Enbart vittnesml utan std i dokument- eller sakbevis (tekniska
bevis) har ringa vrde. Vittnesml som strider mot sakbevis eller verkligheten kan avvisas. Ett
exempel p det sistnmnda ger oss ett nyhetstelegram frn r 1993:

Oskyldig satt nio r i fngelse. Jessup 28 juni 1993 (AP). I den amerikanska delstaten
Maryland skall en man, som frst dmdes till dden och senare till tre gnger livstids
fngelse, denna vecka frsttas p fri fot. 32-rige Kirk Bloodsworth, som suttit nra nio r i
fngelse och drvid tillbragt tv r i ddscellen, befanns skyldig till att 1984 i Rosedale i
Maryland ha vldtagit och mrdat en niorig flicka. Vid underskning av ett tidigare icke
upptckt spermaspr p den mrdades underklder, varvid experterna anvnde DNA-metod
det s kallade genetiska fingeravtrycket, framkom att Bloodworth omjligt kunde vara gr-
ningsmannen Bloodsworth hade dmts till dden p grundval av utsagor av fem vittnen,
som skulle ha sett Bloodswort tillsammans med nioriga Dawn Hamilton kort fre grningen.

Ett annat exempel p hur sakbevis slr omkull vittnesml. En trstig broder raglar ut frn
krogen. Han stter sig i bilen, startar den och krockar genast med den framfrvarande lykt-
stolpen. Polis tillkallas och fretar alkoholtest, som visar tre promille. Vid den rttegng som
fljer vittnar en kamrat om att han noga iakttog den talade hela kvllen och sg att han drack
te och inget annat n te. Vad har strst beviskraft i rttens gon? Alkoholtestet eller vittnes-
mlet? Och gr det ngon skillnad, om s tio supbrder str upp och enhlligt vittnar till den
talades frsvar?
19
IV.
Sakbevisen fr frintelsen i Auschwitz

Frintelsen i Auschwitz sgs ha frvats genom gasning i gaskamrar med zyklon B, ett
insektbekmpningsmedel, som innehller det starka giftet cyanvte (eller blsyra, kemisk
beteckning: HCN). Sakbevis fr frintelsen mste drfr vara de fregivna gaskamrarna,
frutsatt att det invndningsfritt eller tminstone med stor sannolikhet kan visas att de har
anvnts som sdana. Sakbevis r vidare rester av de ddas kroppar, frutsatt att det invnd-
ningsfritt eller tminstone med stor sannolikhet kan visas att mnniskorna ifrga dog av cyan-
vtefrgiftning.
Man kunde vnta sig att de allierade genast efter kriget gjorde noggranna kriminaltekniska
underskningar p brottsplatserna, det vill sga de fregivna gaskamrarna, fretog obduk-
tioner av de ddas kroppar. Faktum r att inga av de bevarade pstdda gaskamrarna under-
sktes kemiskt-tekniskt, frrn amerikanen Frederick A. Leuchter gjorde det 1987. Men
Leuchter handlade p uppdrag av revisionisterna, s hans rn fr inte diskuteras offentligt.
Vidare r det ett faktum att inget psttt offer fr frintelsen ngonsin obducerats eller eljest
underskts av lkare, som drvid konstaterat cyanvtefrgiftning vara ddsorsaken. r det
inte mrkligt?
Ingen ingenjr har ngonsin ftt i uppdrag att p grundval av vittnesuppgifterna frklara
hur gaskamrarna fungerade. Ingen ritning eller modell av ngon gaskammare har ngon-
sin utfrts till frklaring av mordfrloppet.
Till varje normal mordutredning hr att man lter expertis gra en teknisk underskning av
mordvapnet, av brottsplatsen samt rekonstruera mordfrloppet. Exempelvis under utredningen
av den anlagda diskoteksbranden i Gteborg 1998 skte man i tre olika, skalenligt byggda
modeller rekonstruera brandfrloppet. Ifrga om vrldshistoriens strsta brott har man
underltit varje teknisk underskning av mordvapnet gaskamrarna och rekonstruktion
av mordfrloppet. Hur skall det frklaras?
Betrffande Auschwitz freligger endast tv, mycket bristflliga kriminaltekniska under-
skningar, de s kallade Krakw-och Hydrokop-utltandena.
Enligt Krakw-utltandet frn r 1945 ptrffades spr av cyanvte i hr som klippts av
kvinnliga Auschwitz-fngar. Den underskning, som lg till grund fr utltandet, kan emeller-
tid inte lngre upprepas, men vi antar fr resonemangets skull att utltandet r riktigt. Det
saknar ven d varje bevisvrde fr frintelsen. Fngarna klipptes ju vid ankomsten till
lgret, och det avklippta hret togs skerligen till vara, i synnerhet i krig, d det rder brist p
allt, och det var inget kriminellt med denna tgrd. Att man dessutom gasade det avklippta
hret med cyanvte mot lss var lika naturligt som att man gasade fngarnas klder och
madrasser. Det gllde att till varje pris hindra utbrott av tyfusepidemier. Antag likvl att
fngarna ddades med cyanvte. D hade det varit synnerligen ologiskt och dessutom farligt
att klippa av fngarna hret eftert, eftersom giftet i den cyanvtemttade gaskammaren
hade hftat vid hret, och d cyanvte ddar ven vid hudkontakt, hade barberarnas syssla
varit fullkomligt livsfarlig. Drfr skulle man givetvis ha behvt klippa fngarnas hr innan
de gasades ihjl. Allts r det fga sannolikt att cyanvteresterna i fngarnas hr vore resul-
tatet av ngon frintelse medelst cyanvte. Ngot bevis fr frintelse medelst cyanvte r
de under inga omstndigheter.
Hydrokop-utltandet anger att det i jorden i nrheten av Auschwitz finns stora mngder
kvarlevor av mnniskor. Detta r skerligen riktigt, ty ibland rasade i lgret tyfusepidemier,
som kunde skrda inemot 300 offer per dag. I synnerhet i senare delen av r 1942 brndes
tusentals dda fngar i det fria, d tyfusen hrjade. Vid denna tid hade Auschwitz-komplexet
endast ett krematorium, det i stamlgret, dr hgst 100 lik om dagen kunde brnnas, och detta
krematorium var dessutom ofta ur funktion. De fyra krematorierna i Birkenau togs i bruk frst
under perioden marsjuni 1943. Att fngar dr i lger och att deras kroppar brnns i krema-
torier eller i det fria utgr inget bevis fr ngon frintelse i gaskamrar.
20
Vi str infr faktum att de som vill anklaga inte bara den tyska riksledningen 19331945
utan hela det tyska folket fr det strsta brottet i vrldshistorien, inte lyckats prestera ngot
sakbevis fr detta pstdda brott. r det inte mrkligt?

21
V.
Dokumentbevisen fr frintelsen

Efter sin seger ver Tyskland 1945 lade de allierade beslag p nstan 3000 ton officiella
tyska dokument. Frutsatt att den officiellt vedertagna bilden av frintelsen r sann, vntar
man sig att ett sdant jttefretag, som att i industriliknande former avliva sex miljoner
mnniskor, skulle krva en enorm administrativ insats och pappersexercis och allts avstta
myriader dokument, som sedan kunde tjna till bevis fr detta ohyggliga brott. Ngra mord-
aktioner, som Hitler personligen beordrat, finns ovedersgligt dokumenterade, ssom euta-
nasiaktionen, ddandet av obotligt sjuka. Men faktum r att det inte finns det ringaste offi-
ciellt dokument frn tiden 19331945 som talar om planer att utrota judarna eller att inrtta
gaskamrar, annat n okontroversiella sdana fr desinficering av klder med mera.
Detta erknner ocks exterminationisterna. Den judiske experten p frintelsen Lon
Poliakov skriver i sin bok Brviaire de la haine (ditions complexe, pocketutgva frn 1986,
s. 124):

Arkiven frn Tredje riket och naziledarnas frklaringar och berttelser mjliggr fr oss
att i detalj rekonstruera hur aggressionsplanerna, flttgen, liksom hela spektret av tgrder,
varmed nazisterna ville omforma vrlden efter sin smak, uppstod och utvecklades. Endast
judeutrotningen frblir hljd i dunkel, svl i avseende p sin konception som p mnga
andra punkter. Slutledningar och psykologiska bedmningar, uppgifter i tredje och fjrde
hand tilllter oss likvl att ngotsnr exakt rekonstruera hur denna plan utvecklades.
Emellertid kommer mnga detaljer att alltid frbli oknda fr oss. Vad den egentliga kon-
ceptionen till planen fr den fullstndiga utrotningen anbelangar, s r de tre eller fyra
huvudskyldiga inte lngre i livet. Inget dokument har blivit kvar kanske har det aldrig ens
funnits ngot. (min fetning. L.A.)
22
VI.
En ovanligt tankspridd professor

Den amerikanske professorn av judisk brd Raul Hilberg anses allmnt vara den frmste
experten p frintelsen. Han r upphovsmannen till standardverket om den officiella, allts
exterminationistiska, versionen The Destruction of the European Jews (1961, slutgiltig utgva
1985). Vi utgr hr frn den tyska versttningen, Die Vernichtung der europischen Juden
(De europeiska judarnas frintelse). I inledningen till denna bok lser vi:

Hilberg har hela sitt liv samlat och kompletterat materialet till sin bok. Han anses som
den bste knnaren av de kllor som till strsta delen hrrr frn grningsmnnen. Grund-
liga som de var efterlmnade de bevisen fr sitt mordhantverk hundratusenfalt med brev-
huvud och tjnstestmpel. (R. Hilberg, anf. arb., s. 11.)

Hilberg lter allts sga om sig att han hela sitt liv har studerat hundra tusen officiella doku-
ment, dr Tredje rikets ledare och tjnstemn nedlagt bevisen fr frintelsen. D boken om-
fattar 1308 sidor, vntar vi oss att tminstone ett hundratal (1 promille) av dessa dokument
citeras helt eller delvis i den digra volymen.
Men s besvikna vi blir! Vi fr lsa fram till sidan 927, innan frfattaren ens brjar tala om
Frintelsecentrerna, och ytterligare 100 sidor innan han brjar bertta om Frintelseopera-
tionerna. Hilberg tar allts 1027 sidor p sig fr att komma till saken, det som hans bok
enligt titeln anges handla om. Redan p sidan 1046 r det dock ver, och han gr vidare till
nsta mne, Utrymningen av frintelsecentrerna och slutet av frintelseprocessen. Allts
endast 20 sidor av 1308 det r icke ens tv procent handlar om det som boken psts
handla om.
Och de omskrutna 100 000 dokumentbevisen? Ack, vr tankspridde professor mtte efter s
mnga sidor ha glmt att han skulle redovisa dem. Ty inte kan det vl vara s att de 100 000
dokumentbevisen inte finns? Att Hilbergs stamfrvant Lon Poliakov har rtt i sitt (ovan
anfrda) hvdande: Inget dokument har blivit kvar kanske har det aldrig ens funnits
ngot? Icke ett enda dokumentbevis ger oss Hilberg p de 20 sidorna. I stllet ger han oss
idel bevis av det tredje och smsta slaget: vittnesuppgifter, erknnanden av grningsmn (om
frampressade under tortyr, fr vi inte veta) och domslut vid rttegngar, som ocks de ute-
slutande bygger p vittnesuppgifter och erknnanden av grningsmn. Och samtliga vittnen
(ocks de som talas som grningsmn r vittnen) r av den a priori mindre trovrdiga kate-
gorin, nmligen berrda parter. Bland Hilbergs lsklingsvittnen finner vi Kurt Gerstein och
Filip Mller. Till den sistnmnde skall vi terkomma senare. Frst endast ngra ord om Ger-
stein, eftersom hans vittnesml inte rr Auschwitz.
Kurt Gerstein, sanitetsofficer i SS, efterlmnade efter sitt (pstdda) sjlvmord i fransk
krigsfngenskap i juli 1945 sina beknnelser (det finns nmligen sex olika beknnelser, och
de avviker sins emellan) av vad han upplevat i frintelselgret Beec, som han skulle ha
beskt i juni 1942. Dr sg han med egna gon hur hans SS-kolleger knkte in 700 till 800
judar i 25 kvadratmeter sm gaskamrar, allts 28 till 32 personer per kvadratmeter. Som om
detta inte rckte fr att gra ett vittnesml absolut ovederhftigt, berttade han om hur de i
gaskammaren instngda fick vnta i 2 timmar och 49 minuter, innan den dieselmotor gick i
gng som levererade den fregivet ddande avgasen och att det drefter tog 32 minuter innan
alla var dda. Som om luften d inte fr lnge sedan tagit slut i den hermetiskt slutna gas-
kammaren, och alla de instngda drfr redan var dda! Dessutom: p grund av sin lga
koloxidhalt (mindre n 1 promille) och hga syrehalt (18 procent) kan avgaser frn en
dieselmotor p tomgng inte dda. Vidare skulle det erhllna gastrycket antingen ha sprngt
kammaren eller stannat motorn p ngra minuter.
Till andra icke-trovrdiga pstenden i Gersteins beknnelser hr uppgiften om 3540
meter hga berg av de gasade fngarnas klder och skor prva sjlv att kasta ett par lng-
23
kalsonger upp i luften och se hur hgt du fr dem att flyga! Gerstein pstod att 25 miljoner
mnniskor gasades av nazisterna.
I flera sammanhang visar sig professor Hilberg alldeles ha glmt att han hela sitt liv um-
gtts med 100 000 dokumentbevis fr frintelsen. r 1982 publicerade den inflytelserika
franska veckotidningen Le Nouvel Observateur en lngre intervju med professor Hilberg. Dri
medgav han att det inte finns ngra dokument som verkligen bevisar frintelsen av de euro-
peiska judarna och gaskamrarnas existens utan endast ngra vittnesml som stmmer
ngorlunda verens. (Le Nouvel Observateur, 39 juli 1982, s. 71.) Det r fel att kalla steget
frn 100 000 ned till 0 stort; matematiskt sett r det ondligt.
Intervjun med Hilberg publicerades genast efter en expertkonferens i Paris, dit professor
Hilberg var inkallad. Konferensens ndaml var att infr vrldens blickar lgga fram bevis fr
att frintelsen av judarna gt rum och att gaskamrarna existerat.
Konferensen hade hllits som planerat 29 juni 2 juli 1982 men inte offentligt utan bakom
stngda drrar. P ett pressmte eftert gavs en redogrelse fr diskussionerna och slut-
satserna drav. Experterna sjlva framtrdde emellertid inte, utan endast de tv arrangrerna
Raymond Aron och Franois Furet. Dessa tillknnagav att ingen trots den mest vetenskap-
liga forskning lyckats finna ngon order av Hitler om att utrota judarna. De medgav ocks att
det var som att bedriva hxjakt att draga revisionisterna infr rtta. Bevisen fr gaskamrar-
na valde man denna gng klokt nog att glmma. Om dem sades p pressmtet inte ett ord.
Om man inte trots den mest vetenskapliga forskning lyckats finna ngon utrotningsorder
av Hitler, betyder det d att Hilberg funnit dylika Hitler-order med den minst vetenskapliga
forskning? Knappt tta mnader efter Paris-konferensen, den 22 februari 1983, sker pro-
fessor Hilberg hjlp i de ockulta vetenskaperna. Infr nra 2700 hrare i Avery Fischer Hall i
staden New York lanserar han sin nya hypotes om hur ordergivningen om frintelsen kunde
genomfras utan att ett enda papper behvde skrivas: med tankelsning!:

Men det som brjade r 1941 var en frintelseprocess, som inte planerats i frvg, inte
organiserats centralt av ngon myndighet. Det fanns ingen skriftlig plan och ingen budget fr
frintelsetgrderna. Dessa vidtogs steg fr steg, ett steg i taget. Slunda uppstod icke s
mycket en genomfrd plan som ett otroligt mte hjrnor emellan, en samsyn tankelsning
av en vitt frgrenad byrkrati. (Anfrt av George De Wan, The Holocaust in Perspective,
Newsday, Long Island, New York, 23 februari 1983, s. II/3.)

Vi tar det en gng till fr att lsaren riktigt skall uppfatta vad han faktiskt sade:

ett otroligt mte hjrnor emellan, en samsyn tankelsning av en vitt frgrenad byrkrati.

P engelska: an incredible meeting of minds, a consensus mind reading by a far-flung
bureaucracy.

Vad annat kan vi frmoda n att karlen menar vad han sger? Ett hgt ansett lexikon ver
engelska sprket, American Heritage Dictionary of the English Language, definierar mind
reading ssom frmgan att urskilja en annans tankar med utomsinnliga kommunikations-
medel, telepati.
Ngon gng mellan ren 1983 och 1985 mste professor Hilberg ha rkat i en n djupare
tankspriddhet. Ty i brjan av sistnmnda r visade han sig ha glmt bde slutsatserna av
Pariskonferensen 1982 och sin nyare hypotes om SS-mnnens exerciser i grupptelepati.
r 1985 hlls i Toronto den frsta rttegngen mot tysk-kanadensaren Ernst Zndel. Denne
hade givit ut en skrift av Richard Harwood, Did Six Million Really Die?, som radikalt ifrga-
stter frintelsemyten. Fr detta brott blev han allts stmd infr domstol p tillskyndan av
en judisk organisation, Jewish Remembrance Association. Denna rttegng blev mycket
betydelsefull, eftersom sjlvutnmnda gonvittnen till frintelsen i gaskamrarna utsattes fr
24
alldeles normala rttsstatliga korsfrhr. Det r nmligen mycket sllan detta har skett, och nu
blev det skerligen sista gngen. I synnerhet vittnet dr Rudolf Vrba blev en ren katastrof,
varom mera senare.
Ssom expertvittne p krandesidan var professor Hilberg inkallad. I frsta upplagan av
The Destruction of the European Jews (som utkom 1961) hade Hilberg psttt att Hitler vid
tv tillfllen skulle ha givit ordern att frinta judarna. Detta pstende upprepade han vid den
nmnda rttegngen mot Ernst Zndel. Det gjorde han under ed i det korsfrhr Zndels fr-
svarare Douglas Christie hll med honom (Hilbergs vittnesml den 16 januari 1985 i Toronto,
rttegngsprotokollet Queen versus Zndel, ss. 846848.)
Endast ngra veckor drefter utkom prof. Hilbergs stora bok i en ny, slutgiltig utgva.
Dr r inte lngre ngot tal om tankelsning. Och de textstllen, som fanns i 1961 rs upp-
laga och dr han avhandlade de tv fregivna Hitler-orderna, finns inte lngre med i 1985 rs
upplaga.
Ernst Zndel flldes och dmdes till 15 mnaders fngelse. P grund av talrika juridiska fel
mste dock rttegngen gras om r 1988, och prof. Hilberg inkallades p nytt att vittna.
Denna gng avbjde han dock. Man frstr honom. Han skulle skerligen ha blivit svrt
ansatt av Zndels advokat ifrga om de pstdda Hitler-orderna, vilkas existens han under ed
bekrftat fr att sedan genast stryka dem ur sin egen bok. Nej, det r sannerligen inte ltt att
vara professor i frintelsen. Man mste noga tnka p vad man sger och skriver vid olika
tillfllen, s att man inte glmmer det och sedan hasplar ur sig ngot annat.
Zndel flldes en andra gng och dmdes till nio mnaders fngelse. Han fick emellertid
frbli p fri fot under frutsttning att han inte mer yttrade sig om frintelsen. Zndel
vdjade d till hgsta instans, Kanadas hgsta domstol, som fyra och ett halvt r senare, i
augusti 1992, helt friknde honom.
25
VII.
Vittnesml om frintelsen i Auschwitz: inledning

Det r en myt inom myten att frintelsen skulle hra till de mest vldokumenterade hn-
delserna i historien och att det skulle finnas s mnga vittnen. Verkligheten r, som lsaren
nu torde brja ana, den rakt motsatta.
Detta har ocks den amerikansk-judiske historieprofessorn Arno J. Mayer medgivit:

Kllorna fr studiet av gaskamrarna r p en gng sllsynta och otillfrlitliga. (Arno J.
Mayer, The Final Solution in History, New York 1988, s. 362.)

En schweizisk dagstidning, Le nouveau quotidien de Lausanne, publicerade den 1 och 2
september 1996 en lng artikel av den franske historikern Jacques Baynac, Le dbat sur les
chambres gaz (Debatten om gaskamrarna). Baynac kritiserade skarpt sina kolleger fr att
inte vga debattera med revisionisterna utan i stllet lta domstolarna ta hand om negatio-
nismen (frnekelsen, s kallas revisionismen av sina franska motstndare). Baynac medgav
avsaknaden av sak- och dokumentbevis:

man mste vlja mellan tv onda ting fr att besegra negationismen. Antingen verger
man arkivets [= dokumentbevisets]fretrde framfr vittnesmlet och mste i s fall
diskvalificera historien som vetenskap fr att med ens terkvalificera den som konst. Eller
upprtthller man arkivets fretrde och mste i s fall erknna att avsaknaden av spr med-
fr ofrmgan att direkt bevisa att gaskamrar fr ddande av mnniskor verkligen har
existerat.

Det finns allts inga hllbara sakbevis eller dokumentbevis fr frintelsen i gaskamrarna.
terstr vittnesmlen.
26
VIII.
Vittnesml om frintelsen i Auschwitz: tidiga versioner

Enligt den numera officiellt gllande uppfattningen skedde massmorden p judar i Au-
schwitz i gaskamrar medelst cyanvte. Men i ett tidigt skede av mytens utveckling rdde
andra uppfattningar. Enligt en rapport av polska motstndsrrelsen under kriget anvnde
nazisterna strmfrande bad, en pneumatisk hammare och stridsgas fr att dda judarna.
(Enrique Aynat, Estudios sobre el Holocausto, Valencia 1994. Mer hrom i kapitel XXII.)
Massddande av mnniskor med elektrisk strm p ett lpande band var ju den metod som
Pravda serverade sina lsare i februari 1945 och som omnmndes i denna boks inledning.
Eugne Aroneanu frtljer att mnniskor brndes levande i krematorieugnarna, dit de fr-
des p rls i sm jrnvgsvagnar:

800 till 900 meter frn det stlle dr ugnarna finns stiger fngarna p sm vagnar, som
cirkulerar p skenor. I Auschwitz r de av olika storlek och rymmer 10 till 15 mnniskor. S
snart vagnen r full, stts den i rrelse p ett sluttande plan och rullar med full fart ned i en
gng. I slutet av gngen finns en vgg och drbakom ugnsppningen. S snart vagnen slr
emot vggen, ppnar sig denna automatiskt. Vagnen vlter och tippar sin last av levande
mnniskor in i ugnen. (Eugne Aroneanu, Camps de concentration, Office franais ddition
1945, s. 182.)

De fem krematorierna i Auschwitz I (Krema I) och Birkenau (Krema II till V) finns kvar n
idag, om n i olika tillstnd av frstrelse, och det r ltt att konstatera att en sdan jrnvg,
som lpte ned i en gng, i vars slut ugnarna befann sig, inte kan ha funnits i ngot av dessa.
Inget krematorium hade ngot ugnsrum under jord. Ugnarna i samtliga krematorier befann sig
ovan jord. Dremot lg de pstdda gaskamrarna vilka egentligen var likkllrar och p de
bevarande ritningarna r angivna som sdana i Krema II och III under jord.
Eugne Aroneanus beskrivning verkar fr vrigt misstnkt lik den tidigare anfrda beskriv-
ningen av gaskammaren (eller vad det gaskamrarna?) i Buchenwald. Vagnar p spr och
anordningar som tippar dem som skall brnnas rakt in i ugnarna omtalas i Nrnbergdokument
274-F (RF-301) IMF bl serien, vol. 37 (s. 148.) betrffande Buchenwald. Men numera
talas inte lngre om ngra gaskamrar i Buchenwald.
Den rumnske juden Elie Wiesel r utan tvivel den mest knde av alla fre detta
Auschwitz-fngar. Han var internerad frn april 1944 till januari 1945, d lgret evakuerades
infr Rda armns framryckning. Han var frst i Birkenau och sedan i stamlgret. I sin bok
La Nuit, som han gav ut 1958, berttar han om att judarna ddades genom att knuffas levande
i brnngropar:

Inte lngt ifrn oss flammade lgor upp ur en grop, jttelika lgor. Man hll p att
brnna upp ngot. En lastvagn rullade fram till gropen och tmde sin last i den. Det var sm
barn. Spdbarn! Ja, och jag sg det med mina egna gon... Barn i lgor (r det d s konstigt
att smnen flyr mina gon alltifrn den tiden?). Dit gick vi allts. Ngot lngre bort fanns en
annan, strre grop fr vuxna...
Far, sade jag, om det r s hr det r, vill jag inte vnta lngre. Jag kastar mig p den
elektriska taggtrden. Det r bttre n att tomt stirra in i lgorna i timmar.

Gldjande nog slapp Elie Wiesel att tomt stirra in i lgorna i timmar och inte heller behvde
han kasta sig p den elektriska taggtrden, ty:

Vr kolonn hade bara omkring 15 steg kvar att g. Jag bet mig i lppen fr att min far
inte skulle hra hur jag hackade tnder. Bara tio steg kvar. tta, sju. Vi marscherade sakta,
liksom efter likvagnen till vr egen begravning. Bara fyra steg kvar nu. Tre steg. Den var helt
27
nra nu, gropen med sina lgor. Jag samlade alla de krafter jag fortfarande hade i behll fr
att springa ifrn ledet och kasta mig p taggtrden. Djupt i mitt hjrta tog jag farvl av min
far, av hela vrldsalltet, och ofrivilligt bildades ord och formade sig till ett mummel p mina
lppar: Jitgadal vejitkadach schme raba... Vare hans namn upphjt och helgat. Det var som
om mitt hjrta ville brista. Jag stod infr ddsngelns anlete... Nej. Tv steg frn gropen
befallde man oss att vika av och g in i en barack. (La Nuit, ditions de minuit, 1958, ss.
5760.)

Enligt ngot slags mediakonvention r Elie Wiesel ett gonvittne och ett srskilt fram-
stende sdant till frintelsen i gaskamrarna. Men i originalupplagan av sin bok La Nuit
frn 1958 nmner han inte gaskamrarna med ett enda ord. Mrk vl att han skildrar sina
upplevelser i Birkenau vren och sommaren 1944, d enligt myten hundratusentals (enligt
Olga Lengyel 1 314 000) judar gasades och brndes i detta lger. Men detta oerhrda brott
undgick egendomligt nog unge Elie. Det frlag, som lt verstta La Nuit till tyska 1960, fann
det skert besvrande att Wiesel var totalt ovetande om detta som numera alla vet, nmligen
att i Auschwitz ddade tyskarna hundratusentals om icke miljoner judar i gaskamrar. Drfr
lt man den tyske versttaren Kurt Meyer-Classon stta in gaskamrarna verallt i texten
(p 15 stllen) dr i det franska originalet stod krematorierna. Ocks de av mina lsare, som
har de obetydligaste kunskaper i franska och tyska, torde inse att crmatoire p det ena
sprket inte kan versttas till Gaskammer p det andra. Intressant nog har den engelska ver-
sttningen Night av r 1986 inte underkastats motsvarande korrigering, utan dr har det
franska crmatoire blivit crematory p engelska.
Betrffande Elie Wiesel och hans vistelse i Auschwitz finns ett annat verkligt mysterium. I
sin bok La Nuit berttar han p sidorna 129133 att lgerledningen i januari 1945, nr Rda
armn ryckte nrmare, gav Elie och hans far fritt val mellan att stanna kvar i lgret och
invnta de sovjetiska befriarna eller flja med tyskarna vsterut, efter att dessa evakuerat
lgret. Wiesel far och son var ense om att det var bst att flja med de hemska tyskarna, som
ju brukade brnna spdbarn i gropar. Vl i Tyskland sattes far och son i koncentrationslgret
Buchenwald. Jag pminner mina lsare om vad Elie Wiesel upplyste oss om betrffande
mordorgierna i detta lger:

I Buchenwald skickade man tio tusen i dden varje dag. (Time, 18 mars 1985, s. 79.)

Och nd valde de bda Wiesel detta helvete framfr att tas om hand av befriarna ur Rda
armn. Frklara det, den som kan!

I sin bok Aber ich lebe skrev Kitty Hart fljande om hur massmorden i Auschwitz genom-
frdes:

Med mina egna gon blev jag vittne till ett mord, men inte mordet p en enda mnniska
utan hundratals mnniskor, oskyldiga mnniskor, som mestadels intet ont anande frdes in in
en stor hall. Det var en anblick som man aldrig kunde glmma. Drute mot den lga bygg-
naden stod en stege, som ndde upp till en liten lucka. En gestalt i SS-uniform klev raskt upp
p den. Druppe ifrde sig mannen gasmask och handskar, hll sedan luckan ppen med
hger hand, drog upp en pse ur fickan och hllde snabbt i dess innehll, ett vitt pulver, var-
p han genast ter stngde luckan. Som en blixt var han ter dr nere, kastade stegen p
grsmattan och sprang drifrn som om han vore frfljd av onda andar. I samma gonblick
hrdes de hemska vrlen, de frtvivlade skriken av mnniskor som hller p att kvvas...
Efter ungefr fem till tta minuter var alla dda. (Citerat efter Wilhelm Stglich, Der
Auschwitz-Mythos, Grabert 1979, s. 198.)

28
Vad det vita pulvret var fr ngot kan numera ingen kemist svara p. Tydligen opererade
den nationalsocialistiska kemin med andra lagar och mnen n den demokratiska och
kommunistiska. Hur som helst verkar det vita pulvret ha tagit slut i Auschwitz, eftersom SS
sg sig ndsakad att tillgripa andra mordmedel.
Alla de ovan beskrivna metoderna och medlen fr massmord r numera prisgivna t glm-
skan. Experterna p frintelsen talar inte lngre om dem. De har i stllet slagit fast att
massmorden p judar och icke-judar i Auschwitz frvades i gaskamrar medelst cyanvte
(zyklon B). Men vad gr vittnesmlen fr den metoden trovrdigare n de fr de andra
metoderna? Att de r s mnga? Att de r srskilt trovrdiga? Men de r varken det ena
eller det andra. Och det r inte Lars Adelskogh, som sger det, utan den judiske professorn
Arno Mayer (se ovan, kapitel VII, brjan):

Kllorna fr studiet av gaskamrarna r p en gng sllsynta och otillfrlitliga.

Ngra av dessa sllsynta och otillfrlitliga vittnen har vi redan mtt. Nu skall vi skrskda
tre av de viktigaste vittnena till de pstdda gasningarna i Auschwitz: Rudolf Hss, Filip
Mller och Rudolf Vrba. Frst kommer utdrag ur deras vittnesml, drefter en kritisk analys
av dessa.
29
IX.
Rudolf Hss

Rudolf Hss var lgrets kommendant frn 1940 till slutet av november 1943. Efter kriget
gick han under jorden. I mars 1946 sprades han upp och togs till fnga av en brittisk styrka.
Strax drefter avlade han sin beknnelse om gasningen av 2,5 miljoner mnniskor i
Auschwitz, den beknnelse som n idag gller som en hrnsten i frintelsehistorien. Senare
utlmnades Hss till Polen. Fre sin avrttning i april 1947 fick han i Krakws fngelse skriva
ner sina sjlvbiografiska uppteckningar. I sin beknnelse sade Hss:

Nr jag hade uppfrt frintelsebyggnaden i Auschwitz, anvnde jag zyklon B, en kristal-
liserad blsyra, som vi kastade in i ddskammaren genom en liten ppning. Det tog 3 till 15
minuter, allt efter klimatfrhllandena, att dda mnniskorna i ddskammaren. Vi visste nr
mnniskorna var dda, eftersom deras skrik upphrde. Vi vntade vanligen en halvtimme,
innan vi ppnade drrarna och avlgsnade liken. Sedan liken forslats undan, tog vra spe-
cialkommandon av ringarna och drog ut guldet ur tnderna p kropparna. En annan fr-
bttring gentemot Treblinka var att vi byggde gaskamrar, som rymde 2000 mnniskor i taget,
medan de 10 gaskamrarna i Treblinka rymde endast 200 mnniskor var. (Nrnberg-doku-
ment NO 3868-PS.)

Specialkommandona var enligt Hss judar, som betjnade gaskamrarna och med jmna
mellanrum sjlva gasades och ersattes med andra. Likplundrarnas hemska syssla beskriver
han i sina sjlvbiografiska uppteckningar (Rudolf Hss: Kommandant in Auschwitz. Ein-
geleitet und kommentiert von M. Broszat, Deutsche Verlagsanstalt 1958, s. 126):

Utslpandet av liken ur kamrarna, avlgsnandet av guldtnderna, avklippandet av hret,
bortslpandet till groparna eller ugnarna, underhllandet av elden i groparna, upphllandet
av det ansamlade fettet, omrrandet i de brinnande likbergen fr att tillfra luft. Alla dessa
arbeten gjorde de med en sl likgiltighet, som om det vore ngot vardagligt. Medan de
slpade p liken t eller rkte de.
30
X.
Filip Mller

En medlem av ett specialkommando, den slovakiske juden Filip Mller, verlevde som
genom ett under inte mindre n fem likvideringsaktioner. I sin bok Sonderbehandlung (Verlag
Steinhausen, 1979) skildrar Mller sin frsta insats:

Framfr mig lg liket av en kvinna. Frst drog jag av henne skorna. Mina hnder darrade
drvid, och jag skakade i hela kroppen, nr jag brjade dra av henne strumporna... Alla sex
ugnarna brann, d Stark gav order att slpa de nakna liken ver det vta betonggolvet. Dr
gick Fischl frn det ena liket till det andra och bnde med en jrnstng upp munnen p vart
och ett. Nr han upptckte en guldtand, ryckte han ut den med en tng och kastade den i en
pltburk. (Mller, anf. arb., ss. 23 ff.)

Hur lng tid som frflt mellan gasmordet och likskndningen berttar Mller p sidan
215:

Sedan kvllen fre hade tre transporter frsvunnit och gasats i gaskamrarna till Krema-
torium V med ungefr fyra timmars mellanrum. Sedan skriken, stnandena och rosslingarna
frstummats, vdrades gaskamrarna ett par minuter. Sedan jagade SS-mnnen in fng-
kommandon fr att f ut liken.
31
XI.
Rudolf Vrba

Vrba, ursprungligen Rosenberg, slovakisk jude, placerades i lgret som ung man. I april
1944 lyckades han fly. Hans uttalanden om hndelserna i Auschwitz publicerades tillsammans
med andra vittnesberttelser i november 1944 av War Refugee Board, en organisation som
grundades under beskydd av den amerikanske finansministern Henry Morgenthau. P denna
WRB-rapport stdde sig klagarna i Nrnberg, och p denna bygger ocks vr nutida bild av
Auschwitz. Jag skall bertta mer om denna rapport lngre fram i denna bok.
I fljande avsnitt ur sin bok I Cannot Forgive (Bantam, Toronto 1964, ss. 1013) berttar
Vrba om ett besk av Himmler i Auschwitz i januari 1943, varvid ett nytt krematorium i
Birkenau invigdes genom gasning av 3000 judar:

Heinrich Himmler beskte ter lgret Auschwitz i januari 1943 Han skulle inspektera
det frsta massddandet p lpande band i vrlden och nrvara vid invigningen av
lgerledaren Hss splitter nya leksak, hans krematorium. Det var sannerligen en praktfull
sak, 100 yard lng, 50 yard bred, med 15 ugnar, som kunde samtidigt frbrnna tre lik var p
20 minuter, ett betongmonument t sin konstruktr, herr Walter Dejaco.
Han [Himmler] fick i sjlva verket se en imponerande demonstration, som kunde frsmras
endast av tidtabellen, som hade vckt frargelse p jrnvgsstationen i mngen tysk smstad.
Lgerledaren Hss, som nu brann av iver att f bevisa sin nya leksaks effektivitet, hade be-
stllt en specialtransport av 3000 polska judar, som man nu skulle frinta p det moderna,
tyska sttet.
Himmler anlnde denna morgon klockan tta, och showen skulle brja en timme senare.
Kvart i nio var de nya gaskamrarna med sina raffinerade duschattrapper och anslag som
Var noga med renligheten, Iakttag lugn osv. proppfulla.
SS-vaktmanskapen hade srjt fr att inte en centimeters utrymme blev outnyttjat. De skt ett
par skott vid ingngen. Drigenom skrmda, drog sig de som redan fanns i kammaren int
och ytterligare offer drevs in. Sedan kastades spdbarn och smbarn
ovanfr huvudena p de vuxna, och drrarna stngdes och reglades. En SS-man med en tung
gasmask stod p kammarens tak och vntade tills han skulle kasta in zyklon-B-kulorna.
Denna dag var detta ett hedersuppdrag, ty det var inte varje dag han hade s illustra gster,
och han var skert lika nervs som startskottskytten vid en hstkapplpning...
Mannen i gasmasken fingrade p sin zyklonburk. Under sig hade han ett fullt hus. Men
ingenstans syntes ngon skymt av reichsfhrern, som hade gtt fr att ta frukost med lger-
chefen Hss.
Ngonstans ringde en telefon. Alla huvuden vreds t hllet i frga... Nyheten ld: Reichs-
fhrern har nnu inte frukosterat frdigt... Inne i gaskammaren hade mnnen och kvinnorna
blivit vansinniga av frtvivlan, och nu till sist hade de fattat vad en dusch i Auschwitz var fr
ngot. De brjade skrika, tjuta och banka svagt p drren, men drute hrde ingen dem, ty
den nya kammaren var inte endast gas- utan ocks ljudtt.
Men klockan elva, tv timmar frsenad, rullade en bil fram. Himmler och Hss steg ur och
sprkade en liten stund med de hgre officerarna. Himmler lyssnade uppmrksamt medan
man ingende frklarade proceduren fr honom. Han slntrade fram till den reglade drren,
kastade en blick genom det lilla, med tjockt glas frsedda titthlet p de skrikande mnniskor-
na inne i kammaren och vnde sig sedan till sina underlydande fr att stlla dem ngra
frgor. ntligen kunde dansen brja. SS-mannen p taket fick en order i skarp ton. Han lyfte
p det runda locket och lt de sm kulorna falla p huvudena under sig. Han visste som alla
de andra att hettan frn de sammanpressade kropparna skulle medfra att de sm kulorna
avgav gas inom ngra minuter. Sedan stngde han genast luckan.
Gasningen kunde brja. Hss vntade en stund, s att gasen kunde cirkulera ordentligt,
och bjd sedan hvligt sin gst att n en gng skda genom titthlet. Himmler glodde ett par
32
minuter in i ddskammaren, synbarligen imponerad, och vnde sig sedan med frnyat
intresse mot lgerchefen, som han stllde en rad nya frgor.
Vad han hade sett verkade ha gjort honom njd och frsatt honom i en stmning av upp-
rymdhet. Fastn han sllan rkte, tog han emot en cigarrett av en officer, och medan han
ovant drog ngra bloss, skrattade och skmtade han.
Att stmningen blivit gemytlig, betydde naturligtvis inte att man frlorade det viktigaste ur
sikte. Flera gnger lmnade han officersgruppen fr att med en blick genom titthlet frvissa
sig om att aktionen fortsatte, och d alla de instngda var dda, visade han ett livligt intresse
fr den procedur som sedan skulle flja.
Srskilda hissar befordrade liken in i krematoriet, men kremeringen skedde inte genast.
Slutligen mste guldtnderna dras ut. P kvinnorna mste hret klippas av fr att anvndas
till ttning av torpedspetsar. Liken av rika judar, som man redan innan observerat, mste
lggas t sidan fr dissekering. Man kunde ju inte utesluta att ett eller annat slughuvud bland
dem hade gmt delstenar kanske rentav diamanter i en kroppsppning.
Det var frvisso en komplicerad hantering, men det nya maskineriet fungerade klanderfritt
under skickliga arbetares hnder. Himmler vntade tills rken ur skorstenarna tjocknade och
kastade sedan en blick p sin klocka. Hon var ett. Lunchdags!
33
XII.
Grundlggande fakta om krematorierna och zyklon B

Innan vi gr in p en kritisk analys av de tre ovan anfrda, srskilt viktiga vittnesmlen om
gasningarna i Auschwitz, mste vi frst stta oss in i grundlggande fakta om krematorierna
och de pstdda mordredskapen, gaskamrarna och zyklon B (cyanvte).
Enligt anhngarna av utrotningsteorin fanns det i Auschwitz sammanlagt tta anlggningar
fr gasning av mnniskor. Tv fanns i stamlgret Auschwitz I, nmligen Krema I med sin
till gaskammare ombyggda likhall samt block (fngbarack) 11. Vster om Birkenau fanns
tv bondgrdshus som ocks skall ha byggts om till gaskamrar. De fyra vriga anlggning-
arna var Krema II, III, IV och V i Birkenau, varav Krema II och III hade en stor gas-
kammare vardera och Krema IV och V tv mindre gaskamrar vardera.
Enligt den nuvarande officiella uppfattningen var det endast en mindre del av frintelsen
i Auschwitz, som utspelades i stamlgret. I block 11 skall endast en gasning ha genomfrts,
och gaskammaren i Krema I skall ha varit i bruk endast de frsta mnaderna r 1942. Enligt
antirevisionisten Pressac gasades fram till vren 1942 c:a 10 000 mnniskor, judar och
sovjetiska krigsfngar, i Krema I. Fr detta pstende finns givetvis inga sak- eller dokument-
bevis, endast vittnesuppgifter, vilket Pressac medgav. (Jean-Claude Pressac, Auschwitz.
Technique and Operation of the Gas Chambers, New York 1989, s. 132) De flesta av nu-
tidens turister, som i stora mngder kommer till Auschwitz-museet, fr se endast stamlgrets
gaskammare, trots att denna skall ha anvnts endast i mindre utstrckning. Turisterna fr
drmed intrycket att det var hr Frintelsen genomfrdes.
Frn vren 1942 fram till vren 1943 skall massmorden ha genomfrts i de bda till gas-
kamrar omgjorda bondgrdshusen, som ocks kallas Rda och Vita Huset eller Bunker I och
II.
Vren 1943 togs krematorierna i Birkenau i bruk, varvid gaskammaren i Krema II skall
ha blivit huvudanlggningen fr nazisternas gasmord p judar och andra.
I stamlgret Auschwitz visas beskaren ett till synes intakt krematorium och ett anslutande
rum, som psts ha varit gaskammaren; i Birkenau terstoderna av fyra, i olika grad fr-
strda krematorier. Krematoriet i stamlgret kallas K I, de fyra krematorierna i Birkenau K II
till K V. Bst bibehllet av de senare r K II. Framfr ruinerna av detta finns en tavla, som
uppger hur massmorden skulle ha gtt till: Inemot 2000 mnniskor trngdes ihop i gas-
kammaren och ddades genom att zyklon B kastades in. Drefter frde man med en hiss upp
liken tillkrematorieugnarna, som lg p vningen ovanfr gaskammaren, och brnde dem.
Det fregivna ddsbringande medlet, zyklon B, var och r ett bekmpningsmedel mot
skadedjur ssom insekter, gnagare, rvar etc. Zyklon anvnds n idag (handelsnamn: cyano-
cil) fr desinficering av siloer, fartyg osv. Under andra vrldskriget kom det till anvndning i
mnga koncentrationslger, ocks i sdana om vilka ingen historiker lngre hvdar att det dr
fanns avrttningskamrar. Man rknar med att runt 25 miljoner mnniskors klder avlusades
med zyklon. Denna sanitra tgrd rddade otvivelaktigt hundratusentals lgerfngar frn en
dd i flcktyfus.
Flcktyfus, som verfrs av lss, var en fruktad sjukdom, som tidvis hrjade svrt i Au-
schwitz och ddade mnga fngar. I srskilda utrymmen, som tyskarna kallade Gaskammer
eller Entwesungskammer (desinficeringskamrar), gasades fngarnas klder och madrasser.
Om dessa, verkliga gaskamrar fr ddande av ohyra, rder ingen kontrovers. Fr vrigt leve-
rerades tyskt zyklon B i stora mngder under kriget till bland annat Finlands arm, och svitt
bekant har ingen hittills anklagat finnarna fr att ha ddat mnniskor i gaskamrar. Den
franske antirevisionisten Jean-Claude Pressac medgav ocks att 9598 procent av det zyklon
som levererades till Auschwitz anvndes fr att dda ohyra och inte mnniskor. Han kunde
naturligtvis lika grna ha sagt att 100 procent anvndes fr detta ndaml, ty 5 till 2 procent r
i sammanhanget statistiskt insignifikant. Hur som helst kan inga dokument om leveranser av
zyklon B till koncentrationslgren anfras till std fr frintelseteorin.
34
Den verksamma substansen i zyklon B r cyanvte (HCN). Giftet levereras i burkar ad-
sorberat i granulat av gips eller kiselgur, en kornig massa. Gifthalten ligger p c:a 40 vikt-
procent. Vid kontakt med luften fristts gasen. Det sker ganska lngsamt; vid 15 grader C i
torr luft tar det minst 90 minuter innan 90 procent av gasen frisatts ur granulaten. Fortare kan
det g endast i frvrmda lokaler med torr luft. Om luften i lokalen har hg fuktighet, ssom i
underjordiska kllrar, frsmras drmed giftets verkan avsevrt, eftersom vattennga under
gasens fristtning kondenserar p zyklonkornen och cyanvte r ytterst vattenlsligt.
Cyanvte ddar genom att hindra blodets hemoglobin frn att avge syre till cellerna. En
giftkoncentration, som skall skert dda en mnniska inom 10 minuter, ligger enligt ameri-
kanska fngelsemyndigheter, som har erfarenhet av avrttningar i gaskamrar med cyanvte,
p c:a 0,6 g cyanvte per m
3
luft (0,5 volymprocent HCN). En mnniska andas tminstone
0,15 m
3
luft p 10 minuter, varfr den skert ddande dosen HCN kan sttas till c:a 100 mg.
Cyanvte kan dda ven vid kontakt med huden, i synnerhet svettvt hud. De frsta sympto-
men p en sdan frgiftning genom huden upptrder trots ett gott andningsskydd efter 25
minuters vistelse i en atmosfr innehllande 1 volymprocent cyanvte. (H. Betke Blau-
surevergiftung infolge Aufnahme durch die Haut i Zentralblatt fr Gewerbehygiene und
Unfallverhtung, Oktober 1931, Heft 10, s. 249) Det sger sig sjlvt att endast utbildad
personal fick anvnda zyklon vid gasning av klder etc., och vi har frn denna tid utfrliga
skriftliga instruktioner i behll. Enligt dessa var det farligaste momentet i hela proceduren
ventilationen av desinficeringskammaren eftert. Den skulle enligt instruktionerna pg i
minst 20 timmar. Varningstexter, flersprkiga om s behvdes, skulle sttas upp och en vakt
skulle hlla obehriga p avstnd.
35
XIII.
Det gr endast med tyska metoder

I betraktande av de nmnda egenskaperna hos zyklon B r det mnga orimligheter i vittne-
nas uppgifter som slr i gonen.Frst har vi den korta tid som anslogs till ventilationen efter
gasningen. Specialkommandot gick in i gaskammaren en halvtimme (Hss) eller ngra
minuter (Mller) efter massmordet och kastade sig ver liken. De tog av dem ringarna (Hss),
drog av dem klderna (Mller) och klippte av dem hret (Vrba). r detta rimligt? Stora mng-
der zyklon mste ha kastats in i gaskammaren, om 2000 mnniskor skulle d p endast 510
minuter, d hgst 10 procent av giftet hunnit fristtas. Om vi utgr frn en volym av till-
gnglig luft p 250 m
3
i gaskammaren, skulle de 2000 offren inte ha hunnit andas denna luft
mer n en gng p fem minuter (vid en genomsnittlig frbrukning av 25 liter per person och
minut). Den ddande mngden giftgas i denna luft r c:a 150 g jmnt frdelat cyanvte.
Eftersom hgst 10 procent av giftet hade hunnit fristtas vid det laget, mste c:a 1,5 kg cyan-
vte c:a 4 kg zyklon B redan ha infrts i kammaren. Det hade rckt till att dda 20 000
mnniskor. Och denna ytterligt giftiga, omedelbart ddande och explosiva milj, skulle spe-
cialkommandona ha drivits in att arbeta i!
verallt i gaskammaren p golvet och p fngarna mste det ha legat zyklonkorn, som
nnu minst en timme senare fortsatte att avge den ddande gasen. Giftet mste ha hftat vid
de ddas kroppar och hr. Det hade med andra ord varit fullkomligt livsfarligt att betrda
gaskammaren i detta skede och befatta sig med de ddas kroppar. Det hade inte rckt med
gasmasker, eftersom giftet hade trngt igenom huden, i synnerhet hrt arbetande mnniskors
svettvta hud, och ddat dem. Enligt Hss bar specialkommandots medlemmar inga gas-
masker. Medan de slpade p liken t eller rkte de, skrev Hss (se det tidigare anfrda
vittnesmlet), och det kunde de ju knappast ha gjort med gasmask p.
De rkte. Mitt i en explosiv gas!
Visserligen har cyanvte inte srskilt hg explosivitet. Men de stora mngderna zyklon
mste ha medfrt en reell explosionsfara. Och s var krematorieugnarna placerade p vning-
en ovanfr en kammare fylld med explosiv giftgas! Och denna procedur skall ha upprepats
med fyra timmars mellanrum, dag efter dag (Mller)! Varfr berttar inget vittne om att gas-
kamrarna stndigt exploderade, s att giftgasen spreds vida omkring och drvid ddade fng-
ar och SS-mn huller om buller? Varfr berttar heller inget vittne om att de stora mngder
cyanvte, som stndigt ventilerades ut genom takluckan till gaskammaren i Krema I, regel-
bundet ddade patienterna och personalen p SS-lasarettet mitt emot? Hrmed lanseras tv
alternativa hypoteser, som visserligen inte har samma grad av sannolikhet fr sig: 1) Cyanvte
hade andra egenskaper i Tredje riket 194144 n i den vriga vrlden. 2) Inget av de fregiv-
na vittnena sg ngonsin en gasning i en gaskammare, vare sig sjlva frfarandet eller
resultaten drav.
Om det gick p ngra minuter att gasa 2000 mnniskor, fanns det likvl tv flaskhalsar,
som hindrade den vidare hanteringen av liken. Den frsta var transporten av liken frn den
underjordiska gaskammaren i Krema II respektive III till ugnsrummet p markplanet. S-
som framgr av bevarade ritningar var den enda transportvgen en hiss med en bottenyta av
2,1 m x 1,35 m. Lt oss antaga att denna hiss kunde transportera tio lik t gngen, vilket torde
vara fr hgt rknat. D hade det krvts 200 ilastningar, urlastningar och pendlingar av hissen
upp och ner, innan alla 2000 liken befordrats till ugnarna p vervningen. Det hade tagit en
bra stund, ocks med lgt rknat fem minuter per hissresa tur och retur: (5 min x 200) drygt
16 timmar. Logistikproblemet med hisstransporterna var emellertid litet jmfrt med de pro-
blem som mtte i ugnsrummet p vervningen.
Hr fanns nmligen den andra och betydligt mer svrforcerade flaskhalsen. Krema II hade
(liksom Krema III) fem ugnar med tre mufflar (frbrnningskamrar fr liken) i varje, s att 15
lik kunde kremeras samtidigt. Kremeringen av ett lik tar i moderna gaseldade krematorier
minst en timme, och det gick avgjort inte fortare 1943. Kremering p 20 minuter (Vrba) r en
36
vrmeteknisk omjlighet, vilket skall frklaras senare. Att kremera de enligt Vrba 3000
gasade hade allts tagit 200 timmar. Dygnetruntdrift r inte mjlig, d ugnarna kontinuerligt
mste f kallna, rensas och ter tndas, ett tidsdande fretag, som frslagsvis tog minst fyra
timmar per dygn. Drmed hade det tagit 10 dygn att kremera de 3000. Fortfarande i brjan av
dygn 2 lg drmed 2700 lik kvar i gaskammaren. Hur kan den omstndigheten frenas med
Mllers uppgift att gaskammaren fylldes med nya transporter av fngar var fjrde timme?
Dessutom talar Mller om Krema V, som endast hade tta mufflar totalt, det vill sga en
kapacitet p endast 160 kremeringar per dygn. ven om Vrbas uppgift om 3000 ddade per
gasning verges till frmn fr Hss uppgift om 2000, s blir det inte mindre orimligt fr
det. Efter fyra timmar hade endast 60 lik kremerats (32 i Krema V), och 1940 lg kvar i
gaskammaren (1968 i Krema V), nr nsta transport om 2000 ddsvigda anlnde. Och tta
timmar senare hade endast 120 lik kremerats och 1880 (64 respektive 1936 i Krema V) lg
kvar i gaskammaren, dr nu icke mindre n 4000 stod utanfr och vntade. Och tolv timmar
senare, nr det enligt Mller var dags fr den fjrde transporten att anlnda! Nej, dessa vitt-
nesml gr sannerligen inte ngot gott intryck p dem som tnker och rknar.
Filip Mller r ett av professor Hilbergs mest omhuldade vittnen om frintelsen och cite-
ras icke mindre n 20 gnger i hans bok. Endast Rudolf Hss citeras mera, 26 gnger. Men
nu, om inte frr, torde lsaren brja ana vad professor Mayer menade med att kllorna det
vill sga vittnena till gaskamrarna var otillfrlitliga.
Tron p dessa vittnen frutstter att man alldeles kopplar bort det normala, kritiska tnkan-
det. Till att brja med har vi det antal offer som vittnena pstr tvangs in i gaskamrarna. De
rum, som utpekas som sdana i Krema II och III, mtte 30 m i lngd, 7 m i bredd och 2,3 m i
hjd. Dessa underjordiska byggnader var enligt revisionisterna inga gaskamrar utan kllrar
till frvaring av de ddas kroppar fre kremeringen, och p bevarade byggnadsritningar har
de ocks beteckningen Leichenkeller, likkllare. Allts skulle enligt Hss 2000 enligt
Vrba 3000, enligt vittnet Pery Broad 4000 mnniskor trngas ihop p 210 kvadratmeter. Det
blir 10, 14 eller 19 personer per kvadratmeter.
Till rga p allt gr drrarna till samtliga gaskamrar int. Hur kunde d specialkomman-
dona efter fullbordad gasning alls komma in i dessa kamrar, som till sista kvadratcenti-
metern var fullproppade med lik? Varfr fick arkitekter och byggmstare frn Schildburg
det tyska Grnkping uppdraget att rita och bygga nazisternas anlggningar fr lpande-
bandsmssigt ddande av hundratusentals mnniskor? Hade den bermda tyska grundligheten
och effektiviteten tagit lngsemester?
Den rumnsk-judiske lkaren Charles Sigismund Bendel lmnade andra, mycket intressanta
uppgifter om storleken p gaskamrarna i Krema II och III, d han upptrdde som vittne vid
en rttegng r 1946. talade stod direktren fr zyklon-B-tillverkaren DEGESCH dr Bruno
Tesch och hans nrmaste mn. Dr Zippel var de talades frsvarsadvokat:

Zippel: Ni har sagt att gaskamrarna mtte 10 x 4 x 1,6 meter. Stmmer det?
Bendel: Ja.
Zippel: Det r 64 kubikmeter, eller hur?
Bendel: Jag r inte helt sker, det dr r inte min starka sida.
Zippel: Hur kan det vara mjligt att f in 1000 mnniskor i ett rum p 64 kubikmeter?
Bendel: Det r vad ni mste frga er sjlv. Det gr endast med tyska metoder.
Zippel: Hvdar ni p fullt allvar att man kan f in tio mnniskor p en halv kubikmeters
utrymme?
Bendel: De fyra miljoner gasade i Auschwitz r bevis fr det
(Jrgen Graf, Riese auf tnernen Fssen, som citerar Nrnbergdokument NI-11953.)

P grundval av frmst Bendels vittnesml hngdes senare dr Tesch och hans medhjlpare
Karl Weinbacher. Professor Hilberg beropar vittnet Bendel tv gnger i sin bok.
37
Enligt flera vittnen, dribland Hilbergs favoriter Hss och Mller, samlade man upp det fett
som i stora mngder drp frn de gasades lik, nr dessa brndes. I sin bok Sonderbehandlung
berttar Mller:

Tillsammans med sin assistent Eckhard klev mordingenjren ner i en av groparna och
markerade p marken ett 25 till 30 cm brett flt som lpte i mitten och i lngdriktningen. Hr
skulle jorden hackas upp frn mitten mot bda sidorna, s att man fick en svagt lutande
rnna, dr fettet skulle rinna frn liken, som skulle brnnas i gropen, och fngas upp i tv
behllare. (Mller, anf. arb., ss. 207 ff.)

Frga en kremeringsexpert vad han anser om detta! Animaliska fetter, dit ocks mnnisko-
fett hr, har en flampunkt p 184 grader Celsius, allts lngt under kremeringstemperaturen.
Det betyder att allt fett, som trnger ut ur en brinnande kropp, antnds av den brinnande
veden. Envar som grillat ktt ver ppen eld har iakttagit detta. Alla vittnesml om hur man
samlade upp det drypande mnniskofettet, och de r frhllandevis mnga, kan drmed
frvisas till fablernas vrld.
Ytterligare ngra reflektioner ver anvndningen av cyanvte att dda mnniskor med i
gaskamrar. Fr att anvndas som sdana mste gaskamrarna ha varit helt tta. Om 2000
3000 mnniskor, eller om s bara 1000 mnniskor, trngs ihop p 210 kvadratmeter, mste
det syre som fanns i rummet ha tagit slut p mindre n en timme, snarare en halvtimme. Nu
berttar ju Vrba i sitt vittnesml att de 3000, som var instngda i gaskammaren, fick vnta i
tv och en kvarts timme, innan gasningen sattes i gng, eftersom Himmler var frsenad. Men
under denna lnga vntan hade de hunnit d flera gnger om av syrebristen. Varfr slsade SS
pengar p det dyra zyklonet, som dessutom hade varit livsfarligt ven fr SS-mnnen, om det
handhades p det stt vittnena uppger? Varfr alls ngra gaskamrar, nr kvvningskamrar
hade varit lika effektiva och dessutom ofarliga fr SS-mnnen? Frvisso hade kvvningen
tagit ngon halvtimme lngre n gasningen, men hade det gjort ngon skillnad i slutndan?
Hisstransporterna och kremeringarna var ju de verkliga flaskhalsarna i processen.
I Vrbas berttelse finns ven andra omstndigheter som gr den fga trovrdig. Hr r
endast ngra sdana. Det frsta krematoriet i Birkenau, Krema II, togs inte i bruk i januari
1943, som Vrba uppger, utan frst omkring den 15 mars. Himmler kan emellertid inte ha varit
p plats vare sig i januari eller mars 1943, eftersom han beskte Auschwitz sista gngen i juli
1942. Han kan allts inte ha stirrat i titthlet in i gaskammaren i flera minuter, som Vrba
pstr, och varfr skulle han fr resten ha gjort det? Det gick ju knappast att se ngot i en till
bristningsgrnsen fullstoppad gaskammare. Den fnge, som hade hamnat mitt fr titthlet,
skymde effektivt all insyn och kunde i trngseln knappast rra sig, ens om han ville gra
Reichsfhrer SS Heinrich Himmler till lags.
Ocks Hss vittnesml innehller tidsparadoxer. I sina beknnelser, som Hss skrev i
fngelset i Krakw innan han hngdes, nmner han att han beskte Treblinka i juni 1941.
Sanningen r emellertid att Treblinka ppnades frst den 23 juli 1942. Han beskte allts ett
lger 13 mnader innan det fanns.
Till Hss har vi i detta avseende ett svenskt motstycke i den tragikomiske Harald Sundin,
som Bosse Schn gav stort utrymme i sin dokumentr-film om svenskar som stred fr
Hitler, snd i TV4 i december 1999. Det var framfr allt Sundins berttelse, som satte kns-
lorna i svallning hos det politiskt korrekta etablissemanget i vrt land. Kristdemokraternas
ledare Alf Svensson krvde hgljutt att ldriga mn skulle straffas 55 r efter sina frmenta
brott, vilket frutsatte att preskriptionstiden ndrades i trots av rttsstatliga principer. I doku-
mentren berttar Sundin om att han i Tyskland suttit och smpratat med Adolf Hitler och
Eva Braun och att Heinrich Himmler bjudit honom p cigarrer. Dessutom hade Sundin och
det var detta som upprrde de politiskt korrekta tjnstgjort som vaktman i frintelselgret
Treblinka 1944. Enligt myten frintades emellertid frintelselgret Treblinka fullstndigt
redan i november 1943 (se denna boks brjan), s det var inte mycket fr Sundin att vakta.
38
Detta ppekades faktiskt av historikern Peter Englund strax efter att TV4 snt dokumen-
tren. Snart framkom ven att Sundin hade rymt frn ett mentalsjukhus 1943 och av slkting-
arna betecknades som mytoman. Men varfr s ofrsynt lta obehagliga fakta frstra en
politiskt anvndbar historia? Mytologer och mytomaner behver sina myter och varandra.
Den nya myten var vl fr resten inte smre n den gamla? Drfr fick Sundins berttelse
vara kvar i TV-dokumentren, nr den sndes i repris sommaren 2000.
ter till Hss och hans konstiga tidsuppgifter.
Vr gamle vn Hilberg sger att det var Hss personligen, som avgjorde att man skulle an-
vnda zyklon fr massgasningarna i Auschwitz. Hilberg anger ocks hur Hss kom fram till
detta beslut:

[Hss] avgjorde efter ett besk i Treblinka att koloxidmetoden inte var srskilt effek-
tiv.55 Drfr infrde han i sitt lger en annan gas, den snabbverkande vtecyaniden (bl-
syra, handelsnamn: Zyklon) (R. Hilberg, Die Vernichtung der europischen Juden, s. 945.)

Som klla fr detta anger Hilberg Hss edliga intyg, som han lmnade den 5 april 1946.
Lt oss betrakta hndelsernas tidsfljd. P sidan 946 i sin bok Die Vernichtung der europ-
ischen Juden meddelar oss Hilberg att massgasningarna i stamlgret Auschwitz I brjade
tidigt 1942 och i Bunker II i Birkenau vren 1942. Tio sidor senare, p sidan 956, anger
han juli 1942 som den tid d operationerna i Treblinka brjade. Allts brjade Hss gasa
sina fngar med zyklon tidigt 1942 i stamlgret och vren 1942 i Birkenau, sedan han tidigast
i juli 1942 hade kunnat vertyga sig om att den metod som anvndes i Treblinka inte var
effektiv nog.
Den som hpnar ver den fullkomliga avsaknaden av logik i detta, kan betnka under vilka
omstndigheter Hss beknnelser pressades fram. Hr r ngot av bakgrunden.
Efter krigsslutet spanade britterna febrilt efter Rudolf Hss, som skulle bli kronvittnet till
alla tiders strsta frbrytelse. Men Hss hade gtt under jorden och levde under namnet Franz
Lang p en bondgrd i Schleswig-Holstein. I mars 1946 lyckades en brittisk styrka slutligen
finna honom. I sin bok Legions of Death (Arrow Books Ltd 1983, ss. 235 ff.) skildrar den
engelske frfattaren Rupert Butler hur Hss beknnelse kom till stnd.
Butler stder sig p utsagor av den brittisk-judiske sergeanten Bernard Clarke, som ledde
gripandet och frhret av den frste Auschwitz-kommendanten:

Hss skrek av fasa, nr han sg de brittiska uniformerna. Clarke rt: Vad heter ni?
Varje gng svaret Franz Lang ljd, drmde Clarke knytnven i ansiktet p sin fnge. Efter
fjrde gngen fll Hss till fga och uppgav vem han var... Man ryckte ner fngen frn den
versta sovbritsen och slet av honom pyjamasen. Han slpades drefter naken till en slakt-
bnk, dr det p Clarke verkade som om slagen och skriken aldrig skulle ta slut... Man kasta-
de ett tcke ver Hss och slpade honom till Clarkes bil, dr sergeanten tvingade i honom
en stor klunk whisky. Sedan frskte Hss sova: Clarke tryckte upp sin kpp under gonlocket
p honom och befallde p tyska: Hll ditt svinga ppet, ditt svin!... Det tog tre dagar,
innan han gjorde ett sammanhngande uttalande.

Sedan mer n sextio r str det tyska folket under den oerhrda anklagelsen att kollektivt ha
dmt judarna till dden och att, s lngt det kommit t dem, ha frintat dem genom ett kall-
blodigt massmord. Grunden fr denna anklagelse utgrs av en beknnelse som framtvingats
genom tortyr.
Likvl rkade tortyrmstarna gra ngra pinsamma klavertramp. De frmdde Hss att tala
om frintelselgret Wolzek, som ingen sedan har kunnat identifiera. Namnet kan inte vara
en frvrngning av Beec, eftersom Hss nmnde detta alldeles innan. Enligt Hss gasades
2,5 miljoner mnniskor i hans lger. Det r en siffra, som numera inte ens frintelsemytens
39
frsvarare tar p allvar. Hilberg reducerade den till hlften r 1985 och Pressac till mindre n
en fjrdedel 1995. Vad har vi kvar r 2015?
Redan vr kung Karl XII avvisade tortyr som rannsakningsmetod, och det i en tid som fga
knnetecknades av den humanitet man brukar skryta om i vra dagar. Monarken ansg att det
som framkom under pinliga frhr saknade all beviskraft. Vi hller med. Men professor
Hilberg gr det tydligen inte. Inget vittne till frintelsen citerar han flitigare n just Hss.
40
XIV.
Hur mnga dog i Auschwitz?

Odiskutabelt r att mnga mnniskor dog i Auschwitz. Men hur mnga dog? Och av vilka
orsaker?
I mnga r efter kriget visades i Auschwitz, som nu r museum, 19 minnestavlor p lika
mnga sprk. Tavlorna bar texten: Fyra miljoner mnniskor led och dog hr fr de nazistis-
ka mrdarnas hnder mellan ren 1940 och 1945. r 1990 plockades alla dessa tavlor bort
och ersattes med nya, som i stllet bar denna text: Denna plats m i alla tider vara ett utrop
av frtvivlan och maning till mnskligheten. Hr mrdade nazisterna ver en och en halv
miljon mn, kvinnor och barn. De flesta var judar frn olika lnder i Europa. Utan fr-
klaring strk man allts mer n hlften av offren ur statistiken. Man torde frvnta sig att den
magiska siffran 6 miljoner ddade judar skulle reduceras i motsvarande mn, men tydligen
gller andra matematiska lagar fr frintelsen: 6 2,5 = 6.
Chefen fr Auschwitzmuseet dr Franciszek Piper motsatte sig r 1990 att man skulle ange
det nya talet ver en och en halv miljon, d han insg att ven detta var fr stort och sjlvt
skulle behva reduceras. Professor Raul Hilberg anger det totala antalet till 1 250 000, 1
miljon judar, 250 000 icke-judar. Jean-Claude Pressac, som med std av den sionistiska Serge
Klarsfeld Foundation forskat om gaskamrarna, reducerade ytterligare, frst till 800 000
totalt, varav 630 000 gasade judar (Pressac, Les crmatoires dAuschwitz. La machinerie du
meurtre de masse, 1993, s. 148.), och sedan i en tidningsartikel r 1995 till 600 000 totalt.
Man anklagar revisionisterna fr att reducera frintelsen, frringa alla tiders strsta brott
mot mnskligheten. Denna anklagelse framfr man naturligtvis i svepande ordalag, utan att
redovisa ett enda av revisionisternas argument. Men alla de nyss anfrda auktoriteterna r
exterminationister, som allts avvisar revisionismen. Vilken revisionist kan reducera mer n
vad de frintelsetroendes egna auktoriteter har gjort? Frn 4 000 000 till 600 000, det r en
reduktion med 85 procent.
Kan man med ngon grad av visshet faststlla hur mnga som dog i Auschwitz? Ja, det kan
man numera, och grunderna drtill r flera: ddbckerna, krematoriernas kapacitet och
brnslefrbrukning.
Sedan Sovjetunionen brt samman 1991 och arkiven ppnades, har mnga tidigare hemlig-
hllna dokument frn Auschwitz blivit tillgngliga fr forskarna. Dit hr ddbckerna, vilka
innehller ddsattester avseende dda registrerade fngar. Ddbckerna r visserligen lngt
ifrn fullstndigt bevarade, men luckorna kan fyllas med sannolika extrapolationer, s att man
kan ange en frsiktigt uppskattad totalsumma p 160 000 170 000 ddsfall bland registre-
rade fngar i hela lgerkomplexet under den tid det var i bruk. Naturligtvis anges inte gas-
ning som orsak till ett enda av dessa ddsfall, och exterminationisterna hvdar frvisso att de
nyanlnda fngarna redan p den ramp dr de steg av tget underkastades selektion, varvid de
som utsgs till att omedelbart gasas aldrig registrerades.
Det r riktigt att mnga tusen fngar, som anlnde till Auschwitz, aldrig registrerades dr.
Men den som hvdar att de inte registrerades drfr att de skulle gasas, kan naturligtvis inte
bevisa detta, vilket redan ppekats. Dremot kan med dokument visas att fngar, som anlnde
till Auschwitz men inte registrerades dr, snart frflyttades till andra lger, till exempel
Stutthof, som inte utpekas som ngot frintelselger. Med andra ord var Auschwitz i deras
fall ett genomgngslger (Durchgangslager).
Exempel har vi i de ungerska judar som deporterades under perioden majjuli 1944. Enligt
myten gasades de samt och synnerligen i Auschwitz. Boken Om detta m ni bertta, fr-
fattad av Stphane Bruchfeld och Paul A. Levine, lt den socialdemokratiska regeringen r
1998 trycka i jtteupplaga och skicka ut till alla svenska skolbarn fr att med svenska folkets
skattemedel indoktrinera dem i den moderna tidens surrogatreligion: tron p Frintelsen med
stort F (ingen annan frintelse fr stort F i namnet). I denna bok str p sidan 31:

41
Under 42 dagar deporterades mer n 420 000 ungerska judar direkt till Auschwitz-
Birkenau. Upp till 12 000 mnniskor gasades dagligen framfr gonen p hela vrlden.

Enzyklopdie des Holocaust uppger p sidan 1467 i volym III:

De flesta av de ungerska judarna gasades strax efter sin ankomst
till Auschwitz-Birkenau.

Och professor Raul Hilberg skriver om de deporterade ungerska judarna (Die Vernichtung
der europischen Juden, s. 1000) att

det stora flertalet gasades i frintelsecentret Auschwitz efter ankomsten.

Tre hundra sidor lngre fram i boken har han emellertid redan glmt att han sagt det stora
flertalet (det engelska originalet sger the great bulk, som ju betyder detta), ty dr (p s.
1300) anger han det totala antalet ddade ungerska judar till drygt 180 000. Enligt
depescher av det tyska srskilda sndebudet i Budapest Edmund Veesenmayer deporterades
437 402 ungerska judar under perioden frn maj till juli 1944. I oktober 1944 deporterades
ytterligare mnga tusen ungerska judar av pilkorsarna (ungerska fascister), varfr Hilbergs
totalsumma drygt 180 000 mste innefatta ven offren fr den senare deportationen. Allts
kan enligt Hilberg icke fler, snarare frre, n 180 000 av de 437 402 ha dtt eller ddats. Det
r sledes c:a 41 procent som Hilberg kallar det stora flertalet. Nja, matematik har ju aldrig
varit frintelsemytologernas starka sida.
Men ocks den med 59 procent reviderade siffran r gripen ur luften. Ingenstans talar
Hilberg om varifrn han ftt den.
Av exemplet de ungerska judarna torde framg att exterminationisternas illa underbyggda
statistik inte ger oss ngon ledning vid uppskattningen av hur mnga som mtte dden i
Auschwitz.
Ddbckernas uppgifter med extrapolationer ger oss som sagt en totalsiffra p 160 000
170 000 dda. Men vi skall inte nja oss med enbart denna berkning utan ska oss fram till
realistiska tal p andra, objektiva vgar. Eftersom kropparna efter alla som dog i Auschwitz
brndes dr, mste vi underska krematorierna och likbrnningarna i det fria: driftkapaciteter,
fysiska mjligheter och brnsleleveranser. Turligt nog finns p detta omrde en rikedom av
bevarande dokument frn den myndighet i Auschwitz som svarade fr dessa verksamheter,
Centrala byggledningen. I ryska arkiv fann revisionisterna Jrgen Graf och Carlo Mattogno
nra 90 000 dokument enbart frn denna myndighet.
Icke ett enda av dessa dokument nmner ngot om massmord i gaskamrar. Det r intres-
sant med tanke p att vissa exterminationister hvdar att SS fre Rda armns ankomst fr-
strde alla dokument, som p ngot stt nmnde frintelsen i gaskamrarna. Dylikt r ltt
att pst med avseende p Treblinka, Beec och Sobibr, dr enligt Yitzhak Arad inte ett
smul har blivit kvar, inte ett enda papper. Men med avseende p Auschwitz blir ett dylikt p-
stende fullkomligt ohllbart.Lt oss fr resonemangets skull antaga att det i Auschwitz ren
19411944 pgick ett industriellt bedrivet massmord i gaskamrar och att denna verksamhet,
s abnorm den var, administrerades p normalt stt av SS och dess olika tjnstestllen inom
det vldiga lgerkomplexet. Den skulle ha avsatt myriader av dokument: order, anvisningar,
korrespondens, rapporter, utredningar, statistik etc. Sedan brjar Tredje riket g mot sitt
oundvikliga sammanbrott, och Rda armn nrmar sig obevekligt. Lgerkommendanturen be-
faller nu att vartenda dokument, som p det ringaste stt antyder ngot om det som har varit
huvudndamlet med hela lgerkomplexet, nmligen frintelsen i gaskamrarna, skall fr-
stras, medan alla andra, oskyldiga dokument skall skonas och lmnas kvar, s att Rda
armns kommissarier kan lgga beslag p dem. Vilket jttearbete, i brinnande krig, nr
fienden str framfr portarna, lgret mste tmmas och personal och fngar skall evakueras
42
vsterut! Och man genomfr denna gigantiska sortering och selektiva destruktion av arkiven
utan att missa ett enda farligt papper! Men till vad nytta, nr man hade kunnat brnna alla
arkiven p en gng, ogenomgnade och osorterade, i ett enda stort bl med en enda tnd-
sticka? Och varfr frinta dokumenten om frintelsen, om man nd hade genomfrt den i
verkligheten? Inte hade man drmed kunna dlja sitt oerhrda brott, och inte hade ngon SS-
man kunnat tro att det rckte att undanrja dokumenten fr att dlja brottet. Endast pappers-
historiker, som frvxlar dokument med verklighet, kan hemfalla t en dylik villfarelse.
Denna reductio in absurdum visar oss att det inte fanns ngra dokument om ngon fr-
intelse i gaskamrar, helt enkelt drfr att det inte fanns ngon frintelse i gas-
kamrar.

43
XV.
Krematorierna i Auschwitz

Krematoriet i stamlgret (K I) hade sex mufflar (likfrbrnningskamrar), K II och K III
femton vardera, K IV och K V tta mufflar vardera. Sammanlagt fanns allts i de fem krema-
torierna i Auschwitz 52 mufflar. Krematorierna eldades med koks. Om krematorierna finns s
mnga dokument i behll, att vi i dag kan gra oss en mycket god bild av nr krematorierna
togs i bruk, hur lnge de var i bruk, hur ofta och hur lnge de krnglade och drfr var ur
funktion, hur mycket koks och ved som levererades till lgret och s vidare. S till exempel
vet vi att K II togs i bruk omkring den 15 mars 1943 och var i drift till och med den 27
november 1944. Under denna tid (624 dagar) var krematoriet ur funktion 115 dagar r 1943,
s att det verkliga antalet arbetsdagar fr K II var (624 115 =) 509 dagar. Antalet effektiva
arbetsdagar fr de vriga tre krematorierna i Birkenau var: K III 462 dagar, K IV (en defekt
konstruktion) endast 50 dagar och K V 309 dagar. Sammanlagt 971 dagar fr K II och K III
tillsammans, och sammanlagt 359 dagar fr K IV och K V tillsammans.
Varfr r det viktigt att veta sdana siffror? Om vi vill komma sanningen nra om vad som
hnde judar och icke-judar i Auschwitz, r det mycket viktigt. Om vi inte vill komma
sanningen nra utan nja oss med tro och obevisbara pstenden om ddsstt
och godtyckliga ddstal, d skall vi naturligtvis akta oss fr alla exakta siffror och naturveten-
skapligt grundade analyser.
Oavsett ddsorsaken brndes de dda. Vittnena talar om bde krematorier och om brnn-
gropar. Historien om brnngroparna antingen fr ddande av mnniskor (Wiesel) eller
fr brnning av liken (Hss, Mller med flera) kan vi avvisa som lgnhistoria. P grund av
den felande syretillfrseln gr det nmligen inte att brnna lik i flera lager i gropar. Efter
slaget vid Sedan den 1 september 1870 i brjan av fransk-tyska kriget frskte tyskarna
brnna sina stupade i gropar med tre lager lik men gav upp frsket, d endast det versta lik-
lagret gick att brnna. Liken i det mellersta lagret blev endast svedda, och de i det nedersta
lagret pverkades inte alls. I Birkenau r det absolut omjligt att brnna i gropar ven av en
annan orsak: den hga grundvattennivn, vilken gr att mindre n en meter djupa gropar snart
blir vattenfyllda.
Dremot r det skerligen riktigt att mnga dda brndes i det fria, inte i gropar, utan p bl
eller i provisoriskt byggda ugnar. I slutet av r 1941 steg ddligheten till hemska tal. Fr
november mnad 1941 anger ddbckerna sammanlagt 5084 ddsfall, i genomsnitt 169 per
dag. Vid denna tid fanns endast tv krematorieugnar, bda i stamlgret, med en sammanlagd
maximal kapacitet p 84 kremeringar per dag. Under ret innan de fem krematorierna i Birke-
nau togs i bruk 1 mars 1942 till 28 februari 1943 dog 14 515 manliga fngar i stamlgret
och skerligen flera tusen kvinnliga, medan den koks som samtidigt levererades till stamlgret
hade rckt till att kremera maximalt 12 200 lik. Alla fngar, som under denna tid dog i Birke-
nau, begrovs i massgravar. Mnga av Birkenau-fngarna hade dtt i flcktyfus, och att grva
ned dessa smittade lik var en mycket otillfredsstllande ndlsning. Den 21 september 1942
brjade man drfr grva upp de nedgrvda liken, ett arbete som pgick fram till november
1942, varvid man efterhand brnde liken i det fria. Hur detta gick till vet vi inte, mer n att det
definitivt inte skedde i ngra brnngropar. Det kan hur som helst inte ha varit en srskilt
effektiv metod, eftersom beslutet att bygga krematorier ven i Birkenau genomfrdes vid
denna tid. Beslutet hade fattats den 19 augusti 1942, vid en tid d flcktyfusepidemin skr-
dade 270 offer per dag. Vid denna tid hyste lgret c:a 32 000 fngar. Himmler hade vid sin
inspektion av lgret mnaden innan bestmt att krigsfngelgret Birkenaus ursprungliga kapa-
citet att hysa 125 000 fngar skulle kas till 200 000. Drfr inrttades krematorier ocks i
Birkenau, det frsta i mars 1943. Enligt en promemoria av den 17 mars 1943 skulle dessa
krematorier ha en sammanlagd daglig kapacitet (12 timmars kontinuerlig drift) p 550 kreme-
ringar, vilket knappast var fr mycket tilltaget med tanke p framtida epidemier i en tre eller
fyra gnger strre mngd fngar.
44
Vad hade krematorierna fr kapacitet? I en modern, gaseldad och datorstyrd krematorieugn
tar det ungefr en timma att frbrnna ett lik, och det gick avgjort inte fortare i 1940-talets
kokseldade krematorieugnar. Nr man eldar med koks, mste man dessutom med jmna
mellanrum avbryta driften, lta kallna och rensa, varp det tar tid att f upp vrmen igen. Den
italienske revisionisten Carlo Mattogno har skrivit en bok om krematorierna i Auschwitz, I
forni crematori di Auschwitz (Edizioni di Ar 2000), och tillsammans med sin landsman,
ingenjren dr Franco Deana en lngre artikel i samma mne, The Crematoria Ovens of
Auschwitz and Birkenau, (ingende i samlingsverket Dissecting the Holocaust The
Growing Critique of Truth and Memory, edited by Ernst Gauss, Theses and Dissertations
Press, Capshaw, Alabama 2000). Det r frn denna artikel som de hr anfrda uppgifterna r
hmtade. Mattogno och Deana anser att maximikapaciteten mste ha legat p 20 lik per
muffel och dygn. Vrbas uppgift om tre lik per muffel och frbrnning p 20 minuter r
absolut omjlig. Frutsatt att man ftt plats med tre lik i muffeln (som mtte 200 cm x 70 cm
x 80 cm), vilket knappast r troligt, hade det inte medfrt ngon tidsvinst, eftersom frbrn-
ningen bara hade tagit lngre tid. I en krematorieugn sker ju frbrnningen av koksen och
liket i olika kamrar. Koks r ett s kallat kortflammigt brnsle, varfr flammorna aldrig nr
liket, utan det r de heta gaserna som frbrnner detta. Fr att kunna frbrnna effektivt och
snabbt mste de heta gaserna kunna strmma upp genom rosten, dr liket ligger. Detta fr-
svras emellertid i samma mn som muffeln stoppas full med lik. Drmed kan vi avvisa
vittnet Vrbas pstende om tre lik per muffel och a fortiori vittnet Alter Szmul Fajnzylbergs
uppgift om 12 lik (!) per muffel. Man kan heller inte pskynda kremeringen genom att hja
temperaturen frn brukliga 800 grader C. Vid ngra hundra grader hgre temperatur snarare
kar kremeringstiden p grund av vissa kemiska frndringar som drvid intrder hos liket.
Kremeringsexperter talar om en vrmeteknisk barrir, som inte kan verskridas och som
stter en nedre grns vid ungefr en timme per kremering vid 800 grader C som effektivaste
temperatur.
Nu var Krema II och III med vardera 15 mufflar i bruk sammanlagt 971 dagar och Krema
IV och V med vardera 8 mufflar i bruk sammanlagt 359 dagar (Raul Hilberg, Die Vernichtung
der europischen Juden, Fischer Taschenbuch Verlag, upplaga av r 1990, s. 946). Den
maximala teoretiska kapaciteten fr Krema II och III i Birkenau blir d: (20 x 15 x 509 + 20 x
15 x 462 =) 291 300 och fr Krema IV och V (20 x 8 x 50 + 20 x 8 x 309 =) 57 440 kreme-
ringar. Sammanlagt allts omkring 349 000 kremeringar totalt i Birkenau. Men var denna
teoretiska strsta mjliga kapacitet ocks praktiskt mjlig? Nej, sger Mattogno och Deana.
Det frhll sig nmligen s att det eldfasta teglet i ugnar av denna typ hade en livstid p c:a
2000 kremeringar. Leverantren Topf & Shne hade lyckats frlnga livstiden till 3000
kremeringar, men drefter mste ugnarna ha rivits och nya ha byggts med nytt tegel. Enbart
fr Krema II och III skulle detta ha krvt 320 ton eldfast byggmaterial och c:a 9000 arbets-
timmar. Det finns ingenting i den omfattande bevarade dokumentationen frn SS Centrala
byggnadsledning i Auschwitz som tyder p att man ngonsin fretog sdana rivningar och
nybyggnader. Den praktiskt mjliga maximala kapaciteten fr krematorierna i Birkenau var
drfr betydligt mindre n 349 000, nmligen 46 x 3000 = 138 000 kremeringar. Siffran 349
000 kremeringar frutstter att minst tv sdana totala ombyggnader av ugnarna skulle ha
genomfrts frn mars 1943 till och med oktober 1944, allts var ttonde mnad med t-
fljande lngvariga, totala driftsavbrott (9000 arbetstimmar = 40 arbetares insats under fem
veckor). Detta kan vi direkt utesluta, eftersom krematoriernas drifttider r dokumenterade.
Motsvarande siffra fr den praktiskt maximala kapaciteten hos krematoriet i stamlgret (K
I) r (6 x 3000 =) 18 000 kremeringar. Det sammanlagda antalet kremeringar blir drmed (138
000 + 18 000 =) 156 000.
Kan man p ngon annan vg komma fram till en realistisk siffra fr antalet kremeringar
och s vederlgga, bekrfta eller precisera siffran 156 000? Ja, genom att studera dokumenten
om brnsletgngen. I Auschwitzmuseets arkiv finns hundratals handlingar rrande koks-
leveranser till krematorierna. En anstlld vid museet har p grundval av dessa uppgifter
45
sammanstllt listor som tcker tiden 16 februari 1942 till 25 oktober 1943. Antirevisionisten
Pressac har genom berkningar visat att dessa listor r fullstndiga. Lt oss underska detta
material vad avser tiden frn den 15 mars 1943, d det frsta krematoriet, Krema II, togs i
bruk i Birkenau, till och med den 25 oktober 1943. Under dessa drygt sju mnader leve-
rerades: i mars 144,5 ton, i april 60 ton, i maj 91 ton, i juni 61 ton, i juli 67 ton, i augusti 71
ton, i september 61 ton, i oktober 82 ton koks. Summa 637,5 ton koks, hr avrundat till 638
ton.
Dessutom levererades mindre mngder ved i september och oktober, sammanlagt 96 m
3
.
Det r i detta sammanhang en mycket liten mngd, med ett brnnvrde motsvarande 1520
ton koks. Vi tillgger allts 20 ton till de tidigare anfrda 638 ton och erhller drmed 658 ton
koks. Vr uppgift bestr nu i att berkna hur mnga kremeringar, som hgst kan ha genom-
frts under dessa drygt sju mnader. I ddbckerna finns fr denna tid 14 050 ddsfall
registrerade. Under samma tid dog ven omkring 7800 kvinnliga fngar (som vanligen
registrerades fr sig), varfr totalsiffran dokumenterade ddsfall stannar p c:a 21 850. Myten
om frintelsen i gaskamrar frutstter som bekant att frutom de fngar som dog en mer
eller mindre naturlig dd mste mnga gnger fler fngar ha blivit gasade. Den tidigare
nmnda Danuta Czech anger i sitt Kalendarium fr denna period fljande antal gasade
fngar: april 20 444, maj 13 512, juni 7158, juli 440, augusti 42 564, september 8143, oktober
10 707, summa: 102 968.
Vi utgr fr resonemangets skull frn att Danuta Czechs uppgifter r riktiga. D dog i
Auschwitz under den angivna tiden i runda tal 125 000 fngar, varav c:a 103 000 gasades.
C:a 125 000 lik skulle allts under denna tid ha kremerats med den mngd koks och ved som
stod till buds.
Innan vi gr att avgra huruvida detta r rimligt, mste vi frst veta hur mycket brnsle som
genomsnittligt tgr per kremering. Mattogno och Deana har berknat detta mycket omsorgs-
fullt p grundval av allt tillgngligt material och utfrligt redovisat sina resultat. Hr fram-
lggs endast ett sammandrag, vilket ndvndiggjort bde utelmnanden och frenklingar. Den
intresserade lsaren hnvisas till de bda italienska forskarnas tidigare omnmnda artikel.
Hur mycket koks tgr i genomsnitt till att frbrnna ett lik i en krematorieugn? Mattogno
och Deana hnvisar till bevarade dokument frn krematoriet i Gusen om 28 dagars kreme-
ringar frn och med 26 september till och med 12 november 1941. Frn och med den 26 sep-
tember till och med den 15 oktober, allts 20 dagar, kremerades 193 lik, och ugnen var i drift
11 dagar. Ugnen fick allts st kall i 9 dagar under denna tid, och drfr tgick srskilt
mycket koks per kremering, 47,5 kg. De fem dagarna frn och med den 26 till och med den
30 oktober kremerades 129 lik. Ugnen anvndes varje dag, fick allts inte kallna, varfr
mindre mngder koks tgick, c:a 37,2 kg per lik. De 13 dagarna omedelbart drefter, frn och
med den 31 oktober till och med den 12 november, kremerades 677 lik, i genomsnitt 52 per
dag. Ugnen var stndigt het, varfr kokstgngen lg p endast 30,5 kg per kremering. Den
minsta genomsnittliga kokstgngen noterades den 3 november: 27,1 kg per lik; den strsta
noterades den 6 november: 35,7 kg per lik.
Dessa siffror kan med stor skerhet extrapoleras att tillmpas p flermuffelugnarna i
Auschwitz, vilka liknade dem i Gusen.
Vi utgr till att brja med frn att Danuta Czech har rtt i sina pstenden. D hade de 658
ton koks (veden inrknad till motsvarande brnnvrde) som under perioden frn mars till
oktober levererades till krematorierna ha mst anvndas till c:a 125 000 kremeringar. Det
betyder att i genomsnitt 5,3 kg koks mste ha rckt till varje kremering. Detta r emellertid
mycket lngt frn siffrorna fr kremeringarna i Gusen. Det r fysiskt omjligt att frbrnna
lik av fullvuxna mnniskor med endast 5,3 kg koks per kremering.
Vi utgr drefter frn att gasningarna aldrig gde rum och att allts endast 21 850 lik
kremerades under perioden ifrga. D erhller vi resultatet (658 000 kg : 21 850 =) c:a 30 kg
koks per kremering, det vill sga ett tal, som ligger nra genomsnittet fr kremeringarna i
Gusen.
46
Slutsatsen r given. Det kan inte ha frekommit massmord i gaskamrar p 103 000 fngar
under denna tid ssom Danuta Czech pstr. Liken efter fler n hundra tusen mrdade lger-
fngar kan inte g upp i rk utan brnsle, och brnsle fanns inte levererat i strre mngd n
som erfordrades fr kremeringarna av de fngar som dtt av naturliga orsaker.
Denna argumentation avsg tiden 15 mars till 25 oktober 1943, men den grundlggande
logiken kan utstrckas till att glla hela den tid Auschwitz var i bruk. Lsaren torde ocks
notera den avgrande skillnaden i metod mellan revisionister och exterminationister. De frra
bygger sina argument p dokumenterade uppgifter, naturvetenskap, teknik, sunt frnuft och
vanlig logik. De senare drar sina pstenden ur luften, beaktar inte naturvetenskap, teknik och
sunt frnuft samt gr sig skyldiga till logiska felslut.
47
XVI.
Leuchter- och Rudolfrapporterna

Srskilt viktiga exempel p naturvetenskap, teknik och sunt frnuft i revisionismens tjnst
har vi i de tekniska underskningar av gaskamrarna flera revisionistiska forskare gjort. Fr-
utsatt att de utrymmen i Auschwitz svl i stamlgret som i Birkenau som i dag utpekas
som gaskamrar faktiskt anvndes till att dda hundratusentals mnniskor med cyanvte,
borde det g att finna tydliga spr av denna hantering i de lokaler som alltjmt finns kvar.
Krema I, II och III med tillhrande var sin gaskammare finns alltjmt i behll. Taken till de
bda gaskamrarna i K II och K III r snderbrutna, och det antas att detta beror p att SS-
mn sprngde de bda rummen i samband med lgrets evakuering i januari 1945. K IV och K
V med tv gaskamrar vardera finns inte i behll. Det finns ritningar av alla dessa byggnader
bevarade. De som vill upprtthlla frestllningen att tyskarna i dessa lokaler gasade tusen-
tals mnniskor dagligen i mnader och r, mste kunna frklara hur det gick till och p ett
vertygande stt avvisa skeptikernas invndningar.
Ddar man mycket stora mngder mnniskor med mycket stora mngder av ett och samma
gift i en och samma lokal under mnader och r, frgiftar man ven den omedelbara miljn,
det vill sga sjlva gaskammaren. Det borde drfr finnas pvisbara spr av cyanvte i
vggarnas rappning.
Ingen hade kommit p tanken att underska detta, frrn professor Faurisson freslog det
och amerikanen Frederick A. Leuchter genomfrde det r 1987. Leuchter r USAs ledande
tekniska expert p gaskamrar fr ddande av mnniskor med cyanvte och har konstruerat
sdana fr fngelser i flera amerikanska delstater. Han tog sig att gra denna underskning
som ett led i Ernst Zndels frsvar. Leuchter tog prover av vggarna i de pstdda gas-
kamrarna i Auschwitz (betrffande K IV och K V fick han nja sig med terstoderna av
grundmurarna). Han tog ven ett prov av vggen i en verklig gaskammare i Auschwitz, ett
rum som tyskarna kallade Gaskammer och som anvndes fr gasning av fngarnas klder och
madrasser. Detta rum kallas B1a BW 5a och har aldrig utpekats som gaskammare fr
ddande av mnniskor. Leuchters prover analyserades inte av Leuchter sjlv (som inte r
kemist), utan av en oberoende kemist, dr James Roth, som inte heller fick veta varifrn
proverna kom. I en rapport sammanfattar Frederick Leuchter resultaten av denna undersk-
ning. De kemiska analyserna visade mycket lga halter av cyanid i sammanlagt 29 prover frn
gaskammarvggar i de fem krematorierna. Halterna lg p allt mellan 0,0 mg cyanid per kg
till maximalt 7,9 mg/kg. Dremot visade provet frn avlusningskammaren 1050 mg/kg.
Cyanvte och andra cyanfreningar (cyanider, som r cyanvtesyrans salter, vanligen jrnfr-
eningar) r naturligt frekommande mnen och finns i mycket sm mngder i vilka byggnader
som helst. Mtresultat p under 10 mg/kg allts samtliga prover frn de fregivna gas-
kamrarna anses som insignifikanta, sledes obetydliga, och otillfrlitliga. Typiskt nog visa-
de Leuchters prov nr 28, taget frn vggen till tvttrummet i Krema I, ett rum dr man hittills
inte psttt att mnniskor gasades, hgre halt cyanid n i det frn gaskammaren.
Med andra ord: i lokaler, dr det psts att man dagligen, i ver ett och ett halvt r, ddade
tusentals mnniskor med stora mngder cyanvte, finns inga signifikanta spr av giftet i
vggarna, medan det finns mycket hga halter i vggarna till en kammare, dr man bevisligen
gasade klder mot lss.
Leuchter-rapporten r numera frbjuden i flera demokratiska lnder i Europa, dribland
Tyskland, sterrike, Schweiz och Frankrike.
Sedermera har en mer omfattande underskning gjorts av den tyske kemisten, diplomingen-
jren Germar Rudolf, som ocks publicerat sina rn i en rapport. I hans fall utfrde det an-
sedda Institut Fresenius analyserna av proverna. Mnga kemiprofessorer och -ingenjrer har
studerat denna rapport och givit Rudolf hga vitsord fr den vetenskapliga kvaliteten av hans
arbete.
48
Att det r mycket farligt att gra ett regelrtt naturvetenskapligt arbete, som innebr effek-
tiv kritik av myten om Frintelsen, r Germar Rudolf ett levande exempel p. Nr han lade
fram sin rapport, blev han omedelbart avskedad frn sin anstllning vid Max-Planck-institutet.
Han tillts inte att slutfra sina universitetsstudier fr erhllande av doktorsgraden i kemi.
Hans hyresvrd sade upp hans lgenhetskontrakt, varvid makarna Rudolf och deras lilla barn
kastades ut p gatan. Han talades enligt en paragraf i frbundstyska strafflagen, som tydligen
gr det till ett brott att anvnda vetenskapliga metoder och normal logik i studiet av det
frflutnas hndelser. Eftersom man i Frbundsrepubliken kan f upp till fem rs fngelse fr
ett dylikt tankebrott, fann Rudolf det fr gott att fly ur landet. Myndigheterna gjorde d
husrannsakan hos hans svrfrldrar fr att komma ver hans nya adress i utlandet. Demo-
krati?
Rudolf kunde med sin underskning i allt vsentligt bekrfta Leuchters resultat och rapport,
som han ven kritiserar p ngra mindre vsentliga punkter. Rudolf fann i likhet med
Leuchter endast obetydliga cyanidrester i proverna frn gaskamrarna. Han fann i likhet med
Leuchter oerhrt mycket hgre halter av cyanider i avlusningskamrarna i BW 5a och BW 5b,
i dessa fall inget vrde under 1035 mg/kg och flera vrden p 10 000 mg/kg (1 viktprocent!)
och hgre. Flera av de mycket hga halterna terfinns i prover Rudolf tog frn yttervggarna
till avlusningskamrar i Auschwitz och Majdanek. Som framgr av frgfotografier Rudolf tagit
av det inre och yttre av dessa avlusningskamrar, r vggarna p bde in- och utsidan tydligt
vanstllda av stora bl flckar. Blfrgningen frklaras med att cyanvtet ingtt frening med
jrn (som finns i murbruk och tegel) och drvid bildat en ferrocyanid som kallas berlinerbltt.
Detta frgmne r desslikes en synnerligen stabil frening, som inte bryts ned ens p hundra-
tals r. En kemist jag frgade sade att detta mne i frga om stabilitet ibland jmfrs med
mineral.
Uppenbart har det i avlusningskamrarna frekommit s hga halter cyanvte att det n i dag
gr att pvisa halter av 0,1 till drygt 1 procent i rappningen (inte hela vggen!), och dessutom
har rappningen absorberat cyanvte i sdana mngder att det frmtt trnga igenom denna och
teglet innanfr nda till utsidan och under denna absorption frenat sig med det frekom-
mande jrnet att bilda berlinerbltt. Uppenbart r samtidigt att det i de pstdda gaskamrar-
na fr avlivning av mnniskor inte gr att pvisa halter utver vad som kan frekomma i
vilka byggnader som helst. I ett kontrollprov Rudolf tog av tegel frn en frfallen bondgrd i
Bayern fann han halter p drygt 9 mg/kg, allts hgre halter n hos ngot prov frn de p-
stdda gaskamrarna. Inte heller frekommer minsta antydan till blfrgning genom ferro-
cyanid (berlinerbltt) i ngon av gaskamrarna, icke ens i gaskammaren i Krema II, dr
enligt myten det strsta antalet mnniskor skall ha gasats, 400 000 enligt Pressac r 1989.

49


Inre rum i desinficeringsanlggningen i nordvstra delen av Byggnad 5a i Birkenau. Vggen i
bakgrunden och den till hger har en mrkbl missfrgning genom berlinerbltt (ferro-
cyanid). Vggen till vnster r senare insatt och fri frn missfrgning p grund av cyanvte-
rester. Mannen p bilden r kemisten Germar Rudolf.



Yttervggen till desinficeringsanlggningen i Byggnad 5b i Birkenau. Tegelvggen har en
mrkbl missfrgning genom att cyanvte med tiden trngt igenom vggen och reagerat med
jrn att bilda ett frgmne som motsttt 50 rs inverkan av vder och vind.

Chefen fr Auschwitz-museet dr Franciszek Piper ifrgastter inte dessa rn. Han bekrftar
dem men sker bortfrklara dem i en intervju han gav den amerikanske revisionisten av
judisk brd David Cole (Cole lt videofilma denna intervju, och videofilmen finns idag fritt
50
tillgnglig och kan ven laddas ned frn internet. Dessutom finns utskriften av hela det samtal
David Cole frde med dr Piper utlagd p internet, ntadress: www.codoh.com):

Frgan lyder inte lngre: Finns det ngra spr av zyklon B i gaskamrarna?, utan: Var-
fr finns det inte ngra uppskattbara spr av zyklon B i gaskamrarna? Jag stllde frgan till
dr Franciszek Piper.
DC: Varfr finns det s f spr av zyklon B i gaskamrarna jmfrt med de hga halterna i
desinficeringsbyggnaden?
FP: Gaskammaren drevs under mycket korta perioder, kanske 2030 minuter om dygnet.
Dremot anvndes desinficeringslokalen dygnet runt.
Hr mste jag ppeka att 2030 minuter om dygnet skulle rcka till en gasning per dag.
Detta motsger vittnesml om upprepade gasningar som pgick dygnet runt. Dr Piper lyckas
ocks motsga sig sjlv, d jag senare frgar honom hur mnga grupper mnniskor som
gasades ihjl och han talade om upprepade gasningar.
DC: Hur mnga grupper mnniskor gasades ihjl varje dag i krematorium II och III? Vet
ni det?
FP: Det r svrt att sga, eftersom det fanns perioder d gaskamrarna anvndes flera
timmar varje dag. D upprepades processen: gasning, kremering, gasning och kremering
Kunde den hga ddssiffran ha uppsttt om gaskamrarna anvndes endast 2030 minuter
om dagen, som Piper frst hvdade?
Richard Bernstein skrev i New York Times att ddssiffran skulle krva att gaskamrarna
tmdes och teranvndes varje halvtimme. Flera gasningar om dagen i hgt tempo var nd-
vndiga fr att n de hga ddstalen. Begrnsad anvndning av gaskamrarna skulle kanske
kunna frklara bristen p cyanidspr men motsger vittnesml och omjliggr ddssiffran.
Begrnsade gasningar frljligar ocks pstendet att tyskarna ville frinta hela den judiska
befolkningen.
Medan Piper stder en del av historien, stter han en annan del i fara. Frintelsehistorien
har blivit en komplicerad balansgng av bortfrklaringar, och frintelsens fresprkare fre-
drar drfr att man inte stller alltfr mnga frgor. (David Cole, Frintelsebluffen i
Auschwitz. Om ett tankevckande besk i
Auschwitz, Maryland, USA 1999, ss. 1920.)

Man har skt bortfrklara de obetydliga cyanidresterna i gaskamrarna med hypotesen att
s sm mngder cyanvte anvndes, att gasningsoffren helt upptog dem genom inandningen
och allts inget blev kvar att sugas upp av murbruket i vggarna.
Georges Wellers var den som frst framlade denna hypotes, som dessutom har frdelen att
den frklarar hur specialkommandona kunde g in i gaskamrarna eftert utan att genast
frgiftas. Hypotesen har emellertid den overvinneliga nackdelen att den r fullstndigt
ovetenskaplig. Fr det frsta tar det minst en och en halv timme innan allt cyanvte fristts ur
zyklonkornen, och det rder konsensus hos vittnena att fngarna dog p ngra minuter: Tre till
femton minuter, allt efter klimatfrhllandena (Hss); fem minuter (Schwurgericht Hagen,
dom av den 24 juli 1970, Ref. 11 Ks 1/70, s. 97), omedelbart till tio minuter, mera sllan 20
minuter (Nationalsozialistische Massenttungen durch Giftgas av E. Kogon, H. Langbein och
A. Rckerl, Frankfurt 1980, passim); ngra f minuter (J. Buszko (red.), Auschwitz, Nazi
Extermination Camp, Warszawa 1985, utgiven i samarbete med Statliga museet i Auschwitz,
ss. 114 och 118); ngra f till tio minuter (H. G. Adler, H. Langbein, E. Lingens-Reiner (red.),
Auschwitz, Kln 1984, ss. 66, 80 och 200); omedelbart till tio minuter (Hamburger Institut fr
Sozialforschung (red.), Die Auschwitz-Hefte, v. 1, Weinheim 1987, ss. 261ff och 294), fem till
sju minuter (Claude Vaillant-Couturier, vittne vid en av Nrnbergrttegngarna, IMT, VI, s.
216); offren slutade skrika efter tv minuter (Charles Sigismund Bendel, vittne vid en av
Nrnbergrttegngarna, i H. Langbein, Menschen in Auschwitz, Wien 1987, s. 221), tta till
tio minuter (vittnet Filip Mller i H. Langbein, Der Auschwitz-Prozess, Frankfurt am Main
51
1965, s. 463) etc. etc. Allts mste det mesta av cyanvtet ha frisatts efter att fngarna dtt.
Dda mnniskor andas som bekant inte och kan fljaktligen inte ha upptagit ngot ytterligare
cyanvte. Som redan ppekats mste mycket stora mngder zyklon B fras in i gaskamma-
ren, om ddande mngder cyanvte skall hinna fristtas p ngra minuter. Det r enkel mate-
matik att konstatera att den mngd cyanvte, som fortsatte att fristtas lnge efter att fngarna
var dda, skulle ha rckt till att dda mnga fler. Allts kan endast en mindre mngd cyanvte
ha absorberats av fngarna. Varfr skulle dessutom alla de frisatta cyanvtemolekylerna ha
gtt in i fngarnas andningsvgar? Det r ju bara ett godtyckligt antagande och fga sannolikt.
Cyanvte frenar sig synnerligen ltt med vatten, och i underjordiska kllrar utan uppvrm-
ning, som gaskamrarna i K II och K III var, mste det ha funnits tskilligt med fukt p
vggarna. ven om det var en liten mngd cyanvte, som vid varje gasning absorberades av
rappningen, mste det med tiden ha samlats till fullt pvisbara mngder, liksom skedde i
desinficeringskamrarna. Men det finns som sagt inga signifikanta spr av cyanider i vggarna
till ngon av de fregivna gaskamrarna i Auschwitz. Ocks p denna punkt motsgs gas-
kammar-myten av teknisktnaturvetenskapliga fakta och vanligt sunt frnuft.
52
XVII.
Gasningsproceduren i Krema IV


Bilden ovan visar Krema IV i Birkenau. (Allt vad som i det fljande sgs om Krema IV
gller ocks om dess exakta, spegelvnda motstycke, Krema V.) Ingngen (1) p byggnadens
norra sida leder till ett frrum (2) och en korridor (3), varifrn man kommer in i tv gas-
kamrar (4 och 5), vilka r utrustade med kaminer fr uppvrmning under vintern. Mellan
frrummet och ugnsrummet ligger ett stort likrum (6), som p vintern ven anvndes till
avkldningsrum. Mitten av ugnsrummet upptas av tv ugnar med vardera fyra mufflar (7).
Ugnarna r anslutna till tv skorstenar. Detta r en axonometrisk teckning, och den tredimen-
sionella effekten beror p att originalritningens mtt och vinklar r exakt tergivna. Teckning
av Kate Mullin i boken Auschwitz: 1270 to the Present av Debrah Dwork och Robert Jan
van Pelt, New York och London 1996.
Lt oss nu prva trovrdigheten av denna framstllning av Frintelsen genom att i tanken
flja offrens vg frn ingngen via frrum, korridor och gaskamrar till ugnsrummet. Det
som frst slr oss r att de bda gaskamrarna och ugnsrummet r belgna i motsatta ndar
av byggnaden. Det verkar fga vlplanerat. Myten om frintelsen i gaskamrar frutstter
ju att mycket stora mngder dda kroppar forslades frn gaskamrarna till ugnsrummet,
slpades eller drogs p handkrror. I vilketdera fallet mste trafiken gtt i bda riktningarna:
med lik lastade krror i ena riktningen och tmda krror eller tomhmta likslpare tillbaka till
gaskamrarna. Den dubbelriktade trafiken mste drfr ha passerat flera rum och samman-
lagt fem drrar, varav fyra var endast 1 m breda (den enda drren mellan frrummet och lik-
rummet r 2,8 m bred). Att drrarna r s smala r viktigt, eftersom det visar att arkitekten
knappast ritat byggnaden med tanke p en dylik trafik med dda kroppar. Men lt oss brja
frn brjan.
Fngarna fick frst stiga in i frrummet (2), som mtte 4 m x 8 m. Det anvndes p
sommarhalvret ven som avkldningsrum. Det fanns dr intet stort utrymme fr fngarna att
lgga eller hnga undan sina klder. Med tanke p att detta enda frrum
53
anvndes fr bda gaskamrarna, hade den enda rationella lsningen varit att fngarna lm-
nade in sina klder och skor ver en disk till personal som stuvade undan persedlarna i ngot
annat rum, men ngot dylikt frfarande finns inte angivet i frintelse-litteraturen. Det
mesta, om icke allt, av klder och skor mste ha hamnat p golvet i en enda rra. Eftersom
frrummet r s litet, kan endast ett mindre antal fngar ha kltt av sig dri p en och samma
gng, varfr ytterdrren mste ha sttt ppen och slppt igenom grupper av fngar som kldde
av sig, medan de tidigare grupperna fstes in i gaskamrarna. Om fngarna hlls lugna med
pstendet att de endast skulle f duscha, mste redan den frsta grupp fngar som fstes in i
gaskamrarna insett att de blivit lurade, rkat i panik och bjudit motstnd, varp paniken och
motstndet mste ha spridit sig ut till fngarna i frrummet. Det mste mycket snart ha upp-
sttt ett fullkomligt kaos i de sm lokalerna. Fr att frebygga allt detta mste en byggnad,
som frn brjan och uteslutande avsetts fr lpandebandsmssigt massmord, ha varit helt
annorlunda planerad och med betydligt strre rum. Men lt oss nu fortstta till de pstdda
gaskamrarna.
Dessa fanns i byggnadens vstra del. verraskande nog har vardera gaskammaren ytter-
ligare en drr, som leder rakt ut i det fria. Denna ytterdrr syns p teckningen ifrga om gas-
kammare 4 men inte ifrga om gaskammare 5, eftersom taket skymmer den. verraskande
r ven att vardera gaskammaren har flera sm fnster, som vetter utt; gaskammare 4 har
som synes tv sdana fnster, och gaskammare 5 har faktiskt tre, varav endast ett syns p
ritningen. Detta visar oss terigen att dessa utrymmen inte kan ha planerats med tanke p
gasningar, eftersom drrar och fnster r svaga punkter, som desperata fngar kan forcera, i
synnerhet d bda drrarna gr utt. Fnstren kan knappast ha avsetts att anvndas av
vakterna att kika in genom, eftersom de sitter fr hgt ovan marken. Deras ndaml verkar
drfr ha varit att slppa in ljus eller lta dem som befann sig i rummet se ut vilket bdadera
r meningslst fr en gaskammare. I litteraturen om Frintelsen fr vi stndigt lsa att
gaskamrarna gick att hermetiskt sluta, men detta blir mycket svrare att genomfra, om
man stter in ondiga extra drrar och fnster. Det finns heller inga tecken p att de mjliga
flyktvgar, som extradrrarna och fnstren erbjd, frstrktes p ngot stt, till exempel med
jrngaller.
Vi antar nu att man trots dessa svrigheter lyckats gasa ihjl en kontingent fngar. Drnst
skall liken lastas p handdragna krror, som mste kras genom fem drrar, varav fyra
mycket smala. Samtidigt skall andra handrckningsfngar kra tmda krror samma vgar
men i motsatt riktning. Srskilt bkigt mste det ha varit att kra en fullastad krra frn gas-
kammare 4 ut i korridoren 3 och drunder gra en skarp hgersvng fr att f krran genom
den smala drren in till frrummet 2. En dylik manver kunde nog knappast gras med en
enda svng, utan mannen med krran mste ha behvt lirka den fram och tillbaka fr att till
sist f den i nskad vinkel. Om glm nu inte att en strm av krror hela tiden mste ha gtt i
motsatt riktning! Och hela denna trafik mste dessutom g genom frrummet, dr fngarna
frdes in och fick lmna sina klder och skor p golvet.
Lgg drtill ytterligare tv mycket tidsdande och utrymmeskrvande procedurer, som man
enligt flera vittnesml fretog med liken fre kremeringen: man klippte av dem hret och drog
ut alla deras tnder. Lkaren Charles Sigismund Bendel vittnar srskilt om dessa bda pro-
cedurer i Krema IV. Detta vittnesml skall jag senare citera utfrligt.
Ineffektiviteten i hela proceduren r oerhrd. Det stmmer mycket dligt med vad vi lrt
oss uppskatta som de bermda tyska egenskaperna effektivitet och grundlig planering att
tusentals lik skulle behva forslas genom en sdan lng (67 m) och smal (13 m) byggnad,
genom smala korridorer och trnga drrar.
Nazisterna behvde bara ha gjort planlsningen en smula annorlunda, s hade det kunnat
sktas effektivt: avkldningsrummet i direkt anslutning till gaskamrarna, gaskamrarna i direkt
anslutning till ugnsrummet. Om Krematorium IV och dess exakta motstycke Krematorium V
hade varit de frsta frsken att bygga ett massgasningscentrum, s hade ett dylikt fuskverk
varit begripligt. Men detta var inte Krema I, II eller III, ngra provisorier, utan tvrt om:
54

Krematorierna IV och V var de frsta byggnader som frn brjan utformades att fungera
som mordmaskiner (Dwork och van Pelt, anf. arb., s. 321.)

De bda gaskamrarna kallas s helt godtyckligt. Inga sdana benmningar frekommer
p bevarade tyska ritningar ifrga om dessa utrymmen. Fr att fungera som gaskamrar mste
de ha varit utrustade med ngot slags mekanism fr infrande av zyklon-B-kornen och ven-
tilationsordning fr avfrande av den giftiga gasen. De bda gaskamrarna hade ingetdera av
detta. Hur frdes d zyklon B in i gaskamrarna? Ritningarna visar inga inkastningshl
genom taket eller annorledes. Vart leddes den giftiga gasen ut efter avslutad gasning? S snart
gaskamrarna ppnades t korridoren, mste den giftiga gasen ha strmmat ut i denna och
resten av byggnaden och frgiftat alla som befann sig i den och sedan sipprat ut i dess
omgivningar. ven antirevisionisten Pressac medgav att avsaknaden av ventilationsanord-
ningar i gaskamrarna mste ha medfrt att gasen spred sig i hela den vriga byggnaden, s
att allt arbete mste ha avbrutits fr flera timmar. (J.-C. Pressac, Les Crmatoires
dAuschwitz. La machinerie du meurtre de masse, 1993, ss. 67, 89.)
55
XVIII.
Ytterligare tekniska och naturvetenskapliga orimligheter
i vittnesmlen

Vid en av de uppseendevckande rttegngar, som hlls ren 1963 till 1965 i Frankfurt mot
pstdda frvare av massmord i Auschwitz, tillmttes vittnet Richard Bck srskilt hg tro-
vrdighet. Bck var under kriget chauffr vid SS. Han beskrev en gasning bland annat med
fljande ord:

En kort tid drefter [d v s efter offrens dd] ppnade fngar drren, och d kunde man
fortfarande se en bl dunst svva ovanfr en jttelik hg av lik. (Ur rttegngsprotokollet.
Vittnesml av vittnet Bck. Aktbeteckning 4JS 444/59, blad 6878ff.)

Med denna uppgift visar vittnet Bck att han ingalunda var trovrdig. Det frhller sig
nmligen s att cyanvte r en fullkomligt frgls gas. Det r sledes ytterst osannolikt att
Bck ngonsin sett en gasning.
Auschwitz-fngen Milton Buki var enligt egen uppgift medlem av specialkommandot frn
december 1942. Han berttar:

Tv minuter efter att drren ppnats fick vi order att skaffa undan liken, och vi lastade
dem p krror. Liken var nakna, och ngra uppvisade bl flckar. (Citerat av Jean-Claude
Pressac. Auschwitz. Technique and Operation of the Gas Chambers, s. 163.)

Ocks Hilbergs lsklingsvittne, verlevaren Filip Mller, berttar p sidan 186 i sin bok om
att liken efter de gasade uppvisade bl flckar. Mller pstr att han i tre rs tid arbetade
som medlem av specialkommandot.
Cyanvte ddar levande organismer genom att hindra blodets hemoglobin frn att avge syre
till cellerna, varigenom dessa dr av syrebrist. Nr blodet under denna process blir vermttat
med syre, medfr det att huden antar en ljusrd frg. Ngon blfrgning av huden intrder
dremot inte. Eftersom gasningarna sgs ha pgtt fram till oktober 1944, mste Milton
Buki ha haft nstan tv r p sig att komma underfund med hur liken efter blsyreddade
mnniskor ser ut, och Filip Mller mste ha haft tre r p sig fr att skaffa sig samma erfaren-
het. Men nej, de talar bda om bl flckar, varmed de tydligt visar att de aldrig sett ngra
gasningar utan r skamlsa lgnare.
Ett vittne till Frintelsen som Pressac srskilt omhuldar, Henryk Tauber, berttar fl-
jande:

I allmnhet brnde vi fyra eller fem lik i en muffel, men ofta lade vi fler lik i ugnen ()
Ett s stort antal lik brndes, utan krematoriechefens vetskap, ocks d det hade slagits
flyglarm; de srskilt stora flammor som slog ur skorstenen skulle vcka piloternas uppmrk-
samhet.

Ocks David Olre, som pstod sig ha ingtt i specialkommandot vid Krema III, framstller
i en teckning frn 1946 hur flammor slr meterhgt ur krematoriets skorsten (den frsta av de
tv bilderna hr nedan).

56


Krema III i Birkenau. Teckning av David Olre.




ppnandet av gaskammaren. Teckning av David Olre.


57
Jag skall kommentera en annan av David Olres teckningar. Den terges omedelbart hr-
ovan, och den intresserade lsaren kan ven finna den p sidan 61 i den tidigare omnmnda
boken om Frintelsen, som Persson-regeringen gav ut fr spridning till alla Sveriges skol-
barn. (Boken bestlls frn frlaget Natur och Kultur, som skickar den kostnadsfritt!) Teck-
ningen uppges visa ppnandet av gaskammaren. Tv medlemmar av specialkommandot,
bevakade av en SS-man, arbetar med att tmma gaskammaren. Ingen av de tre br gasmask
eller annan skyddsutrustning. Specialkommandots medlemmar har verkroppen bar. Till
hger p teckningen ser man gaskammaren med ett berg av lik innanfr den vidppna
drren. I mitten av teckningen ser man hur en medlem av specialkommandot slpar ett
kvinnolik och br ett barnlik p vg till ugnarna, varav en syns lngst till vnster p bilden,
blott ngot tiotal meter frn gaskammaren och p samma vningsplan. Lsaren pminns om
att ugnsrummet i Krema III inte lg p samma plan som gaskammaren utan p vningen
ovanfr. Vi sluter av detta att Olre skt teckna av ngot han aldrig har sett, allts vare sig
gasningar eller ens det inre av Krema III.
I Evas Geschichte (Wilhelm Heyne Verlag 1991) berttar Eva Schloss hur hennes mor
undslapp gaskammaren genom en underbar dets skickelse. (Eva Schloss r styvdotter till
Otto Frank, Anne Franks far.) Avsnittet slutar med fljande ord:

Denna natt brann krematorieugnarna i timtal, och orangefrgade lgor skt upp genom
skorstenarna mot den nattsvarta himlen. (Eva Schloss, anf. arb., s. 113)

Liknande str i otaliga berttelser av verlevande. Lsaren pminns om att ven vittnet
Georges Hnocque, som skrev utfrligt om gaskammaren i Buchenwald, hr till denna
kategori:

Jag kastade en sista blick p denna skammens och fasans plats och lste i ljuset av
lgorna, som slog upp ur ugnarna till en hjd av tta till tio meter, de cyniska versrader som
stod skrivna p krematoriets vgg

Lgor som skjuter upp ur krematorieskorstenarna, grna flera meter, hr helt enkelt till
frintelsen. Om bara ngon av dem som verlevat frintelsen ntligen ville fatta att inga
lgor skjuter upp genom skorstenen till ett krematorium!
Civilingenjren Walter Lftl, som varit ordfrande i sterrikes Bundesingenieurskammer
och kriminalteknisk expert vid otaliga rttegngar, gr fljande anmrkning till detta:

Koks r ett kortflammigt brnsle, s att flamman inte ens nr ut ur brnnkammaren.
Mellan ugnen och skorstenen gr dessutom en avgaskanal, frst drefter kommer skorstenen.
Av kortflammigt, fast brnsle blir det inga flammor som slr in i skorstenen, utan p sin hjd
180 grader heta avgaser. I annat fall skulle skorstenen snart bli frstrd.

Hr fljer den rumnsk-judiske lkaren dr Charles Sigismund Bendels beskrivning av
gasningsproceduren i Krema IV:

Omkring klockan 12 ankom den nya transporten, som omfattade c:a 800 till 1000 mn-
niskor () Sedan ppnades drren, och mnniskorna packades samman i gaskammaren, som
gjorde intrycket att taket skulle falla p deras huvuden, s lgt var det () Man hrde skrik
och rop, och de brjade slss med varandra, varvid de bultade p vggarna. Detta pgick i
tv minuter, och sedan hrskade en fullkomlig tystnad. Fem minuter senare ppnades drrar-
na, men det var alldeles omjligt att g in i kammaren frrn efter ytterligare 20 minuter.
Sedan skred specialkommandot till verket. Nr drrarna ppnades, fll mnga av liken ut, d
de hade varit s ttt ihoptryckta. De var sammanpressade, och det var nstan omjligt att
skilja dem t () Den som en gng sett en gaskammare, som var fylld med lik till en och en
58
halv meters hjd, kommer aldrig att kunna glmma det () Specialkommandots medlemmar
mste slita ut de nnu varma och bldande liken, men innan de kastas i dikena, skall bar-
beraren och tandlkaren utfra sitt arbete med dem, ty barberaren
klipper av dem hret och tandlkaren mste dra ut samtliga tnder p dem () Jag kan inte
knna igen mnniskor, som tidigare hade mnskliga ansikten. De r som djvlar. En advokat
frn Saloniki, en elektroingenjr frn Budapest de r inga mnskliga varelser lngre, efter-
som slag av kppar och gummibatonger haglar p dem under arbetet () Efter en och en
halv timme r hela arbetet utfrt, och en ny transport r expedierad i Krematorium nr 4.

Lt oss sammanfatta orimligheterna i denna beskrivning av en fregiven gasning. Redan
efter sju minuter ppnades drrarna. P denna korta tid hade icke ens en tiondedel av gasen
frisatts ur zyklongranulaten. Gasen skulle drfr ha fortsatt att strmma ut i korridoren, dr de
tydligen cyanvtetliga specialkommandona och SS-mnnen vistades.
Efter ytterligare 20 minuter stormade specialkommandots medlemmar in i gaskammaren.
Att de drvid inte bar gasmasker framgr klart av Bendels berttelse. Gasmasken dljer ju
fullstndigt ansiktet p den som br den, och d r det omjligt att se om ett sdant ansikte
fortfarande gr att igenknna som mnskligt eller om det r frvridet till en djvuls ansikte.
Trots att de 800 till 1000 judarna hade pressats in i en endast 40 kvadratmeter liten gas-
kammare, allts 20 till 25 personer per kvadratmeter (!), fll de omkull, d de dog inne i
kammaren, s att de bildade ett en och en halv meter hgt likberg.
Till att klippa hret av de 800 till 1000 liken fanns endast en barberare och till att dra ut
tnderna p dem fanns endast en tandlkare. Hela arbetet var ver p en och en halv timme.
Lt oss rkna p detta med tnderna. ven om det var endast 800 lik och de hade i genomsnitt
28 tnder i behll, blir det 22 400 tnder fr tandlkaren att dra ut p denna tid, det vill sga
nra 240 tnder i minuten, 4 i sekunden!
Varfr dra ut alla tnderna p de ddade, fr resten? Hade det inte rckt med guldtnderna?
I sitt vittnesml svarade Bendel inte direkt p frgan, utan sade att nazisterna tog 17 ton guld
frn de fyra miljonerna gasade. Han vidgick emellertid att detta innebar att varje lik, vare
sig barn, man eller kvinna, hade i genomsnitt tminstone 4 g guld i munnen. S lngt detta
trovrdiga vittne!
59
XIX.
Hur kom zyklonkornen in i gaskamrarna?

Den som vill upprtthlla myten om massgasningarna medelst zyklon B, mste p ett tro-
vrdigt stt beskriva hur den ddande gasen frdes in i gaskamrarna. Granskar man vittne-
nas berttelser, finner man att dessa gr isr. Fem olika varianter freligger, som hr nedan
skall belysas med motsvarande vittnesuppgifter, samtliga avseende Krema II.
Variant nummer ett: Zyklonet frdes in i gaskammaren genom duschmunstycken. Med
denna variant sammanhnger myten om att judarna omedelbart fre gasningen invaggades i
en falsk skerhet med det lugnande beskedet att de skulle f duscha och att gaskammaren
drfr var kamouflerad till duschrum. Men ur duschmunstyckena kom cyanvte i stllet fr
vatten. Om detta berttar bland andra den sterrikiska judinnan Jenny Spritzer p sidorna 67
och 68 i sin bok Ich war Nr. 10291. Als Sekretrin in Auschwitz. Denna variant r utan tvivel
den enfaldigaste. Det framhlls att zyklon B r ett granulat, allts korn, till storleken ungefr
som torra rter. Dylika korn r naturligtvis omjliga att befordra genom ett rrsystem. Det
frisatta cyanvtet r dessutom lttare n luft och kan allts inte strmma ner ur duschmun-
styckena, som det alltid brukar heta i dylika sagor.
Variant nummer tv: Gasen strmmade upp genom hl i golvet. Denna variant hrrr frn
Zofia Kossack, som i sin bok Du fond de labme, Seigneur skrev:

En gll ringning, och genom ppningar i golvet brjade gasen genast stiga upp. Frn en
balkong, dr man hade uppsikt ver drrarna, betraktade SS-mnnen nyfikna de ddsvigdas
ddskamp, skrck, kramper. Det var fr dessa sadister ett spektakel som de aldrig kunde f
nog av... Ddskampen varade 10 till 15 minuter... Kraftiga flktar drev bort gasen. Ifrda
gasmasker uppenbarade sig medlemmar avspecialkommandot, ppnade drrarna som fanns
mitt emot ingngen och dr det fanns en ramp med sm vagnar. Laget lastade liken p
vagnarna, och det med strsta brdska. Andra vntade. Och d hnde det ofta att de dda
ter blev levande. I denna dosering verkade gasen endast bedvande, inte ddande. Ofta
hnde det sig att offren p vagnarna kvicknade till... Dessa susade ner och tmde sin last
direkt i ugnarna. (Citerat efter R. Faurisson, Rponse Pierre Vidal-Naquet, La vieille
taupe 1982, ss. 5859.)

Nu kan envar, som besker ruinerna av Krema II med dess fregivna gaskammare, ltt
konstatera att det inte finns ngra hl i betonggolvet och givetvis inte heller rester eller spr av
ngot rrsystem under detta. Zofia Kossacks berttelse strider mot verkligheten p flera andra
punkter. Fr det frsta lg ugnarna i Krema II p vningen ovanfr gaskammaren (egent-
ligen likkllaren), s det var inte mjligt att ngra vagnar susade ner och tmde sin last direkt
i ugnarna. Fr det andra fanns i byggnaden ingen balkong, dr man hade uppsikt ver
drrarna. Fr det tredje hnder det aldrig att dda ter blir levande. Zofia Kossack skriver
om ngot hon aldrig sett i verkligheten.
Variant nummer tre fr vr gamle bekant Rudolf Vrba st fr. Lsaren torde erinra sig att
han skriver:

SS-mannen p taket fick en order i skarp ton. Han lyfte p det runda locket och lt de sm
kulorna falla p huvudena under sig. Han visste som alla de andra att hettan frn de
sammanpressade kropparna skulle medfra att de sm kulorna avgav gas inom ngra
minuter. Sedan stngde han genast luckan.

Nu fanns det vid denna tid inga ppningar, vare sig sdana med eller utan luckor, i taket till
likkllaren (gaskammaren). De tv ppningar, som idag r synliga i det sprngda och
nerfallna taket, r mycket klumpigt gjorda och av allt att dma efter att taket sprngdes. Det
frhller sig nmligen s att d en vgg eller ett tak sprngs, uppstr sprickor p svaga
60
punkter, och sdana r undantagslst redan befintliga ppningar ssom fnster och takhl.
Men i det sprngda taket har sprickorna tagit andra vgar, varigenom de visar att de r ldre
n de bda hlen. Dessutom r hlen p tok fr stora, s att en smal mnniska kan ta sig
igenom. De r mycket oregelbundna i kanterna, och armeringsjrnen har inte avlgsnats frn
hlen, allts inte sgats bort jms med hlkanterna, utan endast kapats i mitten av hlet och
bjts upp bakt. ver en sdant fuskverk till inkastningshl r det mycket svrt om ens mj-
ligt att f ngon lucka att sluta hermetiskt ttt. Och i en sdan anlggning pstr man att 400
000 mnniskor gasades!



Fregivet inkastningshl fr zyklon B i taket till likkllare 1 (gaskammaren) i Krema II.
Man lgger mrke till att hlet r mycket oregelbundet till formen och att armeringsjrnen
inte har avlgsnats utan endast bjts uppt och bakt. Hlet r s stort att en smal mnniska
kan ta sig igenom. Det r knappast mjligt att f ngon lucka att sluta ttt om ett sdant hl,
vilket r en frutsttning fr att rummet inunder skall kunna anvndas som gaskammare.

Vi kan allts p mycket goda grunder misstnka att hlen i taket till gaskammaren i
Krema II gjordes efter kriget, p uppdrag av Polens kommunistiska regering, fr att s mj-
liggra legenden om frintelsen i gaskamrar. Ty utan hl ingen holocaust. Vad som ytter-
ligare strker och underbygger denna misstanke r att vi vet att de polska myndigheterna efter
kriget lt gra sdana hl, som freges vara inkastningshl fr Zyklon B, i en annan gas-
kammare i Auschwitz, nmligen den i Krema I i stamlgret. Och det vet vi skert, eftersom
ledningen fr Auschwitzmuseet erknt detta faktum.
Mera hrom lngre fram i denna bok.
Variant nummer fyra bestr oss dr Mikls Nyiszli i sin bok Jenseits der Menschlichkeit
(ursprungligen publicerad p ungerska under titeln Orvos voltam Auschwitzban):

Behllarens innehll () strs i ppningen, varifrn det nr ner i de underjordiska
gaskamrarna genom pltrr. Substansen: Zyklon B. I kontakt med luften utvecklas ur sub-
stansen en gas, som genom de flera tusen hlen i stlrret trnger in i det med mnniskor
fullstoppade rummet. (Nyiszli, anf. arb., ss. 32ff.)

61
Utan hl i taket kunde inte heller denna variant fungera. Fr vrigt kan man lgga mrke till
att dr Nyiszli talar om gaskamrarna i plural. Men enligt den numera gllande mytologin
fanns det endast en gaskammare i Krema II.
Variant nummer fem hrrr frn Henryk Tauber, som Pressac citerade:

Gaskammarens tak vilade p betongpelare, som befann sig i mitten av lngsidan. Bredvid
var och en av dessa pelare stod fyra andra, tv p vardera sidan. Sidorna av dessa pelare,
som gick upp genom taket, bestod av ett grovt trdnt. Innanfr detta nt fanns ett annat, som
bestod av finare trd, och innanfr detta i sin tur ett tredje av mycket fin trd. Innanfr detta
tredje och sista trdnt fanns en burk, som man kunde draga upp med en trd fr att hmta
upp kornen som gasen hade avgivits frn. (Pressac, anf. arb., ss. 482 ff.)

Med en sdan anordning hade man kunnat hindra att det bland liken hamnade zyklonkorn,
som kunnat avge gas i ytterligare tv timmar och drmed blivit till fara fr personalen. Men
hur sinnrik en sdan lsning n var, stupar den p att det saknades hl i taket.
P tal om Henryk Taubers vittnesml, som Pressac vrderade s hgt, skall fr vrigt
nmnas att han ocks vittnar om att liken i krematorieugnarna brann av sig sjlva utan
brnsletillfrsel:

nr en kremering fljde p den andra, brann ugnarna tack vare den gldande aska som
uppstod vid likens frbrnning. P grund drav slckte man mestadels elden, nr man brnde
feta lik. (Pressac, samma stlle.)

62
XX.
Flygfotografiernas vittnesml

Det finns ett annat slags vittnesml, som borde kunna sga oss ngot om frintelsen,
nmligen flygfotografier. Alltifrn december 1943 fotograferades Auschwitz rutinmssigt av
allierat spaningsflyg. Skerligen var det lgerkomplexets betydelse fr krigsindustrin, som
tilldrog sig de allierades intresse. Det som tyder p detta r att bevarade serier av fotografier
visar att Monowitz (Auschwitz III), dr mnga industrifretag hade anlggningar, var huvud-
mlet fr flygspaningen. Det frekommer att sdana fotoserier avbryts strax fre Birkenau, d
detta lger inte ansgs lika intressant. Det finns emellertid ngra fotografier tagna ver
Birkenau vid en tid d enligt frintelsemyten srskilt mnga mnniskor gasades och brn-
des. Jag vill srskilt nmna ett flygfotografi, som togs av amerikanskt spaningsflyg den 31
maj 1944 (Ref. No. R G 373 Can D 1508, exp. 3055). Detta fotografi r srskilt viktigt av tre
grunder: Det r mycket tydligt. Det visar hela lgret Birkenau (Auschwitz II), s att bland allt
annat ven de fyra krematorierna K II K V tydligt framtrder. Det r taget mitt i det tids-
skede d enligt myten de 410 000 ungerska judarna gasades och brndes p 52 dagar, var-
vid alla krematorierna drevs dygnet runt och man drtill var tvungen att tillgripa brnngropar.
P fotografiet ser man dock ingenting sdant: inga lnga ker framfr krematorierna, inga
brinnande bl, inga rkplymer ur krematoriernas skorstenar, inga vldiga kokshgar eller ved-
staplar som mste ha gtt t vid kremeringen av c:a 8000 mnniskor per dag (c:a 240 ton koks
per dag, 12 700 ton koks sammanlagt fr de 52 dagarna eller 42 dagarna, om man hellre vill
tro Persson-boken). Detta flygfotografi och flera andra av Birkenau offentliggjordes av ameri-
kanska statsskerhetstjnsten CIA r 1979.

Krema II Krema III Krema IV Krema V


63

Flygfotografi av koncentrationslgret Auschwitz-Birkenau taget av amerikanskt spaningsflyg
den 31 maj 1944, allts vid den tid d enligt myten 800010 000 ungerska judar gasades
och brndes i detta lger varje dag och gaskamrarna och krematorierna gick p hgvarv
dygnet runt, vartill man ven behvde anlita brnngropar att kremera liken, eftersom
krematorierna inte rckte till. P fotografiet r alla fyra krematorierna fullt synliga, men av
den fregivna frintelseverksamheten mrks inte det ringaste spr.
64
XXI.
Gaskammaren i stamlgret Auschwitz I

Det r intressant taga del av vad antirevisionisten Jean-Claude Pressac, som finansierades
av den sionistiska Beate Klarsfeld Foundation, hade att meddela om Auschwitz I och dess p-
stdda enda gaskammare. Enligt Pressac finns inga sak- eller dokumentbevis fr existensen
av ngon gaskammare fr ddande av mnniskor i stamlgrets krematorium. Dremot finns
talrika vittnesml. (Pressac, Auschwitz. Technique and Operation of the Gas Chambers, s.
123). Om dessa vittnesml sade Pressac att de framfr allt knnetecknas av sina talrika mot-
sgelser, tekniska orimligheter och av sin allmnt sett fga trovrdiga karaktr. (Pressac, anf.
arb., ss. 126128, ven Pressac, Les Crmatoires dAuschwitz. La machinerie du meurtre de
masse, 1993, s. 2.) Dessa medgivanden om det mycket svaga bevislget fr gaskammaren i
Krema I r intressanta ssom komna frn en frfattare och forskare, som uttryckligen skrev
fr att ska vederlgga revisionisternas teser.
I sitt sista verk, Les Crmatoires dAuschwitz. La machinerie du meurtre de masse, fram-
kastade Pressac att denna gaskammare var i bruk endast frn januari till april 1942, och han
kallade vittnesuppgifter om en lngre anvndning fr verdrifter (Pressac, anf. arb., ss.
34f.).
Koncentrationslgret Auschwitz r i dag museum. Krema I existerar n i dag och visas fr
talrika beskande turister, som intalas att den byggnad, som guiderna leder dem runt i, visas i
ofrndrat skick frn nazitiden. Den tidigare nmnde amerikanske revisionisten David Cole
har i sin videofilm dokumenterat hur guiden Elisza pstr detta:

David Cole: Denna byggnad
Elisza: Krematoriet och gaskammaren.
David Cole: Men detta r en rekonstruktion?
Elisza: Det r i ursprungligt skick.

Av synnerligt intresse r hlen i taket till den fregivna gaskammaren, eftersom sdana r
ndvndiga fr inkastning av zyklon B, om lokalen skall kunna fungera som gaskammare.
Drfr frgade David Cole sin guide:

David Cole: r dessa hl i taket ursprungliga?
Elisza: De r ursprungliga. Genom den hr skorstenen slppte
de p zyklon B.
David Cole: Fanns det ngonsin vggar hr inne?
Elisza: Det var bara ett rum.
David Cole: Det fanns inga vggar hr?
Elisza: Nej.

Det som guiden Elisza hr sger kan inte vara riktigt, eftersom den bevarade byggnadsrit-
ningen visar en annan utformning av byggnaden. Denna ritning, som redovisades av Pressac
(Auschwitz: Technique and Operation of the Gas Chambers, ss. 151ff.), visar en byggnad,
som frutom det dominerande ugnsrummet med sina tre ugnar om tv mufflar vardera ocks
gde tre mindre rum frlagda i rad p byggnadens sdra lngsida: frst tv sm rum, ungefr
4 m x 4,6 m vardera och drefter ett betydligt lngre rum, 17 m x 4,6 m. P ritningen har alla
dessa rum sina benmningar; de tre utmed sdra lngsidan heter i tur ordning: brrum
(Aufb.Raum), tvttrum (Waschraum) och det lngsmala rummet likhall (Leichenhalle).
Som Krema I numera ser ut, finns i denna del av byggnaden endast tv rum: det gamla br-
rummet r kvar, men vggen mellan tvttrummet och likhallen har avlgsnats, s att man
stadkommit ett mycket lngstrckt rum, 21,3 m x 4,6 m. Det r detta omgjorda rum, som i
dag frevisas som gaskammaren i Krema I och som guiderna pstr vara i ursprungligt
65
skick. Viktigt att notera r att det p ritningen inte finns ngon ingng, som leder direkt in i
gaskammaren utifrn. Likhallen har p ritningen endast tv drrppningar, varav den ena
leder in i tvttrummet och den andra ut i ugnsrummet. Idag dremot finns det en ingng till
gaskammaren utifrn, en ingng frn byggnades stra sida, allts bortre ndan sett frn
huvudingngen till Krema I. Givetvis intalar Auschwitz-museets guider beskarna att det var
genom denna som fngarna fstes in i gaskammaren fr att g sin hemska dd till mtes.


Grundplan ver Krema I i Stamlgret Auschwitz i ursprungligt utfrande.

1. Frrum. 2. Brrum. 3. Tvttrum. 4. Likkllare. 5. Ugnsrum. 6. Koksrum.
7. Urnrum.

66

Grundplan ver Krema I i Stamlgret Auschwitz efter de frndringar som genomfrdes efter
kriget.

1. Gaskammare. 2. Falska inkastningshl fr zyklon B. 3. Vattenledningar. 4. Frutvarande
skiljevgg mellan likkllaren (gaskammaren) och tvttrummet. Denna vgg r numera
riven. 5. Ventilationsrr till skyddsrummet. 6. Gastt luftsluss till skyddsrummet. Kallas i dag
falskeligen Offrens ingng. 7. Urnrum. 8. Koksrum. 9. Ej korrekt rekonstruerade ugnar. 10.
Ny ingng till ugnsrummet. De streckade linjerna anger ingngens ursprungliga lge. 11.
Ruiner av en gammal ugn. 12. Falsk skorsten utan frbindelse med krematoriebyggnaden.

Det r mycket intressant att flja David Coles vidare diskussioner med ledande personal vid
Auschwitzmuseet som de framgr av videofilmen. Cole fr tillflle att stlla en frga till
guidernas chef, som medger att hlen i gaskammaren fr inkastning av zyklon B inte r
ursprungliga utan rekonstruktioner som gjordes efter krigets slut.
Drefter vnder sig David Cole direkt till Auschwitzmuseets chef, dr Franciszek Piper.
Denne vill frst inte lta sig videofilmas, men sedan Cole frklarat fr honom att han redan
hade filmat guiden, nr hon lmnade uppenbart felaktiga uppgifter och att det drfr r nd-
vndigt att filma dr Piper, nr han klarlgger hur det egentligen frhller sig med Krema I, gr
han med p att filmas:

Franciszek Piper: Den frsta och ldsta gaskammare som fanns i Auschwitz I drevs frn
hsten 1941 till december 1942, ungefr ett r. Krematoriet bredvidgaskammaren anvndes
fram till mitten av 1943. I juli 1943 stngdes krematoriet och liken frn Auschwitz I trans-
porterades till Birkenau. r 1944, d de allierade bombade Auschwitz, anvndes gaskammare
I och krematorium I som skyddsrum mot flyganfall. D byggdes fler vggar och en ny ingng
p stra sidan i den tidigare gaskammaren. Hlen i taken dr zyklon B hade slppts in
stngdes igen. D lgret befriades i slutet av andra vrldskriget, sg gaskammaren ut som ett
flyganfallsskydd. Fr att terstlla gaskammaren enligt tidigare bilder tagna frn luften togs
de inre vggarna frn 1944 bort och hlen i taket ppnades igen. Nu liknar gaskammaren den
som fanns mellan 1941 och 1942. Men inte alla detaljer terstlldes. Det fanns till exempel
inga gastta drrar, men dremot en extra ingng frn stra sidan.
67
David Cole: Gjordes hlen i taket enligt det ursprungliga utseendet?
Franciszek Piper: Ja, de byggdes p samma plats som de befunnit sig p. Vi hittade spr
efter dem i taket.

Enligt dr Piper, som naturligtvis fretrder den officiella myten om Frintelsen i Au-
schwitz, var det ifrgavarande rummet i Krema I ursprungligen en gaskammare som sedan
gjordes om till ett skyddsrum, som efter kriget ter gjordes om till gaskammare. Enligt
revisionisterna var rummet frn brjan ett rum till frvaring av lik fre kremeringen och
gjordes sedan om till ett skyddsrum. Skyddsrummet frsgs med en egen ingng i form av en
gastt sluss med tv drrar, en anordning som ocks i dag finns i otaliga svenska skyddsrum. I
dag frevisar guiderna vidAuschwitzmuseet denna sluss ssom ingngen till gaskammaren,
den vg de till dden invigda gick sina sista steg. Men det r enligt museichefen sjlv en lgn,
liksom det r en lgn att gaskammaren i dag frevisas i ursprungligt skick.
Hur r det d med inkastningshlen i taket? Att de inte r ursprungliga har vi dr Pipers ord
p. De r rekonstruerade hl. Men om detta r riktigt, borde dessa rekonstruerade hl vara
gjorda p samma stllen som de ursprungliga. Lt oss underska om detta kan vara riktigt. De
fyra rekonstruerade hl beskaren i dag ser i taket r placerade ngot s nr symmetriskt, p
i stort sett jmna avstnd frn varandra och frn vggarna, ssom de borde vara fr att det
zyklon B som kastades in genom dem skulle bli jmnt frdelat i gaskammaren. Men lsaren
torde erinra sig att dagens gaskammare i Krema I inte motsvarar originalritningens likhall
utan stadkommits genom att likhallen sammanslagits med tvttrummet och drmed frlngts
med 4,3 m. Rester av de avlgsnade mellanvggarna gr ocks att sknja i dagens gas-
kammare. De rekonstruerade hlen uppvisar en symmetri i verensstmmelse med dagens
frlngda rum men inte med den ursprungliga likhallen. Om sdana hl hade funnits p
samma stllen i det ursprungliga rummet, hade de varit onaturligt frskjutna mot rummets
vstra halva, s att tv av hlen hade varit c:a 1 m respektive 3 m ifrn vggen till tvtt-
rummet och de tv andra hade varit ungefr mitt i taket, medan den stra halvan hade alldeles
saknat hl i taket. Med andra ord r hlen knappast rekonstruerade efter ngra ursprungliga
hl, ty d borde de vara frskjutna 45 m mot rummets andra (stra) kortsida. Enligt dr Piper
sattes extra vggar in i den fre detta gaskammaren 1944 i samband med att rummet
byggdes om till flyganfallsskydd, och det r dessa vggar man sedan rev efter kriget, nr man
skulle rekonstruera gaskammaren.
Men det r detsamma som att sga att denna del av Krema I har gtt igenom fyra faser frn
sitt ursprungliga tillstnd, ssom detta framgr av de ursprungliga ritningarna: 1) ursprungliga
tre rum i svit: brrum, tvttrum och likhall; 2) gaskammaren skapas genom att vggen
mellan tvttrummet och likhallen rivs; 3) den rivna mellanvggen byggs upp igen, s att tvtt-
rummet teruppstr och likhallen, vilken drvid gres om till skyddsrum; 4) efter kriget rivs
terigen vggen mellan tvttrummet och skyddsrummet s att den ursprungliga gaskamma-
ren teruppstr. Men denna ursprungliga gaskammare var nu inte s ursprunglig, tmin-
stone inte om man skall tro byggnadsritningarna.
Lsaren torde inse att de som frfktar den officiella versionen om frintelsen r i ett
mycket svrare bevislge n revisionisterna. Auschwitzmuseets vicedirektr Krystyna Oleksy
sade till den frbluffade franske historikern Eric Conan att det var fr komplicerat att till
beskarna sga sanningen om det rum i Krema I som betecknas som gaskammaren (tid-
ningen LExpress, den 19-25 januari 1995, s. 68). Nej, Krystyna, det r vanligen inte sanning-
en, som r komplicerad, och det r den inte heller i frga om Auschwitz. Komplicerat har det
blivit drfr att man anstrngt sig att ljuga in en gaskammare i en byggnad som aldrig rymt
ngon dylik.




68
XXII.
Vad visste den polska motstndsrrelsen om gasningarna
i Auschwitz?

I september 1939 anflls Polen av bde Tyska riket och Sovjetunionen. P ngra f veckor
var den polska krigsmakten krossad. Landet delades p mitten av de bda stormakterna, som
ockuperade var sin halva. Drmed var dock inte det polska folkets kampvilja krossad. En
motstndsrrelse uppstod och leddes av den polska exilregeringen i London. Denna rrelse
var mycket aktiv och vlorganiserad. Den verkade verallt p det som fre 1 september 1939
varit polskt territorium. Den hade en skuggregering, delegatura, underjordiska myndigheter
ssom skolvsen och rttsvsen och en egen krigsmakt, armia krajowa (hemarmn). Den hade
ett vldigt, finmaskigt nt av agenter, som iakttog allt av intresse som de bda ockupations-
makterna fretog sig och rapporterade det till delegatura och exilregeringen. Naturligtvis fick
den underrttelser ocks inifrn koncentrationslgren i Auschwitz. Om det frsiggick ngon
frintelse i gaskamrar i Auschwitz, s mste den ha varit vl knd av de underjordiska
polska myndigheterna, som ocks hade en informationstjnstavdelning (wydzia suby infor-
macyjnej). Delegaturas arkiv finns numera i statsarkiven i Warszawa.
r 1968 utkom p polska ett arbete med titeln Koncentrationslgret Auschwitz i ljuset av
dokument frn republiken Polens regerings delegatur i hemlandet (Obz koncentracyjny
Owicim w wietle akt delegatury rzdu RP na kraj). Boken r en officiell publikation av
Auschwitzmuseet och terger krigstida dokument i verensstmmelse med de bevarade
originalen utan utelmnanden och frndringar, och med endast stavfel och liknande korri-
gerade.
Den spanske historikern och revisionisten Enrique Aynat har ingende underskt dessa
dokument och andra frn motstndsrrelsen hrrrande dokument, som offentliggjorts i andra
officiella publikationer. Han har utfrligt redovisat sina rn: Los informes de la resistencia
polaca sobre las cmeras de gas de Auschwitz (19411944), ingende i hans bok Estudios
sobre el Holocausto (Valencia 1994). Det som nrmast fljer r en sammanfattning av
Aynats uppgifter.
Som titeln p hans skrift anger, har Aynat srskilt intresserat sig fr de rapporter som mot-
stndsrrelsen skrev om gaskamrarna i Auschwitz. Han inleder med att konstatera det
mrkliga i att svl frfattarna av som sagesmnnen fr dessa rapporter
samtliga frblivit anonyma. Att de var namnlsa vid avfattandet, under krig och motstnds-
kamp, r givetvis fullstndigt naturligt. Men att det alltjmt 23 r efter kriget inte gick att
faststlla ngon enda identitet ter sig underligt och mste menligt inverka p trovrdigheten.
Betrffande sagesmnnen kallas dokumenten endast brev eller rapporter frn fngar,
ett i lgret Auschwitz skrivet brev och dylikt. Det finns rent av en versttning av rappor-
ter frn en SS-funktionr i kommendanturen fr lgret Auschwitz, en funktionr som
arbetar fr oss, utan att ngon eftert kunnat eller velat identifiera mannen, om det nu inte r
en fiktiv person.
Nr man lser rapporterna, str det klart att de inhmtade underrttelserna kommer ur andra
hand. Rapportrerna har hrt det de meddelar eller ftt underrttelserna av mnniskor
som befriats ur koncentrationslgret. De flesta av de rapporter, som nmner ngot om
gasningar, gr det s summariskt att de r ointressanta. Endast 32 av dokumenten rrande
Auschwitz nmner alls ngot konkret om gaskamrarna. Aynat terger dem alla i sin bok.
Vad sger d dessa 32 dokument? Fr det frsta r det uppenbart att det inte rr sig om 32
av varandra oberoende kllor. Till exempel finns tre rapporter om den fregivet frsta gas-
ningen i Auschwitz, den av c:a 600 sovjetiska krigsfngar i september 1941. Ett noggrant
studium med jmfrelse av likheter i de enskilda formuleringarna ger vid handen att det rr
sig om endast en rapport i tre utstofferingar. I andra fall r fyra respektive fem dokument lik-
69
artade till innehll och formuleringar. Det r ytterst osannolikt att fem av varandra oberoende
vittnen beskriver en och samma hndelse i nrmast samma ordalag.
Rapporterna knnetecknas i mnga fall av melodramatiska skrckeffekter. S heter det att
tyskarna planerar att mrda 1 200 000 ungerska judar, att dagsrekordet fr gasningar ligger
p 30 000, att det i brnngroparna rasar en evig eld s att man
inte ser ngot annat n lgor, att ett manskap av specialister sticker in hnderna i de
kvinnliga likens slidor fr att ska undangmda vrdefreml och att endast s skndade lik
blir kremerade. Deltagandet i dylika hemskheter driver SS-mnnen ibland till nervsamman-
brott s att de vandrar in i krematoriet tillsammans med judarna. Hr ett lngre exempel
p dylika konstgrepp, som hr hemma mer i romanens n i den sakliga rapportens genre:

De scener som utspelas lter sig omjligt beskrivas Det r hemskt att tnka p det,
hemskt att se, nr det p landsvgen rullar lastbilar, som far med 4000 barn under 10 r
(barn frn gettot Theresienstadt i Bhmen) in i dden. Ngra grt och ropade: mamma! Men
andra log t de frbigende och vinkade med de sm hnderna. En kvart senare var ingen av
dem lngre vid liv, och de av gas bedvade sm kropparna brann i fasanfulla ugnar. Och
terigen, vem skulle anse sdana scener fr mjliga? Men jag garanterar och frskrar att
det faktiskt var s, och jag anropar de levande och de dda till vittnen. Av gas bedvade ja,
ty gasen r dyr, och specialkommandot, som betjnar ddskamrarna, anvnder det spar-
samt. Den anvnda dosen ddar de svagare, men sver de starkare endast fr ngra gon-
blick. De senare kommer i krematorievagnarna ter till medvetande och strtar levande i det
dnande, brinnande gapet. (Dokument nr 28, daterat den 24 maj 1944)

Om frmgan att litterrt smycka framstllningen inte lmnar ngot vrigt att nska, r det
dremot betydligt smre bestllt med exaktheten och frmgan att lmna konkret eller ens
realistisk information. Vill vi veta hur gaskamrarna sg ut, finner vi i rapporterna endast
mycket vaga och motsgelsefulla uppgifter. Det heter till exempel att de var inredda som
duschar, ur vilka det tyvrr strmmade gas i stllet fr vatten
och att de rymde 1200 mnniskor t gngen (Dokument nr 7, daterat den 29 augusti 1942).
Ett annat dokument (nr 8) sger dremot att gaskamrarna lg i byggnader utan fnster,
med en dubbel, med skruvar frslutbar drr och var utrustade med anordningar fr
infrandet av gasen liksom fr ventilation och rymde 700 personer. Dokument nr 27 talar i
stllet om att gaskamrarna var jttelika hallar som kunde rymma 1500 mnniskor t
gngen och var utrustade med sm fnster, genom vilka giftet inkastades.
P frgan hur mnga gaskamrarna var svarar dokument nr 7 och 30 tv, nr 8 fem, nr 27
sju och dokument nr 11 ngra. Undrar vi var gaskamrarna var belgna, fr vi svar endast i
en rapport, dokument nr 11: Det finns tv frgiftningsstllen: i lgerkrematoriet (med en
kapacitet p 400 mnniskor) liksom i Brzezinka, dr man till detta ndaml i skogen inrett
ngra sm hus med betydligt strre kapacitet.
Av Auschwitz med omgivning ritade motstndsrrelsens rapportrer tv kartskisser som
bevarats. P den ena, som r odaterad, har gaskamrarna frlagts i en stor skog, skogen
Brzezinka, intill lgret Birkenau, som felaktigt kallats Rajsko (p polska rtteligen
Brzezinka). Den andra kartan frestller lgret Birkenau. Inte heller denna karta r daterad,
men man kan sluta sig till att den mste vara ritad i senare delen av r 1944. Skissen ger
mycket noggranna besked om till exempel var tvttrummen och kken i kvinnolgret fanns
placerade men lmnar inga som helst uppgifter om gaskamrarna.
Av vervldigande betydelse r faktum att de uppgifter, som den polska motstndsrrelsens
rapporter lmnar om gaskamrarna och frintelseprocessen, icke p en enda punkt stmmer
verens med den version av Frintelsen som efter kriget blivit den vedertagna. Vl att
mrka handlar det inte om obetydliga avvikelser eller nyansskillnader, som kan frklaras med
sdana fel som vittnen vanligen gr. Det misstmmer kapitalt med vad vi numera fr veta i
historiebckerna, teve-dokumentrerna och Persson-regimens propagandaskrifter fr
70
skolorna. Dessa tidiga dokument r drfr lika intressanta fr dem som vill genomskda fr-
intelsebluffen som de r besvrande fr dem som vill vidmakthlla den. Hr fljer endast
ngra exempel p de ohjlpliga fadserna.

Motstndsrrelsen: Gaskamrarna var inredda som duschrum, men ur duscharna strmmade
det tyvrr gas i stllet fr vatten. (Dokument nr 7)
Den nu gllande versionen: I gaskamrarna i Auschwitz anvndes uteslutande Zyklon B,
ett granulat p burk, vilket strddes ut p golvet, varp gasen frisattes ur kornen. Gasen stod
inte under tryck och kunde allts inte befordras genom ngot rrsystem.

Motstndsrrelsen: Sedan gasen infrts i kammaren intrdde dden genom kvvning, ty det
blder genom nsan och munnen. (Dokument nr 7)
Den nu gllande versionen: Cyanvtefrgiftning framkallar inga bldningar. Dden intrder
genom att syret hindras att n kroppens celler.

Motstndsrrelsen: En rapport daterad den 29 augusti 1942 uppger att de gasades lik
brndes i det fria. (Dokument nr 7)
Den nu gllande versionen: Likbrnning i det fria brjade frst i slutet av september 1942.

Motstndsrrelsen: Man beslt att i Brzezinka, 7 km frn lgret, uppfra 5 nya kamrar.
Bygget avslutades i april 1942. Senare heter det att de nya gaskamrarna var inrymda i
fem byggnader. (Dokument nr 8)
Den nu gllande versionen: I april 1942 skall i Birkenau ha funnits endast en byggnad med
en gaskammare, nmligen ett fr ndamlet ombyggt bondgrdshus, som kallades Bunker 1
och som togs i bruk den 20 mars 1942. Senare, den 30 juni 1942, skall man ha tagit i bruk ett
ytterligare sdant hus, Bunker 2.

Motstndsrrelsen: De frut nmnda gaskamrarna gde inrttningar fr infrande av
gasen och fr ventilation. (Dokument nr 8)
Den nu gllande versionen: Enligt de memorarer, som den frste kommendanten i Au-
schwitz, Rudolf Hss, skrev i fngelset i Krakw, skall det i denna d enda existerande gas-
kammare i Birkenau inte ha funnits ngra inrttningar fr infrandet av gasen eller fr
ventilation. Gasen skall ha kastats in genom srskilda luckor.

Motstndsrrelsen: Efter massmorden i gaskamrarna i Birkenau kastades liken ut genom
en ppning och brndes p bl. Sammanhanget ger vid handen att detta skall ha skett i
september 1942. (Dokument nr 24)
Den nu gllande versionen: Det nmns inget om ngon sdan ppning. I de gaskamrar,
som psts vid denna tid ha funnits i Birkenau, skall liken ha slpats ut genom drrarna och
lastats p sm vagnar, som rullade p en smalsprig jrnvg till brnngroparna.

Motstndsrrelsen: Offren fick g in i jttelika hallar, dr desinficeringen gde rum.
Det fanns sju sdana hallar, som rymde 1500 personer var. Efter att man fyllt hallarna med
mnniskor, pumpade man ur luften, varp man kastade in desinficeringsmedlet kreuzolit
genom ngra sm fnster. Tre till fem minuter senare var alla offren dda. I nrheten fanns
sju ugnar fr likbrnningen. Varje ugn hade sju ppningar fr infrandet av liken. Fr-
brnningsprocessen tog endast ett par sekunder. (Dokument nr 27)
Den nu gllande versionen: Frintelseprocessen i gaskamrarna i Birkenau beskrivs nu-
mera totalt annorlunda. Det fanns inga sju hallar och inga sju ugnar med vardera sju pp-
ningar. Ngon tompumpning av gaskamrarna skall man inte ha gnat sig t, och inte heller
anvnde man kreuzolit att dda fngarna med. Sagan om tompumpningarna dyker upp ocks
71
ifrga om genomgngslgret Treblinka (se avdelningen hrom i denna bok!). Sekundsnabba
kremeringar vgar inte ens de djrvaste av dagens frintelsemytologer hvda.

Motstndsrrelsen: Vid den tid, d de ungerska judarna frintades frn maj till juli 1944 ,
var bda gaskamrarna oavbrutet i drift. (Dokument nr 30)
Den nu gllande versionen: Under den angivna tiden skall tminstone tta gaskamrar ha
varit i drift.

Motstndsrrelsen: Mellan morden (i gaskamrarna) p varje grupp av offer frekommer
bara en paus. Denna r ndvndig fr att man skall kunna bra ut liken och kasta dem i ett
rum, som ligger p andra sidan om kammaren och som de ddsvigda inte ser. (Dokument nr
30)
Den nu gllande versionen: Ngot sdant fr offren osynligt rum fanns inte. I Krema II och
III var det enda rummet bredvid den fregivna gaskammaren ett litet frrum, som offren
mste g igenom. I Krema IV och V var de enda angrnsande rummen ett fregivet avkld-
ningsrum, som offren naturligtvis mste f g in i, och ett litet ugnsrum.

Motstndsrrelsen: De ungerska judarnas lik brndes i krematorierna, p bl i det fria och i
ett tegelbruk. (Dokument nr 30 och 31)
Den nu gllande versionen: Av detta tegelbruk finns inga spr vare sig i litteraturen eller i
verkligheten.

Motstndsrrelsen: I brjan av oktober 1941 skickades 850 sovjetiska krigsfngar till Au-
schwitz fr gasning. (Dokument nr 1)
Den nu gllande versionen: Det finns inga uppgifter om ngon sdan hndelse, vare sig an-
komsten av sovjetiska krigsfngar i oktober 1941 eller deras gasning.

Motstndsrrelsen: Ngon gng mellan den 1 och den 15 december 1941 gasades 500
sovjetiska krigsfngar i en betongbunker. (Dokument nr 4)
Den nu gllande versionen: Inga uppgifter finns om ngon dylik hndelse.

Motstndsrrelsen: Den frsta gasningen skedde i juni 1941, d 1700 obotligt sjuka
mrdades. (Dokument nr 8)
Den nu gllande versionen: Den frsta frsksgasningen skall ha genomfrts i slutet av
augusti 1941. Det skall d ha handlat om sovjetiska krigsfngar.

Motstndsrrelsen: I Auschwitz anvnde man vid massgasningarna stridsgas (dokument
nr 1 och 4), respektive kreuzolit (dokument nr 27) eller blsyra (kwas pruski, dokument nr
31).
Den nu gllande versionen: Det enda medel man numera talar om r Zyklon B. Typiskt nog
nmns inte detta en enda gng i motstndsrrelsens dokument.

Motstndsrrelsen vet bertta om tskilliga massmordsmetoder, som numera fallit i total
glmska. De omnmns aldrig i den nutida vetenskapliga frintelselitteraturen, nmligen : 1)
Pneumatisk hammare (kallas omvxlande Hammerluft och Lufthammer). Det finns tv
olika beskrivningar av arbetssttet. Enligt den ena ledde man offret till avrttningsplatsen, dr
man satte ett luftgevr mot hans bakhuvud. Nr skottet sedan gick, trffade hammaren nedre
delen av skallen, s att den komprimerade luften krossade hela hjrnan. (Dokument nr 12)
Enligt den andra beskrivningen handlade det om en pneumatisk hammare, som var installerad
i en srskild kammare. Hammaren susade ner frn taket, och offret dog medelst en srskild
inrttning genom lufttrycket. (Dokument nr 19) 2) Elektriska kamrar och elektriskt bad. De
elektriska kamrarna hade vggar av metall. Man ledde in fngarna och kopplade p stark-
72
strm. (Dokument nr 19) En annan klla (dokument nr 9) frtljer dock att man mrdade
fngar ocks i ett elektriskt bad, som fanns i de elektriska kamrarna. 3) Halshuggning. (Doku-
ment nr 21) 4) Gasning i det fria, hur denna nu tnktes g till. (Dokument nr 22)

Den ovillkorliga slutsatsen blir att motstndsrrelsens rapporter rrande frintelsen i gas-
kamrarna i Auschwitz inte byggde p trovrdiga sagesmns uppgifter utan prena fabrika-
tioner. Om vi utgr ifrn att frintelsen i Auschwitz gde rum nmligen att det under gott
och vl tv rs tid dagligen mrdades massor av mnniskor i gaskamrar i Birkenau r det
synnerligen anmrkningsvrt att det som nrmast var en officiell, ehuru underjordisk polsk
statlig underrttelsetjnst inte frmdde p en enda vsentlig punkt korrekt och konkret upp-
fatta vad det var fr oerhrda brott den tyska ockupationsmakten frvade mot polska med-
borgare. Motstndsrrelsen hade skerligen miljoner skarpa och tjnstvilliga gon till sitt fr-
fogande, och icke s f polacker hamnade i Auschwitz p kortvarigare straff fr allehanda
frseelser, varefter de frigavs. Likvl finns icke en enda uppgift i motstndsrrelsens rappor-
ter till sin skuggregering om det som nu r de tv brande pelarna i myten om frintelsen i
gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau, nmligen att gaskamrarna i Birkenau var inrymda i
Krema II, III, IV och V och att det uteslutande anvnda mordmedlet var Zyklon B. I stllet
talar motstndsrrelsens rapporter om gaskamrar p andra stllen och om andra mordmedel.
En kritiskt tnkande mnniska mste komma till slutsatsen att myten om gasningarna
torde ha uppsttt endast som ett rykte utan att det ndvndigtvis lg ngon annan verklighet
bakom n den i fr sig befogade skrcken fr gasvapnet, som ju mnga d levande mn sjlva
ftt knning av i frsta vrldskrigets skyttegravar. Drtill kom det hat som de flesta polacker
mste ha knt mot den tyska ockupationsmakten och som frmdde somliga av dem att villigt
sprida illasinnade rykten om sina ovlkomna herrar. Ju hemskare och kusligare, desto bttre,
kunde ha varit dessa ryktesspridares motto. Och vilken dd var hemskare n gasdden, vilket
vapen kusligare n gasen, det tidiga 1900-talets enda massfrintelsevapen? S uppstod myten
om frintelsen i gaskamrarna, 1900-talets mest desdigra krigspropaganda.
73
XXIII.
Hur Auschwitz-myten uppstod

Frintelsetroende historiker brukar hvda att det, trots vittnesmlens alla inbrdes av-
vikelser och mnga fga trovrdiga enskildheter, likvl finns en krna av sanning. Visst har
vittnen gjort sig skyldiga till verdrifter om antalet offer, men frintelsen har likvl gt rum.
Gaskamrarna r ett faktum! Att pst annat vore att beskylla otaliga vittnen fr lgn.
Dessa historiker borde betnka att man med samma logik mste hlla fast vid tron p hxor.
I flera hundra r trodde hela det katolska och protestantiska Europa, de mest bildade och lrda
inrknade, att det fanns hxor, som varje natt red p sina kvastar genom luften till Blkulla,
dr de parade sig med Den Onde. Att det s gick till var ju ett bevisat faktum, som man er-
hllit genom vittnesml och beknnelser som avlagts vid domstolar. Naturligtvis r det en
verdrift att sga att luften ovanfr vra huvuden skulle krylla av hxor p sina kvastar, men
en krna av sanning mste ju de otaliga vittnesmlen och beknnelserna nd ha innehllit!
Kanhnda var det inte s mnga hxor och kanhnda ndde de inte s hgt eller lngt p sina
flygturer! Blkulla tur och retur med tv mellanlandningar.
Krnan av sanning i myten om frintelsen r att Europas judar utsattes fr frfljelse,
frdrevs frn sina hem, bervades sin egendom, trngdes samman i getton och koncentra-
tionslger, insattes i slavarbete under delvis omnskliga frhllanden och att mnga av dem
drvid omkom i epidemier, svlt och andra umbranden. Detta r illa nog, och det finns ingen
anledning att verdriva ddstalen sex till tolv gnger och drtill sprida myten om massmord i
gaskamrar.
Lt oss jmfra med en annan historisk myt, sagan om Vilhelm Tell. Mnga mnniskor,
kanske de flesta, tror att denne schweiziske frihetshjlte har funnits i verkligheten. I varje fall
gr ingen historiker det. De hnvisar till att det inte finns ngra uppgifter om en sdan individ
vid den tid han psts ha levat, p 1200-talet, utan att sagan brjar ta form frst omkring 200
r senare. Det r det vanliga med historiska myter att det riktigt tidsnra materialet (det vill
sga dokument och vittnesml frn just den tid och plats som myten hnfr sig till) r mycket
sparsamt eller helt obefintligt eller ocks starkt avviker frn det som senare blir den veder-
tagna mytens innehll.
Verkliga historiska hndelser dremot knnetecknas av det omvnda frhllandet: de tids-
nra dokumenten r de trovrdigaste.
Myten om frintelsen i gaskamrarna i Auschwitz utgr icke ngot undantag frn denna
allmnna regel fr mytbildning. Lsaren pminns om att vi inte har ngra tidsnra dokument
om frintelsen i Auschwitz.
I det nrmast fregende kapitlet redogjorde jag fr de historier som den polska motstnds-
rrelsen berttade om grsligheterna i Auschwitz alltifrn r 1941: man mrdade folk i
massor med t.ex. en pneumatisk hammare, elektriska bad och stridsgas. Dessa uppgifter
vckte ingen uppmrksamhet utanfr Polen. r 1942 brjade judiska organisationer gna sig
t att sprida skrckhistorier om hur mnniskor mrdades i ng-, gas- och elkamrar i Beec
och Treblinka. Men frn denna tid och nda fram till juni 1944 var det s gott som tyst om
Auschwitz. Den brittiskjudiske frfattaren (och Winston Churchills biograf) Martin Gilbert
skriver:

Mellan maj 1942 och juni 1944 hade nstan ingen av de underrttelser som ntt vst hn-
visat till Auschwitz som destinationen fr de deporterade judarna eller som ett frintelse-
centrum. Ej heller hade namnet Auschwitz gjort ngot intryck p dem som var i frd med att
bygga upp det de ansg vara en allt mer omfattande bild av judarnas de. (Martin Gilbert,
Auschwitz and the Allied, New York 1981, s. 340.)

Gilbert noterade ocks att hemligheten om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau bevarades
nda till tredje veckan i juni 1944.
74

Lt oss begrunda vad lgerkomplexet Auschwitz egentligen var fr ngot. Det var ett vitt
frgrenat industrifretag, belget i en industriregion, och sysselsatte hundratusentals arbetare,
svl fngar som fria. I komplexet ingick frutom stamlgret
Auschwitz I och Birkenau (Auschwitz II) ven industrikomplexet Monowitz (Auschwitz
III), som tilldrog sig de allierades uppmrksamhet, drfr att man dr framstllde en krigs-
viktig produkt, nmligen syntetiskt gummi (Buna); drtill ingick i lgersystemet omkring 40
yttre stationer. Fngarna kom i stndig kontakt med fria, avlnade arbetare frn olika lnder.
Vidare skickades stndigt fngar frn Auschwitz till andra lger. Slutligen skedde det icke s
f frigivningar. Enligt den brittiskjudiske historikern Walter Laqueur frigavs 978 fngar 1942,
ngra ret drp, och 1944 frigavs mnga judinnor p initiativ av industrimannen Otto
Schindler.
Laqueur skriver att lgerkomplexet Auschwitz var en sannskyldig arkipelag, att
Auschwitzfngar i sjlva verket fanns spridda ver hela Schlesien och trffade
tusentals mnniskor, att hundratals civilanstllda arbetade i Auschwitz och att jour-
nalister reste i Generalguvernementet och mste ha hrt, och han drar av allt detta slutsatsen
att massmord i Auschwitz inte hade kunnat dljas fr omvrlden. (Walter Laqueur, The
Terrible Secret, Boston 1980, ss. 2225.)
Det r en fullkomligt logisk och ndvndig slutsats Laqueur drog, och revisionisterna har
ocks dragit den, nmligen:

Om det fanns ett stlle i Europa, dr det hade varit helt omjligt att dlja ett fabriks-
mssigt bedrivet massmord, s var det Auschwitz.

Likvl mrkte inte vrlden under tv lnga r vad fr ofattbart som dr utspelades: Mass-
morden psts ha brjat sommaren 1942, men frst sommaren 1944 dk de frsta berttel-
serna om massakrerna upp i vrldspressen.
Laqueur och Gilbert rdbrkar sin hjrna med den egendomliga tystnaden om frintelsen.
Denna tystnad r fr dem en fullkomlig gta. Men gtan lses med enklaste logik:

Hade det bedrivits ett industriellt massmord p miljoner mnniskor i Auschwitz
19421944, s hade det inte gtt att dlja fr omvrlden. Omvrlden mrkte inget av
ngot dylikt massmord. Allts bedrevs det inget massmord i Auschwitz.

Logiken r densamma som i syllogismen: Jag ser ingen elefant i min kllare. Funnes det
en elefant i min kllare, s skulle den inte kunna dljas fr mina blickar. Allts finns det
ingen elefant i min kllare. Exemplet hrrr frn professor Arthur Butz, frfattaren av boken
The Hoax of the Twentieth Century, en revisionistisk klassiker frn 1976.
Vrlden uppmrksammade Auschwitz frst i juni 1944. Det var vid denna tid som deporta-
tionen av 438 000 ungerska judar till Auschwitz pgick som bst. Av dessa registrerades
endast 28 000 i Auschwitz, de vriga 410 000 registrerades inte. Drmed var de 410 000 att
betrakta som frintade. Att ing i en transport till Auschwitz och sedan inte registreras dr
blev detsamma som att frintas i gaskamrar. Lsaren torde erinra sig att Danuta Czech med
sitt Kalendarium frn och med r 1959 var den som satte denna frvnda logik i system.
Grunden lades emellertid 15 r tidigare. Den pstdda frintelsen av de 410 000 ungerska
judarna p 52 dagar (Persson-regeringens gratisbok sger 42 dagar) vren och sommaren
1944 bildar sjlva krnan till den framvxande legenden om frintelselgret Auschwitz.
Varfr registrerades d inte de 410 000 ungerska judarna i Auschwitz, och vad hnde med
dem om de inte gasades? De registrerades inte, drfr att Auschwitz i deras fall var ett
genomgngslger. De skickades mer eller mindre omgende till mngder av andra lger.
Enbart det lilla Stutthof i norra Polen fick taga emot mellan 40 000 och 50 000 ungerska
75
judinnor, vilket ven Pressac medgav (Les crmatoires dAuschwitz. La machinerie du
meurtre de masse, 1993, s. 147).
I november 1944 tog Auschwitz-myten en fastare form. D utgav War Refugee Board
(WRB, direkt understlld presidentens kansli) i Washington en rapport, som byggde p upp-
gifter av anonyma fre detta Auschwitz-fngar, som hade lyckats rymma ur lgret. Senare har
framkommit att dessa anonyma sagesmn var Alfred Wetzler, Czeslaw Mordowicz, Arnost
Rosin, Jerzy Tabeau och vr gamle bekant Rudolf Vrba. Jag skall terkomma till WRB-
rapporten, men frst vill jag teckna de olika stadierna i Auschwitz-mytens utveckling.
Jag pminner mina lsare om att Auschwitz-myten halkade in p ett stickspr i samband
med att Rda armn ockuperade Auschwitz den 27 januari 1945 (se bokens brjan). Det var
ju frst d som representanter fr de allierade med egna gon kunde se efter vad som egent-
ligen hnt i frintelselgret. Det sovjetiska partiorganet Pravda rapporterade den 2 februari
1945 om ett maskineri fr massmord i stra delen av lgret, det vill sga Monowitz eller
Auschwitz III. Denna variant av myten r numera vergiven. I stllet r det som bekant vstra
delen av lgerkomplexet, Birkenau eller Auschwitz II, som numera i den vetenskapliga litte-
raturen utpekas som det verkliga frintelsecentret, medan stamlgret Auschwitz I frevisas
som dito fr turisterna (hittills 25-30 miljoner).
I april och maj 1945 framtrdde flera tidigare Auschwitzfngar infr en polsk kommission.
Dribland var juden Alter Szmul Fajnzylberg, som ocks kallade sig Stanislaw Jankowski,
Kaskowiak och Alter Feinsilber och som ndrade sitt fdelsedatum lika grna som sina namn;
vidare judarna Szlama Dragon och Henryk Tauber. Efter fiaskot med Pravda-artikeln mste
det ha sttt klart fr de polska kommunisterna att gonvittnesuppgifterna om frintelse-
lgret mste samordnas bttre, s att de stmde verens tminstone i stora drag. Frn och
med nu frmdde vittnena rtt lokalisera gaskamrarna, och de hade ocks enat sig om
mordmetoden. Ingen pneumatisk hammare mer, ingen stridsgas och inga elektriska bad. Dr-
utver kunde de ge sin fantasi fria tyglar, varfr deras faktaredogrelser innehller
tskilliga naturvetenskapligt-tekniska orimligheter, varav jag omnmnt flera.
Sin slutgiltiga form tog myten genom Auschwitz-kommendanten Rudolf Hss beknnelse.
Denna har jag redan behandlat. Gaskamrarna i Auschwitz spelade en viktig roll vid Nrn-
bergprocessen 1945 till 1946 mot de viktigaste tyska krigsfrbrytarna, och hr hade Hss
beknnelse en stor betydelse. (Ett intressant begrepp, krigsfrbrytare. Eftersom endast en
besegrad nations medborgare kan talas och dmas fr krigsfrbrytelser, men aldrig en
vinnande nations, mste den svraste krigsfrbrytelsen best i att frlora kriget.) ndamlet
med Nrnbergprocessen var att i juridiska former faststlla de vrldshistoriskt unika brott som
de tyska ledarna gjort sig skyldiga till. Eftersom denna domstol hade s viktiga och hga,
ideella vrv att fullgra, behvde den givetvis inte befatta sig med s futtiga ting som rtts-
statliga principer och frfaranden. Slunda var domstolen enligt sina egna regler, den s
kallade Londonstadgan, som med retroaktiv kraft antogs i augusti 1945, inte bunden vid
bevisregler (Artikel 19) och skulle inte krva ngra bevis fr allmnt knda fakta utan
endast taga dem till knnedom mbetets vgnar (Artikel 21). Vad som var allmnt knda
fakta avgjorde domstolen sjlv. Drmed kunde denna skdedomstol bespara sig mdosam
bevisfring.
Den amerikanske domaren Charles F. Wennerstrum, som var ordfrande vid en av dom-
stolarna i Nrnberg, avgick frn sin post och kte hem i avsmak fr den orttvisa och mani-
pulation som rdde. En annan amerikansk domare, Edward L. van Roden, var en av de tre
ledamterna i Simpsonkommissionen, som tillsattes att utreda de metoder som hade anvnts
vid rttegngarna i Dachau mot talade fre detta vaktmn vid tre koncentrationslger
(Buchenwald, Flossenbrg och Dachau) och soldater som anklagades fr att ha skjutit ameri-
kanska krigsfngar. Hans rn publicerades den 9 januari 1949 i Washington Daily News och
den 23 januari i brittiska Sunday Pictorial. S hr beskrev han de stt varp man fick anklaga-
de att beknna:

76
Man lt personer ltsas vara prster, som skulle hra bikt och ge syndafrltelse; man
torterade fngarna med brinnande stickor under naglarna; man slog ut tnder och knckte
kkben; man satte dem i isoleringscell och p matransoner nra svltgrnsen De uttalan-
den som godtagits som vittnesml erhlls av mn som frst ftt sitta tre, fyra och fem
mnader i isoleringscell Frhrsledarna brukade stta en svart huva p den anklagades
huvud och sedan sl honom i ansiktet med knogjrn, sparka honom och sl honom med
gummislangar Av de 139 tyskar vi underskte hade alla utom tv ftt testiklarna obotligt
sndersparkade. Detta var det brukliga frfarandet hos vra amerikanska frhrsledare
Starka mn brts ned till vrak, som var beredda att mumla fram den beknnelse klagarna
krvt av dem.

Under strre delen av 1950-talet var det frhllandevis tyst om Auschwitz. Det berodde nog
p att det samarbete och samfrstnd, som rtt mellan Sovjetunionen och de vstallierade de
frsta ren efter kriget, nu hade vergtt i kallt krig och msesidig misstnksamhet och att
detta frhllande terverkade p mytbildningen om Auschwitz. De vstallierade var oskra
om huruvida Stalin, som mot slutet av sitt liv (han gick bort 1953) blev alltmer judefientlig,
och eftertrdarna frn och med 1953, skulle ta upp frintelsen i Auschwitz mer eller om de
bestmt sig fr att slppa taget om den. Floppen med Pravda-artikeln 1945 visade ndvndig-
heten av en noggrann st-vstlig samordning i mytologiseringen. En dylik lt sig inte s ltt
genomfra, och Auschwitz lg i det sovjetkontrollerade Polen. Fljaktligen gnade sig den
vstliga frintelsepropagandan nstan helt t koncentrationslgren med tillhrande gas-
kamrar i den del av Tyska Riket som de vstallierade hade ockuperat, allts i stort sett det s
kallade Vsttyskland och sterrike. Som tidigare nmnts, visade det sig allt svrare att vid-
makthlla pstendena om gaskamrar i de vsttyska och sterrikiska koncentrationslgren.
Kritiken vxte, s att ett fortsatt hvdande av dessa gaskamrar hotade att stta hela frintel-
semyten i fara. Inemot r 1960 hade man ven officiellt men diskret slppt taget om gas-
kamrarna i Dachau, Buchenwald, Bergen-Belsen och Mauthausen. Detta sammanfll i tiden
med att det kommuniststyrda Polen brjade visade tydligt intresse av att upprtthlla myten
om gaskamrarna i Auschwitz och de andra polska lgren. S till exempel brjade Au-
schwitzmuseet r 1959 ge ut den tidigare nmnda skriftserien av Danuta Czech, Kalendarium.
Det r mot denna bakgrund man skall frst varfr den stora processen mot fre detta
vakter i Auschwitz inleddes frst 1963 i Frankfurt. Denna, den s kallade Auschwitz-pro-
cessen, pgick fram till r 1965 och drevs efter det mnster som Nrnbergprocessen bildat.
Fre rttegngarnas brjan hade de likriktade massmedierna redan dmt de anklagade och
framstllt dem som odjur i mnniskohamn. Liksom i Nrnberg 18 r tidigare behvde inga
bevis framlggas, eftersom grningarna och mestadels ven grningsmnnen redan var fasts-
tllda. Vittnena kunde ljuga av hjrtans lust, eftersom de inte riskerade att utsttas fr ngra
obehagliga korsfrhr. Naturligtvis begrdes ingen teknisk bevisning betrffande mord-
vapnet: de fregivna gaskamrarna och den fregivna ddande gasen zyklon B. Jag skall ge
endast ett exempel p hur okritiskt Frankfurtdomstolen frhll sig till krandesidans vittnen.
Ett vittne uppgav att zyklon B var en flaskgas (Flaschengas), allts levererades p flaskor
liksom acetylen och syrgas med mera. Hade domstolen emellertid kallat in en teknisk expert
rrande mordvapnet, i detta fall zyklon B, som ju r det normala frfarandet i alla mord-
rttegngar, s hade denne utan vidare beslagit detta vittne med lgn, eftersom zyklon B
aldrig levererades som flaskgas utan alltid som granulat p burk.
77
XXIV.
Auschwitz-lgnens fader

Frtjnar ngon enskild person den tvivelaktiga ran av att vara Auschwitz-lgnens fader,
s r det dr Rudolf Vrba. Som ung man deporterades denne slovakiske jude till Auschwitz,
varifrn han lyckades rymma den 7 april 1944 tillsammans med sin landsman Alfred Wetzler.
De bda frfattade en gemensam rapport, vari ven tre andra judars vittnesml ingr, den s
kallade War Refugee Board Report frn november 1944.
Granskar man denna rapport nrmare, mste man dra slutsatsen att Vrba och Wetzler aldrig
skdat det inre av Krema II och Krema III i Birkenau, dr de gaskamrar skall ha legat som
de bda beskriver. S hr skriver de nmligen:

Frn ugnsrummets mitt reser sig en jttelik skorsten. Omkring denna finns 9 ugnar med 4
ppningar var. Varje ppning rymmer 3 normala lik t gngen, vilka fullstndigt frbrnns
inom en och en halv timme () I det platta taket [gaskammaren avses] finns 3 fnster, som
genom luckor kan hermetiskt frslutas utifrn. Det gr ett par rls frn gaskammaren genom
hallen tilll ugnsrummet () Efter 3 minuter r alla dda i kammaren () D ppnas kamma-
ren, ventileras och specialkommandot kr liken p flata vagnar till ugnsrummet, dr kreme-
ringen ger rum. (Citerat efter Enrique Aynat, Los Protocolos de Auschwitz: Una fuente
histrica? Alicante 1990, Bihang)

Fr det frsta hade de bda krematorierna inga 9 ugnar med 4 ppningar var utan fem
ugnar med tre mufflar var. Fr det andra fanns inga 3 fnster, som genom luckor kan her-
metiskt frslutas utifrn i taket till Likkllare 1 (gaskammaren). Fr det tredje gick inga
rls frn gaskammaren genom hallen till ugnsrummet, utan en hiss, ty gaskammaren lg
en vning under ugnsrummet. Frutom dessa srskilt absurda lgner innehller Vrbas och
Wetzlers redogrelse en mngd andra grova fel. Med strsta sannolikhet hade de ftt sina
informationer via den polska motstndsrrelsen frn sagesmn som heller aldrig satt sin fot
i Krema II eller Krema III.
I sin bok frn 1964, I Cannot Forgive, beskriver Rudolf Vrba en massgasning av judar frn
Krakw, som han pstr sig ha sjlv bevittnat i nrvaro av ingen mindre n Reichsfhrer SS
Heinrich Himmler. Att ocks denna historia av Vrba r lgn vet vi med skerhet, drfr att
han pstr att den gde rum i januari 1943, tv mnader innan det nnu fanns ngot krema-
torium i Birkenau, och drfr att Himmler beskte Auschwitz sista gngen i juli 1942.
Emellertid har han i denna version frn 1964 rttat ngra av de grvsta felen men i gengld
infrt andra. Borta r den lilla sprvgen inom krematoriet. I stllet, sger Vrba, transpor-
terades liken med srskilda hissar till ugnsrummet i verkligheten fanns det endast en
hiss. Frbrnningstiden fr tre lik i en muffel har han emellertid satt ned till endast 20
minuter, vilket r en fullkomlig fysikalisk omjlighet men stmmer verens med Rudolfs
Hss (under tortyr frampressade) beknnelse.
Det skulle drja 40 r, innan sjlvutnmnda vittnen till frintelsen i gaskamrarna ut-
sattes fr sdana ingende korsfrhr, som r det normala i varje mordrttegng. Detta skedde
i samband med den frsta processen mot Ernst Zndel i kanadensiska Toronto 1985. Som
stjrnvittne p krandesidan upptrdde dr Rudolf Vrba. Zndels energiske frsvarare Douglas
Christie frgade Vrba frst om Himmler-besket:

Christie: Jag skulle vilja frga er om ni skulle sga att ni faktiskt hade sett honom
[Himmler] anlnda i januari 1943 eller om detta bara r
Vrba: I september 1943 eller i januari?
Christie: Nej, i boken str det januari 1943.
Vrba: Nej, jag sg honom i juli 1943 och sedan en gng 1943 [sic!].
Christie: Men hr str det januari 1943.
78
Vrba: D freligger det ett misstag.
Christie: Ett misstag?
Vrba: Ja.
Christie: Men ni sg honom anlnda vid dessa bda tillfllen?
Vrba: Vid frsta tillfllet sg jag honom, eftersom han var s nra mig, som ni r nra
mig nu.
Christie: Han var s nra er som jag r nra er nu?
Vrba: Ungefr.
Christie: Jag frstr. Och ni var
Vrba: Han kom ett steg nrmare av artighet.
Christie: Jas.
Vrba: Men andra gngen sg jag honom i en bil, samma som frsta gngen. Han krde en
svart mercedes och var omsvrmad av alla de underhuggare som brukade tflja honom. Jag
sg honom bara p ungefr 600 meters avstnd och jag hrde att det var han, men denna
gngen kom han inte fram till mig fr att skaka hand och presentera sig. Kanske var det
verkligen han, kanske var det bara en stllfretrdare, och jag tror inte att det gr en s stor
skillnad ()
Christie: Och ni sger infr denna domstol att ni faktiskt sg Heinrich Himmler, nr kan
kikade genom drrarna till en gaskammare, eller hur.
Vrba: Nej, jag har inte psttt att jag var nrvarande, nr han spejade genom gas-
kammardrren, men jag har stllt samman en historia, som jag hrde mnga gnger frn
olika mnniskor, som var med och som har berttat allt fr mig () Det var mycket folk frn
specialkommandot och SS med.
Christie: Var ni med?
Vrba: Nej, d var jag i karantnlgret, och jag talade med ngra av dem och lyssnade p
dem, och jag visste att de stackars offren mste vnta lnge p att gasas. Eftersom hgdjuren
drjde s lnge, mste de vnta i gaskammaren.
Christie: Men i er bok skriver ni ju att ni hade sett allt detta, och ni nmner inte att ni
hade hrt frn andra det ni omtalar.
Vrba: I detta srskilda fall berttade jag vad jag hade hrt frn andra. (Ur rtte-
gngsprotokollet Queen versus Zndel, ss. 1244ff.)

Under sitt fortsatta vittnesml hvdade Vrba att han med egna gon sett 1 765 000 judar
frsvinna in i krematorierna, dribland 150 000 franska judar. Christie ppekade d att endast
ngot mer n 75 000 judar verhuvudtaget hade deporterats frn Frankrike. Vrba frgade:
Varifrn har ni hmtat den siffran? Frn nazisttidningarna? Men Christie hade inte hmtat
siffran frn ngon nazisttidning utan frn ett standardverk frfattat av de franska judarna
Beate och Serge Klarsfeld (Le mmorial de la dportation des Juifs de France, Paris 1978).
Sllan har vl en domstol sett ett vittne uttala sig med strre sjlvskerhet om gaskamrar-
na i Auschwitz. Och aldrig har ett dylikt vittne blivit s tillintetgjort som dr Vrba. Mot slutet
av korsfrhret hade Vrba s mnga gnger beslagits med lgn att det enda han till sist kunde
sga till sitt frsvar var att medge att han i sin bok hade gjort bruk av diktarens frihet eller,
som han sade p latin, licentia poetarum.
Upplsningen blev dramatisk. klagaren Griffiths hade sjlv begrt att detta srskilt fram-
stende vittne skulle framtrda i rtten. Nu var han synbarligen driven till frtvivlan av Vrbas
skamlsa lgner och avfyrade fljande frga:

Ni har flera gnger sagt till mr Christie p tal om er bok I Cannot Forgive att ni gjorde
bruk av diktarens frihet nr ni skrev den boken. Har ni anvnt diktarens frihet i ert vittnes-
ml? (Rttegngsprotokollet Queen versus Zndel, s. 1636.)

79
Det falska vittnet Vrba skte parera slaget, men klagaren angrep honom med en andra
frga, lika lmsk som den frsta, denna gng avseende det antal gasade fngar Vrba angivit.
Vittnet svarade med lngrandigt, innehllslst babbel. Griffiths gjorde sig beredd fr en tredje
frga men ndrade sig pltsligt med orden:

Jag har inga ytterligare frgor till dr Vrba. (Rttegngsprotokollet Queen versus
Zndel, s. 1643.)

Fullkomligt slagen lmnade rkelgnaren dr Vrba vittnesbset. Professor Faurisson, som
var nrvarande vid denna rttegng som bitrde t den tilltalade Ernst Zndel, ppekar att de
400 sidor av rttegngsprotokollet (ss. 12441643), som omfattar den frsta utfrgningen,
korsfrhret och den slutliga utfrgningen av dr Rudolf Vrba, borde sttas i hnderna p alla
blivande jurister. De utgr nmligen en utmrkt handbok i hur man avsljar ett falskt vittne.
Det nst efter dr Vrba viktigaste judiska vittnet till frintelsen i gaskamrarna vid denna
process var Arnold Friedman. Sidorna 304371 av rttegngsprotokollet omfattar utfrgning-
en och korsfrhret av honom. P sidorna 445446 blir hans lgner punkterade, och han fr
erknna att han i sjlva verket inte sg ngonting, att han hade uttalat sig enbart p grundval
av hrsgen, eftersom han hade trffat personer som han tyckte var vertygande.
80
XXV.
Slutet p Auschwitz-lgnen

Frintelselgnens upprtthllare befinner sig i ett mycket svrt lge. Om de kunde bevisa
om s bara ngra tusen mord medelst zyklon B i gaskamrarna i Auschwitz, s kunde de vl
i stort sett rdda lgnbygget frn att oundvikligt strta samman. Ty d kunde de ju hvda att
siffror p miljoner och ven flera hundra tusen gasade judar var verdrifter, som kunde
skyllas de kaotiska frhllandena under och strax efter andra vrldskriget, men att det likvl
fanns en krna av sanning i gasningshistorierna.
Men de kan inte bevisa eller ens gra trolig en enda gasning. Ngra av dem har vl ocks
insett att de mste gra sig kvitt gaskamrarna utan att samtidigt slppa taget om siffran sex
miljoner ddade judar, hur nu det skall g till. Jag skall bertta ngra sdana frsk.
I majnumret r 2002 av den tyska tidskriften Osteuropa, en facktidskrift fr steuropeiska
samtidsfrgor, fanns en artikel av statsvetaren Fritjof Meyer, ledande redaktr p den mycket
inflytelserika tyska politiska veckotidningen Der Spiegel. I sin artikel med titeln Antalet
offer i Auschwitz nya insikter genom nya arkivfynd avfrdade Meyer gaskamrarna i
krematorierna i Auschwitz-Birkenau. Meyer hvdade att frsk, som gjordes i mars-april
1943 att bygga om likkllrarna i Krema II och III till gaskamrar och utnyttja dessa fr mass-
mord, uppenbart misslyckades, eftersom ventilationen var kontraproduktiv och de vntade
massorna av offer inte infann sig de fljande elva mnaderna. Det folkmord som faktiskt
begicks gde sannolikt till vervgande del rum i de bda ombyggda bondgrdshusen utanfr
lgret. Meyer anser att 356 000 av fngarna i Auschwitz gasades och att gaskamrarna i
de bda bondgrdshusen hade fullt tillrcklig kapacitet fr ndamlet. Meyers bidrag, pub-
licerat i en fga spridd facktidskrift men inte i hans egen betydligt strre Der Spiegel, r
betecknande fr de politiskt korrekta frintelsestudiernas ovetenskapliga karaktr. Hrn-
pelaren i den officiella versionen av gasningarna i Auschwitz, myten om att icke mindre n
400 000 mnniskor ddades i gaskammaren i Krema II, en myt som bygger uteslutande p
de otaliga vittnena, kan tydligen verges bara som s. Det r ocks en typisk tendens i den
fortgende mytologiseringen att flytta gasningarna frn byggnader, som finns kvar och dr-
fr kan underskas fysikaliskt-kemiskt av revisionister, till byggnader som Bunker I och II,
som inte finns i den fysiska vrlden utan enbart i minnet eller fantasin och drfr inte kan
underskas.
Hr kommer ett annat exempel p denna tendens att vilja flytta frintelsen av judar och
andra frn anlggningar som finns kvar till sdana som antingen inte finns eller aldrig funnits.
I London-tidningen The Times av den 29 augusti 2001 hvdade den ungersk-brittiska journa-
listen Gitta Sereny knd ven fr en svensk lsekrets genom sin bok om kommendanten i
Treblinka Franz Stangl i en intervju att Auschwitz visserligen var ett fruktansvrt stlle
men det var inte ett utrotningslger. Ssom ett verkligt utrotningslger framfrde Gitta
Sereny i stllet Treblinka, dr ju enligt Yitzhak Arad inga spr finns kvar.
Ocks antirevisionisten Jean-Claude Pressac tvangs genom sina forskningar steg fr steg
allt nrmare revisionisternas stndpunkt. I en intervju, som han gav Valrie Igounet den 15
juni 1995 men som p hans uttryckliga begran inte publicerades frrn fem r senare, redu-
cerade han mycket kraftigt ddstalen fr Chemno, Beec, Sobibr, Treblinka och Majdanek.
Enligt prof. Hilberg gasades p dessa fem orter ver tv miljoner judar. Pressac angav nu en
siffra p 510 000 sammanlagt, allts en reduktion med tre fjrdedelar. Pressac sade vidare:
Vad massakern p judarna betrffar, s mste tskilliga fundamentala begrepp fullstndigt
ndras. De anfrda siffrorna mste grundligt revideras. Uttrycket folkmord r inte lngre
lmpligt. (Valrie Igounet, Histoire du ngationnisme en France, Editions du Seuil, Paris
2000, ss. 640ff.) Undra p att Pressac, efter att ha hyllats fr sina insatser i kampen mot de
hemska revisionisterna, senare fll i ond. Lgg fr vrigt mrke till Pressacs ordval, full-
stndigt ndras och grundligt revideras. Det r tydligt att Pressac stegvis nrmade sig
81
revisionisternas stndpunkt. Denna lovande utveckling avbrts tyvrr av hans frtidiga dd
den 23 juli 2003.
Den 15 december 1995 publicerades i den nederlndska tidningen Intermediair en lng
artikel, Myten om det effektiva massmordet. Frfattaren var en polsk-judisk professor vid
namn Michel Korzec. Professor Korzec skriver att hgst 700 000 till 800 000 judar gasades;
de vriga enligt Korzec fem miljoner offren fr frintelsen skulle tyska soldater verallt
dr de kom t ha skjutit, slagit i hjl, hngt och svultit i hjl. Frintelseexperten Wolf-
gang Schefflers lngt ver 3,4 miljoner gasade och frintelseexperten Hilbergs 2,7 miljo-
ner gasade har hr reducerats till lngt under en miljon. Naturligtvis saknas objektiva std
fr ngon av de tre siffrorna; de r fullstndigt godtyckliga. Professor Korzec motiv fr sin
7580-procentiga reduktion r intressant. Hade majoriteten ddade judar blivit gasade i
frintelselger, s hade endast ett mindre antal tyska frbrytare behvt vara inblandade i
detta industrimssigt effektiva massmord. Om dremot det stora flertalet judar ddades ver-
allt annat n i lger och med primitiva hantverksmssiga metoder, s betyder det att ett vida
strre antal tyskar var frvare av dessa brott. Det r den tyska rttvisan, som br skulden fr
upprtthllandet av myten om det effektiva massmordet i gaskamrarna. Nr den skyddat
gaskamrarna, har den drmed ocks skyddat det egna folket fr en alltfr omfattande
kriminell belastning.
Ungefr i samma stil resonerar den amerikanske juden, professorn vid Harvard-universi-
tetet Daniel Jonah Goldhagen i sin bok Hitlers Willing Executioners (Hitlers villiga bdlar),
som utkom 1996.
S hr sammanfattar Frankfurter Allgemeine Zeitung (30 april 1996) bokens huvudsakliga
budskap:

Tyskland r fundamentalt antisemitiskt och fullfljde judemordet villigt och med inre
samtycke. Hade landet haft mjligheten drtill, hade frintelsen av judarna genomfrts redan
p 1800-talet. Hade det gt ett annat politiskt system, vore det ven i dag ter i stnd till
folkmord.

Sjlv skriver professor Goldhagen:

det finns ett stort antal myter och felaktiga frestllningar om grningsmnnen utbredda
svl i folktron som av vetenskapsmn, ungefr fljande: Man tror allmnt att tyskarna
mrdade judar till strsta delen i gaskamrar och att tyskarna utan gaskamrar, moderna
transportmedel och effektiv byrkrati inte hade varit i stnd att dda miljoner judar.
(Goldhagen, Hitlers Willing Executioners, s. 10.)

Jas verkligen? Men vilka vetenskapsmn kan man d mest beskylla fr att ha spridit
denna folktro om att tyskarna mrdade judar till strsta delen i gaskamrar? Jo, Raul
Hilberg och Lucy Dawidowicz, Lon Poliakov och Gerald Reitlinger, Yehuda Bauer och
Deborah Lipstadt, Georges Wellers och Pierre Vidal-Naquet, Israel Gutman och Gerald
Fleming, Yitzhak Arad och Serge Klarsfeld, Shmul Krakowski och Nora Levin, Walter
Laqueur och Martin Gilbert, samtliga judar, som knappast kan beskyllas fr att verdriva
gasningarna fr att fritaga tyska folket frn skuld. Drtill ngra icke-judiska vetenskaps-
mn som Christopher Browning, Jean-Claude Pressac, Wolfgang Scheffler, Eberhard Jckel
och Wolfgang Benz. Myten om det effektiva massmordet i gaskamrar mste drfr i allt
vsentligt betecknas som en produkt av judisk intelligens.

Professorn i frintelsestudier Lucy Dawidowicz ansg att 5 370 000 judar gasades, och
hennes kollega professor Raul Hilberg anser fortfarande att 2 700 000 judar gasades. Men
uttolkaren av den senaste visdomen i frintelsestudierna, professor Goldhagen, frkunnar att:

82
oaktat den bde vetenskapliga och populra frestllningen om Frintelsen var gas-
ningen i sjlva verket endast ett bifenomen i det tyska massmordet p judarna. (Goldhagen,
anf. arb., s. 521)

Jaha. Sedan vi i drygt femtio r har ftt hra att tyskarna ddade sex miljoner judar, framfr
allt i gaskamrar, hvdar experter p frintelsen numera att gasningen endast var en
mindre freteelse. Det tog allts drygt femtio r att komma underfund med hur det egentligen
gick till. Nej, herrar frintelsemytologer! Vi tar er inte p allvar!
Myten eller rttare sagt lgnen om massmordet i gaskamrarna r dmd till undergng.
Allt fler tnkande mnniskor inser att det mste vara ngot sjukt med historien om fr-
intelsen. Ty vad r det fr en enbart historisk sanning, som mste hllas upprtt genom att
ideligen trumpetas i massmedierna och genom strafflagar mot kritiska rster? Som Thomas
Jefferson sade:

Endast lgnen behver regeringens std. Sanningen str upprtt av egen kraft.

Hans landsman och samtida Benjamin Franklin kunde tilllgga:

En tom sck kan ine st.

Myten om frintelsen r just en sdan tom sck. Endast fr den insiktslse kan den fre-
falla att ha ett innehll. Men envar som skaffar sig insikt om de verkliga frhllandena, eller
med andra ord om sakbevisen, dokumentbevisen och vittnesbevisen fr gaskamrarna, mste
draga den ofrnkomliga slutsatsen att frestllningen om dessa hemska mordmaskiner r tom
p allt verklighetsinnehll.
Till slut fr den mest namnkunnige revisionisten, professor Faurisson, ordet:

Ja, gaskammaren r faktiskt magisk. Som jag sagt, har till slut ingen varit i stnd att
visa eller ens rita ngon fr oss till svar p min uppfordran, Visa mig eller rita fr mig en
nazistisk gaskammare! Ingen har kunnat frklara dess arbetsstt fr oss. Ingen har kunnat
bertta fr oss hur tyskarna i Auschwitz kunde hlla korn av zyklon B, ett kraftigt insektgift
bestende av cyanvte, i ppningar som psts ha gjorts i taket till gaskammaren, i be-
traktande av att denna fregivna gaskammare (i verkligheten ett kallt rum fr lagring av lik i
vntan p kremering, som en noggrann iakttagare kan mrka bland ruinerna), aldrig gt en
enda av dessa ppningar, ett faktum som ftt mig att uttala slutsatsen i fyra ord: No holes, no
Holocaust! Liksom den fantasins blomma som den franske symbolistiske poeten Stphane
Mallarm drmde om, nr han skrev att den saknades i alla buketter, r den nazistiska gas-
kammaren, frmgen till hpnadsvckande prestationer, ngot som saknas i all verklighet.
Den frblir verkligt magisk men med en olycksdiger och vmjelig magi. Den r inget annat n
en mardrm, som anstter judiska hjrnor, medan Frintelsens versteprster fr sin del
arbetar fr att En tom sck kan inte st denna hemska vanfrestllning skall ligga tung ver
vrlden i all evighet och behlla den i ett nra nog hypnotiskt tillstnd. Deras utkomst r
beroende av den.

83


I sin bok KZ Mauthausen (Koncentrationslgret Mauthausen), som utgavs 1946, presenterar
Simon Wiesenthal en teckning han sjlv gjort.
Wiesenthal frklarar teckningen med orden:
Markis de Sade skulle ha knt verklig vllust, om han hade kunnat se en galge i ett kon-
centrationslger. Hans sanna efterfljare, SS-bdlarna, har feber p avrttningsdagarna. D
blir det ngon omvxling, inte bara det enformiga skjutandet och slendet. Ngot som man
grna fotograferar. Man slr vad om en omgng l hur lnge brottslingen skall hlla ut. Han
skall inte d fr snabbt. Om det hotade, lossade man honom och lt honom hmta sig ngot,
innan man fortsatte (S. Wiesenthal, anf. arb., s. 64)
Lsaren skall drmed tydligen f intrycket att Wiesenthal tecknat av ngot han sjlv bevitt-
nat. Men Wiesenthal hade endast plagierat fotografier av amerikanska avrttningar av tyska
krigsfngar.


84


ret innan Wiesenthals bok utgavs, 1945, publicerade den amerikanska veckotidningen LIFE
(11 juni, ss. 4750) en artikel under rubrikenFIRING SQUAD: Army executes three German
spies who were caught in U.S. uniforms. (EXEKUTIONSPLUTON: Armn avrttar tre
tyska spioner som greps ifrda amerikanska uniformer). Artikeln avslutades med de tre foto-
grafier som terges ovan. Den frklarande texten till dessa lyder:
Efter avrttningen hnger spionerna framtlutande frn plarna. Cementmuren r ver-
sllad med kulhl. Fngarna vgrade mottaga den amerikanske fltprstens tjnster. De hll
modet uppe genom att sjunga fosterlndska tyska snger. Sedan spionerna officiellt frklarats
dda, skar militrpolis ned kropparna och frde bort dem att begravas.




Dessa tv fotografier visar fngar i koncentrationslgret Birkenau (Auschwitz II). Foto-
grafiet till vnster r originalet, som togs vren 1944. Det finns tergivet som nr 165 i The
Auschwitz Album av Serge Klarsfeld, New York 1978.
Fotografiet till hger r den manipulerade version som Simon Wiesenthalcentret publice-
rade p sin webbplats r 1999. Som synes har Simon Wiesenthalcentret lagt till ngot som
skall se ut som ett vldigt rkmoln som bolmar ur en skorsten. Simon Wiesenthalcentrets
bildtext till det frfalskade fotografiet lyder:
Medan dessa fngar insattes i slavarbete, gasades och brndes mnga av deras vnner
och slktingar i krematoriernas ugnar. Rken kan ses i bakgrunden.
85
Skorstenen som rken bolmar ur r emellertid ingen skorsten, utan ngot helt annat. Har
Simon Wiesenthalcentret funderat p att formulera om ett gammalt talestt till att lyda: Ingen
rk utan staketstolpe?
Tydligen kan andra generationens frintelsemytologer stadkomma mycket mer n fre-
gngarna kunde drmma om. Tacka photoshop och andra datorprogram fr det!



Fotografiet till vnster utgr en beskuren version av fotografiet till hger. Det beskurna
fotografiet freges visa hur en tysk soldat kallblodigt skjuter en flyende kvinna, som br ett
barn i famnen.
En typisk frklarande text till den beskurna versionen lyder: En medlem av Einsatz-
gruppen siktar p en mor och hennes barn p krnskotts avstnd. Kvinnor beordrades ofta att
hlla sina barn s att att en kula kunde gra samma tjnst som tv. This Century av Peter
Jennings och Todd Brewster 1998, s. 268.
ven professor Daniel Jonah Goldhagen terger det beskurna fotografiet i sin bok Hitlers
Willing Executioners. Bland bcker som tergivit fotografiet obeskuret kan nmnas The Holo-
caust av Martin Gilbert, 1979 (ss. 8283) och WWII, The Nazis (Time-Life Books 1967).
Det obeskurna fotografiet ger ett annat intryck. Personerna lngst till hger frefaller huka i
skydd bakom det smala fremlet, och soldaten verkar sikta mot ett ml lngre i fjrran.
Kvinnan mellan soldaten och gruppen hukande ger ett mycket konstigt intryck. Hennes
kropp (ansikte, hals och ben) befinner sig inte i skugga, medan soldatens gr det, och hennes
huvud r minst 20 procent strre n soldatens. Sannolikt r kvinnan senare inlagd i foto-
grafiet.
86








Tillgg I:

Fallet John Demjanjuk och
frintelsen i Treblinka
87
Fallet John Demjanjuk och
frintelsen i Treblinka

Materialet till denna artikel har huvudsakligen hmtats frn den framlidne tyske revisionisten
dipl. ing. Arnulf Neumaiers uppsats Der Treblinka-Holocaust, tryckt i samlingsverket
Grundlagen zur Zeitgeschichte av Ernst Gauss (red.), Grabert, Tbingen, 1994. Den engelska
versttningen, Foundations of Contemporary History, finns att lsa p internet p adressen
www.codoh.com och ven i samlingsverket Dissecting the Holocaust av Ernst Gauss (red.).
Mycket material har dessutom hmtats frn professor Lubomyr Prytulaks hemsida Ukrainian
Archive, www.ukar.org, och frn andra kllor. Artikeln har tidigare (r 2001) publicerats i
den romersk-katolska idtidskriften Adoremus in aeternum och terges hr i ofrndrat skick.


Fallet John Demjanjuk

Under den tid Sovjetunionen fortfarande bestod, p 1970-talet, var den ukrainska folk-
gruppen i USA splittrad i tv falanger, pro- och antisovjetisk. En ledande talesman fr den
prosovjetiska gruppen, Michael Hanusiak, offentliggjorde r 1975 en lista omfattande 70
namn p ukrainare, som pstods ha samarbetat med nazisterna under kriget. Med p listan
fanns ven John Demjanjuk, en bilmekaniker frn Cleveland, Ohio. Hanusiak preciserade
anklagelsen med uppgiften att Demjanjuk skulle ha tjnstgjort i koncentrationslgren Sobibr
och Flossenbrg och presenterade ven en fotokopia av ett identitetskort, som skulle visa att
Demjanjuk tjnstgjort i de bda lgren. Den kommunistiska tidskriften News from Ukraine,
som Hanusiak utgav, krvde att amerikanska myndigheter skulle vidta tgrder mot Demja-
njuk. Justitiedepartementet krvde i sin tur att Demjanjuk bervades sitt amerikanska med-
borgarskap. Under tiden skaffade man i Israel fram vittnen, som medelst fotografier identi-
fierade John Demjanjuk ssom Ivan den frskrcklige i Treblinka. r 1979 togs fallet
officiellt upp av OSI, den nazistjgarbyr president Carter inrttat.
Det enda dokumentbevis man kunde prestera var ett identitetskort nr 1393, som utfrdats i
Trawniki p namnet Demjanjuk, och ytterligare bevis skulle inte lggas fram under den rtte-
gng som senare fljde i Jerusalem. n mera: i vsttyska frbundsarkivet i Koblenz upp-
dagades ett andra identitetskort nr 1393 frn koncentrationslgret Flossenbrg och utstllt p
en viss Demjanjuk (ett mycket vanligt ukrainskt efternamn). Men tidsmssigt stmmer inte
numret med Demjanjuks vistelse i Trawniki. Nr 1393 hade nmligen redan tagits i bruk, innan
den sovjetiske soldaten Ivan Demjanjuk togs till fnga av tyskarna och vrvades att tjnstgra
hos dem, och ett och samma nummer anvndes aldrig tv gnger.
Dokumentexperten Dieter Lehner avsljade att identitetskortet var en total frfalskning,
och till samma resultat kom det vsttyska Bundeskriminalamt (BKA), den framstende ameri-
kanske frfalskningsexperten William J. Flynn och professor Julius Grant, en av vrldens
frmsta dokumentexperter. Fotografiet p identitetskortet visade sig ha retuscherats efter
det foto som togs p Demjanjuk 1947 i samband med att han invandrade till USA. Experterna
ppekar att fotot har tv sdana sm hl som en hftapparat efterlmnar. Sjlva kortet har inte
motsvarande hl p baksidan. Fotot har allts sannolikt tidigare anvnts i ett annat samman-
hang. Genom hlen har det trngt upp purpurrtt blck frn fotots baksida, samma purpurrda
blck som en viss Z. Bazilevskaja anvnt fr sina anteckningar verallt p kortet. Dessa
anteckningar, som r daterade den 12 mars 1948, utgr versttningar till ryska av den tyska
texten p kortet. Z. Bazilevskaja var anstlld som versttarinna hos MGB, det sovjetiska
statsskerhetsministeriet. Det vore intressant att veta vad hon antecknade p fotots baksida.
Det r svrt att tnka sig att israeliska myndigheter inte lossat fotot och lst vad som str p
baksidan. Att vi inte har ftt veta det tyder p att det r ngot som inte precis bevisar identi-
88
tetskortets kthet. William Flynn fick inte lov att avlgsna fotot frn kortet, men han kunde
nd frsiktigt lossa ena kanten av fotot och konstaterade d att fotot klistrats p kortet och att
det klistrats minst en gng tidigare. Bland mnga andra tydliga tecken p frfalskning kan
nmnas det allra viktigaste, nmligen namnteckningen Ivan Demjanjuk, som inte ens avlgset
liknar John (Ivan) Demjanjuks handstil och namnteckning. P identitetskortet anges Ivan
Demjanjuks lngd till 175 cm. John Demjanjuk r emellertid 185 cm lng. Inte ens med blotta
gonmttet kan man uppskatta en 185 cm lng man till 175 cm. I den tyska texten visade
frfalskarna sin okunnighet om frvaltningsstrukturen hos den tyska myndighet som utstllde
sdana identitetskort. SS knnemrke, dubbelrunan, r i texten inte tryckt utan inskriven fr
hand. Sdant frekom aldrig inom SS, som alltid anvnde en srskild typ fr dubbelrunan till
alla sina tryckalster och till och med p alla sina skrivmaskiner. I synnerhet stmplarna freter
tydliga tecken p frfalskning. Det sprk som anvnds p identitetskortet freter en rad
egendomliga avvikelser frn vanlig tyska: Vatersname i stllet fr Vatername, Bluse i stllet
fr Hemd, Schnurschuhe i stllet fr Schnrschuhe, Ruksak i stllet fr Rucksack med flera
felaktigheter. Enligt professor Grant r det god jiddisch men usel tyska. Om ngon hade
frskt att anvnda ett sdant identitetskort i Tredje riket, hade han skerligen omedelbart
gripits och skjutits som sovjetisk spion. BKA meddelade de israeliska myndigheterna sina rn
redan r 1987, men domstolen i Jerusalem undertryckte denna information. Den israeliske
chefklagaren Michael Shaked uttalade:

Vad mig anbelangar frvade Demjanjuk morden om det sedan skedde i Treblinka,
Sobibr eller ngon annan stans r av underordnad betydelse.

Och vad Lehners och BKAs avsljande av det frfalskade identitetskortet betrffar uttalade
samme Shaked:

Vi frlitar oss p vra egna expertutltanden och anser dem inte mindre vertygande nu
n tidigare.

Men ocks vsttyska myndigheter agerade rttsvidrigt ifrga om det frfalskade identitets-
kortet frn Trawniki. Sjlvaste frbundskanslermbetet vidtog tgrder, s att Demjanjuks
advokat inte fick knnedom om Lehners och BKAs rn och beordrade dessutom BKA att
hemlighlla upptckten om frfalskningen. Fullt i linje med denna mrklggning instruerades
det expertvittne frn BKA, som skulle hras vid rttegngen i Jerusalem, att frfrdiga ett
delutltande, som skulle ing uteslutande p vissa verensstmmelser mellan Demjanjuks
ansiktsdrag och fotot i identitetskortet frn Trawniki. Drigenom skulle man vid Jerusalem-
processen f intrycket att identitetskortet vore kta. Delutltandet fredrogs av experten frn
BKA dr Altmann. Avdelningschefen vid BKA dr Louis-Ferdinand Werner noterade vid denna
tid i en intern handling:

Sakkunnigt tvivel skall tydligen underordnas de politiska aspekterna.

Nr de frsta tvivlen p identitetskortets kthet yppades, kunde domstolen i Jerusalem
pltsligt frete ytterligare exemplar av samma tillverkning, allts tre liknande identitetskort
utstllda p tre andra ukrainska namn.
Vilka lg d bakom frfalskningen? Misstankarna riktas mot KGB, men i s fall mste man
ven ha haft agenter inom amerikanska immigrationsmyndigheterna, varifrn den passbild av
Demjanjuk hrrrde som utgjort underlaget till frfalskningen.
Frfarandet att berva Demjanjuk hans amerikanska medborgarskap inleddes vid distrikts-
domstolen i Cleveland r 1981. Som enda bevis fr detta rttsstridiga handlande tjnade
identitetskortet frn Trawniki, som allts minst fyra r tidigare bevisats vara en frfalskning.
OSIs dokumentexpert Gideon Epstein, som hvdade identitetskortets kthet, erknde senare
89
infr domstolen att han redan fre rttegngen i Cleveland visste om att sovjetiska myndig-
heter hade manipulerat identitetskortet.
P staten Israels begran inleddes r 1984 frfarandet att utlmna Demjanjuk till detta land.
Sjlva utlmningen skedde i februari 1986 emot alla vedertagna rttsprinciper, ty platsen fr
de pstdda brottten, Treblinka, ligger i Polen och inte i Israel, en stat som vid tiden fr de
pstdda brottens frvande inte existerade.
Hur viktigt det frfalskade identitetskortet var fr OSI framgr av att nazistjgarbyrn i
samarbete med israeliska myndigheter skte frm en rad vittnen att bekrfta identitetskortets
kthet emot sitt eget bttre vetande.

Processen mot Demjanjuk i Jerusalem inleddes den 16 februari 1987. Drigenom riktades
vrldens uppmrksamhet ter p frintelsen i Treblinka, som ju hotat att frsvinna in i
glmskan. Enligt uppgifter av judiska vittnen var Treblinka under andra vrldskriget ett
frintelselger, dr mellan 700 000 och 3 miljoner judar bragtes om livet. Domstolen i Jeru-
salem beslt att faststlla ddstalet till c:a 875 000. Ivan Demjanjuk utsattes nu fr en
skoningsls smutskastningskampanj. Han dptes om till Ivan den frskrcklige, och den
sjuka fantasin visste inga grnser fr de mordmetoder, grsligheter och perversioner den ville
tillvita den numera stats- och rttslse ukrainaren. Han skulle personligen, bevpnad med
jrnstng, svrd och sabel, ha drivit in judarna i gaskamrarna.
Drvid skar han av judarna ronen men gav dem likafullt dem tillbaka i gaskammaren. Med
sin bajonett skar han kttstycken ur kropparna. P havande kvinnor skar han upp buken med
sin sabel. Med sitt svrd hgg han av brsten p judinnor, innan dessa gick in i gaskammaren.
Han skt, slog, stack, strp, piskade ihjl judarna eller lt dem lngsamt svlta ihjl. Han
mrdade egenhndigt 800 000 judar genom att frgifta dem med avgaserna frn en skrot-
frdig sovjetisk stridsvagn. Att dessa vittnes-uppgifter motsades av det enda fregivna
dokumentbeviset, som uteslutande avser tjnstgring i lgren Sobibr och Flossenbrg,
glmde man visst bort i den allmnna upphetsningen. En lektion i elementr logik: P iden-
titetskortet str uttryckligen att kortets innehavare inte fr vistas i andra n de angivna lgren
och att, om han ptrffas ngon annan stans, han skall arresteras och den myndighet som ut-
frdat identitetskortet underrttas. Om kortet r kta, kan Demjanjuk allts inte ha varit i Tre-
blinka (som ligger p 200 km:s avstnd frn Sobibr) den aktuella tiden.
Rttegngen i Jerusalem lpte emellertid inte riktigt i de banor regissrerna hade tnkt sig.
Demjanjuks frsvarare Dov Eitan konfronterade huvudvittnet Eliahu Rosenberg med en 12-
sidig faktaredogrelse (Tatsachenbericht), daterad den 24 december 1947 i Wien, som
denne sjlv undertecknat och signerat p alla sidorna. I denna redogrelse hade Rosenberg
uppgivit att ukrainaren Ivan blivit ihjlslagen i smnen redan r 1943. Den tilltalade Dem-
janjuk kunde allts inte vara identisk med Ivan den frskrcklige, svida denne inte uppsttt
frn de dda. Rosenberg frklarade nu att det mste ha rrt sig om ett missfrstnd frn
protokollfrarens sida och att han, Rosenberg, endast i tredje hand hrt berttas om Ivans dd.
Nu ville domstolen hra protokollfraren frn Wien 1947, en viss Friedmann. Denne vgrade
emellertid till sist att uttala sig, d han frn judisk sida blivit hotad till livet fr det fall han
bekrftade att Rosenberg faktiskt uttalat sig om Ivan den frskrckliges dd ssom ngot han
sjlv bevittnat. Tydligen hade Rosenberg faktiskt beedigat att Ivan ddades 1943.
Den tyske revisionisten Arnulf Neumaier skriver:

Karakteristisk fr dylika vittnens psyke och sinnesfrfattning r den omstndigheten, att
de motiverar fregivna misstag med nskan om en viss verklighet; sanningen underordnas
avsikter och nskeml. Om Israels motiv fr att genomfra rttegngen skrev den judiske fr-
lggaren A. Melzer att i mitten av ttiotalet var israelernas medvetande om frintelsen statt i
avtagande. Den var inget mera n ett kapitel bland mnga andra. Dessutom var den bild, som
vrlden gjorde sig av judarna, alltmer prglad av israelernas behandling av palestinierna,
vilken man pltsligt brjade likna vid Himmlers SS. Det var vl drfr som distriktsdomstolen
90
i Jerusalem inte avhandlade fallet Demjanjuk utan i stllet den totala frintelsen av judarna i
Europa. Auschwitzklubban mste nu ter svingas infr vrldens blickar. (A. Neumaier, Der
Treblinka-Holocaust.)

I slutet av r 1987 tog frfarandet mot Demjanjuk en dramatisk vndning. Demjanjuks fr-
svarare Eitan hade den 20 november av frsvarets sakkunnige erhllit ett omfattande ut-
ltande, varav det ovederlggligt framgick att huvudbevismedlet mot Demjanjuk, identitets-
kortet frn Trawniki, var en frfalskning. Den 4 december skulle rtten ter sammantrda, och
Eitan gick nu ut med beskedet att en stor verraskning vntade. Fem dagar dessfrinnan om-
kom emellertid Eitan, sedan han strtat frn ett fnster p 15:e vningen i Hotel Eilon. Om-
stndigheterna kring ddsfallet r alltjmt ouppklarade. Vid Eitans begravning fick hans efter-
trdare frtande syra kastad i ansiktet.
Vid domen mot Demjanjuk i april 1988 spelade identitetskortet inte lngre ngon central
roll, tvrtemot vad det hade gjort fr hans utlmning till Israel. Domstolen i Jerusalem hn-
visade till att det frmst var vittnena, som otvivelaktigt bevisade Demjanjuks skuld. Likvl
var dessa vittnen av tvivelaktigt bevisvrde, vilket den amerikanska experten p vittnesml dr
Elisabeth Loftus ppekade. Dr Loftus hade redan i hundratals rttegngar visat hur fga tro-
vrdiga enbart vittnesuppgifter r. Mnga av vittnena mot Demjanjuk inte bara motsade sig
sjlva och sina tidigare uttalanden utan serverade dessutom absolut fantastiska, ja groteskt
orealistiska scener frn Treblinka. Avgrande fr dr Loftus bedmning var emellertid att
ngra av vittnena p grund av sin hga lder knappast ens kunde erinra sig namnen p sina
egna barn eller hur de sjlva hade hamnat i rttssalen men dremot var fullt i stnd att iden-
tifiera Ivan Demjanjuk och minnas alla detaljer i lgret Treblinka eller annorstdes. Dr Loftus
erknde visserligen att det till fljd av massmediesthejet omkring John Demjanjuk, om lgret
Treblinka och om de vittnesuppgifter som lmnats de senaste rtionden inte lngre var mjligt
att erhlla ett opverkat, beviskraftigt vittnesml. Likvl vgrade dr Loftus att stlla sin sak-
kunskap till frsvarets frfogande, d hon ssom judinna ville st p Israels och judarnas sida
i denna process, ocks om hon genom ett dylikt handlande medvetet stllde sig emot rtten
och sanningen. Hon var allts beredd att med sin underltenhet medverka till att en oskyldig
icke-jude avrttades i ett propagandaspektakel fr den judiska saken! Till dr Loftus heder
skall dock sgas att hon mycket snart ngrade sitt handlande och beknde sitt misstag. Arnulf
Neumaier betecknar hennes skriftliga beknnelse som skakande och ytterst lsvrd.
I sin bok Der Fall Demjanjuk berttar Hans Peter Rullmann frutom om de nmnda vitt-
nesmanipulationerna ven om tskilliga krnkningar, misstnkliggranden och hot mot
svarandesidans vittnen, och att sdana vittnen rentav sattes i hkte. Dremot instruerade rtten
att krandesidans vittnen skulle skonas, dvs deras uttalanden skulle inte bli freml fr mer
ingende frgor.
Processens hjdpunkt var domen, som allts avkunnades uteslutande p grundval av vitt-
nesmlen. Domen ld p dden medelst hngning, ett beslut som omedelbart utlste groteska
yttringar av vild skadegldje. Man dansade i triumf i rttssalen.
Demjanjuks frsvar verklagade givetvis domen. Det israeliska rttsvsendet hade all an-
ledning att frukta en ny process. Dr Loftus var en av de mest knda experterna p vittnesml
ver huvud taget, och hennes offentliga beknnelse och avfrdande av vittnena som menediga
lgnare kunde inte viftas bort. n skadligare fr Israel var att den grova ortt, som blivit
begngen mot John Demjanjuk, att man frntagit honom hans amerikanska medborgarskap
och utlmnat honom till en skdeprocess i Israel med ett frfalskat identitetskort som enda
bevis, nu vckte harm p mnga hll i Frenta staterna. I detta land gjorde sig en allt starkare
grupp gllande, som krvde att domen i Jerusalem skulle terkallas, Demjanjuk terfras till
USA och terf sitt medborgarskap. Till de mest engagerade frkmparna hrde kongress-
mannen James V. Traficante och en av USAs mest knda kolumnister, Patrick Buchanan.
Redan 1986 hade Buchanan betecknat processen mot Demjanjuk som en ny Dreyfussaffr.
91
I mars 1990 gick s Buchanan ett stort steg lngre, d han i USAs tv inflytelserikaste
tidningar ifrgasatte inte bara Demjanjuks skuld utan massmorden i Treblinka ver huvud
taget:

Problemet r: dieselmotorer avger inte tillrckligt mycket koloxid fr att dda ngon.
Miljskyddsverket krver aldrig att f underska utslpp frn dieseldrivna personeller
lastbilar. r 1988 blev ett tg stende i en tunnel i Washington D.C. 120 meter under jord.
Nittiosju ungdomar fick sitta kvar i vagnen, som fylldes medan de tv loken spydde ut diesel-
avgaser, som fyllde vagnen. Frst efter 45 minuter kunde de lmna vagnen oskadda. Dem-
janjuks massmordsvapen kan inte dda. (New York Times 17 mars 1990, Washington Post
19 mars 1990.)

ret drp, 1991, var Patrick Buchanan George Bushs starkaste republikanske rival i
primrvalen infr 1992 rs presidentval, och han har senare kandiderat i presidentvalen bde
1996 och 2000. Buchanan frngick inte sin vertygelse ens under dessa valkampanjer. I
uttalanden han gjorde i TV preciserade han sina tidigare yttranden och sade att Treblinka
otvivelaktigt varit en fruktansvrd plats, dit hundratusentals judar hade frts och dr tusentals
hade dtt med andra ord: inte hundratusentals eller miljoner, som tidigare psttts. Israel sg
sig drmed st infr en ny, mktig strmning i amerikansk politik och journalistik, en strm-
ning som kunde bra fram Frenta staternas nste president och som vgade ifrgastta om
Treblinka hade varit ett frintelselger.
Naturligtvis blev Buchanan angripen. Sakligheten i dessa angrepp lmnade dock allt att
nska. Den 22 oktober 1990 hvdade Jacob Weisberg i den amerikanska tidskriften New
Republic:

Koloxid, som avges av en dieselmotor r tillrcklig fr att kvva mnniskor, nr de r
sammantrngda i hundratals i tretton fots gaskamrar. Enligt Encyclopedia of the Holocaust
tog kvvningen i Treblinka s lng tid som en halvtimme. Det enda Buchanans jmfrelse
visar r att de barn han beskriver hade tillrckligt syre fr att verleva s lnge som de var
innestngda i tunneln.

Detta var allt den sexsidiga artikeln framlade ssom bevis eller argument betrffande
dieselmotorers anvndning som mordvapen. Det var emellertid tydligen alldeles tillrckligt
fr George F. Will, en mycket vlavlnad amerikansk journalist och tevekommentator, nr
han angrep presidentkandidaten Buchanan. I sin spalt i veckotidningen Newsweek den 4 mars
1996 skrev han:

Dieselavgaser anvndes fr att dda i flera andra nazistiska ddslger och av insats-
gruppernas rrliga ddsfrband.

Frestllningen om massmord medelst dieselavgaser r viktigare n Will tnkte sig. I frga
om det antal mnniskor, som antas ha gasats till dds i Tredje riket, str dieselgasningen fr
den absoluta majoriteten, med siffror p mellan fyra och tv miljoner i fyra lger eller orter
Treblinka, Belzec, Sobibr och Chelmno (om denna sistnmnda ort pstr man inte att det
fanns ngot lger, utan man talar i stllet om gasbilar). Gasning med cyanvte psts ha
anvnts i Auschwitz-Birkenau och i Majdanek. Eftersom ddstalen fr Auschwitz under
1990-talet officiellt reducerats frn fyra miljoner till lngt under en miljon, har historien om
dieselgasningarna blivit allt viktigare.
Men Weisberg och Will far vilse. I sina bda uppsatser Pat Buchanan and the Diesel
Exhaust Controversy och Diesel Gas Chambers: Myth Within a Myth (den senare publicerad i
samlingsverket Dissecting the Holocaust, se artikelns inledning) visar den amerikanske
civilingenjren Friedrich Paul Berg varfr. Berg ppekar att Buchanan inte har alldeles rtt i
92
sitt kategoriska hvdande att dieselavgaser inte kan dda. Det kan de visst, men endast ifall
motorn krs under tung arbetsbelastning. I praktiken r det emellertid mycket svrt att skapa
dylika betingelser med en dieselmotor, som inte driver ngot fordon utan endast anvnds fr
att alstra avgaser. Men ocks vid maximal arbetsbelastning innehller dieselavgaserna mindre
n 4 promille koloxid. Alla bensinmotorer avger utan vidare 7 procent av den ddande gasen.
Om man dessutom justerar frgasarens tomgngsskruv, kan man f s mycket som 12 procent
koloxid i avgaserna. Dieselmotorer har ju inga frgasare, s i det fallet r ingen dylik justering
mjlig. Som vittnena beskriver hur dieselmotorer anvndes vid gasningarna i Treblinka,
mste de ha gtt p tomgng. Under dylika frhllanden skulle dieselmotorerna alstrat
knappast ens 600 ppm koloxid, det vill sga mindre n 1 promille. Att utsttas fr dylik under
en halvtimme ger p sin hjd en vergende huvudvrk. Ingenjr Friedrich Paul Berg ger Pat
Buchanan i allt vsentligt rtt i dennes hvdande att dieselavgaser inte kan dda.
Det har heller ingen betydelse, sger Friedrich Paul Berg, om mnniskor var ttt samman-
packade i kamrar eller ej. Tvrtemot vad Weisberg pstr, skulle avgaserna frn en diesel-
motor p tomgng ha hjlpt till att hlla de innestngda mnniskorna vid liv. Dieselavgaser
har nmligen en syrehalt p c:a 18 procent, allts ungefr som vanlig luft. Detta beror p att
frbrnningen av diesel krver en mycket stor lufttillfrsel fr att stadkomma tndning. Med
s mycken lufttillfrsel kan ven ttt sammanpackade mnniskor andas bekvmt i mer n en
timme utan andra men n vergende huvudvrk. De genomstrmmande dieselavgaserna
hjlper dessutom till att avlgsna den obrukbara utandningsluften.
Friedrich Paul Berg ppekar ven en annan omstndighet, som starkt talar emot diesel-
avgashistorien. Hade tyskarna verkligen velat dda massvis av judar med avgaser frn fordon,
hade de ett lngt bttre alternativ n bde diesel- och bensinmotoravgaser.
Vid denna tid rullade nmligen p Tredje rikets vgar s dr en halv miljon bilar drivna av
generatorgas, mer knd som gengas. Under krig och avsprrning skte man ersttning fr
petroleumprodukter i inhemska rvaror, frmst tr. Vid torrdestillation av tr erhlls en gas
som kan frbrnnas i bilmotorer. ven i Sverige anvndes under andra vrldkriget flitigt gen-
gas; bilar och bussar var genomgende frsedda med ett phngt gengasaggregat. Emellertid
var gengasen ytterst giftig och livsfarlig att inandas, d den hade en koloxidhalt p inemot 35
procent.
Frutsatt att gaskammarhistorien r sann, varfr anvnde tyskarna inte den 350 gnger
giftigare och dessutom lttproducerade gengasen?
Samtidigt som kontroversen om dieselavgasen pgick, hade flera organisationer fr ameri-
kaner av steuropeiskt ursprung tagit John Demjanjuks parti och franstaltat om egna utred-
ningar av Demjanjuks oskuld. P grundval av tungt vgande sakskl kunde de konstatera att
inga massmord kunde ha frvats i Treblinka och att John Demjanjuk mste vara oskyldig i
likhet med andra anklagade. Srskilt kan framhllas den frtjnstfulla, omfattande dokumen-
tation som Polish Historical Society publicerade. Detta r en organisation fr historiskt in-
tresserade amerikaner, mestadels av polsk brd, allts personer vilkas gamla hemland fick lida
srskilt svrt under nazisterna och vilka drfr knappast kan ha drivits av motiv att vilja
rentv Hitler eller vad man annars brukar sga fr att skrmma folk frn att bekanta sig med
revisionisternas objektiva rn.
Vilket blev d Demjanjuks de? Sommaren 1993 frikndes ukrainaren av appellationsdom-
stolen i Jerusalem. Som grund fr friknnandet angavs bristen p bevis, samma brist p bevis
som hade franlett ddsdomen. Mina lsare kan ju gna en tanke eller tv t frgan vad det r
fr makter i vr vrld som kan frvnda synen p annars frnuftiga mnniskor, s att detta
domslut i Jerusalem hyllades av de flesta massmedier i USA och alla i Europa som ett bevis
fr att Israel var en rttsstat. Om Israel vore en rttsstat, hade fr det frsta ingen kunnat
dmas till dden med ett frfalskat dokument vars falskhet sttt klar tminstone sedan 1987
som enda bevis och fr det andra, sedan det blivit klart att krandesidans vittnen begtt
mened, dessa vittnen talats och fllts fr detta brott. Tvrtom vervgde man ett tag p fullt
allvar att inleda en ny process mot Demjanjuk, denna gng fr brott han kunde tnkas ha
93
begtt i lgren Sobibr och Flossenbrg. Men drav blev just d intet. Demjanjuk var redan
en alltfr het potatis. I september 1993 sattes han p ett flygplan till USA men alltjmt
frsedd med handfngsel i strid mot all vedertagen rtt, ty r man friknd, s r man i lagens
mening oskyldig. Rttsstaten Israel gjorde in i det sista allt fr att frdmjuka och krnka
John Demjanjuk.
Vren 2001 inleddes en ny process mot John Demjanjuk, denna gng i hans hemstad Cleve-
land i Ohio. Till denna process skall vi strax terkomma.


Frintelsen i Treblinka

Nr man granskar de vittnesml som finns om lgren i Treblinka, mrker man genast att de
fullstndigt gr i sr p alla punkter: det pstdda frintelselgrets belgenhet, storlek och ut-
rustning, det pstdda antalet offer, de fregivna metoderna att dda dem och att undanrja
kropparna. Motsgelserna r s stora, att det hade varit omjligt fr de frintelsetroende att
alls ge en framstllning av frintelsen i Treblinka utan att gra ett urval bland de anvnd-
bara vittnesmlen och i all tysthet lta de vriga falla i glmska. Ett dylikt urval kan inte
framst som annat n godtyckligt och knappast gra ansprk p vetenskaplighet i hanteringen
av kllmaterialet. Endast ett exempel: I brjan hvdades att man i Treblinka ddade judarna i
kamrar medelst vattennga.
Historien om ngkamrarna hrrr tydligen frn The Black Book of Polish Jewry, som pub-
licerades i USA r 1943 och sponsorerades av inga mindre n presidentens hustru mrs Eleanor
Roosevelt och professor Albert Einstein. Kapitel nio i denna bok (sidorna 141147) heter
Treblinka och har undertiteln Officiell rapport som lmnats till den polska regeringen.
Dessa sju sidor text erbjuder mycket av intresse fr dem som vill veta mera om hur frintel-
selegenden sg ut i sina frsta stadier, d det ifrga om Treblinka icke alls talades om
gaskamrar, utan uteslutande om ngkamrar. Tron p dylika som avrttningsmetod frutstter
att nga, som frs in i ett luftfyllt utrymme, trnger undan luften och s vllar kvvning, vilket
den ju inte gr. Fysikprofessorn Einstein mste ha befunnit sig i ett mycket tankspritt tillstnd,
nr han satte sitt namn p detta tragikomiska dokument.
S sent som den 14 december 1945 noterades fljande till protokollet vid Nrnbergdom-
stolen:

Alla offer mste ta av sig klder och skor, som sedan samlades in, varp samtliga offer,
kvinnor och barn frst, drevs in i ddskamrarna... Sedan kamrarna stoppats fulla, slts de
hermetiskt och nga slpptes in... Av de uppgifter som inkommit kan uppskattas att flera
hundra tusen judar utrotades i Treblinka. (Nrnbergdokument PS 3311.)

Men exakt 75 dagar senare, den 27 februari 1946, hade den hga domstolen redan glmt
ngkamrarna. I stllet var det nu pltsligt tal om gaskamrarna i Treblinka. Det var allts frst
efter kriget man enade sig om vilken form legenden obligatoriskt skulle ha!
Treblinka var inte ett utan tre lger: Treblinka I (eller A), Treblinka II (B) och lgret
Makinia, 6 km lngre norrut. Det r betecknande fr frvirringen och motsgelserna i vittnes-
mlen att det av dessa inte klart framgr ens att det fanns ett tredje lger, Makinia. Detta var
ett genomgngs- och avlusningslger. Det r inte gnat att strka tilltron till vittnesmlen om
frintelsen i Treblinka att mnga av dessa handlar om just detta lger, Makinia, som aldrig
misstnkts fr att ha hyst ett frintelsecentrum. Det nmns numera aldrig av experter p
frintelsen ssom varande ngot frintelsecentrum. Vi skall emellertid terkomma till
Makinia senare i denna artikel.
I stllet r det Treblinka II, som utpekats som frintelselgret, medan lgret Treblinka I, i
omedelbar anslutning till ett grustag, knappast alls figurerat i litteraturen. Det r omjligt att
p detta begrnsade utrymme g in p alla vittnesml, som frekommit om Treblinka II, s
94
framstllningen skall begrnsas till det som har betydelse fr belysningen av de pstdda
massmorden.
I en broschyr frn Judiska vrldskongressen av r 1943 hvdas att nazisterna i mars 1942
brjade bygga ett slakthus fr judar frn Polen och andra lnder.Anlggningen skulle om-
fatta en yta av 5000 ha. Det r svrt att frst hur tnkande mnniskor kan acceptera en upp-
gift om ett lger som upptar icke mindre n 50 kvadratkilometer. nd behandlades den p
allvar av Nrnbergdomstolen. Det sger en del om den mnskliga egenskapen troskyldighet,
som verkar vara en ndvndig frutsttning fr frintelsereligionens utbredning.
T. Skowron, utredare t den tidigare nmnda Polish Historical Society, har sammanstllt de
kartskisser vittnen gjort av lgren i Treblinka. Det finns drygt 40 sdana skisser. De gr alla i
sr p vsentliga punkter, och enligt dessa lg gaskammaren (eller gaskamrarna, eller var det
ngkamrar?) n hr, n dr.

Enligt den nuvarande officiella versionen av frintelsen i Treblinka deporterades en stor del
av Polens judar till frintelselgret sommaren 1942. Utan att alls registreras med namn dda-
des de i gaskamrar medelst dieselavgaser och begravdes i massgravar. Detta pgick fram till
och med vintern 194243. Vren 1943 ndrade man frfarandet: man brjade brnna liken
omedelbart efter gasningarna, och man grvde ven upp de ldre liken och brnde dem, s att
det inte blev ngra spr kvar av de mrdade. Likbrnningen fretogs i flera meter djupa och
mycket lngstrckta gropar, som tidigare hade varit massgravar. Brnningen skedde i gropar-
na p stlgaller som uppbars av betongstolpar. Mellan 870 000 och 1 200 000 judar skall ha
blivit frintade p detta stt. Hsten 1943 utrymdes lgret och jmnades med marken, och alla
bevis fr det massmord som dr frvats undanrjdes.

Att anklaga ngon fr mord r givetvis en synnerligen allvarlig sak, och nr det sker i
domstol, mste en eventuell fllande dom fregs av omfattande utredningar. Alla slags bevis
fr och emot mste upptas till behandling och vrderas. Ingen mda skall sparas i anstrng-
ningarna att faststlla vad som egentligen skedde. Eftersom vittnesml ofta r otillfrlitliga, r
det domstolens uppgift att komma till ett avgrande p grundval av ogensgliga fakta. I detta
arbete ingr tekniska underskningar av brottsplatsen, mordvapnet, mordfrloppet, den dda
kroppen och ddsorsaken. Om offret inte kan ptrffas, r det i praktiken omjligt bevisa att
ett mord frvats. Handlar det om mord p en mnniska eller endast ett ftal, r det ibland
mjligt att undanrja bevisen, frutsatt att brottsplatsen och sttet att undanrja kropparna inte
uppdagas.
Om emellertid antalet mrdade r mycket stort och om den plats dr kropparna frintades
r knd, inprickad p en karta och till och med fotograferad frn luften, s kan man med
dagens tekniska resurser faststlla brottet med absolut visshet. Medelst arkeologiska utgrv-
ningar kan man ju konstatera mnskliga boplatser ocks efter hundra tusen r eller mer. Till
dags dato har man ifrga om utredningen av det som brukar kallas historiens strsta brott
s gott som uteslutande byggt p vittnesuppgifter.
Trots att de fregivna mordvapnen, gaskamrarna, alltjmt finns i behll i lgren Auschwitz
I, Auschwitz II (Birkenau) och Majdanek, tog sig ingen fr att gra en teknisk underskning
av dem, frrn amerikanen Fred Leuchter gjorde det 1988. Leuchter r expert p gaskamrar
och har konstruerat sdana fr avrttning av ddsdmda i flera amerikanska delstater. Men
Leuchter handlade p uppdrag av revisionisterna, s hans rn fr inte diskuteras offentligt,
och hans rapport r frbjuden i flera demokratiska lnder i Europa, dribland Tyskland,
sterrike, Schweiz, Frankrike, Nederlnderna och Polen. Efter Leuchter har gaskamrarna
underskts av rttsmedicinska institutet i Krakw och av den tyske kemisten Germar Rudolf.
Resultaten r entydiga och samstmmiga: I kamrar, dr mnga tusen mnniskor psts ha
mrdats med cyanvte, finns mycket ringa spr av detta mne i vggarna (cyanvte r ett
naturligt frekommande mne och kan finnas i sm mngder i vilka byggnader som helst).
Dremot i de kamrar fr avlusning (med cyanvtegasning) av fngarnas klder, dr man
95
aldrig har psttt att mnniskor bragtes om livet, fann man betydligt hgre halter av giftet i
vggarna.
I Treblinka finns inga fregivna gaskamrar i behll, men dr har man i stllet gjortden enda
officiella brottsplatsunderskningen av ett psttt frintelselger. Den 9 till 13 november 1945
gjorde man p franstaltande av domstolen i Siedlce en utgrvning av lgret Treblinka II. Vi
terkommer till denna underskning. Ingen annan stans, vare sig i Auschwitz-Birkenau, Maj-
danek, Chemno (Kulmhof), Sobibr eller Beec har man under de drygt 50 r, som gtt
sedan de pstdda massmorden begicks, ngonsin fretagit ngon teknisk underskning av
brottsplatsen eller mordvapnen. Inte heller har man ngonsin i ngot enda lger obducerat
ngon enda kropp och faststllt gasning som ddsorsak. Kanske ngon av mina lsare har
ngon bra frklaring p dessa sakfrhllanden, som ju borde te sig obegripliga, frutsatt att
massmorden faktiskt gde rum.

Enligt den nu gllande officiella frestllningen om frintelsen frvades massmorden p
judar huvudsakligen i slutna rum medelst olika gaser, som antas ha haft giftverkan (cyanvte
respektive dieselavgaser). Frintelsen i Treblinka skall, beroende p vilka vittnesuppgifter
man vljer att tro p, ha genomfrts medelst

1. nackskott utomhus i ett slags lpandebandsfrfarande,
2. klorgas,
3. vattennga,
4. avgaser frn en dieselmotor,
5. tompumpning av lufttta kamrar.

Varianterna 1, 3 och 5 presenterades av Judiska vrldskongressen i dess Svarta bok av r
1946 (ej att frvxla med den tidigare nmnda Polska judenhetens svarta bok av r 1943). Om
man frskte pumpa ut luft ur en ttad kammare endast ngra tiondels atmosfrer under
normalt lufttryck, skulle det rcka fr att f hela byggnaden att strta in. ngkamrarna har
redan berrts; de var den version av legenden som Nrnbergdomstolen frst fastnade fr men
som numera r prisgiven t glmskan.
Enligt vittnesuppgifter skall p det s.k. frintelseomrdet inom lgret Treblinka II ha
funnits tv byggnader, ddshus, som rymde inalles 13 hermetiskt frslutbara gaskamrar.
Det frsta ddshuset var en betongbyggnad, som uppfrdes sensommaren och hsten 1942.
Det rymde tre gaskamrar med vardera en yta p 5 m x 5 m (andra hvdar 4 m x 4 m). Det
andra ddshuset var en stenbyggnad med betonggolv och uppfrdes ngot senare. Det rymde
tio gaskamrar, som vardera hade en yta av 8 m x 4 m (andra hvdar 4 m x 4 m). Fem gas-
kamrar lg utmed vardera lngsidan av denna byggnad, skilda t av en mycket trng, endast
150 cm bred korridor. Yttervggarna hade gastta falldrrar, som man kunde dra upp fr att
pskynda tmningen av gaskamrarna. Innanfr ena kortsidans vgg lg motorrummet,
varifrn dieselavgaserna leddes in i kamrarna.
Svarta boken frn 1946 talar visserligen om att 4000 till 6000 mnniskor samtidigt fstes in
i gaskamrarna, men de flesta kllor njer sig med frre n 2000. De massgravar, dr liken
jordades, lg enligt Eliahu Rosenberg i nrheten av gaskamrarna, var 120 m lnga, 15 m breda
och 6 m djupa, men andra kllor anger andra mtt, alltifrn 50 till 150 m lnga, 10 till 25 m
breda och 5 till 10 m djupa. Senare utrustades brottsplatsen med galler eller grillar fr
brnning av liken.
Det finns all anledning att nrmare granska den tekniska mjligheten eller snarare omjlig-
heten av massmord enligt de frutsttningar vittnesuppgifter och besiktning av den fregivna
brottsplatsen anger. Lsaren kommer att inse att dri finns tskilliga inslag, som fr lnge
sedan borde ha vckt allvarliga tvivel. Bara en liten detalj, som r orimlig nog och kritiklst
accepterats. Det frsta ddshuset skall ha haft en trappa med tre trappsteg utan ledstnger,
96
vilken ledde till ingngen, belgen p 1,5 m:s hjd ver marken. Med andra ord: 50 cm hga
trappsteg. Vilket hinder fr att snabbt fylla gaskamrarna med ddsvigda mnniskor!
I sitt nuvarande skick lmnar frintelselegenden inget utrymme fr massmord medelst
nga, klorgas eller tompumpning. Dessa hvdanden har frkastats ssom absurda. Men det r
lika obegripligt varfr vittnen, historiker och domstolar har fastnat fr dieselavgaser som
mordmetoden. I vr miljmedvetna tid r det vlknt att avgaserna frn bensinmotorer r
hundra gnger giftigare n de frn dieselmotorer. Sjlvmord genom inandning av bensin-
avgaser r tyvrr inte ovanliga. Dremot knner man inget fall av sjlvmord genom inandning
av dieselavgaser. Det r dieselavgasernas ringa halt av koloxid som utesluter varje allvarligare
giftverkan. Av vittnesuppgifterna frn Treblinka framgr inte heller hur offren pverkades av
dieselavgaserna.
Enligt vittnen var de motorer, som frsg gaskamrarna med gas, tunga dieselmotorer som
tagits frn sovjetiska stridsvagnar och som hade en effekt p inemot 550 hk. Om avgaser frn
en frbrnningsmotor leds in i ett hermetiskt slutet utrymme, kommer trycket drinne att
gradvis ka tills antingen utrymmet sprngs eller motorn stannar. Det tryck, som motorn kan
bygga upp med sina avgaser, varierar med motorns typ och konstruktion. D dieselmotorer
har ett hgt kompressionstal (1:15), kan man anta att de kan fungera, ven om avgastrycket
stiger med 0,5 bar efter avgasernas uttrde ur cylindern.
Om nu dessa avgaser leds in i ett hermetiskt slutet rum, kan trycket ocks drinne stiga med
0,5 bar. Detta motsvarar en belastning av 500 g per cm
2
, dvs 5 ton per m
2
. S mste ven ha
skett vid varje gasning ssom vittnena beskriver dem i dessa fregivet hermetiskt slutna
gaskamrar. Lt oss tillmpa dessa tekniska frutsttningar p Ddshus 2. Om vi utgr frn att
en gaskammare dr mtte 8 m i lngd och 2 m i hjd, erhller vi en vggyta p 16 m
2
. Den
kraft av trycket frn avgaserna som belastar vggen uppgr d till 80 ton. Det vore som om tre
25 tons lastbilar samtidigt rammade vggen! Taket p denna anlggning hade en yta av 32 m
2
.
Tryckkraften frn avgaserna underifrn skulle uppg till 160 ton. Taket torde ha vgt c:a 12
ton (utgende frn att det var en 15 cm tjock betongplatta). Om taket inte precis lyfte, s
skulle det tminstone knckas mitt itu och bjas uppt, d armeringsjrnen ligger i nedre tre-
djedelen av takkonstruktionen. Motsvarande mste glla falldrrarna. Om de hade en yta av 5
m
2
, mste tryckpknningen p dem ha uppgtt till 25 ton och nd kunde de hlla ttt!
Hur lng tid hade det tagit att erhlla ett vertryck p 0,5 bar i en gaskammare med en yta
av 32 m
2
och hjd av 2 m, dvs 64 m
3
volym? Vi utgr frn en sovjetisk stridsvagnsmotor av
typ W2 med en cylindervolym p 38 liter. I en gasningssituation skulle luftvolymen i gas-
kammaren (kammarens volym minus de instngda offrens volym) ha utgjort c:a 44 m
3
. Om
motorn gick p 500 varv i minuten, s hade den alstrat 9,5 m
3
avgaser i minuten. Nr motorn
pumpat in sammanlagt 22 m
3
avgaser i gaskammaren, hade trycket drinne kat till 1,5 bar.
Detta hade tagit endast tv och en halv minut. Under inga omstndigheter kan en dieselmotor
p denna korta tid alstra tillrckliga mngder giftig gas fr att dda ngon men dremot
hade trycket sprngt kamrarna och s frintat frintelsen i Treblinka.
Hr instller sig oskt en tanke. Om nu gaskamrarna gick att hermetiskt sluta, varfr gjorde
sig nazisterna sdant omak med att leda in avgaser frn dieselmotorer och s riskera att
sprnga sina gaskamrar? Det hade ju rckt att stnga in offren i kamrarna och lta dem
kvvas; det tillgngliga syret hade tagit slut p mindre n en timme. Slutsatsen efter alla dessa
vervganden ger sig sjlv: dieselgaskamrarna i Treblinka kan tryggt frvisas till fablernas
vrld.
Ytterligare orimligheter mter i samband med de massgravar, dr de gasades kroppar
jordades. Enligt vittnet Eliahu Rosenberg var dessa gravar 120 m lnga, 15 m breda och 6 m
djupa. Om vi utgr frn Rosenbergs vittnesml och frutstter en sluttningsvinkel p 65
grader i Treblinkas sandiga och grusiga jord samt att man tckte ver liken med 0,5 m jord,
skulle en dylik grav ha haft en fyllbar volym p c:a 8000 m
3
. Om man utgr frn en kapacitet
hos massgravarna p 8 lik per m
3
, skulle de ha rymt c:a 64 000 lik var.
97
Intressant nog nmner inget av vittnena vad som skedde med den uppgrvda jorden, som
med en uppluckringsmn p 20 procent br ha uppgtt till 9600 m
3
per grav. Sluttnings-
vinkeln hos en grop som grvs i naturligt material blir mycket brantare n den hos hgen av
uppgrvt material. Om graven i verkanten hade en yta av 1800m
2
, som hvdats, och hgen
av uppgrvd jord har en sluttningsvinkel av c:a 30 grader och en hjd av 6 m och om avdrag
grs med c:a 1000 m
3
fr jord till vertckning av liken, kommer det uppgrvda materialet att
tcka en yta av c:a 2600 m
2
.
Det omrde som anges som frintelseomrdet i Treblinka mter enligt arkivritningarna
c:a 18 000 m
2
. Detta omrde skulle rymma icke endast massgravarna och hgarna av upp-
grvd jord utan ven gaskamrarna och andra byggnader. Om man utgr frn antalet 875 000
mrdade, vilket man gjorde vid rttegngen i Jerusalem mot John Demjanjuk, s skulle det
krva 14 massgravar av de dimensioner Rosenberg angivit. De 14 massgravarna skulle uppta
en sammanlagd yta av c:a 25 200 m
2
. Dessutom skulle hgarna av uppgrvd jord c:a 130
000 m
3
uppta en sammanlagd yta av c:a 36 400 m
2
. Sammanrknat skulle enbart de ytor
som de 14 massgravarna och den ur dessa uppgrvda jorden tog i ansprk uppg till 61 600
m
2
, dvs mer n 3,4 gnger ytan av hela frintelseomrdet! Drmed har ven denna del av
legenden visats vara orimlig. Om mjligt nnu orimligare blir det, om vi utgr frn siffran 3
miljoner ddade i Treblinka, den siffra som gllde strax efter kriget. D skulle det ha krvts
86 massgravar, upptagande en sammanlagd yta av 86 400 m
2
, och drtill skulle komma
hgarna av 445 000 m
3
uppgrvd jord, krvande en yta av ytterligare 124 800 m
2
, det vill sga
alla grvarbetena skulle ta 211 200 m
2
i ansprk en yta nra tolv gnger strre n hela
frintelseomrdet.

Vad hnde sedan med de dda kropparna av de 875 000 offren? Enligt vittnen skulle man
under perioden mars till september 1943 systematiskt ha grvt upp liken och brnt dem fr att
undanrja dem sprlst. Ett dylikt hvdande r en ndvndig frutsttning fr att kunna ange
godtyckliga antal alltifrn 700 000 till 3 miljoner. Det lttsinniga umgnget med mycket
stora tal, som sedan utan frklaring kraftigt reduceras, nr de utstts fr revisionisternas
nrgngna granskning, r gnat att vcka vr misstanke. Betrffande Auschwitz hvdades
officiellt ddstalet 4 miljoner alltifrn kriget och fram till 1990. Sedan pltsligt reducerades
siffran till litet mer n 1 miljon, och i sin senaste bok har J.-C. Pressac, som allmnt hyllas
fr sitt arbete, reducerat siffrorna fr Auschwitz med ytterligare c:a en tredjedel, till 660 000.
De tekniskt orimliga beskrivningarna av hur massmorden frvades motsvaras av tekniskt
lika orimliga beskrivningar av hur kropparna eliminerades genom brnning i det fria. Och
det r inte bara betrffande Treblinka man hvdar detta. Detsamma psts ju om frintelse-
lgren Beec, Sobibr och Chemno. Hittills har ingen hvdat att det i dessa lger fanns
krematorier, utan de sammanlagt 1,9 miljon dda skulle alla ha brnts till aska i det fria, varp
askan skingrades, s att intet spr av massmorden finns kvar. Miljoner dda kan inte bara fr-
svinna. Lsarna kan betnka de fynd av massgravar fr kommunismens offer, som nu stndigt
grs i Ryssland.
Vad uppger d vittnena om likbrnningen? Eliahu Rosenberg berttar:

Sedan Himmler inspekterat lgret, gav han order om att brnna samtliga lik, som lg i
gropen Till detta ndaml lade man tv rls parallellt bredvid varandra p marken och
lade nu liken, som man lyfte ur gropen med grvmaskiner, i lager p varandra liksom
brnnved. Det hnde drvid ofta att liken, i synnerhet av nyligen dda, inte brann s bra och
vi drfr mste hlla bensin p dem Vid den tiden hade vi bara en brnnplats, och det var
naturligtvis fr litet, d vi inte kunde brnna mer n hundra lik per dag. Frn grannlgret
hmtade man en Oberscharfhrer i SS vid namn Herbert Floss Han inrttade fem till sex
brnnplatser och infrde ven ett nytt stt att lgga liken i lager (Eliahu Rosenberg,
Tatsachenbericht, s. 9f.)

98
Vad nu? Menar karlen att mnniskokroppar brinner av sig sjlva? Ja, vid rttegngen i
Jerusalem mot John Demjanjuk vidhll han detta:

I Treblinka lrde vi oss att sm barn brinner fortare n mn. Man kan antnda dem med
en tndsticka. Drfr beordrades vi av tyskarna m de frbannas att frst lgga ner
barnen i brnngropen. (Uttalande av E. Rosenberg infr domstolen i processen mot Dem-
janjuk, anfrt av den tyske revisionisten Udo Walendy i hans tidskrift Historische Tatsachen
nr 34, 1988.)

Szyja Warszawski anlnde till Treblinka i juli 1942. Infr den polska huvudkommissionen
fr underskning av nazisternas brott i Polen vittnade hon:

Med en grvmaskin kastade man liken i lager p det brinnande gallret. Nr liken fattade
eld, brann de av sig sjlva.

Wassilij Grossmann skriver i sin bok Die Hlle von Treblinka:

I brjan ville likbrnningen inte alls fungera liken tog inte riktigt eld; man iakttog dock
att kvinnoliken brann lttare. Jankel Wiernik (som dyker upp under flera namn: Yaakov
Vernick, Yakovyorek) r det enda av vittnena som hvdar att han deltagit i frintelse-
processen en lngre tid. Han skriver:

Det visade sig att kvinnolik brann lttare n mn. Drfr anvndes kvinnolik att tnda
eldarna med. (J. Wiernik i A. Donat (red.), The Death Camp Treblinka, New York: Holo-
caust Library, 1979, s. 170.)

Rachel Auerbach sammanstllde olika vittnesuppgifter och skrev sammanfattningsvis:

Polackerna talar fortfarande om hur tvl tillverkades av judarnas kroppar Upptckten
av professor Spanners tvlfabrik i Langfuhr bevisade att deras misstankar varit vlgrundade.
Vittnen omtalar fr oss att nr liken brndes p blen, lade man pannor under stllningarna
fr att fnga upp fettet, nr det rann av, men detta har inte bekrftats
I Treblinka, liksom p andra sdana stllen, gjorde man betydande framsteg i frintelsens
vetenskap, ssom den ytterst mrkliga upptckten att kvinnolik brinner bttre n manslik.
Mn brinner inte utan kvinnor Kvinnolik anvndes fr att antnda eller rttare sagt an-
lgga eldarna bland likhgarna Blod visade sig ocks vara ett frstklassigt brnsle Unga
kroppar brinner upp snabbare n ldre Med hjlp av bensin och liken efter de fetare
kvinnorna flammade likblet slutligen upp. (A. Donat, anf. arb., s. 38.)

Yitzhak Arad skriver:

De SS-mn, som ledde kremeringen, blev vertygade om att liken brann tillrckligt bra
utan tillfrsel av annat brnsle. Om liken av de nyligen ddade sger han att, Dessa inte
brann lika bra som de som hmtats upp ur gravarna, och de mste besprutas med brnsle
innan de ville brinna. (Y. Arad, Belzec, Sobibr, Treblinka: The Operation Reinhard Death
Camps, 1987, s. 174.)

Jean-Franois Steiner, som ocks han sammanstllde mnga vittnesml, skriver:

Det fanns eldbestndiga kroppar liksom sdana som ltt fattade eld. Tricket bestod i att
anvnda de bra till att brnna de dliga med. Enligt hans [den tidigare nmnde SS-mannen
Herbert Floss] forskning som tydligen var lngt framskriden brann gamla lik bttre n
99
nya, feta bttre n magra, kvinnor bttre n mn och barn inte lika bra som kvinnor men
bttre n mn. Av detta fljde att gamla lik av feta kvinnor var de idealiska. (J.-F. Steiner,
Treblinka, 1966, s. 294.)

Visserligen uppger ngra vittnen att det i Treblinka fanns grupper utsedda att skaffa fram
ved. Yitzhak Arad berttar om ett vedkommando. Det rder dock konsensus hos vittnena
och de frintelsetroende om att veden kom till anvndning endast d man anlade mindre bl
inunder bergen av lik och var obehvliga sedan likbergen fattat eld och brann av sig sjlva.
Mnniskokroppen r emellertid inte brnsle. Den bestr till c:a 65 procent av vatten och
brinner inte av sig sjlv bara man antnder den. I alla strre stder finns krematorier, dr man
dagligen frbrnner dda mnniskokroppar. Dr vet man ocks att stora mngder brnsle
(gas) mste tillfras fr att frvandla mnniskokroppar till aska.
Indien r ett land, dr man har mngtusenrig erfarenhet av likbrnning i det fria. Enligt en
uppgift i den indiska tidningen New Delhi Shenectady Gazette den 27 november 1986 brnner
man i Indien dagligen 21 000 lik, vilket krver 6433 ton ved, allts i genomsnitt 306 kg ved
per lik. Likbrnningen r i sjlva verket ett stort problem i Indien, eftersom den tr kraftigt p
landets redan ringa skogsbestnd. Varfr har indierna inte upptckt detsamma som SS-
mannen Herbert Floss, nmligen att man kan elda med lik?
Lt oss emellertid fr resonemangets skull anta att naturlagarna inte var upphvda i Tredje
riket ren 19411944 utan att det ven dr och d gick t ansenliga mngder brnsle nr man
brnde lik. Vi stter dock frsiktigtvis vedtgngen lgt, till endast 200 kg per lik. Av olika
vittnesuppgifter framgr att likbrnningen i Treblinka pgick till brjan av augusti 1943,
sammanlagt ungefr 185 dagar. Det betyder att minst 4700 kroppar mste ha brnts dagligen,
vilket krvde 950 ton torr ved dagligen. Av ingenjrshandboken Htte erfar vi att 1 ton gran-
ved fr eldningsndaml hller en volym av 3,1 m
3
. Detta betyder att ved till en volym av
2945 m
3
mste ha tgtt fr likbrnningen varje dag. Hur mycket detta r blir kanske lttare
att frst om man visualiserar en vedstapel som r 1 m hg, nra 3 m bred och 1 km lng. En
vedstapel av den storleken skulle ha frbrukats varje dag i 185 dagar. Fr hela likbrnnings-
arbetet frn mars till augusti 1943 skulle ha tgtt c:a 176 000 ton torr ved.
Enligt vittnena skulle Himmler ha beordrat strsta skyndsamhet i arbetet med likbrnning-
en. D fanns det knappast tid att lta veden torka, utan man mste ha tvingats anvnda frsk
ved. Brnnvrdet fr sdan ved r endast 2000 kcal/kg mot 3600 kcal/kg fr torr ved. Den
tidigare nmnda totala vedtgngen mste allts multipliceras med faktor 1,8, s att vi erhller
resultatet 315 000 ton frsk ved. Det dagliga behovet skall d ha varit 1700 ton. Om vi frut-
stter att denna ved huggs av medelhga trd med en genomsnittsmassa av 700 kg, betyder
det c:a 450 000 trd.
Vi antar att den skog, varifrn veden hmtades, lg i nrheten av lgret. Vi antar att en 15
tons lastbil kan gra tre resor dagligen, varvid naturligtvis tid mste avsttas fr lastning och
lossning av veden. D skulle totalt 113 resor behva gras dagligen med 38 lastbilar. Inga
vittnen har nmnt ngot om en sdan lastbilspark eller vedhmtningsresor. Liken brann ju av
sig sjlva bara man frst tnde p dem.
Hur mycken arbetskraft skulle det ha gtt t att gra ved av alla dessa trd under de primi-
tiva arbetsfrhllanden som rdde? Vi antar att en man hinner p en dag flla ett trd, barka
och kvista av det, sga det och hugga upp det till ved. Prva sjlv att sga och hugga upp 70
kg ved och tnk dig sedan denna arbetsinsats tiofaldigad! Vi antar nd fr resonemangets
skull att en man skulle ha orkat utfra detta arbete p en dag. D skulle det ha tgtt 450 000
arbetsdagar. Om arbetet utfrdes p endast 185 dagar, skulle det ha krvt ett skogshuggarlag
p drygt 2400 man. Och den skog, som behvde avverkas fr ndamlet, skulle ha omfattat
nra 600 ha. Skulle vittnena inte ha mrkt en s omfattande kalhuggning? Den skulle vara
synlig n idag.
Vi har nu att bemta pstendet att kropparna av 875 000 mrdade mnniskor kan undan-
rjas sprlst i det fria. S dr helt sprlst gr det nu inte. Vi har till att brja med vedaskan
100
och rknar lgt: 3 kg aska av varje ton brnd ved. D blir resultatet c:a 945 ton. Drtill
kommer askan och vriga lmningarna av de mrdade mnniskorna. Askan av en frbrnd
mnniskokropp utgr c:a 5,6% av kroppsvikten. Utgr vi frn en genomsnittlig kroppsvikt p
60 kg, betyder det att frbrnningen av 875 000 mnniskor ger 2940 ton aska. Sammanlagt
blir det allts nra 3900 ton aska ved- och mnniskoaska som enligt vittnena blandades
med jord, varp ask-jordblandningen kastades tillbaka i groparna. ven om denna vldiga
mngd aska som om den bortfraktades skulle krva 390 stycken 10 tons lastbilar blanda-
des med de c:a 100 000 m
3
jord som grvdes upp ur massgravarna, vore det ltt att finna bevis
fr mnniskorester motsvarande de antal mrdade som vittnena anfrt. Dessutom: vid likbrn-
ning under de omstndigheter, som vittnena beskrivit, blir inte kropparna fullstndigt fr-
brnda till aska, utan skeletten blir kvar.
Vittnena har beskrivit hur man krossade, siktade och sllade benresterna fr att frvissa sig
om att inga bevis blev kvar. Med tanke p den primitiva utrustning som skall ha anvnts fr
detta arbete trkavlar och metallpltar kan det inte ha resulterat i annat n en ganska grov-
malen terstod. En sdan oerhrd kvantitet mnniskorester aska-och benrester inmngda i
jord p ett mycket begrnsat omrde skulle utan vidare g att konstatera med dagens kriminal-
tekniska metoder. Drtill kommer mnniskokroppens hrdaste material, tnderna, som inte
kan ha pulvriserats med de primitiva metoder som omnmnts. ven om vi antar att varje
mordoffer hade i genomsnitt endast 20 tnder i behll av 32, skulle det nd bli minst 17,5
miljoner tnder kvar i Treblinka. Det betyder omkring 180 tnder per m
3
ask- och benblandad
jord. Existensen av dessa tnder skulle inte vara ngon som helst svrighet att konstatera.


Vad hnde d i Treblinka?

Vi citerar den dokumentation, Amicus Curiae Brief, den amerikanska sammanslutningen
Polish Historical Society publicerat till John Demjanjuks frsvar:

Med hjlp av flygfotografier i frening med fotografier av tidigare utgrvningar p
platsen kunde vi lokalisera en massgrav vid Treblinka II och bestmma dess mtt. Grunderna
till de stora (30 m x 15 m) byggnader, som sades ha varit gaskamrarna, var emellertid inte
synliga.

Flygfotografierna [som togs av tyska spaningsflygare r 1944] visar att ytan av den enda
massgraven vid Treblinka II r ungefr 10 procent mindre n en av massgravarna i
Katynskogen, en grav som rymde 4500 kroppar. Samma flygfoton visar ocks 41 sm mass-
gravar, som ligger ungefr tre kilometer lngre bort, vid Treblinka I. De som dog och
begrovs i Treblinka I grvdes aldrig upp igen och brndes aldrig av nazisterna (Bild 83)
De sm massgravarna vid Treblinka I r till storleken identiska med den polska domarens
avgrande frn r 1945 p grundval av utgrvningar att dessa gravar rymde omkring 10 000
kroppar. Bild 85

Vi kunde ven lokalisera fotografier, som tagits p markniv ngon gng i augusti 1944
av den enda massgraven vid Treblinka II och som ger oss exakta mtt p dess bredd. Bild 86.
r 1945 franstaltade distriktsdomstolen i Siedlce om en kriminalteknisk utgrvning av
Treblinka II och bestmde djupet p denna enda massgrav. Bild 87. Denna information jmte
lngden, som erhllits genom flygfotografier, ger en fullstndig framstllning av graven i tre
dimensioner och ger en ganska exakt frestllning om hur mnga kroppar graven kan ha
innehllit, nmligen 2000 till 4000. Denna siffra r avsevrt mycket mindre n de pstdda
900 000. Eftersom nra en miljon mnniskor slussades genom lgret Treblinka II p ett r
(Bild 88) och det tog i genomsnitt tre dagar p dliga jrnvgar att anlnda dit, r en siffra
101
p 2000 till 4000 dda vl frenlig med det mycket hga ddstalet fr Warszawagettots
invnare.

P grundval av de uppgifter vi samlat anser vi att man grvde upp och brnde liken vid
Treblinka inte fr att dlja bevis utan fr att frhindra utbrytandet av epidemier, nr floden
Bug svmmade ver. De omkring 10 000 liken i massgraven vid Treblinka I grvdes inte upp
och kremerades inte, eftersom de lg ovanfr den stigande vattennivn.

Efter befrielsen tillsatte man tv utredningskommissioner rrande lgren i Treblinka. Den
ena leddes av den sovjetjudiska kommission som var knuten till 65:e sovjetarmn, och den
andra leddes av domaren vid distriktsdomstolen i polska Siedlce

Den sovjetjudiska kommissionen genomfrde en ganska god underskning av mass-
gravarna i lgret Treblinka I och frberedde en grundlig rapport. Bild 89. Gravarna i
Treblinka I rymmer omkring 10 000 lik, och deras sammanlagda innehll var tminstone tre
gnger strre n det i massgraven vid Treblinka II. Bild 90.

I november 1945, i frberedelse infr rttegngen i Nrnberg (den internationella militr-
domstolen), franstaltade domaren vid distriktsdomstolen i Siedlce om en underskning av
det frutvarande lgret Treblinka II p grundval av gonvittnesuppgifter om de illdd som
dr skall ha frvats. Den polska kommissionen ville inte tro de verlevandes berttelser och
det enorma antalet offer, 3 500 000, som deras sovjetiska fregngare uppfunnit. Bild 91.
Fljaktligen frskte kommissionen att p allvar grva fram fysiska bevis p nazisternas
brott. Den kriminaltekniska utredningen och utgrvningen inleddes i november 1945 med
hjlp av ver 30 arbetare under personligt verinseende av den judiske ordfranden fr
distriktsdomstolen i Siedlce, J. Szlebzak. Fyra fre detta fngar deltog som representanter fr
Kretsen av tidigare Treblinkafngar: herrarna S. Rajzman, T. Grinberg, S. Friedman och M.
Mittelberg. Deras enda syfte var att peka ut platserna fr de ofrglmliga inrttningar, som
de sade sig ha haft tillflle att iaktta dagligen i omkring ett r och som hade rivits endast
omkring 24 mnader tidigare: lasarettet, dr omkring 50 000 sjuka, gamla och barn pstods
ha blivit skjutna; de enorma massgravarna och de tv trbyggnader som hyste de tretton
(10+3) gaskamrarna, som sades ha varit kldda med rtt terrakottategel. Bild 92.

Platsen fr lasarettet ptrffades snart. verlevande pstod att 50 000 mnniskor dr
bragtes om livet medelst skjutning i denna grop. Den grundliga kriminaltekniska undersk-
ningen bragte vissserligen i dagen ett antal sm personliga artiklar, som tillhrt de deporte-
rade judarna, liksom halvbrnda sopor frn lgret, blandade med ngra dussin utlndska
smmynt. Men man lyckades inte finna ngra rester av mnniskoben, inte heller ngon av de
(tminstone) 50 000 pstdda exekutionskulorna eller ngon av de 50 000 tomhylsorna. Bild
92A.

Platsen fr gaskamrarna i Treblinka II, de tv strsta trbyggnaderna i distriktet (den ena
skall ha mtt omkring 30 m x 15 m), kunde de verlevande inte erinra sig eller enas om.
Eftersom dessa byggnader mste ha varit lokaliserade i det endast tv hektar stora vre
lgret, lt kommissionen grva ett antal lnga och djupa underskningsdiken i nordsydlig
riktning. Icke en enda skrva terrakottategel av rd eller annan frg ptrffades under dessa
grundliga utgrvningar. Bild 93. Ej heller hittades ngot spr av en tjock betongplatta, som
hade mst tjna till grund fr gaskamrarnas tegelkldda vggar, inte heller upptcktes ngot
spr av betong- eller timmergrunder, som hade kunnat uppbra sdana tunga byggnadsverk i
Treblinkas sandiga jord (som ofta drabbades av djup tjle). Bild 94.

102
I den nya rttsprocess, som nyligen inletts mot den nu 81-rige fre detta bilarbetaren John
Demjanjuk, lyckades hans frsvarsadvokat Michael Tigar f den amerikanska domstolen att
avvisa som bevismaterial vad domstolen i Jerusalem r 1987 frmdde Demjanjuk att sga
om sig sjlv. Frenta staterna har nmligen bitrtt Konventionen mot tortyr, och det r fast-
stllt att Demjanjuk torterades i det israeliska fngelset, i synnerhet genom att systematiskt
bervas smn. Tortyr, ocks mycket grov sdan, tillmpas rutinmssigt i israeliska fngelser
p palestinska fngar.
Har Demjanjuk d ftt en tiger till sitt frsvar? Knappast. Advokaten Tigar har underltit att
anvnda det mktigaste vapen som str honom till buds fr sin klients frsvar, det med starka
sakskl underbyggda ifrgasttandet att det alls finns ngra bevis fr massmord i Treblinka
(dr Demjanjuk inte fick vistas) eller i Sobibr (dr han fick vistas). Tigar behvde inte sjlv
gra detta. Det hade Yitzhak Arad redan gjort t honom 14 r tidigare, i sitt vittnesml (om-
fattande ver 550 sidor av rttegngsprotokollet) under den frsta processen mot Demjanjuk i
Jerusalem. Hr fljer ett utdrag ur rttegngsprotokollet. Den som frst har ordet r klagaren
Blatman:

BLATMAN: Dr Arad, skulle ni nu kunna sga oss ngot om hur lgret var inrttat [engel-
ska: the setup of the camp]? Jag frstr att lgret fullstndigt utplnades. Det finns inga
originalkartor i behll, och alla beskrivningar och all forskning om hur det var inrttat
bygger p uppgifter och bevis av vittnen.
ARAD: Bde Treblinka och andra lger, nr de vl hade fullgjort sin utrotningsuppgift, lik-
viderades, upplstes, utplnades. De frvandlades till jordbruksmark, och grnska plante-
rades. Allt vi har r bevis och vittnesml av verlevande, i synnerhet Yaakov Vernick, som
ngra mnader efter att han flytt frn Treblinkalgret vid tiden fr upproret jag skall ter-
komma till detta senare hade iordningstllt en ritning, en skiss eller ett diagram ver Tre-
blinkalgret, och han byggde faktiskt i Israel, i ett senare skede, en skalenlig modell av Tre-
blinka p grundval av den ritning han hade frt med sig. Och detta r den huvudsakliga
kllan till vr information om lgret. (Morgonsessionen den 17 februari 1987, ss. 229230.)
Ngot senare berttade dr Arad:
ARAD: Hur som helst tog de isr allt, de monterade ner allt, de centra och byggnader som
fanns kvar, de avlgsnade allt som ver huvud taget gick att avlgsna, och detta fortsatte
fram till november [1943]. Omrdet pljdes ner, och p det byggdes en bondgrd, och en av
de ukrainska vakterna hmtade sin familj dit och brjade bo dr ssom bonde och sg till
hela omrdet. (Eftermiddagssessionen den 17 februari 1987, s. 293.)
Och vidare:
ARAD: Platsen fr Treblinkalgret inget finns kvar av det som existerade vid den tid det
var i gng. Inga byggnader, inga strukturer, inga staket, ingenting. (Morgonsessionen den 18
februari 1987.)

Det fregivna grundliga utplnandet av Treblinka skulle enligt dr Arad ha omfattat ven
alla tyska dokument om lgret:
ARAD: Dokument om lgret och det som frsiggick inom dem [sic!] ja, delvis gjordes
detta muntligt, s att det fanns s litet skriftlig information som mjligt. Och om det fanns
ngra dokument, blev de mestadels eller helt och hllet frstrda under operationens lopp
eller vid operationens slut och skerligen vid den tid d lgren evakuerades, och som jag
tidigare nmnde, finns det ett brev av Globocnik till Himmler i januari 1944, dr han sger
att alla dokumenten frstrdes och att alla rkningar och fakturor, de sista betrffande
penningfrgor och klder, ocks skulle frstras. (Morgonsessionen den 17 februari 1987.)

Enligt dr Arad saknas allts inte endast alla handfasta bevis fr verksamheten det vill sga
de pstddda massmorden i Treblinka, utan ven bevis fr att dr alls funnits ngot lger.
Och det r icke endast alla byggnader och andra strukturer som frsvunnit sprlst, utan ven
103
dokumenten. Det finns allts inte ens ett pappersspr kvar. Men om ocks all dokumentation
utplnats, hur kunde det d pltsligt, och s lgligt efter att frfljelsekampanjen mot John
Demjanjuk inleddes i USA, dyka upp ett identitetskort nr 1393, gonskenligen utstllt av
tyska SS p en viss Iwan Demjanjuk (tyskarna stavade Ivan med w)? Och hur kunde det
senare, r 1987, dyka upp ytterligare tre snarlika identitetskort, nr 847 p Iwan Juchnowskij,
nr 1211 p Iwan Wolembachow och nr 1926 p Mykola Bondarenko, alla frn en och samma
sovjetiska klla, varp denna sinade lika pltsligt och ofrklarligt som den brjade sprudla?
The Holocaust Made in the Soviet Union?

Vem r d denne dr Yitzhak Arad, som, skerligen oavsiktligt, gjort en sdan betydelsefull
insats ifrga om att undergrva Treblinka-mytens trovrdighet? Han r en av vrldens ledande
experter p frintelsen och var under 15 r, frn 1972 till 1987, chef fr Yad Vashem, det
stora arkivet rrande frintelsen i Jerusalem.
ven om den nya rttegngen mot John Demjanjuk inriktas p brott han kan psts
mjligen ha frvat i samband med frintelsen i, lt sga, Sobibr eller Belzec eller varfr
inte Kiev (Babij Jar) eller Riga, s blir det inte lttare fr de krafter som satsar stort p att
iscenstta dylika skdeprocesser. Ty de fregivna massmorden i dessa lger r lika obevisbara
som de i Treblinka. Eller med dr Arads egna ord frn den frsta rttegngen mot Demjanjuk i
Jerusalem. Frst talar domaren Dov Levin frn Israels hgsta domstol.
LEVIN: Lgren i Beec och Sobibr, frstrdes de ocks, eller finns det kvar ngot av
dessa lger?
ARAD: Sobibr och Beec utplnades fullstndigt, samma frintelse. Sobibr var nstan
en exakt kopia av detta, och Beec, det frsta lgret, var ngot annorlunda. Men p grundval
av Beec byggdes Sobibr och Treblinka och enligt samma linjer alla tre utplnades full-
stndigt. Nu eftert har Polens regering beslutat att upprtta minnesmrken, men det finns
inga terstoder av lgret som sdant. (Morgonsessionen den 17 februari 1987, ss. 242243.)
ARAD: Himmler inrttade ett srskilt frband under Sturmbandfhrer [sic!] SS Globl, som
fick i uppgift att ppna alla groparna, alla dessa hundratusentals lik av judar som, antingen
det var i Babij Jar, antingen det var i Kiev, antingen det var i Riga eller i Vilna, ppna alla
dessa massgravar och brnna liken. (Morgonsessionen den 17 februari 1987, s. 267.)

Varfr underlt Demjanjuks frsvarare Michael Tigar att anvnda detta synnerligen kraftiga
vapen till sin klients frsvar? Frmodligen hade Tigars mod sina grnser. Han ville nog inte
utstta sig fr risken att bli kallad frnekare av frintelsen, ven om han bara citerade Arad,
med allt vad det innebr att hamna under trumeld av vissa sionistjudiska organisationers
smutskastningsartilleri, srskilt effektivt p grund av de raka rr som lper mellan dessa orga-
nisationer och likaledes av sionistjudar gda massmedier. Den som skriver detta har sjlv
rkat ut fr en dylik behandling och vet vad det betyder i form av yrkes- och karrirfrintelse.
Till sist ngra ord om Makinia, det lilla lger som hittills aldrig av ngon expert p
frintelsen utpekats som frintelselger.
Det finns bevarat ett protokoll frt vid ett frhr kaptenen i amerikanska armn Jack Fried-
lander hll med unterscharfhrer SS Josef Hirtreiter den 6 juli 1946, sedan denne tagits till
fnga. Protokollet r mycket kortfattat, vilket r anmrkningsvrt med tanke p det oerhrda
som avsljas i detsamma. Hirtreiter erknner nmligen att han tjnstgjort i Makinia (namnet
r i maskinutskriften felstavat Balkinia men rttat fr hand) och dr vid ett tillflle deltagit i
gasningen av fyra tusen judar under fyra till fem dagar. Av existensen av detta protokoll r
endast tre slutsatser mjliga. Dessa slutsatser ger sig sjlva och framstlls nedan i frgeform.

1) Protokollet r kta, dvs terger sanningsenligt ett faktiskt skeende, nmligen kapten
Friedlanders frhr med unterscharfhrer SS Hirtreiter, som under frhret talade sanning. I
detta fall mste hela den hittillsvarande officiella historieskrivningen om frintelsen skarpt
kritiseras och grundligt sttas i frga. Ty hrmed avsljas ju det hittills frbigngna lgret
104
Malkinia som ett av de strsta frintelselgren ver huvud taget, med kapacitet att avliva
8001000 judar dagligen, och vad blir det p ett par, tre r? Vad r det fr elndiga frintelse-
experter som kunnat frbig Makinia?

2) Protokollet r kta, men Hirtreiter talade inte sanning. Han hade frmtts att ljuga om en
frintelse i Makinia, som aldrig gde rum. Men vem ljuger emot sina egna intressen, p-
brdar sig sjlv ansvar fr ett ohyggligt brott, annat n under tortyr eller annat tvng? Och vad
r beknnelser avgivna under tortyr vrda? Om detta alternativ gller, mste frgan stllas:
vilka ytterligare beknnelser av grningsmn har frampressats under tortyr, till exempel i
samband med Nrnberg, och vad r d dessa beknnelser vrda?

3) Protokollet r inte kta, utan en frfalskning. Vilka ytterligare dokument om frintelsen
r ocks frfalskningar?

Sammanfattning

1) gonvittnesuppgifter om det frmodade utrotningslgret Treblinka vad betrffar lgrets
belgenhet, storlek och inre struktur r ytterligt inkonsekventa och motsgelsefulla och prak-
tiskt taget omjliga att frena med verkliga fakta.

2) De fregivna mordmetoderna rjer en vlutvecklad fantasi. Drfr har alla de tidigt fre-
givna mordmetoderna (dribland ngkamrarna) allmnt prisgivits t glmskan. Den numera
gllande mordmetoden r dieselavgaskamrar.

3) Dieselavgaser lmpar sig emellertid inte fr massmord p mnniskor.

4) Om man leder in avgaser frn tunga dieselmotorer i ett hermetiskt slutet, tegelkltt rum,
resulterar det i att rummet i frga frstrs. Detsamma blir resultatet om man pumpar ut luften
ur ett dylikt rum.

5) Med tanke p kamrarnas storlek och det stora antalet offer som fanns instngda i de
hermetiskt slutna kamrarna, ssom vittnena beskrivit det, skulle dd genom kvvning ha
intrtt frhllandevis snabbt.

6) Ssom massgravarna och likbrnningsplatserna beskrivits, skulle de ha tckt en yta som
var lngt strre n hela det s kallade ddslgret.

7) Erfarenhetskunskapen liksom fysikens lagar sger oss att dda kroppar inte brinner av
sig sjlva.

8) Den mngd ved som skulle ha krvts fr brnningen av liken skulle ha varit s stor att
det mste ha funnits dokument hos Reichsbahn om frakterna, men inga sdana dokument har
hittills ptrffats. Det finns heller inga tecken p omfattande kalhuggning av skog i nrheten
av Treblinka.

9) Vittnena nmner ingenting om ngra strre mngder brnsle, som skulle ha transporte-
rats till lgret och likbrnningsplatserna.

10) Att pulvrisera mer n 3000 ton mnniskoben med trkavlar, metallpltar och sll r inte
en metod som lmpar sig fr undanskaffande av bevis fr mnskliga kroppsdelar.

11) De mnga miljoner tnderna kan inte alls frstras p detta stt.
105

12) Ett minimum av 3200 judiska arbetare skulle ha krvts fr att utfra allt arbete i sam-
band med att kropparna av de gasade Treblinka-fngarna undanrjdes sprlst.

13) Den oerhrda mngden aska, benrester och miljontals tnder skulle n idag kunna de-
finitivt pvisas.

14) En utredning, som bestlldes av en polsk domstol och som innefattade utgrvningar i
Treblinka, resulterade inte i ngra bevis fr vittnenas pstenden. Inga stora massgravar,
ingen mnniskoaska och inga tecken p omfattande rubbningar av jorden till fljd av mass-
gravar eller brnngropar ptrffades.

15) Analys av tyska flygfoton har visat att inga omfattande ingrepp i den naturliga mark-
strukturen skett inom Treblinka II eller dess nrhet.

16) Det r ocks bevisat att efter att lgret avvecklades gnade sig tyskarna inte t ngra
kamufleringsarbeten ssom att plantera lupiner eller trd, ssom vittnen har hvdat.

17) Enligt den tyska ockupationsmaktens officiella organ Amtlicher Anzeiger av den 2
december 1941 skulle Treblinka bli ett arbetslger. Det kan verka frvnande att den tyska
ockupationsmakten officiellt tillknnagav inrttandet av ett lger, men det var inget hemligt
med arbetslger. Makinialgret var frmodligen ett genomgngslger fr vidare transport till
bosttningsomrden i ster.

18) I september 1999 fretog ett lag australier under ledning av ingenjren Richard Krege
en underskning av Treblinkaomrdet med markgenomtrngningsradar. Med en dylik radar
kan freml av en kksknivs storlek detekteras ned till sex meters djup. Alla rubbningar av
markens naturliga skiktning, till exempel genom grvning med spade, framtrder p dylika
radarbilder. Ingenjr Krege och hans medhjlpare genomarbetade under tre veckor systema-
tiskt hela omrdet. De fann inga spr av ngra omfattande grvningar.

I ljuset av de omstndigheter som redovisats ovan frvnar det inte att numera ven
anstllda vid Minnesplatsen fr frintelsen i Jerusalem medger att krnan i problemet med
lgren i Treblinka r

gonvittnenas uppgifter

(enligt uppgift av Ingrid Weckert, se hennes uppsats The Gas Vans: A Critical Assessment
of the Evidence, Dissecting the Holocaust, se artikelns inledning).


106







Tillgg II:

Judiska befolkningsfrluster
Hundra r av
frintelsepropaganda

107
I.
Judiska befolkningsfrluster i Europa 19331947

Men vad blev det av de sex miljonerna judar, om tyskarna inte ddade dem? S lyder en
befogad frga, som jag i detta kapitel skall besvara.
Den 22 december 1944, drygt en mnad innan Rda armn befriade Auschwitz, skrev
den sovjetiske propagandisten Ilja Ehrenburg: Frga vilken tysk krigsfnge som helst varfr
hans landsmn frintade sex miljoner oskyldiga mnniskor, och han kommer helt enkelt att
svara: Ja, de var judar. (Soviet War News, den 22 december 1944, s. 4, 5) Den 31 maj 1944
skrev den slovakiske rabbinen Dov Weissmandel i ett brev, Intill denna dag har sex miljoner
judar i Europa och Ryssland frintats. (Lucy Dawidowicz, A Holocaust Reader, 1976, s.
327) Hur kunde dessa bda judiska propagandister sitta inne med den rtta siffran vid en tid
nr det fregivet strsta frintelsecentret, Auschwitz, alltjmt var i tyskarnas hnder?
Men vi kan g lngre tillbaka i tiden n s. Den 9 maj 1942 frkunnade Nahum Goldmann,
senare president fr Judiska vrldskongressen, att av de tta miljoner judar, som levde i den
tyska inflytelsesfren, endast tv eller tre miljoner skulle verleva kriget. (Martin Gilbert,
Auschwitz und die Alliierten, 1982, s. 44) D hade ju, enligt vad vi i dag vet, frintelsen
av judarna endast brjat, s hur kunde Goldmann veta slutsiffran? Den 24 maj 1995 uppgav
den tyska dagstidningen Die Tageszeitung, som utges i Berlin, att judiska sionister redan r
1942 planerade det som sedan blev Frintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem. Tidningen ut-
tryckte frvning ver att man vidtog sdana tgrder vid en tid d de flesta av de blivande
offren alltjmt var i livet. Men om man blir frvnad ver dylikt, vad skall man d sga om en
artikel, som publicerades den 31 oktober 1919 i den amerikansk-judiska tidningen The
American Hebrew? Denna artikel beskrev med upprrda knslor en holocaust av sex miljo-
ner judar, vilken just d skulle frsigg i ngon icke nrmare angiven del av steuropa. Ordet
holocaust anvndes allts redan d, och talet sex miljoner nmns i denna artikel icke mindre
n sju gnger. Denna mrkliga artikel var emellertid lngt ifrn ensam i sitt slag. Under ren
1915 till 1927 drev judiska organisationer i Frenta staterna terkommande och vl publice-
rade kampanjer p temat sex miljoner europeiska judar hotas av dd och undergng, sknk
pengar till oss, s att vi kan rdda dem! Detta skall jag behandla utfrligt i nsta kapitel.
Talet sex miljoner av tyskarna ddade judar ter sig n mer suspekt, nr vi granskar hur
olika och sinsemellan ofrenliga frintelseexperternas egna uppgifter r. Professor Raul Hil-
berg stter i sitt standardverk de judiska befolkningsfrlusterna under andra vrldskriget till
5,1 miljoner (R. Hilberg, Die Vernichtung der europischen Juden, 1997, s. 956.). Enligt
Hilberg blev av dessa 5,1 miljoner 2 670 000 gasade i de sex lger som de renlriga
historikerna numera kallar utrotningslger, frintelselger eller ddsfabriker. Drfr
mste enligt Hilberg (5,12,67 =) 2 430 000 judar ha frintats utanfr lgren. Lt oss nu
jmfra dessa siffror med dem som Lucy Dawidowicz anfr i sin bok The War against the
Jews (1987). Lucy Dawidowicz, som var den frsta som blev professor i frintelsestudier,
uppger ngot helt annat, nmligen att icke mindre n 5 370 000 judar gasades i de sex
ddsfabrikerna (L. Dawidowicz, anf. arb., s. 191). Eftersom hon anger den totala ddssiffran
till 5,9 miljoner, betyder det att endast 530 000 judar dog utanfr frintelselgren. Differen-
sen mellan hennes och Hilbergs siffror r hr 1,9 miljoner, s man mste frga sig hur de har
kommit fram till sina resultat. Det fr vi emellertid inte veta. Deras bcker r fulla av fotnoter
om de mest obetydliga ting, men ingen av frfattarna gr den ringaste anstrngning att fr-
klara vad de byggt de stora ddstalen p. Statistiken r uppenbarligen fullstndigt godtycklig,
saknar varje vetenskapligt vrde. Ett annat exempel p den fullkomliga bristen p verens-
stmmelse i detaljerna: Dawidowicz uppger att icke mindre n 1 380 000 judar mrdades i
Majdanek, medan Hilberg njer sig med 50 000. Likvl kommer de till ungefr samma slut-
giltiga totalsiffra, drygt 5 miljoner ddade judar. Med frlov sagt det r inte s det gr till i
ngon normal vetenskap, att man frfar godtyckligt och slarvigt med detaljerna men hller
hrt i det skakiga slutresultatet. Alldeles tvrt om: man r skrupulst noggrann med detaljerna
108
och anger inte ngot slutresultat frrn alla detaljerna korrekt redovisats och summerats. Fr-
farandet liknar extern revision av en bokfring: slutsiffrorna kontrolleras strngt och noga mot
alla de ingende posterna, som samtliga mste vara bestyrkta med oklanderliga underlag.
Odiskutabelt r att mnga judar dog p tyskkontrollerat territorium ren 19411944. Men
hur mnga? Ett naivt stt att frhlla sig till frgan r att hvda att den ltt kan avgras genom
jmfrelse av frkrigstida och efterkrigstida befolkningsstatistik. S ltt r det nu inte. Till att
brja med: vem r jude? Definieras det efter ras, nationalitet eller religion? Staten Israel defi-
nierar judar efter rasen, inte religionen. Om man skall anses vara jude uteslutande efter reli-
gis definition, hur blir det d med miljoner religist likgiltiga, sekulra och ateistiska judar?
Den ledande frkrigstida experten p judisk befolkningsstatistik, Arthur Ruppin, uppgav att
det fanns 16,7 miljoner judar i vrlden r 1939. Fr ren omedelbart efter kriget gav World
Almanac fljande siffror: 15 190 000 r 1945 och 15 700 000 de nrmast fljande ren. Men i
1949 rs utgva angav World Almanac de siffror som Amerikanska judiska kommittn lm-
nat: 16,6 miljoner r 1939 och endast 11,2 miljoner 1947. andra sidan uppgav Hanson
Baldwin, en militrexpert och specialist p Palestina, den 22 februari 1948 i New York Times
att det i hela vrlden fanns mellan 15 och 18 miljoner judar. Som synes, kan man med allmn
befolkningsstatistik lika ltt bevisa som vederlgga frintelsen.
Likvl har allvarliga frsk gjorts att komma de verkliga frlusttalen s nra som mjligt.
Jag skall hrnst behandla ngra sdana.
r 1983 utgav tysk-amerikanen Wilhelm Niederreiter under pseudonymen Walter N.
Sanning ett arbete, som trots vissa brister r det bsta hittills p omrdet, The Dissolution of
the Eastern European Jewry (samtidig tysk upplaga: Die Auflsung des osteuropischen
Judentums). Sanning anvnder nstan uteslutande judiska och allierade kllor och accepterar
tyska kllor endast d de r klart antinazistiska. Sanning visar ovederlggligt hela omfattning-
en av den judiska utvandringen ur Europa efter andra vrldskriget och bevisar att vi inte be-
hver frintelseteorin fr att frklara hur den polska judenheten kunde nstan helt upplsas.
Han klargr med all nskvrd tydlighet att det demografiska problemets lsning ligger i
Sovjetunionen.
r 1939 levde en stor del av de polska judarna i den stra halva av Polen som Sovjet-
unionen annekterade. Nr tyskarna invaderade Polen i september 1939, vllde en strid strm
av judiska flyktingar sterut, till den halva som Sovjetunionen samtidigt ockuperade. Somma-
ren 1941, sedan tyskarna anfallit Sovjetunionen, evakuerade sovjetmakten en stor del av de
judar, som levde i Sovjetunionens vstra delar, sterut till delar som tyskarna aldrig ocku-
perade. Motsvarande skedde i Baltikum, med den skillnaden att en stor del av de estniska,
lettiska och litauiska judarna sjlvmant lmnade dessa lnder fre de tyska truppernas an-
komst. Sanning anser att 80 procent av de judar som levde p omrden, som tyskarna senare
ervrade, slunda evakuerades eller utvandrade. Denna siffra, som hrrr frn den sovjetiske
propagandisten David Bergelson, r dock nstan skert fr hg.
Mot argument av det slag Sanning framfrt hnvisar man ibland till de sovjetiska folk-
rkningarna av r 1939 och 1959. Enligt siffrorna av r 1939 levde d i Sovjetunionen 3 020
000 judar. Tjugo r senare uppvisade statistiken endast 2 267 000 judar. Alla vstliga sionister
medger dock att 1959 rs siffra r p tok fr lg, s att skillnaden mellan de bda folkrkning-
arna inte sger oss ngot om hur mnga judar som miste livet under krigsren. Enligt sovjetisk
praxis kunde varje medborgare sjlv vlja vilken nationalitet han eller hon ansg sig tillhra,
och en avsevrd del av de sovjetiska judarna var r 1959 assimilerade och betraktade sig som
ryssar, ukrainare etc. och inte lngre som judar (jevrei). Dessutom rdde vid denna tid i
Sovjetunionen ett utprglat antisionistiskt fr att inte sga antisemitiskt klimat, s att den som
uppgav sig som jude fick rkna med krngel. Den 1 juli 1990 skrev den av sionister gda tid-
ningen New York Post: Tidigare ansg man att de levde tv till tre miljoner judar i Sovjet-
unionen. Israeliska emissarier, som tack vare de frbttrade diplomatiska relationerna kan
resa fritt i Sovjetunionen, uppger dock att det verkliga talet uppgr till mer n 5 miljoner.
109
Om denna siffra stmmer, mste det innan den stora vgen av judisk utvandring ur Sovjet-
unionen brjade, allts i slutet av 1960-talet, ha levat nrmare 6 miljoner judar i landet
statistiskt sett omkring 3 miljoner fr mnga. Detta kan inte frklaras med annat n att
strre delen av de gasade polska judarna liksom mnga andra judar frn andra europeiska
stater (framfr allt Rumnien och Baltikum) upptagits av Sovjetunionen. Exakta siffror r
givetvis uteslutna. Till exempel r det omjligt att veta hur stor andel av de polska och
baltiska judarna som flydde eller utvandrade till Sovjetunionen, hur mnga av dessa som
sedan flyttade tillbaka till sina hemlnder och hur mnga som stannade i Sovjetunionen. Av
dem som flyttade tillbaka till Polen var det mnga som valde att emigrera till Vsteuropa eller
att alldeles lmna Europa fr att flytta till exempelvis Palestina eller Frenta staterna.
Sannings slutsats blev att omkring en och en halv miljon judar miste livet under andra
vrldskriget. Av dessa ansg han de flesta ha stupat som soldater p slagflten eller omkom-
mit i de delar av Sovjetunionen som aldrig hamnade under tyskt vlde. Den europeiska
judenhetens ofrklarade frluster i mnniskoliv inom den tyska inflytelsesfren satte han till
300 000, allts endast en tjugondedel av det vanligen anfrda talet sex miljoner.
r 1991 utgav en grupp skribenter under ledning av Wolfgang Benz en omfattande studie
under namnet Dimension des Vlkermords (Folkmordets dimension). Det tydliga syftet var att
vederlgga Sanning, dock utan att vare sig nmna honom sjlv vid namn eller bemta ngra
av hans argument men vl smda honom i en fotnot (anf. arb., fotnot 396, s. 558), vilket allt
bde mnskligt och vetenskapligt sett r fullkomligt oacceptabelt. Initiativet till projektet
utgick tydligen frn Institut fr Zeitgeschichte i Mnchen, dr Benz r verksam. Den fram-
stende tyske revisionisten Germar Rudolf har gjort ett par grundliga genomgngar av
Dimension des Vlkermords, och jag kan inte bttre gra n att sammanfatta dessa (Ernst
Gauss, red., Dissecting the Holocaust, 2000; G. Rudolf, Vorlesungen ber den Holocaust,
2005).
Benz hvdar visserligen att syftet med gruppens bok inte var att bekrfta talet sex miljoner
dda judar. Likvl kommer hans grupp fram till att mellan 5 290 000 och drygt sex miljoner
judar dog till fljd av nazisternas frfljelser under andra vrldskriget. Fr att n detta tal var
Benz m.fl. tvungna att som offer fr Frintelsen rkna alla judiska befolkningsminskningar
inom det tyska inflytelseomrdet, likgiltigt vad de berodde p. Judiska soldater i sovjetarmn
som stupade p slagflten, judiska offer fr Stalins deportationer och tvngsarbetslger,
befolkningsfrluster till fljd av ett naturligt demografiskt fdelseunderskott hos denna starkt
urbaniserade folkgrupp, frluster till fljd av assimilation eller religionsbyte med mera, alla
dessa folkfrluster hnfr Benz till Frintelsen.
Avgrande r emellertid att Benz m.fl. inte p ngot stt berr frgan om de stora befolk-
ningsrrelserna under och omedelbart efter andra vrldskriget. Detta r otroligt med tanke p
att det r hr problemets krna ligger. Fr Benz m.fl. r det som om den stora judiska utvand-
ringen ur Europa till frmst Palestina och Frenta staterna aldrig gt rum. Inga polska, ryska,
tyska, ungerska, rumnska eller andra europeiska judar strmmade till Palestina efter r 1945,
ty de hade alla antingen mrdats av nazisterna eller stannat kvar i sina hemlnder. Det mste
vara goda nyheter fr palestinierna, som lever i vanfrestllningen att europeiska judar in-
vaderade och stal deras land och utropade staten Israel r 1948. Ngot sdant hnde aldrig, det
var bara en mardrm!
Den nmnda utvandringen brjade fre andra vrldskriget, avbrts till stor del r 1941 men
terupptogs 1945 och ndde sin hjdpunkt r 1947. Benz ignorerar som sagt ven Stalins
judedeportationer, vilka dtida judiska hjlporganisationer berknade ha drabbat mellan en
halv och en miljon mnniskor. Ocks Stalins stora utrensning (tjistka) ren 19371938 riktade
sig i stor utstrckning mot judarna, vilka dittills utgjort en elitgrupp inom Sovjetunionen.
Detta framgr bland annat av siffrorna fr judarnas stllning inom den sovjetiska terrorappa-
raten NKVD. I oktober 1936 var 39,09 procent av de ledande befattningarna inom denna be-
satta med judar. I juli 1939 hade denna siffra sjunkit till 3,92 procent, samtidigt som judarna
utgjorde ungefr 2 procent av Sovjetunionens befolkning. (Nikita Petrov, Vernderungs-
110
tendenzen im Kaderbestand der Organe der sowjetischen Staatssicherheit in der Stalin-Zeit,
Forum fr osteuropische Ideen- und Zeitgeschichte 5(2) (2001)).
Sammanfattningsvis kan sgas att Benz m.fl. gjort det mycket ltt fr sig, nr de helt enkelt
jmfrt de judiska befolkningstalen enligt officiella folkrkningar fre och efter andra vrlds-
kriget och drefter hnfrt alla frluster till Frintelsen. Ett flagrant metodiskt fel har
uppkommit drigenom att arbetet med redovisningen frdelats p flera medarbetare, som var
och en behandlat statistiken fr ett visst land utan att samordna arbetet med varandra och utan
att taga hnsyn till att andra vrldskriget medfrde folkvandringar och -omflyttningar liksom
grnsfrskjutningar. Exempelvis bokfrs nrmare 38 000 tyska och sterrikiska judar som
frintade, d de flytt sina hemlnder undan nazismen till andra lnder, varifrn de senare
deporterades till koncentrationslger och d p nytt bokfrs som frintade. Drmed dubbel-
bokfrdes dessa 38 000. Betrffande Ungern, Bulgarien, Italien, Grekland, Polen och Sovjet-
unionen gjorde gruppen systematiska fel med dubbelrkningar, eftersom grnserna fr alla
dessa lnder frndrades fre eller under andra vrldskriget. Ett exempel r Ungern som
under andra vrldskriget annekterade delar av Rumnien, Tjeckoslovakien och Jugoslavien
endast fr att frlora dem igen 1945. Ifrga om Sovjetunionen utgr Benz m.fl. frn de
grnser som gllde efter 1945. Men dr begr de ett allvarligt fel. Tvrt emot sitt eget p-
stende om motsatsen rknade gruppen rikskommissariaten Ostland och Ukraina (tyskannek-
terade omrden) till Polen. Men eftersom Benz m.fl. antar att det levde c:a 1 miljon judar i de
tyskockuperade delarna av Sovjetunionen (s. 443), varav c:a 600 000 redovisas korrekt i de
justeringar de gjorde betrffande Biaystok och Galicien (s. 457), betyder det likvl att de
dubbelrknade 90 procent (de utgick nmligen ifrn att 90 procent frintades) av de ter-
stende 400 000, allts 360 000. De 100 000 bessarabiska judar, som enligt Benz utrotades av
tyskarna och deras rumnska allierade, figurerar tv gnger i statistiken, dels som frintade
rumnska judar, dels som frintade sovjetjudar. Summa summarum dubbelrknade Benz m.fl.
drygt 533 000 offer fr Frintelsen. Germar Rudolf r inte ensam om att ha ppekat detta
metodiska fel, utan det gjordes fre honom av historieprofessorn Eberhard Jckel i vecko-
tidningen Die Zeit den 28 juni 1991.
Men gruppen gjorde fler allvarliga fel n dessa. Srskilt skarp kritik frtjnar redovisning-
arna fr Frankrike och Polen.
Det r allmnt erknt att vren och sommaren 1942 c:a 75 000 judar deporterades frn
Frankrike, varav de flesta direkt till Auschwitz. Efter kriget anmlde sig blott c:a 2500 av
dessa fr de franska myndigheterna. De vriga 72 500 gller allts fr Benz m.fl. som fr-
intade. Men som den svenske befolkningsstatistikern Carl O. Nordling visat i en studie, var
de flesta av dessa deporterade alls inga franska judar. (C. O. Nordling, Vierteljahreshefte fr
freie Geschichtsforschung 1997, ss. 248251) 52 000 hade tidigare flytt undan nazisterna frn
Tyskland, sterrike, Polen, Tjeckoslovakien med flera lnder. Den franska Vichy-regeringen
var infrstdd med att judar, som icke var franska medborgare, kunde deporteras. Den stora
majoriteten av de franska judarna deporterades aldrig. Vad skulle nu dessa deporterade ha
gjort, om de verlevde kriget men inte hade franskt medborgarskap? tervnda till ett land,
frn vilket de endast ngra r tidigare deporterats? Palestina och Frenta staterna var sker-
ligen mer attraktiva ml. Drmed r inte sagt att dessa frn Frankrike deporterade alla ver-
levde. Mnga av dem dog i den flcktyfusepidemi som brt ut sommaren 1942 i Auschwitz,
vilket framgr av ddbckerna fr denna tid, vilka r bevarade.
Polen var nst efter Sovjetunionen det europeiska land som hade den strsta judiska befolk-
ningen. Enligt 1931 rs folkrkning levde dr c:a 3 100 000 judar. Fr att f fram ett offertal
p ver tre miljoner polska judar gr Benz m.fl. tre fel. Fr det frsta antar de fr judarna en
befolkningskning i paritet med de katolska polackernas, s att de erhller siffran 3 450 000
judar vid krigsutbrottet 1939. Fr det andra utgr de ifrn att de flesta av de judar, som levde i
den del av Polen som Tyska riket annekterade, stannade kvar och inte flydde. Fr det tredje
antar de att det r 1945 fanns kvar endast c:a 200 000 judar i Polen och att skillnaden om 3
250 000 alla blev offer fr Frintelsen.
111
Om vi brjar bakifrn, kan vi frga hur Benz kan veta hur mnga judar som i det radikalt
antisemitiska Polen efter kriget ville erknna sig som judar. Det verkliga antalet br ha varit
betydligt strre. Till exempel meddelade den 15 februari 1946 en brittisk-amerikansk kom-
mitt fr utredning av det europeiska judeproblemet att det alltjmt levde 800 000 judar i
Polen. (Keesings Archiv der Gegenwart 16./17. Jahrgang, 1948, s. 651) D hade stora mng-
der polska judar redan utvandrat vsterut, samtidigt som andra polska judar tervnde frn
Sovjetunionen. De vstallierade ockupationsmyndigheterna registrerade officiellt efter kriget
upp till 5000 polsk-judiska utvandrare per vecka (!) enbart i det ockuperade Vsttyskland. (W.
Jacobmeyer, Vierteljahrshefte fr Zeitgeschichte 25 (1977), ss. 120135)
Benz antagande, att den polska judenheten vxte frn c:a 3,1 till c:a 3,45 miljoner ren
19311939, r alldeles taget ur luften och strider mot knda fakta. Det mellankrigstida Polen
var en stat, dr alla etniska minoriteter officiellt frfljdes och drmed utsattes fr starka
assimilations- och utvandringstryck. Detta gllde inte bara judar utan ven tyskar, vitryssar
och ukrainare. nda fram till rikskristallnatten 1938 var Polen mer antisemitiskt n Tyska
riket. Den frbundstyske historikern Hermann Graml har visat att sedan 1933 c:a 100 000
judar utvandrade ur Polen rligen. (H. Graml, Die Auswanderung der Juden aus Deutschland
zwischen 1933 und 1939, Gutachten des Instituts fr Zeitgeschichte, Band 1, 1958, s. 80) Det
rrde sig framfr allt om den yngre och fruktsamma delen av befolkningen. Nr unga mn-
niskor emigrerar i massor och lmnar ldre kvar, blir negativa tillvxttal (fdelseunderskott)
resultatet. Drmed mste den polska judenheten r 1939 ha varit betydligt mindre n 3
miljoner, sannolikt nrmare endast 2 miljoner. Det r anmrkningsvrt att Benz m.fl. igno-
rerar den polsk-judiska utvandringen om minst 700 000 individer 19311939 ocks drfr att
Gramls studie publicerades r 1958 av Institut fr Zeitgeschichte, Benz eget forsknings-
institut. Dr kan man tala om att den hgra handen inte vet vad den vnstra gr.
Benz utgr ifrn att endast c:a 300 000 polska judar flydde undan den tyska invasionen
1939. Sanning dremot anger med hnvisning till uppgifter frn dtidens judiska hjlporgani-
sationer att mellan 600 000 och 1 000 000 polska judar flydde in p sovjetiskt territorium,
varefter sovjetmakten deporterade dem till Sibirien. Allt som allt kommer Sanning fram till att
endast c:a 750 000 polska judar kom under tyskt herravlde, 1 250 000 frre n vad Benz
antar. Den tidigare nmnde svenske befolkningsstatistikern Carl O. Nordling har tnkt ut och
tillmpat en snillrik metod att uppskatta storleken av de judiska befolkningsfrlusterna i den
tyska inflytelsesfren. Nordling terskapade judarnas de genom en statistisk studie av fram-
stende judar som omnmns i Encyclopedia Judaica och som 1939 hade levat i de lnder som
hamnade under tyskt styre. Han fann att 44 procent av dem emigrerat eller flytt inemot slutet
av r 1941, 35 procent skonades frn internering, 8 procent internerades men verlevde kriget
och att 13 procent dog. Drmed bevisas att judarna frvisso utsattes fr svr frfljelse, men
ett ddstal p 13 procent utesluter kategoriskt att avsikten skulle ha varit att utrota dem. I sin
omfattande studie hade Sanning kommit till slutsatsen att hgst 3,5 miljoner judar levat i den
tyska inflytelsesfren vid dess strsta territoriella utstrckning. Om denna uppskattning r
korrekt och om 13 procent av dessa 3,5 miljoner dog, betyder det att frre n en halv miljon
judar omkom till fljd av den tyska politiken. Om vi dremot antar att bde Sannings och
Nordlings uppskattningar r fr lga och att icke 13 utan 20 procent av judarna under tyskt
styre omkom och att det inte levde 3,5 utan 5 miljoner judar p tyskkontrollerat territorium, s
belper sig de judiska befolkningsfrlusterna till 1 miljon. Denna siffra torde definitivt vara
den strsta mjliga.
112
II.
Hundra r av
frintelsepropaganda

Enligt gngse uppfattning var det frst vid rttegngarna i Nrnberg mot ledande mn i
Tredje riket, allts omkring r 1946, som vrlden fick hra att tyskarna hade mrdat sex
miljoner judar. En nrmare underskning av Nrnbergdomstolens protokoll visar tydligt att
det faststllda talet sex miljoner judiska offer inte byggde p befolkningsstatistiska forsk-
ningar eller p utvrdering av materiella spr av underskta brott utan endast p vittnes-
utsagor av tv tyska SS-byrkrater, Wilhelm Httl och Dieter Wisliceny. De bda vittnade om
att de hrt Adolf Eichmann nmna talet sex miljoner, vilket emellertid Eichmann bestred vid
rttegngen mot sig i Jerusalem 1961. Httl och Wisliceny hade vid sina skrivbord arbetat
med judedeportationerna. De fngslades drfr och talades vid de allierades militrdomstol i
Nrnberg. Tack vare sina politiskt anvndbara vittnesml verfrdes de frn de anklagades
bnk till vittnenas. I Nrnberg var dylikt vanligen en livrddande tgrd. Wisliceny hngdes
emellertid. Httl dremot frikndes trots att han inte varit mindre inblandad i deportationerna
n Wisliceny.
Omstndigheterna fr Wislicenys och Httls vittnesml mste kritiseras. Wisliceny fram-
trdde sjlv och vittnade muntligen men blev aldrig korsfrhrd. Httl framlade sitt vittnes-
ml endast skriftligen, vilket uteslt korsfrhr. I den bok Httl utgav 1997, Einsatz fr das
Reich, sger han emot sitt vittnesml i Nrnberg, vilket naturligtvis undergrver hans tro-
vrdighet. Han uppger bland annat att han i den amerikanska tidskriften Readers Digest
(svensk utgva: Det Bsta) redan i februari 1943 funnit en artikel om att tminstone hlften av
de sex miljoner judar som hotades av Hitler hade mrdats (W. Httl, anf. arb., ss. 412, 515
519).
P den sistnmnda punkten r Httl faktiskt trovrdig. Ty, som vi snart skall se, var det i
den amerikanska tidnings- och tidskriftpressen ett omhuldat tema att sex miljoner judar hota-
des av frintelse eller redan hll p att frintas, och dylika skriverier frekom lngt fre 1946.
Hr frst ngra axplock frn New York Times fr ren 1942 och 1943:

Den 13 december 1942, s. 21:
Bekrftade uppgifter visar p 2 000 000 judar, som redan ddats med det sataniska bar-
bariets alla medel och planer fr den totala utrotningen av alla judar som nazisterna kan f
tag i. Slakten p en tredjedel av judarna i Hitlers vlde [3 x 2 000 000 = 6 000 000] och den
hotade slakten p alla r en frintelse [originalet: holocaust] utan motstycke.

Den 20 december 1942, s. 23:
Vad hller p att hnda de 5 000 000 judarna i det av Tyskland styrda Europa, vilka alla
hotas av utrotning [].
I brjan av december 1942 lmnade utrikesdepartementet i Washington ngra siffror, som
visar att antalet judiska offer, som deporterats och omkommit sedan 1939 i det av axel-
makterna styrda Europa, nu ntt den frfrande siffran 2 000 000 och att 5 000 000 svvar i
fara att utrotas.Omedelbar aktion av Frenta nationerna fr att rdda s mnga som
mjligt av de fem miljoner judar som hotas av utrotning [] krvdes vid en massdemon-
stration [] i Madison Square Garden i gr kvll.
[Rabbi Hertz sade] frfrande r att de som frkunnar de fyra friheterna hittills gjort
mycket litet fr att trygga ens friheten att leva fr 6 000 000 av sina medmnniskor genom
beredskap att rdda dem som nnu kan undfly den nazistiska tortyren och slakten. []
Anmrkning: Det Frenta nationerna, som hnvisas till i detta utdrag, avser givetvis inte
den nuvarande organisationen, som grundades frst r 1945. Det som avses r dess fre-
gngare, den likabenmnda organisation av 26 regeringar som efter en proklamation av Fr-
113
enta staternas president Franklin D. Roosevelt den 1 januari 1942 frband sig att bekmpa
axelmakterna.

Den 10 mars 1943, s. 12:
Fyrtio tusen mnniskor lyssnade och tittade [] i gr kvll p tv frestllningar av We
Will Never Die, en dramatisk massminneshgtid fr de 2 000 000 judar som ddats i Europa
[] Berttaren sade Det kommer inte att finnas ngra judar kvar i Europa att representera,
nr freden kommer. De fyra miljoner, som terstr att dda, ddas planenligt.

Den 20 april 1943 s. 11:
London, den 19 april (Reuter) Tv miljoner judar har utplnats sedan nazisterna r
1939 brjade sin marsch genom Europa, och ytterligare fem miljoner svvar i omedelbar fara
att avrttas. Dessa siffror avsljades i den sjtte rapport om frhllandena i de ockuperade
territorierna som de allierades gemensamma informationskommitt utfrdat.

Professor Arthur Butz visar i sin bok The Hoax of the Twentieth Century, en revisionistisk
klassiker frn 1976, att dessa pstenden om miljonfaldiga massmord hade sitt upphov i
sionistjudiska lobbyorganisationer ssom Judiska vrldskongressen och Amerikanska judiska
kongressen. Frenta staternas utrikesdepartement tog inte dessa uppgifter p allvar, men snart
nog lyckades finansministern, den intensivt tyskhatande Henry Morgenthau, minska utrikes-
departementets inflytande. (A. Butz, anf. arb., 3:e uppl. 2003, ss. 81ff )
Men lt oss g ytterligare sex r tillbaka i tiden. Den 25 november 1936 vittnade Chaim
Weizmann, Sionistiska vrldsorganisationens president, infr Peelkommissionen. Denna
kommission, ledd av Robert Peel, hade Storbritanniens regering tillsatt som reaktion p de
hftiga strider mellan judar och araber i Palestina som brjat samma r. I juli 1937 rekom-
menderade kommissionen att det brittiska Palestinamandatet avskaffades och att tv stater
bildades, en fr judar och en fr araber. Chaim Weizmann yttrade:

Det r ingen verdrift att sga att sex miljoner judar r dmda att vara fngslade i denna
del av vrlden, dr de r onskade och fr vilka lnderna r indelade i sdana dr de r
onskade och i sdana dr de inte slpps in.

Nr Weizmann ordade om sex miljoner hotade eller lidande judar, var det varken ngot
undantag eller ens frsta gngen detta tal omnmnes i ett sdant sammanhang. Den amerikan-
ske revisionisten Don Heddesheimer har samlat ett omfattande material, som visar att den
propaganda, som amerikanska sionistiska organisationer s intensivt drev under andra vrlds-
kriget, har en betydligt ldre frhistoria. I sin bok The First Holocaust Jewish Fund Raising
Campaigns With Holocaust Claims During And After World War One, 2003, visar han, som
boktiteln anger, att judiska organisationer redan under frsta vrldskriget och ren drefter
drev kampanjer fr penninginsamling i frening med pstenden om att miljontals judar var
hotade av frintelse. Dessa kampanjer fick en mycket stor publicitet i den av sionister gda
pressen och stddes i denna press genom mngder av propagandistiska artiklar. Hr fljer
endast ngra exempel p vad dylika artiklar kunde innehlla:

New York Times, den 4 december 1926: fem miljoner mnniskor svlter [] hlften av
vrldens judar pinas av svlt och pest.

New York Times, den 21 april 1926: Detta r det skri som gr ut frn Europas judar []
ett helt folk hller p att d [] miljoner judar sitter i Europa i fllan []

New York Times, den 7 maj 1920: [] judiska krigslidande i Mellan- och steuropa, dr
sex miljoner r utsatta fr hemska frhllanden prglade av svlt, sjukdom och dd [].
114

New York Times, den 5 maj 1920, s. 9: Fr att rdda sex miljoner kvinnor och barn i
steuropa till livet frn utrotning genom svlt och sjukdom.

New York Times, den 5 maj 1920, s. 19: Sex miljoner svltande, febersjuka lidande i det
av kriget snderslitna Europa vdjar till oss []

New York Times, den 3 maj 1920, s. 11: Er hjlp r ndvndig fr att sex miljoner
mnniskor i st- och Mellaneuropa skall rddas till livet.

New York Times, den 3 maj 1920, s. 12: I Ryssland och i grannlnderna har judarna
utsatts fr en srskilt ondskefull frfljelse [] Man antar att fr nrvarande fler n fem
miljoner svlter eller hller p att svlta ihjl, och en hemsk flcktyfusepidemi hrjar bland
dem och sprider sig redan i grannbefolkningen.

New York Times, den 2 maj 1920, s. 1: Sex miljoner mnniskor utan fda, bostad, klder
eller sjukvrd.

New York Times, den 1 maj 1920, s. 8: Men 6 000 000 mnniskors liv vntar p vrt
svar

New York Times, den 21 april 1920, s. 8: I Europa finns det i dag fler n 5 000 000 judar,
som svlter eller hller p att svlta ihjl, och mnga av dem r drabbade av en elakartad
flcktyfusepidemi

New York Times, den 3 december 1919, s. 19: inget i vrlden annat n ett underverk [kan]
hindra 5 000 000 till 10 000 000 mnniskor frn att d genom kld och svlt i Europa och
Mellanstern denna vinter [] frskrcklig judisk massaker

New York Times, den 12 november 1919, s. 7: otroligt tragisk fattigdom, svlt och
sjukdom fr omkring 6 000 000 eller hlften av jordens judiska befolkning [] en miljon
barn och fem miljoner frldrar och ldre.

The American Hebrew, den 31 oktober 1919, s. 582f.: Frn andra sidan havet ropar sex
miljoner mn och kvinnor p hjlp [] sex miljoner mnniskor. [] Sex miljoner mn och
kvinnor hller p att d [] i den holocaust som hotar mnniskolivet [] sex miljoner
utsvultna mn och kvinnor. Sex miljoner mn och kvinnor hller p att d []
Dr hade vi allting samlat: sex miljoner ddsdmda judar och rent av ordet holocaust.
Artikelns rubrik var Korsfstelsen av judar mste sluta (The Crucifixion of Jews Must
Stop!), och frfattaren var en viss Martin H. Glynn, som en kortare tid varit delstaten New
Yorks guvernr.

New York Times, den 26 oktober 1919, s. 1: 4 000 000 svltande judar i steuropa.

New York Times, den 29 september 1919, s. 7: 6 000 000 sjlar eller hlften av den
judiska vrldsbefolkningen i otroligt tragisk fattigdom, svlt och sjukdom.

New York Times, den 10 augusti 1917: Tyskar lter judar d. Kvinnor och barn i War-
szawa svlter ihjl [] judiska mdrar, barmhrtighetens mdrar r glada ver att se sina
dibarn d, nu r deras lidande tminstone ver.
Det var tyskarnas fel redan 1917.

115
Holocaust r ett ord frn frsta vrldskriget. Sionistiska ledare anvnde det att beteckna en
fregiven massdd av judar i samband med detta krig, och fram till r 1917 yrkade ledaren fr
det judiska samfundet i New York, Jacob Schiff, upprepade gnger p att denna holocaust
skulle stoppas (Naomi W. Cohen, Jacob H. Schiff, A Study in American Jewish Leadership,
1999, not 37, s. 191). Den israeliske professorn i frintelsestudier Yehuda Bauer skrev i sin
bok My Brothers Keeper: A History of the American Joint Distribution Committee 1929
1939 (The Jewish Publication Society of America, Philadelphia, 1974, s. 8):

den europeiska judenhetens frintelse under andra vrldskriget har utplnat minnet av
1900-talets frsta holocaust i spren av frsta vrldskriget.

Naturligtvis frekom det ingen sdan frintelse av miljontals judar under eller strax efter
frsta vrldskriget lika litet som det gjorde det under andra vrldskriget. I sjlva verket var
judarna ett av f folk i Europa som i sin befolkningsutveckling inte menligt pverkades av
frsta vrldskriget. Tvrtom: under tiden frn 1900 till 1920 mer n frdubblades den judiska
vrldsbefolkningen enligt gngse referenslitteratur. World Almanac av r 1900 anger
vrldsjudenheten till 7 186 000, varav 3 400 000 i Ryssland och 1 700 000 i Donaumonarkin.
World Almanac av r 1920 anger hela vrldens judiska befolkning till omkring 15 miljoner,
varav 10,9 miljoner i Europa och 3,5 miljoner i Nord- och Mellanamerika. Under samma
tjugorsperiod kade vrldsbefolkningen med 25 procent frn 1,2 miljard r 1900 till c:a 1,6
miljard r 1920.
Don Heddesheimer har rent av grvt fram ett propagandastycke frn r 1900. Den 11 juni
detta r tergav New York Times ett tal av den framstende amerikanske sionisten rabbi
Stephen Wise. I talet yttrade han bland annat:

Det finns 6 000 000 levande, bldande, lidande argument till frmn fr sionismen.

Vid lsningen av detta och liknande blir intrycket att den propaganda, som serverades under
andra vrldskriget, snarast var en upprepning, fortsttning eller teranvndning av propa-
ganda, som prvades och finslipades redan under frsta vrldskriget och strax drefter.
Under andra vrldskriget fann sionistiska ptryckningsgrupper en mycket lmplig mltavla
fr sin propaganda i det nationalsocialistiska Tyska riket, vars ytterligt judefientliga politik
inbjd till alla mjliga hrresande anklagelser, som kunde synas trovrdiga i de mindre upp-
lystas gon.
Fre, under och genast efter frsta vrldskriget var situationen dock mer komplicerad. Frst
var det kejserliga Ryssland sionisternas mltavla, d tsarens regering ansgs fra en anti-
semitisk politik. Sedan Ryssland besegrats 19161917, vxlade sionisterna om till att i stllet
angripa Rysslands betvingare, Tyska riket. Tyskarna var nmligen allierade med de otto-
manska turkarna, vilka ju behvde besegras fr att Palestina skulle kunna befrias och ver-
g i sionisternas go. Den tyskfientliga propagandan upphrde emellertid ganska snart, efter-
som den tidens tyskar till skillnad mot nutidens var fullt villiga och frmgna att avvisa lgn-
propaganda som riktades emot dem.
ven om gaskamrarna vanligen inte ingick i 1910- och 1920-talens propaganda, finns det
tminstone ett exempel frn frsta vrldskriget. Det var Londontidningen Daily Telegraph,
som den 22 mars 1916 publicerade fljande:

ILLDD I SERBIEN
700 000 OFFER
FRN VR EGEN KORRESPONDENT

ROM, mndag (6:45 e.m.)
116
De allierades regeringar har skrat bevis och dokument, som snart skall publiceras och
som bevisar att sterrike och Bulgarien gjort sig skyldiga till fasavckande brott i Serbien,
dr de massakrer som frvats r vrre n de Turkiet begtt i Armenien. [] Kvinnor, barn
och ldre mn stngdes av sterrikarna in i kyrkor och antingen stacks ihjl med bajonetter
eller kvvdes till dds med giftgas. I en kyrka i Belgrad kvvdes p detta stt 3000 kvinnor,
barn och ldre mn []
Naturligtvis hvdar ingen historiker i dag att sterrikarna eller de med dessa allierade
bulgarerna begick massmord med giftgas i Serbien under frsta vrldskriget. Detta var inget
annat n krigspropaganda, fr vilken dessutom den ansvarige brittiske ministern snart fick be
om urskt.
Men 26 r senare var det dags igen. Samma tidning, Daily Telegraph, den 25 juni 1942, s.
5, fem dagar innan New York Times frsta gngen rapporterade om tyskarnas pstdda
massmord p judar:

TYSKAR MRDAR 700 000
JUDAR I POLEN
RULLANDE GASKAMRAR
DAILY TELEGRAPHS REPORTER
Fler n 700 000 polska judar har slaktats av tyskarna i den strsta massakern i vrlds-
historien. []

Krigstidens lgnpropaganda har i sjlva verket aldrig upphrt. Eller vad sgs om denna
rubrik p frstasidan i Newyorktidningen Jewish Press, som sjlv betecknar sig som den
strsta oberoende engelsk-judiska veckotidningen? Datumet r den 21 februari 1991:

IRAKIER HAR GASKAMRAR FR ALLA JUDAR

Eller rubriken p frstasidan av frsta numret r 1991 av tidskriften Response, som utges av
Simon Wiesenthalcentret och uppges ha en upplaga av 381 065 exemplar:

TYSKAR FRAMSTLLER ZYKLON B I IRAK
(Iraks tysktillverkade gaskammare)

P sidan 2 lser vi vidare: Chockerande avsljande: Tyska fretag framstller Zyklon B i
Irak. Troget sitt arv frn nazitiden frsker det tyska nringslivet fritaga sig frn sin skuld till
katastrofen i Mellanstern. Vi har veterligen inte frsett Irak med massfrstrelsevapen vi
har inte brutit ngra lagar vi har endast effektuerat bestllningar (eller: vi bara verkstllde
order).[]
Vsentligt mer olycksbdande r uppgiften att Irak har utvecklat en ny, verksam gas, som
innehller Zyklon B [] Denna gas liksom nervgasen tabun testades p iranska krigsfngar i
en gaskammare som detta fretag speciellt konstruerat [] (Se fotot av gaskammarproto-
typen p omslaget).

r 2003 var det dags igen. Frenta staterna frberedde sig fr krig mot Irak. Krigsanled-
ningen: Irak har hiskliga lager av massfrintelsevapen, som det planerar att stta in mot Israel
eller Frenta staterna eller ngot annat frihetslskande land.
Nr detta skrivs i februari 2007, har Bush-regimen i strid mot folkrtten angripit och in-
vaderat Irak, ett land som inte utgjorde ngot hot mot Frenta staterna, och genomfr sedan
snart fyra r en blodig ockupation, som enligt en nyligen gjord underskning (publicerad i
oktober 2006 i den ansedda brittiska lkartidningen Lancet) hittills kostat ver 655 000 civila
irakier livet.
117
Enligt samma underskning kar ocks stadigt det dagliga talet av civila ddsoffer fr
ockupationen. Underskningen utfrdes av Johns-Hopkins-universitetets medicinska hg-
skola i samarbete med Mustansiriya-universitetets i Bagdad medicinska hgskola och Centret
fr internationella studier vid Massachusetts Institute of Technology. Drutver har officiellt
ver 3000 amerikanska soldater mist livet, ehuru de verkliga frlusterna skerligen r betyd-
ligt strre. Men ngra irakiska massfrintelsevapen har amerikanerna hittills inte funnit, och
de har i sjlva verket slutat att leta efter sdana. Allts: med obefintliga irakiska massfrintel-
sevapen som svepskl frvar Bush-regimen en verklig massfrintelse i Irak.
Och nu str Iran p tur att angripas, drfr att, som det heter, landet r i frd med att skaffa
massfrintelsevapen och Irans president Mahmud Ahmadinejad gng p gng hotat att
utplna Israel frn kartan (Per Ahlmark i Dagens Nyheter den 13 januari 2006). Dessa tv
lgner om Iran mste med skrpa avvisas. Internationella krnenergikontrollorganet IAEA har
hittills (2007) inte funnit ngra som helst bevis fr att Iran skulle bryta mot det avtal om icke-
spridning av krnvapen som detta land (men inte Israel) ingtt. Att dr Ahmadinejad skulle ha
hotat att utplna Israel frn kartan r en typisk medialgn, som upprepats intill leda i alla
strre vsterlndska tidningar, i Sverige flerfaldiga gnger i bde Dagens Nyheter och
Svenska Dagbladet, liksom av Tidningarnas Telegrambyr (TT-AFP) den 11 december 2006.
Men det r en lgn. Ty vad dr Ahmadinejad sade var: Imamen sade att denna regim, som
ockuperar Jerusalem, mste frsvinna frn tidens sida. (P persiska: Imam goft in rezhim-e
ishghalgar-e qods bayad az safheh-ye ruzgar mahv shavad.) Fr det frsta hrrr allts
uttalandet inte frn dr Ahmadinejad utan r ett citat av imam Khomeini (som gick bort r
1989). Fr det andra talas inte om Israel, som r ett land, utan om en regim. Redan detta visar
att frvrngningen utplnas frn kartan r grotesk, ty en regim kan man inte utplna frn
kartan. En regim upplses eller avskaffas, varvid landet r kvar, ssom exempelvis skedde
med apartheidregimen i Sydafrika eller det franska kolonialvldet i Algeriet. Fr det tredje:
om ngon sger att ngot mste frsvinna, r det inte detsamma som att denne hotar med att
sjlv utplna det. Vissa klimatforskare sger att vra vid lga kuster liggande stder mste
frsvinna, om havsvattnet fortstter att stiga. Enligt samma logik borde dessa klimatforskare
anklagas fr att hota att utplna vra storstder frn kartan och drmed vara klimat-
terrorister.
Denna medialgn kan visa sig bli srskilt desdiger, eftersom den serveras fr att pverka
den allmnna opinionen i Europa och Nordamerika till frmn fr ett kommande anfallskrig
mot Iran. Dessa massmedier mste drfr stmplas som krigshetsare och, om kriget kommer,
anses medansvariga till detta. Om det sedan blir USA eller Israel som anfaller, r vl hugget
som stucket. Borde vi inte skriva USrael, nr vi ju knappast lngre kan urskilja vad som r
svansen och vad som r hunden? Kolumnisten Ari Shavit skrev i den israeliska dagstidningen
Haaretz den 5 april 2003, inte utan stolthet:

Kriget i Irak tnktes ut av 25 neokonservativa intellektuella, varav de flesta judar, som
pressade president Bush att frndra historiens gng.

1900, 1916, 1920, 1926, 1936, 1942, 1991, 2003, 2007 hur mycket allting n frndras,
frblir det mesta sig likt. Drygt hundra r av samma sionistiska och anglo-amerikanska
frintelsepropaganda. Hundra r!
Nr jag skriver detta, gr tanken till en sng med mnga verser jag sjng i min barndom,
naturligtvis utan att begrunda dess djupare mening:
Trnrosa sov i hundra r, hundra r, hundra r.
Trnrosa sov i hundra r, hundra r.

Trnrosa, det r dags att vakna!
118







Tillgg III:

Tv exempel p hur svensk pressmottog denna boks
frsta upplaga
119
I.
Lundagrd vill gra en intervju med professor Englund
men publicerar den inte

Johan Persson, skribent vid Sveriges ldsta studenttidning Lundagrd, tog kontakt med
professor emeritus Gran Englund fr att intervjua honom med anledning av att han skrivit
frordet till Lars Adelskoghs bok En tom sck kan inte st. Professor Englund gick med p att
lta sig intervjuas, under frutsttning att intervjun gjordes skriftligen. Johan Persson faxade
drefter tre frgor, vilka professor Englund besvarade, likaledes skriftligen per fax.
Hr fljer professor Gran Englunds svar p Johan Perssons tre frgor. Det r utmrkta svar
p inte riktigt lika utmrkta frgor, s det r ltt att inse varfr denna intervju inte
publicerades. I stllet publicerade Lundagrd ett referat under rubriken Professor emeritus i
Lund frnekar frintelsen i Lundagrd nr 2 2003. Referatet kan lsas p www.lundagard.se

Professor emeritus Gran Englunds svar p Lundagrds frgor
Frga 1: Vad tycker juridiska fakulteten vid Lunds universitet om att du skriver under en
sdan hr kontroversiell bok med deras namn?

Svar: En fellsning mste freligga. Jag har skrivit under mitt frord till boken med eget
namn och tillagt att jag r juris doktor och professor emeritus vid Lunds universitet. Det
senare r viktigt, eftersom jag uttalar mig i juridiska frgor, nmligen om en gemensam
europeisk lagstiftning med straffrttsliga sanktioner mot oliktnkande (de s.k. revisionisterna)
och om ett upphvande av den asylrtt som under tidigare rhundraden gllt i vr vrldsdel.
Juridiska fakulteten i Lund kan rimligen inte ha ngra synpunkter p detta, eftersom det
ligger utanfr dess behrighet att ta stllning till pensionerade professorers (och fr den delen
ven aktivt verksamma professorers) kontroversiella stllningstaganden.
D det gller fakultetens enskilda ledamter, kan jag bara hoppas att de helhjrtat instm-
mer i mitt frdmande av den frfljelse av oliktnkande som jag ptalat.

Frga 2: En tom sck kan inte st kan ur akademisk synvinkel ifrgasttas notapparaten och
kllhnvisningarna r bristflliga, bevisade bedragaren Fred Leuchter citeras, professor Fau-
risson likas, utan att det berttas att den sistnmnde r professor i litteratur och inte historia.
Ser du inget problem med att som akademiker stta ditt namn p ett verk som r s aka-
demiskt tvivelaktigt?

Svar: Adelskoghs bok En tom sck kan inte st r en populrvetenskaplig sammanfattning av
en tiotusentals sidor omfattande vetenskaplig litteratur, skriven p engelska, tyska, franska,
italienska och spanska. Ngon omfattande notapparat (utver Adelskoghs mnga hnvisning-
ar) behvs alls inte i sdant sammanhang.
Till ledning fr dem, som nskar nrmare taga del av den grundlggande litteraturen har
frfattaren i slutet av sin bok lmnat en frteckning ver ett antal relevanta arbeten.
Sjlv r jag inte ngon revisionistisk forskare men har ndock under rens lopp satt mig s
mycket in i frgan att jag kan bedma att Adelskogh med gott omdme och stor pedagogisk
skicklighet frmtt tergiva revisionisternas centrala argument.
Fred Leuchter r USA:s kanske frmsta expert p avrttningar i gaskammare och ven om
han p ngra punkter misstagit sig finns det ingen anledning att kalla honom den bevisade
bedragaren.Att Robert Faurisson r professor i litteratur och inte i historia r av underordnad
betydelse. Det handlar ju om hndelser som utspelat sig under hans livstid. Faurisson har
inom sin vetenskap srskilt gnat sig t textkritik, vilket i frevarande sammanhang varit
honom till ovrderlig nytta.

120
Frga 3: Vad tror du sjlv om frintelsen? r den, som Lars Adelskogh sger, en myt skapad
av judisk intelligens?

Svar: Lars Adelskoghs uttalande br sttas in i sitt rtta sammanhang. Han pekar p att det
uppkommit en ny riktning inom holocaustforskningen, dr man hvdar att massmorden p
judar endast till en mindre del skett i gaskamrar. Huvudsakligen skall den ha skett mera ppet
genom bland annat massarkebuseringar. Genom talet om gaskamrar i slutna lger frntar man
tyska folket skulden av att ha knt till vad som har hnt. Den amerikansk-judiske professorn
Daniel Goldhagen skriver att det finns ett stort antal myter och felaktiga frestllningar om
grningsmnnen utbredda svl i folktron som av vetenskapsmn enligt vilka judarna till
strsta delen ddades i gaskamrar. Det r i det sammanhanget Adelskogh efter att ha rknat
upp ett strre antal namn p judiska forskare ppekar att myten om det effektiva massmordet
i gaskamrar i frsta hand mste betecknas som en produkt av judiska intelligens.
Fr egen del har jag i allt hgre grad brjat tvivla p att gaskammarmorden verkligen gt
rum. En omstndighet r de mnga mrkliga retrtter frn tidigare intagna positioner som
holocaustforskarna mst gra. En annan r de mnga motsgelsefulla och uppenbart orimliga
vittnesml som man stder sig p. En tredje r att man snart sextio r efter krigsslutet genom
europeisk ramlagstiftning frsker kriminalisera ifrgasttandet av frintelsen inom hela den
europeiska unionen.
Frgan om frintelsefrestllningens uppkomst och utbredande utgr ett omfattande id-
historiskt komplex, som nnu till stor del vntar p en professionell utredning.

Simrishamn den 6 februari 2003

Gran Englund
121
II.
Lars Adelskogh skriver brev till
Aftonbladets chefredaktr


Den 12 mars 2003

Chefredaktr Anders Gerdin
Aftonbladet
Arenavgen 63
105 18 STOCKHOLM

Bste herr chefredaktr!

Detta mitt brev till Er r franlett av en artikel, som tisdagen den 4 mars var infrd i Er
tidning. Under rubriken AFTONBLADET AVSLJAR. Professor: Gasdden r en bluff
avhandlades den s.k. Frintelsen, dvs. frestllningen att tyskarna p Hitlers order 19411944
planmssigt ddade omkring sex miljoner judar, till strsta delen genom gasning i gas-
kamrar. I artikeln omnmndes boken En tom sck kan inte st myten om frintelsen i
gaskamrarna i Auschwitz, som jag skrivit. Artikelns fokus r emellertid mest satt p pro-
fessor emeritus Gran Englund, som skrivit frordet till min bok, och det Aftonbladet av-
sljar frefaller vara det att professor Englund hyser en p goda grunder stark skepsis mot
myten om den s.k. Frintelsen, definierad enligt de tre ovan angivna rekvisiten, allts (1)
Hitler-ordern och planen att utplna de europeiska judarna, (2) talet sex miljoner ddade, (3)
de s.k. gaskamrarna. Det r emellertid ingen hemlighet, som Aftonbladet avsljar, eftersom
prof. em. Englunds uppfattning i frgan klart framgr av hans frord till min bok.
Vid ett av de samtal, jag nyligen frt med prof. Englund i anledning av Aftonbladets artikel,
framkom det att prof. Englund blivit felaktigt citerad. Han har alls inte hvdat att nazisternas
gaskamrar aldrig fungerade. Vad han sade var att de utrymmen, som psts ha anvnts som
gaskamrar, aldrig skulle ha kunnat fungera som sdana. Med Aftonbladets formulering
mste det framst som om prof. Englund ansg att tyskarna faktiskt byggde gaskamrar fr
avlivning av mnniskor men att de aldrig fungerade. Men det anser han inte, och det sade han
inte heller till Aftonbladets journalist. Han anser att det r ett obevisat och i ljuset av den
vetenskapliga evidensen fga sannolikt pstende att det alls byggdes ngra gaskamrar fr
avlivning av mnniskor i ngot av Tredje rikets koncentrationslger.
Min frmsta avsikt med detta brev r emellertid inte att dryfta prof. em. Gran Englunds
tankar och stllningstaganden i frgan om Frintelsen, utan att ppeka ett allvarligt sakfel,
som Ni i egenskap av Aftonbladets chefredaktr har all anledning att infra en rttelse om.
Under ett av de fotografier, som beledsagar artikeln i Aftonbladet av den 4 mars, str: Ihjl-
gasade fngar i koncentrationslgret Dachau, fotograferade i maj 1945. Kropparna
slngdes i hgar i vntan p kremering.
I min bok En tom sck kan inte st citerar jag den tyske historikern dr Martin Broszats
offentliga uttalande r 1960 betrffande de fregivna gasningarna i Dachau. Detta uttalande
publicerades i Hamburg-tidningen Die Zeit under rubriken Keine Vergasung in Dachau
(Ingen gasning i Dachau). Dr Broszat, dvarande medarbetare vid och senare chef fr
Institut fr Zeitgeschichte i Mnchen, en institution som finansieras av frbundsregeringen
och delstaten Bayerns regering, medgav:
Varken i Dachau eller i Bergen-Belsen eller i Buchenwald gasades judar eller andra
fngar. (Keine Vergasung in Dachau, Die Zeit, 19 augusti 1960, s. 16.)
Dr Broszat medgav att det inte hade frekommit ngra gasningar i ngot av koncentra-
tionslgren i det egentliga Tyskland och noterade att
122
fngar som dog i Dachau eller andra koncentrationslger i det gamla riket fll framfr allt
offer fr de katastrofala hygieniska och frsrjningsfrhllandena. (Keine Vergasung
som ovan)
Enligt dr Broszat
... brjade massfrintelsen av judarna genom gasning 194142 och skedde uteslutande p
ngra platser, som utvalts fr detta och frsetts med motsvarande teknisk utrustning, framfr
allt p ockuperat polskt omrde (men ingenstans inom det gamla Rikets grnser): i Auschwitz
Birkenau, i Sobibor vid Bug, i Treblinka, Chelmno och Belzec. (Keine Vergasung som
ovan)
Jag har vnt mig till ledningen fr KZ-Gedenksttte Dachau fr ett klarlggande. Jag stllde
kort och gott frgan: Wurden oder wurden nicht Hftlinge im KZ Dachau mit Giftgas in
Gaskammern umgebracht? Till svar fick jag ett vnligt brev frn medarbetaren vid Dachau-
museet Klara Gissing. Brevet tfljdes av en bilaga och flera tryckta broschyrer. Bilagan,
Zur Geschichte des Krematoriums des Konzentrationslagers Dachau (Baracke X), fr-
fattad av dr Barbara Distel, r densamma som Klara Gissing hnvisar till i sitt brev. Kopior
bde av Klara Gissings brev och av dr Distels uppsats finner Ni bilagda detta brev.
Av dr Distels uppsats framgr med all nskvrd tydlighet att vittnesml om gasningar av
fngar i Dachau, framfr allt den tjeckiske lkaren dr Frantiek Blhas vittnesml, inte lngre
anses trovrdiga ens av de politiskt korrekta historikerna. Enligt dr Distel har beskarna i det
f.d. koncentrationslgret Dachau, alltsedan det ppnades ssom museum i mitten av 1960-
talet, blivit informerade om att det inte genomfrdes ngra gasningar i Dachau, eftersom
gaskammaren i krematoriet aldrig togs i bruk (dr Distels skrift, s. 7). Personligen instmmer
jag med prof. em. Englund i bedmningen att detta r mer ett politiskt n ett vetenskapligt
stllningstagande. Sakfrhllandet torde i stllet vara det att det rum, som psts ha varit den
aldrig anvnda gaskammaren, byggdes fr helt andra ndaml. Det finns heller inga doku-
ment till bevis fr pstendet att detta rum byggdes fr att anvndas som gaskammare fr
avlivning av mnniskor.
Dr Distels uppsats avslutas ju med orden: Den hittills icke klargjorda frgan om gas-
kammarens anvndning mste i fortsttningen frbli freml fr nutidshistoriska efterforsk-
ningar. Detta skrev hon i juni 1982, och efter mer n 20 r har de nutidshistoriska efter-
forskningarna inte kunnat bringa i dagen ngra som helst bevis fr att mnniskor bragtes om
livet i den fregivna gaskammaren i Dachau.
Redan ett kort besk p KZ Gedenksttte Dachaus hemsida p internet (www.kz-
gedenkstaette-dachau.de) ger vid handen att man i dag officiellt inte upprtthller ngra fre-
stllningar om gasningar av mnniskor i Dachau.
Men Er tidning vet tydligen bttre besked, eftersom artikeln i Aftonbladet den 4 mars inte
bara hvdar att fngar gasades i Dachau utan till p kpet terger ett fotografi, som freges
visa ihjlgasade fngar just i Dachau. Fotografiet psts i artikeln vara taget i maj 1945.
Hur skall den uppgiften frenas med den officiella historieskrivningen om Frintelsen,
enligt vilken Himmler personligen skulle ha givit order om instllandet av alla gasningar
redan hsten 1944? (Naturligtvis finns inget dokument till std fr detta pstende, vilket jag
ppekar i min bok.) Skulle liken efter dessa ihjlgasade fngar, allts offer fr aldrig
genomfrda gasningar i en gaskammare som aldrig togs i bruk, ha legat kvar mer n ett
halvr i koncentrationslgret i vntan p att fotograferas av amerikanska armfotografer?
Jag skulle vilja gra fljande sammanfattande reflexion ver artikeln av den 4 mars:
Aftonbladet har tagit sig ordet fre att p nstan en hel tidningssida driva propaganda fr
den ohllbara myten om Frintelsen. Som bevis fr de pstdda gasningarna har man
drvid tagit sig det nnu strre ordet fre att terlansera en sedan mer n 42 r punkterad
lgn, en lgn vilken ven den officiella, politiskt korrekta historieskrivningen tvingats verge.
Kan Ni frestlla Er, vilken tacksam uppgift det r fr mig som revisionistisk populrveten-
skaplig frfattare och fredragshllare att ppeka det frhllandet, att Frintelsen r en myt,
som framfr allt massmedierna upprtthller och att de drvid inte drar sig fr rena lgner?
123
Kan Ni tnka Er lsarnas och hrarnas reaktion, nr jag sedan som exempel anfr Afton-
bladets artikel av den 4 mars 2003 med det falska fotografiet av ihjlgasade fngar i
koncentrationslgret Dachau och i omedelbar anslutning drtill terger vad till och med
politiskt korrekta experter i dag och sedan mer n 42 r tillbaka sger om Dachau?
Sannolikt reagerar de som jag sjlv gjorde vren 1979. Det var d som en god vn, en
forskningskemist, tog mig ur tron p Frintelsen just med hnvisning till de mnga falska
vittnesmlen om gasningarna i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen: Om man ljugit
om dessa gasningar, vad finns det d fr anledning att tro p de gasningar som psts ha
gt rum i Auschwitz, Treblinka, Beec etc. Det kom som en uppenbarelse fr mig.Men om
Er tidning med frsket till terlansering av en mycket lttpunkterad lgn vllat Frintelse-
myten skada samma mn som den st vatten p revisionisternas alltmer effektivt malande
kvarnar, kan Ni i ngon mn motverka denna skada genom att publicera en rttelse, vari
Aftonbladet dementerar sitt pstende, att det nmnda fotografiet frestller ihjlgasade
fngar i koncentrationslgret Dachau. D kunde Aftonbladet i efterhand frsvara sig med att
journalisten Oisn Cantwell var dligt plst (han hade dock, enligt egen utsago, tillgng till
min bok nr han skrev artikeln) och/eller hade dligt plsta sagesmn eller medhjlpare, men
att man numera p Er tidning vet bttre besked.
Vljer Ni dremot att inte infra ngon rttelse, har Er tidning, som sagt, ofrivilligt givit oss
revisionister ytterligare ett exempel, och ett mycket bra och pedagogiskt effektivt sdant, p
att frestllningen om den s.k. Frintelsen r en myt, som upprtthlls genom medvetet
spridande av lgner. Jag sger medvetet, drfr att Ni genom att mottaga detta mitt brev
blivit informerad om sakfrhllandet betrffande Dachau. Jag tror uppriktigt sagt inte att Ni
vill ge oss revisionister en s ltt uppgift, och jag hoppas, ocks fr Aftonbladets trovrdighets
skull, att jag tror rtt.
Min bok En tom sck kan inte st myten om frintelsen i gaskamrarna i Auschwitz
har funnits p marknaden i endast ngot mer n tv mnader. Redan nu kan utgivaren,
Nordiska frlaget, konstatera att den blivit en stor frsljningsframgng. Till denna framgng
har prof. em. Englunds frord och de av detta frord franledda publiceringarna i Lundagrd,
Sydsvenska Dagbladet och, icke minst, Aftonbladet i icke ringa mn bidragit. Det r troligt att
boken snart blir slutsld och en ny upplaga fr tryckas. En ny upplaga kan med frdel kom-
pletteras med en fr lsarna skerligen intressant redogrelse fr hur vissa svenska mass-
medier med direkt anledning av denna bok desinformerade svenska folket om den s.k. Fr-
intelsen. Jag nmner detta fr att ge Er en viss inspiration och vgledning inte bara till ut-
formandet av den ndvndiga rttelsen med anledning av den lgn Er tidning nu spridit om
gasningar i Dachau utan ven till handledningen av Era journalister, nr de i framtiden skall
anfrtros med att skriva om den s.k. Frintelsen.
Jag vore mycket tacksam, om Ni ville meddela mig det beslut Ni fattar ifrga om den
rttelse jag freslagit.

Med vnlig hlsning


Lars Adelskogh

Bilagor:

Kopia av brev frn KZ-Gedenksttte Dachau
Bilaga till brev frn KZ-Gedenksttte Dachau innehllande en redogrelse av dr Barbara
Distel.

Kopia av detta brev har skickats till Oisn Cantwell.
124
III.
Ngra kommentarer till Lundagrds
intervju och Aftonbladets artikel

Det stt p vilket Lundagrds och Aftonbladets redaktioner publicistiskt hanterar frintelse-
revisionism r det typiska och vanliga. Stora publikationer kan inte bemta revisionismen i
sak, kan inte debattera mot revisionisterna, kan inte korrekt terge revisionisternas argument.
Det enda de kan gra r att antingen servera rena lgner eller uppehlla sig vid obetydliga
bisaker, som detta att Lars Adelskogh betecknat myten om det effektiva massmordet som en
produkt av judisk intelligens. Det hjlpte inte att prof. Englund klart och tydligt visade att
detta betecknande var i sitt sammanhang relevant, utan Lundagrd tjatade vidare om detta i
det mycket starkt frkortade referat av intervjun tidningen faktiskt publicerade, naturligtvis
utan att tillfoga prof. Englunds frklaring. Hr lydde Lundagrd tydligen det fr den politiska
korrektheten okrnkbara budordet Du skall icke frknippa det judiska med ngot dligt.
Som Samtidsmagasinet Salt p sin tid ppekade r endast tv hllningar till det judiska
offentligt tilltna: beundran eller medlidande.
Det anmrkningsvrda r allts att Lundagrd vljer just detta att kritisera av alla de ut-
talanden Lars Adelskogh gr i sin bok. Det enda tidskriften frmr sga om bokens innehll
fr vrigt r att Frintelsen framstlls som en propagandamyt som vstmakterna och Sovjet-
unionen hjlptes t att skapa. Offer, lgervakter och kommendanter som vittnat om gas-
kamrarna kallas fr lgnare. Ingenting om p vilka grunder och med vilka argument pst-
endena om massmord i gaskamrar i boken framstlls som ohllbara. S r det naturligtvis
drfr att hllbara argument och bevis mot frintelserevisionismen saknas.
I brist p hllbara argument kan man handla p bara tv stt. Man kan som Lundagrd
alldeles avst frn att frska motbevisa revisionismen eller man kan lgga fram falska bevis,
allts lgner. Den sistnmnda metoden valde Aftonbladet, nr man publicerade det fotografi
som pstods frestlla ihjlgasade fngar i koncentrationslgret Dachau. Hr hnvisas
lsarna terigen till vad som sgs i En tom sck kan inte st om att man sedan 1960-talet inte
lngre pstr att det fanns gaskamrar i de rikstyska koncentrationslgren (s. 17-24). Man
kan ocks hnvisa till den vlknde populrhistorikern, professorn i historia och ledamoten av
Svenska Akademien Peter Englund, som i en artikel han skrev i tidskriften Moderna Tider
(juni-juli 1992) uttalade: S kan revisionister ta billiga pong p att till exempel ppeka att
det minnsann inte fanns ngra gaskamrar i Dachau eller i Bergen-Belsen eller i Mauthausen,
ngot som historiker av facket aldrig heller har psttt. Denna artikel av prof. Englund ingr
ven i antologin Det eviga hatet, som sammanstllts av Svenska kommittn mot antisemitism
och utgavs av Bonniers frlag 1993. Men Peter Englund har fel, nr han sger att fackhisto-
riker aldrig har psttt att det fanns gaskamrar i Dachau och andra rikstyska lger. Dr Barbara
Distel vid lgermuseet i Dachau pstod i sin skrift om lgerkrematoriets historia att gaskam-
maren visst fanns men aldrig togs i bruk (se mitt brev till Aftonbladet ovan), och R.R.
Palmer skriver i sin bok Nya tidens vrldshistoria om koncentrationslger, som frvandlades
till massutrotningscentra med gaskamrar och krematorieugnar i Maidanek, Treblinka, Dachau,
Buchenwald, Auschwitz och annorstdes (Palmer, anf. arb., del 2, s. 336). Robert Roswell
Palmer (1909-2002) var en framstende amerikansk historiker, i 30 rs tid professor i historia
vid Princeton-universitetet, och hans Nya tidens vrldshistoria (amerikanska originalets titel:
A History of the Modern World) har i mnga r anvnds som lrobok vid svenska universitet.
Lars Adelskogh fick aldrig ngot svar frn Aftonbladets chefredaktr Anders Gerdin. Men
det hade han heller inte vntat sig. Vad skulle Gerdin ha svarat?
125
Litteraturhnvisningar
Det framhlles att de tv skrifter denna bok innehller, En tom sck kan inte st Myten om
frintelsen i gaskamrarna i Auschwitz och Fallet Ivan Demjanjuk och frintelsen i
Treblinka, inte r resultat av frfattarens egen forskning utan utgr sammanstllningar, som
han gjort p grundval av det rikhaltiga fakta- och idmaterial som finns att tillg i den numera
omfattande revisionistiska vetenskapliga litteraturen. Att de flesta ven s.k. bildade mnniskor
inte ens vet att denna litteratur existerar, r resultatet av den mest effektiva censur och mrk-
lggning som vrlden ngonsin har skdat. I flera europeiska demokratiska lnder r det vid
strnga straff frbjudet att utge revisionistiska skrifter och att offentligt diskutera revisio-
nistiska teman, och Sveriges regering planerar att infra dylika lagar mot den fria tanken och
det fria samtalet ven i vrt land. Se vidare professor Gran Englunds frord till denna bok!
Nedan fljer en frteckning ver ngra srskilt viktiga revisionistiska bcker och tid-
skrifter.

Bcker p svenska:
Cole, David: Frintelsebluffen i Auschwitz. Om ett tankevckande besk i Auschwitz.
Oberoende information, Maryland, USA 1999.
Graf, Jrgen: Frintelsen skrskdad gonvittnesuppgifter kontra naturlagar. Oberoende
information, Maryland, USA 1999. Tyska originalets titel: Der Holocaust auf dem Prfstand
Augenzeugenberichte versus Naturgesetze, som i sig utgr ett frkortad version av ett
betydligt mer omfattande verk av samme frfattare, Der Holocaust-Schwindel (se nedan).

Bcker p frmmande sprk:
Butz, Arthur: The Hoax of the Twentieth Century. Historical Review Press, Brighton, Eng-
land 1976. En msterlig studie ver hur rhundradets bedrgeri uppsttt. Gller n i dag som
revisionistiskt standardverk.
Faurisson, Robert: crits rvisionnistes (19741998) i fyra volymer. Vol. I de 1974 1983,
vol. II de 1983 1989, vol. III de 1990 1992 och vol. IV de 1992 1998. dition prive
hors-commerce.
Gauss, Ernst (pseudonym fr Germar Rudolf): Vorlesungen ber Zeitgeschichte. Grabert
1993. Mycket intrngande bok i frelsningsform. Behandlar frintelsen framfr allt frn
teknisk och kemisk synpunkt. Mnga illustrationer.
Gauss, Ernst (red.): Dissecting the Holocaust. The Growing Critique of Truth and
Memory. Theses and Dissertations Press, P.O. Box 64, Capshaw, Alabama 35742, USA,
2000. Det mest omfattande och heltckande revisionistiska verk som hittills utgivits. Tjugotv
bidrag av framstende revisionister behandlande alla sidor av myten om frintelsen. Srskilt
viktiga bidrag av Robert Faurisson om vittnesuppgifternas bristande trovrdighet, av Ingrid
Weckert om gasbilarna i Chemno, av John Clive Ball om flygfotografiernas vittnesbrd, av
Mark Weber om propagandamyterna rrande de rikstyska koncentrationslgren, av Germar
Rudolf om gaskamrarna i Auschwitz och Birkenau, av Carlo Mattogno och Franco Deana
om krematorierna i Auschwitz och Birkenau, av Friedrich Paul Berg om dieselavgasers in-
effektivitet som mordmedel, av Arnulf Neumaier om frintelselgret Treblinka. Med en
efterskrift av den tyske krigshistorikern Joachim Hoffmann. Drygt 600 sidor i stort format.
Tyska originalet till detta verk r frbjudet i Frbundsrepubliken, och restupplagan beslagtogs
av myndigheterna och brndes.
Graf, Jrgen: Der Holocaust-Schwindel. Guideon Burg Verlag, Basel, Schweiz 1993. Ut-
frligt dokumenterad sammanfattning i journalistisk-underskande stil, av de revisionistiska
argumenten p 1993 rs stndpunkt. Med en inledning av professor Robert Faurisson.
Mattogno, Carlo: Beec in Propaganda, Testimonies, Archeological Research, and
History. Theses and Dissertations Press, Chicago 2004. Intrngande och avsljande om fr-
intelselgret Beec av nutidens frmste p tekniska frgor specialiserade revisionist.
126
Mattogno, Carlo och Jrgen Graf: Treblinka Vernichtungslager oder Durchgangslager?
Castle Hill Publishers, Hastings, Storbritannien 2002. Standardverk om frintelselgret Tre-
blinka.
Rudolf, Germar: Gutachten ber die Bildung und Nachweisbarkeit von Cyanidverbindung-
en in den Gaskammern von Auschwitz. Rent naturvetenskapligt utltande. Behandlar ovan-
ligt detaljerat de kemiska och fysikaliska aspekterna p gaskammar-frgan.
Rudolf, Germar: Vorlesungen ber den Holocaust Strittige Fragen im Kreuzverhr.
Castle Hill Publishers, Hastings, Storbritannien 2005. Det ifrga om allsidighet, djup och
pedagogisk framstllning bsta av nyare revisionistiska arbeten. Finns ven i engelsk ver-
sttning: Lectures on the Holocaust Controversial Issues Cross Examined. Castle Hill
Publishers 2005. Rikt illustrerad.
Sanning, Walter: Die Auflsung. Grabert 1983. Banbrytande demografisk studie ver vart
de frsvunna judarna tog vgen.
Stglich, Wilhelm: Der Auschwitz-Mythos. Legende oder Wirklichkeit? 3:e uppl. Vrij
Historisch Onderzoek, Antwerpen, Belgien 1998. Den bsta boken om Auschwitz. Innehller
en briljant analys av Auschwitz-processen i Frankfurt.
Thion, Serge: Vrit historique ou vrit politique? La Vieille Taupe 1980. Det mest
betydande revisionistiska verket p franska sprket. Behandlar fallet Faurisson och inleder
som frsta bok ver huvud taget diskussionerna om de tekniskt omjliga i de pstdda gas-
ningarna.

Tidskrifter:
Journal of Historical Review, Institute for Historical Review, P.O. Box 2739, Newport
Beach, CA 92659 USA. Ntplats: www.ihr.org Vierteljahreshefte fr freie Geschichts-
forschung. Den numera mest betydande revisionistiska tidskriften. Utges sedan 1997 av
Castle Hill Publishers, P.O. Box 118, Hastings TN34 3ZQ, Storbritannien. Ntplats:
www.vho.org
The Revisionist utkommer med fyra nummer rligen sedan r 2003. Engelsk motsvarighet
till Vierteljahreshefte.
Alla dessa revisionistiska bcker och tidskrifter kan kostnadsfritt laddas ned frn ntplatsen
www.vho.org

Som komplement ngra standardverk av den exterminationistiska riktningen:
Benz, Wolfgang (red.): Dimension des Vlkermordes. Oldenburg 1991.
Hilberg, Raul: The Destruction of the European Jews, fjrde upplagan, New York 1985. I
tysk versttning: Die Vernichtung der europischen Juden. Fischer Taschenbuch Verlag
1990.
Jckel, Eberhard (red.): Enzyklopdie des Holocaust. Tre volymer. Argon-Verlag 1992.
Kogon, E.; H. Langbein; A. Rckerl: Nationalsozialistische Massenttungen durch Giftgas.
Fischer Taschenbuch Verlag 1989.